av Kalle Olsson (S)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
För att öka tempot i valideringsprocessen för personer med utländsk utbildning inom hälso- och sjukvården har regeringen tillskjutit 65 miljoner för innevarande år och 42 miljoner för 2017. Det är väl investerade medel. Ty det ligger i såväl samhällets som de enskilda individernas intresse att ta till vara kompetens och att så många som möjligt kan fortsätta sin yrkesbana.
Det är emellertid viktigt att kriterierna i valideringsprocessen är förutsägbara och rimliga. Nyligen kontaktades jag av en tandläkare i min valkrets på vars folktandvårdsklinik det arbetar en flykting från Syrien. Mannen har vid två tillfällen sökt till utbildning för att få validera sin utbildning. Första gången kallades han till intervju men kom inte in, andra gången blev han inte ens kallad till intervju. Tiden däremellan har han arbetat som tandsköterska och avlagt prov i svenska på en nivå högre än grundkravet.
Problemet tycks vara poängsystemet som ligger till grund för antagningen. Poängsystemets två viktigaste kriterier är antal år som förflutit sedan examen och antal år som förflutit sedan man senast arbetade inom yrket. Maximal poäng erhåller den som precis tagit sin examen, arbetat en kort tid och därefter sökt kursen. Yrkeserfarenhet ger poäng, men för varje poäng man vinner på erfarenhet förlorar man på att längre tid förflutit sedan examen, och man får samtidigt lägre poäng för kriteriet avseende hur länge man inte kunnat arbeta i sitt yrke. Det innebär för den tandläkare som nämnts ovan att han för varje år han arbetar som tandsköterska och inte bara lär sig språk utan även hur svensk tandvård är uppbyggd och fungerar får mindre möjlighet att verkligen utöva sitt yrke. Det måste betraktas som mycket tveksamt om det för framtida arbetsgivare framstår som rimligt att yrkeserfarenhet i princip saknar meritvärde.
Enda sättet att påtagligt påverka sitt meritvärde är att återvända till sitt hemland, arbeta där för en tid och därmed höja sina poäng på punkten avseende den tid som förflutit sedan man senast arbetade inom yrket. Det är omöjligt för individer som kommer från Syrien. Det kan inte heller ha varit tanken med systemet att det i första hand ska gynna dem som ändå har möjlighet att utöva sitt yrke någon annanstans.
Rekryteringsutmaningen inom vårdyrkena är särskilt påtaglig i mindre orter i glesbygd. Det är därför angeläget att förutom att öka genomströmningen i valideringsprocessen säkerställa att sökande från glesbygd inte missgynnas därför att de befinner sig långt från universitetsorter och inte kan delta i de förberedande program som stora folktandvårdsorganisationer i södra Sverige kan erbjuda.
Tänker statsrådet Gabriel Wikström ta initiativ till en översyn av nuvarande urvalskriterier?