av Erik Andersson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Skattesystemet kan användas till mycket. Genom punktskatter på vissa utpekade varor eller tjänster kan vi minska förbrukningen av dessa eller för att finansiera indirekta kostnader förknippade med konsumtionen. I Sverige beskattas till exempel tobak och alkohol förhållandevis hårt.
Hur elasticiteten mellan höjd skatt och minskad efterfrågan ser ut skiljer sig givetvis från vara till vara och tjänst till tjänst. Det är ingen hemlighet att vi moderater ser att Sveriges marginalskatt på arbete, tillika världens näst högsta marginalskatt, minskar antalet arbetade timmar.
Synen på vilket som är det optimala skatteuttaget skiljer sig stort i den här kammaren. Men om något kan vi kanske enas: tanken om att vi vill höja skatten på sådant vi vill motverka och sänka skatten på sådant vi vill uppmuntra och se mer av.
Nu har emellertid en arbetsgrupp från ett av Sveriges regeringspartier landat i föreställningen om att en särskild skatt på digitalt bredband skulle vara önskvärd.
Fram till nu har vi nog alla levt i föreställningen att vi här i kammaren haft en bred samsyn kring bredbandsutbyggnaden i Sverige: att tillgång till internet i många fall är avgörande för att kunna ta del och delta i en mängd olika forum, i arbetslivet såväl som på fritiden.
En bredbandsskatt skulle drabba hushåll, företag och enskilda på det viset att möjligheten att utöva arbete, utbildning, handel, kultur, företagande och demokrati blir dyrare och svårare.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson hur hon tror att en beskattning av bredbandsutbyggnad eller nyttjandet av befintliga internetuppkopplingar skulle påverka internetanvändandet och teknikutvecklingen i Sverige.