av Elisabeth Svantesson (M)
till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
En allt större del av dem som är inskrivna som arbetssökande tillhör grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det handlar bland annat om personer med bristande utbildningsbakgrund, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. För att dessa personer ska kunna komma in på arbetsmarknaden behöver trösklarna sänkas och fler vägar in i jobb skapas.
För den som står långt ifrån arbetsmarknaden har sociala företag visat sig vara en viktig väg in. Det handlar om företag som inte bara drivs på marknadsmässiga villkor utan också har en social dimension i sin verksamhet. Ambitionen är att skapa sysselsättning men också att skapa vägar till rehabilitering och till arbete på den övriga arbetsmarknaden. Under alliansregeringen fördubblades antalet sociala företag. Det är en utveckling som hotas med den nuvarande regeringens politik.
Många sociala företag finansierar sin verksamhet genom att vara anordnare i sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin. När nu regeringen har aviserat att sysselsättningsfasen ska avvecklas väcks oro och frågetecken hos de sociala företagen. Framtiden för verksamheten är oviss, och många av dem som står allra längst från arbetsmarknaden riskerar att föras ännu längre bort från jobb och en meningsfull tillvaro.
Regeringen har meddelat att man vill föra en dialog med de sociala företagen för att underlätta för dem att växa och utvecklas. Det är lovvärt, men än så länge saknas konkreta besked.
Mot bakgrund av detta är min fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:
Hur ämnar ministern och regeringen säkerställa att de sociala företagens verksamhet kan fortsätta växa när sysselsättningsfasen avvecklas?