Interpellation 2015/16:551 Spårbyte för asylsökande

av Annika Qarlsson (C)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Jag har träffat en familj som kom till Sverige 2006. Familjen har etablerat sig i Sverige, driver ett litet aktiebolag och äger sin näringsfastighet sedan många år tillbaka. De sökte först asyl, och sedan försökte de göra ett spårbyte till att bli arbetskraftsinvandrare. Men den svenska byråkratin har varit både långsam och obönhörlig. Efter nästan tio års processande ska nu hela familjen utvisas. Barnet känner inget annat än Sverige och svensk skola, där alla kompisar finns. Inget finns att återvända till.

Det här är förstås inte bara ett enskilt fall. Många personer och familjer drabbas av samma sak. Trots att de kan försörja sig själva, bidra till den svenska välfärden, skapa jobb och bli en del av vårt samhälle får de inte stanna. Det är ett orimligt regelverk som inte låter människor som kan och vill bidra uppfylla sin potential, och det låter inte heller Sverige ta del av den kompetens som finns och bevisligen kan bidra.

Med tanke på både Sveriges generösa regler för arbetskraftsinvandring och att ett seriöst arbete ska ge permanent uppehållstillstånd för skyddsbehövande framstår de strikta reglerna för spårbyte som mycket konstiga. Är det verkligen rimligt att asylsökande som har ett arbete eller ett löfte om arbete när de får avslag på sin ansökan ska behöva lämna landet för ansöka om tillstånd? Att arbetstagaren tvingas lämna landet skapar problem för både arbetstagaren och arbetsgivaren. Man kan gå miste om jobbet. Många asylsökande har dessutom inte något land som de säkert kan åka till för att lämna in sin ansökan och vänta på att den behandlas. Enda alternativet kanske är att bli papperslös. Det är inte en bra lösning för vare sig individen, arbetsgivaren eller samhället.

Sammanfattningsvis undrar jag varför familjer som både kan och vill bidra till Sveriges välstånd och välfärd och stå för sin egen försörjning ska kastas ut ur landet efter tio år till en bakgrund de inte känner.

Mot bakgrund av det som har framförts vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

 

Vilka lagstiftningsinitiativ eller andra åtgärder är ministern beredd att vidta när det gäller reglerna om spårbyte för asylsökande?