av Markus Wiechel (SD)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
För några dagar sedan rapporterade Aftonbladet om en fyraårig flicka som föddes med en ovanlig hjärnskada som kallas lissencefali (en grav hjärnmissbildning). Som följd av detta har hon haft rätt till över 66 timmars assistans, då denna hjärnskada inneburit att hon inte kan prata, äta eller röra sina armar, händer och ben. Varje dag tvingas hon bland annat att göra övningar och gå på starka mediciner, vilket är mycket krävande och tar lång tid. Nu har Försäkringskassan reducerat tiden som flickan har rätt till. De nästan 67 timmarna i veckan har blivit färre än sex timmar, vilket inte helt oväntat anses vara en katastrof för de redan hårt pressade föräldrarna.
Ministern kan givetvis inte gå in i enskilda fall, men faktum är att det finns fler historier som denna, där människor i stort behov av stöd plötsligt blir utan detta och utan att hänsyn tas till att de lider av samma problem som tidigare. Trots att den berörda personen inte kan klara sig själv lämnar man över ansvaret helt på anhöriga som inte har den tid som krävs. Livsglädjen och möjligheten att över huvud taget klara sig kan genom ett enkelt beslut vara som bortblåst. Samtidigt som detta sker rapporteras det hela tiden om personer som använder sig av Försäkringskassan för att tillskansa sig pengar och stöd som de inte har rätt till.
Det är inte rimligt att – som i det ovan beskrivna fallet – lägga över ansvaret för att ta hand om en person som inte kan ta hand om sig själv på vederbörandes anhöriga.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:
Vad avser ministern och regeringen att göra för att säkerställa att de som är i behov av stöd också får det i stället för personer som missbrukar trygghetssystemen?