av Fredrik Schulte (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Under åtta år av alliansstyre lånades i kronor räknat 99 miljarder för att stimulera svensk ekonomi under den värsta globala ekonomiska kris som världen upplevt sedan depressionen. I dag, trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur, talar prognoserna för att finansministern kommer att behöva låna ungefär halva det beloppet – på bara två år. I genomsnitt per år lånar alltså Magdalena Andersson (S) i goda tider dubbelt så mycket som Anders Borg (M) gjorde i historiskt dåliga tider.
Mest hårresande är dock att tre fjärdedelar av regeringens satsningar går till annat än välfärdens kärna. Mer än hälften av detta går dessutom till bidrag och ineffektiv arbetsmarknadspolitik. Regeringen lånar alltså till bidragshöjningar.
Mot bakgrund av det låga ränteläget trots högkonjunktur, att regeringen inte har kontroll över kostnadsökningar kopplade till utanförskap och migration och att vi nu är i behov av att ”spara i ladorna” för att kunna möta sämre tider är detta uppseendeväckande. Finansministern väljer alltså att göra ideologiskt motiverade bidragshöjningar i stället för att säkra landets framtid, något som oundvikligen kommer leda till antingen en ökande statsskuld eller besparingar på välfärdens kärna när lågkonjunkturen väl slår till.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansministern:
Varför lånar finansministern och regeringen till att höja bidragen när Sverige är i behov av att spara för att möta sämre tider?