Interpellation 2015/16:642 Beskattning av privatpersoners tjänster

av Anette Åkesson (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

I veckan meddelade Uber att de lägger ned tjänsten Uberpop sedan flera domstolar har dömt förare för olaga taxitrafik. Beslutet både välkomnas och beklagas, beroende på perspektiv. Vissa pekar på att delningsekonomin nyttjar resurser mer optimalt, andra på att konkurrensen sker på olika villkor. Men exemplet sätter ändå fingret på en ny problematik i den oklara gränsdragningen av tjänster som utförs av och för privatpersoner.

I dag är de flesta omedvetna om att när man byter tjänster – när vi hjälper varandra – klassas det enligt Skatteverket som svartarbete. I rapporten Om RUT och ROT och VITT och SVART skriver Skatteverket: ”Så länge gentjänsterna i en nära krets håller sig på dagens nivå menar vi att det inte är ett stort bekymmer.” Här kommer den nya tekniken in. Vi har nu andra förutsättningar än tidigare att erbjuda och utbyta tjänster.

I Uberpops fall reagerade taxibranschen snabbt och har drivit starkt motstånd. Det har, åtminstone tillfälligt, gett resultat. Vidare har Skatteverket tagit fram riktlinjer som tydliggör att en ersättning för körning i privat bil ska deklareras som inkomst i deklarationen. Vad gäller hjälp i hemmet eller med mindre renoveringsarbeten agerar respektive branscher inte alls, även om de också hade kunnat hänvisa till diverse regelverk. Där ser vi ännu inga motsvarande riktlinjer. Inte minst för skattesystemets legitimitet är det viktigt att det finns tydliga gränsdragningar även för sådana tjänster. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Hur anser finansministern att gränsdragningen för beskattningen bör se ut i framtiden för privatpersoner som utför tjänster inom områden där människor hjälper varandra?