Regeringens proposition 2015/16:57

Patent- och marknadsdomstol

Prop.

 

2015/16:57

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 26 november 2015

Stefan Löfven

Morgan Johansson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Frågor om immaterialrätt, marknadsföringsrätt och konkurrensrätt är av stor betydelse för bl.a. en effektiv konkurrens och ett starkt konsument- skydd. Målen och ärendena på dessa rättsområden tillhör de mest komp- licerade och omfattande som handläggs i domstol. De rättsliga och prin- cipiella sambanden mellan dem är tydliga samtidigt som domstolspröv- ningen är utspridd på flera olika domstolar. Den splittrade prövningen och det låga målantalet försämrar möjligheten att handlägga målen och ärendena effektivt och med hög kvalitet.

Regeringen föreslår därför att domstolsprövningen ska samlas i två särskilda domstolar: i första instans Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt och i andra instans Patent- och marknadsöverdom- stolen vid Svea hovrätt. Som en konsekvens av förslaget upphör Patent- besvärsrätten och Marknadsdomstolen som myndigheter.

Regeringen föreslår också en ny lag om patent- och marknadsdom- stolar. Lagen innehåller bestämmelser om hur mål och ärenden ska hand- läggas i domstolarna och om domstolarnas sammansättning. Bland förslagen finns särskilda bestämmelser om möjligheterna att handlägga mål och ärenden gemensamt och att åberopa nya omständigheter eller ny bevisning. Därutöver föreslås bestämmelser om prejudikatbildningen för de mål och ärenden som ska handläggas i patent- och marknadsdom- stolarna.

Den nya domstolsordningen föreslås träda i kraft den 1 september 2016.

1

Prop. 2015/16:57

Innehållsförteckning

 

 

 

 

1.

Förslag till riksdagsbeslut

.................................................................9

 

2

Lagtext ............................................................................................

11

2.1

Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar .........

11

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om

 

 

rätten till arbetstagares uppfinningar ................................

20

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om

 

 

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.................

21

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om

 

 

samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

 

 

angående verkställighet av straff m.m. .............................

25

2.5

Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) .......

26

2.6

Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417)

 

 

om marknadsdomstol m.m. ..............................................

32

2.7

Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen

 

 

(1970:485) ........................................................................

33

2.8

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om

 

 

försvarsuppfinningar ........................................................

39

2.9

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om

 

 

förvaltning av samfälligheter............................................

40

2.10

Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) ........

41

2.11

Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen

 

 

(1974:157) ........................................................................

47

2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om

 

 

rättegången i arbetstvister.................................................

48

2.13

Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729)

 

 

om Patentbesvärsrätten.....................................................

50

2.14

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:152) om

 

 

svensk domstols behörighet i vissa mål på

 

 

patenträttens område m.m. ...............................................

51

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om

 

 

skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet

 

 

för rättegångskostnader ....................................................

52

2.16

Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) ........

54

2.17

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om

 

 

avtalsvillkor mellan näringsidkare ...................................

55

2.18

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

 

 

(1987:619) ........................................................................

57

2.19

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

 

 

ekonomiska föreningar .....................................................

58

2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med

 

 

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

 

 

yttrandefrihetsgrundlagens områden ................................

59

2.21

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

 

 

utländska filialer m.m.......................................................

60

2.22

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om

 

 

skydd för kretsmönster för halvledarprodukter ................

61

2

2.23Förslag till lag om ändring i stiftelselagen

(1994:1220) .....................................................................

65

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om

avtalsvillkor i konsumentförhållanden ............................

66

2.25Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) om

europeiska ekonomiska intressegrupperingar ..................

70

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker................................................................

71

2.27Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen

(1996:1619) .....................................................................

72

2.28Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306) .......................................................................

73

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om

talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter

 

och konsumentorganisationer ..........................................

78

2.30Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om

europabolag .....................................................................

79

2.31Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen

(2005:104) .......................................................................

81

2.32Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(2005:551) .......................................................................

82

2.33Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om

insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ......................

83

2.34Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om

franchisegivares informationsskyldighet .........................

84

2.35Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om

europakooperativ .............................................................

85

2.36Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

(2008:486) .......................................................................

87

2.37Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen

(2008:579) .......................................................................

91

2.38Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om

lufttransporter ..................................................................

99

2.39Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om

uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och

 

konkurrensförhållanden .................................................

100

2.40Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om

utnämning av domare ....................................................

101

2.41Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen

(2010:1877) ...................................................................

102

2.42Förslag till lag om ändring i lagen (2014:434) om

ändring i patentlagen (1967:837)...................................

109

2.43Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om

näringsförbud.................................................................

111

2.44Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1344) med

 

 

kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs-

 

 

 

och busspassagerarförordningar ....................................

113

3

Ärendet och dess beredning .........................................................

114

4

Berörda rättsområden ...................................................................

115

 

4.1

Immaterialrätten ............................................................

115

Prop. 2015/16:57

3

Prop. 2015/16:57

 

4.1.1

Allmänt om immaterialrätten ........................

115

 

 

4.1.2

Närmare om de olika immaterialrätterna .......

116

 

4.2

Marknadsföringsrätten....................................................

121

 

4.3

Konkurrensrätten ............................................................

122

 

4.4

Några närliggande rättsområden.....................................

126

 

 

4.4.1

Namn och utgivningsbevis för periodisk

 

 

 

 

skrift ............................................................

126

 

 

4.4.2

Företagshemligheter ......................................

126

5

En samlad prövning ......................................................................

127

 

5.1

Reformbehovet ...............................................................

127

 

5.2

En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning ...........

129

 

5.3

Mål- och ärendetyper som ska samlas ............................

132

 

 

5.3.1

Utgångspunkter för avgränsningen ................

132

 

 

5.3.2

Immaterialrättsliga mål och ärenden .............

132

 

 

5.3.3

Mål om namn och utgivningsbevis ................

140

 

 

5.3.4

Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden ....

141

 

 

5.3.5

Konkurrensrättsliga mål och ärenden ............

143

6

Patent- och marknadsdomstol .......................................................

148

 

6.1

En prövning i allmän domstol ........................................

148

 

6.2

Särskilda domstolar ........................................................

150

 

6.3

Domstolarnas namn ........................................................

152

 

6.4

Domstolarnas lokalisering ..............................................

153

 

6.5

En prioriterad målgrupp .................................................

155

 

6.6

Prejudikatbildning ..........................................................

157

 

6.7

Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör ....

167

7 Närmare om Patent- och marknadsdomstolens behörighet ...........

168

 

7.1

Allmänna utgångspunkter för Patent- och

 

 

 

marknadsdomstolens behörighet ....................................

168

 

7.2

Patent- och marknadsdomstolen ges viss behörighet

 

 

 

att pröva tvistemål i allmänhet .......................................

176

 

7.3

Patent- och marknadsdomstolen ges viss behörighet

 

 

 

att pröva blandade åtal m.m. ..........................................

185

8

En ny domstolslag

.........................................................................

192

9 Handläggningsregler ............i patent- och marknadsdomstolarna

193

 

9.1

Mål och ärenden .................som inleds genom ansökan

193

 

9.2

Ärenden som ......................inleds genom överklagande

196

 

9.3

Särskilda .......................................................rättsmedel

197

 

9.4

Närmare om rättegångsbalkens och ärendelagens

 

 

 

tillämplighet ...................................................................

198

 

 

9.4.1 ....................

Särregler i materiell lagstiftning

198

 

 

9.4.2 ...........................

Beslutsmyndighet som part

202

 

 

9.4.3

Sekretess vid sammanträden i

 

 

 

...........................

immaterialrättsliga ärenden

204

 

 

9.4.4 .............

Partsförhör under sanningsförsäkran

205

 

 

9.4.5

Rättegångskostnader i

 

 

 

.......................................

invändningsärenden

206

 

 

9.4.6

Skyldighet för utländska kärande att ställa

 

 

 

...................

säkerhet för rättegångskostnader

208

4

 

 

 

 

10 Sammansättningsregler ................................................................

209

Prop. 2015/16:57

10.1

Nuvarande ordning ........................................................

209

 

 

10.1.1

Tingsrätt........................................................

209

 

 

10.1.2

Hovrätt..........................................................

211

 

 

10.1.3

Patentbesvärsrätten .......................................

212

 

 

10.1.4

Marknadsdomstolen .....................................

212

 

 

10.1.5

Allmän förvaltningsdomstol .........................

212

 

10.2

Behovet av särskilda sammansättningsregler ................

212

 

10.3Rättens sammansättning i Patent- och

marknadsdomstolen .......................................................

220

10.3.1

Sammansättningsregler för mål ....................

220

10.3.2

Sammansättningsregler för ärenden .............

226

10.4Rättens sammansättning i Patent- och

 

marknadsöverdomstolen................................................

235

 

10.4.1

Sammansättningsregler för mål ....................

235

 

10.4.2

Sammansättningsregler för ärenden .............

237

 

10.4.3

Sammansättningsregler för

 

 

 

tillståndsprövningen .....................................

240

 

10.4.4

Sammansättningsregler vid prövning av

 

 

 

frågor om särskilda rättsmedel......................

242

 

10.4.5

Plenum..........................................................

243

10.5

Domförhet vid ledamöters förhinder .............................

244

 

10.5.1

Domförhet enligt nuvarande ordning............

244

 

10.5.2

Ledamöters förhinder i patent- och

 

 

 

marknadsdomstolarna ...................................

245

10.6

Rättens ordförande.........................................................

247

10.7

Omröstning ....................................................................

247

11 Teknisk och ekonomisk kompetens .............................................

248

11.1

Behov av kompetens......................................................

248

11.2

Ledamöter med teknisk kompetens ...............................

249

 

11.2.1

Tekniska ledamöter enligt nuvarande

 

 

 

ordning..........................................................

249

 

11.2.2

Tekniska ledamöter i patent- och

 

 

 

marknadsdomstolarna ...................................

250

11.3

Ledamöter med ekonomisk kompetens .........................

256

 

11.3.1

Ekonomiska experter enligt nuvarande

 

 

 

ordning..........................................................

256

 

11.3.2

Ekonomiska experter i patent- och

 

 

 

marknadsdomstolarna ...................................

256

11.4

Kompetenskrav..............................................................

258

11.5

Ersättning till experter ...................................................

260

12 En effektiv handläggning .............................................................

261

12.1

Betydelsen av en effektiv process .................................

261

12.2Ökade möjligheter till kumulation av mål och ärenden som omfattas av Patent- och

 

marknadsdomstolens exklusiva behörighet ...................

263

12.3

Utvidgad tillämpning av preklusionsreglerna................

269

12.4

Möjligheten att ändra patentkraven ...............................

273

13 Mål om namn och utgivningsbevis för en periodisk skrift ...........

274

 

 

5

Prop. 2015/16:57

13.1

Prövningen enligt nuvarande ordning ............................

274

 

13.2

Överklagande till allmän förvaltningsdomstol ...............

274

14

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................

276

15

Konsekvenser ................................................................................

281

16

Författningskommentar .................................................................

288

 

16.1

Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar .......

288

 

16.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om

 

 

 

rätten till arbetstagares uppfinningar ..............................

314

 

16.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om

 

 

 

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ...............

314

 

16.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om

 

 

 

samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

 

 

 

angående verkställighet av straff m.m. ...........................

317

 

16.5

Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) .....

317

 

16.6

Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417)

 

 

 

om marknadsdomstol m.m. ............................................

321

 

16.7

Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen

 

 

 

(1970:485) ......................................................................

322

 

16.8

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om

 

 

 

försvarsuppfinningar ......................................................

325

 

16.9

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om

 

 

 

förvaltning av samfälligheter..........................................

326

 

16.10

Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) ......

326

 

16.11

Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen

 

 

 

(1974:157) ......................................................................

331

 

16.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om

 

 

 

rättegången i arbetstvister...............................................

331

 

16.13

Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729)

 

 

 

om Patentbesvärsrätten...................................................

332

 

16.14

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:152) om

 

 

 

svensk domstols behörighet i vissa mål på

 

 

 

patenträttens område m.m. .............................................

333

 

16.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om

 

 

 

skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet

 

 

 

för rättegångskostnader ..................................................

333

 

16.16

Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) ......

334

 

16.17

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om

 

 

 

avtalsvillkor mellan näringsidkare .................................

335

 

16.18

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

 

 

 

(1987:619) ......................................................................

336

 

16.19

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

 

 

 

ekonomiska föreningar ...................................................

337

 

16.20

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med

 

 

 

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

 

 

 

yttrandefrihetsgrundlagens områden ..............................

337

 

16.21

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

 

 

 

utländska filialer m.m.....................................................

338

 

16.22

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om

 

6

 

skydd för kretsmönster för halvledarprodukter ..............

338

 

 

 

16.23

Förslag till lag om ändring i stiftelselagen

Prop. 2015/16:57

 

(1994:1220) ...................................................................

340

16.24Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om

avtalsvillkor i konsumentförhållanden ..........................

341

16.25Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) om

europeiska ekonomiska intressegrupperingar ................

343

16.26Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker..............................................................

344

16.27Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen

(1996:1619) ...................................................................

344

16.28Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306) .....................................................................

345

16.29Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om

 

talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter

 

 

och konsumentorganisationer ........................................

348

16.30

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om

 

 

europabolag ...................................................................

348

16.31Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen

(2005:104) .....................................................................

349

16.32Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(2005:551) .....................................................................

350

16.33Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om

insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ....................

351

16.34Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om

franchisegivares informationsskyldighet .......................

352

16.35Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om

europakooperativ ...........................................................

352

16.36Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

(2008:486) .....................................................................

353

16.37Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen

(2008:579) .....................................................................

356

16.38Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om

lufttransporter ................................................................

364

16.39Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om

uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och

 

konkurrensförhållanden .................................................

365

16.40Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om

utnämning av domare ....................................................

366

16.41Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen

(2010:1877) ...................................................................

366

16.42Förslag till lag om ändring i lagen (2014:434) om

ändring i patentlagen (1967:837)...................................

370

16.43Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om

näringsförbud.................................................................

372

16.44Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1344) med

 

kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs-

 

 

och busspassagerarförordningar ....................................

373

Bilaga 1

Sammanfattning av departementspromemorian

 

 

Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2)....................

375

7

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Lagförslag i departementspromemorian Patent- och

 

 

 

marknadsdomstol (Ds 2014:2) .......................................

376

 

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna ...............................

451

 

Bilaga 4

Sammanfattning av promemorian Patent- och

 

 

 

marknadsdomstol; kompletterande överväganden .........

452

 

Bilaga 5

Lagförslag i promemorian Patent- och

 

 

 

marknadsdomstol; kompletterande överväganden .........

453

 

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanserna ...............................

474

 

Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag ..........................................

475

 

Bilaga 8

Lagrådets yttrande ..........................................................

584

 

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 november

 

 

 

2015 .....................................................................................

590

8

1.Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om patent- och marknadsdomstolar,

2.lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares upp- finningar,

3.lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

4.lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5.lag om ändring i patentlagen (1967:837),

6.lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

7.lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

8.lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar,

9.lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter,

10.lag om ändring i firmalagen (1974:156),

11.lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

12.lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

13.lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten,

14.lag om ändring i lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.,

15.lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader,

16.lag om ändring i namnlagen (1982:670),

17.lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan närings- idkare,

18.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

19.lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

20.lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfri- hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

21.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

22.lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter,

23.lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

24.lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsument- förhållanden,

25.lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska in- tressegrupperingar,

26.lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

27.lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

28.lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306),

29.lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer,

30.lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag,

31.lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104),

32.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

33.lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella för- bindelser m.m.,

9

Prop. 2015/16:57 34. lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informa- tionsskyldighet,

35.lag om ändring i lagen (2006:594) om europakooperativ,

36.lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

37.lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579),

38.lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter,

39.lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden,

40.lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare,

41.lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877),

42.lag om ändring i lagen (2014:434) om ändring i patentlagen (1967:837),

43.lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud,

44.lag om ändring i lagen (2014:1344) med kompletterande bestäm- melser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar.

10

2

Lagtext

Prop. 2015/16:57

 

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.

2 § Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt. Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.

3 § Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen, om inte något annat är föreskrivet.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i brottmål får överklagas till Högsta domstolen, om inte något annat är föreskrivet.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i tvistemål och ärenden får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock, utom i de fall som avses i 4 kap. 13 § konkurrenslagen (2008:579), tillåta att ett avgörande överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patent- lagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varu- märkeslagen (2010:1877),

3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen

(2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet

11

Prop. 2015/16:57

12

i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, och

4. annan lag.

5 § I samband med ett tvistemål som avses i 4 § får Patent- och marknadsdomstolen pröva även ett annat tvistemål mellan samma eller olika parter, om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter. Domstolen får dock inte pröva en tvist som ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

6 § Bestämmelserna i 19 kap. 3–12 §§ rättegångsbalken ska tillämpas även i förhållande till Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen, varvid Patent- och marknadsdomstolen ska jämställas med en sådan annan allmän underrätt som avses i 19 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken. Vid åtal för brott enligt de lagar som avses i 4 § 1 ska dock inte 19 kap. 3, 6 och 7 §§ rättegångsbalken tillämpas.

7 § Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla och återställande av försutten tid när det gäller en dom eller ett beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller ett avgörande av en förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser ett avgörande i ett mål och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.

2 kap. Ledamöter

1 § I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöver- domstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.

I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter och nämndemän. Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.

Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen eller Patent- och marknadsöverdomstolen.

3 § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarier för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdom- stolen.

Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål

eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet Prop. 2015/16:57 upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet eller

ärendet. Den som ska tjänstgöra som teknisk eller ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig, i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

4 § En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknads- domstolarna.

En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

5 § De nämndemän som ska medverka i Patent- och marknads- domstolens avgöranden ska vara nämndemän i Stockholms tingsrätt.

De nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsöver- domstolens avgöranden ska vara nämndemän i Svea hovrätt.

3 kap. Förfarandet

Handläggning av mål

1 § Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag.

Handläggning av ärenden

2 § Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknads- domstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag.

Det är särskilt reglerat att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan.

3 § Patent- och registreringsverket ska inte vara part i domstolen i ären- den om invändning mot ett meddelat patent enligt patentlagen (1967:837) eller mot en registrering enligt mönsterskyddslagen (1970:485) eller varumärkeslagen (2010:1877). Statens jordbruksverk ska inte vara part i domstolen i ärenden om invändning mot en registrering enligt växt- förädlarrättslagen (1997:306).

4 § I ärenden om invändning mot ett meddelat patent enligt patentlagen (1967:837) eller mot en registrering enligt mönsterskyddslagen (1970:485), växtförädlarrättslagen (1997:306) eller varumärkeslagen (2010:1877) ska vardera parten svara för sina rättegångskostnader om det inte finns särskilda skäl.

13

Prop. 2015/16:57 Handläggning av mål om utdömande av vite

5 § Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rätte- gångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Förening av mål och ärenden

6 § Även i andra fall än de som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärenden som avses i 1 kap. 4 § handläggas gemensamt med andra mål eller ärenden som avses i 1 kap. 4 § i en rättegång, om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständig- heter. Mål eller ärenden där det finns behov av teknisk sakkunskap får dock inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärenden där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.

Mål och ärenden som handläggs gemensamt får särskiljas när det finns skäl för det.

7 § Ett tvistemål som avses i 1 kap. 4 § och ett tvistemål som avses i 5 § samma kapitel ska handläggas gemensamt i en rättegång.

Omröstning

8 § Om både lagfarna domare och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna domarna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska exper- terna. Om målet eller ärendet har beretts av en viss ledamot säger han eller hon sin mening först.

Nya omständigheter och ny bevisning

9 § Bestämmelserna i 42 kap. 15 och 15 a §§ och 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i ärenden.

Förhör med en part under sanningsförsäkran

10 § I ett ärende får det hållas förhör med en part under sanningsför- säkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen

Mål

1 § Vid huvudförhandling i mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sak- kunskap får rätten i stället bestå av tre lagfarna domare.

14

I de fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångs- balken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

2 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid annan hand- läggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målet eller frågan, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

3 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen, i de fall som avses i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken, bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

4 § Vid huvudförhandling i mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sak- kunskap får rätten i stället bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångs- balken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

5 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målet eller frågan, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 4 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

6 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen, i de fall som avses i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken, bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Ärenden

7 § Vid avgörande i sak av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av teknisk sakkunskap, en eller två ska vara tekniska ledamöter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och mark- nadsdomstolen i stället bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

Prop. 2015/16:57

15

Prop. 2015/16:57

16

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

8 § Vid avgörande i sak av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av ekonomisk sakkunskap, en eller två ska vara ekonomiska experter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och mark- nadsdomstolen i stället bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Beredningsåtgärder

9 § I fråga om beredningsåtgärder i sådana mål och ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 tillämpas 1 kap. 3 e § rättegångsbalken.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

10 § Om det ska ingå andra än lagfarna domare i rätten, bestämmer rättens ordförande vilken eller vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå med hänsyn till vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet.

Förhinder för en ledamot

11 § Om Patent- och marknadsdomstolen i ett ärende som avses i 1 kap. 4 § eller i ett mål som avses i samma paragraf 1 eller 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen

Mål

1 § Vid avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av minst tre lagfarna domare. Om tre lag- farna domare har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska dock minst fyra lagfarna domare delta i Patent- och marknads- överdomstolens avgörande. Om en eller flera tekniska ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska minst samma antal tekniska ledamöter delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande. Patent- och marknadsöverdomstolen är dock domför utan tekniska ledamöter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Fler

än fem lagfarna domare och tre tekniska ledamöter får inte delta i rättens avgörande.

Vid beslut om avskrivning av ett mål som avses i första stycket efter återkallelse eller efter det att ett överklagande förfallit vid ett samman- träde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § rättegångsbalken får rätten bestå av en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan käro- målet återkallats.

2 § Vid annan handläggning än avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana mål ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

3 § Vid avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av minst tre lagfarna domare. Om tre lagfarna domare har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska dock minst fyra lagfarna domare delta i Patent- och mark- nadsöverdomstolens avgörande. Om en eller flera ekonomiska experter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska minst samma antal ekonomiska experter delta i Patent- och marknadsöverdom- stolens avgörande. Patent- och marknadsöverdomstolen är dock domför utan ekonomiska experter om medverkan av sådana experter inte behövs. Fler än fem lagfarna domare och tre ekonomiska experter får inte delta i rättens avgörande.

Vid beslut om avskrivning av ett mål som avses i första stycket efter återkallelse eller efter det att ett överklagande förfallit vid ett samman- träde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § rättegångsbalken får rätten bestå av en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan käro- målet återkallats.

4 § Vid annan handläggning än avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 3 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana mål ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Ärenden

5 § Vid avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och mark- nadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknads- överdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet tekniska leda- möter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet tekniska ledamöter som har deltagit i Patent-

Prop. 2015/16:57

17

Prop. 2015/16:57 och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av med- verkan av tekniska ledamöter, trots att en eller flera sådana ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för det som anges i första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

6 § Vid annan handläggning än avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana ärenden ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

7 § Vid avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet ekonomiska experter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet ekonomiska experter som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av med- verkan av ekonomiska experter, trots att en eller flera sådana experter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för det som anges i första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

8 § Vid annan handläggning än avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana ärenden ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

18

Beredningsåtgärder

9 § I fråga om beredningsåtgärder i sådana mål och ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 tillämpas 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena rätte- gångsbalken.

Särskilda rättsmedel

10 § Vid prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid när det gäller ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare.

Vid prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid när det gäller ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

11 § Om det ska ingå andra än lagfarna domare i rätten, bestämmer rättens ordförande vilken eller vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå med hänsyn vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet.

Förhinder för en ledamot

12 § Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som avses i 1 kap. 4 § eller i ett mål som avses i samma paragraf 1 eller 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

Prop. 2015/16:57

19

Prop. 2015/16:57 2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345)

 

om rätten till arbetstagares uppfinningar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1949:345) om rätten till arbets- tagares uppfinningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

9 §1

I mål om tillämpningen av denna

Patent- och marknadsdomstolen

lag

är

Stockholms

tingsrätt

är rätt domstol i mål enligt denna

behörig domstol. Vid prövningen

lag.

av sådant mål skall tingsrätten

 

och,

om

talan fullföljs,

hovrätten

 

ha den sammansättning som anges i 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

1 Senaste lydelse 1992:125.

20

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) Prop. 2015/16:57 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk

Härigenom föreskrivs att 53 b, 53 e, 56 b och 58 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 b §1

På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med

åtgärden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om käranden visar

sannolika

skäl för att en åtgärd som innebär

skäl för att en åtgärd som innebär

intrång

eller överträdelse

som

intrång

eller

överträdelse

som

avses i 53 §, eller medverkan till

avses i 53 §, eller medverkan till

åtgärden, förekommer och om det

åtgärden, förekommer och om det

skäligen kan befaras att svaranden

skäligen kan befaras att svaranden

genom att fortsätta med åtgärden,

genom att fortsätta med åtgärden,

eller medverkan till den, förringar

eller medverkan till den, förringar

värdet av den ensamrätt som

värdet av den ensamrätt som

upphovsrätten

medför,

får

upphovsrätten

medför,

får

domstolen meddela vitesförbud för

domstolen meddela vitesförbud för

tiden intill dess att målet slutligt

tiden till dess att målet slutligt har

har avgjorts eller annat har

avgjorts eller något annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud

beslutats. Innan ett sådant förbud

meddelas ska svaranden ha fått

meddelas ska svaranden ha fått

tillfälle att yttra sig, om inte ett

tillfälle att yttra sig, om inte ett

dröjsmål skulle medföra risk för

dröjsmål skulle medföra risk för

skada.

 

 

 

 

skada.

 

 

 

 

Bestämmelserna

i

första

och

Första

och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång eller

till intrång eller överträdelse som

överträdelse som avses i 53 §.

 

avses i 53 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats

1 Senaste lydelse 2009:109. Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:360.

21

Prop. 2015/16:57

enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

 

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt

 

i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens

 

bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

 

balken.

 

 

 

 

 

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

 

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

 

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

 

reglerna

i

rättegångsbalken

om

 

 

åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med sådan talan får

 

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

 

 

 

53 e §2

 

Ett beslut om informations-

 

 

föreläggande får meddelas av den

 

 

domstol

där

rättegång

om

 

 

intrånget

 

eller

överträdelsen

 

 

pågår. I övrigt gäller i fråga om

 

 

behörig domstol det som föreskrivs

 

 

i 58 § för där avsedda mål och i

 

 

rättegångsbalken om tvistemål för

 

 

andra fall som rör intrång eller

 

 

överträdelse. Det som sägs i rätte-

 

 

gångsbalken

om

inskränkning

av

 

 

domstols behörighet i fråga om

 

 

tvist som ska tas upp i annan ord-

 

 

ning än inför domstol ska dock inte

 

 

tillämpas.

 

 

 

 

 

Om yrkandet om informa-

Om ett yrkande om informa-

 

tionsföreläggande riktar sig mot

tionsföreläggande riktar sig mot

 

den som är sökandens motpart i ett

den som är sökandens motpart i ett

 

mål om intrång eller överträdelse,

mål om intrång eller överträdelse,

 

ska bestämmelserna om rättegång

ska bestämmelserna om rättegång

 

som gäller för det målet tillämpas.

som gäller för det målet tillämpas.

 

Beslut

om

informationsföre-

Ett beslut om informationsföre-

 

läggande får överklagas särskilt.

läggande får överklagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

 

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

 

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

 

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

 

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

 

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

 

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

 

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

 

stämma

att

vardera parten

ska

 

2 Senaste lydelse 2009:109. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

22

svara för sina rättegångskostnader.

Prop. 2015/16:57

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får

 

talan föras om nytt informations-

 

föreläggande.

 

 

 

 

 

56 b §3

Ett beslut om intrångsundersök-

 

ning meddelas av den domstol där

 

rättegång som rör intrånget pågår.

 

Om rättegång inte är inledd,

 

gäller i fråga om behörig domstol

 

det som föreskrivs i 58 § för där

 

avsedda mål och i rättegångs-

 

balken om tvistemål för andra fall

 

som rör intrång eller överträdelse.

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

om inskränkning

av

domstols

 

behörighet i fråga om tvist som

 

ska tas upp i annan ordning än

 

inför domstol ska dock inte

 

tillämpas.

 

 

 

En fråga om intrångsundersök-

En fråga om intrångsundersök-

ning får tas upp endast på yrkande

ning får tas upp endast på yrkande

av upphovsmannen eller upphovs-

av upphovsmannen eller upphovs-

mannens rättsinnehavare eller den

mannens rättsinnehavare eller den

som på grund av upplåtelse har rätt

som på grund av upplåtelse har rätt

att utnyttja verket. Om rättegång

att utnyttja verket. Om en rätte-

inte är inledd, ska yrkandet fram-

gång inte är inledd, ska yrkandet

ställas skriftligen.

 

 

framställas skriftligen.

Innan ett beslut

om

undersökning

meddelas ska motparten ha fått

tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

3 Senaste lydelse 2009:109. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

23

Prop. 2015/16:57

58 §4

 

 

 

 

Rätt domstol i mål om ljudradio-

Patent- och marknadsdomstolen

 

eller

televisionsutsändning i strid

är rätt domstol i mål och ärenden

 

mot denna lag är Stockholms

enligt denna lag om de inte ska

 

tingsrätt. Detsamma gäller i mål

handläggas

enligt

lagen

 

om ersättning som avses i 16 b §

(1974:371)

om

rättegången i

 

andra stycket, 17 och 18 §§, 26 a §

arbetstvister.

 

 

 

 

första stycket eller 47 § och i mål i

 

 

 

 

 

vilket

motsvarande ersättning

 

 

 

 

 

begärs på grund av en hänvisning

 

 

 

 

 

i 45, 46, 48, 49 eller 49 a § samt i

 

 

 

 

 

mål om ersättning för utnyttjande

 

 

 

 

 

med stöd av 42 e § eller ersättning

 

 

 

 

 

för en sådan vidaresändning som

 

 

 

 

 

avses i 42 f §.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

 

 

 

om inskränkning av en domstols

 

 

 

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

 

 

 

tas upp i annan ordning än inför

 

 

 

 

domstol ska inte tillämpas i fråga

 

 

 

 

om ett yrkande om informations-

 

 

 

 

föreläggande

eller

intrångsunder-

 

 

 

 

sökning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

4 Senaste lydelse 2014:884.

24

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) Prop. 2015/16:57 om samarbete med Danmark, Finland, Island

och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

4 §1

 

 

Vad som i denna lag sägs om

Det som i denna lag sägs om

böter ska även gälla utdömda

böter ska även gälla utdömda

viten, som

 

 

viten, som

 

 

1. har förelagts part eller annan

1. har förelagts

en part

eller

till fullgörande av en skyldighet i

någon annan till fullgörande av en

en rättegång,

 

 

skyldighet i en rättegång,

 

2. i Sverige

har förelagts av

2. i Sverige har

förelagts av

Konsumentombudsmannen,

Kon-

Konsumentombudsmannen,

Kon-

kurrensverket,

Stockholms

tings-

kurrensverket eller domstol i ett

rätt i mål enligt marknadsförings-

mål eller ärende som avses i 1 kap.

lagen (2008:486) eller Marknads-

4 § 3 lagen (2016:000) om patent-

domstolen,

 

 

och marknadsdomstolar,

 

3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

Vad som sägs i första stycket

Första

stycket gäller

även

gäller även tvangsgebyr som i

tvangsgebyr som i Norge har före-

Norge har förelagts av Forbruker-

lagts av

Forbrukerombudet

och

ombudet och som har godkänts av

som har godkänts av närings-

näringsidkaren eller har dömts ut

idkaren eller har dömts ut av dom-

av domstol.

stol.

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts av Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen.

1 Senaste lydelse 2008:489.

25

Prop. 2015/16:57 2.5

Förslag till lag om ändring i patentlagen

 

(1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)1 dels att 27, 67, 68, 69 och 75 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 26, 36, 57 b, 57 e, 59 b, 65 och 66 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §2

Ett slutligt beslut av patentmyn-

Ett slutligt beslut av patentmyn-

digheten om en ansökan om patent

digheten om en ansökan om patent

får överklagas av sökanden, om

och ett slutligt beslut enligt 8 c §

det har gått honom eller henne

tredje stycket får överklagas av

emot. Ett slutligt beslut enligt 8 c §

sökanden. Ett slutligt beslut om en

tredje stycket får överklagas av

invändning mot patent får över-

sökanden. Ett slutligt beslut om en

klagas av patenthavaren och invän-

invändning mot patent får över-

daren.

klagas av patenthavaren och invän-

 

daren, om det har gått den som vill

 

klaga emot. Om invändaren åter-

 

kallar sin talan, får denna ändå

 

prövas om det finns särskilda skäl.

 

Ett beslut, genom vilket en

Ett beslut genom vilket en

begäran om återupptagning enligt

begäran om återupptagning enligt

15 § tredje stycket eller 19 § andra

15 § tredje stycket eller 19 § andra

stycket har avslagits eller ett

stycket har avslagits eller ett

yrkande om överföring enligt 18 §

yrkande om överföring enligt 18 §

har bifallits, får överklagas av

har bifallits får överklagas av

sökanden. Ett beslut, genom vilket

sökanden. Ett beslut genom vilket

ett yrkande om överföring enligt

ett yrkande om överföring enligt

18 § har avslagits, får överklagas

18 § har avslagits får överklagas

av den som har framställt

av den som har framställt

yrkandet.

yrkandet.

Ett beslut, genom vilket ett

Ett beslut genom vilket ett

yrkande om förordnande enligt

yrkande som avses i 22 § sjätte

22 § sjätte stycket har avslagits, får

stycket har avslagits får överklagas

överklagas av den som har

av den som har framställt

framställt yrkandet.

yrkandet.

Bestämmelser om överklagande

 

1Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av

27§ 2014:289

67§ 2005:692

68§ 2013:84

69§ 1977:730

75§ 2010:1395.

2Senaste lydelse 2014:289. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.

26

3 Senaste lydelse 1993:1406.

av beslut enligt 42, 72 eller 73 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57

finns i 75 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

36 §3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en del av en internationell

Om en del av en internationell

patentansökan

 

inte

har

varit

patentansökan

 

inte

har

varit

föremål för internationell nyhets-

föremål för internationell nyhets-

granskning eller internationell för-

granskning eller internationell för-

beredande patenterbarhetsprövning

beredande patenterbarhetsprövning

på grund av att ansökningen har

på grund av att ansökningen har

bedömts

omfatta

av

varandra

bedömts

 

omfatta

av

 

varandra

oberoende

uppfinningar

och att

oberoende

uppfinningar

och

att

sökanden inte inom föreskriven tid

sökanden inte inom föreskriven tid

har betalat

tilläggsavgift

enligt

har

betalat tilläggsavgift

enligt

konventionen om patentsamarbete,

konventionen om patentsamarbete,

skall patentmyndigheten pröva om

ska

patentmyndigheten

pröva

om

bedömningen

var

riktig.

Om

bedömningen

var

riktig.

Om

patentmyndigheten finner att be-

patentmyndigheten finner att be-

dömningen var riktig, skall den del

dömningen var riktig, ska den del

av ansökningen som inte har varit

av ansökningen som inte har varit

föremål för sådan granskning eller

föremål för sådan granskning eller

prövning

anses

återkallad

hos

prövning

anses

återkallad

hos

patentmyndigheten, om inte sökan-

patentmyndigheten, om inte sökan-

den betalar föreskriven avgift till

den betalar föreskriven avgift till

myndigheten

inom

två

månader

myndigheten

inom två

månader

från det myndigheten sände en

från det att myndigheten sände en

underrättelse till honom om sitt

underrättelse

till

honom

eller

ställningstagande. Om patentmyn-

henne om

sitt

ställningstagande.

digheten

finner

att

bedömningen

Om

patentmyndigheten

 

finner

att

inte var riktig, skall myndigheten

bedömningen inte var riktig, ska

fortsätta handläggningen av ansök-

myndigheten

fortsätta

 

handlägg-

ningen i dess helhet.

 

 

 

ningen av ansökningen i dess

 

 

 

 

 

 

 

 

helhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett beslut enligt första stycket,

Ett beslut enligt första stycket

genom vilket

patentmyndigheten

genom

vilket

patentmyndigheten

har funnit att en patentansökan

har funnit att en patentansökan

omfattar

av

varandra oberoende

omfattar

av

varandra

oberoende

uppfinningar, får överklagas av

uppfinningar

får

överklagas

av

sökanden. Vad som sägs i 27 §

sökanden.

 

 

 

 

 

 

 

 

första och andra styckena skall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillämpas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om rätten finner patent-

Om domstolen finner att patent-

myndighetens beslut riktigt, räknas

myndighetens

beslut

är

riktigt,

fristen för att betala sådan avgift

räknas fristen för att betala en

som avses i första stycket andra

sådan avgift som avses i första

meningen

 

 

från

det

att

stycket andra meningen från det att

patentmyndigheten

sände

en

patentmyndigheten

sände

en

27

Prop. 2015/16:57

underrättelse till sökanden om

underrättelse till sökanden om att

 

rättens lagakraftvunna beslut.

domstolens beslut har fått laga

 

 

kraft.

57 b §4

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör

eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

 

 

Om käranden

visar

sannolika

Om käranden

visar

sannolika

skäl för att intrång, eller

skäl för att intrång, eller

medverkan till intrång, före-

medverkan till intrång, före-

kommer och om det skäligen kan

kommer och om det skäligen kan

befaras att svaranden genom att

befaras att svaranden genom att

fortsätta intrånget, eller medverkan

fortsätta intrånget, eller medverkan

till det, förringar värdet av

till det, förringar värdet av

ensamrätten till

patentet,

får

ensamrätten till

patentet, får

domstolen meddela vitesförbud för

domstolen meddela vitesförbud för

tiden intill dess att målet slutligt

tiden till dess att målet slutligt har

har avgjorts eller annat har

avgjorts eller något annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud

beslutats. Innan ett sådant förbud

meddelas ska svaranden ha fått

meddelas ska svaranden ha fått

tillfälle att yttra sig, om inte ett

tillfälle att yttra sig, om inte ett

dröjsmål skulle medföra risk för

dröjsmål skulle medföra risk för

skada.

 

 

 

skada.

 

 

Bestämmelserna

i

första

och

Första och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

till intrång.

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

 

 

Talan

om utdömande av

vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt

om

förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

reglerna

i rättegångsbalken

om

 

åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband

med sådan talan

får

 

4 Senaste lydelse 2009:111. Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:289.

28

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

Prop. 2015/16:57

 

 

 

 

 

57 e §5

 

 

Ett beslut om informations-

 

 

 

föreläggande

får

meddelas

av

 

 

 

domstol som avses i 65 §.

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar

sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

klagas särskilt.

 

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

 

stämma att vardera parten ska

 

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

 

samband med en sådan talan får

 

 

 

talan föras om nytt informations-

 

 

 

föreläggande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

59 b §6

 

 

Ett beslut om intrångsundersök-

 

 

 

ning meddelas av domstol som

 

 

 

avses i 65 §.

 

 

 

 

 

 

 

En fråga om intrångsundersök-

En fråga om intrångsundersök-

ning får tas upp endast på yrkande

ning får tas upp endast på yrkande

av patenthavaren eller den som på

av patenthavaren eller den som på

grund av licens har rätt att utnyttja

grund av licens har rätt att utnyttja

uppfinningen. Om rättegång inte är

uppfinningen.

Om en

rättegång

inledd,

ska

yrkandet

framställas

inte är inledd, ska yrkandet fram-

skriftligen.

 

 

 

 

ställas skriftligen.

 

Innan

ett beslut

om

undersökning

meddelas ska

motparten ha fått

5Senaste lydelse 2009:111. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

6Senaste lydelse 2009:111. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

29

65 § rätt

Prop. 2015/16:57 tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

Stockholms tingsrätt är domstol i mål som gäller

1.bättre rätt till patentsökt upp- finning,

2.patents ogiltighet eller över- föring av patent,

3.meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,

4.patentintrång,

5.fastställelse enligt 63 § eller

6.bestämmande av ersättning enligt 78 §.

Patent- och marknadsdomstolen

är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.

Vid avgörande av mål utan

66 §7

Slutliga beslut av patentmyndig- heten och beslut enligt 26 § andra och tredje styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i 22 § sjätte

7 Senaste lydelse 1986:233.

30

huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.

stycket tillämpas på

handlingar

Prop. 2015/16:57

som kommer in till Patent-

och

 

marknadsdomstolen,

Patent-

och

 

marknadsöverdomstolen

eller

 

Högsta domstolen.

 

 

 

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sam- manträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det över- klagade beslutet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

31

Prop. 2015/16:57

32

2.6Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknads- domstolen och som har inletts genom ett överklagande av en dom eller ett beslut av tingsrätt ska överlämnas till Patent- och marknadsöver- domstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och mark- nadsdomstolen.

3.De upphävda bestämmelserna i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraft- trädandet gäller fortfarande.

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 17 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet har avslagits.
Ett slutligt beslut av regist- reringsmyndigheten i ett ärende om ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren.

2.7

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2015/16:57

 

mönsterskyddslagen (1970:485)

 

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)1 dels att 47 och 52 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 21, 22, 31, 31 b, 35 b, 35 e, 37 b och 43 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §2 Talan mot slutligt beslut av

registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om regi- strering av mönster får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Återkallar invändaren sin talan, får den ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.

 

 

 

22 §3

Ett slutligt beslut av registre-

Ett slutligt beslut av registre-

ringsmyndigheten enligt 21 § får

ringsmyndigheten får överklagas

överklagas till patentbesvärsrätten

till Patent- och marknads-

inom två månader från beslutets

domstolen inom två månader från

dag.

 

 

 

dagen för beslutet.

Ett

slutligt

beslut

av

 

patentbesvärsrätten får överklagas

 

1Senaste lydelse av

47§ 2010:1397

52§ 2004:1154.

2Senaste lydelse 2002:570.

3Senaste lydelse 2010:1397. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

33

Prop. 2015/16:57

till Högsta förvaltningsdomstolen

 

 

 

inom två månader från beslutets

 

 

 

dag. Därvid tillämpas bestämmel-

 

 

 

serna i 35–37 §§ förvaltnings-

 

 

 

processlagen (1971:291) om över-

 

 

 

klagande av kammarrättens beslut.

 

 

 

Patentbesvärsrättens beslut ska

 

 

 

innehålla uppgift om att det krävs

 

 

 

särskilt tillstånd för prövning i

 

 

 

Högsta förvaltningsdomstolen och

 

 

 

om de grunder på vilka sådant

 

 

 

tillstånd meddelas.

 

 

 

31 §4

 

 

Allmän domstol ska på talan

Domstolen ska på yrkande häva

 

därom häva en registrering av ett

en registrering av ett mönster helt

 

mönster helt eller delvis, om

eller delvis, om hinder mot

 

hinder mot mönsterrätt har före-

mönsterrätt

har funnits enligt 1–

 

legat enligt 1–4 a §§ och hindret

4 a §§ och

hindret fortfarande

 

fortfarande består eller om regist-

består eller om registrering har

 

rering har skett i strid med 13 §

gjorts i strid med 13 § andra

 

andra stycket.

stycket.

 

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller

sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

 

Registreringen får inte hävas på

Registreringen får inte hävas på

den grunden att den som fått

den grunden att den som har fått

registreringen

endast

varit

registreringen

 

endast

varit

berättigad till viss andel i

berättigad till viss andel i

mönsterrätten.

 

 

mönsterrätten.

 

 

 

 

När domen vunnit laga kraft ska

När domen har fått laga kraft

den sändas till registrerings-

ska den sändas till registrerings-

myndigheten för

anteckning i

myndigheten

för

anteckning

i

mönsterregistret.

 

 

mönsterregistret.

 

 

 

 

 

31 b §5

 

 

 

 

Allmän domstol kan förklara en

Domstolen

får

förklara

 

en

mönsterrätt ogiltig även efter det

mönsterrätt ogiltig även efter det

att den har upphört eller uppgivits.

att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om sådan talan skall

I fråga om en sådan talan ska

bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

35 b §6

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.

4Senaste lydelse 2012:447.

5Senaste lydelse 2002:570.

6Senaste lydelse 2009:112. Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:291.

34

Om käranden

visar

sannolika

Om käranden

visar

sannolika Prop. 2015/16:57

skäl för att intrång, eller

skäl för att intrång, eller

medverkan till intrång, före-

medverkan till intrång, före-

kommer och om det skäligen kan

kommer och om det skäligen kan

befaras att svaranden genom att

befaras att svaranden genom att

fortsätta intrånget, eller medverkan

fortsätta intrånget, eller medverkan

till det, förringar värdet av

till det, förringar värdet av

ensamrätten till

mönstret,

får

ensamrätten till

mönstret, får

domstolen meddela vitesförbud för

domstolen meddela vitesförbud för

tiden intill dess att målet slutligt

tiden till dess att målet slutligt har

har avgjorts eller annat har

avgjorts eller något annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud

beslutats. Innan ett sådant förbud

meddelas ska svaranden ha fått

meddelas ska svaranden ha fått

tillfälle att yttra sig, om inte ett

tillfälle att yttra sig, om inte ett

dröjsmål skulle medföra risk för

dröjsmål skulle medföra risk för

skada.

 

 

 

skada.

 

 

Bestämmelserna

i

första

och

Första och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

till intrång.

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan

om utdömande av

vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt

om

förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

reglerna

i rättegångsbalken

om

 

åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med sådan talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

35 e §7

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

där rättegång

om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

7 Senaste lydelse 2009:112. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

35

Prop. 2015/16:57

föreskrivs i 43 och 52 §§ för där

 

 

avsedda mål och i rättegångs-

 

 

balken om tvistemål för andra fall

 

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

 

av domstols behörighet i fråga om

 

 

tvist som ska tas upp i annan

 

 

ordning än inför domstol ska dock

 

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

 

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

 

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

 

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

 

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

 

målet tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

 

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

 

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

 

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

 

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

 

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

 

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

 

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

 

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina

 

gångsbalken.

Domstolen

får

rättegångskostnader.

 

bestämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

 

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

 

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informations- föreläggande.

37 b §8

Ett beslut om intrångsundersök- ning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångs- balken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i

8 Senaste lydelse 2009:112. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

36

rättegångsbalken om inskränkning

Prop. 2015/16:57

av domstols behörighet i fråga om

 

tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol ska dock

 

inte tillämpas.

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

yrkande av mönsterhavaren eller

yrkande av mönsterhavaren eller

den som på grund av licens har rätt

den som på grund av licens har rätt

att utnyttja mönstret. Om rättegång

att utnyttja mönstret. Om en

inte är inledd, ska yrkandet fram-

rättegång inte är inledd, ska

ställas skriftligen.

yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om

intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som

upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

 

43 §9

 

 

Finnes ej enligt rättegångs-

Patent- och marknadsdomstolen

balken behörig domstol för talan

är rätt domstol i

 

om bättre rätt till mönster, om

1. mål och ärenden enligt denna

hävande av mönsterregistrering,

lag om de inte ska handläggas

om överföring av sådan regist-

enligt lagen

(1974:371)

om

rering, om ogiltigförklaring av en

rättegången i arbetstvister, och

mönsterrätt enligt 31 b §, om rätt

2. mål som avses i artikel 81 i

som avses i 32 § andra stycket, om

rådets förordning (EG) nr 6/2002

ersättning enligt 40 § andra

om gemenskapsformgivning.

 

stycket eller om fastställelse enligt

 

 

 

41 §, väcks talan vid Stockholms

 

 

 

tingsrätt.

 

 

 

 

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

 

om inskränkning av en domstols

 

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

 

tas upp i annan ordning än inför

 

 

domstol ska inte tillämpas i fråga

 

 

om ett yrkande om informations-

 

 

föreläggande

eller intrångsunder-

 

 

sökning.

 

 

 

 

 

 

 

9 Senaste lydelse 2002:570.

37

Prop. 2015/16:57 1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

38

2.8

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) Prop. 2015/16:57

 

om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1078) om försvars- uppfinningar

dels att 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

14 §1

 

 

Meddelas förordnande att upp-

Om ett beslut meddelas om att

finning skall hållas hemlig, utgår

en uppfinning ska hållas hemlig,

skälig

ersättning

av allmänna

lämnas skälig

ersättning

av

medel för den skada som upp-

allmänna medel för den skada som

kommer genom förordnandet.

uppkommer genom beslutet.

 

Meddelas

förordnande

enligt

Om ett beslut meddelas enligt

13 §, utgår skälig

ersättning av

13 §, lämnas skälig ersättning av

allmänna medel för den rätt till

allmänna medel för den rätt till

uppfinningen

som

förordnandet

uppfinningen som

beslutet

avser

avser och för den ytterligare skada

och för den ytterligare skada som

som förordnandet medför.

 

beslutet medför.

 

 

Talan

om

ersättning

enligt

 

 

 

denna

paragraf

väckes

vid

 

 

 

Stockholms tingsrätt. I mål om

 

 

 

sådan ersättning gäller i fråga om

 

 

 

tingsrättens

och

hovrättens

 

 

 

sammansättning 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

24 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål som har inletts

iallmän domstol före ikraftträdandet.

1 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

39

Prop. 2015/16:57

40

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 67 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

67 §2

 

Lantmäterimyndighetens

beslut

Lantmäterimyndighetens

beslut

får överklagas hos allmän förvalt-

får överklagas till allmän förvalt-

ningsdomstol. I fråga om beslut,

ningsdomstol. Ett beslut av den

där ansökan om eller anmälan för

statliga lantmäterimyndigheten att

registrering

avskrivits

eller

vägra registrering av en firma

registrering

vägrats enligt

denna

överklagas dock till Patent- och

lag, gäller att beslutet får över-

marknadsdomstolen. Ett

beslut

klagas inom två månader från den

som gäller avskrivning av en

dag då det meddelades.

 

ansökan eller anmälan om regist-

 

 

 

rering eller vägrad registrering får

 

 

 

överklagas inom två månader från

 

 

 

dagen för beslutet.

 

Länsstyrelsens beslut får över-

Länsstyrelsens beslut får över-

klagas hos allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol.

 

 

domstol.

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 1987:128.

2Senaste lydelse 1998:379.

2.10

Förslag till lag om ändring i firmalagen

Prop. 2015/16:57

 

(1974:156)

 

Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)1 dels att 16 q och 29 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 15, 16 b, 16 j, 16 k, 16 m, 16 p, 16 r, 18 d, 20 b, 24, 25 och 28 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2

På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Om käranden

visar

sannolika

Om käranden

visar

sannolika

skäl för att firmaintrång, eller

skäl för att firmaintrång, eller

medverkan till intrång, före-

medverkan till intrång, före-

kommer och om det skäligen kan

kommer och om det skäligen kan

befaras att svaranden genom att

befaras att svaranden genom att

fortsätta intrånget, eller medverkan

fortsätta intrånget, eller medverkan

till det, förringar värdet av

till det, förringar värdet av

ensamrätten

till

näringskänne-

ensamrätten

till

näringskänne-

tecknet,

får

domstolen

meddela

tecknet,

får

domstolen

meddela

vitesförbud för tiden intill dess att

vitesförbud för tiden till dess att

målet slutligt har avgjorts eller

målet slutligt har avgjorts eller

annat har beslutats. Innan ett

något annat har beslutats. Innan ett

sådant

förbud

meddelas ska

sådant

förbud

meddelas ska

svaranden ha fått tillfälle att yttra

svaranden ha fått tillfälle att yttra

sig, om inte ett dröjsmål skulle

sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

medföra risk för skada.

 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

1Senaste lydelse av

16q § 2010:1889

29§ 2010:1889.

2Senaste lydelse 2010:1889.

41

Prop. 2015/16:57 Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Talan ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

 

16 b §3

 

Den som vill inleda ett förfaran-

Den som vill inleda ett förfaran-

de för att häva en registrering kan

de för att häva en registrering kan

föra talan vid domstol, eller ansöka

föra talan vid domstol eller ansöka

om hävning av registreringen hos

om hävning av registreringen hos

berörd

registreringsmyndighet

berörd

registreringsmyndighet

enligt 16 c–16 q §§ (administrativ

enligt 16 c–16 r §§ (administrativ

hävning).

 

hävning).

 

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 9 §, 10 § första stycket 1–4, 16 § andra stycket eller 16 a § får också inledas av en myndighet. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som

får göra detta.

 

 

 

 

16 j §4

 

Om innehavaren i rätt tid

Om innehavaren i rätt tid

bestrider ansökan, ska registre-

bestrider ansökan, ska registre-

ringsmyndigheten

underrätta

ringsmyndigheten

underrätta

sökanden om detta. Vill sökanden

sökanden om detta. Vill sökanden

vidhålla sitt yrkande, kan han eller

vidhålla sitt yrkande, kan han eller

hon begära att ärendet ska

hon begära att ärendet ska

överlämnas till tingsrätt.

 

överlämnas till domstol.

 

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis

och andra handlingar som åberopas.

 

Har sökanden begärt överläm-

Om sökanden har begärt över-

nande i rätt tid, ska registrerings-

lämnande i rätt tid, ska registre-

myndigheten överlämna ärendet

ringsmyndigheten överlämna ären-

till en tingsrätt som enligt vad

det till domstolen. Om sökanden

handlingarna visar är behörig.

inte har begärt överlämnande i rätt

Har sökanden inte begärt överläm-

tid, ska ärendet skrivas av.

nande i rätt tid, ska ärendet

 

avskrivas.

 

3Senaste lydelse 2014:813.

4Senaste lydelse 2010:1889.

42

Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administra- tiv hävning kom in till registre- ringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stäm- ning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

 

16 k §5

Prop. 2015/16:57

En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 16 j §

första stycket ska innehålla en upplysning om

 

1. att sökanden kan

begära

1. att sökanden kan

begära

överlämnande till tingsrätt,

 

överlämnande till domstol,

 

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.vad som i övrigt anges i 16 j §.

16 m §6

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Har innehavaren ansökt om

Om innehavaren har ansökt om

återvinning i rätt tid, ska registre-

återvinning i rätt tid, ska registre-

ringsmyndigheten överlämna ären-

ringsmyndigheten överlämna ären-

det till en tingsrätt som enligt vad

det till domstolen. I annat fall ska

handlingarna visar är behörig. I

registreringsmyndigheten avvisa

annat fall ska registrerings-

ansökan.

myndigheten avvisa ansökan.

 

16 p §7 Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt, ska talan anses väckt när ansökan om administra- tiv hävning kom in till registre- ringsmyndigheten. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.

 

 

16 r §8

 

 

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt ska käranden betala

till domstolen ska käranden betala

föreskriven

tilläggsavgift. I

ett

föreskriven

tilläggsavgift. I

ett

sådant fall ska det som anges i

sådant fall ska det som anges i

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

balken om ansökningsavgift gälla

balken om ansökningsavgift gälla

tilläggsavgiften.

 

tilläggsavgiften.

 

Om ett mål där registrerings-

Om ett mål där registrerings-

myndigheten

har beslutat

om

myndigheten

har beslutat

om

hävning avvisas av tingsrätten

hävning avvisas av domstolen

grund av att

tilläggsavgiften

inte

grund av att

tilläggsavgiften

inte

5Senaste lydelse 2010:1889.

6Senaste lydelse 2010:1889.

7Senaste lydelse 2010:1889.

8Senaste lydelse 2014:250.

43

Prop. 2015/16:57

har betalats, ska

tingsrätten

 

samtidigt undanröja

registrerings-

 

myndighetens beslut.

 

har betalats, ska domstolen samtidigt undanröja registrerings- myndighetens beslut.

 

 

 

 

18 d §9

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

där

 

rättegång

om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

föreskrivs i 24 § för där avsedda

 

mål och i rättegångsbalken om

 

tvistemål för andra fall som rör

 

intrång. Det som sägs i rätte-

 

gångsbalken om

inskränkning

av

 

domstols behörighet i fråga om

 

tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol ska dock

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

 

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina

gångsbalken.

Domstolen

får

rättegångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informations- föreläggande.

9 Senaste lydelse 2009:113. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

44

20 b §10

Prop. 2015/16:57

Ett beslut om intrångsundersök-

 

 

ning meddelas av den domstol där

 

 

rättegång som rör intrånget pågår.

 

 

Om rättegång inte är inledd, gäller

 

 

i fråga om behörig domstol det

 

 

som föreskrivs i 24 § för där

 

 

avsedda mål och i rättegångs-

 

 

balken om tvistemål för andra fall

 

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

 

av domstols behörighet i fråga om

 

 

tvist som ska tas upp i annan

 

 

ordning än inför domstol ska dock

 

 

inte tillämpas.

 

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

yrkande av den som lider skada av

yrkande av den som lider skada av

kännetecknet eller dess använd-

kännetecknet eller dess använd-

ning. Om rättegång inte är inledd,

ning. Om en rättegång inte är

ska yrkandet framställas skrift-

inledd, ska

yrkandet framställas

ligen.

skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning

meddelas

ska motparten ha fått

tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om

intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning

som

upp-

intrångsundersökning som

upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

 

 

 

under en rättegång.

 

 

 

 

24 §11

 

 

Om det inte finns någon domstol

Patent- och marknadsdomstolen

som enligt

rättegångsbalken är

är rätt domstol i mål och ärenden

behörig att ta upp ett mål om

enligt denna lag om de inte ska

hävning av registreringen av en

handläggas

enligt

lagen

firma, om firmaintrång eller om

(1974:371) om

rättegången i

fastställelse,

väcks

talan

vid

arbetstvister.

 

 

Stockholms tingsrätt.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför

10Senaste lydelse 2009:113. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

11Senaste lydelse 2010:1889.

45

Prop. 2015/16:57

domstol ska inte tillämpas i fråga

 

om ett yrkande om informations-

 

föreläggande eller intrångsunder-

 

sökning.

25 §12

 

 

En domstol ska underrätta

Domstolen

ska

underrätta

registreringsmyndigheten om en

registreringsmyndigheten om en

dom som gäller

dom som gäller

 

 

1.hävning av en registrering av en firma, eller

2.intrång i en registrerad firma.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål i vilket förts fastställelsetalan avseende en registrerad firma.

28 §13

 

 

Ett beslut enligt 16 l § om admi-

Ett beslut enligt 16 l § om admi-

nistrativ hävning av en registrering

nistrativ hävning av en registrering

av en firma får inte överklagas.

av en firma får inte överklagas.

Detsamma gäller ett beslut genom

Detsamma gäller ett beslut om

vilket ett ärende har överlämnats

överlämnande

till

domstol eller

till tingsrätt eller avskrivits enligt

avskrivning enligt 16 j § tredje

16 j § tredje stycket. Andra beslut i

stycket. Andra beslut i ärenden om

ärenden om administrativ hävning

administrativ hävning får över-

får överklagas till tingsrätt inom

klagas till Patent- och marknads-

tre veckor från dagen för beslutet.

domstolen inom tre veckor från

Beslut under handläggningen av

dagen för beslutet. Beslut under

ett sådant ärende får inte

handläggningen

av

ett sådant

överklagas särskilt.

ärende får inte överklagas särskilt.

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

12Senaste lydelse 2010:1889.

13Senaste lydelse 2010:1889.

46

2.11

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2015/16:57

 

handelsregisterlagen (1974:157)

 

Härigenom föreskrivs att 21 § handelsregisterlagen (1974:157) ska ha

följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

21 §1

 

Registreringsmyndighetens be-

Registreringsmyndighetens

be-

slut att skriva av en ansökan eller

slut att skriva av en ansökan eller

anmälan om registrering eller att

anmälan om registrering eller att

vägra

registrering får överklagas

vägra registrering får överklagas

hos

allmän förvaltningsdomstol

till allmän förvaltningsdomstol.

inom två månader från beslutets

Detsamma gäller i fråga om beslut

dag. Detsamma gäller i fråga om

enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av

beslut enligt 15 a eller 17 §.

registreringsmyndigheten att

väg-

 

 

ra registrering av en firma över-

 

 

klagas dock till Patent- och mark-

nadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2008:92.

47

Prop. 2015/16:57

2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371)

 

 

om rättegången i arbetstvister

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i

 

arbetstvister1 ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

1 kap.

 

 

 

 

 

2 §2

 

 

 

Denna lag tillämpas ej

 

Denna lag tillämpas inte

 

 

1. mål som enligt lag får upptas

1. mål som enligt lag får upptas

 

endast av viss tingsrätt eller som

endast av en viss tingsrätt eller

 

skall handläggas av tingsrätt i

som ska handläggas av en tingsrätt

 

annan sammansättning än

som

i en annan sammansättning än som

 

anges i rättegångsbalken,

 

anges i rättegångsbalken,

 

 

2. mål som skall handläggas av

2. mål som ska handläggas av

 

tingsrätt med tillämpning av kon-

tingsrätt med tillämpning av kon-

 

kurslagen

(1987:672) eller

lagen

kurslagen

(1987:672) eller

lagen

 

(1996:764)

om företagsrekon-

(1996:764)

om företagsrekon-

 

struktion,

 

 

struktion,

 

 

 

3. mål om skadestånd i anled-

3. mål om skadestånd i anled-

 

ning av brott, om talan föres i

ning av brott, om talan förs i

 

samband med åtal för brottet,

 

samband med åtal för brottet,

 

 

4. mål om ersättning för yrkes-

4. mål om ersättning för yrkes-

 

skada, när tvisten ej rör kollektiv-

skada, när tvisten inte rör kollek-

 

avtals rätta innebörd.

 

tivavtals rätta innebörd,

 

 

 

 

 

5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1

 

 

 

 

och 3 lagen (2016:000) om patent-

 

 

 

 

och marknadsdomstolar, och

 

 

 

 

 

6. mål som avses i artikel 81 i

 

 

 

 

rådets förordning (EG) nr 6/2002

 

 

 

 

om gemenskapsformgivning

och

 

 

 

 

artikel 96 i rådets förordning (EG)

 

 

 

 

nr 207/2009 om gemenskapsvaru-

 

 

 

 

märken.

 

 

 

Lagen skall inte tillämpas på mål

Lagen ska inte tillämpas på mål

 

som rör arbetstagare som avses i

som rör arbetstagare som avses i

 

1 § lagen (1994:260) om offentlig

1 § lagen (1994:260) om offentlig

 

anställning, när tvisten gäller

 

anställning, när tvisten gäller

 

1.fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,

2.tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Lagen skall inte heller tillämpas

Lagen ska inte heller tillämpas

1Lagen omtryckt 1977:530.

2Senaste lydelse 1996:1055.

48

på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

på andra mål som rör arbetstagare Prop. 2015/16:57 hos arbetsgivare med offentlig

ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

49

Prop. 2015/16:57

50

2.13Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.

3.Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.

dels att 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 § Beträffande mål vari talan föres

mot sökande av europeiskt patent om bättre rätt till den patentsökta uppfinningen såvitt avser Sverige eller annan stat, som är bunden av det till den europeiska patent- konventionen den 5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokollet, gäller bestämmelserna i 2–6 §§. Med fördragsslutande stat avses därvid stat, som är bunden av nämnda protokoll.

Föreslagen lydelse

Beträffande mål där talan förs mot sökande av ett europeiskt patent om bättre rätt till den patentsökta uppfinningen i fråga om Sverige eller en annan stat som är bunden av det till den europeiska patentkonventionen den 5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokollet gäller 2–6 och 8 §§. Med fördragsslutande stat avses i detta fall en stat som är bunden av nämnda protokoll.

8§

Rätt domstol för ett mål som

enligt denna lag får tas upp av svensk domstol är Patent- och marknadsdomstolen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål som har inletts

iallmän domstol före ikraftträdandet.

Prop. 2015/16:57

51

Prop. 2015/16:57

52

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Säkerhet behöver inte ställas i

1.mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2.mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt

jordabalken,

21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller

21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,

lagen (1933:269) om ägofred,

lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.,

fastighetsbildningslagen (1970:988),

rennäringslagen (1971:437),

väglagen (1971:948),

lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

expropriationslagen (1972:719),

lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

ledningsrättslagen (1973:1144),

anläggningslagen (1973:1149),

lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

bostadsförvaltningslagen (1977:792),

lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

jordförvärvslagen (1979:230),

skogsvårdslagen (1979:429),

lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

kulturmiljölagen (1988:950),

minerallagen (1991:45),

bostadsrättslagen (1991:614),

lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

ellagen (1997:857),

lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,

1 Senaste lydelse 2013:550.

– naturgaslagen (2005:403), och

Prop. 2015/16:57

plan- och bygglagen (2010:900),

3.växelmål och checkmål,

4.mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

5. mål vid förvaltningsdomstol

5. mål vid förvaltningsdomstol.

eller marknadsdomstolen.

 

Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

53

Beslut som avses i första stycket får överklagas till den förvalt- ningsrätt inom vars domkrets klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om det inte finns någon sådan behörig domstol, överklagas beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden. Beslut som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar han eller hon sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Prop. 2015/16:57 2.16

Förslag till lag om ändring i namnlagen

 

(1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)1 dels att 43 § ska upphöra att gälla,

dels att 42 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

42 § Ett slutligt beslut av patent- och

registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet har gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar denne sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Beslut som avses i första stycket får överklagas till patentbesvärs- rätten genom besvär.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1982:1134.

Senaste lydelse av 43 § 2010:1459.

54

3 a §
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen, får domstolen efter ansökan av sammanslut- ningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska
Om ett villkor som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent- och marknadsdom- stolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.
Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhanda- hålla varor eller tjänster mot betalning.

2.17

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292)

Prop. 2015/16:57

 

om avtalsvillkor mellan näringsidkare

 

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

dels att 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 a, 5 a och 5 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1 Om ett villkor, som en

näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare, är att anse som oskäligt mot denne, kan Marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos närings- idkaren eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket denne skall tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning.

1 Senaste lydelse 2002:354.

55

Prop. 2015/16:57

vara skriftlig och innehålla de skäl

 

som den grundas på.

 

Parterna ska beredas tillfälle att

 

yttra sig över ansökan. Ansökan

 

får inte bifallas om parten på den

 

sidan som ansökan om medverkan

 

avser motsätter sig detta.

5 §2

Förbud skall förenas med vite,

Förbud ska förenas med vite, om

om det inte av särskilda skäl är

det inte av särskilda skäl är

obehövligt.

obehövligt.

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

förs vid allmän domstol av den

förs vid Patent- och marknads-

som ansökt om förbudet.

domstolen av den som har ansökt

om förbudet.

5 a §

Delgivning av domar och beslut som innefattar ett vitesföreläggan- de får ske enligt 34–37 §§ delgiv- ningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har framkommit i det enskilda delgiv- ningsärendet eller vid andra del- givningsförsök med delgivnings- mottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

5 b §

I mål enligt 1 § får rätten bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostna- der.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

2 Senaste lydelse 1985:220.

56

2.18

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

Prop. 2015/16:57

 

(1987:619)

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § sparbankslagen (1987:619)1 ska

 

ha följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

11 kap.

 

 

 

 

6 §2

 

 

Ett beslut av registreringsmyn-

Ett beslut av registreringsmyn-

 

digheten som innebär att en

digheten att skriva av en anmälan

 

anmälan avskrivits eller en regist-

om registrering eller att vägra

 

rering har vägrats enligt 3 § andra

registrering enligt 3 § andra

 

stycket får överklagas hos allmän

stycket får överklagas till allmän

 

förvaltningsdomstol inom

två

förvaltningsdomstol.

Detsamma

 

månader från dagen för beslutet.

gäller beslut enligt 7 kap. 7 §

 

Detsamma gäller ett sådant beslut

tredje stycket och 8 kap. 8 §. Ett

 

av registreringsmyndigheten

som

beslut av registreringsmyndigheten

 

avses i 7 kap. 7 § tredje stycket

att vägra registrering av en firma

 

och 8 kap. 8 §.

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

 

marknadsdomstolen. Ett överkla-

 

gande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 1996:1005.

2Senaste lydelse 2004:304.

57

Prop. 2015/16:57

2.19

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667)

 

 

om ekonomiska föreningar

 

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska

 

föreningar ska ha följande lydelse.

 

 

Lydelse enligt prop. 2015/16:4

Föreslagen lydelse

 

 

15 kap.

 

 

 

6 §

 

Ett beslut av Bolagsverket som

Ett beslut av Bolagsverket att

 

innebär att anmälan har skrivits av

skriva av en anmälan om regist-

 

eller registrering har vägrats enligt

rering eller att vägra registrering

 

4 § andra stycket får överklagas till

enligt 4 § andra stycket får över-

 

allmän

förvaltningsdomstol inom

klagas till allmän förvaltnings-

 

två månader från dagen för

domstol. Detsamma gäller ett

 

beslutet. Detsamma gäller ett

beslut av Bolagsverket som avses i

 

beslut av Bolagsverket som avses i

4 a §, 7 kap. 15 §, 8 kap. 2, 6, 9

 

4 a §, 7 kap. 15 §, 8 kap. 2, 6, 9

eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap.

 

eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap.

19 § eller 16 kap. 2 § samt beslut i

 

19 § eller 16 kap. 2 § samt beslut i

ett tillståndsärende enligt 6 kap. 3,

 

ett tillståndsärende enligt 6 kap. 3,

4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap.

 

4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap.

14 § 2 eller 12 kap. 11 § eller

 

14 § 2 eller 12 kap. 11 § eller

beslut att vägra utfärda ett intyg

 

beslut att vägra utfärda ett intyg

enligt 12 kap. 36 §. Ett beslut av

 

enligt 12 kap. 36 §.

Bolagsverket att vägra registre-

 

 

 

ring av en firma överklagas dock

 

 

 

till Patent- och marknadsdom-

 

 

 

stolen. Ett överklagande ska ha

 

 

 

kommit in inom två månader från

 

 

 

dagen för beslutet.

Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

58

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) Prop. 2015/16:57

 

med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

 

och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §2 Slutliga beslut av Patent- och

registreringsverket i ärenden om utgivningsbevis får överklagas hos Patentbesvärsrätten inom två månader från dagen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patent- besvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 2002:911.

2Senaste lydelse 2010:1404.

59

Prop. 2015/16:57 2.21

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)

 

om utländska filialer m.m.

 

 

Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1992:160) om utländska filialer

m.m. ska ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

27 §1

 

 

En

förvaltningsmyndighets

En

förvaltningsmyndighets

beslut enligt denna lag får över-

beslut enligt denna lag får över-

klagas hos allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol.

 

domstol.

En

förvaltningsmyndig-

 

 

hets beslut att

vägra registrering

av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:722.

60

2.22

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) Prop. 2015/16:57

 

om skydd för kretsmönster för

 

halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

dels att 9 b, 9 e och 12 b §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 14 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 b §1

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång att

fortsätta med åtgärden.

 

 

 

 

 

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om käranden

visar

sannolika

skäl för att en åtgärd som innebär

skäl för att en åtgärd som innebär

intrång,

eller

medverkan

till

intrång,

eller

medverkan

till

åtgärden, förekommer och om det

åtgärden, förekommer och om det

skäligen kan befaras att svaranden

skäligen kan befaras att svaranden

genom att fortsätta med åtgärden,

genom att fortsätta med åtgärden,

eller medverkan till den, förringar

eller medverkan till den, förringar

värdet av ensamrätten till krets-

värdet av ensamrätten till krets-

mönstret, får domstolen meddela

mönstret,

får domstolen

meddela

vitesförbud för tiden intill dess att

vitesförbud för tiden till dess att

målet slutligt har avgjorts eller

målet slutligt har avgjorts eller

annat har beslutats. Innan ett

något annat har beslutats. Innan ett

sådant

förbud

meddelas

ska

sådant

förbud

meddelas

ska

svaranden ha fått tillfälle att yttra

svaranden ha fått tillfälle att yttra

sig, om inte ett dröjsmål skulle

sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

 

medföra risk för skada.

 

 

Bestämmelserna i

första

och

Första

och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

 

till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens

1 Senaste lydelse 2009:114.

61

Prop. 2015/16:57

bestämmelser om

överklagande av

beslut enligt 15 kap. rättegångs-

 

balken.

 

 

 

 

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

 

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

 

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

 

reglerna

i rättegångsbalken

om

 

 

åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med sådan talan får

 

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

 

 

 

9 e §2

 

Ett beslut om informations-

 

 

föreläggande får meddelas av den

 

 

domstol

där

rättegång

om

 

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

 

fråga om behörig domstol det som

 

 

föreskrivs i rättegångsbalken

om

 

 

tvistemål som rör intrång. Det som

 

 

sägs

i

rättegångsbalken

om

 

 

inskränkning av domstols behörig-

 

 

het i fråga om tvist som ska tas

 

 

upp i annan ordning än inför

 

 

domstol ska dock inte tillämpas.

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

 

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

 

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

 

om

intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

 

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

 

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

 

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

 

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

 

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

 

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

 

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

 

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

 

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

 

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

 

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

 

stämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

 

föras av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

 

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

2 Senaste lydelse 2009:114. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

62

straff än böter inte är föreskrivet. I

Prop. 2015/16:57

samband med en sådan talan får

 

talan föras om nytt informations-

 

föreläggande.

 

 

 

 

12 b §3

Ett beslut om intrångsundersök-

 

ning meddelas av den domstol där

 

rättegång som rör intrånget pågår.

 

Om rättegång inte är inledd, gäller

 

i fråga om behörig domstol det

 

som föreskrivs i rättegångsbalken

 

om tvistemål som rör intrång. Det

 

som sägs i rättegångsbalken om

 

inskränkning

av

domstols

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

tas upp i annan ordning än inför

 

domstol ska dock inte tillämpas.

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

yrkande av innehavaren av krets-

yrkande av innehavaren av krets-

mönstret eller den som på grund av

mönstret eller den som på grund av

licens har rätt att utnyttja krets-

licens har rätt att utnyttja krets-

mönstret. Om rättegång inte är

mönstret. Om en rättegång inte är

inledd, ska

yrkandet

framställas

inledd, ska yrkandet framställas

skriftligen.

 

 

skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om

intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som

upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

 

14 §4

 

 

 

Patent- och marknadsdomstolen

 

är rätt domstol i mål och ärenden

 

enligt denna lag om de inte ska

 

handläggas

enligt

lagen

 

(1974:371) om

rättegången i

 

arbetstvister.

 

 

 

Det som sägs i rättegångsbalken

3Senaste lydelse 2009:114. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

4Tidigare 14 § upphävd genom 2005:304.

63

Prop. 2015/16:57

 

om inskränkning av en domstols

 

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

 

tas upp i annan ordning än inför

 

 

domstol ska inte tillämpas i fråga

 

 

om ett yrkande om informations-

 

 

föreläggande eller intrångsunder-

 

 

sökning.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

64

2.23

Förslag till lag om ändring i stiftelselagen

Prop. 2015/16:57

 

(1994:1220)

 

 

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 13 § stiftelselagen (1994:1220) ska

ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

10 kap.

 

 

13 §1

 

Registreringsmyndighetens be-

Registreringsmyndighetens

be-

slut enligt denna lag får överklagas

slut enligt denna lag och beslut av

hos allmän förvaltningsdomstol.

Länsstyrelsen i Stockholms

län

 

 

enligt 12 § får överklagas till

 

 

allmän förvaltningsdomstol.

Ett

 

 

beslut av registreringsmyndigheten

 

 

att vägra registrering av en firma

 

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

marknadsdomstolen.

 

Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registre- ringsmyndigheten föra talan för det allmänna. Överklagas dom- stolens beslut av registrerings- myndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Vad som sägs i första och andra styckena om registrerings- myndigheten och dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är fråga om beslut enligt 12 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1995:1360. Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena tas bort.

65

Prop. 2015/16:57

66

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

dels att 1 a, 3, 4, 7, 8 c och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 4 a, 4 b, 9 a och 9 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 a §1

 

 

 

 

 

 

 

Bestämmelserna i 3–9 §§ denna

Bestämmelserna i 3–9 b §§ denna

lag tillämpas också när Kon-

lag

tillämpas

 

också

när

sumentombudsmannen fullgör

sina

Konsumentombudsmannen

fullgör

skyldigheter som behörig myndighet

sina

skyldigheter

som

behörig

enligt

Europaparlamentets

och

myndighet

enligt

Europaparlamen-

rådets förordning (EG) nr 2006/2004

tets och rådets förordning (EG) nr

av den 27 oktober 2004 om

2006/2004 av den 27 oktober 2004

samarbete

mellan

de

nationella

om samarbete mellan de nationella

tillsynsmyndigheter

som

ansvarar

tillsynsmyndigheter

som

ansvarar

för konsumentskyddslagstiftningen.

för konsumentskyddslagstiftningen.

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Är ett avtalsvillkor som avses i

Om ett avtalsvillkor som avses i

1 § med hänsyn till pris och övriga

1 § med hänsyn till pris och övriga

omständigheter

oskäligt

mot

omständigheter

är

oskäligt

mot

konsumenten, får

Marknadsdom-

konsumenten, får Patent- och

stolen förbjuda näringsidkaren att i

marknadsdomstolen

 

 

förbjuda

framtiden i liknande fall använda

näringsidkaren att i framtiden i

samma

eller väsentligen samma

liknande fall använda samma eller

villkor, om förbudet är påkallat

väsentligen

samma

villkor,

om

från allmän synpunkt eller annars

förbudet är motiverat från allmän

ligger

i

konsumenternas

eller

synpunkt eller annars ligger i

konkurrenternas intresse.

 

 

konsumenternas

eller

konkurren-

 

 

 

 

 

 

ternas intresse.

 

 

 

 

 

Ett förbud kan meddelas även

Ett förbud får meddelas även

anställda

hos näringsidkaren

och

anställda hos näringsidkaren

och

andra som handlar på dennes

andra

som

 

handlar

vägnar.

 

 

 

 

 

näringsidkarens vägnar.

 

 

En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommen- derar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.

Ett förbud skall förenas med

Ett förbud ska förenas med vite,

vite, om inte detta av särskilda skäl

om inte detta av särskilda skäl är

är obehövligt.

obehövligt.

1 Senaste lydelse 2007:2.

 

4 § En fråga om förbud tas upp av

Marknadsdomstolen efter ansökan av Konsumentombudsmannen. Be- slutar Konsumentombudsmannen för ett visst fall att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av närings- idkare, konsumenter eller löntaga- re.

4 a §

Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha bety- dande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstolen efter ansökan av sammanslut- ningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

4 b §

Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande.

7 §

En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller

inom viss tid (förbudsföreläggande).

 

Har ett förbudsföreläggande

Om ett förbudsföreläggande har

godkänts, gäller det som förbud av

godkänts, gäller det som en dom

Marknadsdomstolen. Godkännan-

som har fått laga kraft. Ett god-

de efter den i föreläggandet utsatta

kännande efter den i föreläggandet

tiden gäller dock inte.

utsatta tiden gäller dock inte.

Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.

Prop. 2015/16:57

67

Prop. 2015/16:57

 

8 c §2

Konsumentombudsmannens

be-

Konsumentombudsmannens be-

slut enligt 8 § och 8 a § samt om

slut enligt 8 och 8 a §§ samt om

vitesföreläggande efter en sådan

vitesföreläggande enligt 8 b § får

uppmaning

överklagas

till

överklagas till Patent- och mark-

Stockholms tingsrätt.

 

nadsdomstolen.

Tingsrättens

beslut överklagas

 

hos Marknadsdomstolen.

 

 

 

 

 

9 §

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av Kon- sumentombudsmannen. I fråga om vite som Marknadsdomstolen har förelagt på talan av någon annan får talan om utdömande föras även av denne.

En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknads- domstolen av Konsumentombuds- mannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan får talan om utdömande föras även av honom eller henne.

9 a §

Delgivning av domar och beslut av domstol som innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har fram- kommit i det enskilda delgivnings- ärendet eller vid andra delgiv- ningsförsök med delgivningsmotta- garen finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

9 b §

Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska inte tilläm- pas i mål enligt 3 §. I sådana mål får rätten bestämma att vardera parten ska svara för sina rätte- gångskostnader.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

2 Senaste lydelse 2007:2. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

68

3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- Prop. 2015/16:57 läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre

bestämmelser.

69

Prop. 2015/16:57 2.25

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927)

 

om europeiska ekonomiska

 

intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1994:1927) om europeiska

ekonomiska intressegrupperingar ska ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

Registreringsmyndighetens be-

Registreringsmyndighetens

 

be-

slut att avskriva en anmälan eller

slut att skriva av en anmälan om

att vägra registrering får över-

registrering

eller

att

vägra

klagas

hos

allmän

förvalt-

registrering

får överklagas

till

ningsdomstol

inom två

månader

allmän förvaltningsdomstol.

 

Det-

från beslutets dag. Detsamma

samma gäller beslut enligt 13 §

gäller beslut enligt 13 § tredje

tredje stycket och 15 §. Ett beslut

stycket och 15 §.

 

av registreringsmyndigheten

att

 

 

 

 

vägra registrering av en firma

 

 

 

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

 

marknadsdomstolen.

Ett

över-

 

 

 

 

klagande ska ha kommit in inom

två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

70

2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) Prop. 2015/16:57

 

om medlemsbanker

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 6 § lagen (1995:1570) om medlems-

banker ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

13 kap.

 

 

 

 

 

 

6 §1

 

 

 

Ett beslut av registrerings-

Ett beslut av registrerings-

myndigheten som innebär att en

myndigheten att skriva av en

anmälan avskrivits eller en regist-

anmälan om registrering eller att

rering har vägrats enligt 3 § andra

vägra registrering enligt 3 § andra

stycket får överklagas hos allmän

stycket får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol inom

två

förvaltningsdomstol.

Detsamma

månader från dagen för beslutet.

gäller ett beslut av registrerings-

Detsamma gäller ett sådant beslut

myndigheten enligt 10 kap. 5 §

av registreringsmyndigheten

som

tredje stycket. Ett beslut av

avses i 10 kap. 5 § tredje stycket.

registreringsmyndigheten att vägra

 

 

 

 

registrering

av

en

firma

 

 

 

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

 

marknadsdomstolen.

Ett

över-

 

 

 

 

klagande ska ha kommit in inom

 

 

 

 

två månader från dagen för

 

 

 

 

beslutet.

 

 

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2004:318.

71

Prop. 2015/16:57

2.27

Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen

 

 

(1996:1619)

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 16 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha

 

följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

När

rättshjälp har

beviljats,

När

rättshjälp

har

beviljats,

 

betalar

staten

kostnaderna för

betalar

staten kostnaderna för

 

bevisning vid

allmän

domstol,

bevisning vid allmän domstol och

 

Arbetsdomstolen

och

Marknads-

Arbetsdomstolen. Om

inte något

 

domstolen. Om annat inte följer av

annat följer av lag eller föreskrifter

 

lag eller föreskrifter som lämnats

som lämnats med stöd av lag

 

med stöd av lag lämnas ersättning

lämnas

ersättning

för

bevisning

 

för bevisning med skäligt belopp.

med skäligt belopp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

72

2.28Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 3 §, 9 kap. 2, 5, 5 c och 7 b §§ och 10 kap. 3, 5 och 6 §§ växtförädlarrättslagen (1997:306) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

 

 

7 §1

 

 

 

 

Om

någon

inför

Statens

Om

någon

inför

Statens

jordbruksverk påstår sig ha bättre

jordbruksverk påstår sig ha bättre

rätt till växtsorten än sökanden och

rätt till växtsorten än sökanden och

är saken oviss, kan verket före-

saken är oviss, kan verket före-

lägga honom eller henne att väcka

lägga honom eller henne att väcka

talan vid allmän domstol inom viss

talan vid domstol inom viss tid vid

tid vid påföljd att påståendet

påföljd

att påståendet

 

annars

annars lämnas utan avseende vid

lämnas

utan

avseende

vid

ansökans fortsatta prövning.

ansökans fortsatta prövning.

 

Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registrerings- ansökan förklaras vilande i väntan på att målet slutligt avgörs.

7kap.

5 §

En tvångslicens meddelas av allmän domstol, som även bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.

En tvångslicens meddelas av domstolen, som även bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersätt- ningen och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.

8kap.

3 §

Allmän domstol skall talan

Domstolen ska yrkande häva

om det häva registreringen av en

registreringen av en växtsort, om

växtsort, om

 

1.växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken prioritet har getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,

2.växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde kravet

1 Senaste lydelse 2005:1216.

Prop. 2015/16:57

73

Prop. 2015/16:57 på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §, såvida sorten har registrerats huvudsakligen på grundval av upplysningar som sökanden tillhandahållit,

3.växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller

4.växtsorten har registrerats för någon som inte var berättigad till det och talan inte har väckts om överföring av registreringen.

En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen har haft rätt till bara en viss andel i växtförädlarrätten.

9 kap.

2 §2

På yrkande av innehavaren av

På yrkande av innehavaren av

växtförädlarrätten eller den som på

växtförädlarrätten eller den som på

grund av licens har rätt att utnyttja

grund av licens har rätt att utnyttja

växtsorten får allmän domstol vid

växtsorten får domstolen vid vite

vite förbjuda den som gör eller

förbjuda den som gör eller

medverkar till intrång i växt-

medverkar till intrång i växt-

förädlarrätten att fortsätta med det.

förädlarrätten att fortsätta med det.

Bestämmelserna i första stycket

Första stycket tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

till intrång.

 

5 §

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

 

 

 

 

5 c §3

 

Ett beslut om informations-

 

 

föreläggande får meddelas av den

 

 

domstol

där

rättegång

om

 

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

 

fråga om behörig domstol det som

 

 

föreskrivs

i rättegångsbalken

om

 

 

tvistemål som rör intrång. Det som

 

 

sägs

i

rättegångsbalken

om

 

 

inskränkning av domstols behörig-

 

 

het i fråga om tvist som ska tas

 

 

upp i annan ordning än inför dom-

 

 

stol ska dock inte tillämpas.

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande

riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om

intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång,

ska bestämmel-

2Senaste lydelse 2009:115.

3Senaste lydelse 2009:115. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

74

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för Prop. 2015/16:57

målet tillämpas. Beslut om infor-

det målet tillämpas. Ett beslut om

mationsföreläggande

får

över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får

 

talan föras om nytt informa-

 

tionsföreläggande.

 

 

 

 

 

 

7 b §4

Ett beslut om intrångsundersök-

 

ning meddelas av den domstol där

 

rättegång som rör intrånget pågår.

 

Om rättegång inte är inledd, gäller

 

i fråga om behörig domstol det

 

som föreskrivs i rättegångsbalken

 

om tvistemål som rör intrång. Det

 

som sägs i rättegångsbalken om

 

inskränkning

av

domstols

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

tas upp i annan ordning än inför

 

domstol ska dock inte tillämpas.

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

yrkande av innehavaren av växt-

yrkande av innehavaren av växt-

förädlarrätten eller den som på

förädlarrätten eller den som på

grund av licens har rätt att utnyttja

grund av licens har rätt att utnyttja

växtsorten. Om rättegång inte är

växtsorten. Om en rättegång inte är

inledd, ska yrkandet

framställas

inledd, ska yrkandet framställas

skriftligen.

 

 

 

skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut

4 Senaste lydelse 2009:115. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

75

Prop. 2015/16:57 som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

10 kap.

3 §

Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fast- ställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till växtsort enligt 5 kap. 7 §.

Det som sägs i rättegångs- balken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.

 

 

5 §5

 

 

 

Statens

jordbruksverks

slutliga

Statens

jordbruksverks slutliga

beslut får överklagas av den som

beslut får överklagas av den som

beslutet angår, om det har gått

berörs av beslutet.

 

honom eller henne emot.

 

 

 

 

 

Ett beslut genom vilket ansökan

Ett beslut genom vilket en

om registrering bifalls får dock

ansökan om registrering bifalls får

överklagas endast av den som i

dock överklagas endast av den

behörig ordning har framställt en

som i behörig ordning har

invändning mot ansökan. Åter-

framställt

en

invändning

mot

kallar invändaren sitt över-

ansökan.

 

 

 

klagande, får detta ändå prövas,

 

 

 

 

om det finns särskilda skäl.

 

 

 

 

 

Ett beslut genom vilket ett

Ett beslut genom vilket ett

yrkande

om överföring

enligt

yrkande

om

överföring

enligt

5 kap. 8 § har bifallits får över-

5 kap. 8 § har bifallits får över-

klagas av sökanden. Den som har

klagas av sökanden. Den som har

5 Senaste lydelse 2005:1216.

76

framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.

framställt ett yrkande om över- Prop. 2015/16:57 föring får överklaga ett beslut

genom vilket yrkandet har avslagits.

 

 

 

 

6 §6

Ett beslut av Statens jordbruks-

Ett beslut av Statens jordbruks-

verk överklagas till Patentbesvärs-

verk överklagas till Patent- och

rätten inom

två

månader

från

marknadsdomstolen inom två

beslutets dag.

 

 

 

månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut av Patentbe-

 

svärsrätten överklagas till Högsta

 

förvaltningsdomstolen inom

två

 

månader

från

beslutets

dag.

 

Därvid tillämpas 35–37 §§ förvalt-

 

ningsprocesslagen (1971:291) om

 

överklagande

av

kammarrättens

 

beslut. Patentbesvärsrättens beslut

 

ska innehålla uppgift om att det

 

krävs

särskilt

tillstånd

för

 

prövning i Högsta förvaltnings- domstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2010:1405. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

77

Prop. 2015/16:57 2.29

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175)

 

om talerätt för vissa utländska

 

konsumentmyndigheter och

 

konsumentorganisationer

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

5 §1

 

 

 

 

Talan ska väckas vid

 

 

Talan ska väckas vid

 

1. Marknadsdomstolen

i

fråga

1. Patent-

och

marknadsdom-

om förbud och ålägganden som

stolen i fråga om förbud och

avses

i

marknadsföringslagen

ålägganden som avses i marknads-

(2008:486) och i fråga om förbud

föringslagen

(2008:486),

i fråga

enligt

lagen

(1994:1512)

om

om

förbud

enligt

lagen

avtalsvillkor

i

konsumentför-

(1994:1512)

om

avtalsvillkor i

hållanden,

 

 

 

 

 

konsumentförhållanden och i fråga

 

 

 

 

 

 

 

om utdömande av vite,

 

2. Förvaltningsrätten i

Stock-

2. Förvaltningsrätten i

Stock-

holm i fråga om sådan särskild

holm i fråga om sådan särskild

avgift som avses i radio- och tv-

avgift som avses i radio- och tv-

lagen (2010:696),

 

 

 

lagen (2010:696).

 

 

3. tingsrätt

som

är

behörig

 

 

 

 

 

enligt

10

kap. rättegångsbalken

 

 

 

 

 

eller Stockholms tingsrätt i fråga om utdömande av vite.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2010:726.

78

2.30

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575)

Prop. 2015/16:57

 

om europabolag

 

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:575) om europabolag dels att 32 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 33 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

32 §1

 

Bolagsverkets beslut att avskriva

Bolagsverkets beslut att

skriva

en anmälan om registrering eller

av en anmälan om registrering eller

att vägra registrering får över-

att vägra registrering får över-

klagas till allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol inom två månader från

domstol. Detsamma gäller verkets

dagen för beslutet. Detsamma

beslut i ett tillståndsärende enligt

gäller verkets beslut i ett tillstånds-

11 §, verkets beslut om att vägra

ärende enligt 11 §, verkets beslut

att utfärda ett intyg enligt 6 eller

om att vägra att utfärda ett intyg

15 § samt verkets beslut enligt 28

enligt 6 eller 15 § samt verkets

eller 31 §. Ett beslut av Bolags-

beslut enligt 28 eller 31 §.

verket att vägra registrering av en

Prövningstillstånd krävs vid över-

firma överklagas dock till Patent-

klagande till kammarrätten.

och marknadsdomstolen. Ett över-

 

 

klagande ska ha kommit in inom

 

 

två månader från dagen för

 

 

beslutet.

 

Finansinspektionens beslut enligt

Finansinspektionens beslut enligt

9 b § och Skatteverkets beslut om

9 b § och Skatteverkets beslut om

hinder mot flyttning av säte enligt

hinder mot flyttning av säte enligt

11 a § får överklagas till allmän

11 a § får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Prövnings-

förvaltningsdomstol.

 

tillstånd krävs vid

överklagande

 

 

till kammarrätten.

 

 

 

Bolagsverkets beslut i ett ärende

Prövningstillstånd krävs

vid

enligt 29 § får överklagas till

överklagande till kammarrätten.

allmän domstol i den ort där

 

 

lednings- eller förvaltningsorganet

 

 

har sitt säte. Ett beslut enligt 29 §

 

 

första stycket får överklagas inom

 

 

tre veckor från den dag då bolaget

 

 

fick del av beslutet. Ett beslut

 

 

enligt 29 § andra stycket får över-

 

 

klagas inom tre veckor från dagen

 

 

för beslutet.

 

 

 

Vid överklagande

enligt tredje

 

 

stycket gäller lagen (1996:242) om

1 Senaste lydelse 2013:734.

79

Prop. 2015/16:57

domstolsärenden.

33 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 29 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 29 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då bolaget fick del av beslutet. Ett beslut enligt 29 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

80

2.31

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2015/16:57

 

försäkringsavtalslagen (2005:104)

 

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 10 kap. 12 § försäkringsavtals- lagen (2005:104) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Talan om åläggande enligt 2 väcks vid Marknadsdomstolen.

En sådan talan får väckas

Föreslagen lydelse

8 kap.

3 §1

§

En talan om åläggande enligt

 

2 § väcks vid Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

1.i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 2 kap. 4–7 §§, av den närings- idkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

10 kap.

12 §2

Talan om åläggande enligt 11 §

En talan om åläggande enligt

väcks vid Marknadsdomstolen.

11 § väcks vid Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

En sådan talan får väckas

 

1.i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 4–8 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1Senaste lydelse 2008:509.

2Senaste lydelse 2008:509.

81

Prop. 2015/16:57

82

2.32Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 31 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

31 kap.

 

2 §1

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att

skriva av en anmälan om regist-

skriva av en anmälan om regist-

rering eller vägra registrering,

rering

eller vägra registrering i

 

andra

fall än det som anges i

 

andra stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

 

 

Ett beslut av Bolagsverket att

 

 

vägra registrering av en firma

 

 

enligt 27 kap. 2 § överklagas till

 

 

Patent- och marknadsdomstolen.

Överklagandet ska ges in till

Ett överklagande ska ges in till

Bolagsverket inom två månader

Bolagsverket inom två månader

från dagen för beslutet.

från dagen för beslutet.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2014:539.

2.33

Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590)

Prop. 2015/16:57

 

om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.

 

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2005:590) om insyn i

 

vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

15 §

 

Ett åläggande enligt 11 § får

Ett åläggande enligt 11 § får

 

förenas med vite. Talan om

förenas med vite. En talan om

 

utdömande av vite som förelagts

utdömande av vite som har före-

 

med stöd av denna lag förs vid

lagts med stöd av denna lag förs

 

tingsrätt

av

Konkurrensverket.

vid Patent- och marknadsdom-

 

Stockholms

tingsrätt är

alltid

stolen av Konkurrensverket.

 

behörig att pröva en sådan talan.

 

 

 

 

 

 

16 §

 

Beslut av Konkurrensverket om

Ett beslut av Konkurrensverket

 

åläggande enligt 11 § får över-

om åläggande enligt 11 § får över-

 

klagas

hos

Marknadsdomstolen.

klagas till Patent- och marknads-

 

Vid handläggningen i Marknads-

domstolen. I fråga om rättegångs-

 

domstolen

tillämpas

lagen

kostnader i ett sådant ärende ska

 

(1996:242) om domstolsärenden. I

31 kap. rättegångsbalken tilläm-

 

fråga om rättegångskostnader skall

pas.

 

dock gälla vad som föreskrivs i

 

 

31 kap. rättegångsbalken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

83

Prop. 2015/16:57 2.34

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484)

 

om franchisegivares informationsskyldighet

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (2006:484) om franchise- givares informationsskyldighet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Talan om åläggande enligt 4 §

En talan om åläggande enligt

väcks vid Marknadsdomstolen.

4 § väcks vid Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

En sådan talan får väckas av

 

1.en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,

2.en sammanslutning av näringsidkare, eller

3.en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att före- träda näringsidkare.

Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i mark- nadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelningen av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsument- ombudsmannen ska dock inte tillämpas.

6 §

Ett åläggande enligt 4 § skall

Ett åläggande enligt 4 § ska

förenas med vite, om det inte av

förenas med vite, om det inte av

särskilda skäl är obehövligt.

särskilda skäl är obehövligt.

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

väcks vid den tingsrätt som är

väcks vid Patent- och marknads-

behörig enligt 10 kap. rättegångs-

domstolen.

balken. En sådan talan får alltid

 

väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2008:511.

84

2.35

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595)

Prop. 2015/16:57

 

om europakooperativ

 

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:595) om europa- kooperativ

dels att 40 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 41 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

40 §1

 

 

Bolagsverkets beslut att avskriva

Bolagsverkets beslut att

skriva

en anmälan om registrering eller

av en anmälan om registrering eller

att vägra registrering får över-

att vägra registrering får över-

klagas till allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol inom två månader från

domstol. Detsamma gäller verkets

dagen för beslutet. Detsamma

beslut i ett tillståndsärende enligt

gäller verkets beslut i ett tillstånds-

16 §, verkets beslut om att vägra

ärende enligt 16 §, verkets beslut

utfärda ett intyg enligt 8 eller 20 §

om att vägra utfärda ett intyg enligt

samt verkets beslut enligt 36 eller

8 eller 20 § samt verkets beslut

39 §. Ett beslut av Bolagsverket att

enligt 36 eller 39 §. Prövningstill-

vägra registrering av en firma

stånd krävs vid överklagande till

överklagas dock till Patent- och

kammarrätten.

 

 

marknadsdomstolen.

Ett överkla-

 

 

 

gande ska ha kommit in inom två

 

 

 

månader från dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut i

ett

Finansinspektionens

beslut i ett

ärende enligt 6 eller 13 § och

ärende enligt 6 eller 13 § och

Skatteverkets beslut om hinder mot

Skatteverkets beslut om hinder mot

flyttning av säte enligt 16 a § får

flyttning av säte enligt 16 a § får

överklagas till allmän förvaltnings-

överklagas till allmän förvaltnings-

domstol. Prövningstillstånd krävs

domstol.

 

 

vid överklagande till kammar-

 

 

 

rätten.

 

 

 

 

 

Bolagsverkets beslut i ett ärende

Prövningstillstånd

krävs

vid

enligt 37 § får överklagas till

överklagande till kammarrätten.

allmän domstol i den ort där

 

 

 

lednings- eller förvaltningsorganet

 

 

 

har sitt säte. Ett beslut enligt 37 §

 

 

 

första stycket får överklagas inom

 

 

 

tre veckor från den dag då

 

 

 

europakooperativet

fick del

av

 

 

 

beslutet. Ett beslut enligt 37 §

 

 

 

andra stycket får överklagas inom

 

 

 

tre veckor från dagen för beslutet.

 

 

 

Vid överklagande

enligt tredje

 

 

 

1 Senaste lydelse 2013:733.

85

Prop. 2015/16:57 stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

41 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 37 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 37 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då europakooperativet fick del av beslutet. Ett beslut enligt 37 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

86

För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får dom- stolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall gäller bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvar- stad för fordran.

2.36

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2015/16:57

 

marknadsföringslagen (2008:486)

 

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (2008:486)1 dels att 50, 54–58, 60 och 62 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 50, 54 och 62 §§ ska utgå,

dels att 36, 47–49, 51, 52, 59, 61 och 66 §§ och rubrikerna närmast före 51 och 59 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det närmast efter rubriken Var och av vem talan får väckas ska införas en ny paragraf, 46 a §, och närmast före 46 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36 § För att säkerställa ett anspråk på

marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad. I sådant fall gäller föreskrifterna i 15 kap. rätte- gångsbalken om kvarstad för fordran.

 

 

 

Behörig domstol

 

 

 

 

46 a §

 

 

 

 

Patent- och marknadsdomstolen

 

 

 

är rätt domstol i mål om

 

 

 

1. förbud som avses i 23 §,

 

 

 

2. åläggande som

avses i 24

 

 

 

eller 25 §,

 

 

 

 

3. marknadsstörningsavgift

 

 

 

enligt 29 §,

 

 

 

 

4. kvarstad enligt 36 §,

 

 

 

5. skadestånd enligt 37 §,

 

 

 

6. utdömande av vite enligt 49 §,

 

 

 

och

 

 

 

 

7. oriktig eller

vilseledande

 

 

 

ursprungsbeteckning enligt 66 §.

 

 

 

47 §2

 

Talan

om

förbud

eller

 

åläggande enligt 23, 24 eller 25 §

 

väcks vid Marknadsdomstolen. Om

 

samma kärande, eller en annan

 

kärande

i samråd med

denne,

 

1Senaste lydelse av 58 § 2013:112.

2Ändringen innebär bl.a. att första och tredje styckena tas bort.

87

En talan om utdömande av vite får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av Konsu- mentombudsmannen.

Prop. 2015/16:57 samtidigt väcker en talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § eller skadestånd enligt 37 § med anledning av marknads- föringen, ska dock en talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan om förbud eller åläggande får väckas av

En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller

3.en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Ett interimistiskt beslut enligt

 

27 § meddelas av den domstol där

 

en rättegång enligt första stycket

 

pågår.

 

48 §3

Talan om marknadsstörnings-

En talan om marknadsstörnings-

avgift enligt 29 § väcks vid Stock-

avgift enligt 29 § väcks av Konsu-

holms tingsrätt av Konsument-

mentombudsmannen.

ombudsmannen.

 

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.

Beslut om kvarstad enligt 36 § meddelas av den domstol där en rättegång om marknadsstörnings- avgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.

49 §4

Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångs- balken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

3Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

4Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

88

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i
Patent- och marknadsöverdom- stolen anses röra en åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Handläggningen i domstolen

Överklagande

Överklagande av vissa beslut

Prop. 2015/16:57

51 §

 

Konsumentombudsmannens be-

Konsumentombudsmannens

be-

slut enligt 42–44 §§ samt om vites-

slut enligt 42–44 §§ samt om vites-

föreläggande efter en sådan upp-

föreläggande efter en sådan upp-

maning överklagas hos Stockholms

maning överklagas till Patent- och

tingsrätt. Detsamma gäller beslut

marknadsdomstolen. Detsamma

om ersättning enligt 46 § eller

gäller beslut om ersättning enligt

enligt föreskrifter som meddelats

46 § eller enligt föreskrifter som

med stöd av nämnda paragraf.

meddelats med stöd av nämnda

 

paragraf.

 

52 §5

Tingsrätts domar och beslut och beslut i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Mark- nadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i

Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen

59 §6

 

Om något annat inte följer av

Bestämmelserna i rättegångsbal-

denna lag ska föreskrifterna i

ken om tvistemål där förlikning

rättegångsbalken om tvistemål där

om saken inte är tillåten tillämpas

förlikning om saken inte är tillåten

på mål om förbud eller åläggande

tillämpas på mål om förbud eller

enligt 23, 24 eller 25 § och mål om

åläggande enligt 23, 24 eller 25 §

marknadsstörningsavgift

enligt

och mål om marknadsstörnings-

29 §.

 

avgift enligt 29 §.

 

 

I mål om skadestånd enligt 37 §

I mål om skadestånd enligt 37 §

gäller vad som är föreskrivet i

tillämpas bestämmelserna

i rätte-

5Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

6Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

89

Prop. 2015/16:57

rättegångsbalken om tvistemål där

gångsbalken om tvistemål där

 

förlikning om saken är tillåten.

förlikning om saken är tillåten.

 

I ärenden som avses i 51 §

 

 

gäller lagen (1996:242) om dom-

 

 

stolsärenden, om något annat inte

 

 

följer av denna lag.

 

61 §7

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om

rättegången.

 

 

 

När ett mål om marknadsstör-

 

ningsavgift eller skadestånd väcks

 

ska

tingsrätten

underrätta

 

Marknadsdomstolen

om rätte-

 

gången.

 

 

 

 

 

 

66 §

Regeringen

kan med avseende

Regeringen får med avseende på

främmande

stat

bestämma att

en främmande stat bestämma att

följande ska gälla.

 

följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

Talan om åtgärd enligt andra

En talan om en åtgärd enligt

stycket

väcks vid Stockholms

andra stycket väcks av Kon-

tingsrätt

av Konsumentombuds-

sumentombudsmannen eller, om

mannen eller, om denne har

denne har beslutat att inte väcka

beslutat att inte väcka talan, av

talan, av någon som driver rörelse

någon som driver rörelse med

med varor av samma slag som den

varor av samma slag som den vara

vara som talan avser.

som talan avser.

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

7 Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

90

2.37Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579)1 dels att 3 kap. 26 § och 8 kap. 4–11 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 8 kap. 6 och 8 §§ ska utgå,

dels att 3 kap. 2, 3, 5, 15, 19, 21 och 32 §§, 4 kap. 13–16 och 21 §§, 5 kap. 3, 11, 18 och 20 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1 och 2 §§ och 8 kap. 1– 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 1 § ska sättas närmast före 8 kap.

2§,

dels att det närmast före 8 kap. 1 § ska införas en ny rubrik av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

2 §

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får

Marknadsdomstolen göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förord- ning (EG) nr 1/2003.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

3 §

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Marknadsdomstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Domstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

5 §2

Stockholms tingsrätt får på talan

Domstolen får på talan av

av Konkurrensverket besluta att ett

Konkurrensverket besluta att ett

företag ska betala en särskild

företag ska betala en särskild

avgift (konkurrensskadeavgift), om

avgift (konkurrensskadeavgift), om

företaget eller någon som handlar

företaget eller någon som handlar

på dess vägnar uppsåtligen eller av

på dess vägnar uppsåtligen eller av

oaktsamhet har överträtt förbuden i

oaktsamhet har överträtt förbuden i

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101

1Senaste lydelse av 8 kap. 11 § 2013:113.

2Senaste lydelse 2010:642.

Prop. 2015/16:57

91

Prop. 2015/16:57

eller 102 i EUF-fördraget.

 

 

eller 102 i EUF-fördraget.

 

 

Avgiften tillfaller staten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot

 

ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till

 

stämningsansökan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15 §3

 

 

 

 

 

 

 

På ansökan av ett företag som

På ansökan av ett företag som

 

anmäler

 

en

 

överträdelse

av

anmäler

en

 

överträdelse

av

 

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel

 

101 i EUF-fördraget ska Konkur-

101 i EUF-fördraget ska Konkur-

 

rensverket i ett beslut förklara om

rensverket i ett beslut förklara om

 

förutsättningarna

för

eftergift

förutsättningarna

för

eftergift

 

enligt 12 § första stycket är upp-

enligt 12 § första stycket är upp-

 

fyllda. Ett sådant beslut är bindan-

fyllda. Ett sådant beslut är bindan-

 

de för verket samt för Stockholms

de för verket och domstol i mål

 

tingsrätt och Marknadsdomstolen.

enligt 5 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

 

 

 

Ett avgiftsföreläggande som har

Ett avgiftsföreläggande som har

 

godkänts

ska

efter

klagan

godkänts

ska

efter

klagan

 

undanröjas under de förutsätt-

undanröjas under de förutsätt-

 

ningar som anges i 59 kap. 6 §

ningar som anges i 59 kap. 6 §

 

första

stycket

rättegångsbalken.

första

stycket

rättegångsbalken.

 

Vad som där sägs om strafföre-

Det som där sägs om strafföre-

 

läggande och den misstänkte gäller

läggande och den misstänkte gäller

 

därvid i stället avgiftsföreläggande

i

stället

avgiftsföreläggande

 

respektive företag.

 

 

 

respektive företag.

 

 

 

Den som vill klaga ska göra det

Den som vill klaga ska göra det

 

skriftligen hos Stockholms tings-

skriftligen till Patent- och mark-

 

rätt inom ett år från det att före-

nadsdomstolen inom ett år från det

 

läggandet godkändes. I mål om

att föreläggandet godkändes. I mål

 

klagan på

ett

avgiftsföreläggande

om klagan på ett avgiftsföre-

 

är Konkurrensverket motpart.

 

läggande

är

 

Konkurrensverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

motpart.

 

 

 

 

 

 

Har

ett

avgiftsföreläggande

Om ett

avgiftsföreläggande

har

 

undanröjts,

 

får

företaget

inte

undanröjts,

får

företaget

inte

 

därefter

åläggas skyldighet

att

därefter

åläggas skyldighet

att

 

betala en högre konkurrensskade-

betala en högre konkurrensskade-

 

avgift för samma överträdelse.

 

avgift för samma överträdelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21 §

 

 

 

 

 

 

 

För att säkerställa ett anspråk på

För att säkerställa ett anspråk på

 

konkurrensskadeavgift

får rätten

konkurrensskadeavgift

får dom-

 

besluta om kvarstad. Därvid gäller

stolen besluta om kvarstad. I ett

 

föreskrifterna i 15 kap. rättegångs-

sådant fall gäller bestämmelserna i

 

balken

om

kvarstad

för

fordran.

15 kap. rättegångsbalken om kvar-

3 Senaste lydelse 2010:642.

92

Om talan om konkurrensskade-

stad för fordran.

Prop. 2015/16:57

avgift ännu inte har väckts, ska en

 

 

ansökan om kvarstad dock prövas

 

 

av Stockholms tingsrätt.

 

 

32 §4

 

Frågor om förbud enligt 27 §

Konkurrensverket

får väcka

eller omprövning enligt 31 § andra

talan om förbud enligt 27 § eller

stycket prövas av Stockholms

omprövning enligt 31 § andra

tingsrätt på talan av Konkurrens-

stycket. En talan om omprövning

verket. Talan om omprövning av

av ett meddelat förbud får också

ett meddelat förbud får också

väckas av den som förbudet riktar

väckas av den som förbudet riktar

sig mot.

 

sig mot.

Om Konkurrensverket för ett visst fall beslutar att inte väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som berörs av

förfarandet eller av verksamheten.

 

4 kap.

13 §

Om Konkurrensverket inom den

Om Konkurrensverket inom den

i 11 § angivna fristen har beslutat

i 11 § angivna fristen har beslutat

om särskild undersökning, får

om särskild undersökning, får

verket väcka talan vid Stockholms

verket väcka talan om förbud

tingsrätt om förbud enligt 1 § eller

enligt 1 § eller åläggande enligt

åläggande enligt 2 §.

2 §.

Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till

stämningsansökan.

 

Har Konkurrensverket beslutat

Om Konkurrensverket har beslu-

att lämna en företagskoncentration

tat att lämna en företagskoncent-

utan åtgärd, får talan enligt första

ration utan åtgärd, får talan enligt

stycket väckas endast om verkets

första stycket väckas endast om

beslut har grundat sig på oriktig

verkets beslut har grundat sig på

uppgift som lämnats av part eller

oriktig uppgift som lämnats av en

annan medverkande i koncentra-

part eller annan medverkande i

tionen.

koncentrationen.

14 §

På begäran av Konkurrensverket

På begäran av Konkurrensverket

får Stockholms tingsrätt förlänga

får Patent- och marknadsdom-

fristen i 13 § andra stycket med

stolen förlänga fristen i 13 § andra

högst en månad i sänder, om

stycket med högst en månad i

parterna i koncentrationen sam-

sänder, om parterna i koncentra-

tycker. I de fall annan medverk-

tionen samtycker. I de fall annan

ande anmält koncentrationen enligt

medverkande anmält koncentra-

4 Senaste lydelse 2009:1280.

93

Prop. 2015/16:57

7 § 2 krävs även dennes samtycke.

tionen

enligt

7 § 2 krävs

även

 

Om koncentrationen ägt rum på

dennes samtycke. Om koncentra-

 

det sätt som anges i 3 § andra

tionen ägt rum på det sätt som

 

meningen, är förvärvarens sam-

anges i 3 § andra meningen, är

 

tycke tillräckligt.

 

 

förvärvarens samtycke tillräckligt.

 

Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant

 

samtycke som anges i första stycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15 §

 

 

 

 

Ett förbud enligt 1 § eller ett

Ett förbud enligt 1 § eller ett

 

åläggande enligt 2 § får inte med-

åläggande enligt 2 § får inte med-

 

delas senare än sex månader efter

delas senare än sex månader efter

 

det att talan väckts vid Stockholms

det att talan väckts.

 

 

tingsrätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma

 

förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande

 

enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att

 

företagskoncentrationen uppkom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

Om Stockholms

tingsrätts

dom

Om Patent- och marknadsdom-

 

överklagas,

ska

Marknadsdom-

stolens

dom

överklagas,

ska

 

stolen avgöra målet inom tre

Patent- och marknadsöverdom-

 

månader från det att tiden för

stolen avgöra målet inom tre

 

överklagande gick ut. Bestämmel-

månader från det att tiden för

 

serna i 15 § andra stycket gäller

överklagande gick ut. Bestämmel-

 

också

för

Marknadsdomstolens

serna i 15 § andra stycket gäller

 

prövning.

 

 

 

också för Patent- och marknads-

 

 

 

 

 

 

överdomstolens prövning.

 

 

 

 

 

 

21 §

 

 

 

 

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om det

 

finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför

 

att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

 

 

Talan

om omprövning

ska

En talan om omprövning ska

 

väckas vid Stockholms tingsrätt av

väckas

av Konkurrensverket

eller

 

Konkurrensverket

eller av någon

av någon som berörs av avgöran-

 

som berörs av avgörandet.

 

det.

 

 

 

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §5

 

 

 

 

Stockholms tingsrätt får på ansö-

Patent- och marknadsdomstolen

 

kan av

Konkurrensverket besluta

får på ansökan av Konkurrens-

 

att verket får genomföra en

verket besluta att verket får

 

undersökning hos ett företag för att

genomföra en undersökning hos ett

 

utreda om det har överträtt

företag för att utreda om det har

 

förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i

överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller

5 Senaste lydelse 2010:642.

94

artikel 101 eller 102 i EUF- fördraget, om

7 § eller i artikel 101 eller 102 i Prop. 2015/16:57 EUF-fördraget, om

1.det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2.företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3.vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

Lydelse enligt SFS 2015:402

Föreslagen lydelse

11 §

Åtgärder enligt 1 eller 6 § första stycket får inte avse en skriftlig handling

1.vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och

2.som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.

Om Konkurrensverket anser att

Om Konkurrensverket anser att

en viss handling bör omfattas av

en viss handling bör omfattas av

en undersökning och den som

en undersökning och den som

åtgärden avser åberopar att hand-

åtgärden avser åberopar att hand-

lingen är skyddad enligt första

lingen är skyddad enligt första

stycket, ska handlingen omedelbart

stycket, ska handlingen omedelbart

förseglas och skyndsamt över-

förseglas och skyndsamt över-

lämnas till Stockholms tingsrätt av

lämnas till Patent- och marknads-

Konkurrensverket.

 

domstolen av Konkurrensverket.

Tingsrätten ska utan

dröjsmål

Domstolen ska

utan

dröjsmål

pröva om handlingen ska omfattas

pröva om handlingen ska omfattas

av Konkurrensverkets

undersök-

av Konkurrensverkets

undersök-

ning.

 

ning.

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

18 §

 

 

Frågor om förhandsgodkännan-

Frågor om

förhandsgodkän-

de enligt artikel 21.3 i rådets

nande enligt artikel 21.3 i rådets

förordning (EG) nr 1/2003 prövas

förordning (EG) nr 1/2003 prövas

av Stockholms tingsrätt på ansökan

av Patent- och marknadsdom-

av Konkurrensverket.

 

stolen på ansökan av Konkurrens-

 

 

verket.

 

 

Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.

20 §6

Efter begäran av en myndighet i

Efter en begäran av en myndig-

en stat med vilken Sverige har

het i en stat med vilken Sverige

6 Senaste lydelse 2010:642.

 

95

Prop. 2015/16:57 ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrens- regler, om

har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Patent- och marknadsdom- stolen på ansökan av Konkurrens- verket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om

1.det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och

2.det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.

6 kap.

2 §7

Talan om att döma ut vite som

En talan om att döma ut vite

förelagts med stöd av denna lag

som har förelagts med stöd av

förs av Konkurrensverket

vid

denna lag förs av Konkurrens-

tingsrätt. I fråga om vite som

verket. I fråga om vite som har

Marknadsdomstolen har förelagt

förelagts på talan av ett företag får

på talan av ett företag får talan om

talan om att döma ut vitet föras

att döma ut vitet föras även av det

även av det företaget.

företaget.

 

 

Stockholms tingsrätt är

alltid

 

behörig att pröva en talan enligt första stycket.

7kap.

1 §

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos Marknadsdomstolen:

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen:

1.åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,

2.ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,

3.beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,

4.förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,

5.ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och

6.återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag får inte överklagas.

7 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

96

2 §8

 

 

Prop. 2015/16:57

Domar och beslut av Stockholms

 

 

 

 

tingsrätt i mål och ärenden enligt

 

 

 

 

denna lag överklagas hos Mark-

 

 

 

 

nadsdomstolen. För domar och

 

 

 

 

beslut i mål om skadestånd gäller

 

 

 

 

detta dock endast när ett sådant

 

 

 

 

mål handlagts gemensamt med ett

 

 

 

 

mål om konkurrensskadeavgift

 

 

 

 

enligt 8 kap. 7 §.

 

 

 

 

Första stycket gäller inte i mål

 

 

 

 

där talan förs om att döma ut vite

 

 

 

 

enligt 6 kap. 2 §.

 

 

 

 

Beslut av tingsrätten i frågor

Beslut av Patent- och marknads-

som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap.

domstolen i frågor

som

avses i

17 § får överklagas särskilt.

3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får

 

överklagas särskilt.

 

 

8 kap.

 

 

 

 

Behörig domstol

 

 

 

1 §9

 

 

 

Om något annat inte följer av

Patent- och marknadsdomstolen

denna lag tillämpas i domstol de

är rätt domstol i mål om

 

bestämmelser som anges i 2–4 §§.

1. åläggande som avses i 3 kap.

 

2 §,

 

 

 

 

2. konkurrensskadeavgift

enligt

 

3 kap. 5 §,

 

 

 

 

3. kvarstad enligt 3 kap. 21 §,

 

4. skadestånd enligt 3 kap. 25 §,

 

5. förbud som avses i 3 kap. 27

 

och 31 §§ och 32 § andra stycket,

 

6. förbud eller

åläggande som

 

avses i 4 kap. 13, 17, 20 och 21 §§,

 

och

 

 

 

 

7. utdömande

av

vite

enligt

 

6 kap. 2 §.

 

 

 

I andra fall än som avses i första

En talan enligt första stycket 4

stycket tillämpas lagen (1996:242)

får även väckas vid en tingsrätt

om domstolsärenden.

som är behörig enligt 10 kap.

 

rättegångsbalken.

 

 

 

2 §10

Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i

8Senaste lydelse 2009:1280. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena tas bort.

9Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

10Senaste lydelse 2009:1280.

97

Prop. 2015/16:57 – 3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket,

3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och

4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.

Bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.

3 §

I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap.

19 § tillämpas följande bestämmelser.

 

 

 

Vid handläggningen i Stock-

Vid handläggningen i Patent-

holms tingsrätt tillämpas 52 kap.

och marknadsdomstolen tillämpas

2, 3 och 5–12 §§ rättegångsbalken.

52 kap. 2, 3 och 5–12 §§ rätte-

Bestämmelser som avser hovrätt

gångsbalken.

Bestämmelser

som

gäller därvid i stället för

avser hovrätt gäller i stället för

tingsrätten.

Patent- och marknadsdomstolen.

I fråga om överklagande av

I fråga om överklagande av

tingsrättens beslut med anledning

Patent- och

marknadsdomstolens

av klagan på avgiftsföreläggande

beslut med anledning av klagan på

gäller 49 och 52 kap. rättegångs-

avgiftsföreläggande gäller 49

och

balken. Det som där sägs om

52 kap. rättegångsbalken. Det som

hovrätten gäller i stället Marknads-

där sägs om hovrätten gäller i

domstolen.

stället Patent- och marknadsöver-

 

 

domstolen.

 

 

Tingsrätten och Marknadsdom-

Domstolen får besluta att ett av-

stolen får besluta att ett avgifts-

giftsföreläggande tills vidare

inte

föreläggande tills vidare inte får

får verkställas.

 

verkställas.

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraft- trädandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

98

En talan om åläggande enligt första stycket och förbud enligt andra stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Kon- sumentombudsmannen.

2.38

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510)

Prop. 2015/16:57

 

om lufttransporter

 

 

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2010:510) om lufttransporter ska

 

ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

16 §1

Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3–4.2 i förordning (EG) nr 1107/2006 får åläggas att erbjuda transporterna i fråga. Åläggandet får förenas med vite.

Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som erbjuder priser på ett diskriminerande sätt i strid med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1008/2008 får förbjudas att göra det. Förbudet får förenas med vite.

Talan om åläggande enligt första stycket och förbud enligt andra stycket väcks vid Marknads- domstolen av Konsumentombuds- mannen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2014:1349.

99

Prop. 2015/16:57

100

2.39Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (2010:1350) om uppgifts- skyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på

försvars- och säkerhetsområdet.

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

som förelagts med stöd av denna

som förelagts med stöd av denna

lag förs av Konkurrensverket vid

lag förs av Konkurrensverket vid

tingsrätt. Stockholms tingsrätt är

Patent- och marknadsdomstolen.

alltid behörig att pröva en sådan

 

talan.

 

 

5 §

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas hos Marknadsdomstolen. Vid handläggningen i Marknadsdom- stolen tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. I fråga om rättegångskostnader tillämpas dock 31 kap. rättegångsbalken.

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till Patent- och marknadsdom- stolen. I fråga om rättegångskost- nader tillämpas 31 kap. rättegångs- balken.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 2012:475.

2.40

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) Prop. 2015/16:57

 

om utnämning av domare

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2010:1390) om utnämning av

domare ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är

1.justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltnings- domstolen,

2.president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,

3.lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,

4.tekniska råd,

5. ordförande

i

Marknadsdom-

5. patentråd,

stolen,

 

 

 

6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen,

7. patenträttsråd

tillika ord-

7. ordförande i Försvarsunder-

förande, patenträttsråd tillika av-

rättelsedomstolen.

delningsordförande, patenträttsråd

 

tillika vice ordförande och övriga

 

patenträttsråd

i

Patentbesvärs-

 

rätten,

 

 

 

8. ordförande

i

Försvarsunder-

 

rättelsedomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2010:1887.

101

Prop. 2015/16:57 2.41

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen

 

(2010:1877)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) dels att 3 kap. 20 § och 10 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 13, 14, 16, 19 och 21 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 3 och 6 §§, 10 kap. 6, 10 och 11 §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 13 och 19 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

3 kap.

 

 

 

Överlämnande till tingsrätt

Överlämnande till domstol

 

 

 

13 §

 

 

 

Om innehavaren i rätt tid

Om innehavaren i rätt tid

bestrider ansökan helt eller delvis,

bestrider ansökan helt eller delvis,

ska Patent- och registreringsverket

ska Patent- och registreringsverket

underrätta sökanden om detta. Vill

underrätta sökanden om detta. Vill

sökanden

vidhålla

sitt yrkande,

sökanden

vidhålla sitt yrkande,

kan han eller hon begära att

kan han eller hon begära att

ärendet

eller,

om

bestridandet

ärendet

eller,

om

bestridandet

avser endast en del av yrkandet,

avser endast en del av yrkandet,

ärendet i den bestridda delen ska

ärendet i den bestridda delen ska

överlämnas till tingsrätt.

överlämnas till domstol.

En begäran

om överlämnande

ska ha kommit

in till

Patent- och

registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis

och andra handlingar som åberopas.

 

 

Har sökanden begärt över-

Om sökanden har begärt

lämnande i rätt tid, ska Patent- och

överlämnande i rätt tid, ska Patent-

registreringsverket

överlämna

och registreringsverket överlämna

ärendet till en tingsrätt som enligt

ärendet till

domstolen. Om

vad

handlingarna

visar

är

sökanden inte har begärt överläm-

behörig. Har sökanden inte begärt

nande i rätt tid, ska ärendet skrivas

överlämnande i rätt tid, ska ärendet

av i den del det är bestritt.

avskrivas i den del det är bestritt.

14 §

En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 13 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1. att sökanden kan begära över-

1. att sökanden kan begära över-

lämnande till tingsrätt,

lämnande till domstol,

2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in, 3. vad en sådan begäran ska innehålla, och

4. vad som i övrigt anges i 13 §.

102

 

 

 

 

16 §

 

 

 

Prop. 2015/16:57

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om

återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och

registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.

 

 

Har innehavaren ansökt

om

Om innehavaren har ansökt om

återvinning i rätt tid, ska Patent-

återvinning i rätt tid, ska Patent-

och

registreringsverket

överlämna

och

registreringsverket

överlämna

ärendet till en tingsrätt som enligt

ärendet till domstolen. I annat fall

vad

handlingarna

visar

är

ska verket avvisa ansökan.

 

behörig. I annat fall ska verket

 

 

 

 

 

avvisa ansökan.

 

 

 

 

 

 

 

Den

fortsatta

handläggningen

vid

Den

fortsatta

handläggningen

i

tingsrätten

 

 

 

domstolen

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt, ska talan anses

till domstolen, ska talan anses

väckt när ansökan om administra-

väckt när ansökan om administra-

tiv hävning kom in till Patent- och

tiv hävning kom in till Patent- och

registreringsverket. De

handlingar

registreringsverket. De

handlingar

som sökanden gett in ska anses

som sökanden gett in ska anses

som stämningsansökan. Stämning

som stämningsansökan. Stämning

ska anses utfärdad när rätten

ska anses utfärdad när domstolen

beslutar om målets handläggning.

beslutar om målets handläggning.

 

 

 

 

21 §1

 

 

 

 

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt ska käranden betala

till domstolen ska käranden betala

föreskriven tilläggsavgift. I

ett

föreskriven tilläggsavgift. I

ett

sådant fall ska det som anges i

sådant fall ska det som anges i

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

balken om ansökningsavgift gälla

balken om ansökningsavgift gälla

tilläggsavgiften.

 

 

tilläggsavgiften.

 

 

 

Om ett mål där Patent- och

Om ett mål där Patent- och

registreringsverket har beslutat om

registreringsverket har beslutat om

hävning avvisas av tingsrätten

hävning avvisas av domstolen

grund av att tilläggsavgiften inte

grund av att tilläggsavgiften inte

har

betalats,

ska

tingsrätten

har

betalats,

ska

domstolen

samtidigt undanröja Patent- och

samtidigt undanröja Patent- och

registreringsverkets beslut.

 

registreringsverkets beslut.

 

8kap.

3 §

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6– 8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller

1 Senaste lydelse 2014:253.

103

Prop. 2015/16:57

medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.

 

 

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om

käranden

visar

sannolika

 

skäl

för

att

varumärkesintrång,

skäl

för

att

varumärkesintrång,

 

eller

medverkan till

intrång,

eller

medverkan till

intrång,

 

förekommer och om det skäligen

förekommer och om det skäligen

 

kan befaras att svaranden genom

kan befaras att svaranden genom

 

att

fortsätta

 

intrånget,

eller

att

fortsätta

intrånget,

eller

 

medverkan till det, förringar värdet

medverkan till det, förringar värdet

 

av ensamrätten till varukänne-

av ensamrätten till varukänne-

 

tecknet,

får

domstolen

meddela

tecknet,

får

domstolen

meddela

 

vitesförbud för tiden intill dess att

vitesförbud för tiden till dess att

 

målet slutligt har avgjorts eller

målet slutligt har avgjorts eller

 

annat har beslutats. Innan ett

något annat har beslutats. Innan ett

 

sådant

förbud

meddelas

ska

sådant

förbud

meddelas

ska

 

svaranden ha fått tillfälle att yttra

svaranden ha fått tillfälle att yttra

 

sig, om inte ett dröjsmål skulle

sig, om inte ett dröjsmål skulle

 

medföra risk för skada.

 

 

medföra risk för skada.

 

 

 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller

 

förberedelse till intrång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer

 

säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.

 

Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria

 

honom eller henne från detta. I fråga om

slaget

av

säkerheten

gäller

 

2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om

 

den inte har godkänts av svaranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats

 

enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

 

 

 

 

 

 

 

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt

 

i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens

 

bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

 

balken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

 

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

 

förbudet.

Talan

ska handläggas

förbudet.

 

 

 

 

 

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

 

 

 

 

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

 

 

 

 

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

 

 

 

 

 

 

samband med sådan talan får

 

 

 

 

 

 

 

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §2

 

 

 

 

 

 

 

Ett beslut om informations-

 

 

 

 

 

 

 

 

föreläggande får meddelas av den

 

 

 

 

 

 

 

 

domstol

där

 

rättegången

om

 

 

 

 

 

 

 

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

 

 

 

 

 

 

 

fråga om behörig domstol det som

 

 

 

 

 

 

 

2 Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

104

föreskrivs i 10 kap. 6 § för där

Prop. 2015/16:57

avsedda mål och i rättegångs-

 

balken om tvistemål för andra fall

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

av en domstols behörighet i fråga

 

om tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol, ska dock

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om

intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestäm-

om rättegång som gäller för det

melserna om rättegång som gäller

målet tillämpas. Ett beslut om

för det målet tillämpas. Ett beslut

informationsföreläggande får över-

om informationsföreläggande får

klagas särskilt.

 

 

 

överklagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

 

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet. Talan ska hand-

föreläggandet.

läggas enligt reglerna i rätte-

 

gångsbalken om åtal för brott för

 

vilket svårare straff än böter inte

 

är föreskrivet. I samband med en

 

sådan talan får talan föras om nytt

 

informationsföreläggande.

 

 

 

 

 

 

6 §3

Ett beslut om intrångsundersök-

 

ning får meddelas av den domstol

 

där

rättegången

om intrånget

 

pågår. Om rättegång inte är

 

inledd, gäller i fråga om behörig

 

domstol det som föreskrivs i 10

 

kap. 6 § för där avsedda mål och i

 

rättegångsbalken om tvistemål för

 

andra fall som

rör intrång. Det

 

3 Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

105

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i
1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och
2. mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskaps- varumärken.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

Prop. 2015/16:57

som föreskrivs i rättegångsbalken

 

 

 

om inskränkning av en domstols

 

 

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

 

 

tas upp i annan ordning än inför

 

 

 

domstol, ska dock inte tillämpas.

 

 

 

Innan ett beslut om undersök-

Innan ett beslut om intrångs-

 

ning meddelas ska motparten ha

undersökning meddelas ska mot-

 

fått tillfälle att yttra sig. Domstolen

parten ha fått tillfälle att yttra sig.

 

får dock omedelbart meddela ett

Domstolen får dock

omedelbart

 

beslut som gäller till dess att annat

meddela ett beslut som gäller till

 

har beslutats, om ett dröjsmål

dess att annat har beslutats, om ett

 

skulle medföra risk för att föremål

dröjsmål skulle medföra risk för

 

eller handlingar som har betydelse

att föremål eller handlingar som

 

för utredning om intrånget skaffas

har betydelse för utredning om

 

undan, förstörs eller förvanskas.

intrånget skaffas undan, förstörs

 

 

eller förvanskas.

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

 

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning

som upp-

 

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

 

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

 

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan uppkommit under

 

gång.

en rättegång.

 

10 kap.

6 §

Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvaru- märken väcks vid Stockholms tingsrätt.

10 §4

Ett slutligt beslut av Patent- och Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna registreringsverket enligt denna

4 Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.

106

lag får överklagas till Patent-

lag får överklagas till Patent- och

besvärsrätten inom två månader

marknadsdomstolen inom två

från dagen för beslutet.

månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i

Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

Ett slutligt beslut med anledning

Ett slutligt beslut med anledning

av en invändning mot en

av en invändning mot en

registrering

får överklagas endast

registrering får överklagas endast

av innehavaren av varumärket och

av innehavaren av varumärket och

av invändaren. Ett slutligt beslut

av invändaren. Ett slutligt beslut

med anledning av en invändning

med anledning av en invändning

mot att en internationell varu-

mot att en internationell varu-

märkesregistrering

ska

gälla

i

märkesregistrering ska

gälla

i

Sverige får överklagas endast av

Sverige får överklagas endast av

innehavaren av den internationella

innehavaren av den internationella

varumärkesregistreringen

och

av

varumärkesregistreringen

och

av

invändaren. Återkallar en invän-

invändaren.

 

 

dare sin talan, får denna ändå

 

 

 

prövas, om

det

finns

särskilda

 

 

 

skäl. Talan får dock inte prövas om det till grund för den endast har åberopats hinder som avses i

2kap. 8–10 §§.

Ett slutligt beslut av Patent-

besvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen tillämpas 35–37 §§ förvaltnings- processlagen (1971:291). Patent- besvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

11 §

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om

administrativ hävning av en regist-

administrativ hävning av en regist-

rering av ett varumärke får inte

rering av ett varumärke får inte

överklagas. Detsamma gäller ett

överklagas. Detsamma gäller ett

beslut genom vilket ett ärende har

beslut om överlämnande till dom-

överlämnats till tingsrätt eller av-

stol eller avskrivning enligt 3 kap.

skrivits enligt 3 kap. 13 § tredje

13 § tredje stycket. Andra beslut i

stycket. Andra beslut i ärenden om

ärenden om administrativ hävning

Prop. 2015/16:57

107

Prop. 2015/16:57 administrativ hävning får över- klagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

108

2.42

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:434)

Prop. 2015/16:57

 

om ändring i patentlagen (1967:837)

 

Härigenom föreskrivs att 57 e, 59 b och 65 §§ patentlagen (1967:837) i stället för lydelsen enligt lagen (2014:434) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2014:434

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

57 e §

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol som avses i 65 §, om inte

 

något annat följer av 65 a §.

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång, ska bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet tillämpas. Ett beslut om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får

 

talan

föras

om

ett

nytt

 

informationsföreläggande.

59 b §

Ett beslut om intrångsundersök- ning meddelas av den domstol som avses i 65 §, om inte något annat följer av 65 a §.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av

patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja

109

Prop. 2015/16:57 uppfinningen. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

65 §

Stockholms tingsrätt är, om inte

Patent- och marknadsdomstolen

något annat följer av 65 a §, rätt

är rätt domstol i mål och ärenden

domstol i mål som gäller

enligt denna lag om inte något

1. bättre rätt till patentsökt upp-

annat följer av 65 a §. Detsamma

finning,

 

gäller i mål om bättre rätt till

2. patents ogiltighet

eller över-

patentsökt uppfinning.

föring av patent,

 

 

3. meddelande av tvångslicens,

 

fastställande av nya villkor för

 

eller upphävande av sådan licens

 

eller rätt som avses i 53 § andra

 

stycket,

 

 

4. patentintrång,

 

 

5. fastställelse enligt 63 §,

 

6. bestämmande av

ersättning

 

enligt 78 §, eller

 

 

7. skadestånd enligt 93 b §.

 

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

110

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, ska ett sådant ärende om näringsförbud som avses i 16 § och 17 § tredje stycket handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Tingsrätten eller Patent- och marknadsdomstolen ska hålla sammanträde, om detta inte är uppenbart obehövligt.
Vid sammanträdet ska tings- rätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Ärendet ska avgöras i samma sammansättning. I fall som avses i 17 § tredje stycket ska Patent- och marknads- domstolen vara sammansatt på det

2.43

 

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836)

Prop. 2015/16:57

 

 

om näringsförbud

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 17, 18 och 31 §§ lagen (2014:836) om

 

näringsförbud ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

17 §

 

 

 

 

 

Yrkande om näringsförbud enligt

Ett

yrkande om näringsförbud

 

7 § får framställas av Konkurrens-

enligt

7 §

får

framställas

av

 

verket.

 

Konkurrensverket.

 

 

Yrkandet får framställas i ett mål

Yrkandet får framställas i ett mål

 

om konkurrensskadeavgift enligt

om konkurrensskadeavgift enligt

 

3 kap.

5

§ konkurrenslagen

3 kap.

5

§

konkurrenslagen

 

(2008:579). Om inte annat följer

(2008:579). Om inte något annat

 

av denna lag, ska bestämmelserna i

följer av denna lag, ska bestäm-

 

rättegångsbalken om tvistemål där

melserna i

rättegångsbalken

om

 

förlikning om saken inte är tillåten

tvistemål där förlikning om saken

 

tillämpas. Vid omröstning i rätten

inte är tillåten tillämpas. Vid

 

gäller 29 kap. rättegångsbalken.

omröstning i rätten gäller 29 kap.

 

 

 

 

rättegångsbalken.

 

 

 

Om

Konkurrensverket inte för

Om

Konkurrensverket inte

för

 

talan

om

konkurrensskadeavgift,

talan

om

konkurrensskadeavgift,

 

får verket i stället framställa ett

får verket i stället framställa ett

 

yrkande om näringsförbud genom

yrkande om näringsförbud genom

 

ansökan hos Stockholms tingsrätt.

ansökan till Patent- och marknads-

 

Ett beslut av tingsrätten över-

domstolen.

 

 

 

 

klagas i sådant fall till Marknads-

 

 

 

 

 

 

domstolen.

 

 

 

 

 

 

 

18 § Om inte annat föreskrivs i denna

lag, ska ett sådant ärende om näringsförbud som avses i 16 § och 17 § tredje stycket handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Tingsrätten ska hålla samman- träde, om detta inte är uppenbart obehövligt.

Vid sammanträdet ska tings- rätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Ärendet ska avgöras i samma sammansättning. I fall som avses i 17 § tredje stycket ska tingsrätten dock vara

sammansatt på det sätt som anges i

111

Prop. 2015/16:57

8 kap. 10 § första stycket konkur-

sätt som anges i 4 kap. 8 § lagen

 

renslagen (2008:579).

(2016:000) om patent- och mark-

 

 

nadsdomstolar.

Vid omröstning i rätten gäller 29 kap. rättegångsbalken.

Utöver vad som följer av lagen om domstolsärenden får rätten besluta om nytt vitesföreläggande eller hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag, om den som ansökan riktas mot trots före- läggande om personlig inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.

31 §

I ärenden om upphävande av näringsförbud tillämpas 16 § första och andra styckena, 17 § tredje stycket och 18 § tredje och fjärde styckena

om ansökan om förbud.

 

Ett ärende om upphävande av

Ett ärende om upphävande av

näringsförbud ska tas upp av den

näringsförbud ska tas upp av den

tingsrätt som tidigare har handlagt

domstol som tidigare har handlagt

målet eller ärendet om närings-

målet eller ärendet om närings-

förbud. Rör ärendet inte upp-

förbud. Rör ärendet inte upp-

hävande av ett förbud enligt 7 §,

hävande av ett förbud enligt 7 §,

får det även tas upp av rätten i den

får det även tas upp av rätten i den

ort där sökanden har sin hemvist,

ort där sökanden har sin hemvist,

om rätten med hänsyn till utred-

om rätten med hänsyn till utred-

ningen, kostnaderna och andra

ningen, kostnaderna och andra

omständigheter finner det lämpligt.

omständigheter finner det lämpligt.

I ärendet är den myndighet som har yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sin hemvist motpart till sökanden.

Ett ärende om upphävande av förbud får avgöras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden enligt 7 § som har inletts i Stockholms tingsrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

112

2.44

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1344) Prop. 2015/16:57

 

med kompletterande bestämmelser till EU:s

 

tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Andra skyldigheter än att lämna information föreskrivs för järnvägs- företag, biljettutfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, resebyråer och terminaloperatörer i

1.artiklarna 9.1–9.4, 18.3–18.5, 19, 22.1, 23, 24, 27 och 28 i tågpassa- gerarförordningen,

2.artiklarna 4, 7–8.4, 9.1, 10–13.2, 15.4 och 24 i fartygspassagerar- förordningen, och

3.artiklarna 4, 8, 9, 10.1, 10.3, 10.4, 11.1, 13–15, 17.3, 26 och 27 i busspassagerarförordningen.

Den som inte fullgör en sådan

Den som inte fullgör en sådan

skyldighet får åläggas att göra det.

skyldighet får åläggas att göra det.

Åläggandet får förenas med vite.

Åläggandet får förenas med vite.

En talan om ett sådant åläggande

En talan om ett sådant åläggande

väcks vid Marknadsdomstolen av

väcks vid Patent- och marknads-

Konsumentombudsmannen.

domstolen av Konsumentombuds-

 

mannen.

I ett tillsynsärende om en skyldighet som avses i första stycket tillämpas 42–45 §§ marknadsföringslagen (2008:486) och det som i övrigt gäller enligt den lagen vid tillämpning av de bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

113

Prop. 2015/16:57

114

3 Ärendet och dess beredning

Den 24 april 2008 fick en särskild utredare i uppdrag att analysera om det finns behov av särskilda åtgärder för vissa måltyper i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att åstadkomma särskild snabbhet eller särskild kompetens samt att i förekommande fall lämna förslag på sådana åtgärder (dir 2008:49).

Utredningen, som tog namnet Målutredningen, överlämnade i juni 2010 sitt betänkande Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44). Utredningen bedömer att behovet av särskild kompetens i domstolsförfarandet är tydligt för de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. Utredningen uttalar vidare att det finns många och starka beröringspunkter mellan de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena och förordar därför en koncentration av dem. Utredningen anser att det finns anledning att närmare överväga om det bör inrättas en ny särskild domstol och att samla de nu aktuella målen och ärendena där. Utredningen gör bedömningen att ett flertal frågeställningar behöver belysas närmare innan det i detalj kan anges hur en sådan ny ordning för domstolspröv- ningen av dessa mål bör utformas. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissyttrandena finns till- gängliga i Justitiedepartementet (Ju2010/05515/DOM).

Inom Justitiedepartementet utarbetades departementspromemorian Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2). I departementspromemorian föreslås att domstolsprövningen av immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska ske samlat i en särskild domstol i första instans (Patent- och marknadsdomstolen) och en särskild domstol i andra instans (Patent- och marknadsöverdomstolen). Som en konsekvens av förslaget ska Patentbesvärsrätten och Marknads- domstolen upphöra. I departementspromemorian föreslås vidare en ny lag om patent- och marknadsdomstolar med regler om bl.a. tillämplig processlag, domstolarnas sammansättning och förfarandet i domstolarna. En sammanfattning av departementspromemorian finns i bilaga 1. Lagförslagen finns i bilaga 2. Departementspromemorian har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2014/00129/DOM). Svenskt Näringsliv och Bolagsverket har i ärendet kommit in med kompletterade yttranden.

Remissutfallet avseende departementspromemorians förslag var i huvudsak positivt. I vissa avseende lämnades dock synpunkter som för- anledde ytterligare överväganden i förhållande till departementsprome- morians förslag. Dessa överväganden gjordes i promemorian Patent- och marknadsdomstol; kompletterande överväganden. En sammanfattning av den kompletterande promemorian finns i bilaga 4. Lagförslagen finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2015/00841/DOM).

I denna proposition behandlas de lagförslag som lämnas i departe- mentspromemorian och den kompletterande promemorian.

Lagrådet

Prop. 2015/16:57

Regeringen beslutade den 11 juni 2015 att inhämta Lagrådets yttrande

 

över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i

 

bilaga 8. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. Syn-

 

punkterna behandlas i avsnitt 7.1, 7.3 och 8 eller i författnings-

 

kommentaren till berörda bestämmelser. De leder till ändringar i

 

lagförslagen 2.1, 2.7 och 2.41.

 

I förhållande till lagrådsremissen görs även ändringar i lagförslagen 2.7

 

och 2.8 för att säkerställa att gällande rätt bibehålls i ett par avseenden.

 

Ändringarna behandlas i avsnitt 9.4.1 och i författningskommentaren till

 

22 § i förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).

 

Lagförslaget 2.38 anpassas vidare utifrån gällande lydelse av berörda

 

bestämmelser. Dessutom görs språkliga och redaktionella ändringar i

 

några av lagförslagen.

 

4 Berörda rättsområden

4.1Immaterialrätten

4.1.1 Allmänt om immaterialrätten

Immaterialrätten är en del av civilrätten och handlar om det rättsliga

 

skyddet för intellektuella prestationer och kännetecken. Rättsområdet

 

innefattar dels upphovsrätten och de närstående rättigheterna, som om-

 

fattar skyddet för bl.a. litterära och konstnärliga verk, dels det industriella

 

rättsskyddet, som omfattar skyddet för bl.a. mönster, uppfinningar samt

 

varu- och näringskännetecken.

 

Det immaterialrättsliga skyddet uppkommer på olika sätt beroende på

 

rättigheternas slag. På t.ex. upphovsrättens område uppstår det formlöst,

 

medan det på det industriella rättsskyddets område ofta krävs registre-

 

ring. Ensamrätt till varu- och näringskännetecken kan förutom genom

 

registrering också förvärvas genom inarbetning. Näringsidkare har dess-

 

utom ett självständigt känneteckensrättsligt skydd för namn och firma

 

(s.k. naturliga varukännetecken) utan krav på vare sig registrering eller

 

inarbetning. På motsvarande sätt finns det ett visst firmarättsligt skydd

 

för näringsidkares namn och varukännetecken.

 

Immaterialrätten syftar till att bl.a. främja skapande, innovation och

 

teknikspridning. Det immaterialrättsliga skyddet innebär att innehavaren

 

som utgångspunkt får en ensamrätt att exploatera det som han eller hon

 

har skapat. Ensamrätten är på olika sätt inskränkt. För att säkerställa att

 

de immateriella rättigheterna inte blir innehållslösa finns det i alla centra-

 

la immaterialrättslagar regler om skydds- och säkerhetsåtgärder (t.ex.

 

intrångsundersökning) samt straff- och civilrättsliga sanktioner (t.ex.

 

skadestånd). Vissa åtgärder kan riktas också mot andra än intrångs-

 

göraren (t.ex. informationsföreläggande). De olika immaterialrättslagarna

 

uppvisar här stora likheter.

 

Rättsområdet har en stark internationell prägel. Såväl Sverige som EU

 

är parter till en rad globala konventioner på området. Det finns också

115

 

Prop. 2015/16:57 omfattande EU-regleringar. Detta har i hög grad påverkat innehållet i svensk rätt. Det pågår även omfattande reformarbeten på både europeisk och global nivå.

4.1.2Närmare om de olika immaterialrätterna

Upphovsrätten och närstående rättigheter

Upphovsrätten reglerar författares, kompositörers, konstnärers och andra upphovsmäns rättigheter att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk får användas (se lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL). Till detta rättsområde hör också skyddet för vissa s.k. närstående rättigheter. Upphovsrätten uppstår form- löst när verket skapas och det finns därmed ingen registreringsordning. Materiellt sett krävs det bl.a. att verket uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Även de till upphovsrätten närstående rättigheterna uppstår formlöst, t.ex. skyddet för radio- och tv-företags utsändningar samt för fotografiska bilder.

Såvitt gäller kretsmönster för halvledarprodukter finns en reglering som har likheter med den upphovsrättsliga. Även i detta fall uppstår ensamrätten formlöst vid själva skapandet. Materiellt krävs det bl.a. att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat mönstret och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin (se lagen [1992:1685] om skydd för krets- mönster för halvledarprodukter).

Upphovsrättsliga tvistemål och brottmål, t.ex. mål om intrång, handläggs av allmän domstol enligt rättegångsbalkens, RB, allmänna forumregler, vilket innebär att talan kan väckas vid landets samtliga tingsrätter. För vissa upphovsrättsliga mål är dock Stockholms tingsrätt exklusivt forum (58 § URL). Det gäller mål om radio- och tv- utsändningar i strid mot upphovsrättslagen och mål om ersättningar för vissa särskilda former av upphovsrättsliga utnyttjanden. Totalt inleds ett femtiotal upphovsrättsliga mål varje år. I praktiken föreligger en påtaglig koncentration av många av de upphovsrättsliga målen till Stockholms tingsrätt och till Svea hovrätt som överinstans. Högsta domstolen är sista instans. År 2014 kom det till Stockholms tingsrätt in 14 upphovsrättsliga mål.

Patenträtten

Patent som prövas i svensk domstol

Patenträttsligt skydd av en uppfinning med verkan i Sverige kan uppstå som en följd av en svensk patentansökan hos Patent- och registrerings- verket, en internationell patentansökan (enligt konventionen om patent- samarbete, PCT) som fullföljs här eller en europeisk patentansökan hos Europeiska patentverket som omfattar Sverige. I patentregistret framgår vilka patent som gäller i Sverige. Ett patent ger ensamrätt med verkan från ansökans ingivningsdag. Materiellt krävs det bl.a. att uppfinningen i fråga är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt (se patentlagen [1967:837], PL).

116

Antalet nationella patentansökningar har sjunkit kraftigt på senare år. Prop. 2015/16:57 År 2014 gjordes 2 424 ansökningar, vilket kan jämföras med år 2000 då

antalet var 4 920. Om Patent- och registreringsverket avslår en patent- ansökan kan beslutet överklagas till Patentbesvärsrätten. Om ansökan bifalls kan tredje man (ofta konkurrenter) framställa en invändning hos verket mot beslutet under nio månader. Godtas invändningen kan verket upphäva patentet eller begränsa dess skyddsomfång. Beslut efter en invändning kan överklagas till Patentbesvärsrätten. Patenthavaren har i ett senare led möjlighet att i administrativ ordning begära att ett patent upphävs eller begränsas. Patentbesvärsrättens avgöranden kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Även måltillströmningen till Patent- besvärsrätten har minskat kraftigt de senaste årtiondena. Antalet inkomna patentmål har minskat från drygt 360 mål år 1985 till 41 mål år 2014.

Patenträttsliga tvistemål och brottmål kan röra både europeiska patent som gäller i Sverige och svenska nationella patent. Den ena huvudtypen av mål är mål om patentintrång, normalt med patenthavaren som käran- de. Huvudsanktionerna mot patentintrång är förbud vid vite och skade- stånd, men även straffansvar kan komma i fråga. Den andra huvudtypen är ogiltighetsmål, där en utomstående som lider förfång väcker talan om patentets ogiltighet. Det förekommer ofta att den som väcker ogiltighets- talan gör det sedan han eller hon själv blivit föremål för en intrångstalan från patenthavarens sida.

Stockholms tingsrätt är exklusivt forum för det stora flertalet patentmål i allmän domstol (65 § PL), däribland mål om intrång och ogiltighet. Svea hovrätt är då överinstans. Vissa typer av mål rörande patent, t.ex. mål om licensavtal, handläggs enligt vanliga forumregler, vilket innebär att de kan komma under samtliga tingsrätters prövning. Hovrättens avgöranden i patentmål kan överklagas till Högsta domstolen.

Antalet patentmål vid Stockholms tingsrätt har minskat avsevärt under 2000-talet. År 2003 inkom 44 mål och år 2014 inkom 17 mål. Antalet mål rörande patent vid andra tingsrätter är marginellt.

Stockholms tingsrätt är exklusivt forum även för mål enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (9 § lagen [1949:345] om rätten till arbetstagares uppfinningar) och mål om ersättning enligt lagen om försvarsuppfinningar (22 § lagen [1971:1078] om försvarsuppfinningar). Tvister som rör kollektivavtal på dessa områden handläggs av Arbets- domstolen om inte något annat följer av kollektivavtalet.

Ett enhetligt patentskydd och en enhetlig patentdomstol

Som ett resultat av ett fördjupat samarbete mellan flertalet EU- medlemsstater kommer ett enhetligt patentskydd att införas. Det innebär att en sökande genom ett enda förfarande kan få ett europeiskt patent som täcker hela EU, utom några få länder som inte deltar i samarbetet. Samtidigt inrättas en enhetlig patentdomstol som i princip blir ensam behörig att handlägga mål om europeiska patent med eller utan enhetlig verkan. Under en övergångsperiod kommer dock de nationella domstolarna att fortsatt kunna avgöra tvister om de europeiska patent som inte har enhetlig verkan.

Den enhetliga patentdomstolen ska bestå av en första instans, en andra

instans och ett kansli. Första instansen ska ha en central avdelning samt

117

Prop. 2015/16:57 lokala och regionala avdelningar. Varje medlemsstat kan själv bestämma om den vill inrätta en lokal avdelning, delta i en regional avdelning eller låta den centrala avdelningen bli behörig att pröva mål som annars skulle ha prövats av en lokal eller regional avdelning. Sverige har tillsammans med de baltiska staterna beslutat att inrätta en nordisk-baltisk regional avdelning med säte i Stockholm.

Växtförädlarrätten

Den som har framställt en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten (växtförädlarrätt). Växtförädlarrättsligt skydd med verkan i Sverige uppkommer genom registrering, antingen hos Statens jordbruksverk eller hos EU:s växtsortmyndighet (Community Plant Variety Office). Materiellt krävs det bl.a. att växtsorten är ny, särskiljbar, enhetlig och stabil. Jordbruksverkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta förvalt- ningsdomstolen.

Tvistemål och brottmål rörande växtförädlarrätt, t.ex. mål om intrång i en växtförädlarrätt och mål om hävning av en registrering av en växtsort, handläggs i allmän domstol med tillämpning av allmänna forumregler. För vissa mål är Stockholms tingsrätt reservforum om behörigt forum saknas enligt rättegångsbalken (10 kap. 3 § växtförädlarrättslagen [1997:306]). Tingsrättens avgöranden kan överklagas till hovrätt, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till Högsta domstolen.

Under de senaste femton åren har inga mål om växtförädlarrätt kommit in till Patentbesvärsrätten eller tingsrätt.

Mönsterrätten

Mönsterrättsligt skydd av en produkts utseende med verkan i Sverige uppstår genom registrering hos Patent- och registreringsverket av ett mönster, registrering hos EU:s byrå för harmonisering av den inre marknaden (OHIM) av en gemenskapsformgivning eller offentlig- görande inom EU av en gemenskapsformgivning. Materiellt sett krävs det bl.a. att mönstret – eller formgivningen – är nytt och särpräglat.

Patent- och registreringsverket registrerar mönsteransökningar efter en formell prövning. Tredje man kan dock framföra en invändning mot en registrering och det görs då en materiell prövning. Verkets slutliga beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

År 2000 kom det in 2 340 mönsteransökningar till Patent- och registre- ringsverket medan endast 437 ansökningar kom in år 2014. När det gäller antalet mönstermål i Patentbesvärsrätten har antalet mål minskat drastiskt från 48 mål år 2002 till att under de senaste tio åren vara färre än tio mål per år (fyra mål år 2014).

Mål om intrång i mönsterrätt handläggs av allmän domstol. Huvud- sakliga sanktioner är förbud vid vite, skadestånd och straff. Även en talan om hävning av mönsterregistrering förs vid allmän domstol (31 § mönsterskyddslagen [1970:485]). Allmänna forumregler gäller. Stock- holms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt

rättegångsbalken (43 § mönsterskyddslagen). Andra instans är hovrätt

118

och sista instans är Högsta domstolen. År 2014 kom det till Stockholms tingsrätt in fem mönsterrättsliga mål. Vid övriga tingsrätter i landet är det ovanligt med mönsterrättsliga mål.

Vid intrång i en gemenskapsformgivning som rör Sverige tillämpas svenska mönsterrättsliga regler om förbud vid vite, skadestånd och straff m.m. Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i sådana mål. Detsamma gäller för mål avseende fastställande av om ett sådant intrång föreligger (52 § mönsterskyddslagen). Överklagande sker till Svea hovrätt, vars avgöranden kan överklagas till Högsta domstolen. Hävning av en sådan rättighet sker dock efter ansökan hos OHIM. År 2014 kom det till Stockholms tingsrätt in tre mål om gemenskapsformgivning.

Varumärkesrätten

Varumärkesrätten ger innehavare av varukännetecken en ensamrätt att använda kännetecknet som symbol för varor eller tjänster som tillhanda- hålls i dennes näringsverksamhet. Bestämmelser om varukännetecken finns främst i varumärkeslagen (2010:1877), VML. Varumärkesrättsligt skydd med verkan i Sverige kan uppstå genom registrering av ett varu- märke antingen hos Patent- och registreringsverket eller hos Världs- organisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO) eller genom registrering av ett gemen- skapsvarumärke hos OHIM. Ensamrätt i Sverige till varukännetecken kan uppkomma också utan registrering genom inarbetning. Dessutom skyddas enligt svensk rätt firmor, andra näringskännetecken och namn som naturliga varukännetecken, utan krav på vare sig registrering eller inarbetning. Materiellt krävs det i stort sett alltid att varumärken och andra varukännetecken har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som de avser.

Varumärkesregistrering vid Patent- och registreringsverket föregås av en materiell prövning. Tredje man har möjlighet att invända mot kun- gjorda registreringar inom tre månader. En invändning kan leda till att registreringen hävs. Patent- och registreringsverkets beslut kan över- klagas till Patentbesvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

År 2000 kom det in 9 653 nationella varumärkesansökningar till Patent- och registreringsverket och år 2014 kom det in 8 483 ansök- ningar. Även när det gäller antalet varumärkesmål i Patentbesvärsrätten är trenden vikande. Från år 2002 till år 2014 skedde en minskning från 366 mål till 110 mål per år.

Genom 2010 års varumärkeslag har det införts ett nytt förfarande för hävning av registrerade varumärken (administrativ hävning), som innebär att Patent- och registreringsverket kan besluta om hävning i enklare fall, t.ex. då innehavaren av det registrerade varumärket inte längre har något intresse av registreringen. Ett ärende om administrativ hävning kan överlämnas till tingsrätten såväl före som efter det att verket har fattat sitt beslut. I förstnämnt fall sker det på begäran av sökanden efter invändning av rättighetshavaren. I sistnämnt fall sker det efter ansökan om återvinning av rättighetshavaren.

Mål om intrång i en varumärkesrätt handläggs i allmän domstol. Sanktionerna är i första hand förbud vid vite, skadestånd och straff. Även

Prop. 2015/16:57

119

Prop. 2015/16:57 mål om hävning av varumärkesregistrering handläggs i allmän domstol, om inte ordningen för administrativ hävning används. Allmänna forum- regler gäller för i Sverige registrerade varumärken. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (10 kap. 6 § VML). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen. Totalt inleds ett femtiotal varumärkesrättsliga mål varje år. År 2014 kom det till Stockholms tingsrätt in 37 varumärkesmål.

Talan om intrång i ett gemenskapsvarumärke förs vid nationell dom- stol. I Sverige är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för sådana mål (10 kap. 6 § VML), vilket innebär att målen efter överklagande prövas av Svea hovrätt. Sista instans är Högsta domstolen. Ansökan om hävning av ett gemenskapsvarumärke ska dock ges in till och prövas av OHIM.

Firmarätten

Firma är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verk- samhet. Om en del av verksamheten bedrivs under en särskild benämn- ing, utgör denna bifirma. Om näringsidkaren jämte firman använder ett annat kännetecken för sin verksamhet, benämns detta sekundärt kännetecken. Firma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken. Firmarätten ger en ensamrätt att använda ett näringskännetecken som benämning för den näringsverksamhet som innehavaren bedriver.

Bestämmelser om firmarättens uppkomst, innehåll och rättsskydd finns i firmalagen (1974:156), FL. Det som sägs i lagen om firma gäller även bifirma (1 § första stycket FL). Firmarättsligt skydd kan uppstå genom registrering eller inarbetning. En firma registreras i det register till vilket den juridiska personen hör. Bolagsverket ansvarar för bl.a. aktiebolags- registret, handelsregistret avseende enskilda näringsidkare, handelsbolag och näringsdrivande ideella föreningar samt föreningsregistren avseende främst ekonomiska föreningar och bostadsrättsföreningar. Därutöver finns stiftelseregistren och samfällighetsföreningsregistret som läns- styrelserna respektive Lantmäteriet ansvarar för.

Registreringsmyndigheternas beslut kan överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Endast ett fåtal beslut överklagas varje år. Firmarättsliga tvistemål och brottmål, t.ex. om intrång, hävning av en registrering och mål där det förs fastställelsetalan (ca tio inkomna mål per år), handläggs av allmän domstol enligt allmänna forumregler. Stockholms tingsrätt är reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (24 § FL). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen. Sedan år 2011 finns en möjlighet till administrativ hävning av firmaregistrering i enklare fall på samma sätt som gäller för varumärken.

Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

Vid sidan av de immaterialrättsliga skyddsformerna finns det skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar m.m. som används för att ange produkters geografiska ursprung eller som annars är starkt kopplade till vissa produkter, exempelvis ”Champagne” för vin och ”Feta” för ost. Skyddet grundas på EU-förordningar. Skyddet uppstår

som regel genom införande i ett register som administreras av Euro-

120

peiska kommissionen. Materiellt sett krävs det för att skyddet ska upp- Prop. 2015/16:57 komma bl.a. att det finns en koppling mellan beteckningen och en allmän

uppfattning om produktens kvalitet och äkthet. Skyddet kan säkerställas genom bl.a. regler i varumärkeslagen om skydds- och säkerhetsåtgärder samt sanktioner av civilrättsligt slag.

4.2Marknadsföringsrätten

Allmänt om marknadsföringsrätten

Marknadsföringsrätten syftar till att främja konsumenternas och närings- livets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Huvudlagen på detta område är marknadsföringslagen (2008:486), MfL. Till marknadsföringsrätten hänförs här av framställningstekniska skäl även bl.a. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Marknadsföringslagen

En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fort- sätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd. En närings- idkare kan även åläggas att lämna väsentlig information i t.ex. annonser eller genom märkning av varan.

Ett förbud eller åläggande ska förenas med vite om det inte av särskil- da skäl är obehövligt. I fall som inte är av större betydelse har Konsu- mentombudsmannen rätt att meddela förbud i form av ett förbudsföre- läggande respektive åläggande i form av ett informationsföreläggande, som ska godkännas av näringsidkaren (28 § MfL). Sådant föreläggande ska förenas med vite. Om föreläggandet godkänns gäller det som en dom som fått laga kraft. Konsumentombudsmannen kan vidare bl.a. uppmana en näringsidkare att tillhandahålla handlingar eller varuprover som kan ha betydelse för utredningen av ett ärende där ett beslut om förbud eller åläggande kan komma i fråga (42 § MfL). Konsumentombudsmannens beslut om en sådan uppmaning får överklagas till Stockholms tingsrätt (51 § MfL).

En talan om förbud eller åläggande väcks i Marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som berörs av marknads- föringen eller en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare (47 § MfL). Om det samtidigt väcks en talan om marknadsstör- ningsavgift eller skadestånd med anledning av marknadsföringen ska dock talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt (48 och 50 §§ MfL).

En näringsidkare får föreläggas att betala en särskild avgift (marknads- störningsavgift) om näringsidkaren bryter mot t.ex. förbuden mot aggres- siv respektive vilseledande marknadsföring. Talan om marknadsstör- ningsavgift väcks vid Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen (48 § MfL). En enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare har subsidiär talerätt.

121

Prop. 2015/16:57 En näringsidkare som bryter mot ett förbud eller åläggande eller mot t.ex. bestämmelserna om aggressiv eller vilseledande marknadsföring kan bli skadeståndsskyldig i förhållande till en konsument eller någon annan näringsidkare. Talan om skadestånd väcks vid Stockholms tings- rätt eller den tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forum- regler (50 § MfL). Talan om utdömande av vite väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forumregler, men får även väckas vid Stockholms tingsrätt (49 § MfL). Talan om utdömande av vite får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet eller av Konsument- ombudsmannen.

Stockholms tingsrätts avgöranden i mål och ärenden enligt marknads- föringslagen får överklagas till Marknadsdomstolen, som är sista instans (52 § MfL). Tingsrättens avgöranden i mål om viten som förelagts med stöd av marknadsföringslagen överklagas dock till hovrätt och därefter till Högsta domstolen enligt lagen (1985:206) om viten (jfr även NJA 2010 s. 48).

Antalet marknadsföringsrättsliga mål i tingsrätterna är mycket litet. Stockholms tingsrätt fick under år 2014 in elva tvistemål enligt mark- nadsföringslagen och övriga tingsrätter fick in ungefär lika många mål. Under samma år fick Marknadsdomstolen in 34 mål enligt marknads- föringslagen.

Andra marknadsföringsrättsliga regleringar

Förutom mål enligt marknadsföringslagen handlägger Marknadsdom- stolen enligt 1 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., MDL, mål enligt bl.a. lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Enligt 13 § MDL ska en ansökan om förbud eller åläggande enligt dessa lagar göras till Marknadsdomstolen. Vissa särskilda bestämmelser gäller i fråga om rätten för sammanslut- ningar av näringsidkare att medverka i sådana mål (13 a § MDL).

Marknadsdomstolen handlägger även mål enligt ytterligare ett antal lagar (jfr 1 § MfL) som innehåller bestämmelser om marknadsföring vil- ka hänvisar till marknadsföringslagen i fråga om sanktioner och proces- suell ordning. Exempel på sådana lagar är lagen (1992:1672) om paket- resor, tobakslagen (1993:581), lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verk- samhet, prisinformationslagen (2004:347), lagen (2005:59) om distans- avtal och avtal utanför affärslokaler samt lagen (2005:405) om försäk- ringsförmedling.

 

4.3

Konkurrensrätten

 

Allmänt om konkurrensrätten

 

Konkurrensrätten syftar till att undanröja hinder för en effektiv konkur-

 

rens i näringslivet och därigenom skapa en sund marknad. Inom EU

 

avser reglerna dessutom att bidra till skapandet av en gemensam inre

 

marknad. De grundläggande bestämmelserna inom EU:s konkurrensrätt

 

återfinns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-för-

122

draget. De centrala konkurrensrättsliga bestämmelserna i Sverige finns i

konkurrenslagen (2008:579), KL. Till konkurrensrätten kan även hän- Prop. 2015/16:57 föras frågor om olagligt statsstöd. Till konkurrensrätten närliggande rätts-

områden kan även hänföras vissa måltyper med konkurrensrättslig anknytning.

Konkurrenslagen

De materiella bestämmelserna i konkurrenslagen är inriktade på att motverka tre slag av åtgärder som kan skada konkurrensens effektivitet: 1) gemensamma förfaranden som omfattar flera aktörer på marknaden (förbud mot konkurrensbegränsande samarbete), 2) ensidiga förfaranden (förbud mot missbruk av dominerande ställning) och 3) strukturella åtgärder (förbud mot företagskoncentrationer). Konkurrenslagen inne- håller också en regel som gör det möjligt att pröva konkurrenskonflikter som uppstår när staten, en kommun eller ett landsting säljer varor och tjänster på marknaden i konkurrens med privata aktörer (förbud mot konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet). Den regeln kompletterar förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning. Under 2014 kom det till Marknadsdomstolen in sex mål enligt konkurrenslagen. Under samma period fick Stockholms tingsrätt in fyra tvistemål och tre ärenden enligt konkurrenslagen.

Förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning

Konkurrensverket kan besluta om åläggande vid vite att upphöra med en pågående överträdelse av förbuden mot konkurrensbegränsande sam- arbete respektive missbruk av dominerande ställning. Konkurrensverkets beslut överklagas till Marknadsdomstolen (7 kap. 1 § KL). Ett beslut av Konkurrensverket att inte meddela ett åläggande kan däremot inte över- klagas. I ett sådant fall får i stället ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan i Marknadsdomstolen om att ett åläggande ska meddelas (3 kap. 2 § KL). Marknadsdomstolens beslut får inte överklagas.

På talan av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt besluta att ett företag ska betala en konkurrensskadeavgift för en redan begången över- trädelse av nyss nämnda förbud (3 kap. 5 § KL). Tingsrättens dom över- klagas till Marknadsdomstolen (7 kap. 2 § KL). Konkurrensverket kan i stället för att väcka talan om konkurrensskadeavgift förelägga ett företag att betala en sådan avgift (avgiftsföreläggande, 3 kap. 16 § KL). Om företaget inte godkänner avgiftsföreläggandet kan talan om konkurrens- skadeavgift väckas. Ett godkänt avgiftsföreläggande kan undanröjas genom ett extraordinärt förfarande på samma sätt som ett strafföreläg- gande.

När det gäller konkurrensbegränsande offentlig verksamhet kan talan mot en kommun eller ett landsting om förbud att bedriva viss verksamhet eller omprövning av ett tidigare meddelat beslut om förbud prövas av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket eller, såvitt avser omprövning, av det företag som beslutet riktas emot (3 kap. 32 § KL). Tingsrättens avgörande får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans (7 kap. 2 § KL).

123

Prop. 2015/16:57 Enligt konkurrenslagen finns ingen möjlighet att vidta straffrättsliga sanktioner mot konkurrensbegränsande åtgärder. En företrädare för ett företag kan däremot få näringsförbud (se lagen [2014:836] om närings- förbud).

För konkurrensrättsliga mål av rent civilrättslig karaktär gäller en annan domstolsordning. Tvistemål på konkurrensrättslig grund, som mål om skadestånd eller om ogiltighet av avtal, handläggs av allmän domstol enligt rättegångsbalkens bestämmelser. Även rättegångsbalkens forum- regler gäller men Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd (3 kap. 26 § KL). Talan om utdömande av vite handläggs också i allmän domstol. Även för dessa mål finns dock en särskild forumbestämmelse, enligt vilken Stockholms tingsrätt alltid är behörig (6 kap. 2 § KL). Tingsrättens avgöranden får överklagas till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen. Detta gäller dock inte om ett skade- ståndsmål har kumulerats med ett mål om konkurrensskadeavgift. I sådana fall överklagas avgörandet till Marknadsdomstolen (7 kap. 2 § KL).

Utredning av konkurrensärenden

Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullfölja sina upp- gifter enligt konkurrenslagen får verket ålägga t.ex. ett företag att tillhandahålla uppgifter eller ålägga någon att inställa sig till förhör.

På ansökan av Konkurrensverket kan Stockholms tingsrätt besluta att verket får genomföra en platsundersökning bl.a. hos ett företag för att utreda om företaget har överträtt något av förbuden i konkurrenslagen eller EUF-fördraget (5 kap. 3 § KL). En sådan undersökning får även göras på begäran av Europeiska kommissionen eller en myndighet i en annan medlemsstat. Tingsrättens beslut får överklagas till Marknadsdom- stolen som är sista instans (7 kap. 2 § KL).

Företagskoncentrationer

En företagskoncentration som är ägnad att påtagligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet eller en avse- värd del av det ska förbjudas. Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av en företagskoncentration får en part i koncentra- tionen i stället för ett förbud åläggas att avyttra ett företag eller en del av ett företag eller att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd. Ett förbud mot en företagskoncentration innebär att en rättshandling som utgör en del i koncentrationen eller som har till syfte att genomföra denna blir ogiltig. Stockholms tingsrätt beslutar på talan av Konkur- rensverket om förbud eller åläggande vid vite med anledning av en före- tagskoncentration (4 kap. 13 § KL). Tingsrättens avgörande får överkla- gas till Marknadsdomstolen, som är sista instans (7 kap. 2 § KL). Det gäller vissa frister inom vilka Konkurrensverket får väcka talan (4 kap. 13 § andra stycket och 14 § KL) liksom inom vilka Stockholms tingsrätt respektive Marknadsdomstolen måste avgöra ett mål (4 kap. 15 och 16 §§ KL). Ett förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration får aldrig meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.

124

Lagen om elektronisk kommunikation

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, LEK, syftar till att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller ur- valet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvali- tet. Regleringen i LEK har i flera delar konkurrensrättslig karaktär. Det gäller i synnerhet de bestämmelser enligt vilka den behöriga förvalt- ningsmyndigheten, Post- och telestyrelsen, fattar beslut om fastställande av marknader, identifiering av företag med betydande marknadsin- flytande och åläggande av konkurrensfrämjande skyldigheter för sådana företag. Beslut enligt lagen kan överklagas till allmän förvaltnings- domstol (8 kap. 19 § LEK). Förvaltningsrättens beslut kan i sin tur överklagas till kammarrätten, som numera är slutinstans.

Vid överklagande av beslut enligt LEK som gäller konkurrensfräm- jande skyldigheter finns det särskilda bestämmelser om handläggningen i förvaltningsdomstolarna. Sådana mål ska handläggas skyndsamt (8 kap. 23 § LEK). Det finns vidare regler om begränsningar i rätten att åberopa nya omständigheter eller nya bevis (8 kap. 24 § LEK).

Offentlig upphandling

Offentlig upphandling är ett område som står konkurrensrätten nära och där EU-direktiv är i hög grad styrande. I Sverige regleras området i huvudsak av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, trans- porter och posttjänster. En ansökan om överprövning av upphandlande myndighets beslut görs hos allmän förvaltningsdomstol (se t.ex. 16 kap. 4 § LOU). Antalet upphandlingsmål i förvaltningsdomstolarna uppgår till drygt 3 000 mål per år. Konkurrensverket, som är tillsynsmyn- dighet på området, kan vid allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift för det fall reg- lerna om upphandling allvarligt överträtts i ett upphandlingsförfarande (se t.ex. 17 kap 1 § LOU). Mål om skadestånd på grund av felaktig tillämpning av upphandlingslagstiftningen handläggs emellertid av allmän domstol (se t.ex. 16 kap. 21 § LOU).

Statsstöd

Bland EUF-fördragets konkurrensregler finns vissa bestämmelser om statligt stöd som har till syfte att förhindra att konkurrensförhållanden inom unionen snedvrids genom att medlemsstaterna otillbörligt gynnar vissa företag eller viss produktion ekonomiskt (artiklarna 107–109).

Som utgångspunkt är statsstöd förbjudet. Under vissa förutsättningar får dock sådant stöd lämnas, men det måste då först ha godkänts av Europeiska kommissionen (det s.k. genomförandeförbudet). Av rätts- praxis från EU-domstolen följer att svenska domstolar har en skyldighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har också slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i avsaknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625). Sedan den 1 juli 2013 gäller lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler som

Prop. 2015/16:57

125

Prop. 2015/16:57 innehåller bestämmelser om dels en skyldighet för den som lämnat olag- ligt stöd att kräva tillbaka stödet, dels en skyldighet för den som tagit emot olagligt stöd att betala tillbaka detta. Talan om återbetalning av olagligt stöd handläggs av allmän domstol.

4.4Några närliggande rättsområden

4.4.1Namn och utgivningsbevis för periodisk skrift

Ärenden om byte av personnamn i vissa fall, bl.a. byte till ett nybildat efternamn, handläggs av Patent- och registreringsverket som bl.a. prövar att namnet inte är förväxlingsbart med andra efternamn eller känne- tecken. Verkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten och i sista hand till Högsta förvaltningsdomstolen. År 2014 kom det in elva namnmål till Patentbesvärsrätten.

Flertalet namnrättsliga ärenden handläggs dock av Skatteverket. Dess beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Namnlagskommittén, som haft i uppdrag att se över namnlagen (1982:670), föreslår att Skatteverket ska vara prövningsmyndighet för samtliga namnärenden (se Namnlagskommitténs betänkande En ny lag om personnamn, SOU 2013:35). Betänkandet har remitterats och bereds vidare inom Justitie- departementet.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter registreras hos Patent- och regi- streringsverket enligt lagen (1991:1559) om föreskrifter på tryckfrihets- förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Verkets slutliga beslut i ärenden om utgivningsbevis kan överklagas till Patent- besvärsrätten och därefter till Högsta förvaltningsdomstolen. Under år 2014 kom det inte in något mål om utgivningsbevis till Patentbesvärs- rätten (under 2012 och 2013 inkom det ett mål per år).

4.4.2Företagshemligheter

Företagshemligheter är information om affärs- eller driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Det kan vara både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt (1 § lagen [1990:409] om skydd för företagshemligheter, FHL).

Lagen om skydd för företagshemligheter är en speciallagstiftning i skärningspunkten mellan flera olika rättsområden, främst yttrandefri- heten, konkurrensrätten, immaterialrätten och arbetsrätten. I centrala delar finns även en koppling till straffrätten. Reglernas överordnande syfte är att ha en konkurrensstimulerande effekt genom att de uppmuntrar till förnyelse, utveckling och investeringar inom näringslivet. Reglerna har till syfte att skydda endast sådana hemligheter hos en näringsidkare som har betydelse för en i samhällelig mening sund konkurrens

126

(Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter – En kommentar och Prop. 2015/16:57 rättsöversikter, 3 uppl., 2013, s. 38).

Den som har angripit en företagshemlighet kan vid vite förbjudas att fortsätta detta angrepp (11 § FHL). Utgångspunkten är att en talan enligt lagen om skydd för företagshemligheter ska väckas i allmän domstol. Av lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, LRA, följer dock att tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbets- tvister) ska handläggas i en särskild ordning. Det gäller oavsett vilken fråga som tvisten rör i sak. Om en talan som rör företagshemligheter utgör en arbetstvist är således lagen om rättegången i arbetstvister tillämplig. Enligt den lagen prövas vissa typer av arbetstvister av Arbetsdomstolen som första och enda instans. I vissa fall ska talan väckas i tingsrätt. Arbetsdomstolen är överrätt vid överklagande av mål som har tagits upp av tingsrätt (jfr 1 kap. 1 § och 2 kap. 1–3 §§ LRA).

5 En samlad prövning

5.1

Reformbehovet

 

 

 

 

 

 

Regeringens bedömning: Förutsättningarna för domstolarna att hand-

 

lägga och avgöra immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och

 

konkurrensrättsliga mål och ärenden behöver förbättras.

 

 

 

 

 

 

 

Departementspromemorians

bedömning

överensstämmer

med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 163–165).

 

 

 

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig särskilt i denna

 

fråga, bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Patent- och registrerings-

 

verket, Försvarets materielverk, Domstolsverket, Bolagsverket, Svenska

 

föreningen för immaterialrätt (SFIR), Sveriges Ingenjörer och Sveriges

 

Patentbyråer förening (SEPAF) instämmer i bedömningen och tillstyrker

 

reformen. Stockholms tingsrätt framhåller vikten av att den föreslagna

 

reformen drivs fram utan ytterligare tidsutdräkt. Marknadsdomstolen

 

anför att det på det marknadsrättsliga området redan finns en enhetlig och

 

väl fungerande rättskipning som uppfyller mycket högt ställda krav på

 

kvalitet och skyndsamhet genom att flertalet mål på detta område prövas

 

av

Stockholms tingsrätt respektive Marknadsdomstolen. Svenskt

 

Näringsliv och Företagarna är positiva till att en reform genomförs men

 

menar att justeringar av förslaget bör göras när det gäller dels instans-

 

ordningen för marknads- och konkurrensrättsliga mål och för immaterial-

 

rättsliga invändningsärenden, dels rättens sammansättning i mål och

 

ärenden om patent. Svenskt Näringsliv anser att det finns ett stort reform-

 

behov i riktning mot en enklare, snabbare och billigare process i framför

 

allt förbuds- och intrångsmål och att detta reformbehov i viss mån gör sig

 

gällande även för varumärkesrätten. Svenskt Näringsliv anser dock att

 

det krävs åtgärder som går utöver den föreslagna reformen för att i

 

nödvändig utsträckning effektivisera patentprocessen. Även Närings-

 

livets Delegation för Marknadsrätt är positivt till att samla de aktuella

 

mål- och ärendetyperna, men

menar att ett

eninstansförfarande

bör

127

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57 tillämpas i vart fall för de mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i en instans (Marknadsdomstolen). Uppfattningen att en ny ordning för domstolsprövningen bör utgå från dagens system i Mark- nadsdomstolen delas av Läkemedelsindustriföreningen.

Skälen för regeringens bedömning

Vikten av en ändamålsenlig domstolsprövning

Ett väl fungerande näringsliv är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och en växande välfärd i Sverige. Ett gott företagsklimat främjar före- tagande, innovation och investeringar. För att uppnå detta är det nöd- vändigt att immateriella rättigheter kan skyddas. Det är samtidigt nöd- vändigt att hinder för en effektiv konkurrens kan undanröjas och att väl fungerande marknader kan skapas och utvecklas. Genom en ökad kon- kurrens stiger effektiviteten, produktiviteten och konkurrenskraften hos företagen. Konkurrens stimulerar också innovation. En väl fungerande konkurrens gynnar också konsumenterna genom ökade valmöjligheter, högre kvalitet på produkter och lägre priser. På så sätt stärks den svenska konkurrenskraften. Såväl stärkt konkurrenskraft som goda förutsättningar för innovation och innovationstäta företag spelar en viktig roll för ökad sysselsättning. Av stor betydelse i sammanhanget är att det finns moder- na och tydliga regelverk inom de immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga områdena.

Det är viktigt att det finns en ändamålsenlig domstolsprövning samt en väl fungerande och enhetlig prejudikatbildning för att upprätthålla regel- verken på de aktuella rättsområdena. Domstolsavgörandena kan påverka konkurrensförhållandena mellan företag och därmed dynamiken på marknaden. För företag och konsumenter, liksom för samhällsekonomin i stort, är det därför väsentligt att domstolsprövningen lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. En domstolsprövning som mot- svarar dessa krav och i förlängningen tydliggör rättsläget kan klargöra under vilka förutsättningar verksamheter får bedrivas och därmed bidra till förbättrad konkurrens.

En förändring är nödvändig

Domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena är splittrad. Den är utspridd på olika allmänna domstolar, allmänna förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. Målen och ärendena tillhör de mest komplicerade och omfattande som handläggs i domstol. Behovet av särskild kompetens är tydligt i flera av dessa mål och ärenden. Samtidigt rör det sig om ett för- hållandevis litet antal mål och ärenden.

Den nuvarande uppdelningen av prövningen på många olika domstolar försämrar möjligheterna att handlägga de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena effektivt och med hög kvalitet. Många av de berörda domstolarna har ett mycket begränsat antal mål och ärenden, vilket innebär svårigheter att bygga upp och upprätthålla nödvändig specialistkompetens. Erfarenhet av en av de aktuella mål- eller ärendetyperna kan i flera fall vara av värde vid

handläggning av en annan mål- eller ärendetyp där sakfrågan är

128

densamma eller närliggande. Nuvarande uppdelning på olika domstols- Prop. 2015/16:57 slag innebär att ett sådant erfarenhetsutnyttjande inte är möjligt. Att det

inte går att handlägga mål och ärenden av nu aktuella slag gemensamt innebär också ett ineffektivt resursutnyttjande till nackdel inte minst för parterna, som kan behöva föra flera separata domstolsprocesser rörande vad som i grunden är samma fråga. Att instansordningen är splittrad ökar vidare risken för en oenhetlig praxis på området eftersom samma typ av frågor kan prövas av olika prejudikatinstanser.

Den problematiska situationen är särskilt tydlig i fråga om Patent- besvärsrätten och Marknadsdomstolen. Båda domstolarna har ett litet mål- och ärendeunderlag, vilket innebär en sårbarhet och ett dåligt resursutnyttjande. För Patentbesvärsrättens del innebär t.ex. osäkerheten kring bl.a. måltillströmning att rekryteringen av en ordinarie domare (teknisk ledamot) sköts upp en tid under år 2014, vilket fick till följd att domstolen under en del av året hade bristande bemanning av tekniska domare. I förlängningen finns också en risk för att den samlade kompe- tensen vid domstolarna blir lidande på grund av otillräcklig praktisk erfarenhet av de olika där förekommande mål- och ärendetyperna. Det förhållandet att såväl Patentbesvärsrätten som Marknadsdomstolen har egna anslag innebär även svårigheter att tillföra extra resurser när till- fälliga behov uppstår. De senaste årens försämrade resursläge för Patent- besvärsrätten har även fått negativa återverkningar för hanteringen av patentmål i allmän domstol eftersom Patentbesvärsrätten under en följd av år inte har kunnat låna ut tekniska ledamöter i en omfattning som motsvarat de allmänna domstolarnas behov. För Marknadsdomstolens del har ett ansträngt resursläge under senare år inneburit att domstolen har behövt vidta stora besparingsåtgärder, vilket ytterst har påverkat handläggningstiderna i domstolen.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att den nuvarande splittringen gör domstolsprövningen svåröverskådlig och förenad med påtagliga brister. Åtgärder bör därför vidtas för att förbättra förutsättningarna för domstolarna att pröva immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden effektivt och med hög kvalitet. Det finns också starkt stöd bland remissinstanserna för att en reform ska genomföras. De synpunkter som bl.a. Svenskt Näringsliv och Företagar- na framför när det gäller instansordningen och rättens sammansättning behandlas i avsnitt 6.6 och 10.

5.2En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning

Regeringens bedömning: Domstolsprövningen av de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena bör vara enhetlig och koncentrerad.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning (Ds 2014:2 s. 165–168).

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna, däribland

Patentbesvärsrätten, Patent- och registreringsverket, Svea hovrätt,

129

Prop. 2015/16:57

Stockholms tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,

 

Konsumentverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges

 

Ingenjörer, Företagarna, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt,

 

SFIR, SEPAF, Trä- och Möbelföretagen och Svenska uppfinnare-

 

föreningen, tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

 

Några remissinstanser, bl.a. Sveriges domareförbund och Göteborgs

 

tingsrätt, framhåller att det är viktigt att övriga domstolar inte utarmas

 

genom att ytterligare måltyper som är juridiskt intressanta överlämnas till

 

vissa domstolar. Marknadsdomstolen tillstyrker förslaget men anser att

 

det, innan en reform genomförs, bör göras en fördjupad analys av hur

 

domstolsorganisationen bör vara utformad för att förena kravet på en väl

 

fungerande praxisbildning med skyndsamhet och rimliga process-

 

kostnader.

 

Skälen för regeringens bedömning: Som anförs ovan bedöms det

 

nödvändigt att förändra domstolsprövningen på immaterialrättens,

 

marknadsföringsrättens och konkurrensrättens områden för att kunna

 

säkerställa en hög kvalitet och effektivitet i dömandet. Det är i och för

 

sig möjligt att genom skilda riktade åtgärder försöka åstadkomma

 

förbättrade förutsättningar för den dömande verksamheten att handlägga

 

mål och ärenden på de aktuella rättsområdena. Sådana åtgärder skulle

 

t.ex. kunna vara att de aktuella domstolarna tillförs ökade resurser. Det

 

skulle också kunna övervägas att i de olika domstolarna vidta åtgärder

 

för att öka specialiseringsgraden hos domarna eller på annat sätt förbättra

 

kompetensförsörjningen för dessa mål- och ärendetyper. Åtgärder av

 

sådant slag skulle visserligen kunna bidra till enstaka förbättringar av

 

förutsättningarna för den dömande verksamheten, men endast på kort sikt

 

och i begränsad omfattning. Sådana åtgärder innebär inte någon över-

 

gripande eller långsiktigt hållbar lösning för domstolsprövningen av de

 

aktuella målen och ärendena.

 

Som anges i avsnitt 5.1 är svårigheterna att få till stånd en ändamåls-

 

enlig domstolsprövning grundade framför allt i den splittrade domstols-

 

ordningen. Det låga mål- och ärendeantalet medför också att vissa av de

 

domstolar eller domstolsenheter som prövar de olika mål- och

 

ärendetyperna är relativt sett små, vilket kan innebära en risk för att

 

verksamheten blir sårbar. De rättsliga och principiella samband som

 

finns mellan de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och

 

konkurrensrättsliga målen och ärendena är tydliga (se avsnitt 5.3).

 

Behovet av att kunna handlägga dessa mål och ärenden gemensamt och

 

den kompetensförstärkning som följer av att mål och ärenden rörande

 

samma eller liknande rättsliga frågeställningar prövas samlat kan inte

 

uppnås utan att angripa problemet med den splittrade prövnings-

 

ordningen. Det är inte en tillfredsställande ordning att mål och ärenden

 

som har ett gemensamt upphov fördelas på flera olika domstolsslag och

 

instansordningar med de negativa konsekvenser som detta medför. Inte

 

minst för Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen framstår en

 

oförändrad ordning som ett ohållbart alternativ. Även för övriga

 

domstolar finns det tydliga vinster med en samordning av de aktuella

 

mål- och ärendetyperna. Det råder också en bred samsyn om att en

 

samlad prövning skulle lösa många av de problem som prövningen av

 

dessa mål- och ärendetyper brottas med. Senast har Målutredningen med

130

bifall av en övervägande majoritet av remissinstanserna gjort denna

bedömning (se SOU 2010:44 s. 409 f.). Mot denna bakgrund anser regeringen att den enda rimliga lösningen är att skapa en mer enhetlig och koncentrerad domstolsordning.

Ett enhetligt prövningsförfarande skulle komma till rätta med de problem som den nuvarande prövningsordningen lider av. Det skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt, vilket rimligtvis innebär en snabbare och bättre handläggning. De domare som arbetar med målen och ärendena får och kan upprätthålla en hög kompetens inom rätts- områdena genom att de ges möjlighet att handlägga flera närliggande mål- och ärendetyper. Det får anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen och ärendena att sätta sig in i de specifika frågeställningar som ryms i dessa än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i något enstaka fall. Problem med undersysselsättning och bristande praktisk erfarenhet kan i högre grad undvikas och den kompetens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre. En samlad domstolsprövning ökar också förutsättningarna för en enhetlig praxis i besläktade frågor.

En samlad domstolsprövning har vidare den fördelen att den blir mer lättöverskådlig för parterna. För den som vill väcka talan i ett immaterial- rättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål blir det enkelt att ta reda på vilken domstol som är behörig. Genom samlingen undviks också att en part behöver föra olika processer i olika domstolar, med de kostnader och olägenheter detta med nödvändighet för med sig. Härigenom erhålls vinster i form av tids- och kostnadsbesparingar för såväl parterna som domstolarna.

En samlad domstolsprövning som innebär att mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i olika domstolar kommer att hand- läggas i samma domstol kan förstås innebära en ökad risk för jäv. Frågan huruvida en domare som har deltagit i prövningen av ett mål eller ärende är jävig att handlägga ett annat mål eller ärende i samma domstol får bedömas med tillämpning av den s.k. generalklausulen i rättegångs- balken (se 4 kap. 13 § 10 RB och NJA 2008 s. 893). Regeringen bedömer dock att den omständigheten att en domare är jävig i det enskilda fallet inte har någon avgörande betydelse för den kvalitetshöjning som en koncentration av domstolsprövningen på området innebär.

Som bl.a. Sveriges domareförbund och Göteborgs tingsrätt anför inne- bär reformen att vissa allmänna domstolar och allmänna förvaltnings- domstolar inte längre kommer att handlägga vissa mål- och ärendetyper. För det stora flertalet domstolar rör det sig dock om enstaka om ens några mål. Regeringen bedömer därför att en samlad prövning inte inne- bär några påtagliga effekter för dessa domstolar.

Sammanfattningsvis anser regeringen att det bör ske en förändring som innebär att prövningen av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden sker inom ramen för en enhetlig och koncentrerad domstolsordning. På så sätt kan måltillströmningen bli kontinuerlig och av sådan omfattning att de som arbetar med målen har goda möjligheter att specialisera sig på området. Den fråga som Marknadsdomstolen lyfter om domstolsordningens närmare utformning behandlas i avsnitt 6.

Prop. 2015/16:57

131

Prop. 2015/16:57 5.3

Mål- och ärendetyper som ska samlas

5.3.1Utgångspunkter för avgränsningen

Immaterialrätten, marknadsföringsrätten och konkurrensrätten i vid be- märkelse rymmer ett stort antal mål- och ärendetyper och vilka av dessa som bör omfattas av reformen är inte helt givet. Med hänsyn till detta finns det behov av att göra en närmare avgränsning av vilka mål- och ärendetyper som bör omfattas.

Vad som i första hand bör styra avgränsningen är det rättsliga eller principiella samband som kan finnas mellan olika mål och ärenden och de fördelar en samling därigenom skulle medföra. Samtidigt behöver även andra aspekter, som t.ex. antalet mål och ärenden samt kopplingar till andra rättsområden, beaktas vid bedömningen. Som följer av avsnitt 6.1 blir i någon utsträckning även val av domstolsslag och domstol relevant när det gäller vilka mål och ärenden som kan och bör ingå i den samlade domstolsordningen.

Det framstår vidare som nödvändigt att iaktta en viss försiktighet med att i vart fall inledningsvis tillföra de domstolar som ska pröva målen och ärendena för många och sinsemellan disparata mål- och ärendetyper. Detta gäller särskilt i de fall där samordningsvinsterna inte är tydliga och det inte heller i övrigt bedöms angeläget att förändra den gällande ord- ningen. Det finns annars en risk för övergångs- och inkörningsproblem som kan motverka att målen och ärendena handläggs på ett ända- målsenligt sätt.

Det kan därutöver finnas mål- och ärendetyper där en förändring i och för sig framstår som rimlig men där det inte är givet att den ändring som bör ske är att föra målen eller ärendena till den nya domstolsorganisa- tionen.

 

5.3.2

Immaterialrättsliga mål och ärenden

 

 

 

Regeringens förslag: Samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden

 

som för närvarande handläggs i allmän domstol och Patentbesvärs-

 

rätten samt mål om vägrad firmaregistrering som handläggs i allmän

 

förvaltningsdomstol ska samlas.

 

Regeringens bedömning: Beslut om avskrivning i registrerings-

 

ärenden som rör firma bör även fortsättningsvis överklagas till allmän

 

förvaltningsdomstol.

 

 

 

Departementspromemorians förslag och bedömning överens-

 

stämmer i huvudsak med regeringens. I departementspromemorian görs

 

dock bedömningen att mål i allmän förvaltningsdomstol rörande firma-

 

registrering inte nu bör samlas med övriga immaterialrättsliga mål och

 

ärenden (Ds 2014:2 s. 169–176).

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte

 

några invändningar mot förslaget. TCO, Journalistförbundet och Bild-

 

leverantörernas förening avstyrker förslaget att de upphovsrättsliga

 

målen ska samlas med övriga immaterialrättsliga mål och ärenden. KLYS

 

anser att departementspromemorians förslag när det gäller de upphovs-

132

rättsliga

målen är bristfälligt då det inte innehåller någon analys av

förslagets konsekvenser för de skapande och utövande konstnärerna. KLYS anser därför att frågan huruvida de upphovsrättsliga målen ska omfattas av reformen bör utredas vidare.

Ett stort antal remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen, Bolagsverket, Patent- och registreringsverket, Försvarets materielverk, Sveriges advokatsamfund, Juridiska fakultets- nämnden vid Stockholms universitet, Svenskt Näringsliv, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, SFIR, Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), SEPAF och FICPI, anser att även mål om registrering av firma bör samlas med övriga immaterialrättsliga mål och ärenden. Stockholms tingsrätt har inte några invändningar mot att reformen även omfattar mål om registrering av firma. Förvaltningsrätten i Härnösand framhåller att det, även om det i dagsläget inte finns skäl att frångå departements- promemorians bedömning när det gäller målen om firmaregistrering, bör följas upp vilken domstol som ska pröva dessa mål. Juridiska fakultets- styrelsen vid Lunds universitet anser att det bör övervägas att införa en möjlighet att kumulera mål om firmaregistrering med mål och ärenden som ska prövas i den samlade domstolsordningen.

SPOF anser att mål om domännamn som inte omfattas av ett alternativt tvistlösningssystem bör handläggas i den samlade domstolsordningen. Åklagarmyndigheten anför att Polisen och Åklagarmyndigheten har en specialisering som motsvarar den som föreslås i departementsprome- morian, dock med den skillnaden att även mål enligt lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning omfattas av deras specialisering. Med hänsyn till att denna lag har många likheter med bestämmelserna i upphovsrättslagen om skydd för tekniska åtgärder anser Åklagarmyndigheten att även dessa mål bör omfattas av reformen.

Jusek påpekar att det inom arbetsrätten kan förekomma immaterial- rättsliga tvister, exempelvis tvister om ersättning för uppfinningar till arbetstagare, som kan komma att avgöras i domstol. Eftersom det kollektivavtal som reglerar arbetstagares uppfinningar inom den privata sektorn är ifrågasatt och kan komma att upphöra, är förslagen i departe- mentspromemorian angelägna.

Sveriges Ingenjörer anser att skyddet för enskilda uppfinnare bör stärkas genom att åklagarens möjligheter att väcka åtal för bl.a. patent- intrång utvidgas.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens (promemorian s. 36–40).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, däribland Bolagsverket,

Förvaltningsrätten i Härnösand, Svea hovrätt, Marknadsdomstolen, Patent- och registreringsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Lant- mäteriet, SFIR och SEPAF, tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget att samla även mål som rör beslut om vägrad firma- registrering. De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan, bl.a. Förvaltningsrätten i Härnösand, Bolagsverket, Marknadsdomstolen och SEPAF, instämmer också i bedömningen att avskrivningsbeslut i registreringsärenden som rör firma även fortsättningsvis bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Patent- och registreringsverket anser att Patent- och marknadsdomstolens behörighet att pröva beslut om vägrad firmaregistrering bör framgå direkt av firmalagen.

Prop. 2015/16:57

133

Prop. 2015/16:57

134

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Patenträttsliga tvistemål, mål om beviljande av patent och mål om invändning mot ett meddelat patent

De patenträttsliga målen är uppdelade på Patentbesvärsrätten (ca 40 inkomna mål per år) och allmän domstol (ca 20 inkomna tvistemål per år). Inom allmän domstol handläggs merparten av målen i Stockholms tingsrätt, men vissa mål rörande patent kan förekomma vid samtliga tingsrätter.

De patenträttsliga mål som handläggs i Patentbesvärsrätten har starka samband med de patenträttsliga tvistemål som handläggs i allmän domstol. Sakfrågorna är i stor utsträckning desamma i målen om invänd- ning mot ett meddelat patent och tvistemålen om ogiltighet. Det gäller bl.a. nyhetskravet. Bedömningarna av patenterbarhet i målen om bevil- jande av patent och av skyddsomfång i tvistemålen om intrång har också vissa likheter. Erfarenheter från handläggning av den ena måltypen är därför av stort värde vid handläggning av den andra måltypen. Dessutom krävs samma tekniska expertis i de olika måltyperna. Detta visas inte minst av att de tekniskt kunniga patenträttsråden i Patentbesvärsrätten regelmässigt tjänstgör som tekniskt sakkunniga ledamöter i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. En samlad prövning av samtliga patentmål skulle leda till ett bättre utnyttjande av den tekniska kompetensen och en mer enhetlig praxis. Härtill kommer de olägenheter som parallella eller successiva domstolsprocesser på detta rättsområde innebär. Som exempel kan nämnas att det samtidigt kan pågå dels ett mål i Patentbesvärsrätten som rör ett överklagat beslut att avslå en invändning mot ett meddelat patent, dels ett mål i allmän domstol mellan patentinnehavaren och invändaren som rör intrång och eventuell ogiltighet rörande samma patent. Trots att frågorna som domstolarna har att bedöma i dessa mål är i princip desamma är det enligt nuvarande ordning inte möjligt att förena målen, vilket kan ha en negativ inverkan på effektiviteten, kompetensen och likformigheten i dömandet. Det kan även medföra onödiga kostnader för parterna.

Av nu anförda skäl anser regeringen att samtliga i allmän domstol före- kommande patenträttsliga tvistemål och samtliga i Patentbesvärsrätten förekommande mål rörande patent bör handläggas samlat. På grund av det nära sambandet med de patenträttsliga målen bör detsamma gälla för de mål om arbetstagares uppfinningar och försvarsuppfinningar som enligt nuvarande ordning handläggs av Stockholms tingsrätt.

Växtförädlarrättsliga tvistemål och registreringsmål

De växtförädlarrättsliga målen är uppdelade på Patentbesvärsrätten och allmän domstol (se avsnitt 4.1.2). Under senare år har dock inga mål om växtförädlarrätt förekommit i någon av domstolarna. På samma sätt som för patentmålen har de växtförädlarrättsliga målen i de olika domstolarna starka samband med varandra. Mellan mål om växtförädlarrätt och patent råder det sambandet att det i båda fallen finns behov av teknisk sakkunskap. Det finns också fall där en rättighetshavare har skyddat vissa aspekter med patent och andra med växtförädlarrätt. En innehavare av en växtförädlarrätt kan få en tvångslicens att utnyttja en patentskyddad uppfinning och en patenthavare kan få en tvångslicens att utnyttja en

växtsort som skyddas av en växtförädlarrätt. Det finns vidare ett samband Prop. 2015/16:57 mellan patentmålen och växtförädlarrättsmålen – samt övriga immaterial-

rättsliga mål – när det gäller grundläggande värderingar beträffande rättigheternas funktion och innebörd.

Av nu anförda skäl anser regeringen att såväl de växtförädlarrättsliga

 

tvistemål som handläggs i allmän domstol som de växtförädlarrättsliga

 

mål som handläggs i Patentbesvärsrätten bör handläggas samlat med de

 

patenträttsliga målen.

 

Varumärkesrättsliga och mönsterrättsliga tvistemål och registreringsmål

 

De varumärkesrättsliga målen (ca 110 inkomna registreringsmål och ca

 

40 inkomna tvistemål per år) och de mönsterrättsliga målen (ca fem mål

 

vardera per år) är uppdelade på Patentbesvärsrätten och allmän domstol.

 

Inom allmän domstol kan flertalet mål förekomma vid samtliga

 

tingsrätter. Vissa mål är dock koncentrerade till Stockholms tingsrätt (se

 

avsnitt 4.1.2). Liksom för det övriga industriella rättsskyddet – patent och

 

växtförädlarrätt – har de måltyper som handläggs i Patentbesvärsrätten

 

starka samband med de mål som handläggs i allmän domstol. Till

 

exempel kan både Patentbesvärsrätten och allmän domstol behöva

 

bedöma om ett varumärke har särskiljningsförmåga. De skilda

 

immaterialrättsliga lagarna har dessutom i allt högre grad kommit att

 

omfatta samma skyddsobjekt. Det finns också, som anförs ovan, ett

 

samband mellan de olika rättigheterna när det gäller grundläggande

 

värderingar beträffande rättigheternas funktion och innebörd.

 

Av nu anförda skäl anser regeringen att samtliga i allmän domstol före-

 

kommande tvistemål och samtliga i Patentbesvärsrätten förekommande

 

mål enligt varumärkeslagen och mönsterskyddslagen bör handläggas

 

samlat med de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga målen. Däremot

 

saknas det inom ramen för detta lagstiftningsärende förutsättningar för

 

att, som SPOF föreslår, överväga frågan att samla även tvister om

 

domännamn.

 

Firmarättsliga tvistemål och registreringsmål

 

De firmarättsliga målen (ett fåtal registreringsmål och tvistemål per år) är

 

uppdelade på allmän förvaltningsdomstol och allmän domstol (se avsnitt

 

4.1.2).

 

Mellan varukännetecken och näringskännetecken (främst firma) råder

 

det ett särskilt och nära samband. De har likartade funktioner på

 

marknaden och det blir allt vanligare att företag registrerar sin firma-

 

dominant (den del av ett företagsnamn som särskiljer företaget) eller en

 

förkortning av denna som varumärke. Dessutom råder det ett lagreglerat

 

samband mellan dessa rättigheter genom det korsvisa skyddet (1 kap. 8 §

 

första stycket VML och 2 a § FL). I samband med införandet av en ny

 

varumärkeslag år 2011 ändrades firmalagen så att den i så stor utsträck-

 

ning som möjligt skulle motsvara varumärkesregleringen (se proposi-

 

tionen Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen, prop. 2009/10:225).

 

Reglerna om skydd för näringskännetecken är t.ex. sanktionerade på

 

motsvarande sätt som varukännetecken, vilket bl.a. innebär att prövning

 

av intrång och andra mål i allmän domstol handläggs enligt samma

 

domstolsordning och enligt i huvudsak liknande regler. Med hänsyn till

135

 

Prop. 2015/16:57

det samband som finns mellan måltyperna anser regeringen att domstols-

 

prövningen av firmarättsliga tvistemål bör ske samlat med övriga mål

 

rörande det industriella rättsskyddet.

 

Som flera remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, Bolagsverket,

 

Patent- och registreringsverket, Sveriges advokatsamfund, Juridiska

 

fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Försvarets materielverk

 

framhåller, finns det ovan redovisade sambandet mellan varu- och

 

näringskännetecken även i fråga om registrering av varumärke och firma.

 

Många av de överväganden som måste göras i mål om registrering av

 

firma, t.ex. i fråga om särskiljningsförmåga och förväxlingsrisk, är lik-

 

artade med de som måste göras i mål om registrering av varumärke. Det

 

förhållandet att överprövningen av en varumärkesregistrering sker i en

 

annan domstol än överprövningen av en firmaregistrering innebär att det

 

finns en risk för att förutsättningarna för skydd bedöms på olika sätt.

 

Enligt regeringen talar detta för att firmaregistreringsmålen bör samlas

 

med övriga registreringsmål. Till detta kommer att mål om firmaregistre-

 

ring i stor utsträckning rör samma typ av frågeställningar som uppkom-

 

mer i tvistemål rörande firmarättsligt skydd. Om prövningen av regist-

 

reringsmålen sker i annan domstol än tvistemålen finns det en risk för att

 

förutsättningarna för firmarättsligt skydd och skyddets omfattning

 

bedöms på olika sätt. Även detta talar för en samlad prövning.

 

Samtidigt är registrering av firma särpräglad jämfört med registrering

 

av övriga immateriella rättigheter eftersom den ofta sker i samband med

 

andra associationsrättsliga registreringsåtgärder. Vid exempelvis nybild-

 

ning av ett företag ska ett flertal uppgifter registreras, varav företagets

 

firma endast är en. Sambandet med de associationsrättsliga registrerings-

 

åtgärderna har också haft betydelse för utformningen av den nuvarande

 

prövningsordningen. Det är Bolagsverket och vissa andra myndigheter

 

som beslutar om registrering av firma och inte Patent- och registrerings-

 

verket som för merparten av de industriella rättigheterna. Bolagsverkets

 

och andra myndigheters beslut rörande associationsrättsliga registrerings-

 

åtgärder överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Till skillnad från vad

 

som gäller för varumärken, mönster och patent finns det inte någon möj-

 

lighet att invända mot en registrerad firma i ett invändningsförfarande.

 

Om prövningsordningen för firmaregistrering förändras finns det, som

 

anges i departementspromemorian, en risk för parallella processer i olika

 

domstolsslag rörande en juridisk persons registrering. En sådan risk finns

 

om en registreringsmyndighet i ett ärende, utöver registrering av firma,

 

också har vägrat någon annan registreringsåtgärd. Om en sökande i ett

 

sådant fall vill överklaga båda besluten kommer frågorna att behöva

 

prövas var för sig i olika domstolsordningar. Bolagsverket framhåller

 

dock att de få ärenden i vilka registrering vägras sällan innehåller några

 

associationsrättsliga frågeställningar utöver frågor om verksamhet. Enligt

 

Bolagsverket är risken obefintlig att ärendena ska behöva delas så att en

 

firmafråga behandlas vid en domstol samtidigt som en associationsrätts-

 

lig fråga behandlas vid en annan domstol. Länsstyrelsen i Stockholms län

 

framhåller att även antalet ärenden i vilka länsstyrelsen vägrar registre-

 

ring av en stiftelses firma är få till antalet. Länsstyrelsen bedömer att

 

risken är liten att ärenden kommer att behöva delas så att en firmafråga

 

behandlas vid en domstol samtidigt som frågor med anknytning till

136

registreringen av stiftelsen behandlas vid en annan domstol.

Mot bakgrund av att risken för parallella processer angående vägrad registrering i praktiken således är liten och med hänsyn till det ovan redovisade sambandet med övriga måltyper som föreslås ingå i den sam- lade domstolsordningen, anser regeringen att övervägande skäl talar för att även mål om vägrad firmaregistrering bör samlas med övriga mål rörande det industriella rättsskyddet.

När det gäller registrering av firma innehåller de olika associations- rättsliga lagarna, t.ex. handelsregisterlagen (1974:157) och aktiebolags- lagen (2005:551), regler om handläggningen vid registreringsmyndig- heterna. Flertalet associationsrättsliga lagar skiljer på en registrerings- myndighets beslut att skriva av en ansökan eller anmälan om registrering och beslut att vägra registrering (se exempelvis 27 kap. 2 § aktiebolags- lagen och 11 § handelsregisterlagen). Om en registreringsmyndighet anser att en sökande inte har följt vad som gäller för ansökan eller anmä- lan om registrering eller att det finns något annat hinder mot registrering, kan myndigheten förelägga sökanden att yttra sig eller vidta rättelse. Om sökanden inte följer föreläggandet ska ansökan eller anmälan skrivas av. Om hindret för registrering kvarstår även sedan sökanden yttrat sig ska ärendet prövas i sak och registreringsmyndigheten kan då vägra registre- ring. Enligt nuvarande ordning överklagas både registreringsmyndig- hetens beslut om avskrivning och beslut att vägra registrering till allmän förvaltningsdomstol.

Bolagsverket anser att endast beslut om vägrad firmaregistrering bör prövas i den samlade domstolsordningen och att avskrivningsbeslut i registreringsärenden som rör firma, i enlighet med nuvarande ordning, bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Även när det gäller beslut om avskrivning finns en risk för parallella processer i olika domstolar. Detta gäller om en registreringsmyndighet i ett registreringsärende som inte enbart gäller firma beslutat om avskrivning. Ett sådant beslut kan exempelvis meddelas på grund av att sökanden inte har betalat före- skriven registreringsavgift eller på något annat sätt inte har följt vad som gäller för ansökan eller anmälan.

Vid domstolsprövningen av avskrivningsbeslut i registreringsärenden som rör firma krävs inte samma firmarättsliga överväganden som vid prövningen av beslut om vägrad firmaregistrering. För att undvika att samma avskrivningsbeslut måste prövas i olika domstolsordningar anser regeringen att dessa beslut även fortsättningsvis bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Sammanfattningsvis anser regeringen att mål i allmän förvaltnings- domstol om vägrad firmaregistrering bör samlas med övriga mål rörande det industriella rättsskyddet. Beslut om avskrivning i registrerings- ärenden som rör firma bör dock, på samma sätt som enligt nuvarande ordning, överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Lagtekniskt bör detta åstadkommas genom ändringar i de lagar som innehåller bestämmelser om överklagande av beslut om firmaregistrering.

Upphovsrättsliga tvistemål

Flertalet upphovsrättsliga mål (inklusive mål om närstående rättigheter) kan enligt nuvarande ordning förekomma i samtliga tingsrätter (se avsnitt 4.1.2). Vissa mål är dock koncentrerade till Stockholms tingsrätt. I hela

Prop. 2015/16:57

137

Prop. 2015/16:57 landet förekommer ett femtiotal mål per år, av vilka en stor del handläggs i Stockholms tingsrätt.

I departementspromemorian föreslås att de upphovsrättsliga tviste- målen ska prövas i samma ordning som målen rörande det industriella rättsskyddet. TCO, Bildleverantörernas förening och Journalistförbundet

är kritiska till detta förslag och anser att de upphovsrättsliga målen även fortsättningsvis bör prövas av samtliga tingsrätter i landet. De anser att endast de upphovsrättsliga tvister som också gäller det industriella rätts- skyddet bör kunna prövas i den nya domstolsordningen. De framhåller att den nuvarande prövningsordningen fungerar väl och att möjligheten att väcka talan där en skada har uppkommit är fördelaktig och betydelsefull för de enskilda rättssinnehavarna. Departementspromemorians förslag när det gäller de upphovsrättsliga målen innebär enligt dessa remiss- instanser en kraftig försämring som kan leda till att de enskilda rättsinnehavarna, på grund av ökade kostnader med anledning av att de måste inställa sig i en domstol långt ifrån deras hemort, inte kommer att kunna ta tillvara sina intressen och rättigheter. Bildleverantörernas förening pekar på att många av de upphovsrättsliga tvisterna är mål om mindre värden, s.k. förenklade tvistemål.

Visserligen är problemen med den nuvarande prövningsordningen för de upphovsrättsliga målen inte lika tydliga som för de andra immaterial- rättsliga mål som föreslås samlas. Som anges i departementsprome- morian finns det dock åtskilliga fördelar med att de upphovsrättsliga tvistemålen prövas samlat med tvistemålen rörande det industriella rättsskyddet. I flera fall finns det ett nära samband mellan dessa måltyper. Inte sällan innehåller mål inom det industriella rättskyddet också upphovsrättsliga frågeställningar och tvärtom (jfr t.ex. NJA 2009 s. 159). Exempelvis kan en åtgärd som innebär ett varumärkesintrång eller ett intrång i ett mönster också utgöra ett intrång i ett upphovs- rättsligt skyddat verk. Sanktionsbestämmelserna på upphovsrättens område är numera i princip identiska med dem på övriga immaterial- rättens område. Detsamma gäller reglerna rörande intrångsundersökning. Enligt regeringen finns det ett värde i att likartade frågeställningar prövas samlat. Om inte upphovsrättsliga frågor kan prövas i samma domstolar som övriga immaterialrättsliga frågor uppkommer dessutom en ny splittring av mål med ett rättsligt och principiellt samband, vilket inte är lämpligt. Det bör också beaktas att det i praktiken föreligger en påtaglig koncentration av de upphovsrättsliga tvistemålen till Stockholms tingsrätt. Endast ett fåtal upphovsrättsliga tvistemål prövas av andra tingsrätter. Även detta förhållande talar för att de upphovsrättsliga tviste- målen bör samlas eftersom det i allmänhet får anses mindre resurs- krävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen att sätta sig in i de målspecifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i enstaka fall. Vid en sammantagen bedömning anser regeringen att intresset av en effektiv och kompetent domstolsprövning väger tyngre än de olägenheter som kan uppstå för enskilda parter på grund av att de måste inställa sig i en viss domstol. Även de upphovsrättsliga tvistemålen bör alltså prövas i samma ordning som tvistemålen rörande det industriella rättsskyddet. Detsamma bör gälla tvistemål om kretsmönster

138

på grund av det nära sambandet mellan dessa mål och de upphovs- Prop. 2015/16:57 rättsliga målen.

Immaterialrättsliga brottmål

I gruppen immaterialrättsliga mål ingår även brottmål. Enligt nuvarande ordning är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för flertalet patent- rättsliga brottmål med den sammansättning som gäller för tvistemål, vilket innebär att tekniskt sakkunniga ledamöter ingår i rätten (se avsnitt 4.1.2). Stockholms tingsrätt är vidare exklusivt forum för samtliga mål, dvs. också brottmål, rörande gemenskapsvarumärke och gemenskaps- formgivning. Flertalet övriga immaterialrättsliga brottmål prövas där- emot av alla tingsrätter. Totalt rör det sig om omkring 20 brottmål per år i hela landet.

Att domstolsprövningen av vissa brottmål är koncentrerad är inte unikt för immaterialrättsliga mål. Exempelvis handläggs brottmål rörande sjö- rättsliga frågor enbart av de tingsrätter som är sjörättsdomstolar (21 kap.

8§ sjölagen [1994:1009]).

Mot bakgrund av det begränsade målunderlaget i förening med behovet

av teknisk kompetens instämmer regeringen i departementspromemo- rians bedömning att de patenträttsliga brottmålen alltjämt bör vara koncentrerade. Dessa mål bör alltså samlas med övriga immaterialrätts- liga mål. Den fråga om en utvidgning av åklagarens möjligheter att väcka åtal för patentintrång som Sveriges Ingenjörer tar upp behandlas i Patentlagsutredningens slutbetänkande Ny patentlag (SOU 2015:41), som bereds i ett annat sammanhang. Frågan behandlas därför inte i detta ärende.

När det gäller övriga immaterialrättsliga brottmål finns det inte behov av särskild teknisk kompetens, vilket innebär att nämndemän även fort- sättningsvis bör delta i prövningen. I departementspromemorian föreslås att även dessa mål ska samlas. TCO, Bildleverantörernas förening och

Journalistförbundet avstyrker detta förslag. De anser att de upphovs- rättsliga brottmålen även fortsättningsvis bör prövas av samtliga tings- rätter i landet. De framhåller att den lokala förankringen har ett särskilt värde, t.ex. när det gäller att få domar att komma till allmänhetens kännedom och därmed få en brottspreventiv effekt.

Regeringen anser inte att den lokala förankringen är avgörande för brottspreventionen när det gäller de ifrågavarande brottmålen. Det finns goda möjligheter att sprida information om domar även när domstols- prövningen är koncentrerad till en domstol. De objektiva förutsättning- arna vid prövningen av ett immaterialrättsligt brottmål om intrång är desamma som vid prövningen av ett immaterialrättsligt tvistemål om intrång. Dessutom är det vanligt förekommande att den skadestånds- rättsliga bedömningen intar en central roll även i brottmålen. Skälen för en samling av de immaterialrättsliga brottmålen är därför desamma som för de immaterialrättsliga tvistemålen. Genom att – på samma sätt som gäller för brottmål rörande patent och gemenskapsrättigheter – samla alla immaterialrättsliga brottmål skapas förutsättningar för en effektivare domstolsprövning av hög kvalitet. Liksom för tvistemålens del anser regeringen att intresset av en effektiv och kompetent domstolsprövning

väger tyngre än den enskildes närhet till domstolen.

139

Prop. 2015/16:57

140

Med hänsyn till detta och med beaktande av det begränsade målantalet anser regeringen att övervägande skäl talar för att samtliga immaterial- rättsliga brottmål samlas med övriga immaterialrättsliga mål. Regeringen anser dock inte att det, som Åklagarmyndigheten föreslår, finns anled- ning att nu föreslå att även mål enligt lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning ska omfattas av reformen.

Immaterialrättsliga domstolsärenden

Enligt nuvarande ordning finns det bara en immaterialrättslig ärendetyp som handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden, ÄL, i all- män domstol. Det är ärenden angående ansökan om informationsföre- läggande där ansökan inte görs i ett pågående mål. För dessa gäller samma forumregler som för mål angående rättigheten i fråga (se t.ex. 57 e § PL). Antalet ärenden om informationsföreläggande har hittills varit mycket få.

För att ett informationsföreläggande ska kunna meddelas krävs att det är sannolikt att ett intrång skett i en immateriell rättighet. Dessa ärenden har därmed sådan omedelbar koppling till de immaterialrättsliga målen att de även fortsättningsvis bör handläggas samlat med dessa.

5.3.3Mål om namn och utgivningsbevis

Regeringens bedömning: Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift bör inte samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.

Departementspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 177).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inte några invändningar mot den. Stockholms tingsrätt anser att det bör övervägas att även samla mål om intrång i egenartade efternamn (20–23 §§ namnlagen) med de immaterialrättsliga målen och ärendena. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att det bör övervägas en möjlighet att kumulera mål och ärenden enligt namnlagen med mål och ärenden som ska prövas i den samlade domstolsordningen.

Skälen för regeringens bedömning: Mål om namn och utgivnings- bevis för periodisk skrift handläggs i Patentbesvärsrätten efter överkla- gande av Patent- och registreringsverkets beslut (se avsnitt 4.4.1). Det rör sig om ca 15 namnmål och enstaka mål om utgivningsbevis per år.

Namnmålen handlar om byte av personnamn, främst efternamn. Målen om utgivningsbevis för periodisk skrift rör ansökningar om att få ett sådant bevis, vilket krävs av den som vill ge ut en periodisk skrift, och återkallande av sådana bevis. Dessa två sinsemellan olika måltyper har inget tydligt samband med de frågeställningar som förekommer i de immaterialrättsliga mål som föreslås samlas. Samma bedömning gjorde 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 80). För namnmålens del finns i stället en koppling till de namnmål som handläggs i allmän förvaltningsdomstol efter överklagande av Skatteverkets beslut. Det finns därför inga egentliga samordningsfördelar med att låta målen omfattas av

den samlade domstolsprövningen. Mot denna bakgrund bedömer rege- Prop. 2015/16:57 ringen att det inte finns skäl att samla de mål om namn och utgivnings-

bevis som enligt nuvarande ordning handläggs av Patentbesvärsrätten med de andra mål som ska omfattas av reformen. Det finns inte heller skäl att för namnmålen överväga en särskild kumulationsmöjlighet, vilket

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet föreslår.

Med hänsyn till att alla övriga mål som för närvarande handläggs i Patentbesvärsrätten föreslås bli samlade och målen om namn och utgivningsbevis därför inte kan behålla sin nuvarande prövningsordning behöver en förändring trots allt ske. Vad som ska gälla för dessa måltyper behandlas i avsnitt 13.

Mål om intrång i egenartade efternamn (20–23 §§ namnlagen) prövas enligt nuvarande ordning av allmän domstol. Som Stockholms tingsrätt anför finns det vissa likheter mellan bedömningen av huruvida det före- ligger intrång i ett egenartat efternamn och de bedömningar som aktualiseras i ett mål om intrång i en immaterialrätt. Det finns dock ingen koppling mellan namnmålen och de marknadsrättsliga målen, vilket gör samordningsvinsterna mindre tydliga än för de immaterialrättsliga mål och ärenden som föreslås omfattas av reformen. Med hänsyn till detta och då namnlagen för närvarande är föremål för en översyn anser regeringen att det inte finns anledning att föreslå att dessa mål ska samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.

5.3.4Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden

Regeringens förslag: Samtliga marknadsföringsrättsliga mål och ärenden som för närvarande handläggs i Marknadsdomstolen och allmän domstol ska samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 178–179).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det. Patent- och registreringsverket anser att även mål enligt lagen (1980:780) om namn och bild i reklam bör omfattas av reformen. Näringslivets Delegation för Marknadsrätt anser att det kan övervägas att också samla ärenden enligt produktsäker- hetslagen (2004:451). Stockholms tingsrätt anser att en grupptalan som grundas på marknadsföringslagen bör prövas av Patent- och marknadsdomstolen.

Skälen för regeringens förslag: De mål och ärenden som grundas på bestämmelserna i marknadsföringslagen och övriga marknadsförings- rättsliga lagar är spridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol (ca 35 mål per år i Marknadsdomstolen och ca 10 mål per år i allmän domstol). Förbud eller åläggande enligt marknadsföringslagen kan i fall som inte är av större betydelse meddelas av Konsumentombudsmannen. För att förbudet eller åläggandet ska gälla förutsätts dock att närings- idkaren godkänner det. Konsumentombudsmannen kan även väcka talan i Marknadsdomstolen angående förbud eller åläggande. En sådan talan

får också väckas av en näringsidkare som berörs av marknadsföringen

141

Prop. 2015/16:57

eller en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare

 

(se 47 § MfL). Om talan också gäller marknadsstörningsavgift eller

 

skadestånd, ska talan i stället väckas vid Stockholms tingsrätt. Om talan

 

om skadestånd förs separat, kan talan väckas vid Stockholms tingsrätt

 

men får också väckas vid annan tingsrätt. En talan om enbart marknads-

 

störningsavgift ska väckas vid Stockholms tingsrätt. En talan om

 

utdömande av vite som har förelagts med stöd av marknadsföringslagen

 

väcks vid Stockholms tingsrätt eller vid annan tingsrätt. Tingsrätternas

 

avgöranden i mål och ärenden enligt marknadsföringslagen överklagas

 

till Marknadsdomstolen. Det gäller dock inte beslut om utdömande av

 

vite, som i stället överklagas till hovrätt enligt viteslagen. Mål som i

 

grunden rör samma rättsförhållande kan alltså prövas i olika domstolar

 

och i olika instansordningar, vilket är olyckligt ur ett kompetens- och

 

brukarperspektiv och också får negativa konsekvenser för rättsbildningen

 

på området.

 

Det finns flera och starka beröringspunkter mellan de immaterial-

 

rättsliga målen och de marknadsföringsrättsliga målen. Till exempel kan

 

sakfrågorna i ett mål om varumärkesrätt eller mönsterrätt i stora delar

 

vara desamma som i ett mål om t.ex. vilseledande efterbildning eller

 

renommésnyltning enligt marknadsföringslagen.

 

Den splittrade domstolsprövningen innebär att det, trots att sakfrågorna

 

i målen är desamma eller närliggande, inte är möjligt att handlägga en

 

immaterialrättslig tvist i allmän domstol gemensamt med en tvist enligt

 

marknadsföringslagen i Marknadsdomstolen. Detta innebär att en part

 

inte kan föra talan vid domstol mot en påstådd efterbildning och

 

samtidigt göra gällande att efterbildningen utgör varumärkesintrång och

 

att efterbildningen ska förbjudas som vilseledande marknadsföring eller

 

marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning. I stället är parten

 

hänvisad till att föra parallella processer i allmän domstol och i

 

Marknadsdomstolen. Denna ordning skiljer sig från vad som gäller i

 

jämförbara länder. Den är även svårförenlig med bl.a. EU-domstolens

 

avgörande i målet L’Oréal v. Bellure (C-487/07), där domstolen fann att

 

en efterbildning av en exklusiv parfymflaska var såväl varumärkes-

 

intrång som otillåten renommésnyltning. Visserligen har det på senare tid

 

skett en förskjutning av Marknadsdomstolens praxis när det gäller sam-

 

bandet mellan immaterialrätten och marknadsföringsrätten i och med att

 

den marknadsföringsrättsliga lagstridighetsprincipen ansetts göra det

 

möjligt att förbjuda olika former av immaterialrättsintrång som otillbör-

 

lig marknadsföring (se MD 2011:29 och 2012:15). Faktum kvarstår dock

 

att det inte i samma mål är möjligt att yrka på såväl immaterialrättsliga

 

som marknadsföringsrättsliga sanktioner eller åberopa alternativa

 

grunder enligt t.ex. varumärkeslagen och marknadsföringslagen. Detta

 

kan inte anses vara en tillfredsställande ordning.

 

Av nu anförda skäl framstår det som angeläget att de marknadsförings-

 

rättsliga målen och ärendena, inklusive målen enligt de s.k. annexlagar-

 

na, som enligt nuvarande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt och

 

Marknadsdomstolen samlas med de immaterialrättsliga målen och ären-

 

dena. Med hänsyn till att marknadsföringsrättsliga överväganden kan

 

aktualiseras i de mål som enligt nuvarande ordning kan förekomma i

 

samtliga tingsrätter, dvs. mål om skadestånd och om utdömande av vite,

142

bör även dessa omfattas av den samlade domstolsprövningen.

Under remissomgången har framförts att bestämmelserna om grupp- Prop. 2015/16:57 talan bör ändras så att även en grupptalan som grundas på marknads-

föringslagen ska handläggas vid Patent- och marknadsdomstolen. Det är enligt nuvarande ordning inte är möjligt att föra en grupptalan som grundas på marknadsföringslagen enligt lagen (2002:599) om grupp- rättegång, eftersom tvister som ska överklagas till en särskild domstol – t.ex. Marknadsdomstolen – faller utanför tillämpningsområdet för den sistnämnda lagen (se propositionen Lag om grupprättegång, prop. 2001/02:107 s. 139). Det finns inte förutsättningar för att i detta lagstiftningsärende göra någon ändring i detta avseende.

Patent- och registreringsverket anser att även mål enligt lagen om namn och bild i reklam bör omfattas av reformen. En prövning av en talan enligt lagen, som förbjuder näringsidkare att vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke (1 §), kan visserligen inbegripa överväganden om användningen av ett namn eller en bild har skett i marknadsföringssyfte. Målen enligt denna lag, som handläggs i allmän domstol enligt allmänna forumregler, har dock enligt regeringen inte ett sådant samband med de marknadsföringsrättsliga målen och ärendena i övrigt att det finns skäl för att nu låta dem omfattas av den samlade domstolsprövningen.

Näringslivets Delegation för Marknadsrätt har dessutom väckt frågan om ärenden enligt produktsäkerhetslagen bör inkluderas. Dessa ärenden, som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän förvaltningsdomstol, har i första hand ett annat syfte än ett rent marknadsföringsrättsligt, näm- ligen att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person (1 §). Även om Konsumentverket är en av tillsynsmyndigheterna enligt lagen har dessa ärenden därmed enligt regeringens uppfattning inte ett sådant samband med de marknads- föringsrättsliga mål och ärenden som för närvarande handläggs i allmän domstol och Marknadsdomstolen att de bör omfattas av den samlade domstolsprövningen.

5.3.5Konkurrensrättsliga mål och ärenden

Regeringens förslag: De mål och ärenden enligt konkurrenslagen som för närvarande handläggs i Marknadsdomstolen och allmän domstol ska samlas med de immaterialrättsliga och marknads- föringsrättsliga målen och ärendena. En talan om skadestånd ska dock även kunna prövas av allmän domstol enligt vanliga forumregler.

Regeringens bedömning: Mål om ogiltighet på konkurrensrättslig grund och mål om statsstöd samt de mål med konkurrensrättsliga inslag som handläggs i allmän förvaltningsdomstol bör inte samlas med övriga konkurrensrättsliga mål.

Departementspromemorians förslag och bedömning överens- stämmer i huvudsak med regeringens (Ds 2014:2 s. 180–185). Departe- mentspromemorians förslag innebär dock att även målen om ogiltighet ska omfattas av den samlade prövningen.

143

Prop. 2015/16:57

144

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker departementsprome- morians förslag. En majoritet av remissinstanserna delar departements- promemorians bedömning. Kammarrätten i Stockholm anser att det fram- över kan finnas anledning att överväga var mål enligt lagen om elektro- nisk kommunikation ska prövas. Konkurrensverket anser att det när reformen har varit i kraft viss tid bör göras en utvärdering av för- och nackdelar med att till den samlade prövningen föra samtliga mål med konkurrensrättsliga inslag som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän förvaltningsdomstol. Några remissinstanser anser att vissa ytter- ligare måltyper redan nu bör omfattas av den samlade prövningen.

Marknadsdomstolen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms univer- sitet, Svenskt Näringsliv och Företagarna anser att mål om statsstöd bör omfattas. Marknadsdomstolen, Svenskt Näringsliv och Företagarna anser dessutom beträffande lagen (2007:1091) om offentlig upphandling att mål om skadestånd (Marknadsdomstolen) respektive skadestånd och upphandlingsskadeavgift (Svenskt Näringsliv och Företagarna) bör omfattas. Stockholms tingsrätt anser att en grupptalan som grundas på marknadsföringslagen eller konkurrenslagen bör prövas av Patent- och marknadsdomstolen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Mål och ärenden enligt konkurrenslagen

De konkurrensrättsliga målen och ärendena enligt konkurrenslagen är enligt nuvarande ordning utspridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol. I allmän domstol är flertalet mål koncentrerade till Stockholms tingsrätt, men vissa mål (talan om ogiltighet, skadestånd och utdömande av vite) kan förekomma i samtliga tingsrätter. Totalt rör det sig om färre än tio mål årligen i Marknadsdomstolen och allmän domstol. Även om antalet mål således är litet ska det framhållas att, i vart fall de mål som handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, generellt sett är mycket omfattande.

När det gäller splittringen inom konkurrensrätten gäller en likartad ord- ning och finns en likartad problembild som inom marknadsföringsrätten (se avsnitt 5.3.4). Samtliga mål och ärenden enligt konkurrenslagen bör därför handläggas samlat.

Det finns flera beröringspunkter i rättsligt hänseende mellan de imma- terialrättsliga och de konkurrensrättsliga målen. Till exempel kan utövan- det av en immaterialrätt strida mot konkurrensrättsliga regler. Över- huvudtaget följer av EU-domstolens praxis att konkurrensrättsliga aspek- ter kan behöva vägas in när en domstol tar ställning till omfattningen och utövandet av immateriella ensamrätter. Som exempel kan nämnas mål som gäller möjligheterna till varumärkesrättsligt skydd för formen på en vara. EU-domstolen har dessutom i flera fall tagit ställning till om vägran att upplåta licens av en immateriell rättighet innebär missbruk av dominerande ställning (se bl.a. mål C 238/87 Volvo v. Veng).

Även på det principiella planet har måltyperna ett samband genom att lagstiftningen på de berörda områdena syftar direkt eller indirekt till att säkerställa en effektiv och utvecklingsfrämjande konkurrens. Detta sam- band mellan immaterialrätten och konkurrensrätten kommer bl.a. till ut- tryck i den unionsrättsliga lagstiftningen.

Konkurrensrätten har också på flera sätt ett samband med marknads- föringsrätten (se avsnitt 5.3.4). Det är fråga om två delområden inom marknadsrätten som har till uppgift att normera bedrivandet av närings- verksamhet och företagens handlande på marknaden. Marknadsförings- rätten syftar till att säkerställa att konkurrensen bedrivs med metoder som är tillbörliga med hänsyn till konsumenterna och andra näringsidkare medan konkurrensrätten syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens genom regler om otillåten konkurrensbegränsning. I många mål och ärenden inom båda rättsområdena deltar ekonomiska experter i domstol- ens avgörande.

Mot den angivna bakgrunden talar starka skäl för att samla de konkur- rensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen med de immaterialrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena. Av de mål som kan förekomma vid samtliga tingsrätter bör även mål om skadestånd och mål om utdömande av vite omfattas av den samlade prövningen. Prövningen av dessa mål grundas i stor utsträckning på överväganden av samma slag som görs i rent konkurrensrättsliga mål. Med en ordning där dessa mål handläggs samlat kan den särskilda sakkunskap som en samlad prövning medför utnyttjas bättre (jfr propositionen Ny konkurrenslagstiftning, prop. 1992/93:56 s. 37). Mål om skadestånd och om utdömande av vite bör således omfattas av den samlade domstolsprövningen (se dock nedan om möjligheten att väcka en skadeståndstalan i tingsrätt). I mål som gäller frågan om ett avtals eller avtalsvillkors ogiltighet på konkurrens- rättslig grund kan andra civilrättsliga ogiltighetsgrunder göras gällande än sådana som är av rent konkurrensrättslig natur. För dessa mål bör mot den bakgrunden liksom enligt nuvarande ordning allmänna forumregler gälla.

Stockholms tingsrätt anser att bestämmelserna om grupptalan bör änd- ras så att även en grupptalan på konkurrensrättens område ska samlas. En grupptalan grundad på konkurrenslagens bestämmelser kan bara röra en sådan talan om skadestånd med anledning av överträdelse av konkur- rensrätten som förs fristående. Om talan om skadestånd förs tillsammans med en talan om konkurrensskadeavgift är lagen om grupprättegång inte tillämplig eftersom ett överklagande i så fall ska ske till Marknads- domstolen (jfr avsnitt 5.3.4). Redan enligt nuvarande ordning ska en talan om skadestånd väckas vid olika domstolar beroende på om den förs som en enskild talan eller en grupptalan (jfr 3 kap. 26 § KL med 1 § förordningen [2002:814] om behörighet för tingsrätter att handlägga mål enligt lagen [2002:599] om grupprättegång). Mot bakgrund av den sam- ling av mål och ärenden som nu föreslås kan det finnas skäl att överväga att ändra forumreglerna för grupptalan på konkurrensrättens område så att även de mål om skadestånd som förs i form av en grupptalan omfattas av den samlade domstolsprövningen. Frågan om var en grupptalan avseende skadestånd för överträdelser av konkurrensrätten ska väckas övervägs för närvarande inom ramen för genomförandet av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdel- ser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser. Den nu aktuella frågan bör därför inte behandlas inom ramen för detta lagstiftningsärende. Eftersom en grupptalan bara kan

Prop. 2015/16:57

145

Prop. 2015/16:57

146

föras i mål där tingsrätt är behörig (se 2 § lagen om grupprättegång) och i syfte att inte inskränka möjligheterna att föra en grupptalan om skade- stånd enligt konkurrenslagen i förhållande till nuvarande ordning bör lagtexten utformas så att det blir tydligt att denna möjlighet finns kvar.

Mål om statsstöd

Bland EUF-fördragets konkurrensregler finns vissa bestämmelser om statligt stöd som har till syfte att förhindra att konkurrensförhållanden inom unionen snedvrids genom att medlemsstaterna otillbörligt gynnar vissa företag eller viss produktion ekonomiskt (artiklarna 107–109). Av rättspraxis från EU-domstolen följer att svenska domstolar har en skyl- dighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i avsaknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625). Enligt lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler kan en talan om återbetalning av olagligt statsstöd väckas vid allmän domstol enligt allmänna forumregler. Mark- nadsdomstolen och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms univer- sitet anser att mål om statsstöd bör omfattas av den samlade prövningen. Som skäl för att låta allmänna forumregler gälla mål om återbetalning av statsstöd anfördes i förarbetena till lagen att de aktuella målen närmast kommer att ha karaktären av sedvanliga fordringsmål och att det därför inte finns något behov av att koncentrera prövningen till vissa domstolar (se propositionen Olagligt statsstöd, prop. 2012/13:84, s. 40). Det finns inte anledning att nu göra en annan bedömning. Mål om statsstöd bör således inte omfattas av den samlade prövningen för immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål.

Mål med konkurrensrättslig anknytning

Vissa mål med konkurrensrättsliga inslag handläggs enligt nuvarande ordning i allmän förvaltningsdomstol. Det handlar i första hand om mål enligt lagen om elektronisk kommunikation och mål enligt lagen om offentlig upphandling.

Målsättningen med regeringens förslag om en samlad domstolspröv- ning av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga mål är att komma till rätta med de problem som är förenade med att samma eller varandra närliggande frågor prövas i olika domstolar och med olika prövningsordningar. Ett uttryck för detta är att enligt nuvaran- de ordning kan en och samma rättsfråga komma att prövas i antingen specialdomstol eller allmän domstol beroende på hur en part väljer att ut- forma sin talan. Målen enligt lagarna om elektronisk kommunikation och offentlig upphandling kan visserligen sägas syfta till att värna samma intressen som mål enligt konkurrenslagen. Sambandet är dock inte sådant att det sätt på vilket en part utformar sin talan blir avgörande för vilken domstol som ska handlägga målet. Dessa mål har således berörings- punkter med de konkurrensrättsliga mål som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol och Marknadsdomstolen, men de avser inte samma rättsförhållanden. Dessutom finns det inte något tydligt samband mellan dessa mål och de immaterialrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen. Att dela upp den tänkta samlingen på så sätt att konkurrens-

rättsliga mål och ärenden av olika slag samlas för sig och immaterial- rättsliga- och marknadsrättsliga mål och ärenden samlas för sig är inte lämpligt med hänsyn till sambandet mellan de konkurrensrättsliga målen och ärendena som handläggs i allmän domstol och i Marknadsdomstolen och de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen och ärendena. Som redovisas i avsnitt 6.1 är det inte heller aktuellt att samla alla mål- typer i allmän förvaltningsdomstol.

Målen enligt lagen om elektronisk kommunikation är visserligen få till antalet (13 mål år 2014) och de överväganden som görs i vissa av målen uppvisar stora likheter med de som görs i mål enligt konkurrenslagen. Vidare är den särskilda sakkunskap som krävs i form av ekonomiska experter av samma slag som den i de konkurrensrättsliga målen. Sam- tidigt som således kopplingen till konkurrensrätten är tydlig kan det konstateras att det är fråga om mycket komplicerade, omfattande och säregna mål. Det är vidare långt ifrån alla mål enligt lagen om elektro- nisk kommunikation som har en konkurrensrättslig koppling och som det därför skulle kunna finnas skäl att samla. Att dela upp handläggningen av målen beroende på om de inbegriper konkurrensrättsliga aspekter eller inte är inte helt oproblematiskt (jfr slutbetänkandet Effektivare LEK av Utredningen om översyn av lagen om elektronisk kommunikation, SOU 2006:88, s. 289 f.) och skulle dessutom medföra en olycklig splittring av prövningsordningen för dessa. Frågan om hur prövningsordningen för målen enligt lagen om elektronisk kommunikation ska vara utformad har också diskuterats under en längre tid. Nuvarande prövningsordning har gällt sedan 2008 och till grund för lagstiftningen ligger delvis nyss nämnt betänkande. Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte finns anledning att nu föreslå en ändrad prövningsordning för dessa mål. Som

Kammarrätten i Stockholm och Konkurrensverket anför kan det dock finnas anledning att återkomma till frågan i ett annat sammanhang.

De allmänna förvaltningsdomstolarna prövar cirka 3 000 mål enligt lagen om offentlig upphandling per år. Redan det stora målantalet i sig omöjliggör enligt regeringens uppfattning att målen omfattas av den samlade prövning som nu föreslås. Frågan om var och hur upphandlings- målen ska prövas är dessutom föremål för andra överväganden. Upphandlingsutredningen 2010 föreslår i sitt slutbetänkande Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling (SOU 2013:12) bl.a. att upphandlingsmålen ska koncentreras till ett fåtal förvaltnings- rätter och en kammarrätt. Den frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Vidare är det nuvarande regelverket för överpröv- ningar vid offentliga upphandlingar för närvarande under övervägande (dir. 2013:105). Allt detta talar mot att de mål om offentlig upphandling som handläggs i allmän förvaltningsdomstol ska omfattas av den samlade prövningen. Vid remissbehandlingen har gjorts gällande att vissa upphandlingsmål ska omfattas av den samlade prövningen. Svenskt Näringsliv och Företagarna anser att mål om upphandlingsskadeavgift bör omfattas. I samband med att möjligheten att föra en sådan talan infördes anfördes att det mot bakgrund av att den prövning som ska göras i ett sådant mål i mycket överensstämmer med den prövning som görs i ett överprövningsmål fanns skäl för att upphandlingsskadeavgiftsmålen skulle handläggas av samma domstolsslag som hanterar överprövnings- målen, dvs. allmän förvaltningsdomstol (se propositionen Nya rättsmedel

Prop. 2015/16:57

147

Prop. 2015/16:57 på upphandlingsområdet, prop. 2009/10:180, s. 203). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning. Svenskt Näringsliv och

Företagarna anser vidare, liksom Marknadsdomstolen, att mål om skadestånd enligt lagen om offentlig upphandling, som enligt 16 kap. 21 § LOU väcks vid allmän domstol enligt allmänna forumregler, bör omfattas. Liksom målen på statsstödsområdet (se ovan) har dessa mål dock närmast karaktären av sedvanliga fordringsmål. De bör därför kunna prövas vid tingsrätt i allmänhet. Det finns därför inga behov av att koncentrera prövningen av mål om skadestånd enligt lagen om offentlig upphandling. Sammantaget gör alltså regeringen bedömningen att samt- liga mål enligt lagen om offentlig upphandling bör lämnas utanför refor- men.

För övriga måltyper i de allmänna förvaltningsdomstolarma som kan sägas ha konkurrensrättslig anknytning, t.ex. mål enligt ellagen (1997:857), finns inga tillkommande skäl av betydelse att beakta. Sammantaget görs därför bedömningen att de mål med konkurrens- rättslig anknytning som handläggs i de allmänna förvaltningsdomstolarna inte bör omfattas av den samlade prövning som nu föreslås.

6 Patent- och marknadsdomstol

6.1En prövning i allmän domstol

Regeringens förslag: Den samlade domstolsprövningen av de imma- terialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena ska göras inom ramen för de allmänna domstolarna.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 187–191).

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inte några invändningar mot departementspromemorians förslag.

 

Svenskt Näringsliv, Företagarna, Näringslivets Delegation för Mark-

 

nadsrätt, Trä- och Möbelföretagen och Läkemedelsindustriföreningen

 

anser att prövningen bör ske i en specialdomstol.

 

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.3 föreslås att prövningen

 

av merparten av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och

 

konkurrensrättsliga mål och ärenden som för närvarande handläggs i

 

allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Patentbesvärsrätten och

 

Marknadsdomstolen ska ske samlat. Det rör sig om tvistemål, brottmål,

 

domstolsärenden och förvaltningsmål och innefattar både mål som väcks

 

i domstol och mål som överklagas dit från förvaltningsmyndighet.

 

När det gäller frågan i vilket domstolsslag den samlade domstolspröv-

 

ningen ska förläggas kan konstateras att en samling av de aktuella mål-

 

och ärendetyperna med nödvändighet innebär att den kompetensför-

 

delning som råder mellan de allmänna domstolarna och de allmänna för-

 

valtningsdomstolarna inte kan upprätthållas. Avgörande för valet mellan

 

domstolsslagen blir i stället vilken domstol som framstår som bäst läm-

148

pad att pröva målen och ärendena med hänsyn till deras karaktär.

 

Ett skäl som talar för att välja allmän förvaltningsdomstol är att flera av de mål- och ärendetyper som enligt förslaget ska prövas samlat inleds hos förvaltningsmyndighet, t.ex. Patent- och registreringsverket eller Konkurrensverket, och innefattar en typ av registrerings- eller tillstånds- prövning som inte är främmande för dessa domstolar. Flertalet mål och ärenden som föreslås omfattas av den samlade prövningen handläggs emellertid inte i allmän förvaltningsdomstol, vilket bl.a. innebär att den kompetens som de målen och ärendena kräver skulle behöva byggas upp i dessa domstolar. En stor del av de aktuella målen och ärendena hand- läggs enligt nuvarande ordning i allmän domstol eller i en specialdomstol som tillhör den sfären. Den samordning som nu föreslås innefattar bl.a. dispositiva tvistemål och brottmål. Det är en vedertagen uppfattning att en prövning av mål med civil- eller straffrättslig karaktär bör göras i allmän domstol (se t.ex. propositionen Rättigheter i luftfartyg, prop. 2003/04:27, s. 69, propositionen Domstolarnas handläggning av ärenden, prop. 2010/11:119, s. 37 f. och propositionen Inskrivning enligt lagen [1984:649] om företagshypotek och sjöfartsregisterärenden, prop. 2000/01:88, s. 46 f.) Det finns heller inga principiella eller praktiska invändningar mot att låta de mål av förvaltningsrättslig karaktär som omfattas av reformen prövas i allmän domstol. Denna ordning före- kommer redan på t.ex. fastighetsrättens och miljörättens områden (se bl.a. propositionen Mark- och miljödomstolar, prop. 2009/10:215). Vid valet mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol talar sammanfattningsvis övervägande skäl för allmän domstol.

Svenskt Näringsliv, Företagarna, Näringslivets Delegation för Mark- nadsrätt, Trä- och Möbelföretagen och Läkemedelsindustriföreningen anser att den samlade prövningen av de aktuella målen och ärendena bör ske i en specialdomstol. Det kan emellertid konstateras att såväl imma- terialrätten som marknadsföringsrätten och konkurrensrätten innefattar frågor som av rättssäkerhetsskäl kräver en ordning med en möjlighet till prövning i minst två domstolsinstanser. Det gäller t.ex. brottmål, skade- ståndsmål och mål om utdömande av vite samt andra frågor som är ingri- pande för den enskilde. För närvarande är dessa måltyper undantagna specialdomstolarnas kompetens på såväl immaterialrättens som mark- nadsföringsrättens och konkurrensrättens områden. Det är därför inte möjligt att ha en ordning där de aktuella mål- och ärendetyperna blir föremål för domstolsprövning endast i specialdomstol. Även om målen och ärendena skulle samlas i en specialdomstol i första instans – på sätt som nyligen gjorts i Finland genom att Marknadsdomstolen, som tidigare handlagt marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål, även getts behörighet att handlägga immaterialrättsliga tvistemål och ärenden

– innebär den samling av mål och ärenden som nu föreslås att det i prak- tiken behöver byggas upp en helt ny specialdomstol. Det går på tvärs med den utveckling under de senaste årtiondena som har inneburit att flera specialdomstolar och domstolsliknande specialnämnder avvecklats. Detta har skett som ett led i den allmänna och tydliga inriktningen att den dömande verksamheten så långt som möjligt bör ske i de allmänna domstolsorganisationerna. En fullständig samordning är med en prövning i specialdomstol inte heller möjlig eftersom det är systemfrämmande och olämpligt att låta en annan domstol än allmän domstol pröva brottmål. Det kan, för att på nytt göra en jämförelse med finska förhållanden,

Prop. 2015/16:57

149

Prop. 2015/16:57 noteras att brottmål är undantagna den finska Marknadsdomstolens behörighet. Detta bör som anförs ovan inte komma i fråga vid den reform som regeringen nu föreslår.

Målsättningen med den aktuella reformen är att skapa en domstols- prövning som motsvarar högt ställda krav på effektivitet och kvalitet. Detta förutsätter att prövningen sker inom ramen för en organisatorisk struktur som är robust och långsiktigt hållbar. För att kunna garantera en hög kvalitet behöver domstolarna vara dimensionerade på ett sätt som ger möjlighet till specialisering, kompetensutveckling och en väl funge- rande beredningsorganisation. För att uppnå den effektivitet som refor- men eftersträvar och som innefattar en förmåga att hantera skiftningar i måltillströmning skulle en specialdomstol vidare behöva ha en viss över- kapacitet. Detta är inte ekonomiskt försvarbart och innebär även en risk för bl.a. undersysselsättning, vilket kan vara förödande för möjligheterna att rekrytera och behålla kompetent personal. Också detta talar emot att den samlade prövningen förläggs i en specialdomstol. Därtill kommer att även vid den samling av mål och ärenden som nu föreslås blir den dom- stol som ska handlägga målen i sig relativt liten och därmed sårbar för t.ex. ledigheter eller vakanser.

En prövning som förläggs i en större organisation inom ramen för de allmänna domstolarna innebär däremot en ökad flexibilitet och minskad sårbarhet. Det medför även ett mer rationellt utnyttjande av resurserna. Kopplingen till en sådan domstols övriga verksamhet säkerställer vidare att domarna vid sidan av specialiseringen har en bred generell kompe- tens. Detta är nödvändigt med tanke på de civil- och straffrättsliga frågor som domstolen ska pröva och en förutsättning för att domstolen ska kunna pröva även vissa tvistemål i allmänhet (se avsnitt 7.2). Att dom- stolen förmår erbjuda goda utvecklingsmöjligheter för de anställda utgör också en god rekryteringsgrund. Genom att förlägga prövningen till all- män domstol säkerställs också tillgång till de generella moderniseringar som kontinuerligt sker där av t.ex. administration, it och processrätts- regler. Det stöd som de allmänna domstolarna och domarna i dessa dom- stolar får av Domstolsverket och Domstolsakademin kan också säker- ställas.

I syfte att få till stånd en långsiktigt hållbar domstolsprövning av samt- liga immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden bör mot den angivna bakgrunden prövningen göras inom ramen för de allmänna domstolarna.

6.2Särskilda domstolar

Regeringens förslag: Den samlade domstolsprövningen av de imma- terialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena ska göras i en tingsrätt i första instans och i en hovrätt i andra instans. Dessa domstolar ska vara särskilda domstolar.

 

Departementspromemorians

förslag

överensstämmer

med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 192–194).

 

 

 

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

150

har inte några invändningar mot

departementspromemorians

förslag.

Marknadsdomstolen anser att det alternativ som i första hand bör övervägas är att inrätta en självständig domstol i första instans, som kan inordnas i en domstolsorganisation med en hovrätt i andra instans.

Skälen för regeringens förslag: Som framgår av föregående avsnitt föreslår regeringen att den samlade prövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena ska ske inom ramen för de allmänna domstolarna. I det följande övervägs hur prövningen ska organiseras.

För att möjliggöra att mål och ärenden med saksamband kan hand- läggas gemensamt är det i och för sig tillräckligt att se till att alla mål och ärenden prövas i samma domstolsslag och att de sedan i det enskilda fallet genom kumulation kan sammanföras för gemensam handläggning. En sådan ordning innebär dock inte ett optimalt resursutnyttjande och med hänsyn till det förhållandevis låga mål- och ärendeantalet är en sådan mer begränsad samling inte heller tillräcklig för att säkerställa kompetensen hos de enskilda domarna. För att uppnå den höga kvalitet och effektivitet i domstolsprövningen som reformen syftar till bedöms alltså en koncentration vara nödvändig.

Att införa en ordning med fler än en domstol per instans skulle inne- bära en utmaning när det gäller t.ex. att fördela målen och ärendena mellan dem och att skapa en långsiktigt hållbar dimensionering av domstolarna. Med hänsyn till det totala antalet mål och ärenden som den samlade domstolsprövningen kommer att omfatta och var målen respektive ärendena eller parterna geografiskt hör hemma finns det en tydlig risk att fördelningen mellan domstolarna skulle bli mycket ojämn. Den domstol som skulle bli behörig att handlägga mål och ärenden från Stockholmsregionen riskerar t.ex. att bli helt dominerande, medan en domstol i en annan del av landet får en mycket mer begränsad roll. Att ha en ordning där olika mål- och ärendetyper delas upp mellan två eller flera domstolar skulle dessutom gå emot hela tanken bakom reformen. Även den begränsade tillgången till nödvändig expertis talar med styrka för en ordning med endast en domstol. I det sammanhanget kan noteras att flertalet patenträttsliga mål och ärenden liksom flertalet marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden redan enligt nuvarande ordning är koncentrerade till en domstol per instans.

För att de eftersträvade effekterna av reformen ska uppnås bör pröv- ningen alltså koncentreras till en domstol i såväl första som andra instans, dvs. en tingsrätt och en hovrätt.

De domstolar som föreslås bli exklusivt behöriga att pröva de immate- rialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena kan antingen utgöra särskilda domstolar (jfr mark- och miljö- domstol), eller vissa utpekade allmänna domstolar i särskild samman- sättning (jfr sjörättsmål, patentmål och tryckfrihetsmål).

Någon avgörande skillnad i sak mellan dessa två former av koncentra- tion finns inte. Gemensamt för de särskilda domstolarna är att de är specialiserade på en eller flera mål- eller ärendetyper, att de är exklusivt behöriga att pröva dessa mål- och ärendetyper och att de har särskilda namn. Dessutom kan ledamöter med särskilda kunskaper vara fast an- ställda i domstolen som t.ex. tekniska råd. Dessa särdrag stämmer bra in på vad som bör gälla vid domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.

Prop. 2015/16:57

151

Prop. 2015/16:57 En förutsättning för att inrätta särskilda domstolar är att det bedöms befogat med hänsyn till mål- och ärendeunderlaget. Det är inte rimligt att skapa en särskild domstol, om mål- eller ärendetypen som ska behandlas inom ramen för den domstolen är alltför sällan förekommande. Däremot är det fullt möjligt att som i detta fall ett antal mindre vanligt före- kommande typer av mål och ärenden som bör hanteras i samma ordning tillsammans når den kritiska massa som behövs för att motivera inrättan- det av en särskild domstol (jfr SOU 2010:44 s. 326). Just det förhållandet att den föreslagna domstolen ska pröva flera olika mål- och ärendetyper samlat talar för att välja en ordning med särskild domstol eftersom det tydliggör samlingen och därmed domstolens ansvarsområde.

Mot den angivna bakgrunden bör de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolarna vara särskilda dom- stolar i första och andra instans.

6.3Domstolarnas namn

Regeringens förslag: De särskilda domstolarna ska benämnas Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen.

 

Departementspromemorians

förslag

överensstämmer

med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 194–195).

 

 

 

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte

 

några invändningar mot regeringens förslag. Ett antal remissinstanser,

 

Svea hovrätt, Göta hovrätt, Marknadsdomstolen, Patent- och regist-

 

reringsverket, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Näringslivets Delegation

 

för Marknadsrätt, SFIR, Rättighetsalliansen och Läkemedelsindustri-

 

föreningen, förordar att domstolarna benämns Marknadsdomstolen

 

respektive Marknadsöverdomstolen. Konsumentverket föreslår att dom-

 

stolarna ska benämnas Marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt

 

respektive Marknadsöverdomstolen. Åklagarmyndigheten, Juridiska

 

fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och SEPAF föreslår att dom-

 

stolarna benämns Immaterialrätts- och marknadsdomstolen respektive

 

Immaterialrätts- och marknadsöverdomstolen.

 

 

 

Skälen för regeringens förslag: Eftersom domstolarna föreslås utgöra

 

särskilda domstolar bör de ha egna namn. Utgångspunkten för valet bör

 

vara att namnen ska vara korta och koncisa, samtidigt som de på ett

 

adekvat och rättvisande sätt beskriver den verksamhet som bedrivs vid

 

domstolarna. Det bör vidare vara en strävan att undvika namn som

 

riskerar att sammanblandas med andra. Det finns dessutom ett betydande

 

mervärde i att välja ett nytt namn för att tydligt markera att det är fråga

 

om en ny domstol där ett flertal mål är sådana som tidigare har prövats i

 

andra domstolar (jfr motsvarande resonemang angående mark- och

 

miljödomstolarna, prop. 2009/10:215 s. 107 f.).

 

 

 

Marknadsdomstolen respektive Marknadsöverdomstolen, som ett antal

 

remissinstanser förordar, kan sägas vara de namn som bäst speglar det

 

verksamhetsområde som de nya domstolarna ska omfatta. Om domstolen

 

i första instans skulle benämnas Marknadsdomstolen finns det dock en

 

uppenbar risk för sammanblandning med den nuvarande Marknads-

152

domstolen. Risken för sammanblandning skulle enligt regeringens upp-

fattning kvarstå även om domstolen i första instans, som Prop. 2015/16:57 Konsumentverket föreslår, fick benämningen Marknadsdomstolen vid

Stockholms tingsrätt. Det namnet lever inte heller upp till kravet på att vara kort och koncist. Inget av nu nämnda namn markerar heller tydligt att det är fråga om en ny domstol.

Det alternativ som snarast ligger närmast till hands är ett namn som består av en kombination av namn som har bäring på de måltyper som ska handläggas i domstolarna utan att, som det alternativ som bl.a. Åklagarmyndigheten förordar, återge ett visst rättsområde i namnet. Ett sådant namn lever visserligen inte upp till önskemålet att det bör vara kort. I gengäld kan beskrivningen av verksamheten bli mer rättvisande.

Sammantaget anser regeringen att de namn som bäst lever upp till kravet på att ge domstolarna ett rättvisande namn utan att samtidigt bli alltför långa är Patent- och marknadsdomstolen för den särskilda dom- stolen i första instans (tingsrätt) och Patent- och marknadsöverdomstolen för den särskilda domstolen i andra instans (hovrätt).

6.4Domstolarnas lokalisering

Regeringens förslag: Stockholms tingsrätt ska vara Patent- och mark- nadsdomstol. Svea hovrätt ska vara Patent- och marknadsöverdomstol.

Departementspromemorians

förslag

överensstämmer

med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 196–198).

 

 

 

 

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några

 

invändningar mot departementspromemorians förslag. Nacka tingsrätt är

 

också positiv till att Patent- och marknadsdomstolen som ett alternativ

 

förläggs till Nacka tingsrätt.

 

 

 

 

Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om var de dom-

 

stolar som ska inhysa Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent-

 

och marknadsöverdomstolen bör vara belägna är det rimligt att beakta

 

betydelsen av att tillvarata den juridiska, tekniska och ekonomiska kom-

 

petens som finns vid Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen, Stock-

 

holms tingsrätt och Svea hovrätt. Särskilt viktigt är detta såvitt avser den

 

mest särpräglade måltypen, dvs. patentmålen. Vidare bör de särskilda

 

domstolarna finnas på en ort med goda kommunikationer eftersom de

 

kommer att hantera mål från hela landet. Många mål har dessutom inter-

 

nationell anknytning.

 

 

 

 

De fyra domstolar som för närvarande handlägger merparten av de mål

 

och ärenden som kommer att samlas i Patent- och marknadsdomstolen

 

och Patent- och marknadsöverdomstolen är samtliga belägna i Stock-

 

holm, vilket är en ort som uppfyller kravet på goda kommunikationer och

 

dessutom är någorlunda centralt placerad i landet. Stockholm är också

 

den ort som flest mål torde härröra från. Det får mot denna bakgrund

 

anses lämpligast att domstolarna placeras i Stockholmsområdet.

 

 

I sammanhanget bör vidare beaktas det avtal om inrättande av en

 

regional avdelning i den enhetliga patentdomstolen, som Sverige har

 

ingått tillsammans med de baltiska länderna. Enligt detta avtal, som har

 

godkänts av riksdagen (se propositionen Ett enhetligt patentskydd i EU,

 

prop. 2013/14:89), ska den regionala avdelningen ha sitt säte i Stock-

153

Prop. 2015/16:57

holm. Regeringen bedömer att det i kompetens- och effektivitets-

 

hänseende är lämpligt att samlokalisera den regionala avdelningen med

 

Patent- och marknadsdomstolen. Även detta talar alltså för att Patent-

 

och marknadsdomstolen placeras i Stockholm.

 

Den tingsrätt som ska handlägga de aktuella målen och ärendena måste

 

kunna möta förändringar i tillströmningen av mål och ärenden. Den ska

 

också ha en organisation som kan vidmakthålla den särskilda erfarenhet

 

och kompetens som handläggningen av de aktuella målen och ärendena

 

kräver. Tingsrätten bör således vara av sådan storlek att den inte blir

 

alltför sårbar från flexibilitetssynpunkt.

 

Mot bakgrund av att Stockholms tingsrätt för närvarande handlägger

 

många av de aktuella målen och ärendena ligger det närmast till hands att

 

inhysa Patent- och marknadsdomstolen som en särskild domstol i den

 

tingsrätten.

 

Tingsrättsorganisationen i Stockholmsområdet förändrades 2007. I

 

samband därmed gjordes bedömningen att Stockholms tingsrätt skulle

 

behålla sina uppgifter som exklusivt forum i vissa mål av specialkaraktär

 

(skr. 2002/03:126 s. 28 f.). Regeringen pekade på att målen var få till

 

antalet och att det för handläggningen av dem krävs, förutom en inte

 

obetydlig specialisering, erfarenhet av omfattande och komplicerade

 

tvistemål av en karaktär som främst förekom vid Stockholms tingsrätt.

 

Denna bedömning gör sig i viss utsträckning alltjämt gällande även om

 

den reform som nu föreslås är av en annan omfattning än det som avsågs

 

i skrivelsen.

 

Vidare finns det vid Stockholms tingsrätt en upparbetad kompetens i

 

fråga om immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens-

 

rättsliga mål och ärenden. Dessa mål och ärenden lottas på en särskild

 

avdelning vid tingsrätten och det finns där en väl utarbetad rutin att

 

handlägga målen och ärendena på ett effektivt sätt. Domarna vid Stock-

 

holms tingsrätt har ojämförligt störst erfarenhet av immaterialrättsliga,

 

marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden av alla

 

kategorier. Denna kompetens bör tas till vara. Stockholms tingsrätt har

 

dessutom en storlek som är väl lämpad för att inhysa Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

 

Nacka tingsrätt har förklarat sig positiv till att Patent- och marknads-

 

domstolen förläggs där. Nacka tingsrätt är av en sådan storlek att den

 

skulle kunna inhysa Patent- och marknadsdomstolen. Den har också vana

 

att hantera en mer omfattande specialisering. Nacka tingsrätt är såväl

 

mark- och miljödomstol som utsedd att handlägga utsökningsmål inom

 

Stockholmsområdet. Många av de aktuella målen är emellertid såväl

 

omfattande som komplicerade och det är av avgörande betydelse att den

 

nya domstolen redan från början kan handlägga dem effektivt och med

 

hög kvalitet. Att genomföra samlingen av dessa mål i en domstol som för

 

närvarande i det närmaste helt saknar erfarenhet av dem framstår inte

 

som ändamålsenligt. Värdet av att säkerställa kompetensen och upparbe-

 

tade arbetssätt talar därför för att den särskilda domstolen i första instans

 

bör vara förlagd till Stockholms tingsrätt.

 

När det gäller vilken hovrätt som ska vara Patent- och marknadsöver-

 

domstol innebär redan ovan gjorda överväganden om geografisk place-

 

ring av domstolen i första instans att Svea hovrätt bör väljas. Den hov-

154

rätten har också den ojämförligt största erfarenheten av de aktuella mål-

och ärendetyperna och är vidare av en sådan storlek att det finns mycket Prop. 2015/16:57 goda förutsättningar att där möjliggöra den specialisering som målen

respektive ärendena kräver. Hovrätten har dessutom stor erfarenhet av att vara särskild domstol eller ensam överinstans för flera mål. Svea hovrätt bör alltså vara Patent- och marknadsöverdomstol.

6.5

En prioriterad målgrupp

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stockholms

 

tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i de särskilda dom-

 

stolarna.

 

Regeringens bedömning: Den särskilda domstolen bör inrymmas i

 

en avdelning i tingsrätten och hovrätten. Det bör vara dessa avdel-

 

ningars främsta och huvudsakliga uppgift att handlägga de aktuella

 

målen och ärendena.

 

 

 

Departementspromemorians förslag och bedömning överens-

 

stämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 198–200).

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inte några invändningar mot förslaget och bedömningen i huvudsak.

 

Svea hovrätt och Domstolsverket lyfter frågan hur priorieringen av målen

 

och ärendena ska regleras på bästa sätt. Konkurrensverket pekar på att

 

det är av betydelse att skapa en ordning som garanterar att de aktuella

 

målen och ärendena inte prioriteras ner. Svenskt Näringsliv anför att det

 

är mycket viktigt att domstolsorganisationen tillförs adekvata resurser

 

och kan koncentrera arbetet på dithörande arbetsuppgifter samt att

 

verksamheten säkras organisatoriskt eller i vart fall genom riktade

 

anslag. Svenskt Näringsliv lyfter domarnas rotation som en särskild

 

fråga. TCO säger sig sakna ett utvecklat resonemang om hur mål-

 

hanteringen, t.ex. lottning, ska gå till i praktiken.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det är av stor vikt

 

att säkerställa att den särskilda kompetens som behövs vid handlägg-

 

ningen av de mål och ärenden som ska prövas i patent- och marknads-

 

domstolarna kan byggas upp och upprätthållas över tid. Det är ur det

 

perspektivet nödvändigt att de domare som handlägger målen konti-

 

nuerligt kan ägna sig i huvudsak och främst åt dessa mål och ärenden.

 

Det finns därför ett behov av att i organisatoriskt hänseende avgränsa

 

handläggningen av de aktuella mål- och ärendegrupperna från dom-

 

stolarnas övriga verksamhet. Detta bör lämpligen åstadkommas genom

 

att målen handläggs samlat på en särskild avdelning i tingsrätten

 

respektive hovrätten (jfr SOU 2010:44 s. 391 f.).

 

Det anförda innebär inte att det ska vara vattentäta skott mellan den

 

särskilda domstolen och domstolens övriga verksamhet. Det förhållandet

 

att de särskilda domstolarna är knutna till en tingsrätt respektive en

 

hovrätt bör tvärtom utnyttjas för att öka flexibiliteten, minska sårbarheten

 

och höja effektiviteten. När det uppstår överkapacitet i den ena

 

verksamhetsgrenen, bör den kunna utnyttjas i den andra verksamhets-

 

grenen. På så sätt kan t.ex. verksamheten i den särskilda domstolen

 

lättare

anpassas till förändringar i måltillströmningen och såväl över-

155

Prop. 2015/16:57

belastning som undersysselsättning undvikas. Det finns samtidigt

 

anledning att ta de farhågor som Konkurrensverket och Svenskt Närings-

 

liv ger uttryck för på allvar. En utveckling där patent- och marknads-

 

domstolarnas mål och ärenden prioriteras ner till förmån för övriga mål

 

och ärenden vid tingsrätten och hovrätten som behöver handläggas

 

skyndsamt eller av andra skäl bedöms mer angelägna skulle negativt

 

påverka såväl kompetensen som effektiviteten i handläggningen av de

 

aktuella målen och ärendena. Det skulle med andra ord förfela syftet med

 

den förändrade domstolsordning som nu föreslås. Det är därför en rimlig

 

utgångspunkt för den aktuella reformen att de mål och ärenden som ska

 

prövas i patent- och marknadsdomstolarna ska vara den särskilda

 

domstolens främsta och huvudsakliga uppgift och att de därför inte ska

 

kunna prioriteras ner till förmån för andra mål. Enligt regeringens

 

uppfattning innebär det förhållandet att de aktuella målen och ärendena

 

samlas i en särskild organisatorisk enhet i sig förutsättningar för att en

 

sådan prioriteringsordning ska kunna upprätthållas. Därutöver kan det

 

finnas anledning att meddela föreskrifter om de aktuella mål- och

 

ärendetypernas prioritet. Sådana föreskrifter bör i så fall ges i förordning.

 

Det finns också möjlighet för respektive värddomstol att närmare reglera

 

de särskilda domstolarnas organisation i sina respektive arbetsordningar.

 

Respektive domstol har vidare inom ramen för sin arbetsordning

 

utrymme att bestämma att vissa mål eller frågor i mål, t.ex. kvarstad eller

 

interimistiska frågor, bör handläggas med förtur på avdelningen. Även

 

det som TCO för fram när det gäller hur t.ex. fördelningen av mål ska gå

 

till är i första hand en fråga för respektive domstols arbetsordning (jfr

 

t.ex. 8 och 9 §§ i förordningen [1996:381] med tingsrättsinstruktion).

 

Att, som Svenskt Näringsliv föreslår, skapa en ordning med särskilda

 

anslag för patent- och marknadsdomstolarna bedöms utöver detta varken

 

nödvändigt eller ändamålsenligt. En sådan ordning riskerar bl.a. att

 

försämra möjligheterna att fullt ut ta till vara de fördelar som en samling

 

i en större organisation ger; framför allt möjligheterna att förstärka den

 

särskilda domstolen vid ökad mål- och ärendetillströmning. Att de

 

särskilda domstolarna och den tingsrätt respektive hovrätt som domstol-

 

arna ryms i har ett gemensamt anslag är också den ordning som gäller för

 

mark- och miljödomstolarna.

 

I syfte att tydliggöra den särskilda domstolens roll och egenart i för-

 

hållande till tingsrätten och hovrätten i övrigt och ytterligare säkerställa

 

att domarna där har den kompetens och erfarenhet som är nödvändig bör

 

det införas en bestämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet

 

som regeringen bestämmer bland de lagfarna domarna i tingsrätten och

 

hovrätten utser vilka av dessa som ska döma i de särskilda domstolarna.

 

Detta överensstämmer med vad som gäller för mark- och miljödomstol-

 

arna (prop. 2009/10:215 s. 123 f.), där regeringen genom 40 § tingsrätts-

 

instruktionen har delegerat till tingsrätterna att utse vilka av de lagfarna

 

domarna som ska döma i mark- och miljödomstolarna. Motsvarande

 

bestämmelser om delegation bör införas för patent- och marknads-

 

domstolarna. Som Svenskt Näringsliv påpekar är det dessutom naturligt

 

att, på sätt som enligt nuvarande ordning sker vid bl.a. Stockholms

 

tingsrätt, möjligheterna att bygga upp nödvändig kompetens inom vissa

 

rättsområden beaktas vid de lagfarna domarnas rotation mellan avdel-

156

ningarna vid de berörda domstolarna. Denna fråga bör dock även

fortsättningsvis lämnas till domstolarna att hantera t.ex. genom bestäm- Prop. 2015/16:57 melser i arbetsordningen.

6.6

Prejudikatbildning

 

 

 

Regeringens förslag: Patent- och marknadsöverdomstolens avgöran-

 

den i tvistemål och ärenden ska som huvudregel inte kunna överkla-

 

gas. Patent- och marknadsöverdomstolen ska dock genom en s.k.

 

ventil kunna tillåta att ett avgörande om något annat än företags-

 

koncentrationer överklagas, om det rör frågor av intresse från prejudi-

 

katsynpunkt. Brottmål ska kunna överklagas till Högsta domstolen

 

enligt reglerna i rättegångsbalken.

 

 

 

Departementspromemorians förslag avviker delvis från regeringens.

 

I departementspromemorian föreslås att Högsta domstolen ska vara sista

 

instans med ansvar för prejudikatbildningen. Patent- och marknads-

 

överdomstolens avgöranden i ärenden som inletts genom överklagande

 

till Patent- och marknadsdomstolen ska dock kunna överklagas till

 

Högsta domstolen endast om Patent- och marknadsöverdomstolen gör

 

bedömningen att ärendet rör frågor av intresse från prejudikatsynpunkt

 

och tillåter det, s.k. ventil (Ds 2014:2 s. 201–207).

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte

 

några invändningar mot förslaget. Svea hovrätt anser att Patent- och

 

marknadsöverdomstolens samtliga avgöranden utom avgöranden i mål

 

om företagskoncentrationer ska omfattas av fullföljdsförbud med ventil.

 

När det gäller mål om företagskoncentrationer menar hovrätten att det

 

bör införas ett fullföljdsförbud utan möjlighet till ventil eller i vart fall att

 

den tidsfrist som gäller för Patent- och marknadsöverdomstolens pröv-

 

ning ska gälla även i Högsta domstolen. Marknadsdomstolen anför att det

 

finns skäl att ytterligare begränsa möjligheterna till överprövning av de

 

mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs av Marknads-

 

domstolen respektive Patentbesvärsrätten som enda instans. Marknads-

 

domstolen påpekar även att särskilda krav på skyndsamhet måste ställas

 

vid prövning av frågor om företagskoncentration, där redan den nu-

 

varande korta instanskedjan enligt domstolen i praktiken är för lång. När

 

det gäller dessa mål anser Marknadsdomstolen att möjligheterna till över-

 

klagande i vart fall bör begränsas, i första hand genom ett överklagande-

 

förbud för Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden. Patent- och

 

registreringsverket anser att det bör övervägas om fullföljdsförbud med

 

ventil bör gälla redan för Patent- och marknadsdomstolens avgöranden

 

alternativt att kravet på prövningstillstånd i Patent- och marknadsöver-

 

domstolen bör göras mer strikt. Även Försvarets materielverk anser att

 

det för immaterialrättsliga registreringsärenden bör övervägas att införa

 

ett fullföljdsförbud med ventil redan för Patent- och marknadsdomstolens

 

avgöranden. Bolagsverket avstyrker förslaget om fullföljdsförbud med

 

ventil och anför, liksom Konsumentverket, att det med hänsyn till

 

rättssäkerheten och behovet av prejudikat alltid bör vara Högsta

 

domstolen som är sista instans. Denna uppfattning delas av SEPAF, som

 

särskilt pekar på att Patent- och marknadsöverdomstolen även kommer

 

att pröva immaterialrättsliga brottmål och att dessa bör kunna prövas i

157

Prop. 2015/16:57

ytterligare en instans. Konkurrensverket avstyrker, framför allt av

 

tidsmässiga skäl, att Högsta domstolen ska vara sista instans med ansvar

 

för prejudikatbildningen och menar att Patent- och marknadsöverdom-

 

stolen i stället bör anförtros ansvaret för prejudikatbildningen. Juridiska

 

fakultetsnämnden vid Stockholms universitet välkomnar förslaget om

 

fullföljdsförbud i kombination med ventil, men anser att en närmare

 

utredning om Högsta domstolens roll och sammansättning i olika mål

 

borde genomföras. Sveriges advokatsamfund menar att den förlängda

 

instanskedjan inger vissa farhågor beträffande handläggningstider och att

 

en djupare analys av processordningen utifrån tidsaspekten behöver över-

 

vägas. Advokatsamfundet ifrågasätter vidare om Högsta domstolen kan

 

fylla rollen som prejudikatinstans på patentområdet. Även Svenskt

 

Näringsliv och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt ifrågasätter

 

om Högsta domstolen har förutsättningar att leda rättsutvecklingen,

 

särskilt i frågor om konkurrens- och marknadsföringsrätt samt patenträtt.

 

De anser vidare att förlängningen av instanskedjan kommer att leda till

 

en betydande och skadlig tidsutdräkt samt att det framför allt är angeläget

 

att processen rörande företagskoncentrationer effektiviseras ytterligare.

 

De pekar särskilt på företagens behov av snabba avgöranden. De anser

 

att det i vissa fall borde gälla ett eninstansförfarande och att Patent- och

 

marknadsöverdomstolen som specialiserad överinstans bör ges ansvar för

 

prejudikatbildningen. Den senare uppfattningen delas av Företagarna

 

och Trä- och möbelföretagen. SFIR anser att instanskedjan bör vara så

 

kort som möjligt och att ytterligare åtgärder för att korta handläggnings-

 

tiderna är nödvändiga. Det finns bl.a. anledning att begränsa instans-

 

kedjan även i marknadsrättsliga mål och patentmål.

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemo-

 

rian s. 62–72).

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, däribland Bolagsverket,

 

Konkurrensverket och Konsumentverket, tillstyrker eller har inte några

 

invändningar mot förslaget. Högsta domstolen motsätter sig inte prome-

 

morians förslag, men anför att utgångspunkten för tillämpningen av en

 

ventil måste vara att Patent- och marknadsöverdomstolen förutsättnings-

 

löst och utan begränsningar till vissa områden eller problemställningar

 

ska pröva om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över-

 

klagandet prövas av Högsta domstolen. Stockholms tingsrätt påpekar att

 

ytterligare begränsningar av möjligheterna att överklaga Patent- och

 

marknadsöverdomstolens avgöranden inte bör införas samt att det inte

 

bör komma i fråga att utforma regleringen så att alla eller vissa av Patent-

 

och registreringsverkets beslut överklagas direkt till Patent- och

 

marknadsöverdomstolen. Göteborgs tingsrätt anser att om ett fullföljds-

 

förbud med ventil införs bör rättegångsbalkens fullföljdsregler gälla för

 

de frågor som inte omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas exklu-

 

siva behörighet. Marknadsdomstolen anser att det, framför allt för att

 

begränsa parternas kostnader för domstolsprövningen, finns anledning att

 

ytterligare begränsa möjligheterna till överklagande i de mål som enligt

 

nuvarande ordning prövas av Marknadsdomstolen som första och enda

 

instans. Detta skulle kunna uppnås antingen genom införandet av ett

 

fullföljdsförbud med ventil redan för Patent- och marknadsdomstolens

 

avgöranden eller i form av särskilda snävare dispensgrunder i Patent- och

158

marknadsöverdomstolen som utesluter ändringsdispens. Även Svenskt

Näringsliv, Företagarna och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt Prop. 2015/16:57 anser att de mål som enligt nuvarande ordning prövas enbart i Marknads-

domstolen endast ska prövas i Patent- och marknadsöverdomstolen, dock med möjlighet till ventil till Högsta domstolen. Svenskt Näringsliv och Företagarna anser vidare, liksom Svenska Industrins IP-förening (SIPF) och Läkemedelsindustriföreningen, att Patent- och registreringsverkets beslut i invändningsärenden om patent, mönster och varumärken ska överklagas direkt till Patent- och marknadsöverdomstolen. Remissinstan- serna gör gällande att en sådan ordning är nödvändig för att säkerställa den tekniska kompetensen i de patenträttsliga målen och ärendena. Även SPOF menar att invändningsärendena om patent bör bli föremål för prövning i endast en domstolsinstans, antingen genom att det införs krav på prövningstillstånd i Patent- och marknadsöverdomstolen eller genom att ärendena överklagas direkt dit. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt motsätter sig att alla eller vissa av Patent- och registreringsverkets beslut skulle överklagas direkt till Patent- och marknadsöverdomstolen, bl.a. av det skälet att det skulle omöjliggöra kumulation av mål och ärenden inom patent- och marknadsdomstolarnas exklusiva kompetens. Sveriges advo- katsamfund anför att det är viktigt att Högsta domstolen får behålla sin kompetens inom de aktuella rättsområdena och sin roll som prejudikat- instans. Att handläggningstiderna för det fåtalet mål som beviljas prejudikatdispens i Högsta domstolen med en sådan ordning kan komma att fördröjas något uppväger enligt Advokatsamfundet inte den ingripande förändring som förslaget att införa en tvåinstanskedja innebär. Även SEPAF menar att Högsta domstolen bör vara prejudikatinstans. Även om Patent- och marknadsöverdomstolen i många avseenden kommer att vara prejudikatbildande menar föreningen att det inte bör ligga på den domstolen att besluta om ett enskilt mål ska prövas i Högsta domstolen.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av en väl fungerande och enhetlig prejudikatbildning

För att förvaltningsmyndigheterna och underrätterna ska kunna utföra sina uppgifter på bästa sätt krävs prejudikat, dvs. avgöranden som är av betydelse för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning. En väl- fungerande prejudikatbildning har flera positiva effekter, bl.a. att rätts- tillämpningen blir mer enhetlig och likformig samt att handläggningen i förvaltningsmyndigheterna och underrätterna blir snabbare. Den nu- varande splittrade ordningen för domstolsprövning av de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena innebär bl.a. en risk för en oenhetlig praxis på dessa områden i och med att samma typ av frågor för närvarande kan prövas av olika prejudikatinstanser. Genom att koncentrera domstolsprövningen till särskilda domstolar i första och andra instans skapas förutsättningar för en mer enhetlig hantering av dessa mål och ärenden. Oavsett detta finns det på de aktuella rättsområdena ett tydligt behov av prejudikat. Frågan uppkommer därför hur prejudikatbildningen på de aktuella rättsområdena bäst ska tillgodoses.

159

Prop. 2015/16:57

160

Instansordningen i allmän domstol

Sedan lång tid tillbaka har den principiella inställningen varit att instans- ordningen ska bygga på en funktionsfördelning mellan domstolar på skilda nivåer. För flertalet mål och ärenden i allmän domstol finns en möjlighet till prövning i tre domstolsinstanser. Det gäller både när hand- läggningen inleds i domstol och när handläggningen inleds hos en för- valtningsmyndighet. De tre domstolsinstanserna har olika roller och upp- gifter. Tyngdpunkten i rättskipningen i domstol ska ligga i första instans, dvs. här i tingsrätt. Att tvistefrågorna så långt möjligt kan lösas redan i första instans av en resursstark och kompetent tingsrätt bidrar bl.a. till att stärka rättssäkerheten. Det skapar också förutsättningar för en smidig och rättssäker hovrättsprocess i de fall tingsrättens avgörande överklagas. Hovrättens främsta uppgift är att överpröva tingsrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och att rätta eventuella felaktigheter. Högsta domstolen, som enligt 11 kap. 1 § rege- ringsformen, RF, är högsta allmänna domstol, har som huvudsaklig upp- gift att skapa vägledning för rättstillämpningen genom prejudikatbild- ning.

Med en ordning där varje domstolsinstans har en uppgift som skiljer sig från den uppgift som den tidigare instansen har kan en hög grad av rättssäkerhet uppnås samtidigt som prejudikatbildningen säkerställs. In- stansernas olika roller tydliggörs genom att såväl andra som sista instans omfattas av systemet med prövningstillstånd, vilket även medför en generellt snabbare handläggning.

Utgångspunkter för instansordningen i patent- och marknads- domstolarna

Det övergripande syftet med att inrätta patent- och marknadsdomstolarna är att åstadkomma en domstolsprövning med stärkt kvalitet och bibehållen eller ökad effektivitet. När det gäller utformningen av instanskedjan i patent- och marknadsdomstolarna bör, liksom för övriga mål som prövas i domstol, en utgångspunkt vara att tyngdpunkten för domstolsprövningen ska ligga i första instans, samtidigt som det måste finnas en möjlighet för den enskilde att få ett felaktigt avgörande ändrat i högre instans. För såväl de immaterialrättsliga brottmålen och tviste- målen som flera av de marknadsrättsliga målen krävs således av rättssäkerhetsskäl som regel en prövning i minst två domstolsinstanser (jfr propositionen med förslag till lag om patentbesvärsrätten m.m., prop. 1976/77:96, s. 40, propositionen Ny konkurrenslagstiftning, prop. 1992/93:56, s. 36 f. och 46 f., propositionen Ny marknadsföringslag, prop. 1994/95:123, s. 123, propositionen Ny marknadsföringslag, prop. 2007/08:115, s. 123 f. och propositionen Ny konkurrenslag m.m., prop. 2007/08:135, s. 84). En annan utgångspunkt är att instanskedjan inte ska vara längre än vad som krävs av rättssäkerhetsskäl och att en eventuell förlängning av instanskedjan för vissa mål och ärenden inte ska påverka handläggningstiden för de berörda målen eller ärendena. Hänsyn måste samtidigt tas till Högsta domstolens grundlagsfästa roll som prejudikat- bildande instans.

Reglerna om prejudikatbildning för de mål och ärenden som ska hand- läggas i patent- och marknadsdomstolarna måste vara förutsebara samt

tydliga och överskådliga för dem som kommer i kontakt med domstolar- Prop. 2015/16:57 na. I så stor utsträckning som möjligt bör prejudikatbildningen tillgodo-

ses på ett enhetligt sätt.

En förkortad instanskedja som huvudregel

Redan genom den samlade prövningen av de immaterialrättsliga, mark- nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena skapas förutsättningar för en effektiv handläggning. Det är inte antalet domstols- instanser i sig som avgör hur effektiv handläggningen är eller inom vilken tid ett slutligt avgörande av ett mål eller ärende kan nås. I stället är det framför allt utformningen av det processuella regelverket och att detta på ett ändamålsenligt sätt tillämpas av domstolarna och efterlevs av parterna som avgör snabbheten i förfarandet. Om det ändå anses finnas ett behov av särskild skyndsamhet, som inte kan mötas på något annat sätt, kan en förkortad instanskedja användas som ett sista alternativ. Intresset av särskild skyndsamhet måste emellertid alltid balanseras mot prejudikatintresset. En förkortad instansordning får således inte införas på bekostnad av en väl fungerande prejudikatbildning.

För immaterialrättsliga tviste- och brottmål, liksom vissa mål enligt marknadsförings- och konkurrenslagstiftningen, gäller enligt nuvarande ordning att en prövning kan ske i tre domstolsinstanser. Flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden, bl.a. mål om förbud och åläggande enligt marknadsföringslagen eller konkurrenslagen, mål om marknadsstörnings- eller konkurrensskade- avgift samt mål om skadestånd enligt marknadsföringslagen, kan dock prövas i endast en eller två domstolsinstanser. För målen om beviljande respektive registrering av immateriella rättigheter gäller att de kan prövas i två domstolsinstanser. För flera av de mål- och ärendetyper som omfattas av reformen skulle således en ordning med en möjlighet till prövning i tre domstolsinstanser i enlighet med vad som i allmänhet gäller i allmän domstol innebära en förlängning av instanskedjan.

I departementspromemorian föreslås att instanskedjan för de ärenden som kommer att inledas i patent- och marknadsdomstolarna genom överklagande av myndighetsbeslut förkortas genom att det införs ett fullföljdsförbud för Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden i dessa ärenden, med möjlighet för domstolen att tillåta att avgörandet överklagas till Högsta domstolen om ärendet rör frågor av intresse från prejudikatsynpunkt (s.k. ventil). Förslaget omfattar därmed de immate- rialrättsliga ärendena som avser överklagade beslut från Patent- och registreringsverket respektive Statens jordbruksverk, liksom de konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga ärendena som avser överklagade beslut från Konkurrensverket respektive Konsument- ombudsmannen. Förslaget motiveras bl.a. av företagens behov av att få snabba besked i frågor som påverkar etableringsvillkor, innovations- verksamhet och investeringar. Denna bedömning har fått ett starkt stöd bland remissinstanserna. Regeringen ställer sig också bakom den bedömning av behovet av en förkortad instanskedja som görs i departe- mentspromemorian i den delen.

Företagens behov av en snabbare och mer effektiv prövning har även

motiverat nuvarande ordning med en förkortad instanskedja för vissa

161

Prop. 2015/16:57

andra mål och ärenden på marknadsföringsrättens och konkurrensrättens

 

områden (se bl.a. propositionen Ändringar i konkurrenslagen (1993:20)

 

m.m., prop. 1997/98:130, och propositionen Vissa ändringar i marknads-

 

föringslagen [1995:450] m.m., prop. 1997/98:188). Det ansågs i dessa

 

lagstiftningsärenden att det är av största vikt, när det gäller de aktuella

 

rättsområdena, att berörda aktörer snabbt kan ges besked om vilka regler

 

som gäller på marknaden och att handläggningstiderna därför måste

 

förkortas (prop. 1997/98:130 s. 47 f. och prop. 1997/98:188 s. 13 f.).

 

Som framgår ovan bedömer regeringen att inrättandet av patent- och

 

marknadsdomstolarna i sig får positiva effekter på handläggningen

 

genom att prövningen görs mer samlad och enhetlig och att en rad

 

processuella särlösningar införs som syftar till att effektivisera domstols-

 

prövningen. Som också anförs i promemorian kan det trots detta, på

 

samma sätt som för de ärenden som omfattas av departementspromemo-

 

rians förslag om en förkortad instanskedja, inte uteslutas att en möjlighet

 

till prövning i tre domstolsinstanser för övriga marknadsföringsrättsliga

 

och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning

 

har en kortare instanskedja skulle kunna komma att innebära längre

 

handläggningstider. Detta skulle leda till att den föreslagna reformen inte

 

fick avsett genomslag och att företagens behov av snabba besked inte

 

tillgodoses. Mot denna bakgrund talar enligt regeringens uppfattning

 

starka skäl för att instanskedjan bör vara förkortad inte bara för de ären-

 

den som inleds genom myndighetsprövning utan även för övriga mark-

 

nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt

 

nuvarande ordning prövas i färre än tre domstolsinstanser.

 

När det gäller övriga mål- och ärendetyper, dvs. de immaterialrättsliga

 

tvistemålen, brottmålen och ansökningsärendena samt vissa av de kon-

 

kurrensrättsliga skadeståndsmålen, skulle en möjlighet till prövning i tre

 

instanser innebära en oförändrad instanskedja i förhållande till nuvarande

 

ordning. Genom kompetenssamlingen och de föreslagna effektiviserings-

 

åtgärderna kan dessutom en snabbare handläggning än enligt nuvarande

 

ordning förutses. Trots det finns det mot bakgrund av det starka samband

 

som finns mellan särskilt de immaterialrättsliga och marknadsförings-

 

rättsliga målen och ärendena anledning att, i enlighet med vad som före-

 

slås i promemorian, överväga en förkortad instanskedja även för nu aktu-

 

ella mål och ärenden. Samma tvistiga rättsförhållande kan ge upphov till

 

antingen en immaterialrättslig eller en marknadsföringsrättlig tvist eller

 

både och. Sambandet mellan dessa måltyper och möjligheten att kumu-

 

lera t.ex. ett immaterialrättsligt mål med ett marknadsföringsrättsligt mål

 

har haft avgörande betydelse för bedömningen att dessa måltyper bör

 

hanteras samlat. Detsamma gör sig i viss utsträckning gällande i fråga

 

om konkurrensrättsliga och immaterialrättsliga mål. I sammanhanget bör

 

även intresset av en enhetlig prövningsordning för de mål och ärenden

 

som handläggs i samma domstol beaktas. Denna aspekt gäller även de

 

tvistemål som kumuleras med sådana tvistemål som omfattas av Patent-

 

och marknadsdomstolens exklusiva behörighet (se avsnitt 7.2). Mot den

 

angivna bakgrunden anser regeringen att samtliga tvistemål och ärenden

 

som ska handläggas i patent- och marknadsdomstolarna bör omfattas av

 

en förkortad instanskedja.

 

När det gäller de immaterialrättsliga brottmålen väger dock, liksom för

162

brottmål i allmänhet, intresset av att kunna få målet prövat även i Högsta

domstolen tyngre. Dessa mål bör därför

kunna överklagas till Högsta Prop. 2015/16:57

domstolen enligt rättegångsbalkens regler.

 

Ett fullföljdsförbud med s.k. ventil för tvistemål och ärenden

När det gäller frågan hur en förkortad instanskedja för tvistemål och ärenden i patent- och marknadsdomstolarna bör åstadkommas har synpunkter förts fram av ett antal remissinstanser. Marknadsdomstolen anser att begränsningar bör införas när det gäller möjligheten att överklaga Patent- och marknadsdomstolens avgöranden i sådana mål och ärenden som enligt nuvarande ordning kan prövas endast i Marknads- domstolen. SPOF föreslår, som ett av sina alternativ, motsvarande ord- ning för invändningsärendena om patent. Den ordning som Marknads- domstolen och SPOF således förordar skulle visserligen innebära att tyngdpunkten i domstolsprövningen kom att ligga i första instans. Ordningen skulle dock, enligt såväl Marknadsdomstolens som SPOF:s förslag, endast omfatta vissa av de mål och ärenden som omfattas av den nu aktuella reformen. Den skulle därför inte leva upp till den inlednings- vis uppsatta utgångspunkten att prejudikatbildningen så långt möjligt ska tillgodoses på ett enhetligt sätt. Ett stort mervärde med reformen är att den möjliggör gemensam handläggning av olika mål och ärenden som nu prövas i olika domstolar. Regeringen anser att det inte är lämpligt att olika överklaganderegler gäller för mål och ärenden som handläggs i en rättegång. Det nu anförda gör sig också gällande i förhållande till vad Göteborgs tingsrätt anför om olika överklaganderegler för å ena sidan de mål och ärenden som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas exklusiva behörighet och å andra sidan övriga tvistemål som kan komma att handläggas i domstolarna.

Även Svenskt Näringsliv, Trä- och Möbelföretagen, Företagarna, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och SIPF menar att domstols- prövningen som huvudregel bör begränsas till en instans, men anser att denna instans bör vara Patent- och marknadsöverdomstolen. Svenskt Näringsliv, Företagarna och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt förordar en sådan lösning såväl för de mål och ärenden som enligt nuvarande ordning är föremål för prövning endast i Marknadsdomstolen som för överklagade beslut från Patent- och registreringsverket i invänd- ningsärenden. Trä- och Möbelföretagen, SIPF och även SPOF, som ett alternativ till den ordning som redogörs för ovan, anser att eninstans- prövningen bör omfatta enbart invändningsärendena. Att på det föreslag- na sättet inleda domstolsprövningen i andra instans skulle dock komma i konflikt med grundtanken i det reformarbete som har bedrivits inom rättsväsendet under de senaste årtiondena, nämligen att tyngdpunkten i domstolsprövningen ska ligga i första instans. Det skulle också innebära att den grundläggande rollfördelningen mellan domstolsinstanserna inte skulle kunna upprätthållas eftersom Patent- och marknadsöverdomstolen i vissa fall skulle vara första instans och i vissa fall andra instans. Detta skulle i sig vara negativt för effektiviteten i domstolsprövningen. Det skulle dessutom förutsätta särskilda procedurregler, eftersom samman- sättnings- och handläggningsreglerna för hovrätten är mindre väl lämpa- de för att pröva mål och ärenden som första instans. Med en sådan

lösning skulle det vidare inte vara möjligt att kumulera de mål och

163

Prop. 2015/16:57

ärenden som skulle inledas i Patent- och marknadsöverdomstolen med

 

övriga mål och ärenden i flera betydelsefulla fall. Exempelvis skulle det

 

inte vara möjligt att kumulera ett varumärkesmål och ett mål om vilse-

 

ledande efterbildning eller ett ärende om invändning mot beviljande av

 

patent och ett mål om ogiltighet av samma patent. Därmed skulle ett

 

viktigt mervärde med reformen gå förlorat. De närmast berörda

 

domstolarna, Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt, har också motsatt

 

sig en sådan ordning. Regeringen delar inte heller den uppfattning som

 

bl.a. Svenskt Näringsliv för fram om att denna åtgärd är nödvändig för

 

att säkerställa den tekniska kompetensen i dömandet. Som närmare

 

utvecklas i avsnitt 11.2.2 bedömer regeringen att det finns förutsättningar

 

för att ha det antal anställda tekniska ledamöter i såväl Patent- och

 

marknadsdomstolen som Patent- och marknadsöverdomstolen som

 

remissinstanserna bedömt vara nödvändigt för att tillgodose behovet av

 

teknisk kompetens. Svea hovrätt framhåller dessutom att det även vid ett

 

eventuellt minskat målantal till följd av inrättandet av den enhetliga

 

europeiska patentdomstolen kommer att vara möjligt att upprätthålla

 

nödvändig teknisk kompetens i Patent- och marknadsöverdomstolen.

 

Detta i och med att det torde finnas goda förutsättningar för Patent- och

 

marknadsöverdomstolen att förordna tekniska experter som annars är

 

verksamma vid den enhetliga europeiska patentdomstolen. Hovrätten

 

framhåller även möjligheten att utifrån de specifika behov som uppstår i

 

respektive mål förordna externa tekniska ledamöter att redan i ett tidigt

 

skede delta i beredningen av målen. Regeringen delar hovrättens

 

bedömning av möjligheten att hantera ett eventuellt sjunkande målantal.

 

Regeringen anser sammantaget att övervägandena i fråga om hur en

 

förkortad instanskedja i patent- och marknadsdomstolarna ska uppnås

 

bör göras utifrån de utgångspunkter som gäller för instanskedjan i

 

domstolarna i allmänhet, nämligen att tyngdpunkten för domstols-

 

prövningen ska ligga i första instans och att en prövning i minst två

 

domstolsinstanser bör vara möjlig.

 

Regeringen vill alltså åstadkomma en förkortad instanskedja för alla i

 

patent- och marknadsdomstolarna förekommande tvistemål och ärenden

 

på ett annat sätt. Det alternativ som det ligger närmast till hands att

 

överväga är det i departementspromemorian och promemorian föreslagna

 

fullföljdsförbudet med ventil. Med en sådan lösning kommer Patent- och

 

marknadsöverdomstolens avgöranden i tvistemål och ärenden inte att få

 

överklagas till Högsta domstolen om inte Patent- och marknadsöver-

 

domstolen ger sitt tillstånd till överklagande. För de mål och ärenden där

 

ett sådant tillstånd inte ges skulle med andra ord Patent- och marknads-

 

överdomstolens dom eller beslut innebära att målet respektive ärendet

 

var slutligt avgjort.

 

Ett övergripande syfte med den föreslagna reformen är att tillgodose

 

behovet av kvalitet och effektivitet inom rättsområden som hör till de

 

mest komplicerade som handläggs i domstol. Som konstateras ovan finns

 

det på de aktuella rättsområdena ett tydligt behov av prejudikat. Genom

 

inrättandet av en särskild domstol i första och andra instans på dessa

 

rättsområden kommer en mer effektiv och kompetent organisation att

 

byggas upp där Patent- och marknadsöverdomstolen som andra instans,

 

oavsett hur reglerna om överklagande utformas, i praktiken kommer att

164

få ett stort ansvar för utvecklingen av praxis. Det bör också framhållas att

på många av de aktuella rättsområdena träder rättsläget inte fram genom enstaka avgöranden utan snarare genom den bild som ett större antal avgöranden tillsammans ger. Det är därmed en fördel om den instans som ges det huvudsakliga ansvaret för praxisbildningen också har förut- sättningar att pröva ett större antal mål. Mot bakgrund av den specialist- kompetens på immaterialrättens, marknadsföringsrättens och konkurrens- rättens områden som kommer att finnas i den särskilda domstolen kan behovet av rättsbildning på dessa områden genom prejudicerande avgöranden från Högsta domstolen också antas vara mindre än på andra rättsområden som handläggs i de allmänna domstolarna. Eftersom pröv- ningen koncentreras till en domstol i första respektive andra instans kommer det inte heller att finnas något behov av att ena en splittrad underrättspraxis. Det är med andra ord ofrånkomligt att Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att ha en betydande roll för praxisbild- ningen på immaterialrättens, marknadsföringsrättens och konkurrens- rättens områden.

Behov av prejudikat från Högsta domstolen kan dock uppkomma trots att Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att vara enda överrätt för de mål och ärenden som omfattas av patent- och marknadsdomstol- arnas exklusiva behörighet. Det finns, som Högsta domstolen påpekar, på dessa rättsområden ett behov av att säkerställa en enhetlighet i bedömningen med beaktande av vad som gäller på andra rättsområden och i andra situationer. Ett exempel är att en prövning av avtalsvillkors marknadsrättsliga tillåtlighet i allmänhet inbegriper förutom marknads- föringsrättsliga också konsumenträttsliga och andra civilrättsliga över- väganden. Motsvarande koppling till civilrätten finns inom konkurrens- rätten. Som ett annat exempel kan nämnas att det i immaterialrättsliga mål inte sällan finns behov av att ta ställning till allmänna avtalsrättsliga, ersättningsrättsliga och sakrättsliga frågor. Det kan också vid bedöm- ningen av ensamrätternas omfattning finnas anledning att eftersträva en enhetlig syn i förhållande till vad som gäller på andra rättsområden. Även i övrigt kan det finnas ett prejudikatintresse kopplat till de frågor som är specifika för de mål och ärenden som omfattas av den exklusiva behörigheten. Dessutom kan det i målen uppkomma t.ex. processuella eller skadeståndsrättsliga frågor där det finns ett intresse av praxis- bildning i förhållande till såväl patent- och marknadsdomstolarna som andra domstolar. Som framgår av avsnitt 7.2 anser regeringen att patent- och marknadsdomstolarna bör ha möjlighet att tillsammans med de mål som omfattas av domstolarnas exklusiva behörighet pröva även andra tvistemål. I dessa mål kan det naturligtvis finnas behov av prejudikat från Högsta domstolen i samma utsträckning som om målen hade prövats av tingsrätt och hovrätt.

Fullföljdsförbud med ventil är, som konstateras i både departements- promemorian och promemorian, ett både beprövat och lämpligt sätt att balansera prejudikatintresset med intresset av skyndsamhet. Historiskt sett har fullföljdsförbud med ventil använts för mål- och ärendetyper som ansetts vara relativt sett mindre betydelsefulla och där prövningen är rutinbetonad. Som exempel gäller en sådan ordning för hovrättens beslut i mål om felparkeringsavgift (10 § lagen [1976:206] om felparkerings- avgift). På senare år har åtgärden använts också för andra måltyper, t.ex. för hovrättens avgörande i mål om klander eller ogiltighetstalan avseende

Prop. 2015/16:57

165

Prop. 2015/16:57 en skiljedom (43 § andra stycket lagen [1999:116] om skiljeförfarande) liksom för vissa mål som handläggs i mark- och miljödomstol (5 kap. 5 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Det är också den lösning som enligt Målutredningen i första hand bör väljas i syfte att åstadkomma en förkortad instanskedja (se SOU 2010:44 s. 352 f.). Det kan därtill konstateras att flertalet remissinstanser har godtagit förslaget i departementspromemorian respektive promemorian att rätten att över- klaga Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden ska begränsas genom ett fullföljdsförbud i kombination med en s.k. ventil.

Patent- och marknadsöverdomstolen har, mot bakgrund av att dom- stolen är enda överrätt, goda förutsättningar att välja ut de mål och ären- den där det finns skäl för Högsta domstolen att pröva om det finns behov av ett prejudikat. Med en sådan lösning ges Högsta domstolen goda förutsättningar att fullgöra sin prejudikatbildande roll. Härigenom bedöms det behov av rättsbildning av Högsta domstolen, som Sveriges advokatsamfund och SEPAF pekar på, tillgodoses. Sammantaget bedöms ett fullföljdsförbud med ventil vara den metod som bäst uppfyller det grundläggande kravet att instansordningen ska hållas så kort som möjligt samtidigt som den tillgodoser prejudikatbildningsbehovet för de tviste- mål och ärenden som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna. Ett fullföljdsförbud med ventil bedöms också innebära en väl avvägd lösning såvitt avser Patent- och marknadsöverdomstolens roll i prejudikatbild- ningen. Den lösningen bör därför väljas för samtliga tvistemål och ären- den som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna med ett undantag som framgår av nästa avsnitt. Möjligheten för Patent- och marknadsöver- domstolen att tillåta överklagande bör mot bakgrund av vad som anförs ovan om behovet av att säkerställa en enhetlig rättstillämpning såväl på de områden som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas exklu- siva behörighet som på övriga områden gälla förutsättningslöst och utan begränsningar till vissa angivna områden eller problemställningar.

Särskilt om mål om företagskoncentrationer

Enligt konkurrenslagens bestämmelser får parterna i en företagskoncent- ration inte vidta några åtgärder för att fullfölja koncentrationen så länge en prövning av denna pågår. Det kan därför antas att det i dessa mål finns ett särskilt intresse av att så snart det är möjligt få ett slutligt avgörande i fråga om ett eventuellt förbud eller åläggande med anledning av koncentrationen. Enligt nuvarande ordning har viss skyndsamhet i dom- stolsprövningen uppnåtts genom att lagstiftningen anger tidsfrister inom vilka domstolarna måste avgöra ett mål om förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration (4 kap. 15 § KL). Dessa tidsfrister kommer att gälla även för prövningen i patent- och marknadsdomstolarna och på så sätt ange en bortre gräns för när ett slutligt besked från domstolarna i fråga om koncentrationen senast kan erhållas.

Med hänvisning till att det är av stor betydelse för de berörda företagen att få ett snabbt besked om en företagskoncentration ska förbjudas eller inte finns det dock anledning att överväga att införa ett fullföljdsförbud utan möjlighet till ventil till Högsta domstolen när det gäller mål om företagskoncentrationer. Det kan konstateras att frågan om en företags-

koncentration ska tillåtas eller inte sällan kommer under domstols pröv-

166

ning. En domstolsprövning förutsätter att Konkurrensverket väcker talan Prop. 2015/16:57 om förbud eller åläggande med anledning av koncentrationen. Dess-

förinnan måste Konkurrensverket ha beslutat om särskild undersökning av företagskoncentrationen och även ha tagit ställning till om eventuella åtaganden från en part i företagskoncentrationen medför att koncen- trationen ska lämnas utan åtgärd. Sedan 1993 har dessutom endast två avgöranden rörande företagskoncentration överklagats från Stockholms tingsrätt till Marknadsdomstolen. Detta talar för att företagens behov av ett snabbt slutligt avgörande gör sig särskilt starkt gällande i dessa fall. Till detta kommer att behovet av prejudikat i dessa mål får anses vara begränsat. Sammantaget görs därför bedömningen att det för mål om företagskoncentrationer finns skäl att inte kombinera ett fullföljdsförbud för Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden med ventil.

6.7Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör

Regeringens förslag: Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska avvecklas och upphöra som myndigheter.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 210).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Reformen innebär att de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ären- den som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska bli föremål för en koncentrerad och enhetlig domstolsprövning i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 13). Samtliga mål och ärenden i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer alltså att prövas i annan domstol. Som en konsekvens av förslagen, som föreslås träda i kraft den 1 september 2016, kommer Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen att avvecklas och upphöra som myndigheter den 31 augusti 2016.

167

Prop. 2015/16:57

7

Närmare om Patent- och marknads-

 

 

 

domstolens behörighet

 

7.1

Allmänna utgångspunkter för Patent- och

 

 

marknadsdomstolens behörighet

Regeringens förslag: Patent- och marknadsdomstolen ska vara exklusivt behörig att pröva immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål enligt det som anges i relevanta materiella lagar. Från Patent- och marknadsdomstolens behörighet ska det dock undantas vissa tvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.

Patentlagen ska ändras så att det uttryckligen framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva mål om bättre rätt till en patentsökt uppfinning. Dessutom införs en bestämmelse i patentlagen som gör det möjligt för Patent- och marknadsdomstolen att pröva frågor om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal. Växtförädlarrättslagen ändras på motsvarande sätt som patentlagen när det gäller behörigheten att pröva mål om bättre rätt.

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (Ds 2014:2 s. 13–14). Departementspromemorian innehåller dock inte något förslag i fråga om mål som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister eller om mål angående bättre rätt.

Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket anser att det bör klargöras vilka typer av mål och ärenden som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens behörighet och efterfrågar ett fördjupat resonemang med vägledande exempel, bl.a. på hur stora patenträttsliga inslag som ska krävas för att en tvist ska tas upp av Patent- och marknadsdomstolen. Konsumentverket anser att det lagtekniskt bör förtydligas att Patent- och marknadsdomstolen får exklusiv behörighet i marknadsrättsliga mål. Stockholms tingsrätt efterfrågar ett klargörande av om Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar mål angående bättre rätt till exempelvis en patentsökt uppfinning, ett mönster eller en växtsort. Svea hovrätt anser att det i de immaterialrättsliga lagarna bör tas in en uppräkning av de mål som Patent- och marknadsdomstolen ska vara exklusivt behörig att pröva. Hovrätten anser vidare i likhet med bl.a.

Patentbesvärsrätten, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges Ingenjörer, att Patent- och marknadsdomstolen bör vara behörig att pröva tvistemål med anknytning till immaterial- rätten, t.ex. mål om bättre rätt till en immateriell rättighet och mål om skadestånd på grund av avtalsbrott som rör en immateriell rättighet. Patentbesvärsrätten nämner som ytterligare exempel kontraktsrättsliga frågor rörande licens eller överlåtelse av immateriella rättigheter. Sveriges advokatsamfund anser att det bör belysas närmare hur civilrätts- liga frågor med anknytning till immaterialrätten, exempelvis licensavtals-

tvister, ska hanteras. Göteborgs tingsrätt efterfrågar ett förtydligande av

168

vilken domstol som är behörig att pröva upphovsrättsliga tvister med arbetsrättslig koppling. Bildleverantörernas förening ifrågasätter om inte förslaget att samla bl.a. de upphovsrättsliga målen till en domstol strider mot Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (småmålsförordningen).

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag innebär dock en något annorlunda lagteknisk lösning (promemorian s. 41–43).

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i denna del, bl.a. Svea hovrätt, Marknadsdomstolen, Svenskt Näringsliv och SFIR, tillstyrker att Patent- och marknadsdomstolen ska vara behörig att pröva mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning. Svea hovrätt tillstyrker även förslaget att det i patentlagen tas in ett förtydligande om detta. Patent- och registreringsverket ifrågasätter behovet av ett sådant förtydligande. Svea hovrätt har inte några invändningar mot att mål om bättre rätt till patent på grund av omständigheter som har inträffat efter det att patentet meddelats, t.ex. tvister avseende överlåtelse av ett meddelat patent eller andra kontraktsrättsliga frågor i samband med en sådan överlåtelse, inte omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet. Patent- och registreringsverket anser att dessa mål, liksom mål om bättre rätt till andra immateriella rättigheter, ställer samma krav på särskild sakkunskap som övriga mål som föreslås omfattas av Patent- och marknadsdomstolens behörighet. Patent- och registreringsverket efterfrågar en tydligare analys av vad som ska anses vara mål enligt de materiella lagarna till skillnad från mål som endast har anknytning till dessa lagar. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att avgränsningen av Patent- och marknadsdomstolens behörighet bör förtydligas och att det bör övervägas att upprätta en för- teckning över de mål- och ärendetyper som omfattas av domstolens behörighet.

Arbetsdomstolen anser att förslaget att Patent- och marknadsdomstolen ska vara en särskild domstol med exklusiv behörighet att pröva bl.a. immaterialrättsliga mål leder till frågor om vad som ska gälla beträffande domstols behörighet i sådana immaterialrättsliga tvister som också är arbetstvister. Enligt Arbetsdomstolen bör denna fråga övervägas närmare och domstolen avstyrker därför förslaget i dess nuvarande lydelse. För att bibehålla nuvarande ordning föreslår Arbetsdomstolen att det i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar införs en bestämmelse som anger att immaterialrättsliga arbetstvister undantas från Patent- och marknadsdomstolens behörighet och att det även görs vissa ändringar i lagen om rättegången i arbetstvister. Arbetsdomstolen påpekar vidare att förslaget att ge Patent- och marknadsdomstolen exklusiv behörighet att pröva bl.a. immaterialrättsliga mål påverkar möjligheten för såväl tingsrätt som Arbetsdomstolen att med en arbetstvist kumulera en annan tvist i de fall den sistnämnda tvisten är t.ex. en upphovsrättstvist. Unionen och TCO understryker vikten av att det arbetsrättsliga tvist- lösningssystemet behålls. Sveriges Ingenjörer och Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) efterfrågar en tydligare analys av frågan vilken domstol som är behörig att handlägga en talan som baseras på olika rättsregler, t.ex. lagen om skydd för företagshemligheter, upphovs-

Prop. 2015/16:57

169

Prop. 2015/16:57 rättslagen, avtalslagen och skadeståndslagen, eventuellt i kombination med en talan om brott mot den lojalitetsplikt som följer av anställnings- avtal.

Skälen för regeringens förslag

I enlighet med det som föreslås i departementspromemorian, och som remissinstanserna tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot, bör Patent- och marknadsdomstolen vara exklusivt behörig att pröva mål och ärenden enligt det som anges i relevanta materiella lagar. Av de materiella lagarna bör det framgå i vilken utsträckning som en talan kan föras vid Patent- och marknadsdomstolen. Som föreslås i lagråds- remissen bör det i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar tas in en upplysning om att dessa lagar innehåller regler om Patent- och marknadsdomstolens behörighet. När det gäller bestämmelsens ut- formning bör det, i enlighet med vad Lagrådet föreslår, tydligare framgå av lagtexten att det endast rör sig om en sådan upplysning. I lagråds- remissen föreslås att ett antal lagar, däribland de immaterialrättsliga och de marknadsrättsliga lagarna, ska räknas upp i bestämmelsen. När det gäller Lagrådets förslag att därutöver infoga vissa associationsrättsliga lagar i uppräkningen, gör regeringen följande bedömning. Som Lagrådet pekar på införs i de aktuella lagarna en bestämmelse om att beslut att vägra registrering av en firma överklagas till Patent- och marknads- domstolen. Den uppräkning som görs i lagrådsremissens lagförslag när det gäller de materiella lagar i vilka domstolens behörighet anges är alltså inte uttömmande. Det bör därför tydliggöras att det finns regler om domstolens behörighet även i andra lagar. Patent- och marknads- domstolens behörighet enligt de associationsrättsliga lagarna är emeller- tid begränsad till beslut om vägrad registrering av en firma och det rör sig om ett relativt stort antal lagar. Att infoga samtliga dessa i upp- räkningen skulle därför riskera att ge en missvisande bild av vilka typer av mål och ärenden som handläggs i domstolen. Enligt regeringen bör kravet på tydlighet i stället tillgodoses genom att det anges att Patent- och marknadsdomstolen även handlägger mål och ärenden enligt vad som föreskrivs i annan lag (jfr 1 kap. 3 § lagen om mark- och miljödomstolar).

Patent- och marknadsdomstolen kommer att vara en särskild domstol vid Stockholms tingsrätt (se avsnitt 6). I organisatoriskt hänseende kommer domstolen att utgöra allmän underrätt (tingsrätt) i rättegångs- balkens mening (se Fitger m.fl. Rättegångsbalken 1:4 f. och exempelvis 2 kap. 2 § RB och 5 § lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning). I processuellt hänseende kommer dock Patent- och mark- nadsdomstolen att vara en särskild domstol i den mening som avses i bl.a. 10 kap. 17 § första stycket 1 och 19 § RB. Det innebär bl.a. att en tvistemålstalan som borde ha väckts vid Patent- och marknadsdomstolen men som väckts vid tingsrätt ska avvisas självmant av tingsrätten och att högre domstol har att självmant beakta behörighetsfrågan (för brott- målens del se 19 kap. 9 och 10 §§ RB). Det innebär även att det i samt- liga mål och ärenden ankommer på Patent- och marknadsdomstolen att självmant pröva om målet eller ärendet är av sådant slag att det omfattas

170

av domstolens behörighet. Regeringen anser det härigenom är tillräckligt tydligt att Patent- och marknadsdomstolens behörighet är exklusiv.

Bestämmelsen i hittillsvarande 59 b § patentlagen – som innebar att domstolen är behörig att pröva en fråga om intrångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal – togs bort i samband med lagstift- ningsärendet Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG (prop. 2008/09:67) utan att det angavs något skäl till det. Motsvarande bestämmelse finns i övriga immaterialrättsliga lagar beträffande såväl intrångsundersökning som informationsföreläggande. Eftersom det finns ett behov av bestämmelsen även i patentlagen bör den på nytt tas in där i samband med nu aktuell reform.

När det gäller de aktuella bestämmelsernas utformning föreslår Lagrådet att det uttryckligen anges att Patent- och marknadsdomstolen får pröva ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångs- undersökning även om tvisten enligt skiljeavtal ska prövas av skiljemän. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att bestämmelserna skulle kunna ges en tydligare utformning. Samtidigt kan konstateras att bestämmelser- na om informationsföreläggande och intrångsundersökning är centrala för de immaterialrättsliga lagarna. De har i nu aktuellt avseende ut- formats med 15 kap. 5 § rättegångsbalken som förebild och varit föremål för överväganden i flera lagstiftningsärenden, i första hand då reglerna om intrångsundersökning och informationsföreläggande infördes år 1999 respektive år 2009. Enligt regeringens uppfattning bör bestämmelserna därför inte ändras utan ytterligare underlag. Det behovet är inte möjligt att tillgodose inom ramarna för detta lagstiftningsärende. Frågan bör därför i stället övervägas i ett annat lämpligt sammanhang.

Bildleverantörernas förening tar upp frågan om förslaget att samla bl.a. de upphovsrättsliga målen till endast en behörig domstol strider mot reglerna i småmålsförordningen. Föreningen anför att det är viktigt att möjligheterna att driva tvister om intrång inte försvåras för svenska upp- hovsmän jämfört med upphovsmän i andra länder. Av småmålsför- ordningen framgår att en ansökan som inleder ett europeiskt småmålsför- farande ska ges in till den domstol som är behörig i en medlemsstat (artikel 4.1). Det är upp till medlemsstaterna att bestämma vilka av deras domstolar som är behöriga. En prövning av småmålen i patent- och marknadsdomstolarna skulle alltså i och för sig inte strida mot småmåls- förordningen.

I svensk nationell rätt finns kompletterande bestämmelser till småmåls- förordningen i lagen (2008:1038) om europeiskt småmålsförfarande. Enligt den lagen ska en ansökan som inleder ett europeiskt småmåls- förfarande ges in till tingsrätt (2 §). Detta gäller även om det i annan författning anges att en viss tvist som faller inom förordningens tillämp- ningsområde ska handläggas vid annan domstol eller myndighet (se propositionen Europeiskt småmålsförfarande, prop. 2007/08:165, s. 30). Närmare bestämmelser om vilken tingsrätt som är behörig i ett enskilt fall finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, Bryssel I- förordningen, 10 kap. RB och annan lagstiftning som reglerar frågan om behörig tingsrätt (se prop. 2007/08:165 s. 12 och 30). Stockholms

Prop. 2015/16:57

171

Prop. 2015/16:57 tingsrätt är reservforum (se 2 § lagen [2014:912] med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och interna- tionell verkställighet av vissa avgöranden).

Det ovan anförda innebär alltså att Patent- och marknadsdomstolen inte kommer att vara behörig att pröva europeiska småmål. Det kan ifråga- sättas om detta är en lämplig ordning. Småmålsförordningen och den svenska kompletterande lagstiftningen är dock för närvarande föremål för en översyn. Frågan vilka domstolar som ska kunna handlägga europeiska småmål bör lämpligen övervägas inom ramen för den över- synen och inte i detta lagstiftningsärende.

Mål om bättre rätt och andra tvistemål med immaterialrättslig, marknadsföringsrättslig och konkurrensrättslig anknytning

Förslaget att Patent- och marknadsdomstolen ska handlägga mål och ärenden enligt det som anges i de materiella lagar som räknas upp i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar innebär att mål och ärenden som inte regleras i dessa lagar kommer att falla utanför domstol- ens behörighet, även om de har en immaterialrättslig, marknadsförings- rättslig eller konkurrensrättslig anknytning. Dessa mål och ärenden kommer även fortsättningsvis att prövas av de domstolar som enligt allmänna forumregler är behöriga. Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten och Sveriges Ingenjörer, anser att Patent- och marknadsdomstolen bör vara behörig att pröva även tvistemål med anknytning till immaterialrätten, exempelvis mål om bättre rätt till en immateriell rättighet.

Enligt nuvarande ordning är Stockholms tingsrätt exklusivt behörig att pröva mål om bättre rätt till patentsökta uppfinningar (65 § 1 PL). Om ett patent har meddelats för någon som vid tiden för beslutet inte var berättigad till patentet kan den som anser sig berättigad föra en talan om överföring av patent enligt 53 § PL. Stockholms tingsrätt är enligt nuvarande ordning exklusivt behörig även i denna typ av mål (65 § 2 PL). Mål om bättre rätt till patent på grund av omständigheter som har inträffat efter det att patentet meddelats, t.ex. vid dubbelförsäljning (s.k. tvesala) eller en tvistig överlåtelse, omfattas däremot inte av Stockholms tingsrätts exklusiva behörighet. Frågan vilken domstol som är behörig i dessa fall får i stället avgöras enligt allmänna forumregler.

På grund av att både mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning och mål om överföring av patent ofta är av teknisk natur har det ansetts lämpligt att målen tas upp av den för patentmål gemensamma instansen (se propositionen Förslag till Patentlag, prop. 1966:40, s. 233 f.). Någon ändring i det avseendet bör inte ske. I patentlagen regleras vad som gäller när någon inför patentmyndigheten påstår bättre rätt till en uppfinning (17 och 18 §§ PL). Om patentmyndigheten anser att saken är tveksam får den förelägga den som påstår bättre rätt att väcka talan vid domstol inom viss tid. Talan om bättre rätt till patentsökt uppfinning kan även väckas direkt i domstol utan ett sådant föreläggande (se prop. 1966:40 s. 234). Det finns dock inte någon reglering i patentlagen som särskilt tar sikte på den situationen. För att det inte ska råda någon oklarhet om att samtliga mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning omfattas av Patent- och

marknadsdomstolens behörighet anser regeringen att det bör framgå

172

uttryckligen av patentlagen att så är fallet. Ett motsvarande förtydligande bör göras i växtförädlarrättslagen när det gäller mål om bättre rätt till en växtsort i de fall registrering ännu inte har skett.

Mål om bättre rätt till patent på grund av omständigheter som har in- träffat efter det att patentet meddelats och tvister om bättre rätt till andra immateriella rättigheter ställer inte samma krav på teknisk sakkunskap som de immaterialrättsliga mål som föreslås omfattas av reformen. Det- samma gäller för de av bl.a. Svea hovrätt nämnda målen om skadestånd på grund av avtalsbrott som rör immaterialrätt och de licensavtalstvister som Sveriges advokatsamfund nämner. Dessa mål är inte heller enligt nuvarande ordning koncentrerade till en viss tingsrätt. Även om målen har en immaterialrättslig anknytning rör de i grunden andra civilrättsliga frågeställningar. Eftersom patent- och marknadsdomstolarna kommer att utgöra särskilda domstolar vid Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt och eftersom även de immaterialrättsliga målen rör andra civilrättsliga frågor kommer det visserligen att finnas en kompetens i sådana frågor i domstolarna. Det är dock angeläget att inte mer än nödvändigt begränsa övriga domstolars behörighet. Det finns även andra skäl som talar emot att Patent- och marknadsdomstolens behörighet ska omfatta även de nu aktuella måltyperna. En omständighet av betydelse är att det är svårt att på ett lämpligt sätt avgränsa relevanta måltyper. Härtill kommer att det föreslås en särskild instansordning för de tvistemål och ärenden som omfattas av reformen (se avsnitt 6.6). Denna instansordning utgör ett principiellt avsteg från vad som i allmänhet gäller och den bör därför inte genom exklusiv behörighet omfatta fler måltyper än nödvändigt. Av dessa skäl anser regeringen att Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet inte nu bör utvidgas till att avse även tvistemål som har en anknytning till immaterialrätt, marknadsföringsrätt eller kon- kurrensrätt. Dessa mål bör även fortsättningsvis normalt prövas av den domstol som enligt allmänna forumregler är behörig och kunna prövas i tre domstolsinstanser. Det kan dock finnas skäl att möjliggöra för patent- och marknadsdomstolarna att, i samband med prövningen av ett immaterialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt tvistemål, pröva även ett annat tvistemål. Denna fråga behandlas i avsnitt 7.2.

Kopplingen till lagen om rättegången i arbetstvister

En fråga som uppkommer med anledning av förslaget att samla bl.a. de immaterialrättsliga målen är vad som ska gälla i fråga om domstols behörighet i de fall ett sådant mål avser en arbetstvist. Som Arbets- domstolen och Göteborgs tingsrätt pekar på är utgångspunkten enligt nuvarande ordning att en immaterialrättslig tvist som också är en arbets- tvist ska prövas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. En arbets- givare kan t.ex. göra gällande att arbetstagaren ska betala skadestånd för att han eller hon har brutit mot upphovsrättslagen. En sådan tvist är en arbetstvist, om tvisten rör förhållandet dem emellan (1 kap. 1 § första stycket LRA). Det innebär att tvisten ska prövas antingen av Arbets- domstolen som första och enda instans eller av tingsrätt som första instans och av Arbetsdomstolen som andra instans (2 kap. LRA). Som vissa remissinstanser, bl.a. Arbetsdomstolen och Sveriges Ingenjörer,

Prop. 2015/16:57

173

Prop. 2015/16:57

framhåller är det inte ovanligt att exempelvis ett upphovsrättsligt mål

 

som utgör en arbetstvist handläggs gemensamt med en arbetstvist om

 

brott mot lojalitetsplikten och brott mot lagen om skydd för företagshem-

 

ligheter. Enligt lagen om rättegången i arbetstvister är det vidare möjligt

 

att gemensamt med en arbetstvist handlägga även en annan tvist mellan

 

samma eller olika parter, om rätten med hänsyn till utredningen och

 

övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig (1 kap. 1 §

 

andra stycket LRA). Från lagens tillämpningsområde undantas bl.a.

 

sådana mål som enligt lag får tas upp endast av viss tingsrätt eller som

 

ska handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rätte-

 

gångsbalken (1 kap. 2 § 1 LRA). Detta undantag gäller såvitt nu är i

 

fråga patenträttsliga mål som omfattas av 65 § PL, mål enligt lagen om

 

rätten till arbetstagares uppfinningar, mål om ersättning enligt lagen om

 

försvarsuppfinningar och mål om intrång i gemenskapsvarumärke och

 

gemenskapsformgivning (10 kap. 6 § andra stycket VML och 52 §

 

mönsterskyddslagen). Undantaget gäller även vissa upphovsrättsliga mål,

 

bl.a. mål om ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot upphovs-

 

rättslagen (se 58 § URL). Enligt nuvarande ordning är Stockholms

 

tingsrätt exklusivt behörig att pröva samtliga dessa måltyper.

 

I enlighet med vad som anges i promemorian när det gäller mål om

 

företagshemligheter anser regeringen att utgångspunkten bör vara att

 

prövningsordningen för de immaterialrättsliga tvister som också utgör

 

arbetstvister inte ska ändras. Dessa tvister bör i samma utsträckning som

 

enligt nuvarande ordning handläggas enligt lagen om rättegången i

 

arbetstvister och därmed prövas av tingsrätt eller Arbetsdomstolen.

 

Frågan är hur det ska åstadkommas.

 

I promemorian görs bedömningen att de immaterialrättsliga mål för

 

vilka det i Patent- och marknadsdomstolen kommer att gälla särskilda

 

sammansättningsregler redan med en tillämpning av bestämmelsen i

 

1 kap. 2 § 1 andra ledet LRA skulle komma att undantas från lagen om

 

rättegången i arbetstvister. Arbetsdomstolen delar inte den bedömningen

 

med hänvisning till att målen inte längre ska handläggas av tingsrätt utan

 

av en särskild domstol.

 

Som anges ovan kommer Patent- och marknadsdomstolen att vara en

 

särskild domstol vid Stockholms tingsrätt. Det ligger visserligen nära till

 

hands att göra en ändamålstolkning av 1 kap. 2 § 1 LRA av innebörd att

 

mål som ska handläggas av en särskild domstol vid en tingsrätt jämställs

 

med mål som ska handläggas endast av viss tingsrätt. På motsvarande

 

sätt ter det sig naturligt att behandla mål som ska prövas av tingsrätt i

 

annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken på samma sätt

 

som mål som ska prövas av en särskild domstol i sådan sammansättning.

 

En sådan tolkning strider dock mot ordalydelsen av bestämmelsen. Som

 

anges ovan är en särskild domstol i processuellt hänseende inte att

 

jämställa med en tingsrätt (se bl.a. 10 kap. 17 § första stycket RB). Med

 

hänsyn till det och i syfte att skapa en klar och tydlig reglering i fråga om

 

fördelningen av behörighet mellan de för arbetstvister behöriga

 

domstolarna och Patent- och marknadsdomstolen anser regeringen att det

 

i 1 kap. 2 § LRA uttryckligen bör anges vilka av de mål som omfattas av

 

Patent- och marknadsdomstolens behörighet som ska undantas från den

 

för arbetstvister föreskrivna prövningsordningen. När det gäller utform-

174

ningen av detta undantag gör regeringen följande överväganden.

Enligt nuvarande ordning undantas alltså dels mål som ska prövas av en viss tingsrätt, dels mål för vilka det gäller särskilda sammansättnings- regler. Enligt regeringens uppfattning är det lämpligt att från lagen om rättegången i arbetstvister undanta samtliga måltyper för vilka särskilda sammansättningsregler ska gälla i Patent- och marknadsdomstolen, dvs. bland annat mål enligt patentlagen och lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (se avsnitt 10.2). Detta överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning. Även mål om intrång i gemenskapsvarumärke och gemenskapsformgivning, som enligt nuvarande ordning omfattas av Stockholms tingsrätts exklusiva behörighet, bör undantas från lagen om rättegången i arbetstvister. Detta på grund av att de bakomliggande EU- förordningarna kräver att medlemsstaterna utser så få nationella domstolar i första och andra instans som möjligt (se artikel 95 i rådets förordning [EG] nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskaps- varumärken och artikel 80 i rådets förordning [EG] nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning). Även detta överens- stämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning.

När det gäller de upphovsrättsliga mål för vilka Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning är exklusivt behörig (58 § URL) kan det kon- stateras att de är få till antalet. Det gäller mål om ljudradio- och tele- visionsutsändning i strid mot upphovsrättslagen och mål om ersättning för vissa särskilda former av upphovsrättsliga utnyttjanden. Enligt nuva- rande ordning är dessa mål undantagna i lagen om rättegången i arbets- tvister. Att dessa mål skulle utgöra arbetstvister torde dock enligt rege- ringens bedömning vara synnerligen ovanligt om det alls förekommer. Det finns av det skälet inte något behov av att i lagen om rättegången i arbetstvister undanta de aktuella måltyperna. Om ett sådant mål, mot förmodan, skulle utgöra en arbetstvist bör det dock handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.

Övriga immaterialrättsliga mål, bl.a. mål enligt varumärkeslagen, mönsterskyddslagen och upphovsrättslagen, kan enligt nuvarande ordning prövas i den för arbetstvister föreskrivna ordningen. Denna ord- ning bör, i enlighet med de angivna utgångspunkterna för prövnings- ordningen för de immaterialrättsliga tvister som också är arbetstvister, bestå. Dessa måltyper bör alltså inte undantas från lagen om rättegången i arbetstvister.

Även Arbetsdomstolen utgör en särskild domstol i rättegångsbalkens mening. För att undvika att det uppstår konkurrens mellan de båda dom- stolarnas respektive behörighetsområden bör det, i linje med vad Arbetsdomstolen anför, i de relevanta immaterialrättsliga lagarna anges att Patent- och marknadsdomstolens behörighet inte omfattar tvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.

Som Arbetsdomstolen påpekar får förslaget att ge Patent- och mark- nadsdomstolen exklusiv behörighet att pröva bl.a. immaterialrättsliga mål konsekvenser för möjligheten att med en arbetstvist kumulera en annan tvist som inte är en arbetstvist (1 kap. 1 § andra stycket LRA). På så sätt innebär reformen en ändrad ordning för de upphovsrättsliga, varumärkes- rättsliga och mönsterrättsliga mål som enligt nuvarande ordning inte är koncentrerade till Stockholms tingsrätt. Den ordningen innebär dock enligt regeringen en rimlig avvägning mellan intresset av att samla de

Prop. 2015/16:57

175

Prop. 2015/16:57 immaterialrättsliga målen och intresset att behålla den arbetsrättsliga prövningsordningen.

7.2Patent- och marknadsdomstolen ges viss behörighet att pröva tvistemål i allmänhet

Regeringens förslag: I den nya lagen om patent- och marknads- domstolar ska det införas en möjlighet för Patent- och marknadsdom- stolen att pröva även ett annat tvistemål i samband med ett imma- terialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt tviste- mål. En förutsättning för detta ska vara att domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter. Undantag ska göras för sådana tvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Målen ska handläggas gemensamt.

Departementspromemorian innehåller inte något förslag i denna del. I departementspromemorian görs dock bedömningen att mål rörande företagshemligheter inte bör samlas med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena (Ds 2014:2 s. 185–186).

Remissinstanserna: Några remissinstanser, däribland Svea hovrätt,

Stockholms tingsrätt, Marknadsdomstolen, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund, Försvarets materiel- verk, Patent- och registreringsverket, SFIR och SEPAF, anser att det bör övervägas att införa en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att pröva mål också mål som enligt allmänna forumregler ska handläggas vid annan domstol. Remissinstanserna nämner särskilt att bl.a. avtals- rättsliga och skadeståndsrättsliga frågor ofta har starka samband med immaterialrättsliga frågor. Marknadsdomstolen framhåller att det även på det marknadsrättsliga området finns behov av att kunna pröva ett mål på marknadsföringsrättslig grund gemensamt med ett mål på civilrättslig grund.

Ett flertal av de remissinstanser som uttalar sig särskilt angående mål om företagshemligheter, bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Patent- och registreringsverket, Sveriges advokatsamfund, Företagarna, SFIR och

SEPAF, anser att dessa mål, i vart fall de som inte har någon arbets- rättslig anknytning, bör samlas med de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. Övriga remissinstanser, däribland Sveriges Ingenjörer och TCO, instämmer i departementspromemorians bedömning eller har inte några invändningar mot den.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att Patent- och marknadsdomstolen ska vara behörig att pröva dels en talan som käranden väcker mot samma eller olika svarande om käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund, dels en talan som svaranden väcker mot käranden angående samma sak eller en sak som har gemenskap med denna eller rörande en fordran som

kan gå i avräkning mot kärandens. Det föreslås att en förutsättning för

176

domstolens behörighet ska vara att talan väcks vid en viss senaste tidpunkt. I promemorian förslås även att det i lagen om skydd för företagshemligheter ska införas en särskild regel som ger Patent- och marknadsdomstolen viss behörighet att pröva tvistemål om företags- hemligheter (promemorian s. 41–53).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bland andra Svea hovrätt, Marknadsdomstolen, Nacka tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Företagarna, SFIR och SEPAF, tillstyrker eller har inte några invänd- ningar mot förslaget att Patent- och marknadsdomstolen ges behörighet att pröva även andra tvistemål. Angående den föreslagna behörighets- regelns närmare utformning anser SEPAF att den innebär en bra avvägning vad gäller möjligheterna för domstolen att kumulera mål, samtidigt som den inte är alltför öppet eller vagt formulerad. Svea hovrätt anser däremot att regeln är för restriktivt utformad. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter den föreslagna tidpunkten för när talan ska väckas. Advokatsamfundet anser att 42 kap. 15 a § RB bör göras generellt tillämplig alternativt att det bör föreskrivas processuella sanktioner i de fall ett käromål väcks vid en sådan tidpunkt att det blir svårt att fullfölja en planerad huvudförhandling eller om det på annat sätt inte föreligger giltig ursäkt. Nacka tingsrätt anser att behörighetsregelns närmare utformning bör övervägas ytterligare. Stockholms tingsrätt anser att det är svårt att bedöma om den föreslagna behörighetsregeln är tillräcklig för att åstadkomma en effektiv samordning av mål som har samband med varandra. Om förslaget genomförs anser tingsrätten att den frågan bör tas upp inom ramen för en eventuell utvärdering av reformen. Patent- och registreringsverket anser att möjligheten att kumulera mål i Patent- och marknadsdomstolen bör utvidgas ytterligare, bl.a. så att mål om avtalslicenser kan handläggas med mål om immaterialrättsintrång (oavsett rättslig grund). Göta hovrätt är tveksam till förslaget såvitt avser möjligheten för Patent- och marknadsdomstolen att pröva genkäromål om fordran som kan gå i avräkning mot kärandens. Arbetsdomstolen ställer sig frågande till om regeln inte innebär att en kärande kan väcka talan i Patent- och marknadsdomstolen även i en arbetstvist. Då detta inte synes vara avsikten anser Arbetsdomstolen att det av lagtexten bör fram- gå att kumulation inte ska kunna ske i de fall det andra tvistemålet är en arbetstvist. Konkurrensverket framhåller att det är angeläget att säker- ställa att den ökade måltillströmning som kan bli en följd av förslaget inte går ut över de mål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet.

En majoritet av remissinstanserna, däribland Svea hovrätt, Arbets- domstolen, Marknadsdomstolen, Svenskt Näringsliv, SFIR, Unionen och

TCO, tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget att Patent- och marknadsdomstolen ges viss behörighet att pröva tvistemål om företagshemligheter. Svea hovrätt, Marknadsdomstolen och SFIR anser dock att kravet på att talan ska väckas samtidigt med en talan som omfattas av domstolens exklusiva behörighet innebär en onödig begränsning. Unionen och TCO understryker vikten av att det arbetsrätts- liga tvistlösningssystemet behålls. Arbetsdomstolen har vissa lagtekniska synpunkter. Patent- och registreringsverket, Sveriges advokatsamfund, Företagarna och SEPAF anser att Patent- och marknadsdomstolens behörighet att pröva mål om företagshemligheter bör utvidgas ytterligare.

Prop. 2015/16:57

177

Prop. 2015/16:57 Patent- och registreringsverket anser att endast mål som rör uppsägning och avsked bör undantas från Patent- och marknadsdomstolens behörig- het.

Skälen för regeringens förslag

Det bör finnas en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att pröva också tvistemål i allmänhet

I avsnitt 9.1 föreslås att rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål ska vara tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna. Det innebär att bl.a. reglerna om förening av mål (kumulation) i 14 kap. RB blir tillämpliga. En förutsättning för att kumulation ska kunna ske enligt 14 kap. 1–6 §§ RB är att den domstol vid vilken målen väckts är behörig och att samma rättegångsform är tillämplig för målen (14 kap. 7 § första stycket RB). I avsnitt 12.2.1 föreslås att det ska införas en särskild (mer vittgående) kumulationsregel i den nya lagen om patent- och marknads- domstolar som ska möjliggöra att Patent- och marknadsdomstolen kan handlägga mål och ärenden oavsett rättegångsform. Även denna regel förutsätter dock att domstolen är behörig att handlägga de mål och ärenden som ska kumuleras. Det innebär att kumulation enligt den regeln endast kommer att kunna ske av immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden. Frågan är om det finns skäl att möjliggöra för Patent- och marknadsdomstolen att också pröva tvistemål som har samband med ett tvistemål som omfattas av dom- stolens exklusiva behörighet.

Immaterialrättsliga frågor har, som bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Marknadsdomstolen och SFIR framhåller, ofta ett nära samband med andra civilrättsliga frågor. Det är inte ovanligt att en talan baseras på såväl immaterialrättslig som avtalsrättslig grund (mål med s.k. blandade grunder). Enligt remissinstanserna skulle det innebära stora olägenheter om inte Patent- och marknadsdomstolen kunde pröva dessa frågor i ett sammanhang. Som exempel nämner Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och SFIR att det samtidigt med ett immaterialrättsligt yrkande framställs ett yrkande om skadestånd på grund av avtalsbrott, t.ex. att käranden i ett mål om intrång i en ensamrätt också gör gällande att svaranden brutit mot ett licensavtal. SFIR nämner också som exempel att svaranden i ett mål om varumärkesintrång genstämningsvis gör gällande att ensamrätten i fråga ska förklaras ogiltig eller att svaranden i ett immaterialrättsligt mål gör gällande en kvittningsgill motfordran. Stock- holms tingsrätt nämner den situationen att det samtidigt med en talan om överföring av patent på grund av avtal förs en talan om att avtalet i fråga är ogiltigt. Den förstnämnda talan handläggs som ett patenträttsligt tvistemål medan den andra talan handläggs som ett vanligt tvistemål. På grund av olika sammansättningsregler kan dessa mål enligt nuvarande ordning inte handläggas gemensamt och detta är inte heller möjligt enligt den föreslagna kumulationsregeln i lagen om patent- och marknadsdom- stolar eftersom Patent- och marknadsdomstolen inte är behörig att pröva tvistemål som inte omfattas av domstolens exklusiva behörighet. Tings- rätten anser att det även i denna situation bör vara möjligt att handlägga målen gemensamt vid Patent- och marknadsdomstolen.

178

Det är av stort processuellt värde att sammanhängande frågor kan Prop. 2015/16:57 prövas i ett sammanhang. På så sätt vinner man i många fall den fördelen

att det processmaterial som är av betydelse för prövningen av flera frågor behöver läggas fram endast en gång. Dessutom medför det ofta bespar- ingar av kostnader och besvär för såväl parterna som domstolen. Sam- tidigt minskar risken för motstridiga avgöranden. Som flera remissinstan- ser framhåller har framför allt immaterialrättsliga frågor ofta ett så nära samband med andra civilrättsliga frågor att det är lämpligt att frågorna prövas tillsammans. Detta är också i viss utsträckning möjligt enligt nuvarande ordning (14 kap. RB). För att reformen ska få önskat genomslag och inte innebära en försämring i detta avseende anser regeringen, i enlighet med vad som föreslås i promemorian och som remissinstanserna ställt sig bakom, att en motsvarande möjlighet bör finnas i Patent- och marknadsdomstolen. För att möjliggöra gemensam handläggning av sammanhängande frågor behövs det en regel som ger Patent- och marknadsdomstolen behörighet att, i samband med ett imma- terialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt tvistemål, pröva även ett annat tvistemål. En sådan bestämmelse bör föras in i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Närmare förutsättningar för Patent- och marknadsdomstolens behörighet att pröva tvistemål i allmänhet

Frågan inställer sig då vilka närmare förutsättningar som bör gälla för Patent- och marknadsdomstolens behörighet att pröva andra tvistemål. I promemorian föreslås att Patent- och marknadsdomstolen ska vara behörig att pröva dels en talan som käranden väcker mot samma eller olika svarande om käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund, dels en talan som svaranden väcker mot käranden angående samma sak eller en sak som har gemenskap med denna eller rörande en fordran som kan gå i avräkning mot kärandens. Det föreslås vidare att en förutsättning för domstolens behörighet ska vara att talan väcks senast vid en viss angiven tidpunkt. Promemorians förslag utgår från en liknande bestäm- melse i den finska lagen (100/2013) om rättegång i marknadsdomstolen (se 1 kap. 5 § i den lagen).

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, framhåller betydelsen av att behörighetsreglerna inte ges en alltför begränsad utformning. Svea hovrätt anser att de i pro- memorian föreslagna reglerna är alltför restriktiva då de inte tillgodoser behovet av att kunna kumulera exempelvis ett immaterialrättsligt mål med ett mål som rör andra civilrättsliga frågor i de fall målen har ett samband men ändå inte kan anses stödja sig på väsentligen samma grund. Enligt hovrätten medför de föreslagna reglerna att onödigt svåra överväganden måste göras, vilket skapar en osäkerhet och riskerar att mål som av t.ex. utredningsskäl lämpar sig för att handläggas tillsam- mans ändå inte kan göra det. Svea hovrätt föreslår därför att Patent- och marknadsdomstolen ska ges behörighet att pröva ett annat mål mellan samma eller olika parter om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter anser att det är lämpligt. Även Stockholms tings- rätt föreslår att Patent- och marknadsdomstolen ska få ta upp och hand-

179

Prop. 2015/16:57

lägga en annan tvist mellan samma parter om domstolen anser att det är

 

lämpligt.

 

I avsnitt 7.1 behandlas frågan om Patent- och marknadsdomstolen bör

 

ges exklusiv behörighet att pröva tvistemål som har anknytning till

 

immaterialrätt, marknadsföringsrätt och konkurrensrätt. Som skäl mot

 

detta anförs att den föreslagna instansordningen utgör ett principiellt

 

avsteg från vad som i allmänhet gäller och att den inte bör omfatta fler

 

måltyper än nödvändigt. Det föreslås därför att Patent- och marknads-

 

domstolens exklusiva behörighet ska begränsas till de mål och ärenden

 

som anges i de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkur-

 

rensrättsliga lagarna. Samma skäl talar i någon mån mot att nu skapa

 

alltför vida möjligheter för Patent- och marknadsdomstolen att pröva

 

andra tvistemål. De i promemorian föreslagna reglerna, som bl.a. Mark-

 

nadsdomstolen och SEPAF ställer sig bakom, tillgodoser i stor

 

utsträckning önskemålet att vara restriktiv i fråga om Patent- och mark-

 

nadsdomstolens behörighet. För att reformen ska kunna få avsedda effek-

 

ter är det dock viktigt att det skapas regler som fungerar bra i praktiken.

 

Det talar starkt för att inte hålla en alltför restriktiv linje i fråga om dom-

 

stolens behörighet. Nackdelen med att fler mål på så sätt kan komma att

 

omfattas av en förkortad instanskedja bör dessutom kunna vägas upp av

 

att Patent- och marknadsöverdomstolen, vid bedömningen av om ett

 

överklagande till Högsta domstolen ska tillåtas, tar särskild hänsyn till att

 

det är fråga om ett mål som inte omfattas av den exklusiva behörigheten.

 

Mot bakgrund av detta anser regeringen att intresset av en samlad

 

prövning av frågor som hänger samman på de aktuella rättsområdena

 

väger tyngre än intresset av att begränsa tillämpningen av den förkortade

 

instanskedjan.

 

När allmän domstol enligt nuvarande ordning prövar immaterial-

 

rättsliga mål kan domstolen, med tillämpning av 14 kap. 6 § RB, pröva

 

ett annat mål mellan samma eller olika parter om det bedöms vara till

 

fördel för utredningen (jfr även 8 kap. 6 § KL). Bestämmelsen möjliggör

 

att kumulation kan ske exempelvis när olika käromål stödjer sig på

 

likartade grunder eller när bevisningen är densamma för flera käromål.

 

Enligt bestämmelsen kan kumulation även ske i de fall olika käromål

 

stödjer sig på väsentligen samma grund men käromålen inte väckts

 

samtidigt och kumulation enligt 14 kap. 1 och 2 §§ RB därför är

 

utesluten. Även i lagen om rättegången i arbetstvister finns en regel som

 

möjliggör handläggning av flera tvister mellan samma eller olika parter

 

om rätten med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner

 

sådan handläggning lämplig (1 kap. 1 § andra stycket LRA). För Arbets-

 

domstolen är denna regel en forumregel på så sätt att den möjliggör för

 

domstolen att, gemensamt med en arbetstvist, pröva andra tvister än

 

arbetstvister (se prop. 1974:77 s. 142). En liknande regel föreslogs av

 

Miljöprocessutredningen (se betänkandet Miljöprocessen, SOU 2009:10,

 

s. 473 f.). Förslaget ledde dock inte till någon lagstiftning med hänvis-

 

ning till bristande beredningsunderlag (prop. 2009/10:215 s. 146).

 

För att uppnå en effektiv och processekonomisk handläggning och för

 

att reformen ska få avsett genomslag anser regeringen i likhet med Svea

 

hovrätt att Patent- och marknadsdomstolen, gemensamt med ett mål som

 

omfattas av domstolens exklusiva behörighet, bör kunna pröva andra

180

tvistemål mellan samma eller olika parter. En förutsättning för detta bör

dock vara att domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omstän- digheter anser att det är lämpligt i det enskilda fallet. Det bör således inte finnas någon ovillkorlig rätt att få ett annat tvistemål prövat gemensamt med ett immaterialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrens- rättsligt mål. En regel som lämnar ett så stort handlingsutrymme åt dom- stolen kan i och för sig vara ett osäkerhetsmoment för den som överväger att väcka en talan i Patent- och marknadsdomstolen. Det var också ett av skälen bakom promemorians förslag om delvis mer begränsade behörig- hetsregler. Det ska dock beaktas att, även om domstolen förfogar över frågan, bör parternas uppfattning tillmätas betydelse. Den potentiella osäkerheten uppvägs dessutom enligt regeringens uppfattning av de för- delar som regeln innebär för parter, bl.a. i form av besparing av kostna- der och besvär som annars skulle uppstå på grund av att de skulle behöva föra en process i en annan domstol. Regeringen har också fullt förtroende för domstolarnas förmåga att tillämpa en sådan regel på ett sätt som leder till rättssäkerhet och förutsebarhet i rättstillämpningen. Den föreslagna bestämmelsen bör tas in i den nya lagen om patent- och marknads- domstolar.

När det gäller bedömningen av i vilka situationer som det kan vara lämpligt att Patent- och marknadsdomstolen prövar ett annat tvistemål kan viss ledning hämtas från tillämpningen av kumulationsregeln i 14 kap. 6 § RB. Om exempelvis en kärande, gemensamt med en talan som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet, väcker ett annat käromål mot samma eller olika svarande och käromålen stödjer sig på väsentligen samma eller likartade grunder bör det ofta vara lämpligt att målen prövas gemensamt i Patent- och marknadsdomstolen. Exempelvis bör således en talan om intrång i en ensamrätt kunna kombineras med en talan om att motparten brutit mot ett avtal angående samma ensamrätt, t.ex. ett licensavtal. Även i andra fall kan det finnas ett så nära samband mellan de frågor som ska prövas att det framstår som lämpligt att flera mål prövas i ett sammanhang. Även en talan som den ursprunglige svaranden väcker mot käranden bör kunna prövas i Patent- och marknadsdomstolen. Genom kravet på att det ska vara lämpligt med hänsyn till utredningen bör det i regel förutsättas att målet gäller samma sak eller en sak som har gemenskap med det immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga målet. Detta är ofta fallet när svaranden till grund för talan åberopar en omständighet som också åberopas till stöd för ett bestridande. Ett exempel är då det i Patent- och marknadsdomstolen väckts en talan om överföring av patent på grund av avtal och svaranden gör gällande att avtalet i fråga är ogiltigt.

Enligt rättegångsbalkens regler kan kumulation ske även när den ursprunglige svaranden genstämningsvis kräver avräkning av en mot- fordran (14 kap. 3 § andra ledet RB). Bestämmelsen är tillämplig både på de fall när motfordran kan sägas ha gemenskap med huvudkäromålet och fall då motfordran helt saknar samband med det rättsförhållande som huvudkäromålet avser (se Fitger m.fl. Rättegångsbalken s. 14:16). I pro- memorian föreslås att Patent- och marknadsdomstolen ska vara behörig att pröva även en sådan talan. Som Göta hovrätt påpekar skulle det inne- bära att Patent- och marknadsdomstolen skulle kunna pröva en talan som har sin grund i rättsförhållanden som faller utanför domstolens exklusiva

Prop. 2015/16:57

181

Prop. 2015/16:57

behörighet. I likhet med Göta hovrätt anser regeringen att detta framstår

 

som mindre lämpligt. Genom kravet på att Patent- och marknads-

 

domstolen får ta upp ett annat tvistemål endast om det är lämpligt med

 

hänsyn till bl.a. utredningen kommer dock mål angående motfordringar

 

som saknar samband med det rättsförhållande som det immaterial-

 

rättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga målet avser,

 

att falla utanför domstolens behörighet. Endast mål angående motford-

 

ringar som har ett sådant samband kommer därmed att falla inom dom-

 

stolens behörighet.

 

I promemorian föreslås att Patent- och marknadsdomstolens utvidgade

 

behörighet ska vara beroende av att talan väcks vid en viss senaste tid-

 

punkt (jfr 14 kap. 7 § andra stycket RB). Någon sådan begränsning gäller

 

inte vid kumulation enligt 14 kap. 7 § RB och är inte heller något krav

 

vid kumulation enligt lagen om rättegången i arbetstvister. I förarbetena

 

till den lagen uttalas att domstolen vid den lämplighetsbedömning som

 

ska göras enligt 1 kap. 1 § andra stycket ska beakta bl.a. kärandens

 

intresse av att ett avgörande av arbetstvisten inte fördröjs av den gemen-

 

samma handläggningen (se proposition med förslag till lag om rätte-

 

gången i arbetstvister, m.m., prop. 1974:77, s. 142).

 

En ändamålsenlig och effektiv handläggning av tvistemål förutsätter,

 

som Sveriges advokatsamfund framhåller, att det finns regler som för-

 

hindrar en part från att agera i illojalt syfte. Om Patent- och marknads-

 

domstolen skulle ta upp en talan som väcks först på ett sent stadium av

 

handläggningen av det immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga eller

 

konkurrensrättsliga målet (jfr 14 kap. 7 a § RB) skulle det kunna medföra

 

att det sistnämnda målet inte kan avgöras med den skyndsamhet som är

 

önskvärd. Denna aspekt är något som domstolen bör kunna beakta inom

 

ramen för den lämplighetbedömning som domstolen ska göra i varje

 

enskilt fall. Till skillnad från vad som föreslås i promemorian anser

 

regeringen att det mot den bakgrunden inte finns skäl att ställa upp några

 

särskilda tidsfrister för talans väckande.

 

Det bör dock finnas vissa begränsningar i möjligheten för Patent- och

 

marknadsdomstolen att pröva andra tvistemål. På samma sätt som före-

 

slås i fråga om Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet

 

bör domstolen inte kunna pröva sådana tvister som ska handläggas enligt

 

lagen om rättegången i arbetstvister (se avsnitt 7.1). Patent- och

 

marknadsdomstolens behörighet bör dessutom vara beroende av att något

 

annat inte följer av reglerna i 10 kap. RB. Exempelvis kan parterna ha

 

träffat ett avtal om val av behörig domstol (10 kap. 16 § RB) eller en

 

tvist kan omfattas av någon annan domstols exklusiva behörighet

 

(10 kap. 17 § RB). Som anges i promemorian följer dessa begränsningar

 

av hänvisningen till rättegångsbalkens regler i den nya lagen om patent-

 

och marknadsdomstolar (se avsnitt 9.1).

 

Syftet med att ge Patent- och marknadsdomstolen behörighet att pröva

 

andra tvistemål är att möjliggöra för domstolen att handlägga sådana mål

 

gemensamt med ett immaterialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller

 

konkurrensrättsligt mål. Frågan är om det ändå skulle finnas anledning

 

att införa en möjlighet att under handläggningen kunna särskilja målen,

 

t.ex. med hänsyn till tidpunkten för talans väckande i det andra målet.

 

Som anges ovan kan den omständigheten att en talan väcks först på ett

182

sent stadium av handläggningen av det immaterialrättsliga, marknads-

föringsrättsliga eller konkurrensrättsliga målet, dock beaktas vid Prop. 2015/16:57 bedömningen av om det är lämpligt att Patent- och marknadsdomstolen

prövar talan. Mot den bakgrunden bör det bli ovanligt med situationer där målen behöver särskiljas. De angivna omständigheterna leder vid en samlad bedömning till slutsatsen att det inte bör införas någon möjlighet att särskilja de gemensamt handlagda målen i fall då ett immaterial- rättslig, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål har kumu- lerats med ett annat tvistemål.

När det gäller frågan vilken rättegångsform som ska tillämpas vid gemensam handläggning av dispositiva och indispositiva tvistemål, se avsnitt 12.2.1. I avsnitt 10 föreslås att det för de marknadsförings- rättsliga, konkurrensrättsliga och vissa immaterialrättsliga mål ska gälla särskilda sammansättningsregler. Om ett sådant mål kumuleras med ett annat tvistemål ska rätten ha den sammansättning som det marknads- föringsrättsliga, konkurrensrättsliga eller immaterialrättsliga målet kräver (se avsnitt 10.2).

Patent- och marknadsdomstolens möjligheter att pröva mål om företags- hemligheter

När det gäller frågan huruvida mål om företagshemligheter bör samlas med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen och ärendena finns det, som anges i departementspro- memorian, särskilda komplikationer till följd av kopplingen till arbets- rätten. I departementspromemorian anges vidare att den nuvarande prövningsordningen, såvitt framkommit, fungerat väl och att lagstift- ningen rörande företagshemligheter är föremål för översyn (jfr betänkandet Förstärkt skydd för företagshemligheter av Utredningen om skyddet för företagshemligheter, SOU 2008:63). Med hänsyn till bl.a. detta görs i departementspromemorian bedömningen att det sammantaget finns övervägande skäl för att inte låta mål om företagshemligheter omfattas av reformen.

Som skäl för att även mål om företagshemligheter ska samlas med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena anför bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Juri- diska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Patent- och regist- reringsverket, Sveriges advokatsamfund, Företagarna, SFIR och SEPAF att dessa mål har en stark koppling till såväl immaterialrätten som konkurrensrätten. Flera av remissinstanserna anför vidare att det inte är ovanligt att en rättighetshavare som grund för talan åberopar skydd enligt både lagen om skydd för företagshemligheter och någon av de immaterialrättsliga lagarna, t.ex. lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Enligt nuvarande ordning är det möjligt att pröva dessa frågor i ett sammanhang. Starka processekonomiska skäl talar för att detta ska vara möjligt även fortsättningsvis. Som ett alternativ till att samla mål om företagshemligheter med de mål och ärenden som omfattas av reformen föreslår SEPAF och Stockholms tingsrätt att det införs en fakultativ kumulationsregel som gör det möjligt för Patent- och marknadsdomstolen att pröva frågor om företagshemligheter när dessa har samband med ett mål som omfattas av domstolens behörighet.

183

Prop. 2015/16:57

Regeringen instämmer i departementspromemorians bedömning att det

 

inte är aktuellt att ändra prövningsordningen för de mål om företags-

 

hemligheter som ska handläggas som arbetstvister enligt lagen om

 

rättegången i arbetstvister. Dessa bör även fortsättningsvis handläggas

 

enligt den lagen och därmed prövas av tingsrätt eller Arbetsdomstolen.

 

De fortsatta övervägandena avser därför endast sådana mål om

 

företagshemligheter som inte utgör arbetstvister.

 

Även om lagen om skydd för företagshemligheter har anknytning till

 

såväl immaterialrätt som konkurrensrätt och det därmed kan finnas

 

fördelar med att mål som rör tillämpningen av lagen prövas av Patent-

 

och marknadsdomstolen finns det också skäl som talar mot en sådan

 

lösning. Målen har också koppling till andra rättsområden, förutom

 

arbetsrätten även straffrätten och yttrandefriheten. Regeringen föreslår att

 

det ska gälla en särskild instansordning för de tvistemål och ärenden som

 

omfattas av patent- och marknadsdomstolsreformen (se avsnitt 6.6).

 

Denna instansordning utgör ett principiellt avsteg från vad som i

 

allmänhet gäller och den bör därför inte omfatta fler måltyper än

 

nödvändigt. Detta gör sig gällande med särskild styrka i förhållande till

 

måltyper med beröringspunkter till så många rättsområden som målen

 

rörande företagshemligheter. I motsats till bland andra Sveriges advokat-

 

samfund, Företagarna och SEPAF anser regeringen därför att det

 

åtminstone inte till en början bör skapas någon generell exklusiv

 

behörighet för Patent- och marknadsdomstolen att pröva tvistemål om

 

företagshemligheter. Tingsrätt bör i stället även fortsättningsvis vara

 

behörig att pröva sådana tvistemål. Detsamma bör gälla för de mål om

 

företagshemligheter som utgör brottmål.

 

Som flera remissinstanser framhåller finns det dock starka process-

 

ekonomiska skäl som talar för att en talan om skadestånd eller vites-

 

förbud enligt lagen om skydd för företagshemligheter bör kunna prövas

 

gemensamt med en talan om exempelvis upphovsrättsintrång eller

 

vitesförbud enligt upphovsrättslagen (se t.ex. RH 2002:11). Inom ramen

 

för rättegångsbalkens regler (14 kap. RB) är detta möjligt enligt nuvar-

 

ande ordning. För att den nya domstolsordningen inte ska innebära en

 

försämring i detta avseende bör en gemensam prövning i denna situation

 

även fortsättningsvis vara möjlig.

 

I promemorian föreslås att det i lagen om skydd för företagshemlig-

 

heter ska införas en regel som ger Patent- och marknadsdomstolen

 

behörighet att pröva ett tvistemål enligt den lagen om talan väcks

 

samtidigt med en talan enligt någon av de lagar som omfattas av Patent-

 

och marknadsdomstolens exklusiva behörighet och detta bedöms vara

 

lämpligt. Förslaget ska ses i ljuset av att den i promemorian föreslagna

 

möjligheten för Patent- och marknadsdomstolen att pröva andra tvistemål

 

är mer begränsad än den möjlighet som nu föreslås. Med den nu

 

föreslagna utformningen av behörighetsregeln kommer Patent- och mark-

 

nadsdomstolen att kunna pröva ett tvistemål enligt lagen om skydd för

 

företagshemligheter gemensamt med ett immaterialrättsligt, marknads-

 

föringsrättsligt eller konkurrensrättsligt tvistemål, om domstolen

 

bedömer att detta är lämpligt och förutsatt att det inte är fråga om en

 

arbetstvist. I förhållande till promemorians förslag innebär detta inte

 

någon ändring i sak förutom att det – i enlighet med vad Svea hovrätt,

184

Marknadsdomstolen och SFIR efterfrågar – inte uppställs något krav på

att talan ska väckas samtidigt. Regeringen anser att detta är en lämplig Prop. 2015/16:57 ordning och att det därför inte finns skäl att införa en särskild behörig-

hetsregel för mål om företagshemligheter.

7.3Patent- och marknadsdomstolen ges viss behörighet att pröva blandade åtal m.m.

Regeringens förslag: Flertalet av bestämmelserna om domstolars behörighet och överlämnande av mål i 19 kap. RB ska gälla i för- hållande till Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska Patent- och marknadsdomstolen jämställas med en sådan allmän underrätt som det gäller särskilda forumregler för (19 kap. 9 § första stycket första meningen RB). Ett åtal för ett brott enligt patentlagen eller växtförädlarrättslagen ska dock inte kunna prövas gemensamt med ett åtal för ett annat brott.

Departementspromemorian innehåller inte något förslag i denna del.

Remissinstanserna: Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt anför att det enligt nuvarande ordning inte finns någon möjlighet för en särskild domstol att pröva mål som innefattar såväl immaterialrättslig brottslighet som annan brottslighet, s.k. blandade åtal, och att det därför bör införas en bestämmelse som möjliggör detta. Hovrätten anser vidare att immaterialrättsliga brottmål i undantagsfall bör kunna prövas av en annan domstol än Patent- och marknadsdomstolen. Linköpings tingsrätt ifrågasätter om Patent- och marknadsdomstolen bör kunna pröva blandade åtal.

Stockholms tingsrätt anför att Patent- och marknadsdomstolens behörighet inte tycks omfatta mål om näringsförbud som grundas på att någon har begått ett brott enligt den immaterialrättsliga lagstiftningen och inte heller mål om förverkande enligt brottsbalken som baseras på brott enligt den immaterialrättsliga lagstiftningen eller på att ett föremål kan befaras komma till användning vid brott enligt samma lagstiftning. Det finns enligt tingsrätten skäl att låta Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfatta även sådana mål.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (prome- morian s. 54–61).

Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt är tveksam till förslaget att Patent- och marknadsdomstolen, gemensamt med ett immaterialrättsligt brottmål, ska kunna pröva andra brottmål där en eller flera andra personer åtalas för ett eller flera andra brott. Enligt tingsrätten bör det i lag framgå att detta endast kan ske efter samtycke från eller åtminstone samråd med åklagare och de medtilltalades försvarare. Göteborgs tings- rätt anser vidare att ett beslut att handlägga ett immaterialrättsligt brott- mål gemensamt med ett annat brottmål bör kunna överklagas, lämpligen till hovrätt. Tingsrätten ifrågasätter om patent- och marknadsdomstolarna har erforderlig erfarenhet och kompetens för att döma i andra brottmål än sådana som gäller immaterialrätt. Malmö tingsrätt framhåller vikten av

att det ges vägledning i fråga om när det är olämpligt att Patent- och

185

Prop. 2015/16:57 marknadsdomstolen prövar blandade åtal. Jusek anser att frågan om Patent- och marknadsdomstolen ska ges behörighet att pröva blandade åtal kan behöva ses över ytterligare så att det blir tydligt var ett brottmål kan komma att handläggas. Svea hovrätt yttrar sig på nytt i frågan om immaterialrättsliga brottmål i undantagsfall bör kunna prövas av en annan domstol än Patent- och marknadsdomstolen.

Stockholms tingsrätt anser att det, även om det är extremt ovanligt att åtal väcks för ett brott enligt patent- eller växtförädlarrättslagen, finns skäl att överväga att ge Patent- och marknadsdomstolen behörighet att även i sådana mål pröva yrkanden om förverkande och företagsbot som riktas mot någon annan än den tilltalade samt yrkanden om närings- förbud. Tingsrätten anser att det även finns skäl att överväga att ge Patent- och marknadsdomstolen behörighet att pröva mål om förverkan- de, företagsbot och näringsförbud där yrkandet grundas på begångna eller befarade brott mot de immaterialrättsliga lagar som omfattas av domstolens exklusiva behörighet. Om de föreslagna ändringarna skulle förutsätta ytterligare beredningsunderlag anser tingsrätten att frågorna med fördel kan hanteras inom ramen för en framtida utvärdering av reformen.

Skälen för regeringens förslag

Behörighet att pröva blandade åtal

En särskild fråga som uppkommer med anledning av förslaget att de immaterialrättsliga brottmålen ska samlas i särskilda domstolar (se avsnitt 5.3.2 och 6.2) är vad som ska gälla i fråga om domstolarnas behörighet bl.a. då någon åtalas för både immaterialrättslig brottslighet och annan brottslighet.

Regler om domstols behörighet i brottmål, s.k. forumregler, finns i bl.a. rättegångsbalken (19 kap. RB). Enligt rättegångsbalken gäller att om någon har begått flera brott, får åtal för samtliga brott tas upp av den domstol som är behörig att ta upp åtal för något av brotten (19 kap. 6 § RB). En förutsättning för detta är att domstolen med hänsyn till utred- ningen, kostnader och andra omständigheter anser att det är lämpligt. Om åtal har väckts mot någon för flera brott ska åtalen handläggas i en rättegång. Om det är till fördel för målets handläggning och det inte finns särskilda skäl mot det får dock åtalen handläggas var för sig. Åtalen får inte förenas om domstolen är obehörig att handlägga något av åtalen eller om det gäller olika rättegångsformer för dem (45 kap. 3 § RB).

I åtskilliga lagar finns det särskilda forumregler som anger att ett visst slags brott ska åtalas vid en viss angiven domstol. Enligt nuvarande ord- ning är exempelvis Stockholms tingsrätt exklusivt behörig att ta upp åtal angående patentintrång (65 § PL). Om någon har begått ett brott för vil- ket åtal ska tas upp vid en viss allmän underrätt, dels ett annat brott, kan det förstnämnda brottet inte på grund av vad som sägs i 19 kap. 6 § RB åtalas vid den domstol som är behörig att ta upp det sistnämnda brottet (19 kap. 9 § första stycket första meningen RB). Däremot är det ingen- ting som hindrar att båda brotten åtalas vid den domstol som är behörig att ta upp det förstnämnda brottet. Som Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt påpekar är bestämmelserna i 19 kap. RB inte tillämpliga om en

186

ansvarsfråga ska tas upp av en särskild domstol (19 kap. 9 § första stycket andra meningen RB).

Som skäl mot att Patent- och marknadsdomstolen ska kunna pröva blandade åtal anför Linköpings tingsrätt att det kan uppstå situationer då det är mindre lämpligt att ett brottmål handläggs av Patent- och marknadsdomstolen. Som exempel nämner tingsrätten att ett immaterial- rättsligt mål är av mindre betydelse i förhållande till övrig brottslighet eller att ett åtal avseende ett immaterialrättsligt brott läggs ner och det endast kvarstår åtal för annan brottslighet.

Frågan om Patent- och marknadsdomstolen bör vara behörig att pröva blandade åtal ska ses i ljuset av att antalet immaterialrättsliga brottmål är relativt få (ca 20 mål per år) och att risken för blandade åtal av betydelse får anses vara liten. Som Stockholms tingsrätt påpekar är det extremt ovanligt att åtal väcks för ett brott mot patentlagen eller växtförädlar- rättslagen. Ur straffrättslig synvinkel är det önskvärt att brottslighet bedöms samlat så att det blir möjligt att bestämma en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Även processekonomiska skäl talar för att flera åtal mot en och samma person ska kunna hanteras samlat. För en tilltalad är det vidare i allmänhet mindre betungande att inställa sig i endast en domstol. Eftersom patent- och marknadsdomstolarna kommer att utgöra särskilda domstolar vid Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt kommer det i domstolarna att finnas både kompetens och erfarenhet av att döma i brottmål, vilket Göteborgs tingsrätt ifrågasätter. Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att Patent- och marknadsdomstolen bör ges behörighet att pröva blandade åtal. För att domstolen ska kunna ta upp ett annat åtal bör krävas att domstolen med hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter anser att gemensam handläggning är lämplig (jfr 19 kap. 6 § RB). Därvid utgör naturligtvis parternas inställning till denna fråga en viktig omständighet. Det finns inte, som Göteborgs tingsrätt föreslår, något behov att för dessa typer av beslut införa några särskilda regler om överklagande.

I promemorian konstateras att, i de fall en gemensam handläggning av flera åtal i Patent- och marknadsdomstolen inte bedöms vara lämplig, åtalen måste prövas separat. Svea hovrätt anser att en sådan ordning är mindre lämplig i de fall den immaterialrättsliga brottsligheten i förhållande till den övriga misstänkta brottsligheten är av helt under- ordnad betydelse. I dessa fall anser Svea hovrätt att åtalen, dvs. även åtalet för den immaterialrättsliga brottsligheten, bör prövas av den domstol som enligt rättegångsbalkens regler (19 kap. 1 eller 2 §§ RB) annars är behörig. En ordning som innebär att åtalen måste prövas separat skulle enligt hovrätten medföra en rad olägenheter för såväl domstolarna som parterna och andra berörda aktörer. En sådan ordning skulle dessutom medföra kostnadsökningar och omotiverade effektiv- itetsförluster och det skulle inte heller vara möjligt att beakta den straffrättsliga principen om gemensam påföljdsbestämning för samlad brottslighet.

I avsnitt 7.1 föreslås att Patent- och marknadsdomstolens behörighet att pröva immaterialrättsliga brottmål ska vara exklusiv, vilket innebär att andra domstolar inte kommer att kunna pröva sådana mål. Som Svea hovrätt anger är det i regel inte lämpligt att Patent- och marknads- domstolen prövar blandade åtal i de fall då den immaterialrättsliga

Prop. 2015/16:57

187

Prop. 2015/16:57 brottsligheten i förhållande till den andra brottsligheten är av helt underordnad betydelse. Detta är en omständighet som bör beaktas vid den lämplighetsbedömning som Patent- och marknadsdomstolen ska göra i varje enskilt fall då den tar ställning till om flera åtal ska prövas gemensamt. Svea hovrätt föreslår därutöver att det för dessa fall bör finnas ett undantag från Patent- och marknadsdomstolens annars exklusiva behörighet som möjliggör att åtalen prövas gemensamt av en annan domstol. Även Lagrådet anser att en sådan möjlighet bör över- vägas och pekar särskilt på att antalet lagföringar avseende immaterial- rättsbrott kan komma att öka till följd av den prioritet hos polis- och åklagarmyndigheterna som dessa brott getts under senare år. Med hänsyn till att de immaterialrättsliga brottmålen för närvarande är få till antalet och att risken för blandade åtal av betydelse får anses vara relativt liten framstår emellertid behovet av en sådan reglering inte i nuläget som särskilt stort enligt regeringens uppfattning. Till detta kommer att immaterialrättsliga mål och ärenden i övrigt inte längre kommer att prövas av andra domstolar än patent- och marknadsdomstolarna. Övriga domstolar kommer därmed att ha sämre förutsättningar än för närvarande att pröva immaterialrättsliga brottmål. Eftersom syftet med reformen är att samla alla mål på rättsområdet skulle det också riskera att minska genomslaget av reformen. En sådan ordning skulle dessutom avvika från vad som enligt nuvarande ordning gäller då det finns särskilda bestämmelser som anger att åtal för ett visst brott ska prövas av en viss domstol (se 19 kap. 9 § RB). Mot denna bakgrund anser regeringen att övervägande skäl talar för att inte nu införa en möjlighet för annan domstol än Patent- och marknadsdomstolen att pröva ett åtal för ett immaterialrättsligt brott. Regeringen delar dock Lagrådets uppfattning att det finns anledning att särskilt uppmärksamma frågan vid den kommande uppföljningen av reformen.

Den av Linköpings tingsrätt nämnda situationen att ett åtal avseende ett immaterialrättsligt brott läggs ner och att det endast kvarstår ett åtal för annan brottslighet, kommer enligt regeringens bedömning inte att bli vanligt förekommande. Om situationen uppstår bör den hanteras på samma sätt som gäller enligt rättegångsbalken när något förhållande som har grundat domstolens behörighet ändras under processen. Enligt rättegångsbalken behåller en domstol sin behörighet att handlägga ett mål om något förhållande som har grundat behörigheten ändras efter det att stämning har delgetts den misstänkte (19 kap. 7 § första stycket RB). I stället för att fortsätta handläggningen av målet får domstolen under vissa förutsättningar överlämna målet till en annan behörig tingsrätt. En mot- svarande överlämnandemöjlighet finns även om flera mål om allmänt åtal mot en tilltalad pågår samtidigt vid olika hovrätter (19 kap. 7 § andra och tredje styckena RB). Om ett åtal för ett immaterialrättsligt brott läggs ner och det endast kvarstår åtal för annan brottslighet bör Patent- och marknadsdomstolen således inte förlora sin behörighet att handlägga målet förutsatt att stämning har delgetts den misstänkte. På samma sätt som gäller enligt rättegångsbalken bör dock Patent- och marknads- domstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen, i den aktuella situa- tionen, även ha en möjlighet att överlämna målet till en annan behörig tingsrätt respektive hovrätt.

188

En situation som kan uppstå när någon åtalas för både ett immaterial- rättsligt brott och ett annat brott är att en eller flera ytterligare personer åtalas för det senare brottet. Inte heller denna situation bedöms bli vanligt förekommande. För att undvika de olägenheter som kan uppstå om flera åtal mot en person måste handläggas i olika rättegångar föreslås i promemorian att Patent- och marknadsdomstolen, i den aktuella situationen, även bör ha möjlighet att pröva åtalet mot den eller de ytterligare personer som är åtalade för medverkan i brottet. Göteborgs tingsrätt är tveksam till förslaget. Enligt tingsrätten kan förslaget medföra olägenheter för de medtilltalade som befinner sig långt från Stockholm och som genom att de tvingas infinna sig vid Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt skulle drabbas av ökade kostnader.

Möjligheten att pröva åtal mot flera personer som har medverkat till ett brott vid en domstol som är behörig för någon av personerna i fråga finns redan enligt nuvarande ordning (se 19 kap. 3 § RB). Att Patent- och marknadsdomstolen ges motsvarande möjlighet innebär således inte någon nyordning. Om det med hänsyn till omfattningen av det åtal som avser flera personer eller om det av andra skäl inte är lämpligt att åtalet prövas av Patent- och marknadsdomstolen kan detta beaktas vid den lämplighetsbedömning som domstolen ska göra då den tar ställning till om åtalet ska prövas där. Som anges ovan bör hänsyn även tas till parternas inställning i frågan. Regeringen anser, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, att Patent- och marknadsdomstolen i vissa fall bör kunna pröva åtal mot annan än den som är misstänkt för immaterial- rättslig brottslighet.

Möjligheten att pröva blandade åtal bör inte gälla i de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga brottmålen eftersom det för dessa mål föreslås särskilda sammansättningsregler som innebär att nämndemän inte kommer att ingå i rätten (se avsnitt 10.2).

Vissa av rättegångsbalkens bestämmelser om domstolars behörighet och om överlämnande av mål bör gälla

Även när det gäller flera andra regler i 19 kap. RB finns det ett behov av motsvarande regler för patent- och marknadsdomstolarna. Det gäller bestämmelserna om domstols behörighet vid prövningen av en fråga om ansvar för bl.a. falskt eller obefogat åtal (4 §) och ansvar för en rättegångsförseelse eller ett annat brott under rättegången (5 §). Även bestämmelserna om domstols behörighet vid beslut som inte utan fara kan skjutas upp (8 §) samt om avtal om val av domstol (9 § andra stycket) är av relevans för patent- och marknadsdomstolarna. Detsamma gäller i fråga om högre rätts skyldighet att pröva lägre rätts behörighet (10 §), möjligheten för högre rätt att på begäran av en part hänvisa ett mål som väckts vid en obehörig domstol till en behörig domstol (11 §) och möjligheten för en obehörig domstol att under vissa förutsättningar överlämna en ansökan till en behörig domstol (11 a §).

Frågor som avser åtgärder under förundersökningen och användande av tvångsmedel, t.ex. förordnande av offentlig försvarare och häktning, kan uppkomma innan åtal har väckts. När det gäller misstanke om brott som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens behörighet blir dom-

Prop. 2015/16:57

189

Prop. 2015/16:57 stolen behörig att pröva även dessa frågor. På samma sätt som enligt rättegångsbalken finns det ett behov av att reglerna för patent- och marknadsdomstolarna om behörighet och överlämnande av mål ska kunna tillämpas även i fråga om domstolarnas befattning med förunder- sökning och användande av tvångsmedel. Om beslut i en sådan fråga bör fattas utan dröjsmål bör frågan få tas upp även av en annan domstol än Patent- och marknadsdomstolen (jfr 19 kap. 12 § RB).

Behörighet att pröva frågor om företagsbot, förverkande och närings- förbud

I brottmål kan det uppkomma frågor om bl.a. företagsbot, förverkande och näringsförbud.

Företagsbot är en ekonomisk sanktion som under vissa förutsättningar kan åläggas en näringsidkare för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet. Företagsbot får åläggas en fysisk eller juridisk person på yrkande av åklagare. Bestämmelser om företagsbot finns i brotts- balken (36 kap. brottsbalken, BrB).

På immaterialrättens område finns särskilda bestämmelser om förver- kande av egendom med avseende på vilken brott föreligger i respektive immaterialrättslig lag (se t.ex. 53 a § URL, 57 a § PL och 8 kap. 2 § VML). Enligt dessa bestämmelser kan förverkande även ske av utbyte av brott, kostnadsersättningar och egendom som har använts som eller har varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott. I stället för viss egendom får dess värde förklaras förverkat. Talan om förverkande förs av åklagare eller målsägande. I brottsbalken finns ytterligare bestämmel- ser om förverkande som kan tillämpas vid intrång i en immateriell rättighet (36 kap. 3 och 4 §§ BrB).

Både förverkande och företagsbot utgör särskild rättsverkan av brott (1 kap. 8 § BrB). Av detta följer att i de fall en talan om förverkande eller företagsbot riktas mot någon som samtidigt är åtalad för brott, ska talan prövas i samband med att åtalet för det aktuella brottet prövas (se propositionen om ändring i brottsbalken m.m. (företagsbot), prop. 1985/86:23, s. 56 och NJA 1990 s. 401).

Talan om förverkande kan också föras mot någon annan än den som är tilltalad (se 36 kap. 5 § BrB). Detsamma gäller i fråga om företagsbot, t.ex. då näringsverksamheten bedrivs i form av en juridisk person eller när brottet begåtts av någon som är anställd i en enskild näringsidkares verksamhet. Lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förver- kande m.m. (1986 års förfarandelag) innehåller förfaranderegler vid prövningen av en fråga om förverkande av egendom till det allmänna eller om annan särskild rättsverkan av brott, som företagsbot, när frågan inte rör någon som är tilltalad för brott. En fråga som avses i lagen ska prövas av tingsrätt efter särskild talan och för en sådan talan gäller i tillämpliga delar reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter (2 § 1986 års förfarandelag). Detta innebär bl.a. att forumreglerna i 19 kap. RB är tillämpliga när det gäller frågan vilken domstol som är behörig att pröva talan (se propositionen Företagsbot, prop. 2005/06:59, s. 49 och prop. 1985/86:23 s. 57).

Patent- och marknadsdomstolen kommer att vara exklusivt behörig att

pröva mål om förverkande enligt de immaterialrättsliga lagarna (se

190

avsnitt 7.1). Vidare innebär den omständigheten att förverkande och före- tagsbot utgör särskild rättsverkan av brott att Patent- och marknads- domstolen, vid prövningen av ett åtal för immaterialrättslig brottslighet, även kommer att kunna pröva eventuella yrkanden om förverkande eller företagsbot som riktas mot den tilltalade.

Från processekonomiska utgångspunkter är det lämpligt att även frågor om förverkande och företagsbot som rör någon annan än den som är tilltalad för brott prövas samtidigt med en talan om ansvar för brottet i fråga. Annars finns det en risk att utredningen om själva brottet måste läggas fram vid flera tillfällen. Regeringen anser därför att Patent- och marknadsdomstolen, gemensamt med ett immaterialrättsligt brottmål, bör ha möjlighet att pröva frågor om förverkande och företagsbot som riktas mot någon annan än den tilltalade.

En annan fråga som kan aktualiseras i samband med ett brottmål är näringsförbud. Näringsförbud kan bl.a. meddelas den som grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamheten och som därvid har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa, om ett sådant förbud är påkallat från allmän synpunkt (4 § lagen om näringsförbud). En talan om närings- förbud på grund av brott förs av åklagare med tillämpning av bestämm- elserna om talan i brottmål (15 § lagen om näringsförbud). För för- farandet gäller vad som i allmänhet är föreskrivet för mål som rör allmänt åtal för brott där det inte är föreskrivet strängare straff än ett år. När det gäller frågan vilken domstol som ska pröva en talan om närings- förbud tillämpas forumreglerna för brottmål i 19 kap. RB (se propo- sitionen om lag om näringsförbud, m.m., prop. 1985/86:126, s. 168). Det innebär bl.a. att en talan om näringsförbud som förs mot en tilltalad samtidigt med en talan om ansvar för brott, enligt 19 kap. 6 § RB, kan prövas gemensamt av den behöriga domstolen (se propositionen om ändring i konkurslagen (1921:225), prop. 1979/80:83, s. 59). Regeringen anser att en motsvarande möjlighet bör finnas i Patent- och marknads- domstolen när talan om näringsförbud förs mot en tilltalad samtidigt med en talan om ansvar för ett immaterialrättsligt brott.

I promemorian anges att möjligheten att pröva frågor om förverkande och företagsbot mot någon annan än den tilltalade samt frågor om näringsförbud inte bör gälla i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga brottmål. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning när Stockholms tingsrätt handlägger patenträttsliga brottmål. Stockholms tingsrätt anser att det finns skäl att överväga att ge Patent- och marknadsdomstolen behörighet även i dessa fall. Vid prövningen av frågor om förverkande och företagsbot mot annan respektive närings- förbud på grund av brott ska nämndemän ingå i rätten (se 1 kap. 3 b § RB). På grund av att det i Patent- och marknadsdomstolen föreslås gälla särskilda sammansättningsregler för patenträttsliga och växtförädlar- rättsliga brottmål som innebär att nämndemän inte kan ingå i rätten, kommer dessa brottmål inte att kunna prövas gemensamt med mål om förverkande och företagsbot mot annan eller mål om näringsförbud. Det finns inte förutsättningar att nu föreslå någon annan ordning i detta hänseende. Frågan kan dock, liksom frågan huruvida Patent- och marknadsdomstolen bör vara behörig att pröva talan om förverkande, företagsbot och näringsförbud som grundas på begångna eller befarade

Prop. 2015/16:57

191

Prop. 2015/16:57 brott mot den immaterialrättsliga lagstiftningen, övervägas vid en utvärdering av reformen.

Lagtekniska överväganden

Den föreslagna ordningen i fråga om Patent- och marknadsdomstolens behörighet vid blandade åtal m.m. överensstämmer med vad som gäller enligt 19 kap. RB för mål som faller under allmän underrätts kompetens men för vilka särskilda forumregler gäller (19 kap. 9 § första stycket första meningen RB). Som anges ovan är bestämmelserna i 19 kap. RB inte tillämpliga om ansvarsfrågan ska tas upp av en särskild domstol (19 kap. 9 § första stycket andra meningen RB), vilket Patent- och marknadsdomstolen kommer att vara (jfr avsnitt 6). Som konstateras ovan finns det i patent- och marknadsdomstolarna ett behov av regler motsvarande flera av bestämmelserna i 19 kap. RB. Det kan sättas i fråga om undantaget för särskilda domstolar i 19 kap. 9 § RB fortfarande är relevant i alla avseenden i de fall ansvarsfrågan ska prövas av en särskild domstol inom ramen för de allmänna domstolarna. Det finns dock i detta lagstiftningsärende inte förutsättningar att ta ställning till den frågan. I stället bör relevanta bestämmelser i 19 kap. RB göras tillämpliga i förhållande till Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen genom en hänvisning i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser bör Patent- och marknadsdomstolen jämställas med sådan allmän underrätt för vilken särskilda forumregler gäller (19 kap. 9 § första stycket första meningen RB). Av rättegångsbalkens regler framgår under vilka förutsättningar kumulation ska ske (45 kap. 3 § RB).

 

8

En ny domstolslag

 

 

 

Regeringens förslag: Bestämmelser om domstolsorganisationen för

 

prövning av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och

 

konkurrensrättsliga mål och ärenden och vissa bestämmelser om

 

förfarandet i dessa mål och ärenden ska samlas i en särskild lag om

 

patent- och marknadsdomstolar.

 

Lagen om marknadsdomstol m.m. och lagen om Patentbesvärsrätten

 

ska upphävas.

 

 

 

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak

 

med regeringens (Ds 2014:2 s. 211 och 227–228). I departements-

 

promemorian föreslås dock att hittillsvarande bestämmelser om

 

Konsumentombudsmannen i lagen om marknadsdomstol m.m. förs över

 

till den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar.

 

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har

 

inte några invändningar mot det. Domstolsverket ifrågasätter om den

 

föreslagna bestämmelsen om Konsumentombudsmannen hör hemma i en

 

lag om patent- och marknadsdomstolar.

 

Skälen för regeringens förslag: Inrättandet av Patent- och marknads-

192

domstolen

och Patent- och marknadsöverdomstolen gör att det finns

behov av bestämmelser angående domstolarnas organisation och vilka Prop. 2015/16:57 som dömer i domstolarna. Dessa bestämmelser bör tas in i en särskild lag

(jfr t.ex. lagen om mark- och miljödomstolar). Den nya lagen bör även innehålla bestämmelser om domstolarnas sammansättning i den mån av- vikelser görs från rättegångsbalkens och ärendelagens regler (se närmare avsnitt 10). Den bör även innehålla vissa andra generella bestämmelser om förfarandet. Vilka processuella bestämmelser som bör finnas i den nya lagen och vilka bestämmelser som bör finnas i de materiella lagarna övervägs närmare i avsnitt 9.

En konsekvens av att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör med sina respektive verksamheter (se avsnitt 6.7) är att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten, PBRL, och lagen om marknadsdom- stol m.m., MDL, bör upphävas.

I såväl departementspromemorian som lagrådsremissen föreslås att bestämmelserna om Konsumentombudsmannen i 11 § MDL, ska föras över till den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. Domstolsverket och Lagrådet invänder mot bestämmelsernas placering och menar att de saknar anknytning till den nya lagen. Som påpekas i lagrådsremissen kommer det att finnas behov av de aktuella bestämmelserna även efter att lagen om marknadsdomstol m.m. upphävs. Det finns emellertid inte något som hindrar att de förs över till förordning. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att så bör ske. Bestämmelserna bör alltså inte tas in i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar.

9Handläggningsregler i patent- och marknadsdomstolarna

9.1Mål och ärenden som inleds genom ansökan

Regeringens förslag: Vid handläggning av mål ska rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål tillämpas, om inte något annat föreskrivs i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar eller annan lag.

Vid handläggning av mål om utdömande av vite ska rättegångs- balkens bestämmelser om bötesbrottmål tillämpas.

Vid handläggning av ärenden som inleds i domstol genom ansökan ska ärendelagens bestämmelser tillämpas, om inte något annat före- skrivs i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar eller annan lag.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 217–219).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det. Marknadsdomstolen och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt anser att det finns skäl att överväga i vilken

193

Prop. 2015/16:57

194

mån de marknadsrättsliga målen där enskilda parter står mot varandra ska handläggas som dispositiva eller indispositiva mål.

Skälen för regeringens förslag

Tvistemål och brottmål

De immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen i allmän domstol handläggs enligt nuvarande ordning enligt rätte- gångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål. I de materiella lagarna finns vissa processuella särbestämmelser.

De aktuella målen rör bl.a. frågor om skadestånd, förbud, konkurrens- skadeavgift och straffansvar. Rättegångsbalkens bestämmelser är väl an- passade för handläggningen av sådana frågor. Genom den nu föreslagna reformen överförs handläggningen av de aktuella målen till särskilda domstolar inom ramen för de allmänna domstolarna. Den nya ordningen för domstolsprövning medför enligt regeringens mening inte något behov av att ändra vilka regler som ska styra handläggningen. Målen bör därför även efter reformen handläggas som tvistemål eller brottmål enligt rätte- gångsbalkens regler. Detta bör framgå av den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. Behovet av särbestämmelser finns dock kvar. Av den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar bör det därför framgå att avsteg från rättegångsbalkens regler kan förekomma i annan lag (se närmare avsnitt 9.4).

För tvistemålens del är enligt nuvarande ordning olika handläggningsregler tillämpliga beroende på om målet är dispositivt eller indispositivt. I vissa fall framgår det uttryckligen av den materiella lagstiftningen om ett mål ska handläggas som ett dispositivt eller indispositivt tvistemål eller vilka bestämmelser om säkerhetsåtgärder som ska tillämpas (se t.ex. 36 och 59 § MfL och 3 kap. 21 § och 8 kap. 2 § KL). I andra fall, som när det gäller immaterialrättsliga mål om vitesförbud, är frågan inte reglerad i lag. I stället följer det av praxis (se NJA 2000 s. 435 I och II, jfr även Svea hovrätts beslut den 4 november 2008 i mål T 4421-08). När det gäller lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns det inte heller någon uttrycklig reglering av hur målen ska handläggas. I dessa mål, liksom i mål om förbud och åläggande enligt marknads- föringslagen, handlar det om att pröva om ett visst förfarande står i strid med bestämmelser som har till ändamål att skydda allmänna konsument- och näringsidkarintressen. Det har därför ansetts att rättegången närmast är att jämföra med rättegången i indispositiva tvistemål (se bl.a. propositionen Ny marknadsföringslag, prop. 1994/95:123 s.149). Målen har också i allt väsentligt handlagts som indispositiva i Marknads- domstolen.

Marknadsdomstolen och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt anser att det finns anledning att överväga i vilken utsträckning de marknadsrättsliga målen där enskilda står mot varandra ska handläggas som dispositiva eller indispositiva tvistemål. Enligt regeringens uppfattning saknas det dock anledning att i samband med denna reform göra någon ändring i förhållande till nuvarande ordning i fråga om hur de mål som omfattas av reformen ska handläggas. Detta innebär bl.a. att de mål som enligt nuvarande ordning handläggs enligt reglerna för indis-

positiva tvistemål ska göra det även i patent- och marknadsdomstolarna. Prop. 2015/16:57 Mot bakgrund av att de tvistemål som ska handläggas av patent- och marknadsdomstolarna kommer att vara såväl dispositiva som

indispositiva till sin karaktär bör hänvisningen i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar till rättegångsbalken göras till balkens regler om tvistemål (jfr prop. 2009/10:215 s. 155 f.).

Redan innan en talan väcks kan domstolen behöva ta ställning till pro- cessuella frågor rörande ett mål som kan förväntas bli handlagt vid dom- stolen. Exempel på sådana frågor är kvarstad och intrångsundersökning (se t.ex. 59 b § fjärde stycket PL). Sådana s.k. RB-ärenden registreras som mål (3 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol) och handläggs enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rätte- gångsfrågor oavsett om frågan uppkommer i ett pågående mål eller i tiden före ett mål inletts. Det finns enligt regeringens uppfattning inte anledning att ändra på denna ordning.

Mål om utdömande av vite

Mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga lagarna hand- läggs genomgående enligt rättegångsbalkens bestämmelser om mål som gäller brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs. I vissa av de berörda lagarna är detta uttryckligen angivet (se t.ex. 57 b § fjärde stycket PL). I andra fall tillämpas motsvarande regler i viteslagen. I syfte att skapa en enhetlig och tydlig ordning bör enligt regeringens uppfattning bestämmelser om tillämplig processlag i mål om utdömande av vite tas in i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Ansökningsärenden

Det finns några frågor som väcks genom en ansökan till domstol men där handläggningen sker enligt ärendelagens bestämmelser. Ett exempel är ärenden om informationsföreläggande (se t.ex. 57 e § tredje stycket PL). I dessa ärenden framställs normalt ett yrkande om ett sådant förelägg- ande innan svaranden i en eventuellt kommande rättegång är känd. Mot- part kan vara t.ex. en internetleverantör. Ett annat exempel på en ärende- typ som handläggs enligt ärendelagen är ansökan om tillstånd för Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning (5 kap. 3 § KL). Genom att ärendelagen tillämpas i dessa ärenden åstadkoms en tydlig reglering med en tydlig partsställning där den som yrkandet riktas mot kan få ersättning för sina rättegångskostnader (jfr propositionen Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG, prop. 2008/09:67, s. 155). Såvitt framkommit fungerar nuvarande ordning väl och det finns därför enligt regeringens mening inte heller i denna del anledning att göra några förändringar i fråga om tillämplig processlag när ärendena nu förs över till Patent- och marknadsdomstolen i första instans. Liksom för målen finns det vissa behov av särregler (se avsnitt 9.4). Det bör därför anges att ärendelagen endast tillämpas om inte annat följer av den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar eller annan lag. Det framstår vidare som lämpligt att i de fall en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen ska handläggas

195

Prop. 2015/16:57 enligt ärendelagen bör detta, liksom enligt nuvarande ordning, anges i den materiella lagstiftning som reglerar den fråga som ska prövas.

9.2Ärenden som inleds genom överklagande

Regeringens förslag: Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en myndighets beslut ska ärendelagen tillämpas, om inte något annat föreskrivs i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar eller annan lag.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 220–221).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning tillämpar Marknadsdomstolen ärendelagen vid prövningen av överklaganden av Konkurrensverkets och Konsumentombudsmannens beslut (8 kap. 1 § andra stycket KL och 59 § tredje stycket MfL). Denna ordning fungerar väl och att dessa ärenden genom reformen ska prövas av Patent- och marknadsdomstolen som första domstolsinstans föranleder enligt rege- ringen inte något behov av att ändra vilka regler som ska styra handlägg- ningen. Ärendelagen bör därför fortsatt tillämpas vid handläggningen i domstol av överklagade beslut av Konkurrensverket och Konsument- ombudsmannen.

De immaterialrättsliga registreringsmålen i Patentbesvärsrätten hand- läggs i huvudsak enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291), 8 § PBRL. Processreglerna i den lagen är tillskapade för att användas vid hand- läggningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna medan handläggning- en i allmän domstol, såvitt avser ärenden, som huvudregel styrs av ärendelagen. Genom att patent- och marknadsdomstolarna kommer att vara inordnade i den allmänna domstolsorganisationen får det anses före- ligga en stark presumtion för att domstolarna ska handlägga frågor om registrering av immateriella rättigheter enligt bestämmelserna i ärende- lagen. Motsvarande bedömning gjordes vid inrättandet av mark- och miljödomstolarna år 2010 för de mål som skulle komma att inledas i dessa domstolar genom överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (prop. 2009/10:215 s. 162). Ärendelagen tillämpas även i andra fall när en förvaltningsmyndighets beslut överklagas till allmän domstol. Därtill kommer att ärendelagen som anförs ovan kommer att vara tillämplig på patent- och marknadsdomstolarnas handläggning av överklagade myn- dighetsbeslut på det marknadsrättsliga området.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att ärendelagen ska tillämpas vid handläggningen av alla ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande från en förvaltningsmyndighet. Detta bör framgå av den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. I den lagen eller i annan lag kan det dock finnas särbestämmelser som avviker från vad som följer av ärendelagen (se avsnitt 9.4). Även detta bör framgå av lagen om patent- och marknadsdomstolar.

196

9.3

Särskilda rättsmedel

Prop. 2015/16:57

Regeringens förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara behörig domstol för ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid som avser Patent- och marknads- domstolens slutliga avgöranden. Detsamma ska gälla i fråga om ansökningar som avser beslut av de förvaltningsmyndigheter vars beslut kan överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Domstolen ska tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om ansökan om särskilt rättsmedel avser ett mål. I annat fall ska bestämmelserna i ärendelagen tillämpas.

Departementspromemorians

förslag

överensstämmer

med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 221–222).

 

 

 

 

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några

 

invändningar mot förslaget.

 

 

 

 

Skälen för regeringens förslag: Den part som är missnöjd med ett

 

tingsrätts- eller hovrättsavgörande kan i allmänhet genom att överklaga

 

avgörandet få det överprövat av en högre instans. När ett avgörande inte

 

längre kan överklagas har det fått laga kraft. Samtidigt med den laga

 

kraften inträder för domar och många slags avgöranden en rättskraft.

 

Principerna om laga kraft och rättskraft fyller flera viktiga funktioner,

 

t.ex. att skapa trygghet för en vinnande part. Principerna skulle dock

 

kunna motverka sina egna syften, om det inte fanns möjlighet att under

 

vissa förutsättningar bryta igenom dem. I detta syfte finns bestämmelser

 

om särskilda (extraordinära) rättsmedel. Dessa rättsmedel är resning,

 

återställande av försutten tid och klagan över domvilla.

 

 

Av 11 kap. 13 § RF följer att för de fall där Högsta domstolen är

 

högsta instans beviljas resning och återställande av försutten tid av den

 

domstolen om inte annat anges i lag. Sådana lagbestämmelser finns i

 

58 kap. RB. Av dessa bestämmelser framgår att det är hovrätten som

 

prövar en ansökan om resning eller återställande av försutten tid om

 

ansökan avser ett avgörande av en tingsrätt eller ett avgörande av en

 

förvaltningsmyndighet som skulle ha överklagats till tingsrätt eller

 

hovrätt (58 kap. 4, 10 a, 11 och 14 §§ RB). Hovrätten är behörig också i

 

de fall ett tingsrättsavgörande i sak skulle ha överklagats till Marknads-

 

domstolen (jfr NJA 2011 N 36). I andra fall, dvs. om ansökan om resning

 

eller återställande av försutten tid avser hovrättens eller Marknads-

 

domstolens avgörande, är Högsta domstolen behörig (11 kap. 13 § RF).

 

Av rättegångsbalken framgår vidare att hovrätten är behörig domstol för

 

klagan över domvilla som avser ett avgörande som meddelats av tingsrätt

 

eller förvaltningsmyndighet, medan Högsta domstolen är behörig i andra

 

fall (59 kap. 2, 4 och 5 §§ RB). Nu redovisade bestämmelser om behörig

 

domstol för ansökningar om särskilda rättsmedel är tillämpliga också i

 

ärenden (42 § ÄL).

 

 

 

 

Den ordning som gäller enligt rättegångsbalken för ansökningar om

 

extraordinära rättsmedel som avser avgöranden av tingsrätt eller förvalt-

 

ningsmyndighet vars avgöranden skulle ha överklagats till tingsrätt mot-

 

svarar vad som gäller i allmän förvaltningsdomstol (8 § lagen [1971:289]

 

om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD) och är också i linje med

 

instansordningens princip. Det är enligt regeringen rimligt att Patent- och

197

Prop. 2015/16:57 marknadsöverdomstolen är behörig att pröva ansökningar om extraordi- nära rättsmedel i de mål och ärenden som omfattas av domstolens behörighet i samma utsträckning som hovrätt är det enligt rättegångs- balken och ärendelagen. Patent- och marknadsöverdomstolen bör alltså vara behörig att pröva ansökningar om extraordinära rättsmedel som avser avgöranden av Patent- och marknadsdomstolen och avgöranden av en förvaltningsmyndighet vars avgörande skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Detta bör framgå av den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. Att Högsta domstolen kommer att vara behörig domstol när ansökan avser ett avgörande av Patent- och marknadsöverdomstolen följer av 11 kap. 13 § RF.

 

9.4

Närmare om rättegångsbalkens och

 

 

ärendelagens tillämplighet

 

9.4.1

Särregler i materiell lagstiftning

 

 

 

Regeringens förslag: Huvuddelen av de bestämmelser i de materiella

 

lagarna som innebär ett avsteg från den ordning som följer av rätte-

 

gångsbalken eller ärendelagen ska behållas.

 

Bestämmelserna i de immaterialrättsliga lagarna om tid för överkla-

 

gande av en domstols avgörande i registreringsärenden och möjlig-

 

heten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat

 

densamma samt marknadsföringslagens bestämmelser om undantag

 

från kravet på prövningstillstånd ska dock upphävas.

 

I lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen om av-

 

talsvillkor mellan näringsidkare ska det införas bestämmelser om

 

sammanslutningars medverkan i mål enligt dessa lagar samt om

 

delgivning av domar och beslut som motsvarar de som finns i lagen

 

om marknadsdomstol m.m. I dessa lagar ska det även införas särskilda

 

bestämmelser om rättegångskostnader.

 

Bestämmelserna i marknadsföringslagen, konkurrenslagen och

 

avtalsvillkorslagarna som reglerar såväl talerätt som behörig domstol

 

ska delas upp på bestämmelser om talerätt respektive behörig domstol.

 

 

 

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak

 

med regeringens (Ds 2014:2 s. 223–227). I departementspromemorian

 

görs dock bedömningen att även bestämmelsen om Marknadsdomstolens

 

möjlighet att själv inhämta bevisning (18 § MDL) ska föras över till

 

avtalsvillkorslagarna. Departementspromemorian innehåller inget förslag

 

till särskilda bestämmelser om rättegångskostnader i lagen om

 

avtalsvillkor mellan näringsidkare eller lagen om avtalsvillkor i

 

konsumentförhållanden.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

 

har inte några invändningar mot förslagen. När det gäller förslaget om att

 

ta bort möjligheten för domstolen att pröva ett registreringsärende trots

 

att invändaren har återkallat sin talan har Patent- och registreringsverket

 

och Patentbesvärsrätten inte några invändningar när det gäller ärenden

 

om varumärken och mönster. När det gäller patentärenden anser de

198

däremot

att det, mot bakgrund av intresset att förhindra att patent

meddelas på oriktiga grunder, är angeläget att rättens möjlighet till Prop. 2015/16:57 prövning efter återkallelse kvarstår. Även Svenskt Näringsliv menar att

möjligheten till officialprövning när en invändning återtas bör finnas kvar för att undvika att patent meddelas på oriktiga grunder.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Som föreslås ovan ska mål och ärenden i patent- och marknadsdom- stolarna handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken respektive ärendelagen. Genom att samma förfaranderegler kommer att gälla i alla mål respektive ärenden skapas förutsättningar för en mer enhetlig hante- ring i domstolarna. Det kan konstateras att för de flesta målen och ärendena enligt de aktuella lagarna innebär de val av processlag som nu föreslås ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. För vissa ärendetyper, framför allt de som enligt nuvarande ordning handläggs i Patentbesvärsrätten, kommer dock den nya processordningen att innebära förändringar.

Vissa särregler bör behållas

I de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna finns bestämmelser som innebär avsteg från det förfarande som skulle följa av en ren tillämpning av rättegångsbalken eller ärendelagen. I såväl patent- som marknadsförings- och konkurrenslagen finns särskilda bestämmelser om ersättning för eller fördelning av rättegångskostnader (se t.ex. 57 e § PL, 64 § MfL och 8 kap. 15–18 §§ KL). Både marknads- föringslagen och konkurrenslagen innehåller vidare bestämmelser som reglerar myndighetens partsställning (65 § MfL och 8 kap. 12 § KL) och konkurrenslagen innehåller därutöver även bestämmelser om yttrande från annan än part och förhör i domstol (8 kap. 13 och 14 §§ KL). Nu nämnda bestämmelser har utformats mot bakgrund av de särskilda för- hållanden som råder i respektive mål- eller ärendetyp. Dessa förhåll- anden påverkas inte av att ordningen för domstolsprövningen av målen och ärendena ändras. I huvudsak bör därför de särregler som finns i de materiella lagarna finnas kvar även i den nya domstolsordningen. Detta gäller även bestämmelsen i 20 § lagen (1971:1078) om försvars- uppfinningar om möjligheten att hålla huvudförhandling inom stängda dörrar, som i lagrådsremissen föreslås bli upphävd, men som det finns ett behov av även i patent- och marknadsdomstolarna. Eftersom de aktuella bestämmelserna i flertalet fall avser endast en eller ett fåtal mål- eller ärendetyper bör de enligt regeringens mening även fortsättningsvis finnas i respektive materiell lag.

Lagen om marknadsdomstol m.m. innehåller vissa bestämmelser som reglerar dels möjligheten för en sammanslutning av näringsidkare att medverka i mål enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare, dels förfarandet i det fall en sådan sammanslutning getts rätt att medverka. Regeringen bedömer att det även med den nya ordningen för domstolsprövningen av de nu aktuella målen finns behov av bestämmelser om samman-

slutningars möjlighet att medverka i förfarandet vid domstolen. Med

199

Prop. 2015/16:57 hänsyn till att bestämmelserna endast avser mål enligt avtalsvillkors- lagarna bör dessa bestämmelser, i linje med det som anförs ovan, tas in i respektive sådan lag. Detsamma gäller den bestämmelse om delgivning av domar och beslut av domstol i dessa mål som finns i lagen om marknadsdomstol m.m.

När det gäller mål enligt avtalsvillkorslagarna kan konstateras att det enligt nuvarande ordning saknas bestämmelser om ansvar för rättegångs- kostnader. Detta har inneburit att Marknadsdomstolen i dessa mål har ogillat yrkanden om ersättning för rättegångskostnader och att vardera parten i praktiken alltid svarat för sina rättegångskostnader. I en framställan år 2010 har Marknadsdomstolen ansett att regeringen bör överväga de lagändringar som krävs för att en part ska kunna få ersättning för rättegångskostnader i likhet med vad som gäller enligt marknadsföringslagen (Ju2010/04504/L2). När rättegångsbalken görs tillämplig i de aktuella målen (jfr avsnitt 9.1) innebär detta t.ex. att vinnande part kan få ersättning för sina rättegångskostnader. Detta svarar väl mot ett behov som har framkommit i praxis (se bl.a. MD 2009:30). Samtidigt är det, med hänsyn till målens likhet, motiverat att i avtals- villkorslagarna införa en särreglering när det gäller rättegångskostnader som motsvarar den som gäller enligt marknadsföringslagen. Det innebär att det bör införas en uttrycklig bestämmelse om möjlighet till kvittning i respektive avtalsvillkorslag (jfr prop. 1994/95:123 s. 157). En sådan reglering överensstämmer med vad som i praktiken gäller enligt nuvarande ordning. Vidare bör det i lagen om avtalsvillkor i konsument- förhållanden föreskrivas att reglerna om rättegångskostnader i tvistemål ska gälla även när Konsumentombudsmannen för talan. På så sätt undviker man att olika regler gäller i fråga om svarandens rättegångs- kostnadsansvar beroende på vem som för talan.

Vissa särregler bör upphävas

Mot bakgrund av att det övergripande syftet med reformen är att uppnå en enhetlighet i förfarandet och få till stånd en effektiv och ändamåls- enlig handläggning finns det dock anledning att upphäva vissa nu gällan- de särbestämmelser.

En sådan särbestämmelse, som finns i de immaterialrättsliga lagarna (se t.ex. 75 § andra stycket PL), anger att en överklagandetid om två månader gäller vid överklagande av Patentbesvärsrättens beslut. Enligt rättegångsbalken och ärendelagen, som kommer att vara tillämpliga vid patent- och marknadsdomstolarnas handläggning, gäller normalt tre veckors överklagandetid. Det saknas enligt regeringens uppfattning skäl för att inte ha enhetliga tider för överklagande för samtliga av patent- och marknadsdomstolarnas avgöranden. De bestämmelser i de immaterial- rättsliga lagarna som anger längre tid för överklagande av domar och beslut än de som gäller enligt rättegångsbalken och ärendelagen bör således upphävas.

Vidare gäller enligt 60 § MfL ett undantag från kravet på prövningstill- stånd för de avgöranden som överklagas till Marknadsdomstolen från Stockholms tingsrätt. När nu en ny ordning för domstolsprövningen av bl.a. de marknadsföringsrättsliga målen och ärendena skapas inom ramen

för de allmänna domstolarna saknas det enligt regeringen anledning till

200

varför just dessa mål och ärenden inte ska omfattas av de processuella principer som gäller för övriga mål och ärenden i allmän domstol. Av detta följer att även de marknadsföringsrättsliga målen och ärendena bör omfattas av det krav på prövningstillstånd i Patent- och marknadsöver- domstolen som följer av rättegångsbalken och ärendelagen.

I de immaterialrättsliga lagarna finns bestämmelser som innebär att Patentbesvärsrätten i vissa fall kan pröva en talan trots att invändaren har återkallat densamma (se t.ex. 26 § PL och 10 kap. 10 § tredje stycket VML). Bestämmelserna har sin bakgrund i ett allmänt intresse av att oriktiga patent och andra rättigheter inte meddelas (se exempelvis prop. 1966:40 s. 133 f.). Om Patent- och registreringsverket felaktigt beviljar ett patent men beslutet inte överklagas finns ingen motsvarande mekanism. Någon motsvarande bestämmelse finns inte heller i ärende- lagen. Av ärendelagens bestämmelser följer således att ett ärende ska skrivas av om ett överklagande återkallas. Detsamma gäller i tvistemål. En tillämpning av ärendelagen vid handläggningen av de aktuella ärendena skulle alltså innebära att samma ordning gäller oavsett om frågan om riktigheten av en registrering av en immateriell rättighet uppkommer i ett mål eller ett ärende i domstolen. Särskilt med tanke på de föreslagna möjligheterna att kumulera patenträttsliga mål och ärenden framstår detta som en lämplig ordning. Praxis i EPO har också gått i riktningen mot att inte pröva en talan när invändaren har återkallat densamma (Official Journal EPO 1993 s. 346, 1994 s. 887, 2001 s. 381 f., Persson i Festskrift till Ulf Bernitz, NIR 2001 s. 123 f., Straus, NIR 2002 s. 462 f., jfr även Patentprocessutredningens betänkande Patent- processen och sanktionssystemet inom patenträtten, SOU 1983:35, s. 67 f.). På patentområdet finns det med hänsyn till den nära överens- stämmande utformningen av den svenska lagstiftningen och den europeiska patentkonventionens bestämmelser anledning att tillmäta utvecklingen av praxis vid EPO stor betydelse (jfr bl.a. propositionen om ändring i patentlagen [1967:837], m.m., prop. 1977/78:1 Del A, s. 323, RÅ 1990 ref 84 och Patentbesvärsrättens årsredovisning för 2014 s. 7 och 11). Det allmänintresse som finns i fråga om att undvika att oriktiga patent och andra rättigheter meddelas, vilket Patent- och registrerings- verket, Patentbesvärsrätten och Svenskt Näringsliv pekar på, är enligt regeringens uppfattning mot denna bakgrund inte så starkt att det finns skäl att i detta avseende avvika från ärendelagens reglering. Att en möjlighet även fortsättningsvis kommer att finnas för Patent- och registreringsverket att fullfölja ett invändningsförfarande trots att en invändning har återkallats (24 § PL) är, mot bakgrund av att det inte är ovanligt att prövningsförutsättningarna skiljer sig åt mellan förvaltnings- myndighet och domstol, heller i sig inte ett skäl för att samma möjlighet ska finnas när ett ärende har överklagats till domstol. Bestämmelserna i de materiella lagarna som ger domstol en möjlighet att i vissa fall pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma bör därför upphävas.

Lagen om marknadsdomstol m.m. innehåller ett antal bestämmelser som numera i praktiken i huvudsak tillämpas vid handläggningen av mål enligt avtalsvillkorslagarna (13–22 §§ MDL). I departementspromemo- rian görs den bedömningen att flertalet av dessa, nämligen bestämmelser- na om sammanträde, kallelse, dom och ersättning till vittne eller sak- kunnig, motsvaras av sådana bestämmelser i rättegångsbalken och

Prop. 2015/16:57

201

Prop. 2015/16:57 ärendelagen som genom reformen kommer att vara tillämpliga vid hand- läggningen i patent- och marknadsdomstolarna. Enligt regeringen kan samma bedömning göras när det gäller lagens bestämmelser om rättens möjlighet att ex officio inhämta bevisning (18 § MDL), jfr 35 kap. 6 § RB. Några särskilda bestämmelser avseende förfarandet i dessa avseenden i patent- och marknadsdomstolarna behövs enligt regeringens uppfattning därför inte när lagen om marknadsdomstol m.m. upphävs.

Vissa särregler bör omarbetas

I marknadsföringslagen, konkurrenslagen och avtalsvillkorslagarna finns bestämmelser som med hänsyn till att mål och ärenden enligt nuvarande ordning kan inledas i såväl Stockholms tingsrätt som Marknads- domstolen reglerar både talerätt och behörig domstol (se t.ex. 47–49 §§ MfL och 3 kap. 2, 5 och 32 §§ KL). Mot bakgrund av att en enhetlig ordning för domstolsprövningen nu skapas, där samtliga mål och ärenden inleds i en och samma domstol, finns det anledning att lagtekniskt renodla dessa bestämmelser till talerättsregler respektive regler om behörig domstol.

9.4.2 Beslutsmyndighet som part

Regeringens förslag: Ärendelagens bestämmelser om besluts- myndigheten som part ska inte tillämpas i ärenden om invändning mot ett meddelat patent eller mot registrering av ett mönster, en växtförädlarrätt eller ett varumärke.

Departementspromemorian innehåller inte något förslag om undantag från ärendelagens bestämmelser om beslutsmyndigheten som part (Ds 2014:2 s. 228–229).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna instämmer i eller har ingen invändning mot bedömningen. Patentbesvärsrätten, tillsammans med Marknadsdomstolen och Patent- och registreringsver- ket, anser att beslutsmyndigheten uttryckligen bör undantas som part i sådana överklagade ärenden där två eller flera enskilda parter står mot varandra. Patentbesvärsrätten menar bl.a. att beslutsmyndighetens

 

klagorätt kommer att medföra en betydande osäkerhet för de enskilda

 

parterna i de s.k. tvåpartsärendena. Även Svenskt Näringsliv anser att

 

beslutsmyndigheten bör undantas som part i tvåpartsärendena.

 

Skälen för regeringens förslag: Att ärendelagen ska tillämpas vid

 

patent- och marknadsdomstolarnas handläggning av överklagade beslut

 

från främst Patent- och registreringsverket, Bolagsverket och Statens

 

jordbruksverk innebär att dessa myndigheter i egenskap av beslutsmyn-

 

dighet blir part i domstolen (11 § ÄL). Enligt nuvarande ordning gäller,

 

med undantag från motsvarande bestämmelse i 7 a § för-

 

valtningsprocesslagen, att Patent- och registreringsverket och Statens

 

jordbruksverk inte är part i Patentbesvärsrätten (8 § PBRL). Däremot har

 

Patentbesvärsrätten möjlighet att om det behövs inhämta yttrande från

 

beslutsmyndigheten (13 § förvaltningsprocesslagen). Patent- och regist-

 

reringsverket är inte heller part när myndighetens beslut i ett ärende om

202

administrativ hävning överklagas till tingsrätt (10 kap. 12 § VML).

 

Detsamma gäller i fråga om Bolagsverket vid överklaganden av verkets beslut i ett ärende om administrativ hävning av firma (29 FL). I övrigt tillämpas ärendelagen när beslut av Bolagsverket och övriga registre- ringsmyndigheter överklagas. Ärendelagen tillämpas även vid över- klagande av Konkurrensverkets och Konsumentombudsmannens beslut. Dessa myndigheter är således part i domstolen när deras beslut över- klagas.

Tvåpartsprocess är numera en så gott som undantagslös huvudregel i såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdom- stolarna. Syftet med tvåpartsprocessen är framför allt att utredningen blir fylligare genom att det uppstår en dialog mellan parterna (jfr t.ex. propositionen Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna förvaltningsdomsto- larna, prop. 1995/96:22, s. 77 f. och propositionen En ny lag om dom- stolsärenden, prop. 1995/96:115, s. 87 f.). Med en tvåpartsprocess kan också den utredning som läggs fram vid domstolen bli mer fullödig och de berörda frågorna i många fall bättre belysta. Tvåpartsprocessen tydliggör också domstolens roll som tvistlösningsorgan. När en myndig- hets beslut överklagas till domstol av en enskild part kan beslutsmyndig- heten som part således fylla en viktig funktion vid domstolens överpröv- ning. De skäl som generellt finns för en tvåpartsprocess gör sig med samma styrka gällande när överklagandet avser t.ex. ett beslut av Patent- och registreringsverket att avslå en patentansökan. Detsamma gäller vid ett överklagande av t.ex. Konkurrensverkets beslut om åläggande mot ett konkurrensbegränsande samarbete eller Konsumentombudsmannens beslut om att en näringsidkare ska tillhandahålla bl.a. handlingar eller varuprover som är av betydelse för en pågående utredning.

Domstolen behöver dock inte blanda in beslutsmyndigheten om domstolen anser att det är onödigt (15, 18 och 22 §§ ÄL). Genom att domstolen kan välja att inte kommunicera handlingarna med myndig- heten behöver den inte involveras i de fall där det inte förekommer sådana allmänna intressen som myndigheten har att bevaka. Domstolen bedöms vara väl skickad att avgöra om det är befogat att involvera myndigheten eller inte. Genom att beslutsmyndigheten blir part ges myndigheten även klagorätt. Denna ordning skapar förutsättningar för att prejudikatbildningen utvecklas. Det finns anledning att utgå ifrån att beslutsmyndigheten i första hand använder sin rätt att överklaga i de fall där domstolen kommunicerat med myndigheten eller där det finns ett allmänt intresse av att få ärendet prövat i högre instans.

Situationen är till viss del annorlunda i ärenden där det finns två enskilda motparter. På det aktuella området är det fråga om ärenden om invändning mot ett beviljat patent eller mot registrering av ett mönster, en växtförädlarrätt eller ett varumärke. Som framgår ovan görs för dessa ärenden enligt nuvarande ordning undantag från förvaltningsprocess- lagens huvudregel om beslutsmyndigheten som part. I de aktuella ärendena finns redan två parter. Önskemålet att säkerställa en mer fullödig utredning talar därmed inte i dessa fall på samma sätt för att ge beslutsmyndigheten ställning som part. Därtill kommer att saken i dessa ärenden kan röra sådant som de enskilda parterna förfogar över, t.ex. förekomsten av ett relativt registreringshinder. Beslutsmyndighetens ställning som part kan då riskera att skapa en oklar situation. Vad händer t.ex. om de enskilda parterna förliks och talan återkallas, men myndig-

Prop. 2015/16:57

203

Prop. 2015/16:57 heten alltjämt har en möjlighet att överklaga? Mot den angivna bakgrun- den gör regeringen bedömningen att det undantag som enligt nuvarande ordning finns för beslutsmyndigheten som part i Patentbesvärsrätten bör bestå när handläggningen av de aktuella ärendena förs över till patent- och marknadsdomstolarna. En bestämmelse som anger att besluts- myndigheten inte ska vara part i ärenden om invändning mot ett beviljat patent eller mot registrering av ett mönster, en växtförädlarrätt eller ett varumärke bör därför tas in i den nya lagen om patent- och marknads- domstolar.

9.4.3Sekretess vid sammanträden i immaterialrättsliga ärenden

Regeringens förslag: I patentlagen ska det införas en bestämmelse om sekretess som motsvarar den i lagen om Patentbesvärsrätten.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 229–230).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Från rättssäkerhetssynpunkt anses det vara av vikt att domstolarnas handläggning i så stor utsträckning som möjligt är underkastad offentlig insyn. Enligt 2 kap. 11 § andra stycket RF och 5 kap. 1 § RB (till vilka såväl 10 § PBRL som 21 § ÄL hänvisar) ska förhandling i domstol som huvudregel vara offentlig. Offentligheten anses stärka allmänhetens förtroende för rättskipningen. För att en för- handling eller del av en förhandling ska hållas inom stängda dörrar krävs att det kan antas att det vid förhandlingen kommer att läggas fram en uppgift, för vilken det hos domstolen gäller sekretess. I de flesta fall krävs det dessutom att det bedöms vara av synnerlig vikt att den uppgift för vilken sekretess gäller inte röjs. Detta skaderekvisit gäller dock enligt 10 § PBRL inte i Patentbesvärsrätten. I 10 § PBRL föreskrivs vidare att rätten ska förordna om stängda dörrar när rätten prövar en patentansökan som inte är offentlig (tillgänglig för envar).

När det gäller ärenden om beviljande av patent framgår av 22 § PL att en patentansökan blir offentlig först efter en viss tid. Utan en bestämmelse motsvarande den i lagen om Patentbesvärsrätten skulle bestämmelsen i 22 § PL inte kunna upprätthållas i de fall det hålls ett sammanträde i ärendet. En sådan ordning är enligt regeringens mening inte godtagbar. En bestämmelse motsvarande den i 10 § sista meningen PBRL bör därför gälla för handläggningen av dessa ärenden i patent- och marknadsdomstolarna.

När det gäller övriga immaterialrättsliga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna bedömer regeringen att behovet av sekretess inte är större än i andra ärenden som handläggs i allmän domstol. Ärendelagens regler bör därför gälla för dessa ärenden. I sammanhanget ska anmärkas att ett sammanträde som hålls med stöd av ärendelagen utgör ett komplement till det skriftliga förfarandet. Det inne- bär att den omständigheten att det hålls ett sammanträde i ärendet inte

204

medför att alla handlingar i målet blir offentliga, utan endast de uppgifter Prop. 2015/16:57 som läggs fram vid sammanträdet.

Eftersom sekretessbestämmelsen föreslås gälla endast i ärenden om patent bör den tas in i patentlagen.

9.4.4Partsförhör under sanningsförsäkran

Regeringens förslag: I den nya lagen om patent- och marknads- domstolar ska det införas en bestämmelse om möjlighet att i ärenden hålla förhör med en part under sanningsförsäkran.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 230–232).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Göta hovrätt och Nacka tingsrätt anser att möjligheten att hålla förhör med part under sanningsförsäkran bör införas som en generell bestämmelse i ärendelagen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 37 kap. RB kan en part i tviste- mål i bevissyfte höras under sanningsförsäkran. Under ett sådant förhör talar parten under straffansvar, vilket han eller hon annars inte gör. Var- ken ärendelagen, förvaltningsprocesslagen eller lagen om Patentbesvärs- rätten innehåller några motsvarande bestämmelser om partsförhör under sanningsförsäkran. Patentbesvärsrätten framförde redan till 1999 års patentprocessutredning ett önskemål om att vid ett sammanträde kunna hålla partsförhör under sanningsförsäkran (SOU 2001:33 s. 113). Före- trädare för Patentbesvärsrätten har även därefter uttryckt ett sådant önskemål.

Vid införandet av ärendelagen konstaterades att rättegångsbalkens reg- ler om partsförhör under sanningsförsäkran ändrats i syfte att så mycket som möjligt begränsa omfattningen av sådana förhör. Vidare anfördes att det i ett domstolsärende, med stor säkerhet skulle komma att bli mycket ovanligt att bevisvärdet av partens uppgifter påverkades av att förhöret med en part hölls under sanningsförsäkran. Det fanns en farhåga att en reglering av partsförhöret i den nya ärendelagen skulle leda till att parter helt i onödan skulle komma att begära sammanträden för att få till stånd ett förhör under sanningsförsäkran (prop. 1995/96:115 s. 111).

Denna hållning kan enligt regeringens uppfattning numera tyckas väl restriktiv. Ärendelagens tillämpningsområde har utsträckts alltmer i tiden efter dess tillkomst. Det finns också exempel på ärenden där partsförhör under sanningsförsäkran är möjligt, bl.a. i arrendeärenden (se 8 kap. 31 c § jordabalken och propositionen En effektivare prövning av hyres- och arrendeärenden, prop. 2005/06:10, s. 53 f.) och i ärenden om informationsföreläggande enligt de immaterialrättsliga lagarna (se t.ex. 53 e § tredje stycket URL). Även när det gäller de till Patent- och marknadsdomstolen överklagade ärendena kan det finnas behov av bevismedlet förhör under sanningsförsäkran. Ett exempel på en sådan situation är när en enskild uppfinnare står mot ett invändande företag. I ett sådant fall kan anställda vid företaget höras som vittnen medan den enskilde uppfinnaren inte kan höras under sanningsförsäkran.

Motsvarande intresse av partsförhör kan uppkomma exempelvis när det i

205

Prop. 2015/16:57 samband med behandlingen av en patentansökan uppkommer fråga om bättre rätt till en uppfinning (se 17 och 18 §§ PL, jfr RÅ 1982 2:69). I sistnämnt fall bedömer regeringen att ett sådant behov i och för sig främst föreligger i de fall ett mål och ett ärende kumuleras. I ett sådant fall finns en möjlighet att höra en part under sanningsförsäkran med stöd av rättegångsbalkens regler. Det är dock otillfredsställande att möjlig- heten att höra en part under sanningsförsäkran i ett ärende är beroende av om ärendet handläggs tillsammans med ett tvistemål eller inte.

Som anfördes vid införandet av ärendelagen kan en möjlighet till för- hör under sanningsförsäkran innebära en risk att parterna begär samman- träde i fler fall. Denna risk bör dock enligt regeringens uppfattning inte överdrivas. Det muntliga inslaget i domstolarna har blivit ett allt mer naturligt inslag och rätten till muntlig förhandling är fastslagen i artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. En part har därför rätt att vid en muntlig förhandling få komma till tals oavsett om det finns möj- lighet att göra det under sanningsförsäkran eller inte. Det är domstolens ansvar att säkerställa att inget onödigt dras in i ärendet. I det ligger att domstolen inte bör hålla muntlig förhandling eller tillåta bevisning om det är obehövligt.

I syfte att säkerställa att den utredning som ligger till grund för rättens avgörande är fullständig och av hög kvalitet bör det enligt regeringen mot den angivna bakgrunden tas in en bestämmelse i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar som möjliggör partsförhör under sanningsförsäkran. Bestämmelsen bör, även om behovet är särskilt tydligt i ärenden som rör från Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk överklagade beslut, vara tillämplig i samtliga ärenden i patent- och marknadsdomstolarna, dvs. även i övriga immaterialrättsliga ärenden liksom i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden. Däremot saknas det inom ramen för detta lagstiftningsärende förutsättningar för att ta ställning till om det, som Göta hovrätt och Nacka tingsrätt föreslår, bör införas en bestämmelse i ärendelagen som skulle möjliggöra förhör med part under sanningsförsäkran i alla i allmän domstol förekommande ärenden.

9.4.5Rättegångskostnader i invändningsärenden

Regeringens förslag: I den nya lagen om patent- och marknadsdom- stolar ska det införas en bestämmelse om att vardera parten som huvudregel ska svara för sina rättegångskostnader i ärenden om invändning mot ett meddelat patent eller mot registrering av en annan immateriell rättighet.

Departementspromemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. Av departementspromemorians förslag att ärendelagen ska vara tillämplig vid handläggningen av ärenden som överklagas till Patent- och marknadsdomstolen följer att 32 § ÄL ska tillämpas i fråga om rättegångskostnadernas fördelning i ärenden om invändning mot ett meddelat patent eller mot registrering av en annan immateriell rättighet.

Remissinstanserna: Några remissinstanser yttrar sig särskilt i denna

fråga. Patentbesvärsrätten, Patent- och registreringsverket, Svenskt

206

Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Försvarets materielverk, FICPI och SFIR invänder därvid mot att ärendelagen blir tillämplig i bl.a. invändningsärenden som överklagas från Patent- och registreringsverket.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemo- rian s. 95 och 96).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning svarar var- dera parten för sina rättegångskostnader vid domstolsprövning av över- klagade beslut från Patent- och registreringsverket i ärenden om invänd- ning mot ett meddelat patent eller mot registrering av mönster, växt- förädlarrätt eller varumärke. Genom att ärendelagen blir tillämplig på patent- och marknadsdomstolarnas handläggning kommer domstolarna i dessa ärenden, där enskilda är motparter till varandra, genom en tillämpning av 18 kap. RB att kunna förplikta den ena parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader (32 § ÄL). Ärendelagens bestämmelse är visserligen fakultativ, men det kan konstateras att ären- den om invändning mot ett meddelat patent eller mot registrering av en annan immateriell rättighet typiskt sett innefattar sådana intressemotsätt- ningar att det finns förutsättningar att tillämpa 18 kap. RB (jfr NJA 1979 s. 164). Dessa bestämmelser ger vissa, men begränsade, möjligheter för domstolen att bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs- kostnader (18 kap. 2 § RB). Patent- och registreringsverket, Patent- besvärsrätten, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, SFIR, För- svarets materielverk och FICPI menar att risken att få betala motpartens rättegångskostnader kan antas minska viljan att invända mot en regist- rering, särskilt på patentområdet där ett invändningsärende kan bli kost- samt, och att nuvarande ordning för kostnadsansvaret därför bör behållas.

Som bl.a. Patent- och registreringsverket och SFIR påpekar fyller in- vändningsförfarandet en viktig funktion som ett komplement till den granskning som har utförts av registreringsmyndigheten eftersom invän- daren kan ha branschspecifik kunskap som myndigheten inte har tillgång till. Det får därför enligt regeringens uppfattning anses finnas ett allmänt intresse av att den som vill fullfölja en invändning i domstol inte av- skräcks av ett eventuellt kostnadsansvar. Att vardera parten, liksom enligt nuvarande ordning, svarar för sina rättegångskostnader i dessa ärenden är ur det perspektivet ändamålsenligt. Även om 32 § ÄL ger ett visst utrymme för domstolen att genom tillämpning av rättegångsbalkens regler bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader också i ärenden där enskilda är motparter till varandra kan det konstate- ras att huvudprincipen enligt 18 kap. RB är att den tappande parten ska ersätta motpartens rättegångskostnader. Mot denna bakgrund och för att klargöra förutsättningarna för rättegångskostnadernas fördelning i nu aktuella ärenden finns det enligt regeringen skäl att i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar ta in en bestämmelse om att huvudregeln är att parterna i ärenden om invändning mot ett meddelat patent eller mot registrering av mönster, växtförädlarrätt eller varumärke ska svara för sina rättegångskostnader. Om det finns särskilda skäl, t.ex. om någon av parterna har varit försumlig i sin processföring, bör domstolen kunna för- dela kostnadsansvaret på annat sätt.

Prop. 2015/16:57

207

Prop. 2015/16:57

208

9.4.6Skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

Regeringens förslag: En utländsk medborgare eller en utländsk juridisk person som vill väcka talan mot en svensk medborgare eller svensk juridisk person i Patent- och marknadsdomstolen ska fortsätt- ningsvis vara skyldig att ställa säkerhet för motpartens rättegångs- kostnader.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 232–233).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader finns bestämmelser om skyldighet för utländska medborgare och utländska juridiska personer att ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han eller hon genom ett lagakraftägande avgörande kan bli skyldig att betala (1 §). Vid tillämpningen av den lagen likställs den som är medborgare eller har hemvist i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsom- rådet och juridiska personer som har bildats enligt ett sådant lands lag- stiftning med svenska medborgare och svenska juridiska personer (1 § tredje stycket). I vissa fall är dessutom en utländsk kärande befriad från skyldigheten att ställa säkerhet. Detta gäller bl.a. mål i Marknadsdom- stolen (2 § 5). I förarbetena anfördes som skäl för detta undantag att det i mål och ärenden i Marknadsdomstolen torde vara sällsynt att en part för- pliktas att utge ersättning för rättegångskostnader och, att i de fall detta ändå sker, det med hänsyn till arten av de frågor som prövas inte framstår som lämpligt att kräva säkerhet för kostnaderna (se propositionen med förslag till lag om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader, m.m., prop. 1979/80:78, s. 12 f.).

Det kan konstateras att Marknadsdomstolens behörighet vid tidpunkten för lagens tillkomst var betydligt mer begränsad än den är enligt nuvaran- de ordning samt att den då gällande konkurrenslagen inte innehöll några bestämmelser om rättegångskostnader. Numera hänvisar såväl marknads- föringslagen som konkurrenslagen i fråga om rättegångskostnader till de bestämmelser i rättegångsbalken som tillämpas i allmän domstol. Med hänsyn till detta kan det enligt regeringen ifrågasättas om utländska kärande ens med nuvarande ordning borde vara undantagna skyldigheten att ställa säkerhet i de mål som prövas i Marknadsdomstolen. De aktuella målen kommer vidare i patent- och marknadsdomstolarna att handläggas enligt rättegångsbalken och således att omfattas av de möjligheter till ersättning för rättegångskostnader som anges där. De skäl som föranled- de undantaget för utländska kärande att ställa säkerhet i mål i Mark- nadsdomstolen framstår enligt regeringens mening mot denna bakgrund inte längre som bärande. En utländsk medborgare eller en utländsk juri- disk person som vill väcka talan mot en svensk medborgare eller svensk juridisk person i Patent- och marknadsdomstolen bör således omfattas av skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader.

10

Sammansättningsregler

Prop. 2015/16:57

 

10.1Nuvarande ordning

10.1.1

Tingsrätt

 

Immaterialrättsliga mål och ärenden

 

För tvistemål och brottmål enligt varumärkeslagen, firmalagen,

 

växtförädlarrättslagen, mönsterskyddslagen, upphovsrättslagen och lagen

 

om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter finns bestämmelser

 

om rättens sammansättning i rättegångsbalken. Vid handläggningen ska

 

tingsrätten om inte annat är föreskrivet bestå av en lagfaren domare

 

(1 kap. 3 § RB).

 

I tvistemål ska tingsrätten vid huvudförhandling bestå av tre lagfarna

 

domare (1 kap. 3 a § första stycket RB). I vissa fall ska rätten dock bestå

 

av en lagfaren domare. Det gäller dels i s.k. förenklade tvistemål, dvs.

 

dispositiva tvistemål där värdet av vad som yrkas uppenbart inte över-

 

stiger hälften av prisbasbeloppet (1 kap. 3 d § RB), dels i ordinära

 

tvistemål när huvudförhandling hålls i förenklad form (1 kap. 3 a § andra

 

stycket RB). Rätten får även i andra fall bestå av en lagfaren domare vid

 

huvudförhandling, om rätten anser att det är tillräckligt att en domare

 

ingår i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel

 

beskaffenhet (1 kap. 3 a § tredje stycket RB).

 

I brottmål ska tingsrätten vid huvudförhandling bestå av en lagfaren

 

domare och tre nämndemän (1 kap. 3 b § RB). Om det finns skäl för det,

 

får ytterligare såväl en lagfaren domare som en nämndeman delta (1 kap.

 

3 b § tredje stycket RB). I mål om brott som inte kan ge högre straff än

 

fängelse sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte

 

finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är

 

fråga om företagsbot (1 kap. 3 b § andra stycket RB).

 

När tingsrätten avgör ett mål utan huvudförhandling eller prövar en

 

rättegångsfråga ska den bestå av en lagfaren domare. Rätten får dock ha

 

den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det

 

finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet

 

(1 kap. 3 c § RB).

 

Beredningsåtgärder som inte är av sådant slag att de bör förbehållas

 

lagfarna domare, får utföras av annan tjänsteman som har tillräcklig

 

kunskap och erfarenhet och som är anställd i tingsrätten (1 kap. 3 e §

 

RB).

 

 

För patenträttsliga tvistemål och brottmål där Stockholms tingsrätt är

 

exklusivt forum gäller särskilda regler om tingsrättens sammansättning.

 

Tingsrätten är i dessa mål domför med fyra ledamöter, av vilka två ska

 

vara lagfarna och två ska vara tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna

 

och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte ingå i rätten (66 § första

 

stycket PL). Om ett mål avgörs utan huvudförhandling är tingsrätten

 

dock domför med en lagfaren ledamot. Detsamma gäller vid hand-

 

läggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. I de fall

 

rätten består av en lagfaren ledamot får även en tekniskt sakkunnig

 

ledamot ingå i rätten (66 § andra stycket PL). Patentlagens samman-

 

sättningsregler gäller också i mål om arbetstagares uppfinningar (9 §

209

Prop. 2015/16:57 lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar) och försvarsuppfinningar (14 § lagen om försvarsuppfinningar). I övriga patentmål gäller rätte- gångsbalkens regler. Ett exempel är mål som rör underlåtenhet av patent- sökande eller patenthavare att fullgöra upplysningsskyldighet enligt 56 § PL. Skälet till detta är att sådana brott oftast har karaktären av ordnings- förseelser och att det sällan uppkommer frågor av teknisk natur i dessa mål (se Jacobsson o.a., Patentlagstiftningen, 1980, s. 375).

För immaterialrättsliga ärenden som handläggs enligt ärendelagen finns bestämmelser om rättens sammansättning i den lagen. Enligt dessa ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten dock bestå av tre lagfarna domare (3 § ÄL). För ärenden som handläggs enligt rättegångs- balken (s.k. RB-ärenden) gäller sammansättningsreglerna i rättegångs- balken (för brottmål respektive tvistemål).

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden

I mål enligt marknadsföringslagen och konkurrenslagen ska Stockholms tingsrätt vid huvudförhandling bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter (54 § första stycket MfL och 8 kap. 8 § första stycket KL). Om huvudförhandling hålls i förenklad form eller om rätten anser att det är tillräckligt att en domare ingår i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet ska tingsrätten i stället bestå av en lagfaren domare. Detsamma gäller i marknadsföringsrättsliga mål vid avgörande utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvud- förhandling (54 § tredje stycket MfL) respektive i konkurrensrättsliga mål vid avgörande utan huvudförhandling och vid prövningen av frågor som hör till rättegången (8 kap. 9 § KL). Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av rättegångsfrågor får dock rätten, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling (55 § MfL och 8 kap. 9 § KL). I samtliga fall då rätten ska bestå av en lagfaren domare får även en ekonomisk expert delta.

I mål om skadestånd enligt konkurrenslagen gäller de särskilda sammansättningsreglerna i konkurrenslagen endast om målet handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift (8 kap. 8 § KL jäm- förd med 7 kap. 2 § KL). I andra mål om skadestånd enligt konkurrens- lagen liksom i mål om ogiltighet enligt samma lag samt i mål om skade- stånd enligt marknadsföringslagen tillämpas rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning i tvistemål. I mål om utdömande av vite består rätten av en lagfaren domare (8 § lagen om viten).

När Stockholms tingsrätt handlägger ett marknadsföringsrättsligt ären- de som avser överklagande av Konsumentombudsmannens beslut om upplysningsskyldighet m.m. ska rätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten i stället bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska experter (57 § MfL).

I konkurrensrättsliga ärenden relaterade till en utredning initierad av Konkurrensverket, EU-kommissionen eller en utländsk konkurrensmyn-

dighet ska tingsrätten bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska

210

experter när ärendet prövas i sak. Om det är tillräckligt med hänsyn till Prop. 2015/16:57 ärendets beskaffenhet får rätten i stället bestå av en lagfaren domare eller

av en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § första stycket KL). Vid annan handläggning, dvs. sådan handläggning som inte avser en prövning i sak, ska rätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § andra stycket KL).

10.1.2Hovrätt

I tvistemål är hovrätten domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten har bestått av tre lagfarna domare (2 kap. 4 § första stycket RB).

I brottmål är hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Om det inte finns anledning att döma till svårare straff än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot, är hovrätten domför med tre lagfarna domare. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling (2 kap. 4 § andra stycket RB).

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Om frågan är enkel, får dock prövningstillstånd som inte är begränsat till del av målet meddelas av en lagfaren domare (2 kap.

4§ tredje stycket RB).

När hovrätten skriver av ett mål är rätten domför med en lagfaren

domare. Detsamma gäller när hovrätten beslutar om undanröjande av tingsrättens avgörande efter det att käromålet återkallats eller efter det att ett överklagande har förfallit vid ett sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § (2 kap. 4 § fjärde stycket RB).

Åtgärder som avser endast beredningen av ett mål får utföras av en lagfaren domare eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet (2 kap. 4 § femte stycket RB).

För patenträttsliga tvistemål och brottmål gäller särskilda regler om hovrättens sammansättning. Hovrätten är domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter, om sakkunnig ledamot har deltagit i tingsrätten. Om tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande, ska dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte ingå i rätten (67 § första stycket PL). Hovrätten är domför utan tekniskt sakkunniga ledamöter, om den finner att medverkan av sådana ledamöter uppenbarligen inte behövs (67 § andra stycket PL). Vid be- handling av frågor om prövningstillstånd ska rätten bestå av tre lagfarna ledamöter. En tekniskt sakkunnig ledamot får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna (67 § tredje stycket PL).

Vid handläggning av ärenden tillämpas rättegångsbalkens bestämmel- ser om hovrättens sammansättning i tvistemål (3 § ÄL).

211

Prop. 2015/16:57 10.1.3

Patentbesvärsrätten

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter i mål enligt patentlagen, växtförädlarrättslagen, varumärkeslagen och mönsterskyddslagen. Fler än fyra ledamöter får inte ingå i rätten i annat fall än då rätten avgör mål i plenum (4 § första stycket PBRL). I mål om patent, med undantag för mål om pantsättning av patent eller patentansökningar, och i mål om växtförädlarrätt ska minst två av ledamöterna vara tekniskt kunniga och en ledamot vara lagfaren, om inte rätten finner att medverkan av en lagfaren ledamot är obehövlig. I dessa mål kan alltså rätten bestå av enbart tekniska ledamöter. I övriga mål ska minst två av ledamöterna vara lagfarna. I dessa mål kan alltså rätten bestå av enbart lagfarna ledamöter (4 § andra stycket PBRL).

Beredningsåtgärder får i den omfattning som domstolen bestämmer vidtas av en ledamot eller av någon annan tjänsteman i domstolen (4 § tredje stycket PBRL).

10.1.4Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen är i alla mål och ärenden beslutför med fyra ledamöter och kan maximalt bestå av sju ledamöter (3 och 9 §§ MDL). Av domstolens ledamöter är ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna jurister med erfarenhet som domare, medan de fyra andra särskilda ledamöterna är ekonomiska experter (4 § MDL). Ordföranden får ensam vidta förberedande åtgärder och meddela vissa beslut, t.ex. beslut om avskrivning och beslut om prövningstillstånd i vissa fall (9 § andra stycket MDL).

10.1.5Allmän förvaltningsdomstol

En förvaltningsrätt är som huvudregel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän (17 § LAFD). Det finns dock åtskilliga undantag från denna huvudregel, bl.a. för mål som är av enkel beskaffenhet, som innebär att rätten i stället är domför med en lagfaren domare utan nämn- demän. En kammarrätt är normalt domför med tre lagfarna domare. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten är kammarrät- ten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän (12 § LAFD).

10.2Behovet av särskilda sammansättningsregler

Regeringens förslag: Med hänsyn till behovet av teknisk och ekono- misk sakkunskap ska särskilda sammansättningsregler för de patent- rättsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkur- rensrättsliga målen och ärendena införas i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. I övriga immaterialrättsliga mål och ärenden ska rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler om samman- sättning gälla om inte något annat föreskrivs i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar.

212

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Departementspromemorians förslag innebär dock en något annorlunda lagteknisk lösning (Ds 2014:2 s. 239–244).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Göta hovrätt anser att samspelet mellan sammansättningsreglerna i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar och sammansättningsreglerna i rättegångsbalken inte är alldeles tydligt och att det finns anledning att klargöra hur regelverken förhåller sig till varandra. Patentbesvärsrätten anser att det finns anledning att i sammansättningsreglerna skilja på de ledamöter med teknisk sakkunskap som är anställda i patent- och marknadsdomstolarna och de externa ledamöter som är förordnade för viss tid.

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten, Mark- nadsdomstolen Patent- och registreringsverket och Sveriges advokat- samfund, anser att det bör införas särskilda sammansättningsregler för de varumärkesrättsliga och mönsterrättsliga registreringsärendena. Patent- och registreringsverket anser att det även i de firmarättsliga registrerings- ärendena bör gälla särskilda regler för rättens sammansättning.

SPOF anför att det i mål om varumärke kan vara fördelaktigt att i vissa fall utöka rättens sammansättning med en ekonomisk expert. SPOF efterfrågar ett klargörande av varför ledamöter med särskild sakkunskap inte ska kunna ingå i rätten i mål om upphovsrätt och mönster. Rättig- hetsalliansen anser att det finns skäl att överväga om inte tekniska ledamöter bör kunna delta även i andra immaterialrättsliga brottmål än de som gäller patent- och växtförädlarrätt. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att nämndemän ingår i rätten i immaterialrättsliga brottmål.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemo- rian s. 73–89).

Remissinstanserna: Några remissinstanser, däribland Försvarets materielverk, Svenskt Näringsliv, SIPF och FICPI, anser att det i sammansättningsreglerna för de patenträttsliga målen och ärendena bör göras en åtskillnad på anställda tekniska ledamöter och externa tekniska ledamöter. Svenskt Näringsliv och SIPF anser att tekniska ledamöter bör kunna ingå i rätten även i ärenden om varumärke och mönster. Några remissinstanser, bland andra Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, efterfrågar ett klargörande av hur rätten ska vara sammansatt vid kumulation av olika måltyper och vid kumulation av dispositiva och indispositiva mål.

Skälen för regeringens förslag

Utgångspunkter

Ett huvudsakligt syfte med sammansättningsregler är att säkerställa att domstolar kan avgöra mål och ärenden effektivt samt med den kompetens som är nödvändig. Reglerna bör dessutom vara förutsebara och tydliga.

En målsättning vid utformningen av sammansättningsreglerna i patent- och marknadsdomstolarna är att de bör vara flexibla och medge att målen och ärendena kan handläggas och avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga. Rätten bör alltså inte

Prop. 2015/16:57

213

Prop. 2015/16:57

214

bestå av fler ledamöter eller ledamöter av annat slag än vad som är sakligt motiverat för en effektiv och rationell handläggning av målet eller ärendet. Det är också viktigt att sammansättningsreglerna tar hänsyn till principen om att tyngdpunkten i den dömande verksamheten ska ligga i första domstolsinstans. Det finns dessutom ett värde i att reglerna i möjligaste mån är enhetliga för de typer av mål och ärenden som är föremål för den samlade domstolsprövningen.

Vid utformningen av sammansättningsreglerna för Patent- och mark- nadsöverdomstolen bör det även beaktas att reglerna bör vara anpassade till den uppgift som domstolen har som andra domstolsinstans. Antalet lagfarna domare bör, i enlighet med vad som gäller för domstolar i allmänhet, vara fler i andra instans än i första instans. I enlighet med vad som gäller enligt nuvarande ordning och för andra jämförbara fall bör expertkompetensen som huvudregel vara densamma som i första instans.

Ledamöter med särskild sakkunskap

För vissa immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga mål och ärenden föreskrivs enligt nuvarande ordning att ledamöter med särskild sakkunskap ska delta i Patentbesvärsrättens, Stockholms tingsrätts, Svea hovrätts och Marknadsdomstolens avgör- anden. Sådana sammansättningsregler syftar till att tillgodose behovet av teknisk respektive ekonomisk kompetens i dessa mål och ärenden.

För all domstolsprövning gäller att det är angeläget att det finns förutsättningar för rätten att förstå och objektivt analysera det av parterna framlagda processmaterialet. I en kontradiktorisk domstolsprocess är det primärt parternas sak att tillföra målet nödvändig utredning och expertis, vilket kan ske genom att använda sakkunnigbevisning. När det gäller de aktuella mål- och ärendetyperna kan dock en sådan ordning inte på ett adekvat sätt tillgodose det behov som finns av kunskaper i relevanta sakfrågor på ett mer allmänt plan. Inte heller möjliggör den tillgång till särskild sakkunskap under beredningen av målen eller under överläggning till dom och domskrivning (jfr Rättegångsutredningens delbetänkande Expertmedverkan och specialisering, SOU 1987:13 s. 67 och 82 f., Marknadsföringsutredningens slutbetänkande Ny marknads- föringslag, SOU 1993:59 s. 483 f. samt SOU 2010:44 s. 386 f.). En medverkan av ledamöter med särskild sakkunskap ökar förutsättningarna för materiellt riktiga domslut (Justitieutskottets betänkande om domstolarna och den ekonomiska brottsligheten, JuU 1984/85:39 s. 11 f.). Ett behov av teknisk eller ekonomisk kompetens i ett mål eller ärende i patent- och marknadsdomstolarna bör därför i första hand tillgodoses genom att ledamöter med sådan kompetens ingår i rätten. Det innebär att det behövs särskilda bestämmelser om rättens samman- sättning för dessa fall. Sådana bestämmelser bör införas i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Självständiga sammansättningsregler

I departementspromemorian förslås att det ska gälla särskilda samman- sättningsregler för de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen respektive ärendena. De föreslagna reglerna gäller dock inte all handläggning utan i vissa

avseenden föreslås att rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler om rättens sammansättning ska tillämpas. Som Göta hovrätt framhåller bör det på ett tydligt sätt framgå vilka sammansättningsregler som gäller för en viss mål- eller ärendetyp. Av den anledningen anser regeringen, till skillnad från vad som föreslås i departementspromemorian, att de särskilda sammansättningsreglerna bör vara självständiga i förhållande till rättegångsbalkens respektive ärendelagens sammansättningsregler. Detta föreslås också i promemorian såvitt avser patent- och marknads- domstolarnas sammansättning i ärenden. Reglerna bör utformas på ett sådant sätt att de ger en heltäckande bild av hur rätten ska vara samman- satt vid all form av handläggning.

Patenträttsliga mål och ärenden

När allmän domstol enligt nuvarande ordning handlägger patenträttsliga mål ingår tekniska ledamöter som huvudregel i rätten (se avsnitt 10.1). Detsamma gäller när Patentbesvärsrätten handlägger patenträttsliga mål. De sistnämnda målen föreslås i patent- och marknadsdomstolarna handläggas som ärenden enligt ärendelagen (se avsnitt 9.2).

Deltagandet av tekniska ledamöter vid handläggning av patenträttsliga mål går tillbaka till tiden för 1884 års patentförordning. Den tekniska aspekten av dessa mål har sagts ofta vara så dominerande att sakpröv- ningen mycket beror på rent tekniska bedömningar. För domstolen har det därför ansetts nödvändigt att den tekniska sakkunskapen finns företrädd bland ledamöterna (se prop. 1966:40 s. 236 f. och propositionen om ändring i patentlagen 1967:837 m.m., prop. 1985/86:86, s. 24).

Betydelsen av teknisk sakkunskap i patenträttsliga tvistemål och brott- mål respektive patenträttsliga ärenden som gäller överklagade beslut från Patent- och registreringsverket är något som det finns anledning att på nytt understryka. De tekniska ledamöternas medverkan är av avgörande betydelse för att målen och ärendena ska kunna handläggas på ett kompetent och effektivt sätt. De tekniska ledamöterna svarar för bedömningen av de speciella, ofta invecklade, tekniska frågor som före- kommer i målen och ärendena. Tekniker med patenträttsligt kunnande spelar också en betydande roll när det gäller exempelvis bedömning av uppfinningshöjd, tolkning och formulering av patentkrav samt när det gäller att förstå och tillämpa den praxis som har utvecklats i det europeiska patentverket (EPO). Med hänsyn till detta anser regeringen att utgångspunkten bör vara att tekniska ledamöter ska ingå i rätten även när patent- och marknadsdomstolarna handlägger patenträttsliga mål och nu aktuella ärenden.

Enligt nuvarande ordning finns det inga särskilda regler om rättens sammansättning i ärenden om informationsföreläggande. Det innebär att tekniska ledamöter inte kan ingå i rätten i dessa ärenden. I det lag- stiftningsärende där möjligheten att ansöka om informationsföreläggande infördes berördes inte frågan om rättens sammansättning (prop. 2008/09:67). För att domstolen ska kunna meddela ett informationsföre- läggande måste den komma fram till att det är sannolikt att det skett ett intrång i en immateriell rättighet (se t.ex. 57 c § PL). För att domstolen ska kunna ta ställning till den frågan i ett ärende som rör patent krävs

Prop. 2015/16:57

215

Prop. 2015/16:57 ofta att den gör tekniska bedömningar. Det har visserligen inte fram- kommit att nuvarande ordning lett till problem. I syfte att uppnå flexibilitet och säkerställa kvalificerade avgöranden bör dock tekniska ledamöter kunna ingå i rätten även i ärenden om informations- föreläggande.

Mot den angivna bakgrunden bör den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar innehålla särskilda regler om rättens sammansättning i patenträttsliga mål och ärenden. Detsamma bör gälla även för mål om arbetstagares uppfinningar och mål om ersättning enligt lagen om försvarsuppfinningar.

I avsnitt 11.2.2 föreslås att det i patent- och marknadsdomstolarna ska finnas anställda tekniska domare (patentråd) och att externa tekniska experter ska kunna anlitas vid behov. Några remissinstanser, däribland

Patentbesvärsrätten, Svenskt Näringsliv och Försvarets materielverk, anser att det i sammansättningsreglerna bör göras åtskillnad på dessa två kategorier av tekniska ledamöter. Av skäl som utvecklas i avsnitt 11.2.2 anser regeringen att det bör överlämnas till domstolarna att bestämma vilka tekniska ledamöter som ska ingå i de enskilda målen och ärendena. Mot denna bakgrund finns det inte skäl att i sammansättningsreglerna skilja på de två teknikerkategorierna.

Växtförädlarrättsliga mål och ärenden

När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt växtförädlarrätts- lagen är rätten domför med enbart lagfarna domare. När Patentbesvärs- rätten prövar mål om registrering av växtförädlarrätt deltar däremot som huvudregel tekniska ledamöter i rätten (se avsnitt 10.1).

Deltagandet av tekniska ledamöter i Patentbesvärsrätten i mål enligt växtförädlarrättslagen har motiverats med att dessa mål många gånger kan ställa stora krav på teknisk sakkunskap med inriktning på biologi och genteknik (se propositionen med förslag till växtförädlarrättslag m.m., prop. 1971:40 s. 139). Trots det ingår alltså inte tekniska ledamöter i rätten i allmän domstol. I förarbetena till den äldre växtförädlarrättslagen anfördes att behovet av särskild sakkunskap i sådana mål i erforderlig utsträckning borde kunna tillgodoses genom att domstolen har möjlighet att infordra yttrande från dåvarande Statens växtsortnämnd (prop. 1971:40 s. 80 f.).

För att avgöra växtförädlarrättsliga registreringsärenden kommer det även i patent- och marknadsdomstolarna att finnas behov av särskild sakkunskap i rätten. Det finns vidare inte anledning att värdera behovet av teknisk sakkunskap annorlunda i tvistemål och brottmål än i registre- ringsärendena. Den omständigheten att sakfrågorna är desamma i de olika mål- och ärendekategorierna är ju en av anledningarna till att samla prövningen av dem i en och samma domstol. Regeringen anser därför att tekniska ledamöter som utgångspunkt bör delta i handläggningen av de växtförädlarrättsliga målen och ärendena i patent- och marknads- domstolarna. I enlighet med detta bör den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar innehålla särskilda regler om rättens sammansättning i växtförädlarrättsliga mål och ärenden.

216

Övriga immaterialrättsliga mål och ärenden

När allmän domstol enligt nuvarande ordning handlägger mål och ärend- en enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upphovs- rättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter gäller rättegångsbalkens respektive ärendelagens bestämmelser om rättens sammansättning. Det innebär att ledamöter med teknisk sak- kunskap inte medverkar i handläggningen. I departementspromemorian föreslås att rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler ska tillämpas även när patent- och marknadsdomstolarna handlägger dessa mål och ärenden.

SPOF efterfrågar ett klargörande av varför ledamöter med särskild sak- kunskap inte ska kunna ingå i rätten i mål om upphovsrätt och mönster. Rättighetsalliansen framhåller att ett antal av målen om illegal fildelning har varit tekniskt komplicerade och att avancerade tekniska skydds- åtgärder används i allt högre utsträckning, vilket kommer att leda till att målen blir allt mer komplexa och svårtillgängliga. Enligt Rättighets- alliansen skulle en ökad teknisk kompetens i de immaterialrättsliga brottmålen effektivisera processen.

Även om det i upphovsrättsliga och mönsterrättsliga mål och ärenden kan uppkomma frågor av teknisk natur är behovet av särskild teknisk sakkunskap inte lika tydligt som i de patenträttsliga och växtförädlar- rättsliga målen och ärendena. Att allmän domstol handlägger dessa mål och ärenden utan ledamöter med teknisk sakkunskap har också såvitt framkommit fungerat väl. Som anges ovan bör patent- och marknads- domstolarna inte bestå av fler ledamöter eller av ledamöter av annat slag än vad som är sakligt motiverat. Att målen genom reformen ska prövas av patent- och marknadsdomstolarna föranleder inte i sig något behov av att ändra reglerna om hur rätten som utgångspunkt ska vara sammansatt. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte finns anledning att föreslå att ledamöter med teknisk sakkunskap ska kunna ingå i rätten i de nu aktuella målen och ärendena. Av motsvarande skäl finns det inte heller anledning att införa regler som möjliggör att ledamöter med ekonomisk sakkunskap kan delta i mål om varumärke, vilket SPOF efterfrågar. Det finns dock en viss möjlighet enligt rättegångsbalkens regler att i vissa mål förordna en ekonomisk expert (se 1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a § RB).

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att nämndemän ingår i rätten i de allt mer tekniskt komplicerade immaterialrättsliga brottmålen. Särskilt med hänsyn till intresset av och därmed förslaget att patent- och marknads- domstolarna ska kunna pröva blandade åtal – dvs. även åtal som gäller misstanke om annan brottslighet än immaterialrättslig sådan (se avsnitt 7.3) – finns det enligt regeringen inte förutsättningar att överväga några ändringar när det gäller nämndemäns medverkan. Utgångspunkten bör således även fortsättningsvis vara att nämndemän ska ingå i rätten i de immaterialrättsliga brottmål för vilka några särskilda sammansättnings- regler inte gäller.

När Patentbesvärsrätten prövar mål om registrering av mönster och varumärke får tekniska ledamöter ingå i rätten. Dessa mål föreslås i patent- och marknadsdomstolarna handläggas som ärenden (se avsnitt

Prop. 2015/16:57

217

Prop. 2015/16:57

9.2). I departementspromemorian föreslås att ärendelagens samman-

 

sättningsregler ska gälla när patent- och marknadsdomstolarna hand-

 

lägger ärenden om registrering av mönster och varumärke, vilket innebär

 

att ledamöter med teknisk sakkunskap inte längre kommer att kunna ingå

 

i rätten i dessa ärenden. I Patent- och marknadsdomstolen kommer rätten

 

i stället att bestå av en lagfaren domare eller, om det finns särskilda skäl

 

med hänsyn till ärendets beskaffenhet, tre lagfarna domare.

 

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten, Patent-

 

och registreringsverket, Marknadsdomstolen och Sveriges advokat-

 

samfund, är kritiska till departementspromemorians förslag när det gäller

 

rättens sammansättning i dessa ärenden. De anser att sammansättningen i

 

Patent- och marknadsdomstolen bör vara densamma som i Patentbesvärs-

 

rätten, dvs. tre ledamöter. Sveriges advokatsamfund anför att såväl varu-

 

märkesrätten som mönsterrätten under senare år har ökat i komplexitet,

 

inte minst genom den europeiska praxis som utvecklats vid OHIM och

 

EU-domstolen. Svea hovrätt och Patentbesvärsrätten framhåller att det

 

även i ärenden om mönster och varumärke kan finnas behov av teknisk

 

sakkunskap och att tekniska ledamöter därför även fortsättningsvis bör

 

kunna ingå i rätten. Även Svenskt Näringsliv och SIPF anser att tekniska

 

ledamöter bör kunna delta i dessa ärenden. Enligt SIPF skulle detta

 

medföra fördelar bl.a. på så sätt att patentråden kan bredda sin

 

kompetens. Patent- och registreringsverket anser att Patent- och mark-

 

nadsdomstolen även i de firmarättsliga registreringsärendena bör bestå av

 

tre, företrädesvis lagfarna, ledamöter.

 

Att domförhetsreglerna för Patentbesvärsrätten möjliggör deltagande

 

av tekniska ledamöter i mål om varumärke och mönster är naturligt med

 

hänsyn till hur domstolen är bemannad; drygt hälften av domarna i

 

Patentbesvärsrätten är tekniker. I realiteten är emellertid domstolen regel-

 

mässigt sammansatt med tre lagfarna ledamöter när den avgör dessa mål

 

(jfr Patentbesvärsrättens årsredovisning 2014, s. 13). I tvistemålen och

 

brottmålen om varumärke respektive mönster ingår inte tekniska leda-

 

möter i rätten enligt nuvarande ordning och de föreslås inte heller göra

 

det i patent- och marknadsdomstolarna. Tekniska ledamöter ingår inte

 

heller enligt nuvarande ordning vid prövningen av firmarättsliga

 

registreringsärenden. Enligt regeringens uppfattning bör behovet av

 

teknisk sakkunskap vara styrande för om tekniska ledamöter ska ingå i

 

rätten vid handläggningen av en viss mål- eller ärendetyp. Mot den bak-

 

grund som angetts ovan anser regeringen att det inte finns något tydligt

 

behov av teknisk sakkunskap i de mönsterrättsliga, varumärkesrättsliga

 

och firmarättsliga registreringsärendena. Med hänsyn till detta finns det

 

inte anledning att nu föreslå att tekniska ledamöter ska kunna ingå i

 

rätten även i dessa ärenden. Det finns dock anledning att följa utveck-

 

lingen och vid behov se över frågan.

 

Frågan vilket antal ledamöter som bör ingå i patent- och marknads-

 

domstolarna i ärenden om registrering av varumärke, mönster och firma

 

bör ses i ljuset av att utvecklingen går i riktning mot ökad endomar-

 

behörighet (se propositionen Ökad endomarbehörighet i tvistemål, prop.

 

2015/16:56). Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte är

 

motiverat med en huvudregel som innebär att rätten i dessa ärenden ska

 

bestå av tre lagfarna domare. I stället bör ärendelagens sammansättnings-

218

regler tillämpas, vilket innebär att utgångspunkten i Patent- och

marknadsdomstolen kommer att vara en lagfaren domare. Om det finns Prop. 2015/16:57 särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet kommer dock

domstolen att kunna bestå av tre lagfarna domare (jfr 3 § ÄL).

Sammanfattningsvis innebär regeringens bedömning att det inte bör

 

införas några särskilda regler om rättens sammansättning i mål och

 

ärenden enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upp-

 

hovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledar-

 

produkter. Det innebär att rättegångsbalkens respektive ärendelagens

 

sammansättningsregler kommer att vara tillämpliga i dessa mål och

 

ärenden. Dessa regler bör vara tillämpliga även när det gäller rättens

 

sammansättning vid behandling av frågor om prövningstillstånd och

 

ansökningar om extraordinära rättsmedel som rör sådana mål och

 

ärenden. Ärendelagens regler innehåller dock inga bestämmelser om

 

rättens sammansättning vid ledamots förhinder. En sådan regel bör därför

 

tas in den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar (se närmare

 

avsnitt 10.5).

 

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden

 

När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt konkurrenslagen

 

och marknadsföringslagen ska ekonomiska experter i vissa fall ingå i

 

rätten. I Marknadsdomstolen ingår oftast ekonomiska experter i rätten.

 

Att det finns behov av ekonomisk kompetens vid prövning av vissa

 

marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden har

 

framhållits länge (se bl.a. propositionen Stockholms tingsrätts samman-

 

sättning i konkurrensrättsliga mål och ärenden, prop. 1992/93:234, s. 8

 

f.). Framför allt de konkurrensrättsliga målen innehåller i många fall

 

frågor som kräver kvalificerade samhällsekonomiska och företags-

 

ekonomiska analyser, t.ex. frågor som handlar om att avgränsa den

 

relevanta marknaden, bedöma om ett företag har en dominerande

 

ställning eller om ett förfarande begränsar konkurrensen. Det har därför

 

ansetts nödvändigt att det i domstolarna finns teoretisk och praktisk

 

ekonomisk sakkunskap i form av expertledamöter (se bl.a. prop.

 

1992/93:234 s. 8 f. och prop. 1994/95:123, s. 128 f.). De överväganden

 

som har legat till grund för nuvarande ordning gör sig fortfarande

 

gällande. Regeringen anser därför att utgångspunkten bör vara att

 

ledamöter med ekonomisk sakkunskap ska ingå i rätten i de konkurrens-

 

rättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena när dessa

 

prövas av patent- och marknadsdomstolarna. Det bör därför tas in

 

särskilda regler om rättens sammansättning i sådana mål och ärenden i

 

den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar.

 

Rättens sammansättning vid kumulation av mål och ärenden

 

I patent- och marknadsdomstolarna kommer mål och ärenden, för vilka

 

det gäller olika sammansättningsregler, att kunna handläggas gemensamt

 

(se avsnitt 7.2 och 12.2.1). I dessa fall krävs att rätten har en tillräckligt

 

kvalificerad sammansättning för varje mål och ärende som ska bedömas

 

(jfr Fitger m.fl., Rättegångsbalken s. 45:11). Det innebär att om exempel-

 

vis ett patenträttsligt mål handläggs gemensamt med ett mönsterrättsligt

 

mål, ska rätten ha den sammansättning som gäller för det patenträttsliga

 

målet. Om ett patenträttsligt mål i stället handläggs gemensamt med ett

219

 

Prop. 2015/16:57 patenträttsligt ärende tillämpas sammansättningsreglerna för målet. Det behövs alltså inte några särskilda sammansättningsregler för de fall då olika mål- och ärendetyper har kumulerats.

 

10.3

Rättens sammansättning i Patent- och

 

 

marknadsdomstolen

 

10.3.1

Sammansättningsregler för mål

 

 

 

Regeringens förslag: Patent- och marknadsdomstolen ska vid huvud-

 

förhandling i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsförings-

 

rättsliga och konkurrensrättsliga mål bestå av fyra ledamöter, av vilka

 

två ska vara lagfarna domare och två ska vara ledamöter med teknisk

 

eller ekonomisk sakkunskap beroende på måltyp. Om det finns skäl

 

för det, får ytterligare en lagfaren domare och en teknisk eller

 

ekonomisk ledamot ingå i rätten. Om det inte finns behov av teknisk

 

eller ekonomisk sakkunskap ska domstolen bestå av tre lagfarna

 

domare.

 

 

När huvudförhandling hålls i förenklad form eller om rätten i annat

 

fall är domför med en domare, liksom vid handläggning som inte sker

 

vid huvudförhandling, ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en

 

lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ledamot med

 

teknisk eller ekonomisk sakkunskap. Detsamma ska gälla i förenklade

 

tvistemål och vid avgörande av mål utan huvudförhandling. I sist-

 

nämnt fall och vid prövning av rättegångsfrågor ska dock rätten kunna

 

ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling om det finns

 

särskilda skäl.

 

Beredningsåtgärder ska kunna utföras av en annan tjänsteman än en

 

lagfaren domare i samma utsträckning som i tingsrätt i allmänhet.

 

 

 

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak

 

med regeringens. Departementspromemorians förslag innebär dock en

 

något annorlunda lagteknisk lösning (Ds 2014:2 s. 245–250).

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inte några invändningar mot det. Några remissinstanser, bl.a. Svenskt

 

Näringsliv, Marknadsdomstolen, Näringslivets Delegation för Marknads-

 

rätt och SFIR, anser att utgångspunkten bör vara att rätten vid prövning i

 

sak av marknadsrättsliga mål bör bestå av fem ledamöter, varav tre

 

lagfarna domare och två ekonomiska experter. Marknadsdomstolen anser

 

att det finns anledning att överväga motsvarande sammansättning i de

 

patenträttsliga målen, dock med anpassning till att det i dessa mål ska

 

ingå ledamöter med teknisk sakkunskap. FICPI anser att det alltid bör

 

ingå patentråd i rätten när domstolen avgör patenträttsliga mål. Svenskt

 

Näringsliv anser att rätten vid beredning av patenträttsliga mål ska bestå

 

av en lagfaren domare och ett patentråd. Sveriges advokatsamfund fram-

 

håller att möjligheten att pröva frågor med en lagfaren domare, dvs. utan

 

att en teknisk eller ekonomisk ledamot ingår i rätten, bör tillämpas med

 

försiktighet. Advokatsamfundet anser att det åtminstone i de patenträtts-

 

liga målen bör finnas en möjlighet till fullsutten rätt vid syn utom huvud-

220

förhandling. Marknadsdomstolen, Svenskt Näringsliv och Näringslivets

Delegation för Marknadsrätt anser att sammansättningsreglerna bör ges

Prop. 2015/16:57

en sådan utformning att ekonomiska experter kan ingå i rätten vid

 

prövningen av immaterialrättsliga mål och att tekniska ledamöter kan

 

ingå i rätten vid prövningen av marknadsrättsliga mål.

 

Patent- och registreringsverket ifrågasätter om det är motiverat att

 

regelmässigt ha ekonomiska experter i mål och ärenden enligt marknads-

 

föringslagen när i princip identiska mål och ärenden kan avgöras utan

 

ekonomiska experter i t.ex. varumärkesrättsliga mål och ärenden.

 

Göta hovrätt framför vissa synpunkter angående den lagtekniska

 

utformningen av sammansättningsreglerna.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga tvistemål

 

I de patenträttsliga mål där Stockholms tingsrätt enligt nuvarande

 

ordning är exklusivt behörig är rätten som huvudregel domför med fyra

 

ledamöter, varav två ska vara tekniskt kunniga (66 § PL). Såvitt fram-

 

kommit är detta en väl fungerande ordning. Den överensstämmer vidare i

 

huvudsak med vad som gäller för de marknadsföringsrättsliga och

 

konkurrensrättsliga målen i allmän domstol, dock att det i dessa fall ingår

 

ekonomiska experter i stället för tekniska experter i rätten.

 

Enligt regeringens bedömning är det inte sakligt motiverat att i de

 

patenträttsliga tvistemålen utöka antalet ledamöter i förhållande till vad

 

som enligt nuvarande ordning gäller för Stockholms tingsrätt i dessa mål.

 

Som huvudregel bör därför Patent- och marknadsdomstolen vid huvud-

 

förhandling i patenträttsliga tvistemål bestå av två lagfarna domare och

 

två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det bör, i likhet med vad

 

som gäller enligt nuvarande ordning, ytterligare en lagfaren domare och

 

en teknisk ledamot kunna ingå i rätten.

 

Det finns emellertid behov av flexibilitet i patenträttsliga mål såvitt

 

avser såväl deltagandet av tekniska ledamöter som antalet ledamöter.

 

Sammansättningsreglerna bör medge att målen kan handläggas och

 

avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som

 

den mest lämpliga. Reglerna bör utformas på ett sätt som uppnår denna

 

flexibilitet.

 

Även om den tekniska aspekten generellt sett är framträdande i de

 

patenträttsliga målen finns det fall där den tekniska kompetensen inte är

 

nödvändig för målets avgörande. Det kan röra sig om enbart tolkning av

 

ett licensavtal, den rättsliga innebörden av t.ex. en unionsrättslig

 

reglering eller en fråga om preskription. Med hänsyn till att rätten inte

 

bör bestå av fler eller andra ledamöter än vad som är sakligt motiverat

 

bör tekniska ledamöter inte ingå i rätten vid huvudförhandling i dessa

 

fall. Det bör lämpligen komma till uttryck genom att det föreskrivs att

 

rätten ska bestå av tre lagfarna domare, om det inte finns behov av

 

teknisk sakkunskap. Bedömningen av om behov av tekniska ledamöter

 

finns eller inte bör anförtros domstolen, som har bäst förutsättningar att

 

bedöma den frågan.

 

Vidare bör det vara möjligt för Patent- och marknadsdomstolen att

 

avgöra ett patenträttsligt mål utan huvudförhandling med en lagfaren

 

domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Även om det

 

för att mål ska kunna avgöras utan huvudförhandling normalt förutsätts

221

Prop. 2015/16:57

att avgörandet sker på processuella grunder finns det inte anledning att

 

minska flexibiliteten i den nya prövningsordningen och ta bort möjlig-

 

heten att låta en teknisk ledamot ingå i rätten.

 

När det gäller sammanträde för muntlig förberedelse och annan hand-

 

läggning som inte sker vid huvudförhandling gäller enligt nuvarande ord-

 

ning att Stockholms tingsrätt är domför med en lagfaren domare. En tek-

 

niskt sakkunnig ledamot får dock ingå i rätten (66 § andra stycket PL).

 

Motsvarande gäller i marknadsföringsrättsliga mål (54 § MfL). Rege-

 

ringen anser att samma ordning bör gälla i Patent- och marknadsdom-

 

stolen. Det finns inte skäl att, som Svenskt Näringsliv föreslår, föreskriva

 

att rätten vid beredning alltid ska bestå av en lagfaren domare och en

 

teknisk ledamot. Det bör ankomma på domstolen att bestämma om rätten

 

ska bestå av antingen en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en

 

teknisk ledamot.

 

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av

 

rättegångsfrågor får rätten enligt rättegångsbalken ha den samman-

 

sättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl

 

med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet (1 kap. 3 c § RB).

 

Detsamma gäller i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

 

(55 § MfL och 8 kap. 9 § KL). Denna möjlighet finns däremot inte enligt

 

patentlagen. Ett sådant behov kan dock finnas även i patenträttsliga mål,

 

exempelvis vid prövning av yrkanden om interimistiska förbud med

 

långtgående ekonomiska och andra konsekvenser eller vid interimistiska

 

beslut där det finns behov av två tekniskt kunniga ledamöter med olika

 

inriktning. Ibland kan det också vara lämpligt att svåra frågor om tillåtan-

 

de av bevisning som aktualiseras inför en huvudförhandling prövas av

 

samma domare som ska delta i huvudförhandlingen. Ett annat exempel

 

på frågor som kan behöva prövas av fullsutten rätt är svårbedömda frågor

 

om rättegångshinder (jfr propositionen om ändringar i rättegångsbalken

 

m.m., prop. 1988/89:95, s. 76). Det bör därför finnas en möjlighet för

 

Patent- och marknadsdomstolen att vid avgörande av mål utan

 

huvudförhandling och vid prövning av rättegångsfrågor ha den

 

sammansättning som gäller för huvudförhandling. En förutsättning för

 

detta bör vara att det med hänsyn till målet eller frågan finns särskilda

 

skäl.

 

I rättegångsbalken finns möjlighet till en mindre sammansättning också

 

i vissa enklare fall. Det framstår som lämpligt att denna möjlighet finns

 

även i patenträttsliga mål, dock att bestämmelserna bör utformas så att

 

behovet av teknisk kompetens kan säkerställas. Motsvarande gäller för

 

t.ex. marknadsföringsrättsliga, konkurrensrättsliga, fastighetsrättsliga och

 

miljörättsliga mål. I enlighet härmed bör det vara möjligt att låta en tek-

 

nisk ledamot ingå i rätten i de fall där rätten enligt rättegångsbalken får

 

bestå av en lagfaren domare, dvs. när huvudförhandling hålls i förenklad

 

form samt om rätten anser att det är tillräckligt att en domare sitter i

 

rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet

 

(1 kap. 3 a § andra och tredje stycket RB). Sådana sammansättnings-

 

regler skapar förutsättningar för en mer effektiv handläggning och

 

möjliggör t.ex. att ett mål kan avgöras i samband med muntlig

 

förberedelse eller att i annat fall huvudförhandling kan hållas tidigare än

 

om domstolen på sätt som gäller enligt nuvarande ordning behöver

222

avgöra målet med fyra ledamöter. I propositionen Ökad endomar-

behörighet i tvistemål (prop. 2015/16:56) föreslås att 1 kap. 3 a § tredje stycket RB ändras så att rätten vid huvudförhandling ska vara domför med en lagfaren domare om det med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad är tillräckligt att en domare sitter i rätten. En sådan ändring bedöms inte påverka behovet av och innehållet i den nu före- slagna regeln.

Enligt rättegångsbalken ska rätten vidare bestå av en lagfaren ledamot vid handläggning av s.k. förenklade tvistemål (1 kap. 3 d § RB). Behovet av att möjliggöra deltagande av tekniska ledamöter i sådant fall bedöms litet, men inte uteslutet. Som exempel kan nämnas ett intrångsmål där det endast yrkas skadestånd som av en eller annan anledning är lågt. Även i dessa fall bör det därför vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten.

Enligt nuvarande ordning krävs fullsutten rätt vid syn på stället utom huvudförhandling i patenträttsliga mål. I mål i allmän domstol där rätte- gångsbalkens sammansättningsregler är tillämpliga gäller sedan år 1989 att rätten i sådana fall ska bestå av en lagfaren domare (1 kap. 3 § RB). I det lagstiftningsärende där den ordningen infördes konstaterades att det knappast förekommer i praktiken att tingsrätterna utnyttjar möjligheten till kollegial sammansättning vid sådan handläggning (prop. 1988/89:95 s. 69). Med hänsyn härtill och då den nuvarande regeln för de patenträtts- liga målen innebär en dålig hushållning med domstolens resurser görs i departementspromemorian bedömningen att det i Patent- och marknads- domstolen inte bör krävas fullsutten rätt vid syn på stället utom huvud- förhandling.

Sveriges advokatsamfund anser att det även fortsättningsvis bör finnas en möjlighet att hålla syn utom huvudförhandling med fullsutten rätt. Advokatsamfundet anför att det, när det gäller mer tekniskt komplicerade fall, normalt är nödvändigt med en sådan sammansättning för att en kompetent och fullödig bedömning ska kunna garanteras.

Regeringen delar bedömningen i departementspromemorian att regler- na om rättens sammansättning vid syn på stället utom huvudförhandling bör göras mer flexibla och möjliggöra för rätten att – liksom vid pröv- ningen av andra rättegångsfrågor – bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Domstolen bör dock även i detta fall kunna ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det med hänsyn till målet eller frågan finns särskilda skäl. Ett exempel på när detta kan bli aktuellt är i de mer tekniskt komplicerade fall som Sveriges advokatsamfund pekar på.

Beredningsåtgärder som inte är sådana att de bör förbehållas lagfarna domare får enligt rättegångsbalken utföras av en annan anställd vid tings- rätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet (1 kap. 3 e § RB). Motsvarande bör gälla i Patent- och marknadsdomstolen. Lagtekniskt bör detta lösas genom att det i den nya lagen om patent- och marknads- domstolar tas in en hänvisning till 1 kap. 3 e § RB (jfr 2 kap. 11 § lagen om mark- och miljödomstolar).

De ovan föreslagna sammansättningsreglerna bör gälla även i mål om arbetstagares uppfinningar, i mål om ersättning enligt lagen om försvars- uppfinningar samt i mål om växtförädlarrätt.

Prop. 2015/16:57

223

Prop. 2015/16:57

224

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga brottmål

Enligt nuvarande ordning har tingsrätten i flertalet patenträttsliga brott- mål samma sammansättning som i tvistemål, dvs. två lagfarna domare och två tekniskt sakkunniga ledamöter.

Behovet av teknisk sakkunskap är lika framträdande i patenträttsliga brottmål som i tvistemål. Detta behov är ett huvudsakligt skäl till att brottmålen sedan lång tid tillbaka handläggs i särskild ordning och att nämndemän inte deltar i avgörandena. Det finns inte anledning att ändra den ordningen. Mot denna bakgrund anser regeringen att samma sammansättningsregler bör gälla för Patent- och marknadsdomstolen i patenträttsliga brottmål som i patenträttsliga tvistemål. Som anförs ovan lämnar dessa regler utrymme för att avgöra mål utan tekniska ledamöter om det inte finns behov av sådan sakkunskap i ett visst mål. Ett typexempel är ett brottmål som rör underlåtenhet att fullgöra upplysningsskyldighet enligt 56 § PL.

Sammansättningsreglerna för de växtförädlarrättsliga brottmålen bör överensstämma med dem för de patenträttsliga målen.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

Enligt nuvarande ordning ska tingsrätten som huvudregel bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska experter vid huvudförhandling i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål (54 § MfL och 8 kap. 8 § KL). I framför allt mål som bara rör skadestånd får eller ska tingsrätten bestå av enbart lagfarna domare (56 § MfL och 8 kap. 8 § jämförd med 7 kap. 2 § KL). För de mål som enligt nuvarande ordning prövas av Marknadsdomstolen som första instans ser reglerna något annorlunda ut; domstolen är beslutför med fyra ledamöter och kan maximalt bestå av sju ledamöter (3 och 9 §§ MDL). Sammansättnings- reglerna för Marknadsdomstolen är desamma för de mål som domstolen prövar som första och enda instans och de mål som domstolen prövar som andra och sista instans.

Nuvarande regler om tingsrättens sammansättning i de aktuella målen har sin förebild i reglerna om Stockholms tingsrätts sammansättning i patenträttsliga mål (prop. 1992/93:234 s. 10, jfr även prop. 1994/95:123 s. 188, prop. 2007/08:115 s. 165 och prop. 2007/08:135 s. 284). Regler av i huvudsak samma innehåll men med ett ökat inslag av flexibilitet föreslås gälla för Patent- och marknadsdomstolen i patenträttsliga mål. Motsvarande regler föreslås i departementspromemorian också för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen.

Några remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, Marknadsdomstolen, SFIR och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, är kritiska till för- slaget såvitt avser de marknadsrättsliga målen. De anför att departe- mentspromemorians förslag innebär en försvagning av rättens samman- sättning jämfört med vad som enligt nuvarande ordning gäller för Mark- nadsdomstolen. De anser att Patent- och marknadsdomstolen som ut- gångspunkt bör ha en sammansättning som är så stark att dess juridiska och sakliga kompetens inte kan ifrågasättas. Patent- och marknadsdom- stolen bör därför, när marknadsrättsliga mål avgörs i sak, som huvud- regel bestå av fem ledamöter, varav tre lagfarna domare och två ekono- miska experter.

Det är viktigt att Patent- och marknadsdomstolen i de marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen kan erbjuda en tvistlösning som innebär en kvalificerad prövning och som är ägnad att upprätthålla allmänhetens och parternas förtroende för rättskipningen. I detta ligger att domstolen ska ha tillräcklig juridisk kompetens och ekonomisk sak- kunskap men också att avgöranden ska meddelas inom rimlig tid.

När det gäller antalet ledamöter som Patent- och marknadsdomstolen bör bestå av i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål är de befintliga reglerna om rättens sammansättning i dessa mål en naturlig utgångspunkt. Sammansättningsreglerna för Marknadsdomstolen bör dock ses i ljuset av att domstolen, i samtliga mål som den handlägger, är sista instans. Patent- och marknadsdomstolens avgöranden föreslås kunna överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen och under vissa särskilda förutsättningar även till Högsta domstolen. Till skillnad från Marknadsdomstolen kommer Patent- och marknadsdomstolen alltså inte ha någon funktion som prejudikatinstans. Vid en samlad bedömning anser regeringen att det inte är sakligt motiverat att som utgångspunkt ha en sammansättning med så många som fem ledamöter. I enlighet med vad som gäller för flertalet av de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen i allmän domstol och i likhet med vad som föreslås gälla beträffande de patenträttsliga målen bör huvudregeln i stället vara att Patent- och marknadsdomstolen vid huvudförhandling i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål ska bestå av fyra ledamöter. Av dessa ledamöter bör två vara lagfarna domare och två vara ekonomiska experter. Om det finns skäl för det med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad bör ytterligare en lagfaren domare och en ekonomisk expert kunna ingå i rätten. Även i övrigt bör sammansätt- ningsreglerna överensstämma med vad som föreslås gälla för de patent- rättsliga målen.

Mot denna utformning av sammansättningsreglerna kan invändas att de inte tar tillräcklig hänsyn till att det inte finns behov av särskild sak- kunskap i alla marknadsföringsrättliga och konkurrensrättsliga mål och att de därför innebär en opåkallad ökning av antalet mål där ledamöter med ekonomisk sakkunskap deltar. Patent- och registreringsverket pekar exempelvis på att det finns varumärkesrättsliga mål som är i princip identiska med marknadsföringsrättsliga mål och som avgörs utan ekonomiska experter.

Typiskt sett är behovet av ekonomisk sakkunskap större i marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål än i varumärkesrättsliga mål. De föreslagna sammansättningsreglerna ger också utrymme för att beakta att det i vissa mål inte finns behov av särskild sakkunskap. Regeringen anser att det är att föredra att sammansättningsreglerna är flexibla och en- hetliga än att de är detaljstyrda och splittrade. I mål som exempelvis rör enbart skadestånd, utdömande av vite eller där det är aktuellt att genom mellandom avgöra om ett anspråk är preskriberat finns det som regel inte behov av ekonomisk sakkunskap och då bör med tillämpning av de före- slagna sammansättningsreglerna ekonomiska ledamöter inte ingå i rätten. Domstolen bedöms väl kapabel att göra dessa ställningstaganden.

Marknadsdomstolen, Svenskt Näringsliv och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt anför att det i vissa immaterialrättsliga och marknads- rättsliga mål finns behov av både ekonomisk och teknisk sakkunskap. De

Prop. 2015/16:57

225

Prop. 2015/16:57 anser att det skulle vara värdefullt om både ledamöter med ekonomisk och ledamöter med teknisk sakkunskap kunde ingå i rätten i dessa mål. Marknadsdomstolen anför att detta skulle kunna ske genom att en sammansättning med två ekonomiska experter utökas med en teknisk ledamot och att en sammansättning med två tekniska ledamöter utökas med en ekonomisk expert.

Till att börja med kan det konstateras att antalet mål i vilka det finns ett behov av både ekonomisk och teknisk sakkunskap förefaller vara ytterst få. Att för ett fåtal mål ha en ordning med utökad sammansättning skulle visserligen innebära en kompetenssäkring men skulle också innebära att rätten kommer att bestå av ledamöter som saknar kunskap om väsentliga delar av det aktuella målet. Sammantaget bedömer regeringen att den vinst som kan uppnås genom en sådan ordning inte uppväger de nack- delar som den skulle medföra. Det finns därför inte anledning att nu före- slå att både tekniska ledamöter och ledamöter med ekonomisk sakkun- skap ska kunna ingå i rätten när Patent- och marknadsdomstolen prövar immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål. Det finns dock anledning att följa utvecklingen. Skulle t.ex. antalet mål där båda typerna av sak- kunskap behövs öka markant kan det finnas behov av att se över om det bör införas en sådan möjlighet.

10.3.2Sammansättningsregler för ärenden

Regeringens förslag: Vid avgörande i sak av patenträttsliga, växtför- ädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ären- den ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter. Om det i ett patenträttsligt eller växtförädlarrättsligt ärende finns behov av teknisk sakkunskap ska en eller två tekniska ledamöter ingå i rätten. Om det i ett marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt ärende finns behov av ekonomisk sakkunskap ska en eller två ekonomiska ex- perter ingå i rätten. Minst en ledamot ska alltid vara lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet, får rätten bestå av fyra ledamöter, varav två lagfarna domare och två tekniska ledamöter eller ekonomiska experter, beroende på ärendetyp.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får rätten bestå av en lagfaren domare och, beroende på ärendetyp, en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap.

Om det inte finns behov av teknisk eller ekonomisk sakkunskap ska rätten bestå av tre lagfarna domare eller, om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, en lagfaren domare.

Vid annan handläggning än avgörande i sak ska rätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och, beroende på ärendetyp, en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap.

Beredningsåtgärder ska kunna utföras av en annan tjänsteman än en lagfaren domare i samma utsträckning som i tingsrätt i allmänhet.

Departementspromemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I departementspromemorian föreslås att Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande i sak av patenträttsliga, växtförädlar-

rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden ska

226

bestå av en lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap, beroende på ärendetyp. Enligt förslaget får domstolen bestå av tre ledamöter endast om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Förslaget innebär vidare att om det inte finns behov av teknisk respektive ekonomisk sakkunskap får rätten, beroende på ärendets beskaffenhet, bestå av en eller tre lagfarna domare. I departementspromemorian föreslås inte någon särskild sammansättnings- regel för annan handläggning än avgörande i sak. I stället hänvisas till ärendelagens sammansättningsregler (Ds 2014:2 s. 251–254).

Remissinstanserna: När det gäller Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i patenträttsliga ärenden anser flera remissinstanser, bl.a.

Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten, Patent- och registreringsverket, Sveriges advokatsamfund, SFIR, Försvarets materielverk och SIPF, att antalet ledamöter som huvudregel bör vara detsamma som i Patentbesvärsrätten, dvs. tre ledamöter. Patent- och registreringsverket, Patentbesvärsrätten, Advokatsamfundet, SFIR, Försvarets materielverk och SPOF anför att två ledamöter bör ha teknisk sakkunskap. Stockholms tingsrätt förutser att de patenträttsliga ärendenas beskaffenhet ofta kommer att medföra att rätten består av tre ledamöter. Tingsrätten anser därför att det kan diskuteras vilken sammansättning som ska vara huvudregel. Flera remissinstanser, däribland Stockholms tingsrätt och Patentbesvärsrätten, framhåller betydelsen av att regleringen ges en flexibel utformning så att antalet ledamöter kan utökas eller minskas efter behov. Marknadsdomstolen och Försvarets materielverk anser att det finns skäl att överväga att ha samma sammansättningsregler för de patenträttsliga ärendena som för de patenträttsliga målen. FICPI anser att det alltid bör ingå patentråd i rätten när domstolen avgör patenträttsliga ärenden som överklagats från Patent- och registreringsverket och att dessa bör utgöra en majoritet av rättens ledamöter.

Några remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, Marknadsdomstolen, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och SFIR, anser att utgångs- punkten bör vara att Patent- och marknadsdomstolen i marknadsrättsliga ärenden ska bestå av fem ledamöter, varav tre lagfarna domare och två ledamöter med ekonomisk sakkunskap. SIPF anser att antalet tekniska ledamöter i de patenträttsliga ärendena bör vara detsamma som i de patenträttsliga målen. Svea hovrätt anser att Patent- och marknadsdom- stolen i konkurrensrättsliga ärenden som gäller beslut om ålägganden enligt 3 kap. 1 § KL bör ha möjlighet att ha samma sammansättning som vid avgörande av konkurrensrättsliga mål, dvs. fyra ledamöter. Konsumentverket anser att rätten bör ha samma sammansättning i alla mål och ärenden där Konsumentombudsmannen är inblandad. Enligt Konsumentverket bör de föreslagna sammansättningsreglerna för målen gälla även för de nu berörda ärendena.

Göta hovrätt framför vissa synpunkter angående den lagtekniska utformningen av sammansättningsreglerna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemorian s. 73–83).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bland andra Svea hovrätt och Marknadsdomstolen, tillstyrker eller har inte några invänd- ningar mot förslaget. När det gäller de patenträttsliga ärenden som överklagats från Patent- och registreringsverket anser Patentbesvärs-

Prop. 2015/16:57

227

Prop. 2015/16:57

228

rätten, SIPF, FICPI och Försvarets materielverk att sammansättnings- reglerna bör formuleras på ett sådant sätt att det föreskrivs en presumtion för att två tekniska ledamöter ska ingå i rätten i de fall Patent- och marknadsdomstolen ska bestå av tre ledamöter. SIPF anser att det är oklart när det ska anses föreligga ett behov av flera tekniska ledamöter och vem som ska avgöra den frågan. Enligt SIPF bör frågan avgöras av en i domstolen anställd teknisk ledamot. Svenskt Näringsliv anser att det finns goda skäl för att åtminstone en teknisk ledamot (ett patentråd) ska delta även i patenträttsliga ärenden som rör rättsliga frågor. Enligt Svenskt Näringsliv bör det därför inte ställas något krav på att det i ett ärende ska finnas ett behov av teknisk sakkunskap för att tekniska ledamöter ska kunna ingå i rätten. Stockholms tingsrätt förutser att Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av patenträttsliga ärenden om informationsföreläggande i regel kommer att bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Jusek framhåller att det krävs tydliga och klargörande lagregler angående de olika sammansättningsformerna. Näringslivets Delegation för Marknads- rätt och Företagarna anser att minst en sakkunnig ledamot bör ingå i rätten vid prövningen av materiella frågor och att den föreslagna möjligheten för domstolen att utesluta expertmedverkan på ett betänkligt sätt öppnar för diskretionära bedömningar.

Skälen för regeringens förslag

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden

Vissa av de patenträttsliga ärenden som ska handläggas i Patent- och marknadsdomstolen kommer att inledas genom en ansökan till dom- stolen. Merparten av dessa är s.k. RB-ärenden. För dessa ärenden är rättegångsbalkens regler om sammansättning i mål tillämpliga. De enda ärenden som för närvarande handläggs enligt ärendelagen är ärenden om informationsföreläggande. När Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning handlägger dessa ärenden tillämpas ärendelagens samman- sättningsregler (57 e § PL). Andra ärenden avser från myndighet överklagade beslut; för patentens del från Patent- och registreringsverket överklagade beslut om beviljande av patent eller invändning mot ett meddelat patent. Enligt nuvarande ordning överklagas dessa beslut till Patentbesvärsrätten som är domför med tre ledamöter. I patentmål som inte gäller pantsättning av patent eller patentansökningar samt i mål om växtförädlarrätt ska minst två tekniska ledamöter ingå i rätten och en ledamot ska vara lagfaren, om inte rätten finner att medverkan av lagfaren ledamot är obehövlig. I mål om pantsättning av patent och patentansökningar ska minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten (4 § PBRL).

Utgångspunkten i ärendelagen är att rätten ska bestå av en lagfaren domare. Endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får rätten bestå av tre ledamöter (3 § ÄL). När regeln infördes konstaterades att regleringen i den äldre ärendelagen inte hade följt med den utveckling som förekommit på rättegångsbalkens område, där utrymmet för endomarkompetensen successivt utvidgats. Vidare an- fördes att ärendena i de allra flesta fall är av enkel natur och att det rimliga syntes, såvitt gäller tingsrätter, vara att i grunden ha en regel om

endomarkompetens med möjlighet till en kvalificerad sammansättning i speciella fall (prop. 1995/96:115 s. 98). I departementspromemorian konstateras att ärendelagens sammansättningsregler bidrar till ett snabba- re och mer resurseffektivt förfarande. När det gäller patenträttsliga ären- den som gäller överklagade beslut från Patent- och registreringsverket, som är den stora ärendegruppen, hänvisas även till den kvalificerade myndighetsprövningen vid Patent- och registreringsverket. Mot den bak- grunden och med hänsyn till behovet av teknisk kompetens föreslås i departementspromemorian att Patent- och marknadsdomstolen som huvudregel ska bestå av en lagfaren domare och en teknisk ledamot när domstolen avgör patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden i sak.

Flera remissinstanser är kritiska till departementspromemorians förslag när det gäller sammansättningen i de patenträttsliga ärenden som över- klagas från Patent- och registreringsverket. De anser att sammansätt- ningen i Patent- och marknadsdomstolen bör motsvara den som enligt nuvarande ordning gäller för Patentbesvärsrätten, dvs. tre ledamöter. Några remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsam- fund, SFIR, Försvarets materielverk och SIPF, framhåller att Patent- och registreringsverkets prövning, med hänsyn till det stora antalet ärenden som myndigheten handlägger, är rutinartad och att Patent- och mark- nadsdomstolen som första domstolsinstans därför bör ha en kvalificerad sammansättning. Dessa remissinstanser anför vidare att det finns anled- ning att göra en jämförelse med den ordning som gäller när det europeis- ka patentverket (EPO) prövar patentansökningar om europeiska patent. Vid prövningen av överklagade beslut är besvärskammaren (Technical Board of Appeal) som huvudregel sammansatt av två tekniska ledamöter och en lagfaren ledamot. Patentbesvärsrätten framhåller att det svenska nationella systemet för patentprövning, för att behålla sin internationella legitimitet, inte i alltför stor utsträckning bör avvika från denna inter- nationella standard.

Det är viktigt att Patent- och marknadsdomstolen kan erbjuda en ärendehantering som innebär en kvalificerad prövning av varje enskilt ärende och som är ägnad att upprätthålla allmänhetens och parternas förtroende för rättskipningen. I detta ligger att domstolen ska ha tillräck- lig teknisk sakkunskap men också att avgöranden meddelas inom rimlig tid. Rätten bör därför inte bestå av fler ledamöter eller ledamöter av annat slag än vad som är sakligt motiverat.

Enligt regeringens bedömning är det inte sakligt motiverat att i de patenträttsliga ärendena utöka antalet ledamöter i förhållande till vad som enligt nuvarande ordning gäller för Patentbesvärsrätten. I enlighet med vad flertalet remissinstanser anser bör utgångspunkten i stället vara att Patent- och marknadsdomstolen ska bestå av tre ledamöter när patent- rättsliga ärenden avgörs i sak.

Som Patentbesvärsrätten anför är de lagfarna domarnas samarbete med de tekniska ledamöterna och de tekniska ledamöternas inbördes samarbete i de patenträttsliga ärendena som gäller överklagade beslut från Patent- och registreringsverket en mycket betydelsefull del i upprätt- hållandet av både kvaliteten i bedömningen och snabbheten i förfarandet. Inte sällan finns det i dessa ärenden behov av kunskap inom olika tek- niska discipliner. Detta talar för att det i rätten regelmässigt bör ingå två ledamöter med teknisk sakkunskap. Den omständigheten att två tekniska

Prop. 2015/16:57

229

Prop. 2015/16:57

ledamöter som huvudregel föreslås ingå i rätten när Patent- och mark-

 

nadsdomstolen avgör patenträttsliga tvistemål talar också för att två tek-

 

niska ledamöter i allmänhet bör ingå i rätten när domstolen prövar den

 

grundläggande frågan om patenterbarhet. Frågorna är ju till stor del

 

desamma i de båda fallen. Regeringen delar dock inte uppfattningen att

 

det i sammansättningsregeln bör låsas fast att rätten ska bestå av två

 

tekniska ledamöter, vilket bland andra Svenskt Näringsliv, Försvarets

 

materielverk och SIPF föreslår. Även om det i flertalet ärenden om

 

beviljande av patent och invändning mot ett meddelat patent kommer att

 

finnas ett behov av att två tekniska ledamöter ingår i rätten kommer det i

 

Patent- och marknadsdomstolen att finnas ärenden som inte regelmässigt

 

ställer samma krav på teknisk kompetens. Som anförs ovan bör rätten

 

inte bestå av ledamöter av annat slag än vad som är sakligt motiverat.

 

Om det i ett ärende inte aktualiseras några tekniska frågor bör ärendet, i

 

enlighet med vad som enligt nuvarande ordning gäller för Patentbesvärs-

 

rätten, kunna avgöras av tre lagfarna domare. Detta kan, som anges i

 

promemorian och som Patentbesvärsrätten ställer sig bakom, vara

 

aktuellt i exempelvis ärenden om pantsättning av patent och patentansök-

 

ningar. Enligt regeringen bör Patent- och marknadsdomstolen även

 

kunna bestå av två lagfarna domare och en teknisk ledamot. Genom att

 

sammansättningsreglerna ges en sådan flexibel utformning kan de patent-

 

rättsliga ärendena avgöras med den sammansättning som i varje enskilt

 

fall framstår som den mest lämpliga. Frågan om det i ett patenträttsligt

 

ärende finns behov av teknisk sakkunskap och i så fall hur många

 

tekniska ledamöter som ska ingå i rätten bör avgöras av domstolen. Som

 

SIPF framhåller bör av naturliga skäl de i domstolen anställda tekniska

 

ledamöternas uppfattning vara av stor betydelse vid denna bedömning.

 

Patentbesvärsrätten är enligt nuvarande ordning domför med enbart

 

tekniska ledamöter i vissa fall. Det är en ordning som framstår som

 

främmande för processen i allmän domstol och någon sådan möjlighet

 

bör därför inte finnas i Patent- och marknadsdomstolen.

 

För att möta behovet av kompetens i ärenden av extra stor juridisk och

 

teknisk komplexitet anser regeringen att det, om det finns särskilda skäl

 

för det med hänsyn till ärendet, bör vara möjligt för rätten att bestå av två

 

lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Därmed kan Patent- och

 

marknadsdomstolen ha samma sammansättning som vid en huvudför-

 

handling i ett patenträttsligt mål. Som exempel på fall då det kan finnas

 

skäl att utöka rättens sammansättning på detta sätt kan nämnas ärenden i

 

vilka det görs gällande bättre rätt (17 och 18 §§ PL), vissa ärenden om

 

tilläggsskydd (105 § PL) och ärenden där omfattande bevisning åbero-

 

pas. Det bör dock överlåtas till domstolen att bedöma frågan i varje en-

 

skilt fall.

 

För att rätten inte ska bestå av fler ledamöter än vad som är sakligt

 

motiverat bör Patent- och marknadsdomstolen även kunna bestå av en

 

lagfaren domare och en teknisk ledamot eller, om det saknas behov av

 

teknisk sakkunskap, en lagfaren domare. En förutsättning för detta bör

 

vara att rätten anser att en enklare sammansättning är tillräcklig med

 

hänsyn till vad det enskilda ärendet kräver. Exempel på fall då det kan

 

vara tillräckligt att rätten består av en lagfaren domare och en teknisk

 

ledamot är vissa enklare ärenden om återställande av förlorade rättigheter

230

enligt 72 § PL eller om det i ett ärende är uppenbart att ett patent inte ska

beviljas. Denna enklare sammansättning kan även, som Stockholms tingsrätt anför, i vissa fall vara tillräcklig i patenträttsliga ärenden om informationsföreläggande. Även om det bör bli ovanligt kan det inte uteslutas att det kan uppkomma situationer då det framstår som lämpligt att ett patenträttsligt ärende avgörs av en lagfaren domare. En sådan möjlighet bör därför finnas.

De i departementspromemorian föreslagna sammansättningsreglerna för patenträttsliga ärenden gäller endast vid avgörande i sak. När det gäller annan handläggning, dvs. avskrivning av ett ärende efter åter- kallelse, avvisning och beslut under beredningen som inte innebär att ärendet avgörs, föreslås att ärendelagens sammansättningsregler ska tillämpas. För att det ska vara tydligt vilken sammansättning som gäller för Patent- och marknadsdomstolen bör, som anges i avsnitt 10.2, sammansättningsreglerna vara självständiga i förhållande till ärende- lagens sammansättningsregler. Reglerna bör utformas på ett sådant sätt att de ger en heltäckande bild av hur rätten ska vara sammansatt vid all form av handläggning i dessa ärenden, dvs. även vid annan handläggning än avgörande i sak.

Som utvecklas i avsnitt 11.2.2 förutsätter en kompetent och effektiv handläggning av de patenträttsliga ärendena att de i Patent- och mark- nadsdomstolen anställda tekniska ledamöterna (patentråden), i ett tidigt skede, tar en aktiv del i beredningen. Vid annan handläggning än avgörande i sak saknas dock i vissa fall behov av teknisk sakkunskap.

Enligt nuvarande ordning är Patentbesvärsrätten domför med en leda- mot när avskrivning sker efter återkallelse eller på grund av att före- skriven årsavgift inte betalats (4 § PBRL). Det är dock inget som hindrar att rätten består av tre ledamöter. Regelmässigt kommer sådana beslut inte att ställa krav på de särskilda insikter som de tekniskt kunniga leda- möterna har, utan prövningen kommer att vara begränsad till framför allt rättegångskostnadsfrågor. Ett fall där det för Patentbesvärsrätten har bedömts kunna vara aktuellt att skriva av målet med tre ledamöter är när fråga om officialprövning uppkommer (se propositionen Några frågor om Patentbesvärsrätten, prop. 2011/12:88 s. 17). Med hänsyn till att möjligheten till officialprövning föreslås utgå bedömer regeringen att det i regel är fullt tillräckligt att rätten består av en lagfaren domare vid avskrivning av ärenden. Sammansättningsreglerna bör därför medge detta.

Även när det gäller beslut under beredningen kan det vara tillräckligt att rätten består av en lagfaren domare. Det kan dock också finnas frågor som kräver teknisk sakkunskap, t.ex. när det gäller att ta ställning till om viss bevisning ska tillåtas. Med hänsyn till detta bör det vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten även vid annan handläggning än avgörande i sak.

Det nu anförda bör lagtekniskt uttryckas på så sätt att Patent- och marknadsdomstolen vid annan handläggning av ett ärende ska bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Det bör överlåtas till rätten att, utifrån en bedömning av vad den enskilda frågan kräver, avgöra om en teknisk ledamot ska ingå i rätten.

Åtgärder som avser endast beredningen av ett ärende och som inte är sådana att de bör förbehållas lagfarna domare får enligt ärendelagen utföras av en annan anställd vid tingsrätten som har tillräcklig kunskap

Prop. 2015/16:57

231

Prop. 2015/16:57 och erfarenhet (se 3 § ÄL och 1 kap. 3 e § RB). Motsvarande bör gälla i Patent- och marknadsdomstolen. Lagtekniskt bör detta lösas genom att det i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar tas in en hänvis- ning till 1 kap. 3 e § RB (jfr 2 kap. 11 § lagen om mark- och miljödom- stolar).

Sammansättningsreglerna i ärenden om växtförädlarrätt bör överens- stämma med dem för patenträttsliga ärenden.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden

Vissa marknadsrättsliga ärenden kommer att inledas genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen. Det gäller för närvarande endast ärenden om tillstånd för Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning (5 kap. 3 § KL). När Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning prövar dessa ärenden i sak ska rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § första stycket KL). Tingsrättens beslut kan överklagas till Marknadsdomstolen som sista instans (7 kap. 2 § KL).

Andra marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden avser överklagade beslut. För de marknadsföringsrättsliga ärendenas del gäller det beslut meddelade av Konsumentombudsmannen under utredningen av ett ärende, t.ex. en uppmaning till någon att lämna upplysningar eller till en näringsidkare att tillhandahålla handlingar och därmed samman- hängande frågor om ersättning för varuprover och liknande (42–46 §§ MfL). När Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning handlägger dessa ärenden ska rätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten i stället bestå av fyra ledamöter, varav två lagfarna domare och två ekonomiska experter (57 § MfL). Tingsrättens beslut kan överklagas till Marknadsdomstolen som sista instans (52 § MfL).

De konkurrensrättsliga ärenden som inleds genom överklagande avser beslut från Konkurrensverket om bl.a. ålägganden att upphöra med över- trädelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning (3 kap. 1 § KL) och ålägganden att lämna information (5 kap. 1 § KL). Enligt nuvarande ordning överklagas dessa beslut till Marknadsdomstolen som sista instans (7 kap. 1 § KL).

Marknadsdomstolen är i alla ärenden beslutför med fyra ledamöter och kan maximalt bestå av sju ledamöter (3 och 9 §§ MDL).

Departementspromemorians förslag innebär att Patent- och marknads- domstolen som huvudregel ska bestå av en lagfaren domare och en ekonomisk expert när marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden avgörs i sak. Detta förslag har kritiserats av flera remissinstans- er. Några av dessa remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, Närings- livets Delegation för Marknadsrätt och Marknadsdomstolen, anser att utgångspunkten bör vara att Patent- och marknadsdomstolen ska vara sammansatt av fem ledamöter. Det skulle innebära en utökning av antalet ledamöter jämfört med vad som enligt nuvarande ordning gäller för såväl

232

Stockholms tingsrätts som Marknadsdomstolens beslutförhet i marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden.

På samma sätt som för de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, mark- nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen talar intresset av enhetliga sammansättningsregler i Patent- och marknadsdomstolen för att sammansättningsreglerna för de konkurrens- och marknadsförings- rättsliga ärendena, i möjligaste mån, utformas så att de överensstämmer med dem i patent- och växtförädlarrättsliga ärenden. En förutsättning för detta är naturligtvis att de föreslagna reglerna tillgodoser de särskilda behov som finns i de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärendena.

När det gäller de marknadsrättsliga ärendena finns det inte någon ärendetyp som dominerar lika tydligt som ärendena som gäller över- klagade beslut från Patent- och registreringsverket inom patenträtten. Ärendena varierar i både omfattning och komplexitet. Beroende på ärendetyp kan även behovet av ledamöter med särskild ekonomisk sak- kunskap variera. Många av de konkurrensrättsliga ärendena är mycket omfattande och är ofta både juridiskt och ekonomiskt komplicerade. Detta gäller framför allt ärenden om ålägganden att upphöra med över- trädelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning. Dessa ärenden kan svårligen sägas vara av sådan enkel natur som motiverat huvudregeln med endomar- kompetens i ärendelagen. Inte sällan finns det i de konkurrensrättsliga ärendena, på samma sätt som i de patenträttsliga ärendena, ett behov av att två ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten. Vissa kon- kurrensrättsliga ärenden är dock av enklare slag och ställer inte samma krav på särskild ekonomisk sakkunskap. Inte heller de marknads- föringsrättsliga ärendena är sådana att det generellt sett finns ett behov av att flera ledamöter med ekonomisk sakkunskap ingår i rätten. Med tanke på att de marknadsrättsliga ärendena kan vara av så varierat slag är det särskilt viktigt att sammansättningsreglerna är flexibla och medger att ärendena kan avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga.

När det gäller antalet ledamöter som Patent- och marknadsdomstolen bör bestå av när den avgör marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga ärenden i sak finns det anledning att se till vad som gäller enligt nuvarande ordning när Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen avgör dessa ärenden. Som framgår ovan är utgångspunkten i vissa ärenden att tingsrätten ska bestå av fyra ledamöter. I flera fall har dock tingsrätten möjlighet att bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Sammansättningsreglerna för Marknadsdomstolen medger att rätten består av fyra till sju ledamöter. Denna möjlighet bör dock ses mot bakgrund av Marknadsdomstolens funktion som prejudikatinstans, en funktion som inte kommer att åligga Patent- och marknadsdomstolen eftersom domstolens beslut kommer att kunna överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen och i vissa fall även till Högsta domstolen.

Med hänsyn till att många av de marknadsrättsliga ärendena rör frågor som ofta är både ekonomiskt och juridiskt komplexa bör Patent- och marknadsdomstolen bestå av en kvalificerad sammansättning när dom- stolen avgör dessa ärenden i sak. Regeringen anser dock inte att det finns

Prop. 2015/16:57

233

Prop. 2015/16:57 anledning att ha en grundsammansättning med så många som fyra eller fem ledamöter utan utgångspunkten bör, liksom för de patenträttsliga ärendena, vara tre ledamöter. På motsvarande sätt som föreslås för de patenträttsliga ärendena bör det vara möjligt för rätten att bestå av två lagfarna domare och en ekonomisk expert, av en lagfaren domare och två ekonomiska experter eller av tre lagfarna domare. En förutsättning för att ett ärende ska kunna avgöras av enbart lagfarna domare bör vara att det saknas behov av särskild ekonomisk sakkunskap. Det bör överlåtas till domstolen att bedöma om det finns ett sådant behov eller inte.

Som anförs ovan och som flera remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och Marknadsdomstolen, framhåller är överklagade beslut från Konkurrens- verket om ålägganden att upphöra med överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning ofta mycket omfattande och komplexa. Det bör i dessa ärenden och i andra ärenden av särskilt stor omfattning och komplexitet finnas en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska experter. Denna möjlighet bör finnas i såväl de konkurrensrättsliga som de marknadsföringsrättsliga ärendena och bör förutsätta att det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet. Därmed kan Patent- och marknadsdomstolen ha samma sammansättning som vid huvudförhandling i marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga mål. Det bör överlåtas till domstolen att i varje enskilt fall avgöra om det finns skäl att utöka sammansättningen.

Om rätten anser att det är tillräckligt med hänsyn till vad det enskilda ärendet kräver bör Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett ärende i sak kunna bestå av en lagfaren domare och en ekonomisk expert eller, om det saknas behov av ekonomisk sakkunskap, en lagfaren domare. Ett exempel på när en sådan enklare sammansättning kan vara tillräcklig är de marknadsföringsrättsliga ärendena om överklagande av Konsumentombudsmannens beslut om upplysningsskyldighet m.m. (42– 46 §§ MfL). Detta motsvarar vad som gäller för Stockholms tingsrätt vid avgörande av dessa ärenden enligt nuvarande ordning.

När det gäller annan handläggning än avgörande i sak bör Patent- och marknadsdomstolen, på samma sätt som föreslås för de patenträttsliga ärendena, bestå av en lagfaren domare och en ekonomisk expert eller, om det saknas behov av ekonomisk sakkunskap, en lagfaren domare. Det överensstämmer med vad som enligt nuvarande ordning gäller för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden som handläggs i allmän domstol (57 § MfL och 8 kap. 10 § andra stycket KL). Även i Marknadsdomstolen kan vissa åtgärder vidtas och beslut meddelas av ordföranden ensam (9 § andra stycket MDL). Det bör överlåtas till rätten att utifrån en bedömning av vad den enskilda frågan kräver avgöra om en ekonomisk expert ska ingå i rätten. Beslut om avskrivning bör i regel kunna meddelas av en lagfaren domare.

På motsvarande sätt som föreslås för de patenträttsliga ärendena bör åtgärder som avser endast beredningen av ett marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt ärende under vissa förutsättningar få utföras av en annan tjänsteman än en lagfaren domare (jfr 3 § ÄL och 1 kap. 3 e § RB).

234

10.4

Rättens sammansättning i Patent-

Prop. 2015/16:57

 

och marknadsöverdomstolen

 

10.4.1Sammansättningsregler för mål

Regeringens förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vid avgörande av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål bestå av minst tre lagfarna domare eller, om tre lagfarna domare har deltagit i Patent- och mark- nadsdomstolens avgörande, minst fyra lagfarna domare. Om en eller flera ledamöter med särskild sakkunskap har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska minst lika många sådana leda- möter delta i Patent- och marknadsöverdomstolen. Patent- och marknadsöverdomstolen är dock domför utan ledamöter med särskild sakkunskap om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Fler än fem lagfarna domare och tre ledamöter med särskild sakkunskap får inte delta i rättens avgörande.

Vid annan handläggning än avgörande av ett mål ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot eller ekonomisk expert får dock ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Vid beslut om avskrivning av ett mål och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan käromålet återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

Beredningsåtgärder ska kunna utföras av en lagfaren domare eller av en annan tjänsteman i samma utsträckning som i hovrätt i allmän- het.

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Departementspromemorians förslag innebär dock en något annorlunda lagteknisk lösning (Ds 2014:2 s. 255–258).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det. Marknadsdomstolen och SFIR anför att det med hänsyn till deras synpunkter på Patent- och marknads- domstolens sammansättning i de marknadsrättsliga målen bör göras vissa följdändringar beträffande Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i dessa mål. De anser att Patent- och marknadsöver- domstolen som huvudregel bör bestå av sex ledamöter (fyra lagfarna domare och två ekonomiska experter) eller, om ekonomiska experter inte har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, fyra lagfarna domare.

FICPI anser att det alltid bör ingå patentråd i rätten när domstolen avgör patenträttsliga mål.

Skälen för regeringens förslag

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål

Reglerna i patentlagen om hovrättens sammansättning innehåller ett större inslag av flexibilitet än reglerna om tingsrättens sammansättning och fungerar såvitt framkommit väl (66 och 67 §§ PL). Samman- sättningsreglerna för Patent- och marknadsöverdomstolen bör därför ges en i huvudsak motsvarande utformning.

235

Prop. 2015/16:57

Vid avgörande av ett mål enligt patentlagen eller växtförädlarrättslagen

 

bör Patent- och marknadsöverdomstolen liksom enligt nuvarande ordning

 

bestå av minst tre lagfarna domare. Om tre lagfarna domare har deltagit i

 

Patent- och marknadsdomstolens avgörande, bör dock minst fyra lag-

 

farna domare delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande.

 

Om en eller flera tekniska ledamöter har deltagit i Patent- och marknads-

 

domstolen bör utgångspunkten vara att minst samma antal tekniska

 

ledamöter ska delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande. I

 

enlighet med vad som gäller enligt nuvarande ordning för hovrätten bör

 

fler än fem lagfarna domare och tre tekniska ledamöter inte få delta i

 

rättens avgörande.

 

Även om tekniska ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande är

 

hovrätten enligt nuvarande ordning domför med enbart lagfarna leda-

 

möter, om medverkan av tekniska ledamöter uppenbarligen inte behövs.

 

Det är rimligt att det också för Patent- och marknadsöverdomstolen finns

 

ett utrymme att avgöra mål utan tekniska ledamöter, om det inte finns

 

något behov av deras sakkunskap. Det framstår dock inte som nöd-

 

vändigt att behålla nuvarande uppenbarhetskrav. Som anförs i avsnitt

 

10.2 bör reglerna vara flexibla och anpassade till behoven i det enskilda

 

fallet. Domarna vid domstolen (de lagfarna och de tekniskt kunniga)

 

bedöms på ett tillfredsställande sätt kunna avgöra teknikerbehovet. Mot

 

den bakgrunden framstår det som ändamålsenligt att Patent- och

 

marknadsöverdomstolen i det enskilda målet får avgöra om det finns

 

behov av teknisk sakkunskap och om så inte bedöms vara fallet bör

 

domstolen bestå av enbart lagfarna domare. Ett exempel på när det inte

 

finns behov av teknisk sakkunskap är när målet i Patent- och marknads-

 

överdomstolen bara rör en fråga om preskription eller en processuell

 

fråga.

 

När det gäller hovrättens sammansättning innehåller patentlagen inte

 

någon regel som tar sikte på avskrivning av mål efter återkallelse eller

 

efter det att ett överklagande har förfallit. Det innebär att hovrätten avgör

 

sådana frågor med fullsutten rätt. Regeringen bedömer att det vid

 

avskrivning av mål regelmässigt inte finns något behov av tekniker-

 

medverkan. I enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken bör

 

sådana frågor i många fall kunna avgöras av en lagfaren domare. En

 

sådan möjlighet bör därför införas. Detsamma bör gälla vid beslut om

 

undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan

 

käromålet återkallats (jfr 2 kap. 4 § fjärde stycket RB).

 

Sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsöverdomstolen bör

 

även ange vad som gäller i fråga om annan handläggning än avgörande

 

av ett mål. I enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken bör

 

utgångspunkten vara att rätten vid sådan handläggning ska bestå av tre

 

lagfarna domare. Om det i ett enskilt fall finns behov av teknisk

 

sakkunskap bör dock en teknisk ledamot kunna ingå i rätten i stället för

 

en av de lagfarna domarna (jfr avsnitt 10.4.3).

 

Enligt rättegångsbalken får åtgärder som endast avser beredningen av

 

ett mål utföras av en lagfaren domare i hovrätten eller, om åtgärderna

 

inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av en annan

 

tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet (2 kap. 4 § femte

 

stycket RB). Närmare bestämmelser om detta finns i förordningen

236

(1196:379) med hovrättsinstruktion. Motsvarande bör gälla i Patent- och

marknadsöverdomstolen. Detta bör lagtekniskt lösas genom att det i den Prop. 2015/16:57 nya lagen om patent- och marknadsdomstolar tas in en hänvisning till

2 kap. 4 § femte och sjätte styckena RB.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

Såvitt avser Patent- och marknadsdomstolen föreslås att samman- sättningsreglerna för patent-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga mål ska vara likartat utformade. Det är därför rimligt att reglerna om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål motsvarar reglerna om domstolens sammansättning i patenträttsliga mål. Dessa regler motsvarar i huvuddrag vad som gäller för Marknadsdomstolen, men innebär en ökad flexibilitet och möjlighet att ta hänsyn till behovet i det enskilda fallet. Genom den flexibla utformningen kan den skillnad i behovet av medverkan av ledamöter med särskild sakkunskap som kan finnas i det enskilda fallet beaktas, vilket bidrar till ett mer effektivt förfarande.

10.4.2

Sammansättningsregler för ärenden

 

 

 

Regeringens förslag: Vid avgörande av patenträttsliga, växtförädlar-

 

rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden ska

 

Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om

 

Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska

 

Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter.

 

Antalet ledamöter med särskild sakkunskap ska vara detsamma som i

 

Patent- och marknadsdomstolen. Antalet lagfarna domare ska vara fler

 

än antalet lagfarna domare i Patent- och marknadsdomstolen.

 

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av

 

teknisk eller ekonomisk sakkunskap, trots att en eller flera sådana

 

ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i

 

stället bestå av tre lagfarna domare. Detsamma ska gälla om Patent-

 

och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

 

Vid annan handläggning än avgörande av ett ärende ska Patent- och

 

marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk

 

ledamot eller ekonomisk expert får dock ingå i rätten i stället för en

 

lagfaren domare. Vid beslut om avskrivning av ett ärende efter åter-

 

kallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens

 

avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren

 

domare.

 

 

Beredningsåtgärder ska kunna utföras av en lagfaren domare eller av

 

en annan tjänsteman i samma utsträckning som i hovrätt i allmänhet.

 

 

 

Departementspromemorians förslag överensstämmer inte med

 

regeringens. Departementspromemorians förslag innebär att Patent- och

 

marknadsöverdomstolen vid avgörande i sak av patenträttsliga, växtför-

 

ädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden

 

ska bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har

 

bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen

 

bestå av fyra ledamöter. Förslaget innebär vidare att om ledamot med

 

teknisk eller ekonomisk sakkunskap har deltagit i Patent- och marknads-

237

 

 

Prop. 2015/16:57

domstolens avgörande, ska sådan ledamot ingå i Patent- och marknads-

 

överdomstolen om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara

 

lagfarna domare. I övrigt föreslås att ärendelagens sammansättnings-

 

regler ska gälla (Ds 2014:2 s. 258–259).

 

Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som har synpunkter

 

på Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i patenträttsliga,

 

växtförädlarrättsliga konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga

 

ärenden, bl.a. Svea hovrätt, Marknadsdomstolen, Patent- och

 

registreringsverket och SFIR, anser att det bör göras vissa följdändringar

 

beträffande Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i

 

dessa ärenden. Vid avgörande i sak av konkurrensrättsliga ärenden om

 

ålägganden enligt 3 kap. 1 § KL anser Svea hovrätt att Patent- och

 

marknadsöverdomstolen bör bestå av fem ledamöter, varav tre lagfarna

 

domare, om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra leda-

 

möter. När det gäller de patenträttsliga ärenden som inleds vid Patent-

 

och registreringsverket anför vissa remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt,

 

Patentbesvärsrätten och SFIR, att Patent- och marknadsöverdomstolen

 

bör bestå av fyra ledamöter om Patent- och marknadsdomstolen har

 

bestått av tre ledamöter. Patentbesvärsrätten anser att Patent- och

 

marknadsöverdomstolen i dessa ärenden bör kunna bestå av fem

 

ledamöter om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra

 

ledamöter. Patentbesvärsrätten anför vidare att det är lämpligt att minst

 

samma antal tekniska ledamöter som har deltagit i Patent- och

 

marknadsdomstolen deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens

 

prövning. Sveriges advokatsamfund anser att två tekniska ledamöter

 

alltid bör delta i patenträttsliga ärenden.

 

I fråga om de marknadsrättsliga ärendena anför Marknadsdomstolen

 

och SFIR att Patent- och marknadsöverdomstolen som huvudregel bör

 

bestå av fyra lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om ekonom-

 

iska experter inte har ingått i Patent- och marknadsdomstolen bör Patent-

 

och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fyra lagfarna domare. SFIR

 

anser vidare att Patent- och marknadsöverdomstolen vid handläggningen

 

av frågor rörande beredning m.m. bör bestå av en lagfaren domare eller

 

av en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

 

Göta hovrätt har vissa synpunkter på den lagtekniska utformningen av

 

sammansättningsreglerna.

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemo-

 

rian s. 84–89).

 

Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket anser att tekniska

 

ledamöter bör kunna delta i Patent- och marknadsöverdomstolen även

 

om sådana ledamöter inte har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens

 

avgörande. Patent- och registreringsverket anser vidare att den föreslagna

 

sammansättningsregeln kan bli inkonsekvent genom att det totala antalet

 

ledamöter kan bli färre i Patent- och marknadsöverdomstolen än i Patent-

 

och marknadsdomstolen om det i överinstansen inte finns något behov av

 

tekniska ledamöter.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning ingår

 

ledamöter med särskild sakkunskap i rätten när Patentbesvärsrätten och

 

Marknadsdomstolen handlägger överklagade ärenden men inte när

 

hovrätten gör det (4 § PBRL, 9 § MDL och 3 § ÄL). Behovet av teknisk

238

eller ekonomisk sakkunskap i ärenden om patent- och växtförädlarrätt

respektive ärenden om konkurrens- och marknadsföringsrätt är detsamma i Patent- och marknadsöverdomstolen som i Patent- och marknads- domstolen. Utgångspunkten bör därför i enlighet med vad som gäller i andra jämförbara fall vara att antalet ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap ska vara detsamma i båda instanserna. I enlighet med vad som gäller för domstolar i allmänhet bör dessutom fler lagfarna domare ingå i Patent- och marknadsöverdomstolen än i Patent- och marknadsdomstolen.

Sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsöverdomstolen bör därför, liksom sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsdom- stolen, utformas med utgångspunkt i att ledamöter med särskild sak- kunskap ska ingå i rätten. Regeringen anser att grundsammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen bör vara fyra ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av två lagfarna domare och en ledamot med särskild sakkunskap bör Patent- och marknadsöver- domstolen bestå av tre lagfarna domare och en ledamot med särskild sak- kunskap. Om Patent- och marknadsdomstolen i stället har bestått av en lagfaren domare och två ledamöter med särskild sakkunskap bör Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av två lagfarna domare och två leda- möter med särskild sakkunskap. Även i de fall Patent- och marknads- domstolen har bestått av en lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap bör utgångspunkten vara att Patent- och marknadsöverdomstolen ska bestå av fyra ledamöter, varav tre lagfarna domare och en ledamot med särskild sakkunskap.

Även om ledamöter med särskild sakkunskap har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen bör Patent- och marknadsöverdomstolen vara beslut- för med enbart lagfarna domare om det inte finns något behov av särskild sakkunskap, t.ex. på grund av att endast en del av ärendet som inte kräver sådan sakkunskap har överklagats. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning i fråga om patenträttsliga tvistemål och brottmål i hovrätten och med vad som föreslås gälla i Patent- och marknadsöverdomstolen i tvistemål och brottmål där ledamöter med särskild sakkunskap ingått i Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsöverdomstolen bör i dessa fall bestå av tre lagfarna domare. Eftersom antalet lagfarna domare därmed kommer att vara fler än i Patent- och marknadsdomstolen saknar det betydelse att det totala antalet ledamöter i Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att vara färre. Med hänsyn till Patent- och marknadsöverdomstolens roll som över- prövande instans delar regeringen inte heller Patent- och registre- ringsverkets uppfattning att tekniska ledamöter bör kunna ingå Patent- och marknadsöverdomstolen även om sådana ledamöter inte har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning när patentmål prövas i Svea hovrätt.

Om ledamöter med särskild sakkunskap inte har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen bör Patent- och marknadsöverdomstolen, på samma sätt som gäller enligt rättegångsbalken, bestå av tre lagfarna domare om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare och av fyra lagfarna domare om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av tre lagfarna domare.

Prop. 2015/16:57

239

Prop. 2015/16:57 Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter (två lagfarna domare och två ledamöter med särskild sakkunskap) bör Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fem ledamöter, varav tre lagfarna domare och två ledamöter med särskild sakkunskap. Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen saknas behov av ledamöter med särskild sak- kunskap bör rätten, i enlighet med vad som anges ovan, i stället bestå av tre lagfarna domare.

En konsekvens av att sammansättningsreglerna för de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärendena ges en i förhållande till ärendelagens och rättegångsbalkens sammansättningsregler självständig utformning är att det i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar bör införas regler motsvarande rättegångsbalkens regler om hovrättens sammansättning vid beslut om avskrivning efter återkallelse och undanröjande av underrättens avgör- ande (2 kap. 4 § fjärde stycket RB). Detta innebär inte några sakliga ändringar i förhållande till departementspromemorians förslag.

Sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsöverdomstolen bör även ange vad som gäller i fråga om annan handläggning än avgörande av ett ärende. I enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken, och i likhet med vad som föreslås för målen, bör utgångspunkten vara att rätten vid sådan handläggning ska bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot eller en ekonomisk expert bör dock kunna ingå i rätten i stället för en av de lagfarna domarna.

Enligt rättegångsbalken får åtgärder som endast avser beredningen av ett ärende utföras av en lagfaren domare i hovrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet (2 kap. 4 § femte stycket RB). Närmare bestämmelser om detta finns i förordningen med hovrättsinstruktion. Motsvarande bör gälla i Patent- och marknads- överdomstolen. Detta bör lagtekniskt lösas genom att det i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar tas in en hänvisning till 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena (jfr 2 kap. 11 § lagen om mark- och miljödom- stolar).

10.4.3Sammansättningsregler för tillståndsprövningen

Regeringens förslag: Vid behandling av frågor om prövningstillstånd i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska Patent- och marknadsöver- domstolen bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat till att gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel. En ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap får ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Departementspromemorians förslag innebär dock en något annorlunda lagteknisk utformning (Ds 2014:2 s. 259–262).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser invänder mot departements-

promemorians förslag.

240

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemo- Prop. 2015/16:57 rian s. 84–89).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande ordning

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat till att gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel (2 kap. 4 § tredje stycket RB och 3 § ÄL).

För patentmål finns en möjlighet för hovrätten att vid tillstånds- prövningen ersätta en av de lagfarna ledamöterna med en teknisk sådan (67 § PL). Det finns i dessa mål ingen möjlighet för domstolen att avgöra en fråga om prövningstillstånd med en ledamot. I Marknadsdomstolen ingår ekonomiska experter som huvudregel vid tillståndsprövningen i konkurrensmål. Ordföranden får dock ensam meddela prövningstillstånd om frågan är enkel (9 § MDL).

Ledamöter med teknisk och ekonomisk sakkunskap vid tillstånds- prövningen

Utgångspunkten bör i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden, liksom i andra förekommande mål och ärenden, vara att rätten vid tillståndsprövningen ska bestå av tre lagfarna domare.

När beslutförhetsregeln för tillståndsprövningen i patentmål (67 § PL) infördes motiverades den med att det kan vara betydelsefullt för rätten att ha tillgång till en tekniskt sakkunnig ledamot vid tillståndsprövningen och att en sådan möjlighet därför borde finnas. Regeringen ansåg dock att det inte borde vara huvudregel att tekniskt sakkunniga ledamöter ska delta i tillståndsprövningen, med hänvisning till att det i många fall säkerligen kommer att vara tydligt redan vid en granskning utan med- verkan av teknisk expertis att prövningstillstånd bör meddelas. Regeringen ansåg att det i stället borde finnas en möjlighet för hovrätten att bestämma att en tekniskt sakkunnig ledamot ska ingå i rätten i stället för en av de lagfarna (se propositionen En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol, prop. 2004/05:131, s. 196 f.). För Mark- och miljööverdomstolen finns en motsvarande bestämmelse. I Marknadsdomstolen ingår som regel ekonomiska experter i rätten vid tillståndsprövningen. När kravet på prövningstillstånd infördes i konkur- rensrättsliga mål och ärenden ansågs det givet att ekonomiska experter som huvudregel skulle ingå i rätten i tillståndsprövningen, liksom i andra fall (prop. 2007/08:135 s. 97).

Behovet av att låta en ledamot med teknisk eller ekonomisk sak- kunskap delta vid tillståndsprövningen gör sig gällande med samma styrka i Patent- och marknadsöverdomstolen som i hovrätt och Mark- nadsdomstolen enligt nuvarande ordning. Behovet föreligger för samtliga

mål- och ärendetyper där ledamöter med särskild sakkunskap ingår i

241

Prop. 2015/16:57

242

rätten. Regeringen anser därför att det bör införas en bestämmelse i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar som möjliggör för Patent- och marknadsöverdomstolen att låta en ledamot med teknisk eller ekono- misk sakkunskap delta i stället för en lagfaren domare vid tillståndspröv- ningen i de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.

Sammansättningen när frågan är enkel

För mål och ärenden gäller enligt rättegångsbalken och ärendelagen att en lagfaren domare ensam kan bevilja prövningstillstånd i vissa fall. Detsamma gäller enligt lagen om marknadsdomstol m.m. vid tillstånds- prövningen i Marknadsdomstolen och enligt lagen om mark- och miljö- domstolar vid tillståndsprövningen i Mark- och miljööverdomstolen. Någon sådan möjlighet finns dock inte vid tillståndsprövningen i hovrätt i mål och ärenden om patent.

Regeringen anser att denna möjlighet bör finnas också när de mark- nadsrättsliga målen handläggs i Patent- och marknadsöverdomstolen. När det gäller mål och ärenden om patent bedöms behovet av en sådan regel vara mindre men det bedöms ändå finnas fall då en sådan regel vore ändamålsenlig. Det är inte alltid målet eller ärendet i hovrätten rör tekniska frågor och i andra fall kan frågan om prövningstillstånd vara så självklar att en lagfaren domare ensam kan ta ställning till den. En sådan regel bidrar i dessa fall till en mer effektiv handläggning. En regel motsvarande rättegångsbalkens och ärendelagens regler om att en ensam lagfaren domare får meddela prövningstillstånd om frågan är enkel bör därför gälla för även för samtliga mål- och ärendekategorier där leda- möter med teknisk och ekonomisk sakkunskap ingår i rätten.

10.4.4Sammansättningsregler vid prövning av frågor om särskilda rättsmedel

Regeringens förslag: Vid prövning av ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid i patenträtts- liga, växtförädlarrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsförings- rättsliga mål eller ärenden ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare.

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Departementspromemorians förslag innebär dock en något annorlunda lagteknisk lösning (Ds 2014:2 s. 262 och 263).

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna har inte några invändningar mot förslaget. Malmö tingsrätt ifrågasätter behovet av att vid ansökan om återställande av försutten tid ersätta en lagfaren domare med en teknisk eller ekonomisk expert.

Skälen för regeringens förslag: Hovrätten är vid prövning av frågor om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid domför med tre lagfarna domare (2 kap. 4 § första stycket första meningen RB). Detta gäller även i mål där särskilda ledamöter ingått i rätten i tingsrätten.

I de flesta fall kommer sannolikt ansökningar om resning, klagan över Prop. 2015/16:57 domvilla eller återställande av försutten tid röra enbart juridiska frågor

även om målet eller ärendet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska eller ekonomiska frågeställningar. Patent- och marknadsöver- domstolen bör i dessa fall, i enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken, bestå av tre lagfarna domare. I vissa fall, främst när ny bevisning eller nya omständigheter åberopas, kan det dock finnas behov av särskild sakkunskap. I dessa fall bör en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap kunna ingå i rätten. Det bör överlämnas till rätten att bedöma om den ska bestå av enbart lagfarna domare eller om en särskild ledamot ska ingå i rätten. Om en särskild ledamot ingår i rätten bör denna ersätta en av de lagfarna domarna på samma sätt som gäller vid tillståndsprövningen (avsnitt 10.4.3).

10.4.5Plenum

Regeringens bedömning: Det bör inte införas regler om plenum eller förstärkt sammansättning i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Departementspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 263–265).

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i eller har inte några invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: För Patentbesvärsrätten finns en möjlighet att avgöra ett mål av domstolen i dess helhet eller domstolens samtliga lagfarna ledamöter (s.k. plenum), trots att domstolen inte är sista instans (5 § PBRL). För att så ska kunna ske krävs att målet eller viss fråga bedöms vara av särskild betydelse från principiell synpunkt. När regeln infördes motiverades den med behovet av att kunna åstadkomma en enhetlig bedömning och med Patentbesvärsrättens speciella ställning (prop. 1976/77:96 s. 53 f.). En möjlighet att avgöra mål i plenum finns också för bl.a. Högsta domstolen (3 kap. 6 § RB) men däremot inte för Marknadsdomstolen.

Migrationsöverdomstolen, som är sista domstolsinstans för migrations- mål, får avgöra ett mål med förstärkt sammansättning, dvs. fler ledamöter än vad som annars gäller, om domstolen finner att avgörandet kan få stor principiell betydelse (16 kap. 3 § utlänningslagen [2005:716]). I förarbe- tena motiverades denna möjlighet av domstolens roll som prejudikat- instans och att det därför borde finnas en möjlighet att avgöra ett mål eller en fråga i förstärkt sammansättning i de fall detta är påkallat för att främja en enhetlig praxisbildning (se propositionen Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden, prop. 2004/05:170, s. 123).

Mark- och miljööverdomstolens avgöranden kan i vissa fall överklagas till Högsta domstolen enligt vanliga regler och i andra fall, på samma sätt som föreslås gälla för Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden, endast om domstolen gett sitt tillstånd till det (s.k. ventil). Vid införande av mark- och miljödomstolarna ansåg regeringen att det inte borde införas en möjlighet till förstärkt sammansättning i Mark- och miljööver-

domstolen. Regeringen anförde – mot bakgrund av möjligheten att

243

Prop. 2015/16:57 överklaga domstolens avgöranden till Högsta domstolen – att prejudi- katvärdet av avgöranden som meddelas i förstärkt sammansättning blir tveksamt. Regeringen anförde också att det kan bli svårigheter när det gäller att värdera olika avgöranden sinsemellan, exempelvis när Mark- och miljööverdomstolen har dömt i förstärkt sammansättning, men Högsta domstolen i ett efterföljande beslut inte har meddelat prövnings- tillstånd. Av bl.a. dessa skäl ansåg regeringen att värdet av den förstärkta sammansättningen inte framstod som särskilt stort (prop. 2009/10:215 s. 182 f.).

Patent- och marknadsöverdomstolen kommer i praktiken att vara sista instans för flertalet mål och ärenden som prövas i patent- och marknads- domstolarna. Högsta domstolen kommer dock liksom i förhållande till Mark- och miljööverdomstolen att ha ett ansvar för prejudikatbildningen genom möjligheten till ventil. De skäl som anfördes vid införandet av mark- och miljödomstolarna mot förstärkt sammansättning gör sig gällande även i fråga om Patent- och marknadsöverdomstolen. Rege- ringen anser att möjligheten till förstärkt sammansättning även fort- sättningsvis bör förbehållas domstolar som är renodlade prejudikat- instanser.

10.5Domförhet vid ledamöters förhinder

10.5.1Domförhet enligt nuvarande ordning

I rättegångsbalken finns det för såväl tingsrätt som hovrätt bestämmelser om domförhet vid ledamots förhinder.

För tvistemål i tingsrätt gäller att om rätten består av tre lagfarna domare och det inträffar förfall för någon av dessa sedan huvudförhand- lingen har påbörjats, är rätten ändå domför (1 kap. 3 a § RB). I brottmål i tingsrätt gäller att om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän (1 kap. 3 b § RB).

För tvistemål i hovrätt gäller att om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför (2 kap. 4 § första stycket RB). I brottmål i hovrätt gäller att om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvud- förhandling har påbörjats, är rätten ändå domför (2 kap. 4 § andra stycket RB).

Även i marknadsföringslagen och konkurrenslagen finns bestämmelser om tingsrättens domförhet vid förhinder för ledamot (54 § andra stycket MfL respektive 8 kap. 8 § andra stycket KL). Några motsvarande för- hinderregler finns inte för Patentbesvärsrätten eller Marknadsdomstolen.

244

10.5.2Ledamöters förhinder i patent- och marknadsdomstolarna

Regeringens förslag: Om Patent- och marknadsdomstolen eller Patent- och marknadsöverdomstolen i ett patenträttsligt, växt- förädlarrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning har påbörjats ska rätten ändå vara domför om minst en av de kvarvarande leda- möterna är lagfaren domare. Detsamma ska gälla i samtliga ärenden i patent- och marknadsdomstolarna.

Departementspromemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I departementspromemorian föreslås att det införs en särskild regel om domförhet vid ledamots förhinder för de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. Promemorians förslag innebär även en något annorlunda lagteknisk lösning (Ds 2014:2 s. 266–268).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Nacka tingsrätt konstaterar att rättegångs- balkens bestämmelser om domförhet vid förhinder, enligt sin lydelse, tar sikte på förhinder som inträffar sedan huvudförhandling påbörjats och att det, såvitt avser ärenden, inte har ansetts behövligt att reglera vad som händer när en av flera domare får förhinder. Tingsrätten anser att det finns anledning att ytterligare belysa frågan om domförhet vid förhinder.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om domförhet vid för- hinder syftar till att åstadkomma en balans mellan intresset av en kvalificerad sammansättning och intresset av en effektiv handläggning.

Utan regler om domförhet vid förhinder kan föredragningar och munt- liga förhandlingar behöva tas om i fall någon ledamot blir långvarigt för- hindrad att delta i arbetet (jfr RÅ 1997 ref. 10 där Högsta förvaltnings- domstolen ansåg att Patentbesvärsrätten hade förfarit felaktigt när den efter förhandling avgjort målet i ny sammansättning utan att hålla en ny förhandling).

Särskilt en förnyad huvudförhandling kan orsaka olägenheter för både parterna och domstolen. När det gäller mindre långvariga förhinder för en ledamot kan domstolen skjuta på avgörandet av målet, men detta är inte en tillfredsställande lösning när det rör sig om längre förhinder. Domstolen kan visserligen för säkerhets skull använda sig av utökad sammansättning. Den möjligheten bör dock av resursskäl huvudsakligen utnyttjas för stora och komplicerade mål och endast i undantagsfall för att förhindra att problem uppkommer till följd av att någon ledamot skulle kunna få förhinder under målets handläggning. Rätten bör alltså inte bestå av fler ledamöter än som är sakligt motiverat för en effektiv och rationell handläggning av målet.

När det gäller processen enligt ärendelagen är frekvensen av muntliga förhandlingar lägre än enligt rättegångsbalken eftersom den processen som huvudregel är skriftlig. I dessa fall blir vinsterna av en förhinder- regel därför inte lika stora. Regler som tillåter att handläggningen fort- sätter trots att en ledamot får förhinder bör dock innebära fördelar även i sådana fall, t.ex. vid rent skriftlig handläggning av ärenden som inneburit

Prop. 2015/16:57

245

Prop. 2015/16:57

förberedelsearbete och tidskrävande föredragningar innan någon av

 

rättens ledamöter får förhinder. Sådana regler har också införts när det

 

gäller handläggningen i mark- och miljödomstolarna samt i de allmänna

 

förvaltningsdomstolarna (se 2 kap. 9 § lagen om mark- och miljö-

 

domstolar och 5 a § LAFD).

 

I departementspromemorian föreslås att det för de patenträttsliga,

 

växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga

 

mål och ärenden som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna ska

 

införas särskilda bestämmelser om domförhet vid ledamots förhinder.

 

Även regeringen anser att det finns ett behov av särskilda regler om dom-

 

förhet vid ledamots förhinder vid handläggning av dessa mål och

 

ärenden. En förhinderregel bör därför införas i den nya lagen om patent-

 

och marknadsdomstolar. I enlighet med vad som föreslås i departements-

 

promemorian bör bestämmelserna gälla om förhinder uppstår sedan

 

huvudförhandling eller motsvarande handläggning har inletts. Därigenom

 

omfattas även föredragning i ett ärende eller mål som avgörs på hand-

 

lingarna. Det är viktigt att sammansättningen inte blir alltför begränsad

 

på grund av ett inträffat förhinder. Kravet på kvalitet får inte tillåtas ge

 

vika av effektivitetshänsyn. I övrigt bör regeln inte göras beroende av hur

 

många ledamöter som rätten bestod av vid handläggningens inledning.

 

En förutsättning för fortsatt domförhet bör dock vara att minst en av de

 

kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

 

När det gäller övriga immaterialrättsliga mål och ärenden föreslås i

 

departementspromemorian att rättegångsbalkens respektive ärendelagens

 

regler om domförhet vid ledamots förhinder ska gälla. I departements-

 

promemorian anges att rättegångsbalkens förhinderregler, genom hän-

 

visning i ärendelagen (3 § ÄL), är tillämpliga även vid handläggning av

 

ärenden.

 

Regeringen instämmer i att rättegångsbalkens regler om domförhet vid

 

ledamots förhinder bör gälla för de aktuella målen. När det gäller

 

ärenden ansågs det, som Nacka tingsrätt påpekar, vid ärendelagens

 

tillkomst inte finnas något behov av regler om vad som händer när en av

 

flera domare får förfall (se prop. 1995/96:115 s. 99). Avsikten synes

 

således ha varit att rättegångsbalkens bestämmelser om domförhet vid

 

ledamots förhinder, som enligt sin lydelse gäller huvudförhandling, inte

 

ska tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden. Som anges

 

ovan kan det dock även vid skriftlig handläggning av ärenden finnas

 

fördelar med en förhinderregel. Mot denna bakgrund anser regeringen att

 

reglerna om domförhet vid ledamots förhinder i Patent- och marknads-

 

domstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen bör ges en sådan

 

utformning att de gäller för samtliga ärenden som handläggs i domstol-

 

arna.

 

Det bör understrykas att regler om domförhet vid ledamots förhinder

 

inte innebär en skyldighet utan enbart en möjlighet för domstolen att

 

fortsätta handläggningen med en reducerad sammansättning. Domstolen

 

kan välja att skjuta upp handläggningen av målet t.ex. då ledamotens

 

förhinder förutses bli kortvarigt eller då målets eller ärendets omfattning

 

och svårighetsgrad talar mot att avgöra det med färre ledamöter än

 

normalt. En situation då det regelmässigt finns skäl att skjuta upp

 

handläggningen är om det i rätten ingår endast en teknisk eller

246

ekonomisk ledamot och det är denna ledamot som får förfall.

10.6

Rättens ordförande

 

 

 

Prop. 2015/16:57

 

 

Regeringens förslag: Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren

 

domare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Departementspromemorians

förslag

överensstämmer

med

regeringens (Ds 2014:2 s. 268).

 

 

 

 

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har några invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I allmän domstol är enligt nuvarande ordning rättens ordförande alltid en lagfaren domare. Det gäller också i de fall särskilda ledamöter ingår i rätten (66 § första stycket PL, 8 kap. 8 § första stycket KL och 54 § första stycket MfL). Detsamma gäller i Marknadsdomstolen (9 § MDL). Patentbesvärsrätten är däremot i vissa fall domför med enbart tekniska ledamöter och en av dessa är då rättens ordförande (2–4 §§ PBRL).

I mål och ärenden enligt patentlagen, växtförädlarrättslagen, marknads- föringslagen och konkurrenslagen kommer enligt vad som nu föreslås andra ledamöter än lagfarna domare att delta i de flesta fall i patent- och marknadsdomstolarna. Minst en lagfaren domare föreslås dock alltid ingå i rätten. Domstolarnas primära uppgift är att göra en rättslig prövning av de frågor som parterna väckt. Ordföranderollen innefattar även att leda förhandlingen och självständigt avgöra t.ex. vissa processrättsliga frågor. Mot denna bakgrund anser regeringen att rättens ordförande, liksom i alla andra vid allmän domstol förekommande mål och ärenden, alltid bör vara en lagfaren domare. Det bör intas en bestämmelse i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar av den innebörden.

10.7Omröstning

Regeringens förslag: Vid omröstning ska först de lagfarna domarna säga sin mening, därefter ledamöterna med teknisk eller ekonomisk sakkunskap. Den ledamot som har berett ett mål eller ärende ska alltid säga sin mening först.

Departementspromemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I departementspromemorian föreslås inte någon regel för det fall ett mål eller ärende har beretts av en viss ledamot (Ds 2014:2 s. 269– 270).

Remissinstanserna: Patentbesvärsrätten anför att patentråd bör kunna vara referenter i patenträttsliga ärenden som gäller överklagade beslut från Patent- och registreringsverket och att den föreslagna omröstnings- regeln bör anpassas så att den inte hindrar att ett patentråd som är referent säger sin mening först. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemorian s. 90–94).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

247

Prop. 2015/16:57 Skälen för regeringens förslag: Om det vid en överläggning till ett avgörande framkommer skiljaktiga meningar ska en formell omröstning äga rum. Regler om omröstning finns i rättegångsbalken (16 och 29 kap. RB). Både i tvistemål och brottmål gäller att den mening som omfattas av majoriteten ska gälla (16 kap. 3 § RB respektive 29 kap. 3 § RB). Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst i tvistemål medan den lindrigaste eller minst ingripande meningen ska gälla i brottmål, oavsett vilken sida ordförandens röst tillhör. Vid omröstningen ska den som berett målet (referenten) yttra sig först. Om det inte finns någon som har berett målet ska den yngste i rätten först yttra sig. Därefter ska ledamöterna yttra sig allteftersom de har säte i rätten. Om nämndemän ingår i rätten ska de säga sin mening sist (16 kap. 1 § andra stycket och 29 kap. 1 § andra stycket RB).

Rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning tillämpas även i ärenden (3 § ÄL). Dessa bestämmelser är därmed enligt nuvarande ordning tillämpliga i immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden i allmän domstol. Även i Patent- besvärsrätten tillämpas 16 och 29 kap. RB i tillämpliga delar (12 § PBRL). I Marknadsdomstolen tillämpas 16 kap. RB. Domstolen bestämmer dock själv i vilken ordning ledamöterna ska säga sin mening (10 § MDL).

Genom föreslagna hänvisningar till rättegångsbalken respektive ärendelagen (se avsnitt 9.1 och 9.2) blir omröstningsreglerna i 16 och 29 kap. RB tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna. Dessa regler ger dock ingen ledning beträffande omröstningsordningen när ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten. En sådan regel är lämplig för de fall det blir aktuellt med en formell omröstning. Mot den bakgrunden anser regeringen att det, i enlighet med vad som föreslås i departementspromemorian, bör föreskrivas i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar att de lagfarna domarna ska säga sin mening först och därefter de tekniska eller ekonomiska ledamöterna beroende på vad målet eller ärendet rör. Det motsvarar vad som gäller i mark- och miljödomstolarna. En sådan tydlig och förutsebar reglering är att föredra i förhållande till den ordning som gäller för Marknadsdomstolen. Som Patentbesvärsrätten anför och som föreslås i promemorian bör dock omröstningsregeln anpassas till att tekniska ledamöter (patentråd) i patent- och marknadsdomstolarna kommer att kunna vara referenter i de patenträttsliga ärendena som gäller överklagade beslut från Patent- och registreringsverket (se avsnitt 11.2.2). Omröstningsregeln bör därför även ange att referenten alltid ska säga sin mening först.

11 Teknisk och ekonomisk kompetens

11.1 Behov av kompetens

 

I syfte att tillgodose behovet av särskild sakkunskap föreslås i avsnitt

 

10.2 att tekniska eller ekonomiska ledamöter som huvudregel ska ingå i

248

patent- och marknadsdomstolarna vid prövningen av patenträttsliga,

 

växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga Prop. 2015/16:57 mål och ärenden. En förutsättning för en sådan ordning är naturligtvis att

båda instanserna har tillgång till personer med nödvändig kompetens. Uppgiften för en särskild ledamot (expert) är generellt sett i första hand

att hjälpa rättens övriga ledamöter att förstå det av parterna presenterade processmaterialet. Det innebär att experten kan underlätta rättens materiella processledning och därmed en tillfredsställande utredning av målet. Vidare kan experten förbättra rättens möjligheter att bedöma invecklad bevisning av t.ex. teknisk eller ekonomisk natur och medverka till att rätten lättare kan sätta in processmaterialet i sitt rättsliga sammanhang (jfr SOU 1987:13 s. 87). Detta gäller även för de mål och ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna och de externa experter som kommer att delta i dömandet där. Domstols- anställda tekniska ledamöter har dock en särskild roll (se avsnitt 11.2.2).

I de följande avsnitten övervägs närmare hur behovet av ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap i de båda domstolarna bäst kan tillgodoses och vilka krav som bör ställas på sådana ledamöter.

11.2Ledamöter med teknisk kompetens

11.2.1Tekniska ledamöter enligt nuvarande ordning

Enligt nuvarande ordning deltar tekniskt sakkunniga ledamöter i flertalet fall vid handläggningen av patentmål i Patentbesvärsrätten. Även i de patentmål där Stockholms tingsrätt är exklusivt behörig ska som huvud- regel tekniskt sakkunniga ledamöter ingå i rätten. Detsamma gäller för hovrätten i dessa mål (se avsnitt 10.1.2).

I Patentbesvärsrätten är de tekniskt kunniga ledamöterna anställda i domstolen som patenträttsråd (2 § PBRL). I de allmänna domstolarna är de tekniskt sakkunniga ledamöterna förordnade av regeringen för viss tid (68 § PL). Tingsrätten respektive hovrätten bestämmer vilka av de för- ordnade ledamöterna som ska delta i det enskilda målet. Samtliga tekniskt kunniga patenträttsråd i Patentbesvärsrätten har förordnande som sakkunniga ledamöter i allmän domstol. Sedan lång tid tillämpas en ordning som innebär att en av de två tekniskt sakkunniga ledamöter som deltar i handläggningen av patenträttsliga tvistemål och brottmål i allmän domstol normalt är ett patenträttsråd från Patentbesvärsrätten (jfr prop. 1985/86:86 s. 19 och SOU 2001:33 s. 56). Patenträttsråden värdesätts på grund av att de förutom sina tekniska kunskaper också har en så ingående kunskap om den juridiska delen av patentområdet att de kan koppla ihop det tekniska kunnandet med en tillämpning av patentlagens regler.

249

Prop. 2015/16:57 11.2.2 Tekniska ledamöter i patent- och marknadsdomstolarna

Regeringens förslag: De tekniska ledamöterna i Patent- och mark- nadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen i patent- rättsliga och växtförädlarrättsliga mål och ärenden ska vara anställda patentråd och särskilt förordnade tekniska experter. Regeringen ska utnämna patentråd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna tekniska experter på viss tid.

Den lagfarna domare som ska vara rättens ordförande ska bestämma vilken eller vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten.

Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några särskilda bestämmelser för att möjliggöra för patentråd att vara ansvariga domare i patenträttsliga ärenden som gäller överklagade beslut från Patent- och registreringsverket.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 273–276).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Patentbesvärsrätten anför att det i den nya domstolsorganisationen är rimligt att anställda patentråd i första hand ingår i rätten som tekniska ledamöter och att detta bör framgå i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar. Patentbesvärsrätten anser vidare att patentråd bör kunna vara referenter i patenträttsliga ärenden som gäller överklagade beslut från Patent- och registrerings- verket. Försvarets materielverk och Patent- och registreringsverket anför att det i de patenträttsliga ärendena där två tekniska ledamöter ska ingå i rätten är naturligt att minst en av dem är ett patentråd. Patent- och registreringsverket anser dock att det inte är nödvändigt att föra in något sådant ovillkorligt krav i lag eller förordning. SFIR anser att det även fortsättningsvis bör överlåtas till domstolarna att avgöra om de tekniska ledamöterna ska utgöras av patentråd eller tekniska experter.

Stockholms tingsrätt understryker vikten av att Patent- och marknads- domstolen har tillräckligt många anställda patentråd för att dessa ska kunna delta vid såväl beredning som avgörande av berörda mål och ärenden. Några remissinstanser, bl.a. SFIR, Försvarets materielverk och SIPF, anför att det finns anledning att överväga att utöka antalet patent- råd jämfört med vad som anges i departementspromemorian. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten och Patent- och registreringsverket anför att det bör finnas åtminstone två anställda patentråd i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Sveriges advokatsamfund anser att tekniska experter med patenträttslig kunskap som huvudregel bör hämtas från universitet och högskolor eftersom det finns en risk för jäv om personer inom patentombudskåren och industrin anlitas. Nacka tingsrätt anser att det, särskilt om Patent- och marknadsdomstolen skulle förläggas till Nacka tingsrätt, finns skäl att ha samma benämning på de ledamöter som benämns särskilda leda- möter i mark- och miljödomstolarna och de ledamöter som enligt för- slaget i departementspromemorian ska benämnas tekniska och ekono- miska experter.

250

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens (prome- morian s. 90–94).

Remissinstanserna: Svenskt Näringsliv och SIPF invänder mot att benämningen tekniska ledamöter används för såväl anställda patentråd som externa patent- och facktekniska ledamöter. De anser att de olika kategorierna av ledamöter bör skiljas åt och att det, eftersom lagtexten inte ger någon vägledning när det gäller valet av ledamöter med olika tekniskt kunnande, finns en osäkerhet i fråga om vilken kompetents som ska finnas i rätten. Några remissinstanser, däribland Svenskt Näringsliv, SIPF, FICPI och Försvarets materielverk, anser att minst en av de tekniska ledamöterna ska vara ett patentråd eller en annan person med motsvarande kompetens och att detta bör framgå i lag. Enligt Svenskt Näringsliv är det inte tillräckligt att reglerna endast medger att patentråd kan vara ansvariga domare, utan det bör slås fast att patentråd i ärendena ska ansvara för och vara föredragande om det inte finns särskilda skäl. SIPF anser att det patentråd som bereder ärendet bör vara den som, i de fall en extern expert ska anlitas, bestämmer vilken kompetens som den externa experten ska ha. SIPF anser att den lista med personer som kan komma i fråga för ett förordnande som teknisk expert bör kvalitetssäkras och att det på listan bör göras en uppdelning mellan personer med uteslutande teknisk kompetens och personer som även har patenträttslig kompetens. SEPAF menar att fyra patentråd i Patent- och marknads- domstolen och två patentråd i Patent- och marknadsöverdomstolen troligtvis inte är tillräckligt för att uppfylla behovet av såväl teknisk som patenträttslig sakkunskap inom respektive teknikområde.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Patent- och marknadsdomstolen

Som anges i avsnitt 10.2 är de tekniska ledamöternas medverkan av avgörande betydelse för att de patenträttsliga målen och ärendena ska kunna handläggas på ett kompetent och effektivt sätt. De svarar för bedömningen av de speciella, ofta invecklade, tekniska frågor som förekommer i målen och ärendena. Tekniker med patenträttsligt kunnande spelar också en betydande roll när det gäller exempelvis bedömning av uppfinningshöjd, tolkning och formulering av patentkrav samt när det gäller att förstå och tillämpa den praxis som har utvecklats i det europeiska patentverket. I Patentbesvärsrätten är det i stor utsträck- ning de tekniskt kunniga ledamöterna som, i egenskap av referent, bereder och föredrar målen om beviljande av patent för avgörande (9 och 10 §§ förordningen [1988:346] med instruktion för Patentbesvärsrätten).

År 2014 inkom 17 patenträttsliga tvistemål till Stockholms tingsrätt och 41 patentmål till Patentbesvärsrätten. Enligt de föreslagna samman- sättningsreglerna ska det i Patent- och marknadsdomstolen som huvudregel ingå två tekniska ledamöter vid avgörande av patenträttsliga mål och en eller två tekniska ledamöter vid avgörande av patenträttsliga ärenden. Tekniska ledamöter ska även kunna ingå i rätten vid annan handläggning. Med hänsyn till det förväntade antalet mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen, antalet tekniska ledamöter som föreslås ingå i rätten och att de tekniska ledamöterna föreslås kunna delta också i beredningen av mål och ärenden, bedömer regeringen att det finns ett

Prop. 2015/16:57

251

Prop. 2015/16:57

252

behov av att i domstolen ha permanent tillgång till personer med teknisk kompetens och patenträttsligt kunnande som kontinuerligt kan ta aktiv del i handläggningen. I syfte att få till stånd en effektiv handläggning av hög kvalitet anser regeringen att detta behov bör tillgodoses genom anställda tekniska domare i Patent- och marknadsdomstolen. Mot- svarande ordning gäller i mark- och miljödomstolarna.

Behovet av teknisk kompetens i Patent- och marknadsdomstolen bör dock inte tillgodoses enbart genom anställda tekniska domare. Som föreslås i departementspromemorian bör det även finnas en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att – liksom för Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning – anlita externa personer med teknisk kompetens.

Patent- och marknadsöverdomstolen

För Patent- och marknadsöverdomstolen är situationen i huvudsak den- samma som för underrätten. Domstolen behöver ha tillgång till ledamöter med teknisk sakkunskap för beredningen och avgörandet av patent- rättsliga och växtförädlarrättsliga mål och ärenden. År 2014 inkom fem patenträttsliga mål till Högsta förvaltningsdomstolen och sex patent- rättsliga mål till Svea hovrätt.

Det förväntat låga målunderlaget i Patent- och marknadsöverdomstolen och den domstolens roll som överprövande instans medför att behovet av och utrymmet för att ha anställda tekniska domare är betydligt mindre än i underinstansen. Med hänsyn till att målen och ärendena redan har hanterats i en domstolsinstans är behovet av teknisk kompetens under beredningen visserligen inte lika framträdande i Patent- och marknads- överdomstolen som i Patent- och marknadsdomstolen. En ändamålsenlig handläggning av de patenträttsliga målen och ärendena förutsätter dock att tekniska ledamöter tar en aktiv del i beredningen även i Patent- och marknadsöverdomstolen. Dessutom kommer tekniska ledamöter, enligt de föreslagna sammansättningsreglerna, att kunna ingå i rätten vid prövningen av frågor om prövningstillstånd och särskilda rättsmedel. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det även i Patent- och marknadsöverdomstolen bör finnas anställda tekniska domare. Liksom för Patent- och marknadsdomstolen – och Svea hovrätt enligt nuvarande ordning – bör domstolen även ha tillgång till extern teknisk kompetens.

Benämning på de tekniska ledamöterna

När mark- och miljödomstolarna tillkom år 2011 ändrades beteckningen på de anställda tekniska domarna (tidigare fastighetsråd och miljöråd) till tekniska råd, vilket även omfattar domare med särskilda sakkunskaper i plan- och byggfrågor. Det framstår som önskvärt att särskilja de sak- kunniga domarna i patent- och marknadsdomstolarna från motsvarande kategori i mark- och miljödomstolarna. Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att de anställda tekniska domarna bör få beteckningen patentråd.

Enligt nuvarande ordning benämns de externa ledamöterna i patentmål tekniskt sakkunniga ledamöter. I bl.a. konkurrensrättsliga och marknads- föringsrättsliga mål används begreppet experter. I andra sammanhang, bl.a. i fastighets- och miljömål, används begreppet särskilda ledamöter.

Nacka tingsrätt anser att det finns skäl att ha samma benämning på de ledamöter som benämns särskilda ledamöter i mark- och miljö- domstolarna och de ledamöter som enligt förslaget i departements- promemorian ska benämnas tekniska experter. Enligt tingsrätten skulle detta skapa en enhetlighet och minska risken för missförstånd.

Regeringen anser att begreppet tekniska ledamöter bör användas för att beskriva samtliga ledamöter i patent- och marknadsdomstolarna som har teknisk kompetens, dvs. såväl patentråd som externa ledamöter. Om den nuvarande terminologin behålls (tekniskt sakkunniga ledamöter) för att beteckna de externa ledamöterna blir distinktionen i förhållande till samlingsbegreppet tekniska ledamöter oklar. Vidare anser regeringen, i motsats till Nacka tingsrätt, att det liksom i fråga om de domstols- anställda tekniska ledamöterna är lämpligt att ha olika beteckningar för de externa ledamöterna i mark- och miljödomstolarna och patent- och marknadsdomstolarna. Beteckningen särskild ledamot ger dessutom inte någon ledning beträffande ledamotens expertis vilket är en nackdel i en domstol med såväl tekniska som ekonomiska experter. Mot denna bakgrund och i syfte att få en enhetlig terminologi inom patent- och marknadsdomstolarna bör de externa ledamöterna i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål och ärenden benämnas tekniska experter (jfr avsnitt 11.3.2).

Utnämning och förordnande av tekniska ledamöter

I enlighet med vad som föreslås i departementspromemorian bör patent- råden utnämnas med fullmakt av regeringen efter förslag av Domar- nämnden. Det blir då en likadan ordning som den som gäller för de tekniska råden i mark- och miljödomstolarna. De tekniska experterna bör förordnas på viss tid av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Även om det faller inom regeringens kompetens att delegera en sådan uppgift, bedöms ett tydliggörande vara lämpligt (jfr proposi- tionen En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess, prop. 2012/13:45 s. 157). Det bör därför i den nya lagen om patent- och marknadsdom- stolar anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som förordnar tekniska experter.

Sveriges advokatsamfund anser att tekniska experter som huvudregel bör hämtas från universitet och högskolor eftersom det finns en risk för jäv om personer inom patentombudskåren och industrin anlitas. Enligt regeringens mening innebär den omständigheten att det inom en viss yrkeskategori finns en förhöjd risk för jäv inte att personer ur den kategorin inte alls bör kunna komma i fråga som tekniska experter. En jävsprövning görs ju i varje enskilt fall. Externa ledamöter med patent- rättslig kunskap bör därför kunna hämtas även från t.ex. patentombuds- kåren och industrin. Ledamöter med särskilda facktekniska kunskaper bör, i enlighet med nuvarande ordning, företrädesvis vara professorer och andra mycket kvalificerade sakkunniga.

Referentskap för patentråd

I Patentbesvärsrätten gäller att det för varje mål vid varje tidpunkt ska finnas ett ansvarigt patenträttsråd eller en adjungerad ledamot. Den som är ansvarig för målet ska, om inte särskilda skäl föranleder annat, i

Prop. 2015/16:57

253

Prop. 2015/16:57

egenskap av referent delta i handläggningen och avgörandet av målet

 

(9 och 10 §§ förordningen med instruktion för Patentbesvärsrätten).

 

Patentbesvärsrätten framhåller att det är de tekniska ledamöterna i

 

Patentbesvärsrätten som, i egenskap av referenter, självständigt bereder

 

och föredrar de patenträttsliga mål som är av teknisk karaktär. Patent-

 

besvärsrätten anser att patentråden i patent- och marknadsdomstolarna på

 

motsvarande sätt bör kunna vara referenter i de patenträttsliga ärendena

 

som gäller överklagade beslut från Patent- och registreringsverket.

 

De patenträttsliga ärendena om beviljande av patent eller invändning

 

mot ett meddelat patent är ofta av sådan teknisk natur att det framstår

 

som lämpligt att de anställda tekniska domarna i patent- och marknads-

 

domstolarna (patentråden) handlägger och föredrar dem. Regeringen

 

anser därför att det är rimligt att patentråden, som bland andra

 

Patentbesvärsrätten anför, också kan vara ansvariga domare (referenter) i

 

de aktuella ärendena. Av förordningen med tingsrättsinstruktion och

 

förordningen med hovrättsinstruktion framgår att det för varje mål och

 

ärende vid varje tidpunkt ska finnas en ansvarig domare (15 § i

 

respektive förordning). Då det enligt förordningarna med tingsrätts-

 

respektive hovrättsinstruktion inte ställs något krav på att den ansvarige

 

domaren ska vara lagfaren bedömer regeringen att det inte finns något

 

behov av att införa en särskild bestämmelse i lag om att patentråd i

 

patent- och marknadsdomstolarna ska kunna vara referenter i patent-

 

rättsliga ärenden som gäller överklagade beslut från Patent- och

 

registreringsverket. Som anges ovan förutsätter en kompetent och

 

effektiv handläggning av de patenträttsliga ärendena att patentråden tar

 

en aktiv del i beredningen i ett tidigt skede. Det ligger dessutom närmast

 

i sakens natur att domstolarna vill utnyttja den vid domstolen befintliga

 

kompetensen. Regeringen förutsätter därför att patentråden regelmässigt

 

kommer att vara referenter i de aktuella ärendena. Regeringen anser mot

 

den bakgrunden, till skillnad från Svenskt Näringsliv, att det inte finns

 

något behov av att införa någon mer detaljerad reglering på denna punkt.

 

Antalet patentråd

 

Det är lämpligt att det i Patent- och marknadsdomstolen finns anställda

 

patentråd i ett sådant antal att de i målen och ärendena förekommande

 

disciplinerna (mekanik, elektroteknik och kemi – organisk och

 

oorganisk) i möjligaste mån är företrädda. Med hänsyn till att det inte

 

förekommit något mål om växtförädlarrätt de senaste tio åren bedöms det

 

inte motiverat att ha den specialiteten representerad bland patentråden.

 

Enligt regeringens bedömning finns det därför ett behov av i vart fall fyra

 

anställda patentråd i Patent- och marknadsdomstolen. Det närmare

 

antalet övervägs inom ramen för det genomförandeuppdrag som har getts

 

till Domstolsverket, Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt (se närmare i

 

avsnitt 15).

 

När det gäller det närmare antalet patentråd i Patent- och marknads-

 

överdomstolen framhåller Svea hovrätt att det, i vart fall under uppbygg-

 

nadsstadiet, finns behov av två anställda patentråd men att det på sikt

 

möjligtvis kommer att vara tillräckligt med endast ett patentråd, särskilt

 

om de patenträttsliga målen minskar i antal på grund av inrättandet av

254

den enhetliga europeiska patentdomstolen. Även Patentbesvärsrätten

 

anser att det bör finnas åtminstone två patentråd för att nödvändig teknisk Prop. 2015/16:57 kompetens ska uppnås.

Enligt regeringen framstår det som en rimlig utgångspunkt att det ska finnas två anställda patentråd i Patent- och marknadsöverdomstolen. Den exakta dimensioneringen är dock en fråga som övervägs inom ramen för nyss nämnda genomförandeuppdrag. Det kan dock redan nu konstateras att det varken finns behov av eller förutsättningar i övrigt att ha anställda patentråd som behärskar samtliga förekommande tekniska discipliner.

Fördelningen av patentråd och tekniska experter i rätten

I departementspromemorian anges att det bör överlämnas åt domstolen att avgöra vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten i det enskilda målet eller ärendet. I de i departementspromemorian föreslagna samman- sättningsreglerna görs därför – till skillnad från sammansättningsreglerna för mark- och miljödomstolarna – inte någon skillnad på tekniska leda- möter som utgör patentråd respektive tekniska experter. Patentbesvärs- rätten anför att det i den nya domstolsorganisationen är rimligt att patentråd i första hand ingår i rätten som tekniska ledamöter och att tekniska experter förordnas först då det finns behov av spetskompetens inom ett visst ämnesområde eller om det uppstår en vakans för ett patentråd. Även Svenskt Näringsliv, SIPF, FICPI och Försvarets materielverk anser att patentråd i första hand bör delta i rätten och att det i lag bör framgå att åtminstone ett patentråd alltid ska ingå i rätten. Även Patent- och registreringsverket anser att det är naturligt att minst ett patentråd deltar i de fall flera tekniska ledamöter ska ingå i rätten. Patent- och registreringsverket och SPOF anser dock att det kan överlåtas till domstolarna att bestämma vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten.

Med hänsyn till att det både i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att finnas anställda patent- råd anser regeringen, i likhet med bland andra Patentbesvärsrätten, att utgångspunkten bör vara att dessa ledamöter ingår i rätten i de patent- rättsliga mål och ärenden som ställer krav på teknisk sakkunskap. Detta gör sig gällande inte minst när det gäller beslut under beredningen av ett sådant mål eller ärende. Vad som utgör en lämplig sammansättning kan dock variera. Sammansättningsreglerna föreslås därför ha en sådan utformning att rättens sammansättning kan anpassas efter de specifika behov som finns i varje enskilt fall. Om ett mål eller ärende rör frågor som kräver patenträttslig kompetens bör naturligtvis ett eller flera patentråd ingå i rätten. Andra mål och ärenden kräver spetskomptens inom ett visst teknikområde. Detta kan vara fallet om ett patent avser en uppfinning som utnyttjar för andra än experter svårtillgängliga vetenskapliga teorier inom t.ex. elektronik, partikelfysik, kemi och bioteknik. I dessa fall är det många gånger lämpligt att det i rätten ingår även en teknisk expert som har sådan spetskompetens. De två tekniker- kategorierna kan därigenom komplettera varandra. Detta motsvarar också den ordning som sedan länge tillämpats när tekniskt sakkunniga leda- möter deltar i handläggningen av patenträttsliga mål i allmän domstol. Även i andra fall kan det finnas skäl att låta en extern expert ingå i rätten i stället för ett patentråd, exempelvis i jävssituationer och vid stor

255

Prop. 2015/16:57 arbetsbelastning. Också i dessa fall måste naturligtvis behovet av kompetens i det enskilda målet eller ärendet tillgodoses.

Med hänsyn till behovet av flexibla regler anser regeringen, i likhet med vad som föreslås i departementspromemorian, att det bör över- lämnas till domstolarna att avgöra vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten. Regeringen har fullt förtroende för att domstolarna i varje enskilt fall kan skapa en sammansättning som är relevant i förhållande till de frågor som ska prövas i målet eller ärendet. Detta innebär att det inte finns något behov av en sådan detaljreglering som Patentbesvärsrätten,

Svenskt Näringsliv, SIPF, FICPI och Försvarets materielverk efterfrågar. När domstolen ska ta ställning till vilken eller vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten är patentrådens uppfattning av naturliga skäl betydelsefull. Det är patentråden som har bäst förutsättningar att bedöma vilka tekniska frågor som aktualiseras i ett mål eller ärende och därmed vilket kompetensbehov som finns. Med hänsyn till ordförandes särskilda ansvar för handläggningen anser dock regeringen att det ytterst bör ankomma på den lagfarna domare som ska vara ordförande i det aktuella målet eller ärendet att bestämma vilken eller vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten. En bestämmelse om detta bör föras in i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. Detta överensstämmer med

vad som gäller i mark- och miljödomstolarna.

11.3Ledamöter med ekonomisk kompetens

11.3.1Ekonomiska experter enligt nuvarande ordning

Enligt nuvarande ordning deltar ekonomiska experter vid huvudförhand- ling i Stockholms tingsrätt i mål enligt konkurrenslagen och marknads- föringslagen. En sådan expert får även i vissa andra fall ingå i rätten. I Marknadsdomstolen deltar ekonomiska experter som regel i dömandet (se avsnitt 10.1.4). Experterna i såväl tingsrätt som Marknadsdomstolen förordnas av regeringen för viss tid (8 kap. 11 § KL, 58 § MfL och 6 § MDL).

11.3.2Ekonomiska experter i patent- och marknadsdomstolarna

Regeringens förslag: De särskilda ledamöterna i Patent- och mark- nadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen i marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska vara sär- skilt förordnade ekonomiska experter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna ekonomiska experter på viss tid.

Den lagfarna domare som ska vara rättens ordförande ska bestämma vilken eller vilka ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 277 f.).

256

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har Prop. 2015/16:57 inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska som huvudregel ingå en eller två särskilda ekonomiska ledamöter vid avgörande av marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden. Dessa ledamöter ska framför allt bidra med nationalekonomisk eller företagsekonomisk fackkunskap. I mål enligt marknadsföringslagen kan det vidare finnas behov av experter med annan sakkunskap. Det kan exempelvis röra sig om expertis på masskommunikation med kunskap om hur reklam i olika medier uppfattas av mottagaren (jfr SOU 1993:59 s. 486 f.). Ett annat exempel är personer med speciell branschkunskap. År 2014 kom 41 mål in till Marknadsdomstolen, varav 34 mål enligt marknadsföringslagen, sex mål enligt konkurrenslagen och ett mål enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Samma år inkom till Stockholms tingsrätt sex mål enligt marknadsföringslagen och tre mål enligt konkurrenslagen. Till övriga tingsrätter inkom en handfull mål.

Enligt nuvarande ordning deltar externa ekonomiska experter i rätten vid avgörande av de aktuella målen och ärendena i tingsrätt och Marknadsdomstolen. De ekonomiska experterna deltar även vid prövning av frågor under rättegången. Såvitt framkommit fungerar denna ordning väl. Den föreslagna nya prövningsordningen förändrar inte nämnvärt domstolens behov av tillgång till ekonomisk sakkunskap såvitt avser antal eller omfattning. Även om det i vissa fall kan vara lämpligt att förstärka rätten redan under beredningen av komplicerade mål är behovet av särskilda ledamöter under beredningen av de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena inte lika framträdande som för de patenträttsliga målen och ärendena. Behovet av ekonomiskt kunniga ledamöter i patent- och marknadsdomstolarna kommer i stället huvudsakligen att finnas vid huvudförhandling eller annan motsvarande handläggning för avgörande av de aktuella målen och ärendena. Med hänsyn till detta samt att det kommer att vara fråga om ett förhållandevis litet antal mål och ärenden anser regeringen att det inte finns utrymme att heltidssysselsätta ekonomiska ledamöter i domstolarna. Genom att använda externa ekonomiska ledamöter erhålls också en större flexibilitet vid val av ledamot i det enskilda fallet än om ledamöterna är anställda vid domstolarna. De särskilda ekonomiska ledamöterna bör således, liksom enligt nuvarande ordning, vara särskilt förordnade ekonomiska experter. På samma sätt som föreslås i fråga om de tekniska experterna bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordna ekonomiska experter på viss tid.

I enlighet med vad som föreslås i fråga om de tekniska ledamöterna bör det ankomma på den lagfarna domare som ska vara rättens ordförande i det aktuella målet eller ärendet att – med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet – bestämma vilken eller vilka ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

257

Prop. 2015/16:57

11.4

Kompetenskrav

 

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Ledamöterna med

särskild sakkunskap

 

(patentråd samt tekniska och ekonomiska experter) i Patent- och

 

marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska ha

 

teknisk, ekonomisk eller annan relevant utbildning samt ha erfarenhet

 

av sådana sakfrågor som domstolarna prövar. De tekniska och

 

ekonomiska experterna ska vara svenska medborgare och de får inte

 

vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt

 

föräldrabalken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Departementspromemorians

förslag

överensstämmer

med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 278–280).

 

 

 

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker

 

förslaget eller har inga invändningar mot det. Juridiska fakultetsstyrelsen

 

vid Lunds universitet anser att det inte bör vara ett krav att tekniska och

 

ekonomiska experter har svenskt medborgarskap utan att det i särskilt

 

komplicerade mål, där svensk expertis saknas, bör vara möjligt att

 

förordna experter som inte är svenska medborgare. Konkurrensverket

 

framhåller att antalet personer som uppfyller de höga kompetenskrav

 

som måste ställas på dem som förordnas som ekonomiska experter i

 

konkurrensrättsliga mål är begränsat. Mot den bakgrunden anser

 

Konkurrensverket att det för dessa mål bör övervägas en ordning som

 

tillåter att personer som förordnas som ekonomiska experter kan delta i

 

handläggningen i såväl första som andra instans. Konsumentverket

 

betonar vikten av att de ekonomiska experterna har bred erfarenhet och

 

kunskap om marknaden och dess parter, dvs. näringsidkare och

 

konsumenter. Konsumentverket påpekar att det i marknadsföringsrätts-

 

liga mål kan finns behov av särskild kompetens inom det beteende-

 

vetenskapliga eller det psykologiska området och anser därför att det bör

 

övervägas att formulera kompetenskraven så att detta behov tillgodoses.

 

Patentbesvärsrätten framhåller att det som tekniska experter i första hand

 

bör förordnas personer med motsvarande kompetens och erfarenhet som

 

patentråden, som f.d. patenträttsråd, f.d. patentråd eller en person med

 

både patenträttslig och teknisk erfarenhet. Läkemedelsindustriföreningen

 

betonar vikten av att det i patent- och marknadsdomstolarna finns

 

anställda patentråd med kompetens inom kemi och läkemedelskemi.

 

SIPF anser att den lista med personer som kan komma i fråga för ett

 

förordnande som teknisk expert bör kvalitetssäkras och att det på listan

 

bör göras en uppdelning mellan personer med uteslutande teknisk

 

kompetens och personer som även har patenträttslig kompetens.

 

 

Skälen för regeringens förslag: De teknikområden som patenträtten

 

innefattar kan indelas i kemi (organisk och oorganisk), mekanik och

 

elektroteknik. I växtförädlarrättsliga mål uppkommer frågor som fordrar

 

kunskap i biologi och genteknik. I marknadsföringsrättsliga och kon-

 

kurrensrättsliga mål och ärenden behöver experterna besitta i första hand

 

nationalekonomisk eller företagsekonomisk fackkunskap men även andra

 

kompetensbehov kan, som Konsumentverket påpekar, finnas (se avsnitt

 

11.3.2).

 

 

 

 

 

När det gäller de tekniskt kunniga patenträttsråden i Patentbesvärs-

258

rätten uppställs enligt nuvarande ordning inte annat krav i lag än att de

ska vara just tekniskt kunniga (2 § PBRL). Motsvarande gäller för de tekniskt sakkunniga ledamöterna i allmän domstol (68 § PL). När det gäller de ekonomiska experterna finns det inte heller något särskilt kompetenskrav. Den som tjänstgör som ekonomisk expert ska dock vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (4 och 7 §§ MDL, 58 § MfL och 8 kap. 11 § KL). För ekonomiska experter i allmän domstol gäller även att de inte får vara i konkurstillstånd.

För de tekniska råden i mark- och miljödomstolarna uppställs i lag ett krav på att ledamöterna ska ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar. För de sär- skilda ledamöterna i dessa domstolar finns det inget utbildningskrav, men det specificeras vilka frågor ledamöterna ska ha erfarenhet av (2 kap. 2 § lagen om mark- och miljödomstolar).

Det är angeläget att de särskilda ledamöter som ska delta i prövningen i patent- och marknadsdomstolarna har rätt kompetens. För att kunna ut- föra sin uppgift på ett adekvat sätt bör en särskild ledamot ha nödvändiga sakkunskaper och alltså vara väl förtrogen med de tekniska, ekonomiska eller andra frågeställningar som kan uppkomma i målet eller ärendet. För att kunna komma i fråga som särskild ledamot krävs därför normalt att han eller hon genom utbildning och yrkeserfarenhet har förvärvat sär- skilda kunskaper i det ämne som är aktuellt i det enskilda målet eller ärendet. Vidare krävs naturligtvis att personen bedöms i övrigt lämplig att verka som särskild ledamot. Bland annat bör personen inte vara knuten till någon aktör i målet eller ärendet.

Varje tekniskt eller ekonomiskt kunnig ledamot kan naturligtvis inte behärska ett helt sakområde. Det är däremot viktigt att de särskilda leda- möterna sammantaget har en så heltäckande kompetens som möjligt och att de ledamöter som sedan deltar vid beredningen och avgörandet av ett visst mål eller ärende har den kompetens som efterfrågas i det fallet. Detta måste den myndighet som förordnar experter och den domstol som väljer vilken särskild ledamot som ska delta i det enskilda målet eller ärendet ha i åtanke. Även om detta enligt nuvarande ordning synes ha fungerat väl bedömer regeringen att det, mot bakgrund av den betydelse som specialistkunskaper har i de aktuella mål- och ärendetyperna, ändå är rimligt att i lag uppställa krav på att de särskilda ledamöterna ska ha såväl relevant utbildning som erfarenhet av de frågor som domstolarna prövar. Det bör vidare, i enlighet med vad som i flertalet fall gäller för särskilda ledamöter som tjänstgör i domstol, krävas att de tekniska och ekonomiska experterna är svenska medborgare och att de inte är underåriga eller i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Motsvarande krav kommer att gälla för de i domstolen anställda tekniska domarna (se 11 kap. 11 § RF och 4 kap. 1 § RB).

För att både Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska ha tillgång till personer med nödvändig ekonomisk kompetens kan det, som Konkurrensverket anför, vara lämpligt att de ekonomiska experterna kan tjänstgöra i båda instanserna. Att en person inte deltar som ekonomisk expert i båda instanserna i samma mål undviks genom den jävsprövning som sker i varje enskilt fall. Utformningen av förordnandena bör dock vara en fråga för den myndighet som förordnar experterna.

Prop. 2015/16:57

259

Prop. 2015/16:57

11.5

Ersättning till experter

 

 

 

Regeringens bedömning: Ersättningen till de tekniska och ekono-

 

miska experterna i patent- och marknadsdomstolarna bör vara enhet-

 

lig. Ersättningen till de experter som för närvarande tjänstgör i tings-

 

rätt och hovrätt bör ses över.

 

 

 

Departementspromemorians bedömning överensstämmer med

 

regeringens (Ds 2014:2 s. 280 f.).

 

Remissinstanserna: Få remissinstanser uttalar sig särskilt i denna del.

 

Patent- och registreringsverket instämmer i bedömningen att ersätt-

 

ningen till experterna bör höjas. Sveriges Ingenjörer ifrågasätter varför

 

tekniska experter inte ska ges marknadsmässig ersättning.

 

Skälen för regeringens bedömning: För närvarande utgår ersättning

 

till de tekniskt sakkunniga ledamöterna i patentmål i tingsrätt och hovrätt

 

med 680 kr per sammanträdesdag och 180 kr per förberedelsedag.

 

Ersättning för efterarbete under annan dag än sammanträdesdag får utgå

 

med samma belopp som för förberedelsearbete (2 och 3 §§ förordningen

 

[1982:814] om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare

 

inom domstolsväsendet m.m.). Ersättningen till de ekonomiska exper-

 

terna i tingsrätt i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

 

uppgår till 1 500 kr per sammanträdesdag och högst detta belopp per

 

förberedelsedag. För särskilt komplicerade mål får domstolen besluta om

 

högre ersättning (Ju2001/07917/DOM och Ju2002/02205/DOM). Ersätt-

 

ningen

till de ekonomiska experterna i Marknadsdomstolen uppgår

 

2 250 kr

per sammanträdesdag. För dessa experter är även förlorad

 

arbetsförtjänst ersättningsgill (4 och 7 §§ förordningen [1992:1299] om

 

ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. samt

 

Fi 2007/9966).

 

När tekniska och ekonomiska experter ska tjänstgöra i en och samma

 

domstol är det rimligt att deras ersättningsvillkor är enhetligt reglerade.

 

Det har vidare vid flera tillfällen framförts att ersättningsnivåerna till

 

experterna i allmän domstol är för låga (jfr bl.a. SOU 2001:33).

 

De experter som deltar i de patenträttsliga, marknadsföringsrättsliga

 

och konkurrensrättsliga målen och ärendena har en specialistkompetens

 

som är av stort värde för domstolarna. De innehar i allmänhet sådana

 

anställningar att den ersättning som för närvarande utbetalas till dem per

 

sammanträdesdag för deltagande i mål i allmän domstol långt ifrån

 

motsvarar deras lön för den tiden. Detta talar för att ersättningen bör

 

höjas.

 

 

Som anförs i departementspromemorian och som Sveriges Ingenjörer

 

har invänt mot är det en utmaning för domstolarna att betala en helt

 

marknadsmässig ersättning. Enligt nuvarande ordning måste domstolarna

 

i viss utsträckning förlita sig på att den som åtar sig uppdraget som

 

expert värdesätter den erfarenhet som uppdraget ger. Ofta kan experter-

 

nas arbetsgivare också ha nytta av den erfarenhet som uppdraget ger. I de

 

fall experten inte kan utföra uppdraget inom ramen för sin anställning är

 

det dock rimligt att ersättningen i möjligaste mån står i paritet med den

 

förlorade arbetsförtjänsten. I annat fall riskerar kretsen experter att be-

 

gränsas till men för kvaliteten i dömandet. Sammantaget gör regeringen

260

bedömningen att ersättningen till experterna i patent- och marknadsdom-

stolarna bör göras enhetlig genom att ersättningen till de experter som för Prop. 2015/16:57 närvarande tjänstgör i tingsrätt och hovrätt ses över.

12 En effektiv handläggning

12.1Betydelsen av en effektiv process

Den föreslagna reformen medför en effektivare handläggning

Den ordning för domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, mark- nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena som nu föreslås innebär i sig att handläggningen av målen och ärendena kan bli mer effektiv och att domstolarnas avgöranden kan hålla en hög kvalitet.

Konstruktionen med särskild domstol innebär att prövningen av målen och ärendena koncentreras till en domstol i varje instans. Genom att domstolsprövningen samtidigt samlas i en större organisation ges utrymme för en mer robust beredningsorganisation och goda möjligheter att förstärka den särskilda domstolen vid en ökad mål- och ärendetill- strömning. Härigenom säkerställs att målen och ärendena inte blir liggande på grund av otillräckliga resurser. Som anförs i avsnitt 6.5 ska de aktuella målen och ärendena vara de särskilda domstolarnas främsta och huvudsakliga uppgift och de ska därför inte kunna prioriteras ner till förmån för andra mål och ärenden. Även det krav på prövningstillstånd som kommer att gälla vid överklagande av avgöranden från Patent- och marknadsdomstolen kommer att bidra till en effektiv handläggning och möjliggöra för Patent- och marknadsöverdomstolen att fokusera på de mål och ärenden som är i behov av en fullständig prövning. Det föreslagna fullföljdsförbudet för Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden kommer att bidra till att handläggningstiderna kan hållas nere.

Såväl koncentrationen till en domstol i varje instans som en samlad prövning i en större organisation innebär att befintlig kompetens hos de lagfarna domarna bättre kan utnyttjas, liksom även en möjlighet att stärka kompetensen hos dessa ledamöter. Detsamma gäller för de tekniska och ekonomiska ledamöter som deltar i dömandet. Även den förstärkning av kompetensen som följer av de åtgärder som nu föreslås bidrar till en ökad snabbhet i förfarandet.

Ändamålsenliga processregler

En av grundtankarna bakom reformen En modernare rättegång, som trädde i kraft år 2008 (prop. 2004/05:131), var att rättegångsreglerna i allmän domstol måste vara moderna och ändamålsenliga. Genom refor- men betonas parternas ansvar för att driva processen framåt mot ett avgö- rande.

Ett antal förändringar av det processuella regelverket har genomförts för att uppnå detta. Vissa av förändringarna tar sikte på vissa måltyper, t.ex. tvistemål, medan andra gäller alla mål och ärenden. Det handlar

bl.a. om ändringar av reglerna om sammanträden under förberedelsen

261

Prop. 2015/16:57 samt om att kallelser och påföljder vid utevaro har gjorts mer enhetliga samtidigt som påföljderna vid utevaro för parter som ska höras i bevis- syfte i tvistemål har skärpts. Det har vidare blivit möjligt för parterna att vid huvudförhandling presentera processmaterial genom att hänvisa till skriftliga handlingar eller ljud- och bildupptagningar i målet i stället för att redovisa uppgifterna muntligen. Det har också skapats en möjlighet att i tvistemål under vissa förutsättningar åberopa skriftliga vittnes- berättelser som bevis. Dessutom får bevisupptagning ske utom huvud- förhandling i större omfattning, bl.a. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Därtill kommer att reglerna om upprättande av tidsplaner och sammanställningar av parternas stånd- punkter i tvistemål har skärpts.

Genom reformen används också modern teknik i större utsträckning i domstolarna. Vidare har systemet med prövningstillstånd i hovrätten utvidgats till att omfatta alla överklagade avgöranden i tvistemål och ärenden. Även reglerna för bevisupptagning i hovrätten har förändrats. Härigenom kan hovrätten i större utsträckning grunda sin bedömning på samma material som tingsrätten har haft. Därmed tydliggörs att tyngd- punkten i rättskipningen ligger i första instans. Det innebär också att för- hörspersoner i mindre utsträckning behöver inställa sig i hovrätten och lämna sina berättelser ytterligare en gång.

I propositionen En modernare rättegång II (prop. 2015/16:39) lämnas förslag som syftar till att ytterligare effektivisera och förbättra domstols- processen. Avsikten är att handläggningen av mål och ärenden i större utsträckning ska kunna anpassas till förhållandena i det enskilda fallet, särskilt genom att tekniken med ljud- och bildupptagningar utnyttjas fullt ut. Det föreslås även att sammanställningar av parternas ståndpunkter ska upprättas i större utsträckning under tvistemålsförberedelsen i tingsrätt.

Behov av ytterligare åtgärder

Genom såväl de förändringar av ordningen för domstolsprövning av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål som regeringen nu föreslår som det mer ändamålsenliga processregelverk som numera gäller för allmän domstol ges alltså förutsättningar för en effektiv handläggning av de aktuella målen och ärendena.

Det är nödvändigt att parterna och domstolarna också i praktiken tar ett ansvar för att driva målen och ärendena framåt mot ett avgörande och utnyttjar de möjligheter som står till buds för att få ett snabbt avslut på handläggningen. Som exempel behöver stor vikt läggas vid att upprätta och kontinuerligt uppdatera tidsplaner och sammanställningar över part- ernas ståndpunkter. Detta medför en uppstramning och effektivisering av förberedelsen och driver processen framåt mot ett avgörande. Det skapar också bättre förutsättningar för en koncentrerad och effektiv huvudför- handling. Att vid huvudförhandling hänvisa till handlingar och bevisning kan också medföra betydande fördelar för effektiviteten i handlägg- ningen, inte minst i stora och komplicerade mål med omfattande skriftligt material.

För att snabba upp domstolsförfarandet är det också angeläget att rätten utövar en aktiv processledning. Rätten bör genom frågor och föreläggan-

den utreda eventuella oklarheter och tydliggöra i vilka avseenden parter-

262

na behöver komplettera sin talan. Även vikten av att vara restriktiv med Prop. 2015/16:57 att både begära och bevilja anstånd bör understrykas i detta sammanhang.

Vidare har parterna i dispositiva tvistemål en alltför sällan utnyttjad möj- lighet att avtala om att inte överklaga en tingsrätts- eller hovrättsdom, vilket möjliggör en prövning i färre instanser för de parter som anser att detta är särskilt angeläget.

Mot den angivna bakgrunden bedöms patent- och marknadsdomstolar- na ha goda förutsättningar att avgöra mål och ärenden med den effektivitet som är nödvändig. Det finns dock anledning att ändå överväga vissa ytterligare åtgärder för att säkerställa en effektiv handläggning av målen och ärenden.

12.2

Ökade möjligheter till kumulation av mål

 

 

och ärenden som omfattas av Patent- och

 

 

marknadsdomstolens exklusiva behörighet

 

 

 

Regeringens förslag: En möjlighet för patent- och marknadsdomsto-

 

larna att i andra fall än som följer av rättegångsbalken kumulera

 

immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga

 

mål och ärenden i en rättegång ska införas i den nya lagen om patent-

 

och marknadsdomstolar.

 

Regeringens bedömning: Det är inte nödvändigt att i lag reglera

 

frågan om vilka handläggningsregler som ska tillämpas vid kumu-

 

lation.

 

 

 

 

Departementspromemorians förslag och bedömning överens-

 

stämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 288–295).

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har

 

inte några invändningar mot förslaget och bedömningen. Patent- och

 

registreringsverket och SEPAF anför att det borde vara möjligt att kumu-

 

lera mål där teknisk respektive ekonomisk sakkunskap krävs. Patent- och

 

registreringsverket anser att det finns skäl att diskutera i vad mån en part

 

träffas av rättskraft i det fall parten inte för talan samlat i patent- och

 

marknadsdomstolarna.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

 

Inledning

 

 

Innebörden av kumulation är att flera mål eller ärenden blir föremål för

 

gemensam handläggning i en rättegång.

 

Bestämmelser om kumulation av flera tvistemål finns i rättegångs-

 

balken. Av 14 kap. 1 § RB framgår att om någon samtidigt väcker flera

 

käromål mot samma svarande, ska de handläggas gemensamt om de

 

stödjer sig på väsentligen samma grund. Detsamma gäller om en kärande

 

samtidigt väcker käromål mot flera svarande eller om flera kärande

 

väcker käromål mot en svarande (14 kap. 2 § RB). Det finns också be-

 

stämmelser om förening av mål vid genkäromål, intervention och åter-

 

gångskrav och liknande (14 kap. 3–5 §§ RB). Därutöver finns en komp-

 

letterande bestämmelse enligt vilken mål mellan samma eller olika parter

263

 

 

Prop. 2015/16:57

även i övrigt får handläggas i en rättegång om det är till fördel för ut-

 

redningen (14 kap. 6 § RB). I sistnämnda fall får målen skiljas åt, när det

 

finns skäl till det. För att kumulation med stöd av nu nämnda bestämmel-

 

ser ska vara möjlig krävs dels att målen väckts vid samma domstol och

 

att denna är behörig, dels att samma rättegångsform är tillämplig för

 

målen (14 kap. 7 § RB). Det finns dock en möjlighet för Högsta domsto-

 

len att besluta om kumulation av mål som väckts vid olika domstolar

 

(14 kap. 7 a § RB).

 

Rättegångsbalken innehåller även bestämmelser om förening av brott-

 

mål. Om åtal har väckts mot någon för flera brott är huvudregeln att

 

åtalen ska handläggas i en rättegång. Om åtal har väckts mot flera

 

personer får de handläggas i en rättegång, om det är till fördel för målets

 

handläggning eller det annars finns särskilda skäl för det. För att åtal ska

 

få förenas krävs, liksom för tvistemålens del, att domstolen är behörig att

 

handlägga åtalen samt att samma rättegångsform är tillämplig för åtalen.

 

Åtal som handläggs gemensamt får delas upp när det finns skäl för det

 

(45 kap. 3 § RB). När det gäller förening av tvistemål och brottmål finns

 

bestämmelser i 22 kap. RB som möjliggör att en talan om enskilt anspråk

 

i anledning av ett brott förenas med ett åtal för brottet. Det enskilda

 

anspråket kan avskiljas från brottmålet, om en fortsatt gemensam hand-

 

läggning skulle medföra väsentliga olägenheter (22 kap. 5 § RB).

 

Även konkurrenslagen innehåller bestämmelser om kumulation. Mål

 

och ärenden enligt konkurrenslagen som handläggs av samma domstol

 

får handläggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Hand-

 

läggningen ska ske enligt reglerna i rättegångsbalken för indispositiva

 

tvistemål (8 kap. 6 § KL). Denna möjlighet till kumulation gäller inte för

 

mål om utdömande av vite. Vidare får ett mål om skadestånd endast

 

kumuleras med ett mål om konkurrensskadeavgift. Om en fortsatt

 

gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter, får

 

rätten besluta att särskilja målen (8 kap. 7 § KL). Enligt marknads-

 

föringslagen kan ett mål om förbud eller åläggande förenas med ett mål

 

om marknadsstörningsavgift (se 47 § MfL). Vidare gäller att ett mål om

 

skadestånd enligt marknadsföringslagen får förenas endast med ett annat

 

mål enligt marknadsföringslagen (62 § MfL).

 

I de immaterialrättsliga lagarna finns bestämmelser om kumulation av

 

talan om utdömande av vite med talan om föreläggande av nytt vite (t.ex.

 

53 b § sjunde stycket och 53 e § fjärde stycket URL). Eftersom en talan

 

om föreläggande av vite handläggs i vissa fall enligt rättegångsbalken

 

(t.ex. 53 b sjätte stycket och 53 e § andra stycket URL) och i andra fall

 

enligt ärendelagen (t.ex. 53 e § tredje stycket URL) möjliggörs genom

 

dessa bestämmelser kumulation såväl av tvistemål och brottmål som av

 

ärenden och brottmål.

 

Genom att samla de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och

 

konkurrensrättsliga målen och ärendena i en och samma domstol möjlig-

 

görs en snabbare och mer kostnadseffektiv handläggning där synergi-

 

effekter till fördel för kvaliteten kan uppnås, t.ex. genom att domarna får

 

en bredare och djupare kunskap inom de aktuella rättsområdena. För par-

 

terna innebär samlingen vidare att de inte behöver initiera flera parallella

 

processer vid olika domstolar.

 

Genom att möjliggöra att fler mål och ärenden kan förenas i en rätte-

264

gång skulle fördelarna med reformen kunna bli ännu tydligare. Ofta

innebär nämligen möjligheten att kumulera mål och ärenden vinster för Prop. 2015/16:57 såväl parterna som domstolen. Denna bedömning gjorde också 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). I många fall vinner man

den fördelen att det processmaterial som är av betydelse för prövning av olika frågor behöver läggas fram endast en gång. Dessutom ökar förut- sättningarna för att liknande frågor bedöms på ett och samma sätt liksom för att sammanhängande frågor blir prövade i ett sammanhang (jfr Fitger m.fl., Rättegångsbalken s. 14:3). Härigenom innebär förening av mål och ärenden i en rättegång en besparing av kostnader och besvär för såväl parterna som domstolen. Fråga är därför vilket utrymme som bör finnas att kumulera immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkur- rensrättsliga mål och ärenden i patent- och marknadsdomstolarna.

Kumulation av mål

Rättegångsbalkens regler och därigenom reglerna om förening av flera mål i 14, 22 och 45 kap. RB kommer enligt regeringens förslag att bli tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna (se avsnitt 9.1). För att sådan kumulation ska vara möjlig krävs dock som utgångspunkt att samma rättegångsform är tillämplig (14 kap. 7 § och 45 kap. 3 § RB). Det väcker frågan om den omständigheten att det för ett mål gäller sär- skilda sammansättningsregler innebär att olika rättegångsformer är tillämpliga. Processlagberedningen menade i det hänseendet att ett mål där rätten var domför endast i en kvalificerad sammansättning inte fick sammanföras med ett mål där en enklare sammansättning var tillåten, medan däremot det senare målet kunde sammanföras med det förra (se NJA II 1943 s. 566). Detta uttalande synes grunda sig på uppfattningen att ett mål kumuleras med ett annat och inte två mål med varandra, dvs. det finns ett mål som är huvudmål och ett mål som är bimål. Samma synsätt kommer till uttryck i viss men inte all senare lagstiftning (se bl.a. 2 kap. 1 § LRA respektive 8 kap. 6 § KL). Förening av mål enligt rätte- gångsbalkens regler torde således inte hindras av att olika dom- förhetsregler är tillämpliga så länge rätten har en tillräckligt kvalificerad sammansättning för varje mål som bedöms (jfr Fitger m.fl., Rättegångs- balken s. 45:11). Det innebär att ett patentmål som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen med stöd av reglerna i 14 kap. RB kommer att kunna kumuleras med t.ex. ett mönstermål som handläggs i samma domstol eftersom det är fråga om samma rättegångsform.

Rättegångsbalkens krav på samma rättegångsform hindrar däremot att ett indispositivt mål kumuleras med ett dispositivt mål (se bl.a. prop. 2007/08:135 s. 97). För att kumulation ska kunna ske av ett indispositivt och ett dispositivt mål krävs det alltså en särskild bestämmelse om det. En sådan bestämmelse finns t.ex. i konkurrenslagen (8 kap. 6 § KL). Denna bestämmelse möjliggör kumulation av flertalet konkurrensrätts- liga mål och ärenden. En tillämpning av rättegångsbalkens regler innebär alltså att exempelvis ett marknadsföringsrättsligt mål inte kommer att kunna kumuleras med ett varumärkesmål trots att de handläggs i samma domstol. Med hänsyn till det samband som kan finnas mellan dessa typer av mål framstår det enligt regeringen som ändamålsenligt att det i patent- och marknadsdomstolarna finns en möjlighet till kumulation även i dessa

fall. En sådan möjlighet skulle innebära tydliga fördelar i förhållande till

265

Prop. 2015/16:57

266

nuvarande ordning och öka genomslaget av reformen. Regeringen anser därför att det bör införas en särskild regel om kumulation i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. Härigenom blir det, trots att det är fråga om olika rättegångsformer, t.ex. möjligt att föra talan mot en på- stådd efterbildning och i första hand göra gällande att efterbildningen ut- gör ett varumärkesintrång och i andra hand att den ska förbjudas som vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning.

Det finns enligt rättegångsbalken en möjlighet att förena ett enskilt anspråk, exempelvis en skadeståndstalan, eller ett yrkande om vites- förbud med ett brottmål. Däremot är det inte möjligt enligt rättegångs- balken att i andra fall kumulera ett brottmål och ett tvistemål. I de imma- terialrättsliga lagarna finns dock en möjlighet att kumulera en talan om utdömande av vite som handläggs enligt brottmålsreglerna med en tviste- målstalan om föreläggande av nytt vite (t.ex. 53 b § sjunde stycket URL). Enligt regeringen bör denna möjlighet till kumulation finnas också i patent- och marknadsdomstolarna. Även om behovet av kumulation av ett tvistemål och ett brottmål bedöms föreligga främst i nu nämnda fall är det regeringens uppfattning att bestämmelsen bör göras allmänt tillämp- lig på tvistemål och brottmål som omfattas av Patent- och marknads- domstolens exklusiva behörighet.

Kumulation av ärenden

När det gäller möjligheten att förena två eller flera ärenden i en rättegång saknas det särskilda bestämmelser om detta i ärendelagen. I doktrinen har dock uttalats att kumulation i många fall bör tillåtas ske, om det är lämp- ligt, och att reglerna i 14 kap. RB i viss utsträckning kan tjäna som väg- ledning (Fitger, Lagen om domstolsärenden, En kommentar, 2 uppl., s. 51, jfr även NJA 1994 s. 297). Det bedöms angeläget att det i patent- och marknadsdomstolarna finns en möjlighet att kumulera två eller flera ärenden eftersom det kan bidra till en effektiv handläggning.

I syfte att undanröja eventuella oklarheter om möjligheten att kumulera flera ärenden och tydliggöra villkoren för en sådan handläggning anser regeringen att regeln om kumulation i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar uttryckligen bör avse också kumulation av två eller flera ärenden. En sådan reglering har också den fördelen att möjlig- heterna att förena flera mål och/eller ärenden blir neutrala i förhållande till vilken handläggningsform som är tillämplig.

Kumulation av mål och ärenden

Reformen som sådan innebär inte att det blir möjligt att förena ett mål och ett ärende. Någon sådan möjlighet finns inte heller enligt rättegångs- balken eller ärendelagen. En bestämmelse om gemensam handläggning av mål och ärenden finns däremot i konkurrenslagen (8 kap. 6 § KL). Enligt denna bestämmelse får ett mål och ett ärende som handläggs av samma domstol handläggas gemensamt, om det är till fördel för utred- ningen. Exempelvis kan enligt nuvarande ordning ett ärende om åläggan- de att upphöra med överträdelser av förbudet enligt konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete handläggas gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift som avser samma avtal eller förfarande. Den

möjligheten bör finnas kvar när målen förs till Patent- och marknads- Prop. 2015/16:57 domstolen. En bestämmelse om gemensam handläggning av mål och

ärenden finns också i de immaterialrättsliga lagarna (t.ex. 53 e § fjärde stycket URL). Enligt denna bestämmelse får ett ärende om ett nytt informationsföreläggande handläggas gemensamt med talan om utdömande av vite på grund av tidigare informationsföreläggande. Även denna möjlighet bör finnas kvar i patent- och marknadsdomstolarna (jfr ovan angående kumulation av mål). Fråga är om det bör införas en generell sådan möjlighet att sammanlägga mål och ärenden. En sådan möjlighet finns i mark- och miljödomstolarna (21 kap. 3 § miljöbalken).

Behovet utöver det beskrivna av att kumulera mål och ärenden är särskilt tydligt inom immaterialrätten. Ett registreringsärende angående en immateriell rättighet och ett allmänt mål om intrång i eller ogiltighet av en sådan rättighet kommer enligt vad som nu föreslås att handläggas i Patent- och marknadsdomstolen som första domstolsinstans. Det innebär att det samtidigt kan förekomma ett ärende och ett mål angående samma rättighet. Som ett exempel kan nämnas att det i domstolen kan finnas ett ärende som rör ett överklagat beslut av Patent- och registreringsverket att avslå en invändning mot ett varumärke samtidigt som det pågår ett mål om intrång och eventuell ogiltighet rörande samma varumärke mellan varumärkesinnehavaren och invändaren. Införandet av en möjlighet att förena ett mål och ett ärende i bl.a. ett sådant fall kan antas medföra betydande tidsvinster och kostnadsbesparingar för parterna. Det sparar också domstolarnas resurser och undanröjer risken för motstridiga avgöranden. Att det ska vara möjligt att kumulera mål och ärenden av det slaget föreslås också av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). Det kan inte uteslutas att det också i övrigt kan finnas behov av att handlägga ett mål och ett ärende i en rättegång. Enligt regeringens mening bör det mot den angivna bakgrunden införas en möjlighet till kumulation av mål och ärenden som handläggs i patent- och marknads- domstolarna i den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar. Bestämmelsen bör gälla alla de mål- och ärendetyper som kommer att omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet och i såväl första som andra instans.

Närmare om förutsättningarna för kumulation

Som redovisas ovan innebär möjligheten att kumulera mål och ärenden i flera fall vinster för såväl parterna som domstolen. Förening av mål och ärenden är dock inte alltid till fördel för handläggningen. I vissa fall kan det leda till ett mer omfattande och tungrott förfarande i domstolen och till att ett mål eller ärende därigenom inte kan avgöras med den skynd- samhet som är önskvärd. Det kan i en del fall vara mer närliggande att vilandeförklara målet eller ärendet. Regeringen gör därför bedömningen att den föreslagna bestämmelsen om kumulation bör ges en fakultativ utformning. En förutsättning för att gemensam handläggning ska få ske bör vara att det är till fördel för utredningen (jfr 14 kap. 6 § RB och 8 kap. 6 § KL). Det bör också i övrigt vara lämpligt (jfr 2 kap. 1 § LRA). I enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken bör det vara möj- ligt att åter skilja målen och ärendena åt, om det finns skäl för det. Ett

alternativ till att särskilja målen och ärendena kan i vissa fall vara att

267

Prop. 2015/16:57 meddela deldom (jfr 17 kap. 4 § RB). För det fall möjligheten till gemen- sam handläggning av mål och ärenden inte kan utnyttjas innebär refor- men, bl.a. i den fråga om rättskraft som Patent- och registreringsverket lyfter, inte någon skillnad i förhållande till nuvarande ordning. Att kumu- lativa yrkanden kan prövas i en och samma rättegång i patent- och mark- nadsdomstolarna hindrar inte att de i stället prövas i två på varandra föl- jande rättegångar (se Ekelöf m.fl., Rättegång andra häftet, nionde uppl.

s.192 f.).

Vilken rättegångsform som förfarandet bör följa vid kumulation av mål

och ärenden där olika rättegångsform är tillämplig bör enligt regeringen avgöras med ledning av vad som anses gälla i övriga fall av sådan kumu- lation. Vid kumulation av ett mål och ett ärende bör rättegångsbalkens regler tillämpas (se t.ex. 8 kap. 6 § KL). Ingår ett brottmål bör reglerna för brottmål följas (se NJA II 1943 s. 289 f.). Ingår inte ett brottmål men ett indispositivt tvistemål bör reglerna för indispositiva tvistemål följas (jfr t.ex. 8 kap. 7 § KL och prop. 2007/08:135 s. 99). Att förfarandet ska följa en viss rättegångsform innebär att den rättegångsformen ska tilläm- pas beträffande förfarandets yttre förlopp. Vid kumulation av ett disposi- tivt och ett indispositivt mål blir alltså rättegångsbalkens regler för indis- positiva tvistemål tillämpliga beträffande förfarandets yttre förlopp. Rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål blir dock tillämpliga på det dispositiva målet såvitt avser t.ex. parternas möjlighet att förfoga över tvisteföremålet (jfr NJA II 1943 s. 290 och prop. 2007/08:135 s. 99). Denna fråga bör enligt regeringens bedömning, i enlighet med vad som gäller för flertalet fall av kumulation av mål och ärenden där olika rättegångsform är tillämplig, lämnas oreglerad (se t.ex. 21 kap. 3 § MB, 8 kap. 7 § KL och 22 kap. 1 § RB).

Vissa begränsningar i möjligheten till kumulation

En särskild fråga är vad som ska gälla i fråga om förening av mål och ärenden där det krävs olika sakkunskap, dvs. vad som ska gälla i fråga om kumulation av ett patenträttsligt mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap med ett marknadsföringsrättsligt eller konkurrens- rättsligt mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.

Patent- och registreringsverket och SEPAF anför att kumulation borde vara möjlig även i dessa fall.

Enligt regeringens bedömning förefaller behovet av att kumulera ett patentmål med t.ex. ett konkurrensrättsligt mål mycket litet. Visserligen kan det förekomma att det i ett mål rörande tvångslicens görs gällande att patentet innebär missbruk av dominerande ställning, men i sådant fall finns det regelmässigt inte behov av teknisk sakkunskap. Därtill kommer svårigheter att reglera rättens sammansättning i dessa fall. Att inom ramen för de i avsnitt 10 föreslagna sammansättningsreglerna använda både tekniska ledamöter och ekonomiska experter i en rättegång skulle innebära en kvantitativ försämring av den särskilda kompetensen. Dess- utom skulle det innebära att rätten kommer att bestå av ledamöter som saknar kunskap om delar av målet eller ärendet. Att för de ytterst få mål det kan komma att bli fråga om ha en ordning med utökad samman- sättning skulle visserligen innebära en kompetenssäkring för de kumule-

rade målen och ärendena men det skulle alltjämt leda till att de enskilda

268

ledamöternas kompetens inte motsvarar alla de rättsförhållanden som ska Prop. 2015/16:57 prövas. Sammantaget bedömer regeringen att den eventuella vinst som

kan uppnås genom att möjliggöra kumulation av sådana mål och ärenden inte uppväger de nackdelar som är förenade med en sådan möjlighet. Kumulation bör därför inte vara möjlig i dessa fall. Detta hindrar dock inte att sådana mål och ärenden kan handläggas samtidigt i domstolen enligt respektive rättegångsform (jfr SvJT 1999 s. 688).

12.3Utvidgad tillämpning av preklusionsreglerna

Regeringens förslag: De preklusionsregler i allmän domstol som gäller för dispositiva tvistemål ska tillämpas även i indispositiva tvistemål och ärenden som handläggs av patent- och marknads- domstolarna.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens (Ds 2014:2 s. 298–303).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det. Patentbesvärsrätten framhåller att det framför allt i patentärenden är vanligt förekommande att det åberopas nya omständigheter eller ny bevisning i ett sent skede. Göta hovrätt har en synpunkt av lagteknisk karaktär. Konkurrensverket har i och för sig ingen invändning mot att det i bl.a. konkurrensrättsliga mål och ärenden införs en begränsning av parternas möjligheter att i högre rätt åberopa nya omständigheter, men menar att reglerna om preklusion i Patent- och marknadsöverdomstolen måste utformas så att domstolen ges ett handlingsutrymme att beakta det enskilda målets art, inklusive det allmänintresse som grundar målets indispositiva karaktär.

Skälen för regeringens förslag

Det är inte ovanligt att parterna i de måltyper som kommer att handläg- gas i patent- och marknadsdomstolarna först i ett sent skede av processen kommer in med nytt material. Detta leder inte sällan till att förhandlingar måste ställas in och att förberedelsen måste återupptas. Det kan även medföra att motparten i sin tur ser sig tvungen att åberopa t.ex. ny bevis- ning. En sådan ordning är enligt regeringen inte försvarbar ur ett process- ekonomiskt perspektiv. Rätten bör genom en väl strukturerad förbere- delse och en aktiv processledning verka för att undvika detta. Även par- terna har ett ansvar för att driva processen framåt mot ett avgörande. Preklusionsregler kan ge parterna ett incitament att medverka mer aktivt tidigt under domstolsförfarandet. Detta bör kunna påskynda handlägg- ningen och bespara parterna och domstolen både arbete och pengar.

Rättegångsbalken innehåller bestämmelser om preklusion, som begrän- sar parternas möjligheter att efter en viss tidpunkt åberopa nya omstän- digheter eller nytt bevis. Bestämmelserna, som huvudsakligen syftar till att få till stånd en snabbare handläggning och motverka illojalt beteende, bidrar till att begränsa parternas och samhällets kostnader för förfarandet och möjliggör avgöranden inom rimlig tid. Reglerna lägger vidare ett

269

Prop. 2015/16:57 ansvar på parterna för att processmaterialet blir fullständigt på ett så tidigt stadium som möjligt.

Samtidigt är preklusion en ingripande åtgärd. Genom att parternas möj- ligheter att åberopa nya omständigheter och ny bevisning begränsas kan risken öka för materiellt felaktiga avgöranden. Det finns också en risk för att en svagare part inte fullt ut kan tillvarata sin rätt i domstolsprocessen. Det är därför regeringens uppfattning att det är viktigt att preklusions- regler utformas med omsorg och att det vid tillämpningen av dem kan tas hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Reglerna måste också vara tydliga för att de ska ha en god preventiv effekt.

Enligt nuvarande ordning finns regler om preklusion i mål i rättegångs- balken, medan regler om preklusion i domstolsärenden i princip saknas (se dock 10 § tredje stycket lagen [1976:206] om felparkeringsavgift). I dispositiva tvistemål kan tingsrätten under förberedelsen antingen genom att förelägga en part att inom viss tid slutligen bestämma sin talan och uppge de bevis han eller hon åberopar eller genom att meddela att förbe- redelsen vid en viss tidpunkt är avslutad begränsa en parts eller parternas möjligheter att efter den angivna tidpunkten åberopa nytt material i processen (42 kap. 15 och 15 a §§ RB). Det är således rätten som avgör dels om någon preklusionsverkan behövs, dels när preklusionstidpunkten ska inträda. I hovrätten får en part i ett dispositivt tvistemål till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte har lagts fram tidigare endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller parten annars haft giltig ursäkt att inte göra det (50 kap. 25 § tredje stycket RB). Bestämmelsen överlämnar till skillnad från reglerna för tingsrätt inte till rätten att avgöra när preklusionstidpunkten ska inträda, men däremot att bedöma om sannolika skäl respektive giltig ursäkt föreligger. Rätte- gångsbalken innehåller även bestämmelser som begränsar möjligheterna att under huvudförhandlingen i tvistemål i tingsrätt eller hovrätt ändra eller göra tillägg till tidigare lämnade uppgifter eller åberopa omständig- heter eller bevis som han eller hon inte uppgett innan huvudförhand- lingens början (43 kap. 10 § och 50 kap. 17 § RB). Även i Högsta dom- stolen är möjligheterna att åberopa nya omständigheter eller nytt bevis begränsade (55 kap. 13 § RB).

Tvistemål

När det gäller de dispositiva tvistemål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna, t.ex. skadeståndsmål, kommer rätte- gångsbalkens regler om preklusion under såväl förberedelsen som huvudförhandlingen att vara tillämpliga (se avsnitt 9.1 och 3 kap. 1 § den nya lagen om patent- och marknadsdomstolar). Tillsammans med rätte- gångsbalkens övriga verktyg för en effektiv handläggning kan preklu- sionsreglerna, om de kommer till användning i praktiken, bidra till att de dispositiva tvistemålen på immaterialrättens, marknadsföringsrättens och konkurrensrättens områden kan avgöras i rimlig tid.

I patent- och marknadsdomstolarna kommer därutöver ett antal imma- terialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga måltyper att handläggas som indispositiva tvistemål eller mål med indispositiva

inslag. I indispositiva mål har domstolen generellt sett en långtgående

270

utredningsskyldighet och också ett större ansvar för att avgörandet blir materiellt riktigt. De nu aktuella målen skiljer sig dock i några väsentliga avseenden från flertalet övriga indispositiva tvistemål, t.ex. familjemål. I de mål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna är parterna, ofta juridiska personer, förhållandevis resursstarka och före- träds vanligen av erfarna juridiska ombud. Därtill kommer att styrkeför- hållandet mellan dessa parter och deras motpart, inte sällan en förvalt- ningsmyndighet, normalt är förhållandevis jämnt. Mot den bakgrunden bör det indispositiva inslaget i målen inte utesluta användningen av preklusionsregler. Det kan dessutom konstateras att möjligheten till preklusion under huvudförhandlingen i tingsrätt även omfattar indispositiva mål (se propositionen 1986/87:89 om ett reformerat tingsrättsförfarande, s. 222). Det bör därför enligt regeringens mening vara möjligt att i dessa tvistemål, som är av kommersiell natur, lägga ett större ansvar på parterna för utredningen av målet. Detta har i tidigare sammanhang efterfrågats av Marknadsdomstolen (prop. 2007/08:115 s. 124) och överensstämmer med vad som gäller i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation (8 kap. 24 § LEK). I förarbetena till denna bestämmelse anförde regeringen bl.a. att styrkeförhållandena i mål mellan kommersiella operatörer och Post- och telestyrelsen inte motive- rar nästan obegränsade möjligheter för en enskild part att åberopa ny bevisning och nya omständigheter, utan att det mot bakgrund av det privaträttsliga intresset i processen fanns anledning att låta parterna i högre grad sörja för utredningen (se propositionen En effektivare lag om elektronisk kommunikation, prop. 2006/07:119, s. 33 f).

Vad som skulle kunna tala emot att införa regler om preklusion under förberedelsen i de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen är risken för att domstolens avgörande blir materiellt felaktigt. Risken för att regler om preklusion leder till materiellt felaktiga avgöranden kan dock minska om det överlämnas till rätten att i varje enskilt fall avgöra dels om någon preklusionsverkan behövs, dels när preklusionstidpunkten ska inträda. Detta bör gälla i första domstolsinstans. En sådan ordning gör det möjligt att beakta det enskilda målets art, inklusive det allmänintresse som grundar målets indispositiva karaktär, och partsställningen i det enskilda fallet. På så sätt möjliggörs enligt regeringen en balanserad avvägning mellan intresset av skyndsamhet och intresset av ett materiellt riktigt avgörande. Reglerna för Patent- och marknadsdomstolen bör alltså i första hand vara fakultativa och det bör överlämnas till rätten att beakta det enskilda målets art i sin bedömning av när utredningen i målet kan anses fullständig och det därmed är lämpligt att utfärda ett preklusionsföre- läggande. Enligt regeringens bedömning svarar rättegångsbalkens regler om preklusion under förberedelsen i tingsrätt (42 kap. 15 och 15 a §§ RB) väl upp såväl mot nyss nämnda kriterier som mot de behov som finns i de indispositiva tvistemål som kommer att handläggas i Patent- och marknadsdomstolen. Det bör därför införas en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att tillämpa dessa regler.

Bestämmelserna om preklusion i hovrätt är däremot, till skillnad från de regler som gäller för tingsrätt, till sin utformning tvingande i det av- seendet att rätten inte själv har att avgöra när preklusionstidpunkten ska inträda. Det är dock rätten som avgör om den part som i hovrätten åbero-

Prop. 2015/16:57

271

Prop. 2015/16:57 par nya omständigheter eller ny bevisning antingen har gjort sannolikt att omständigheten eller beviset inte kunde åberopas vid tingsrätten eller att han eller hon annars har haft giltig ursäkt att inte göra det. För flertalet av de indispositva mål som kommer att handläggas i patent- och marknads- domstolarna innebär möjligheten till domstolsprövning i två instanser en utvidgad rätt till domstolsprövning i förhållande till nuvarande ordning. Till detta kommer vad som ovan anförs om att styrkeförhållandena mellan parterna i de mål som kommer att handläggas i patent- och mark- nadsdomstolarna som huvudregel kommer att vara förhållandevis jämnt. Med hänsyn härtill anser regeringen, till skillnad från Konkurrensverket, att det inte är påkallat att ta särskild hänsyn till det enskilda målets art också i andra instans. Däremot bör Patent- och marknadsöverdomstolen, i såväl dispositiva som indispositiva mål, vid bedömningen av om giltig ursäkt föreligger ta hänsyn till att parterna har haft möjlighet att åberopa omständigheten eller beviset i endast en instans (se bl.a. NJA II 1989

s.187).

Sammanfattningsvis är det regeringens uppfattning att de regler om

preklusion i rättegångsbalken som avser dispositiva mål väl motsvarar de behov som finns också i de indispositiva mål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Dessa regler bör därför göras tillämpliga i dessa mål.

Domstolsärenden

Som Patentbesvärsrätten framhåller är det vanligt förekommande att parterna i mål om exempelvis beviljande av patent åberopar nya omständigheter eller ny bevisning i ett sent skede, t.ex. efter det att muntlig förhandling har hållits i målet. Dessa mål kommer i patent- och marknadsdomstolarna att handläggas enligt ärendelagen. För dessa ärenden, liksom övriga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna, gör sig samma överväganden gällande som för de indispositiva målen när det gäller behovet av preklusionsregler. Enligt regeringen bör därför rättegångsbalkens regler om preklusion på motsvarande sätt som för tvistemål göras tillämpliga också i de ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Det innebär att de regler som gäller för tingsrätt ska tillämpas i Patent- och marknadsdomstolen oavsett om ärendet inleds där eller överklagas dit och att de regler som gäller för hovrätt ska tillämpas i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Brottmål

I brottmål har domstolen en långtgående utredningsskyldighet. Domsto- len har också, mot bakgrund av lagstiftningens bakomliggande syften, ett större ansvar för att avgörandet blir materiellt riktigt. Straffprocess- utredningen har i sitt betänkande Brottmålsprocessen (SOU 2013:17) lämnat förslag som syftar till att öka parternas inflytande och medverkan i processen. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Mot den bakgrunden finns det inte anledning att nu föreslå regler om preklusion för de immaterialrättsliga brottmålen.

272

12.4Möjligheten att ändra patentkraven

Regeringens förslag: I ärenden om beviljande av patent ska det inte vara möjligt att ändra patentkraven i Patent- och marknadsöver- domstolen eller Högsta domstolen.

Departementspromemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I departementspromemorian föreslås att det i ett ärende om registrering av patent inte ska vara möjligt att ändra patentkraven i Högsta domstolen (Ds 2014:2 s. 303–304).

Remissinstanserna: Endast Patentbesvärsrätten yttrar sig i denna fråga och anser att förbudet att ändra patentkraven i ärenden om bevil- jande av patent ska gälla redan vid överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemo- rian s. 97–98).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot förslaget. Svenskt Näringsliv pekar på att det föreslagna förbudet inte hindrar att en invändande part åberopar nytt material i Patent- och marknadsöverdomstolen och att ett behov i sådant fall kan uppstå för patenthavaren att ändra patentkraven.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 27 § andra stycket andra meningen PL får ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen av ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten i ett patentmål inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet. Denna bestämmelse infördes i patentlagen i samband med att krav på prövningstillstånd infördes. Det ansågs naturligt att prejudikatinstansen inte skulle behöva ställas inför frågor som inte har bedömts av tidigare instans. Det påpekades att detta skulle gälla också en inskränkning av patentkraven. I den frågan anfördes att en inskränkning av detta slag inte kan anses jämförlig med en sådan inskränkning av talan som medges enligt 13 kap. 3 § RB. En sådan inskränkning av patentkraven innebär nämligen i många fall att målet måste prövas från helt nya utgångs- punkter i fråga om patenterbarheten (prop. 1985/86:86 s. 36). Också i ett tidigare lagstiftningsärende påpekas att en ändring av patentkraven inte är att jämställa med en ändring av talan (prop. 1976/77:96 s. 44).

I den nya domstolsorganisationen kommer Patent- och marknadsöver- domstolen att vara andra domstolsinstans. Det kommer att krävas pröv- ningstillstånd redan vid överklagande dit. Det kommer dessutom – för- utom krav på prövningstillstånd – att krävas tillstånd från Patent- och marknadsöverdomstolen för att ett ärende över huvud taget ska få överklagas till Högsta domstolen (se avsnitt 6.6). Tyngdpunkten i domstolsprocessen kommer alltså att ligga i Patent- och marknadsdom- stolen och Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att få det huvud- sakliga ansvaret för prejudikatbildningen på patenträttens område. Ett förbud att ändra patentkraven i Patent- och marknadsöverdomstolen skulle därmed innebära ett i princip oförändrat läge i förhållande till vad som nu gäller. Med en sådan ordning tydliggörs Patent- och marknads- överdomstolens roll som överprövningsinstans samtidigt som risken minimeras för att Patent- och marknadsöverdomstolen med hänsyn till instansordningsprincipen ser sig tvungen att återförvisa ärendet till

Prop. 2015/16:57

273

Prop. 2015/16:57 Patent- och marknadsdomstolen. Det skulle därmed bidra till att säker- ställa en effektiv domstolsprövning där tyngdpunkten ligger i första instans. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det bör vara förbjudet att i ett ärende om beviljande av patent ändra patentkraven i såväl Patent- och marknadsöverdomstolen som i Högsta domstolen i de fall ett överklagande dit tillåts.

13Mål om namn och utgivningsbevis för en periodisk skrift

13.1Prövningen enligt nuvarande ordning

Målen om namn och utgivningsbevis för en periodisk skrift handläggs i Patentbesvärsrätten efter överklagande av Patent- och registrerings- verkets beslut. Namnmålen handlar om byte av personnamn, främst efternamn. Målen om utgivningsbevis för en periodisk skrift rör ansökningar om att få ett sådant bevis, vilket krävs av den som vill ge ut en periodisk skrift, samt återkallande av sådana bevis.

13.2Överklagande till allmän förvaltningsdomstol

Regeringens förslag: Mål om namn och utgivningsbevis för en periodisk skrift ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Behörig domstol för namnmål ska vara den domstol där sökanden var folkbokförd vid tidpunkten för Patent- och registreringsverkets beslut. Förvaltningsrätten i Stockholm ska vara reservforum. Behörig domstol för mål om utgivningsbevis ska vara den domstol inom vars domkrets ärendet först prövats.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I departementspromemorian föreslås dock att möjlig- heten i 42 § namnlagen att pröva ett ärende trots att invändaren har återkallat sin talan skulle upphävas (Ds 2014:2 s. 59 och 305–307).

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig särskilt i frågan, Förvaltningsrätten i Härnösand och SFIR, tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.3.3 gör regeringen bedömningen att mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift inte har ett sådant samband med övriga aktuella måltyper att de bör ingå i den samlade domstolsprövning som föreslås. Mot bakgrund av att alla övriga mål som för närvarande handläggs i Patentbesvärsrätten föreslås bli samlade och målen därför inte kan behålla sin nuvarande prövnings- ordning behöver en förändring ändå ske.

Frågor om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift prövas av Patent- och registreringsverket. Som utgångspunkt ska beslut av förvalt-

ningsmyndighet överklagas till allmän förvaltningsdomstol. De aktuella

274

målen är av förvaltningsrättslig karaktär. Till detta kommer att namn-

Prop. 2015/16:57

frågor som handläggs av Skatteverket redan enligt nuvarande ordning

 

överklagas till förvaltningsrätt. Det bedöms sammantaget som naturligt

 

att även de nu aktuella frågorna handläggs av förvaltningsdomstolarna.

 

Beslut av Patent- och registreringsverket rörande namn och utgivnings-

 

bevis för periodisk skrift bör alltså överklagas till allmän förvaltnings-

 

domstol. Detta överensstämmer med bedömningen av 1999 års patent-

 

processutredning (SOU 2001:33 s. 80).

 

Frågan är då vilken eller vilka förvaltningsrätter som ska vara behöriga

 

att pröva dessa mål. En uttalad målsättning vid utformningen av forum-

 

regler har länge varit att forumreglerna i allmän förvaltningsdomstol bör

 

anknyta till var den enskilde finns och inte var den beslutande myndig-

 

heten är belägen. Reglerna bör också utformas så att de leder till en jämn

 

och förutsebar måltillströmning till samtliga förvaltningsrätter. Det är

 

vidare viktigt att reglerna om behörig domstol är enkla, klara och tydliga

 

(se propositionen En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna

 

förvaltningsdomstolarna i första instans, prop. 2008/09:165, s. 110, och

 

prop. 2012/13:45, s. 86). För de namnärenden som handläggs av Skatte-

 

verket och överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller i enlighet

 

härmed att domstolens behörighet avgörs utifrån var sökanden är

 

folkbokförd. Om det inte finns någon sådan behörig domstol ska

 

överklagande ske till Förvaltningsrätten i Stockholm (37 § namnlagen).

 

Namnlagskommittén föreslår ingen ändring i det hänseendet (SOU

 

2013:35 s. 511). Mot den bakgrunden anser regeringen att forumregeln

 

för de namnärenden som prövas av Patent- och registreringsverket bör

 

utformas med forumregeln i 37 § namnlagen som förebild. Avgörande

 

för domstolens behörighet bör alltså vara sökandens folkbokföringsort.

 

Förvaltningsrätten i Stockholm bör vara reservforum. När det gäller

 

frågor om utgivningsbevis för periodisk skrift gör regeringen

 

bedömningen att en tillämpning av forumregeln i 14 § LAFD med

 

hänsyn till det låga målantalet skulle ge ett ändamålsenligt resultat. Det

 

innebär att Patent- och registreringsverkets beslut bör kunna överklagas

 

till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats.

 

Vid överklagande av förvaltningsrättens avgöranden till kammarrätten

 

gäller som huvudregel krav på prövningstillstånd. Det saknas enligt

 

regeringen skäl att för de nu aktuella målen göra undantag från denna

 

ordning.

 

För processen i allmän förvaltningsdomstol gäller lagen om allmänna

 

förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen. Förfarandet i

 

Patentbesvärsrätten är i stort detsamma som i de allmänna förvaltnings-

 

domstolarna genom en hänvisning i lagen om Patentbesvärsrätten till

 

förvaltningsprocesslagen (8 § PBRL). De särregler som finns, t.ex. när

 

det gäller domstolens sammansättning, är motiverade av den domstolens

 

särskilda ställning och det finns inte anledning att behålla dem när

 

prövningen förs över till allmän förvaltningsdomstol. Inte heller i övrigt

 

finns det behov av några särregler för prövningen av de aktuella målen.

 

Departementspromemorians förslag innebär att möjligheten att pröva ett

 

överklagande trots att invändaren har återkallat sin talan (42 § namn-

 

lagen) tas bort på motsvarande sätt som föreslås beträffande de immate-

 

rialrättsliga lagarna. Mot bakgrund av att Namnlagskommittén har

 

lämnat ett motsvarande förslag (SOU 2013:35 s. 504) och att avsikten är

275

Prop. 2015/16:57 att behandla frågan inom ramen för den fortsatta beredningen av det ärendet, föreslår regeringen inte nu någon sådan ändring i 42 § namn- lagen.

14Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 september 2016. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska upphöra vid samma tidpunkt.

Immaterialrättsliga mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöver- domstolen och handläggas enligt de nya reglerna.

Övriga immaterialrättsliga mål och ärenden i allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol som har inletts före ikraftträdandet ska även i fortsättningen handläggas enligt äldre bestämmelser.

Mål i Patentbesvärsrätten som har inletts före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen, när det gäller mål inom det industriella rättsskyddet, och till allmän förvaltningsdomstol, när det gäller mål om namn och utgivningsbevis för en periodisk skrift. Mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet ska även i fortsättningen överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen och handläggas där enligt äldre bestämmelser.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden i allmän domstol och Marknadsdomstolen som har inletts före ikraft- trädandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna. Mål där huvudförhandling har inletts före ikraft- trädandet ska dock slutföras av tingsrätt respektive hovrätt enligt äldre bestämmelser.

I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I departementspromemorian föreslås dock att lag- ändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2015. Departementspromemorian innehåller inte något förslag om övergångsbestämmelser när det gäller mål i allmän förvaltningsdomstol om vägrad firmaregistrering (Ds 2014:2 s. 309–315).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga invänd- ningar mot förslaget. Domstolsverket, Patentbesvärsrätten och Bolags- verket menar dock att tidsplanen är för optimistisk med tanke på den omfattande utredningen och det stora antalet praktiska frågor som behöver lösas före ett ikraftträdande. SEPAF anför att en fullständig och väl genomarbetad implementering av den nya domstolen är att föredra

276

framför ett skyndsamt arbete i syfte att möta utsatt tid. Arbetsgivarverket Prop. 2015/16:57 framhåller vikten av att nödvändiga beslut fattas i god tid inom ramen för

omorganiseringen i syfte att säkerställa att andra skyldigheter enligt lag och avtal efterföljs. Patent- och registreringsverket och SFIR anser att det är angeläget att reformen genomförs utan dröjsmål. Förvaltnings- rätten i Härnösand anser att det av övergångsbestämmelserna till lagen om upphävande av lagen om Patentbesvärsrätten bör framgå vilken förvaltningsrätt som mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift ska överlämnas till.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (promemo- rian s. 99).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget att reformen ska träda i kraft den 1 september 2016.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdande

Regeringens förslag innebär att de immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Mark- nadsdomstolen och Patentbesvärsrätten ska bli föremål för en koncent- rerad och enhetlig domstolsprövning i patent- och marknadsdomstolarna. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän förvaltnings- domstol. Förslagen innebär således att samtliga mål och ärenden i Patent- besvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer att prövas i annan dom- stol och en konsekvens av förslagen blir därför att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör med sina verksamheter och ska avveck- las.

Den nya ordningen innebär en stor omställning för flera av de berörda domstolarna. Det är viktigt att verksamheten ändå kan bedrivas med fort- satt hög kvalitet och effektivitet inför, under och efter ikraftträdandet. En rad åtgärder behöver vidtas för att den nya ordningen ska kunna fungera effektivt från den dag den införs, bl.a. rörande lokaler och personal. Domstolsverket har tillsammans med berörda domstolar fått i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att Patentbesvärsrätten och Marknadsdom- stolen ska kunna avvecklas och den nya instans- och processordningen kunna införas. Genom förslaget att Patentbesvärsrätten och Marknads- domstolen ska avvecklas som myndigheter skapas samtidigt en situation som skulle kunna försvåra möjligheten för dessa domstolar att t.ex. rek- rytera och behålla personal samt i övrigt bedriva en effektiv verksamhet av hög kvalitet. Det är mot den bakgrunden angeläget att förändringarna sker så snabbt som möjligt. Regeringen anser att den föreslagna nya domstolsordningen bör träda i kraft den 1 september 2016.

Övergångsbestämmelser – utgångspunkter

Fråga är hur pågående mål och ärenden i allmän domstol, allmän förvalt- ningsdomstol, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten ska hanteras vid ikraftträdandet. Utgångspunkten när det gäller processrättslig lag-

stiftning är att nya regler blir tillämpliga genast efter ikraftträdandet men

277

Prop. 2015/16:57 att en domstol inte förlorar sin behörighet till följd av att nya behörig- hetsregler träder i kraft under handläggningen av ett mål. Endast vid avvikelser från denna ordning krävs övergångsbestämmelser.

Det framstår som lämpligt att i detta fall låta frågan om de nya process- reglerna ska tillämpas genast avgöras av huruvida målen och ärendena som har inletts vid ikraftträdandet bör överlämnas till de nya domstolarna eller slutföras enligt den nuvarande domstolsordning som gäller för respektive mål och ärende.

Det är angeläget att reformen i sin helhet får ett snabbt genomslag. Övergångsbestämmelserna bör därför vara utformade så att de medverkar till att göra detta möjligt. Det är dock även viktigt att patent- och marknadsdomstolarna ges rimliga förutsättningar att fokusera på att bygga upp verksamheten och hitta sina arbetsformer utan att detta på- verkar handläggningstiderna negativt. Möjligheterna till detta kan för- svåras om alltför många mål och ärenden överlämnas dit redan vid ikraftträdandet.

Mål och ärenden som handläggs i Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten

Även om avvecklingen av Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten som myndigheter genomförs på ett effektivt sätt och handläggningen i domstolarna planeras utifrån detta kommer det vid ikraftträdandet att finnas ett antal mål och ärenden som inte har hunnit avgöras.

Att låta Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten kvarstå som egna myndigheter och avverka kvarvarande mål och ärenden efter ikraft- trädandet innebär att organisationerna behöver avvecklas successivt. Detta borgar inte för att målen och ärendena kan handläggas effektivt och med hög kvalitet. Att t.ex. Marknadsdomstolen under en övergångs- period har ett fåtal omfattande och komplicerade mål kvar som under flera månader ska bära en hel organisation synes inte heller främja en godtagbar arbetsmiljö eller ett effektivt resursutnyttjande.

Mot den angivna bakgrunden bedömer regeringen att det är lämpligt att Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten upphör som myndigheter samtidigt som den nya instans- och processordningen träder i kraft och att inneliggande mål och ärenden vid dessa domstolar då flyttas över. Av målen i Patentbesvärsrätten bör handläggningen av målen om det industriella rättsskyddet efter ikraftträdandet slutföras av patent- och marknadsdomstolarna och mål om namn och utgivningsbevis av allmän förvaltningsdomstol. Av 14 § LAFD följer att målen om namn och utgivningsbevis ska överlämnas till Förvaltningsrätten i Härnösand. Det bör dock inte, som Förvaltningsrätten i Härnösand efterfrågar, framgå av övergångsbestämmelsen.

Marknadsdomstolen är enligt nuvarande ordning antingen första och enda domstolsinstans eller andra och sista instans (i det sistnämnda fallet är Stockholms tingsrätt första instans). Om samtliga mål överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt skulle vissa mål återvända dit, vilket naturligtvis inte är lämpligt. Mot den bakgrunden bör de mål där Marknadsdomstolen är första instans överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen och de mål där Mark-

278

nadsdomstolen är andra instans överlämnas till Patent- och marknads- Prop. 2015/16:57 överdomstolen.

I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av tingsrätts- avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet bör, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, äldre regler gälla (se t.ex. prop. 2004/05:131 s. 219 f.). Detta innebär att något sådant krav inte kommer att gälla för de vid ikraftträdandet pågående marknads- föringsrättsliga målen som överlämnas till Patent- och marknadsöver- domstolen eller överklagas dit.

Mål och ärenden som handläggs i allmän domstol

Vissa immaterialrättsliga (framför allt patenträttsliga) och flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs enligt nuvarande ordning av Stockholms tingsrätt som exklusivt forum. I dessa mål ingår regelmässigt tekniska eller ekonomiska experter. Stockholms tingsrätt handlägger vidare vissa överklagade beslut av Konsumentombudsmannen. Stockholms tingsrätts avgöranden i de immaterialrättsliga målen och ärendena överklagas till Svea hovrätt medan tingsrättens avgöranden i övriga mål och ärenden överklagas till Marknadsdomstolen. Enligt regeringen framstår det för nu aktuella mål inte som rimligt att i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt fortsätta tillämpa äldre bestämmelser eftersom just dessa domstolar samtidigt, om än organisatoriskt i annan form, ska tillämpa de nya reglerna på mål och ärenden som inleds i patent- och marknads- domstolarna efter ikraftträdandet. För de ovan angivna mål och ärenden som vid ikraftträdandet inletts i dessa domstolar bör därför den fortsatta handläggningen ske vid Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen enligt de nya reglerna.

Mål om skadestånd och utdömande av vite på konkurrensrättens och marknadsföringsrättens områden handläggs även vid andra tingsrätter och experter deltar inte vid avgörandet. Även dessa tingsrätters avgöranden i mål om skadestånd på det marknadsföringsrättsliga området överklagas till Marknadsdomstolen och handläggningen i tingsrätt av sådana mål och ärenden bör därför redan vid ikraftträdandet övertas av Patent- och marknadsdomstolen. Tingsrätternas avgöranden i mål om utdömande av vite och i mål om skadestånd enligt konkurrens- lagen överklagas till hovrätt och Högsta domstolen. Det skulle visserligen kunna övervägas att låta dessa slutföras i allmän domstol enligt äldre regler. Inte minst med hänsyn till att det är fråga om ett mycket litet antal mål anser regeringen att patent- och marknads- domstolarna bör kunna hantera den belastning som ett överlämnande redan vid ikraftträdandet innebär. De aktuella målen bör därför över- lämnas till patent- och marknadsdomstolarna. Detta gäller dock inte mål i vilka huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet. Även om domstolarna kan förutsättas ha beredskap för inrättandet av den nya domstolsorganisationen kan det förekomma att en huvudförhandling inte är avslutad vid ikraftträdandet. Av effektivitetsskäl bör i så fall huvud- förhandlingen kunna fortsätta och aktuell domstol bör också ha möjlighet att avgöra målet.

279

Prop. 2015/16:57 Vissa immaterialrättsliga mål och ärenden handläggs i Stockholms tingsrätt utan att domstolens behörighet grundas på någon exklusiv behörighetsregel. Om dessa mål även fortsättningsvis skulle handläggas i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt enligt äldre bestämmelser skulle dessa domstolar, på samma sätt som när det gäller de nyss nämnda konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena, parallellt behöva handlägga mål och ärenden av samma slag enligt olika regler. Även om detta endast gäller under en övergångsperiod anser regeringen att det framstår som mindre lämpligt. Samtliga immaterial- rättsliga mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet bör därför överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna.

Därutöver finns det ett inte obetydligt antal immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i andra tingsrätter och hovrätter. Det gäller fram- för allt tvistemål och brottmål om varumärke, firma, mönster och upp- hovsrätt. I dessa mål och ärenden ingår inte sakkunniga ledamöter i rätten. Det kan vara fråga om omfattande mål. Av inte minst praktiska skäl men även för att inte belasta de nya domstolarna med alltför många mål och ärenden redan vid ikraftträdandet framstår det som ändamåls- enligt att de allmänna domstolarna får slutföra handläggningen av dessa. Det innebär att ett immaterialrättsligt mål eller ärende som före ikraft- trädandet har anhängiggjorts vid annan tingsrätt än Stockholms tingsrätt kommer att kunna överklagas till hovrätt och Högsta domstolen och handläggas enligt äldre bestämmelser.

Mål och ärenden som handläggs i allmän förvaltningsdomstol

När det gäller överklagande av mål som vid ikraftträdandet har avgjorts av Patentbesvärsrätten står valet mellan att låta äldre bestämmelser gälla, vilket innebär att de får överklagas till och handläggas av Högsta förvaltningsdomstolen, och att låta de nya reglerna gälla, vilket för de immaterialrättsliga målen innebär att de får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen respektive till Högsta domstolen och för målen om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift att de får överklagas till kammarrätt respektive till Högsta förvaltningsdomstolen. Det är sannolikt fråga om ett begränsat antal mål. Med hänsyn härtill och då reformen även innebär att överklagandetiden förkortas för dessa mål framstår det som rimligt att målen får hanteras enligt äldre bestämmelser. I enlighet härmed bör de mål som vid ikraftträdandet handläggs i Högsta förvaltningsdomstolen slutföras där.

Mål om vägrad registrering av firma handläggs enligt nuvarande ordning av allmän förvaltningsdomstol, i praktiken Förvaltningsrätten i Härnösand (jfr 14 § LAFD). Dessa mål överklagas till kammarrätt, i praktiken Kammarrätten i Sundsvall, och Högsta förvaltningsdomstolen. I dessa mål ingår inte sakkunniga ledamöter i rätten. Regeringen anser att det är ändamålsenligt att handläggningen av dessa mål slutförs av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det innebär att ett firmarättsligt ärende om vägrad firmaregistrering som före ikraftträdandet har anhäng- iggjorts i Förvaltningsrätten i Falun kommer att överklagas till Kammar-

280

rätten i Sundsvall och Högsta förvaltningsdomstolen och handläggas Prop. 2015/16:57 enligt äldre bestämmelser.

15

Konsekvenser

 

 

 

Regeringens bedömning: En samlad domstolsprövning av de

 

immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga

 

målen och ärendena skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet

 

och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer

 

effektivt.

 

 

De permanenta kostnadsökningar som uppkommer hos Sveriges

 

Domstolar till följd av att de uppgifter som enligt nuvarande ordning

 

utförs i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över till

 

patent- och marknadsdomstolarna bör täckas genom att Sveriges

 

Domstolars anslag ökas med resurser motsvarande Patentbesvärsrät-

 

tens och Marknadsdomstolens nuvarande anslag. De omställnings-

 

kostnader som uppkommer ryms inom befintliga ramar.

 

Eventuella kostnadsökningar för Sveriges Domstolar på grund av en

 

höjning av nivån på ersättningen till de tekniska och ekonomiska

 

experterna ryms inom befintliga ramar. Det finns dock anledning att

 

följa frågan vidare.

 

Den samlade domstolsprövningen kan komma att medföra visst

 

merarbete för Patent- och registreringsverket och Statens jordbruks-

 

verk. De kostnadsökningar som därigenom kan uppkomma ryms inom

 

befintliga anslagsramar.

 

Reformen bör följas upp efter viss tid.

 

 

 

Departementspromemorians bedömning överensstämmer i huvud-

 

sak med regeringens (Ds 2014:2 s. 317–323).

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot bedömningen. Stockholms tingsrätt anför att det måste

 

tillföras erforderliga resurser för den samlade domstolsprövningen samt

 

påpekar att reformen kommer att innebära en del arbete med att samla

 

och utveckla kompetensen, vilket leder till en del kostnadsökningar.

 

Domstolsverket anför att det finns risk för att bedömningarna i departe-

 

mentspromemorian är alltför optimistiska och framhåller svårigheterna

 

att i ett tidigt läge uppskatta det slutliga resursbehovet. Domstolsverket

 

bedömer att den tillkommande kostnaden för Stockholms tingsrätt

 

kommer att motsvara de samlade anslagen för Marknadsdomstolen och

 

Patentbesvärsrätten och att det därutöver tillkommer kostnader för Svea

 

hovrätt om cirka 7–9 mnkr. Det kommer även att uppkomma

 

omställningskostnader om cirka 2 mnkr. Efter genomförandet av

 

reformen bör en uppföljning göras av kostnadsutvecklingen och vid

 

behov resurser tillföras Sveriges Domstolar. Arbetsgivarverket lyfter

 

behovet av att närmare överväga regleringen om verksamhetsövergång

 

(6 b § lagen [1982:80] om anställningsskydd, LAS) vid genomförandet

 

av reformen, särskilt med avseende på de fullmaktsanställda. Svenskt

 

Näringsliv, Företagarna, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och

281

 

 

Prop. 2015/16:57 Läkemedelsindustriföreningen anser att det saknas en analys av kon- sekvenserna för användarna och att den föreslagna domstolslösningen, framför allt förslaget om en prövning i tre instanser, kommer att medföra längre handläggningstider, som i sin tur medför ökade kostnader och en längre tid av osäkerhet om rättsläget. Detta påverkar enligt remiss- instanserna särskilt villkoren för de små och medelstora företagen. SFIR menar att en översyn av reformen bör göras efter fem, och inte tre, år. Svenska Uppfinnareföreningen påpekar att kostnaderna för parterna kommer att öka, t.ex. genom att ökade reskostnader uppkommer i de mål som tidigare avgjordes lokalt. Regelrådet avstyrker förslaget med hänvis- ning till att de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna. Regelrådet anser vidare att konsekvensutredningen är bristfällig, framför allt när det gäller förslagets påverkan på företagen.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens (prome- morian s. 100 och 101).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Svea hovrätt pekar på att den utökade behörighet som föreslås i promemorian ökar resursbehoven hos patent- och marknadsdomstolarna och framhåller betydelsen av att domstolarna tilldelas tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter på avsett sätt. Stockholms tingsrätt anser att en kommande uppföljning av refor- men bör inkludera även t.ex. frågor om Patent- och marknadsdomstolens behörighet. Konkurrensverket understryker vikten av att domstolarna får tillräckliga resurser för att inom rimlig tid kunna avgöra målen och ären- dena. Göteborgs tingsrätt ifrågasätter om förslaget att patent- och mark- nadsdomstolarna ska kunna pröva blandade åtal med flera medtilltalade inte kommer att innebära ökade kostnader för det allmänna i form av utgifter för resor, tidsspillan och andra utlägg. Tingsrätten anser att samma kostnadsaspekter gäller i kumulerade tvistemål där det förekom- mer flera svarande som inte har någon anknytning till den fråga som om- fattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet. Regel- rådet anser att konsekvensbeskrivningen i promemorian brister i beskriv- ningen av berörda företag, effekter på företagens kostnader samt effekter på konkurrensförhållanden och effekter för små företag. SFIR anser att en uppföljning av reformen bör göras i två omgångar, exempelvis efter 36 och 90 månader från ikraftträdandet.

Skälen för regeringens bedömning

En reform är nödvändig

Regeringens förslag innebär att domstolsprövningen av de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ären- den som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen samlas i särskilda domstolar inom ramen för de allmänna domstolarna. Som en följd av förslaget avvecklas verksamheterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen. En närmare redogörelse för reformbehovet finns i avsnitt 5.1 och valet av domstolslösning diskuteras i avsnitt 6. Som framgår av avsnitt 5.1 är skälen för reformen flera och starka och enligt regeringens uppfattning, som delas av remissinstanserna, är en reform av

282

domstolsprövningen på de aktuella rättsområdena nödvändig för att Prop. 2015/16:57 komma tillrätta med problemen med nuvarande ordning.

Effekter för domstolsprövningen

Det enhetliga prövningsförfarandet skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt, vilket enligt regeringens uppfattning bör leda till en mer effektiv och rättsäker handläggning. De immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena ska vara patent- och marknadsdomstolarnas huvudsakliga uppgift (se avsnitt 6.5). De domare som arbetar med målen och ärendena får och kan upprätthålla en hög kompetens inom rättsområdena genom att de ges möjlighet att handlägga flera närliggande mål- och ärendetyper. Det får även anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen att sätta sig in i de målspecifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i ett enstaka fall. Den kompetens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre. Förutsättningarna ökar också för en enhetlig praxis i besläktade frågor.

En samlad domstolsprövning blir vidare mer lättöverskådlig för parter- na i och med att det blir tydligt vilken domstol som är behörig. Dessutom innebär den samlade domstolsprövningen att parterna inte behöver föra processer i olika domstolar, med de kostnader och olägenheter detta med nödvändighet för med sig. Detta medför tids- och kostnadsbesparingar för såväl parterna som domstolarna.

Flertalet av de tvistemål liksom vissa av brottmålen som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet handläggs redan enligt nuvarande ordning av domstolar som finns i Stockholm. Den samlade prövningen kommer dock, som Svenska Uppfinnareföreningen påpekar, att innebära att enskilda parter i vissa måltyper som enligt nuvarande ordning handläggs spritt på landets olika tingsrätter kommer att behöva processa i en annan domstol än den som de bor närmast. Detta gäller såväl tvistemål, framför allt de upphovsrättsliga, och brottmål. För dessa mål kommer således reformen att innebära en förändring i förhållande till nuvarande ordning. På upphovsrättens område kommer dessutom ett fåtal ytterligare måltyper att kunna prövas i den för arbets- tvister föreskrivna ordningen.

För flertalet mål- och ärendetyper innebär den instansordning som föreslås gälla för patent- och marknadsdomstolarna ingen ändring i för- hållande till den ordning som för närvarande gäller. För ett fåtal mål- och ärendetyper kommer instansordningen att innebära att prövningen som huvudregel kan ske i ytterligare en instans i förhållande till nuvarande ordning, vilket för dessa mål- och ärendetyper kan innebära att kostnaden för domstolsprövningen ökar trots effektiviseringen av förfarandet. En sådan eventuell kostnadsökning bedöms dock inte bli annat än marginell. På sikt bedöms dessutom reformen medföra en mer rationell och effektiv hantering av de berörda målen och ärendena, vilket i sin tur bör kunna medföra totalt sett minskade kostnader för verksamheten.

283

Prop. 2015/16:57 Ekonomiska konsekvenser för domstolarna m.m.

Den reform som nu föreslås är huvudsakligen av organisatorisk natur och innebär att uppgifterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över till Sveriges Domstolar. Detta kommer att medföra permanenta kostnadsökningar för Sveriges Domstolar och, som Stockholms tingsrätt och Konkurrensverket påpekar, därmed kräva att resurser förs till.

Med hänsyn till att Patentbesvärsrättens och Marknadsdomstolens upp- gifter genom reformen förs över till Sveriges Domstolar är det till att börja med en rimlig utgångspunkt att kostnaderna för personal i patent- och marknadsdomstolarna i vart fall inledningsvis i stort sett kommer att motsvara kostnaden för personalen i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen samt berörd personal inom Sveriges Domstolar. Vissa personalkostnader kan tänkas tillkomma, bl.a. till följd av att patent- och marknadsdomstolarna kan komma att behöva tillföras domarresurser till följd av att målen i Marknadsdomstolen avgörs med till övervägande del externa ledamöter. Samtidigt bör det på sikt finnas en effektiviseringspotential i de nya domstolarna framför allt såvitt avser den administrativa verksamheten samt möjligtvis även på ledamotssidan. Domarbehovet kommer dessutom även i patent- och marknads- domstolarna till en del att täckas med externa ledamöter. Som Dom- stolsverket påpekar kan dock minskningen i antalet mål vid domstolarna i resten av landet till följd av reformen antas vara så begränsad att någon omedelbar påverkan på verksamheten där inte kan förväntas. Inte heller den omständigheten att vissa nya måltyper kommer att kunna prövas av tingsrätt respektive Arbetsdomstolen i den för arbetstvister föreskrivna ordningen bedöms påverka dessa domstolars verksamhet.

Även när det gäller lokaler och övriga förvaltningsutgifter bedömer regeringen att dessa kommer att motsvara kostnaderna för Patentbesvärs- rätten och Marknadsdomstolen samt berörda delar av Sveriges Dom- stolar.

Sammantaget bedömer således regeringen att omfattningen av kost- nadsökningarna för Sveriges Domstolar huvudsakligen kommer att mot- svara nuvarande kostnader för verksamheten i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen samt berörda delar av Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. För att täcka de kostnader som inte redan belastar Sveriges Domstolars anslag bör därför, i samband med att uppgifterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över dit, anslaget för Sveriges Domstolar som utgångspunkt ökas med resurser motsvarande befintliga anslag för Patentbesvärsrätten och Marknads- domstolen. Regeringen avser att återkomma med förslag till anslagsöver- föringar i budgetpropositionen för 2016.

När det gäller fördelningen av de tillkommande anslagen kan det kon- stateras att merparten av verksamhetsöverföringen från Patentbesvärs- rätten och Marknadsdomstolen kommer att ske till Patent- och marknads- domstolen som första instans. Viss del av verksamheten kommer dock att föras till Patent- och marknadsöverdomstolen och motsvarande del av det samlade anslaget för Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen bör därför föras dit. Regeringen delar således inte Domstolsverkets upp- fattning att medel för finansiering av den i Svea hovrätt tillkommande

verksamheten saknas. Den närmare fördelningen av det samlade anslaget

284

hanteras inom ramen för den ordinarie budgetprocessen i Sveriges Domstolar.

Reformen kan därutöver antas medföra vissa omställningskostnader för Sveriges Domstolar bl.a. i form av kostnader för förstärkningspersonal, information, flyttkostnader och kostnader för nedlagd tid i genom- förandeprojektet (se nedan om planerade uppdrag). Det gäller för såväl Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som Domstolsverket. Till detta kan även, som Stockholms tingsrätt påpekar, komma vissa kostnader för utbildning och andra kompetenssamlande åtgärder. Härtill kommer eventuella kostnader för avveckling av Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen. Regeringen bedömer att omställningskostnaderna och avvecklingskostnaderna i samband med reformens genomförande ryms inom befintliga ramar.

En översyn av ytterligare kostnader tillkommer för Sveriges Domstolar. Som utgångspunkt bör gälla att kostnadsökningen inte blir så stor att den inte ryms inom befintliga anslag för Sveriges Domstolar.

Göteborgs tingsrätt anför att reformen i förhållande till nuvarande ordning kan komma innebära vissa ökade kostnader för såväl parterna, framför allt i de kumulerade tvistemålen, som för det allmänna, i första hand i brottmålen. För tvistemålens del bedöms den möjlighet som införs i fråga om att kumulera mål som omfattas av Patent- och marknads- domstolens exklusiva behörighet med andra mål inte komma att aktualiseras i annat än ett begränsat antal fall. När det gäller brottmålen kan konstateras att antalet immaterialrättsliga brottmål är relativt få (ca 20 mål per år) och att risken för blandade åtal av betydelse får anses vara liten (jfr avsnitt 7.3). Av betydelse i sammanhanget är också möjligheten att närvara i sammanträden och förhandlingar via videolänk. Därtill kommer att en samlad prövning i såväl de aktuella tvistemålen som brottmålen innebär att bl.a. parterna behöver inställa sig i endast en dom- stol. Sammantaget bedömer regeringen att det inte uppkommer någon beaktansvärd kostnadsökning vare sig för enskilda parter eller för det allmänna i nu aktuella avseenden. Enligt regeringens uppfattning innebär dessutom reformen i övrigt sådana fördelar ur såväl kompetens- som effektivitetshänseende att fördelarna även för de nu aktuella parterna väger över.

Närmare om konsekvenserna för myndigheterna

Genom inrättandet av patent- och marknadsdomstolarna blir Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk, på motsvarande sätt som redan gäller för Bolagsverket och de andra registreringsmyndigheterna för firma samt Konkurrensverket och Konsumentombudsmannen, part i vissa av de ärenden som överklagas från respektive myndighet. Detta kan, bl.a. beroende på i vilken utsträckning patent- och marknads- domstolarna kommer att kommunicera handlingarna i ärendet med dessa myndigheter, komma att medföra visst merarbete i förhållande till nuvarande ordning. Samtidigt måste det beaktas att Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk genom att vara part i domstolsprocessen även får klagorätt. Därigenom kan förutsättningarna för prejudikatbildningen förbättras, vilket i sin tur kan bidra till en effek- tivare handläggning av ärenden i myndigheterna. Regeringen bedömer

Prop. 2015/16:57

285

Prop. 2015/16:57 sammantaget att de eventuella kostnadsökningar som kan uppkomma för Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk i de fall de blir part i patent- och marknadsdomstolarna i vart fall inte blir större än att de ryms inom befintliga ramar.

Närmare om konsekvenser för företagen

När det gäller reformens konsekvenser för företagen anför Regelrådet att konsekvensbeskrivningarna i departementspromemorian och promemo- rian är bristfälliga bl.a. i det avseendet att de inte beskriver antal berörda företag och effekter på företagens kostnader och konkurrensförhållanden. Regelrådet pekar också på brister i beskrivningen av effekter för små företag.

De rättsområden som omfattas av den samlade domstolsprövningen i patent- och marknadsdomstolarna är typiskt sett sådana där såväl små som stora företag förekommer som parter. Antalet berörda företag, deras storlek eller inom vilka branscher de verkar är dock inte möjligt att ange eftersom dessa faktorer påverkas av i vilken omfattning mål eller ärenden anhängiggörs i domstol och vilka parter som då berörs. Enligt regeringens bedömning kommer dock den samlade prövningen i patent- och marknadsdomstolarna att omfatta ca 400 mål per år. I merparten av dessa kommer åtminstone ett företag att vara inblandat. Det ska emellertid framhållas å ena sidan att mer än ett företag kan förekomma på såväl kärande- som svarandesidan i ett mål och å andra sidan att ett eller flera företag kan vara part i flera mål eller ärenden, t.ex. såväl i ett ärende om invändning mot registrering av en immateriell rättighet som i ett intrångsmål. Mot denna bakgrund är det enligt regeringens upp- fattning inte möjligt att närmare beskriva vilka företag som berörs eller deras storlek. Antalet mål som omfattas av reformen kan dock ge en fingervisning om hur många företag per år som berörs. Det är inte heller mot bakgrund av det nyss anförda rimligt att särskilt ta hänsyn till de små företagen vid utformningen av förslagen. Regeringen noterar dock att Småföretagarnas riksförbund ställt sig positivt till reformen.

Inrättandet av patent- och marknadsdomstolarna innebär inte någon ändring av de materiella reglerna på de berörda rättsområdena och refor- men påverkar därmed inte hur företagen har att förhålla sig till den aktuella lagstiftningen. Enligt regeringens uppfattning bör därmed inte heller någon ökning av företagens administrativa eller övriga kostnader uppkomma. Det kan däremot konstateras att de positiva effekter av reformen för domstolsprövningen i form av bl.a. förkortade handläggningstider som redovisas ovan även kommer att komma företagen till del. Därmed kan såväl stora som små företags behov av snabba besked i frågor som påverkar etableringsvillkor, innovations- verksamhet, investeringar och konkurrensförhållanden tillgodoses. Detta kan, som Regelrådet konstaterar, snarare komma att innebära minskade administrativa kostnader för företagen, men också minskade kostnader även i övrigt t.ex. i form av minskade kostnader för ombud. Det är dock inte möjligt att närmare ange hur stor denna förändring blir.

För vissa av de mål- och ärendetyper som omfattas av reformen innebär den nya ordningen för domstolsprövningen att handläggningen

kommer att ske vid domstolar belägna i Stockholm i stället för den

286

domstol som ett företag svarar vid enligt allmänna forumbestämmelser. I dessa fall kan, om inställelse vid sammanträde i patent- och marknads- domstolarna blir aktuellt, de berörda företagens kostnader bli högre än enligt nuvarande ordning. Det ska dock även här framhållas att merparten av de mål och ärenden som omfattas av reformen redan enligt nuvarande ordning handläggs vid domstolar som är belägna i Stockholm, varför en eventuell kostnadsökning i detta avseende inte ska överdrivas.

I ett för företagen relevant hänseende skiljer sig regeringens förslag från departementspromemorians förslag och det gäller formerna för pre- judikatbildningen. Det är också framför allt när det gäller effekterna av instanskedjans längd som Svenskt Näringsliv, Företagarna, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och Läkemedelsindustriföreningen har syn- punkter på den bedömning av konsekvenserna som görs i departements- promemorian. Enligt regeringens uppfattning innebär särskilt den omständigheten att det som huvudregel inte kommer att vara möjligt att överklaga Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden, tillsammans med förslagen om åtgärder för att tillförsäkra en effektiv process, att den risk för negativa konsekvenser för företagen i form av längre hand- läggningstider till följd av reformen som dessa remissinstanser ger uttryck för inte längre kvarstår eller i vart fall minskas betydligt.

Konsekvenser för personalen och uppdrag för genomförandet

Regeringen har gett Domstolsverket, Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt i uppdrag att förbereda inrättandet av Patent- och marknadsdom- stolen och Patent- och marknadsöverdomstolen och att i Sveriges Dom- stolar inordna de uppgifter som Patentbesvärsrätten och Marknads- domstolen för närvarande ansvarar för. Uppdraget innefattar att överväga såväl organisationens närmare utformning, bl.a. bemanning, lokaler och verksamhetsstöd, som hur behovet av särskild kompetens kan tillgodo- ses.

Regeringen har gett Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen i uppdrag att dels förbereda överföring av sina uppgifter till Sveriges Domstolar, dels förbereda en avveckling av respektive myndighet så att de kan upphöra som myndigheter den 31 augusti 2016.

Uppdragen har getts med förbehåll för riksdagens godkännande i nöd- vändiga delar. Vid genomförande av uppdragen ska, som Arbetsgivar- verket lyfter fram, Domstolsverket, Patentbesvärsrätten och Marknads- domstolen beakta 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Övriga konsekvenser

Inrättandet av patent- och marknadsdomstolarna grundas på övervägan- den rörande den mest ändamålsenliga utformningen av domstolspröv- ningen på de berörda rättsområdena ur ett nationellt perspektiv. Några generella regler på EU-nivå om hur domstolsprövningen på de aktuella områdena ska vara utformad finns inte. I materiellt hänseende finns dock en omfattande EU-reglering som även innehåller vissa bestämmelser om t.ex. koncentration av domstolsprövningen (se t.ex. rådets förordning om gemenskapsvarumärken). Den föreslagna reformen ligger i linje med dessa EU-rättsakter.

Prop. 2015/16:57

287

Prop. 2015/16:57 Förslagen bedöms inte leda till några konsekvenser för landstingen, det kommunala självstyret, jämställdheten, brottsligheten och den offentliga servicen i olika delar av landet eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen. Som konstateras i avsnitt 5.1 bedöms förslagen stärka den svenska konkurrenskraften. Generellt sett medför en stärkt konkurrenskraft positiva effekter på sysselsättningen.

Uppföljning

Inrättandet av patent- och marknadsdomstolarna syftar till att skapa en mer bärkraftig dömande verksamhet som innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt. Att reformen får avsett genomslag är av stor betydelse såväl för verksamheten vid berörda domstolar och myndigheter som för företagen.

För att säkerställa att regelverket för patent- och marknadsdomstolarna har en så ändamålsenlig utformning som möjligt och att reformen även i övrigt får avsett genomslag, t.ex. när det gäller konsekvenserna för företagen, bör en uppföljning ske. För att uppföljningen ska vara meningsfull bör den inte ske förrän reformen har varit i kraft en viss tid. Vissa effekter kan dock bedömas tidigare än andra. Som SFIR anför kan det därför vara värdefullt med en utvärdering i omgångar. Regeringen anser mot denna bakgrund att reformen bör följas upp efter såväl två som tre och fem år. Uppföljningen bör utgå från en nuvärdesanalys och avse såväl reformens effekt på handläggningstider och kvalitet i dömandet som kostnadskonsekvenser för både enskilda och det allmänna. I uppföljningen bör bl.a. ingå att bedöma reformens effekter när det gäller kontinuiteten i dömandet och kompetensuppbyggnaden på lång sikt. Vidare bör det, som bl.a. Stockholms tingsrätt pekar på, inom ramen för uppföljningen ges utrymme för att bedöma behovet av eventuella justeringar av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet och andra förändringar av regelverket.

16 Författningskommentar

16.1Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar

Lagen är ny och ersätter bestämmelserna i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., MDL, lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten, PBRL, och vissa bestämmelser i de materiella lagar som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 kap. 1 §

Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknads- domstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen samt sådan handläggning i

Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.

288

Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i Prop. 2015/16:57 avsnitt 5 och 6.

Av paragrafen framgår att bestämmelserna i lagen gäller den handlägg-

 

ning som sker i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och

 

marknadsöverdomstolen. Den gäller också sådan handläggning i Högsta

 

domstolen som följer av bestämmelser i denna lag. Sådana bestämmelser

 

finns i 3 kap. 1–7 och 10 §§.

 

1 kap. 2 §

 

Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt.

 

Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.

 

I paragrafen anges vilka domstolar som är patent- och marknadsdom-

 

stolar. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

 

I första stycket anges att det är Stockholms tingsrätt som är Patent- och

 

marknadsdomstol. Patent- och marknadsdomstolen är första domstols-

 

instans.

 

I andra stycket anges att det är Svea hovrätt som är Patent- och mark-

 

nadsöverdomstol. Patent- och marknadsöverdomstolen är andra dom-

 

stolsinstans.

 

Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöver-

 

domstolen är alltså en del av den befintliga tingsrätts- respektive

 

hovrättsorganisationen. De utgör dock särskilda domstolar i den mening

 

som avses i bl.a. 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken, RB, se

 

närmare författningskommentaren till 1 kap. 4 §.

 

1 kap. 3 §

 

Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och

 

marknadsöverdomstolen, om inte något annat är föreskrivet.

 

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i brottmål får över-

 

klagas till Högsta domstolen, om inte något annat är föreskrivet.

 

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i tvistemål och ärenden

 

får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock, utom i de fall

 

som avses i 4 kap. 13 § konkurrenslagen (2008:579), tillåta att ett avgörande

 

överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämp-

 

ningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om instansordningen. Övervägan-

 

dena finns i avsnitt 6.6.

 

Enligt första stycket får Patent- och marknadsdomstolens domar och

 

beslut överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen, om inte något

 

annat är föreskrivet. Regler om överklagbarhet finns bl.a. i rättegångs-

 

balken, vilka genom hänvisningen i 3 kap. 1 § är tillämpliga också i

 

Patent- och marknadsdomstolen (se 49 kap. RB).

 

Enligt andra stycket får Patent- och marknadsöverdomstolens domar

 

och beslut i brottmål överklagas till Högsta domstolen, om inte något

 

annat är föreskrivet. I vilka fall ett avgörande av en hovrätt i ett brottmål

 

inte får överklagas framgår av reglerna i 54 kap. RB, vilka genom

 

hänvisningen i 3 kap. 1 § är tillämpliga också i Patent- och marknads-

 

överdomstolen.

 

Av tredje stycket framgår att Patent- och marknadsöverdomstolens av-

 

göranden i tvistemål och ärenden som huvudregel inte får överklagas. Av

289

 

Prop. 2015/16:57 andra meningen framgår dock att det finns en möjlighet för Patent- och marknadsöverdomstolen att, när domstolen anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen, tillåta ett överklagande till Högsta dom- stolen, s.k. ventil. Även i detta fall gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagbarhet (se 54 kap. RB). Om Patent- och marknadsöver- domstolen har meddelat ett beslut om att tillåta ett överklagande gäller vanliga regler om prövningstillstånd i Högsta domstolen. Ett undantag från möjligheten att tillåta ett överklagande gäller i mål om förbud eller åläggande rörande företagskoncentrationer. Det innebär att Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande i dessa mål alltid är slutligt.

1 kap. 4 §

Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1.lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2.lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877),

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtals- villkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländ- ska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, och

4.annan lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens verksamhetsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5 och 7.

Vilka mål och ärenden som ska handläggas i Patent- och marknads- domstolen framgår av bestämmelser i flera olika författningar. Dessa för- fattningar räknas upp i paragrafen. I punkt 1 räknas de immaterialrätts- liga författningar upp där särskilda sammansättningsregler gäller (jfr 4 och 5 kap.). I punkt 2 räknas övriga immaterialrättsliga författningar upp. I punkt 3 räknas de konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga författningarna upp liksom ett antal författningar enligt vilka marknads- föringslagen ska tillämpas. I uppräkningen ingår även lagen om närings- förbud, som i vissa fall aktualiseras vid överträdelser mot konkurrens- lagen. Med annan lag i punkt 4 avses vissa associationsrättsliga lagar som anger att en myndighets beslut att vägra registrering av en firma överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Som exempel kan nämnas 31 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551). Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar tvistemål, brottmål och ärenden – såväl ansökningsärenden som ärenden som inleds genom överklagande av myndighetsbeslut – enligt vad som anges i de aktuella lagarna.

290

Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdom- Prop. 2015/16:57 stolen är särskilda domstolar i den mening som avses i 10 kap. 17 §

första stycket 1 RB. Det innebär att en tvistemålstalan som skulle ha väckts vid Patent- och marknadsdomstolen men som väcks vid en tingsrätt i princip ska avvisas utan foruminvändning och att högre rätt har att självmant beakta forumfrågan (se 10 kap. 17 § första stycket 1 och 19 § RB). Enligt 10 kap. 20 a § RB ska dock en stämningsansökan under vissa förutsättningar i stället lämnas över till en behörig domstol. Motsvarande gäller i fråga om brottmål (se 19 kap. 9, 10 och 11 a §§ RB). I fråga om överlämnande av ärenden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden, ÄL, till behörig domstol och avvisning på grund av domstolens bristande behörighet finns bestämmelser i 8 och 10 §§ ÄL. Att mål som handlagts vid Kronofogdemyndigheten enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning kan över- lämnas till Patent- och marknadsdomstolen om de faller inom domstolens behörighet följer av att begreppet tingsrätt i den lagen även innefattar tingsrätt i dess egenskap av särskild domstol (se 5 § den lagen och prop. 1989/90:85 s. 104).

I 5 § finns bestämmelser om andra situationer där Patent- och marknadsdomstolen är behörig.

1 kap. 5 §

I samband med ett tvistemål som avses i 4 § får Patent- och marknadsdomstolen pröva även ett annat tvistemål mellan samma eller olika parter, om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter. Domstolen får dock inte pröva en tvist som ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Paragrafen, som utformas efter Lagrådets förslag, innehåller bestämmel- ser om Patent- och marknadsdomstolens behörighet att pröva en tviste- målstalan som inte omfattas av domstolens exklusiva behörighet. Över- vägandena finns i avsnitt 7.2.

Av paragrafen framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att, gemensamt med tvistemål som omfattas av domstolens exklusiva be- hörighet (jfr 4 §) pröva andra tvistemål. En förutsättning för detta är att domstolen i det enskilda fallet anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter. Även om domstolen förfogar över frågan, är parternas uppfattning av betydelse. Avgörande för domstolens bedömning av om den bör pröva ett annat tvistemål ska framför allt vara om en gemensam handläggning kan antas medföra processekonomiska fördelar. Det är inget krav att partsställningen är den- samma eller att talan väcks samtidigt i de olika målen. Den omständig- heten att talan väcks först på ett sent stadium av handläggningen av ett immaterialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål kan dock tala mot att det är lämpligt att Patent- och marknadsdomstolen prövar det andra tvistemålet. Det är ofta mindre lämpligt att domstolen prövar det andra tvistemålet om talan väcks sedan huvudförhandling i det immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga målet påbörjats eller det målet på något annat sätt har företagits till avgörande. Om målet kräver särskild skyndsamhet bör det särskilt

beaktas av domstolen.

291

Prop. 2015/16:57 Lämpligheten av gemensam handläggning måste också bedömas utifrån vilka omständigheter i sak som föreligger. Ett exempel på när det kan vara lämpligt att Patent- och marknadsdomstolen prövar ett annat tvistemål är om det i domstolen pågår ett mål om intrång i en ensamrätt och käranden väcker en talan mot samma svarande med påstående om att denna brutit mot ett avtal angående samma ensamrätt, t.ex. ett licens- avtal. Ett annat exempel är när det i Patent- och marknadsdomstolen pågår ett mål om överföring av patent på grund av avtal och svaranden väcker en talan mot den ursprunglige käranden med påstående om att avtalet i fråga är ogiltigt. Det kan även vara lämpligt att pröva en talan om skadestånd eller vitesförbud enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter gemensamt med en talan om exempelvis upphovs- rättsintrång eller vitesförbud enligt upphovsrättslagen. Gemensam handläggning av ett mål om konkurrensskadeavgift och ett mål om skadestånd är möjlig redan enligt hittills gällande bestämmelser i konkurrenslagen (8 kap. 6 § konkurrenslagen [2008:579], KL). Det kan även finnas skäl att handlägga ett mål om ogiltighet på konkurrensrättslig grund med ett mål om konkurrensskadeavgift. Även i andra fall kan det finnas ett så nära samband mellan mål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet och ett annat tvistemål att det framstår som lämpligt att de prövas i ett sammanhang.

Av 3 kap. 7 § framgår att målen ska handläggas gemensamt, se författ- ningskommentaren till den paragrafen.

Av andra meningen framgår att Patent- och marknadsdomstolens utvidgade behörighet enligt paragrafen inte omfattar arbetstvister. Behörigheten gäller vidare med de begränsningar som framgår av 10 kap. RB. Detta följer av hänvisningen i 3 kap. 1 § till rättegångsbalkens bestämmelser. Det innebär bl.a. att Patent- och marknadsdomstolen inte är behörig att pröva en tvist som enligt ett avtal mellan parterna ska prövas av någon annan domstol (se 10 kap. 16 § RB). Patent- och marknadsdomstolen är inte heller behörig att ta upp en tvist som ska tas upp av en annan särskild domstol eller en tvist som faller inom någon annan domstols exklusiva behörighet (se 10 kap. 17 § RB). Prorogationsavtal men inte annan domstols exklusiva behörighet kräver invändning av part för att beaktas (jfr 10 kap. 18 § RB).

1 kap. 6 §

Bestämmelserna i 19 kap. 3–12 §§ rättegångsbalken ska tillämpas även i förhållande till Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknads- överdomstolen, varvid Patent- och marknadsdomstolen ska jämställas med en sådan annan allmän underrätt som avses i 19 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken. Vid åtal för brott enligt de lagar som avses i 4 § 1 ska dock inte 19 kap. 3, 6 och 7 §§ rättegångsbalken tillämpas.

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om patent- och marknadsdom- stolarnas behörighet i brottmål och om överlämnade av sådana mål. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Av bestämmelsen i första meningen framgår att bestämmelserna i 19 kap. 3–12 §§ RB ska tillämpas också i förhållande till patent- och marknadsdomstolarna. Genom att Patent- och marknadsdomstolen jäm-

ställs med en tingsrätt för vilken särskilda forumregler gäller kommer

292

Patent- och marknadsdomstolen att kunna pröva också åtal avseende Prop. 2015/16:57 andra brott än sådana som omfattas av domstolens exklusiva behörighet.

Däremot kommer det inte att vara möjligt att vid tingsrätt i allmänhet pröva ett immaterialrättsligt brottmål som har samband med ett annat mål vid den domstolen. En samlad prövning av ett åtal som rör ett brott mot den immaterialrättsliga lagstiftningen och ett annat åtal kommer alltså bara att kunna ske vid patent- och marknadsdomstolarna.

Bestämmelsen i andra meningen tar sikte på åtal för brott mot patent- lagen eller växtförädlarrättslagen. Av bestämmelsen följer att det inte kommer att vara möjligt att handlägga ett patenträttsligt eller växtför- ädlarrättsligt brottmål gemensamt med ett annat brottmål. Om en tilltalad är åtalad för såväl brott mot patentlagen som ett brott som faller under tingsrätts behörighet, exempelvis ett misshandelsbrott, ska alltså åtalet för misshandel handläggas i tingsrätt.

Av hänvisningen till 19 kap. 12 § RB följer att frågor som avser åtgär- der under förundersökningen och användande av tvångsmedel, t.ex. för- ordnande av offentlig försvarare och häktning, får tas upp även av en annan domstol än Patent- och marknadsdomstolen om beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål. Det innebär bl.a. att en s.k. jourdomstol vid en allmän tingsrätt kan fatta ett beslut om häktning för misstänkt intrång i en immateriell rättighet.

1 kap. 7 §

Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla och återställande av försutten tid när det gäller en dom eller ett beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller ett avgörande av en förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser ett avgörande i ett mål och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda (extraordinära) rätts- medel. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Av första meningen framgår att Patent- och marknadsöverdomstolen är behörig att pröva en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid som avser ett slutligt avgörande av Patent- och marknadsdomstolen eller av en sådan myndighet vars beslut kan överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Av andra meningen framgår vilka bestämmelser som är tillämpliga vid domstolens handlägg- ning. Om ansökan rör ett avgörande i ett mål tillämpas rättegångsbalkens regler och om ansökan rör ett beslut i ett ärende tillämpas reglerna i ärendelagen. Ärendelagen tillämpas även när ansökan rör ett myndighets- beslut. Om ett ärende kumulerats med ett mål i Patent- och marknads- domstolen och ansökan om resning, klagan över domvilla eller åter- ställande av försutten tid avser Patent- och marknadsdomstolens slutliga avgörande ska rättegångsbalkens regler tillämpas.

Att Högsta domstolen är behörig domstol när ansökan avser ett avgörande av Patent- och marknadsöverdomstolen följer av 11 kap. 13 § regeringsformen.

293

Prop. 2015/16:57

294

2 kap. Ledamöter

2 kap. 1 §

I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.

I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter och nämnde- män. Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.

Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om patent- och marknadsdom- stolarnas ledamöter. Övervägandena finns i avsnitt 10.6, 11.2 och 11.3.

Av första stycket framgår att det i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska finnas lagfarna domare och patentråd. Att patentråd är ordinarie domare följer av 3 § första stycket.

I andra stycket anges att också tekniska och ekonomiska experter och nämndemän dömer i patent- och marknadsdomstolarna. Vidare framgår det att med teknisk ledamot avses i denna lag såväl patentråd som teknisk expert, se särskilt bestämmelserna i 4 och 5 kap. om rättens samman- sättning.

I tredje stycket anges att rättens ordförande alltid ska vara en lagfaren domare.

Närmare bestämmelser om patentråd samt tekniska och ekonomiska experter finns i 3 och 4 §§. I vilka situationer ledamöter med särskild sakkunskap ska eller kan ingå i rätten framgår av bestämmelserna i 4 och 5 kap. De tekniska experterna motsvaras av de ledamöter som i patent- lagen enligt hittillsvarande ordning har benämnts tekniskt sakkunniga ledamöter.

2 kap. 2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen eller Patent- och marknadsöverdomstolen.

I paragrafen finns bestämmelser om utseende av de lagfarna domarna som ska tjänstgöra i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Patent- och marknadsdomstolen är en del av Stockholms tingsrätt och Patent- och marknadsöverdomstolen är en del av Svea hovrätt. I para- grafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

2 kap. 3 §

I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarier för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen.

Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet eller ärendet. Den som ska

tjänstgöra som teknisk eller ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och Prop. 2015/16:57 får inte vara underårig, i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §

föräldrabalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om de tekniska ledamöter och ekonomiska experter som ska finnas i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 11.

I första stycket görs, när det gäller utnämning av patentråden, en hän- visning till bestämmelserna i lagen (2010:1390) om utnämning av ordi- narie domare. Av dessa bestämmelser framgår att patentråden på samma sätt som de tekniska råden i mark- och miljödomstolarna utnämns genom fullmakt av regeringen. Regeringen kan inte delegera denna möjlighet.

När det gäller anställningar av vikarier för patentråd finns det dock en möjlighet för regeringen att delegera sådana beslut till en annan myndig- het. Det framgår av andra stycket. Av stycket följer också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna tekniska och ekonomiska experter.

Tredje stycket innehåller bestämmelser om förordnandet, behörighets- krav och vad som händer när ett förordnande upphör. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 68 § patentlagen (1967:837), PL, 8 kap. 11 § KL och 58 § marknadsföringslagen (2008:486), MfL.

2 kap. 4 §

En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknads- domstolarna.

I paragrafen anges vilken utbildning och erfarenhet de tekniska leda- möterna och de ekonomiska experterna ska ha. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

Av första stycket framgår att en teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen hand- lägger. Annan relevant utbildning kan vara t.ex. naturvetenskaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhetskravet är behovet hos den domstol där den tekniska ledamoten ska tjänstgöra.

Av andra stycket framgår att en ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som patent- och marknadsdomstolarna handlägger. Annan relevant utbildning kan vara t.ex. samhällsvetenskaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhetsbehovet är liksom för de tekniska ledamöterna behovet hos den domstol där experten ska tjänstgöra.

I 4 kap. 10 § och 5 kap. 11 § finns bestämmelser om vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska delta i det enskilda målet eller ärendet.

2 kap. 5 §

De nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsdomstolens avgöranden ska vara nämndemän i Stockholms tingsrätt.

295

Prop. 2015/16:57 De nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden ska vara nämndemän i Svea hovrätt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka nämndemän som ska tjänstgöra i patent- och marknadsdomstolarna.

Av paragrafen framgår att de nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsdomstolens respektive Patent- och marknadsöverdom- stolens avgöranden tas från den grupp av nämndemän som utsetts till nämndemän i Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt (jfr 1 kap. 2 §). Av den allmänna hänvisningen i 3 kap. 1 § följer att vad som före- skrivs om nämndemän i rättegångsbalken t.ex. i fråga om jäv även gäller för nämndemän i patent- och marknadsdomstolarna.

3 kap. Förfarandet

Handläggning av mål

3 kap. 1 §

Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag.

I paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av mål i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Av paragrafen framgår att rättegångsbalkens regler för tvistemål res- pektive brottmål ska tillämpas i de mål där Patent- och marknads- domstolen är behörig domstol. Detta gäller oavsett vilken materiell lag- stiftning som är tillämplig i målet. I denna eller annan lag kan det dock finnas särbestämmelser. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 6 § om kumu- lation, 8 § om omröstning, 9 § om preklusion, 4 kap. 1–6 och 9–11 §§ samt 5 kap. 1–4 och 9–12 §§ om rättens sammansättning. Sådana bestämmelser finns också i såväl de immaterialrättsliga som de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna. Exempelvis finns det i vissa immaterialrättsliga lagar särskilda bestämmelser om fastställelsetalan (se t.ex. 63 § första och andra styckena PL). Vidare finns det bestämmelser om obligatorisk vilandeförklaring av ett intrångsmål i avvaktan på att en fråga om hävning eller ogiltighet avgörs och regler om föreläggande till den som i ett intrångsmål gör gällande att rättigheten ska hävas att väcka talan om ogiltighet inom viss tid (se t.ex. 39 § andra stycket och 41 § tredje stycket mönsterskyddslagen [1970:485]). I varumärkeslagen (2010:1877), VML, och firmalagen (1974:156), FL, finns inga bestämmelser om obligatorisk vilande- förklaring men väl bestämmelser om föreläggande att väcka talan om ogiltighet inom viss tid (se 10 kap. 2 § VML och 22 § FL). I konkurrenslagen finns särskilda bestämmelser om bl.a. Konkurrensverket som part, om åberopande av förhörsuppgifter från Konkurrensverket vid förhör i domstol och om rättegångskostnader (8 kap. 12 och 13 och 15– 18 §§ KL). Även i marknadsföringslagen finns särskilda bestämmelser om rättegångskostnader och om Konsumentombudsmannen som part (64 och 65 §§ MfL). I marknadsföringslagen och konkurrenslagen anges dessutom särskilt att vissa mål ska handläggas som indispositiva tviste- mål (59 § MfL och 8 kap. 2 § KL).

296

Rättegångsbalkens regler är tillämpliga också vid handläggningen av Prop. 2015/16:57 rättegångsbalksärenden (RB-ärenden), jfr 3 § förordningen (1996:271)

om mål och ärenden i allmän domstol. Ett exempel på ett RB-ärende är ett ärende om intrångsundersökning (se t.ex. hittillsvarande 56 b § fjärde stycket URL).

Handläggning av ärenden

3 kap. 2 §

Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag.

Det är särskilt reglerat att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan.

I paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av ärenden i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 9.1 och 9.2.

Av första stycket framgår att ärendelagen ska tillämpas vid domstol- arnas handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknads- domstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. I denna eller annan lag kan det dock finnas särbestämmelser. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 6 § om kumulation, 8 § om omröstning, 9 § om preklusion, 10 § om förhör under sanningsförsäkran samt 4 kap. 7–11 §§ och 5 kap. 5–12 §§ om rättens sammansättning. Sådana bestämmelser finns också i såväl de immaterialrättsliga som de marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga lagarna. Exempelvis finns det i patent- lagen bestämmelser om utlämnande av handling som innehåller företags- hemligheter och om handläggning inom stängda dörrar (66 § PL). I konkurrenslagen finns det särskilda bestämmelser om rättegångs- kostnadsansvar som gäller även för ärenden (8 kap. 15 § KL). Vidare gäller bestämmelsen i marknadsföringslagen om Konsumentombuds- mannen som part även för ärenden (65 § MfL).

Andra stycket innehåller en upplysning om att det följer av bestämm- elser i andra lagar att ärendelagen är tillämplig i vissa ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan. Exempelvis framgår det av de immaterialrättsliga lagarna att ärendelagen är tillämplig vid en ansökan om informationsföreläggande som inte görs i ett mål om intrång (se t.ex. 57 e § PL). Ärendelagen är också tillämplig vid t.ex. en ansökan av Konkurrensverket om tillstånd att genomföra en platsundersökning (5 kap. 3 § KL). I sådana fall kan det också finnas särbestämmelser om förfarandet i de materiella lagarna. Exempelvis finns det i de immaterial- rättsliga lagarna bestämmelser om fördelning av rättegångskostnader vid en ansökan om informationsföreläggande (se t.ex. 57 e § tredje stycket URL).

3 kap. 3 §

Patent- och registreringsverket ska inte vara part i domstolen i ärenden om invändning mot ett meddelat patent enligt patentlagen (1967:837) eller mot en registrering enligt mönsterskyddslagen (1970:485) eller varumärkeslagen

297

Prop. 2015/16:57

298

(2010:1877). Statens jordbruksverk ska inte vara part i domstolen i ärenden om invändning mot en registrering enligt växtförädlarrättslagen (1997:306).

Paragrafen innehåller en bestämmelse om beslutsmyndighetens parts- ställning vid överklagande till domstol. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.

Bestämmelsen innebär att Patent- och registeringsverket och Statens jordbruksverk i enlighet med hittills gällande ordning inte får parts- ställning när beslut i invändningsärenden överklagas.

3 kap. 4 §

I ärenden om invändning mot ett meddelat patent enligt patentlagen (1967:837) eller mot en registrering enligt mönsterskyddslagen (1970:485), växtförädlarrätts- lagen (1997:306) eller varumärkeslagen (2010:1877) ska vardera parten svara för sina rättegångskostnader om det inte finns särskilda skäl.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om fördelningen av rättegångs- kostnader i ärenden om invändning mot ett meddelat patent eller mot registrering av andra immateriella rättigheter. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.5.

Enligt paragrafen är huvudregeln att parterna i ett ärende om invändning mot beviljande av ett patent eller registrering av en annan immateriell rättighet, liksom enligt hittills gällande ordning, svarar för sina rättegångskostnader. Om det finns särskilda skäl ska dock domstolen kunna fördela kostnadsansvaret på annat sätt. Sådana särskilda skäl kan t.ex. finnas om någon av parterna varit försumlig i sin processföring (jfr 18 kap. 3 § RB jämförd med 1 § ovan).

Handläggning av mål om utdömande av vite

3 kap. 5 §

Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillämpliga förfaranderegler när en talan förs om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Enligt paragrafen ska en sådan talan handläggas enligt reglerna i rätte- gångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. Bestämmelsen ersätter motsvarande bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna och konkurrenslagen (se t.ex. 53 b § sjunde stycket, 53 e § fjärde stycket URL och 8 kap. 4 § KL). Enligt hittills gällande ordning handläggs en talan om vite enligt marknadsföringslagen enligt lagen (1985:206) om viten. Även dessa mål omfattas i patent- och marknadsdomstolarna av nu aktuell bestämmelse.

Att det finns möjlighet att kumulera en talan eller ansökan om före- läggande av nytt vite med en talan om vitets utdömande följer av 6 §.

Förening av mål och ärenden

3 kap. 6 §

Även i andra fall än de som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärenden som avses i 1 kap. 4 § handläggas gemensamt med andra mål eller ärenden som avses

i 1 kap. 4 § i en rättegång, om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till Prop. 2015/16:57 utredningen och övriga omständigheter. Mål eller ärenden där det finns behov av

teknisk sakkunskap får dock inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärenden där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.

Mål och ärenden som handläggs gemensamt får särskiljas när det finns skäl för det.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kumulation i andra fall än som regleras i rättegångsbalken. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.1.

I första stycket anges under vilka förutsättningar det är möjligt att förena flera mål eller ärenden eller ett mål och ett ärende. Det krav som ställs upp för kumulation i första meningen är att det ska vara till fördel för utredningen och också i övrigt lämpligt.

Kumulation av ett tvistemål och ett ärende kan bli aktuell i t.ex. följan- de situation. I Patent- och marknadsdomstolen pågår ett mål om patent- intrång. Samtidigt har den som är svarande i det målet (och som kan ha genstämt och yrkat ogiltighet av patentet) till domstolen överklagat ett beslut varigenom Patent- och registreringsverket har avslagit en invänd- ning mot det aktuella patentet. Intrångsmålet kan då kumuleras med ärendet om överklagande av beslutet om invändning. Genom att paragrafen ger möjlighet att kumulera ett indispositivt och ett dispositivt tvistemål blir det möjligt att föra talan mot en påstådd efterbildning och i första hand göra gällande att efterbildningen utgör ett varumärkesintrång och i andra hand att den ska förbjudas som vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning. Det blir också möjligt med gemensam handläggning av ett mål om vitesförbud och ett mål om skadestånd. Om det är fråga om flera mål och samma rättegångs- form är tillämplig gäller 14 kap. 1–7 §§ RB respektive 45 kap. 3 § RB (se 1 §). Med stöd av dessa bestämmelser blir det möjligt att kumulera t.ex. ett varumärkesrättsligt tvistemål med ett firmarättsligt tvistemål och ett mål om företagshemligheter med ett mål om upphovsrättsintrång.

Kumulation av ett brottmål och ett tvistemål kan t.ex. bli aktuellt när det i samband med en talan om utdömande av vite förs en talan om före- läggande av nytt vite.

Av andra meningen framgår att kumulation inte kan avse mål eller ärenden där det finns behov av såväl teknisk som ekonomisk sakkunskap. Det är alltså inte möjligt att exempelvis förena ett patenträttsligt ärende med ett konkurrensrättsligt ärende eller ett patenträttsligt mål med ett marknadsföringsrättsligt mål, om det finns behov av särskild sakkunskap i båda målen eller ärendena.

Vid kumulation av mål och ärenden, för vilka det gäller olika samman- sättningsregler, ska rätten ha en tillräckligt kvalificerad sammansättning för varje mål och ärende som ska bedömas. Det innebär att om exempel- vis ett patenträttsligt mål handläggs gemensamt med ett mål om mönster- skydd, ska rätten ha den sammansättning som gäller för det patent- rättsliga målet. Om ett patenträttsligt mål i stället handläggs gemensamt med ett patenträttsligt ärende tillämpas sammansättningsreglerna för målet. Om mål och ärenden har förenats med stöd av denna paragraf kan de när som helst särskiljas. Det framgår av andra stycket.

299

Prop. 2015/16:57

3 kap. 7 §

 

Ett tvistemål som avses i 1 kap. 4 § och ett tvistemål som avses i 5 § samma

 

kapitel ska handläggas gemensamt i en rättegång.

 

Paragrafen innehåller en bestämmelse om kumulation i de fall då

 

domstolen tar upp ett tvistemål till prövning med stöd av 1 kap. 5 §.

 

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

 

Av bestämmelsen framgår att om domstolen tar upp ett mål till pröv-

 

ning med stöd av 1 kap. 5 § ska detta mål handläggas gemensamt med

 

det mål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva

 

behörighet. Detta gäller alltså, till skillnad från vad som gäller enligt 14

 

kap. 7 § RB, oavsett om samma rättegångsform är tillämplig för målen

 

och förutsätter, till skillnad från vad som gäller enligt 6 §, ingen

 

lämplighetsprövning. Att det ändå ska göras en lämplighetsbedömning

 

när domstolen bestämmer sig för att ta upp ett annat mål framgår av

 

1 kap. 5 §.

 

Omröstning

 

3 kap. 8 §

 

Om både lagfarna domare och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter

 

ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna domarna säga sin mening och

 

därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna. Om målet eller

 

ärendet har beretts av en viss ledamot säger han eller hon sin mening först.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om röstordningen vid omröstning.

 

Paragrafen kompletterar 16 kap. 1 § RB respektive 29 kap. 1 § RB.

 

Övervägandena finns i avsnitt 10.7.

 

Av paragrafens första mening framgår att när omröstning ska ske, ska

 

först de lagfarna domarna och därefter de tekniska ledamöterna eller de

 

ekonomiska experterna säga sin mening. Av andra meningen framgår

 

vem som säger sin mening först om ett mål eller ärende har beretts av en

 

viss ledamot. Det gör den som har berett ärendet eller målet. Det innebär

 

ett avsteg från vad som sägs i första meningen i de fall ett ärende har

 

beretts av ett patentråd. Hur de olika meningarna ska vägas mot varandra

 

avgörs med stöd av omröstningsreglerna i rättegångsbalken för tvistemål

 

respektive brottmål beroende på vad saken rör. Dessa bestämmelser finns

 

i 16 respektive 29 kap. RB. Bestämmelserna tillämpas även i ärenden

 

(3 § ÄL). För mål om utdömande av vite ska reglerna i 29 kap. RB

 

tillämpas, se 5 §.

 

Nya omständigheter och ny bevisning

 

3 kap. 9 §

 

Bestämmelserna i 42 kap. 15 och 15 a §§ och 50 kap. 25 § tredje stycket

 

rättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är

 

tillåten och i ärenden.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om preklusion i indispositiva mål

 

och domstolsärenden. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

 

Av paragrafen framgår att vissa av rättegångsbalkens bestämmelser om

 

preklusion i dispositiva tvistemål ska tillämpas även i indispositiva mål

300

 

och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och Prop. 2015/16:57 marknadsöverdomstolen. Bestämmelserna för tingsrätt i 42 kap. RB

tillämpas i Patent- och marknadsdomstolen både i de fall målet eller ärendet har inletts genom en ansökan till domstolen och i de fall ärendet har inletts genom ett överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. Bestämmelserna för hovrätt i 50 kap. RB tillämpas i Patent- och marknadsöverdomstolen. Bestämmelserna i 42 kap. RB är fakultativa och överlämnar således till domstolen att beakta det enskilda målets art vid bedömningen av när utredningen i målet kan anses fullständig och det därmed är lämpligt att utfärda ett preklusionsföreläggande. Bestämmelserna i 50 kap. RB är däremot tvingande till sin karaktär.

Liksom de bestämmelser som paragrafen hänvisar till tillskapar paragrafen aldrig en rätt att framställa nya grunder eller att komma med ny bevisning utan prekluderar endast en sådan rätt. Rätten att framställa nya yrkanden eller nya grunder kan vara utesluten till följd av t.ex. reglerna i 13 kap. 3 § RB. En part som har fått ett preklusionsföre- läggande kan inte kringgå preklusionen genom att framställa ett nytt yrkande i en tilläggsstämning (se 13 kap. 6 § RB).

Förhör med en part under sanningsförsäkran

3 kap. 10 §

I ett ärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om partsförhör under sanningsför- säkran. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.4.

I paragrafen anges att vid handläggning av ärenden enligt ärendelagen i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen får förhör med part under sanningsförsäkran hållas. I ärendelagen finns bestämmelser om förhör med vittne och sakkunnig. Paragrafen kompletterar dessa regler i ärenden enligt denna lag.

4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen

Mål

4 kap. 1 §

Vid huvudförhandling i mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och mark- nadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten i stället bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål. Över- vägandena finns i avsnitt 10.3.1.

301

Prop. 2015/16:57

I första stycket finns bestämmelser om huvudreglerna för rättens

 

sammansättning vid huvudförhandling i patenträttsliga och växtförädlar-

 

rättsliga mål. Rätten ska enligt första meningen vid huvudförhandling

 

bestå av fyra ledamöter, varav två ska vara lagfarna domare och två ska

 

vara tekniska ledamöter. Med teknisk ledamot avses såväl ett patentråd

 

som en teknisk expert (se 2 kap. 1 §). Vilken eller vilka tekniska

 

ledamöter som ska ingå i rätten regleras i 10 §. Om det finns skäl för det

 

får rätten enligt andra och tredje meningarna utökas med antingen en

 

lagfaren domare eller en teknisk ledamot eller både och. Möjligheten till

 

utökad sammansättning är i första hand avsedd för mer omfattande mål

 

där huvudförhandlingen förväntas pågå en längre tid samt för särskilt

 

komplicerade mål. Om rätten i sistnämnda fall ska förstärkas med en

 

lagfaren domare eller med en teknisk ledamot beror på vad målet rör,

 

dvs. om målet rör komplicerade rättsliga frågor eller om det rör

 

komplicerade tekniska frågor. Av fjärde meningen framgår att om

 

domstolen anser att det inte finns behov av särskild sakkunskap, får den i

 

stället bestå av tre lagfarna domare. Det kan t.ex. handla om att genom

 

deldom avgöra om ett anspråk är preskriberat.

 

Enligt andra stycket ska rätten bestå av antingen en lagfaren domare

 

eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot när domstolen håller

 

huvudförhandling i förenklad form eller när det i ett vanligt tvistemål

 

skulle ha funnits förutsättningar enligt 1 kap. 3 a § tredje stycket RB att

 

hålla huvudförhandling med en lagfaren domare. Om en teknisk ledamot

 

ska ingå i rätten eller inte beror alltså på, förutom vad målet rör,

 

parternas och rättens inställning till frågan.

 

Bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i

 

konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål finns i 4–6 §§. Av

 

hänvisningen i 3 kap. 1 § följer att rättegångsbalkens regler om rättens

 

sammansättning är tillämpliga för övriga måltyper som handläggs i

 

Patent- och marknadsdomstolen.

 

4 kap. 2 §

 

I mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande

 

av ett mål utan huvudförhandling och vid annan handläggning som inte sker vid

 

huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en

 

teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målet eller

 

frågan, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid

 

avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör

 

till rättegången.

 

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknads-

 

domstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga

 

mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.1.

 

Huvudregeln, som kommer till uttryck i första meningen, är att dom-

 

stolen vid handläggning som inte äger rum vid huvudförhandling ska

 

bestå antingen av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en

 

teknisk ledamot. Bestämmelsen gäller bl.a. sådan handläggning som

 

innebär att domstolen avgör ett mål genom avskrivning eller avvisning

 

men också när domstolen avgör målet i sak, under förutsättning att detta

 

sker utan huvudförhandling. Sammansättningen med en lagfaren domare

 

eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot ska också användas vid

302

annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling, dvs. sådan

handläggning som inte innebär att domstolen skiljer sig från målet. Med Prop. 2015/16:57 detta avses bl.a. avgörande av frågor om interimistiska förbud och andra

processuella frågor. Ett exempel på när en teknisk ledamot regelmässigt bör ingå i rätten är när ett mål eller en fråga innefattar tekniska aspekter men det inte finns skäl att pröva målet eller frågan med fullsutten rätt. Till skillnad från vad som enligt hittillsvarande ordning gällt enligt patentlagen, är bestämmelsen tillämplig även vid syn på stället utom huvudförhandling.

Av andra meningen framgår att rätten vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av rättegångsfrågor alternativt kan ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns sär- skilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans karaktär. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 c § RB. Ett behov av fullsutten rätt kan finnas exempelvis vid prövning av vissa frågor rörande interimistiska be- slut. Exempel på sådana beslut kan vara interimistiska beslut med långt- gående ekonomiska konsekvenser eller interimistiska beslut där det finns behov av två tekniska ledamöter med olika inriktning. Möjligheten att avgöra ett mål utan huvudförhandling med tre lagfarna domare kan exempelvis utnyttjas när det är fråga om komplicerade rättsliga frågor.

4 kap. 3 §

I mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen, i de fall som avses i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken, bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om Patent- och marknads- domstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål om mindre värden. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.1.

Av paragrafen framgår att rätten ska bestå av antingen en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot i sådana mål om mindre värden som avses i 1 kap. 3 d § RB. Det är domstolen som avgör om det finns behov av medverkan av en teknisk ledamot eller inte. Ett exempel på en situation då det kan finnas anledning att låta en teknisk ledamot ingå i rätten är i ett mål som i och för sig rör intrång men där det endast yrkas skadestånd som är så lågt att det blir fråga om ett mål om mindre värde.

4 kap. 4 §

Vid huvudförhandling i mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och mark- nadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten i stället bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.1.

303

Prop. 2015/16:57 Paragrafen motsvarar 1 § med den skillnaden att den behandlar delta- gande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se författningskommentaren till den paragrafen.

4 kap. 5 §

I mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målet eller frågan, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 4 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknads- domstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.1.

Paragrafen motsvarar 2 § med den skillnaden att den behandlar delta- gande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se författningskommentaren till den paragrafen. Ett exempel på när en ekonomisk expert bör ingå i rätten är vid prövningen av ett interimistiskt yrkande om förbud mot en företagskoncentration, om inte beslutet med hänsyn till målet eller frågan bör fattas av fullsutten rätt. Det kan också vara lämpligt att förstärka domstolen vid beredningen av komplicerade mål, t.ex. genom att en ekonomisk expert deltar vid sammanträde för muntlig förberedelse.

4 kap. 6 §

I mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen, i de fall som avses i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken, bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om Patent- och marknadsdom- stolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrätts- liga mål om mindre värden. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.1.

Paragrafen motsvarar 3 § med den skillnaden att den behandlar del- tagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se författningskommentaren till den paragrafen.

Ärenden

4 kap. 7 §

Vid avgörande i sak av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och mark- nadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av teknisk sakkunskap, en eller två ska vara tekniska ledamöter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och marknadsdom- stolen i stället bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

304

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- Prop. 2015/16:57 domstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga

ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.2.

Av paragrafens första stycke framgår att Patent- och marknadsdom-

 

stolen som huvudregel ska bestå av tre ledamöter när den avgör ett

 

ärende i sak. Om det finns behov av teknisk sakkunskap ska en eller två

 

ledamöter vara tekniska ledamöter. Ett behov av teknisk sakkunskap ska

 

anses föreligga om det i ärendet aktualiseras en teknisk fråga, oavsett

 

frågans komplexitet eller svårighetsgrad. De patenträttsliga ärendena om

 

beviljande av patent och invändning mot ett meddelat patent är i flertalet

 

fall av sådan teknisk karaktär att två tekniska ledamöter bör ingå i rätten.

 

Vilken eller vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten regleras i

 

10 §. En ledamot ska alltid vara lagfaren. Om det finns särskilda skäl

 

med hänsyn till ärendet får Patent- och marknadsdomstolen i stället bestå

 

av två lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Det är rätten som

 

med hänsyn till vad det enskilda ärendet kräver bestämmer om det finns

 

skäl att ha den större sammansättningen. Möjligheten till utökad

 

sammansättning är i första hand avsedd för mer omfattande eller särskilt

 

komplicerade ärenden. Ett behov av den större sammansättningen kan

 

finnas t.ex. i ärenden där det görs gällande bättre rätt (17 och 18 §§ PL)

 

eller i ärenden om tilläggsskydd (105 § PL).

 

Av andra stycket framgår att rätten kan bestå av en lagfaren domare

 

eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot om det är tillräckligt

 

med hänsyn till ärendet. Om en teknisk ledamot ska ingå i rätten eller

 

inte beror på ärendets karaktär. Det är rätten som gör bedömningen av

 

om det finns förutsättningar att ha den mindre sammansättningen och om

 

det finns anledning att låta en teknisk ledamot delta. Exempel på när det

 

kan vara tillräckligt att rätten består av en lagfaren domare och en teknisk

 

ledamot är vissa enklare ärenden om återställande av förlorade rättigheter

 

(72 § PL) eller när det är uppenbart att ett patent inte ska beviljas. Även i

 

vissa patenträttsliga ärenden om informationsföreläggande kan det vara

 

tillräckligt att det i rätten ingår en lagfaren domare och en teknisk

 

ledamot eller endast en lagfaren domare. Frågan får dock avgöras utifrån

 

omständigheterna i varje enskilt fall.

 

I tredje stycket finns en bestämmelse om rättens sammansättning vid

 

annan handläggning än avgörande i sak, dvs. avskrivning av ett ärende

 

efter återkallelse, avvisning och beslut under beredningen av ärendet som

 

inte innebär att ärendet avgörs. Vid sådan handläggning ska rätten bestå

 

av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. I

 

många fall är det tillräckligt att rätten består av en lagfaren domare. Det

 

gäller t.ex. vanligtvis vid beslut om avskrivning efter återkallelse eller på

 

grund av att föreskriven årsavgift inte har betalats. I andra fall är det

 

lämpligt att en teknisk ledamot deltar, t.ex. när det gäller att ta ställning

 

till om viss bevisning ska tillåtas. Liksom enligt bestämmelsen i andra

 

stycket är det rätten som utifrån en bedömning i det enskilda fallet avgör

 

om en teknisk ledamot bör ingå i rätten.

 

4 kap. 8 §

 

Vid avgörande i sak av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och mark-

 

nadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare

 

och, om det finns behov av ekonomisk sakkunskap, en eller två ska vara

305

 

Prop. 2015/16:57 ekonomiska experter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och marknadsdomstolen i stället bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.2.

Paragrafen motsvarar 7 § med den skillnaden att den behandlar delta- gande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se författningskommentaren till den paragrafen. Vilken eller vilka ekonomiska experter som ska ingå i rätten regleras i 10 §. Ett exempel på en ärendetyp där det ofta kan finnas anledning att använda den större sammansättningen är ärenden rörande överklagade beslut från Konkurrensverket om ålägganden att upphöra med överträdelser av för- buden mot konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av domine- rande ställning. Ett exempel på en ärendetyp där det ofta är tillräckligt att rätten består av en lagfaren domare är ärenden om överklagade beslut av Konsumentombudsmannen under utredningsskedet, t.ex. uppmaning till en näringsidkare att lämna upplysningar eller tillhandahålla handlingar (42–46 §§ MfL). På motsvarande sätt kan det vara tillräckligt att ett ärende prövas i en mindre sammansättning när det gäller frågor om tillstånd för Konkurrensverket att genomföra platsundersökningar eller om en handling som påträffas vid en sådan undersökning omfattas av en advokats tystnadsplikt eller inte (jfr prop. 1995/96:115 s. 189).

Beredningsåtgärder

4 kap. 9 §

I fråga om beredningsåtgärder i sådana mål och ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 tillämpas 1 kap. 3 e § rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om utförandet av berednings- åtgärder i Patent- och marknadsdomstolen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Genom den hänvisning som görs till 1 kap. 3 e § RB klargörs att åtgär- der som avser endast beredandet av ett mål eller ärende och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

4 kap. 10 §

Om det ska ingå andra än lagfarna domare i rätten, bestämmer rättens ordförande vilken eller vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå med hänsyn till vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet.

306

Paragrafen reglerar vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter Prop. 2015/16:57 som ska ingå i rätten. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Att de tekniska ledamöterna och ekonomiska experterna ska ha viss utbildning och erfarenhet framgår av 2 kap. 4 §. De tekniska ledamöter- nas och de ekonomiska experternas kompetens ska också vara relevant för just de aktuella sakfrågor som prövas i målet eller ärendet.

Av paragrafen framgår att det är upp till rättens ordförande att utifrån vad som ska prövas i målet eller ärendet avgöra vilken kompetens de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna ska ha och bestämma vilken eller vilka personer som ska ingå i rätten. I patenträttsliga mål och ärenden i vilka en eller flera tekniska ledamöter ska ingå i rätten är det i regel lämpligt att åtminstone ett patentråd deltar.

Förhinder för en ledamot

4 kap. 11 §

Om Patent- och marknadsdomstolen i ett ärende som avses i 1 kap. 4 § eller i ett mål som avses i samma paragraf 1 eller 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Paragrafen innehåller en regel om domförhet vid ledamots förhinder i dels patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål, dels samtliga ärenden som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Om rätten i ett ärende eller i ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål består av fler än två ledamöter och hinder inträffar för en av ledamöterna sedan huvud- förhandling eller motsvarande handläggning har påbörjats, framgår av paragrafen att rätten ändå är domför med de ledamöter som återstår. Med uttrycket motsvarande handläggning avses t.ex. sammanträde eller föredragning av målet eller ärendet inför rättens ledamöter (jfr 17 § första stycket lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar och 2 kap. 9 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). En förutsättning för domförhet trots inträffat förhinder är att minst en av de kvarvarande leda- möterna är lagfaren. Det framgår också av 2 kap. 1 § att rättens ord- förande alltid måste vara lagfaren.

Regeln innebär enbart en möjlighet för domstolen att fortsätta huvud- förhandling eller motsvarande handläggning med en reducerad samman- sättning. Domstolen kan välja att skjuta upp handläggningen av målet t.ex. då ledamotens förhinder förutses bli kortvarigt eller då målets eller ärendets omfattning och svårighetsgrad talar mot att avgöra det med färre ledamöter än normalt. En situation då det regelmässigt finns skäl att skjuta upp handläggningen är om det i rätten ingår endast en teknisk eller ekonomisk ledamot och det är denna ledamot som får förfall.

Av hänvisningen i 3 kap. 1 § till rättegångsbalken följer att för övriga mål som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen är rättegångs- balkens regler om rättens sammansättning vid förhinder tillämpliga (se 1 kap. 3 a och 3 b §§ RB).

307

Prop. 2015/16:57

308

5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen

Mål

5 kap. 1 §

Vid avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknads- överdomstolen bestå av minst tre lagfarna domare. Om tre lagfarna domare har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska dock minst fyra lagfarna domare delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande. Om en eller flera tekniska ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska minst samma antal tekniska ledamöter delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande. Patent- och marknadsöverdomstolen är dock domför utan tekniska ledamöter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Fler än fem lagfarna domare och tre tekniska ledamöter får inte delta i rättens avgörande.

Vid beslut om avskrivning av ett mål som avses i första stycket efter återkallelse eller efter det att ett överklagande förfallit vid ett sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § rättegångsbalken får rätten bestå av en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan käromålet återkallats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöverdom- stolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1.

Av första stycket framgår att Patent- och marknadsöverdomstolen ska bestå av minst tre lagfarna domare eller, om tre lagfarna domare har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande, minst fyra lag- farna domare. Bestämmelsen gäller såväl när rätten avgör ett mål i sak som vid avvisning och avskrivning. Av första stycket framgår även hur Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara sammansatt när en eller flera tekniska ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Minst samma antal tekniska ledamöter ska delta i Patent- och marknadsöverdomstolen som i Patent- och marknadsdomstolen. Vilken eller vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten regleras i 11 §. Rätten är domför utan tekniska ledamöter, om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Ett sådant fall kan vara när målet i Patent- och marknads- domstolen har rört tekniska frågeställningar men, med hänsyn till hur parterna utformat sin talan vid överdomstolen, de frågor som är uppe till prövning där är av rättslig karaktär. Fler än fem lagfarna domare och tre tekniska ledamöter får inte delta.

I andra stycket finns bestämmelser om Patent- och marknadsöverdom- stolens sammansättning vid beslut om avskrivning efter återkallelse eller efter det att ett överklagande förfallit och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande. I dessa fall får Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av en lagfaren domare.

Bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens samman- sättning i konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål finns i 3 och 4 §§. Av hänvisningen i 3 kap. 1 § till rättegångsbalken framgår att bestämmelserna i 2 kap. 4 § RB är tillämpliga på övriga mål som handläggs i Patent- och marknadsöverdomstolen.

5 kap. 2 §

Prop. 2015/16:57

Vid annan handläggning än avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana mål ska Patent- och mark- nadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1 och 10.4.3.

I paragrafen finns bestämmelser om Patent- och marknadsöverdom- stolens sammansättning vid annan handläggning än avgörande av ett mål och vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Huvudregeln är att Patent- och marknadsöverdomstolen ska bestå av tre lagfarna domare. En av dessa ledamöter kan dock bytas ut mot en teknisk ledamot. När det gäller tillståndsprövningen motsvarar bestämmelsen delvis hittills gällande 67 § tredje stycket PL. En lagfaren domare kan dessutom på motsvarande sätt som i de fall där rättegångsbalken är tillämplig bevilja ett prövningstillstånd som inte är begränsat till en viss del av målet enligt 49 kap. 14 a § första stycket RB. En förutsättning för detta är att frågan är enkel. Däremot kan en ensam domare inte besluta att prövnings- tillstånd inte ska ges.

5 kap. 3 §

Vid avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknads- överdomstolen bestå av minst tre lagfarna domare. Om tre lagfarna domare har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska dock minst fyra lagfarna domare delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande. Om en eller flera ekonomiska experter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska minst samma antal ekonomiska experter delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande. Patent- och marknadsöverdomstolen är dock domför utan ekonomiska experter om medverkan av sådana experter inte behövs. Fler än fem lagfarna domare och tre ekonomiska experter får inte delta i rättens avgörande.

Vid beslut om avskrivning av ett mål som avses i första stycket efter åter- kallelse eller efter det att ett överklagande förfallit vid ett sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § rättegångsbalken får rätten bestå av en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan käromålet återkallats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöverdom- stolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrätts- liga mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1.

Paragrafen motsvarar 1 § med den skillnaden att den behandlar delta- gande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se författningskommentaren till den paragrafen.

5 kap. 4 §

Vid annan handläggning än avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 3 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana mål ska Patent- och mark-

nadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i

309

Prop. 2015/16:57

310

rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1 och 10.4.3.

Paragrafen motsvarar 2 § med den skillnaden att den behandlar delta- gande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se författningskommentaren till den paragrafen.

Ärenden

5 kap. 5 §

Vid avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknads- överdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet tekniska ledamöter som deltar i Patent- och marknads- överdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet tekniska ledamöter som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdom- stolens avgörande.

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av medverkan av tekniska ledamöter, trots att en eller flera sådana ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för det som anges i första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter åter- kallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöver- domstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.2.

Av första stycket framgår att Patent- och marknadsöverdomstolen som huvudregel ska bestå av fyra ledamöter när ett ärende avgörs. Samma antal tekniska ledamöter ska delta i Patent- och marknadsöverdomstolen som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsöverdomstolen kan alltså bestå av antingen två lagfarna domare och två tekniska ledamöter, tre lagfarna domare och en teknisk ledamot eller fyra lagfarna domare. Av andra meningen framgår att om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Eftersom Patent- och marknadsdomstolen alltid i sådana fall har bestått av två lagfarna domare och två tekniska ledamöter kommer Patent- och marknadsöverdomstolen i sådana fall att bestå av tre lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Vilken eller vilka tekniska ledamöter som ska ingå i rätten regleras i 11 §.

Enligt andra stycket första meningen kan Patent- och marknadsöver- domstolen under vissa förutsättningar bestå av enbart lagfarna domare trots att teknisk ledamot har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen.

Förutsättningarna för detta är att det inte finns behov av tekniska leda- Prop. 2015/16:57 möter. Det är domstolen som bedömer om ett sådant behov finns. Ett fall

då det kan saknas behov av tekniska ledamöter är när ärendet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska frågeställningar men, med hänsyn till hur parterna utformat sin talan vid överdomstolen, de frågor som är uppe till prövning där är av rättslig karaktär. I så fall ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. Denna samman- sättning ska domstolen också ha om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare. Det framgår av andra meningen.

I tredje stycket finns bestämmelser om Patent- och marknadsöverdom- stolens sammansättning vid beslut om avskrivning efter återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande. I dessa fall får Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av en lagfaren domare. Patent- och marknadsöverdomstolen kan i dessa fall välja att avgöra sådana frågor med fyra ledamöter enligt huvudregeln. En särskild anledning att hänskjuta till den större sammansättningen kan, liksom för mål och ärenden i allmänhet, finnas bl.a. när det inte är alldeles klart vad det är som har återkallats eller när kostnadsfrågan är tvistig.

5 kap. 6 §

Vid annan handläggning än avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana ärenden ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.2 och 10.4.3.

I paragrafen finns bestämmelser om Patent- och marknadsöverdom- stolens sammansättning vid annan handläggning än avgörande av ett ärende och vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Huvudregeln är att Patent- och marknadsöverdomstolen ska bestå av tre lagfarna domare. En av dessa ledamöter kan dock bytas ut mot en teknisk ledamot. När det gäller tillståndsprövningen motsvarar bestämmelsen delvis hittills gällande 67 § tredje stycket PL. En lagfaren domare kan dessutom på motsvarande sätt som i de fall där rättegångsbalken efter hänvisning i ärendelagen är tillämplig bevilja ett prövningstillstånd som inte är begränsat till en viss del av målet enligt 49 kap. 14 a § första stycket RB. En förutsättning för detta är att frågan är enkel. Däremot kan en ensam domare inte besluta att prövningstillstånd inte ska ges.

5 kap. 7 §

Vid avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknads- överdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet ekonomiska experter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet ekonomiska experter som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet

lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska

311

Prop. 2015/16:57

vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknads-

 

domstolens avgörande.

 

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av medverkan

 

av ekonomiska experter, trots att en eller flera sådana experter har deltagit i

 

Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för det som anges i första

 

stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och

 

marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

 

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter

 

återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande

 

sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöver-

 

domstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrens-

 

rättsliga ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.2.

 

Paragrafen motsvarar 5 § med den skillnaden att den behandlar delta-

 

gande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se

 

författningskommentaren till den paragrafen.

 

5 kap. 8 §

 

Vid annan handläggning än avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 och

 

vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana ärenden ska Patent- och

 

marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får

 

ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är

 

begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en

 

lagfaren domare, om frågan är enkel.

 

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller

 

bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning

 

i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden. Över-

 

vägandena finns i avsnitt 10.4.2 och 10.4.3.

 

Paragrafen motsvarar 6 § med den skillnaden att den behandlar delta-

 

gande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se

 

författningskommentaren till den paragrafen.

 

Beredningsåtgärder

 

5 kap. 9 §

 

I fråga om beredningsåtgärder i sådana mål och ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1

 

och 3 tillämpas 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena rättegångsbalken.

 

Paragrafen innehåller en bestämmelse om utförandet av beredningsåt-

 

gärder i Patent- och marknadsöverdomstolen. Övervägandena finns i

 

avsnitt 10.4.1 och 10.4.2.

 

Genom den hänvisning som görs till 2 kap. 4 § RB klargörs att åtgärder

 

som avser endast beredandet av ett ärende får utföras av en lagfaren

 

domare eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas

 

lagfarna domare, av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och

 

erfarenhet.

 

Särskilda rättsmedel

 

5 kap. 10 §

 

Vid prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande

312

av försutten tid när det gäller ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 1 ska

Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk Prop. 2015/16:57 ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare.

Vid prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller åter-

 

ställande av försutten tid när det gäller ett mål eller ärende som avses i 1 kap.

 

4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En

 

ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöver-

 

domstolens sammansättning vid handläggning av mål rörande särskilda

 

(extraordinära) rättsmedel. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.4.

 

Första stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av en

 

ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett avgörande i ett

 

patenträttsligt eller växtförädlarrättsligt mål eller ärende. Rätten avgör i

 

så fall om den ska bestå av enbart lagfarna domare eller om en av de

 

lagfarna domarna ska ersättas med en teknisk ledamot. Ett behov av tek-

 

nisk sakkunskap kan föreligga exempelvis om resning söks under åbero-

 

pande av nya omständigheter eller ny bevisning.

 

Andra stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av en

 

ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett konkurrensrättsligt

 

eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende. Bestämmelsen motsvarar

 

den i första stycket med den skillnaden att den behandlar deltagande av

 

ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se författnings-

 

kommentaren till första stycket.

 

Av hänvisningarna i 3 kap. 1 och 2 §§ följer att rättegångsbalkens

 

regler om rättens sammansättning är tillämpliga för övriga mål och

 

ärenden där talan om extraordinära rättsmedel förs i Patent- och

 

marknadsöverdomstolen.

 

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

 

5 kap. 11 §

 

Om det ska ingå andra än lagfarna domare i rätten, bestämmer rättens ordförande

 

vilken eller vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå med

 

hänsyn till vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller

 

ärendet.

 

Paragrafen reglerar vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter

 

som ska ingå i rätten. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

 

Se författningskommentaren till 4 kap. 10 §.

 

Förhinder för en ledamot

 

5 kap. 12 §

 

Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som avses i 1 kap. 4 § eller i

 

ett mål som avses i samma paragraf 1 eller 3 består av fler än två ledamöter och

 

en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande

 

handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande

 

ledamöterna är lagfaren domare.

 

Paragrafen innehåller en regel om domförhet vid ledamots förhinder i

 

dels patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och

 

konkurrensrättsliga mål, dels samtliga ärenden som handläggs i Patent-

 

och marknadsöverdomstolen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

313

 

Prop. 2015/16:57 Se författningskommentaren till 4 kap. 11 §.

16.2Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

9 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behörig domstol. Övervägan- dena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i paragrafen innebär att det inte längre är Stockholms tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för samtliga mål enligt lagen.

Den hittills gällande bestämmelsen i andra meningen om domstolens sammansättning tas bort. Bestämmelser om domstolens sammansättning finns i stället i 4 och 5 kap. lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

Övervägandena om ikraftträdande- och övergångsbestämmelser finns i avsnitt 14.

Lagen träder i kraft den 1 september 2016.

Vid ikraftträdandet ska samtliga inneliggande mål i Stockholms tings- rätt och Svea hovrätt överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen res- pektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Detta gäller alltså oavsett i vilket skede handläggningen av målet befinner sig.

 

16.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)

 

 

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

 

 

verk

 

53 b §

 

 

På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av

 

den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite

 

förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller

 

överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.

 

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller

 

överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om

 

det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller

 

medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför,

 

får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts

 

eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden

 

ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse

314

till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet Prop. 2015/16:57 hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden

förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vitesförbud. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Ändringarna i sista stycket innebär att bestämmelserna om tillämplig lag vid en talan om utdömande av vite och om kumulation av en talan om utdömande av vite och en talan om föreläggande av nytt vite upphävs. Dessa frågor regleras i stället i lagen om patent- och marknadsdomstolar, se 3 kap. 5 och 6 §§ den lagen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

53 e §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs- kostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om före- läggandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av informations- föreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2, 6 och 9.4.1.

Det hittillsvarande första stycket om behörig domstol och om möjlig- heten för en domstol att pröva en fråga om informationsföreläggande trots att parterna ingått ett skiljeavtal tas bort. Dessa frågor regleras i fort- sättningen i 58 §.

Tredje stycket blir andra stycket och det görs en följdändring till följd av att första stycket tas bort. Ändringen innebär att hänvisningen till andra stycket ersätts med en hänvisning till första stycket. Vidare tas bestämmelsen om partsförhör under sanningsförsäkran bort. Frågan regleras i stället i 3 kap. 10 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Fjärde stycket blir tredje stycket och ändras på motsvarande sätt som 53 b § sista stycket, se författningskommentaren till den paragrafen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

56 b §

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovs- mannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upp- låtelse har rätt att utnyttja verket. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet

framställas skriftligen.

315

Prop. 2015/16:57

316

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen innehåller regler om handläggningen av en fråga om intrångs- undersökning. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Det hittills gällande första stycket om behörig domstol för ett yrkande om intrångsundersökning tas bort. Bestämmelser om behörig domstol finns i fortsättningen i 58 §.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

58 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångs- undersökning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2, 6 och 7.1.

Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdom- stolen är exklusivt behörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt lagen med undantag för arbetstvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Såvitt avser tvistemål och ärenden är det grunden för talan eller ansökan som är styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte. Om grunden aktualiserar en tillämpning av lagen ska målet eller ärendet prövas av Patent- och marknadsdomstolen. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig. Patent- och marknadsdomstolen ska självmant pröva frågan om ett mål eller ärende omfattas av domstolens behörighet.

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar bl.a. de mål som enligt hittills gällande ordning omfattats av Stockholms tingsrätts exklusiva behörighet, t.ex. mål om ljudradio- och televisionsutsändning i strid mot upphovsrättslagen (se hittillsvarande 58 §). Patent- och marknadsdomstolen är också behörig att pröva brottmål och tvistemål om upphovsrättsintrång (se bl.a. 53, 53 b och 54 §§). Även mål och ärenden som rör informationsföreläggande eller intrångsundersökning omfattas av domstolens behörighet (se 53 c och 56 a §§).

I andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångs- undersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal. Stycket mot- svarar i sak de hittills gällande 53 e § första stycket andra meningen och 56 b § första stycket andra meningen.

16.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) Prop. 2015/16:57 om samarbete med Danmark, Finland, Island

och Norge angående verkställighet av straff m.m.

4 §

Det som i denna lag sägs om böter ska även gälla utdömda viten, som

1.har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,

2.i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket eller domstol i ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:000) om patent- och marknadsdomstolar,

3.i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

Första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av utdömda viten inom Norden.

Ändringen i första stycket 2 är en anpassning till att det inte längre är Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen utan Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen som förelägger sådana viten som avses i punkten.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

16.5

Förslag till lag om ändring i patentlagen

 

 

(1967:837)

 

26 §

 

 

Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent och ett slutligt

 

beslut enligt 8 c § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om

 

en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren.

 

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje

 

stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring

 

enligt 18 § har bifallits får överklagas av sökanden. Ett beslut genom vilket ett

 

yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits får överklagas av den som har

 

framställt yrkandet.

 

Ett beslut genom vilket ett yrkande som avses i 22 § sjätte stycket har avslagits

 

får överklagas av den som har framställt yrkandet.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patentmyndig-

 

hetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

 

Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för domstolen att

 

pröva en talan trots att invändaren har återkallat sin talan upphävs.

 

Bestämmelsen om att ett beslut måste ha gått sökanden emot för att han

 

eller hon ska ha klagorätt tas bort. En motsvarande bestämmelse finns i

 

22 § förvaltningslagen (1986:223). Att denna förutsättning tas bort i

 

paragrafen innebär alltså inte någon förändring i sak.

 

Fjärde stycket, som anger att bestämmelser om överklagande av beslut

 

enligt

vissa paragrafer finns i 75 §, tas bort. Att patentmyndighetens

317

Prop. 2015/16:57

318

beslut får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen regleras fort- sättningsvis i 66 §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

36 §

Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för inter- nationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetspröv- ning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, ska patentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan gransk- ning eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det att myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om sitt ställnings- tagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, ska myn- digheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.

Ett beslut enligt första stycket genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar får överklagas av sökanden.

Om domstolen finner att patentmyndighetens beslut är riktigt, räknas fristen för att betala en sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om att domstolens beslut har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om patentmyndighetens prövning av en internationell patentansökan.

Hänvisningen i andra stycket till 27 § första och andra styckena i fråga om överklagande tas bort till följd av att frågan om till vilken domstol patentmyndighetens beslut får överklagas fortsättningsvis regleras i 66 §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

57 b §

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker- heten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författnings- Prop. 2015/16:57 kommentaren till den paragrafen.

57 e §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den

 

som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas.

 

Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs-

 

kostnader.

 

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggan-

 

det.

 

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författnings-

 

kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol

 

finns i 65 §. Paragrafen får en ny lydelse genom lagen (2014:434) om

 

ändring i patentlagen (1967:837). Den lagändringen träder i kraft den dag

 

som regeringen bestämmer.

 

59 b §

 

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patent-

 

havaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om

 

en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att

 

yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess

 

annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller

 

handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs

 

eller förvanskas.

 

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en

 

rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit

 

under en rättegång.

 

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författnings-

 

kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol

 

finns i 65 §. Paragrafen får en ny lydelse genom lagen (2014:434) om

 

ändring i patentlagen (1967:837). Den lagändringen träder i kraft den dag

 

som regeringen bestämmer.

 

65 §

 

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna

 

lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning.

 

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i

 

fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tilläm-

 

pas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsunder-

 

sökning.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena

 

finns i avsnitt 5.3.2, 6 och 7.1. Paragrafen får en ny lydelse genom lagen

 

(2014:434) om ändring i patentlagen (1967:837). Den lagändringen

 

träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

 

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och mark-

 

nadsdomstolen är exklusivt behörig att som första domstol handlägga

319

 

Prop. 2015/16:57 samtliga mål och ärenden enligt lagen. Såvitt avser tvistemål och ärenden är det grunden för talan eller ansökan som är styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte. Om grunden aktualiserar en tillämpning av lagen ska målet eller ärendet prövas av Patent- och marknadsdomstolen. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig. Patent- och marknads- domstolen ska självmant pröva frågan om ett mål eller ärende omfattas av domstolens behörighet.

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar bl.a. de mål som enligt hittills gällande ordning omfattats av Stockholms tingsrätts exklusiva behörighet. Patent- och marknadsdomstolen är således rätt domstol i mål som gäller patents ogiltighet eller överföring av patent (se 52 och 53 §§), meddelande av tvångslicens och fastställande av nya villkor för eller upphävande av en sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol i mål som gäller patentintrång (se bl.a. 57, 57 b och 58 §§), fastställande enligt 63 § och bestämmande av ersättning enligt 78 §. Även mål och ärenden som rör informationsföreläggande eller intrångsundersökning omfattas av domstolens behörighet (se 57 c och 59 a §§). Av andra meningen framgår att Patent- och marknadsdomstolens behörighet också omfattar mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning. Med detta avses endast tvister under ansökningsstadiet och inte tvister om rätten till ett redan meddelat patent. Om ett patent har meddelats någon som vid tiden för beslutet inte var berättigad till patentet kan talan om ogiltigförklaring eller överföring av patent föras vid Patent- och marknadsdomstolen med stöd av 52 § respektive 53 §. Om tvisten gäller bättre rätt till ett redan meddelat patent på grund av en omständighet som har inträffat efter att patentet meddelats gäller däremot, liksom enligt hittillsvarande ordning, allmänna forumregler. Detsamma gäller för tvister som rör licensavtal.

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar även vissa mål som enligt hittills gällande ordning inte omfattats av Stockholms tingsrätts exklusiva behörighet. Det gäller bl.a. mål om försummelse att lämna uppgifter som avses i 56 §.

I andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal.

66 §

Slutliga beslut av patentmyndigheten och beslut enligt 26 § andra och tredje styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i 22 § sjätte stycket tillämpas på handlingar som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta dom- stolen får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det över- klagade beslutet.

320

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patentmyndig- Prop. 2015/16:57 hetens beslut m.m. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2, 6, 9.4.1 och

9.4.3.

Av första stycket, som får nytt innehåll, framgår att slutliga beslut och vissa andra särskilt angivna beslut av patentmyndigheten överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Bestämmelsen motsvarar hittills gällande 27 § första stycket, 36 § andra stycket andra meningen och 75 §.

I andra stycket, som får nytt innehåll, finns en bestämmelse om utläm- nande av handling som innehåller en företagshemlighet. Den motsvarar i sak hittills gällande 27 § tredje stycket.

Tredje stycket, som är nytt, innehåller en bestämmelse om att rätten i ett ärende som rör en patentansökan som inte är tillgänglig för var och en enligt 22 § ska hålla sammanträde inom stängda dörrar. Den motsvarar hittills gällande 10 § tredje meningen PBRL.

Fjärde stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande 27 § andra stycket andra meningen.

Paragrafens hittills gällande första och andra stycke om rättens sammansättning flyttas till 4 och 5 kap. lagen om patent- och marknads- domstolar.

16.6Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen och som har inletts genom ett överklagande av en dom eller ett beslut av tingsrätt ska överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och marknadsdomstolen.

3.De upphävda bestämmelserna i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller fortfarande.

Lagen om marknadsdomstol m.m. innehåller bestämmelser om Mark- nadsdomstolens organisation och verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7, 8 och 13.

Lagen upphävs den 1 september 2016 till följd av att Marknadsdom- stolen upphör och dess uppgifter överförs till patent- och marknads- domstolarna och att regler i lagen om patent- och marknadsdomstolar och i den konkurrens- och marknadsföringsrättsliga lagstiftningen i stället kommer att tillämpas på verksamheten.

De mål och ärenden som vid Marknadsdomstolens upphörande inte är avgjorda ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen för fortsatt handläggning. Detta innebär t.ex. att mål om åläggande med anledning av konkurrensbegrän-

sande samarbete eller missbruk av dominerande ställning som vid ikraft-

321

Prop. 2015/16:57 trädandet handläggs av Marknadsdomstolen ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen, medan mål om konkurrensskadeavgift eller skadestånd ska överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av ett avgöran- de som har meddelats före ikraftträdandet föreskrivs, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, att äldre regler ska gälla. Domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer därmed inte att omfattas av krav på prövnings- tillstånd om något sådant krav inte gäller enligt de äldre reglerna. De domar och beslut som meddelats och överklagats till Marknadsdomstolen före ikraftträdandet, men där målet inte avgjorts vid ikraftträdandet, omfattas således av det undantag från kravet på prövningstillstånd som hittills gällt för dessa mål också efter överlämnandet till Patent- och marknadsöverdomstolen (se 60 § MfL).

16.7Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

21 §

Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende om ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren.

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 17 § har bifallits får över- klagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet har avslagits.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren har återkallat sin talan upphävs. Bestämmelsen om att ett beslut måste ha gått invändaren emot tas bort. En motsvarande bestämmelse finns i 22 § förvaltningslagen. Att denna förutsättning tas bort i paragrafen innebär alltså inte någon ändring i sak.

Övriga ändringar är endast språkliga.

22 §

Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens slutliga beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Paragrafen reglerar enligt hittillsvarande lydelse endast överklagande av beslut enligt 21 §. Bestämmelser om överklagande av andra slutliga beslut finns i hittillsvarande 47 §, som upphävs. I förevarande paragraf regleras nu överklagande av samtliga slutliga beslut av registrerings- myndigheten. Hänvisningen till 21 §, som på grund av ett förbiseende finns med i lagrådsremissens lagförslag, tas därför bort. Ändringarna

322

innebär därutöver att samtliga slutliga beslut får överklagas till Patent- Prop. 2015/16:57 och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i hittills gällande andra stycket om överklagande till högre domstolsinstans tas bort. Motsvarande bestämmelser finns i lagen om patent- och marknadsdomstolar, se 1 kap. 3 § den lagen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

31 §

Domstolen ska på yrkande häva en registrering av ett mönster helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har funnits enligt 1–4 a §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har gjorts i strid med 13 § andra stycket.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som har fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i mönsterrätten.

När domen har fått laga kraft ska den sändas till registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hävande av mönsterregistrering. Ändringen i paragrafens första stycke är en anpassning till att det inte

längre är allmän domstol utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för en talan om hävande av en mönsterregistrering, se 43 §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

31 b §

Domstolen får förklara en mönsterrätt ogiltig även efter det att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om en sådan talan ska bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ogiltigförklaring av mönster- registrering.

Ändringen i första stycket är en anpassning till att det inte längre är all- män domstol som förklarar en mönsterrätt ogiltig utan Patent- och marknadsdomstolen, se 43 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

35 b §

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från

323

Prop. 2015/16:57

324

detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen.

35 e §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får över- klagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 43 §.

37 b §

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av mönster- havaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 43 §.

43 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1.mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2.mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångs-

undersökning.

Paragrafen, vars första stycke utformas enligt Lagrådets förslag, Prop. 2015/16:57 innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i

avsnitt 5.3.2, 6 och 7.1.

I en ny första punkt i första stycket anges att Patent- och marknads- domstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt lagen med undantag för arbetstvister. I en ny andra punkt anges att domstolen på samma sätt är behörig att handlägga vissa mål enligt EG-förordningen om gemenskapsformgivning, som enligt hittillsvarande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt (jfr 52 § som nu upphävs). Domstolens behörighet är exklusiv. Såvitt avser tvistemål och ärenden är det grunden för talan eller ansökan som är styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte. Om grunden aktualiserar en tillämpning av lagen ska målet eller ärendet prövas av Patent- och marknadsdomstolen. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig. Patent- och marknadsdomstolen ska självmant pröva frågan om ett mål eller ärende omfattas av domstolens behörighet.

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar bl.a. mål om hävning av en mönsterregistrering (se 31 §), om överföring av en sådan registrering (se 32 §), om ogiltigförklaring av en mönsterrätt (se 31 b §) och om fastställelse enligt 41 §. Även brottmål och tvistemål om mönsterintrång (se bl.a. 35, 35 b och 36 §§) liksom mål och ärenden som rör informationsföreläggande eller intrångsundersökning (se 35 c och 37 a §§) omfattas av domstolens behörighet. Patent- och marknads- domstolen är även rätt domstol när det gäller överklagande av registreringsmyndighetens slutliga beslut i ärenden angående registrering av ett mönster (se 21 och 22 §§). För mål om bättre rätt till ett mönster enligt 16 § gäller allmänna forumregler.

I andra stycket, som är nytt, anges i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal. Bestämmelserna motsvarar i sak bestämmelserna i de hittills gällande 35 e § första stycket andra meningen och 37 b § första stycket andra meningen.

16.8Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

14 §

Om ett beslut meddelas om att en uppfinning ska hållas hemlig, lämnas skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom beslutet.

Om ett beslut meddelas enligt 13 §, lämnas skälig ersättning av allmänna

 

medel för den rätt till uppfinningen som beslutet avser och för den ytterligare

 

skada som beslutet medför.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning till följd av ett beslut

 

att en uppfinning ska hållas hemlig. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2

 

och 6.

 

Det hittills gällande tredje stycket om behörig domstol och domförhet

 

tas bort. Frågan om behörig domstol regleras i stället i 24 § och frågan

325

 

Prop. 2015/16:57 om rättens sammansättning regleras i 4 och 5 kap. lagen om patent- och marknadsdomstolar.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

24 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

I paragrafen föreskrivs att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen.

16.9Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

67 §

Lantmäterimyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut av den statliga lantmäterimyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett beslut som gäller avskrivning av en ansökan eller anmälan om registrering eller vägrad registrering får överklagas inom två månader från dagen för beslutet.

Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av vissa beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att ett beslut av den statliga lant- mäterimyndigheten, Lantmäteriet, att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av lantmäterimyndigheten som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltnings- domstol.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16.10Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

15 §

På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

326

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet Prop. 2015/16:57 hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden

förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen.

16 b §

Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos berörd registrerings- myndighet enligt 16 c–16 r §§ (administrativ hävning).

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 9 §, 10 § första stycket

 

1–4, 16 § andra stycket eller 16 a § får också inledas av en myndighet.

 

Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som får göra detta.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillvägagångssätt för att häva en

 

firmaregistrering.

 

Första stycket ändras så att den hänvisning till paragrafer som görs där

 

– på samma sätt som i motsvarande bestämmelse i 3 kap. 5 §

 

varumärkeslagen (2010:1877) – omfattar även bestämmelsen i 16 r §,

 

som reglerar skyldigheten att betala tilläggsavgift när ett ärende om

 

administrativ hävning överlämnas till domstol.

 

16 j §

 

Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten

 

underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller

 

hon begära att ärendet ska överlämnas till domstol.

 

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten

 

inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till

 

sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som

 

åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska

 

samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

 

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registreringsmyndigheten

 

överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i

 

rätt tid, ska ärendet skrivas av.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om överlämnande av bestridda an-

 

sökningar om administrativ hävning av en firmaregistrering till domstol.

 

Ändringarna i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är

 

tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för

 

överlämnade ärenden, se 24 §.

 

Övriga ändringar är endast språkliga.

 

16 k §

 

En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 16 j § första

 

stycket ska innehålla en upplysning om

327

 

Prop. 2015/16:57 1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.vad som i övrigt anges i 16 j §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en underrättelse till sökanden enligt 16 j § ska innehålla.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för överlämnade ärenden, se 24 §.

16 m §

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registrerings- myndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska registrerings- myndigheten avvisa ansökan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om återvinning i anledning av ett beslut om hävning av en registrering enligt det administrativa förfarandet.

Ändringen i paragrafens andra stycke är en anpassning till att det inte längre är till tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen som ett ärende ska överlämnas, se 24 §.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

16 p §

Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen vid domstol efter ett överlämnande av ett ärende om hävning.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är tings- rätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för överlämnade ärenden, se 24 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

16 r §

Om ett ärende har överlämnats till domstolen ska käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs- balken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen samtidigt undanröja registreringsmyndighetens beslut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att betala tilläggs- avgift när ett ärende om administrativ hävning har överlämnats till domstol och om avvisning vid utebliven betalning.

328

Ändringarna i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är Prop. 2015/16:57 tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för

överlämnade ärenden, se 24 §.

18 d §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs- kostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 24 §.

20 b §

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 24 §.

24 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i

 

fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tilläm-

 

pas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsunder-

 

sökning.

 

Paragrafen, som får ett nytt innehåll, innehåller bestämmelser om behörig

 

domstol i mål och ärenden enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt

 

5.3.2, 6 och 7.1.

 

Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdom-

 

stolen är exklusivt behörig att som första domstol handlägga samtliga

 

mål och ärenden enligt lagen med undantag för arbetstvister som ska

 

handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Såvitt avser

 

tvistemål och ärenden är det grunden för talan eller ansökan som är

 

styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte. Om

329

 

Prop. 2015/16:57 grunden aktualiserar en tillämpning av lagen ska målet eller ärendet prövas av Patent- och marknadsdomstolen. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig. Patent- och marknadsdomstolen ska självmant pröva frågan om ett mål eller ärende omfattas av domstolens behörighet.

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol bl.a. när det gäller mål om hävning av firmaregistrering. Detta gäller oavsett om förfarandet inletts direkt i domstol eller om förfarandet inletts som ett ärende om administrativ hävning vid berörd registreringsmyndighet och sedan överlämnats till domstolen (se 16 b §). Domstolen är också behörig att pröva överklagade beslut i ärenden om administrativ hävning (se 28 §). Även brottmål och tvistemål om firmaintrång (se bl.a. 15, 18 och 19 §§) liksom mål och ärenden som rör informationsföreläggande eller intrångsundersökning (se 18 b och 20 a §§) omfattas av domstolens behörighet. För mål om bättre rätt till firma gäller dock allmänna forumregler.

I andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak de hittills gällande 18 d § första stycket andra meningen och 20 b § första stycket andra meningen.

25 §

Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1.hävning av en registrering av en firma, eller

2.intrång i en registrerad firma.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål i vilket förts fastställelsetalan avseende en registrerad firma.

Paragrafen reglerar i vilka fall domstolen ska underrätta registrerings- myndigheten om domar i firmarättsliga mål.

Ändringen i första stycket är en anpassning till att Patent- och mark- nadsdomstolen är behörig domstol för alla mål enligt lagen, se 24 §.

28 §

Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 16 j § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av registrering som får överklagas. Övervägandena framgår av 5.3.2 och 6.

Ändringarna i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för överklagade beslut i ärenden om administrativ hävning, se även 24 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

330

16.11 Förslag till lag om ändring i

Prop. 2015/16:57

handelsregisterlagen (1974:157)

 

21 §

Registreringsmyndighetens beslut att skriva av en ansökan eller anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Detsamma gäller i fråga om beslut enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att registreringsmyndighetens beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas till all- män förvaltningsdomstol.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16.12Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

1 kap. 2 §

Denna lag tillämpas inte

1.mål som enligt lag får upptas endast av en viss tingsrätt eller som ska hand- läggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än som anges i rättegångs- balken,

2.mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672) eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

3.mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet,

4.mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten inte rör kollektivavtals rätta innebörd,

5.mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:000) om patent- och marknadsdomstolar, och

6.mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

Lagen ska inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller

1.fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,

2.tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Lagen ska inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

331

Prop. 2015/16:57 Paragrafen anger vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

I första stycket införs två nya punkter. I första stycket 5 undantas vissa mål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet och för vilka särskilda sammansättningsregler gäller. Detta undantag tar sikte på bl.a. mål enligt patentlagen och mål enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. Detta innebär ingen ändring i sak. Dessa mål har hittills omfattats av första stycket 1. Enligt första stycket 6 gäller ett undantag för vissa mål om gemenskapsformgivning och gemenskapsvarumärke, som även de ska handläggas i Patent- och marknadsdomstolen (se 43 § mönsterskyddslagen respektive 10 kap. 6 § VML). Inte heller detta innebär någon ändring i sak. Även dessa mål har omfattats av första stycket 1.

Övriga ändringar är endast språkliga.

16.13Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltnings- domstol.

3.Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.

Lagen innehåller bestämmelser om Patentbesvärsrättens organisation och verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7, 8 och 13.

Lagen upphävs den 1 september 2016 till följd av att Patentbesvärs- rätten upphör och dess uppgifter överförs till Patent- och marknads- domstolen och allmän förvaltningsdomstol och att regler i lagen om patent- och marknadsdomstolar och i de immaterialrättsliga lagarna i stället kommer att tillämpas på denna verksamhet.

Av övergångsbestämmelserna framgår att de mål i Patentbesvärsrätten som inte är avgjorda vid ikraftträdandet ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol respektive Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt handläggning. Mål enligt namnlagen och lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden överlämnas till allmän förvaltningsdomstol, dvs. förvaltningsrätt, medan övriga mål överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen. Mål som redan avgjorts överklagas enligt äldre regler, vilket innebär att de överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen (se övergångs- bestämmelserna till patentlagen m.fl. berörda materiella lagar). För de mål som handläggs där vid ikraftträdandet fortsätter handläggningen i den domstolen. Om domstolen vid ikraftträdandet meddelat mellandom i

t.ex. ett mål om beviljande av patent ska den domen överklagas till

332

Högsta förvaltningsdomstolen enligt äldre regler. Det återstående målet Prop. 2015/16:57 överlämnas dock till Patent- och marknadsdomstolen.

16.14Förslag till lag om ändring i lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.

1 §

Beträffande mål där talan förs mot sökande av ett europeiskt patent om bättre rätt till den patentsökta uppfinningen i fråga om Sverige eller en annan stat som är bunden av det till den europeiska patentkonventionen den 5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokollet, gäller 2–6 och 8 §§. Med fördragsslutande stat avses i detta fall en stat som är bunden av nämnda protokoll.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde, ändras så att den hänvisning till paragrafer som görs där omfattar även den nya 8 § om behörig domstol.

8 §

Rätt domstol för ett mål som enligt denna lag får tas upp av svensk domstol är Patent- och marknadsdomstolen.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om behörig domstol vid tillämpning av lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Av paragrafen framgår att om det finns svensk domsrätt enligt lagen ska talan väckas vid Patent- och marknadsdomstolen.

16.15Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

2 §

Säkerhet behöver inte ställas i

1.mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2.mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt

jordabalken,

21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller 21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,

lagen (1933:269) om ägofred,

lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.,

fastighetsbildningslagen (1970:988),

rennäringslagen (1971:437),

väglagen (1971:948),

lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

expropriationslagen (1972:719),

lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i

skifteslag,

333

 

Prop. 2015/16:57 – ledningsrättslagen (1973:1144),

anläggningslagen (1973:1149),

lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

bostadsförvaltningslagen (1977:792),

lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

jordförvärvslagen (1979:230),

skogsvårdslagen (1979:429),

lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

kulturmiljölagen (1988:950),

minerallagen (1991:45),

bostadsrättslagen (1991:614),

lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

ellagen (1997:857),

lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,

naturgaslagen (2005:403), och

plan- och bygglagen (2010:900),

3.växelmål och checkmål,

4.mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

5.mål vid förvaltningsdomstol.

Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.

Paragrafen reglerar i vilka mål en utländsk kärande är befriad från skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader i mål och ärenden i svensk domstol. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.6.

Ändringen i första stycket 5 innebär att undantaget från skyldigheten för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader i mål i Marknadsdomstolen tas bort. De mål som hittills har handlagts där kommer fortsättningsvis att handläggas i patent- och marknads- domstolarna och Högsta domstolen. I och med att det aktuella undantaget från skyldigheten för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångs- kostnader tas bort ska huvudregeln i 1 § tillämpas. Det innebär bl.a. att en utländsk kärande som inte har hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som vill väcka talan vid Patent- och marknads- domstolen mot någon som har hemvist i Sverige eller en svensk juridisk person är skyldig att ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han eller hon kan bli skyldig att betala om svaranden framställer ett yrkande om detta.

16.16Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

42 §

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden. Beslut som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar han eller hon sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Beslut som avses i första stycket får överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om det inte finns någon sådan behörig domstol, överklagas beslutet till Förvaltningsrätten i

Stockholm.

334

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2015/16:57

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Patent- och registreringsverkets beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3 och 13.2.

Bestämmelsen i första stycket om att ett beslut måste ha gått sökanden emot för att denne ska ha klagorätt tas bort. En motsvarande bestämmelse finns i 22 § förvaltningslagen. Att denna förutsättning tas bort i paragrafen innebär alltså inte någon ändring i sak.

Ändringen i andra stycket första meningen innebär att Patent- och registeringsverkets beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärs- rätten utan till allmän förvaltningsdomstol. Vilken domstol som är behörig styrs av var klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för Patent- och registreringsverkets beslut. Om det inte finns någon behörig domstol enligt andra stycket framgår det av andra meningen, som är ny, att Förvaltningsrätten i Stockholm är behörig domstol.

Av det nya tredje stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

16.17Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

1 §

Om ett villkor som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda användningen av vissa avtalsvillkor mellan näringsidkare. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att en talan om förbud inte längre ska prövas av Marknadsdomstolen utan av Patent- och marknads- domstolen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

3 a §

Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen, får domstolen efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig

detta.

335

Prop. 2015/16:57 Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medverkan av en sammanslutning av näringsidkare i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1. Paragrafen motsvarar 13 a § andra–fjärde styckena MDL.

5 §

Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknadsdomstolen av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i andra stycket innebär att en talan om utdömande av vite inte längre ska föras vid allmän domstol utan vid Patent- och mark- nadsdomstolen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

5 a §

Delgivning av domar och beslut som innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har framkommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1. Paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.

5 b §

I mål enligt 1 § får rätten bestämma att vardera parten ska svara för sina rätte- gångskostnader.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om rättegångs- kostnader. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Av 3 kap. 1 § lagen om patent- och marknadsdomstolar framgår att 18 kap. rättegångsbalken ska tillämpas i mål om förbud för en näringsid- kare att ställa upp ett visst villkor i samband med att näringsidkaren ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare. Genom paragrafen införs en uttrycklig möjlighet för rätten att bestämma att rättegångskost- naderna ska kvittas (jfr 64 § MfL). Möjligheten till kvittning är avsedd att användas restriktivt (jfr prop. 1994/95:123 s. 157 och 193). Bestäm- melsen är även tillämplig i Patent- och marknadsöverdomstolen.

16.18Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

11 kap. 6 §

Ett beslut av registreringsmyndigheten att skriva av en anmälan om registrering eller att vägra registrering enligt 3 § andra stycket får överklagas till allmän för- valtningsdomstol. Detsamma gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje stycket och

8 kap. 8 §. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av en

336

firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska Prop. 2015/16:57 ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att registreringsmyndighetens beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av registreringsmyndigheten som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16.19Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

15 kap. 6 §

Ett beslut av Bolagsverket att skriva av en anmälan om registrering eller att vägra registrering enligt 4 § andra stycket får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut av Bolagsverket som avses i 4 a §, 7 kap. 15 §, 8 kap. 2, 6, 9 eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 § eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap. 14 § 2 eller 12 kap. 11 § eller beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 12 kap. 36 §. Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att Bolagsverkets beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av Bolagsverket som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

16.20Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

2 kap. 5 §

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivnings- bevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

337

Prop. 2015/16:57 Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1 och 13.2.

Ändringen i första stycket innebär att Patent- och registreringsverkets beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till allmän förvaltningsdomstol. Vilken domstol som är behörig framgår av 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

Av andra stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överkla- gande till kammarrätten.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16.21Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

27 §

En förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän för- valtningsdomstol. En förvaltningsmyndighets beslut att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en förvaltnings- myndighets beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att en förvaltningsmyndighets beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av en förvaltningsmyndighet som avses i paragrafen ska även fort- sättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

 

16.22

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685)

 

 

om skydd för kretsmönster för

 

 

halvledarprodukter

 

9 b §

 

 

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har

 

rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller

 

medverkar till en åtgärd som innebär intrång att fortsätta med åtgärden.

 

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång, eller

 

medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaran-

 

den genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet

 

av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till

 

dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant

 

förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål

 

skulle medföra risk för skada.

 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse

 

till intrång.

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet

 

hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden

 

förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från

 

detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

338

Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt Prop. 2015/16:57 andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen.

9 e §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 14 §.

12 b §

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 14 §.

14 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tilläm- pas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångs- undersökning.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2, 6 och 7.1.

339

Prop. 2015/16:57 Av första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är exklusivt behörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt lagen med undantag för arbetstvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Såvitt avser tvistemål och ärenden är det grunden för talan eller ansökan som är styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte. Om grunden aktualiserar en tillämpning av lagen ska målet eller ärendet prövas av Patent- och marknadsdomstolen. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig. Patent- och marknadsdomstolen ska självmant pröva frågan om ett mål eller ärende omfattas av domstolens behörighet.

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar bl.a. brottmål och tvistemål om intrång i rätten till ett kretsmönster (se bl.a. 9, 9 b och 11 §§). Även mål och ärenden som rör informationsföreläggande eller intrångsundersökning (9 c och 12 a §§) omfattas av domstolens behörighet.

I andra stycket anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 e § första stycket andra meningen och 12 b § första stycket andra meningen.

16.23Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

10 kap. 13 §

Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag och beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län enligt 12 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens beslut och av Länsstyrelsen i Stockholms beslut om förbud för annan än en stiftelse att använda ordet stiftelse i sitt namn. Över- vägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Till första stycket första meningen flyttas bestämmelsen i hittills gällande tredje stycket om överklagande av ett beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län enligt 12 §. Av den nya andra meningen framgår att registreringsmyndighetens beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen.

Bestämmelserna i de hittills gällande andra och tredje styckena om myndighetens partsställning och överklagandetid tas bort. Motsvarande bestämmelser finns i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) respektive 23 § förvaltningslagen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

340

16.24

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512)

Prop. 2015/16:57

 

om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

 

1 a §

 

 

Bestämmelserna i 3–9 b §§ denna lag tillämpas också när Konsument-

 

ombudsmannen fullgör sina skyldigheter som behörig myndighet enligt Europa-

 

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004

 

om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsu-

 

mentskyddslagstiftningen.

 

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att lagens marknadsrättsliga

 

bestämmelser ska tillämpas när Konsumentombudsmannen (KO) fullgör

 

sina skyldigheter som behörig myndighet enligt förordningen om

 

konsumentskyddssamarbete.

 

Paragrafen ändras på så sätt att uppräkningen av de bestämmelser som

 

ska tillämpas även omfattar de nya 9 a och 9 b §§.

 

3 §

 

 

Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständig-

 

heter är oskäligt mot konsumenten, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda

 

näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen

 

samma villkor, om förbudet är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger

 

i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.

 

Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som

 

handlar på näringsidkarens vägnar.

 

En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar

 

användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller

 

rekommendera villkoret.

 

Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt.

 

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda användningen av

 

vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Övervägandena finns i

 

avsnitt 5.3.4 och 6.

 

Ändringen i första stycket innebär att en talan om förbud inte längre

 

ska prövas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen.

 

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

 

4 §

 

 

En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Om Konsument-

 

ombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan

 

göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i fråga om förbud enligt

 

3 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

 

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller även en

 

bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar

 

frågan om talerätt. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig dom-

 

stol framgår av 3 §.

 

Övriga ändringar är endast språkliga.

 

4 a §

 

 

Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan

 

ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstolen efter

341

Prop. 2015/16:57 ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medverkan av en sammanslutning av näringsidkare i mål enligt den aktuella lagen. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1. Paragrafen motsvarar 13 a § andra– fjärde styckena MDL.

4 b §

Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om kallelse till förhandling. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1. Paragrafen motsvarar 14 § andra stycket första meningen MDL.

7 §

En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentom- budsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföre- läggande).

Om ett förbudsföreläggande har godkänts, gäller det som en dom som har fått laga kraft. Ett godkännande efter den i föreläggandet utsatta tiden gäller dock inte.

Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbudsföreläggande. Över- vägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i andra stycket är en anpassning till att det inte längre är Marknadsdomstolen utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för en ansökan om förbudsföreläggande.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

8 c §

Konsumentombudsmannens beslut enligt 8 och 8 a §§ samt om vitesföreläggande enligt 8 b § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konsument- ombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i paragrafen innebär att Konsumentombudsmannens beslut inte längre överklagas till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

9 §

En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan får

talan om utdömande föras även av honom eller henne.

342

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och talerätt i Prop. 2015/16:57 mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i paragrafen innebär att en talan om utdömande av vite inte längre ska föras vid allmän domstol utan vid Patent- och marknads- domstolen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

9 a §

Delgivning av domar och beslut av domstol som innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har framkommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.

9 b §

Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska inte tillämpas i mål enligt 3 §. I sådana mål får rätten bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om rättegångskostnader. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Av 3 kap. 1 § lagen om patent- och marknadsdomstolar framgår att 18 kap. rättegångsbalken ska tillämpas i mål om förbud för en närings- idkare att vid erbjudande av varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter använda ett avtalsvillkor som med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten. Genom paragrafen undantas 18 kap. 16 § RB, enligt vilken reglerna om rättegångskostnader i brottmål ska tillämpas i mål där det allmänna för talan utan att det är fråga om en talan där en enskilds rätt tas till vara, från tillämpnings- området. Genom andra meningen införs en uttrycklig möjlighet för rätten att bestämma att rättegångskostnaderna ska kvittas (jfr 64 § MfL). Möjligheten till kvittning är avsedd att användas restriktivt. Ett exempel på när kvittning kan bli aktuell är om svaranden godtar ett förbudsföreläggande, men Konsumentombudsmannen vill få rättsfrågan besvarad genom en dom (jfr prop. 1994/95:123 s. 157 och 193). Bestämmelsen är även tillämplig i Patent- och marknadsöverdomstolen.

16.25Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

16 §

Registreringsmyndighetens beslut att skriva av en anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut enligt 13 § tredje stycket och 15 §. Ett beslut av registre- ringsmyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent-

343

Prop. 2015/16:57 och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att registreringsmyndighetens beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av registreringsmyndigheten som avses i paragrafen ska även fort- sättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16.26Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

13 kap. 6 §

Ett beslut av registreringsmyndigheten att skriva av en anmälan om registrering eller att vägra registrering enligt 3 § andra stycket får överklagas till allmän för- valtningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut av registreringsmyndigheten enligt

10 kap. 5 § tredje stycket. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att registreringsmyndighetens beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av registreringsmyndigheten som avses i paragrafen ska även fort- sättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16.27Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

16 §

När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte något annat följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnaden för bevisning när rättshjälp har beviljats. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till Marknads- domstolen i första meningen tas bort. Det innebär ingen ändring i sak när det gäller möjligheterna för den som har beviljats rättshjälp att få ersättning för kostnaderna för bevisning eftersom patent- och marknads-

domstolarna kommer att utgöra en del av de allmänna domstolarna.

344

16.28 Förslag till lag om ändring i

Prop. 2015/16:57

växtförädlarrättslagen (1997:306)

 

5 kap. 7 §

Om någon inför Statens jordbruksverk påstår sig ha bättre rätt till växtsorten än sökanden och saken är oviss, kan verket förelägga honom eller henne att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att påståendet annars lämnas utan avseende vid ansökans fortsatta prövning.

Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registreringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet slutligt avgörs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet då någon påstår bättre rätt till en växtsort.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är all- män domstol utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig dom- stol för en talan om hävande av en registrering, se 10 kap. 3 §.

7 kap. 5 §

En tvångslicens meddelas av domstolen, som även bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sättet för meddelande av tvångs- licens och om upphävande av tvångslicens.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är all- män domstol utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig dom- stol för en talan om hävande av en registrering, se 10 kap. 3 §.

8 kap. 3 §

Domstolen ska yrkande häva registreringen av en växtsort, om

1.växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken prioritet har getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,

2.växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde kravet på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §, såvida sorten har registrerats huvudsakligen på grundval av upplysningar som sökanden tillhandahållit,

3.växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller

4.växtsorten har registrerats för någon som inte var berättigad till det och talan inte har väckts om överföring av registreringen.

En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen har haft rätt till bara en viss andel i växtförädlarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hävande av en registrering av en växtsort.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är allmän domstol utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för en talan om hävande av en registrering, se 10 kap. 3 §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

345

Prop. 2015/16:57

346

9 kap. 2 §

På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vitesförbud. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket är en anpassning till att det inte längre är allmän domstol utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för en talan om vitesförbud, se 10 kap. 3 §.

9 kap. 5 §

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL sista stycket, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 kap. 5 c §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 10 kap. 3 §.

9 kap. 7 b §

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 10 kap. 3 §.

10 kap. 3 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till växtsort enligt 5 kap. 7 §.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i Prop. 2015/16:57 fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte

tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångs- undersökning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknads-

 

domstolen är exklusivt behörig att som första domstol handlägga

 

samtliga mål och ärenden enligt lagen. Såvitt avser tvistemål och ärenden

 

är det grunden för talan eller ansökan som är styrande för be-dömningen

 

av om domstolen är behörig eller inte. Om grunden aktualiserar en

 

tillämpning av lagen ska målet eller ärendet prövas av Patent- och

 

marknadsdomstolen. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga

 

gärningen som avgör om domstolen är behörig. Patent- och

 

marknadsdomstolen ska självmant pröva frågan om ett mål eller ärende

 

omfattas av domstolens behörighet.

 

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar bl.a. mål om

 

hävning av en registrering av en växtsort (se 8 kap. 3 §), om överföring

 

av en sådan registrering (se 8 kap. 4 §) och om fastställelse enligt 1 §.

 

Detsamma gäller för mål om meddelande av tvångslicens och fast-

 

ställande av nya villkor för eller upphävande av en sådan licens (se

 

7 kap. 5 §). Även brottmål och tvistemål om intrång i en växtförädlarrätt

 

(se bl.a. 9 kap. 1, 2 och 6 §§) liksom mål och ärenden som rör

 

informationsföreläggande eller intrångsundersökning (se 9 kap. 5 a och

 

7 a §§) omfattas av domstolens behörighet. Av andra meningen framgår

 

uttryckligen att Patent- och marknadsdomstolens behörighet också

 

omfattar mål om bättre rätt till en växtsort om yrkandet avser en ännu

 

inte registrerad växtsort (se 5 kap. 7 §). Patent- och marknadsdomstolen

 

är även rätt domstol när det gäller överklagande av Statens

 

jordbruksverks beslut (se 10 kap. 5 och 6 §§).

 

I andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt

 

övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en

 

fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om

 

parterna har ingått ett skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande

 

9 kap. 5 c § första stycket andra meningen och 7 b § första stycket andra

 

meningen.

 

10 kap. 5 §

 

Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den som berörs av

 

beslutet.

 

Ett beslut genom vilket en ansökan om registrering bifalls får dock överklagas

 

endast av den som i behörig ordning har framställt en invändning mot ansökan.

 

Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har bifallits

 

får överklagas av sökanden. Den som har framställt ett yrkande om överföring får

 

överklaga ett beslut genom vilket yrkandet har avslagits.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Statens jord-

 

bruksverks slutliga beslut. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

 

Ändringen i första stycket innebär att det inte längre framgår av para-

 

grafen att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det har gått

 

klaganden emot. Denna förutsättning framgår i stället av 22 § förvalt-

347

 

Prop. 2015/16:57 ningslagen. Att denna förutsättning tas bort i paragrafen innebär alltså inte någon förändring i sak.

Andra stycket ändras på så sätt att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren har återkallat sitt överklagande upphävs.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

10 kap. 6 §

Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av beslut av Statens jordbruksverk.

Av ändringen i paragrafen framgår att Statens jordbruksverks beslut ska överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i hittills gällande andra stycket om överklagande till högre domstolsinstans tas bort. Motsvarande bestämmelser finns i lagen om patent- och marknadsdomstolar, se 1 kap. 3 § den lagen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

16.29Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer

5 §

Talan ska väckas vid

1.Patent- och marknadsdomstolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486), i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och i fråga om utdömande av vite,

2.Förvaltningsrätten i Stockholm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio- och tv-lagen (2010:696).

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringarna i punkt 1 innebär dels att en talan om förbud eller åläg- gande inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen, dels att en talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Som en konsekvens av detta tas tredje punkten som hittills reglerat talan om utdömande av vite bort.

 

16.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575)

 

om europabolag

 

32 §

 

Bolagsverkets beslut att skriva av en anmälan om registrering eller att vägra

348

registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller

verkets beslut i ett tillståndsärende enligt 11 §, verkets beslut om att vägra att Prop. 2015/16:57 utfärda ett intyg enligt 6 eller 15 § samt verkets beslut enligt 28 eller 31 §. Ett

beslut av Bolagsverket att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att Bolagsverkets beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av Bolagsverket som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Paragrafens tredje stycke motsvarar hittillsvarande andra stycket andra meningen.

Paragrafens hittillsvarande tredje och fjärde stycke flyttas till en ny 33 §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

33 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 29 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 29 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då bolaget fick del av beslutet. Ett beslut enligt 29 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut angående säte och huvudkontor i olika stater.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar hittillsvarande 32 § tredje och fjärde styckena.

16.31Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

8 kap. 3 §

En talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. En sådan talan får väckas

1.i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 2 kap. 4–7 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknads- föringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna

 

information om företagsförsäkring. Genom hänvisningar i 17 kap. 8 §

349

 

Prop. 2015/16:57 och 18 kap. 6 § är paragrafen tillämplig även vid viss gruppskade- försäkring och kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att en talan om åläggande enligt paragrafen inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

10 kap. 12 §

En talan om åläggande enligt 11 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. En sådan talan får väckas

1.i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 4–8 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknads- föringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information om individuell personförsäkring till annan än konsument eller dödsbo. Genom hänvisningar i 19 kap. 8 § och 20 kap. 6 § är para- grafen tillämplig även vid gruppersonförsäkring och kollektivavtals- grundad personförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att en talan om åläggande enligt paragrafen inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

16.32Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

31 kap. 2 §

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5.beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av en firma enligt 27 kap. 2 § överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.

350

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets Prop. 2015/16:57 beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket 5 innebär att det hänvisas till andra stycket i fråga om överklagande av vissa registreringsbeslut.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att Bolagsverkets beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Det kan undantagsvis tänkas uppkomma en situation då Bolagsverket avslår en anmälan om nybildning av ett aktiebolag på grund av att bolaget inte angett någon godtagbar firma. Även ett sådant beslut innebär en vägran att registrera en firma. Vad som anges om firma gäller även bifirma (jfr

1§ FL).

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

16.33Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.

15 §

Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. En talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag förs vid Patent- och marknadsdom- stolen av Konkurrensverket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringarna i paragrafen innebär att en talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknads- domstolen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16 §

Ett beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 11 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. I fråga om rättegångskostnader i ett sådant ärende ska 31 kap. rättegångsbalken tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konkurrens- verkets beslut om åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringarna i paragrafen innebär att Konkurrensverkets beslut om åläggande inte längre överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen. Upplysningen om att ärendelagen ska tillämpas vid handläggningen i Marknadsdomstolen tas bort. Att ärendelagen är tillämplig vid Patent- och marknadsdomstolens handläggning av ett från Konkurrensverket överklagat beslut framgår av 3 kap. 2 § första stycket lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

351

Prop. 2015/16:57

352

16.34Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet

5 §

En talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.

En sådan talan får väckas av

1.en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,

2.en sammanslutning av näringsidkare, eller

3.en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare.

Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknads- föringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelningen av rätte- gångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsumentombudsmannen ska dock inte tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information till en franchisetagare. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att en talan om åläggande inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdom- stolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

6 §

Ett åläggande enligt 4 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

En talan om utdömande av vite väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringarna i andra stycket innebär att en talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

16.35Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

40 §

Bolagsverkets beslut att skriva av en anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller verkets beslut i ett tillståndsärende enligt 16 §, verkets beslut om att vägra utfärda ett intyg enligt 8 eller 20 § samt verkets beslut enligt 36 eller 39 §. Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut i ett ärende enligt 6 eller 13 § och Skatteverkets Prop. 2015/16:57 beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 16 a § får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att Bolagsverkets beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol utan till Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av Bolagsverket som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Paragrafens tredje stycke motsvarar hittillsvarande första stycket tredje meningen och andra stycket andra meningen.

Paragrafens hittillsvarande tredje och fjärde stycke flyttas till en ny 41 §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

41 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 37 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 37 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då europakooperativet fick del av beslutet. Ett beslut enligt 37 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut angående säte och huvudkontor i olika stater.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar hittillsvarande 40 § tredje och fjärde styckena.

16.36Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

36 §

För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall gäller bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om kvarstad för att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Ändringarna i paragrafen är endast språkliga.

Behörig domstol

46 a §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål om

1.förbud som avses i 23 §,

2.åläggande som avses i 24 eller 25 §,

3.marknadsstörningsavgift enligt 29 §,

4.kvarstad enligt 36 §,

5. skadestånd enligt 37 §,

353

Prop. 2015/16:57 6. utdömande av vite enligt 49 §, och

7. oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning enligt 66 §.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

I paragrafen räknas de mål som omfattas av Patent- och marknads- domstolens exklusiva behörighet upp. Uppräkningen är uttömmande. Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar de mål som enligt hittills gällande ordning har handlagts av Stockholms tingsrätt respektive Marknadsdomstolen som första instans. Patent- och marknadsdomstolen är således rätt domstol i mål om förbud mot viss marknadsföring eller åläggande att lämna information eller tillhandahålla tekniska hjälpmedel (se punkterna 1 och 2). Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar också mål om marknadsstörningsavgift och frågor om kvarstad i sådana mål (se punkterna 3 och 4), mål om skadestånd (se punkten 5) och mål om utdömande av vite (se punkten 6). Patent- och marknads- domstolen är även behörig att med avseende på en främmande stat besluta om utplånande eller ändring av vilseledande framställning på en vara (se punkten 7).

47 §

En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller

3.en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om förbud och åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår fort- sättningsvis av 46 a §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

48 §

En talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks av Konsumentombuds- mannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknads- föringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om marknadsstör- ningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår fort- sättningsvis av 46 a §.

Tredje stycket med bestämmelser om behörig domstol i fråga om ansökan om kvarstad tas bort. Motsvarande reglering finns i stället i 36 §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

354

49 §

Prop. 2015/16:57

En talan om utdömande av vite får väckas av den som har begärt vites- föreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår fort- sättningsvis av 46 a §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

Överklagande av vissa beslut

51 §

Konsumentombudsmannens beslut enligt 42–44 §§ samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konsument- ombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringarna i paragrafen innebär att ett överklagande inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.

52 §

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i Patent- och marknads- överdomstolen anses röra en åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att vissa beslut får överklagas särskilt och hur ett överklagande ska handläggas. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det är Patent- och marknadsöverdomstolen som är behörig domstol i andra instans, se 1 kap. 3 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Det hittills gällande första stycket angående överklagande av tingsrätts domar och beslut tas bort. Hur Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas regleras i stället i 1 kap. 3 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Handläggningen i domstolen

59 §

Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.

I mål om skadestånd enligt 37 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig processlag i mål enligt marknadsföringslagen. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

355

Prop. 2015/16:57 Ändringen i första stycket innebär att det numera utan undantag fram- går av paragrafen i vilka mål rättegångsbalkens bestämmelser om indis- positiva tvistemål ska tillämpas.

Bestämmelserna i det hittills gällande tredje stycket om tillämplig processlag i ärenden tas bort. Vilka processuella regler som ska tillämpas i dessa fall framgår i stället av 3 kap. 1 § lagen om patent- och marknads- domstolar.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

61 §

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombuds- mannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om underrättelse till Konsument- ombudsmannen. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Bestämmelsen i det hittills gällande andra stycket om att tingsrätten ska underrätta Marknadsdomstolen om att ett mål om marknadsstör- ningsavgift eller skadestånd har väckts tas bort.

66 §

Regeringen får med avseende på en främmande stat bestämma att följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungs- beteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

En talan om en åtgärd enligt andra stycket väcks av Konsumentombuds- mannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara som talan avser.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot en vara som är producerad i en främmande stat. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i tredje stycket innebär att bestämmelsen om behörig domstol tas bort. Vilken domstol som är behörig framgår fortsättningsvis av 46 a §.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16.37Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

3 kap. 2 §

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

356

Paragrafen reglerar den subsidiära talerätten i fråga om ett åläggande. Prop. 2015/16:57 Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig framgår av 8 kap. 1 §.

3 kap. 3 §

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Domstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Paragrafen anger förutsättningarna för att besluta om ett interimistiskt åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är Marknadsdomstolen utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för en talan om åläggande, se 8 kap. 1 §.

3 kap. 5 §

Domstolen får på talan av Konkurrensverket besluta att ett företag ska betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.

Avgiften tillfaller staten.

Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämnings- ansökan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om konkurrensskadeavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är Stockholms tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för en talan om konkurrensskadeavgift, se 8 kap. 1 §.

3 kap. 15 §

På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget ska Konkurrensverket i ett beslut förklara om förutsättningarna för eftergift enligt 12 § första stycket är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för verket och domstol i mål enligt 5 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om eftergift av konkurrensskade- avgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen som är behöriga domstolar för mål och ärenden enligt konkurrenslagen. Genom ändringen blir Konkurrensverkets beslut i fråga om huruvida förutsättningarna för eftergift av konkurrensskadeavgift enligt 12 § är uppfyllda bindande för de domstolar som kan pröva en talan om sådan avgift enligt 5 §.

3 kap. 19 §

Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Det som

357

Prop. 2015/16:57 där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller i stället avgifts- föreläggande respektive företag.

Den som vill klaga ska göra det skriftligen till Patent- och marknadsdomstolen inom ett år från det att föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett avgifts- föreläggande är Konkurrensverket motpart.

Om ett avgiftsföreläggande har undanröjts, får företaget inte därefter åläggas skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i andra stycket innebär att en klagan inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

3 kap. 21 §

För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall gäller bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad för att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Bestämmelsen i den hittills gällande tredje meningen om behörig domstol för en ansökan om kvarstad som görs innan en talan om konkurrensskadeavgift har väckts tas bort. Eftersom Patent- och marknadsdomstolen är en särskild domstol med behörighet avseende konkurrensskadeavgift framgår det av 15 kap. 5 § RB att domstolen också är behörig att pröva en sådan ansökan (se Fitger m.fl., Rättegångs- balken I, s. 15:25 f.)

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

3 kap. 32 §

Konkurrensverket får väcka talan om förbud enligt 27 § eller omprövning enligt 31 § andra stycket. En talan om omprövning av ett meddelat förbud får också väckas av den som förbudet riktar sig mot.

Om Konkurrensverket för ett visst fall beslutar att inte väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som berörs av förfarandet eller av verksamheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om konkurrens- begränsande offentlig säljverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig framgår av 8 kap. 1 §.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

4 kap. 13 §

Om Konkurrensverket inom den i 11 § angivna fristen har beslutat om särskild undersökning, får verket väcka talan om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §.

358

Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

Om Konkurrensverket har beslutat att lämna en företagskoncentration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnats av en part eller annan medverkande i koncentrationen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Konkurrensverkets talan om förbud eller åläggande mot en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig framgår av 8 kap. 1 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

4 kap. 14 §

På begäran av Konkurrensverket får Patent- och marknadsdomstolen förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs även dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.

Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för förlängning av den frist inom vilken Konkurrensverket ska väcka talan mot en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i paragrafen innebär att en begäran om förlängning av fristen inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.

4 kap. 15 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts.

Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.

Paragrafen anger inom vilken tid första instans ska meddela dom i ett mål om förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentra- tion. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Ändringen i första stycket innebär att paragrafen inte längre anger vid vilken domstol en talan om förbud eller åläggande ska väckas. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig framgår av 8 kap. 1 §.

4 kap. 16 §

Om Patent- och marknadsdomstolens dom överklagas, ska Patent- och marknadsöverdomstolen avgöra målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Bestämmelserna i 15 § andra stycket gäller också för

Patent- och marknadsöverdomstolens prövning.

Prop. 2015/16:57

359

Prop. 2015/16:57 Paragrafen anger inom vilken tid andra instans ska meddela dom i ett mål om förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen utan Patent- och mark- nadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen som är behöriga domstolar i mål om förbud eller åläggande med anledning av en företags- koncentration.

4 kap. 21 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

En talan om omprövning ska väckas av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av ett förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Ändringen i andra stycket innebär att paragrafen inte längre anger vid vilken domstol en talan om omprövning ska väckas. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig framgår av 8 kap. 1 §.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

5 kap. 3 §

Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om

1.det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2.företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3.vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att en ansökan om tillstånd för en platsundersökning inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.

5 kap. 11 §

Åtgärder enligt 1 eller 6 § första stycket får inte avse en skriftlig handling

1.vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och

2.som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.

Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en under- sökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen av Konkurrensverket.

360

Domstolen ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av Prop. 2015/16:57 Konkurrensverkets undersökning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handlingar som inte får ingå i Konkurrensverkets undersökningar. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i andra stycket innebär att frågan om en handling ska undantas från Konkurrensverkets undersökning inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.

I tredje stycket ersätts hänvisningen till tingsrätten med en hänvisning till domstolen som en anpassning till den nya prövningsordningen.

5 kap. 18 §

Frågor om förhandsgodkännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Patent- och marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrens- verket.

Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.

Paragrafen reglerar domstolsprövningen av frågor om förhandsgod- kännande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att frågor om förhandsgodkännande inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och mark- nadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

5 kap. 20 §

Efter en begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Patent- och marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om

1.det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och

2.det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för Konkurrensverket att bistå annan stat med genomförande av en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att frågan om tillstånd för Konkurrensverket enligt paragrafen inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.

6 kap. 2 §

En talan om att döma ut vite som har förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.

361

Prop. 2015/16:57 Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig framgår av 8 kap. 1 §.

Andra stycket som anger att Stockholms tingsrätt alltid är behörig att pröva en talan om utdömande av vite tas bort, eftersom Patent- och mark- nadsdomstolen är ensam behörig att pröva en sådan talan.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

7 kap. 1 §

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen:

1.åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,

2.ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,

3.beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,

4.förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,

5.ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och

6.återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag får inte överklagas.

Paragrafen anger vilka av Konkurrensverkets beslut som får överklagas till domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i första stycket innebär att Konkurrensverkets beslut inte längre ska överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen.

7 kap. 2 §

Beslut av Patent- och marknadsdomstolen i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av interimistiska beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är Stockholms tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för konkurrensrättsliga mål, se 8 kap. 1 §.

Bestämmelserna i de hittills gällande första och andra styckena om överklagande av Stockholms tingsrätts domar och beslut till Marknads- domstolen tas bort. Hur Patent- och marknadsdomstolens beslut får över- klagas framgår i stället av 1 kap. 3 § lagen om patent- och marknads- domstolar.

Behörig domstol

8 kap. 1 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål om 1. åläggande som avses i 3 kap. 2 §,

2. konkurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 §,

3. kvarstad enligt 3 kap. 21 §,

4. skadestånd enligt 3 kap. 25 §,

5. förbud som avses i 3 kap. 27 och 31 §§ och 32 § andra stycket,

362

6. förbud eller åläggande som avses i 4 kap. 13, 17, 20 och 21 §§, och

Prop. 2015/16:57

7. utdömande av vite enligt 6 kap. 2 §.

 

En talan enligt första stycket 4 får även väckas vid en tingsrätt som är behörig

 

enligt 10 kap. rättegångsbalken.

 

Paragrafen, som får nytt innehåll, innehåller bestämmelser om behörig

 

domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

 

I första stycket finns en uppräkning av de olika slags mål som omfattas

 

av Patent- och marknadsdomstolens behörighet. Uppräkningen är

 

uttömmande. Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar de

 

mål som enligt hittills gällande ordning har handlagts av Stockholms

 

tingsrätt respektive Marknadsdomstolen som första instans. Patent- och

 

marknadsdomstolen är således rätt domstol i mål om åläggande eller

 

konkurrensskadeavgift med anledning av överträdelse av förbuden mot

 

konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande

 

ställning (se punkterna 1–3). Patent- och marknadsdomstolens behörighet

 

omfattar även mål om förbud eller omprövning av förbud mot

 

konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet (se punkten 5). Patent-

 

och marknadsdomstolen är vidare behörig när det gäller mål om förbud

 

eller åläggande mot en företagskoncentration och om omprövning av ett

 

sådant förbud eller åläggande (se punkten 6). Även mål om skadestånd

 

(se punkten 4) och mål om utdömande av vite (se punkten 7) omfattas av

 

domstolens behörighet. Sedan tidigare gäller att om målet rör frågan om

 

ett avtals eller avtalsvillkors ogiltighet på konkurrensrättslig grund

 

tillämpas allmänna forumregler. Detta gäller även fortsättningsvis.

 

Behörigheten är med undantag för de mål som anges i punkten 4

 

exklusiv, se andra stycket.

 

Enligt andra stycket får en talan om skadestånd även väckas vid en

 

tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forumregler. Genom att

 

tingsrätt alltjämt är behörig att pröva en talan om skadestånd enligt 3 kap.

 

25 § är det även fortsättningsvis möjligt att föra en sådan talan i form av

 

en grupptalan (jfr 2 § lagen [2002:599] om grupprättegång).

 

Det hittills gällande första stycket, som innehåller en övergripande be-

 

stämmelse om tillämplig processlag, tas bort. Grundläggande bestäm-

 

melser om tillämplig processlag i konkurrensrättsliga mål finns i stället i

 

3 kap. 1 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.

 

Även det hittills gällande andra stycket om ärendelagens tillämpning

 

tas bort. Att ärendelagen är tillämplig när Konkurrensverkets beslut över-

 

klagas till Patent- och marknadsdomstolen framgår i stället av 3 kap. 2 §

 

första stycket lagen om patent- och marknadsdomstolar. Att ärendelagen

 

är tillämplig vid handläggningen av ärenden som inleds genom en

 

ansökan till Patent- och marknadsdomstolen framgår av 2 §.

 

8 kap. 2 §

Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i

-3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket,

-3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och

-4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.

Bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.

363

Prop. 2015/16:57 Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig processlag. Över- vägandena finns i avsnitt 9.1.

I första stycket räknas de måltyper upp som ska handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om indispositiva tvistemål. Av 3 kap. 1 § lagen om patent- och marknadsdomstolar följer att mål om skade- stånd enligt 3 kap. 25 § handläggs enligt rättegångsbalkens bestämmelser om dispositiva tvistemål liksom att mål om utdömande av vite handläggs enligt bestämmelserna i rättegångsbalken om brottmål (jfr för vites- målens del hittillsvarande 8 kap. 4 §).

Andra stycket, som är nytt, innehåller en bestämmelse om att ärende- lagen ska tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.

8 kap. 3 §

I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap. 19 § tillämpas följande bestämmelser.

Vid handläggningen i Patent- och marknadsdomstolen tillämpas 52 kap. 2, 3 och 5–12 §§ rättegångsbalken. Bestämmelser som avser hovrätt gäller i stället för Patent- och marknadsdomstolen.

I fråga om överklagande av Patent- och marknadsdomstolens beslut med anledning av klagan på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångs- balken. Det som där sägs om hovrätten gäller i stället Patent- och marknads- överdomstolen.

Domstolen får besluta att ett avgiftsföreläggande tills vidare inte får verkställas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid en talan om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringarna i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen utan Patent- och mark- nadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen som är behöriga domstolar för mål om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande, se 1 § och 1 kap. 3 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Övriga ändringar är endast språkliga.

16.38Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter

16 §

Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3–4.2 i förordning (EG) nr 1107/2006 får åläggas att erbjuda transporterna i fråga. Åläggandet får förenas med vite.

Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som erbjuder priser på ett diskriminerande sätt i strid med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1008/2008 får förbjudas att göra det. Förbudet får förenas med vite.

En talan om åläggande enligt första stycket och förbud enligt andra stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.

364

Paragrafen innehåller bestämmelser om marknadsrättsliga sanktioner vid Prop. 2015/16:57 överträdelser av vissa konsumenträttsliga bestämmelser i två EU-

förordningar. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i tredje stycket innebär att en talan om åläggande eller förbud inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

16.39Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden

4 §

Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

En talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid Patent- och marknadsdomstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i andra stycket innebär att en talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdom- stolen. Hittillsvarande andra stycket andra meningen, som anger att Stockholms tingsrätt alltid är behörig att pröva en talan om utdömande av vite tas bort, eftersom Patent- och marknadsdomstolen är ensam behörig att pröva en sådan talan.

5 §

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. I fråga om rättegångskostnader tillämpas 31 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i paragrafen innebär att Konkurrensverkets beslut inte längre överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknads- domstolen. Vidare tas bestämmelsen om tillämplig processlag bort. Att ärendelagen är tillämplig framgår av 3 kap. 2 § första stycket lagen om patent- och marknadsdomstolar.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

365

Prop. 2015/16:57

366

16.40Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare

1 §

Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är

1.justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,

2.president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,

3.lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,

4.tekniska råd,

5.patentråd,

6.ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen,

7.ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde genom en uppräkning av de olika slag av ordinarie domare som finns. Övervägandena finns i avsnitt 11.

I punkt 5, som får ett nytt innehåll, återfinns de tekniskt kunniga domarna i patent- och marknadsdomstolarna; patentråden. De hittills gällande punkterna 5 och 7, som räknar upp de ordinarie domarna i Marknadsdomstolen respektive Patentbesvärsrätten, tas bort. I övrigt ändras paragrafen endast redaktionellt.

16.41Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Överlämnande till domstol

3 kap. 13 §

Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet avser endast en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och regist- reringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registrerings- verket överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt över- lämnande i rätt tid, ska ärendet skrivas av i den del det är bestritt.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 j § FL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Vilken domstol som är behörig framgår av 10 kap. 6 §.

3 kap. 14 §

En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 13 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1.att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3. vad en sådan begäran ska innehålla, och

Prop. 2015/16:57

4. vad som i övrigt anges i 13 §.

 

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 k § FL, se författnings-

 

kommentaren till den paragrafen.

 

3 kap. 16 §

 

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om återvinning.

 

En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en

 

månad från dagen för beslutet.

 

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registre-

 

ringsverket överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska verket avvisa

 

ansökan.

 

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 m § FL, se författnings-

 

kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol

 

finns i 10 kap. 6 §.

 

Den fortsatta handläggningen i domstolen

 

3 kap. 19 §

 

Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan

 

om administrativ hävning kom in till Patent- och registreringsverket. De hand-

 

lingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska

 

anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

 

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 p § FL, se författnings-

 

kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol

 

finns i 10 kap. 6 §.

 

3 kap. 21 §

 

Om ett ärende har överlämnats till domstolen ska käranden betala föreskriven

 

tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

 

balken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

 

Om ett mål där Patent- och registreringsverket har beslutat om hävning avvisas

 

av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen

 

samtidigt undanröja Patent- och registreringsverkets beslut.

 

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 r § FL, se författnings-

 

kommentaren till den paragrafen.

 

8 kap. 3 §

 

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6–8 §§, eller av

 

den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken, får

 

domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång

 

att fortsätta med det.

 

Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medverkan

 

till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att

 

fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till

 

varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet

 

slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud

 

meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle

 

medföra risk för skada.

 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse

 

till intrång.

367

Prop. 2015/16:57

368

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen.

9 kap. 3 §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 10 kap. 6 §.

9 kap. 6 §

Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under en rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 10 kap. 6 §.

10 kap. 6 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1.mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2.mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångs-

undersökning.

Paragrafen, vars första stycke utformas enligt Lagrådets förslag, Prop. 2015/16:57 innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i

avsnitt 5.3.2, 6 och 7.1.

I en ny första punkt i första stycket anges att Patent- och marknads-

 

domstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål och

 

ärenden enligt lagen med undantag för arbetstvister. I en ny andra punkt

 

anges att domstolen på samma sätt är behörig att handlägga vissa mål

 

enligt EG-förordningen om gemenskapsvarumärken, som enligt hittills-

 

varande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt. Domstolens behörig-

 

het är exklusiv. Såvitt avser tvistemål och ärenden är det grunden för

 

talan eller ansökan som är styrande för bedömningen av om domstolen är

 

behörig eller inte. Om grunden aktualiserar en tillämpning av lagen ska

 

målet eller ärendet prövas av Patent- och marknadsdomstolen. När det

 

gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om

 

domstolen är behörig. Patent- och marknadsdomstolen ska självmant

 

pröva frågan om ett mål eller ärende omfattas av domstolens behörighet.

 

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol bl.a. när det gäller mål

 

om hävning av varumärkesregistrering. Detta gäller oavsett om

 

förfarandet inletts direkt i domstol eller om förfarandet inletts som ett

 

ärende om administrativ hävning vid Patent- och registreringsverket och

 

sedan överlämnats till domstolen (se 3 kap. 5 §). Även brottmål och

 

tvistemål om varumärkesintrång (se bl.a. 8 kap. 1, 3 och 4 §§) liksom

 

mål och ärenden som rör informationsföreläggande eller intrångs-

 

undersökning (se 9 kap. 1 och 5 §§) omfattas av domstolens behörighet.

 

Patent- och marknadsdomstolen är också behörig att pröva överklagande

 

av Patent- och registreringsverkets slutliga beslut och beslut i ärenden

 

om administrativ hävning (se 10 och 11 §§). För mål om bättre rätt till ett

 

varumärke (se bl.a. 2 kap. 21 §) gäller dock allmänna forumregler.

 

I andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt

 

övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en

 

fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om

 

parterna har ingått ett skiljeavtal. Bestämmelsen motsvarar i sak hittills

 

gällande 9 kap. 3 § första stycket andra meningen och 6 § första stycket

 

andra meningen.

 

10 kap. 10 §

 

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får

 

överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för

 

beslutet.

 

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas

 

endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en

 

internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

 

Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får

 

överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt

 

beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkes-

 

registrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den

 

internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.

 

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en

 

registrering.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings-

 

myndighetens slutliga beslut i ärenden om såväl nationell som inter-

369

 

Prop. 2015/16:57 nationell varumärkesregistrering. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2, 6 och 9.4.1.

Ändringen i första stycket innebär att Patent- och registreringsverkets beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till Patent- och marknadsdomstolen.

Ändringarna i tredje stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren har återkallat sin talan tas bort.

Att Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen regleras i lagen om patent- och marknads- domstolar, se 1 kap. 3 § den lagen. Hittillsvarande fjärde stycket om överklagande upphävs.

10 kap. 11 §

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av registrering som får överklagas och hur överklagande ska gå till. Övervägandena framgår av 5.3.2 och 6.

Ändringen i paragrafen är en anpassning till att det inte längre är tingsrätt utan Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för frågor rörande administrativ hävning, se även 6 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

16.42Förslag till lag om ändring i lagen (2014:434) om ändring i patentlagen (1967:837)

57 e §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får över- klagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rätte- gångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 65 §. Paragrafen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

59 b §

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

370

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författnings- kommentaren till den paragrafen. Bestämmelser om behörig domstol finns i 65 §. Paragrafen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

65 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om inte något annat följer av 65 a §. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tilläm- pas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsunder- sökning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Paragrafen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och 6.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och mark- nadsdomstolen är exklusivt behörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt lagen, om inte något annat följer av 65 a §. Av 65 a § framgår att svensk domsrätt saknas om den enhetliga patentdomstolen är ensam behörig enligt avtalet om en enhetlig patentdomstol.

Såvitt avser tvistemål och ärenden är det grunden för talan eller ansökan som är styrande för bedömningen av om Patent- och marknadsdomstolen är behörig eller inte. Om grunden aktualiserar en tillämpning av lagen ska målet eller ärendet prövas av Patent- och marknadsdomstolen. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig. Patent- och marknadsdomstolen ska självmant pröva frågan om ett mål eller ärende omfattas av domstolens behörighet.

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar bl.a. de mål som enligt hittills gällande ordning omfattats av Stockholms tingsrätts exklusiva behörighet. Patent- och marknadsdomstolen är således rätt domstol i mål som gäller patents ogiltighet eller överföring av patent (se 52 och 53 §§), meddelande av tvångslicens och fastställande av nya villkor för eller upphävande av en sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol i mål som gäller patentintrång (se bl.a. 57, 57 b och 58 §§), fastställande enligt 63 § och bestämmande av ersättning enligt 78 §. Även mål och ärenden som rör informationsföreläggande eller intrångsundersökning omfattas av domstolens behörighet (se 57 c och 59 a §§). Av andra meningen framgår att Patent- och marknadsdomstolens behörighet också omfattar mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning. Med detta avses

Prop. 2015/16:57

371

Prop. 2015/16:57 endast tvister under ansökningsstadiet och inte tvister om rätten till ett redan meddelat patent. Om ett patent har meddelats någon som vid tiden för beslutet inte var berättigad till patentet kan talan om ogiltigförklaring eller överföring av patent föras vid Patent- och marknadsdomstolen med stöd av 52 § respektive 53 §. Om tvisten gäller bättre rätt till ett redan meddelat patent på grund av en omständighet som har inträffat efter att patentet meddelats gäller däremot, liksom enligt hittillsvarande ordning, allmänna forumregler. Detsamma gäller för tvister som rör licensavtal.

Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar även vissa mål som enligt hittills gällande ordning inte omfattats av Stockholms tingsrätts exklusiva behörighet. Det gäller bl.a. mål om försummelse att lämna uppgifter som avses i 56 §.

I andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal.

16.43Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

17 §

Ett yrkande om näringsförbud enligt 7 § får framställas av Konkurrensverket. Yrkandet får framställas i ett mål om konkurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 §

konkurrenslagen (2008:579). Om inte något annat följer av denna lag, ska bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas. Vid omröstning i rätten gäller 29 kap. rättegångsbalken.

Om Konkurrensverket inte för talan om konkurrensskadeavgift, får verket i stället framställa ett yrkande om näringsförbud genom ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörighet att ansöka om näringsförbud i vissa fall och om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5 och 6.

Ändringen i tredje stycket innebär att en ansökan om näringsförbud inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och mark- nadsdomstolen. Den hittillsvarande bestämmelsen om överklagande tas bort. Bestämmelser om överklagande av Patent- och marknadsdom- stolens avgöranden finns i stället i 1 kap. 3 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

18 §

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, ska ett sådant ärende om näringsförbud som avses i 16 § och 17 § tredje stycket handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Tingsrätten eller Patent- och marknadsdomstolen ska hålla sammanträde, om detta inte är uppenbart obehövligt.

Vid sammanträdet ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämnde- män. Ärendet ska avgöras i samma sammansättning. I fall som avses i 17 § tredje stycket ska Patent- och marknadsdomstolen vara sammansatt på det sätt som

anges i 4 kap. 8 § lagen (2016:000) om patent- och marknadsdomstolar.

372

Vid omröstning i rätten gäller 29 kap. rättegångsbalken.

Prop. 2015/16:57

Utöver vad som följer av lagen om domstolsärenden får rätten besluta om nytt

 

vitesföreläggande eller hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en

 

senare dag, om den som ansökan riktas mot trots föreläggande om personlig

 

inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av ärenden om

 

näringsförbud, sammanträde och rättens sammansättning.

 

Ändringarna i andra och tredje styckena är en anpassning till att det är

 

Patent- och marknadsdomstolen som är behörig domstol för ansökningar

 

om näringsförbud enligt 17 § tredje stycket.

 

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

 

31 §

 

I ärenden om upphävande av näringsförbud tillämpas 16 § första och andra

 

styckena, 17 § tredje stycket och 18 § tredje och fjärde styckena om ansökan om

 

förbud.

 

Ett ärende om upphävande av näringsförbud ska tas upp av den domstol som

 

tidigare har handlagt målet eller ärendet om näringsförbud. Rör ärendet inte upp-

 

hävande av ett förbud enligt 7 §, får det även tas upp av rätten i den ort där

 

sökanden har sin hemvist, om rätten med hänsyn till utredningen, kostnaderna

 

och andra omständigheter finner det lämpligt.

 

I ärendet är den myndighet som har yrkat näringsförbud eller myndigheten i

 

den ort där sökanden har sin hemvist motpart till sökanden.

 

Ett ärende om upphävande av förbud får avgöras utan sammanträde, om saken

 

ändå kan utredas tillfredsställande.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av ärenden om

 

upphävande av näringsförbud.

 

Ändringen i andra stycket är en anpassning till att det är Patent- och

 

marknadsdomstolen som är behörig domstol för ansökningar om närings-

 

förbud enligt 17 § tredje stycket.

 

16.44Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

5 §

Andra skyldigheter än att lämna information föreskrivs för järnvägsföretag, biljettutfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, resebyråer och terminaloperatörer i

1.artiklarna 9.1–9.4, 18.3–18.5, 19, 22.1, 23, 24, 27 och 28 i tågpassagerarför- ordningen,

2.artiklarna 4, 7–8.4, 9.1, 10–13.2, 15.4 och 24 i fartygspassagerarförordning- en, och

3.artiklarna 4, 8, 9, 10.1, 10.3, 10.4, 11.1, 13–15, 17.3, 26 och 27 i busspassa- gerarförordningen.

Den som inte fullgör en sådan skyldighet får åläggas att göra det. Åläggandet får förenas med vite. En talan om ett sådant åläggande väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.

373

Prop. 2015/16:57 I ett tillsynsärende om en skyldighet som avses i första stycket tillämpas 42– 45 §§ marknadsföringslagen (2008:486) och det som i övrigt gäller enligt den lagen vid tillämpning av de bestämmelserna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att lämna information i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Ändringen i andra stycket innebär att en talan om åläggande inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknads- domstolen.

374

Sammanfattning av departementspromemorian Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2)

Prop. 2015/16:57

Bilaga 1

Immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga frågor är av stor betydelse för bl.a. en effektiv konkurrens och ett starkt konsumentskydd. Det är viktigt att domstolsprövningen på dessa rätts- områden lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet och att det finns en god och enhetlig prejudikatbildning.

De aktuella målen och ärendena tillhör de mest komplicerade och omfattande som handläggs i domstol. De rättsliga och principiella sam- banden mellan dem är tydliga samtidigt som domstolsprövningen är utspridd på flera olika domstolar. Den splittrade prövningen och det låga målantalet försämrar möjligheten att handlägga målen och ärendena effektivt och med hög kvalitet.

I promemorian bedöms att en enhetlig och koncentrerad domstols- prövning på de aktuella rättsområdena är nödvändig. Det föreslås att domstolsprövningen sker samlat i en särskild domstol i första instans (Patent- och marknadsdomstolen) och en särskild domstol i andra instans (Patent- och marknadsöverdomstolen). Stockholms tingsrätt ska vara Patent- och marknadsdomstol och Svea hovrätt ska vara Patent- och marknadsöverdomstol. Högsta domstolen ska som sista instans ha ansvar för prejudikatbildningen. Som en konsekvens av förslaget ska Patent- besvärsrätten och Marknadsdomstolen upphöra.

I promemorian föreslås vidare en ny lag om patent- och marknadsdom- stolar bl.a. med regler om tillämplig processlag, domstolarnas sammansättning och förfarandet.

Den nya domstolsordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.

375

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

376

Lagförslag i departementspromemorian Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2)

Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.

2 § Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt. Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.

3 § Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut får överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.

4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1.lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2.lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877), samt

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1986:436) om näringsförbud, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser, lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter och lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.

5 § Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende dom eller beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller avseende avgörande av förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser en dom och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.

6 § För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns en konsumentombudsman.

Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.

2 kap. Ledamöter

1 § I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och mark- nadsöverdomstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.

I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter samt nämndemän.

Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.

Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3 § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarie för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöver- domstolen.

Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses gälla i det pågående målet eller ärendet.

Tekniska och ekonomiska experter ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

4 § En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

5 § En nämndeman i Patent- och marknadsdomstolen ska vara nämndeman i Stockholms tingsrätt.

En nämndeman i Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara nämndeman i Svea hovrätt.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

377

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

378

3 kap. Förfarandet

Handläggning av mål

1 § Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.

Handläggning av ärenden

2 § Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna eller annan lag.

Att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan är särskilt reglerat.

3 § Ett beslut av Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock tillåta att ett beslut överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

Handläggning av mål om utdömande av vite

4 § Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Förening av mål och ärende

5 § Även i andra fall än som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna lag med den begränsning som framgår av andra stycket handläggas gemensamt i en rättegång, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt.

Mål och ärende som har förenats kan åter särskiljas, om det finns skäl för det.

Mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap får inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.

Omröstning

6 § Om både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna leda¬möterna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna.

Preklusion

7 § Bestämmelserna i 42 kap. 15 och 15 a §§ samt 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i ärenden.

Förhör med part under sanningsförsäkran

8 § I ett ärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen

Mål

1 § Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

2 § I ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

3 § Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

4 § I mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Ärenden

5 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara

teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får

379

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

380

rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får rätten bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.

6 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara ekonomisk expert. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får rätten bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

7 § Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestäm-mer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

Förhinder för ledamot

8 § Om Patent- och marknadsdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen

Mål

1 § Vid prövning i sak av ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter eller ekonomiska experter, om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter eller ekonomiska experter.

Patent- och marknadsöverdomstolen är domför utan tekniska ledamöter eller ekonomiska experter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.

Ärenden

2 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter.

Om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i rätten i Patent- och marknadsdomstolen ska teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå

i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna domare.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.

Särskilda rättsmedel

3 § Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 får en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.

Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 får en ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

4 § Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

Förhinder för ledamot

5 § Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

381

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1949:345) om rätten till arbets- tagares uppfinningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

9 §1

 

 

 

I mål om tillämpningen av denna

I mål om tillämpningen av denna

lag är Stockholms tingsrätt behörig

lag

är

Patent-

och

domstol. Vid prövningen av sådant

marknadsdomstolen rätt domstol.

mål skall tingsrätten och, om talan

 

 

 

 

fullföljs,

hovrätten

ha

den

 

 

 

 

sammansättning som anges i 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt där handläggningen pågår vid ikraftträdandet, ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

1 Senaste lydelse 1992:125.

382

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 53 b, 53 e, 56 b och 58 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 b §1

På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, före- kommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

 

Talan om utdömande av vite förs

En talan om utdömande av vite

av den som har ansökt om förbudet

förs av den som har ansökt om

och ska

handläggas enligt

förbudet.

reglerna i

rättegångsbalken om

 

åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

1 Senaste lydelse 2009:109.

383

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

 

 

 

53 e §2

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

där

rättegång

om

 

intrånget

eller

överträdelsen

 

pågår. I övrigt gäller i fråga om

 

behörig domstol det som föreskrivs

 

i 58 § för där avsedda mål och i

 

rättegångsbalken om tvistemål för

 

andra fall som rör intrång eller

 

överträdelse. Det som sägs i rätte-

 

gångsbalken om

inskränkning av

 

domstols behörighet i fråga om

 

tvist som ska tas upp i annan ord-

 

ning än inför domstol ska dock inte

 

tillämpas.

 

 

 

 

Om yrkandet om informa-

Om ett yrkande om informa-

tionsföreläggande riktar sig

mot

tionsföreläggande riktar sig mot

den som är sökandens motpart i ett

den som är sökandens motpart i ett

mål om intrång eller överträdelse,

mål om intrång eller överträdelse,

ska bestämmelserna om rättegång

ska bestämmelserna om rättegång

som gäller för det målet tillämpas.

som gäller för det målet tillämpas.

Beslut

om

informationsföre-

Ett beslut om informationsföre-

läggande får överklagas särskilt.

läggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

stämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får talan föras om nytt informations- föreläggande.

56 b §3

Ett beslut om intrångsundersök-

2 Senaste lydelse 2009:109.

3 Senaste lydelse 2009:109.

384

ning meddelas av den domstol där

Prop. 2015/16:57

rättegång som rör intrånget pågår.

Bilaga 2

Om rättegång inte är inledd,

 

gäller i fråga om behörig domstol

 

det som föreskrivs i 58 § för där

 

avsedda mål och i rättegångs-

 

balken om tvistemål för andra fall

 

som rör intrång eller överträdelse.

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

om

inskränkning av domstols

 

behörighet i fråga om tvist som

 

ska

tas upp i annan ordning än

 

inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

58 §4

Rätt domstol i mål om ljudradio-

Patent- och marknadsdomstolen

eller televisionsutsändning i strid

är rätt domstol i mål enligt denna

mot denna lag är Stockholms

lag. Detsamma gäller i ärenden

tingsrätt. Detsamma gäller i mål

om informationsföreläggande.

om ersättning som avses i 17 och

 

 

 

18 §§, 26 a § första stycket eller

 

 

 

47 § och i mål i vilket motsvarande

 

 

 

ersättning begärs på grund av en

 

 

 

hänvisning i 45, 46, 48, 49 eller

 

 

 

49 a § samt i mål om ersättning för

 

 

 

utnyttjande med stöd av 42 e §

 

 

 

eller ersättning för en sådan

 

 

 

vidaresändning som avses i 42 f §.

 

 

 

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

om

inskränkning

av domstols

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

tas upp i annan ordning än inför

 

domstol ska inte tillämpas i fråga

 

om

ett yrkande om

informations-

4 Senaste lydelse 2013:691.

385

Prop. 2015/16:57

 

föreläggande eller intrångsunder-

Bilaga 2

 

sökning.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

386

Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Vad som i denna lag sägs om böter ska även gälla utdömda viten, som 1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en

rättegång,

 

 

 

2. i Sverige

har förelagts av

2. i Sverige har förelagts av

Konsumentombudsmannen,

Kon-

Konsumentombudsmannen, Kon-

kurrensverket,

Stockholms

tings-

kurrensverket eller domstol i mål

rätt i mål enligt marknadsförings-

eller ärende enligt 1 kap. 4 § 3–5

lagen (2008:486) eller Marknads-

lagen (2014:000) om patent- och

domstolen,

 

 

marknadsdomstolar, och

3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Äldre bestämmelser gäller i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts av Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen.

1 Senaste lydelse 2008:489.

387

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

388

Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)1 dels att 27, 67–69 och 75 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 26, 36, 57 b, 57 e, 59 b, 65–66 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §2

Ett slutligt beslut av patentmyn-

Ett slutligt beslut av patentmyn-

digheten om en ansökan om patent

digheten om en ansökan om patent

får överklagas av sökanden, om

och ett slutligt beslut enligt 8 b §

det har gått honom eller henne

tredje stycket får överklagas av

emot. Ett slutligt beslut enligt 8 b §

sökanden. Ett slutligt beslut om en

tredje stycket får överklagas av

invändning mot patent får över-

sökanden. Ett slutligt beslut om en

klagas av patenthavaren och invän-

invändning mot patent får över-

daren.

klagas av patenthavaren och invän-

 

daren, om det har gått den som vill

 

klaga emot. Om invändaren åter-

 

kallar sin talan, får denna ändå

 

prövas om det finns särskilda skäl.

 

Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.

Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75 §.

1Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av

27§ 2010:1395

67§ 2005:692

68§ 2013:84

69§ 1977:730

75§ 2010:1395.

2Senaste lydelse 2007:516.

 

 

 

 

 

 

 

36 §3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57

Om en del av en internationell

Om en del

av en internationell

Bilaga 2

patentansökan

 

inte

har

varit

patentansökan

 

inte

har

varit

 

föremål för internationell nyhets-

föremål för internationell nyhets-

 

granskning eller internationell för-

granskning eller internationell för-

 

beredande patenterbarhetsprövning

beredande patenterbarhetsprövning

 

på grund av att ansökningen har

på grund av att ansökningen har

 

bedömts

omfatta

av

varandra

bedömts

 

omfatta

av

 

varandra

 

oberoende

uppfinningar

och att

oberoende

uppfinningar

och

att

 

sökanden inte inom föreskriven tid

sökanden inte inom föreskriven tid

 

har betalat

tilläggsavgift

enligt

har

betalat tilläggsavgift

enligt

 

konventionen om patentsamarbete,

konventionen om patentsamarbete,

 

skall patentmyndigheten pröva om

ska

patentmyndigheten

pröva

om

 

bedömningen

var

riktig.

Om

bedömningen

var

riktig.

 

Om

 

patentmyndigheten finner att be-

patentmyndigheten finner att be-

 

dömningen var riktig, skall den del

dömningen var riktig, ska den del

 

av ansökningen som inte har varit

av ansökningen som inte har varit

 

föremål för sådan granskning eller

föremål för sådan granskning eller

 

prövning

anses

återkallad

hos

prövning

anses

återkallad

 

hos

 

patentmyndigheten, om inte sökan-

patentmyndigheten, om inte sökan-

 

den betalar föreskriven avgift till

den betalar föreskriven avgift till

 

myndigheten

inom

två

månader

myndigheten

inom

två

månader

 

från det myndigheten sände en

från det att myndigheten sände en

 

underrättelse till honom om sitt

underrättelse

till

honom

eller

 

ställningstagande. Om patentmyn-

henne om

sitt

ställningstagande.

 

digheten

finner

att

bedömningen

Om

patentmyndigheten

 

finner

att

 

inte var riktig, skall myndigheten

bedömningen inte var riktig, ska

 

fortsätta handläggningen av ansök-

myndigheten

fortsätta

 

handlägg-

 

ningen i dess helhet.

 

 

 

ningen av ansökningen i dess

 

 

 

 

 

 

 

 

 

helhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett beslut enligt första stycket,

Ett beslut enligt första stycket,

 

genom vilket

patentmyndigheten

genom

vilket

patentmyndigheten

 

har funnit att en patentansökan

har funnit att en patentansökan

 

omfattar

av

varandra oberoende

omfattar

av

varandra

oberoende

 

uppfinningar, får överklagas av

uppfinningar,

får

överklagas

av

 

sökanden. Vad som sägs i 27 §

sökanden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

första och andra styckena skall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillämpas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att betala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna beslut.

57 b §4

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör

3Senaste lydelse 1993:1406.

4Senaste lydelse 2009:111.

389

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

 

 

 

 

Talan om utdömande av vite förs

En talan om utdömande av vite

av den som har ansökt om förbudet

förs av den som har ansökt om

och

ska

handläggas enligt

förbudet.

reglerna i rättegångsbalken

om

 

åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med sådan talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

 

 

57 e §5

Ett beslut om informations-

 

föreläggande

får

meddelas

av

 

domstol som avses i 65 §.

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

5 Senaste lydelse 2009:111.

390

65 §7 rätt

domstolsärenden tillämpas. För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

Prop. 2015/16:57

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

Bilaga 2

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

 

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

 

stämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

 

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

 

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med en sådan talan får

 

 

talan föras om nytt informations-

 

 

föreläggande.

 

 

59 b §6

Ett beslut om intrångsunder- sökning meddelas av domstol som avses i 65 §.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Stockholms tingsrätt är domstol i mål som gäller

1.bättre rätt till patentsökt upp- finning,

2.patents ogiltighet eller över- föring av patent,

3.meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,

4.patentintrång,

Patent- och marknadsdomstolen

är rätt domstol i mål enligt denna lag och lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

6Senaste lydelse 2009:111.

7Senaste lydelse 1978:149.

391

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

392

5.fastställelse enligt 63 § eller

6.bestämmande av ersättning enligt 78 §.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.

66 §8

Slutliga beslut av patentmyndig- heten och beslut enligt 26 § andra och tredje styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handlingar som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sam- manträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Ett överklagande till Högsta domstolen av Patent- och marknadsdomstolens avgörande får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.

8 Senaste lydelse 1986:233.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller för mål i Högsta förvaltningsdomstolen.

3.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

393

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

394

Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknads- domstolen och som har inletts genom ett överklagande av en dom eller ett beslut av Stockholms tingsrätt ska lämnas över till Patent- och marknadsöverdomstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och marknadsdomstolen.

3.Äldre bestämmelserna gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)1 dels att 47 och 52 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 21, 22, 31, 31 b, 35 b, 35 e, 37 b och 43 §§ ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

21 §2

 

 

 

 

Talan mot slutligt beslut av

Ett slutligt beslut av regist-

registreringsmyndigheten

i

ett

reringsmyndigheten

i ett ärende

ärende angående ansökan om regi-

angående ansökan om registrering

strering av mönster får föras av

av mönster får överklagas av

sökanden, om beslutet gått honom

sökanden. Ett slutligt beslut med

emot. Ett slutligt beslut med

anledning av en invändning mot

anledning av en invändning mot

registrering

får

överklagas

av

registrering

får

överklagas

av

mönsterhavaren och invändaren.

mönsterhavaren

och

invändaren,

 

 

 

 

 

om det har gått den som vill klaga

 

 

 

 

 

emot. Återkallar invändaren sin

 

 

 

 

 

talan, får den ändå prövas, om det

 

 

 

 

 

finns särskilda skäl.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mot

beslut, varigenom

begäran

Ett beslut, genom vilket en

om återupptagning enligt 14 §

begäran om återupptagning enligt

fjärde

stycket

avslagits

eller

14 § fjärde stycket avslagits eller

yrkande om överföring enligt 17 §

ett yrkande om överföring enligt

bifallits, får talan föras av

17 § bifallits, får överklagas av

sökanden.

Den

som

framställt

sökanden. Den som framställt ett

yrkande om överföring får föra

yrkande

om

överföring

får

talan

mot

beslut

varigenom

överklaga ett beslut genom vilket

yrkandet avslagits.

 

 

 

yrkandet avslagits.

 

 

 

 

 

 

 

 

22 §3

 

 

 

 

Ett slutligt beslut av registre-

Ett slutligt beslut av registre-

ringsmyndigheten enligt 21 § får

ringsmyndigheten enligt 21 § får

överklagas till patentbesvärsrätten

överklagas till Patent- och

inom två månader från beslutets

marknadsdomstolen

inom

två

dag.

 

 

 

 

 

 

månader från dagen för beslutet.

Ett

slutligt

beslut

av

 

 

 

 

 

patentbesvärsrätten får överklagas

 

 

 

 

 

till Högsta

förvaltningsdomstolen

 

 

 

 

 

1Senaste lydelse av

47§ 2010:1397

52§ 2004:1154.

2Senaste lydelse 2002:570.

3Senaste lydelse 2010:1397.

395

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

396

inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmel- serna i 35–37 §§ förvaltnings- processlagen (1971:291) om över- klagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

31 §4

Allmän domstol ska på talan

Domstolen ska på yrkande häva

därom häva en registrering av ett

en registrering av ett mönster helt

mönster helt eller delvis, om

eller delvis, om hinder mot

hinder mot mönsterrätt har före-

mönsterrätt har förelegat enligt 1–

legat enligt 1–4 a §§ och hindret

4 a §§ och hindret fortfarande

fortfarande består eller om regist-

består eller om registrering har

rering har skett i strid med 13 §

skett i strid med 13 § andra

andra stycket.

stycket.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i mönsterrätten.

När domen vunnit laga kraft ska

När domen har vunnit laga kraft

den sändas till registrerings-

ska den sändas till registrerings-

myndigheten för anteckning i

myndigheten för

anteckning i

mönsterregistret.

mönsterregistret.

 

31 b §5

 

Allmän domstol kan förklara en

En mönsterrätt

får förklaras

mönsterrätt ogiltig även efter det

ogiltig av domstol även efter det

att den har upphört eller uppgivits.

att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om sådan talan skall

I fråga om sådan talan ska

bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

35 b §6

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden

4Senaste lydelse 2012:447.

5Senaste lydelse 2002:570.

6Senaste lydelse 2009:112.

intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett

Prop. 2015/16:57

sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om

Bilaga 2

inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

 

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om

 

försök eller förberedelse till intrång.

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer

 

säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.

 

Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria

 

honom eller

henne från

detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller

 

2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om

 

den inte har godkänts av svaranden.

 

 

 

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats

 

enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

 

 

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt

 

i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens

 

bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

 

balken.

 

 

 

 

 

 

 

 

Talan om utdömande av vite förs

En talan om utdömande av vite

 

av den som har ansökt om förbudet

förs av den som har ansökt om

 

och

ska

handläggas

enligt

förbudet.

 

 

reglerna

i

rättegångsbalken

om

 

 

 

åtal för brott för vilket svårare

 

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

 

samband med sådan talan får

 

 

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

35 e §7

 

 

Ett beslut om informations-

 

 

 

föreläggande får meddelas av den

 

 

 

domstol

där

rättegång

om

 

 

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

 

 

fråga om behörig domstol det som

 

 

 

föreskrivs i 43 och 52 §§ för där

 

 

 

avsedda mål och i rättegångs-

 

 

 

balken om tvistemål för andra fall

 

 

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

 

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

 

 

av domstols behörighet i fråga om

 

 

 

tvist som ska tas upp i annan

 

 

 

ordning än inför domstol ska dock

 

 

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

 

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig

mot

 

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

 

om

intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

 

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

 

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Beslut

om

 

7 Senaste lydelse 2009:112.

397

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina

gångsbalken.

Domstolen

får

rättegångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får talan föras om nytt informations- föreläggande.

37 b §8

Ett beslut om intrångsundersök- ning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångs- balken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då

8 Senaste lydelse 2009:112.

398

rättegång inte är inledd handläggas

på samma sätt

som

om frågan Prop. 2015/16:57

uppkommit under rättegång.

 

 

 

Bilaga 2

 

43 §9

 

 

 

Finnes ej enligt rättegångs-

Patent- och marknadsdomstolen

balken behörig domstol för talan

är rätt domstol i mål enligt denna

om bättre rätt till mönster, om

lag och i mål som avses i artikel

hävande

av mönsterregistrering,

81 i rådets förordning (EG) nr

om överföring av sådan regist-

6/2002

om

gemenskapsform-

rering, om ogiltigförklaring av en

givning.

Detsamma

gäller i

mönsterrätt enligt 31 b §, om rätt

ärenden

om

informations-

som avses i 32 § andra stycket, om

föreläggande.

 

 

ersättning

enligt 40 § andra

 

 

 

 

stycket eller om fastställelse enligt 41 §, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

9 Senaste lydelse 2002:570.

399

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

400

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1078)1 om försvars- uppfinningar

dels att 20 § ska upphöra att gälla, dels att 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Meddelas förordnande att upp-

Meddelas förordnande att upp-

finning skall hållas hemlig, utgår

finning ska hållas hemlig, utgår

skälig ersättning av allmänna

skälig ersättning av allmänna

medel för den skada som upp-

medel för den skada som upp-

kommer genom förordnandet.

kommer genom förordnandet.

Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den rätt till uppfinningen som förordnandet avser och för den ytterligare skada som förordnandet medför.

Talan om ersättning enligt denna paragraf väckes vid Stockholms tingsrätt. I mål om sådan ersättning gäller i fråga om tingsrättens och hovrättens sammansättning 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

24 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

1 Senaste lydelse av 20 § 1980:211.

Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)1 dels att 16 q och 29 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 15, 16 j, 16 m, 16 p, 18 d, 20 b, 24, och 28 §§ ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2

På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

Talan om utdömande av vite förs

En talan om utdömande av vite

av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

förbudet. Talan ska handläggas

förbudet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med sådan talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

1Senaste lydelse av

16q § 2010:1889

29§ 2010:1889.

2Senaste lydelse 2010:1889.

401

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

 

16 j §3

 

Om innehavaren i rätt tid

Om innehavaren i rätt tid

bestrider ansökan, ska registre-

bestrider ansökan, ska registre-

ringsmyndigheten

underrätta

ringsmyndigheten

underrätta

sökanden om detta. Vill sökanden

sökanden om detta. Vill sökanden

vidhålla sitt yrkande, kan han eller

vidhålla sitt yrkande, kan han eller

hon begära att ärendet ska

hon begära att ärendet ska

överlämnas till tingsrätt.

 

överlämnas till domstol.

 

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis

och andra handlingar som åberopas.

 

Har sökanden begärt överläm-

Om sökanden har begärt över-

nande i rätt tid, ska registrerings-

lämnande i rätt tid, ska registre-

myndigheten överlämna ärendet

ringsmyndigheten överlämna ären-

till en tingsrätt som enligt vad

det till domstolen. Om sökanden

handlingarna visar är behörig.

inte har begärt överlämnande i rätt

Har sökanden inte begärt överläm-

tid, ska ärendet avskrivas.

nande i rätt tid, ska ärendet

 

avskrivas.

 

16 m §4

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Har innehavaren

ansökt om

Om innehavaren har ansökt om

återvinning i rätt tid, ska registre-

återvinning i rätt tid, ska registre-

ringsmyndigheten överlämna ären-

ringsmyndigheten överlämna ären-

det till en tingsrätt som enligt vad

det till domstolen. I annat fall ska

handlingarna visar är behörig. I

registreringsmyndigheten

avvisa

annat fall ska registrerings-

ansökan.

 

 

myndigheten avvisa ansökan.

 

 

 

 

16 p §5

 

 

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt, ska talan anses

till domstolen, ska talan anses

väckt när ansökan om administra-

väckt när ansökan om administra-

tiv hävning kom in till registre-

tiv hävning kom in till registre-

ringsmyndigheten. De

handlingar

ringsmyndigheten. De

handlingar

som sökanden gett in ska anses

som sökanden har gett in ska anses

som stämningsansökan. Stämning

som en stämningsansökan. Stäm-

ska anses utfärdad när rätten

ning ska anses utfärdad när

beslutar om målets handläggning.

domstolen beslutar

om

målets

 

 

handläggning.

 

 

3 Senaste lydelse 2010:1889.

4 Senaste lydelse 2010:1889.

5 Senaste lydelse 2010:1889.

402

 

 

 

 

 

 

18 d §6

Prop. 2015/16:57

Ett beslut om informations-

 

Bilaga 2

föreläggande får meddelas av den

 

 

domstol

där

 

rättegång

om

 

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

 

fråga om behörig domstol det som

 

 

föreskrivs i 24 § för där avsedda

 

 

mål och i rättegångsbalken om

 

 

tvistemål för andra fall som rör

 

 

intrång. Det som sägs i rätte-

 

 

gångsbalken

om

inskränkning

av

 

 

domstols behörighet i fråga om

 

 

tvist som ska tas upp i annan

 

 

ordning än inför domstol ska dock

 

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande

riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

 

klagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

 

tillämpas.

För

domstolsärenden

tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina

gångsbalken.

 

Domstolen

får

rättegångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med en sådan talan får

 

 

talan föras om nytt informations-

 

 

föreläggande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 b §7

 

Ett

beslut

 

om

intrångs-

 

 

undersökning

meddelas

av

den

 

 

6 Senaste lydelse 2009:113.

7 Senaste lydelse 2009:113.

403

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 24 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörig- het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

 

 

24 §8

Om det inte finns någon domstol

Patent- och marknadsdomstolen

som enligt

rättegångsbalken

är

är rätt domstol i mål enligt denna

behörig att ta upp ett mål om

lag. Detsamma gäller i ärenden

hävning av registreringen av en

om informationsföreläggande.

firma, om firmaintrång eller om

 

fastställelse,

väcks talan

vid

 

Stockholms tingsrätt.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

28 §9

Ett beslut enligt 16 l § om admi-

Ett beslut enligt 16 l § om admi-

nistrativ hävning av en registrering

nistrativ hävning av en registrering

av en firma får inte överklagas.

av en firma får inte överklagas.

Detsamma gäller ett beslut genom

Detsamma gäller ett beslut om

8 Senaste lydelse 2010:1889.

9 Senaste lydelse 2010:1889.

404

vilket ett ärende har överlämnats till tingsrätt eller avskrivits enligt 16 j § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

överlämnande till domstol eller Prop. 2015/16:57 avskrivning enligt 16 j § tredje Bilaga 2

stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får över- klagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

405

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

406

Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.

3.Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Säkerhet behöver inte ställas i

1.mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2.mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt

jordabalken,

21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller

21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,

lagen (1933:269) om ägofred,

lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.,

fastighetsbildningslagen (1970:988),

rennäringslagen (1971:437),

väglagen (1971:948),

lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

expropriationslagen (1972:719),

lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

ledningsrättslagen (1973:1144),

anläggningslagen (1973:1149),

lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

bostadsförvaltningslagen (1977:792),

lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

jordförvärvslagen (1979:230),

skogsvårdslagen (1979:429),

lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

kulturmiljölagen (1988:950),

minerallagen (1991:45),

bostadsrättslagen (1991:614),

lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

ellagen (1997:857),

lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,

1 Senaste lydelse 2013:550.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

407

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

408

naturgaslagen (2005:403), och

plan- och bygglagen (2010:900),

3.växelmål och checkmål,

4.mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

5. mål vid förvaltningsdomstol

5. mål vid förvaltningsdomstol.

eller marknadsdomstolen.

 

Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

Beslut som avses i första stycket får överklagas till den förvalt- ningsrätt inom vars domkrets klaganden vid tidpunkten för beslutet var folkbokförd.
Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt andra stycket, överklagas Patent- och registreringsverkets beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen.

Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)1 dels att 43 § ska upphöra att gälla,

dels att 42 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

42 § Ett slutligt beslut av patent- och

registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet har gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen.

Återkallar denne sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Beslut som avses i första stycket får överklagas till patentbesvärs- rätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse av 43 § 2010:1459.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

409

3 a §
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslut- ningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl
Om ett villkor som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent- och marknadsdom- stolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på hans eller hennes vägnar.
Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhanda- hålla varor eller tjänster mot betalning.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

410

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

dels att 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 a, 3 b och 5 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1 Om ett villkor, som en

näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, kan Marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos närings- idkaren eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket denne skall tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning.

1 Senaste lydelse 2002:354.

som den grundas på. Parterna ska

Prop. 2015/16:57

beredas tillfälle att yttra sig

över

Bilaga 2

ansökan. Ansökan får inte bifallas

 

om parten på den sidan som

 

ansökan

om

medverkan

avser

 

motsätter sig detta.

 

 

 

3 b §

 

 

 

 

 

En part eller en sammanslutning

 

som medverkar enligt 3 a § får

 

föreläggas

vid

vite

att

 

tillhandahålla

domstolen

en

 

handling,

ett

varuprov

eller

 

liknande som kan ha betydelse i

 

målet. Detta innebär dock inte

 

någon

skyldighet

att

röja

 

företagshemligheter

av teknisk

 

natur.

 

 

 

 

 

5 §2

Förbud skall förenas med vite,

Förbud ska förenas med vite, om

om det inte av särskilda skäl är

det inte av särskilda skäl är

obehövligt.

obehövligt.

 

 

 

Talan om utdömande av vite förs

Talan om utdömande av vite förs

vid allmän domstol av den som

i Patent- och marknadsdomstolen

ansökt om förbudet.

av den som ansökt om förbudet.

 

 

5 a §

 

 

 

 

 

 

Delgivning av domar och beslut

 

 

som innefattar

vitesföreläggande

 

 

enligt denna lag får inte ske enligt

 

 

34–37

§§

 

delgivningslagen

 

 

(2010:1932), om det inte med

 

 

beaktande av vad som har

 

 

förekommit

i

det

enskilda

 

 

delgivningsärendet eller vid andra

 

 

delgivningsförsök

med

 

 

delgivningsmottagaren

finns an-

 

 

ledning att anta att han eller hon

 

 

har avvikit eller på annat sätt

 

 

håller sig undan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2 Senaste lydelse 1985:220.

411

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

412

Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 8 c, 8 d och 17 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 c §1

I fall som avses i 8 a § görs ansökan hos tingsrätten i den ort där näringsidkaren har sitt hemvist. Om näringsidkaren inte har hemvist i Sverige, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.

Om ärendet gäller näringsförbud med stöd av 2 §, är även den tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen behörig att pröva ärendet.

I fall som avses i 8 b § andra

I fall som avses i 8 b § andra

stycket

görs

ansökan

hos

stycket görs ansökan till Patent-

Stockholms tingsrätt. Ett beslut av

och marknadsdomstolen.

 

tingsrätten överklagas i sådant fall

 

 

 

 

 

hos Marknadsdomstolen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 d §2

 

 

 

 

I

ärenden

som

gäller

I

ärenden

som

gäller

näringsförbud ska tingsrätten hålla

näringsförbud ska tingsrätten eller

sammanträde, om detta inte är

Patent-

och

marknadsdomstolen

uppenbart obehövligt.

 

hålla sammanträde, om detta inte

 

 

 

 

är uppenbart obehövligt.

 

Om

sammanträde hålls

ska

Om ett sammanträde hålls ska

tingsrätten bestå av en lagfaren

tingsrätten bestå av en lagfaren

domare

och tre

nämndemän.

domare

och

tre

nämndemän.

Ärendet ska avgöras av samma

Ärendet ska avgöras av samma

domare. I fall som avses i 8 b §

domare. I 4 kap. 3 § lagen

andra stycket ska tingsrätten vara

(2014:000) om patent- och

sammansatt på det sätt som anges

marknadsdomstolar

 

finns

i 8 kap. 10 § första stycket

bestämmelser om Patent- och

konkurrenslagen (2008:579).

 

marknadsdomstolens

 

 

 

 

 

sammansättning.

 

 

Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken.

Utöver vad som följer av lagen (1996:242) om domstolsärenden får rätten förelägga nytt vite eller förordna om hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag, om den som ansökan riktas mot trots föreläggande om personlig inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.

17 §3

Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan

1Senaste lydelse 2008:592.

2Senaste lydelse 2008:592.

3Senaste lydelse 2008:592.

av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han eller hon

inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.

 

För ärenden om upphävande av

För ärenden om upphävande av

förbud gäller i tillämpliga delar

förbud gäller i tillämpliga delar

bestämmelserna i 8 a §, 8 c §

bestämmelserna i 8 a §, 8 c §

tredje stycket samt 8 d § andra och

tredje stycket samt 8 d § andra och

tredje styckena. Ett sådant ärende

tredje styckena. Ett sådant ärende

tas upp av den tingsrätt som tidi-

tas upp av den domstol som tidi-

gare handlagt målet eller ärendet

gare handlagt målet eller ärendet

om näringsförbud. Rör ärendet inte

om näringsförbud. Om ärendet inte

upphävande av ett förbud som

rör upphävande av ett förbud som

meddelats med stöd av 2 a §, får

meddelats med stöd av 2 a §, får

det tas upp även av rätten i den ort

det tas upp även av rätten i den ort

där sökanden har sitt hemvist, om

där sökanden har sitt hemvist, om

rätten med hänsyn till utredningen

rätten med hänsyn till utredningen

samt

kostnader

och

andra

samt

kostnader

och

andra

omständigheter finner det lämpligt.

omständigheter finner det lämpligt.

I ärendet är den myndighet som

I ärendet är den myndighet som

yrkat

näringsförbud

eller

yrkat

näringsförbud

eller

myndigheten i den ort där

myndigheten i den ort där

sökanden har sitt hemvist motpart

sökanden har sitt hemvist motpart

till sökanden.

 

 

till sökanden.

 

 

Ett ärende om upphävande av förbud får göras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.

Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud ska gälla omedelbart.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Ärenden enligt 8 c § tredje stycket där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt respektive Marknadsdomstolen vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

413

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

414

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §2 Slutliga beslut av Patent- och

registreringsverket i ärenden om utgivningsbevis får överklagas hos patentbesvärsrätten inom två månader från dagen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patent- besvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1Lagen omtryckt 2002:911.

2Senaste lydelse 2010:1404.

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

dels att 9 b, 9 e och 12 b §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 b §1

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

 

Talan om utdömande av vite förs

En talan om utdömande av vite

av den som har ansökt om förbudet

förs av den som har ansökt om

och ska

handläggas enligt

förbudet.

reglerna i

rättegångsbalken om

 

åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

1 Senaste lydelse 2009:114.

415

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

 

 

 

 

 

 

 

9 e §2

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

 

där

rättegång

om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

föreskrivs

i rättegångsbalken

om

 

tvistemål som rör intrång. Det som

 

sägs

i

 

rättegångsbalken

om

 

inskränkning av domstols behörig-

 

het i fråga om tvist som ska tas

 

upp i annan ordning än inför

 

domstol ska dock inte tillämpas.

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om

intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

stämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får

 

talan föras om nytt informations-

 

föreläggande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 b §3

Ett

beslut

om

intrångs-

 

undersökning

meddelas

av

den

 

domstol där rättegång som rör

 

intrånget

pågår.

Om

rättegång

 

2 Senaste lydelse 2009:114.

3 Senaste lydelse 2009:114.

416

inte är inledd, gäller i fråga om

Prop. 2015/16:57

behörig domstol vad som är

Bilaga 2

bestämt om tvistemål som rör

 

intrång. Det som sägs i

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

av domstols behörighet i fråga om

 

tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol ska dock

 

inte tillämpas.

 

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

14 a §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

417

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

418

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

dels att 3, 4, 7, 8 c och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 4 a–4 c och 9 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

Är ett avtalsvillkor som avses i

Om ett avtalsvillkor som avses i

1 § med hänsyn till pris och övriga

1 § med hänsyn till pris och övriga

omständigheter

oskäligt

mot

omständigheter

är

oskäligt

mot

konsumenten,

får

Marknadsdom-

konsumenten, får Patent- och

stolen förbjuda näringsidkaren att i

marknadsdomstolen

förbjuda

framtiden i liknande fall använda

näringsidkaren att i framtiden i

samma

eller

väsentligen samma

liknande fall använda samma eller

villkor, om förbudet är påkallat

väsentligen samma

villkor,

om

från allmän synpunkt eller annars

förbudet är påkallat från allmän

ligger

i

konsumenternas

eller

synpunkt eller annars ligger i

konkurrenternas intresse.

 

konsumenternas

eller konkurren-

 

 

 

 

 

 

ternas intresse.

 

 

 

Ett förbud kan meddelas även

Ett förbud får meddelas även

anställda

hos

näringsidkaren

och

anställda hos näringsidkaren

och

andra som handlar på dennes

andra som handlar på hans eller

vägnar.

 

 

 

 

 

hennes vägnar.

 

 

 

En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommen- derar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden

använda eller rekommendera villkoret.

 

 

 

Ett förbud skall förenas med

Ett förbud ska förenas med vite,

vite, om inte detta av särskilda skäl

om inte detta av särskilda skäl är

är obehövligt

 

obehövligt.

 

 

 

 

 

 

4 §

 

 

 

En fråga om förbud tas upp av

En ansökan om förbud får göras

Marknadsdomstolen efter ansökan

av Konsumentombudsmannen. Om

av

Konsumentombudsmannen.

Konsumentombudsmannen för ett

Beslutar

Konsumentombuds-

visst fall beslutar att inte göra

mannen för ett visst fall att inte

någon ansökan, får ansökan göras

göra någon ansökan, får ansökan

av en sammanslutning av närings-

göras av en sammanslutning av

idkare, konsumenter eller löntaga-

näringsidkare,

konsumenter eller

re.

 

 

 

löntagare.

 

 

 

 

 

 

 

 

4 a §

 

 

 

 

 

 

Om en

sammanslutning

av

 

 

 

näringsidkare gör

sannolikt

att

 

 

 

utgången i

målet

kan ha bety-

dande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslut- ningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

4 b §

Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag även om han eller hon inte är sökande.

4 c §

En part eller en sammanslutning som medverkar enligt 4 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse för målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.

7 §

En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller

inom viss tid (förbudsföreläggande).

 

Har ett förbudsföreläggande

Om ett förbudsföreläggande har

godkänts, gäller det som förbud av

godkänts, gäller det som ett förbud

Marknadsdomstolen. Godkännan-

av domstol. Ett godkännande efter

de efter den i föreläggandet utsatta

den i föreläggandet utsatta tiden

tiden gäller dock inte.

gäller dock inte.

Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

419

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

420

8 c §1

Konsumentombudsmannens be-

Konsumentombudsmannens be-

slut enligt 8 § och 8 a § samt om

slut enligt 8 och 8 a §§ samt om

vitesföreläggande efter sådan upp-

vitesföreläggande enligt 8 b § får

maning överklagas till Stockholms

överklagas till Patent- och mark-

tingsrätt.

nadsdomstolen.

Tingsrättens beslut överklagas

 

hos Marknadsdomstolen.

 

 

9 §

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av Kon- sumentombudsmannen. I fråga om vite som Marknadsdomstolen har förelagt på talan av någon annan får talan om utdömande föras av denne.

En talan om utdömande av vite förs i Patent- och marknads- domstolen av Konsumentombuds- mannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan, får talan om utdömande av vitet föras av honom eller henne.

9 a §

Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932), om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgiv- ningsärendet eller vid andra del- givningsförsök med delgivnings- mottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2007:2.

Förslag

till

lag

om

ändring

i rättshjälpslagen

Prop. 2015/16:57

(1996:1619)

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 16 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha

 

följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

 

När

rättshjälp har

beviljats,

När

rättshjälp

har

beviljats,

 

betalar

staten

kostnaderna

för

betalar

staten kostnaderna

för

 

bevisning

vid

allmän

domstol,

bevisning vid allmän domstol och

 

Arbetsdomstolen

och

Marknads-

Arbetsdomstolen. Om

inte

annat

 

domstolen. Om inte annat följer av

följer av lag eller föreskrifter som

 

lag eller föreskrifter som lämnats

lämnats med stöd av denna lag

 

med stöd av denna lag lämnas

lämnas

ersättning

för

bevisning

 

ersättning

för

bevisning

med

med skäligt belopp.

 

 

 

 

skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

421

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

422

Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)1 dels att 10 kap. 4 och 5 och 6 §§ ska upphöra gälla,

dels att 9 kap. 2, 5, 5 c och 7 b §§ samt 10 kap. 3, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

2 §2

På yrkande av innehavaren av

På yrkande av innehavaren av

växtförädlarrätten eller den som på

växtförädlarrätten eller den som på

grund av licens har rätt att utnyttja

grund av licens har rätt att utnyttja

växtsorten får allmän domstol vid

växtsorten får domstolen vid vite

vite förbjuda den som gör eller

förbjuda den som gör eller

medverkar till intrång i växt-

medverkar till intrång i växt-

förädlarrätten att fortsätta med det.

förädlarrätten att fortsätta med det.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller

förberedelse till intrång.

 

 

 

 

 

5 §

Talan om utdömande av vite förs

En talan om utdömande av vite

av den som har ansökt

om

förs av den som har ansökt om

förbudet. I samband med en sådan

förbudet.

talan får talan föras om nytt

 

vitesförbud.

 

 

 

 

5 c §3

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av en

 

domstol

där rättegång

om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

föreskrivs

i rättegångsbalken

om

 

tvistemål som rör intrång. Det som

 

sägs i

rättegångsbalken

om

 

inskränkning av domstols behörig-

 

het i fråga om tvist som ska tas

 

upp i annan ordning än inför dom-

 

stol ska dock inte tillämpas.

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

1Senaste lydelse av

10kap. 4 § 1997:306.

10kap. 5 § 1997:306.

2Senaste lydelse 2009:115.

3Senaste lydelse 2009:115.

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

Prop. 2015/16:57

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

Bilaga 2

om intrång, ska bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

 

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

 

målet tillämpas. Beslut om infor-

det målet tillämpas. Beslut om

 

mationsföreläggande får

över-

informationsföreläggande får över-

 

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

 

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

 

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

 

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

 

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas Dom-

 

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

 

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

 

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

 

bestämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

 

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

 

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informa- tionsföreläggande.

7 b §4

Ett beslut om intrångs- undersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut

4 Senaste lydelse 2009:115.

423

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

 

 

 

 

10 kap.

 

 

 

 

 

3 §

Om det enligt rättegångsbalken

Patent- och marknadsdomstolen

inte finns någon behörig domstol

är rätt domstol i mål enligt denna

för en talan om bättre rätt till en

lag. Detsamma gäller i ärenden

växtsort,

om

hävning

av

om informationsföreläggande.

registreringen av en växtsort, om

 

överföring

av sådan registrering,

 

om

tvångslicens

eller

om

 

fastställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

Det som sägs i rättegångs- balken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.

 

 

5 §5

 

Statens jordbruksverks

slutliga

Statens

jordbruksverks slutliga

beslut får överklagas av den som

beslut får överklagas av den som

beslutet angår, om det har gått

beslutet angår.

honom eller henne emot.

 

 

 

Ett beslut genom vilket ansökan

Ett beslut genom vilket en

om registrering bifalls får dock

ansökan om registrering bifalls får

överklagas endast av den som i

dock överklagas endast av den

behörig ordning har framställt en

som i behörig ordning har

invändning

mot

ansökan.

framställt

en invändning mot

Återkallar invändaren sitt över-

ansökan.

 

klagande, får detta ändå prövas,

 

 

om det finns särskilda skäl.

 

 

Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.

6 §6

 

Ett beslut av Statens jordbruks-

Ett beslut av Statens jordbruks-

5 Senaste lydelse 2005:1216.

6 Senaste lydelse 2010:1405.

424

verk överklagas till Patentbesvärs- rätten inom två månader från beslutets dag.

Ett slutligt beslut av Patentbe- svärsrätten överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas 35–37 §§ förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltnings- domstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

verk överklagas till Patent- och Prop. 2015/16:57 marknadsdomstolen inom två Bilaga 2 månader från dagen för beslutet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

425

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Talan ska väckas vid

1.Marknadsdomstolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486) och i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentför- hållanden,

2.Förvaltningsrätten i Stock- holm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio- och tv- lagen (2010:696),

3.tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken eller Stockholms tingsrätt i fråga om utdömande av vite.

Talan ska väckas vid

1.Patent- och marknadsdom- stolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknads- föringslagen (2008:486), i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt i fråga om utdömande av vite, och

2.Förvaltningsrätten i Stock- holm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio- och tv- lagen (2010:696).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2010:726.

426

Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 10 kap. 12 § i försäkrings- avtalslagen (2005:104) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Talan om åläggande enligt 2 väcks vid Marknadsdomstolen.

En sådan talan får väckas

Föreslagen lydelse

8 kap.

3§1

§En talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Patent- och marknads- domstolen.

1.i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 2 kap. 4–7 §§, av den närings- idkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

10 kap.

12 §2

Talan om åläggande enligt 11 §

En talan om åläggande enligt

väcks vid Marknadsdomstolen.

11 § väcks vid Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

En sådan talan får väckas

 

1.i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 4–8 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1Senaste lydelse 2008:509.

2Senaste lydelse 2008:509.

427

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

428

Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2005:590) om insyn vid vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

15 §

Ett åläggande enligt 11 § får

Ett åläggande enligt 11 § får

förenas med vite. Talan om

förenas med vite. En talan om

utdömande av vite som har

utdömande av vite som har före-

förelagts med stöd av denna lag

lagts med stöd av denna lag väcks

förs vid tingsrätt av Konkurrens-

vid Patent- och marknadsdom-

verket.

Stockholms tingsrätt är

stolen av Konkurrensverket.

alltid behörig att pröva en sådan

 

talan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 §

Beslut av Konkurrensverket om

Ett beslut av Konkurrensverket

åläggande enligt 11 § får över-

om åläggande enligt 11 § får över-

klagas

hos

Marknadsdomstolen.

klagas till Patent- och marknads-

Vid handläggningen i Marknads-

domstolen. I fråga om rättegångs-

domstolen

tillämpas

lagen

kostnader i ett sådant ärende ska

(1996:242) om domstolsärenden. I

31 kap. rättegångsbalken tilläm-

fråga om rättegångskostnader skall

pas.

dock gälla vad som föreskrivs i

 

31 kap. rättegångsbalken.

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om

Prop. 2015/16:57

franchisegivares informationsskyldighet

Bilaga 2

 

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (2006:484) om

 

franchisetagarens informationsskyldighet ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

5 §1

 

Talan om åläggande enligt 4 §

En talan om åläggande enligt 4 §

 

väcks vid Marknadsdomstolen.

väcks vid Patent- och mark-

 

 

nadsdomstolen.

 

En sådan talan får väckas av

 

 

1.en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,

2.en sammanslutning av näringsidkare, eller

3.en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att före- träda näringsidkare.

Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i mark- nadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelningen av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsument- ombudsmannen ska dock inte tillämpas.

6 §

Ett åläggande enligt 4 § skall

Ett åläggande enligt 4 § ska

förenas med vite, om det inte av

förenas med vite, om det inte av

särskilda skäl är obehövligt.

särskilda skäl är obehövligt.

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

väcks vid den tingsrätt som är

väcks vid Patent- och marknads-

behörig enligt 10 kap. rättegångs-

domstolen.

balken. En sådan talan får alltid

 

väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2008:511.

429

En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

430

Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (2008:486)1 dels att 50, 54–58, 60 och 62 §§ samt rubriken närmast före 59 § ska

upphöra att gälla, och

dels att 36, 47–49, 51, 52 59, 61 och 66 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36 §

För att säkerställa ett anspråk på

För att säkerställa ett anspråk på

marknadsstörningsavgift får rätten

marknadsstörningsavgift får rätten

besluta om kvarstad. I sådant fall

besluta om kvarstad.

gäller föreskrifterna i 15 kap.

 

rättegångsbalken om kvarstad för

 

fordran.

 

47 § Talan om förbud eller åläggande

enligt 23, 24 eller 25 § väcks vid

Marknadsdomstolen. Om samma kärande, eller annan kärande i samråd med denne, samtidigt väcker en talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § eller skadestånd enligt 37 § med anledning av marknads- föringen, ska dock en talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan om förbud eller åläggande får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller

3.en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Ett interimistiskt beslut enligt

 

27 § meddelas av den domstol där

 

en rättegång enligt första stycket

 

pågår.

 

48 §

Talan om marknadsstörnings-

En talan om marknadsstörnings-

avgift enligt 29 § väcks vid Stock-

avgift enligt 29 § väcks av Konsu-

holms tingsrätt av Konsument-

mentombudsmannen.

ombudsmannen.

 

1 Senaste lydelse av 58 § 2013:122.

En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 36 § görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i
Patent- och marknadsöverdom- stolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite får väckas av den som begärt vitesföreläggandet och av Konsu- mentombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.

Beslut om kvarstad enligt 36 § meddelas av den domstol där en rättegång om marknadsstörnings- avgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.

49 §

Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångs- balken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

51 §

Konsumentombudsmannens be-

Konsumentombudsmannens be-

slut enligt 42–44 §§ samt om vites-

slut enligt 42–44 §§ samt om vites-

föreläggande efter en sådan upp-

föreläggande efter en sådan upp-

maning överklagas hos Stockholms

maning överklagas till Patent- och

tingsrätt.

marknadsdomstolen.

Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.

52 §

Tingsrätts domar och beslut och beslut i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Mark- nadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i

Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

431

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

432

 

59 §

 

Om inte annat följer av denna

Föreskrifterna i rättegångsbal-

lag ska föreskrifterna i rättegångs-

ken om tvistemål där förlikning

balken om tvistemål där förlikning

om saken inte är tillåten tillämpas

om saken inte är tillåten tillämpas

på mål om förbud eller åläggande

på mål om förbud eller åläggande

enligt 23, 24 eller 25 § och mål om

enligt 23, 24 eller 25 § och mål om

marknadsstörningsavgift

enligt

marknadsstörningsavgift

enligt

29 §.

 

29 §.

I mål om skadestånd enligt 37 § gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

I ärenden som avses i 51 § gäller lagen (1996:242) om dom- stolsärenden, om något annat inte följer av denna lag.

61 §

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

När ett mål om marknadsstör- ningsavgift eller skadestånd väcks ska tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen om rätte- gången.

 

 

66 §

Regeringen

kan

med avseende

Regeringen får med avseende på

på främmande

stat

bestämma att

främmande stat bestämma att

följande ska gälla.

 

följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

Talan om åtgärd enligt andra

En talan om en åtgärd enligt

stycket

väcks vid Stockholms

andra stycket väcks av Kon-

tingsrätt

av Konsumentombuds-

sumentombudsmannen eller, om

mannen eller, om denne har

denne har beslutat att inte väcka

beslutat att inte väcka talan, av

talan, av någon som driver rörelse

någon som driver rörelse med

med varor av samma slag som den

varor av samma slag som den vara

vara som talan avser.

som talan avser.

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

433

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

434

Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579)

dels att 3 kap. 26 §, 8 kap. 4–11 §§ samt rubrikerna närmast före 8 kap. 6 och 8 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 2, 3, 5, 15, 19, 21 och 32 §§, 4 kap. 13–16 och 21 §§, 5 kap. 3, 11, 18 och 20 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1– 3 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

2 §

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får

Marknadsdomstolen göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förord- ning (EG) nr 1/2003.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 § får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

3 §

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Marknadsdomstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Rätten får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

5 §1

 

Stockholms tingsrätt får på talan

Konkurrensverket

får väcka

av Konkurrensverket besluta att ett

talan om att ett företag ska betala

företag ska betala en särskild

en särskild avgift (konkurrens-

avgift (konkurrensskadeavgift), om

skadeavgift), om företaget eller

företaget eller någon som handlar

någon som handlar på dess vägnar

på dess vägnar uppsåtligen eller av

uppsåtligen eller av

oaktsamhet

oaktsamhet har överträtt förbuden i

har överträtt förbuden i 2 kap. 1

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101

eller 7 § eller i artikel 101 eller

eller 102 i EUF-fördraget.

102 i EUF-fördraget.

 

Avgiften tillfaller staten.

 

 

Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

1 Senaste lydelse 2010:642.

 

 

 

 

 

 

15 §2

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57

På ansökan av ett företag som

På ansökan av ett företag

som

Bilaga 2

anmäler

en

 

överträdelse

av

anmäler

en

överträdelse

av

 

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel

 

101 i EUF-fördraget ska Konkur-

101 i EUF-fördraget ska Konkur-

 

rensverket i ett beslut förklara om

rensverket i ett beslut förklara om

 

förutsättningarna

för

eftergift

förutsättningarna

för

eftergift

 

enligt 12 § första stycket är upp-

enligt 12 § första stycket är upp-

 

fyllda. Ett sådant beslut är bindan-

fyllda. Ett sådant beslut är bindan-

 

de för verket samt för Stockholms

de för verket samt för domstol.

 

 

tingsrätt och Marknadsdomstolen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

 

 

Ett avgiftsföreläggande som har

Ett avgiftsföreläggande som har

 

godkänts

ska

efter

klagan

godkänts

ska

efter

klagan

 

undanröjas under de förutsätt-

undanröjas under de förutsätt-

 

ningar som anges i 59 kap. 6 §

ningar som anges i 59 kap. 6 §

 

första

stycket

 

rättegångsbalken.

första

stycket

rättegångsbalken.

 

Vad som där sägs om strafföre-

Vad som där sägs om strafföre-

 

läggande och den misstänkte gäller

läggande och den misstänkte gäller

 

därvid i stället avgiftsföreläggande

i

stället avgiftsföreläggande

 

respektive företag.

 

 

respektive företag.

 

 

 

Den som vill klaga ska göra det

Den som vill klaga ska göra det

 

skriftligen hos Stockholms tings-

skriftligen till Patent- och mark-

 

rätt inom ett år från det att före-

nadsdomstolen inom ett år från det

 

läggandet godkändes. I mål om

att föreläggandet godkändes. I mål

 

klagan

ett

avgiftsföreläggande

om klagan på ett avgiftsföre-

 

är Konkurrensverket motpart.

 

läggande

är

Konkurrensverket

 

 

 

 

 

 

 

 

motpart.

 

 

 

 

 

Har

ett

avgiftsföreläggande

Om ett

avgiftsföreläggande

har

 

undanröjts,

får

företaget

därefter

undanröjts, får

företaget

därefter

 

inte åläggas en skyldighet att

inte åläggas en skyldighet att

 

betala en högre konkurrensskade-

betala en högre konkurrensskade-

 

avgift för samma överträdelse.

avgift för samma överträdelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

21 §

 

 

 

 

 

 

För att säkerställa ett anspråk på

För att säkerställa ett anspråk på

 

konkurrensskadeavgift får

rätten

konkurrensskadeavgift får rätten

 

besluta om kvarstad. Därvid gäller

besluta om kvarstad.

 

 

 

föreskrifterna i 15 kap. rättegångs-

 

 

 

 

 

 

 

balken om kvarstad för fordran. Om talan om konkurrensskade- avgift ännu inte har väckts, ska en ansökan om kvarstad dock prövas av Stockholms tingsrätt.

2 Senaste lydelse 2010:642.

435

På begäran av Konkurrensverket får Patent- och marknads- domstolen förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentra- tionen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentra- tionen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.
Om Konkurrensverket har beslu- tat att lämna en företagskoncent- ration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnats av part eller annan medverkande i koncen- trationen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

32 §3

Frågor om förbud enligt 27 §

Konkurrensverket får väcka

eller omprövning enligt 31 § andra

talan om förbud enligt 27 § eller

stycket prövas av Stockholms

omprövning enligt 31 § andra

tingsrätt på talan av Konkurrens-

stycket. En talan om omprövning

verket. Talan om omprövning av

av ett meddelat förbud får också

ett meddelat förbud får också

väckas av den som förbudet riktar

väckas av den som förbudet riktar

sig mot.

sig mot.

 

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som berörs av förfarandet eller av verksamheten.

4 kap.

13 §

Om Konkurrensverket inom den

Om Konkurrensverket inom den

i 11 § angivna fristen har beslutat

i 11 § angivna fristen har beslutat

om särskild undersökning, får

om särskild undersökning, får

verket väcka talan vid Stockholms

verket väcka talan om förbud

tingsrätt om förbud enligt 1 § eller

enligt 1 § eller åläggande enligt

åläggande enligt 2 §.

2 §.

Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

Har Konkurrensverket beslutat att lämna en företagskoncentration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnats av part eller annan medverkande i koncentra- tionen.

14 § På begäran av Konkurrensverket

får Stockholms tingsrätt förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen sam- tycker. I de fall annan medverk- ande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.

3 Senaste lydelse 2009:1280.

436

Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av Konkurrens- verket besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF- fördraget, om

Om det finns synnerliga skäl,

får fristen förlängas utan sådant Prop. 2015/16:57

samtycke som anges i första stycket.

Bilaga 2

15 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett

Ett förbud enligt 1 § eller ett

åläggande enligt 2 § får inte med-

åläggande enligt 2 § får inte med-

delas senare än sex månader efter

delas senare än sex månader efter

det att talan väckts vid Stockholms

det att talan väckts.

tingsrätt.

 

Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att

företagskoncentrationen uppkom.

 

 

 

16 §

Om Stockholms

tingsrätts dom

Om Patent- och marknadsdom-

överklagas,

ska

Marknadsdom-

stolens dom överklagas, ska

stolen avgöra målet inom tre

Patent- och marknadsöverdom-

månader från det att tiden för

stolen avgöra målet inom tre

överklagande gick ut. Bestämmel-

månader från det att tiden för

serna i 15 § andra stycket gäller

överklagande gick ut. Bestämmel-

också för

Marknadsdomstolens

serna i 15 § andra stycket gäller

prövning.

 

 

också för Patent- och marknads-

 

 

 

överdomstolens prövning.

21 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

Talan om omprövning

ska

En talan om omprövning ska

väckas vid Stockholms tingsrätt av

väckas av Konkurrensverket eller

Konkurrensverket eller av

någon

av någon som berörs av avgöran-

som berörs av avgörandet.

 

det.

5 kap.

3 §4

Stockholms tingsrätt får på ansö- kan av Konkurrensverket besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om

1.det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2.företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

4 Senaste lydelse 2010:642.

437

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

11 §

Åtgärder enligt 1 eller 6 § första stycket får inte avse en skriftlig handling

1.vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och

2.som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.

Om Konkurrensverket anser att

Om Konkurrensverket anser att

en viss handling bör omfattas av

en viss handling bör omfattas av

en undersökning och den som

en undersökning och den som

åtgärden avser åberopar att hand-

åtgärden avser åberopar att hand-

lingen är skyddad enligt första

lingen är skyddad enligt första

stycket, ska handlingen omedelbart

stycket, ska handlingen omedelbart

förseglas och skyndsamt över-

förseglas och skyndsamt över-

lämnas till Stockholms tingsrätt av

lämnas till Patent- och marknads-

Konkurrensverket.

 

domstolen av Konkurrensverket.

Tingsrätten ska utan

dröjsmål

Domstolen ska utan

dröjsmål

pröva om handlingen ska omfattas

pröva om handlingen ska omfattas

av Konkurrensverkets

undersök-

av Konkurrensverkets

undersök-

ning.

 

ning.

 

 

18 §

 

Frågor om förhandsgodkännan-

Ett ärende om förhandsgodkän-

de enligt artikel 21.3 i rådets

nande enligt artikel 21.3 i rådets

förordning (EG) nr 1/2003 prövas

förordning (EG) nr 1/2003 prövas

av Stockholms tingsrätt på ansökan

av Patent- och marknadsdom-

av Konkurrensverket.

 

stolen på ansökan av Konkurrens-

 

 

verket.

 

Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.

 

 

 

 

20 §5

 

Efter begäran av en myndighet i

Efter begäran av en myndighet i

en stat med vilken Sverige har

en stat med vilken Sverige har

ingått

en

överenskommelse

om

ingått

en överenskommelse om

rättslig hjälp

i konkurrensärenden

rättslig

hjälp i konkurrensärenden

får

Stockholms tingsrätt

får Patent- och marknadsdom-

ansökan

av

Konkurrensverket

stolen på ansökan av Konkurrens-

besluta att verket får genomföra en

verket besluta att verket får

undersökning hos ett företag eller

genomföra en undersökning hos ett

någon annan för att bistå den andra

företag eller någon annan för att

staten med att utreda om någon har

bistå den andra staten med att

överträtt den

statens konkurrens-

utreda om någon har överträtt den

5 Senaste lydelse 2010:642.

438

regler, om

statens konkurrensregler, om

1.det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och

2.det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.

6kap.

2 §

Talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. I fråga om vite som

Marknadsdomstolen har förelagt på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en talan enligt första stycket.

En talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.

7kap.

1 §

Beslut av Konkurrensverket i

Beslut av Konkurrensverket i

följande frågor får överklagas hos

följande frågor får överklagas till

Marknadsdomstolen:

Patent- och marknadsdomstolen:

1.åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,

2.ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,

3.beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,

4.förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,

5.ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och

6.återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) 1/2003.

2 §6

Domar och beslut hos Stock- holms tingsrätt i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Marknadsdomstolen. För domar och beslut i mål om skadestånd gäller detta dock endast när ett sådant mål handlagts gemensamt med ett mål om konkurrensskade- avgift enligt 8 kap. 7 §.

6 Senaste lydelse 2009:1280.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

439

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

440

Första stycket gäller inte i mål där talan förs om att döma ut vite enligt 6 kap. 2 §.

Beslut av tingsrätten i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.

Beslut av Patent- och marknads- domstolen i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.

8kap.

1 §

Om något annat inte följer av denna lag tillämpas i domstol de bestämmelser som anges i 2–4 §§.

I andra fall än som avses i första stycket tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden.

En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknads- domstolen. Patent- och marknads- domstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts.

2 §7

Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i

3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket,

3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och

4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.

Bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.

3 §

I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap.

19 § tillämpas följande bestämmelser.

 

Vid handläggningen i Stock-

Vid handläggningen i Patent-

holms tingsrätt tillämpas 52 kap.

och marknadsdomstolen tillämpas

2, 3 och 5–12 §§ rättegångsbalken.

52 kap. 2, 3 och 5–12 §§ rätte-

Bestämmelserna som avser hovrätt

gångsbalken. Bestämmelserna som

gäller därvid i stället för

avser hovrätt gäller därvid i stället

tingsrätten.

 

för den domstolen.

I fråga om överklagande av

I fråga om överklagande av

tingsrättens beslut med anledning

Patent- och marknadsdomstolens

av klagan på

avgiftsföreläggande

beslut med anledning av klagan på

gäller 49 och 52 kap. rättegångs-

avgiftsföreläggande gäller 49 och

balken. Det

som där sägs om

52 kap. rättegångsbalken. Det som

7 Senaste lydelse 2009:1280.

hovrätten gäller i stället Marknads- domstolen.

Tingsrätten och Marknadsdom- stolen får besluta att ett avgifts- föreläggande tills vidare inte får verkställas.

där sägs om hovrätten gäller i

Prop. 2015/16:57

stället Patent- och marknadsöver-

Bilaga 2

domstolen.

 

Rätten får besluta att ett av-

 

giftsföreläggande tills vidare inte

 

får verkställas.

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

441

En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Kon- sumentombudsmannen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

442

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2010:510) om luft- transporter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Ett åläggande att lämna föreskriven information får meddelas

1.ett lufttrafikföretag som inte lämnar information enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 261/2004,

2.ett lufttrafikföretag, en researrangör eller en biljettförsäljare som inte lämnar information till passagerare enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005, och

3.ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.

Talan om åläggande enligt första

En talan om åläggande enligt

stycket väcks vid Marknadsdom-

första stycket väcks vid Patent-

stolen.

och marknadsdomstolen.

En sådan talan får väckas av

 

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljettförsäljaren, och

3.en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare.

I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

16 §

Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3 och 4 i förordningen (EG) nr 1107/2006 får åläggas att vid vite erbjuda transporterna i fråga.

Talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Marknads- domstolen av Konsumentombuds- mannen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska

ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på

försvars- och säkerhetsområdet.

 

Talan om utdömande av vite

Talan om utdömande av vite

som förelagts med stöd av denna

som förelagts med stöd av denna

lag förs av Konkurrensverket vid

lag förs av Konkurrensverket vid

tingsrätt. Stockholms tingsrätt är

Patent- och marknadsdomstolen.

alltid behörig att pröva en sådan

 

talan.

 

 

5 §

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas hos Marknadsdomstolen. Vid handläggningen i Marknadsdom- stolen tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. I fråga om rättegångskostnader tillämpas dock 31 kap. rättegångsbalken.

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till Patent- och marknadsdom- stolen. I fråga om rättegångskost- nader tillämpas 31 kap. rättegångs- balken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2012:475.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

443

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

444

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1390) om utnämning av domare att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är

1.justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltnings- domstolen,

2.president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,

3.lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,

4.tekniska råd,

5. ordförande i Marknadsdom-

5. patentråd,

stolen,

 

6.ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen,

7.patenträttsråd tillika ord-

förande, patenträttsråd tillika av- delningsordförande, patenträttsråd tillika vice ordförande och övriga patenträttsråd i Patentbesvärs- rätten,

8. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2010:1887.

Förslag

till

lag

om

ändring

i

varumärkeslagen

Prop. 2015/16:57

(2010:1877)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877)

 

dels att 3 kap. 20 § och 10 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

 

 

dels att 3 kap. 13, 16 och 19 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 3 och 6 §§, 10 kap.

 

6, 10 och 11 §§ samt rubrikerna närmast före 3 kap. 13 och 19 §§ ska ha

 

följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 kap.

 

 

 

 

 

Överlämnande till tingsrätt

 

Överlämnande till domstol

 

 

 

 

 

 

 

13 §

 

 

 

 

 

Om innehavaren i rätt tid

Om innehavaren i rätt tid

 

bestrider ansökan helt eller delvis,

bestrider ansökan helt eller delvis,

 

ska Patent- och registreringsverket

ska Patent- och registreringsverket

 

underrätta sökanden om detta. Vill

underrätta sökanden om detta. Vill

 

sökanden

vidhålla

sitt

yrkande,

sökanden

vidhålla

sitt

yrkande,

 

kan han eller hon begära att

kan han eller hon begära att

 

ärendet

eller,

om

bestridandet

ärendet

 

eller, om

bestridandet

 

endast avser en del av yrkandet,

endast avser en del av yrkandet,

 

ärendet i den bestridda delen ska

ärendet i den bestridda delen ska

 

överlämnas till tingsrätt.

 

 

överlämnas till domstol.

 

 

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och

 

registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om

 

bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de

 

omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska

 

styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis

 

och andra handlingar som åberopas.

 

 

 

 

 

 

Har sökanden begärt över-

Om

sökanden

har begärt

 

lämnande i rätt tid, ska Patent- och

överlämnande i rätt tid, ska Patent-

 

registreringsverket

 

överlämna

och registreringsverket

överlämna

 

ärendet till en tingsrätt som enligt

ärendet till domstolen. Om

 

vad

handlingarna

utvisar

är

sökanden inte har begärt överläm-

 

behörig. Har sökanden inte begärt

nande i rätt tid, ska ärendet

 

överlämnande i rätt tid, ska ärendet

avskrivas i den del det är bestritt.

 

avskrivas i den del det är bestritt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

 

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om

 

återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och

 

registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.

 

 

 

Har

innehavaren

ansökt

om

Om innehavaren har ansökt om

 

återvinning i rätt tid, ska Patent-

återvinning i rätt tid, ska Patent-

 

och registreringsverket

överlämna

och registreringsverket

överlämna

 

ärendet till en tingsrätt som enligt

ärendet till domstolen. I annat fall

 

vad

handlingarna

visar

är

ska verket avvisa ansökan.

445

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

446

behörig. I annat fall ska verket avvisa ansökan.

Den fortsatta handläggningen vid

Den fortsatta handläggningen vid

tingsrätten

domstol

19 §

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt, ska talan anses

till domstolen, ska talan anses

väckt när ansökan om administra-

väckt när ansökan om administra-

tiv hävning kom in till Patent- och

tiv hävning kom in till Patent- och

registreringsverket. De handlingar

registreringsverket. De handlingar

som sökanden gett in ska anses

som sökanden gett in ska anses

som stämningsansökan. Stämning

som stämningsansökan. Stämning

ska anses utfärdad när rätten

ska anses utfärdad när domstolen

beslutar om målets handläggning.

beslutar om målets handläggning.

8kap.

3 §

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6– 8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

 

 

 

Talan om utdömande av vite förs

En talan om utdömande av vite

av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

förbudet.

Talan

ska

handläggas

förbudet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband

med

sådan

talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

9kap.

3 §

Ett beslut om informations- föreläggande får meddelas av den domstol där rättegången om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångs- balken om tvistemål för andra fall

som rör intrång. Det som sägs i

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

av en domstols behörighet i fråga

 

om tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol, ska dock

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestäm-

om rättegång som gäller för det

melserna om rättegång som gäller

målet tillämpas. Ett beslut om

för det målet tillämpas. Ett beslut

informationsföreläggande får över-

om informationsföreläggande får

klagas särskilt.

 

 

 

överklagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet. Talan ska hand-

föreläggandet.

läggas enligt

reglerna i

rätte-

 

gångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.

6 §

Ett beslut om intrångs- undersökning får meddelas av den domstol där rättegången om intrånget pågår. Om rättegång

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

447

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvaru- märken. Detsamma gäller i ärenden om informationsföre- läggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tviste- mål för andra fall som rör intrång. Det som föreskrivs i rätte- gångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte tillämpas.
Innan ett beslut om undersök- ning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

Innan ett beslut om intrångs- undersökning meddelas ska mot- parten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

10 kap.

6 §

Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvaru- märken väcks vid Stockholms tingsrätt.

 

 

10 §

 

 

 

 

Ett slutligt beslut av Patent- och

Ett

slutligt

beslut

av

 

registreringsverket

enligt denna

registreringsmyndigheten

enligt

 

lag får överklagas till Patent-

denna lag får överklagas till

 

besvärsrätten inom

två månader

Patent-

och marknadsdomstolen

448

från dagen för beslutet.

inom två månader från dagen för

beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i

Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett slutligt beslut med anledning

Ett slutligt beslut med anledning

av en invändning mot en

av en invändning mot en

registrering får

överklagas endast

registrering får överklagas endast

av innehavaren av varumärket och

av innehavaren av varumärket och

av invändaren. Ett slutligt beslut

av invändaren. Ett slutligt beslut

med anledning av en invändning

med anledning av en invändning

mot att en internationell varu-

mot att en internationell varu-

märkesregistrering

ska

gälla

i

märkesregistrering ska

gälla

i

Sverige får överklagas endast av

Sverige får överklagas endast av

innehavaren av den internationella

innehavaren av den internationella

varumärkesregistreringen

och

av

varumärkesregistreringen

och

av

invändaren. Återkallar en invän-

invändaren.

 

 

dare sin talan, får denna ändå

 

 

 

prövas, om det finns särskilda

 

 

 

skäl. Talan får dock inte prövas

 

 

 

om det till grund för den endast

 

 

 

har åberopats hinder som avses i

 

 

 

2 kap. 8–10 §§.

 

 

 

 

 

 

 

Ett slutligt beslut av Patent-

 

 

 

besvärsrätten får överklagas

till

 

 

 

Högsta

förvaltningsdomstolen

 

 

 

inom två månader från dagen för

 

 

 

beslutet. Vid ett överklagande till

 

 

 

Högsta

förvaltningsdomstolen

 

 

 

tillämpas 35–37 §§ förvaltnings-

 

 

 

processlagen (1971:291). Patent-

 

 

 

besvärsrättens beslut ska innehålla

 

 

 

uppgift om att det krävs särskilt

 

 

 

tillstånd för prövning i Högsta

 

 

 

förvaltningsdomstolen och om

de

 

 

 

grunder

vilka

ett

sådant

 

 

 

tillstånd meddelas.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning

av en registrering.

 

 

 

 

 

 

11 §

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om

administrativ hävning av en regist-

administrativ hävning av en regist-

rering av ett varumärke får inte

rering av ett varumärke får inte

överklagas.

Detsamma

gäller

ett

överklagas. Detsamma gäller ett

beslut genom vilket ett ärende har

beslut om överlämnande till dom-

överlämnats till tingsrätt eller av-

stol eller avskrivning enligt 3 kap.

skrivits enligt 3 kap. 13 § tredje

13 § tredje stycket. Andra beslut i

stycket. Andra beslut i ärenden om

ärenden om administrativ hävning

administrativ hävning får över-

får överklagas till domstol inom tre

klagas till

tingsrätt

inom

tre

veckor från dagen för beslutet.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

449

Prop. 2015/16:57

Bilaga 2

veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

450

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2015/16:57

Bilaga 3

Efter remiss har yttranden över promemorian Patent- och marknads- domstol (Ds 2014:2) inkommit från Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Nacka tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvalt- ningsrätten i Falun, Förvaltningsrätten i Härnösand, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Skatteverket, Arbetsgivarverket, Statskontoret, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Statens jordbruksverk, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Patentbesvärsrätten, Bolagsverket, Marknadsdomstolen, Konsument- verket, Arbetsdomstolen, Regelrådet, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Småföretagarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation, JUSEK, Sveriges domareförbund, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenska Patentombudsföreningen, Rättighetsalliansen och KLYS.

Yttranden har även inkommit från Försvarets materielverk, Sveriges Ingenjörer, Sveriges Patentbyråers Förening, Svenska Industrins IP- förening, FICPI, Svenska uppfinnareföreningen, Svenska Journalist- förbundet, Trä- och Möbelföretagen, Läkemedelsindustriföreningen och Bildleverantörernas förening.

Sveriges Akademikers Centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige har avstått från att yttra sig.

Svensk Handel har inte hörts av.

451

Prop. 2015/16:57

Bilaga 4

452

Sammanfattning av promemorian Patent- och marknadsdomstol; kompletterande överväganden

I promemorian görs vissa kompletterande överväganden till de förslag som lämnas i departementspromemorian Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2). I promemorian föreslås en utökad behörighet för Patent- och marknadsdomstolen. För det första ska även ärenden om firma- registrering samt i vissa fall mål om företagshemligheter handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. För det andra ska det vara möjligt för patent- och marknadsdomstolarna att handlägga även mål som har samband med de mål som omfattas av domstolarnas exklusiva behörighet. Vidare föreslås ändrade regler i fråga om prejudikat- bildningen. Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden i tvistemål och ärenden ska inte få överklagas till Högsta domstolen. Fullföljds- förbudet ska dock i flertalet fall vara kombinerat med möjlighet för Patent- och marknadsöverdomstolen att tillåta att ett avgörande överklagas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet eller ärendet prövas av Högsta domstolen (s.k. ventil). Promemorian innehåller även förslag om rättens sammansättning i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden. Slutligen föreslås vissa processuella särregler för hand- läggningen av framför allt patentärenden.

Lagförslag i promemorian Patent- och marknadsdomstol; kompletterande överväganden

Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs följande1

1 kap. Inledande bestämmelser

3 § Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i brottmål får överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i tvistemål och ärenden får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock, utom i de fall som avses i 4 kap. 13 § konkurrenslagen (2008:579), tillåta att ett avgörande överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

4 §2 Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1.lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2.lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877),

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1986:436) om näringsförbud, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser, lagen (2006:484) om franchisegivares

informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter,

lagen

(2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads-

och

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

1Lagförslagen ska läsas tillsammans med lagförslagen i departementspromemorian. Endast de paragrafer som föreslås få en ändrad lydelse i förhållande till vad som föreslås i departementspromemorian redovisas här. Vissa nya paragrafer har samma nummer som paragrafer i departementspromemorian. I vissa fall handlar det om en ny lydelse av en i departementspromemorian föreslagen paragraf. I andra fall handlar det om en ny paragraf som tar en i departementspromemorian föreslagen paragrafs plats. I det fortsatta beredningsarbetet kommer det att tas ett helhetsgrepp om numreringen av paragraferna.

2Paragrafen överensstämmer med vad som föreslås i departementspromemorian med undantag för punkten 4 som är ny.

453

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

454

konkurrensförhållanden och lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, samt

4. lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter.

5 § I samband med ett tvistemål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens behörighet enligt 4 § 1–3 får domstolen pröva även ett annat tvistemål, om

1.käranden väcker talan mot samma eller olika svarande och käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund, och

2.talan väcks samtidigt eller innan det att tiden för yttrande enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken har gått ut eller före den tidpunkt som har angetts i ett sådant meddelande som avses i 42 kap. 15 a § rättegångsbalken.

6 § I samband med ett tvistemål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens behörighet enligt 4 § 1–3 får domstolen pröva även en talan som svaranden väcker mot käranden angående samma sak eller en sak som har gemenskap med denna eller rörande fordran som kan gå i avräkning mot kärandens, om talan väcks

1.innan det att tiden för yttrande enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken har gått ut,

2.före den tidpunkt som angetts i ett sådant meddelande som avses i 42 kap. 15 a § rättegångsbalken, eller

3.innan huvudförhandling har påbörjats eller huvudkäromålet på annat sätt har företagits till avgörande.

7 § Bestämmelserna i 19 kap. 3–12 §§ rättegångsbalken ska gälla även i förhållande till Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen, varvid Patent- och marknadsdomstolen ska jämställas med sådan allmän domstol som avses i 19 kap. 9 § första stycket första meningen rättegångsbalken. Vid åtal för brott enligt de lagar som avses i 4 § 1 ska dock inte 19 kap. 3, 6 och 7 §§ rättegångsbalken tillämpas.

3 kap. Förfarandet

3 § I ärenden om invändning mot registrering enligt patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), växtförädlarrättslagen (1997:306) och varumärkeslagen (2010:1877) ska vardera parten svara för sina rättgångskostnader om det inte finns särskilda skäl.

6 § Ett tvistemål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens behörighet enligt 1 kap. 4 § och ett tvistemål som avses i 5 eller 6 §§ i samma kapitel ska handläggas gemensamt i en rättegång.

Omröstning

7 § Om både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna

ledamöterna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller

Prop. 2015/16:57

ekonomiska experterna. Om målet eller ärendet har beretts av en viss

Bilaga 5

ledamot säger dock han eller hon sin mening först.

 

4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen

Ärenden

5 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av teknisk sakkunskap, en eller två ska vara tekniska ledamöter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och marknadsdomstolen i stället för vad som sägs i första stycket bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

6 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av ekonomisk sakkunskap, en eller två ska vara ekonomiska experter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och marknadsdomstolen i stället för vad som anges i första stycket bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

7

§ I fråga om beredningsåtgärder i sådana ärenden som anges i 1 kap.

4

§ 1 och 3 tillämpas 1 kap. 3 e § rättegångsbalken.

5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen

Ärenden

2 § Vid avgörande av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet tekniska ledamöter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet tekniska ledamöter som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska

455

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av medverkan av tekniska ledamöter, trots att sådan ledamot har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för vad som anges i första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

3 § Vid åtgärder som avser beredningen av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i ett sådant ärende ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

4 § Vid avgörande av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet ekonomiska experter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet ekonomiska experter som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av medverkan av ekonomiska experter, trots att sådan ledamot har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för vad som anges i första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

5 § Vid åtgärder som avser beredningen av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i ett sådant ärende ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

456

6

§ I fråga om beredningsåtgärder i sådana ärenden som anges i 1 kap.

Prop. 2015/16:57

4

§ 1 och 3 tillämpas 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena

Bilaga 5

rättegångsbalken.

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

457

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

458

Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 65 och 66 §§ patentlagen (1967:837) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

65 §1

 

 

Stockholms

tingsrätt

är

rätt

Patent- och marknadsdomstolen

domstol i mål som gäller

 

 

är rätt domstol i mål enligt denna

1.

bättre rätt till

patentsökt

lag och lagen (1978:152) om

uppfinning,

 

 

 

svensk domstols behörighet i vissa

2.

patents

ogiltighet

eller

mål på patenträttens område m.m.

överföring av patent,

 

 

Detsamma gäller i mål om bättre

3.

meddelande av tvångs-licens,

rätt till patentsökt uppfinning och i

fastställande av nya villkor för

ärenden

om

informations-

eller upphävande av sådan licens

föreläggande.

 

eller rätt som avses i 53 § andra

 

 

 

stycket,

 

 

 

 

 

 

4.patentintrång,

5.fastställelse enligt 63 § eller

6.bestämmande av ersättning enligt 78 §.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.

 

 

 

66 §2

 

 

 

I mål som anges i 65 § är

Slutliga

beslut

av

tingsrätten

domför

med fyra

patentmyndigheten

samt

beslut

ledamöter, av vilka två skall vara

enligt 26 § andra och tredje

lagfarna

och

två

tekniskt

styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får

sakkunniga. Fler än tre lagfarna

överklagas

till

Patent-

och

och tre

tekniskt

sakkunniga

marknadsdomstolen

inom

två

ledamöter får inte sitta i rätten. En

månader från dagen för beslutet.

av de lagfarna ledamöterna skall

Bestämmelserna i 22 § femte

vara rättens ordförande.

 

stycket tillämpas på handling som

1Senaste lydelse 1978:149. Anmärkning 1: Paragrafen har ändrats genom SFS 2014:434 som dock inte har trätt i kraft. Därför redovisas nu gällande lydelse här. Anmärkning 2: Ändringarna i första stycket första meningen och andra meningen andra ledet samt andra stycket motsvarar vad som föreslås i departementspromemorian.

2Senaste lydelse 1986:233. Anmärkning: Ändringarna i första–tredje stycket motsvarar vad som föreslås i departementspromemorian.

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.

kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller mål i Högsta förvaltningsdomstolen.

3.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

459

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

460

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 67 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

67 §1

 

 

 

 

 

Lantmäterimyndighetens

beslut

Lantmäterimyndighetens

beslut

får

överklagas

hos

allmän

får

överklagas

till

allmän

förvaltningsdomstol. I fråga om

förvaltningsdomstol. Ett beslut av

beslut, där ansökan om eller

den

 

statliga

lantmäteri-

anmälan för registrering avskrivits

myndigheten att vägra registrering

eller

registrering

vägrats

enligt

av en firma överklagas dock till

denna lag, gäller att beslutet får

Patent-

och

marknadsdomstolen.

överklagas inom två månader från

Ett beslut som gäller avskrivning

den dag då beslutet meddelades.

av en ansökan eller anmälan om

 

 

 

 

 

registrering

 

eller

vägrad

 

 

 

 

 

registrering

får

överklagas inom

 

 

 

 

 

två månader från dagen för

 

 

 

 

 

beslutet.

 

 

 

 

Länsstyrelsens

beslut

får

Länsstyrelsens

beslut

får

överklagas hos allmän förvalt-

överklagas till allmän förvalt-

ningsdomstol.

 

 

 

ningsdomstol.

 

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 1998:379.

Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 21 § handelsregisterlagen (1974:157) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

21 §1

 

 

 

Registreringsmyndighetens

 

Registreringsmyndighetens

 

beslut att skriva av en ansökan

beslut att skriva av en ansökan

eller anmälan om registrering eller

eller anmälan om registrering eller

att

vägra

registrering

får

att

vägra

registrering

får

överklagas hos allmän för-

överklagas till allmän förvalt-

valtningsdomstol

inom

två

ningsdomstol. Detsamma gäller i

månader från beslutets dag.

fråga om beslut enligt 15 a

eller

Detsamma gäller i fråga om beslut

17 §. Ett beslut av registrerings-

enligt 15 a eller 17 §.

 

 

myndigheten att vägra registrering

 

 

 

 

 

av en firma överklagas dock till

 

 

 

 

 

Patent- och

marknadsdomstolen.

 

 

 

 

 

Ett överklagande ska ha kommit in

 

 

 

 

 

inom två månader från dagen för

beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2008:92.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

461

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

462

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

11 kap.

 

 

 

 

6 §1

 

 

Ett beslut av registrerings-

Ett beslut av registrerings-

myndigheten som innebär att en

myndigheten att skriva av en

anmälan

avskrivits eller

en

anmälan om registrering eller att

registrering

har vägrats

enligt

vägra registrering enligt 3 § andra

3 § andra stycket får överklagas

stycket får överklagas till allmän

hos allmän förvaltningsdomstol

förvaltningsdomstol.

Detsamma

inom två månader från dagen för

gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje

beslutet. Detsamma gäller ett

stycket och 8 kap. 8 §. Ett

beslut

sådant beslut av registrerings-

av registreringsmyndigheten att

myndigheten som avses i 7 kap.

vägra registrering av en firma

7 § tredje stycket och 8 kap. 8 §.

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

marknadsdomstolen.

Ett

över-

 

 

 

klagande ska ha kommit in inom

två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2004:304.

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

6 §1

En myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 10 kap. 6 § femte

stycket får överklagas till regeringen.

 

 

 

 

 

Ett beslut av Bolagsverket som

Ett beslut av Bolagsverket att

innebär att anmälan har skrivits av

skriva av en anmälan om

eller registrering har vägrats enligt

registrering

eller

att

vägra

4 § andra stycket får överklagas till

registrering enligt 4 § andra stycket

allmän förvaltningsdomstol inom

får

överklagas

till

allmän

två månader från dagen för

förvaltningsdomstol.

Detsamma

beslutet. Detsamma gäller ett

gäller ett beslut av Bolagsverket

beslut av Bolagsverket som avses i

som avses i 4 a §, 7 kap. 7 §, 8 kap.

4 a §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 2, 6, 9 eller

2, 6, 9 eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12

17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 §

kap. 19 § eller 16 kap. 2 § samt

eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett

beslut i ett tillståndsärende enligt 6

tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 4

kap. 3, 4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§

eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§ eller 12

eller 12 kap. 11 § eller beslut att

kap. 11 § eller beslut att vägra

vägra utfärda ett intyg enligt 12

utfärda ett intyg enligt 12 kap.

kap. 36 §. Ett beslut av

36 §.

Bolagsverket att vägra registrering

 

av en firma överklagas dock till

 

Patent- och

marknadsdomstolen.

 

Ett överklagande ska ha kommit in

 

inom två månader från dagen för

 

beslutet.

 

 

 

Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2014:541.

463

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter ska införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse.

15 §

Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva en talan om skadestånd, vitesförbud eller en åtgärd som avses i 14 §, om talan väcks samtidigt med en talan som omfattas av domstolens behörighet enligt 1 kap. 4 § 1–3 lagen (0000:000) om patent- och marknadsdomstolar och det är lämpligt med hänsyn till utred- ningen och övriga omständigheter.

Första stycket gäller inte tvister som ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

464

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

27 §1

 

 

 

 

En

förvaltningsmyndighets

En

förvaltningsmyndighets

beslut enligt denna lag får

beslut enligt denna lag får

överklagas hos allmän förvalt-

överklagas

till

allmän

för-

ningsdomstol.

valtningsdomstol.

En

förvalt-

 

 

 

ningsmyndighets

beslut

att

vägra

 

 

 

registrering av en firma över-

 

 

 

klagas dock till Patent- och

 

 

 

marknadsdomstolen.

 

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

1 Senaste lydelse 2011:722.

465

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

466

Förslag till ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 13 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

13 §1

Registreringsmyndighetens

Registreringsmyndighetens

beslut enligt denna lag får över-

beslut enligt denna lag och beslut

klagas hos allmän förvaltnings-

av Länsstyrelsen i Stockholms län

domstol.

enligt 12 § får överklagas till

 

allmän förvaltningsdomstol. Ett

 

beslut av registreringsmyndigheten

 

att vägra registrering av en firma

 

överklagas dock till Patent- och

 

marknadsdomstolen.

Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registre- ringsmyndigheten föra talan för det allmänna. Överklagas dom- stolens beslut av registrerings- myndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Vad som sägs i första och andra styckena om registrerings- myndigheten och dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är fråga om beslut enligt 12 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 1995:1360.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

16 §

 

 

Registreringsmyndighetens

 

Registreringsmyndighetens

 

beslut att avskriva en anmälan eller

beslut att skriva av en anmälan om

att

vägra

registrering

får

registrering

eller att vägra

överklagas hos allmän förvalt-

registrering

får överklagas

till

ningsdomstol

inom två månader

allmän

förvaltningsdomstol.

från beslutets dag. Detsamma

Detsamma gäller beslut enligt 13 §

gäller beslut enligt 13 § tredje

tredje stycket och 15 §. Ett beslut

stycket och 15 §.

 

av registreringsmyndigheten

att

 

 

 

 

vägra registrering av en firma

 

 

 

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

 

marknadsdomstolen.

Ett

 

 

 

 

överklagande ska ha kommit in

 

 

 

 

inom två månader från dagen för

beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

467

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

468

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 6 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

13 kap.

 

 

 

 

 

6 §1

 

 

 

Ett beslut av registrerings-

Ett beslut av registrerings-

myndigheten som innebär att en

myndigheten att skriva av en

anmälan avskrivits eller

en

anmälan om registrering eller att

registrering har vägrats enligt 3 §

vägra registrering enligt 3 § andra

andra stycket får överklagas hos

stycket får överklagas till allmän

allmän förvaltningsdomstol

inom

förvaltningsdomstol.

Detsamma

två månader från dagen för

gäller ett beslut av registrerings-

beslutet. Detsamma gäller ett

myndigheten enligt 10 kap. 5 §

sådant beslut av registrerings-

tredje stycket. Ett beslut av

myndigheten som avses i 10 kap.

registreringsmyndigheten att vägra

5 § tredje stycket.

 

registrering

av

en

firma

 

 

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

marknadsdomstolen.

Ett

över-

 

 

 

klagande ska ha kommit in inom

 

 

 

två månader från dagen för

 

 

 

beslutet.

 

 

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2004:318.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Bolagsverkets beslut att skriva av en anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller verkets beslut i ett tillståndsärende enligt 11 §, verkets beslut om att vägra att utfärda ett intyg enligt 6 eller 15 § samt verkets beslut enligt 28 eller 31 §.
Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.
Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:575) om europabolag dels att 32 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 33 §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

32 §1 Bolagsverkets beslut att avskriva

en anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet. Detsamma gäller verkets beslut i ett tillståndsärende enligt 11 §, verkets beslut om att vägra att utfärda ett intyg enligt 6 eller 15 § samt verkets beslut enligt 28 eller 31 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 29 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltnings- organet har sitt säte. Ett beslut enligt 29 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då bolaget fick del av beslutet. Ett beslut enligt 29 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

1 Senaste lydelse 2013:734.

469

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

Vid överklagande enligt tredje stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

33 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 29 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 29 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då bolaget fick del av beslutet. Ett beslut enligt 29 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

470

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 31 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

31 kap.

 

2 §1

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att

skriva av en anmälan om

skriva av en anmälan om

registrering

eller

vägra

registrering eller vägra registrering

registrering,

 

 

i annat fall än som anges i andra

 

 

 

stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

 

Ett beslut av Bolagsverket att

 

vägra registrering av en firma

 

enligt 27 kap. 2 § överklagas till

 

Patent- och marknadsdomstolen.

Överklagandet ska ges in till

Ett överklagande ska ges in till

Bolagsverket inom två månader

Bolagsverket inom två månader

från dagen för beslutet.

från dagen för beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2014:539.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

471

Prop. 2015/16:57

Bilaga 5

472

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:595) om europakooperativ

dels att 40 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 41 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40 §1

 

 

 

 

 

 

Bolagsverkets beslut att avskriva

Bolagsverkets

beslut att

skriva

en anmälan om registrering eller

av en anmälan om registrering eller

att

vägra

registrering

 

får

att

vägra

 

registrering

 

får

överklagas

 

till

 

allmän

överklagas

 

till

 

allmän

förvaltningsdomstol

inom

två

förvaltningsdomstol.

Detsamma

månader från dagen för beslutet.

gäller verkets beslut i ett

Detsamma gäller verkets beslut i

tillståndsärende enligt 16 §, verkets

ett tillståndsärende enligt 16 §,

beslut om att vägra att utfärda ett

verkets beslut om att vägra att

intyg

enligt

8

eller

20 §

samt

utfärda ett intyg enligt 8 eller 20 §

verkets beslut enligt 36 eller 39 §.

samt verkets beslut enligt 36 eller

Ett beslut av Bolagsverket att

39 §. Prövningstillstånd krävs vid

vägra registrering av en firma

överklagande till kammarrätten.

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

 

 

 

 

marknadsdomstolen.

 

 

Ett

 

 

 

 

 

 

 

överklagande ska ha kommit in

 

 

 

 

 

 

 

inom två månader från beslutet.

Finansinspektionens beslut i

ett

Finansinspektionens

beslut

i ett

ärende enligt 6 eller 13 § och

ärende enligt 6 eller 13 § och

Skatteverkets beslut om hinder mot

Skatteverkets beslut om hinder mot

flyttning

av

säte

enligt

flyttning

av

säte

 

enligt

16 a § får överklagas till allmän

16 a § får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Prövnings-

förvaltningsdomstol.

 

 

 

tillstånd krävs

vid

överklagande

 

 

 

 

 

 

 

till kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bolagsverkets beslut

i

ett

Prövningstillstånd

krävs

 

vid

ärende enligt 37 § får överklagas

överklagande till kammarrätten.

till allmän domstol i den ort där

 

 

 

 

 

 

 

lednings-

eller

förvaltnings-

 

 

 

 

 

 

 

organet har sitt säte. Ett beslut

 

 

 

 

 

 

 

enligt 37 § första stycket får

 

 

 

 

 

 

 

överklagas inom tre veckor från

 

 

 

 

 

 

 

den

dag

europakooperativet

 

 

 

 

 

 

 

fick del av beslutet. Ett beslut enligt 37 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

1 Senaste lydelse 2013:733.

Vid överklagande enligt tredje

Prop. 2015/16:57

stycket gäller lagen

(1996:242)

Bilaga 5

om domstolsärenden.

 

 

41 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 37 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 37 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då europakooperativet fick del av beslutet. Ett beslut enligt 37 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

473

Prop. 2015/16:57

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 6

 

 

Efter remiss har yttranden över promemorian Patent- och

 

marknadsdomstol – kompletterande överväganden inkommit från

 

Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolen, Svea hovrätt, Göta hovrätt,

 

Stockholms tingsrätt, Nacka tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs

 

tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Kammarrätten i

 

Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Falun,

 

Förvaltningsrätten i Härnösand, Justitiekanslern, Domstolsverket,

 

Åklagarmyndigheten, Försvarets materielverk, Skatteverket, Arbetsgivar-

 

verket, Statskontoret, Länsstyrelsen i Stockholms län, Juridiska

 

fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid

 

Lunds universitet, Statens jordbruksverk, Sveriges lantbruksuniversitet,

 

Lantmäteriet, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket, Patent- och

 

registreringsverket, Patentbesvärsrätten, Bolagsverket, Marknads-

 

domstolen, Konsumentverket, Arbetsdomstolen, Regelrådet, Sveriges

 

Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Närings-

 

liv, Företagarna, Småföretagarnas Riksförbund, Tjänstemännens

 

Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, JUSEK,

 

Unionen, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, Svenska

 

Föreningen för Immaterialrätt, Svenska Patentombudsföreningen,

 

Sveriges Ingenjörer, Sveriges Patentbyråers Förening, Svenska Industrins

 

IP-förening, FICPI och Bildleverantörernas förening.

 

Landsorganisationen i Sverige har avstått från att yttra sig.

 

Svensk Handel, Sveriges domareförbund, Rättighetsalliansen, KLYS,

 

Svenska uppfinnareföreningen, Svenska journalistförbundet, Trä- och

 

Möbelföretagen, Läkemedelsindustriföreningen, Svenska Utsädesföre-

 

tagens Förening, Lantmännen och Sparbankernas Riksförbund har inte

 

hörts av.

474

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.

2 § Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt. Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.

3 § Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i brottmål får överklagas till Högsta domstolen, om inte något annat är föreskrivet.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i tvistemål och ärenden får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock, utom i de fall som avses i 4 kap. 13 § konkurrenslagen (2008:579), tillåta att ett avgörande överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt

1.lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patent- lagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2.lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varu- märkeslagen (2010:1877), och

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet

ifråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar.

475

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

476

5 § I samband med ett tvistemål som avses i 4 § får Patent- och marknadsdomstolen pröva även ett annat tvistemål mellan samma eller olika parter, om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter.

6 § Patent- och marknadsdomstolens behörighet omfattar inte tvister som ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

7 § Bestämmelserna i 19 kap. 3–12 §§ rättegångsbalken ska tillämpas även i förhållande till Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen, varvid Patent- och marknadsdomstolen ska jämställas med en sådan annan allmän underrätt som avses i 19 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken. Vid åtal för brott enligt de lagar som avses i 4 § 1 ska dock inte 19 kap. 3, 6 och 7 §§ rättegångsbalken tillämpas.

8 § Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla och återställande av försutten tid när det gäller en dom eller ett beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller ett avgörande av en förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser ett avgörande i ett mål och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.

9 § För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsu- mentförhållanden finns en konsumentombudsman.

Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.

2 kap. Ledamöter

1 § I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöver- domstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.

I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter och nämndemän. Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.

Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen eller Patent- och marknadsöverdomstolen.

3 § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarier för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdom- stolen.

Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det

Prop. 2015/16:57

medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål

Bilaga 7

eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet

 

upphör att gälla, ska förordnandet ändå anses gälla i det pågående målet

 

eller ärendet. Den som ska tjänstgöra som teknisk eller ekonomisk expert

 

ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig, i

 

konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

 

4 § En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och

 

erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknads-

 

domstolarna.

 

En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning

 

och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och

 

marknadsdomstolarna.

 

5 § De nämndemän som ska medverka i Patent- och marknads-

 

domstolens avgöranden ska vara nämndemän i Stockholms tingsrätt.

 

De nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsöver-

 

domstolens avgöranden ska vara nämndemän i Svea hovrätt.

 

3 kap. Förfarandet

Handläggning av mål

1 § Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag.

Handläggning av ärenden

2 § Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknads- domstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag.

Det är särskilt reglerat att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan.

3 § Patent- och registreringsverket ska inte vara part i domstolen i ären- den om invändning mot ett meddelat patent enligt patentlagen (1967:837) eller mot en registrering enligt mönsterskyddslagen (1970:485) eller varumärkeslagen (2010:1877). Statens jordbruksverk ska inte vara part i domstolen i ärenden om invändning mot en registrering enligt växt- förädlarrättslagen (1997:306).

4 § I ärenden om invändning mot ett meddelat patent enligt patentlagen (1967:837) eller mot en registrering enligt mönsterskyddslagen (1970:485), växtförädlarrättslagen (1997:306) eller varumärkeslagen (2010:1877) ska vardera parten svara för sina rättegångskostnader om det inte finns särskilda skäl.

477

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Handläggning av mål om utdömande av vite

5 § Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rätte- gångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Förening av mål och ärenden

6 § Även i andra fall än de som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärenden som avses i 1 kap. 4 § handläggas gemensamt med andra mål eller ärenden som avses i 1 kap. 4 § i en rättegång, om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter. Mål eller ärenden där det finns behov av teknisk sakkunskap får dock inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärenden där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.

Mål och ärenden som handläggs gemensamt får särskiljas när det finns skäl för det.

7 § Ett tvistemål som avses i 1 kap. 4 § och ett tvistemål som avses i 5 § samma kapitel ska handläggas gemensamt i en rättegång.

Omröstning

8 § Om både lagfarna domare och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna domarna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska exper- terna. Om målet eller ärendet har beretts av en viss ledamot säger han eller hon sin mening först.

Nya omständigheter och ny bevisning

9 § Bestämmelserna i 42 kap. 15 och 15 a §§ och 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i ärenden.

Förhör med en part under sanningsförsäkran

10 § I ett ärende får det hållas förhör med en part under sanningsför- säkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen

Mål

1 § Vid huvudförhandling i mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sak- kunskap får rätten i stället bestå av tre lagfarna domare.

478

I de fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångs- balken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

2 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid annan hand- läggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målet eller frågan, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

3 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen, i de fall som avses i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken, bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

4 § Vid huvudförhandling i mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sak- kunskap får rätten i stället bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångs- balken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

5 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målet eller frågan, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 4 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

6 § I mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen, i de fall som avses i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken, bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Ärenden

7 § Vid avgörande i sak av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av teknisk sakkunskap, en eller två ska vara tekniska ledamöter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och mark- nadsdomstolen i stället bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

479

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

480

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

8 § Vid avgörande i sak av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare och, om det finns behov av ekonomisk sakkunskap, en eller två ska vara ekonomiska experter. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter.

Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och mark- nadsdomstolen i stället bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Vid annan handläggning av ett ärende som avses i första stycket ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Beredningsåtgärder

9 § I fråga om beredningsåtgärder i sådana mål och ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 tillämpas 1 kap. 3 e § rättegångsbalken.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

10 § Om det ska ingå andra än lagfarna domare i rätten, bestämmer rättens ordförande vilken eller vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå med hänsyn till vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet.

Förhinder för en ledamot

11 § Om Patent- och marknadsdomstolen i ett ärende som avses i 1 kap. 4 § eller i ett mål som avses i samma paragraf 1 eller 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen

Mål

1 § Vid avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av minst tre lagfarna domare. Om tre lag- farna domare har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska dock minst fyra lagfarna domare delta i Patent- och marknads- överdomstolens avgörande. Om en eller flera tekniska ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska minst samma antal tekniska ledamöter delta i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande. Patent- och marknadsöverdomstolen är dock domför utan tekniska ledamöter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Fler

än fem lagfarna domare och tre tekniska ledamöter får inte delta i rättens avgörande.

Vid beslut om avskrivning av ett mål som avses i första stycket efter återkallelse eller efter det att ett överklagande förfallit vid ett samman- träde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § rättegångsbalken får rätten bestå av en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan käro- målet återkallats.

2 § Vid åtgärder som avser beredningen av mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana mål ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

3 § Vid avgörande av mål som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av minst tre lagfarna domare. Om tre lagfarna domare har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska dock minst fyra lagfarna domare delta i Patent- och mark- nadsöverdomstolens avgörande. Om en eller flera ekonomiska experter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande ska minst samma antal ekonomiska experter delta i Patent- och marknadsöverdom- stolens avgörande. Patent- och marknadsöverdomstolen är dock domför utan ekonomiska experter om medverkan av sådana experter inte behövs. Fler än fem lagfarna domare och tre ekonomiska experter får inte delta i rättens avgörande.

Vid beslut om avskrivning av ett mål som avses i första stycket efter återkallelse eller efter det att ett överklagande förfallit vid ett samman- träde som avses i 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 § rättegångsbalken får rätten bestå av en lagfaren domare. Detsamma gäller vid beslut om undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan käro- målet återkallats.

4 § Vid åtgärder som avser beredningen av mål som avses i 1 kap. 4 § 3 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i sådana mål ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Ärenden

5 § Vid avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och mark- nadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknads- överdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet tekniska leda- möter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet tekniska ledamöter som har deltagit i Patent-

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

481

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

482

och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av med- verkan av tekniska ledamöter, trots att en eller flera sådana ledamöter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för det som anges i första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

6 § Vid åtgärder som avser beredningen av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och vid behandling av frågor om prövningstillstånd sådana ärenden ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

7 § Vid avgörande av ärenden som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet ekonomiska experter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara detsamma som antalet ekonomiska experter som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.

Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av med- verkan av ekonomiska experter, trots att en eller flera sådana experter har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för det som anges i första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.

Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.

8

§ Vid åtgärder som avser

beredningen av ärenden som avses i 1 kap.

4

§ 3 och vid behandling

av frågor om prövningstillstånd i sådana

ärenden ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel.

Beredningsåtgärder

9 § I fråga om beredningsåtgärder i sådana mål och ärenden som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 tillämpas 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena rätte- gångsbalken.

Särskilda rättsmedel

10 § Vid prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid när det gäller ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare.

Vid prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid när det gäller ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

11 § Om det ska ingå andra än lagfarna domare i rätten, bestämmer rättens ordförande vilken eller vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå med hänsyn vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet.

Förhinder för en ledamot

12 § Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som avses i 1 kap. 4 § eller i ett mål som avses i samma paragraf 1 eller 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

483

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1949:345) om rätten till arbets- tagares uppfinningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §1

I mål om tillämpningen av denna

Patent- och marknadsdomstolen

lag är Stockholms tingsrätt

är rätt domstol i mål enligt denna

behörig domstol. Vid prövningen

lag.

av sådant mål skall tingsrätten

 

och, om talan fullföljs, hovrätten

 

ha den sammansättning som anges

 

i 66 och 67 §§ patentlagen

 

(1967:837).

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

1 Senaste lydelse 1992:125.

484

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 53 b, 53 e, 56 b och 58 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 b §1

På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med

åtgärden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om käranden visar

sannolika

skäl för att en åtgärd som innebär

skäl för att en åtgärd som innebär

intrång

eller överträdelse

som

intrång

eller

överträdelse

som

avses i 53 §, eller medverkan till

avses i 53 §, eller medverkan till

åtgärden, förekommer och om det

åtgärden, förekommer och om det

skäligen kan befaras att svaranden

skäligen kan befaras att svaranden

genom att fortsätta med åtgärden,

genom att fortsätta med åtgärden,

eller medverkan till den, förringar

eller medverkan till den, förringar

värdet av den ensamrätt som

värdet av den ensamrätt som

upphovsrätten

medför,

får

upphovsrätten

medför,

får

domstolen meddela vitesförbud för

domstolen meddela vitesförbud för

tiden intill dess att målet slutligt

tiden intill dess att målet slutligt

har avgjorts eller annat har

har avgjorts eller något annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud

beslutats. Innan ett sådant förbud

meddelas ska svaranden ha fått

meddelas ska svaranden ha fått

tillfälle att yttra sig, om inte ett

tillfälle att yttra sig, om inte ett

dröjsmål skulle medföra risk för

dröjsmål skulle medföra risk för

skada.

 

 

 

 

skada.

 

 

 

 

Bestämmelserna

i

första

och

Första

och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång eller

till intrång eller överträdelse som

överträdelse som avses i 53 §.

 

avses i 53 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt

1 Senaste lydelse 2009:109. Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:360.

485

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

reglerna

i rättegångsbalken

om

 

åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med sådan talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

 

53 e §2

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

där

rättegång

om

 

intrånget

eller

överträdelsen

 

pågår. I övrigt gäller i fråga om

 

behörig domstol det som föreskrivs

 

i 58 § för där avsedda mål och i

 

rättegångsbalken om tvistemål för

 

andra fall som rör intrång eller

 

överträdelse. Det som sägs i rätte-

 

gångsbalken om

inskränkning

av

 

domstols behörighet i fråga om

 

tvist som ska tas upp i annan ord-

 

ning än inför domstol ska dock inte

 

tillämpas.

 

 

 

 

Om yrkandet om informa-

Om ett yrkande om informa-

tionsföreläggande riktar sig mot

tionsföreläggande riktar sig mot

den som är sökandens motpart i ett

den som är sökandens motpart i ett

mål om intrång eller överträdelse,

mål om intrång eller överträdelse,

ska bestämmelserna om rättegång

ska bestämmelserna om rättegång

som gäller för det målet tillämpas.

som gäller för det målet tillämpas.

Beslut

om

informationsföre-

Ett beslut om informationsföre-

läggande får överklagas särskilt.

läggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

stämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

2 Senaste lydelse 2009:109. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

486

föras av den som har ansökt om föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informations- föreläggande.

får föras av den som har ansökt om

Prop. 2015/16:57

föreläggandet.

Bilaga 7

 

56 b §3

Ett beslut om intrångsundersök-

 

ning meddelas av den domstol där

 

rättegång som rör intrånget pågår.

 

Om rättegång inte är inledd,

 

gäller i fråga om behörig domstol

 

det som föreskrivs i 58 § för där

 

avsedda mål och i rättegångs-

 

balken om tvistemål för andra fall

 

som rör intrång eller överträdelse.

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

om inskränkning

av domstols

 

behörighet i fråga om tvist som

 

ska tas upp i annan ordning än

 

inför domstol ska dock inte

 

tillämpas.

 

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

yrkande av upphovsmannen eller

yrkande av upphovsmannen eller

upphovsmannens

rättsinnehavare

upphovsmannens rättsinnehavare

eller den som på grund av upp-

eller den som på grund av upp-

låtelse har rätt att utnyttja verket.

låtelse har rätt att utnyttja verket.

Om rättegång inte är inledd, ska

Om en rättegång inte är inledd, ska

yrkandet framställas skriftligen.

yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

3 Senaste lydelse 2009:109. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

487

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

 

58 §4

 

 

 

Rätt domstol i mål om ljudradio-

Patent- och marknadsdomstolen

eller

televisionsutsändning i strid

är rätt domstol i mål och ärenden

mot denna lag är Stockholms

enligt denna lag om de inte ska

tingsrätt. Detsamma gäller i mål

handläggas

enligt

lagen

om ersättning som avses i 16 b §

(1974:371)

om

rättegången i

andra stycket, 17 och 18 §§, 26 a §

arbetstvister.

 

 

 

första stycket eller 47 § och i mål i

 

 

 

 

vilket

motsvarande ersättning

 

 

 

 

begärs på grund av en hänvisning

 

 

 

 

i 45, 46, 48, 49 eller 49 a § samt i

 

 

 

 

mål om ersättning för utnyttjande

 

 

 

 

med stöd av 42 e § eller ersättning

 

 

 

 

för en sådan vidaresändning som

 

 

 

 

avses i 42 f §.

 

 

 

 

 

 

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

 

 

om inskränkning av en domstols

 

 

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

 

 

tas upp i annan ordning än inför

 

 

 

domstol ska inte tillämpas i fråga

 

 

 

om ett yrkande om informations-

 

 

 

föreläggande

eller

intrångsunder-

 

 

 

sökning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

4 Senaste lydelse 2014:884.

488

Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

4 §1

 

 

 

 

Vad som i denna lag sägs om

Det som i denna lag sägs om

böter ska även gälla utdömda

böter ska även gälla utdömda

viten, som

 

 

viten, som

 

 

 

1. har förelagts part eller annan

1. har förelagts

en part

eller

till fullgörande av en skyldighet i

någon annan till fullgörande av en

en rättegång,

 

 

skyldighet i en rättegång,

 

 

2. i Sverige

har förelagts av

2. i

Sverige har

förelagts

av

Konsumentombudsmannen,

Kon-

Konsumentombudsmannen,

Kon-

kurrensverket,

Stockholms

tings-

kurrensverket eller domstol i ett

rätt i mål enligt marknadsförings-

mål

eller ärende

som avses

i

lagen (2008:486) eller Marknads-

1 kap. 4 § 3 lagen (2016:000) om

domstolen,

 

 

patent- och marknadsdomstolar,

 

3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

Vad som sägs i första stycket

Första

stycket gäller

även

gäller även tvangsgebyr som i

tvangsgebyr som i Norge har före-

Norge har förelagts av Forbruker-

lagts av

Forbrukerombudet

och

ombudet och som har godkänts av

som har godkänts av närings-

näringsidkaren eller har dömts ut

idkaren eller har dömts ut av dom-

av domstol.

stol.

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts av Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen.

1 Senaste lydelse 2008:489.

489

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

490

Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)1 dels att 27, 67, 68, 69 och 75 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 26, 36, 57 b, 57 e, 59 b, 65 och 66 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §2

Ett slutligt beslut av patentmyn-

Ett slutligt beslut av patentmyn-

digheten om en ansökan om patent

digheten om en ansökan om patent

får överklagas av sökanden, om

och ett slutligt beslut enligt 8 c §

det har gått honom eller henne

tredje stycket får överklagas av

emot. Ett slutligt beslut enligt 8 c §

sökanden. Ett slutligt beslut om en

tredje stycket får överklagas av

invändning mot patent får över-

sökanden. Ett slutligt beslut om en

klagas av patenthavaren och invän-

invändning mot patent får över-

daren.

klagas av patenthavaren och invän-

 

daren, om det har gått den som vill

 

klaga emot. Om invändaren åter-

 

kallar sin talan, får denna ändå

 

prövas om det finns särskilda skäl.

 

Ett beslut, genom vilket en

Ett beslut genom vilket en

begäran om återupptagning enligt

begäran om återupptagning enligt

15 § tredje stycket eller 19 § andra

15 § tredje stycket eller 19 § andra

stycket har avslagits eller ett

stycket har avslagits eller ett

yrkande om överföring enligt 18 §

yrkande om överföring enligt 18 §

har bifallits, får överklagas av

har bifallits får överklagas av

sökanden. Ett beslut, genom vilket

sökanden. Ett beslut genom vilket

ett yrkande om överföring enligt

ett yrkande om överföring enligt

18 § har avslagits, får överklagas

18 § har avslagits får överklagas

av den som har framställt

av den som har framställt

yrkandet.

yrkandet.

Ett beslut, genom vilket ett

Ett beslut genom vilket ett

yrkande om förordnande enligt

yrkande som avses i 22 § sjätte

22 § sjätte stycket har avslagits, får

stycket har avslagits får överklagas

överklagas av den som har

av den som har framställt

framställt yrkandet.

yrkandet.

Bestämmelser om överklagande

 

av beslut enligt 42, 72 eller 73 §

 

finns i 75 §.

 

1Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av

27§ 2014:289

67§ 2005:692

68§ 2013:84

75§ 2010:1395.

2Senaste lydelse 2014:289. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.

3 Senaste lydelse 1993:1406.

 

 

 

 

 

 

 

36 §3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57

Om en del av en internationell

Om en del

av en internationell

Bilaga 7

patentansökan

inte

har

varit

patentansökan

 

inte

har

varit

 

föremål för internationell nyhets-

föremål för internationell nyhets-

 

granskning eller internationell för-

granskning eller internationell för-

 

beredande patenterbarhetsprövning

beredande patenterbarhetsprövning

 

på grund av att ansökningen har

på grund av att ansökningen har

 

bedömts

omfatta

 

av

varandra

bedömts

 

omfatta

av

 

varandra

 

oberoende

uppfinningar

och att

oberoende

uppfinningar

och

att

 

sökanden inte inom föreskriven tid

sökanden inte inom föreskriven tid

 

har betalat

tilläggsavgift enligt

har

betalat tilläggsavgift

enligt

 

konventionen om patentsamarbete,

konventionen om patentsamarbete,

 

skall patentmyndigheten pröva om

ska

patentmyndigheten

pröva

om

 

bedömningen

var

riktig.

Om

bedömningen

var

riktig.

Om

 

patentmyndigheten finner att be-

patentmyndigheten finner att be-

 

dömningen var riktig, skall den del

dömningen var riktig, ska den del

 

av ansökningen som inte har varit

av ansökningen som inte har varit

 

föremål för sådan granskning eller

föremål för sådan granskning eller

 

prövning

anses

återkallad

hos

prövning

anses

återkallad

hos

 

patentmyndigheten, om inte sökan-

patentmyndigheten, om inte sökan-

 

den betalar föreskriven avgift till

den betalar föreskriven avgift till

 

myndigheten

inom

två

månader

myndigheten

inom två

månader

 

från det myndigheten sände en

från det att myndigheten sände en

 

underrättelse till honom om sitt

underrättelse

till

honom

eller

 

ställningstagande. Om patentmyn-

henne om

sitt

ställningstagande.

 

digheten

finner att

bedömningen

Om

patentmyndigheten

 

finner

att

 

inte var riktig, skall myndigheten

bedömningen inte var riktig, ska

 

fortsätta handläggningen av ansök-

myndigheten

fortsätta

 

handlägg-

 

ningen i dess helhet.

 

 

 

ningen av ansökningen i dess

 

 

 

 

 

 

 

 

 

helhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett beslut enligt första stycket,

Ett beslut enligt första stycket

 

genom vilket

patentmyndigheten

genom

vilket

patentmyndigheten

 

har funnit att en patentansökan

har funnit att en patentansökan

 

omfattar

av

varandra oberoende

omfattar

av

varandra

oberoende

 

uppfinningar, får överklagas av

uppfinningar

får

överklagas

av

 

sökanden. Vad som sägs i 27 §

sökanden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

första och andra styckena skall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillämpas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om rätten finner patent-

Om domstolen finner att patent-

 

myndighetens beslut riktigt, räknas

myndighetens

beslut

är

riktigt,

 

fristen för att betala sådan avgift

räknas fristen för att betala en

 

som avses i första stycket andra

sådan avgift som avses i första

 

meningen

 

 

från

 

det

att

stycket andra meningen från det att

 

patentmyndigheten

 

sände

en

patentmyndigheten

sände

en

 

underrättelse

till

sökanden

om

underrättelse till sökanden om att

 

rättens lagakraftvunna beslut.

 

domstolens beslut har fått laga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kraft.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

491

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

57 b §4

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör

eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om

käranden

visar

sannolika

skäl för att intrång, eller

skäl för att intrång, eller

medverkan

till

intrång,

medverkan

till

intrång,

förekommer och om det skäligen

förekommer och om det skäligen

kan befaras att svaranden genom

kan befaras att svaranden genom

att

fortsätta

intrånget,

eller

att

fortsätta

intrånget, eller

medverkan till det, förringar värdet

medverkan till det, förringar värdet

av ensamrätten till patentet, får

av ensamrätten till patentet, får

domstolen meddela vitesförbud för

domstolen meddela vitesförbud för

tiden intill dess att målet slutligt

tiden intill dess att målet slutligt

har avgjorts eller annat har

har avgjorts eller något annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud

beslutats. Innan ett sådant förbud

meddelas ska svaranden ha fått

meddelas ska svaranden ha fått

tillfälle att yttra sig, om inte ett

tillfälle att yttra sig, om inte ett

dröjsmål skulle medföra risk för

dröjsmål skulle medföra risk för

skada.

 

 

 

skada.

 

 

Bestämmelserna i

första

och

Första och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

till intrång.

 

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

reglerna i rättegångsbalken om

 

åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med sådan talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

4 Senaste lydelse 2009:111. Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:289.

492

 

 

 

 

57 e §5

Prop. 2015/16:57

Ett beslut om informations-

 

Bilaga 7

föreläggande

får

meddelas

av

 

 

domstol som avses i 65 §.

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar

sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

 

stämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med en sådan talan får

 

 

talan föras om nytt informations-

 

 

föreläggande.

 

 

 

 

 

 

 

 

59 b §6

 

Ett beslut om intrångsunder-

 

 

sökning meddelas av domstol som

 

 

avses i 65 §.

 

 

 

 

 

En fråga om intrångsundersök-

En fråga om intrångsundersök-

ning får tas upp endast på yrkande

ning får tas upp endast på yrkande

av patenthavaren eller den som på

av patenthavaren eller den som på

grund av licens har rätt att utnyttja

grund av licens har rätt att utnyttja

uppfinningen. Om rättegång inte är

uppfinningen. Om en

rättegång

inledd,

ska

yrkandet framställas

inte är inledd, ska yrkandet fram-

skriftligen.

 

 

 

ställas skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra

5Senaste lydelse 2009:111. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

6Senaste lydelse 2009:111. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

493

65 § rätt

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

494

risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

Stockholms tingsrätt är domstol i mål som gäller

1.bättre rätt till patentsökt upp- finning,

2.patents ogiltighet eller över- föring av patent,

3.meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,

4.patentintrång,

5.fastställelse enligt 63 § eller

6.bestämmande av ersättning enligt 78 §.

Patent- och marknadsdomstolen

är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

66 §7

I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid

Slutliga beslut av patentmyndig- heten och beslut enligt 26 § andra och tredje styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i 22 § sjätte stycket tillämpas på handlingar som kommer in till Patent- och

7 Senaste lydelse 1986:233.

huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.

marknadsdomstolen, Patent-

och

Prop. 2015/16:57

marknadsöverdomstolen

eller

Bilaga 7

Högsta domstolen.

 

 

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sam- manträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det över- klagade beslutet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

495

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

496

Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)1 dels att 27, 67, 68, 69 och 75 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 26, 36, 57 b, 57 e, 59 b, 65 och 66 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

26 §2

Ett slutligt beslut av patentmyn-

Ett slutligt beslut av patentmyn-

digheten om en ansökan om patent

digheten om en ansökan om patent

får överklagas av sökanden, om

och ett slutligt beslut enligt 8 c §

det har gått honom eller henne

tredje stycket får överklagas av

emot. Ett slutligt beslut enligt 8 c §

sökanden. Ett slutligt beslut om en

tredje stycket får överklagas av

invändning mot patent får över-

sökanden. Ett slutligt beslut om en

klagas av patenthavaren och

invändning mot patent får över-

invändaren.

klagas

av

patenthavaren

och

 

invändaren, om det har gått den

 

som vill klaga emot. Om invän-

 

daren återkallar sin talan, får

 

denna ändå prövas om det finns

 

särskilda skäl.

 

 

 

Ett beslut, genom vilket en

Ett beslut genom vilket en

begäran om återupptagning enligt

begäran om återupptagning enligt

15 § tredje stycket eller 19 § andra

15 § tredje stycket eller 19 § andra

stycket har avslagits eller ett

stycket har avslagits eller ett

yrkande om överföring enligt 18 §

yrkande om överföring enligt 18 §

har bifallits, får överklagas av

har bifallits får överklagas av

sökanden. Ett beslut, genom vilket

sökanden. Ett beslut genom vilket

ett yrkande om överföring enligt

ett yrkande om överföring enligt

18 § har avslagits, får överklagas

18 § har avslagits får överklagas

av den som har framställt

av den som har framställt

yrkandet.

 

 

 

yrkandet.

Ett beslut, genom vilket ett

Ett beslut genom vilket ett

yrkande

om

förordnande

enligt

yrkande som avses i 22 § sjätte

22 § sjätte stycket har avslagits, får

stycket har avslagits får överklagas

överklagas av den som har

av den som har framställt

framställt yrkandet.

 

yrkandet.

Bestämmelser om överklagande

 

av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75 §.

1Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av

27§ 2014:289

67§ 2005:692

68§ 2013:84

75§ 2010:1395.

2Senaste lydelse 2014:289. Ändringen innebär bl.a. att fjärde styckettas bort.

3 Senaste lydelse 1993:1406.

 

 

 

 

 

 

 

36 §3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57

Om en del av en internationell

Om en del av en internationell

Bilaga 7

patentansökan

inte

har

varit

patentansökan

 

inte

har

varit

 

föremål för internationell nyhets-

föremål för internationell nyhets-

 

granskning eller internationell för-

granskning eller internationell för-

 

beredande patenterbarhetsprövning

beredande patenterbarhetsprövning

 

på grund av att ansökningen har

på grund av att ansökningen har

 

bedömts

omfatta

 

av

varandra

bedömts

 

omfatta

av

 

varandra

 

oberoende

uppfinningar

och att

oberoende

uppfinningar

och

att

 

sökanden inte inom föreskriven tid

sökanden inte inom föreskriven tid

 

har betalat

tilläggsavgift enligt

har

betalat tilläggsavgift

enligt

 

konventionen om patentsamarbete,

konventionen om patentsamarbete,

 

skall patentmyndigheten pröva om

ska

patentmyndigheten

pröva

om

 

bedömningen

var

riktig.

Om

bedömningen

var

riktig.

Om

 

patentmyndigheten finner att be-

patentmyndigheten finner att be-

 

dömningen var riktig, skall den del

dömningen var riktig, ska den del

 

av ansökningen som inte har varit

av ansökningen som inte har varit

 

föremål för sådan granskning eller

föremål för sådan granskning eller

 

prövning

anses

återkallad

hos

prövning

anses

återkallad

hos

 

patentmyndigheten, om inte sökan-

patentmyndigheten, om inte sökan-

 

den betalar föreskriven avgift till

den betalar föreskriven avgift till

 

myndigheten

inom

två

månader

myndigheten

inom två

månader

 

från det myndigheten sände en

från det att myndigheten sände en

 

underrättelse till honom om sitt

underrättelse

till

honom

eller

 

ställningstagande. Om patentmyn-

henne om

sitt

ställningstagande.

 

digheten

finner att

bedömningen

Om

patentmyndigheten

 

finner

att

 

inte var riktig, skall myndigheten

bedömningen inte var riktig, ska

 

fortsätta handläggningen av ansök-

myndigheten

fortsätta

 

handlägg-

 

ningen i dess helhet.

 

 

 

ningen av ansökningen i dess

 

 

 

 

 

 

 

 

 

helhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett beslut enligt första stycket,

Ett beslut enligt första stycket

 

genom vilket

patentmyndigheten

genom

vilket

patentmyndigheten

 

har funnit att en patentansökan

har funnit att en patentansökan

 

omfattar

av

varandra oberoende

omfattar

av

varandra

oberoende

 

uppfinningar, får överklagas av

uppfinningar

får

överklagas

av

 

sökanden. Vad som sägs i 27 §

sökanden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

första och andra styckena skall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillämpas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om rätten finner patent-

Om domstolen finner att patent-

 

myndighetens beslut riktigt, räknas

myndighetens

beslut

är

riktigt,

 

fristen för att betala sådan avgift

räknas fristen för att betala en

 

som avses i första stycket andra

sådan avgift som avses i första

 

meningen

 

 

från

 

det

att

stycket andra meningen från det att

 

patentmyndigheten

 

sände

en

patentmyndigheten

sände

en

 

underrättelse

till

sökanden

om

underrättelse till sökanden om att

 

rättens lagakraftvunna beslut.

 

domstolens beslut har fått laga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kraft.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

497

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

57 b §4

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör

eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

 

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om käranden

visar

sannolika

skäl för att intrång, eller med-

skäl för att intrång, eller med-

verkan

till

intrång,

förekommer

verkan

till

intrång,

förekommer

och om det skäligen kan befaras att

och om det skäligen kan befaras att

svaranden

genom

att

fortsätta

svaranden

genom

att

fortsätta

intrånget, eller medverkan till det,

intrånget, eller medverkan till det,

förringar värdet av ensamrätten till

förringar värdet av ensamrätten till

patentet, får domstolen

meddela

patentet,

får domstolen

meddela

vitesförbud för tiden intill dess att

vitesförbud för tiden intill dess att

målet slutligt har avgjorts eller

målet slutligt har avgjorts eller

annat har beslutats. Innan ett

något annat har beslutats. Innan ett

sådant

förbud

meddelas

ska

sådant

förbud

meddelas ska

svaranden ha fått tillfälle att yttra

svaranden ha fått tillfälle att yttra

sig, om inte ett dröjsmål skulle

sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

 

medföra risk för skada.

 

Bestämmelserna

i

första

och

Första

och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

till intrång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

reglerna i rättegångsbalken om

 

åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med sådan talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

4 Senaste lydelse 2009:111.

498

Lydelse enligt SFS 2014:434

 

Föreslagen lydelse

Prop. 2015/16:57

 

 

 

 

 

 

Bilaga 7

 

 

 

 

57 e §5

 

Ett beslut om informations-

 

 

föreläggande får meddelas av den

 

 

domstol som avses i 65 §, om inte

 

 

något annat följer av 65 a §.

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig

mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet tillämpas. Ett beslut om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

klagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

 

stämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med en sådan talan får

 

 

talan

föras

om

ett

nytt

 

 

informationsföreläggande.

59 b §6

Ett beslut om intrångsunder- sökning meddelas av den domstol som avses i 65 §, om inte något annat följer av 65 a §.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut

5Ändringen innebär bl.a. att första styckettas bort.

6Ändringen innebär att första stycket tas bort.

499

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

65 §

Stockholms tingsrätt är, om inte

Patent- och marknadsdomstolen

något annat följer av 65 a §, rätt

är rätt domstol i mål och ärenden

domstol i mål som gäller

enligt denna lag om inte något

1. bättre rätt till patentsökt upp-

annat följer av 65 a §. Detsamma

finning,

 

gäller i mål om bättre rätt till

2. patents ogiltighet

eller över-

patentsökt uppfinning.

föring av patent,

 

 

3. meddelande av tvångslicens,

 

fastställande av nya villkor för

 

eller upphävande av sådan licens

 

eller rätt som avses i 53 § andra

 

stycket,

 

 

4. patentintrång,

 

 

5. fastställelse enligt 63 §,

 

6. bestämmande av

ersättning

 

enligt 78 §, eller

 

 

7. skadestånd enligt 93 b §.

 

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

66 §7

I mål som anges i 65 § är

Slutliga beslut av patent-

tingsrätten

domför

med fyra

myndigheten och beslut enligt 26 §

ledamöter, av vilka två skall vara

andra och tredje styckena, 36, 42,

lagfarna

och

två

tekniskt

72 eller 73 § får överklagas till

sakkunniga. Fler än tre lagfarna

Patent- och marknadsdomstolen

och tre

tekniskt

sakkunniga

inom två månader från dagen för

ledamöter får inte sitta i rätten. En

beslutet.

av de lagfarna ledamöterna skall

 

vara rättens ordförande.

 

7 Senaste lydelse 1986:233.

500

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.

Bestämmelserna i 22 § sjätte Prop. 2015/16:57 stycket tillämpas på handlingar Bilaga 7

som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.

Utöver det som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sam- manträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det över- klagade beslutet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.För mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

501

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

502

Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknads- domstolen och som har inletts genom ett överklagande av en dom eller ett beslut av tingsrätt ska lämnas över till Patent- och marknadsöver- domstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och mark- nadsdomstolen.

3.De upphävda bestämmelserna om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller fortfarande.

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 17 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet har avslagits.
Ett slutligt beslut av regist- reringsmyndigheten i ett ärende om ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren.

Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)1 dels att 47 och 52 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 21, 22, 31, 31 b, 35 b, 35 e, 37 b och 43 §§ ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §2 Talan mot slutligt beslut av

registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om regi- strering av mönster får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Återkallar invändaren sin talan, får den ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.

 

 

 

22 §3

Ett slutligt beslut av registre-

Ett slutligt beslut av registre-

ringsmyndigheten enligt 21 § får

ringsmyndigheten enligt 21 § får

överklagas till patentbesvärsrätten

överklagas till Patent- och

inom två månader från beslutets

marknadsdomstolen inom två

dag.

 

 

 

månader från dagen för beslutet.

Ett

slutligt

beslut

av

 

patentbesvärsrätten får överklagas

 

1Senaste lydelse av

47§ 2010:1397

52§ 2004:1154.

2Senaste lydelse 2002:570.

3Senaste lydelse 2010:1397. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

503

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

504

till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmel- serna i 35–37 §§ förvaltnings- processlagen (1971:291) om över- klagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

31 §4

 

Allmän domstol ska på talan

Domstolen ska på yrkande häva

därom häva en registrering av ett

en registrering av ett mönster helt

mönster helt eller delvis, om

eller delvis, om hinder mot

hinder mot mönsterrätt har före-

mönsterrätt

har funnits enligt 1–

legat enligt 1–4 a §§ och hindret

4 a §§ och

hindret fortfarande

fortfarande består eller om regist-

består eller om registrering har

rering har skett i strid med 13 §

gjorts i strid med 13 § andra

andra stycket.

stycket.

 

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller

sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

 

Registreringen får inte hävas på

Registreringen får inte hävas på

den grunden att den som fått

den grunden att den som har fått

registreringen

endast

varit

registreringen

 

endast

varit

berättigad till viss andel i

berättigad till viss andel i

mönsterrätten.

 

 

mönsterrätten.

 

 

 

 

När domen vunnit laga kraft ska

När domen har fått laga kraft

den sändas till registrerings-

ska den sändas till registrerings-

myndigheten för

anteckning i

myndigheten

för

anteckning

i

mönsterregistret.

 

 

mönsterregistret.

 

 

 

 

 

31 b §5

 

 

 

 

Allmän domstol kan förklara en

Domstolen

får

förklara

 

en

mönsterrätt ogiltig även efter det

mönsterrätt ogiltig även efter det

att den har upphört eller uppgivits.

att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om sådan talan skall

I fråga om en sådan talan ska

bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

35 b §6

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.

4Senaste lydelse 2012:447.

5Senaste lydelse 2002:570.

6Senaste lydelse 2009:112. Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:291.

Om

käranden

visar

sannolika

Om

käranden

visar

sannolika

Prop. 2015/16:57

skäl för att intrång, eller

skäl

för

att

intrång,

eller

Bilaga 7

medverkan

 

till

intrång,

medverkan

 

till

intrång,

 

förekommer och om det skäligen

förekommer och om det skäligen

 

kan befaras att svaranden genom

kan befaras att svaranden genom

 

att

fortsätta

intrånget,

eller

att

fortsätta

intrånget,

eller

 

medverkan till det, förringar värdet

medverkan till det, förringar värdet

 

av ensamrätten till mönstret, får

av ensamrätten till mönstret, får

 

domstolen meddela vitesförbud för

domstolen meddela vitesförbud för

 

tiden intill dess att målet slutligt

tiden intill dess att målet slutligt

 

har avgjorts eller annat har

har avgjorts eller något annat har

 

beslutats. Innan ett sådant förbud

beslutats. Innan ett sådant förbud

 

meddelas ska svaranden ha fått

meddelas ska svaranden ha fått

 

tillfälle att yttra sig, om inte ett

tillfälle att yttra sig, om inte ett

 

dröjsmål skulle medföra risk för

dröjsmål skulle medföra risk för

 

skada.

 

 

 

 

skada.

 

 

 

 

 

Bestämmelserna i

första

och

Första

och

andra

styckena

 

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

 

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

 

 

till intrång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer

 

säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.

 

Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria

 

honom eller henne från detta. I fråga om slaget av

säkerheten

gäller

 

2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om

 

den inte har godkänts av svaranden.

 

 

 

 

 

 

 

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats

 

enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

 

 

 

 

 

 

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt

 

i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens

 

bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

 

balken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

 

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

 

förbudet och ska handläggas enligt

förbudet.

 

 

 

 

 

reglerna i

rättegångsbalken

om

 

 

 

 

 

 

 

åtal för brott för vilket svårare

 

 

 

 

 

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

 

 

 

 

 

samband med sådan talan får

 

 

 

 

 

 

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

35 e §7

 

 

 

 

 

 

Ett beslut om informations-

 

 

 

 

 

 

 

föreläggande får meddelas av den

 

 

 

 

 

 

 

domstol

där

rättegång

om

 

 

 

 

 

 

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

 

 

 

 

 

 

fråga om behörig domstol det som

 

 

 

 

 

 

 

7 Senaste lydelse 2009:112. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

505

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

föreskrivs i 43 och 52 §§ för där

 

avsedda mål och i rättegångs-

 

balken om tvistemål för andra fall

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

av domstols behörighet i fråga om

 

tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol ska dock

 

inte tillämpas.

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina

gångsbalken.

Domstolen

får

rättegångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informations- föreläggande.

37 b §8

Ett beslut om intrångsundersök- ning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångs- balken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i

8 Senaste lydelse 2009:112. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

506

rättegångsbalken om inskränkning

 

 

 

Prop. 2015/16:57

av domstols behörighet i fråga om

 

 

 

Bilaga 7

tvist som ska tas upp i annan

 

 

 

 

ordning än inför domstol ska dock

 

 

 

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

 

 

En

fråga

om

intrångs-

En

fråga

om

intrångs-

undersökning får tas upp endast på

undersökning får tas upp endast på

yrkande

av mönsterhavaren eller

yrkande

av mönsterhavaren eller

den som på grund av licens har rätt

den som på grund av licens har rätt

att utnyttja mönstret. Om rättegång

att utnyttja mönstret. Om en

inte är inledd, ska yrkandet fram-

rättegång inte är inledd, ska

ställas skriftligen.

 

 

yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om

intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

 

 

43 §9

 

 

 

Finnes ej enligt rättegångs-

Patent- och marknadsdomstolen

balken behörig domstol för talan

är rätt domstol i mål och ärenden

om bättre rätt till mönster, om

enligt denna lag och i mål som

hävande av mönsterregistrering,

avses i artikel 81 i rådets

om överföring av sådan regist-

förordning (EG) nr 6/2002 om

rering, om ogiltigförklaring av en

gemenskapsformgivning om

de

mönsterrätt enligt 31 b §, om rätt

inte ska handläggas enligt lagen

som avses i 32 § andra stycket, om

(1974:371)

om

rättegången

i

ersättning enligt 40 § andra

arbetstvister.

 

 

 

stycket eller om fastställelse enligt

 

 

 

 

41 §, väcks talan vid Stockholms

 

 

 

 

tingsrätt.

 

 

 

 

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

om inskränkning av en domstols

 

behörighet i fråga om tvist som ska

 

tas upp i annan ordning än inför

 

domstol ska inte tillämpas i fråga

 

om ett yrkande om informations-

 

föreläggande

eller

intrångsunder-

 

sökning.

 

 

 

9 Senaste lydelse 2002:570.

507

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

508

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1078)1 om försvars- uppfinningar

dels att 20 § ska upphöra att gälla, dels att 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 24 §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

14 §2

 

 

Meddelas förordnande att upp-

Om ett beslut meddelas om att

finning skall hållas hemlig, utgår

en uppfinning ska hållas hemlig,

skälig

ersättning

av allmänna

lämnas skälig

ersättning

av

medel för den skada som upp-

allmänna medel för den skada som

kommer genom förordnandet.

uppkommer genom beslutet.

 

Meddelas

förordnande

enligt

Om ett beslut meddelas enligt

13 §, utgår skälig

ersättning av

13 §, lämnas skälig ersättning av

allmänna medel för den rätt till

allmänna medel för den rätt till

uppfinningen

som

förordnandet

uppfinningen som

beslutet

avser

avser och för den ytterligare skada

och för den ytterligare skada som

som förordnandet medför.

 

beslutet medför.

 

 

Talan

om

ersättning

enligt

 

 

 

denna

paragraf

väckes

vid

 

 

 

Stockholms tingsrätt. I mål om

 

 

 

sådan ersättning gäller i fråga om

 

 

 

tingsrättens

och

hovrättens

 

 

 

sammansättning 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

24 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse av 20 § 1980:211.

2Ändringen innebär bl.a. att tredje styckettas bort.

509

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

510

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 67 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

67 §2

 

Lantmäterimyndighetens

beslut

Lantmäterimyndighetens

beslut

får överklagas hos allmän förvalt-

får överklagas till allmän förvalt-

ningsdomstol. I fråga om beslut,

ningsdomstol. Ett beslut av den

där ansökan om eller anmälan för

statliga lantmäterimyndigheten att

registrering

avskrivits

eller

vägra registrering av en firma

registrering

vägrats enligt

denna

överklagas dock till Patent- och

lag, gäller att beslutet får över-

marknadsdomstolen. Ett

beslut

klagas inom två månader från den

som gäller avskrivning av en

dag då det meddelades.

 

ansökan eller anmälan om regist-

 

 

 

rering eller vägrad registrering får

 

 

 

överklagas inom två månader från

 

 

 

dagen för beslutet.

 

Länsstyrelsens beslut får över-

Länsstyrelsens beslut får över-

klagas hos allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol.

 

 

domstol.

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 1987:128.

2Senaste lydelse 1998:379.

Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)1 dels att 16 q och 29 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 15, 16 b, 16 j, 16 k, 16 m, 16 p, 16 r, 18 d, 20 b, 24, 25 och 28 §§ ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2

På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Om käranden

visar

sannolika

Om käranden

visar

sannolika

skäl för att firmaintrång, eller

skäl för att firmaintrång, eller

medverkan till intrång, före-

medverkan till intrång, före-

kommer och om det skäligen kan

kommer och om det skäligen kan

befaras att svaranden genom att

befaras att svaranden genom att

fortsätta intrånget, eller medverkan

fortsätta intrånget, eller medverkan

till det, förringar värdet av

till det, förringar värdet av

ensamrätten

till

näringskänne-

ensamrätten

till

näringskänne-

tecknet,

får

domstolen

meddela

tecknet,

får

domstolen

meddela

vitesförbud för tiden intill dess att

vitesförbud för tiden intill dess att

målet slutligt har avgjorts eller

målet slutligt har avgjorts eller

annat har beslutats. Innan ett

något annat har beslutats. Innan ett

sådant

förbud

meddelas ska

sådant

förbud

meddelas ska

svaranden ha fått tillfälle att yttra

svaranden ha fått tillfälle att yttra

sig, om inte ett dröjsmål skulle

sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

medföra risk för skada.

 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

1Senaste lydelse av

16q § 2010:1889

29§ 2010:1889.

2Senaste lydelse 2010:1889.

511

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

512

förbudet.

Talan ska handläggas

förbudet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med sådan talan får

 

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

16 b §3

 

Den som vill inleda ett förfaran-

Den som vill inleda ett förfaran-

de för att häva en registrering kan

de för att häva en registrering kan

föra talan vid domstol, eller ansöka

föra talan vid domstol eller ansöka

om hävning av registreringen hos

om hävning av registreringen hos

berörd

registreringsmyndighet

berörd

registreringsmyndighet

enligt 16 c–16 q §§ (administrativ

enligt 16 c–16 r §§ (administrativ

hävning).

 

hävning).

 

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 9 §, 10 § första stycket 1–4, 16 § andra stycket eller 16 a § får också inledas av en myndighet. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som

får göra detta.

 

 

 

 

16 j §4

 

Om innehavaren i rätt tid

Om innehavaren i rätt tid

bestrider ansökan, ska registre-

bestrider ansökan, ska registre-

ringsmyndigheten

underrätta

ringsmyndigheten

underrätta

sökanden om detta. Vill sökanden

sökanden om detta. Vill sökanden

vidhålla sitt yrkande, kan han eller

vidhålla sitt yrkande, kan han eller

hon begära att ärendet ska

hon begära att ärendet ska

överlämnas till tingsrätt.

 

överlämnas till domstol.

 

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis

och andra handlingar som åberopas.

 

Har sökanden begärt överläm-

Om sökanden har begärt över-

nande i rätt tid, ska registrerings-

lämnande i rätt tid, ska registre-

myndigheten överlämna ärendet

ringsmyndigheten överlämna ären-

till en tingsrätt som enligt vad

det till domstolen. Om sökanden

handlingarna visar är behörig.

inte har begärt överlämnande i rätt

Har sökanden inte begärt överläm-

tid, ska ärendet skrivas av.

nande i rätt tid, ska ärendet

 

avskrivas.

 

16 k §5

En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 16 j § första stycket ska innehålla en upplysning om

3Senaste lydelse 2014:813.

4Senaste lydelse 2010:1889.

5Senaste lydelse 2010:1889.

Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administra- tiv hävning kom in till registre- ringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stäm- ning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

1. att sökanden kan begära

1. att sökanden kan

begära Prop. 2015/16:57

överlämnande till tingsrätt,

överlämnande till domstol,

Bilaga 7

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.vad som i övrigt anges i 16 j §.

16 m §6

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Har innehavaren ansökt om

Om innehavaren har ansökt om

återvinning i rätt tid, ska registre-

återvinning i rätt tid, ska registre-

ringsmyndigheten överlämna ären-

ringsmyndigheten överlämna ären-

det till en tingsrätt som enligt vad

det till domstolen. I annat fall ska

handlingarna visar är behörig. I

registreringsmyndigheten avvisa

annat fall ska registrerings-

ansökan.

myndigheten avvisa ansökan.

 

16 p §7 Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt, ska talan anses väckt när ansökan om administra- tiv hävning kom in till registre- ringsmyndigheten. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.

 

 

 

16 r §8

 

 

 

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt ska käranden betala

till domstolen ska käranden betala

föreskriven tilläggsavgift. I

ett

föreskriven tilläggsavgift.

I ett

sådant fall ska det som anges i

sådant fall ska det som anges i

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

balken om ansökningsavgift gälla

balken om ansökningsavgift gälla

tilläggsavgiften.

 

 

tilläggsavgiften.

 

 

Om ett mål där registrerings-

Om ett mål där registrerings-

myndigheten

har

beslutat

om

myndigheten

har

beslutat

om

hävning avvisas av tingsrätten

hävning avvisas av domstolen

grund av att tilläggsavgiften inte

grund av att tilläggsavgiften inte

har betalats,

ska

tingsrätten

har betalats,

ska

domstolen

samtidigt undanröja

registrerings-

samtidigt undanröja

registrerings-

myndighetens beslut.

 

 

myndighetens beslut.

 

 

6Senaste lydelse 2010:1889.

7Senaste lydelse 2010:1889.

8Senaste lydelse 2014:250.

513

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

 

 

 

 

 

 

18 d §9

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

där

 

rättegång

om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

föreskrivs i 24 § för där avsedda

 

mål och i rättegångsbalken om

 

tvistemål för andra fall som rör

 

intrång. Det som sägs i rätte-

 

gångsbalken

om

inskränkning

av

 

domstols behörighet i fråga om

 

tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol ska dock

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

 

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina

gångsbalken.

 

Domstolen

får

rättegångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får

 

talan föras om nytt informations-

 

föreläggande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 b §10

Ett

beslut

 

om

intrångs-

 

undersökning

meddelas

av

den

 

9Senaste lydelse 2009:113. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

10Senaste lydelse 2009:113. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

514

domstol där rättegång som rör

Prop. 2015/16:57

intrånget pågår. Om rättegång

Bilaga 7

inte är inledd, gäller i fråga om

 

behörig domstol det som föreskrivs

 

i 24 § för där avsedda mål och i

 

rättegångsbalken om tvistemål för

 

andra fall som rör intrång. Det

 

som sägs i rättegångsbalken om

 

inskränkning av domstols behörig-

 

het i fråga om tvist som ska tas

 

upp i annan ordning än inför

 

domstol ska dock inte tillämpas.

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

yrkande av den som lider skada av

yrkande av den som lider skada av

kännetecknet eller dess använd-

kännetecknet eller dess använd-

ning. Om rättegång inte är inledd,

ning. Om en rättegång inte är

ska yrkandet framställas skrift-

inledd, ska yrkandet framställas

ligen.

skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om

intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning

som

upp-

intrångsundersökning som

upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

 

 

 

under en rättegång.

 

 

 

 

24 §11

 

 

Om det inte finns någon domstol

Patent- och marknadsdomstolen

som enligt

rättegångsbalken är

är rätt domstol i mål och ärenden

behörig att ta upp ett mål om

enligt denna lag om de inte ska

hävning av registreringen av en

handläggas

enligt

lagen

firma, om firmaintrång eller om

(1974:371) om

rättegången i

fastställelse,

väcks

talan

vid

arbetstvister.

 

 

Stockholms tingsrätt.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

11 Senaste lydelse 2010:1889.

515

Ett beslut enligt 16 l § om admi- nistrativ hävning av en registrering av en firma får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 16 j § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får över- klagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

25 §12

 

 

En domstol ska underrätta

Domstolen

ska

underrätta

registreringsmyndigheten om en

registreringsmyndigheten om en

dom som gäller

dom som gäller

 

 

1.hävning av en registrering av en firma, eller

2.intrång i en registrerad firma.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål i vilket förts fastställelsetalan avseende en registrerad firma.

28 §13 Ett beslut enligt 16 l § om admi-

nistrativ hävning av en registrering av en firma får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut genom vilket ett ärende har överlämnats till tingsrätt eller avskrivits enligt 16 j § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

12 Senaste lydelse 2010:1889.

13 Senaste lydelse 2010:1889.

516

Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 21 § handelsregisterlagen (1974:157) ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

21 §1

 

 

 

 

Registreringsmyndighetens be-

Registreringsmyndighetens

be-

slut att skriva av en ansökan eller

slut att skriva av en ansökan eller

anmälan om registrering eller att

anmälan om registrering eller att

vägra

registrering får överklagas

vägra registrering

får

överklagas

hos

allmän förvaltningsdomstol

till

allmän förvaltningsdomstol.

inom två månader från beslutets

Detsamma gäller i fråga om beslut

dag. Detsamma gäller i fråga om

enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av

beslut enligt 15 a eller 17 §.

registreringsmyndigheten att

väg-

 

 

ra registrering av en firma över-

 

 

klagas dock till Patent- och mark-

 

 

nadsdomstolen. Ett

överklagande

 

 

ska

ha kommit

in

inom

två

månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2008:92.

517

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

518

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 kap.

 

 

 

 

2 §2

 

 

Denna lag tillämpas ej

 

Denna lag tillämpas inte

 

1. mål som enligt lag får upptas

1. mål som enligt lag får upptas

endast av viss tingsrätt eller som

endast av en viss tingsrätt eller

skall handläggas av tingsrätt i

som ska handläggas av en tingsrätt

annan sammansättning än

som

i en annan sammansättning än som

anges i rättegångsbalken,

 

anges i rättegångsbalken,

 

2. mål som skall handläggas av

2. mål som ska handläggas av

tingsrätt med tillämpning av kon-

tingsrätt med tillämpning av kon-

kurslagen

(1987:672) eller

lagen

kurslagen

(1987:672) eller

lagen

(1996:764)

om företagsrekon-

(1996:764)

om företagsrekon-

struktion,

 

 

struktion,

 

 

3. mål om skadestånd i anled-

3. mål om skadestånd i anled-

ning av brott, om talan föres i

ning av brott, om talan förs i

samband med åtal för brottet,

 

samband med åtal för brottet,

 

4. mål om ersättning för yrkes-

4. mål om ersättning för yrkes-

skada, när tvisten ej rör kollektiv-

skada, när tvisten inte rör kollek-

avtals rätta innebörd.

 

tivavtals rätta innebörd,

 

 

 

 

5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1

 

 

 

och 3 lagen (2016:000) om patent-

 

 

 

och marknadsdomstolar, och

 

 

 

 

6. mål som avses i artikel 81 i

 

 

 

rådets förordning (EG) nr 6/2002

 

 

 

om gemenskapsformgivning

och

 

 

 

artikel 96 i rådets förordning (EG)

 

 

 

nr 207/2009 om gemenskapsvaru-

 

 

 

märken.

 

 

Lagen skall inte tillämpas på mål

Lagen ska inte tillämpas på mål

som rör arbetstagare som avses i

som rör arbetstagare som avses i

1 § lagen (1994:260) om offentlig

1 § lagen (1994:260) om offentlig

anställning, när tvisten gäller

 

anställning, när tvisten gäller

 

1.fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,

2.tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Lagen skall inte heller tillämpas

Lagen ska inte heller tillämpas

på andra mål som rör arbetstagare

på andra mål som rör arbetstagare

1Lagen omtryckt 1977:530.

2Senaste lydelse 1996:1055.

hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

hos arbetsgivare med offentlig Prop. 2015/16:57 ställning, när tvisten gäller en Bilaga 7

fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

519

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

520

Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.

3.Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.

dels att 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 § Beträffande mål vari talan föres

mot sökande av europeiskt patent om bättre rätt till den patentsökta uppfinningen såvitt avser Sverige eller annan stat, som är bunden av det till den europeiska patent- konventionen den 5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokollet, gäller bestämmelserna i 2–6 §§. Med fördragsslutande stat avses därvid stat, som är bunden av nämnda protokoll.

8 §

Föreslagen lydelse

Beträffande mål där talan förs mot sökande av ett europeiskt patent om bättre rätt till den patentsökta uppfinningen i fråga om Sverige eller en annan stat som är bunden av det till den europeiska patentkonventionen den 5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokollet gäller 2–6 och 8 §§. Med fördragsslutande stat avses i detta fall en stat som är bunden av nämnda protokoll.

Rätt domstol för ett mål som enligt denna lag får tas upp av svensk domstol är Patent- och marknadsdomstolen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål som har inletts

iallmän domstol före ikraftträdandet.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

521

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

522

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Säkerhet behöver inte ställas i

1.mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2.mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt

jordabalken,

21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller

21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,

lagen (1933:269) om ägofred,

lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.,

fastighetsbildningslagen (1970:988),

rennäringslagen (1971:437),

väglagen (1971:948),

lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

expropriationslagen (1972:719),

lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

ledningsrättslagen (1973:1144),

anläggningslagen (1973:1149),

lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

bostadsförvaltningslagen (1977:792),

lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

jordförvärvslagen (1979:230),

skogsvårdslagen (1979:429),

lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

kulturmiljölagen (1988:950),

minerallagen (1991:45),

bostadsrättslagen (1991:614),

lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

ellagen (1997:857),

lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,

1 Senaste lydelse 2013:550.

– naturgaslagen (2005:403), och

Prop. 2015/16:57

– plan- och bygglagen (2010:900),

Bilaga 7

3.växelmål och checkmål,

4.mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

5. mål vid förvaltningsdomstol

5. mål vid förvaltningsdomstol.

eller marknadsdomstolen.

 

Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

523

Beslut som avses i första stycket får överklagas till den förvalt- ningsrätt inom vars domkrets klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om det inte finns någon sådan behörig domstol, överklagas beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden. Beslut som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar han eller hon sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

524

Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)1 dels att 43 § ska upphöra att gälla,

dels att 42 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

42 § Ett slutligt beslut av patent- och

registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet har gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar denne sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Beslut som avses i första stycket får överklagas till patentbesvärs- rätten genom besvär.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1982:1134. Senaste lydelse av 43 § 2010:1459.

3 a §
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen, får domstolen efter ansökan av sammanslut- ningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl
Om ett villkor som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent- och marknadsdom- stolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.
Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhanda- hålla varor eller tjänster mot betalning.

Förslag till lag

om ändring i lagen (1984:292) om

Prop. 2015/16:57

avtalsvillkor mellan näringsidkare

Bilaga 7

 

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:292) om avtalsvillkor

 

mellan näringsidkare

 

 

dels att 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

 

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 a, 5 a och 5 b §§, av

 

följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 §1 Om ett villkor, som en

näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare, är att anse som oskäligt mot denne, kan Marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos närings- idkaren eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket denne skall tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning.

1 Senaste lydelse 2002:354.

525

5 a §
Delgivning av domar och beslut som innefattar ett vitesföreläggan- de får ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har framkommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns an- ledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
5 b §
I mål enligt 1 § får rätten bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostna- der.
Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknads- domstolen av den som har ansökt om förbudet.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

5 §2 Förbud skall förenas med vite,

om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av den som ansökt om förbudet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

2 Senaste lydelse 1985:220.

526

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Prop. 2015/16:57

 

 

 

 

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § sparbankslagen (1987:619)1 ska

 

ha följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

11 kap.

 

 

 

6 §2

 

 

Ett beslut av registreringsmyn-

Ett beslut av registreringsmyn-

 

digheten som innebär att en

digheten att skriva av en anmälan

 

anmälan avskrivits eller en regist-

om registrering eller att vägra

 

rering har vägrats enligt 3 § andra

registrering enligt 3 § andra

 

stycket får överklagas hos allmän

stycket får överklagas till allmän

 

förvaltningsdomstol inom

två

förvaltningsdomstol.

Detsamma

 

månader från dagen för beslutet.

gäller beslut enligt 7 kap. 7 §

 

Detsamma gäller ett sådant beslut

tredje stycket och 8 kap. 8 §. Ett

 

av registreringsmyndigheten

som

beslut av registreringsmyndigheten

 

avses i 7 kap. 7 § tredje stycket

att vägra registrering av en firma

 

och 8 kap. 8 §.

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

marknadsdomstolen. Ett överkla-

 

 

 

gande ska ha kommit in inom två

 

 

 

månader från dagen för beslutet.

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 1996:1005.

2Senaste lydelse 2004:304.

527

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

15 kap.

6 §1

Lydelse enligt lagrådsremiss Föreslagen lydelse Modernisering av lagen om

ekonomiska föreningar

Ett beslut av Bolagsverket som

Ett beslut av Bolagsverket att

innebär att anmälan har skrivits av

skriva av en anmälan om regist-

eller registrering har vägrats enligt

rering eller att vägra registrering

4 § andra stycket får överklagas till

enligt 4 § andra stycket får över-

allmän förvaltningsdomstol inom

klagas till allmän förvaltnings-

två månader från dagen för

domstol. Detsamma gäller ett

beslutet. Detsamma gäller ett

beslut av Bolagsverket som avses i

beslut av Bolagsverket som avses i

4 a §, 7 kap. 15 §, 8 kap. 2, 6, 9

4 a §, 7 kap. 15 §, 8 kap. 2, 6, 9

eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap.

eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap.

19 § eller 16 kap. 2 § samt beslut i

19 § eller 16 kap. 2 § samt beslut i

ett tillståndsärende enligt 6 kap. 3,

ett tillståndsärende enligt 6 kap. 3,

4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap.

4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap.

14 § 2 eller 12 kap. 11 § eller

14 § 2 eller 12 kap. 11 § eller

beslut att vägra utfärda ett intyg

beslut att vägra utfärda ett intyg

enligt 12 kap. 36 §. Ett beslut av

enligt 12 kap. 36 §.

Bolagsverket att vägra registre-

 

ring av en firma överklagas dock

 

till Patent- och marknadsdom-

 

stolen. Ett överklagande ska ha

 

kommit in inom två månader från

 

dagen för beslutet.

Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2014:541.

528

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden1 ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §2 Slutliga beslut av Patent- och

registreringsverket i ärenden om utgivningsbevis får överklagas hos Patentbesvärsrätten inom två månader från dagen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patent- besvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 2002:911.

2Senaste lydelse 2010:1404.

529

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

27 §1

 

En

förvaltningsmyndighets

En

förvaltningsmyndighets

beslut enligt denna lag får över-

beslut enligt denna lag får över-

klagas hos allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol.

 

domstol.

En förvaltningsmyndig-

 

 

hets beslut att vägra registrering

 

 

av en firma överklagas dock till

 

 

Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:722.

530

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

dels att 9 b, 9 e och 12 b §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 14 §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 b §1

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång att

fortsätta med åtgärden.

 

 

 

 

 

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om käranden

visar

sannolika

skäl för att en åtgärd som innebär

skäl för att en åtgärd som innebär

intrång,

eller

medverkan

till

intrång,

eller

medverkan

till

åtgärden, förekommer och om det

åtgärden, förekommer och om det

skäligen kan befaras att svaranden

skäligen kan befaras att svaranden

genom att fortsätta med åtgärden,

genom att fortsätta med åtgärden,

eller medverkan till den, förringar

eller medverkan till den, förringar

värdet av ensamrätten till krets-

värdet av ensamrätten till krets-

mönstret, får domstolen meddela

mönstret,

får domstolen

meddela

vitesförbud för tiden intill dess att

vitesförbud för tiden intill dess att

målet slutligt har avgjorts eller

målet slutligt har avgjorts eller

annat har beslutats. Innan ett

något annat har beslutats. Innan ett

sådant

förbud

meddelas

ska

sådant

förbud

meddelas

ska

svaranden ha fått tillfälle att yttra

svaranden ha fått tillfälle att yttra

sig, om inte ett dröjsmål skulle

sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

 

medföra risk för skada.

 

 

Bestämmelserna i

första

och

Första

och

andra

styckena

andra styckena tillämpas också i

tillämpas också i fråga om försök

fråga om försök eller förberedelse

eller förberedelse till intrång.

 

till intrång.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

1 Senaste lydelse 2009:114.

531

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

532

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

 

 

 

 

9 e §2

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

där

rättegång

om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

föreskrivs i rättegångsbalken

om

 

tvistemål som rör intrång. Det som

 

sägs

i

rättegångsbalken

om

 

inskränkning av domstols behörig-

 

het i fråga om tvist som ska tas

 

upp i annan ordning än inför

 

domstol ska dock inte tillämpas.

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om

intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet

tillämpas.

Beslut

om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken. Domstolen får be-

gångskostnader.

stämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får

2 Senaste lydelse 2009:114. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

talan föras om nytt informations-

 

Prop. 2015/16:57

föreläggande.

 

 

 

 

Bilaga 7

 

 

 

 

 

12 b §3

 

Ett

beslut

om

 

intrångs-

 

 

undersökning meddelas

av den

 

 

domstol där rättegång som rör

 

 

intrånget pågår.

Om

 

rättegång

 

 

inte är inledd, gäller i fråga om

 

 

behörig domstol det som föreskrivs

 

 

i rättegångsbalken om

tvistemål

 

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

 

av domstols behörighet i fråga om

 

 

tvist som ska tas upp i annan

 

 

ordning än inför domstol ska dock

 

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

yrkande av innehavaren av krets-

yrkande av innehavaren av krets-

mönstret eller den som på grund av

mönstret eller den som på grund av

licens har rätt att utnyttja krets-

licens har rätt att utnyttja krets-

mönstret. Om rättegång inte är

mönstret. Om en rättegång inte är

inledd,

ska

yrkandet

framställas

inledd, ska

yrkandet framställas

skriftligen.

 

 

 

 

skriftligen.

 

Innan

ett

beslut

om

undersökning

meddelas

ska motparten ha fått

tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om

intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning

som

upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

 

 

14 §4

 

 

 

 

Patent- och marknadsdomstolen

 

är rätt domstol i mål och ärenden

 

enligt denna lag om de inte ska

 

handläggas

enligt

lagen

 

(1974:371) om

rättegången i

 

arbetstvister.

 

 

 

 

Det som sägs i rättegångsbalken

 

om inskränkning

av

en domstols

3Senaste lydelse 2009:114. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

4Tidigare 14 § upphävd genom 2005:304.

533

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

534

behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Prop. 2015/16:57

 

 

 

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 13 § stiftelselagen (1994:1220) ska

 

ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

10 kap.

 

 

13 §1

 

 

Registreringsmyndighetens be-

Registreringsmyndighetens

be-

 

slut enligt denna lag får överklagas

slut enligt denna lag och beslut av

 

hos allmän förvaltningsdomstol.

Länsstyrelsen i Stockholms

län

 

 

enligt 12 § får överklagas till

 

 

allmän förvaltningsdomstol.

Ett

 

 

beslut av registreringsmyndigheten

 

att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen.

Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registre- ringsmyndigheten föra talan för det allmänna. Överklagas dom- stolens beslut av registrerings- myndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Vad som sägs i första och andra styckena om registrerings- myndigheten och dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är fråga om beslut enligt 12 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

1 Senaste lydelse 1995:1360.Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena tas bort.

535

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

536

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

dels att 1 a, 3, 4, 7, 8 c och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 4 a, 4 b, 9 a och 9 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

1 a §1

 

 

 

 

 

Bestämmelserna i 3–9 §§ denna

Bestämmelserna

i

3–9 b §§

lag tillämpas också när Kon-

denna lag tillämpas också när

sumentombudsmannen fullgör sina

Konsumentombudsmannen fullgör

skyldigheter som behörig myndig-

sina skyldigheter

som

behörig

het enligt Europaparlamentets och

myndighet enligt Europaparlamen-

rådets

 

förordning

(EG)

nr

tets och rådets förordning (EG) nr

2006/2004 av den 27 oktober 2004

2006/2004 av den 27 oktober 2004

om samarbete mellan de nationella

om samarbete mellan de nationella

tillsynsmyndigheter

som ansvarar

tillsynsmyndigheter

som

ansvarar

för

 

konsumentskyddslagstift-

för

konsumentskyddslagstift-

ningen.

 

 

 

 

 

ningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

 

 

Är ett avtalsvillkor som avses i

Om ett avtalsvillkor som avses i

1 § med hänsyn till pris och övriga

1 § med hänsyn till pris och övriga

omständigheter

oskäligt

mot

omständigheter

är

oskäligt

mot

konsumenten, får

Marknadsdom-

konsumenten, får Patent- och

stolen förbjuda näringsidkaren att i

marknadsdomstolen

 

förbjuda

framtiden i liknande fall använda

näringsidkaren att i framtiden i

samma

eller väsentligen samma

liknande fall använda samma eller

villkor, om förbudet är påkallat

väsentligen samma

villkor,

om

från allmän synpunkt eller annars

förbudet är motiverat från allmän

ligger

i

konsumenternas

eller

synpunkt eller annars ligger i

konkurrenternas intresse.

 

konsumenternas

eller konkurren-

 

 

 

 

 

 

ternas intresse.

 

 

 

 

Ett förbud kan meddelas även

Ett förbud får meddelas även

anställda

hos näringsidkaren

och

anställda

hos näringsidkaren

och

andra som handlar på dennes

andra

som

handlar

vägnar.

 

 

 

 

 

näringsidkarens vägnar.

 

 

En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommen- derar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.

Ett förbud skall förenas med

Ett förbud ska förenas med vite,

vite, om inte detta av särskilda skäl

om inte detta av särskilda skäl är

är obehövligt

obehövligt.

1 Senaste lydelse 2007:2.

 

4 § En fråga om förbud tas upp av

Marknadsdomstolen efter ansökan av Konsumentombudsmannen. Beslutar Konsumentombuds- mannen för ett visst fall att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av närings- idkare, konsumenter eller löntaga- re.

4 a §

Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha bety- dande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstolen efter ansökan av sammanslut- ningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

4 b §

Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande.

7 §

En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).

Har ett

förbudsföreläggande

Om ett förbudsföreläggande har

godkänts, gäller det som förbud av

godkänts, gäller det som en dom

Marknadsdomstolen. Godkännan-

som har fått laga kraft. Ett god-

de efter den i föreläggandet utsatta

kännande efter den i föreläggandet

tiden gäller dock inte.

utsatta tiden gäller dock inte.

Närmare

bestämmelser om

förbudsföreläggande meddelas av

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

537

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

538

regeringen.

 

 

 

 

 

8 c §2

Konsumentombudsmannens

be-

Konsumentombudsmannens be-

slut enligt 8 § och 8 a § samt om

slut enligt 8 och 8 a §§ samt om

vitesföreläggande efter en sådan

vitesföreläggande enligt 8 b § får

uppmaning

överklagas

till

överklagas till Patent- och mark-

Stockholms tingsrätt.

 

nadsdomstolen.

Tingsrättens

beslut överklagas

 

hos Marknadsdomstolen.

 

 

 

 

 

9 §

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av Kon- sumentombudsmannen. I fråga om vite som Marknadsdomstolen har förelagt på talan av någon annan får talan om utdömande föras även av denne.

En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknads- domstolen av Konsumentombuds- mannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan får talan om utdömande föras även av honom eller henne.

9 a §

Delgivning av domar och beslut av domstol som innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har fram- kommit i det enskilda delgivnings- ärendet eller vid andra delgiv- ningsförsök med delgivningsmotta- garen finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

9 b §

Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska inte tilläm- pas i mål enligt 3 §. I sådana mål får rätten bestämma att vardera parten ska svara för sina rätte- gångskostnader.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

2 Senaste lydelse 2007:2. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand-

Prop. 2015/16:57

läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre

Bilaga 7

bestämmelser.

 

539

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

540

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

Registreringsmyndighetens be-

Registreringsmyndighetens

 

be-

slut att avskriva en anmälan eller

slut att skriva av en anmälan om

att vägra registrering får över-

registrering

eller

att

vägra

klagas

hos

allmän

förvalt-

registrering

får överklagas

till

ningsdomstol

inom två

månader

allmän förvaltningsdomstol.

 

Det-

från beslutets dag. Detsamma

samma gäller beslut enligt 13 §

gäller beslut enligt 13 § tredje

tredje stycket och 15 §. Ett beslut

stycket och 15 §.

 

av registreringsmyndigheten

att

 

 

 

 

vägra registrering av en firma

 

 

 

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

 

 

marknadsdomstolen.

Ett

över-

 

 

 

 

klagande ska ha kommit in inom

två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 6 § lagen (1995:1570) om medlems- banker ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

13 kap.

 

 

 

 

6 §1

 

 

 

Ett beslut av registrerings-

Ett beslut av registrerings-

myndigheten som innebär att en

myndigheten att skriva av en

anmälan avskrivits eller en regist-

anmälan om registrering eller att

rering har vägrats enligt 3 § andra

vägra registrering enligt 3 § andra

stycket får överklagas hos allmän

stycket får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol inom

två

förvaltningsdomstol.

Detsamma

månader från dagen för beslutet.

gäller ett beslut av registrerings-

Detsamma gäller ett sådant beslut

myndigheten enligt 10 kap. 5 §

av registreringsmyndigheten

som

tredje stycket. Ett beslut av

avses i 10 kap. 5 § tredje stycket.

registreringsmyndigheten att vägra

 

 

registrering

av

en

firma

 

 

överklagas dock till Patent- och

 

 

marknadsdomstolen.

Ett

över-

 

 

klagande ska ha kommit in inom

 

 

två månader

från

dagen

för

beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

1 Senaste lydelse 2004:318.

541

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

542

Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

Härigenom föreskrivs att 16 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

När

rättshjälp har

beviljats,

När

rättshjälp har

beviljats,

betalar

staten

kostnaderna

för

betalar

staten kostnaderna för

bevisning

vid

allmän

domstol,

bevisning vid allmän domstol och

Arbetsdomstolen

och

Marknads-

Arbetsdomstolen. Om

inte något

domstolen. Om annat inte följer av

annat följer av lag eller föreskrifter

lag eller föreskrifter som lämnats

som lämnats med stöd av denna

med stöd av denna lag lämnas

lag lämnas ersättning för bevisning

ersättning

för

bevisning

med

med skäligt belopp.

 

skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 3 §, 9 kap. 2, 5, 5 c och 7 b §§ och 10 kap. 3, 5 och 6 §§ växtförädlarrättslagen (1997:306) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

 

 

7 §1

 

 

 

 

Om

någon

inför

Statens

Om

någon

inför

Statens

jordbruksverk påstår sig ha bättre

jordbruksverk påstår sig ha bättre

rätt till växtsorten än sökanden och

rätt till växtsorten än sökanden och

är saken oviss, kan verket före-

saken är oviss, kan verket före-

lägga honom eller henne att väcka

lägga honom eller henne att väcka

talan vid allmän domstol inom viss

talan vid domstol inom viss tid vid

tid vid påföljd att påståendet

påföljd

att påståendet

 

annars

annars lämnas utan avseende vid

lämnas

utan

avseende

vid

ansökans fortsatta prövning.

ansökans fortsatta prövning.

 

Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registreringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet slutligt avgörs.

7kap.

5 §

En tvångslicens meddelas av allmän domstol, som även bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.

En tvångslicens meddelas av domstolen, som även bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersätt- ningen och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.

8kap.

3 §

Allmän domstol skall talan

Domstolen ska yrkande häva

om det häva registreringen av en

registreringen av en växtsort, om

växtsort, om

 

1.växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken prioritet har getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,

2.växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde kravet

1 Senaste lydelse 2005:1216.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

543

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

544

på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §, såvida sorten har registrerats huvudsakligen på grundval av upplysningar som sökanden tillhandahållit,

3.växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller

4.växtsorten har registrerats för någon som inte var berättigad till det och talan inte har väckts om överföring av registreringen.

En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen har haft rätt till bara en viss andel i växtförädlarrätten.

9 kap.

2 §2

På yrkande av innehavaren av

På yrkande av innehavaren av

växtförädlarrätten eller den som på

växtförädlarrätten eller den som på

grund av licens har rätt att utnyttja

grund av licens har rätt att utnyttja

växtsorten får allmän domstol vid

växtsorten får domstolen vid vite

vite förbjuda den som gör eller

förbjuda den som gör eller

medverkar till intrång i växt-

medverkar till intrång i växt-

förädlarrätten att fortsätta med det.

förädlarrätten att fortsätta med det.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller

förberedelse till intrång.

 

 

 

 

 

 

 

 

5 §

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

förbudet. I samband med en sådan

förbudet.

talan får talan föras om nytt

 

vitesförbud.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 c §3

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av en

 

domstol

där

rättegång

om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

föreskrivs

i rättegångsbalken

om

 

tvistemål som rör intrång. Det som

 

sägs

i

rättegångsbalken

om

 

inskränkning av domstols behörig-

 

het i fråga om tvist som ska tas

 

upp i annan ordning än inför dom-

 

stol ska dock inte tillämpas.

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om

intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om

rättegång

som gäller för

det

serna om rättegång som gäller för

2Senaste lydelse 2009:115.

3Senaste lydelse 2009:115. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

målet tillämpas. Beslut om infor-

det målet tillämpas. Ett beslut om

Prop. 2015/16:57

mationsföreläggande

får

över-

informationsföreläggande får över-

Bilaga 7

klagas särskilt.

 

 

 

 

klagas särskilt.

 

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

 

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

 

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

 

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

 

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

 

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

 

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

 

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

 

bestämma att vardera parten ska

 

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

 

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

 

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

 

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

 

samband med en sådan talan får

 

 

talan föras om nytt informa-

 

 

tionsföreläggande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 b §4

 

Ett

beslut

om

 

intrångs-

 

 

undersökning

meddelas

av

den

 

 

domstol där rättegång som rör

 

 

intrånget pågår.

Om

 

rättegång

 

 

inte är inledd, gäller i fråga om

 

 

behörig domstol det som föreskrivs

 

 

i rättegångsbalken om

tvistemål

 

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

 

av domstols behörighet i fråga om

 

 

tvist som ska tas upp i annan

 

 

ordning än inför domstol ska dock

 

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

 

 

En fråga om intrångsunder-

En fråga om intrångsunder-

 

sökning får tas upp endast på

sökning får tas upp endast på

 

yrkande av innehavaren av växt-

yrkande av innehavaren av växt-

 

förädlarrätten eller den som på

förädlarrätten eller den som på

 

grund av licens har rätt att utnyttja

grund av licens har rätt att utnyttja

 

växtsorten. Om rättegång inte är

växtsorten. Om en rättegång inte är

 

inledd,

ska

yrkandet

framställas

inledd, ska yrkandet framställas

 

skriftligen.

 

 

 

 

 

skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut

4 Senaste lydelse 2009:115. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

545

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

546

som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning som upp-

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan har uppkommit

gång.

under en rättegång.

10 kap.

3 §

Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till växtsort enligt 5 kap. 7 §.

Det som sägs i rättegångs- balken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.

 

 

 

 

5 §5

 

 

 

 

Statens

jordbruksverks

slutliga

Statens

jordbruksverks

slutliga

beslut får överklagas av den som

beslut får överklagas av den som

beslutet angår, om det har gått

berörs av beslutet.

 

 

honom eller henne emot.

 

 

 

 

 

 

Ett beslut genom vilket ansökan

Ett beslut genom vilket en

om registrering bifalls får dock

ansökan om registrering bifalls får

överklagas endast av den som i

dock överklagas endast av den

behörig ordning har framställt en

som i behörig ordning har

invändning

mot

ansökan.

framställt

en

invändning

mot

Återkallar invändaren sitt över-

ansökan.

 

 

 

 

klagande, får detta ändå prövas,

 

 

 

 

 

om det finns särskilda skäl.

 

 

 

 

 

 

Ett beslut genom vilket ett

Ett beslut genom vilket ett

yrkande

om

överföring

enligt

yrkande

om

överföring

enligt

5 kap. 8

§

har

bifallits får

5 kap. 8

§

har bifallits

får

överklagas av sökanden. Den som

överklagas av sökanden. Den som

5 Senaste lydelse 2005:1216.

har framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.

har framställt ett yrkande om Prop. 2015/16:57 överföring får överklaga ett beslut Bilaga 7

genom vilket yrkandet har avslagits.

 

 

 

 

6 §6

Ett beslut av Statens jordbruks-

Ett beslut av Statens jordbruks-

verk överklagas till Patentbesvärs-

verk överklagas till Patent- och

rätten inom

två

månader

från

marknadsdomstolen inom två

beslutets dag.

 

 

 

månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut av Patentbe-

 

svärsrätten överklagas till Högsta

 

förvaltningsdomstolen inom

två

 

månader

från

beslutets

dag.

 

Därvid tillämpas 35–37 §§ förvalt-

 

ningsprocesslagen (1971:291) om

 

överklagande

av

kammarrättens

 

beslut. Patentbesvärsrättens beslut

 

ska innehålla uppgift om att det

 

krävs

särskilt

tillstånd

för

 

prövning i Högsta förvaltnings- domstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2010:1405. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

547

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Talan ska väckas vid

1.Marknadsdomstolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486) och i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentför- hållanden,

2.Förvaltningsrätten i Stock- holm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio- och tv- lagen (2010:696),

3.tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken eller Stockholms tingsrätt i fråga om utdömande av vite.

Talan ska väckas vid

1.Patent- och marknadsdom- stolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknads- föringslagen (2008:486), i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och i fråga om utdömande av vite,

2.Förvaltningsrätten i Stock- holm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio- och tv- lagen (2010:696).

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2010:726.

548

1 Senaste lydelse 2013:734.

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:575) om europabolag dels att 32 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 33 §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

32 §1

 

Bolagsverkets beslut att avskriva

Bolagsverkets beslut att

skriva

en anmälan om registrering eller

av en anmälan om registrering eller

att vägra registrering får över-

att vägra registrering får över-

klagas till allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol inom två månader från

domstol. Detsamma gäller verkets

dagen för beslutet. Detsamma

beslut i ett tillståndsärende enligt

gäller verkets beslut i ett tillstånds-

11 §, verkets beslut om att vägra

ärende enligt 11 §, verkets beslut

att utfärda ett intyg enligt 6 eller

om att vägra att utfärda ett intyg

15 § samt verkets beslut enligt 28

enligt 6 eller 15 § samt verkets

eller 31 §. Ett beslut av Bolags-

beslut enligt 28 eller 31 §.

verket att vägra registrering av en

Prövningstillstånd krävs vid över-

firma överklagas dock till Patent-

klagande till kammarrätten.

och marknadsdomstolen. Ett över-

 

 

klagande ska ha kommit in inom

 

 

två månader från dagen för

 

 

beslutet.

 

Finansinspektionens beslut enligt

Finansinspektionens beslut enligt

9 b § och Skatteverkets beslut om

9 b § och Skatteverkets beslut om

hinder mot flyttning av säte enligt

hinder mot flyttning av säte enligt

11 a § får överklagas till allmän

11 a § får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Prövnings-

förvaltningsdomstol.

 

tillstånd krävs vid

överklagande

 

 

till kammarrätten.

 

 

 

Bolagsverkets beslut i ett ärende

Prövningstillstånd krävs

vid

enligt 29 § får överklagas till

överklagande till kammarrätten.

allmän domstol i den ort där

 

 

lednings- eller förvaltningsorganet

 

 

har sitt säte. Ett beslut enligt 29 §

 

 

första stycket får överklagas inom

 

 

tre veckor från den dag då bolaget

 

 

fick del av beslutet. Ett beslut

 

 

enligt 29 § andra stycket får över-

 

 

klagas inom tre veckor från dagen

 

 

för beslutet.

 

 

 

Vid överklagande

enligt tredje

 

 

stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

549

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

550

33 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 29 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 29 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då bolaget fick del av beslutet. Ett beslut enligt 29 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 10 kap. 12 § försäkringsavtals- lagen (2005:104) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Talan om åläggande enligt 2 väcks vid Marknadsdomstolen.

En sådan talan får väckas

Föreslagen lydelse

8 kap.

3 §1

§

En talan om åläggande enligt

 

2 § väcks vid Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

1.i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 2 kap. 4–7 §§, av den närings- idkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

10 kap.

12 §2

Talan om åläggande enligt 11 §

En talan om åläggande enligt

väcks vid Marknadsdomstolen.

11 § väcks vid Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

En sådan talan får väckas

 

1.i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 4–8 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1Senaste lydelse 2008:509.

2Senaste lydelse 2008:509.

551

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

552

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 31 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 kap.

2 §1

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att

skriva av en anmälan om regist-

skriva av en anmälan om regist-

rering eller vägra registrering,

rering

eller vägra registrering i

 

andra

fall än det som anges i

 

andra stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

 

 

Ett beslut av Bolagsverket att

 

 

vägra registrering av en firma

 

 

enligt 27 kap. 2 § överklagas till

 

 

Patent- och marknadsdomstolen.

Överklagandet ska ges in till

Ett överklagande ska ges in till

Bolagsverket inom två månader

Bolagsverket inom två månader

från dagen för beslutet.

från dagen för beslutet.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2014:539.

Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

 

 

 

 

15 §

Ett åläggande enligt 11 § får

Ett åläggande enligt 11 § får

förenas med vite. Talan om

förenas med vite. En talan om

utdömande av vite som förelagts

utdömande av vite som har före-

med stöd av denna lag förs vid

lagts med stöd av denna lag väcks

tingsrätt

av

Konkurrensverket.

vid Patent- och marknadsdom-

Stockholms

tingsrätt är

alltid

stolen av Konkurrensverket.

behörig att pröva en sådan talan.

 

 

 

 

 

16 §

Beslut av Konkurrensverket om

Ett beslut av Konkurrensverket

åläggande enligt 11 § får över-

om åläggande enligt 11 § får över-

klagas

hos

Marknadsdomstolen.

klagas till Patent- och marknads-

Vid handläggningen i Marknads-

domstolen. I fråga om rättegångs-

domstolen

tillämpas

lagen

kostnader i ett sådant ärende ska

(1996:242) om domstolsärenden. I

31 kap. rättegångsbalken tilläm-

fråga om rättegångskostnader skall

pas.

dock gälla vad som föreskrivs i

 

31 kap. rättegångsbalken.

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

553

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

554

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (2006:484) om franchise- givares informationsskyldighet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Talan om åläggande enligt 4 §

En talan om åläggande enligt

väcks vid Marknadsdomstolen.

4 § väcks vid Patent- och mark-

 

nadsdomstolen.

En sådan talan får väckas av

 

1.en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,

2.en sammanslutning av näringsidkare, eller

3.en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att före- träda näringsidkare.

Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i mark- nadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelningen av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsument- ombudsmannen ska dock inte tillämpas.

6 §

Ett åläggande enligt 4 § skall

Ett åläggande enligt 4 § ska

förenas med vite, om det inte av

förenas med vite, om det inte av

särskilda skäl är obehövligt.

särskilda skäl är obehövligt.

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

väcks vid den tingsrätt som är

väcks vid Patent- och marknads-

behörig enligt 10 kap. rättegångs-

domstolen.

balken. En sådan talan får alltid

 

väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2008:511.

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:595) om europa- kooperativ

dels att 40 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 41 §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

40 §1

 

 

Bolagsverkets beslut att avskriva

Bolagsverkets beslut att

skriva

en anmälan om registrering eller

av en anmälan om registrering eller

att vägra registrering får över-

att vägra registrering får över-

klagas till allmän förvaltnings-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol inom två månader från

domstol. Detsamma gäller verkets

dagen för beslutet. Detsamma

beslut i ett tillståndsärende enligt

gäller verkets beslut i ett tillstånds-

16 §, verkets beslut om att vägra

ärende enligt 16 §, verkets beslut

utfärda ett intyg enligt 8 eller 20 §

om att vägra utfärda ett intyg enligt

samt verkets beslut enligt 36 eller

8 eller 20 § samt verkets beslut

39 §. Ett beslut av Bolagsverket att

enligt 36 eller 39 §. Prövningstill-

vägra registrering av en firma

stånd krävs vid överklagande till

överklagas dock till Patent- och

kammarrätten.

 

 

marknadsdomstolen.

Ett överkla-

 

 

 

gande ska ha kommit in inom två

 

 

 

månader från dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut i

ett

Finansinspektionens

beslut i ett

ärende enligt 6 eller 13 § och

ärende enligt 6 eller 13 § och

Skatteverkets beslut om hinder mot

Skatteverkets beslut om hinder mot

flyttning av säte enligt 16 a § får

flyttning av säte enligt 16 a § får

överklagas till allmän förvaltnings-

överklagas till allmän förvaltnings-

domstol. Prövningstillstånd krävs

domstol.

 

 

vid överklagande till kammar-

 

 

 

rätten.

 

 

 

 

 

Bolagsverkets beslut i ett ärende

Prövningstillstånd

krävs

vid

enligt 37 § får överklagas till

överklagande till kammarrätten.

allmän domstol i den ort där

 

 

 

lednings- eller förvaltningsorganet

 

 

 

har sitt säte. Ett beslut enligt 37 §

 

 

 

första stycket får överklagas inom

 

 

 

tre veckor från den dag då

 

 

 

europakooperativet

fick del

av

 

 

 

beslutet. Ett beslut enligt 37 §

 

 

 

andra stycket får överklagas inom

 

 

 

tre veckor från dagen för beslutet.

 

 

 

Vid överklagande

enligt tredje

 

 

 

stycket gäller lagen (1996:242) om

1 Senaste lydelse 2013:733.

555

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

domstolsärenden.

41 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 37 § får överklagas till allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 37 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då europakooperativet fick del av beslutet. Ett beslut enligt 37 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har inletts i allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet.

556

För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får dom- stolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall gäller bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvar- stad för fordran.

Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (2008:486)1 dels att 50, 54–58, 60 och 62 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 50, 54 och 62 §§ ska utgå,

dels att 36, 47–49, 51, 52, 59, 61 och 66 §§ och rubrikerna närmast före 51 och 59 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det närmast efter rubriken Var och av vem talan får väckas ska införas en ny paragraf, 46 a §, och närmast före 46 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

36 § För att säkerställa ett anspråk på

marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad. I sådant fall gäller föreskrifterna i 15 kap. rätte- gångsbalken om kvarstad för fordran.

 

 

 

Behörig domstol

 

 

 

 

46 a §

 

 

 

 

Patent- och marknadsdomstolen

 

 

 

är rätt domstol i mål om

 

 

 

1. förbud som avses i 23 §,

 

 

 

2. åläggande som

avses i 24

 

 

 

eller 25 §,

 

 

 

 

3. marknadsstörningsavgift

 

 

 

enligt 29 §,

 

 

 

 

4. kvarstad enligt 36 §,

 

 

 

5. skadestånd enligt 37 §,

 

 

 

6. utdömande av vite enligt 49 §,

 

 

 

och

 

 

 

 

7. oriktig eller

vilseledande

 

 

 

ursprungsbeteckning enligt 66 §.

 

 

 

47 §2

 

Talan

om

förbud

eller

 

åläggande enligt 23, 24 eller 25 §

 

väcks vid Marknadsdomstolen. Om

 

samma

kärande,

eller

annan

 

kärande i samråd med denne,

 

samtidigt

väcker

en talan om

 

1Senaste lydelse av 58 § 2013:122.

2Ändringen innebär bl.a. att första och tredje styckena tas bort.

557

En talan om utdömande av vite får väckas av den som begärt vitesföreläggandet och av Konsu- mentombudsmannen.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

558

marknadsstörningsavgift enligt 29 § eller skadestånd enligt 37 § med anledning av marknads- föringen, ska dock en talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan om förbud eller åläggande får väckas av

En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller

3.en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Ett interimistiskt

beslut enligt

 

27 § meddelas av den domstol där

 

en rättegång enligt första stycket

 

pågår.

 

 

 

 

 

48 §3

Talan

om marknadsstörnings-

En talan om marknadsstörnings-

avgift enligt 29 § väcks vid Stock-

avgift enligt 29 § väcks av Konsu-

holms

tingsrätt av

Konsument-

mentombudsmannen.

ombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.

Beslut om kvarstad enligt 36 § meddelas av den domstol där en rättegång om marknadsstörnings- avgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.

49 §4

Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångs- balken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

3Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

4Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i
Patent- och marknadsöverdom- stolen anses röra en åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Handläggningen i domstolen

Överklagande

Överklagande av vissa beslut

Prop. 2015/16:57

51 §

Bilaga 7

Konsumentombudsmannens be-

Konsumentombudsmannens

be-

slut enligt 42–44 §§ samt om vites-

slut enligt 42–44 §§ samt om vites-

föreläggande efter en sådan upp-

föreläggande efter en sådan upp-

maning överklagas hos Stockholms

maning överklagas till Patent- och

tingsrätt. Detsamma gäller beslut

marknadsdomstolen. Detsamma

om ersättning enligt 46 § eller

gäller beslut om ersättning enligt

enligt föreskrifter som meddelats

46 § eller enligt föreskrifter som

med stöd av nämnda paragraf.

meddelats med stöd av nämnda

 

paragraf.

 

52 §5

Tingsrätts domar och beslut och beslut i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Mark- nadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i

Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen

 

59 §6

 

Om inte annat följer av denna

Bestämmelserna i rättegångsbal-

lag ska föreskrifterna i rättegångs-

ken om tvistemål där förlikning

balken om tvistemål där förlikning

om saken inte är tillåten tillämpas

om saken inte är tillåten tillämpas

på mål om förbud eller åläggande

på mål om förbud eller åläggande

enligt 23, 24 eller 25 § och mål om

enligt 23, 24 eller 25 § och mål om

marknadsstörningsavgift

enligt

marknadsstörningsavgift

enligt

29 §.

 

29 §.

 

 

 

I mål om skadestånd enligt 37 §

I mål om skadestånd enligt 37 §

gäller vad som är föreskrivet i

tillämpas bestämmelserna i rätte-

rättegångsbalken om tvistemål där

gångsbalken om tvistemål där

förlikning om saken är tillåten.

förlikning om saken är tillåten.

5Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

6Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

559

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

I ärenden som avses i 51 § gäller lagen (1996:242) om dom- stolsärenden, om något annat inte följer av denna lag.

61 §7

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

När ett mål om marknadsstör- ningsavgift eller skadestånd väcks ska tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen om rätte- gången.

 

 

66 §

Regeringen

kan

med avseende

Regeringen får med avseende på

på främmande

stat

bestämma att

en främmande stat bestämma att

följande ska gälla.

 

följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

Talan om åtgärd enligt andra

En talan om en åtgärd enligt

stycket

väcks vid Stockholms

andra stycket väcks av Kon-

tingsrätt

av Konsumentombuds-

sumentombudsmannen eller, om

mannen eller, om denne har

denne har beslutat att inte väcka

beslutat att inte väcka talan, av

talan, av någon som driver rörelse

någon som driver rörelse med

med varor av samma slag som den

varor av samma slag som den vara

vara som talan avser.

som talan avser.

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

7 Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

560

Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579)1 dels att 3 kap. 26 § och 8 kap. 4–11 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 8 kap. 6 och 8 §§ ska utgå,

dels att 3 kap. 2, 3, 5, 15, 19, 21 och 32 §§, 4 kap. 13–16 och 21 §§, 5 kap. 3, 11, 18 och 20 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1 och 2 §§ och 8 kap. 1– 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 1 § ska sättas närmast före 8 kap.

2§,

dels att det närmast före 8 kap. 1 § ska införas en ny rubrik av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

2 §

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får

Marknadsdomstolen göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förord- ning (EG) nr 1/2003.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

3 §

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Marknadsdomstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Domstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

5 §2

Stockholms tingsrätt får på talan

Domstolen får på talan av

av Konkurrensverket besluta att ett

Konkurrensverket besluta att ett

företag ska betala en särskild

företag ska betala en särskild

avgift (konkurrensskadeavgift), om

avgift (konkurrensskadeavgift), om

företaget eller någon som handlar

företaget eller någon som handlar

på dess vägnar uppsåtligen eller av

på dess vägnar uppsåtligen eller av

oaktsamhet har överträtt förbuden i

oaktsamhet har överträtt förbuden i

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101

eller 102 i EUF-fördraget.

eller 102 i EUF-fördraget.

1Senaste lydelse av 8 kap. 11 § 2013:133.

2Senaste lydelse 2010:642.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

561

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Avgiften tillfaller staten.

Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

 

 

 

 

15 §3

 

 

 

 

På ansökan av ett företag som

På ansökan av ett företag som

anmäler

en

överträdelse av

anmäler

en

överträdelse av

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel

101 i EUF-fördraget ska Konkur-

101 i EUF-fördraget ska Konkur-

rensverket i ett beslut förklara om

rensverket i ett beslut förklara om

förutsättningarna

för

eftergift

förutsättningarna

för

eftergift

enligt 12 § första stycket är upp-

enligt 12 § första stycket är upp-

fyllda. Ett sådant beslut är bindan-

fyllda. Ett sådant beslut är bindan-

de för verket samt för Stockholms

de för verket och domstol i mål

tingsrätt och Marknadsdomstolen.

enligt 5 §.

 

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

 

Ett avgiftsföreläggande som har

Ett avgiftsföreläggande som har

godkänts

ska

efter

klagan

godkänts

ska

efter

klagan

undanröjas under de förutsätt-

undanröjas under de förutsätt-

ningar som anges i 59 kap. 6 §

ningar som anges i 59 kap. 6 §

första

stycket

rättegångsbalken.

första

stycket

rättegångsbalken.

Vad som där sägs om strafföre-

Det som där sägs om strafföre-

läggande och den misstänkte gäller

läggande och den misstänkte gäller

därvid i stället avgiftsföreläggande

i

stället avgiftsföreläggande

respektive företag.

 

respektive företag.

 

Den som vill klaga ska göra det

Den som vill klaga ska göra det

skriftligen hos Stockholms tings-

skriftligen till Patent- och mark-

rätt inom ett år från det att före-

nadsdomstolen inom ett år från det

läggandet godkändes. I mål om

att föreläggandet godkändes. I mål

klagan

ett avgiftsföreläggande

om klagan på ett avgiftsföre-

är Konkurrensverket motpart.

läggande

är

Konkurrensverket

 

 

 

 

 

motpart.

 

 

 

Har ett

avgiftsföreläggande

Om ett avgiftsföreläggande

har

undanröjts,

får

företaget

inte

undanröjts, får företaget

inte

därefter åläggas en skyldighet att

därefter åläggas en skyldighet att

betala en högre konkurrensskade-

betala en högre konkurrensskade-

avgift för samma överträdelse.

avgift för samma överträdelse.

 

 

 

 

21 §

 

För att säkerställa ett anspråk på

För att säkerställa ett anspråk på

konkurrensskadeavgift får

rätten

konkurrensskadeavgift får dom-

besluta om kvarstad. Därvid gäller

stolen besluta om kvarstad. I ett

föreskrifterna i 15 kap. rättegångs-

sådant fall gäller bestämmelserna i

balken om kvarstad för fordran.

15 kap. rättegångsbalken om kvar-

Om talan

om

konkurrensskade-

stad för fordran.

 

3 Senaste lydelse 2010:642.

562

avgift ännu inte har väckts, ska en

Prop. 2015/16:57

ansökan om kvarstad dock prövas

Bilaga 7

av Stockholms tingsrätt.

 

32 §4

Frågor om förbud enligt 27 §

Konkurrensverket får väcka

eller omprövning enligt 31 § andra

talan om förbud enligt 27 § eller

stycket prövas av Stockholms

omprövning enligt 31 § andra

tingsrätt på talan av Konkurrens-

stycket. En talan om omprövning

verket. Talan om omprövning av

av ett meddelat förbud får också

ett meddelat förbud får också

väckas av den som förbudet riktar

väckas av den som förbudet riktar

sig mot.

sig mot.

Om Konkurrensverket för ett visst fall beslutar att inte väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som berörs av

förfarandet eller av verksamheten.

 

 

 

 

 

 

4 kap.

 

 

 

 

 

13 §

 

 

 

Om Konkurrensverket inom den

Om Konkurrensverket inom den

i 11 § angivna fristen har beslutat

i 11 § angivna fristen har beslutat

om särskild

undersökning,

får

om

särskild

undersökning, får

verket väcka talan vid Stockholms

verket väcka talan om förbud

tingsrätt om förbud enligt 1 § eller

enligt 1 §

eller åläggande enligt

åläggande enligt 2 §.

 

2 §.

 

 

 

Talan ska

väckas inom tre

månader

från

ett

beslut om särskild

undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

Har Konkurrensverket beslutat

Om Konkurrensverket har beslu-

att lämna en företagskoncentration

tat att lämna en företagskoncent-

utan åtgärd, får talan enligt första

ration utan åtgärd, får talan enligt

stycket väckas endast om verkets

första stycket väckas endast om

beslut har grundat sig på oriktig

verkets beslut har grundat sig på

uppgift som lämnats av part eller

oriktig uppgift som lämnats av en

annan medverkande i koncentra-

part eller annan medverkande i

tionen.

koncentrationen.

 

14 §

 

 

På begäran av Konkurrensverket

På begäran av Konkurrensverket

får Stockholms tingsrätt förlänga

får Patent- och marknads-

fristen i 13 § andra stycket med

domstolen förlänga fristen i 13 §

högst en månad i sänder, om

andra stycket med högst en månad

parterna i koncentrationen sam-

i sänder, om parterna i koncentra-

tycker. I de fall annan medverk-

tionen samtycker. I de fall annan

ande anmält koncentrationen enligt

medverkande

anmält

koncentra-

7 § 2 krävs även dennes samtycke.

tionen enligt

7 § 2

krävs även

4 Senaste lydelse 2009:1280.

563

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Om koncentrationen ägt rum på

dennes samtycke. Om koncentra-

det sätt som anges i 3 § andra

tionen ägt rum på det sätt som

meningen, är förvärvarens sam-

anges i 3 § andra meningen, är

tycke tillräckligt.

förvärvarens samtycke tillräckligt

Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.

15 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett

Ett förbud enligt 1 § eller ett

åläggande enligt 2 § får inte med-

åläggande enligt 2 § får inte med-

delas senare än sex månader efter

delas senare än sex månader efter

det att talan väckts vid Stockholms

det att talan väckts.

tingsrätt.

 

Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att

företagskoncentrationen uppkom.

 

 

 

16 §

Om Stockholms

tingsrätts dom

Om Patent- och marknadsdom-

överklagas,

ska

Marknadsdom-

stolens dom överklagas, ska

stolen avgöra målet inom tre

Patent- och marknadsöverdom-

månader från det att tiden för

stolen avgöra målet inom tre

överklagande gick ut. Bestämmel-

månader från det att tiden för

serna i 15 § andra stycket gäller

överklagande gick ut. Bestämmel-

också för

Marknadsdomstolens

serna i 15 § andra stycket gäller

prövning.

 

 

också för Patent- och marknads-

 

 

 

överdomstolens prövning.

21 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

Talan

om

omprövning ska

En talan om omprövning ska

väckas vid Stockholms tingsrätt av

väckas av Konkurrensverket eller

Konkurrensverket

eller

av

någon

av någon som berörs av avgöran-

som berörs av avgörandet.

 

det.

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

3 §5

Stockholms tingsrätt får på ansö-

Patent- och marknadsdomstolen

kan av

Konkurrensverket

besluta

får på ansökan av Konkurrens-

att verket får genomföra en

verket besluta att verket får

undersökning hos ett företag för att

genomföra en undersökning hos ett

utreda om det har överträtt

företag för att utreda om det har

förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i

överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller

artikel

101

eller

102

i

EUF-

7 § eller i artikel 101 eller 102 i

5 Senaste lydelse 2010:642.

564

fördraget, om EUF-fördraget, om 1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2.företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3.vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

Lydelse enligt prop. 2014/15:96

Föreslagen lydelse

11 §

Åtgärder enligt 1 eller 6 § första stycket får inte avse en skriftlig handling

1.vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och

2.som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.

Om Konkurrensverket anser att

Om Konkurrensverket anser att

en viss handling bör omfattas av

en viss handling bör omfattas av

en undersökning och den som

en undersökning och den som

åtgärden avser åberopar att hand-

åtgärden avser åberopar att hand-

lingen är skyddad enligt första

lingen är skyddad enligt första

stycket, ska handlingen omedelbart

stycket, ska handlingen omedelbart

förseglas och skyndsamt över-

förseglas och skyndsamt över-

lämnas till Stockholms tingsrätt av

lämnas till Patent- och marknads-

Konkurrensverket.

 

domstolen av Konkurrensverket.

Tingsrätten ska utan

dröjsmål

Domstolen ska

utan

dröjsmål

pröva om handlingen ska omfattas

pröva om handlingen ska omfattas

av Konkurrensverkets

undersök-

av Konkurrensverkets

undersök-

ning.

 

ning.

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

18 §

 

 

Frågor om förhandsgodkännan-

Frågor om

förhandsgodkän-

de enligt artikel 21.3 i rådets

nande enligt artikel 21.3 i rådets

förordning (EG) nr 1/2003 prövas

förordning (EG) nr 1/2003 prövas

av Stockholms tingsrätt på ansökan

av Patent- och marknadsdom-

av Konkurrensverket.

 

stolen på ansökan av Konkurrens-

 

 

verket.

 

 

Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.

20 §6

Efter begäran av en myndighet i

Efter en begäran av en myndig-

en stat med vilken Sverige har

het i en stat med vilken Sverige

ingått en överenskommelse om

har ingått en överenskommelse om

6 Senaste lydelse 2010:642.

 

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

565

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

566

rättslig hjälp i konkurrensärenden får Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrens- regler, om

rättslig hjälp i konkurrensärenden får Patent- och marknadsdom- stolen på ansökan av Konkurrens- verket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om

1.det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och

2.det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.

6 kap.

2 §7

Talan om att döma ut vite som

En talan om att döma ut vite

förelagts med stöd av denna lag

som har förelagts med stöd av

förs av Konkurrensverket

vid

denna lag förs av Konkurrens-

tingsrätt. I fråga om vite som

verket. I fråga om vite som har

Marknadsdomstolen har förelagt

förelagts på talan av ett företag får

på talan av ett företag får talan om

talan om att döma ut vitet föras

att döma ut vitet föras även av det

även av det företaget.

företaget.

 

 

Stockholms tingsrätt är

alltid

 

behörig att pröva en talan enligt första stycket.

7kap.

1 §

Beslut av Konkurrensverket i

Beslut av Konkurrensverket i

följande frågor får överklagas hos

följande frågor får överklagas till

Marknadsdomstolen:

Patent- och marknadsdomstolen:

1.åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,

2.ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,

3.beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,

4.förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,

5.ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och

6.återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag får inte överklagas.

7 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

2 §8

 

 

Prop. 2015/16:57

Domar och beslut av Stockholms

 

 

 

Bilaga 7

tingsrätt i mål och ärenden enligt

 

 

 

 

denna lag överklagas hos Mark-

 

 

 

 

nadsdomstolen. För domar och

 

 

 

 

beslut i mål om skadestånd gäller

 

 

 

 

detta dock endast när ett sådant

 

 

 

 

mål handlagts gemensamt med ett

 

 

 

 

mål om konkurrensskadeavgift

 

 

 

 

enligt 8 kap. 7 §.

 

 

 

 

Första stycket gäller inte i mål

 

 

 

 

där talan förs om att döma ut vite

 

 

 

 

enligt 6 kap. 2 §.

 

 

 

 

Beslut av tingsrätten i frågor

Beslut av Patent- och marknads-

som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap.

domstolen i frågor

som

avses i

17 § får överklagas särskilt.

3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får

 

överklagas särskilt.

 

 

8 kap.

 

 

 

 

Behörig domstol

 

 

 

1 §9

 

 

 

Om något annat inte följer av

Patent- och marknadsdomstolen

denna lag tillämpas i domstol de

är rätt domstol i mål om

 

bestämmelser som anges i 2–4 §§.

1. åläggande som avses i 3 kap.

 

2 §,

 

 

 

 

2. konkurrensskadeavgift

enligt

 

3 kap. 5 §,

 

 

 

 

3. kvarstad enligt 3 kap. 21 §,

 

4. skadestånd enligt 3 kap. 25 §,

 

5. förbud som avses i 3 kap. 27

 

och 31 §§ och 32 § andra stycket,

 

6. förbud eller

åläggande som

 

avses i 4 kap. 13, 17, 20 och 21 §§,

 

och

 

 

 

 

7. utdömande

av

vite

enligt

 

6 kap. 2 §.

 

 

 

I andra fall än som avses i första

En talan enligt första stycket 4

stycket tillämpas lagen (1996:242)

får även väckas vid en tingsrätt

om domstolsärenden.

som är behörig enligt 10 kap.

 

rättegångsbalken.

 

 

 

2 §10

Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i

8Senaste lydelse 2009:1280. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena tas bort.

9Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

10Senaste lydelse 2009:1280.

567

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

568

3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket,

3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och

4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.

Bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.

3 §

I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap.

19 § tillämpas följande bestämmelser.

 

Vid handläggningen i Stock-

Vid handläggningen i Patent-

holms tingsrätt tillämpas 52 kap.

och marknadsdomstolen tillämpas

2, 3 och 5–12 §§ rättegångsbalken.

52 kap. 2, 3 och 5–12 §§ rätte-

Bestämmelserna som avser hovrätt

gångsbalken. Bestämmelserna som

gäller därvid i stället för

avser hovrätt gäller i stället för

tingsrätten.

Patent- och marknadsdomstolen.

I fråga om överklagande av

I fråga om överklagande av

tingsrättens beslut med anledning

Patent- och marknadsdomstolens

av klagan på avgiftsföreläggande

beslut med anledning av klagan på

gäller 49 och 52 kap. rättegångs-

avgiftsföreläggande gäller 49 och

balken. Det som där sägs om

52 kap. rättegångsbalken. Det som

hovrätten gäller i stället Marknads-

där sägs om hovrätten gäller i

domstolen.

stället Patent- och marknadsöver-

 

 

domstolen.

Tingsrätten och Marknadsdom-

Domstolen får besluta att ett av-

stolen får besluta att ett avgifts-

giftsföreläggande tills vidare inte

föreläggande tills vidare inte får

får verkställas.

verkställas.

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraft- trädandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Kon- sumentombudsmannen.

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2010:510) om luft- transporter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §1

Ett åläggande att lämna föreskriven information får meddelas

1.ett lufttrafikföretag som inte lämnar information enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 261/2004,

2.ett lufttrafikföretag, en researrangör eller en biljettförsäljare som inte lämnar information till passagerare enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005, och

3.ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.

Talan om åläggande enligt första

En talan om åläggande enligt

stycket väcks vid Marknadsdom-

första stycket väcks vid Patent-

stolen. En sådan talan får väckas

och marknadsdomstolen. En sådan

av

talan får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljettförsäljaren, och

3.en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare.

I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

16 §

Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3 och 4 i förordningen (EG) nr 1107/2006 får åläggas att vid vite erbjuda transporterna i fråga.

Talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Marknads- domstolen av Konsumentombuds- mannen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2014:1349.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

569

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

570

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska

ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på

försvars- och säkerhetsområdet.

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

som förelagts med stöd av denna

som förelagts med stöd av denna

lag förs av Konkurrensverket vid

lag förs av Konkurrensverket vid

tingsrätt. Stockholms tingsrätt är

Patent- och marknadsdomstolen.

alltid behörig att pröva en sådan

 

talan.

 

 

5 §

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas hos Marknadsdomstolen. Vid handläggningen i Marknadsdom- stolen tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. I fråga om rättegångskostnader tillämpas dock 31 kap. rättegångsbalken.

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till Patent- och marknadsdom- stolen. I fråga om rättegångskost- nader tillämpas 31 kap. rättegångs- balken.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3.Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska hand- läggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 2012:475.

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2010:1390) om utnämning av domare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är

1.justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltnings- domstolen,

2.president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,

3.lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,

4.tekniska råd,

5. ordförande i Marknadsdom- 5. patentråd, stolen,

6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen,

7. patenträttsråd

tillika ord-

7. ordförande i Försvarsunder-

förande, patenträttsråd tillika av-

rättelsedomstolen.

delningsordförande, patenträttsråd

 

tillika vice ordförande och övriga

 

patenträttsråd

i

Patentbesvärs-

 

rätten,

 

 

 

8. ordförande

i

Försvarsunder-

 

rättelsedomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

1 Senaste lydelse 2010:1887.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

571

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

572

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) dels att 3 kap. 20 § och 10 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 13, 14, 16, 19 och 21 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 3 och 6 §§, 10 kap. 6, 10 och 11 §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 13 och 19 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

3 kap.

 

 

Överlämnande till tingsrätt

Överlämnande till domstol

 

 

13 §

 

 

Om innehavaren i rätt tid

Om innehavaren i rätt tid

bestrider ansökan helt eller delvis,

bestrider ansökan helt eller delvis,

ska Patent- och registreringsverket

ska Patent- och registreringsverket

underrätta sökanden om detta. Vill

underrätta sökanden om detta. Vill

sökanden

vidhålla

sitt yrkande,

sökanden

vidhålla

sitt yrkande,

kan han eller hon begära att

kan han eller hon begära att

ärendet

eller, om

bestridandet

ärendet

eller, om

bestridandet

avser endast en del av yrkandet,

avser endast en del av yrkandet,

ärendet i den bestridda delen ska

ärendet i den bestridda delen ska

överlämnas till tingsrätt.

överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis

och andra handlingar som åberopas.

 

 

Har sökanden begärt över-

Om sökanden har begärt

lämnande i rätt tid, ska Patent- och

överlämnande i rätt tid, ska Patent-

registreringsverket

överlämna

och registreringsverket överlämna

ärendet till en tingsrätt som enligt

ärendet till

domstolen. Om

vad

handlingarna

visar

är

sökanden inte har begärt överläm-

behörig. Har sökanden inte begärt

nande i rätt tid, ska ärendet skrivas

överlämnande i rätt tid, ska ärendet

av i den del det är bestritt.

avskrivas i den del det är bestritt.

 

 

14 §

En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 13 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1. att sökanden kan begära över-

1. att sökanden kan begära över-

lämnande till tingsrätt,

lämnande till domstol,

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.vad som i övrigt anges i 13 §.

16 § Prop. 2015/16:57 Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om Bilaga 7

återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och

registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.

 

Har

innehavaren ansökt

om

Om innehavaren har ansökt om

återvinning i rätt tid, ska Patent-

återvinning i rätt tid, ska Patent-

och registreringsverket

överlämna

och

registreringsverket

överlämna

ärendet till en tingsrätt som enligt

ärendet till domstolen. I annat fall

vad

handlingarna

visar

är

ska verket avvisa ansökan.

behörig. I annat fall ska verket

 

 

 

 

avvisa ansökan.

 

 

 

 

 

 

 

Den

fortsatta

handläggningen

Den

fortsatta

handläggningen i

vid tingsrätten

 

 

 

domstolen

 

 

 

 

 

 

19 §

 

 

 

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt, ska talan anses

till domstolen, ska talan anses

väckt när ansökan om administra-

väckt när ansökan om administra-

tiv hävning kom in till Patent- och

tiv hävning kom in till Patent- och

registreringsverket. De

handlingar

registreringsverket. De

handlingar

som sökanden gett in ska anses

som sökanden gett in ska anses

som stämningsansökan. Stämning

som stämningsansökan. Stämning

ska anses utfärdad när rätten

ska anses utfärdad när domstolen

beslutar om målets handläggning.

beslutar om målets handläggning.

 

 

 

 

21 §1

 

 

 

Om ett ärende har överlämnats

Om ett ärende har överlämnats

till en tingsrätt ska käranden betala

till domstolen ska käranden betala

föreskriven tilläggsavgift. I

ett

föreskriven tilläggsavgift. I ett

sådant fall ska det som anges i

sådant fall ska det som anges i

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

42 kap. 3 och 4 §§ rättegångs-

balken om ansökningsavgift gälla

balken om ansökningsavgift gälla

tilläggsavgiften.

 

 

 

tilläggsavgiften.

 

 

Om ett mål där Patent- och

Om ett mål där Patent- och

registreringsverket har beslutat om

registreringsverket har beslutat om

hävning avvisas av tingsrätten

hävning avvisas av domstolen

grund av att tilläggsavgiften inte

grund av att tilläggsavgiften inte

har

betalats,

ska

tingsrätten

har

betalats,

ska

domstolen

samtidigt undanröja Patent- och

samtidigt undanröja Patent- och

registreringsverkets beslut.

 

registreringsverkets beslut.

8kap.

3 §

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6– 8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller

1 Senaste lydelse 2014:253.

573

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.

 

 

 

Om

käranden

visar

sannolika

Om

käranden

visar

sannolika

skäl

för

att

varumärkesintrång,

skäl

för

att

varumärkesintrång,

eller

medverkan till

intrång,

eller

medverkan till

intrång,

förekommer och om det skäligen

förekommer och om det skäligen

kan befaras att svaranden genom

kan befaras att svaranden genom

att

fortsätta

 

intrånget,

eller

att

fortsätta

 

intrånget,

eller

medverkan till det, förringar värdet

medverkan till det, förringar värdet

av ensamrätten till varukänne-

av ensamrätten till varukänne-

tecknet,

får

domstolen

meddela

tecknet,

får

domstolen

meddela

vitesförbud för tiden intill dess att

vitesförbud för tiden intill dess att

målet slutligt har avgjorts eller

målet slutligt har avgjorts eller

annat har beslutats. Innan ett

något annat har beslutats. Innan ett

sådant

förbud

meddelas

ska

sådant

förbud

meddelas

ska

svaranden ha fått tillfälle att yttra

svaranden ha fått tillfälle att yttra

sig, om inte ett dröjsmål skulle

sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

 

medföra risk för skada.

 

 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs-

balken.

 

 

 

Talan om utdömande av vite

En talan om utdömande av vite

förs av den som har ansökt om

förs av den som har ansökt om

förbudet.

Talan

ska handläggas

förbudet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med sådan talan får

 

talan föras om nytt vitesförbud.

 

 

 

9 kap.

 

 

3 §2

Ett beslut om informations-

 

föreläggande får meddelas av den

 

domstol

där

rättegången om

 

intrånget pågår. I övrigt gäller i

 

fråga om behörig domstol det som

 

2 Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

574

föreskrivs i 10 kap. 6 § för där

Prop. 2015/16:57

avsedda mål och i rättegångs-

Bilaga 7

balken om tvistemål för andra fall

 

som rör intrång. Det som sägs i

 

rättegångsbalken om inskränkning

 

av en domstols behörighet i fråga

 

om tvist som ska tas upp i annan

 

ordning än inför domstol, ska dock

 

inte tillämpas.

 

 

 

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång, ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestäm-

om rättegång som gäller för det

melserna om rättegång som gäller

målet tillämpas. Ett beslut om

för det målet tillämpas. Ett beslut

informationsföreläggande får över-

om informationsföreläggande får

klagas särskilt.

 

 

 

 

överklagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

 

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet. Talan ska hand-

föreläggandet.

läggas enligt reglerna i rätte-

 

gångsbalken om åtal för brott för

 

vilket svårare straff än böter inte

 

är föreskrivet. I samband med en

 

sådan talan får talan föras om nytt

 

informationsföreläggande.

 

 

 

 

 

 

 

6 §3

Ett

beslut

 

om

intrångs-

 

undersökning får meddelas av den

 

domstol

där

rättegången

om

 

intrånget pågår.

Om

rättegång

 

inte är inledd, gäller i fråga om

 

behörig domstol det som föreskrivs

 

i 10 kap. 6 § för där avsedda mål

 

och i rättegångsbalken om tviste- mål för andra fall som rör intrång.

3 Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

575

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag och i mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

Prop. 2015/16:57

Det som föreskrivs i rätte-

 

 

Bilaga 7

gångsbalken om inskränkning av

 

 

 

en domstols behörighet i fråga om

 

 

 

tvist som ska tas upp i annan

 

 

 

ordning än inför domstol, ska dock

 

 

 

inte tillämpas.

 

 

 

Innan ett beslut om undersök-

Innan ett beslut om intrångs-

 

ning meddelas ska motparten ha

undersökning meddelas ska mot-

 

fått tillfälle att yttra sig. Domstolen

parten ha fått tillfälle att yttra sig.

 

får dock omedelbart meddela ett

Domstolen får dock

omedelbart

 

beslut som gäller till dess att annat

meddela ett beslut som gäller till

 

har beslutats, om ett dröjsmål

dess att annat har beslutats, om ett

 

skulle medföra risk för att föremål

dröjsmål skulle medföra risk för

 

eller handlingar som har betydelse

att föremål eller handlingar som

 

för utredning om intrånget skaffas

har betydelse för utredning om

 

undan, förstörs eller förvanskas.

intrånget skaffas undan, förstörs

 

 

eller förvanskas.

 

 

I övrigt ska en fråga om

I övrigt ska en fråga om

 

intrångsundersökning som upp-

intrångsundersökning

som upp-

 

kommer då rättegång inte är inledd

kommer då en rättegång inte är

 

handläggas på samma sätt som om

inledd handläggas på samma sätt

 

frågan uppkommit under rätte-

som om frågan uppkommit under

 

gång.

en rättegång.

 

10 kap.

6 §

Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvaru- märken väcks vid Stockholms tingsrätt.

10 §4

Ett slutligt beslut av Patent- och Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna registreringsverket enligt denna

4 Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.

576

lag får överklagas till Patent-

lag får överklagas till Patent- och

besvärsrätten inom två månader

marknadsdomstolen inom två

från dagen för beslutet.

månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i

Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

Ett slutligt beslut med anledning

Ett slutligt beslut med anledning

av en invändning mot en

av en invändning mot en

registrering

får överklagas endast

registrering får överklagas endast

av innehavaren av varumärket och

av innehavaren av varumärket och

av invändaren. Ett slutligt beslut

av invändaren. Ett slutligt beslut

med anledning av en invändning

med anledning av en invändning

mot att en internationell varu-

mot att en internationell varu-

märkesregistrering

ska

gälla

i

märkesregistrering ska

gälla

i

Sverige får överklagas endast av

Sverige får överklagas endast av

innehavaren av den internationella

innehavaren av den internationella

varumärkesregistreringen

och

av

varumärkesregistreringen

och

av

invändaren. Återkallar en invän-

invändaren.

 

 

dare sin talan, får denna ändå

 

 

 

prövas, om

det

finns

särskilda

 

 

 

skäl. Talan får dock inte prövas om det till grund för den endast har åberopats hinder som avses i

2kap. 8-10 §§.

Ett slutligt beslut av Patent-

besvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen tillämpas 35–37 §§ förvaltnings- processlagen (1971:291). Patent- besvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

11 §

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om

administrativ hävning av en regist-

administrativ hävning av en regist-

rering av ett varumärke får inte

rering av ett varumärke får inte

överklagas. Detsamma gäller ett

överklagas. Detsamma gäller ett

beslut genom vilket ett ärende har

beslut om överlämnande till dom-

överlämnats till tingsrätt eller av-

stol eller avskrivning enligt 3 kap.

skrivits enligt 3 kap. 13 § tredje

13 § tredje stycket. Andra beslut i

stycket. Andra beslut i ärenden om

ärenden om administrativ hävning

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

577

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

administrativ hävning får över- klagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

3.Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

4.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

578

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:434) om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 57 e, 59 b och 65 §§ patentlagen (1967:837) i stället för lydelsen enligt lagen (2014:434) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2014:434

Föreslagen lydelse

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

 

 

 

 

 

57 e §

Ett beslut om informations-

 

föreläggande

får

meddelas

av

 

domstol som avses i 65 §, om inte

 

något annat följer av 65 a §.

 

 

Om yrkandet om informations-

Om ett yrkande om informa-

föreläggande riktar sig mot den

tionsföreläggande riktar sig mot

som är sökandens motpart i ett mål

den som är sökandens motpart i ett

om intrång,

ska

bestämmelserna

mål om intrång, ska bestämmel-

om rättegång som gäller för det

serna om rättegång som gäller för

målet tillämpas. Ett beslut om

det målet tillämpas. Ett beslut om

informationsföreläggande får över-

informationsföreläggande får över-

klagas särskilt.

 

 

 

klagas särskilt.

Om yrkandet om informations-

Om yrkandet om informations-

föreläggande riktar sig mot någon

föreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra

annan än den som anges i första

stycket, ska lagen (1996:242) om

stycket, ska lagen (1996:242) om

domstolsärenden

tillämpas.

För

domstolsärenden tillämpas. Dom-

prövning av frågan får det även

stolen får bestämma att vardera

hållas förhör enligt 37 kap. rätte-

parten ska svara för sina rätte-

gångsbalken.

Domstolen

får

gångskostnader.

bestämma att vardera parten ska

 

svara för sina rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får

En talan om utdömande av vite

föras av den som har ansökt om

får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas

föreläggandet.

enligt reglerna i rättegångsbalken

 

om åtal för brott för vilket svårare

 

straff än böter inte är föreskrivet. I

 

samband med en sådan talan får

 

talan

föras

om

ett

nytt

 

informationsföreläggande.

 

 

59 b §

 

Ett beslut om intrångsunder-

 

sökning meddelas av domstol som

 

avses i 65 §§, om inte något annat

 

följer av 65 a §.

 

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av

 

patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja

 

uppfinningen. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas

579

 

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

580

skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

65 §

Stockholms tingsrätt är, om inte

Patent- och marknadsdomstolen

något annat följer av 65 a §, rätt

är rätt domstol i mål och ärenden

domstol i mål som gäller

enligt denna lag om inte något

1. bättre rätt till patentsökt upp-

annat följer av 65 a §. Detsamma

finning,

 

gäller i mål om bättre rätt till

2. patents ogiltighet

eller över-

patentsökt uppfinning.

föring av patent,

 

 

3. meddelande av tvångslicens,

 

fastställande av nya villkor för

 

eller upphävande av sådan licens

 

eller rätt som avses i 53 § andra

 

stycket,

 

 

4. patentintrång,

 

 

5. fastställelse enligt 63 §,

 

6. bestämmande av

ersättning

 

enligt 78 §, eller

 

 

7. skadestånd enligt 93 b §.

 

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsunder- sökning.

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 17, 18 och 31 §§ lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

 

 

 

 

17 §

 

 

 

 

 

 

 

Yrkande om näringsförbud enligt

Ett

yrkande

om

näringsförbud

 

7 § får framställas av Konkurrens-

enligt 7 § får framställas av

 

verket

 

 

 

 

Konkurrensverket

 

 

 

 

Yrkandet får framställas i ett mål

Yrkandet får framställas i ett mål

 

om konkurrensskadeavgift

enligt

om konkurrensskadeavgift

enligt

 

3 kap.

5

§

konkurrenslagen

3 kap.

5

§

konkurrenslagen

 

(2008:579). Om inte annat följer

(2008:579). Om inte något annat

 

av denna lag, ska bestämmelserna i

följer av denna lag, ska bestäm-

 

rättegångsbalken om tvistemål där

melserna i

rättegångsbalken

om

 

förlikning om saken inte är tillåten

tvistemål där förlikning om saken

 

tillämpas. Vid omröstning i rätten

inte är tillåten tillämpas. Vid

 

gäller 29 kap. rättegångsbalken.

omröstning i rätten gäller 29 kap.

 

 

 

 

 

 

rättegångsbalken.

 

 

 

 

Om

Konkurrensverket inte för

Om

Konkurrensverket inte

för

 

talan

om

konkurrensskadeavgift,

talan

om

konkurrensskadeavgift,

 

får verket i stället framställa ett

får verket i stället framställa ett

 

yrkande om näringsförbud genom

yrkande om näringsförbud genom

 

ansökan hos Stockholms tingsrätt.

ansökan till Patent- och marknads-

 

Ett beslut av tingsrätten över-

domstolen.

 

 

 

 

 

 

klagas i sådant fall till Marknads-

 

 

 

 

 

 

 

 

domstolen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 §

 

 

 

 

 

 

 

Om inte annat föreskrivs i denna

Om inte något annat föreskrivs i

 

lag, ska ett sådant ärende om

denna lag, ska ett sådant ärende

 

näringsförbud

som avses i

16 §

om näringsförbud som avses i 16 §

 

och 17 § tredje stycket handläggas

och 17 § tredje stycket handläggas

 

enligt

lagen

(1996:242)

om

enligt

lagen

(1996:242)

 

om

 

domstolsärenden.

 

domstolsärenden.

 

 

 

 

Tingsrätten ska hålla samman-

Tingsrätten eller Patent- och

 

träde, om detta inte är uppenbart

marknadsdomstolen

ska

hålla

 

obehövligt.

 

 

 

sammanträde, om detta inte är

 

 

 

 

 

 

uppenbart obehövligt.

 

 

 

Vid sammanträdet ska tings-

Vid sammanträdet ska tings-

 

rätten bestå av en lagfaren domare

rätten bestå av en lagfaren domare

 

och tre nämndemän. Ärendet ska

och tre nämndemän. Ärendet ska

 

avgöras i samma sammansättning.

avgöras i samma sammansättning.

 

I fall som avses i 17 § tredje

I fall som avses i 17 § tredje

 

stycket ska tingsrätten dock vara

stycket ska Patent- och marknads-

 

sammansatt på det sätt som anges i

domstolen vara sammansatt på det

 

8 kap. 10 § första stycket konkur-

sätt som anges i 4 kap. 8 § lagen

581

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

582

renslagen (2008:579). (2016:000) om patent- och marknadsdomstolar.

Vid omröstning i rätten gäller 29 kap. rättegångsbalken.

Utöver vad som följer av lagen om domstolsärenden får rätten besluta om nytt vitesföreläggande eller hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag, om den som ansökan riktas mot trots före- läggande om personlig inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.

31 §

I ärenden om upphävande av näringsförbud tillämpas 16 § första och andra styckena, 17 § tredje stycket och 18 § tredje och fjärde styckena

om ansökan om förbud.

 

Ett ärende om upphävande av

Ett ärende om upphävande av

näringsförbud ska tas upp av den

näringsförbud ska tas upp av den

tingsrätt som tidigare har handlagt

domstol som tidigare har handlagt

målet eller ärendet om närings-

målet eller ärendet om närings-

förbud. Rör ärendet inte upp-

förbud. Rör ärendet inte upp-

hävande av ett förbud enligt 7 §,

hävande av ett förbud enligt 7 §,

får det även tas upp av rätten i den

får det även tas upp av rätten i den

ort där sökanden har sin hemvist,

ort där sökanden har sin hemvist,

om rätten med hänsyn till utred-

om rätten med hänsyn till utred-

ningen, kostnaderna och andra

ningen, kostnaderna och andra

omständigheter finner det lämpligt.

omständigheter finner det lämpligt.

I ärendet är den myndighet som har yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sin hemvist motpart till sökanden.

Ett ärende om upphävande av förbud får avgöras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2.Mål och ärenden enligt 7 § som har inletts i Stockholms tingsrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:57

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Andra skyldigheter än att lämna information föreskrivs för järnvägs- företag, biljettutfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, resebyråer och terminaloperatörer i

1.artiklarna 9.1–9.4, 18.3–18.5, 19, 22.1, 23, 24, 27 och 28 i tågpassa- gerarförordningen,

2.artiklarna 4, 7–8.4, 9.1, 10–13.2, 15.4 och 24 i fartygspassagerar- förordningen, och

3.artiklarna 4, 8, 9, 10.1, 10.3, 10.4, 11.1, 13–15, 17.3, 26 och 27 i busspassagerarförordningen.

Den som inte fullgör en sådan

Den som inte fullgör en sådan

skyldighet får åläggas att göra det.

skyldighet får åläggas att göra det.

Åläggandet får förenas med vite.

Åläggandet får förenas med vite.

En talan om ett sådant åläggande

En talan om ett sådant åläggande

väcks vid Marknadsdomstolen av

väcks vid Patent- och marknads-

Konsumentombudsmannen.

domstolen av Konsumentombuds-

 

mannen.

I ett tillsynsärende om en skyldighet som avses i första stycket tillämpas 42–45 §§ marknadsföringslagen (2008:486) och det som i övrigt gäller enligt den lagen vid tillämpning av de bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

583

Prop. 2015/16:57

Bilaga 8

584

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-10-12

Närvarande: F.d. justitierådet Lennart Hamberg samt justitieråden Anita Saldén Enérus och Agneta Bäcklund.

Patent- och marknadsdomstol

Enligt en lagrådsremiss den 11 juni 2015 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om patent- och marknadsdomstolar,

2.lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares upp- finningar,

3.lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

4.lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5.lag om ändring i patentlagen (1967:837),

6.lag om ändring i patentlagen (1967:837),

7.lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

8.lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

8. lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar,

10.lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter,

11.lag om ändring i firmalagen (1974:156),

12.lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

13.lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

14.lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätt- en,

15.lag om ändring i lagen (1978:152) om svensk domstols behörig- het i vissa mål på patenträttens område m.m.,

16.lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader,

17.lag om ändring i namnlagen (1982:670),

18.lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan nä- ringsidkare,

19.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

20.lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

21.lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfri- hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

22.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

23.lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter,

24.lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

25.lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsument- förhållanden,

26.lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska

intressegrupperingar,

Prop.2015/16:57

27. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

Bilaga 8

28.lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

29.lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306),

30.lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa ut- ländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer,

31.lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag,

32.lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104),

33.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

34.lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella för- bindelser m.m.,

35.lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informa- tionsskyldighet,

36.lag om ändring i lagen (2006:594) om europakooperativ,

37.lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

38.lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579),

39.lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter,

40.lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden,

41.lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare,

42.lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877),

43.lag om ändring i lagen (2014:434) om ändring i patentlagen (1967:837),

44.lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud,

45.lag om ändring i lagen (2014:1344) med kompletterande bestäm- melser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Linda Stromberg och rättssakkunniga Emma Pleiner.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I lagrådsremissen föreslås att mål och ärenden om immaterialrätt, marknadsföringsrätt och konkurrensrätt samlas i två särskilda domstolar; i första instans Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt och i andra instans Patent- och marknadsöverdomstolen vid Svea hovrätt. Som en konsekvens av förslaget ska Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphöra.

En ny lag om patent- och marknadsdomstolar föreslås. Lagen

 

innehåller bestämmelser om hur mål och ärenden ska handläggas i

 

domstolarna och om domstolarnas sammansättning. Vilka mål som ska

 

handläggas av de nya domstolarna framgår närmare av bestämmelser i de

 

författningar som reglerar de olika rättsområdena.

 

Förslaget till lag om patent- och marknadsdomstolar

 

1 kap.

 

4 §

 

I paragrafen anges att Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål

 

och ärenden enligt de författningar som räknas upp i tre punkter.

 

Paragrafens utformning ger intryck av att den avgränsar domstolens

585

Prop. 2015/16:57 behörighet. Det har dock under föredragningen kommit fram att avsikten Bilaga 8 med paragrafen är att upplysa läsaren om i vilka lagar det anges att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol i mål eller ärenden på sätt som föreskrivs i respektive lag. För att det ska framgå att paragrafen endast innehåller en upplysning föreslår Lagrådet att orden

”det som föreskrivs i” infogas efter ordet ”enligt”.

I lagrådsremissen föreslås att det i flera associationsrättsliga författningar införs en bestämmelse om att beslut att vägra registrering av en firma överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Författningarna finns inte nämnda i paragrafen. Lagrådet föreslår att de infogas i uppräkningen i punkt 2.

5 och 6 §§

Av 5 § framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att, gemensamt med tvistemål som omfattas av domstolens exklusiva behörighet pröva andra tvistemål. Av 6 § framgår att tvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister undantas från domstolens behörighet. Att Patent- och marknadsdomstolen inte är behörig domstol om ett mål ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister framgår direkt av de immaterialrättsliga lagarna. Undantaget får således betydelse endast vid tillämpning av 5 §. Lagrådet föreslår därför att 6 § slås ihop med 5 § som kan ges följande lydelse.

5 §

I samband med ett tvistemål som avses i 4 § får Patent- och marknadsdomstolen pröva även ett annat tvistemål mellan samma eller olika parter, om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter. Domstolen får dock inte handlägga en tvist som ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

 

7 §

 

 

 

 

 

 

Paragrafen

innehåller

bestämmelser

om

patent-

och

 

marknadsdomstolarnas behörighet i brottmål. Genom bestämmelserna

 

samlas alla immaterialrättsliga brottmål till dessa domstolar. Genom att

 

Patent- och marknadsdomstolen jämställs med en tingsrätt för vilken

 

särskilda forumregler gäller kommer Patent- och marknadsdomstolen att

 

kunna pröva också åtal avseende andra brott än sådana som omfattas av

 

domstolens exklusiva behörighet. Däremot kommer det inte att vara

 

möjligt att vid tingsrätt i allmänhet pröva ett immaterialrättsligt brottmål

 

som har samband med ett annat mål vid den domstolen.

 

 

 

Med hänsyn till den prioritet som under senare år getts till de

 

immaterialrättsliga brott som bl.a. lett till

att särskilda

 

specialiståklagartjänster inrättats för dem och poliser med särskild

 

kunskap avsatts för att utreda sådana brott finns det skäl att anta att

 

lagföringar avseende immaterialrättbrott kan komma att öka. Det kan

 

finnas anledning att tro att personer misstänkta för annan brottslighet i

586

ökad utsträckning kommer att misstänkas också för immaterialrättsliga

brott. Vid en sådan utvecklig kan det vara mindre lämpligt att tingsrätt i

Prop.2015/16:57

allmänhet inte kan pröva ett immaterialrättsligt brottmål.

Bilaga 8

En utgångspunkt inom straffrätten är att när någon döms för flera brott

 

ska rätten döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. En

 

ordning som omöjliggör för Patent- och marknadsdomstolen att

 

överlämna prövningen av immaterialrättslig brottslighet till en annan

 

allmän domstol kan, som Svea hovrätt påpekat, leda till bristande

 

flexibilitet och negativa konsekvenser.

 

Mot den bakgrunden anser Lagrådet att det inom ramen för det

 

fortsatta lagstiftningsarbetet ytterligare bör övervägas om det inte bör

 

införas en möjlighet för patent- och marknadsdomstolarna att överlämna

 

prövningen av ett immaterialrättsligt brott till en annan allmän domstol

 

som prövar ett annat åtal mot samma tilltalade. I vart fall bör frågan

 

ägnas särskild uppmärksamhet vid den kommande uppföljningen av

 

reformen.

 

9 §

I paragrafen anges att det för frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns en konsumentombudsman. Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.

En motsvarande bestämmelse finns nu i 11 § lagen (1970) om marknadsdomstolar m.m., som föreslås upphävd. Enligt lagrådsremissen (s. 198) är det ändamålsenligt att bestämmelsen förs över till den författning som reglerar de domstolar där Konsumentombudsmannen kommer att föra talan.

Några bestämmelser som uttryckligen avser Konsumentombuds- mannen finns i övrigt inte i den föreslagna nya lagen. Konsumentom- budsmannens befogenheter att föra talan i Patent- och marknadsdomstolen framgår i stället av de olika författningar som reglerar de rättsområden där Patent- och marknadsdomstolen ska vara rätt domstol, se t.ex. 47- 49 §§ marknadsföringslagen (2008:846).

Av förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket framgår att det är verkets generaldirektör som är Konsumentombudsman.

Även med beaktande av att bestämmelsen nu finns i lagen om marknadsdomstolar m.m., är det svårt att se att den anknyter på ett naturligt sätt till övrig reglering i den föreslagna lagen om Patent- och marknadsdomstolar. En bestämmelse av detta slag, som kortfattat och i allmänna ordalag synes beskriva Konsumentombudsmannens arbetsuppgifter, skulle lämpligen kunna placeras i den nämnda instruktionen för Konsumentverket, alternativt i marknadsföringslagen. Frågan bör övervägas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

5 kap. 2, 4, 6 och 8 §§

I paragraferna regleras sammansättningen i Patent- och marknads- överdomstolen i mål och ärenden vid åtgärder som avser beredningen. Bestämmelserna reglerar sammansättningen vid handläggning av mål och ärenden i andra fall än vid avgörande av målen och ärendena.

587

Prop. 2015/16:57 Det är inte lämpligt att använda uttrycket ”avser beredningen” med

Bilaga 8 hänsyn till att ordet beredningsåtgärder används i 5 kap. 9 § och där hänvisar till bestämmelser i rättegångsbalken.

Formuleringen ”åtgärder som avser beredningen” i paragraferna bör utgå och kan exempelvis ersättas av ”annan handläggning än avgörande”.

Förslaget till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

58 §

I paragrafens andra stycke anges att det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol inte ska tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Bestämmelsen innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller in-trångsundersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges en tydligare utformning genom att innebörden uttryckligen anges. Paragrafens andra stycke kan exempelvis ges följande lydelse.

Ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning får prövas av Patent- och marknadsdomstolen även om tvisten enligt ett skiljeavtal ska prövas av skiljemän.

Förslagen till lag om ändring i patentlagen

65 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 58 § lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen

43 §

I första stycket anges att Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag och i mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Enligt 1 kap. 2 § i den lagen stadgas att lagen inte tillämpas på mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsform- givning.

Undantaget i bestämmelsens sista led för mål som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister avser således endast mål och ärenden enligt mönsterskyddslagen. Lagrådet förordar därför att undantaget placeras i anslutning till hänvisningen till mönsterskyddslagen. Första stycket kan exempelvis ges följande lydelse.

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

588

2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om

Prop.2015/16:57

gemenskapsformgivning.

Bilaga 8

I fråga om andra stycket, se vad Lagrådet anför i anslutning till 58 §

 

lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

 

Förslaget till lag om ändring i firmalagen

24 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 58 § lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Förslaget till lag om ändring i lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

14 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 58 § lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

10 kap. 3 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 58 § lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen

10 kap. 6 §

I förtydligande syfte bör paragrafens första stycke formuleras om och kan exempelvis ges följande lydelse (se även vad Lagrådet anför i anslutning till 43 § mönsterskyddslagen).

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1.mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2.mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

I fråga om andra stycket, se vad Lagrådet anför i anslutning till 58 § lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

589

Prop. 2015/16:57

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 november 2015

Närvarande: statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Å Romson, M Wallström, Y Johansson, M Johansson, K Persson,

P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Kaplan, A Bah Kuhnke,

A Strandhäll, A Shekarabi, G Fridolin, A Hadzialic

Föredragande: statsrådet M Johansson

Regeringen beslutar proposition 2015/16:57 Patent- och marknadsdomstol

590