av Erik Andersson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Vi har ägnat mycket tid i riksdagens kammare åt att diskutera regeringens svikna vallöften. I dag vill jag ta upp ett löfte som regeringen och finansminister Magdalena Andersson höll. Löftet att kraftigt höja skatten för den som anställer en ung person i Sverige.
Samtidigt som vi i Nya Moderaterna lägger fram förslag för att underlätta för unga att få sitt allra första jobb går regeringen i motsatt riktning och fördubblar arbetsgivaravgifterna för denna grupp.
Finansministern har varit med om att genomföra en ökad kostnad på 40 000 kronor om året för alla som anställer en person under 26 år fyllda. Riksdagens utredningstjänst visar att regeringens höjning av arbetsgivaravgifterna motsvarar kostnaden för över 50 000 heltidstjänster.
Inför valet hade Socialdemokraterna en tydlig plan: 90-dagarsgarantin för unga skulle vara det första regeringsbeslutet om man fick bilda regering. Förslaget har kritiserats från flera håll och som av en händelse ändrade sig finansministerns kollega arbetsmarknadsminister Ylva Johansson nyligen till att 90-dagarsgarantin kan vara på plats först till valet 2018 och att de 30 000 traineetjänster som man talade om före valet nu är 3 200.
Samtidigt gör regeringens eget expertorgan, Finanspolitiska rådet, bedömningen att regeringens politik leder till ca 37 000 färre jobb än vad som annars hade skapats. När regeringen gör det dyrare att anställa blir det färre jobb – inte fler. Att göra det dyrare att anställa leder inte till att fler får jobb, utan färre.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson vad som är finansministerns besked till landets unga i dag.
Vilken effekt hade Alliansens sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga enligt finansministerns mening?
Om finansministerns mening är att sänkningen inte hade någon effekt – varför ska kommunerna i så fall kompenseras för regeringens höjning av arbetsgivaravgifterna för unga?