av Lotta Finstorp (M)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Som företagare och arbetsgivare bär man ett stort ansvar för sina anställdas försörjning. Inte bara i form av lön i utbyte mot utfört arbete utan även genom sjuklöneansvaret om de anställda drabbas av ohälsa. Denna kostnadsrisk är många gånger knuten till den enskilda människan snarare än till affärsverksamheten. Om arbetstagaren råkar ut för en olycka under semesterresan, drabbas av en ärftlig sjukdom eller får cancer som följd av ett skadligt beteende ligger ansvaret för en stor del av kostnaden hos arbetsgivaren.
Det finns argument för att ett visst kostnadsansvar ska bäras av arbetsgivaren direkt, då det skapar incitament för denne att värna en god arbetsmiljö, minska riskerna för arbetsrelaterade skador och förbättra möjligheten till snabb återgång i arbete. Detta ansvar måste dock sättas i relation till vad arbetsgivaren rimligen kan bära och hur det påverkar anställningsviljan.
Kostnaderna för risker som en arbetsgivare inte kan påverka bör bäras av samhället gemensamt. Vi bör solidariskt dela på kostnaden för de olyckor och sjukdomar som drabbar enskilda människor i stället för att lasta över detta på den enskilde arbetsgivare som råkat anställa en person som drabbas av ohälsa. Därför är också sjukförsäkringen solidariskt finansierad genom avgift som är lika för alla.
Om arbetsgivarnas kostnadsansvar skulle öka ytterligare kommer det att leda till en större tveksamhet vid rekryteringar och ökade svårigheter för personer som löper större risk att drabbas av ohälsa att få ett arbete. Personer med sjukdomshistorik, funktionsnedsättning eller andra riskprofiler kommer att väljas bort av arbetsgivarna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll: