Interpellation 2015/16:26 Skatteintäkter från nedtrappning av jobbskatteavdraget

av Fredrik Schulte (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

En av Sveriges mest aktade nationalekonomer, Lennart Flood, har sedan tidigare utvärderat Socialdemokraternas förslag att trappa av jobbskatteavdraget för högre inkomster. Med anledning av att samma förslag (med mindre justeringar) återfinns i budgetpropositionen för 2015 har Flood skrivit följande i Ekonomisk debatt:

”Enligt en utvärdering av Ericson och Flood (2014) gav det ursprungliga socialdemokratiska förslaget att fasa ut jobbskatteavdraget praktiskt taget inga effekter på skatteintäkten. Av de ca 1,6 miljarder kr av skatteintäkten som beräknas vid en mekanisk (statisk) utvärdering, utan att ta hänsyn till beteendeeffekter, kvarstår ingenting när vi tar hänsyn till förväntade beteendeeffekter i form av ett minskat arbetsutbud. Även om den i budgetpropositionen för 2015 aktuella reformen skiljde sig något så torde detta resultat gälla i stort. Fler berörs då avtrappningen av jobbskatteavdraget börjar vid en lägre inkomst, men samtidigt blir marginalskatten något lägre under hela avtrappningen.”

Trots kritiken mot förslaget finns inte någon djupgående konsekvensanalys av förslagets beteendeeffekter i budgetpropositionen. Detta trots att Finansdepartementet har tillgång till utvärderingsverktyg som mikrosimuleringsverktyget Facit och att det finns ett mycket robust vetenskapligt stöd för att höjda marginalskatter på höga inkomster leder till färre arbetade timmar.

Att vara återhållsam med vilka beteendeförändrande effekter skattesänkningar har finns det en viktig försiktighetspoäng i. Att bygga glädjekalkyler för skattesänkningar leder lätt till underskott i offentliga finanser. För skattehöjningar, däremot, bör den omvända principen gälla. Att höja en skatt och förvänta sig högre skatteintäkter än vad samma höjning faktiskt inbringar skapar lika mycket hål i offentliga finanser om samma resurser intecknas för att öka offentliga utgifter. Detta är precis vad regeringen nu gör. 

Det är inte en ansvarsfull ekonomisk politik att finansiera reformer med glädjekalkyler över hur mycket pengar skattehöjningar kommer att inbringa.

Med anledning av detta vill jag fråga finansministern:

  1. Hur förhåller sig finansministern till de beräkningar som pekar på att en nedtrappning av jobbskatteavdraget inte kommer att inbringa de skatteintäkter som budgetpropositionen anger?
  2. Hur förhåller sig finansministern till det mycket robusta forskningsstöd som finns till stöd för att höjda marginalskatter leder till färre arbetade timmar?