av Erik Andersson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I Expressen (den 18 november 2015) kan vi läsa en ledare signerad Eric Erfors med rubriken ”Grattis Löfven – du är sämst!”. I artikeln kritiserar Erfors att statsministern, ”som älskar att sätta upp märkliga mål”, inte tycks ha någon målsättning om att utjämna inkomstklyftorna.
Vi har tidigare påtalat att målsättningen om att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020 går stick i stäv med regeringens ovilja att analysera de långsiktiga sysselsättningseffekterna av förslagen i budgetpropositionen. I Expressen ser vi att författaren har studerat regeringens målsättningar för att utjämna klyftorna i samhället och funnit att det saknas mätbara mål. I stället ser Erfors, precis som vi, att utjämnandet av inkomstskillnader i en av världens redan mest utjämnade ekonomier tycks ske genom ökade marginalskattesatser.
Inkomstskillnader är inget självändamål men nog fungerar de som en drivkraft. När Saco nyligen publicerade en studie över akademiska studiers påverkan på livslöner som visade att den genomsnittliga lönsamheten för alla akademiska utbildningar i Sverige är 16 procent och att många går ekonomiskt back på att avstå inkomst för studier ställde min riksdagskollega Helena Bouveng en interpellation med rubriken Utbildning måste löna sig.
Nu höjer även Entreprenörsskapsforum ett varnande finger om inriktningen för Sverige, där utbildning och hårt arbete, innovation, entreprenörskap och risktagande inte lönar sig.
Många företag erbjuder i dag traineeprogram för att fånga och sporra sina medarbetare till att vidareutvecklas och därmed vidareutveckla företaget. Några sådana program kommer knappast att finnas om flit och slit, extra arbetstimmar och ökat ansvar beskattas så hårt att arbetstagaren lika gärna kunde låta bli. Regeringens egna traineeprogram bedöms ju heller inte kunna bidra till Sveriges kompetenshöjning i någon större utveckling, även om jag själv inte talat med programmets mig veterligt enda deltagare.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson vilka mätbara sysselsättningsmål hon och regeringen har för sina reformer som innovationskatapulten och traineeprogrammet. Och kommer framtidens skattefinansierade välfärd att bekostas genom ökade marginalskatter?