av Erik Andersson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Vi moderater tycker att det är en glädjande utveckling att människor skänker pengar för att hjälpa utsatta människor runt om i världen. Det var också därför alliansregeringen 2012 införde en avdragsrätt om 25 procent för gåvor till ett värde av mellan 2 000 och 6 000 kronor per år.
Sedan dess har vi sett en oerhört positiv utveckling av människors gåvor. Enligt Skatteverkets rapport gav 761 000 personer under 2013 tillsammans bort 1,3 miljarder kronor. Det är en ökning med nästan 36 procent jämfört med året innan.
Ingenting tyder på att människors givmildhet har minskat sedan dess, och väl är väl det – vi upplever just nu väldigt oroliga tider i världen, med miljontals människor på flykt för att rädda sina liv. Från länder som Syrien, Afghanistan och Irak kommer just nu tusentals människor varje vecka till Sverige. Migrationsverket meddelar på sin hemsida att de saknar resurser att hantera och fördela de både fysiska och monetära gåvorna från alla människor som vill hjälpa.
I stället väljer regeringen att gå fram med ett förslag om att slopa avdragsrätten för gåvor. Sällan har väl ett politiskt förslag kommit så fel i tiden. Dessa 250 miljoner kronor kunde ha använts annorlunda. De kunde genom en stor hjälporganisation till exempel ha köpt 4,6 miljarder vattenreningstabletter, eller erbjudit 80 miljoner människor skydd från mässling genom vaccin. Saker som vi här i Sverige tar för givna.
Avdragsrätten för gåvor sänder en viktig signal från politiskt håll om att vi vill öka drivkrafterna för människor att dela med sig – en signal som nuvarande regering inte vill sända.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson vad som är ministerns och regeringens prioritering för dessa 250 miljoner kronor.