av Anders Forsberg (SD)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
En planerad avverkning i Ölme, Värmland, stoppades i fjol när länsstyrelsen sa nej med hänvisning till att den rödlistade svampen bombmurklan fanns i området. Bombmurklan hör hemma i granskogsmark med mosstäcke där den får näring genom att bryta ned granbarr. Förekomsten av bombmurklan i det aktuella området är inte klarlagd eftersom antalet synliga fruktkroppar varierar kraftigt mellan olika år.
Skogsägaren, som menar att beslutet får stora ekonomiska konsekvenser, överklagade beslutet men det blev nej även hos mark- och miljödomstolen. Enligt artskyddsförordningen får dispens endast ges om det inte finns någon annan lämplig lösning. Nu ligger ärendet för avgörande i mark- och miljööverdomstolen.
Länsstyrelsen skriver i sitt yttrande i det aktuella fallet att: ”Det bör möjligen krävas att NN närmare redovisar varför han vill avverka skogen och vad han ska göra med de medel som flyter in från avverkningen. Frågan uppstår också hur skriande detta ekonomiska behov är och om han kan täcka behovet på något annat lämpligt sätt. Kan han avverka skog inom något annat område? Kan han sälja en del av sin fastighet? Har han andra tillgångar han kan sälja för att täcka sitt behov? Är det möjligt för honom att ta ett lån i stället för att avverka skogen?”
Naturvårdsverket konstaterar i sitt yttrande att artskyddsreglerna väger tyngst samt att den aktuella avverkningen innebär risk för påverkan på bombmurklans bevarandestatus och att åtgärden därmed inte är förenlig med fridlysningsbestämmelserna i artskyddsförordningen. Naturvårdsverket tar inte heller ställning till om markägaren har rätt till ersättning då skogen inte kan avverkas.
Artskyddsdirektivet innebär att skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet om direktivet strikt följdes. Det innehåller nämligen ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser, oavsett var de befinner sig. Implementeringen av direktivet i svensk lagstiftning, främst genom artskyddsförordningen går, särskilt vad gäller fåglarna, betydligt längre än vad direktivet säger.
Det är alldeles uppenbart att artskyddsdirektivet och dess nuvarande tillämpning riskerar att lägga en död hand över det svenska skogsbruket. Det är också en tydlig positionsförflyttning som undergräver den ”svenska skogsmodellen” med två likställda mål, nämligen produktion och miljö.
Med anledning av detta vill jag därför fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Anser statsrådet att artskyddsförordningen och dess tillämpning rimmar med visionen för regeringens skogsprogram som är "Skogen – det gröna guldet – ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi"?