av Per Åsling (C)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
I Sverige genomförs årligen offentliga upphandlingar för i storleksordningen 500-600 miljarder kronor. Det motsvarar nästan en femtedel av vår bnp. Nästan 20 000 upphandlingar genomförs årligen.
Offentlig upphandling ska ta till vara konkurrensen på marknaden, främja innovativa lösningar och ta hänsyn till miljön samt sociala och etiska frågor. Ett systematiskt arbete med offentlig upphandling kan lyfta Sverige och främja företagens konkurrenskraft.
För att ta till vara konkurrensen och skapa bra förutsättningar för goda affärer är det viktigt att upphandlande myndigheter genomför upphandlingar på ett sätt som gör det möjligt för alla typer av företag att lämna anbud.
Bara 14 procent av de svenska små och medelstora företagen har deltagit i en offentlig upphandling under de senaste tolv månaderna. Ju större företagen är, desto vanligare är det att de deltar i offentliga upphandlingar. Det finns även stora skillnader mellan olika branscher och län. Den näst vanligaste orsaken att inte delta i en upphandling bland de små företagen är att det är för komplicerat och tar för mycket tid.
Senast den 18 april 2016 ska de nya EU-direktiven (2014/24/EU, 2014/25/EU, 2014/23/EU) om upphandling och koncessioner införas i svensk lagstiftning. Vid försening kan EU-kommissionen dra Sverige inför EU-domstolen, som i sin tur kan döma Sverige för fördragsbrott och utkräva böter.
När regeringen nyligen presenterade propositioner avsedda att avlämnas från mitten av januari 2016 under återstoden av riksmötet framkom att Nytt regelverk om upphandling läggs fram i april för riksdagsbehandling efter sommaren.
Detta innebär ett oerhört osäkert rättsläge. Våra kommuner och landsting med flera kommer inte att veta vad som gäller i Sverige när vi har ett EU-direktiv som gäller, men den svenska lagstiftningen inte finns på plats.
Frågan om nya regler för offentlig upphandling måst hanteras skyndsamt. Våra offentliga organ måste veta vad som gäller.
Med hänvisning till det anförda vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi: