Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

Regeringens proposition 2015/16:44

Genomförande av det moderniserade yrkes-	Prop.
kvalifikationsdirektivet	2015/16:44

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 november 2015

Stefan Löfven

Helene Hellmark Knutsson

(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen en ny generell lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som gäller reglerade yrken i Sverige. Den nya lagen ersätter bestämmelser i ett antal författningar varigenom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer tidigare har genomförts för vissa reglerade yrken. Den nya lagen syftar också till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkes- kvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI- förordningen). Den konsoliderade versionen av de båda direktiven be- nämns yrkeskvalifikationsdirektivet.

I de fall yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller bestämmelser som endast avser ett eller ett begränsat antal yrken bedöms sådana bestäm- melser även fortsättningsvis genomföras i de författningar som gäller just dessa yrken. Det föreslås ändringar i lagen (1974:191) om bevaknings- företag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659), skollagen (2010:800), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet. Det föreslås även en ny sekre- tessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		5
2	Lagförslag .........................................................................................		6
	2.1	Förslag till lag om erkännande av
		yrkeskvalifikationer............................................................	6
	2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om
		bevakningsföretag ............................................................	12
	2.3	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
		(2001:453) ........................................................................	15
	2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om
		verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård .................	17
	2.5	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ................................................	23
	2.6	Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen
		(2010:659) ........................................................................	24
	2.7	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ..........	27
	2.8	Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen
		(2012:211) ........................................................................	29
	2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om
		ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat
		land inom Europeiska ekonomiska
		samarbetsområdet .............................................................	31
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		33
4	Politikens inriktning........................................................................		34
5	En ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer ..........................		37
6	Lagens tillämpningsområde ............................................................		46
7	Undantag från lagens tillämpningsområde......................................		49
	1.	Yrken förknippade med anställning i offentlig tjänst
		och utövande av offentlig makt ........................................	49
	2.	Undantag för särskilda bestämmelser om erkännande
		av yrkeskvalifikationer och för advokatyrket ...................	52
8	Uttryck i lagen ................................................................................		54
9	Tillfällig yrkesutövning ..................................................................		56
	9.1	Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning,
		förhandsunderrättelse och förhandskontroll .....................	56
	9.2	Skollagens bestämmelser omfattar tillfällig
		yrkesutövning för lärare och förskollärare .......................	63
	9.3	Tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården
		och veterinäryrket.............................................................	66
	9.4	Tillfällig yrkesutövning för taxiförare ..............................	69
10	Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer....................		70
11	Etablering........................................................................................		73
2

11.1

Erkännande enligt den generella ordningen ....................

11.2Automatiskt erkännande vid samordnade krav på

yrkeserfarenhet ................................................................

11.3Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid

		samordning av minimikraven för utbildning ...................	76
	11.4	Automatiskt erkännande vid gemensamma
		utbildningsprinciper.........................................................	78
12	Fortbildning för de hälso- och sjukvårdsyrken som omfattas
	av automatiskt erkännande och för veterinärer ..............................		80
13	Kunskaper i svenska språket ..........................................................		84
14	Yrkespraktik...................................................................................		89
15	Europeiskt yrkeskort ......................................................................		91
16	Underrättelser om förbud eller begränsning av enskilds
	yrkesutövning (varning) .................................................................		94
17	Sekretess ......................................................................................		100
18	Överklagande av beslut enligt den nya lagen ...............................		105
19	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................		108
20	Konsekvenser av genomförandet av
	yrkeskvalifikationsdirektivet ........................................................		109
21	Författningskommentar ................................................................		113

21.1Förslag till lag om erkännande av

yrkeskvalifikationer .......................................................

113

21.2Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om

bevakningsföretag .........................................................

128

21.3Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) .....................................................................

129

21.4Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om

verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård...............

130

21.5Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

136

21.6Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

	(2010:659) .....................................................................	136
21.7	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)........	139

21.8Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen

(2012:211) .....................................................................

140

21.9Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska

	samarbetsområdet ..........................................................	142
Bilaga 1	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS
	DIREKTIV 2005/36/EG av den 7 september 2005
	om erkännande av yrkeskvalifikationer .........................	144
Bilaga 2	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS
	DIREKTIV 2013/55/EU av den 20 november 2013
	om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44	av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr
	1024/2012 om administrativt samarbete genom
	informationssystemet för den inre marknaden (IMI-
	förordningen)..................................................................	310
Bilaga 3	Sammanfattning av betänkandet
	Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat
	genomförande (SOU 2014:19) .......................................	349
Bilaga 4	Betänkandets lagförslag .................................................	363
Bilaga 5	Förteckning över remissinstanser avseende
	betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett
	samlat genomförande (SOU 2014:19)............................	385
Bilaga 6	Sammanfattning av remisspromemoria med förslag
	till ytterligare lagändringar om tillfällig
	yrkesutövning till följd av
	yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH)..........	387
Bilaga 7	Remisspromemorians lagförslag ....................................	388
Bilaga 8	Förteckning över remissinstanser avseende
	remisspromemorian med förslag till ytterligare
	lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av
	yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH)..........	389
Bilaga 9	Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	390
Bilaga 10	Lagrådets yttrande ..........................................................	417
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november
	2015 .....................................................................................	425
Rättsdatablad.........................................................................................		426

Prop. 2015/16:44

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om erkännande av yrkeskvalifikationer,

2.lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

3.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

4.lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,

5.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

6.lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

7.lag om ändring i skollagen (2010:800),

8.lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211),

9.lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet.

Prop. 2015/16:44	2	Lagförslag

2.1Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs1 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs allmänna bestämmelser i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparla- mentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifikationsdirektivet).

Särskilda bestämmelser som genomför delar av yrkeskvalifikations- direktivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras.

2 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har för- värvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.

I 18 och 19 §§ finns även bestämmelser om

1.erkännande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz, och

2.europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Denna lag gäller inte för den som vill utöva ett reglerat yrke som

1.innebär anställning i offentlig tjänst, eller

2.är förenat med offentlig maktutövning.

4 § Denna lag gäller inte för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkes- kvalifikationer för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om det yrket genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

Uttryck i lagen

5 § I denna lag avses med

1.yrkesutövare: den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som an- ställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifika- tioner eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz,

2.reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifika- tioner för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form av denna eller använda en viss yrkestitel,

3.yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på for- mella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet,

4.bevis på formella kvalifikationer: ett examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som antingen har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum i någon av dessa stater eller som har utfärdats i en annan stat om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset har erkänts av den staten,

5.kompetensbevis: ett bevis som har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser

a) en utbildning som inte utgör en del av ett examens- eller utbildningsbevis över en utbildning inom grundskolan, gymnasieskolan eller eftergymnasial utbildning,

b) ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

c) yrkesutövning i en stat inom EES eller i Schweiz på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren,

6.yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz,

7.reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kom- pletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkes- utövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

8.yrkespraktik: en period med praktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som äger rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett exa- mensbevis,

9.europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis på antingen att inne- havaren uppfyller alla villkor för att tillfälligt utöva yrket i en stat inom EES eller i Schweiz eller att innehavarens yrkeskvalifikationer har erkänts för etablering i en sådan stat,

10.automatiskt erkännande: erkännande av yrkeskvalifikationer utan bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer,

11.lagligen etablerad: som uppfyller alla krav för att utöva ett yrke och som stadigvarande utövar yrket som anställd eller egenföretagare,

12.gemensam utbildningsram: en uppsättning minimikrav för kun- skaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett speci- fikt yrke och som gäller i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz, och

Prop. 2015/16:44

13. gemensamt utbildningsprov: ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz och är reserverat för innehavaren av en särskild yrkeskvalifika- tion.

Tillfällig yrkesutövning i Sverige

6 § En yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sve- rige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är reglerat i eta- bleringsstaten.

Om yrket inte är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen eta- blerad, förutsätter rätten att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige att yrkesutövaren har utövat yrket i minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket får dock inte krävas som förut- sättning för tillfällig yrkesutövning i Sverige, om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

7 § Tillfällig yrkesutövning enligt 6 § förutsätter, i de fall det särskilt föreskrivs, en förhandsunderrättelse från yrkesutövaren och en förhands- kontroll av dennes yrkeskvalifikationer.

Bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Etablering i Sverige

Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer

8 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer i de fall som avses i 10–16 §§ ger yrkesutövaren rätt till tillträde till ett reglerat yrke i Sverige som yrkesutövaren är behörig att utöva i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed rätt att utöva det yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

Ett erkännande enligt första stycket sker genom beslut om

1.erkännande av yrkeskvalifikationer, eller

2.utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskortet.

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

9 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ om den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande enligt denna lag och för de yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för någon annan ordning för erkännande enligt denna lag.

10 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas om yrkes- utövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifika- tioner som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för tillträde

till eller utövande av yrket inom dess territorium och yrket är reglerat i Prop. 2015/16:44 den staten.

En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska även erkännas om yrkesut- övaren

1. har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifika- tioner utfärdat av en annan stat inom EES eller av Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten, och

2. på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de sen- aste tio åren har utövat yrket i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket 2 får inte krävas som förutsättning för ett erkännande om beviset på formella kvalifikationer enligt andra stycket 1 avser en reglerad utbildning.

11 § Ett erkännande enligt 10 § förutsätter en bedömning av yrkes- utövarens yrkeskvalifikationer. Bedömningen kan, i de fall det särskilt föreskrivs, medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villko- ras, begränsas eller nekas.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfarenhet

12 § Om ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet som innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller i Schweiz i enlighet med det som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkes- kvalifikationsdirektivet erkännas automatiskt.

Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbildning

13 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för all- män hälso- och sjukvård, tandläkare eller specialisttandläkare, ska erkän- nas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

14 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper

15 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvär- vats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en

Prop. 2015/16:44

delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

16 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkeskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

Kunskaper i svenska språket

17 § Vid bedömningen av om en yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas får yrkesutövarens kunskaper i svenska språket endast beaktas om kunskaperna utgör en del av yrkeskvalifikationerna.

Kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkeskvalifika- tionerna får, om inte annat föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket regleras, endast kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utfö- ras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Yrkespraktik

18 § Om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkes- praktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förutsättningar för yrkespraktik är uppfyllda som anges i de för- fattningar där yrket regleras.

Europeiskt yrkeskort

19 § Den som är lagligen etablerad i Sverige och vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Rätten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort gäller även den som inte är lagligen etablerad i någon stat inom EES eller i Schweiz men som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige.

Ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till denna lag.

Första och andra stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter som rör yrket i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Övriga bestämmelser

Sekretess

20 § Bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ären- den om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i 28 kap. 16 a § offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bemyndiganden

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkes- kvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Beslutsförfarande och myndighetsuppgifter

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1.förfarandet för beslut enligt denna lag, och

2.vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkes- kvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen med- dela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

Prop. 2015/16:44

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1974:191) om bevaknings- företag2

dels att 3 b och 4 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 b §3
En enskild person som tillfälligt		En enskild person som tillfälligt
bedriver	bevakningsverksamhet	bedriver		bevakningsverksamhet
eller utbildning i Sverige har, utan		eller utbildning i Sverige har, trots
hinder av 3 §, auktorisation för		3 §,	auktorisation		för	verksam-
verksamheten om han eller hon		heten om han eller hon
1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,
2. uppfyller de villkor för aukto-		2. uppfyller de			villkor	för till-
risation	av tillfällig verksamhet	fällig	yrkesutövning som gäller
som gäller enligt föreskrifter som		enligt lagen (2015:000) om erkän-
har meddelats med stöd av denna		nande av yrkeskvalifikationer och
lag, samt		de föreskrifter som meddelas i
		anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1.är behörig att bedriva bevak- ningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2.under minst två år av de sen- aste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela före- skrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Lagen omtryckt 1989:148.

3Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Prop. 2015/16:44

4 a §4

Den som hos ett auktoriserat be-	Den som hos ett auktoriserat be-
vakningsföretag tillfälligt arbetar i	vakningsföretag tillfälligt arbetar i
Sverige är, utan hinder av 4 §,	Sverige är, trots 4 §, godkänd för
godkänd för arbetet om han eller	arbetet om han eller hon
hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för god-	2. uppfyller de villkor för till-
kännande vid tillfälligt arbete som	fällig yrkesutövning som gäller
gäller enligt föreskrifter som har	enligt lagen (2015:000) om erkän-
meddelats med stöd av denna lag,	nande av yrkeskvalifikationer och
samt	de föreskrifter som meddelas i
	anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att arbeta i sådan
verksamhet som omfattas av denna
lag i en annan stat inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområ-
det eller i Schweiz, eller
2. under minst två år av de se-
naste tio åren har arbetat i sådan
verksamhet i den andra staten, om
inte yrket är reglerat där.
Regeringen får meddela före-	Regeringen	kan med stöd	av
skrifter om undantag från kravet	8 kap. 7 § regeringsformen med-
på att en person ska ha underrättats	dela föreskrifter om undantag från
enligt första stycket 3 för att vara	kravet på att en person ska ha
godkänd.	underrättats enligt första stycket 3
	för att vara godkänd.
	4 b §
	Bestämmelser om erkännande av
	yrkeskvalifikationer som har för-
	värvats eller erkänts i en annan
	stat än Sverige inom Europeiska
	ekonomiska	samarbetsområdet
	eller i Schweiz finns i lagen
	(2015:000) om erkännande		av
	yrkeskvalifikationer och i de före-
	skrifter som meddelas i anslutning
	till den lagen.

4 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Prop. 2015/16:44 Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

2.3Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att nuvarande 3 kap. 3 b § ska betecknas 3 kap. 3 c §,

dels att 3 kap. 3 a § och den nya 3 kap. 3 c § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §2

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upp- täcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verk-

samhet rörande barn och ungdom.
Socialnämnden	ska	använda	Socialnämnden	ska	använda
handläggare som har avlagt svensk			handläggare som har avlagt svensk
socionomexamen	eller	annan	socionomexamen	eller	annan
relevant examen på grundnivå i			relevant examen på minst grund-
högskolan eller som har utländsk			nivå i högskolan för utförande av
utbildning som erkänts enligt 3 b §			sådana uppgifter inom social-
andra stycket för utförande av			tjänsten rörande barn och ungdom
sådana uppgifter inom social-			som innefattar
tjänsten rörande barn och ungdom
som innefattar

1.bedömning av om utredning ska inledas,

2.utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgär- der, eller

3.uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt ut- för arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §

Bestämmelser om tillfällig yrkes- utövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de före-

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Senaste lydelse 2013:1146.

Prop. 2015/16:44			skrifter som meddelas i anslutning
			till den lagen.
3 b §			3 c §3
Socialnämnden		får använda	För utförande av de uppgifter
handläggare med utländsk utbild-			som anges i 3 a § andra stycket,
ning för utförande av de uppgifter			får socialnämnden	även	använda
som anges i 3 a § andra stycket,			handläggare som har annan ut-
om utbildningen ensam eller till-			ländsk utbildning än sådan som
sammans	med yrkeslivserfarenhet		avses i 3 b §, om utbildningen
motsvarar	svensk	socionomex-	ensam eller tillsammans med yr-
amen eller annan relevant examen			keslivserfarenhet motsvarar svensk
på grundnivå i högskolan.			socionomexamen	eller	annan
			relevant examen på minst grund-
			nivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Senaste lydelse av tidigare 3 kap. 3 b § 2013:1146.

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska utgå,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 1, 3, 4, 5 och 6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 5 a och 6 a §§ och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §2

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1. har legitimation enligt 3 kap.	1. har legitimation enligt 3 kap.
1 §,	1 § eller enligt de föreskrifter som
	har meddelats med stöd av den
	paragrafen,
2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,
3. enligt föreskrifter som har	3. enligt lagen (2015:000) om
meddelats med stöd av 3 kap. 9 §	erkännande av yrkeskvalifikationer
tillhandahåller tjänster inom yrket	och de föreskrifter som meddelas i
under ett tillfälligt besök i Sverige,	anslutning till den lagen tillfälligt
eller	utövar yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

3kap.

1 §

Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt

1.veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär),

2.examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå en- ligt föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djur- sjukskötare).

Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om legiti-	meddela föreskrifter om legiti-

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44	mation	för den	som har avlagt		mation för den som har avlagt
	examen i djuromvårdnad och för				examen i djuromvårdnad och för
	den som har genomgått utbildning				den som har genomgått utbildning
	utomlands.				utomlands. När det gäller frågor
					som avses i 1 a § meddelar rege-
					ringen eller den myndighet som
					regeringen bestämmer föreskrifter
					med stöd av bemyndigandet i 21 §
					lagen (2015:000) om erkännande
					av yrkeskvalifikationer.
	Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti-
	mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökan-
	den varit legitimerad.
					1 a §
					Bestämmelser om tillfällig yrkes-
					utövning och erkännande av yrkes-
					kvalifikationer som har förvärvats
					eller erkänts i en annan stat än
					Sverige inom Europeiska eko-
					nomiska samarbetsområdet (EES)
					eller i Schweiz och som omfattar
					yrkena veterinär och djursjuk-
					skötare finns i lagen (2015:000)
					om erkännande av yrkeskvalifi-
					kationer och i de föreskrifter som
					meddelas i anslutning till den
					lagen.
				3 §3
	Behörig att utöva yrke som vete-				Behörig att utöva yrke som vete-
	rinär är endast den som har				rinär är endast den som
	1. legitimation		för	yrket enligt	1. har legitimation för yrket en-
	1 §,				ligt 1 § eller enligt de föreskrifter
					som har meddelats med stöd av
					den paragrafen,
	2. rätt	till sådan		yrkesutövning	2. tillfälligt utövar yrket i Sve-
	enligt föreskrifter meddelade med				rige enligt lagen (2015:000) om
	stöd av 9 §, eller				erkännande av yrkeskvalifikationer
					och de föreskrifter som meddelas i
					anslutning till den lagen, eller
	3. ett	sådant	särskilt tillstånd		3. har ett sådant särskilt tillstånd
	som avses i 7 a § första stycket att				som avses i 7 a § första stycket att
	utöva veterinäryrket.				utöva veterinäryrket.

3 Senaste lydelse 2012:465.

				4 §4					Prop. 2015/16:44
En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet
inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som
1. enligt		nämnda paragraf		har	1. enligt nämnda paragraf, eller
legitimation för yrket,					enligt de föreskrifter som har
					meddelats med stöd av den para-
					grafen, har legitimation för yrket,
2.	enligt	föreskrifter	meddelade		2. tillfälligt	utövar		veterinäryr-
med stöd av 9 § har rätt att utöva					ket i Sverige enligt lagen
veterinäryrket, eller					(2015:000)	om	erkännande		av
					yrkeskvalifikationer och de före-
					skrifter som meddelas i anslutning
					till den lagen, eller
3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att ut-
öva yrke som veterinär eller djursjukskötare.
Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte
heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.
					5 §
Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan.
Regeringen eller den myndighet					Regeringen eller den myndighet
som	regeringen bestämmer			får	som regeringen		bestämmer		får
meddela föreskrifter			om vilken		meddela föreskrifter			om vilken
utbildning eller praktisk erfarenhet					utbildning eller praktisk erfarenhet
som krävs för sådant godkän-					som krävs för sådant godkän-
nande.					nande. När det gäller frågor som
					avses i 5 a § meddelar regeringen
					eller den myndighet som rege-
					ringen bestämmer föreskrifter med

stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

5 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkes- utövning och erkännande av yrkes- kvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar godkända hov- slagare finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den

4 Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44

lagen.

6 §5

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjuk- vård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2.vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant god- kännande.


Regeringen eller den myndighet				Regeringen eller den myndighet
som	regeringen	bestämmer	får	som	regeringen		bestämmer	får
även	meddela	föreskrifter	om	även	meddela		föreskrifter	om
godkännande för verksamhet inom				godkännande för verksamhet inom
djurens hälso- och sjukvård för				djurens hälso- och sjukvård för
den som har genomgått utbildning				den som har genomgått utbildning
utomlands eller har behörighet att				utomlands eller har behörighet att
utöva yrket i ett annat land.				utöva yrket i ett annat land. När
				det gäller frågor som avses i 6 a §
				meddelar		regeringen eller		den
				myndighet som regeringen be-
				stämmer föreskrifter med stöd av
				bemyndigandet i 21 § lagen
				(2015:000)		om	erkännande	av
				yrkeskvalifikationer.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjuk- vård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 a §

Bestämmelser om tillfällig yr- kesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar de yr- ken som avses i 6 § finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de före- skrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

5 Senaste lydelse 2010:678.

7kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra

ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut
1. som innebär att ett ärende av-			1. som innebär att ett ärende av-
görs i sak, om det är uppenbart att			görs i sak, om det är uppenbart att
ärendet inte kan leda till någon			ärendet inte kan leda till någon
påföljd och om ärendet inte heller			påföljd och om ärendet inte heller
rör ansökan om att återfå legiti-			rör ansökan om att återfå legiti-
mation eller annan		behörighet,	mation eller annan behörighet,
eller			2. som inte innefattar ett slutligt
2. som inte innefattar ett slutligt			avgörande i sak, dock inte beslut
avgörande i sak, dock inte beslut			om föreläggande	att	genomgå
om föreläggande	att	genomgå	läkarundersökning	enligt	6 kap.
läkarundersökning	enligt 6 kap.		7 § första stycket eller om tillfällig
7 § första stycket eller om tillfällig			indragning eller begränsning enligt
indragning eller begränsning enligt			6 kap. 9 § eller om utdömande av
6 kap. 9 § eller om utdömande av			vite enligt 11 § andra stycket i
vite enligt 11 § andra stycket i			detta kapitel, eller
detta kapitel.			3. om underrättelse enligt 16 § i
			detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol be- slutar om återkallelse av legiti- mation eller annan behörighet som avser en veterinär enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskriv- ningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att un- derrätta de behöriga myndighet- erna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har medde- lats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informations- systemet för den inre marknaden (IMI).

Prop. 2015/16:44

8kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i	Beslut i frågor som avses i
6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart	6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 §
om inte annat anges i beslutet.	gäller omedelbart om inte annat
	anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vil- ken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

2.5Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs1 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, och närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	28 kap.
	Erkännande av utländska yrkes-
	kvalifikationer
	16 a §
	Sekretess gäller för uppgift om
	en enskilds ekonomiska eller per-
	sonliga förhållanden som hänför
	sig till ärende enligt lagen
	(2015:000) om erkännande	av
	yrkeskvalifikationer, om det	kan
	antas att den enskilde lider skada

eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i

ärendet.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

2.6Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetsla- gen (2010:659)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659) dels att 8 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 18 §, och närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1.den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2.personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3.den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4.apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller läm- nar råd och upplysningar,

5. personal vid Giftinformations-		5. personal vid Giftinformations-
centralen som lämnar råd och		centralen som lämnar råd och
upplysningar,		upplysningar, och
6. personal vid larmcentral och		6. personal vid larmcentral	och
sjukvårdsrådgivning som	för-	sjukvårdsrådgivning som	för-
medlar hjälp eller lämnar råd och		medlar hjälp eller lämnar råd och
upplysningar till vårdsökande, och		upplysningar till vårdsökande.
7. den som i annat fall enligt fö-
reskrifter som har meddelats i
anslutning till denna lag tillhan-
dahåller tjänster inom ett	yrke

inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yr- ket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behö- righet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutö- vare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

4kap.

8 §

En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidare- utbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får	Om inte annat särskilt före-
ange att han eller hon har specia-	skrivs, får en läkare eller tandlä-
listkompetens inom specialiteten i	kare ange att han eller hon har
sitt yrke endast om han eller hon	specialistkompetens inom specia-
har sådan kompetens.	liteten i sitt yrke endast om han
	eller hon har ett bevis om specia-
	listkompetens enligt första stycket.
	9 §

En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specia- listsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

Om inte annat särskilt före- skrivs, får en sjuksköterska an- vända en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

9kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö- reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begä-	2. om återkallelse på egen begä-
ran av legitimation eller behörighet	ran av legitimation eller behörighet
i fall när det inte finns hinder mot	i fall när det inte finns hinder mot
återkallelse, eller	återkallelse,
3. om återkallelse av legitimat-	3. om återkallelse av legitimat-
ion enligt 8 kap. 7 § tredje stycket	ion enligt 8 kap. 7 § tredje stycket
när den legitimerade inte följt	när den legitimerade inte följt
föreläggande om läkarundersök-	föreläggande om läkarundersök-
ning.	ning, eller
	4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Informationsskyldighet

18 §

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44			behöriga	myndigheterna			i	övriga
			stater inom Europeiska eko-
			nomiska samarbetsområdet (EES)
			och i Schweiz om beslutet eller
			domen. Myndigheterna ska under-
			rättas senast tre dagar efter den
			dag då beslutet eller domen har
			meddelats. Om detta beslut eller
			denna dom senare upphör att
			gälla, ska ansvarsnämnden utan
			dröjsmål	underrätta de			behöriga
			myndigheterna i			övriga		stater
			inom EES och i Schweiz.
			Underrättelser			enligt		första
			stycket ska ske via informations-
			systemet för den inre marknaden
			(IMI).
		10 kap.
12 §
	Beslut i frågor som avses i		Beslut	i	frågor	som	avses		i
	8 kap. gäller omedelbart, om inte		8 kap. och 9 kap. 18 § gäller ome-
	annat anges i beslutet.		delbart,	om	inte	annat	anges		i
			beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

2.7Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om skollagen (2010:800) dels att 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

24 §2

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol be- slutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myn- digheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndig- heterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvars- nämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informations- systemet för den inre marknaden (IMI).

27 kap.

7 §3 Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö- reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §,

2. om återkallelse på egen begä-	2. om återkallelse på egen begä-
ran av legitimation, eller	ran av legitimation,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Tidigare 24 § upphävd genom 2013:530.

3Senaste lydelse 2011:189.

Prop. 2015/16:44	3. om återkallelse av legitimat-	3. om återkallelse av legitimat-
	ion när den legitimerade inte följt	ion när den legitimerade inte följt
	föreläggande om läkarundersök-	föreläggande om läkarundersök-
	ning.	ning, eller
		4. om underrättelse enligt 2 kap.
		24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksam- heten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Myndigheten utövar också till- syn över att innehavare av taxifö- rarlegitimation och de tillfälliga yrkesutövare som avses i 3 kap. 1 § 2 uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

Prop. 2015/16:44

2.8Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom föreskrivs1 att 3 kap. 1 §, 4 kap. 16 § och 5 kap. 4 § taxitrafiklagen (2012:211) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

1 §

En personbil eller en lätt lastbil	En personbil eller en lätt lastbil
får föras i taxitrafik endast av den	får föras i taxitrafik endast av den
som har en giltig taxiförarlegiti-	som
mation.	1. har en giltig taxiförarlegiti-
	mation, eller
	2. tillfälligt utövar taxiföraryrket
	i Sverige enligt lagen (2015:000)
	om erkännande av yrkeskvalifika-
	tioner och de föreskrifter som
	meddelas i anslutning till den
	lagen.

4 kap.

16 § Den myndighet som regeringen

bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksam- heten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Myndigheten utövar också tillsyn över att en innehavare av taxiförarlegiti- mation uppfyller de krav som gäller för legitimationen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44	5 kap.
		4 §
Den som i strid mot 3 kap. 1 §		Den som i strid mot		3	kap.
uppsåtligen för ett fordon utan att		1 § uppsåtligen för ett fordon döms
inneha taxiförarlegitimation döms		till böter eller fängelse i högst sex
till böter eller fängelse i högst sex		månader.
månader.
Till samma straff döms en till-		Till samma straff döms en till-
ståndshavare som uppsåtligen eller		ståndshavare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet i strid mot	3 kap.	av oaktsamhet i	strid mot 3 kap.
1 § anlitar förare som	saknar	1 § anlitar förare som saknar taxi-
taxiförarlegitimation.		förarlegitimation	eller	rätt	att

tillfälligt utöva taxiföraryrket.

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs1 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2015:330

Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1.vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2.hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3.tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller far- maceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkän- nande av yrkeskvalifikationer eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlems- statens lagstiftning,

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller far- maceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkän- nande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparla- mentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lag- stiftning,

5.läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (2015:315) är avsedda att tillföras människor,

6.andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44 7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjuk- vårdslagen (1982:763),

8.förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9.övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna

ipunkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3	Ärendet och dess beredning					Prop. 2015/16:44

Europeiska kommissionen samlade under hösten 2010 och våren 2011 in
synpunkter dels i syfte att klargöra om de möjligheter som ges genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september
2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (det ursprungliga yrkes-
kvalifikationsdirektivet) tillgodoses i medlemsstaterna, dels utreda förut-
sättningar för förbättringar av direktivet. Kommissionen presenterade
därefter förslag och efterfrågade synpunkter i en s.k. grönbok (Euro-
peiska kommissionens grönbok om modernisering av direktivet om
erkännande av yrkeskvalifikationer; KOM[2011] 367 slutlig). Grönboken
publicerades den 22 juni 2011.
Grönboken remitterades av Utbildningsdepartementet den 29 juni 2011
och	grönboken	besvarades den 20 september 2011 (U2011/4016/UH).
Med anledning av grönboken överlämnade regeringen den 8 juli 2011 en
faktapromemoria till riksdagen (2010/11:FPM135).
Kommissionen presenterade den 19 december 2011 ett förslag till änd-
ring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och
förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom in-
formationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen). Med
anledning av detta överlämnade regeringen den 23 januari 2012 ytterli-
gare en faktapromemoria till riksdagen (2011/12:FPM94).
Yrkeskvalifikationsdirektivet omförhandlades under 2012 och 2013
och ett ändringsdirektiv som moderniserar det ursprungliga direktivet
antogs slutligen i december 2013. Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/55/EU om ändring av direktivet 2005/36/EG om erkännande av
yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt
samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-
förordningen),		nedan kallat ändringsdirektivet, ska vara genomfört
den 18 januari 2016. Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet finns
i bilaga 1 och ändringsdirektivet finns i bilaga 2.
Genom beslut den 23 maj 2013 bemyndigade regeringen chefen för
Utbildningsdepartementet att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna
förslag till hur det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska
genomföras i svensk rätt och förvaltning (dir. 2013:59). Utredningen om
genomförande		av det	moderniserade		yrkeskvalifikationsdirektivet
(U 2013:03) lämnade sitt betänkande Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett
samlat genomförande (SOU 2014:19) den 11 april 2014. En sammanfatt-
ning av betänkandet finns i bilaga 3 och betänkandets lagförslag finns i
bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissyttran-
dena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2014/02885/UH).
Den 20 mars 2015 remitterades en promemoria som tagits fram inom
Regeringskansliet med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig
yrkesutövning		till	följd	av	yrkeskvalifikationsdirektivet

(U2014/02885/UH). En sammanfattning av promemorian finns i bila- ga 6, promemorians lagförslag finns i bilaga 7 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanställning av remissyttran- dena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2014/02885/UH).

Prop. 2015/16:44	Lagrådet
	Regeringen beslutade den 20 augusti 2015 att inhämta Lagrådets yttrande
	över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i
	bilaga 10.
	Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i avsnitt 5, 9, 13, 15 och
	18 och i författningskommentaren. Bestämmelserna har i huvudsak
	utformats enligt Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissens för-
	slag har även vissa redaktionella ändringar gjorts.

	4	Politikens inriktning
	Allmänna utgångspunkter
	Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som
	vill utöva ett s.k. reglerat yrke i ett annat land än sitt hemland inom EU.
	När medlemsländerna ställer krav på viss kompetens för att få utföra viss
	verksamhet i landet innebär det i praktiken ett hinder för den fria rörlig-
	heten inom EU. Inskränkningar i den fria rörligheten kan rätt-färdigas
	t.ex. av folkhälsoskäl eller konsumentskydd, förutsatt att in-skränkningen
	inte diskriminerar och att den är proportionerlig i för-hållande till sitt
	syfte. Antalet yrkesregleringar i medlemsländerna är dock omfattande
	och en målsättning inom EU är därför att minska det totala antalet regle-
	rade yrken och säkerställa att regleringarna har till-kommit av ett legitimt
	syfte. I förlängningen syftar direktivet till att öka rörligheten för personer
	och tjänster inom unionen och därigenom bidra till ökad sysselsättning
	och tillväxt inom EU.
		Som ett led i målsättningen att minska det totala antalet reglerade
	yrken i medlemsländerna följer av artikel 59 i yrkeskvalifikationsdire-
	ktivet att en översyn ska göras av reglerade yrken i respektive medlems-
	stat. EU-kommissionen har också genomfört en process, en s.k. ömse-
	sidig utvärdering, för att underlätta översynen. Regeringen delar mål-
	sättningen att minska det totala antalet reglerade yrken och värdesätter
	därför översynen och den ömsesidiga utvärderingen.
		Regeringen ser positivt på intentionerna med yrkeskvalifikations-
	direktivet och de ansträngningar som görs för att underlätta rörligheten
	inom EU och förväntar sig positiva effekter av direktivets genomförande.
	Samtidigt som många är arbetslösa i EU finns det många lediga arbets-
	tillfällen. En större rörlighet på den inre marknaden kan bidra till att både
	minska arbetslösheten, förbättra matchningen på arbetsmarknaden och
	öka Europas tillväxt. Möjligheten för arbetstagare och egenföretagare att
	röra sig inom EU är enligt regeringen en nyckelfråga för att tillgodose
	tillgången på arbetskraft både för EU som helhet och för de enskilda
	medlemsstaterna.
		Yrkeskvalifikationsdirektivet ställer krav på medlemsstaterna att
	erkänna yrkeskvalifikationer från andra länder inom EU. Inom flera av
	de yrken som omfattas av direktivets bestämmelser råder det i Sverige i
34	nuläget brist på arbetskraft. Regeringen anser att ett fungerande erkänn-

ande av yrkeskvalifikationer kan underlätta för arbetsgivare att rekrytera Prop. 2015/16:44 behörig och kompetent personal. Sverige har också jämförelsevis få reg-

lerade yrken och därmed ett stort intresse av att underlätta för svenska yrkesutövare som önskar utöva sitt yrke i andra länder inom EU. Det är viktigt att svensk utbildning och sådan yrkeskompetens som inhämtas i Sverige står sig väl också i ett europeiskt perspektiv.

Rörligheten på arbetsmarknaden har lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft både i EU-kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM[2010] 2020 slutlig) och i inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemen- samma insatser för att skapa ny tillväxt (KOM[2011] 206 slutlig). Reger- ingen delar denna utgångspunkt och ser yrkeskvalifikationsdirektivet som ett sätt att stärka Europas konkurrenskraft.

Genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet i Sve- rige

I och med genomförandet av det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet förväntas erkännandeprocessen bli enhetligare, enklare och snabbare. För att den inre marknaden ska fungera på ett ändamålsenligt sätt är det nödvändigt att det finns ett fungerande system för erkännande av yrkeskvalifikationer mellan länder. Regeringens förslag och bedöm- ningar i propositionen syftar till att för svenskt vidkommande åstad- komma detta.

Hur bör yrkesreglering ske i Sverige?

Av 2 kap. 17 § regeringsformen (RF) framgår att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda ange- lägna allmänna intressen. Vidare ska sådana föreskrifter som rör ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden som huvudregel meddelas genom lag enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 RF. Sådana före- skrifter kan dock i enlighet med 8 kap. 3 och 10 §§ RF efter bemyndi- gande även meddelas av regeringen eller en förvaltningsmyndighet.

De yrken som tidigare inte ansetts vara reglerade, men som utred- ningen (SOU 2014:19) identifierat som s.k. tillkommande yrken utmär- ker sig bl.a. genom den normnivå på vilken yrkesregleringen sker. I flera fall regleras yrkena genom att krav på bestämda yrkeskvalifikationer ställs i exempelvis myndighetsföreskrifter. Regeringen anser att det är viktigt att de bemyndiganden som föreskrifterna grundar sig på utformas med beaktande av konsekvenser utifrån yrkeskvalifikationsdirektivet.

En utgångspunkt vid delegation av föreskriftsrätt är att grunden för normgivningen ska vara klar och otvetydig, så att det står klart vilket bemyndigande som utnyttjas när en förordning eller föreskrift har med- delats (jfr bet. 2012/13:KU10 s. 78). När regeringen eller en myndighet meddelar föreskrifter som förutsätter ett bemyndigande ska det inte råda någon tvekan om vilken grund föreskriftsrätten vilar på. Mot denna bak- grund anser regeringen att det kan finnas anledning att i framtiden göra

Prop. 2015/16:44

en översyn av bemyndiganden och föreskrifter som innebär reglering av yrken.

Yrken som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet

I artikel 3 i yrkeskvalifikationsdirektivet anges ett antal definitioner, däri- bland definitionen av ett reglerat yrke. Av denna definition framgår bl.a. att ett reglerat yrke är en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna. Den svenska regeringen har tidigare haft en rela- tivt restriktiv hållning i fråga om vad som är att betrakta som reglerade yrken i direktivets mening. De yrken som Sverige har anmält till EU- kommissionen är de som skulle kunna kallas traditionella yrken, exem- pelvis ett antal vårdyrken, veterinär och lärare. Samtliga legitimations- yrken är anmälda, liksom de yrken där titlarna är skyddade. Därutöver har restriktivitet rått när det gäller vilka yrken som betraktats som regle- rade.

Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifika- tionsdirektivet har i sitt betänkande (SOU 2014:19) bedömt att ett antal yrkesverksamheter som inte tidigare har ansetts falla inom direktivets definition bör utgöra reglerade yrkesverksamheter i direktivets mening. I ett mål där dom meddelats i oktober 2015 har EU-domstolen ansett att begreppet bestämda yrkeskvalifikationer i artikel 3 i direktivet inte avser alla former av kvalifikationer som intygas genom ett allmänt bevis på formella kvalifikationer, utan kvalifikationer som motsvarar ett bevis på sådana formella kvalifikationer som specifikt inrättats för att förbereda innehavaren för att utöva ett visst yrke (se dom Alain Brouillard mot Jury du concours de recrutement de référendaires près la Cour de cassation, État belge, C-298/14, EU:C:2015:652, punkt 38). Som anges i avsnitt 8 kommer regerigen bl.a. inom ramen för kommande förordningsarbete att ta ställning till vilka yrkesverksamheter som är att betrakta som reglerade i yrkeskvalifikationsdirektivets mening.

Befintligt erkännande och relationen till den nya lagen

I den nuvarande regleringen av vissa yrken som inte tidigare har ansetts vara reglerade förekommer bestämmelser eller ordningar som innebär att personer med utländsk utbildning eller utländska yrkeskvalifikationer kan ges rätt att utöva yrket. Sådana bestämmelser är i linje med yrkes- kvalifikationsdirektivets syfte, även om regleringen inte utformats i för- hållande till direktivet. I den mån regeringen bedömer att yrket ska om- fattas av direktivet är det dock viktigt att låta direktivets bestämmelser gälla fullt ut. Genom att yrket i fråga omfattas av den nya lag om erkänn- ande av yrkeskvalifikationer som föreslås i propositionen omfattas berörda myndigheter t.ex. av de tidsfrister som anges i direktivet och individen har möjlighet att överklaga beslut.

Vissa utgångspunkter för reglering av yrken m.m.

Regeringen delar uppfattningen att den övergripande inriktningen bör vara att minska antalet reglerade yrken (se ovan). I Sverige är närings-

friheten inskriven i grundlagen och regeringen ser inga skäl för att ändra Prop. 2015/16:44 det faktum att Sverige har jämförelsevis få reglerade yrken. Särskilda

krav för att utöva yrkesverksamhet ska endast ställas när det finns ange- lägna skäl för det, som t.ex. för att värna patientsäkerhet, konsument- skydd och säkerheten för allmänheten. Yrkesregleringar ska utformas på ett väl avvägt sätt så att regleringen blir så lite ingripande som möjligt och inte ger upphov till diskriminering utifrån vilket land yrkeskvalifika- tionerna inhämtats (dvs. i enlighet med inremarknadstestet i artikel 59.3). I sammanhanget kan det noteras att yrkeskvalifikationsdirektivet inte syftar till att reglera rätten att utöva vissa yrken. Syftet är i stället att – genom att reglera erkännandet av utländska yrkeskvalifikationer – jämställa yrkesutövare som har förvärvat sina kvalifikationer inom landet med de yrkesutövare som har likvärdiga utländska kvalifikationer.

Av artikel 165 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) framgår bl.a. att unionen ska bidra till utvecklingen av en utbild- ning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlems- staterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation. Av punkt 4 i samma artikel framgår vidare att stimulansåtgärder som Euro- paparlamentet och rådet beslutar om för att bidra till de mål som anges i artikeln inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Fördraget ger dock vissa möjligheter att styra medlemsstaternas utbildningskrav. Fördraget förutsätter att villkoren för att få utöva vissa yrken, bl.a. läkaryrket och liknande yrken, samordnas (artikel 53.2). Det innebär b.la. att yrkeskvalifikationsdirektivet i viss utsträckning omfattar utbildning när det gäller de yrken som omfattas av automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade minimi- krav för utbildning (se avsnitt 11.3). Regeringen anser dock att det är av vikt att värna att utbildningens innehåll och utbildningssystemets organi- sation fortsätter att vara en nationell angelägenhet.

5En ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Regeringens förslag: Yrkeskvalifikationsdirektivets grundläggande generella bestämmelser ska genomföras i svensk rätt genom en ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer. Lagen ska bl.a. ange de rätt- igheter som en yrkesutövare, som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, har i fråga om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkes- kvalifikationer. Gällande lagar som rör reglerade yrken ska anpassas till den generella regleringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och dele-

gerade akter som antas med stöd av direktivet.

Prop. 2015/16:44

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Sveriges lant- bruksuniversitet (SLU) tillstyrker eller har inget att invända mot utred- ningens förslag om horisontell reglering. Detta gäller bl.a. Kom- merskollegium, Statens skolverk, Svenskt Näringsliv, Sveriges akade- mikers centralorganisation (Saco) och Sveriges kommuner och landsting. SLU anser att en horisontell förordning i många stycken blir för generell och svårtolkad och anser att det skulle vara en fördel om vissa delar fort- farande låg kvar inom respektive sektorsförfattning.

Ett antal remissinstanser har synpunkter på den närmare anpassningen av gällande lagar som rör reglerade yrken. Boverket anser att det bör övervägas om ändringar även behöver göras i plan- och bygglagen (2010:900). Transportstyrelsen påpekar att bestämmelserna i taxitrafik- lagen (2012:211) om krav för att få taxiförarlegitimation bör ändras om taxichaufför ska betraktas som ett reglerat yrke.

I den mån remissinstansernas synpunkter gällande den närmare anpass- ningen av sektorsförfattningar rör ett visst område i propositionen behandlas synpunkterna där.

Skälen för regeringens förslag

Ändringsdirektivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 18 januari 2016 och behöver därmed genomföras i svensk rätt. Rege- ringens överväganden kring hur genomförandet av yrkeskvalifikations- direktivet bör ske i Sverige redovisas nedan.

Den nuvarande regleringstekniken

Unionslagstiftningen om erkännande av yrkeskvalifikationer har hittills genomförts i svensk rätt genom sektorsspecifika författningar, dvs. i de författningar som rör respektive yrke. Det finns alltså ingen horisontell nationell reglering, dvs. ingen övergripande generell reglering som gäller samtliga reglerade yrken. Denna omständighet är sannolikt en naturlig följd av att harmoniseringen av erkännandet av yrkeskvalifikationer har skett gradvis genom genomförandet av ett stort antal sektorspecifika rättsakter sedan 1992, då Sverige undertecknade EES-avtalet. När det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet antogs 2005 fanns det således redan reglering i respektive sektorsförfattning på plats i svensk rätt. Det generella direktivet kunde därför i stora stycken genomföras genom justeringar i denna sektorsreglering.

För- och nackdelar med den nuvarande regleringstekniken

Det finns både för- och nackdelar med den regleringsteknik som hittills har använts. En av fördelarna är att de myndigheter som handlägger ärenden om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer och den enskilde kan hitta de relevanta bestämmelserna om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer i samma lagar och förordningar som de bestämmelser som gäller rent nationella ärenden om tillträde till ett reg- lerat yrke.

Den regleringsteknik som hittills använts på området har medfört att Prop. 2015/16:44 genomförandet av direktivets generella bestämmelser, dvs. bestämmelser

som gäller för samtliga reglerade yrken, har skett på olika sätt i de olika sektorerna. Exempelvis kan en och samma direktivbestämmelse ha genomförts på lagnivå i en sektor, på förordningsnivå i en annan sektor och genom myndighetsföreskrifter i en tredje sektor. Detta gäller t.ex. direktivets bestämmelse om lämplighetsprov som för advokater genomförs i rättegångsbalken, för besiktningstekniker i fordonsförord- ningen och för fastighetsmäklare i fastighetsmäklarinspektionens före- skrifter, se 8 kap. 2 § tredje stycket rättegångsbalken (1942:740), 8 kap. 3 g § fordonsförordningen (2009:211) och 13 § Fastighetsmäklar- inspektionens föreskrifter om registrering som fastighetsmäklare (KAMFS 2013:3). Några bestämmelser som noggrant har genomförts i vissa sektorer avspeglas inte alls i andra sektorers regelverk.

Vidare har direktivtexten vid genomförandet tolkats på olika sätt inom olika sektorer, vilket innebär att den nationella regleringen också skiljer sig åt till sin ordalydelse trots att den grundar sig på samma unions- lagstiftning. Ett exempel på detta är reglerna för tillfälligt utövande inom legitimationsyrkena. Tillfälliga yrkesutövare inom djurens hälso- och sjukvård får verka utan legitimation. Inom hälso- och sjukvården gäller i stället att yrkesutövarnas förhandsunderrättelse automatiskt anses utgöra en ansökan om en tidsbegränsad legitimation.

Omotiverade olikheter i sektorsregleringen är inte lämpliga och medför risk för olika tillämpning beroende på sektor. Detta bör därför enligt regeringens mening undvikas framöver. För de behöriga myndigheterna innebär den nuvarande regleringstekniken att de inte fullt ut kan dra nytta av varandras erfarenheter när det gäller den praktiska tillämpningen av i grunden samma unionslagstiftning. Det finns följaktligen en uppenbar risk för diskrepanser mellan sektorerna när det gäller införlivandet av de rättigheter som direktivet syftar till att ge yrkesutövare med utländsk utbildning eller yrkeserfarenhet. Enligt regeringens uppfattning kan olik- heter i den nationella regleringen därför försvåra utvecklingen av en en- hetlig praxis.

Genom ändringsdirektivet införs ett antal möjligheter för kommissio- nen att genom att anta genomförandeakter och delegerade akter precisera för vilka yrken europeiskt yrkeskort respektive gemensamma utbild- ningsramar och utbildningsprov ska införas. I de delar genomförande- akter och delegerade akter ännu inte har antagits i fråga om dessa före- teelser går ändringsdirektivet i nuläget inte att genomföra sektoriellt.

Sektorsreglering ersätts med horisontell reglering

Det finns flera nackdelar förknippade med ett sektoriellt genomförande av direktivets generella bestämmelser. Enligt regeringens uppfattning är nackdelarna med den nuvarande regleringstekniken större än fördelarna. I syfte att säkerställa ett korrekt och enhetligt genomförande bör därför denna regleringsteknik överges i fråga om direktivets generella bestäm- melser. I motsats till vad SLU menar är nackdelar med en horisontell förordning anser regeringen att en sådan regleringsteknik sannolikt medför en mer likartad tolkning och tillämpning av de generella

bestämmelserna.

Prop. 2015/16:44 Direktivbestämmelser som är av generell karaktär och inte endast tar sikte på en viss sektor bör därför i stället genomföras genom sektors- övergripande, horisontella författningar. Genom en horisontell reglering, som är tillämplig på alla yrken som i direktivets mening är reglerade, säkerställs att direktivet genomförs även i fråga om yrken som kan komma att bli reglerade i framtiden och som då kommer att omfattas av den nya lagen.

Som utvecklas närmare nedan, finns det dock anledning att genomföra vissa mer detaljbetonade bestämmelser som endast rör ett eller fåtal yrken i sektorslagstiftningen.

Lagrådets synpunkter på författningsstrukturen

Lagrådet har ansett att den nuvarande strukturen med enbart sektorsvis reglering är tydligare än den nya föreslagna strukturen och att tekniken med parallella regelverk gör regleringen svåröverskådlig och i vissa fall motsägelsefull. Vidare har Lagrådet ansett att de föreslagna principerna för vad som ska regleras i den horisontella lagen respektive i sektors- författningar inte har följts konsekvent. Lagrådet har även framfört att om lagstiftning sker i enlighet med föreslagna principer, bör det följas upp av en generell översyn när det gäller sambandet mellan den nya lagen och sektorsförfattningarna.

Som angetts ovan ser regeringen ett antal nackdelar med det sektors- visa genomförandet och flera fördelar med att det ersätts av en horison- tell reglering. Härutöver kan följande tilläggas.

Ett sektorsvis genomförande innebär att varje gång som ett nytt yrke regleras framöver behöver ett omfattande regelverk införas i de författ- ningar som rör det nya reglerade yrket.

Om förutsättningarna för att utöva yrke ändras så att yrket inte längre anses utgöra ett reglerat yrke, innebär också ett sektoriellt genomförande att ett omfattande regelverk behöver upphävas i sektorslagstiftningen. Vid ett horisontellt genomförande blir en avreglering av ett yrke betyd- ligt enklare genom att den horisontella lagens bestämmelser helt enkelt inte längre kommer att gälla för yrket.

Vidare innebär den horisontella lagen att de olika rättigheter, bl.a. i form av olika ordningar för erkännande, som direktivet ger yrkes- utövarna på ett överskådligt sätt samlas i en författning. Utöver dessa rättigheter innehåller direktivet även en mängd detaljerade bestämmelser som rör förfarandet i olika typer av ärenden enligt direktivet. Om de olika rättigheter och förfaranderegler som direktivet föreskriver skulle genomföras på ett fullständigt och korrekt sätt i varje sektor, skulle detta innebära att merparten av de bestämmelser som föreslås i den horison- tella lagen och avses anges i den horisontella förordningen skulle behöva upprepas i de författningar som rör varje sektor. Att tynga varje sektors- reglering genom att för varje sektor för sig upprepa ett så omfattande regelverk vore enligt regeringens mening en otymplig regleringsteknik.

Ändringsdirektivet har också inneburit att de bestämmelser som behöver genomföras nationellt har blivit fler än tidigare. Exempelvis har det tillkommit nya ordningar för erkännande vid gemensamma utbild- ningsprinciper och gemensamma utbildningsprov, möjlighet att ansöka

och erhålla ett euroepiskt yrkeskort och ett stort antal förfarande-

bestämmelser kopplade till yrkeskortet. Detta innebär att en horisontell reglering, i stället för en upprepning i varje sektor, är mer angelägen än vid genomförande av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

Motsvarande behov av att i en horisontell lag samla direktivbestäm- melser som bara avser ett eller ett fåtal yrken föreligger däremot inte. I dessa fall skulle det i stället tynga den nya lagen om den innehöll detaljerade sektorsspecifika bestämmelser för olika reglerade yrken i olika frågor. Regeringen delar dock Lagrådets uppfattning att förhands- underrättelse och förhandskontroll vid tillfällig yrkesutövning är frågor som borde framgå redan av den horisontella lagen, även om mer detaljerade bestämmelser härom anges i sektorsförfattning för vissa yrken. Till följd av Lagrådets påpekande föreslår därför regeringen ett tillägg om förhandsunderrättelse och förhandskontroll i 7 § i lagförslaget. Med anledning av Lagrådets synpunkt att 17 § om språkkontroll på ett missvisande sätt ger intryck av att vara uttömmande, föreslår regeringen även ett tillägg i 17 § andra stycket som innebär att vad som anges där om språkkontroller gäller om inte annat föreskrivs.

På motsvarande sätt som föreslås i föregående stycke framgår det av 13 och 14 §§ i lagförslaget, som rör automatiskt erkännande vid samordnade krav på utbildning, att det finns kompletterande bestämmelser om dessa ordningar i sektorsregleringen. Även om dessa ordningar endast rör vissa reglerade yrken, och mer detaljerade bestämmelser härom anges i sek- torsförfattning, är det av tydlighetsskäl viktigt att dessa ordningar fram- går redan av den nya lagen.

När det gäller gemensamma utbildningsramar och gemensamma utbildningsprinciper i 15 och 16 §§ i förslaget till horisontell lag, är det för närvarande inte klart för vilka yrken dessa erkännandeordningar kommer att tillämpas. I dessa fall är det alltså inte ens möjligt att genomföra direktivet sektoriellt.

Att samtliga ordningar för erkännande och övriga rättigheter som direktivet ger yrkesutövarna anges i den horisontella lagen är enligt rege- ringens mening till fördel för tillämparna. Både de behöriga myndig- heterna och yrkesutövarna kan därmed på ett samlat sätt få överblick över de grundläggande rättigheter som direktivet ger och hur dessa rättigheter förhåller sig till varandra. Ett exempel på detta är att en yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för något automatiskt erkännande i stället har möjlighet att bli erkänd enligt den generella ord- ningen.

Det kan också särskilt noteras att det bland den stora mängd remiss- instanser som yttrat sig över förslaget till horisontell reglering endast är en enda remissinstans som har haft synpunkter på den föreslagna struk- turen.

Mot bakgrund av vad som angetts ovan anser regeringen att fördelarna med en horisontell reglering väger tyngre än de nackdelar som Lagrådet har uppmärksammat och att direktivet därmed bör genomföras i enlighet med den i lagrådsremissen föreslagna strukturen. Vidare menar rege- ringen att det för närvarande är för tidigt att ta ställning till behovet av en sådan översyn som Lagrådet föreslår. Regeringen avser dock att följa hur den nya strukturen kommer att fungera i praktiken och vid behov åter- komma i frågan.

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44 Reglering i lag eller förordning?

Yrkeskvalifikationsdirektivet ger yrkesutövare med utländska yrkeskvali- fikationer rätt att under vissa förutsättningar få sina kvalifikationer erkända och därmed möjlighet att arbeta och bedriva näringsverksamhet inom reglerade yrken. Direktivet reglerar däremot inte vilka kvalifika- tioner som krävs eller vilka andra krav som ska vara uppfyllda för att få utöva ett yrke i Sverige. Dessa krav finns redan i dag i de svenska författ- ningar som rör respektive reglerat yrke och får anses utgöra betungande bestämmelser för den enskilde.

Regeringens uppfattning är att den reglering som anger vilka yrkes- kvalifikationer som krävs för att få utöva ett yrke och den rätt som direktivet ger den enskilde att få sina utländska kvalifikationer erkända ska betraktas i ett sammanhang, där rätten att få utländska kvalifikationer erkända utgör lättnader eller undantag i en huvudsakligen betungande reglering som förutsätter att vissa yrkeskvalifikationer krävs. Detta inne- bär att direktivets bestämmelser som riktar sig till den enskilde behöver genomföras i lag eller genom bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på området (8 kap. 2 § första stycket 2 och 8 kap. 3 § första stycket regeringsformen). Ett antal bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter som innefattar bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer finns redan i dag i de författningar som reglerar respektive yrke. Detta innebär att de bestämmelser som rör enskilda troligen skulle kunna beslutas av regeringen med stöd av befintliga bemyndiganden. Någon fullständig inventering av befintliga bemyndig- anden för varje reglerat yrke har dock inte gjorts.

Med tanke på yrkeskvalifikationsdirektivets breda tillämpningsområde anser dock regeringen att viss övergripande normgivning rörande de rättigheter för enskilda som direktivet ger, oavsett den möjlighet som nämns ovan, bör ske genom lag. Detta gäller såväl tillfällig yrkes- utövning och etablering enligt olika erkännandeordningar som språk- kontroller, yrkespraktik och yrkeskort. Mer detaljerade bestämmelser bör dock lämpligen meddelas i förordning med stöd av ett bemyndigande i den nya lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Sådana mer detal- jerade bestämmelser som meddelas med stöd av bemyndigandet bör kunna placeras antingen i en horisontell förordning eller i sektors- regleringen (se nedan om detaljbetonade bestämmelser som bara rör vissa sektorer).

Vidare innehåller direktivet ett antal tämligen detaljerade bestämmelser om handläggning och förfarandet i övrigt i olika ärenden. Direktivet innehåller även bestämmelser som ålägger de behöriga myndigheterna vissa skyldigheter gentemot dels yrkesutövaren, dels de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater. I dessa delar bör direktivet kunna genomföras med stöd av regeringens restkompetens eller genom verk- ställighetsföreskrifter (8 kap. 7 § första stycket regeringsformen). Av tydlighetsskäl bör dock lagen innehålla en upplysningsbestämmelse om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, kan

meddela föreskrifter i dessa delar.

Lagrådets synpunkter på bemyndigandet i den nya lagen

Lagrådet har framfört att utgångspunkten för ett normgivningsbemyn- digande i lag normalt torde vara att det ger ett annat organ rätt att meddela föreskrifter avseende de frågor som regleras i lagen där bemyn- digandet ges. Lagrådet har vidare ifrågasatt om det är lämpligt att det i sektorsregleringen kommer att meddelas föreskrifter med stöd av bemyn- digandet i den nya lagen, och inte med stöd av bemyndiganden i sektors- lagstiftningen. Lagrådet har understrukit att det inte bör råda någon tvekan om vilken grund föreskriftsrätten vilar på. Lagrådet menar därför att utformningen av bemyndigandet i lagen bör övervägas ytterligare.

Regeringen vill i detta sammanhang förtydliga att avsikten är att de olika frågor och rättigheter som direktivet reglerar också ska regleras i den nya lagen. Detta gäller såväl tillfällig yrkesutövning och etablering enligt olika erkännandeordningar som språkkontroller, yrkespraktik och yrkeskort. Dessa övergripande frågor innehåller dock vissa detaljer som inte anses lämpliga att reglera på lagnivå. Mer detaljerade föreskrifter i dessa frågor avses framför allt anges i den horisontella förordningen. I de fall som det inom ramen för en viss fråga finns vissa bestämmelser som endast träffar ett eller ett fåtal reglerade yrken, bedöms det dock vara mer ändamålsenligt att placera dessa bestämmelser i sektorsregleringen (se nedan om detaljbetonade bestämmelser som bara rör vissa sektorer). Detta innebär alltså att dessa detaljerade bestämmelser i sektorsregle- ringen inte kommer avse andra frågor än sådana som regleras i lagen. Följaktligen är inte heller bemyndigandet avsett att tillämpas på andra frågor än sådana som omfattas av lagen.

Regeringen ser det inte som problematiskt att de föreskrifter som med- delas med stöd av bemyndigandet i den horisontella lagen kan placeras i olika förordningar. Av tydlighetsskäl vill regeringen också understryka att rätten att meddela bestämmelser som genomför yrkeskvalifikations- direktivet ska anses grundad på bemyndigandet i den horisontella lagen, oavsett i vilken förordning bestämmelserna placeras.

Detaljbetonade bestämmelser som bara rör vissa sektorer och en ny sekretessbestämmelse

Regeringens förslag innebär alltså att genomförandet av yrkeskvali- fikationsdirektivet i huvudsak sker i en generell lag och en generell för- ordning. Detaljbetonade bestämmelser i direktivet som endast berör vissa reglerade yrken eller ett reglerat yrke bör dock enligt regeringen, i enlighet med vad SLU anför, lämpligen genomföras i respektive sektors- författning. Se t.ex. avsnitt 9.1 om möjlighet att för vissa yrken kräva förhandskontroll vid tillfälligt yrkesutövande.

Av tydlighetsskäl bör den nya lagen upplysa om att särskilda bestäm- melser som genomför delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras. Som framgått ovan avser detta alltså detaljbetonade be- stämmelser i vissa frågor som anges i den horisontella lagen.

Vidare bör den nya sekretessbestämmelse som föreslås (se avsnitt 17) införas i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), och inte i den nya horisontella lagen.

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44 Följdändringar i sektorsförfattningar

Införandet av en horisontell lag och förordning om erkännande av yrkes- kvalifikationer medför att sådana bestämmelser i sektorsförfattningarna som tidigare reglerat de aspekter av direktivet som föreslås ingå i den horisontella regleringen behöver upphävas. Dessa bestämmelser föreslås i stället ersättas med en hänvisning till den horisontella regleringen. Vidare kan bestämmelser i sektorsförfattning som både avser fall som kommer att omfattas av den nya horisontella regleringen och andra fall, behöva begränsas så att de inte längre avser de fall som omfattas av den nya regleringen. Som exempel kan nämnas bestämmelser som omfattar både utländska kvalifikationer som kommer regleras i den nya horisontella lagen och andra utländska kvalifikationer.

I vissa sektorsförfattningar där det inte finns någon nuvarande reg- lering att upphäva kan det ändå av tydlighetsskäl finnas anledning att införa upplysningsbestämmelser om den nya lagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av denna. En följdändring avser bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453) om socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom. Regeringens förslag innebär bl.a. att det införs en hänvis- ning till bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande i den nya horisontella lagen. I två paragrafer föreslås även en ändring i för- tydligande syfte som innebär att handläggaren ska ha avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan. I samband med införandet av bestämmelserna om krav på viss behörighet för att utföra vissa arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården anfördes i förarbetena (prop. 2012/13:175 s. 53 f.) att socialnämnden bör ha möjlighet att, förutom personer med socionomutbildning, även använda personer med annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för att utföra arbetsuppgifterna. Av förbi- seende angavs inte ordet minst i lagtexten vid införandet av bestäm- melserna (prop. 2012/13:175, bet. 2013/14:SoU2, rskr. 2013/14:130). Detta rättas nu till.

Regeringen anser att vissa yrken som inte tidigare ansetts vara reglerade i direktivets bemärkelse utgör reglerade yrken. I fall dessa yrken ska omfattas av den nya lagen och förordningen uppstår behov av att anpassa respektive sektorsförfattningar exempelvis genom att införa hänvisningar till den horisontella regleringen. Boverket har ställt frågan om ytterligare ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) är nödvändiga i fråga om ett antal av utredningen identifierade eventuellt tillkommande yrken. I plan- och bygglagen finns bestämmelser som innebär att utövare av vissa yrken som kräver certifiering kan verka i Sverige med en utländsk certifiering. Regeringen avser inte att ersätta den nuvarande ordningen och bedömer därför i likhet med utredningen att det inte finns något behov av ändringar på lagnivå för de aktuella yrkena.

Transportstyrelsen påpekar att om taxichaufför utgör ett reglerat yrke bör taxitrafiklagen (2012:211) ändras så att det framgår att även en taxichaufför med kvalifikationer från en annan medlemsstat inom EES eller i Schweiz har möjlighet att få taxiförarlegitimation. Ändringar föreslås därför även i den lagen, se avsnitt 9.4.

Eftersom det i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd

av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

hänvisas till det ursprungliga direktivet behöver lagen ändras så att den i Prop. 2015/16:44 stället hänvisar till direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet.

De lagar som berörs av ovan beskrivna ändringar är lagen (1974:191) om bevakningsföretag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (2013:513) om ersätt- ning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare kommer ett antal följdändringar behöva göras i sektorsförfattningar på förordningsnivå och i myndighets- föreskrifter.

Lagrådets synpunkter på föreslagna följdändringar

Lagrådet har med anledning av föreslagna följdändringar i lagen (2009:302) om djurens hälso- och sjukvård och patientsäkerhetslagen (2010:659) framfört att det ur läsbarhetssynpunkt vore lämpligt om det direkt av vissa bestämmelser i dessa lagar kunde framgå att den som har fått sina yrkeskvalifikationer erkända enligt den horisontella lagen också tillhör den krets som kan erhålla legitimation eller godkännande. Rege- ringens avsikt har varit att göra följdändringar på ett sätt som passar in i den befintliga strukturen i sektorsregleringen. Förutsättningarna för legi- timation för hälso- och sjukvårdspersonal samt för legitimation för eller godkännande av djurhälsopersonal med utländsk utbildning regleras i dag inte i lag, utan på lägre normnivå, både när det gäller fall som omfattas av den nya horisontella lagen och fall där lagen inte är tillämp- lig. Detta upplägg har, såvitt känt, hittills inte medfört några tillämp- ningsproblem. Regeringen anser därför att det vare sig är lämpligt eller nödvändigt att i lag ange att just personal som erkänts enligt den hori- sontella lagen tillhör den krets som kan erhålla legitimation eller god- kännande. Till följd av Lagrådets påpekande bör dock de bestämmelser i lagen om djurens hälso- och sjukvård som anger vilka som avses med djurhälsopersonal, är behöriga att utöva veterinäryrket och har rätt att använda viss yrkestitel (1 kap. 4 § och 3 kap. 3 och 4 §§) förtydligas på så sätt att bestämmelserna inte bara gäller den som har legitimation som grundas på en svensk examen enligt 3 kap. 1 §, utan även legitimation enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen.

Lagrådet har också påtalat att såväl bemyndigandet i den horisontella lagen som bemyndigandena i sektorslagstiftningen ger rätt att meddela föreskrifter med anledning av direktivet. Med hänsyn till de oklarheter som kan bli följden av den föreslagna regleringen av föreskriftsrätten bör förslagen enligt Lagrådet inte utan ytterligare överväganden läggas till grund för lagstiftning. En inventering av befintliga bemyndiganden i sektorsregleringen bör enligt Lagrådet göras för att klargöra vilken rätt att meddela föreskrifter som redan finns.

Som har framgått ovan under rubrikerna Reglering i lag eller för- ordning? och Lagrådets synpunkter på bemyndigandet i den nya lagen är regeringens uppfattning att det är bemyndigandet i den horisontella lagen som ska användas när föreskrifter meddelas i de frågor som omfattas av lagen och som därmed genomför yrkeskvalifikationsdirektivet. Mot bakgrund av Lagrådets synpunkter bör dock de bemyndiganden i de sek-

torslagar som behandlas i denna proposition justeras så att det tydligare

Prop. 2015/16:44 framgår att föreskrifter i frågor som rör yrkeskvalifikationsdirektivet meddelas med stöd av bemyndigandet i den nya lagen. Detta medför att bestämmelserna i 3 kap. 1, 5 och 6 §§ lagen (2009:302) om djurens hälso- och sjukvård bör ändras så att det av dessa framgår att föreskrifter som avser frågor om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkes- kvalifikationer enligt den horisontella lagen meddelas med stöd av bemyndigandet i den horisontella lagen. Vidare bör det förtydligas att 3 b och 4 a §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag inte innehåller bemyndiganden som överlappar bemyndigandet i den horisontella lagen, utan upplysningsbestämmelser.

Med hänsyn till att yrkeskvalifikationsdirektivet ska vara genomfört senast den 18 januari 2016 bedöms det inte som möjligt att inom ramen för denna proposition även inventera all sektorslagstiftning för att identifiera eventuella ytterligare bemyndiganden som skulle kunna användas för att meddela föreskrifter i samma frågor som bemyndigandet i den horisontella lagen. Regeringen avser dock att följa hur ordningen med det nya bemyndigandet kommer att fungera i praktiken och vid behov återkomma i fråga om behovet av att justera eventuella ytterligare bemyndiganden.

6 Lagens tillämpningsområde

Regeringens förslag: Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

Den nya lagen ska även innehålla vissa bestämmelser om erkän- nande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz och om europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens lagförslag innehåller även vissa bestämmelser om yrkeskort som regeringen anser bör anges i förordning (se avsnitt 15).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm- nar det utan invändning. Socialstyrelsen påpekar att när det gäller yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är det av stor vikt att re- gelverket anpassas även när det gäller tredjelandsutbildade som inte omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Även Universitets- och hög- skolerådet lyfter fram att ordningen för sökande med utbildning från tredjeland som inte omfattas av direktivet bör anpassas till den ordning som nu föreslås.

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2015/16:44

Yrkeskvalifikationer förvärvade i en annan stat inom EES eller i Schweiz

Av artikel 2 i yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att direktivet gäller alla medborgare i en medlemsstat som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. För svenskt vidkommande behöver genomförandet av direktivet alltså avse EU-medborgare som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i en annan medlemsstat än Sverige.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet gäller också medborgare i EES-länderna Norge, Island och Lichtenstein samt medborgare i Schweiz. Detta följer av bilaga VII till EES-avtalet samt bilaga III till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska Edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer. Eftersom dessa stater redan deltar i samarbetet om erkännande av yrkeskvalifikationer genom nu gällande avtal, får det endast anses vara en tidsfråga innan nämnda avtal även kommer att omfatta ändrings- direktivet. Därför bör den nya horisontella lagen utformas så att den även omfattar EES-länderna Norge, Island och Lichtenstein samt Schweiz.

Vid genomförandet av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet har det inom flertalet sektorer inte gjorts någon begränsning i fråga om krav på att yrkesutövaren ska ha visst medborgarskap, utan avgörande är var yrkeskvalifikationerna har förvärvats. En yrkesutövare med yrkes- kvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz omfattas således enligt gällande författningar, inom ex- empelvis hälso- och sjukvården och det offentliga skolväsendet, av rätten att få yrkeskvalifikationerna erkända, även om yrkesutövaren är tredje- landsmedborgare. Enligt regeringens mening saknas det skäl att begränsa den personkrets som enligt svensk rätt i dag omfattas av rätten att få sina yrkeskvalifikationer erkända. Den nya lagen bör därför, utöver vad di- rektivet kräver, även gälla tredjelandsmedborgare med yrkeskvalifika- tioner förvärvade i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

I skäl 1 till ändringsdirektivet påminns också medlemsstaterna om att vissa tredjelandmedborgare i enlighet med separata unionsrättsakter ska likabehandlas med EU-medborgare i fråga om erkännande av examens- bevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer. Ett exempel på en sådan unionsrättsakt är rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvali- ficerad anställning (det s.k. blåkortsdirektivet). Genom att inte begränsa den nya lagens tillämpningsområde till medborgarskap i en stat inom EES eller Schweiz, utan i stället utgå från var yrkeskvalifikationerna är förvärvade, säkerställs att Sverige uppfyller andra unionsrättsakters krav på likabehandling av tredjelandsmedborgare i fråga om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Yrkeskvalifikationer förvärvade i andra stater

Socialstyrelsen framför att det är av stor vikt att regelverket, när det gäl- ler yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, anpassas även när det gäller tredjelandsutbildade som inte omfattas av yrkeskvalifika- tionsdirektivet. Universitets- och högskolerådet hävdar att det är angelä-

Prop. 2015/16:44 get att även en ordning för sökande med utbildning från tredjeland fast- ställs.

Yrkeskvalifikationsdirektivet hindrar inte att medlemsstaterna natio- nellt erkänner tredjelandsmedborgares kvalifikationer som är förvärvade utanför EES och Schweiz, vilket också framgår av exempelvis skäl 10 till det ursprungliga direktivet. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att låta den nya lagen omfatta även tredjelandsmedborgare med kvalifikationer från tredjeland i andra fall än direktivet kräver, dvs. när sådana kvalifikationer har erkänts i en annan medlemsstat.

En anledning att inte låta lagen generellt vara tillämplig på kvalifika- tioner från tredjeland är att direktivet innehåller bestämmelser som inte utan svårigheter kan överföras på yrkeskvalifikationer förvärvade i sådana länder. Exempelvis bygger direktivets princip om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer på att vissa minimiregler för innehållet och längden på utbildningarna har harmoniserats inom EES och Schweiz, vilket inte är fallet i fråga om utbildningar från tredjeland. Direktivet kräver vidare att det finns en behörig myndighet för varje reglerat yrke i respektive medlemsstat. De behöriga myndigheterna ansvarar bl.a. för att erkänna yrkeskvalifikationer och är samman- kopplade genom och kommunicerar med varandra i det s.k. Internal Market Information system (IMI). Inte heller i fråga om dessa förfaranden finns förutsättningar att inkludera länder utanför EES och Schweiz.

Det är dock en prioriterad fråga för regeringen att validering och er- kännande av yrkeskvalifikationer underlättas. En utredare inom Rege- ringskansliet (Utbildningsdepartementet, U 2014:G) har haft i uppdrag att kartlägga valideringsinsatser och bl.a. föreslå hur valideringssystem som är lättare för individen att överblicka ska utformas. Regeringen har även gett Arbetsförmedlingen ett särskilt uppdrag att utveckla metoderna för och omfattningen av validering av nyanlända invandrares kompetens (A2013/04879/IU). Frågan om validering är, generellt sett, viktig för re- geringen och det är angeläget att finna vägar så att förfaranden när det gäller detta område förenklas och samordnas. Frågan om validering be- reds för närvarande vidare inom Regeringskansliet.

Sverige kan även ingå avtal om ömsesidigt erkännande av yrkeskvali- fikationer, så kallade Mutual Recognition Agreements (MRA), bilateralt eller mutlilateralt med andra stater. Sverige är som medlem i EU part i ett antal frihandelsavtal som innehåller bestämmelser om processen för att ingå sådana avtal. Detta är en process som kräver en gedigen genomgång av likheter och skillnader mellan länderna när det gäller yrkeskvalifika- tioner. Några sådana avtal har ännu inte kommit till stånd.

Anställda och egenföretagare

Enligt artikel 2.1 gäller yrkeskvalifikationsdirektivet både den som vill utöva ett yrke som anställd och den som vill utföra sina tjänster i egen- skap av egenföretagare. Andra företag än enskilda firmor har dock inte några rättigheter enligt direktivet. Det är därmed den enskilde yrkes- utövaren som ges rättigheter, oavsett om han eller hon utövar ett reglerat yrke i Sverige som egenföretagare eller som anställd. Lagen föreslås

därför gälla yrkesutövare oavsett om dessa är egenföretagare eller an- Prop. 2015/16:44 ställda.

Yrkespraktik och yrkeskort

Utöver rätten att under vissa förutsättningar få utöva ett yrke tillfälligt eller få yrkeskvalifikationer erkända i en mottagande stat, ger direktivet även vissa rättigheter i den stat där yrkeskvalifikationerna har förvärvats och i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad.

Artikel 55a innebär att den som efter att ha förvärvat sina yrkeskvalifi- kationer i sin ursprungsmedlemsstat, valt att genomföra sin yrkespraktik i en annan medlemsstat under vissa förutsättningar ska få praktiken erkänd i ursprungsmedlemsstaten (se avsnitt 14).

Vidare har den som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller är etablerad i en stat och vill utöva yrket i någon annan stat inom EES eller Schweiz under vissa förutsättningar rätt att begära att en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten utfärdar ett yrkeskort (se avsnitt 15). Bestäm- melser om yrkeskort finns i artiklarna 4a–4e.

För svenskt vidkommande innebär dessa artiklar att den nya lagen inte bara bör ge rättigheter till dem som har förvärvat yrkeskvalifikationer i en annan stat inom EES eller i Schweiz och vill utöva yrket i Sverige, utan även bör innehålla vissa bestämmelser om yrkespraktik och yrkes- kort för den som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer eller är lagligen etablerad här i landet.

7Undantag från lagens tillämpnings- område

1.Yrken förknippade med anställning i offentlig tjänst och utövande av offentlig makt

Regeringens förslag: Den nya lagen ska inte gälla reglerade yrken som innebär anställning i offentlig tjänst eller reglerade yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Utredningen begränsar undantaget från lagens tillämpningsområde till yrken förknippade med utövande av offentlig makt och gör en vidare tolkning av undantagets omfattning.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans motsätter sig att yrken för- knippade med utövande av offentlig makt ska undantas från lagens til- lämpningsområde. Det finns emellertid olika uppfattningar om hur begreppet offentlig makt ska tolkas och vilka yrken som därmed ska falla utanför lagens tillämpningsområde. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) hänvisar till EU-domstolens praxis och menar att det sak- nas skäl att undanta de yrken som utredningen undantagit med hänsyn till

offentlig maktutövning. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll

Prop. 2015/16:44 (Swedac), Länsstyrelsen i Stockholms län, Djurbranschens yrkesnämnd och Lärarnas riksförbund anser däremot att fler yrken bör undantas med hänvisning till att yrkesutövningen innefattar myndighetsutövning. Naturvetarna anser att det bör klargöras vilka yrken som ska anses vara förknippade med offentligt maktutövande.

Skälen för regeringens förslag

Undantag från fri rörlighet för arbetstagare och från fri etableringsrätt

Den rättsliga grunden för yrkeskvalifikationsdirektivet utgörs av artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) som dels reg- lerar den fria rörligheten för arbetstagare, dels reglerar den fria etable- ringsrätten. När det gäller arbetstagare framgår av artikel 45.4 FEUF att reglerna om fri rörlighet för arbetstagare inte ska tillämpas på anställning i offentlig tjänst. På motsvarande sätt framgår av artikel 51 FEUF att fördragets regler om fri etableringsrätt inte ska omfatta verksamhet som är förenad med utövandet av offentlig makt. Detta innebär att inte heller yrkeskvalifikationsdirektivet omfattar anställning i offentlig tjänst eller verksamheter förenade med utövande av offentlig makt.

Utredningens förslag till undantag från lagen om erkännande av yrkes- kvalifikationer begränsas till att endast avse utövande av offentlig makt. Sieps har dock påpekat att undantagen för offentlig tjänst respektive utövande av offentlig makt rör olika situationer.

Med anledning av utredningens tolkning av begreppet utövande av offentlig makt samt de olika uppfattningar om begreppets innebörd som framförs av remissinstanserna finns det anledning att klargöra under vilka omständigheter yrkesregleringar kan undantas från lagens tillämp- ningsområde med hänvisning till anställning i offentlig tjänst och till utövande av offentlig makt.

Utifrån EU-domstolens praxis står det till att börja med klart att dessa undantag från grundläggande rättigheter i fördraget ska tolkas snävt. Vidare är begreppen offentlig tjänst och utövande av offentlig makt unionsrättsliga begrepp som ska tolkas och tillämpas enhetligt inom unionen (se dom Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien, C-149/79, EU:C:1982:195, punkt 12). Nedan redogörs närmare för hur begreppen har tolkats i EU-domstolens praxis.

Anställning i offentlig tjänst

För att en medlemsstat ska kunna begränsa den fria rörligheten för arbetstagare med hänvisning till undantaget för anställning i offentlig tjänst i artikel 45.4 FEUF, krävs det enligt EU-domstolen betydligt mer än att den enskilde är anställd av en offentlig arbetsgivare. Enligt fast rätts-praxis ska en sådan anställning även innebära ett direkt eller indirekt deltagande i myndighetsutövning och arbetsuppgifter som har till syfte att skydda statens eller andra offentliga inrättningars allmänna intressen. Sådana tjänster förutsätter nämligen att innehavarna av dem är särskilt solidariska med staten och att det ömsesidiga förhållande av rättigheter och skyldigheter föreligger, vilket utgör grunden för ett medborgarskap (samma mål som nämns ovan, punkt 10).

Domstolen har även fastställt att undantaget i artikel 45.4 FEUF endast Prop. 2015/16:44 kan åberopas om medlemslandet begränsat tillträdet till yrket till sina

egna medborgare (se dom Giovanni Maria Sotgiu mot Deutsche Bundes- post, C-152/73, EU:C:1974:13, punkt 4 samt dom Europeiska kom- missionen mot Republiken Grekland, C-187/96, EU:C:1988:101, punkt 17).

Domstolen kom 1999 till slutsatsen att anställning i offentlig tjänst inte
omfattar anställningar hos en privatperson eller juridisk person, oavsett
vilka uppgifter den anställde utför (se dom Europeiska kommissionen
mot Italienska republiken, C-283/99, EU:C:2001:307, punkt 25). Tre år
senare gjorde dock domstolen motsatt bedömning (se dom Albert Anker,
Klaas Ras och Albertus Snoek mot Bundesrepublik Deutschland, C-
47/02, EU:C:2003:516, punkt 62). I denna dom konstaterar domstolen att
begreppet offentlig tjänst inte förutsätter att den enskilde är anställd av en
offentlig arbetsgivare. Även anställda hos privaträttsliga arbetsgivare kan
omfattas under förutsättning att den anställde, i de offentliga uppdrag
som anförtrotts honom eller henne, representerar staten i syfte att skydda
statens allmänna intressen.
Utövande av offentlig makt
Undantaget för verksamheter som är förenade med utövandet av offentlig
makt har inte på samma sätt som undantaget för anställning i offentlig
tjänst begränsats till att avse fall då yrket är förbehållet landets egna
medborgare. Artikel 49 FEUF förbjuder alla inskränkningar som gör det
mindre attraktivt att utöva etableringsfriheten och inte bara diskrimi-
nerande sådana. Eftersom Artikel 51 FEUF utgör en allmän undantags-
regel till principen om etableringsfrihet i artikel 49 FEUF, är inte heller
undantagsregeln begränsad till diskriminerande åtgärder (se dom Euro-
peiska kommissionen mot Portugisiska republiken, C-438/08,
EU:C:2009:651, punkt 33).
Undantaget för verksamheter förenade med utövande av offentlig makt
avser verksamhet som ”i sig själv är direkt och specifikt förenad med
utövande av offentlig makt” (se dom Jean Reyners mot Belgiska staten,
C-2/74, EU:C:1974:68, punkt 45). Att undanta ett yrke i dess helhet är
godtagbart endast om verksamheten är så intimt förenad med utövandet
av offentlig makt att verksamheten inte kan särskiljas från det normala
yrkesutövandet (samma dom punkterna 45–47). En utförligare redo-
görelse av vad EU-domstolen har tolkat in i begreppet utövande av
offentlig makt återfinns i propositionen Genomförande av tjänste-
direktivet (prop. 2008/09:187 s. 43 f.).
Undantag från lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer
Utifrån redogörelsen ovan delar regeringen Sieps uppfattning att undan-
tagen för offentlig tjänst respektive utövande av offentlig makt rör olika
situationer. Följaktligen bör både yrken förknippade med anställning i
offentlig tjänst och yrken förknippade med offentlig maktutövning
undantas från den nya lagens tillämpningsområde.
När det gäller utövande av offentlig makt går det dock, mot bakgrund
av praxis, inte att jämställa myndighetsutövning enligt svensk rätt med
utövande av offentlig makt, enligt regeringens uppfattning. Det faktum	51
	51

Prop. 2015/16:44 att utövande av ett visst yrke innefattar myndighetsutövning kan visserli- gen indikera att yrket är förknippat med utövande av offentlig makt, men det kan enligt regeringens mening inte ensamt utgöra grunden för att undanta yrket.

När tjänstedirektivet genomfördes i svensk rätt begränsades tillämp- ningsområdet med hjälp av det EU-rättsliga begreppet utövande av offen- tlig makt. Av 2 § punkt 8 lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden framgår att lagen inte ska tillämpas på tjänster som är före- nade med offentlig maktutövning. EUF-fördragets undantag från den fria etableringsrätten bör därför även i lagen om erkännande av yrkeskvalifi- kationer uttryckas med det EU-rättsliga begreppet offentlig maktutöv- ning.

Frågan om undantag för anställning i offentlig tjänst aktualiserades inte vid införlivandet av tjänstedirektivet eftersom det direktivet inte berör den fria rörligheten för arbetstagare. När det gäller detta undantag är det viktigt att understryka att begreppet, enligt EU-domstolens praxis, har en juridisk innebörd som skiljer sig betydligt från dess språkliga betydelse. Regeringen har övervägt att i den svenska lagtexten försöka förenkla och uttolka praxis i denna del, men mot bakgrund av att EU-domstolens praxis är föränderlig och att den nu gällande praxisen på området kan komma att ändras har regeringen valt att avstå från detta.

Av lagen bör alltså framgå att den inte ska tillämpas på reglerade yrken som innebär anställning i offentlig tjänst eller, med avseende på egenfö- retagare, reglerade yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

När bör en bedömning av undantagen göras?

En bedömning av konsekvenserna av att det i författning anges bestäm- melser som rör rätten att utöva ett visst yrke bör göras i samband med att ett införande av bestämmelserna övervägs i sektorslagstiftningen. Detta gäller både frågan om den tilltänkta regleringen innebär ett införande av sådana bestämda yrkeskvalifikationer att yrket anses vara ett reglerat yrke och frågan om yrket ska regleras så att det undantas från EUF-för- dragets bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare eller fri etable- ringsrätt. Exempel på det senare skulle t.ex. kunna vara om man för utö- vande av yrket kräver svenskt medborgarskap som ett bevis för särskild lojalitet med svenska staten. Enligt artikel 59 i yrkeskvalifikationsdirek- tivet måste yrkesregleringar bl.a. vara icke-diskriminerande och motive- ras av tvingande hänsyn till allmänintresset.

2.Undantag för särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer och för advokatyrket

Regeringens förslag: Lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska inte gälla för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författ- ning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifika- tioner för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Lagen ska inte heller gälla i fråga om advokatyrket, men upplysa om	Prop. 2015/16:44

att det i rättegångsbalken finns bestämmelser som genomför yrkes-
kvalifikationsdirektivet i fråga om det yrket.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag
Regler i andra EU-rättsakter
Av artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att om det i andra
bindande rättsakter antagna av EU finns andra särskilda regler för erkän-
nande av yrkeskvalifikationer ska motsvarande bestämmelser i
yrkeskvalifikationsdirektivet inte gälla. Motsvarande begränsning ska
därför införas i den nya lagens tillämpningsområde. Auktoriserad revisor
är ett exempel på ett yrke som regleras på EU-nivå genom ett särdirektiv
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006
om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och
om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om
upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG) och en EU-förordning
(Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av
den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av
företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut
2005/909/EG) och där det också finns bestämmelser om erkännande av
yrkeskvalifikationer inom ramen för den regleringen.

Särskilt om advokatyrket

I fråga om advokatyrket finns två särdirektiv som reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer (Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken aukto- risationen erhölls). Yrkeskvalifikationsdirektivet påverkar inte tillämp- ningen av dessa direktiv. Yrkeskvalifikationsdirektivet är tillämpligt endast i den mån bestämmelser i särdirektiven saknas, vilket är fallet i fråga om erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedel- bart utöva yrket under yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten (se skäl 42 till det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet).

Detta innebär att yrkeskvalifikationsdirektivet bara är tillämpligt i fråga om stadigvarande yrkesutövning i Sverige under den svenska ad- vokattiteln, dvs. vid prövningen av en ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund. Bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet om exempelvis tillfälligt tillhandahållande av tjänster och partiellt tillträde gäller således inte för advokater. Vidare kommer yrkeskort inte att infö- ras för advokater, vilket framgår av skäl 4 till ändringsdirektivet. Enligt regeringens bedömning torde det inte heller inom överskådlig tid bli aktuellt med gemensamma utbildningsprinciper avseende advokatyrket.

Prop. 2015/16:44 Mot denna bakgrund anser regeringen att yrkeskvalifikationsdirektivet är tillämpligt på yrket i så begränsad omfattning att de nya horisontella författningarna inte bör gälla i fråga om advokatyrket. För detta yrke bör således den sektoriella regleringstekniken bestå. Av lagen om erkän- nande av yrkeskvalifikationer bör det därför framgå att lagen inte gäller advokatyrket.

Bestämmelser på lagnivå när det gäller advokater finns i rättegångsbal- ken. Eftersom de bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirekti- vet i fråga om detta yrke redan finns i rättegångsbalken bör lagen även upplysa om att regleringen finns i denna balk.

	8	Uttryck i lagen

	Regeringens förslag: De begrepp som definieras i yrkeskvalifika-
	tionsdirektivet ska definieras i den nya lagen om erkännande av yrkes-
	kvalifikationer, i den mån begreppen förekommer i lagen. Ytterligare
	några centrala begrepp ska definieras.

		Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering-
	ens förslag. Regeringen föreslår dock ett antal justeringar och även ett
	par ytterligare definitioner. Vidare har utredningen en annan motivering
	till att begreppet behörig myndighet inte definieras i lagen.
		Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
	har inte något att invända mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall anser
	att det inte finns något som hindrar att direktivets definition av uttrycket
	tvingande hänsyn av allmänt intresse införs i lagen.
	Skälen för regeringens förslag
	I syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av yrkeskvalifikations-
	direktivet anser regeringen att samma begrepp som i direktivet i princip
	bör användas i den nya lagen. I vissa fall har utredningen föreslagit
	mindre språkliga anpassningar i definitionerna och att definitionerna
	renodlas jämfört med ordalydelsen i direktivet. Regeringen instämmer i
	majoriteten av dessa anpassningar men anser att några mindre justeringar
	behöver göras. Definitionen av begreppet bevis på formella kvalifikat-
	ioner föreslås endast justeras språkligt jämfört med utredningens förslag.
	Vidare bör definitionen av begreppet reglerat yrke, liksom direktivets
	definition, ange att den avser yrkesverksamhet eller ”någon form av
	denna”. Med detta tillägg avses definitionen i lagen få samma innebörd
	som i direktivet och endast skilja sig från direktivets definition genom
	mindre språkliga anpassningar. Definitionen behandlas närmare nedan.
		Det saknas anledning att i den nya lagen definiera begrepp som till
	följd av uppdelningen av genomförandet på lag och förordning inte
	kommer att anges i lagen. Detta gäller begreppen livslångt lärande,
	tvingande hänsyn till allmänintresset, anpassningsperiod, lämplighets-
	prov och företagsledare. Inte heller bör behörig myndighet användas i
54	den nya lagen, av de skäl som anges närmare nedan. Däremot bör vissa

andra begrepp som är centrala i direktivet och i den nya lagen definieras för att underlätta förståelsen och läsningen av den nya lagen. Detta gäller dels begreppen europeiskt yrkeskort och lagligen etablerad, vilka har föreslagits av utredningen, dels begreppen yrkesutövare och automatiskt erkännande. Regeringen föreslår även en uttrycklig definition av begrep- pet kompetensbevis, vilket också innebär att definitionen av yrkeskvali- fikationer förenklas något.

I direktivet används begreppet tillfälligt tillhandahållande av tjänster för att beskriva rätten att tillfälligt utöva reglerade yrken i andra med- lemsstater. Regeringen anser att tillfällig yrkesutövning på ett mer begripligt sätt speglar innebörden i den rätt som direktivet ger, vilket motiverar att i stället använda detta begrepp i den nya lagen.

När det gäller begreppen reglerat yrke och behörig myndighet vill regeringen särskilt anföra följande.

Begreppet reglerat yrke

Eftersom innebörden och tolkningen av begreppet reglerat yrke är helt avgörande för huruvida ett yrke eller en yrkesverksamhet omfattas av direktivet och den nya lagen vill regeringen fästa särskild uppmärksam- het på följande.

Av definitionen framgår att de krav som uppställs i nationell författ- ning avser möjligheten att få utöva en yrkesverksamhet eller någon form av denna. Detta innebär enligt utredningens mening att det inte är möjligt att begränsa direktivets räckvidd till vad som skulle kunna benämnas traditionella yrken, exempelvis sjuksköterska och lärare. Enligt utred- ningen omfattas exempelvis yrkesverksamheter som kan utföras av olika yrkesgrupper. Även yrkesverksamheter som har karaktären av moment i arbetet, dvs. inte nödvändigtvis är vad yrkesutövaren ägnar hela sin arbetsdag åt, bedöms omfattas. En förutsättning är att det i nationell för- fattning ställs krav på bestämda yrkeskvalifikationer för utövande av yrkesverksamheten.

Definitionen i direktivet av reglerat yrke har inte ändrats, men mot bakgrund av ovan har utredningen funnit att ytterligare ett antal yrkesverksamheter som inte tidigare har ansetts utgöra reglerade yrken faller under definitionen. I ett mål där dom meddelats i oktober 2015 har EU-domstolen ansett att begreppet bestämda yrkeskvalifikationer i arti- kel 3 i direktivet inte avser alla former av kvalifikationer som intygas genom ett allmänt bevis på formella kvalifikationer, utan kvalifikationer som motsvarar ett bevis på sådana formella kvalifikationer som specifikt inrättats för att förbereda innehavaren för att utöva ett visst yrke (se dom Alain Brouillard mot Jury du concours de recrutement de référendaires près la Cour de cassation, État belge, C-298/14, EU:C:2015:652, punkt 38). Inom ramen för det fortsatta genomförandearbetet avser rege- ringen att överväga vilka yrkesverksamheter bör anses utgöra reglerade yrkesverksamheter och därmed omfattas av den horisontella regleringen. För de yrken som är att betrakta som reglerade yrken i direktivets mening avser regeringen att införa bestämmelser om bl.a. behöriga myndigheter på förordningsnivå. När det gäller taxiförare delar regeringen utredning- ens uppfattning att nuvarande reglering kring taxiföraryrket uppfyller

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44 definitionen av reglerat yrke i direktivet. Med anledning av detta föreslår regeringen förändringar på lagnivå, se avsnitt 9.4.

Begreppet behörig myndighet

Begreppet behörig myndighet definieras i direktivet som ”varje myndig- het eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbildningsbevis och andra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta direktiv.”

Utredningen har tolkat definitionen så att den avser både myndigheter eller andra organ som har bemyndigats att utfärda bevis på formella kva- lifikationer eller kompetensbevis och myndigheter som ansvarar för att erkänna yrkeskvalifikationer. Vidare har utredningen ansett att det inte finns skäl att återge definitionen i den nya lagen eftersom den riskerar att förvilla mer än den klargör.

En tolkning av direktivets definition som innebär att en och samma myndighet, för att anses vara en behörig myndighet, ska ha både uppgif- ten att utfärda utbildningsbevis och ta emot ansökningar om erkännande skulle vara svårförenlig med uppgiftsfördelningen i Sverige där vissa myndigheter (framför allt universitet och högskolor) utfärdar utbild- ningsbevis, och andra myndigheter fattar beslut om erkännande (Social- styrelsen, Jordbruksverket m.fl.). Det kan inte heller vara direktivets syfte att styra över hur myndighetsuppgifter ska fördelas nationellt, utan detta är något som regelmässigt överlåts åt medlemsstaterna själva att avgöra utifrån den myndighetsstruktur som finns i staten.

Regeringen menar att definitionen i stället bör förstås så att begreppet kan avse antingen de myndigheter eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att utfärda utbildningsbevis och andra handlingar eller de myndigheter eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att ta emot utbildningsbevis och andra handlingar. Regeringens uppfattning är att det är vedertaget, inte minst bland tillämparna av direktivet, att det är de myndigheter och organ som tar emot ansökningar och därmed också fattar beslut om erkännande, som avses med behörig myndighet i Sve- rige. Eftersom dessa myndigheter inte behandlas i lagen, utan avses behandlas först i förordningen, saknas anledning att definiera begreppet behörig myndighet i lagen.

Inom ramen för kommande förordningsarbete kommer regeringen att ta ställning till utredningens förslag om tillkommande reglerade yrken och behöriga myndigheter för dessa.

	9	Tillfällig yrkesutövning
	9.1	Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning,
		förhandsunderrättelse och förhandskontroll

	Regeringens förslag: Av den nya lagen ska det framgå att en yrkes-
	utövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige, om
56	yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i
56

Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är reglerat i den sta- ten. Om yrket inte är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad, ska denne ändå ha rätt att utöva ett reglerat yrke i Sverige förutsatt att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige. Kravet på yrkeserfarenhet ska dock inte gälla om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

I lagen ska även anges att tillfällig yrkesutövning, i de fall det sär- skilt föreskrivs, förutsätter förhandsunderrättelse och förhandskontroll samt att bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de för- fattningar där utövandet av yrket regleras.

Regeringens bedömning: Kravet att väktare, hälso- och sjukvårds- personal, djurhälsopersonal och fastighetsmäklare ska underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt att tillfälligt utöva yrket i Sverige bör gälla även fortsättningsvis. Detsamma gäller den behöriga myn- dighetens rätt att på förhand kontrollera yrkeskvalifikationerna hos väktare och sådan hälso- och sjukvårdspersonal som inte omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande. Regleringen avseende förhandsunderrättelse och förhandskontroll bör fortfarande göras i respektive sektorsförfattning.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag och bedömning. Utredningen har föreslagit att förekommande krav på förhandsunderrättelse ska tas bort för djurhälsopersonal och fastig- hetsmäklare. I utredningens lagförslag anges inte att tillfällig yrkesut- övning, i de fall det särskilt föreskrivs, förutsätter förhandsunderrättelse och förhandskontroll. Däremot föreslås ett bemyndigande att meddela föreskrifter om detta.

Remissinstanserna: Kommerskollegium och Högskolan Kristianstad ser positivt på att skillnaden mellan tillfällig yrkesutövning och etable- ring tydligt framgår. Socialstyrelsen tillstyrker att det i den nya lagen tydliggörs att en yrkesutövare som tillfälligt utövar ett yrke i Sverige står under samma tillsyn och kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder som andra utövare av yrket här i landet. Lärarnas ansvarsnämnd påtalar att yrkesutövare som tillfälligt utövar yrken i Sverige utan legitimation inte kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesut- övningen som andra utövare av yrket här i landet. En majoritet av remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot förslaget.

Flera remissinstanser, däribland Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Privattandläkarna, Svenska audionomföreningen, TCO och Sveriges Tandläkarförbund är kritiska till att det ska vara möjligt att tillfälligt vara verksam i Sverige utan att ha en svensk legitimation. Folkhälsomyndig- heten anser att samma krav ska gälla för tillfälliga tjänster som för tjäns- ter som utförs under en längre tid.

Rikspolisstyrelsen, Malmö högskola, Djurbranschens yrkesnämnd, Riksföreningen Anställda Inom Djursjukvården, Sveriges sjuksköterske- förening, Saco, Naturvetarna, Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR och Sveriges ingenjörer har påtalat vikten av att kunna fastställa vad som utgör tillfällig yrkesutövning respektive etablering.

Prop. 2015/16:44

Statens jordbruksverk avstyrker förslaget att ta bort kravet på för- handsunderrättelse för djurhälsopersonal eftersom länsstyrelsernas kun- skap om befintlig personal därmed minskar och deras kontroll försvåras. Även Sveriges lantbruksuniversitet avstyrker förslaget och anser på grund av risker för folkhälsa och djurskydd att krav på förhandsunder- rättelse fortsatt måste gälla även legitimationsyrken inom djurhälsovår- den. Fastighetsmäklarinspektionen och Mäklarsamfundet avstyrker att kravet på förhandsunderrättelse tas bort för fastighetsmäklare eftersom detta bl.a. försvårar tillsynsåtgärder.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Artiklarna 5 och 6 i yrkeskvalifikationsdirektivet ger aktiva yrkesutövare, både egenföretagare och anställda, en vidsträckt rätt att tillfälligt utöva sina yrken inom en annan stats territorium utan hinder av de krav på yrkeskvalifikationer som den staten annars ställer för utövande av yrket. Denna rätt gäller under förutsättning att yrkesutövaren är lagligen etable- rad i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed utövar samma reglerade yrke i den staten. Rätten gäller även om yrket inte är reglerat i etableringsstaten, men då förutsätts att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år (tidigare två år enligt det ursprungliga direktivet) i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de senaste tio åren eller att utbildningen för yrket är reglerad.

Artikel 7 i direktivet ger emellertid staterna möjlighet att kräva att en yrkesutövare som har för avsikt att utnyttja rätten till tillfällig yrkes- utövning ska underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande staten. När det gäller yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet får den behöriga myndigheten dessutom göra en förhandskon- troll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Det gäller däremot inte de yrken som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grund- val av samordning av minimikraven för utbildning, se avsnitt 11.3.

Den mottagande medlemsstaten har enligt artikel 7 också rätt att av till- fälliga yrkesutövare kräva t.ex. uppgift om försäkringsskydd och, för vissa yrkesgrupper, även andra dokument t.ex. bevis på att yrkesutövaren inte har dömts för något brott. Detta gäller även i de fall yrkesutövaren i fråga ansöker om yrkeskort (se avsnitt 15) för tillfällig yrkesutövning.

I artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns också bestämmelser om vilken yrkestitel som ska användas vid tillfällig yrkesutövning. Enligt artikel 7.3 ska tillfällig yrkesutövning som huvudregel ske under den yrkestitel som används i yrkesutövarens etableringsstat. För de yrken som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning ska dock yrkesutövningen ske under den yrkestitel som används i den mottagande staten. Därutöver följer av artikel 7.4 sjätte stycket att tillfälliga yrkesutövare, vars kvali- fikationer kontrollerats på förhand, ska tillhandahålla sina tjänster under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.

Av artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet framgår bl.a. att tillfälliga yrkesutövare ska omfattas av de yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifika- tionerna och av de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mot-

tagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den	Prop. 2015/16:44
medlemsstaten.
Förhållandet mellan yrkeskvalifikationsdirektivet och tjänstedirektivet
När det gäller artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet konstaterar rege-
ringen att även artikel 31 i tjänstedirektivet (direktiv 2006/123/EG om
tjänster på den inre marknaden) reglerar värdmedlemsstatens tillsyn över
tjänsteleverantörer som tillhandahåller tjänster tillfälligt i Sverige. Av
denna artikel följer att värdmedlemsstaten ska utöva tillsyn över tillfäl-
liga tjänsteleverantörer om tjänsten i fråga regleras med hänvisning till
något av de fyra allmänintressena allmän ordning, allmän säkerhet, folk-
hälsa eller miljöskydd. Om tjänsten regleras med hänvisning till andra
allmänintressen är det etableringsstaten som har tillsynsansvaret.
Tjänstedirektivets regler ska emellertid enligt dess artikel 17.6 inte
tillämpas på yrkesverksamma som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet
tillhandahåller sin verksamhet tillfälligt i en annan medlemsstat. Trots att
tjänstedirektivet begränsar värdmedlemsstatens rätt att utöva tillsyn i de
beskrivna fallen konstaterar regeringen att den mottagande medlems-
staten ska utöva tillsyn i enlighet med artikel 5.3 i yrkeskvalifikations-
direktivet (dvs. yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administ-
rativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna) över yrkes-
utövare som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet.
Tillfällig yrkesutövning
Flera remissinstanser är kritiska till att det ska vara möjligt att tillfälligt
vara verksam inom ett yrke utan att ha svensk legitimation. Regeringen
kan konstatera att det följer av EUF-fördraget och EU-domstolens praxis
att det inom EU-rätten görs en åtskillnad mellan tillfälligt tillhandahål-
lande av tjänster och den s.k. etableringsfriheten. Generellt sett har med-
lemsstaterna större möjlighet att ställa krav på företag från andra länder
om de avser att etablera sig än vad som är fallet om de endast tillfälligt
avser att erbjuda sina tjänster. Denna åtskillnad återspeglas även i yrkes-
kvalifikationsdirektivet. Grundregeln i direktivet är alltså att medlems-
staterna vid etablering kan kräva ett nationellt godkännande av yrkesut-
övaren, medan det vid tillfällig yrkesutövning endast krävs att
yrkesutövaren lagligen utövar samma yrke i sitt ursprungsland.
Direktivet ger inte möjlighet att kräva att utländska yrkesutövare som
tillfälligt utövar sitt yrke i Sverige ska ha en svensk legitimation eller
liknande.
Regeringen kan därmed konstatera att det inte finns något stöd för att
begränsa tillfälliga yrkesutövare genom att ställa krav på svensk legiti-
mation eller motsvarande. Den nya lagen bör innehålla en bestämmelse
som genomför den rätt som direktivet ger i fråga om tillfällig yrkesut-
övning. Följaktligen bör också den sektorsreglering som står i strid med
direktivets rätt till tillfällig yrkesutövning ändras. Detta utvecklas nedan,
se avsnitt 9.3 och 9.4.
Tillsyn och disciplinära åtgärder
När det gäller artikel 5.3 i direktivet, som medför att tillfälliga yrkesut-
övare ska omfattas av samma tillsyn och disciplinära åtgärder som yrkes-	59

Prop. 2015/16:44 utövare i den mottagande medlemsstaten, påtalar Lärarnas ansvars- nämnd att yrkesutövare som tillfälligt utövar yrken i Sverige utan legiti- mation inte kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet. Regeringen konstaterar i likhet med Lärarnas ansvarsnämnd att de åtgärder som inom vissa sektorer kan vidtas mot utövare av reglerade yrken är kopplade till innehavet av legitimation och därmed inte kan vidtas mot tillfälliga yrkesutövare. Denna ordning får anses förenlig med direktivet, då vitsen med direktivets bestämmelser om tillfällig yrkesutövning är just att legi- timation eller liknande i den mottagande staten inte ska behövas för att få utöva yrket. Regeringen anser att det inte finns skäl att skapa disciplinära åtgärder enbart för tillfälliga yrkesutövare, som därmed inte skulle vara samma åtgärder som kan vidtas mot andra utövare av yrket.

Regeringen kan dock konstatera att det inom de aktuella sektorerna finns tillsynsmekanismer som omfattar tillfälliga yrkesutövare. Exempel- vis anges i 26 kap. skollagen (2010:800) att tillsyn är en granskning som har till syfte att kontrollera om verksamheten som granskas uppfyller krav som ställs i lagar och andra föreskrifter. Även om tillsynen i första hand avser själva verksamheten och inte enskilda lärare, är dessa ändå en del av den verksamhet som granskas och är följaktligen föremål för till- syn. Det gäller både tillfälliga yrkesutövare och lärare med svensk legi- timation. Liknande konstruktioner finns även inom andra områden. Regeringen kan således konstatera att tillfälliga yrkesutövare omfattas av samma tillsyn som andra yrkesutövare och att det därmed inte finns skäl för några författningsändringar i fråga om tillsyn och disciplinära åtgär- der i fråga om befintliga reglerade yrken. När det gäller taxiförare, som är ett tillkommande reglerat yrke, behöver dock en tillsynsbestämmelse som omfattar tillfälliga yrkesutövare införas i taxitrafiklagen (2012:211), se avsnitt 9.4.

Eftersom direktivet inte reglerar vilka tillsyns- eller disciplinbestäm- melser som ska finnas, är det inte heller aktuellt att införa några materi- ella bestämmelser härom i den nya lagen. Av tydlighetsskäl föreslås dock att den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bör innehålla en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om tillsyn och disciplinåt- gärder som omfattar tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Tillfällig yrkesutövning eller etablering?

Ett flertal remissinstanser har uppmärksammat att det finns behov av att klargöra var gränsen går mellan tillfällig yrkesutövning och etablering. För en enskild yrkesutövare som avser att utöva sitt yrke i Sverige är det av avgörande betydelse om utövandet av yrket klassas som tillfällig yrkesutövning eller etablering. I det förra fallet kan yrkesutövaren i många fall utöva yrket direkt utan att kontakta svenska myndigheter medan det i det senare fallet krävs en ansökan om erkännande av utländska kvalifikationer och ett beslut från den behöriga myndigheten innan utövandet kan påbörjas.

Flera remissinstanser har föreslagit att det bör införas tidsgränser enligt vilka allt utövande som överstiger tre månader ska betraktas som etable-

ring. EU-domstolen har i ett flertal fall uttalat sig i frågan om vilka fak-

torer som ska bedömas när man har att avgöra om fördragets regler om frihet att tillhandahålla tjänster eller reglerna om den fria etableringsrät- ten ska tillämpas. Bestämmelsen i artikel 5.2 i yrkeskvalifikationsdirekti- vet kodifierar delar av denna praxis (se dom Reinhard Gebhard mot Con- siglio dell’Ordine degli Avvocati e Procuratori di Milano, C-55/94, EU:C:1995:411, punkt 27). Enligt artikel 5.2 ska direktivets regler om tillhandahållande av tjänster endast tillämpas om tjänstetillhandahållaren tillfälligt och temporärt utövar yrket i den mottagande medlemsstaten. Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt ska, enligt den aktuella artikeln, bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

När det gäller befintlig praxis rörande fri rörlighet för tjänster och företagsetablering kan regeringen konstatera att det inte är självklart i vilken utstäckning den är tillämplig på de förhållanden som regleras genom yrkeskvalifikationsdirektivet. Direktivet är tillämpligt på yrkes- utövare som vill utöva ett yrke som anställd eller som egen företagare medan fördragets regler om fri rörlighet för tjänster och etablering endast är tillämpliga på företag och inte på enskilda som uppbär lön som anställd i mottagarlandet (se dom Petersen mot Finanzamt Ludwigshafen, C-544/11, EU:C:2013:124, punkt 31 samt dom Ritter-Coulais mot Finan- zamt Germersheim, C-152/03, EU:C:2006:123 punkt 19). För de senare är det fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare som är tillämp- liga. Av detta följer att det i EU-domstolens praxis rörande fri rörlighet för tjänster och etablering saknas domar som kan ge ledning när det gäl- ler att avgöra om en person som är anställd i annat land ska anses erbjuda en tjänst eller ska anses ha etablerat sig. Än så länge har, såvitt rege- ringen känner till, EU-domstolen inte heller uttalat sig rörande hur yrkes- kvalifikationsdirektivet ska tolkas i detta avseende. I avsaknad av sådana uttalanden är det regeringens uppfattning att det är EU-domstolens praxis rörande fri rörlighet för tjänster och företagsetablering som bör vara vägledande även vid bedömningen av om en enskild yrkesutövare som är anställd i Sverige inom ramen för yrkeskvalifikationsdirektivets bestäm- melser ska anses tillfälligt utföra tjänster eller anses vara etablerad. Skä- let för detta är att det är denna praxis som varit vägledande vid utform- ningen av artikel 5 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Om så inte skulle vara fallet skulle det dessutom innebära att yrkesutövare som kommer till Sverige för att utöva ett yrke som anställd skulle bedömas på andra grun- der än yrkesutövare som kommer hit som egna företagare. Ett sådant scenario är inte önskvärt.

Det kan också konstateras att EU-domstolens praxis rörande fri rörlig- het för tjänster och etablering inte alltid kan appliceras på ett anställ- ningsförhållande. Det finns t.ex. inget rättsfall som berör längden på ett anställningskontrakt eller vilken betydelse som ska läggas vid att det rör sig om en praktiktjänst, tillfällig anställning eller en tillsvidareanställ- ning.

EU-domstolen har även konstaterat att bestämmelserna i fördraget inte ger någon ledning när det gäller att rent abstrakt bestämma efter vilken tid eller över vilken frekvens som tillhandahållandet av en tjänst eller en viss typ av tjänster i en annan medlemsstat inte längre kan anses som tillhandahållandet av en tjänst (dom Schnitzer, C-215/01, EU:C:2003:662, punkt 31). Begreppet tjänster i fördragets mening kan

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44 till och med omfatta tjänster som tillandahålls under flera år (samma dom punkt 30). Dessutom har domstolen konstaterat att längden på perioden under vilken en tjänst tillhandahålls i ett annat land inte i sig kan vara avgörande för att fastställa om det är fördragets regler om fri rörlighet för tjänster eller etablering som ska tillämpas (se dom Kommission mot Portugal, C-171/02, EU:C:2004:270, punkt 27). I linje med dessa avgö- randen följer dessutom uttryckligen av artikel 5.2 andra stycket i yrkes- kvalifikationsdirektivet att bedömningen av om tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt ska bedömas från fall till fall. Det är därför inte möjligt att tillmötesgå de aktuella remissinstansernas önske- mål om fastställande av en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering.

Det finns däremot anledning att beröra delar av EU-domstolens praxis som kan vara vägledande för beslut i enskilda fall. Till att börja med står det klart att i de fall en medborgare från ett annat land stadigvarande bosätter sig i Sverige i syfte att tillhandahålla tjänster där under en obe- stämd tidsperiod, är fördragets regler om fri rörlighet för tjänster inte tillämpliga (se dom Udo Steymann mot Staatssecretaris van Justitie, C- 196/87, EU:C:1988:475, punkt 17). Enligt regeringens uppfattning skulle en tolkning av fallet rimligen kunna innebära att yrkesutövare som erhåller en tillsvidareanställning i Sverige ska anses ha etablerat sig i lan- det.

Motsatsvis bör en rimlig utgångspunkt vara att en yrkesutövare med en tidsbegränsad anställning ska anses tillfälligt utöva sitt yrke. Som Saco påpekat förekommer det dock på varandra följande tidsbegränsade anställningar under lång tid hos en och samma arbetsgivare, vilket får tas i beaktande i enskilda fall. När det gäller yrkesutövare som hyrs ut av bemanningsföretag etablerade i andra länder har EU-domstolen fastställt att det rör sig om tjänster i fördragets mening (se dom Webb, C-279/80, EU:C:1981:314, punkt 9). När det gäller bemanningsföretag avser rege- ringen att särskilt följa utvecklingen av EU-domstolens praxis. Även i övriga situationer blir det slutligen EU-domstolen som i sin uttolkning av EU-rätten får ge ledning i fråga om vad som utgör tillfällig yrkesutöv- ning respektive etablering.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att det inte entydigt går att dra en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering. Det finns därför skäl att noga följa den framtida tillämpningen av yrkeskvalifika- tionsdirektivet bestämmelser om tillfällig yrkesutövning.

Förhandsunderrättelse och förhandskontroll

För väktare och hälso- och sjukvårdspersonal som inte omfattas av auto- matiskt erkännande har Sverige sedan tidigare valt att utnyttja den möj- lighet till förhandskontroll som direktivet ger, vilket minskar risken för att yrkesutövare som har otillräckliga kvalifikationer utövar yrkena inom landet. Bestämmelserna finns i patientsäkerhetslagen (2010:659) respek- tive lagen (1974:191) om bevakningsföretag och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar. Enligt regeringens bedömning bör dessa möjligheter till förhandskontroll bestå, i syfte att värna den all- männa säkerheten och patientsäkerheten.

För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra en förhandskon- Prop. 2015/16:44 troll behöver de få vetskap om att en yrkesutövare har för avsikt att till-

fälligt utöva yrket i Sverige. Skyldigheten att på förhand underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt bör således kvarstå i fråga om väk- tare och hälso- och sjukvårdspersonal som omfattas av förhandskontroll.

Krav på förhandsunderrättelse finns, förutom för väktare och hälso- och sjukvårdspersonal, även för djurhälsopersonal och fastighetsmäklare.

Statens jordbruksverk och Sveriges lantbruksuniversitet framhåller att kravet på förhandsunderrättelse inom djurens hälso- och sjukvård bör gälla fortsatt. Fastighetsmäklarinspektionen och Mäklarsamfundet anser att förhandsunderrättelse även fortsatt bör gälla fastighetsmäklare. Rege- ringen ser inte anledning att ändra den nuvarande ordningen med för- handsunderrättelser för dessa yrken och delar därför bedömningen att kravet att djurhälsopersonal och fastighetsmäklare ska underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt att tillfälligt utöva yrket i Sverige bör gälla även fortsättningsvis.

I lagrådsremissen har det föreslagits att regleringen om förhands- kontroll och förhandsunderrättelse, som inte är generell utan avser vissa specifika yrken, alltjämt bör finnas i respektive sektorsförfattning som i fråga om dessa yrken kompletterar den nya lagens bestämmelse om till- fällig yrkesutövning. Lagrådet har dock ifrågasatt om det inte av 6 § i den nya lagen, där tillfällig yrkesutövning regleras, borde framgå att en ordning för förhandsunderrättelse eller förhandskontroll tillämpas vid tillfällig yrkesutövning i de fall det särskilt föreskrivs. Regeringen före- slår med anledning av Lagrådets synpunkt ett sådant tillägg i lagen, men föreslår att tillägget placeras i 7 §.

Reglering av mer detaljbetonade sektorsspecifika bestämmelser om förhandsunderrättelse och förhandskontroll bedöms kunna ske med stöd av bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet (se avsnitt 5).

9.2	Skollagens bestämmelser omfattar tillfällig
	yrkesutövning för lärare och förskollärare

Regeringens bedömning: Rätten att tillfälligt utöva lärar- och för-
skolläraryrket i Sverige framgår av skollagens nuvarande bestäm-
melser om undantag från kravet på legitimation. Skollagen behöver
därför inte ändras i detta avseende.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning i
det avseendet att rätten att tillfälligt utöva lärar- och förskolläraryrket bör
framgå av skollagen. Regeringen anser att sådana bestämmelser redan
finns i skollagen medan utredningen föreslår att 2 kap. 13 § skollagen
ändras så att det framgår att undervisning även får bedrivas av den som
tillfälligt utövar lärar- eller förskolläraryrket i Sverige i enlighet med den
nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Remissinstanserna: Statens skolverk anser att de tillfälliga anställ-
ningarna bör begränsas till det som står i skollagen om möjligheten att		63

Prop. 2015/16:44 bedriva undervisning högst ett läsår i taget. Skolverket avstyrker därför utredningens förslag om ett förtydligande i skollagen om möjligheten för den som tillfälligt tillhandahåller tjänster att bedriva undervisning.

Skälen för regeringens bedömning

Utgångspunkter för tillfällig yrkesutövning i skolan

Som framgår i avsnitt 9.1 ovan, innebär direktivet att en yrkesutövare som är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed utövar samma reglerade yrke i den staten har rätt att utöva yrket tillfälligt i Sverige. Rätten gäller även om yrket inte är reglerat i etable- ringsstaten, men då förutsätts att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de senaste tio åren. Den nya horisontella lagen föreslås, som nämns ovan, innehålla bestämmelser som tydliggör rätten till tillfällig yrkesutövning i Sverige. Den nya lagen kommer att gälla för samtliga reglerade yrken i Sverige, alltså även för lärare och förskollärare. För att uppfylla direkti- vet är regeringens utgångspunkt att krav på svensk lärarlegitimation inte kan ställas i fråga om tillfälliga yrkesutövare. Lärare och förskollärare med yrkeskvalifikationer från EES eller Schweiz som är etablerade i sitt hemland ska alltså tillfälligt kunna undervisa i svenska skolor utan att hindras av de krav på legitimation som annars gäller.

Skollagens bestämmelser om legitimation, behörighet och anställning

Enligt grundprincipen i 2 kap. 13 § skollagen (2010:800) får endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning bedriva undervisningen. Vissa undantag då en lärare eller förskollärare ändå får bedriva undervisning finns dock bl.a. i 2 kap. 17 och 18 §§ skollagen.

I 2 kap. 17 § anges att lärare som inte uppfyller kraven i 13 § trots det får bedriva annan undervisning på ett främmande språk än språkunder- visning, om de har en utländsk lärarutbildning som motsvarar en svensk lärarexamen och kompetens att undervisa på det främmande språket. En sådan lärare får även bedriva undervisning i fritidshem om läraren har en svensk eller utländsk högskoleutbildning som är avsedd för arbete som fritidspedagog eller motsvarande och undervisning i fristående skolor och fristående fritidshem med särskild pedagogisk inriktning. Vidare får förskollärare som inte uppfyller kraven i 2 kap. 13 § trots det bedriva undervisning i fristående förskolor med särskild pedagogisk inriktning.

I 2 kap. 18 § anges att om det inte finns någon att tillgå inom huvud- mannens organisation som uppfyller kraven enligt 2 kap. 13 § eller om det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller barnen, får en annan lärare eller förskollärare bedriva undervisningen. En sådan lärare eller förskollärare ska vara lämplig att bedriva undervisningen och i så stor utsträckning som möjligt ha en utbildning som motsvarar den utbildning som är behörighetsgivande

Enligt 2 kap. 20 § första stycket skollagen får endast den som har legi- timation anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tids- begränsning. Vidare följer det av 2 kap. 21 § skollagen att olegitimerade

lärare som ska användas för att bedriva undervisning enligt 2 kap. 18 § Prop. 2015/16:44 får anställas för högst ett år i sänder.

Skollagens bestämmelser medger tillfällig yrkesutövning

Utredningen har föreslagit en ändring i skollagen för att tydliggöra rätten till tillfällig yrkesutövning för lärare och förskollärare. Statens skolverk avstyrker förslaget i sitt remissvar och anser att de tillfälliga anställning- arna bör begränsas till det som står i skollagen om möjligheten att bed- riva undervisning högst ett läsår i taget. Regeringen delar bedömningen att skollagen inte behöver ändras. Däremot anser inte regeringen att skollagens bestämmelser innebär begränsningar att utöva yrket tillfälligt i förhållande till vad direktivet kräver.

Som angetts ovan, får endast den som har legitimation anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning. Vid tids- begränsade anställningar, som är den anställningsform som bör vara aktuell för tillfälliga yrkesutövare, finns det dock inte något som hindrar en arbetsgivare att välja att anställa en lärare utan svensk lärarlegitima- tion. Detta eftersom det inte framgår av 2 kap. 21 § att en legitimerad lärare ska prioriteras framför en olegitimerad.

Däremot ställs det i 2 kap. 18 § vissa krav som gäller för att huvud- mannen ska få använda läraren eller förskolläraren i undervisning. Dessa gäller oavsett i vilken stat yrkeskvalifikationerna är förvärvade. Som redogjorts för ovan, är ett första krav för att använda en olegitimerad lärare eller förskollärare att det inte finns någon att tillgå inom huvud- mannens organisation som uppfyller kraven enligt 2 kap. 13 § (dvs. legi- timation) eller att det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller barnen. Om det inte finns legitimerade och behöriga lärare inom huvudmannens organisation utgör inte 2 kap. 18 § något hinder mot att använda en tillfällig lärare eller förskollärare. När det gäller kravet på lämplighet är utgångspunkten att huvudmannen redan vid anställningen har bedömt att den tillfälliga läraren är lämplig för uppgiften. Lärare och förskollärare som är etablerade i sitt hemland får även anses uppfylla kravet på att den som anställs tillfälligt i så stor utsträckning som möjligt ska ha en utbildning som motsvarar den utbildning som är behörighetsgi- vande. En lärare eller förskollärare som har rätt att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige kan givetvis också ansöka om erkännande i syfte att få en svensk legitimation.

Även bestämmelserna i 2 kap. 17 § skollagen kan i vissa fall ge tillfäl- liga yrkesutövare möjlighet att bedriva undervisning om läraren har en utländsk högskoleutbildning som motsvarar en svensk lärarexamen, men bestämmelsen är begränsad till vissa specifika typer av undervisning.

Sammantaget finns det inga formella hinder mot att anställa en lärare eller förskollärare från EES eller Schweiz som avser att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige. Om huvudmannen väljer att anställa en sådan lärare eller förskollärare finns det, om förutsättningarna enligt 2 kap. 17 eller 18 §§ är uppfyllda, inte heller något som hindrar arbetsgivaren från att använda denne i undervisning.

Enligt regeringens bedömning framgår rätten att tillfälligt utöva lärar- och förskolläraryrket i Sverige alltså av skollagens nuvarande bestäm-

melser om undantag från kravet på legitimation. Mot bakgrund av vad

Prop. 2015/16:44 som beskrivits ovan anser regeringen därför att det för att uppfylla direk- tivets krav inte behövs någon ändring i skollagen vad avser lärare och förskollärare som har för avsikt att tillfälligt utöva respektive yrke i Sve- rige.

Bedömningen att tillfälliga lärare och förskollärare omfattas av undan- tagen från legitimationskravet i skollagen innebär att de även i övrigt kommer omfattas av samma bestämmelser i skollagen som andra lärare och förskollärare som får bedriva undervisning enligt dessa bestämmel- ser.

9.3Tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården och veterinäryrket

Regeringens förslag: Patientsäkerhetslagen ska ändras så att det möj- liggörs för tillfälliga yrkesutövare att använda svenska yrkestitlar i de fall detta följer av direktivet. Patientsäkerhetslagen ska även ändras så att tillfälliga yrkesutövare inte anges som en särskild grupp av hälso- och sjukvårdspersonal.

Regeringens bedömning: Systemet med tidsbegränsade legitima- tioner vid tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården bör övergångsvis behållas.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag och bedömning. Utredningens förslag omfattar inte sådana lagänd- ringar som möjliggör för tillfälliga yrkesutövare som förhandskontrol- leras att utöva yrket under svensk yrkestitel eller för läkare, tandläkare och sjuksköterskor att tillfälligt utöva yrket i Sverige under svensk specialisttitel. Utredningens förslag innebär vidare, till skillnad från regeringens, att systemet med tidsbegränsade legitimationer vid tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården avvecklas.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorian föreslås att regeringen ska få meddela föreskrifter om vilken yrkestitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. Förslaget innebär vidare att läkare, tandläkare och sjuksköterskor ska ha rätt att använda en specialisttitel även i de fall det framgår av särskilda föreskrifter. I promemorian föreslås också, till skill- nad från i regeringens förslag, ett ytterligare bemyndigande.

Remissinstanserna: När det gäller utredningens förslag är flera remissinstanser, däribland Sveriges lantbruksuniversitet, Privattandlä- karna, Svenska audionomföreningen, Tjänstemännens Centralorgani- sation och Sveriges Tandläkarförbund, kritiska till att det ska vara möj- ligt att tillfälligt vara verksam i Sverige utan att ha en svensk legitimat- ion. Folkhälsomyndigheten anser att samma krav ska gälla för tillfälliga tjänster som för tjänster som görs under en längre tid. SRAT och Sveriges Läkarförbund förordar den nuvarande lösningen med tidsbegränsad legitimation för tillfälliga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och Lärarnas ansvars- nämnd påtalar att yrkesutövare som tillfälligt utövar yrken i Sverige utan

legitimation inte kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder avse-	Prop. 2015/16:44
ende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet.
När det gäller promemorians förslag tillstyrker Sveriges läkarförbund,
Sveriges Tandläkarförbund och Sveriges Kommuner och Landsting de
föreslagna ändringarna i patientsäkerhetslagen. Kommerskollegium har
inga invändningar mot de ändringar som föreslås. Vårdförbundet accep-
terar att regleringen genomförs genom föreskrifter av regeringen. Social-
styrelsen avstyrker förslagen i denna del. Det föreslagna bemyndigandet
torde inte vara nödvändigt om de svenska bestämmelserna om förhands-
kontroll behålls. Myndigheten anser att det bör anges direkt i 4 kap. 8 §
patientsäkerhetslagen att yrkestiteln får användas även av den som har
rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket, alternativt att det inte
behöver göras någon ändring i paragrafen om möjligheten att utfärda
tidsbegränsade bevis om specialistkompetens behålls under en över-
gångstid. I fråga om specialistsjuksköterskor anför Socialstyrelsen att det
kan ifrågasättas om det är nödvändigt att använda sig av möjligheten till
förhandskontroll av denna grupp. Även Svensk sjuksköterskeförening
avstyrker förslagen i promemorian.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Användande av titlar
Enligt artikel 7.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska tillfällig yrkesut-
övning som huvudregel ske under den yrkestitel som används i yrkesut-
övarens etableringsstat. För de yrken som omfattas av bestämmelserna
om samordning av minimikraven för utbildning ska dock yrkesut-
övningen ske under den yrkestitel som används i den mottagande staten.
Utredningen har föreslagit ett tillägg i 4 kap. 5 § patientsäkerhetslagen
(2010:659) med innebörd att yrkestitlarna apotekare, barnmorska, läkare,
sjuksköterska och tandläkare får användas av den som har rätt att tillfäl-
ligt utöva yrket i Sverige. Till följd av regeringens bedömning att syste-
met med tidsbegränsade legitimationer för tillfälliga utövare av reglerade
yrken på hälso- och sjukvårdsområdet övergångsvis ska behållas (se
nedan) behöver dock paragrafen i nuläget inte ändras. Det följer av dess
nuvarande lydelse att den som har legitimation för yrket får använda
yrkestiteln. Bestämmelsen gäller samtliga legitimationsyrken på hälso-
och sjukvårdsområdet.
Därutöver följer av artikel 7.4 sjätte stycket i yrkeskvalifikationsdirek-
tivet att tillfälliga yrkesutövare, vars kvalifikationer har kontrollerats på
förhand, ska tillhandahålla sina tjänster under den mottagande medlems-
statens yrkestitel. Utredningens förslag innefattade inte användande av
yrkestitlar för personer vars kvalifikationer kan förhandskontrolleras. I
syfte att genomföra artikel 7.4 i direktivet på ett korrekt sätt föreslogs i
promemorian ett nytt bemyndigande med innebörd att regeringen får
meddela föreskrifter om vilken yrkestitel som ska användas av den som
har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. Regeringen anser dock att
sådana föreskrifter bör meddelas med stöd av det bemyndigande som
föreslås i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, se
avsnitt 5. Vidare bör, med stöd av det bemyndigande som föreslås i den
nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (se avsnitt 5), särskilda
föreskrifter meddelas om vilka specialisttitlar som ska användas av till-	67

Prop. 2015/16:44 fälliga yrkesutövare enligt vad som följer av artikel 7.3 och 7.4 i yrkes- kvalifikationsdirektivet. Följaktligen bör det framgå av 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen att läkares och tandläkares specialisttitlar får användas även i de fall det särskilt föreskrivs.

Enligt 4 kap. 9 § patientsäkerhetslagen får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen. Av förarbetena (prop. 2009/10:210 s. 204) framgår att med examen enligt bestämmelsen avses en specialist- sjuksköterskeexamen enligt högskoleförordningen (1993:100). Särskilda föreskrifter bör kunna meddelas om rätten att använda en skyddad speci- alisttitel för sjuksköterskor som inte har en sådan examen. Även dessa föreskrifter bör meddelas med stöd av det bemyndigande som föreslås i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Även av 4 kap. 9 § patientsäkerhetslagen bör det därför framgå att rätten att använda titeln specialistsjuksköterska inte är begränsad till de fall som avses i den paragrafen, utan får användas även i de fall det särskilt föreskrivs.

Läkares, tandläkares och sjuksköterskors specialisttitlar får anses utgöra yrkestitlar enligt direktivet. Enligt 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen ska en legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vida- reutbildning efter ansökan få bevis om specialistkompetens. En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan kompetens. Enligt 10 § samma kapitel prövar Socialstyrelsen ansökningar om bevis om specialistkompetens. Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning att bestämmelsen bör förtydligas på så sätt att det framgår att en specia- listtitel endast får användas av den som har ett bevis om specialistkom- petens.

Det följer av 3 kap. 4 § första stycket 2 lagen om verksamhet inom dju- rens hälso- och sjukvård (2009:302) och föreskrifter meddelande med stöd av den lagen, att den som tillfälligt utövar veterinäryrket i Sverige i enlighet med direktivet får använda sig av den svenska titeln. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 5 bör dock en följdändring göras så att bestämmelsen anpassas till att tillfälligt utövande nu ska regleras i den horisontella lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Tidsbegränsade legitimationer inom hälso- och sjukvården behålls

Flera remissinstanser anser att systemet med tidsbegränsade legitima- tioner inom hälso- och sjukvården även fortsatt bör finnas kvar för till- fälliga yrkesutövare. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anför att tillfälliga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården inte kommer att kunna stå under samma tillsyn och vara föremål för samma discipli- nära åtgärder som yrkesutövare med legitimation. För att sådana åtgärder ska kunna vidtas menar HSAN att det krävs ändringar i patientsäkerhet- slagen eller att systemet med tidsbegränsade legitimationer behålls.

När det gäller yrken inom hälso- och sjukvården bedömer regeringen att systemet med tidsbegränsade legitimationer vid tillfällig yrkesutöv- ning ska behållas övergångsvis. Skälen för att behålla systemet är att de tidsbegränsade legitimationerna i nuläget är det enda sättet att säkerställa att tillfälliga yrkesutövare står under samma tillsyn som etablerade

yrkesutövare. Eftersom åtgärder som begränsar yrkesutövandet är

kopplade till innehavet av en legitimation kan sådana åtgärder vidtas Prop. 2015/16:44 även mot tillfälliga yrkesutövare. Detta skulle i nuläget inte vara möjligt

utan tidsbegränsade legitimationer. Eftersom det rör yrken som vid felaktigt utförande kan medföra allvarliga konsekvenser för liv och hälsa bedömer regeringen att systemet med tidsbegränsade legitimationer bör behållas övergångsvis.

Regeringen vill dock understryka att det krävs förändringar i systemet med de tidsbegränsade legitimationerna för att så långt som möjligt upp- fylla direktivets krav på fri rörlighet för tillfälliga yrkesutövare. En förut- sättning är att en sådan yrkesutövare inte ska behöva vänta på att få en tidsbegränsad legitimation. Om en yrkesutövare har sådana yrkeskvali- fikationer som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning (se avsnitt 11.3) ska en tidsbegränsad legitimation utfärdas direkt när en förhandsunder- rättelse lämnats in. Någon prövning av yrkeskvalifikationerna får inte göras i de fallen. För övriga yrkesutövare som tillfälligt önskar utöva ett reglerat yrke på hälso- och sjukvårdsområdet ska den tidsbegränsade legitimationen utfärdas omedelbart efter att en förhandskontroll har skett i vederbörlig ordning. Regeringen bedömer att det kan krävas förord- ningsändringar för att säkerställa att tidsbegränsade legitimationer utfär- das utan minsta dröjsmål. Regeringen bedömer också att Socialstyrelsen kan behöva se över sina rutiner och föreskrifter i detta avseende.

Det är även viktigt att betona att de tidsbegränsade legitimationerna inom hälso- och sjukvården ska behållas endast övergångsvis. Det är regeringens avsikt att utreda hur systemet kan avvecklas.

Utredningen har föreslagit en ändring i 4 kap. 4 § patientsäkerhetslagen som slår fast att yrkesutövning får ske om en yrkesutövare med stöd av den nya lagen tillfälligt utövar ett yrke inom hälso- och sjukvården i Sverige. Till följd av regeringens bedömning att systemet med tidsbe- gränsade legitimationer för tillfälliga utövare som omfattas av den lagen ska behållas övergångsvis behöver dock paragrafen inte ändras eftersom det redan följer av dess nuvarande lydelse att den som har legitimation för yrket får utöva yrket.

I 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen anges vilka grupper som betraktas som hälso- och sjukvårdspersonal. Att systemet med tidsbegränsade legitimationer för tillfälliga utövare behålls övergångsvis innebär att tillfälliga yrkesutövare inte behöver listas särskilt eftersom de omfattas av den grupp som anges i första stycket 1, dvs. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården. Detta innebär att sjunde punkten 1 kap. 4 § första stycket patientsäkerhetslagen, som gäller tillfälliga yrkesutövare, inte behövs och därmed kan tas bort.

9.4Tillfällig yrkesutövning för taxiförare

Regeringens förslag: Taxitrafiklagen ska ändras så att rätten till till- fällig yrkesutövning för taxiförare framgår. I lagen ska det även göras följdändringar som innebär att tillsyn ska utövas över tillfälliga yrkes- utövare och att den som har rätt att utöva yrket tillfälligt, eller anlitar

Prop. 2015/16:44 en sådan yrkesutövare, inte kan dömas för brott mot 5 kap. 4 § taxitra- fiklagen.

Utredningens förslag: Utredningen anser att taxiförare utgör ett regle- rat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet. Utredningen har föreslagit en bestämmelse i förordning om rätten att tillfälligt utöva taxiföraryrket och en generell bestämmelse om tillsyn över tillfälliga yrkesutövare i den nya lagen om yrkeskvalifikationer.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen menar att det krävs ändringar i taxitrafiklagen (2012:211) om taxiförare tillfälligt ska kunna vara verk- samma i Sverige utan legitimation.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens upp- fattning att nuvarande reglering kring taxiyrket uppfyller definitionen av reglerat yrke i yrkeskvalifikationsdirektivet. Mot bakgrund av detta gör även regeringen samma bedömning som Transportstyrelsen och föreslår därför att taxitrafiklagen ändras så att rätten till tillfällig yrkesutövning framgår. Som framgår ovan kan medlemsstaterna, när det är fråga om etablering, kräva ett nationellt godkännande vilket inte är möjligt i fråga om tillfälligt yrkesutövande. När det gäller taxiförare innebär detta exempelvis att det inte är möjligt att ställa vandelskrav på taxiförare som tillfälligt utövar yrket i Sverige. Dock är det en förutsättning att en yrkesutövare som tillfälligt vill utöva yrket i Sverige lagligen utövar samma yrke i sitt ursprungsland.

Artikel 5.3 i direktivet innebär att tillfälliga yrkesutövare ska omfattas av samma tillsynsbestämmelser som de personer som utövar samma yrke i medlemsstaten. Taxitrafiklagens tillsynsparagraf behöver därför kom- pletteras med en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten även utövar tillsyn över att tillfälliga yrkesutövare uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

Till följd av att det införs en rätt att utöva yrket tillfälligt i Sverige, behöver också en följdändring göras i lagen som innebär att den som har rätt att utöva yrket tillfälligt, eller anlitar en sådan yrkesutövare, inte kan dömas för brott mot 5 kap. 4 § taxitrafiklagen.

	10	Innebörden av ett erkännande av yrkes-
		kvalifikationer

	Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att ett erkännande
	av yrkeskvalifikationer enligt lagens olika ordningar för erkännande
	ger yrkesutövaren rätt till tillträde till ett reglerat yrke som yrkesutöva-
	ren är behörig att utöva i en annan stat inom EES eller i Schweiz.
	Vidare ska det framgå att denna rätt innebär en rätt att utöva det yrket
	i Sverige på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina
	yrkeskvalifikationer här i landet.
	Ett erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ska ske genom
	beslut om erkännande eller genom beslut om utfärdande av ett europe-
70	iskt yrkeskort.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att innebörden av ett erkännande delvis upprepas i de bestämmelser där de olika erkännandeordningarna anges.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutet för språk och folkminnen, Sveriges läkarförbund, Svenska barnmorskeförbundet och Vårdförbundet tillstyrker förslaget.

Kommerskollegium anser, till skillnad från utredningen, att prövningen av yrkeskvalifikationerna, språket och vandel tillsammans utgör ett ”till- stånd att få utöva ett reglerat yrke” och att den enskilde ska erhålla ett beslut som innefattar alla dessa delar inom de tre månader som anges i artikel 51.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Transportstyrelsen lyfter frågan om hur gränsen dras mellan vad som är krav på yrkeskvalifika- tioner och vad som är andra krav. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag

Direktivet reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer, inte andra villkor

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att, genom att reglera erkän- nandet av utländska yrkeskvalifikationer, jämställa yrkesutövare som har förvärvat sina kvalifikationer i ett land med de yrkesutövare som har likvärdiga utländska kvalifikationer. Syftet är inte att generellt reglera rätten att utöva yrken.

I direktivet används genomgående formuleringen att ett erkännande av yrkeskvalifikationer ska ge yrkesutövaren tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare (se artikel 4.1, 13.1, 21.1, 21.3, 49a.1 och 49b.1 i yrkeskvalifikationsdirekti- vet).

Under förutsättning att yrkesregleringen klarar det s.k. inremarknads- testet (se artikel 59.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet) har medlemsstaterna alltjämt rätt att själva bestämma inte bara vilka yrken de ska reglera och vilka krav på yrkeskvalifikationer som ska ställas, utan även om det ska ställas andra krav än sådana som rör yrkeskvalifikationer för att få utöva yrket. Detta kan exempelvis gälla krav på tillstånd, legitimation, auktori- sation, god vandel eller viss ålder.

För många av de reglerade yrkena i Sverige finns också sådana andra krav, t.ex. rörande vandel. Det är alltså inte alltid tillräckligt att sökan- dens yrkeskvalifikationer erkänns som likvärdiga, utan för att få utöva yrket kan även andra krav behöva vara uppfyllda. Detsamma gäller för den som har beviljats ett yrkeskort som gäller för etablering i Sverige. Det som ömsesidigt ska erkännas enligt direktivet är dock endast kvalifi- kationerna, vilket anges i yrkeskvalifikationsdirektivet och även föreslås anges i den nya lagen.

Som tydliggjorts ovan ska ett erkännande av yrkeskvalifikationer ge yrkesutövaren tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare. Enligt regeringens mening är rätten att utöva yrket det första steget som uppnås genom erkännandet av yrkeskvalifikationer. För tillträde till yrket kan det dock även uppställas andra krav, t.ex. rörande vandel. Genom att yrkesutövaren har fått sina

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44 yrkeskvalifikationer erkända ställs personen, som nästa steg, inför dessa krav på samma villkor som landets egna medborgare.

Hur bedömningen av om övriga krav är uppfyllda ska ske regleras inte i direktivet, förutom i ett avseende. Genom ändringsdirektivet införs nämligen uttryckliga regler om medlemsländernas möjlighet att göra språkkontroller (se avsnitt 13). Sådana kontroller av om eventuella språk- krav är uppfyllda får endast ske efter det att ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer eller beslut om utfärdande av yrkeskort har fattats (se artikel 53.3 andra stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet). Dock ska en sådan kontroll göras före det att tillträde till ett yrke beviljas (jfr skäl 26 till ändringsdirektivet). För att sådana språkkontroller över huvud taget ska kunna ske behöver det därför enligt regeringens uppfattning göras en klar åtskillnad mellan erkännandet av kvalifikationerna och prövningen av om övriga förutsättningar för tillträde till yrket är upp- fyllda. Utan en sådan uppdelning av förfarandet kan språkkontroller aldrig genomföras på ett sätt som står i överensstämmelse med direktivet.

Mot denna bakgrund är det, trots vad Kommerskollegium har anfört, regeringens uppfattning att prövningen av sökandens yrkeskvalifika- tioner ska utgöra en fristående del av den prövning som ska göras av en behörig myndighet i ett ärende som avser tillträde till ett reglerat yrke i Sverige på grundval av utländska kvalifikationer. Vidare är det regering- ens uppfattning att den tidsfrist om tre månader som föreskrivs i arti- kel 51.3 avser prövningen av yrkeskvalifikationerna – tidsfristen är dock en fråga som avses regleras i förordning. När ett beslut om att de utländska kvalifikationerna motsvarar det som krävs av yrkesutövare med svenska kvalifikationer har fattats, ska den sökande därefter i alla avseenden behandlas som en sökande med svenska kvalifikationer. I de fall det ställs ytterligare krav för tillträde till ett yrke ska denna prövning alltså ske enligt det förfarande som gäller för sökande med svenska kvali- fikationer, dvs. enligt respektive sektorsförfattning. Detsamma gäller den slutliga handläggningen av ett legitimations- eller auktorisationsärende.

Det faktum att det tydliggörs att prövningen av yrkeskvalifikationer utgör en fristående del av prövningen i legitimationsärenden och lik- nande innebär dock inte någon ändring av myndigheternas möjligheter att ta ut avgifter för dessa ärenden. Som framgår av avsnitt 20 avser dock regeringen att se över frågan om avgifter för myndighetsuppgifter som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Ett erkännande avser tillträde till jämförbar verksamhet

Enligt artikel 4.2 i direktivet förutsätter tillämpningen av bestämmelserna om erkännande av yrkeskvalifikationer att det rör sig om jämförbara verksamheter. Rätten till tillträde till ett svenskt yrke är därmed beroende av om det yrke som har utövats i hemlandet är jämförbart med det svenska yrket. Det är alltså inte avgörande vilken yrkestitel som används i Sverige respektive i den andra staten. I stället är det innehållet i den faktiska yrkesverksamheten som ska bedömas och jämföras.

Prop. 2015/16:44

11 Etablering

11.1Erkännande enligt den generella ordningen

Regeringens förslag: Det ska anges i den nya lagen att en yrkes- utövares yrkeskvalifikationer ska erkännas under två förutsättningar: dels att yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium, dels att yrket är reglerat i den staten.

Yrkesutövarens yrkeskvalifikationer ska även erkännas under förutsättning dels att yrkesutövaren har utövat yrket på heltid under ett år, eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten, dels att yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer från en annan stat inom EES eller Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten. Kravet på yrkes- erfarenhet får dock inte ställas som en förutsättning för ett erkännande om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

Erkännandet ska förutsätta en bedömning av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer som, i de fall det särskilt kommer att föreskrivas, ska kunna medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Denna s.k. generella ordning för erkännande av yrkeskvalifikationer ska gälla för alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande i den nya lagen, och för de yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för någon annan form av erkännande enligt denna lag.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Fastighetsmäklarinspektionen och Socialstyrelsen tillstyrker uttryckligen förslaget. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan invändning. Socialstyrelsen anser att det i den horisontella lagen eller förordningen bör förtydligas att ett erkännande av yrkeskvalifika- tioner förvärvade i tredjeland som erkänts av en stat inom EES eller i Schweiz ska prövas enligt den generella ordningen.

Skälen för regeringens förslag: Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer regleras i artikel 10–13 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Av artikel 10 i direktivet följer att den generella ordningen är tillämplig på alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande. Den generella ordningen gäller även när yrkesutövaren inte uppfyller vissa i artikeln angivna villkor som gäller för andra ordningar för erkännande. Den generella ordningen kan alltså under vissa förutsättningar bli tillämplig för samtliga i Sverige reglerade yrken. När

Prop. 2015/16:44 den generella ordningen för erkännande kan bli tillämplig bör framgå av den nya lagen.

Vidare bör de grundläggande förutsättningarna för rätt till etablering i Sverige enligt den generella ordningen, enligt regeringens mening, framgå av den horisontella lagen. Dessa förutsättningar, som framgår av artikel 13 i direktivet, skiljer sig åt beroende på om yrkesutövaren har förvärvat yrkeskvalifikationerna i en stat där yrket är reglerat eller i en stat där yrket inte är reglerat. De grundläggande förutsättningarna för erkännande i båda dessa situationer bör anges i lagen.

Enligt direktivet får ett erkännande i vissa fall villkoras av att yrkes- utövaren genomgår en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov (artikel 14). Vidare innebär direktivet att ett erkännande under vissa förutsättningar får begränsas till att avse en del av yrket, s.k. partiellt tillträde (artikel 4f). Direktivet innehåller även bestämmelser om undan- tag från rätten till ett erkännande vid för låg nivå på yrkeskvalifika- tionerna (artikel 13.4). Dessa bestämmelser är dock på sådan detaljnivå att de inte bör regleras på lagnivå. I dessa delar bör direktivet i stället genomföras i förordning med stöd av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (se avsnitt 5). Det bör dock redan av den nya lagen framgå att ett erkännande enligt den generella ordningen förutsätter en bedömning av yrkesutövarens yrkes- kvalifikationer, som i de fall det särskilt kommer att föreskrivas, kan medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Socialstyrelsen har framfört ett önskemål om ett förtydligande rörande att ett erkännande av yrkeskvalifikationer förvärvade i tredjeland, som erkänts av en stat inom EES eller i Schweiz, ska prövas enligt den generella ordningen. Regeringen anser att detta kommer att framgå med tillräcklig tydlighet av den nya lagen.

	11.2	Automatiskt erkännande vid samordnade krav
		på yrkeserfarenhet

	Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att om ett yrke är
	reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av
	allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller
	utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till
	yrkeskvalifikationsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet
	som innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller
	i Schweiz erkännas automatiskt.

	Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Ingen remissinstans har lämnat synpunkter på
	förslaget att rätten till automatsikt erkännande ska framgå av lagen.
	Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) är dock kritisk till den del av
	förslaget som rör föreskrifter i fråga om erkännande av yrkeserfarenhet.
	Skälen för regeringens förslag: Automatiskt erkännande vid
	samordnade krav på yrkeserfarenhet regleras i artikel 16–19 i yrkeskvali-
74	fikationsdirektivet.

Om det för vissa verksamheter inom hantverk, industri och handel	Prop. 2015/16:44
krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art
omfattas dessa, på de villkor som anges i artikel 17–19 i direktivet, av

automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Genom att villkoren anges i direktivet har alltså medlemsstaterna samordnat kraven på yrkes- erfarenhet. De verksamheter som avses anges i bilaga IV till direktivet. Ett automatiskt erkännande innebär att det, till skillnad från ett erkännande enligt den generella ordningen, inte sker någon bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifika- tioner.

Av de yrken som listas i bilaga IV i direktivet finns det i nuläget inget yrke där det i Sverige enbart ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art. Exempelvis finns under förteckning III i bilaga IV bestämmelser med ursprung i direktiv 82/470/EEG (Council Directive 82/470/EEC of 29 June 1982 on measures to facilitate the effective exercise of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in certain services incidental to transport and travel agencies [ISIC Group 718] and in storage and warehousing [ISIC Group 720]) vilka har samordnats. En punkt avser att utföra teknisk kontroll av motorfordon, vilket besiktningstekniker eventuellt skulle kunna omfattas av. Det aktuella direktivet tar dock sikte på egenföretagare och i Sverige krävs det dessutom formell kompetens för att bli behörig besiktnings- tekniker. Eftersom det för att få utöva detta yrke alltså inte är tillräckligt att uppfylla direktivets krav på yrkeserfarenhet, utan det även ställs andra krav för tillträde till yrket, kan ett erkännande inte ske enligt ordningen för erkännande av yrkeserfarenhet, utan kvalifikationerna får erkännas enligt den generella ordningen.

Regeringen bedömer därför att det i dagsläget inte föreligger något reglerat yrke i Sverige för vilket ordningen för automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet ska tillämpas. Därmed saknas det anledning att i nuläget vidta några närmare genomförandeåtgärder avseende artikel 17– 19 i direktivet. Detta bör också vara i linje med vad MYH har framfört. Den allmänna rätten till automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet, som anges i artikel 16, bör emellertid genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen, så att lagen täcker alla de ordningar för erkännande som föreskrivs i direktivet.

För det fall ett yrke i Sverige framöver regleras genom att krav ställs på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art kan nödvändiga genomförandeåtgärder ske på lägre normnivå med stöd av det bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs. En sådan reglering bör då lämpligen införas i sektorsregleringen för det yrke som blir aktuellt.

Prop. 2015/16:44

11.3Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordning av minimikraven för utbildning

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att en yrkes- utövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialisttandläkare eller veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen och lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag, men anger inte uttryckligen att specialistläkare och specialisttandläkare omfattas av bestämmelserna.

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Socialstyrelsen anser att även specialisttandläkare och specialistläkare ska ingå i uppräkningen eftersom de omfattas av automatiskt erkännande. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) anser att det inte går att utgå från att utbildningarna för veterinärer i andra länder uppfyller direktivets minimikrav och menar att detta är något som Jordbruksverket borde kontrollera innan ett automatiskt erkännande beviljas. Flera lärosäten, däribland Göteborgs universitet och Högskolan i Kristianstad, har principiella invändningar och motsätter sig att utbildningar detaljregleras på överstatlig nivå.

Skälen för regeringens förslag

Yrken som omfattas av automatiskt erkännande

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning regleras i artikel 21 och i bilaga V till yrkeskvalifikations- direktivet.

Enligt direktivet ska medlemsstaterna automatiskt erkänna bevis på formella kvalifikationer att utöva yrkena läkare, specialistläkare, sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt, om yrkesutövarens examensbevis och eventuella ytterligare behörighetsbevis återfinns i den uppräkning av nationella examina som finns i direktivets bilaga V. Ett automatiskt erkännande innebär att det – till skillnad från ett erkännande enligt den generella ordningen – inte sker någon bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifika- tioner, utan att examensbeviset i sig ger rätt att utöva yrket i alla medlemsstater där yrket är reglerat, på samma villkor som de som har förvärvat sina kvalifikationer i den mottagande medlemsstaten.

Automatiskt erkännande av veterinärexamina regleras i dag i Jordbruksverkets föreskrifter, se Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörigheter för djurhälsopersonal. Automatiskt erkännande av examina på hälso- och sjukvårdsområdet

regleras i dag i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården. Arkitekt utgör inte ett reglerat yrke i Sverige och något behov av regler om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer från andra länder i fråga om detta yrke finns därmed inte.

Utredningen har valt att inte ta med specialistläkare och specialist- tandläkare i sitt förslag till uppräkning över vilka yrken som omfattas av det automatiska erkännandet. Skälen för detta framgår inte, men troligen har dessa specialiseringar ansetts ingå i yrkena läkare respektive tand- läkare. Regeringen delar dock Socialstyrelsens uppfattning att det uttryckligen bör framgå av det svenska genomförandet att även specialiseringarna ingår bland de yrken som erkänns automatiskt. Detta ändrar inget i sak jämfört med utredningens förslag, men tydliggör bestämmelsens tillämpningsområde.

Horisontell reglering och sektorsreglering

De yrken som berörs av det automatiska erkännandet är i många fall sådana där rörligheten över gränserna är omfattande. Vidare är reglerna som styr erkännandet av kvalifikationer inom dessa yrken en central del av direktivet. De utbildningar som samordnats genom direktivet berör dock för Sveriges del endast två sektorer, hälso- och sjukvården och djurens hälso- och sjukvård, och det finns därför inte anledning att ta in de materiella bestämmelserna om automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning i den horisontella lag- stiftningen. Vilka utländska examina som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande bör därför även i fortsättningen anges i Socialstyrelsens respektive Jordbruksverkets föreskrifter.

I formell mening bör dock den nya lagen även gälla för automatiska erkännanden. Med detta i åtanke, samt för att underlätta för tillämparen, bör den horisontella lagen ange att yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialisttandläkare eller veterinär ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659) och lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

En följd av att den nya lagen ska gälla även vid prövningen av en ansökan som omfattas av den automatiska ordningen är att den nya förordningens förfarandebestämmelser blir tillämpliga.

Enligt direktivet är det de enskilda medlemsstaterna som ansvarar för att deras utbildningar uppfyller direktivets krav samt att anmäla vilka examina som ska föras in i bilaga V i direktivet. Precis som SLU anger sker det ingen förhandskontroll av de utbildningar som medlemsstaterna anmäler. Att så är fallet innebär emellertid, enligt regeringens upp- fattning, inte att en behörig myndighet i ett enskilt fall kan frångå direktivets ordning för automatiskt erkännande. Medlemsstaterna har dock givetvis en skyldighet att se till att de utbildningar som anmäls uppfyller direktivets krav och kan, om så befaras inte vara fallet, bli föremål för ett överträdelseärende.

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44	11.4	Automatiskt erkännande vid gemensamma
		utbildningsprinciper

	Regeringens förslag: Det ska framgå av den nya lagen att om Euro-
	peiska kommissionen beslutar om gemensamma utbildningsramar
	eller utbildningsprov som Sverige omfattas av, ska en yrkesutövares
	kvalifikationer erkännas automatiskt. Detta ska ske under förutsättning
	att yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvär-
	vats på grundval av en gemensam utbildningsram eller att yr-
	keskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i
	Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov.

	Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några syn-
	punkter på förslaget eller något att invända mot detta. Uppsala univer-
	sitet tillstyrker förslaget, men påpekar att det, för möjligheten att undanta
	ett yrke från att omfattas av en gemensam utbildningsram eller gemen-
	samma utbildningsprinciper, är av avgörande betydelse att information
	tidigt når de myndigheter som kontrollerar yrket. Karolinska institutet
	menar att det inte framgår vilka konsekvenser förslaget har för högskole-
	sektorn. Naturvetarna anser att utbildningsfrågor bäst hanteras nationellt
	och att direktivets villkor för en gemensam utbildningsram är otillräck-
	liga. Naturvetarna understryker därför vikten av att behålla möjligheten
	till undantag för införandet av nya utbildningsramar, särskilt i de fall
	folkhälso- eller miljöskyddsaspekter berörs. Svenska barnmorskeförbun-
	det befarar att processen med att ta fram gemensamma utbildningsramar
	kan bli långdragen.
	Skälen för regeringens förslag
	Direktivets bestämmelser
	Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprin-
	ciper regleras i artikel 49a och 49b i direktivet. Bestämmelserna är nya
	och har inte tidigare haft någon motsvarighet i det ursprungliga direkti-
	vet. Direktivet föreskriver att sådana minimikrav för kunskaper, färdig-
	heter och kompetenser som behövs för att kunna utöva ett specifikt yrke
	ska kunna fastställas genom delegerade akter, s.k. gemensamma utbild-
	ningsramar, som deltagande medlemsländer ska kunna lägga till grund
	för automatiskt erkännande. På motsvarande sätt kan ett gemensamt
	utbildningsprov fastställas, och en sökande med godkänt resultat ska
	automatiskt erkännas för yrket på samma villkor som innehavare av
	kvalifikationer uppnådda i medlemsstaten i fråga. De gemensamma
	utbildningsramarna och de gemensamma utbildnings-proven kallas
	sammantaget för gemensamma utbildningsprinciper. Europeiska kom-
	missionen har vidare befogenhet att i genomförandeakt bl.a. föreskriva
	hur ofta gemensamma utbildningsprov ska anordnas under ett kalenderår.
	Enligt artikel 49a och 49b finns det vissa möjligheter för en stat att un-
	dantas från skyldigheten att införa gemensamma utbildningsramar och
	gemensamma utbildningsprov och därmed undantas från kravet att auto-
78	matiskt erkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats i enlighet med dessa

utbildningsprinciper. En medlemsstat ska, för det fall den anser att något Prop. 2015/16:44 av villkoren för att undantas är uppfyllt, meddela kommissionen detta

inom sex månader efter att den delegerade akten har beslutats.

Metod för genomförandet

Det saknas ännu delegerade akter som fastställer gemensamma utbild- ningsramar eller gemensamma utbildningsprov och det är för närvarande inte känt inom vilka områden Europeiska kommissionen har för avsikt att föreslå att gemensamma utbildningsprinciper införs. För ett fullständigt genomförande av yrkeskvalifikationsdirektivet krävs dock att direktivets grundläggande artiklar rörande automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper genomförs i nationell rätt redan nu. Avsaknaden av de delegerade akterna för med sig att detta genomförande behöver villkoras med att det automatiska erkännandet endast ska til- lämpas i de fall kommissionen har antagit en delegerad akt och endast om Sverige omfattas av denna.

I avsaknad av delegerade akter för bestämda yrken går det inte att i nuläget genomföra direktivet i denna del i sektorslagstiftningen. Som angetts i avsnitt 5 är också tanken att den nya horisontella lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska täcka alla de ordningar för erkän- nande som föreskrivs i direktivet. Det bör därför framgå av den nya lagen att om kommissionen beslutar om gemensamma utbildningsramar eller utbildningsprov som Sverige omfattas av ska en yrkesutövares kvalifi- kationer erkännas automatiskt, om yrkesutövaren har ett bevis på yrkes- kvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbild- ningsram eller om yrkeskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov.

I den mån de delegerade akter och genomförandeakter som avses antas av kommissionen kräver ett genomförande från svensk sida, bör genom- förandet ske med stöd av det bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare före- skrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet (se avsnitt 5).

Eftersom det närmare innehållet i de delegerade akterna och genom- förandeakterna ännu inte är känt är det för tidigt att uttala sig om huruvida Sverige kommer vilja utnyttja möjligheten till undantag. Om Sverige önskar utnyttja möjligheten till undantag är det dock viktigt att säkerställa att de närmare förfaranderegler för detta, som framgår av direktivet, efterlevs.

Prop. 2015/16:44

12Fortbildning för de hälso- och sjukvårds- yrken som omfattas av automatiskt erkännande och för veterinärer

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bemyn- diganden för Socialstyrelsen och Jordbruksverket att meddela före- skrifter om fortbildning för apotekare, barnmorskor, läkare, sjuk- sköterskor, tandläkare och veterinärer.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår, till skillnad från rege- ringen, att det införs bemyndiganden i patientsäkerhetslagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), lagen (2009:302) om verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård och förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård som gör det möjligt för Socialstyrelsen och Jordbruksverket att meddela föreskrifter om fortbild- ning för apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och veterinärer.

Remissinstanserna: Många av de remissinstanser som uttalat sig i frå- gan om fortbildning ställer sig positiva till utredningens förslag. Svenska läkaresällskapet anför att fortbildning är en central fråga för patient- säkerhet och för den fortsatta utvecklingen av hälso- och sjukvården samt avgörande för den enskildes yrkesutövning. Sveriges läkarförbund fram- håller att de svenska läkarnas deltagande i fortbildning har minskat kraf- tigt under den senaste tioårsperioden.

Sveriges läkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund och Svensk sjuk- sköterskeförening anför att föreskrifterna bör beskriva både yrkesut- övarens och arbetsgivarens eller huvudmannens ansvar för fortbildning. Enligt Saco förefaller det märkligt att, som utredningen föreslår, lägga fortbildningsansvaret på den enskilde. Föreskrifterna bör i stället riktas till arbetsgivarna. Naturvetarna och Vårdförbundet har liknande syn- punkter. Svenska läkaresällskapet menar att utformningen av föreskrif- terna är en komplex och omfattande fråga som måste ha en bred förank- ring hos professionen. Flera lärosäten, bl.a. Göteborgs universitet och

Linköpings universitet samt Svensk sjuksköterskeförening framhåller behovet av att de behöriga myndigheterna samverkar med lärosätena. Flera remissinstanser, bl.a. Malmö högskola, Saco och SRAT, anser att föreskrifter om fortbildning bör tas fram som gäller samtliga legitimat- ionsyrken inom hälso- och sjukvården.

Sveriges Kommuner och Landsting framhåller behovet av att utreda eventuella kostnader för kommuner och landsting liksom påverkan på det kommunala självstyret.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ser mycket positivt på att med- lemsstaterna får ett tydliggjort ansvar för fortbildning särskilt för de yr- kesgrupper som omfattas av det automatiska erkännandet. SLU vänder

sig dock mot skrivningen angående fortbildning i utredningen och för-

ordningstexten därför att den inte återger detsamma som i direktivet. I Prop. 2015/16:44 direktivet anges att medlemsstaterna ska främja fortbildning och yrkes-

utveckling. Skrivningen i direktivet innefattar till skillnad från skriv- ningen i utredningen ett visst mått av ansvar för att underlätta för yrkes- utövarna att få tillgång till samt möjlighet och motivation att utnyttja sådan utbildning.

Stockholms läns landsting anför att kompetensutveckling innebär en utveckling av både kunskap, färdigheter och förmåga, vilket sker genom insatser i form av skolmässig utbildning, kurser och erfarenhetsutbyte liksom genom kontinuerligt lärande i det dagliga arbetet.

Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att direktivets krav på fortbildning kräver ytterligare reglering. Myndighetens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete ställer redan i dag krav på att verksamheterna har ett sys- tematiskt kvalitetsarbete för personalens behov av vidareutbildning. Jordbruksverket avstyrker förslaget att ha föreskrifter om fortbildning och ifrågasätter vad dessa i så fall skulle innehålla. Verket ser det som både svårt och olämpligt att i detalj reglera hur veterinärer ska upprätt- hålla sin kompetens. Jordbruksverket ser också svårigheter med att kon- trollera efterlevnaden av sådana föreskriftskrav.

Skälen för regeringens bedömning

Direktivets bestämmelse om fortbildning

Enligt artikel 22 b i direktivet ska medlemsstaterna, i enlighet med varje medlemsstats specifika förfaranden, genom att uppmuntra fortbildning, säkerställa att yrkesutövare som omfattas av direktivets bestämmelser om automatiskt erkännande på grundval av samordnade minimikrav för utbildning kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så att yrkesinsatsen bibehålls på säker och effektiv nivå och för att hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket. Artikeln gäller alltså yrkena läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård, tandläkare, specialisttandläkare, barnmorska, apotekare, veterinär och arkitekt. Fortbildningsinsatserna bör omfatta tekniska, vetenskapliga, rättsliga och etiska framsteg inom respektive yrke (jfr skäl 15 i ändrings- direktivet). Artikel 22 b är ny och har inte någon motsvarighet i det ur- sprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. De åtgärder som vidtas ska enligt samma artikel anmälas till kommissionen senast den 18 januari 2016. Vidare ska medlemsländernas samordnare enligt artikel 56.4 d kontinuerligt utbyta information och bästa praxis för att optimera kom- petensutvecklingen.

Utredningens förslag

Utredningen påpekar att det är ovidkommande för bedömningen av en yrkesutövares rätt att utöva yrket i vilken utsträckning yrkesutövaren faktiskt har uppdaterat sina kunskaper, färdigheter och kompetenser kontinuerligt efter fullgjord utbildning. Det är upp till medlemsländerna att, i enlighet med de specifika förfaranden som gäller i respektive land, säkerställa att det finns förutsättningar att fortbilda sig. Enligt utred-

ningen är det inte tillräckligt för att uppfylla direktivets krav att över-

Prop. 2015/16:44 lämna till arbetsmarknadens parter att, i enlighet med den svenska modellen, närmare reglera krav på fortbildning i kollektivavtal tillämp- liga för respektive yrkesgrupp. För att samtliga yrkesutövare ska omfat- tas oavsett verksamhetsform bör, enligt utredningen, dessutom Social- styrelsen och Jordbruksverket bemyndigas att meddela föreskrifter som säkerställer att de berörda yrkesgrupperna kontinuerligt och på ett struk- turerat sätt kan tillgodogöra sig bl.a. nya rön genom kompetensutveckl- ing.

Hälso- och sjukvårdspersonal

För att få bedriva hälso- och sjukvård i Sverige finns övergripande krav på verksamheten på så sätt att det ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges (2 e § hälso- och sjukvårdslagen [1982:763]). Med god vård avses bl.a. att den är av god kvalitet och med en god hygienisk standard och att den tillgodoser patientens behov av trygghet i vården och behandlingen (2 a §). Därut- över anges i 31 § samma lag att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Motsvarande reglering finns i 3, 4 a och 16 §§ tandvårdslagen (1985:125). I 3 kap. patientsäkerhets- lagen finns bestämmelser om vårdgivares skyldighet att bedriva ett sys- tematiskt patientsäkerhetsarbete, vilket bl.a. innebär att planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen respektive tandvårdslagen upprätthålls (3 kap. 1 §). Enligt förarbetena innebär detta bl.a. att tillse att de som arbetar i verksamheten har rätt kompetens för sina arbetsuppgifter och att de i övrigt fullgör sina åligganden på ett korrekt sätt. I detta ligger också ett ansvar för att se till att eventuella brister i kunskap eller kompetens hos personalen åtgärdas genom lämplig fortbildning (prop. 2009/10:210

s.90).

Enligt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen ska hälso- och sjukvårds-

personalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienter ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Av 2 § samma kapitel följer att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen själv bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter, vilket dock inte innebär någon inskränkning i vårdgivarens ansvar enligt lagen eller annan författning. Enligt 4 § är hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls. Personalen ska i detta syfte till vårdgivaren rapportera risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada.

Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om led- ningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9). Enligt 3 kap. 1 § ska vårdgivaren ansvara för att det finns ett ledningssystem för verksamheten, vilket ska användas för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Med kvalitet avses enligt 2 kap. 1 § att en verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter om bl.a. hälso- och sjukvård och beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. Av föreskrifterna följer bl.a. att vårdgivaren med stöd av ledningssyste-

met ska planera, leda, kontrollera, följa upp, utvärdera och förbättra

verksamheten samt på olika sätt systematiskt och fortlöpande utveckla Prop. 2015/16:44 och säkra verksamhetens kvalitet. Av Socialstyrelsens handbok för til-

lämpningen av SOSFS 2011:9 framgår att för att den som bedriver verk- samheten ska kunna utveckla och säkra kvaliteten behöver denne planera för personalförsörjning och kompetensutveckling.

Enligt 3 § Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:9) om detalj-
handel vid öppenvårdsapotek ska öppenvårdsapotek ha personal som till
antal och kompetens säkerställer en god kvalitet och säkerhet vid bedri-
vandet av verksamheten. I 26 § anges att apotekets egenkontrollprogram
bl.a. ska innehålla kompetensutvecklingsplaner för personalen.
Patientsäkerhetslagen innehåller även bestämmelser som möjliggör för
tillsynsmyndigheten att vidta åtgärder både mot vårdgivare som inte
fullgör sin skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete
och mot hälso- och sjukvårdspersonal som exempelvis visat sig oskick-
liga i sin yrkesutövning.
Veterinärer
I 2 kap. 1 § 1 lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och
sjukvård föreskrivs att den som tillhör djurhälsopersonalen, där veterinä-
rer ingår, ska fullgöra sina arbetsuppgifter i överensstämmelse med ve-
tenskap och beprövad erfarenhet. Detta innebär att den som tillhör djur-
hälsopersonalen ska beakta både det vetenskapliga underlaget och den
kliniska erfarenheten av metoden i fråga. För att kunna fullgöra skyldig-
heten krävs bl.a. att yrkesutövaren fortlöpande upprätthåller och kom-
pletterar sina kunskaper och färdigheter genom exempelvis fortbildning
(se prop. 2008/09:94 s. 59).
Det finns också i 2 kap. 2 § lagen om verksamhet inom djurens hälso-
och sjukvård en skyldighet för djurhälsopersonal att enbart få fullgöra
uppgifter som han eller hon har kompetens för. Med kompetens avses
både formell kompetens, som följer av den yrkesverksammes utbildning,
och reell kompetens, dvs. kunskap för att i praktiken kunna utföra en
arbetsuppgift (se prop. 2008/09:94 s. 59 f.).
Genom 2 kap. 5 § 2 lagen om verksamhet inom djurens hälso- och
sjukvård och 2 kap. 2 § 2 förordningen (2009:1386) om verksamhet inom
djurens hälso- och sjukvård bemyndigas också Jordbruksverket att med-
dela föreskrifter om de övriga skyldigheter för djurhälsopersonal som
behövs för en god och säker vård.
I nämnda lag finns bestämmelser som ger tillsynsmyndigheten rätt att
meddela förelägganden mot yrkesutövare som inte fullgör sina skyldig-
heter enligt lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Yrkesutövaren kan också i vissa fall åläggas disciplinpåföljd.
Regeringens överväganden
Enligt regeringens mening är det viktigt, inte minst ur patientsäkerhets-
synpunkt, att hälso- och sjukvårdspersonalen kontinuerligt uppdaterar sin
kompetens och håller sig à jour med utvecklingen inom sitt yrke. På
hälso- och sjukvårdsområdet finns det ett omfattande regelverk som
innebär att vårdgivare och arbetsgivare ska utveckla och säkra kvaliteten
i verksamheten. Att möjliggöra för personalen att fortbilda sig är en
självklar del i detta arbete. Även yrkesutövaren har ett ansvar för att	83
	83

Prop. 2015/16:44 upprätthålla sin kompetens och följa med utvecklingen inom yrket. Kompetensutveckling kan ske både genom utbildning och kurser och genom lärande i det dagliga arbetet.

Det finns också bestämmelser som innebär en skyldighet för djurhälso- personal att kontinuerligt upprätthålla sin kompetens. Liksom personalen inom humansjukvården kan veterinärer fortbilda sig på många olika sätt, t.ex. genom att på egen hand ta del av nya forskningresultat, och inte enbart genom deltagande i organiserad utbildning.

Direktivet kräver att medlemsstaterna uppmuntrar fortbildning och på så sätt säkerställer att berörda yrkesutövare kan uppdatera sina kun- skaper, färdigheter och kompetenser. Regeringen instämmer dock i

Socialstyrelsens och Jordbruksverkets bedömning att det inte är nöd- vändigt, och heller inte lämpligt, med ytterligare och mer detaljerad reglering av krav på fortbildning. Det väsentliga är att den yrkesverk- samme faktiskt kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompeten- ser, inte hur detta sker. Regeringen gör därmed bedömningen att både berörd hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer redan i dag har möjlighet till fortbildning i den omfattning som krävs för att de ska kunna hålla sig à jour med utvecklingen inom sitt yrke. Några ytterligare åtgärder i syfte att uppmuntra fortbildning är därför inte nödvändiga för att kraven i artikel 22 b ska anses uppfyllda.

Artikel 22 b gäller även det i Sverige oreglerade yrket arkitekt. Rege- ringen delar utredningens bedömning att det, mot bakgrund av att yrket som sådant är oreglerat, inte finns skäl för en reglering av arkitekternas fortbildning.

13 Kunskaper i svenska språket

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att yrkesutövarens kunskaper i svenska språket, vid bedömningen av om en yrkesutö- vares yrkeskvalifikationer ska erkännas, endast får beaktas om kun- skaperna utgör en del av yrkeskvalifikationerna. Kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna får, om inte annat särskilt föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket re- gleras, endast kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utföras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen uttrycker rekvisitet för när en kontroll av språkkunskaper får genomföras något annorlunda jämfört med lydelsen i direktivet. Rege- ringen föreslår dock att rekvisitet i lagen formuleras på samma sätt som i direktivet. Av utredningens lagförslag framgår inte att vad som anges i lagen om språkkontroller gäller om inte annat föreskrivs. Däremot inne- håller utredningens förslag ett bemyndigande att meddela föreskrifter om

språkkontroller.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker för- slaget eller lämnar det utan invändning. Detta gäller bl.a. Fastighets- mäklarinspektionen, Malmö högskola, Arbetsförmedlingen, Stockholms läns landsting, Privattandläkarna, Svenska audionomföreningen, Natur- vetarna, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, SRAT, Sveriges Tand- läkarförbund, Institutet för språk och folkminnen, Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet och Sveriges ingenjörer.

Kammarrätten i Sundsvall och Kommerskollegium ifrågasätter om rek- visitet ”av särskild anledning i det enskilda fallet” inte är mer långtgå- ende än direktivets rekvisit enligt vilket språkkontroller får utföras om

”det finns allvarliga och konkreta tvivel”.

Socialstyrelsen påtalar att det med nuvarande reglering ställs olika språkkrav beroende på utbildningsland. Myndigheten anser att det utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv saknas skäl för detta och efterfrågar därför följdändringar i 4 kap. patientsäkerhetslagen. Malmö högskola, Svensk sjuksköterskeförening och Sveriges läkarförbund framför liknande syn- punkter.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Statens skolverk, Sveriges lantbruks- universitet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges lärarförbund är kritiska till att endast yrken inom hälso- och sjukvården ansetts ha behov av mer regelmässiga språktester. Mäklarförbundet,

Svenska audionomföreningen och Sveriges trafikskolors riksförbund lyfter vikten av goda språkkunskaper hos respektive yrkesgrupp. Linkö- pings universitet är tveksamt till att prövningen av yrkeskvalifikationer ska ske separat från övriga krav, dvs. att kontroll av språkkunskaper endast får göras vid befogad misstanke om att sådana saknas. Högskolan i Dalarna anser att de formuleringar utredningen föreslår ska finnas i den nya lagen är svåra att tillämpa och Karolinska institutet efterlyser en tydligare beskrivning av hur kontroll av tillräckliga språkkunskaper är tänkt att utföras. Sveriges apoteksförening, Sveriges läkarförbund och

Vårdförbundet lyfter frågor om arbetsgivarens möjligheter till och ansvar för bedömning av språkkunskaper. Institutet för språk och folkminnen efterlyser en uppföljning av språkkontroller och de krav som ställs.

Skälen för regeringens förslag

Direktivets bestämmelser

I artikel 53 i yrkeskvalifikationsdirektivet anges att yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten. Vidare anges i vilka fall och när språkkunskaper får kontrolleras. Denna be- stämmelse har förtydligats i flera avseenden genom ändringsdirektivet. Som anges i skäl 26 till ändringsdirektivet har det funnits ett behov av att klargöra de behöriga myndigheternas respektive arbetsgivarens roll i sammanhanget. Bland annat framgår av artikel 53.3 att sådana kontroller av språkkunskaperna som utförs eller övervakas av den behöriga myn- digheten endast får förekomma avseende yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten. För andra yrken krävs att det finns allvarliga och kon- kreta tvivel om huruvida yrkesutövarens språkkunskaper är tillräckliga för att en kontroll ska få genomföras. Vidare förtydligas i samma punkt att kontroller av språkkunskaper bara får ske efter det att ett europeiskt

Prop. 2015/16:44

yrkeskort har utfärdats eller efter det att yrkeskvalifikationerna har er- känts. I skäl 26 till ändringsdirektivet anges dock att det är särskilt viktigt för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten att språktester görs innan yrkesutövaren börjat utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

Vidare anges i artikel 53.4 att alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas samt att den berörda yrkesutövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning.

Den svenska regleringen och tillämpningen i dag

Bestämmelsen om att yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper finns i sektorsförfattningar som genomför det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Förutsätt- ningarna för att den behöriga myndigheten ska få genomföra språkkon- troller och när sådana får ske angavs emellertid inte i det ursprungliga direktivet och har följaktligen inte heller reglerats i svensk rätt.

De ändringar avseende språkkunskaper som har införts i yrkeskvalifi- kationsdirektivet klargör att nationella krav på språkkunskaper inte får påverka rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer. Detta innebär bl.a. att en språkkontroll inte får ske under pågående handläggning av ett ärende om erkännande av yrkeskvalifikationer, utan först efter det att beslut om erkännande har fattats (se avsnitt 10).

Utredningen har konstaterat att myndigheterna har gjort olika tolk- ningar av det ursprungliga direktivet i fråga om innebörden av språk- kravet. Som exempel kan nämnas att Socialstyrelsen har funnit att yrkes- utövarens språkkunskaper inte alls ska beaktas av myndigheten i ett legi- timationsärende, vilket innebär att det överlämnas till den potentiella arbetsgivaren att kontrollera och bedöma om kunskaperna är tillräckliga för utövandet av yrket. Det finns även exempel på det motsatta, nämligen att ett intyg som tillstyrker tillräckliga språkkunskaper är avgörande för att den sökandes yrkeskvalifikationer ska prövas av Skolverket.

Tydliggörande av när i processen språkkontroll får göras

Ändringsdirektivets förtydligande om att en eventuell språkkontroll inte får göras förrän efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts innebär enligt regeringens mening att bristande språkkunskaper hos yrkesut- övaren inte befriar den behöriga myndigheten från att först pröva yr- kesutövarens ansökan om erkännande och då göra en bedömning av yrkeskvalifikationerna i sig.

Som beskrivs i avsnitt 10 innebär regeringens förslag att förfarandet för prövningen av en ansökan om rätt att utöva ett reglerat yrke delas upp i två eller tre steg. I det första steget ska det prövas om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer är tillräckliga, och därmed ger sökanden samma rätt att utöva yrket som om yrkeskvalifikationerna hade förvärvats här i lan- det. Denna prövning avslutas med ett beslut rörande erkännande av yrkeskvalifikationerna. I ett andra steg får den behöriga myndigheten, om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att yrkes- utövaren har för yrket nödvändiga språkkunskaper, besluta att kontrollera dessa kunskaper. Först därefter, i ett tredje steg, ska den behöriga myn- digheten ta ställning till om i förekommande fall övriga villkor för be-

viljande av behörighet att utöva yrket är uppfyllda. Genom att på detta Prop. 2015/16:44 sätt dela upp förfarandet i flera steg skapas alltså en sådan öppning som

nu saknas, där myndigheten kan genomföra språkkontroller i enlighet med direktivets bestämmelser.

Regeringen föreslår, mot denna bakgrund, att det införs en bestäm-
melse i den nya lagen om att språkkontroller får utföras först efter det att
yrkeskvalifikationerna har erkänts. Detta innebär att även om det i sek-
torsförfattning ställs krav på språkkunskaper för att tillträde till ett visst
yrke ska beviljas, får sökandens brister i detta avseende inte beaktas vid
prövningen av om yrkeskvalifikationerna ska erkännas.
Språkkunskaper som utgör yrkeskvalifikationer
I vissa fall kan dock språkkunskaper utgöra yrkeskvalifikationer, dvs.
kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett
kompetensbevis eller yrkeserfarenhet. Som exempel på yrken där språk-
kunskaperna utgör en yrkeskvalifikation kan nämnas tolkar och lärare i
ämnet svenska. I sådana fall bör språkkunskaperna kontrolleras inom
ramen för den prövning som görs vid erkännande av yrkeskvalifi-
kationer. Även detta bör framgå av den nya lagen. Bland annat för att
tillmötesgå Högskolan i Dalarnas synpunkt om att utredningens formule-
ringar som rör språk skulle bli svår att tillämpa, föreslår regeringen att
möjligheten att kontrollera språkkunskaper som utgör yrkeskvalifi-
kationer uttrycks något annorlunda än utredningen föreslagit. Med detta
avses dock inte någon förändring i sak.
Språkkontroll vid allvarliga och konkreta tvivel om språkkunskaper
När det gäller rekvisitet för när en språkkontroll får genomföras ska,
enligt utredningens förslag, direktivets rekvisit ”allvarliga och konkreta
tvivel om att yrkesutövaren har tillräckliga språkkunskaper” bytas ut mot
”av särskild anledning i enskilda fallet kan antas” då detta bättre överens-
stämmer med det svenska författningsspråket. En sådan anpassning till
det svenska författningsspråket får inte medföra att bestämmelsen får en
vidare innebörd än vad som följer av direktivet. Regeringen delar alltså
de synpunkter som framförts av Kammarrätten i Sundsvall och Kom-
merskollegium i detta avseende och samma rekvisit som anges i direkti-
vet bör därför användas i lagen.
Den omständigheten att yrkesutövare enligt direktivet ska ha ”nödvän-
diga” språkkunskaper för att utöva yrkesverksamhet, innebär att de be-
stämmelser om språkkunskaper som återfinns i vissa sektorsförfattningar
rörande reglerade yrken inte får tolkas och tillämpas på ett sätt som inne-
bär att högre krav ställs än vad som är faktiskt är nödvändigt. Sådana
krav på språkkunskaper ska alltså vara anpassade och proportionerliga i
förhållande till det faktiska behov av sådana kunskaper som föreligger
inom respektive yrke. Av den nya lagens bestämmelse om språkkontroll
bör det också framgå att de allvarliga och konkreta tvivlen ska avse nöd-
vändiga språkkunskaper. Därmed får även direktivets nya bestämmelse
om att alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den
verksamhet som ska utövas anses genomförd.
Eftersom olika krav på språkkunskaper gäller för olika yrken är det
svårt att uttala sig generellt om vilka faktiska omständigheter som kan	87
	87

Prop. 2015/16:44

medföra att allvarliga och konkreta tvivel inte kan anses föreligga. I vissa fall kan det vara tillräckligt om den sökande har varit bosatt i Sverige under en viss tid för att det inte ska föreligga sådana tvivel, i andra att han eller hon har genomfört en anpassningsperiod eller klarat ett lämp- lighetsprov skrivet på svenska.

Språkkontroller för yrken som rör patientsäkerhet

Som framgår ovan får enligt huvudregeln språkkontroller endast utföras om det finns allvarliga och konkreta tvivel på språkkunskaper i det en- skilda fallet. Direktivet ger emellertid medlemsstaterna en möjlighet att införa regelmässiga språkkontroller, dvs. kontroller även i fall då det inte föreligger allvarliga och konkreta tvivel, avseende yrken som har konse- kvenser för patientsäkerheten. Regeringen anser att det finns skäl som talar för att Sverige ska använda sig av denna möjlighet och överväger frågan.

Eftersom sådana språkkontroller inte får införas för samtliga yrken utan bara för yrken inom en viss sektor bör kontrollerna inte regleras i den nya generella lagen. Ett sådant eventuellt undantag från huvudregeln om kontroll vid allvarliga och konkreta tvivel på kunskaper i det svenska språket bör i stället regleras genom föreskrifter i sektorslagstiftningen som antas med stöd av bemyndigandet för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet (se avsnitt 5).

Lagrådet har påtalat att den föreslagna regleringen om språkkontroller i lagen, dvs. att kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av en yrkeskvalifikation får kontrolleras om det i det enskilda fallet finns all- varliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper som är nödvändiga för yrket, ger intryck av att vara uttömmande. Lagrådet påpekar dock att det av författningskommentaren framgår att det i fråga om vissa yrken får utföras språkkontroller i vissa andra fall och att före- skrifter om sådana språkkontroller kan införas med stöd av bemyndi- gandet i lagen. Lagrådet anser att detta är ett exempel på att den före- slagna författningsstrukturen inte bara blir svåröverskådlig utan också missvisande och motsägelsefull. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt och föreslår därför att det anges i lagen att bestämmelsen om kontroll av kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkes- kvalifikationerna gäller om inte annat särskilt föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket regleras.

När det gäller Socialstyrelsens synpunkt om att det inte bör göras åt- skillnad på utbildningsland när det gäller krav på språkkunskaper vill regeringen tydliggöra att den nya lagen avser erkännande av yrkeskvali- fikationer enligt de ramar som yrkeskvalifikationsdirektivet ger. Krav på språkkunskaper för personer från andra länder behandlas därför inte i detta sammanhang. Det kan understrykas att yrkeskvalifikationsdirektivet inte hindrar att medlemsländerna ställer samma krav på språkkunskaper oavsett var yrkeskvalifikationerna är förvärvade.

Är det möjligt att införa ytterligare språkkontroller?

Flera remissinstanser har uttryckt önskemål om att även andra yrken, utöver de som har konsekvenser för patientsäkerheten, ska omfattas av

krav på regelmässiga språkkontroller, dvs. kontroller även i fall då det Prop. 2015/16:44 inte föreligger allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har

för yrket nödvändiga språkkunskaper. Regeringen kan dock konstatera att det av direktivet klart framgår att sådana regelmässiga kontroller endast får införas för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten. För övriga yrken ska beslut om kontroll av språkkunskaper fattas i enskilda fall. Det finns därför inte möjlighet att tillmötesgå dessa synpunkter i den nya lagen. Regeringen bedömer dock att för yrken där det ändå ställs höga krav på kunskaper i svenska är den praktiska effekten av att detta inte behandlas i den nya lagen begränsad.

För exempelvis läraryrket kan det för många lärarkategorier finnas skäl för Statens skolverk att överväga höga krav på kunskaper i svenska, eftersom det får anses nödvändigt för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.

För yrken där det endast är nödvändigt med grundläggande kunskaper i svenska torde det däremot vara enklare för den sökande att visa att han eller hon uppfyller kravet. Vidare bör det noteras att om närmare kun- skaper i svenska inte alls krävs för utövande av vissa reglerade yrken saknar den nya lagens bestämmelse praktisk relevans för dessa.

Slutligen bör det understrykas att, som framgår av avsnitt 10 ger inte direktivet och inte heller den föreslagna lagen några rättigheter i fråga om att bli anställd. Med utgångspunkt i de eventuella krav på språkkun- skaper som finns i författning finns givetvis en möjlighet för arbetsgiva- ren att bedöma vilka språkkunskaper en specifik tjänst kräver. Detta innebär att även om den behöriga myndigheten har erkänt yrkeskvalifi- kationerna och funnit att yrkesutövaren uppfyller språkkravet och andra eventuella krav, är det upp till arbetsgivaren att avgöra om person i fråga ska anställas.

Överklagande

Som anges ovan framgår det av artikel 53.4 i direktivet att beslut om att språkkontroll ska ske ska kunna överklagas. Eftersom detta får anses vara ett beslut som går yrkesutövaren emot kommer beslutet att omfattas av den möjlighet till överklagande som föreslås gälla för samtliga beslut enligt den nya lagen som går den enskilde emot (se avsnitt 18).

14 Yrkespraktik

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förut- sättningar om yrkespraktik är uppfyllda som anges i de författningar där yrket regleras.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Prop. 2015/16:44 Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterar förslaget tillstyrker det. Socialstyrelsen konstaterar att förslaget för hälso- och sjukvårdsyrkena framför allt rör allmäntjänstgöring för läkare (AT), praktisk tjänstgöring som psykolog (PTP) och praktisk tjänstgöring för naprapater och kiropraktorer. Även SRAT lyfter fram kiropraktorer som ett exempel.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelser i direktivet

Bestämmelser om erkännande av yrkespraktik finns i artikel 55a i direk- tivet. Bestämmelserna anger att om det för tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten krävs en avslutad yrkespraktik ska ursprungs- medlemsstatens behöriga myndighet, vid behandling av en ansökan om tillstånd att få utöva det reglerade yrket, erkänna den yrkespraktik som förvärvats i en annan stat. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvärvas i en annan medlemsstat ska organiseras och erkännas. En förutsättning för att yrkespraktiken sedan ska erkännas är att den är i enlighet med dessa riktlinjer. Medlems- staterna får i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

Syftet med bestämmelsen är enligt skäl 27 till ändringsdirektivet att underlätta rörligheten för unga nyutexaminerade. Om en nyutexaminerad person avslutar en yrkespraktik i en annan medlemsstat än den stat där utbildningen har ägt rum bör praktiken i fråga erkännas när den nyutex- aminerade ansöker om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlems- staten.

När det gäller yrkespraktik som förvärvats i tredjeland ska sådan prak- tik beaktas enligt skäl 27 och artikel 55a.

Erkännande av yrkespraktik

Skyldigheten att erkänna yrkespraktik gäller yrken där det förutom krav på viss examen även krävs yrkespraktik för att få utöva yrket, men då praktiken har utförts i en annan medlemsstat. För svenskt vidkommande innebär det att personer med svenska yrkeskvalifikationer, som har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska ges rätt att få yrkespraktiken erkänd här i landet. Till skillnad från bestämmelserna om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer, träffar bestämmelsen alltså inte yrkesutövare med yrkeskvalifikationer från en annan stat inom EES eller Schweiz som vill utöva ett yrke i Sverige, utan personer med svenska yrkeskvalifikationer.

Som exempel på yrken där erkännande av utländsk yrkespraktik kan bli aktuell i Sverige kan nämnas läkarnas allmäntjänstgöring och yrkes- praktik i fråga om de yrken som bl.a. Socialstyrelsen tar upp i sitt re- missvar. En svensk student som fullgör en sådan yrkespraktik i ett annat land inom EES eller i Schweiz ska alltså kunna tillgodoräkna sig prakti- ken om och när denne återvänder till Sverige för att utöva yrket här, förutsatt att yrkespraktiken följer vad som i direktivet benämns som offentliggjorda riktlinjer. För svenskt vidkommande får detta anses om-

fatta förutsättningar som anges i författningar som t.ex. myndighetsföre-

skrifter. Erkännande av yrkespraktik kommer endast att aktualiseras för Prop. 2015/16:44 ett begränsat antal yrken och bland dessa yrken kommer kraven på hur

yrkespraktiken ska vara utformad att variera. Regeringen anser därför att de förutsättningar som yrkespraktiken ska uppfylla bör anges i sektors- specifika författningar och inte i den generella lagen eller förordningen.

När det gäller yrkespraktik förvärvad i tredjeland är formuleringen i artikel 55a annorlunda jämfört med praktik förvärvad i en annan med- lemsstat. Yrkespraktik förvärvad i en annan medlemsstat ska erkännas medan praktik förvärvad i tredjeland ska beaktas. Utredningen har endast lämnat förslag när det gäller erkännande av yrkespraktik förvärvad i en annan medlemsstat och följaktligen gjort bedömningen att den i direkti- vet valda formuleringen när det gäller yrkespraktik förvärvad i tredjeland indikerar att detta inte är något medlemsstaterna är skyldiga att genom- föra i nationell rätt. Regeringen delar denna bedömning, vilken också är i linje med inriktningen i yrkeskvalifikationsdirektivet generellt.

15 Europeiskt yrkeskort

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att den som är lagligen etablerad i Sverige och som vill utöva ett yrke som är reglerat i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Rätten att ansöka om yrkeskort ska även gälla den som inte är lagligen etablerad i någon stat inom EES eller i Schweiz, men har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige. Möj- ligheten att ansöka om yrkeskort ska gälla under förutsättning att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter som rör yrket. I den nya lagen ska även anges att ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningen föreslår även att lagen ska innehålla ett antal bestämmelser som rör uppgifter för myndigheterna med anledning av yrkeskortet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att invända.

Kommerskollegium, Högskolan i Kristianstad, Mäklarsamfundet, Svenska Barnmorskeförbundet, Sveriges apoteksförening, Tjänstemän- nens centralorganisation och Sveriges farmaceuter är positiva till infö- randet av det europeiska yrkeskortet. Djurbranschens yrkesnämnd,

Naturvetarna, Sveriges tandläkarförbund och Sveriges ingenjörer befarar att utfärdandet av yrkeskortet medför en administrativ börda.

Skälen för regeringens förslag

Vad är ett europeiskt yrkeskort?

Det europeiska yrkeskortet är en nyhet på området som införs genom ändringsdirektivet. De nya bestämmelserna finns i artikel 4a–4e i yrkes- kvalifikationsdirektivet. Yrkeskortet är ett elektroniskt bevis som styrker

Prop. 2015/16:44

att innehavaren antingen uppfyller alla villkor för att tillfälligt tillhanda- hålla tjänster i en mottagande medlemsstat, eller att innehavarens yrkes- kvalifikationer erkänts för etablering i en mottagande medlemsstat. Möj- ligheten att ansöka om yrkeskort är ett alternativt sätt för enskilda att få sina yrkeskvalifikationer erkända i ett annat land. Ett giltigt yrkeskort har samma verkan som ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt sed- vanlig ordning.

Ansökan om yrkeskort

Till skillnad från den sedvanliga erkännandeprocessen sker ansökan om yrkeskort som regel till den yrkesverksammes etableringsstat som kon- trollerar i vad mån ansökan är komplett och att intygen är äkta. Myndig- heten i den mottagande staten förutsätts som regel förlita sig på ur- sprungsstatens kontroll av de aktuella dokumenten. Den enskilde kan även antas ha lättare att kommunicera med sin ursprungsstats myndighet än med en myndighet i ett annat land. Ansökan om yrkeskort görs an- tingen för tillfälligt tillhandahållande av tjänster eller för etablering i en annan medlemsstat. Olika förfaranden gäller beroende på om den yrkes- verksamme avser att tillfälligt utöva yrkesverksamhet i en annan med- lemsstat eller etablera sig.

Kriterier för att införa yrkeskortet för en yrkesgrupp

Enligt artikel 4a.7 andra stycket i direktivet ska de yrkesgrupper för vilka yrkeskort kan införas uppfylla följande kriterier.

Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för betydande rörlighet för yrket i fråga.

De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse.

Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke ska vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Kommissionen har utifrån ovanstående kriterier föreslagit att yrkeskortet införs för ett antal yrkesgrupper. Det har resulterat i antagandet av en genomförandeakt som fastslår att yrkena sjuksköterska, apotekare, fysioterapeut/sjukgymnast, bergsguide och fastighetsmäklare kommer att omfattas av yrkeskortet i ett första skede.

Reglering av yrkeskort

De huvudsakliga principerna för det europeiska yrkeskortet har slagits fast genom ändringsdirektivet. Trots att ett antal remissinstanser är nega- tiva till införandet av yrkeskortet och befarar att förfarandet för yrkes- kortet blir en administrativ börda är det alltså fråga om bestämmelser som behöver genomföras i svensk rätt.

Som framgått ovan skiljer sig förfarandet för utfärdande av yrkeskort från den normala ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer på så sätt att ansökan om yrkeskort som regel ska göras i det land där yrkesut- övaren är etablerad. Om personen i fråga inte är etablerad, t.ex. på grund av att han eller hon är nyutexaminerad eller arbetslös, ska ansökan om yrkeskort för etablering ske i det land där yrkeskvalifikationerna förvär- vades. I de fall den sökande har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i flera medlemsstater får han eller hon välja till vilken medlemsstat av dessa

som ansökan om yrkeskort för etablering ska ställas. Om ansökan avser tillfälligt yrkesutövande ska dock ansökan alltid ske till det land i vilket den yrkesverksamme är etablerad. Ansökan ska alltså inte i något fall göras i den stat där yrkesutövaren avser att utöva yrket.

För svenskt vidkommande innebär ovanstående att de som i svensk lagstiftning behöver ges rätt att ansöka om yrkeskort är personer som är etablerade i Sverige eller som har förvärvat yrkeskvalifikationer här i landet. Möjligheten att ansöka om yrkeskort även i andra stater där yrkeskvalifikationer har förvärvats är inte en fråga som kan regleras i svensk rätt, utan bör framgå av respektive stats genomförande av direkti- vet.

Det har, som nämnts ovan, genom en genomförandeakt fastslagits att fem yrken kommer att omfattas av yrkeskortet i ett första skede. Det är sannolikt att även fler yrken på sikt kommer att omfattas av yrkeskortet. Liksom övriga rättigheter som direktivet ger yrkesutövare, bör rätten att ansöka om yrkeskort i Sverige framgå av den nya generella lagen om yrkeskvalifikationer. Eftersom möjligheten att ansöka om yrkeskort enligt direktivet förutsätter att kommissionen har antagit en genomfö- randeakt som omfattar yrket, bör också den rätt att ansöka om yrkeskort som anges i den nya lagen förutsätta att en genomförandeakt har antagits för yrket i fråga. Vidare bör regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer genom ett sådant bemyndigande som avses i avsnitt 5 få möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om europeiskt yrkeskort i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antar om yrkeskortet.

Till skillnad från utredningen anser dock regeringen att bestämmelser som rör uppgifter för myndigheterna med anledning av yrkeskortet bör anges i förordning, detta eftersom myndighetsuppgifter normalt regleras på den normnivån och faller under regeringens restkompetens.

Direktivet innehåller även andra bestämmelser som rör handläggning av ansökan om yrkeskort, bl.a. vilka uppgifter som ska lämnas av yrkes- utövaren. Den antagna genomförandeakten reglerar även frågor som t.ex. vilka handlingar som den sökande ska tillhandahålla och när översatta och bestyrkta handlingar får begäras. Regeringens uppfattning är att dessa frågor är av sådan detaljkaraktär att de inte bör regleras på lagnivå, utan kan regleras med stöd av regeringens restkompetens och genom verkställighetsföreskrifter.

Lagrådet har föreslagit att även rätten att få ett yrkeskort utfärdat i Sverige bör tas in i den nya lagen. Regeringen delar Lagrådets uppfatt- ning. Eftersom förutsättningarna för att ett yrkeskort ska utfärdas här i landet är många och detaljerade anser regeringen att det räcker att i den nya lagen ange att ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen. De närmare förutsättningarna bör lämpligen placeras i den nya horisontella förord- ningen.

Prop. 2015/16:44

16Underrättelser om förbud eller begräns- ning av enskilds yrkesutövning (varning)

Regeringens förslag: I patientsäkerhetslagen, skollagen och lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska det införas bestäm- melser om att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas an- svarsnämnd och Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård ska besluta att underrätta myndigheter i stater inom EES och i Schweiz om nämnden eller en allmän förvaltningsdomstol fattar beslut som rör förbud eller begränsningar för en enskild att utöva viss yrkesverk- samhet. Sådan underrättelse ska ske genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Beslut om underrättelse ska gälla omedel- bart.

Patientsäkerhetslagens bestämmelse om återkallelse av svensk legi- timation på hälso- och sjukvårdens område till följd av att yrkesut- övaren har förlorat sin utländska auktorisation ska upphävas.

Regeringens bedömning: Det bör införas en skyldighet för de all- männa förvaltningsdomstolarna att underrätta Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd och Ansvarsnämnden för dju- rens hälso- och sjukvård om domar och beslut som avser förbud eller begränsning av yrkesverksamhet inom nämndens ansvarsområde.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Utredningen bedömer att prövotid inte omfattas av underrättelse- skyldigheten. Vidare föreslår inte utredningen någon underrättelse- skyldighet för de allmänna förvaltningsdomstolarna till nämnderna. Ut- redningen behandlar inte frågan om annan stats återkallelse av auktori- sation avseende personal inom hälso- och sjukvården.

Remissinstanserna: Linköpings universitet, Högskolan i Kristianstad, Stockholms läns landsting, Privattandläkarna, Sveriges Apoteksförening, Sveriges Kommuner och Landsting, Förbundet Sveriges arbetstera- peuter, SRAT och Sveriges läkarförbund är positiva till införandet av en varningsmekanism. Varken Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård eller Lärar- nas ansvarsnämnd har några invändningar mot att respektive nämnd föreslås få uppgiften att skicka varningar avseende nämndens egna be- slut. Även Socialstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) in- stämmer i utredningens förslag i detta avseende. Alla tre aktuella nämn- der motsätter sig dock att respektive nämnd åläggs att skicka en under- rättelse baserad på en dom från allmän förvaltningsdomstol.

Socialstyrelsen ifrågasätter om bestämmelsen i 8 kap. 5 § patient- säkerhetslagen (2010:659) om återkallande av legitimation är förenlig med yrkeskvalifikationsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelse om varningar om förbud eller begränsning att utöva ett yrke

Genom ändringsdirektivet införs en ny varningsmekanism rörande beslut som begränsar eller förbjuder en yrkesutövares rätt att utöva yrket inom vissa sektorer. De yrken som omfattas av denna varningsmekanism enligt artikel 56a i direktivet är de yrken vars utbildningskrav har samordnats (förutom arkitektyrket), andra reglerade yrken med konsekvenser för patientsäkerheten och reglerade yrken som rör undervisning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet. En varning – dvs. en underrättelse om att ett beslut har fattats om att helt eller delvis, tillfälligt eller permanent, begränsa eller förbjuda en yrkesutövare att utöva viss yrkesverksamhet – ska skickas senast tre dagar efter det att beslutet har fattas. Varningen ska skickas till alla stater som omfattas av ändrings- direktivet. Artikeln innehåller mer detaljerade bestämmelser om förfa- randet för varningsmekanismen, för vilka redogörs nedan.

Beslut som kan utgöra grund för varning

De beslut som kan ligga till grund för en varning rör, avseende yrken med konsekvens för patientsäkerheten, främst återkallelse av legitimation och begränsning eller indragning av förskrivningsrätt. Socialstyrelsen,

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anser att även beslut om prövotid bör omfattas av varningsmekanismen. I samband med ikraftträdandet av patientsäker- hetslagen den 1 januari 2011 avskaffades de disciplinära åtgärderna varning och erinran inom hälso- och sjukvården. I stället finns bl.a. skyddsåtgärderna återkallelse av legitimation och prövotid att tillgå för yrkesutövare som visat sig vara oskickliga, gjort sig skyldiga till brott eller på annat sätt ansetts vara olämpliga att utöva yrket. Av proposit- ionen Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109) framgår att legitimationens huvudfunktion är att vara en garanti för att personalen har en viss kunskapsnivå och vissa personliga egenskaper och att utgöra en varudeklaration för personalens kvalifikationer. Vidare konstateras i samma proposition att prövotiden ska kunna bli aktuell om en yrkesutövare varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller genom sitt förfarande på annat sätt visat sig olämplig för yrket. Förfarandet ska ha varit sådant att det gränsar till att uppfylla för- utsättningarna för att legitimationen ska kunna återkallas. Enligt rege- ringens uppfattning är prövotiden således en åtgärd som har likheter med återkallelse av legitimation. Vidare kan prövotiden, som HSAN fram- håller, t.ex. innehålla begränsningen att den yrkesverksamme ska utöva sin verksamhet under handledning. Mot denna bakgrund anser regeringen att varningsmekanismen även bör omfatta beslut om prövotid på hälso- och sjukvårdens område.

Beträffande yrket veterinär gäller de beslut som bör bli föremål för varning beslut om återkallelse av legitimation eller annan behörighet eller begränsning av förskrivningsrätt. Även veterinärer kan, liksom yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, bli föremål för beslut om prövotid. Prövotiden innefattar emellertid inte samma begränsning i form av skyldighet att verka under handledning, varför regeringen gör bedöm-

Prop. 2015/16:44

Prop. 2015/16:44 ningen att beslut om prövotid för veterinärer inte ska utgöra grund för att skicka en varning.

När det gäller yrken som rör undervisning av barn avser besluten åter- kallelse av legitimation.

Det följer av artikel 56a i direktivet att skyldigheten att skicka en var- ning i fråga om ovan nämnda beslut även gäller beslut som rör yrkes- utövare med enbart svenska kvalifikationer och även om de aldrig har utövat sitt yrke utanför Sverige.

Ansvariga för att skicka varningar

Som ovan beskrivits gäller varningsmekanismen reglerade yrken som rör patientsäkerheten, veterinäryrket och undervisning av barn. Mot bak- grund av att direktivet föreskriver att en varning ska skickas redan inom tre dagar från det att beslutet har fattats anser regeringen att ansvaret för att skicka varningarna bör läggas på de organ som fattar beslut om för- bud eller begränsning av yrkesverksamhet. Alternativet att ålägga de behöriga myndigheterna för respektive yrke att ha detta ansvar, skulle enligt regeringens uppfattning skapa ett extra steg som riskerar att invol- vera fler myndigheter och försena varningarna.

Eftersom det enligt 8 kap. 13 § patientsäkerhetslagen är HSAN som fattar beslut om t.ex. återkallelse av legitimation avseende yrken inom hälso- och sjukvården anser regeringen att HSAN ska ansvara för att skicka varningar för denna yrkesgrupp.

Avseende veterinäryrket är det Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård som enligt 7 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård kan fatta de aktuella besluten. Denna nämnd bör därför ges ansvaret att skicka varningar avseende veterinärer.

På motsvarande sätt bör Lärarnas ansvarsnämnd, som enligt 27 kap. 4 § skollagen (2010:800) kan fatta beslut om att dra in en lärares eller förskollärares legitimation, ansvara för att skicka varningar i fråga om dessa yrkesgrupper.

Bestämmelser om ansvarsnämndernas skyldighet att varna andra stater bör lämpligen införas i de författningar som reglerar ansvarsnämndernas verksamhet, närmare bestämt i 9 kap. patientsäkerhetslagen, 7 kap. lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och 2 kap. skollagen.

Myndighetsbeslut om varningar och möjlighet att överklaga varningar

Artikel 56a.6 föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att den yrkesverksamme har möjlighet att överklaga ett beslut om att skicka en varning till de övriga medlemsländerna. Åtgärden att varna andra länder behöver därför formaliseras i ett skriftligt beslut och kan inte ske inom ramen för myndighetens faktiska handlande. Av patientsäkerhetslagen, lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och skollagen bör det därför framgå att respektive nämnd är skyldig att fatta beslut om varning. Bestämmelser om överklagande av beslut finns redan i dag i 10 kap. 9 § patientsäkerhetslagen, 8 kap. 6 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och 28 kap. 4 § skollagen. Dessa bestäm- melser är utformade så att de även kommer att omfatta de tillkommande besluten om varning. Några ytterligare författningsåtgärder behövs därför

inte för att uppfylla direktivets krav på att besluten ska vara överklag- Prop. 2015/16:44 bara.

Ett beslut om att förbjuda eller begränsa yrkesutövningen, t.ex. genom att återkalla en legitimation, bör utformas så att det även innefattar ett beslut om att skicka en varning. Genom att den yrkesverksamme med- delas det aktuella beslutet i sak får denne även information om beslutet att skicka en varning.

Enligt artikel 56a.2 ska en varning skickas senast tre dagar efter dagen för antagandet av beslutet om att begränsa utövandet av yrkesverksam- heten. För att denna tidsfrist ska kunna hållas bör beslut om att skicka en varning kunna fattas av nämndens ordförande ensam. Tidsfristen och att ordförande kan fatta beslut ensam bör framgå av patientsäkerhetslagen lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och skollagen.

För att tidsfristen ska kunna hållas kan inte heller resultatet av ett eventuellt överklagande av beslutet att skicka en varning inväntas. Beslut att skicka en varning bör därför gälla omedelbart. Även detta bör anges i patientsäkerhetslagen och lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. I 28 kap. 4 § skollagen anges redan i dag att beslut av Lärarnas ansvarsnämnd gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. Någon ändring i den lagen behövs därför inte.

Domstolsbeslut som medför att varning ska skickas

I fall när en nämnd har beslutat att inte begränsa eller förbjuda utövande av yrket, dvs. har beslutat att avslå en anmälan, kan beslutet överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Domstolens prövning av ett sådant över- klagande kan resultera i ett interimistiskt beslut eller en dom om att utö- vande av yrket begränsas eller förbjuds. För att säkerställa att varningar skickas även i dessa fall finns olika lösningar. En lösning skulle kunna vara att ålägga den myndighet som är part i målet en skyldighet att varna andra länder. Denna lösning skulle dock medföra att varningsskyldig- heten skulle spridas ut på flera olika organ. HSAN:s beslut kan enligt 10 kap. 11 § patientsäkerhetslagen överklagas av den enskilde själv och Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Av 8 kap. 7 § lagen om verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård framgår att ett beslut av An- svarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård får överklagas av, utöver den enskilde som beslutet berör, Jordbruksverket och den länsstyrelse som varit yrkesutövarens motpart i nämnden om beslutet har gått läns- styrelsen emot. Beslut från Lärarnas ansvarsnämnd får dock enligt 28 kap. 4 § skollagen endast överklagas av den enskilde och av Skolin- spektionen. Vidare finns bestämmelser om Justitieombudsmannens och Justitiekanslerns rätt att överklaga i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän respektive i 7 § lagen (1975:1339) om justi- tiekanslerns tillsyn.

För att inte sprida ut ansvaret att skicka varningar på ett flertal olika organ i de fall när yrkesutövarens rätt att utöva yrket begränsas eller förbjuds efter överklagande till allmän förvaltningsdomstol föreslår ut- redningen att nämnderna ska ansvara för varningar även i dessa fall.

HSAN, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lärarnas ansvarsnämnd är emellertid kritiska till utredningens förslag i detta avse-

ende. Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lärarnas

Prop. 2015/16:44 ansvarsnämnd framhåller att de inte är part i målet hos den allmänna förvaltningsdomstolen och inte automatiskt får ta del av de aktuella do- marna. Om regeringen skulle göra bedömningen att de aktuella nämn- derna är bäst lämpade att ansvara för varningarna även i överklagande- fallen föreslår Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård att dom- stolarna åläggs en skyldighet att tillse att domen kommer den aktuella nämnden till handa.

Regeringen ser fördelar med att fördela ansvaret för att hantera varn- ingsmekanismen på ett begränsat antal organ. Detta främjar en enhetlig och korrekt tillämpning av varningsfunktionen och förbättrar förutsätt- ningarna för att den ovan beskrivna tredagarsfristen efterlevs. Vidare instämmer regeringen i utredningens bedömning att det skulle krävas omfattande åtgärder för att reglera varningsskyldigheten för alla som kan vara part i de aktuella målen. Mot denna bakgrund anser regeringen att de tre nämnderna bör ansvara för att skicka varningar även när yrkes- utövarens rätt att utöva yrket begränsas eller förbjuds efter överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Med beaktande av den extra administrativa börda det skulle innebära för de tre nämnderna att bevaka domstolarnas beslut och domar i de ak- tuella ärendena anser regeringen att det bör införas en skyldighet för de berörda domstolarna att utan dröjsmål underrätta HSAN, Ansvars- nämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lärarnas ansvarsnämnd om domar som avser förbud eller begränsning av yrkesverksamhet. Denna skyldighet bör framgå av förordning.

Förbud eller begränsningar som upphör att gälla

Av artikel 56a.5 i direktivet framgår att de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater utan dröjsmål även ska underrättas när ett förbud eller en begränsning rörande yrkesutövningen upphör att gälla. En sådan underrättelse blir exempelvis aktuell i de fall då ett beslut eller en dom om återkallelse inhiberas, upphävs eller ändras efter överklagande till högre instans. Denna bestämmelse är av stor vikt för att systemet ska fungera och inte oriktigt peka ut enskilda som förhindrade att utöva sitt yrke. HSAN, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lä- rarnas ansvarsnämnd bör även ansvara för att underrätta behöriga myn- digheter i andra stater inom EES och i Schweiz om att ett beslut eller en dom som begränsar eller förbjuder yrkesutövning har upphört att gälla. Underrättelseskyldigheten bör framgå av 9 kap. patientsäkerhetslagen, 2 kap. skollagen och 7 kap. lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Även i dessa fall bör det införas en skyldighet för den domstol som beslutat att upphäva begränsningen eller förbudet att utan dröjsmål underrätta den aktuella nämnden. Denna skyldighet bör framgå av förordning.

Något krav på överklagbarhet av en sådan underrättelse anges inte i di- rektivet och behövs inte heller av andra skäl, eftersom underrättelsen sker till förmån för den enskilde. Den typen av underrättelse bör därför kunna ske inom ramen för myndighetens faktiska handlande och kräver således inte att ett formellt beslut fattas.

Underrättelse genom IMI

Av artikel 56a.2 i direktivet följer att varning ska ske genom informat- ionssystemet för den inre marknaden (IMI) och vilka uppgifter en var- ning ska innehålla. IMI är ett elektroniskt kommunikationsverktyg till vilka främst myndigheter inom EU är anslutna. De uppgifter som ska meddelas övriga medlemsstater ska begränsas till yrkesutövarens identi- tet, berört yrke, uppgifter om myndighet eller domstol som fattat beslutet att begränsa eller förbjuda vidare yrkesutövning, omfattningen av förbu- det eller begränsningen och den period förbudet eller begränsningen gäller. Kommissionen har, i enlighet med artikel 56a.8 i en genomföran- deakt närmare preciserat den praktiska hanteringen av varningsmekan- ismen, vem som kommer att ha tillgång till informationen i IMI och vilka funktioner som ska finnas i systemet. I de lagar som reglerar skyldig- heten att varna bör anges att den ska fullgöras genom IMI. Med utgångs- punkt i hur IMI fungerar sedan tidigare, utgår regeringen från att syste- met kommer vara uppbyggt så att ovan nämnda uppgifter ska läggas in i systemet. Det är därför inte nödvändigt att i lag i detalj reglera vilka uppgifter som ska lämnas, utan det bör räcka att ange att underrättelse ska ske genom IMI.

I artikel 56a.6 i direktivet anges även att det av varningen ska framgå om beslutet att skicka en varning är föremål för rättslig prövning. Det är dock svårt att se hur detta krav ska kunna uppfyllas i praktiken, då var- ningen ska skickas senast tre dagar efter beslutet att begränsa eller för- bjuda yrkesutövningen. Det troligaste är att IMI-modulen, som kommer att tas fram av kommissionen, möjliggör för medlemsstaterna att göra en komplettering för det fall att beslutet att skicka varningen överklagas.

Annan stats återkallelse av auktorisation avseende personal inom hälso- och sjukvården

Socialstyrelsen ifrågasätter i sitt yttrande om bestämmelsen i 8 kap. 5 § patientsäkerhetslagen är förenlig med yrkeskvalifikationsdirektivet. Den aktuella bestämmelsen innebär att en svensk legitimation på hälso- och sjukvårdens område ska återkallas om en person, som fått sin legitimat- ion i Sverige på grund av auktorisation i en annan stat inom EES eller Schweiz, har förlorat sin utländska auktorisation.

Ett erkännande av yrkeskvalifikationerna innebär en rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvali- fikationer här i landet. Återkallelse av en legitimation bör enligt rege- ringens mening därför enbart kunna ske på de grunder som anges i 8 kap. 3 och 4 §§ patientsäkerhetslagen. Att en yrkesutövare förlorar sin ut- ländska auktorisation, t.ex. enbart på grund av hög ålder, bör således inte leda till återkallelse även av den svenska legitimationen. I sammanhanget bör noteras att förseelser som en yrkesutövare begått utomlands kan påverka bedömningen vid en prövning av huruvida hans eller hennes svenska legitimation ska återkallas (prop. 1993/94:149 s. 60). Regeringen föreslår mot denna bakgrund att 8 kap. 5 § patientsäkerhetslagen ska upphävas.

Prop. 2015/16:44

17 Sekretess

Regeringens förslag: Det ska införas en ny bestämmelse i offentlig- hets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifi- kationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen ska inte gälla beslut i ärendet. För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst femtio år.

En upplysningsbestämmelse som anger att bestämmelser om sekre- tess för uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkes- kvalifikationer finns i offentlighets- och sekretesslagen ska tas in i den nya lagen.

Regeringens bedömning: Den tystnadsplikt som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska inte ha företräde framför meddelarfriheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Endast Fastighetsmäklarinspektionen yttrar sig över förslaget. Fastighetsmäklarinspektionen tillstyrker förslaget men ifrågasätter varför sekretessen ska ha olika omfattning beroende på om en ansökan från en fastighetsmäklare hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen eller tillståndsgivning enligt fastighetsmäklarlagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

För att en myndighet ska kunna pröva en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke ska sökanden kunna visa upp att denne har de kvalifika- tioner som krävs. Om ansökan stödjer sig på utländska yrkeskvalifi- kationer kan medlemsstaterna, enligt artikel 50.1 första stycket i yrkes- kvalifikationsdirektivet, begära att sökanden eller vissa organ i ur- sprungsmedlemsstaten ger in relevanta handlingar och intyg. Enligt arti- kel 50.1 tredje stycket ska sådana överlämnade uppgifter behandlas kon- fidentiellt. Denna sekretessbestämmelse omfattas inte av ändringsdi- rektivet, utan kvarstår oförändrad.

Vidare anges i artikel 56.1 att de behöriga myndigheterna ska garantera konfidentiell behandling av de upplysningar som utväxlas inom ramen för det administrativa samarbete mellan behöriga myndigheter i med- lemsstaterna som beskrivs i avsnitt 16. Även denna sekretessbestäm- melse fanns med redan i det ursprungliga direktivet och har inte ändrats.

Skyddet för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhål- landen

Handlingar som ges in till svenska myndigheter omfattas av tryckfrihets- förordningens bestämmelser om handlingsoffentlighet. En förutsättning

för att en myndighet ska kunna hemlighålla en sådan handling, eller delar

100

av den, är att sekretess gäller för uppgifterna i handlingen enligt någon Prop. 2015/16:44 bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Betyg, examensbevis och intyg om yrkeserfarenhet har i Sverige inte ansetts innehålla sådana känsliga uppgifter som motiverar ett generellt avsteg från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Yrkeskvalifika- tionsdirektivets krav på konfidentiell behandling av de handlingar som åberopas vid en ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer har heller inte tidigare föranlett några författningsåtgärder vid genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet. Följaktligen har allmänheten i normal- fallet rätt att ta del av de handlingar som ges in till en myndighet i sam- band med en ansökan om legitimation, auktorisation eller godkännande. Det finns dock vissa undantag.

I 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen anges att sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke eller bevis om specialistkompetens enligt 4 kap. 10 § pati- entsäkerhetslagen (2010:659) för uppgift om sökandens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs. Mot- svarande sekretess gäller enligt 29 kap. 5 § offentlighets- och sekretess- lagen i ärende om prövning av någons lämplighet att ha taxiförarlegi- timation enligt taxitrafiklagen (2012:211), körkort eller traktorkort. Lik- nande bestämmelser till skydd för uppgifter som sökandens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden finns också rörande andra förfaranden för tillträde till viss yrkesverksamhet. I ärenden om godkännande av väktare gäller i stället sekretess enligt 30 kap. 21 § offentlighets- och sekretesslagen för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte i något av fallen för uppgifter i beslut.

Behov av en ny sekretessbestämmelse

Som framgår ovan gäller de befintliga sekretessbestämmelserna i offent- lighets- och sekretesslagen som tar sikte på verksamhet rörande tillträde till reglerade yrken endast inom vissa sektorer och endast för uppgifter om hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Dessa bestämmel- ser är dessutom försedda med raka kvalificerade skaderekvisit, vilket innebär en mycket stark presumtion för offentlighet. Vidare är ingen av de generella bestämmelserna i lagens femte avdelning om sekretess till följd av internationella avtal tillämplig på förfaranden som rör tillträde till reglerade yrken. För att fullt ut uppfylla det krav på sekretess för uppgifter som uppställs i artikel 50.1 behöver därför offentlighets- och sekretesslagen kompletteras med en ny sekretessbestämmelse.

Fastighetsmäklarinspektionen har ifrågasatt det faktum att utredning- ens förslag leder till att sekretessen får olika omfattning beroende på om en ansökan från en fastighetsmäklare hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen eller tillståndsgivning enligt fastighetsmäklarlagen, dvs. om fastighetsmäklaren har yrkeskvalifikationer som är förvärvade eller er- kända i en annan stat inom EES eller i Schweiz eller har svenska yrkes- kvalifikationer.

101

Prop. 2015/16:44

102

I det senare fallet gäller 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), vars sekretess bl.a. gäller uppgifter om den sökandes affärs- och driftsförhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. I båda bestämmelserna är besluten undantagna från sek- retessen. Beträffande andra handlingar som ingår i ett ärende om registre- ring som fastighetsmäklare är däremot övriga uppgifter om den sökandes ekonomiska och personliga förhållanden offentliga enligt denna paragraf.

Regeringen kan konstatera att yrkeskvalifikationsdirektivets sekretess- bestämmelser endast är tillämpliga vid ärenden där enskilda utnyttjat de rättigheter som direktivet föreskriver. När en yrkesutövare med svenska kvalifikationer ansöker om rätt att utöva ett reglerat yrke i Sverige är direktivet inte tillämpligt och därmed inte heller dess bestämmelser om sekretess. Det föreligger därför ingen skyldighet för Sverige att göra direktivets sekretessbestämmelser tillämpliga vid ärenden där den enskil- des rätt till tillträde till det reglerade yrket inte härstammar från direktivet och lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Regeringen har inte heller, inom ramen för genomförandet av yrkes- kvalifikationsdirektivet, funnit anledning att överväga förändringar avse- ende de sekretessbestämmelser som i dag är tillämpliga för vissa av de yrken som reglerats. De nu gällande sekretessbestämmelserna kommer, för de delar dessa omfattar, att precis som tidigare, vara tillämpliga oav- sett om ett ärende rör en enskild med svenska eller utländska kvalifikat- ioner. Därutöver införs genom regeringens förslag en mer omfattande sekretess för vissa handlingar i ärenden som rör sökanden med utländska kvalifikationer.

Sekretessens föremål

De handlingar som får begäras in av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet i ett ärende enligt yrkeskvalifikationsdirektivet, och som ska behandlas konfidentiellt enligt artikel 50.1, är bl.a. intyg om medborgarskap, avlagd examen, yrkeserfarenhet, hälsotillstånd, eko- nomisk ställning och tecknad ansvarsförsäkring. Samtliga skyddsvärda uppgifter i dessa handlingar rör enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Den nya sekretessbestämmelsens föremål ska därför av- gränsas till denna typ av uppgifter. Detta kan jämföras med exempelvis 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen om sekretess i bl.a. legiti- mationsärenden, som inte omfattar uppgifter som rör enskildas ekono- miska förhållanden.

Sekretessens räckvidd

Flera av de handlingar som får begäras in saknar relevans för den isole- rade prövningen om erkännande av yrkeskvalifikationer, men kan ändå vara nödvändiga för att myndigheten ska kunna besluta om legitimation, auktorisation eller liknande. Sekretessens räckvidd kan därför inte av- gränsas till att enbart gälla uppgifter i ärenden om erkännande av yrkes- kvalifikationer i dess snävaste bemärkelse. I stället bör sekretessen gälla uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikat- ioner. På så sätt säkerställs sekretesskyddet även för sådana uppgifter som med stöd av yrkeskvalifikationsdirektivet begärs in i exempelvis ett legitimationsärende, men som inte avser den enskildes utbildning eller

yrkeserfarenhet och därmed inte läggs till grund för beslutet om godkän- Prop. 2015/16:44 nande av dennes yrkeskvalifikationer. Formuleringen ”hänför sig till”

medför vidare att sekretessen som huvudregel följer uppgiften, för det fall att den behöriga myndighet som begärt in handlingen lämnar den vidare till en annan myndighet, exempelvis vid en begäran om yttrande från Universitets- och högskolerådet.

Sekretessens styrka

Yrkeskvalifikationsdirektivet anger att överlämnade uppgifter ska be- handlas konfidentiellt. Det framgår alltså inte med vilken styrka sekretes- sen ska gälla eller att någon avvägning mellan motstående intressen ska göras. Regeringen tolkar dock inte detta som ett krav på absolut sekretess för samtliga överlämnade uppgifter. Ett så långtgående krav på sekretess skulle inte vara rimligt med tanke på uppgifternas ofta relativt harmlösa karaktär och allmänhetens stora intresse av insyn i myndigheternas verk- samhet. I stället anser regeringen att ett sedvanligt rakt skaderekvisit tillgodoser syftet med bestämmelsen. Ett kvalificerat rakt skaderekvisit, som i exempelvis 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (”bety- dande men”), skulle dock ge ett så svagt skydd att det knappast skulle uppfylla direktivets krav. Sekretess bör därför gälla om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Om flera sekretessbestämmelser skulle vara tillämpliga på en viss upp- gift och prövningen resulterar i att uppgiften inte är sekretessbelagd enligt en eller flera bestämmelser samtidigt som den är sekretessbelagd enligt den nya bestämmelsen, ska den senare bestämmelsen ha företräde. Detta följer av konkurrensbestämmelsen i 7 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.

Sekretesstid och fråga om sekretess i beslut i ett ärende

Direktivet anger inte vid vilken tidpunkt sekretessen ska upphöra att gälla. Regeringen ser inte skäl för att föreslå ett evigt sekretesskydd. Sekretess bör därför, i likhet med vad som gäller enligt de befintliga bestämmelserna om sekretess i legitimationsärenden, gälla i femtio år. Sekretessen ska inte gälla beslut i ärendet.

Sekretessbestämmelsens placering i lagen och behov av en upplysnings- bestämmelse

Den nya sekretessbestämmelsen är i första hand påkallad med hänsyn till behovet av skydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Den bör därför placeras i offentlighets- och sekretesslagens femte avdelning som rör sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen bör enligt rege- ringens bedömning lämpligen införas i en ny paragraf i 28 kap., vilket är ett kapitel som samlar bestämmelser om sekretess till skydd för enskild när det gäller bl.a. arbetsmarknaden.

Den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bör innehålla en upplysningsbestämmelse som erinrar om att bestämmelser om sekretess som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i offentlighets- och sekretesslagen.

103

Prop. 2015/16:44

104

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär enligt 3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen både handlingssekretess och tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentlig- göra uppgifter som följer av 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen har dock som huvudregel företräde framför den tystnadsplikt som följer av en sekretessbestäm- melse. Varje gång en ny sekretessbestämmelse införs behöver lagstifta- ren överväga om den tystnadsplikt som följer av den föreslagna sekre- tessbestämmelsen i stället bör ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Utgångspunkten är att stor återhållsamhet ska iakttas vid prövningen av om undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör göras i ett särskilt fall (se prop. 1979/80:2 Del A s. 111 f.).

Den nu föreslagna bestämmelsen är försedd med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att det föreligger en presumtion för offentlighet. Mot denna bakgrund anser regeringen att den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen inte bör ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Någon inskränkning av meddelarfriheten föreslås därför inte.

Överlämnande av uppgift till annan myndighet

Enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar inte sekre- tess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En motsvarande bestämmelse om att sär- skilda föreskrifter bryter sekretessen och gör det möjligt att överlämna uppgifter till utländska myndigheter och mellanstatliga organ, såsom Europeiska kommissionen, finns i 8 kap. 3 § 1 offentlighets- och sekre- tesslagen. Eftersom det är regeringens avsikt att reglera det administra- tiva samarbetet mellan myndigheter som ska ske enligt yrkeskvalifi- kationsdirektivet i den nya horisontella förordningen om erkännande av yrkekvalifikationer bedöms den föreslagna sekretessbestämmelsen inte utgöra hinder mot detta samarbete.

Skyddet för myndigheternas verksamhet och internationella relationer

Som redogjorts för ovan medför artikel 56.1 i yrkeskvalifikations- direktivet att de behöriga myndigheterna även ska garantera konfidentiell behandling av de upplysningar som utväxlas inom ramen för det admi- nistrativa samarbetet mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

Enligt 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess för en uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det inter- nationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Denna sekretessbestämmelse är alltså bl.a. tillämplig på uppgifter som har överlämnats från ett utländskt organ inom ramen för ett direktivstyrt myndighetssamarbete mellan EU:s medlemsstater.

Sekretessen är dock inte absolut, utan gäller endast om ett utlämnande av uppgiften skulle riskera att försämra det samarbete som regleras av direktivet i fråga. Ett typiskt exempel på när en sådan situation förelig-

ger, och skaderekvisitet därmed är uppfyllt, är när ett utlämnande skulle Prop. 2015/16:44 stå i strid med direktivets sekretessbestämmelser. Om andra stater inte

skulle kunna förlita sig på att svenska myndigheter kan fullgöra sin skyl- dighet att i enlighet med t.ex. ett EU-direktiv sekretessbelägga uppgifter som utbyts inom ramen för samarbetet, finns nämligen en uppenbar risk att dessa stater skulle bli mindre benägna att lämna uppgifter till Sverige. Detta skulle få negativa effekter för Sveriges möjligheter att delta i det internationella samarbetet (jfr prop. 2012:13/192 s. 25).

Regeringens bedömning är att den befintliga sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen är tillräcklig för att upp- fylla kravet i artikel 56.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet på att de behö- riga myndigheterna ska garantera konfidentiell behandling av de upplys- ningar som utväxlas inom ramen för det administrativa samarbetet mel- lan behöriga myndigheter i medlemsstaterna. Någon åtgärd för att i lag genomföra kravet på konfidentiell behandling enligt artikel 56.1 behövs således inte. Detsamma gäller artikel 50.1, till den del som den bestäm- melsen träffar uppgifter i handlingar och intyg som lämnas till svenska myndigheter från utländska organ

18	Överklagande av beslut enligt den nya
	lagen

Regeringens bedömning: Beslut i frågor som regleras i den nya lagen
ska gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet. Beslut enligt den
nya lagen ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Direktivets krav på passivitetstalan kräver ytterligare överväganden.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens i fråga om
överklagande, besluts omedelbarhet och prövningstillstånd. Utredningen
har dock föreslagit att bestämmelser om detta placeras i den nya lagen
och har även föreslagit att den horisontella regleringen ska innehålla en
bestämmelse om s.k. passivitetstalan.
Remissinstanserna: Kommerskollegium och Uppsala universitet till-
styrker förslaget. Det stora flertalet remissinstanser har inga synpunkter
på förslaget. Kammarrätten i Sundsvall anser, till skillnad mot utred-
ningen, att bestämmelserna i förordningen om överklagande, s.k. pas-
sivitetstalan, är en sådan övergripande normering som bör regleras i den
nya lagen och inte i den nya förordningen eftersom den ger rättigheter till
enskilda som inte framgår av bestämmelserna i t.ex. förvaltningslagen.
Skälen för regeringens bedömning
Direktivets bestämmelser
Enligt artikel 51.3, som inte har ändrats genom ändringsdirektivet, ska ett
beslut med anledning av en ansökan om att få utöva ett yrke, liksom en
underlåtenhet att meddela ett sådant beslut inom föreskriven tid, kunna		105

Prop. 2015/16:44

106

överklagas till domstol enligt nationell rätt. Direktivet ger således rätt att inte bara överklaga ett faktiskt beslut, utan också att väcka en s.k. pas- sivitetstalan.

Genom ändringsdirektivet införs motsvarande bestämmelser om rätt att överklaga beslut och uteblivna beslut rörande yrkeskort, artikel 4c.2 och 4d.7. Övriga beslut som ska fattas inom en viss tidsfrist omfattas av tvingande bestämmelser i direktivet om tyst beviljande. Behov av att överklaga underlåtenhet uppstår därmed inte i dessa fall.

Överklagande, besluts omedelbarhet och prövningstillstånd

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivets krav på att beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer ska kunna överklagas till domstol har i vissa sektorsförfattningar genomförts genom uttryckliga bestämmelser om att myndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Andra sektorsförfattningar innehåller en hänvisning till förvalt- ningslagens bestämmelser om överklagande. I förvaltningslagen (1986:223), som enligt 3 § gäller om inte en annan lag eller förordning innehåller någon avvikande bestämmelse, anges i 22 § att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Förvaltningslagens bestämmelser om överkla- gande uppfyller därmed direktivets krav på att myndighetens beslut ska kunna överklagas till domstol. Av tydlighetsskäl bör dock möjligheten att överklaga beslut till allmän förvaltningsdomstol framgå av den horison- tella regleringen.

Beslut i frågor som regleras i den nya lagen bör, om inte annat anges i beslutet, gälla omedelbart eftersom det är angeläget att yrkesutövarens möjlighet att utöva yrket inte ska dra ut på tiden.

Vidare bör prövningstillstånd krävas vid överklagande till kammarrät- ten. Även om detta följer av 22 a § förvaltningslagen bör kravet på pröv- ningstillstånd av tydlighetsskäl anges i den horisontella regleringen.

I lagrådsremissen föreslogs att bestämmelser om besluts giltighet och överklagande skulle placeras i den horisontella lagen. Lagrådet har, mot bakgrund av att beslutsförfarandet i de frågor som anges i den horison- tella lagen avses regleras på lägre normnivå, ifrågasatt om det är lämpligt att placera dessa bestämmelser i lagen. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt och bedömer därför att vad som gäller i fråga om besluts giltighet och överklagande i stället lämpligen bör framgå av den horisontella förordningen. I fråga om överklagande, dvs. bestämmelser om rättegång som enligt 11 kap. 2 § regeringsformen ska anges i lag, bör förordningen upplysa om den allmänna överklagandebestämmelsen i 22 a § förvaltningslagen.

Passivitetstalan och svensk rätt

Förvaltningslagen ger inte någon rätt att överklaga avsaknaden av ett beslut, dvs. att föra talan mot den omständigheten att den behöriga myn- digheten har underlåtit att fatta ett beslut. Någon sådan möjlighet till passivitetstalan har inte heller införts i någon av de sektorsförfattningar som reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer.

Av tradition är det i svensk rätt ovanligt med fasta tidsfrister för hand- läggning av ärenden. Inom EU:s sekundärrätt är däremot sådan reglering

relativt vanligt förekommande och är ofta, som i yrkeskvalifikations- Prop. 2015/16:44 direktivet, kombinerad med någon slags dröjsmålsreglering, t.ex. om att

ett uteblivet beslut ska kunna överklagas till domstol. Någon ändamåls- enlig metod för att genomföra den typen av överklagandebestämmelser i svensk rätt har dock hittills inte utarbetats, vilket har kritiserats av bl.a. Lagrådet (Lagrådets yttrande över förslaget till lag om tjänster på den inre marknaden, prop. 2008/09:187 s. 274).

Långsam handläggning hos svenska myndigheter kan alltid angripas genom en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) eller Justitiekanslern (JK), som efter utredning av ärendet kan yttra sig kritiskt om myndig- hetens dröjsmål och, i förekommande fall, väcka åtal om tjänstefel. JO:s och JK:s tillsyn torde ha effekt i såväl preventivt som reparativt hänse- ende när det gäller myndigheternas handläggningstider och fyller därmed i stort samma syfte som de EU-rättsliga dröjsmålsregleringarna. Men eftersom varken JO eller JK är domstolar, utgör möjligheten att framföra klagomål hos dessa organ inte en rätt att överklaga till domstol.

Vid genomförandet av EU-rättsakter på det finansiella området har be- stämmelser om rätt att föra passivitetstalan genomförts genom en ny rättsfigur, nämligen rätt att begära förklaring av domstol att ärendet onö- digt uppehålls, se t.ex. 14 kap. 2 § lagen (2004:46) om värdepappers- fonder, 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings- fonder. Om myndigheten inte fattar beslut i ärendet inom en viss tid efter att domstolen har lämnat en sådan förklaring, ska ansökan anses ha av- slagits. Detta fiktiva beslut kan därefter överklagas till domstol i vanlig ordning.

Den konstruktion som har valts inom det finansiella området medför en risk för förskjutning av tyngdpunkten för sakprövningen från myndig- heten till domstolen. Om ett fingerat beslut överklagas, har ju ingen kon- kret sakprövning skett hos myndigheten och domstolen blir därmed i praktiken första instans. I många fall torde dock domstolen inte ha förut- sättningar att avgöra sakfrågan utan myndighetens föregående prövning och måste då återförvisa ärendet till myndigheten för förnyad handlägg- ning. I en sådan situation påskyndas knappast handläggningen av ären- det. Tvärtom är risken påtaglig för att processen i onödan ytterligare drar ut på tiden.

Förvaltningslagsutredningens betänkande om passivitetstalan

I Förvaltningslagsutredningens betänkande En ny förvaltningslag (SOU 2010:29 s. 259 f.), lämnas ett förslag som bl.a. syftar till att tillmö- tesgå EU-rättens krav på skäliga handläggningstider och ett effektivt rättsmedel mot långsam handläggning. Förslaget innebär att om ett ärende som har initierats av en enskild inte har avgjorts av myndigheten inom sex månader, kan sökanden begära att så sker. Myndigheten ska då inom fyra veckor antingen avgöra ärendet i sak eller i ett särskilt beslut, med motivering, avslå sökandens framställan om att ärendet ska avgöras. Om ett sådant särskilt beslut fattas kan det överklagas i samma ordning som ett beslut i själva sakfrågan. Bifalls ett överklagande av sådant av- slagsbeslut, ska beslutsmyndigheten föreläggas att inom den tid som

överinstansen bestämmer avgöra ärendet.

107

Prop. 2015/16:44 Förvaltningslagsutredningens betänkande har remissbehandlats, men har ännu inte föranlett några lagstiftningsåtgärder. Förslagen är föremål för beredning inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet).

Det nya rättsmedel som Förvaltningslagsutredningen föreslår innebär en rätt till domstolsprövning av dröjsmålet i sig, eller rättare sagt av huruvida de skäl för fördröjningen som myndigheten har redovisat är godtagbara. Domstolen ska alltså i detta skede inte befatta sig med själva sakfrågan. Därmed bibehålls fördelningen av uppgifter mellan förvalt- ningsmyndigheter och domstolar intakt. Vidare utgör prövningen en överprövning av ett skriftligt, motiverat beslut och kan således följa samma förvaltningsprocessuella regler som andra domstolsförfaranden. Det nya rättsmedlet kräver därmed, enligt Förvaltningslagsutredningen, inga förändringar av den processrättsliga regleringen eller av domstolar- nas arbetssätt.

Genomförande av direktivets krav på passivitetstalan

Direktivets krav på passivitetstalan uppfylls enligt regeringens mening inte fullt ut genom möjligheten att anmäla långsam handläggning från myndigheters sida till JO och JK eftersom det i dessa fall inte är fråga om en domstolsprövning och prövningen dessutom sker i efterhand.

Ett möjligt sätt att i Sverige genomföra direktivets krav på passivitets- talan skulle kunna vara en bestämmelse som motsvarar eller liknar För- valtningslagsutredningens förslag. Utredningen har också föreslagit en sådan lösning. Till skillnad från Förvaltningslagsutredningens förslag reglerar dock utredningens förslag inte vilka beslut som en domstol får fatta med anledning av ett överklagande av ett avslagsbeslut. För att den domstol som får i uppgift att pröva ett sådant överklagande ska veta vad för slags beslut den kan fatta med anledning av ett överklagande, skulle utredningens förslag behöva kompletteras i den delen. Frågan hur ett införande av passivitetstalan bör ske behöver därför övervägas ytterli- gare. Det kan också finnas fördelar med att samordna detta med bered- ningen av Förvaltningslagsutredningens förslag inom Regeringskansliet.

19Ikraftträdande- och övergångsbestäm- melser

Regeringens förslag: Den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 18 januari 2016.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har kommenterat förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: Ändringsdirektivet trädde i kraft den 17 januari 2014 och ska enligt artikel 3.1 i ändringsdirektivet vara genomfört i medlemsländerna senast den 18 januari 2016.

Det bedöms inte finnas behov av några övergångsbestämmelser.

108

Prop. 2015/16:44

20 Konsekvenser av genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet

Yrkeskvalifikationsdirektivet underlättar den fria rörligheten för arbets- tagare och egenföretagare inom EU. Detta är positivt för enskilda yrkes- utövare, både för yrkesutövare med svenska kvalifikationer och för yr- kesutövare med kvalifikationer förvärvade i ett annat land inom EU, EES eller i Schweiz. Genom att underlätta ökad rörlighet och möta de hinder som finns på den inre marknaden bidrar också yrkeskvalifikations- direktivet till ökad sysselsättning genom att bl.a. underlätta tillträdet till den svenska arbetsmarknaden och genom att underlätta för svenska yr- kesutövare som vill arbeta i andra länder. I förlängningen är detta något som kan bidra till ökad tillväxt både i Sverige och inom EES.

Utredningens konsekvensanalys
Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifika-
tionsdirektivet lyfter i sitt konsekvensavsnitt fram följande konsekvenser
för enskilda, företag och arbetsgivare och konsekvenser för det allmänna.
När det gäller konsekvenser för enskilda konstaterar utredningen att
förslagen berör ett stort antal yrkesverksamma inom en rad olika verk-
samhetsområden. Till en övervägande del omfattas dock verksamhets-
områdena redan i dag av den reglering som finns på plats i sektorslag-
stiftning. Nyheter för enskilda är exempelvis möjligheten att ansöka om
ett yrkeskort, möjligheten att få yrkespraktik från ett annat land erkänd
och införandet av varningsmekanismerna.
När det gäller konsekvenser för företag och arbetsgivare klargörs i och
med utredningens förslag arbetsgivares möjlighet att anställa yrkesut-
övare med utländska yrkeskvalifikationer för en kortare tid och på
grundval av den behörighet som yrkesutövaren har i sitt etableringsland.
Förslagen avser sammantaget att ge arbetsgivare och företag förbättrade
möjligheter att rekrytera kunnig personal oavsett var den yrkesverk-
samme har inhämtat sina yrkeskvalifikationer. Utredningen konstaterar
också att ändringsdirektivets genomförande i svensk rätt och förvaltning
inte torde innebära negativa konsekvenser för företagare och arbets-
givare.
Utredningens resonemang om konsekvenser för det allmänna handlar
framför allt om konsekvenser för myndigheter. Regeringen avser att följa
utvecklingen för berörda myndigheter till följd av föreslagen lagstiftning.
Förslagen innebär att bestämmelser förs över från sektorsförfattning till
en horisontell reglering och förändrar i allt väsentligt inte förutsättning-
arna för myndigheternas tillämpning. Fördelen är ett tydligt och samlat
regelverk som ser likadant ut för alla reglerade yrken. Ett antal nyheter
till följd av ändringsdirektivet förs dock också in i den horisontella lagen,
såsom ett förtydligande att den behöriga myndigheten i ett första steg
enbart ska bedöma om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer är tillräck-
liga.	109
	109

Prop. 2015/16:44

110

Utredningen lyfter också ett antal ekonomiska konsekvenser för myn- digheter. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd respektive Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård föreslås få ytterligare uppgifter. Detta till följd av skyldigheten för medlemsstaterna att varna andra stater för yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva reglerad yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården, inom yrken där barn undervisas eller som veterinär (se avsnitt 16). Utredningen föreslår också att Socialstyrelsen ska få ta ut en avgift från enskilda med kvalifi- kationer från EU, EES eller Schweiz för ansökningar om legitimation och andra behörighetsbevis.

Remissinstansernas övergripande synpunkter

Flertalet remissinstanser har inget att invända mot utredningens konse- kvensanalys. Ett antal remissinstanser, däribland Socialstyrelsen, Univer- sitets- och högskolerådet och Statens skolverk, påpekar att förslagen medför behov av resursförstärkningar för myndigheterna. Förvaltnings- rätten i Stockholm och Domstolsverket saknar en konsekvensanalys vad gäller förväntad måltillströmning och eventuella resursbehov för dom- stolarna. Förvaltningsrätten i Stockholm menar dock att man har förstå- else för att det i nuläget inte är möjligt att genomföra en sådan konse- kvensanalys, men vill understryka vikten av att framdeles göra löpande konsekvensanalyser i frågan. Regelrådet finner att syftet med förslaget uppnås på ett enkelt sätt och till oförändrade administrativa konsekvenser för företag. Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms läns lands- ting och Västra Götalandsregionen lyfter bl.a. fram finansierings- principen och anser att konsekvenser för arbetsgivare bör utredas vidare.

Konsekvenser av förslagen

Förslagen som helhet får positiva effekter för möjligheterna att öka rör- ligheten för arbetstagare och egenföretagare inom EES-länderna och Schweiz. För berörda myndigheter tillkommer vissa uppgifter som dock ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Samhällsekonomiska konsekvenser

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som vill utöva ett s.k. reglerat yrke i ett annat land inom EES och Schweiz. Därigenom ökar den fria rörligheten för personer och tjänster inom om- rådet. Regeringen stödjer kommissionens övergripande målsättning att antalet reglerade yrken på den inre marknaden ska minska. Regeringen är därför positiv till den pågående översynen av reglerade yrken eftersom den kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning på den inre marknaden och underlätta tillträdet till den svenska arbetsmarknaden. Flera av de yrken inom vilka arbetsgivare i Sverige har svårt att rekrytera kompetent och behörig personal är reglerade yrken som därmed omfattas av yrkes- kvalifikationsdirektivet. Ett fungerande system för erkännande av yrkes- kvalifikationer mellan länder kan således ha betydande effekt och sam- hällsekonomisk nytta. Genom att arbetsgivare ska kunna få tillgång till och möjlighet att rekrytera kunnig personal oavsett var yrkesutövarna har erhållit sina yrkeskvalifikationer ökar tillgången på arbetskraft.

Yrkeskvalifikationsdirektivet ger förutsättningar för en ökad dynamik Prop. 2015/16:44 på den inre marknaden och därigenom även förutsättningar för förbättrad

tillväxt.

Konsekvenser för enskilda

Att förenkla och underlätta för enskilda att utöva sitt yrke i andra stater är kärnan i både yrkeskvalifikationsdirektivet och i regeringens förslag. Förslaget påverkar enskilda yrkesutövare som önskar bedriva verksamhet såväl i Sverige som i annat land och oavsett om det sker inom ramen för en anställning eller som egenföretagare på kortare eller längre tid.

Ändringsdirektivet innebär även några nyheter. Det gäller exempelvis
möjligheten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort och möjligheten att få
yrkespraktik i ett annat land godkänd. Syftet med det europeiska yrkes-
kortet är just att underlätta för enskilda, som i huvudsak enbart behöver
kommunicera med den behöriga myndigheten i etableringsstaten. Syftet
är också att effektivisera erkännandeprocessen.
I sak återspeglar de förändringar som regeringen föreslår yrkeskvali-
fikationsdirektivets närmare innebörd. Som utredningen har framhållit
gör förslagen det tydligare för enskilda vad som gäller för yrket i fråga i
Sverige och vilka krav som kan komma att ställas vid ansökningsför-
farandet.
Genom förslagen blir yrket taxiförare att betrakta som ett reglerat yrke
i direktivets mening, vilket är en konsekvens av hur den nuvarande regle-
ringen kring taxiyrket ser ut (se avsnitt 8 och avsnitt 9.4). För utövare av
yrket med utländska yrkeskvalifikationer innebär det att det tydliggörs att
dessa, under vissa förutsättningar, omfattas av det föreslagna regelverket.
Exempelvis innebär det att taxiförare med utländska yrkeskvalifikationer
på samma sätt som gäller för andra reglerade yrken i Sverige omfattas av
rätten att tillfälligt utöva yrket enligt de särskilda förutsättningar som
direktivet föreskriver. Detta innebär bl.a. att samma krav på yrkesut-
övarna inte kan ställas som när det är fråga om etablering. Exempelvis
kan vandelskrav inte ställas på tillfälliga yrkesutövare inom taxiförar-
yrket.
Konsekvenser för myndigheter m.fl.
Som utredningen påpekar har det ursprungliga yrkeskvalifikations-
direktivet redan införlivats i svensk rätt och förvaltning. Vidare innebär
regeringens förslag i flera fall endast att bestämmelser överförs från
sektorsförfattning till en horisontell reglering. I vissa fall sker dock också
förtydliganden av det gällande regelverket som följer av ändringsdirekti-
vet, men förutsättningarna för myndigheternas tillämpning förändras i de
flesta fall endast marginellt. Regeringen anser dock att den horisontella
regleringen bidrar till en ökad tydlighet för myndigheter i och med att de
gemensamma bestämmelserna kommer att se likadana ut för alla regle-
rade yrken. Regeringen avser att följa utvecklingen för berörda myndig-
heter.
Några av de nyheter som följer av ändringsdirektivet innebär att med-
lemsstaterna blir skyldiga att varna andra stater för yrkesutövare som
begränsats i sin rätt att utöva reglerad yrkesverksamhet inom hälso- och
sjukvården, inom yrken där barn undervisas eller som veterinär (se av-	111
	111

Prop. 2015/16:44 snitt 16). Medlemsstaterna blir också skyldiga att erkänna yrkespraktik förvärvad i en annan medlemsstat (se avsnitt 14). Regeringens förslag för att genomföra direktivet innebär att arbetsbördan kan bli större för några myndigheter. När det gäller behov av resursförstärkningar som har påpe- kats av bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm och vissa andra myndig- heter, bedömer regeringen att förslagen kan genomföras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen bedöms inte påverka kostnaderna eller intäkterna för kom- muner och landsting och inte heller ha någon betydelse för den kommu- nala självstyrelsen.

Konsekvenser för företag och arbetsgivare

Regeringen instämmer i de klargöranden som utredningen pekar på att lagen innebär för arbetsgivare. Dessa klargöranden avser exempelvis tillfällig yrkesutövning.

I den utsträckning yrkesutövaren är en egenföretagare som önskar ut- nyttja möjligheten att verka på den inre marknaden uppstår givetvis kon- sekvenser på samma sätt som redogörs för ovan när det gäller enskilda yrkesutövare.

De remissynpunkter som framförs av Sveriges Kommuner och Lands- ting, Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen handlar bland annat om möjligheten till fortbildning (se avsnitt 12). Mot bak- grund av regeringens bedömning i denna fråga är ett antal av dessa kon- sekvenser inte längre aktuella.

Regeringen delar utredningens bedömning att företag eller arbetsgivare inte drabbas av negativa ekonomiska konsekvenser av ändringsdirekti- vets genomförande i svensk rätt och förvaltning.

Övriga konsekvenser

Förslagen är könsneutrala och bedöms inte heller ha någon påverkan på miljön eller för det brottsförebyggande arbetet.

Regeringen avser att hantera vissa frågor i förordning

Ett antal av utredningens förslag, exempelvis möjligheten för den en- skilde att göra en ansökan elektroniskt, tillgången till information om vad som gäller i Sverige i fråga om reglerade yrken, tidsfrister för de behö- riga myndigheterna och ansvarsfördelning mellan myndigheter i fråga om sådana uppgifter som följer av direktivet avser regeringen att genom- föra på förordningsnivå. Detsamma gäller det närmare förfarandet kring yrkeskortet.

Frågan om avgifter bör utredas vidare

Regeringen anser, i enlighet med utredningens förslag, att Social- styrelsen bör få möjlighet att ta ut avgifter för prövning av ansökan om behörighetsbevis, även för sökande som tidigare har meddelats motsva- rande behörighetsbevis i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Rege- ringen avser att hantera även denna fråga i förordning. Regeringen anser dock att det finns ett antal frågor som bör utredas vidare i fråga om

avgifter, exempelvis när det gäller tillkommande behöriga myndigheters

112

möjligheter att ta ut avgifter för erkännande och möjligheten att ta ut Prop. 2015/16:44 andra avgifter relaterade till yrkeskvalifikationsdirektivet, exempelvis för

lämplighetsprov. Detta kommer därför att ses över i särskild ordning

21 Författningskommentar

21.1Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifi- kationer

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs allmänna bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifikationsdirektivet).

Särskilda bestämmelser som genomför delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är en portalbestämmelse som upplyser om vilket direktiv som genomförs genom lagen och om var ytterligare bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet finns.

Av första stycket framgår att lagen innehåller allmänna bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i dess senaste lydelse.

I andra stycket anges att särskilda bestämmelser som genomför sådana delar av direktivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författ- ningar där utövandet av dessa yrken regleras. Två exempel på detta är bestämmelserna om automatiskt erkännande av de hälso- och sjukvårds- yrken vilkas utbildningskrav har samordnats genom direktivet och re- gelmässig språkkontroll för de yrken som har konsekvenser för patient- säkerheten. Ett annat exempel är bestämmelser om förhandsunderrättelse och förhandskontroll vid tillfällig yrkesutövning. Med uttrycket författ- ningar där utövandet av yrket regleras avses den så kallade sektorslag- stiftningen, dvs. författningar som rör förutsättningarna för utövandet av ett specifikt yrke eller en specifik grupp av yrken. Vad som i lagen avses med ett reglerat yrke anges i 5 § 2.

2 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskva- lifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.

I 18 och 19 §§ finns även bestämmelser om

1.erkännande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz,

och

2.europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

113

Prop. 2015/16:44

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 6, anger lagens tillämpningsområde. I första stycket anges de huvudsakliga fall som lagens bestämmelser

gäller, dvs. tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikat- ioner i Sverige. Vad som utgör tillfällig yrkesutövning beskrivs i avsnitt 9.1. Vad ett erkännande av yrkeskvalifikationer innebär anges i 8 §. Till skillnad från direktivet begränsas inte lagens tillämpningsområde till att avse personer som är medborgare i en stat inom EU, utan bestämmel- serna gäller för alla som har förvärvat yrkeskvalifikationer, eller fått dem erkända, i en annan stat inom EES än Sverige eller i Schweiz och oavsett medborgarskap. Vidare anges att lagen gäller den som vill utöva ett re- glerat yrke som anställd eller som egenföretagare.

Andra stycket anger två ytterligare fall när lagen är tillämplig, dels er- kännande av yrkespraktik, dels europeiskt yrkeskort. Förutsättningarna för dessa fall anges närmare i 18 och 19 §§. Av dessa paragrafer framgår att den krets av personer som omfattas av bestämmelserna är en annan än den som anges i första stycket.

3 § Denna lag gäller inte för den som vill utöva ett reglerat yrke som

1.innebär anställning i offentlig tjänst, eller

2.är förenat med offentlig maktutövning.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.1, anges att lagen inte gäller för vissa typer av reglerade yrken. Dessa undantag har sin grund i artikel 45 och artikel 51 i EUF-fördraget och uttrycks på samma sätt som i fördra- get. Huruvida ett yrke innebär anställning i offentlig tjänst eller är förenat med offentlig maktutövning i EU-rättslig mening får bedömas med ut- gångspunkt i den innebörd som EU-domstolen ger begreppen. En sådan bedömning bör ha skett redan i samband med att yrket reglerats och bör även ske i samband med att nya yrkesregleringar övervägs.

4 § Denna lag gäller inte för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författ- ning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra bindande rättsakter an- tagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om det yrket genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rätte- gångsbalken.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.2, undantar vissa reglerade yrken från lagens tillämpningsområde.

Första stycket genomför artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet och innebär att lagen är subsidiär i förhållande till andra författningar som innehåller bestämmelser om erkännande av utländska yrkeskvalifikat- ioner. En förutsättning är att dessa bestämmelser grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet. För att undantaget ska vara tillämpligt ska den EU-rättsakt som föranlett de svenska bestämmel- serna alltså innehålla bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikat- ioner.

114

I andra stycket anges att lagen inte heller gäller för advokatyrket. Ad- Prop. 2015/16:44 vokatyrket är ett yrke för vilket det visserligen finns vissa bestämmelser i

andra EU-rättsakter, men för vilket yrkeskvalifikationsdirektivet ändå är tillämpligt vid stadigvarande yrkesutövning under den svenska titeln (se skäl 42 i direktivet). Andra stycket upplyser om att de bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i de delar direktivet är tillämpligt på advokatyrket redan finns i rättegångsbalken.

Uttryck i lagen

5 § I denna lag avses med

1.yrkesutövare: den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd el- ler som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz,

2.reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form av denna eller för att få använda en viss yrkestitel,

3.yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kva- lifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet,

4.bevis på formella kvalifikationer: ett examens-, utbildnings- eller annat be- hörighetsbevis som antingen har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum i någon av dessa stater eller som har utfärdats i en annan stat om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset har erkänts av den staten,

5.kompetensbevis: ett bevis som har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser

a) en utbildning som inte utgör en del av ett examens- eller utbildningsbevis över en utbildning inom grundskolan, gymnasieskolan eller eftergymnasial ut- bildning,

b) ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

c) yrkesutövning i en stat inom EES eller i Schweiz på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren,

6.yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz,

7.reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning som har fastställts i författ- ning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

9.europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis på antingen att innehavaren upp- fyller alla villkor för att tillfälligt utöva yrket i en stat inom EES eller i Schweiz eller att innehavarens yrkeskvalifikationer har erkänts för etablering i en sådan stat,

10.automatiskt erkännande: erkännande av yrkeskvalifikationer utan bedöm- ning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer, och

11.lagligen etablerad: som uppfyller alla krav för att utöva ett yrke och som stadigvarande utövar yrket som anställd eller egenföretagare,

12.gemensam utbildningsram: en uppsättning minimikrav för kunskaper, fär- digheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke och som gäller i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz, och

115

Prop. 2015/16:44

116

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 8, definieras vissa termer och ut- tryck som används i lagen. Definitionerna i punkt 2–9 motsvarar definit- ioner i artikel 3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Definitionen i punkt 12 återger en definition i artikel 49a.1 i direktivet. Definitionen i punkt 13 återger en definition i artikel 49b.1 i direktivet. Övriga punkter avser begrepp som inte är uttryckligen definierade i direktivet, men som syftar till att underlätta förståelsen av lagen och förenkla lagtexten.

Tillfällig yrkesutövning i Sverige

6 § En yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är reglerat i etableringsstaten.

Om yrket inte är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad, för- utsätter rätten att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige att yrkesutövaren har utövat yrket i minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket får dock inte krävas som förutsättning för tillfällig yrkesutövning i Sverige, om utbildningen för yrket är reglerad i etable- ringsstaten.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, anges de grundläggande förut- sättningarna för att en yrkesutövare ska ha rätt att tillfälligt utöva ett yrke i Sverige. Bestämmelsen genomför artikel 5.1 och 5.2 i yrkeskvalifikat- ionsdirektivet.

Bestämmelsen är endast tillämplig vid tillfällig yrkesutövning. Om yr- kesutövaren mer stadigvarande vill utöva yrket i Sverige gäller i stället lagens bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer. Som fram- går av avsnitt 9.1, behöver ett flertal olika faktorer vägas in i bedöm- ningen av om det är fråga om tillfällig yrkesutövning eller stadigvarande yrkesutövning.

Särskilda bestämmelser som innehåller kompletterande krav på för- handsunderrättelse och förhandskontroll för att tillfälligt utöva vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras, se t.ex. patientsäkerhetslagen (2010:659) respektive lagen (1974:191) om bevakningsföretag och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa lagar.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genom- föra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delege- rade akter som antas med stöd av direktivet. Bemyndigandet avses bland annat innefatta bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll och användning av en viss stats yrkestitel vid tillfällig yrkesutövning.

Första stycket gäller tillfällig yrkesutövning i Sverige i en situation när yrket är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad.

Andra stycket gäller tillfällig yrkesutövning i Sverige i en situation när yrket inte är reglerat i etableringsstaten. För att få utöva yrket tillfälligt i Sverige i detta fall behöver yrkesutövaren, utöver att vara lagligen etable-

rad, även ha utövat yrket under minst ett år i en eller flera andra stater Prop. 2015/16:44 inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket

i Sverige.

Tredje stycket utgör ett undantag från andra stycket som innebär att en yrkesutövare har rätt att i Sverige tillfälligt utöva ett yrke som inte är reglerat i etableringsstaten, om utbildningen för yrket är en reglerad ut- bildning i etableringsstaten. I detta fall behöver alltså kravet på yrkeser- farenhet i andra stycket inte vara uppfyllt. Vad som i lagen avses med en reglerad utbildning anges i 5 § 7.

7 § Tillfällig yrkesutövning enligt 6 § förutsätter, i de fall det särskilt föreskrivs, en förhandsunderrättelse från yrkesutövaren och en förhandskontroll av dennes yrkeskvalifikationer.

Bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disci- plinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, anger i vilka fall det finns be- stämmelser om tillfällig yrkesutövning i sektorsregleringen

Av första stycket framgår att tillfällig yrkesutövning enligt i 6 § i vissa fall även förutsätter förhandsunderrättelse och förhandskontroll.

Andra stycket upplyser om att bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras. Med författningar där utövandet av yrket regleras avses den s.k. sektorslagstiftningen, dvs. författningar som rör förutsättningarna för utövandet av ett specifikt yrke eller en specifik grupp av yrken.

Bestämmelser om disciplinåtgärder m.m. finns i artikel 5.3 i yrkeskva- lifikationsdirektivet. Dessa bestämmelser har, med undantag för ett til- lägg i taxitrafiklagen (2012:211), bedömts inte föranleda några författ- ningsändringar. Av tydlighetsskäl upplyser den nya lagen om att be- stämmelser av det aktuella slaget finns i sektorslagstiftningen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter på förhandskontroll och förhandsunderrättelse, se avsnitt 9.1.

Etablering i Sverige

Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer

8 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer i de fall som avses i 10–16 §§ ger yrkesutövaren rätt till tillträde till ett reglerat yrke i Sverige som yrkesutövaren är behörig att utöva i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkes- kvalifikationer här i landet.

Ett erkännande enligt första stycket sker genom beslut om

1.erkännande av yrkeskvalifikationer, eller

2.utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommiss- ionen har antagit genomförandeakter om yrkeskortet.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 10, anges vilken verkan ett erkän- nande av yrkeskvalifikationer enligt denna lag har och hur det kommer till uttryck.

117

Prop. 2015/16:44

118

Första stycket, som genomför artikel 4 i yrkeskvalifikationsdirektivet, innebär att ett erkännande av yrkeskvalifikationer ger tillträde till yrket. Detta medför dock inte en ovillkorlig rätt att utöva yrket, utan av para- grafen framgår vidare att ett erkännande ger rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifi- kationer i Sverige. Detta innebär att yrkesutövaren för att få utöva yrket, på samma sätt som yrkesutövare med svenska kvalifikationer, även kan behöva uppfylla vissa andra krav än krav på yrkeskvalifikationer. Till skillnad från yrkeskvalifikationer, som enligt 5 § 3 omfattar kvalifikat- ioner som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetens- bevis eller yrkeserfarenhet, kan sådana andra krav t.ex. avse krav på god vandel eller krav på legitimation. Bedömningen av yrkeskvalifikationer utgör dock en fristående del av den prövning som ska göras av en behö- rig myndighet för att ge en yrkesutövare rätt att utöva yrket.

Första stycket innebär också att erkännandet ger tillträde till det yrke som yrkesutövaren är behörig att utöva i hemlandet. Denna rätt förutsät- ter därmed att det yrke som har utövats i hemlandet är jämförbart med det svenska yrket. Det är alltså inte avgörande vilken yrkestitel som an- vänds i Sverige respektive den andra staten, utan det är innehållet i den faktiska yrkesverksamheten som ska vara jämförbar.

Hänvisningen till 10–16 §§ innebär att verkan av ett erkännande av yrkekvalifikationer är densamma oavsett vilken av de olika ordningarna för erkännande som tillämpas. Det behöver därmed inte upprepas för varje erkännandeordning.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genom- föra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delege- rade akter som antas med stöd av direktivet. Dessa föreskrifter avses bl.a. innefatta föreskrifter om möjlighet att begränsa ett erkännande till att avse en del av yrket, ett så kallat partiellt tillträde enligt artikel 4f i di- rektivet.

I andra stycket anges hur ett erkännande av yrkeskvalifikationer sker. Det kan antingen ske genom ett beslut om erkännande av yrkeskvalifi- kationer eller genom beslut om utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, dvs. ett elektroniskt bevis på erkända yrkeskvalifikationer. Sistnämnda alternativ förutsätter att Europeiska kommissionen har antagit genomfö- randeakter om yrkeskortet. Närmare bestämmelser som genomför direk- tivets bestämmelser om förfarandet och vilka myndigheter som fattar besluten kommer att anges i förordning.

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.1, genomför artikel 10 i direkti- vet. Bestämmelsen innebär att den generella ordningen för erkännande tillämpas på ett reglerat yrke för vilket varken automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfarenhet, automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbildning

eller automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper är Prop. 2015/16:44 tillämpligt. Paragrafen innebär också att den generella ordningen även är

tillämplig i en situation då ett reglerat yrke visserligen omfattas av någon av de andra ordningarna för erkännande, men att yrkesutövaren inte uppfyller villkoren för erkännande enligt den ordningen.

10 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för tillträde till eller utövande av yrket inom dess territorium och yrket är reglerat i den staten.

En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska även erkännas om yrkesutövaren

1. har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer utfärdat av en annan stat inom EES eller av Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten, och

2. på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio
åren har utövat yrket i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är
reglerat i den staten.
Yrkeserfarenhet enligt andra stycket 2 får inte krävas som förutsättning för ett
erkännande om beviset på formella kvalifikationer enligt andra stycket 1 avser en
reglerad utbildning.
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.1, anges de grundläggande förut-
sättningarna för ett erkännande i Sverige av yrkeskvalifikationer från en
annan stat inom EES eller från Schweiz enligt den s.k. generella ord-
ningen. Bestämmelsen genomför artikel 13.1–2 i yrkeskvalifikationsdi-
rektivet.
Vad som avses med ett erkännande av yrkeskvalifikationer framgår av
8 § och kommentaren till den paragrafen.
Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genom-
föra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delege-
rade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om erkännande enligt
den generella ordningen kan dessa föreskrifter bl.a. innefatta bestämmel-
ser om krav på anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt artikel 14 i
direktivet och undantag från rätten till ett erkännande vid för låg nivå på
yrkeskvalifikationerna enligt artikel 13.4 i direktivet.
I första stycket anges förutsättningarna för ett erkännande av yrkes-
kvalifikationer när yrkesutövaren har yrkeskvalifikationer från en stat i
vilken yrket utgör ett reglerat yrke. För erkännande i ett sådant fall krävs
att yrkesutövaren har det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifi-
kationer som krävs för tillträde till eller utövande av yrket i den andra
staten. Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer definieras i
5 § 4 och 5.
I andra stycket anges förutsättningarna för ett erkännande av yrkes-
kvalifikationer när yrkesutövaren har yrkeskvalifikationer från en stat i
vilken yrket inte är reglerat. I detta fall räcker det inte att yrkesutövaren
har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer
utfärdat av den staten, dvs. motsvarande krav som i första stycket. Det
krävs även att yrkesutövaren på heltid i ett år eller på deltid under mot-
svarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en stat där yrket
inte är reglerat. Det krävs dock inte att förvärvandet av yrkeskvalifikat-
ionerna och yrkesutövningen har skett i samma stat.	119
	119

Prop. 2015/16:44 Tredje stycket utgör ett undantag från andra stycket och innebär att så- dan yrkeserfarenhet som anges i andra stycket 2 inte får krävas, om yrkesutövarens bevis på formella kvalifikationer avser en reglerad ut- bildning. Vad som avses med reglerad utbildning anges i 5 § 7.

11 § Ett erkännande enligt 10 § förutsätter en bedömning av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Bedömningen kan, i de fall det särskilt föreskrivs, medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.1, genomför delvis artikel 4 f, artikel 13 punkt 4 och artikel 14.

Av paragrafen framgår att ett erkännande enligt den generella ord- ningen förutsätter att det görs en bedömning av yrkesutövarens yrkes- kvalifikationer. Det upplyses också att en sådan bedömning, i de fall det särskilt föreskrivs, kan medföra att erkännandet villkoras, begränsas eller nekas. De särskilda föreskrifterna kommer att anges i förordning, med stöd av bemyndigandet i 21 §. De fall som avses är då medlemsstaten enligt direktivet får villkora ett erkännande med att yrkesutövaren ge- nomgår en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov, begränsa ett erkännande till att avse en del av yrke (s.k. partiellt tillträde) eller neka ett erkännande vid för låg nivå på yrkeskvalifikationerna.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfa- renhet

12 § Om ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utö- vande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikat- ionsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet som innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller i Schweiz i enlighet med det som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkeskvalifikationsdirektivet erkännas automa- tiskt.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.2 och genomför artikel 16 i yr- keskvalifikationsdirektivet, anges förutsättningarna för en yrkesutövare att få viss yrkeserfarenhet erkänd i Sverige. Vad som i lagen avses med yrkeserfarenhet definieras i 5 § 6.

En första förutsättning för att denna erkännandeordning ska vara til- lämplig är att ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kun- skap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för till- träde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till direktivet. Det bedöms i dag inte finnas något yrke i Sverige som endast är reglerat på detta sätt och utgör en sådan verksamhet som anges i bilagan. Bestämmelsen kommer alltså att aktualiseras först om en sådan yrkesreglering införs i Sverige, men bestämmelsen anges i lagen för att den ska genomföra direktivets samtliga ordningar för erkännande.

En andra förutsättning för erkännande av en yrkesutövares yrkeserfa- renhet är att verksamheten har utövats i en annan stat inom EES eller i Schweiz i enlighet med vad som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Både bilaga IV till direktivet och artikel 17–19 i direktivet innehåller

långa och utförliga listor och uppräkningar som inte rimligen bör anges i

120

lagen, inte minst mot bakgrund av att direktivets ordning för erkännande Prop. 2015/16:44 av yrkeserfarenhet för närvarande inte bedöms vara tillämplig på något

reglerat yrke i Sverige. Paragrafen innehåller därför i stället en hänvis- ning till direktivet i dessa delar.

Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbild- ning

13 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand- läkare eller specialisttandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.3, regleras ordningen för det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer i fråga om vissa hälso- och sjukvårdsyrken. Vad som i lagen avses med ett automatiskt erkän- nande definieras i 5 § 10. Bestämmelsen genomför artikel 21.1 i yrkes- kvalifikationsdirektivet, när det gäller de hälso- och sjukvårdsyrken som anges där.

Paragrafen innebär att yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva vissa hälso- och sjukvårdsyrken, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659). Denna hänvisning syftar för närvarande på Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso-och sjukvården som i sin tur hänvisar till vissa utländska utbildnings-, examens- eller behörig- hetsbevis angivna i bilaga V i direktivet. Att dessa bevis erkänns auto- matiskt bygger på att minimikraven för utbildningarna har samordnats genom bestämmelser i direktivet och att staterna alltså sinsemellan kan förlita sig på att utbildningarna uppfyller dessa krav.

Eftersom det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer inte gäller generellt för alla yrken utan bara för vissa yrken, hänvisar paragra- fen till de fall som anges i sektorsregleringen. Rätten till automatiskt erkännande anges dock i lagen för att den ska genomföra direktivets samtliga ordningar för erkännande. Ett automatiskt erkännande ska alltså anses ske enligt denna lag och i enlighet med de förfarandebestämmelser som meddelas i anslutande föreskrifter till denna lag.

14 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automa- tiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

121

Prop. 2015/16:44

122

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.3, regleras ordningen för det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer i fråga om veterinärer. Vad som i lagen avses med ett automatiskt erkännande definieras i 5 § 10. Bestämmelsen genomför artikel 21.1 i yrkeskvalifikations- direktivet, när det gäller veterinärer.

Paragrafen innebär att yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva veterinäryrket, ska erkännas auto- matiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Denna hänvisning syftar för närvarande på Statens jordbruksverks före- skrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörighet för djurhälso- personal (senaste lydelse enligt omtryck SJVFS 2013:15) och de bilagor till föreskrifterna som listar vissa utländska behörighetsbevis angivna i bilaga V i direktivet. Att dessa bevis erkänns automatiskt bygger på att minimikraven för utbildningarna har samordnats genom bestämmelser i direktivet och att staterna därmed sinsemellan kan förlita sig på att ut- bildningarna uppfyller dessa krav.

Eftersom det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer inte gäller generellt för alla yrken utan bara för vissa yrken, hänvisar paragra- fen till de fall som anges i sektorsregleringen. Rätten till automatiskt erkännande anges dock i lagen för att direktivets samtliga ordningar för erkännande ska genomföras genom lagen. Ett automatiskt erkännande ska därmed anses ske enligt denna lag och i enlighet med de förfarande- bestämmelser som meddelas i anslutande föreskrifter till denna lag.

Av 8 § framgår att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna ger rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet. Utöver det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationerna kan yrkesutövaren alltså även behöva uppfylla andra villkor än sådana som avser kvalifikationerna för att få utöva yrket. Ett sådant villkor för att få legitimation som veterinär finns i 3 kap. 1 § tredje stycket lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och innebär att legitimation inte ska utfärdas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt 6 kap. samma lag, om sökan- den varit legitimerad.

Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper

15 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkes- utövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbild- ningsramen.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.4, regleras automatiskt erkän- nande vid gemensamma utbildningsramar. Gemensamma utbildningsra- mar och gemensamma utbildningsprov, som regleras i 16 §, kallas till- sammans för gemensamma utbildningsprinciper. Bestämmelsen genom- för artikel 49 a.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I första stycket anges förutsättningarna för automatiskt erkännande, dvs. att yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har för- värvats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i

en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a Prop. 2015/16:44 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Någon sådan utbildningsram har dock

ännu inte antagits och det är därför inte klart för vilket eller vilka yrken det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen. Vad som i lagen avses med en utbildningsram anges i 5 § 12.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genom- föra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delege- rade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om gemensamma utbildningsramar kommer det i dessa föreskrifter bl.a. anges de reglerade yrken för vilka sådana utbildningsramar införs i Sverige.

Andra stycket är en konsekvens av artikel 49a.5 i direktivet, som ger en medlemsstat möjlighet att under vissa förutsättningar undantas från skyl- digheten att införa en gemensam utbildningsram som antas genom en delegerad akt. Om Sverige omfattas av ett sådant undantag från en ut- bildningsram för ett visst yrke, gäller alltså inte första stycket.

16 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkes- kvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikations- direktivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.4, regleras automatiskt erkän- nande vid gemensamma utbildningsprov. Gemensamma utbildningsprov och gemensamma utbildningsramar, som regleras i 15 §, kallas tillsam- mans för gemensamma utbildningsprinciper. Bestämmelsen genomför artikel 49 b.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I första stycket anges förutsättningarna för automatiskt erkännande, dvs. att yrkesutövaren har yrkeskvalifikationer som har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet. Vad som i lagen avses med ett gemensamt utbildningsprov anges i 5 § 13.

Något sådant utbildningsprov har dock ännu inte fastställts och det är därför inte klart för vilket eller vilka yrken det kan bli aktuellt att til- lämpa bestämmelsen.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genom- föra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delege- rade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om gemensamma utbildningsprov kommer det i dessa föreskrifter bl.a. att anges de regle- rade yrken för vilka sådana utbildningsprov införs i Sverige.

Andra stycket är en konsekvens av artikel 49b.5 i direktivet som ger en medlemsstat möjlighet att under vissa förutsättningar undantas från skyl- digheten att anordna ett gemensamt utbildningsprov som fastställs genom en delegerad akt. Om Sverige omfattas av ett sådant undantag från ett utbildningsprov för ett visst yrke, gäller alltså inte första stycket.

123

Prop. 2015/16:44

124

Kunskaper i svenska språket

17 § Vid bedömningen av om en yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkän- nas får yrkesutövarens kunskaper i svenska språket endast beaktas om kunskap- erna utgör en del av yrkeskvalifikationerna.

Kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna får, om inte annat särskilt föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket regleras, endast kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och kon- kreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utföras först efter det att yrkeskvalifi- kationerna har erkänts.

Genom paragrafen, som behandlas i avsnitt 13, genomförs artikel 53 i direktivet.

I första stycket tydliggörs att en yrkesutövares kunskaper i svenska språket får beaktas inom ramen för ett erkännande av yrkeskvalifikat- ioner endast om språkkunskaperna utgör just yrkeskvalifikationer, dvs. kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet. Som exempel på yrken där språk- kunskaperna utgör en yrkeskvalifikation kan nämnas tolkar och lärare i ämnet svenska.

I andra stycket anges i vilka fall kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av en yrkeskvalifikation får kontrolleras. Bestämmelsen innebär inte något förbud mot att uppställa krav på språkkunskaper, men begränsar de fall då dessa får kontrolleras till att avse fall då det förelig- ger allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har för yrket nödvändiga språkkunskaper. Vidare anger bestämmelsen när dessa kon- troller får utföras, nämligen först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Artikel 53 i direktivet innebär att språkkontroller för yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten får utföras även om det inte förelig- ger allvarliga och konkreta tvivel i fråga om en yrkesutövares språkkun- skaper. Eftersom ett genomförande av denna bestämmelse endast avser yrken inom hälso- och sjukvården genomförs inte bestämmelsen i den generella lagen utan avses i stället genomföras i sektorsregleringen, med stöd av bemyndigandet i 21 §. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 13.

Yrkespraktik

18 § Om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förutsättningar för yrkespraktik är uppfyllda som anges i de författningar där yrket regleras.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 14, genomför artikel 55a i yrkeskva- lifikationsdirektivet.

Paragrafen innebär en rätt för den som har förvärvat yrkeskvalifikat- ioner i Sverige, att under vissa förutsättningar som anges i sektorsregle- ringen, få yrkespraktik som har genomförts i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkänd här i landet. Till skillnad från bestämmelserna om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer, avser

paragrafen alltså inte yrkesutövare med yrkeskvalifikationer från en Prop. 2015/16:44 annan stat inom EES eller Schweiz som vill utöva ett yrke i Sverige, utan

personer med yrkeskvalifikationer förvärvade här i landet.

Yrkespraktik i lagens mening definieras i 5 § 8. Som exempel på yr- kespraktik kan nämnas läkarnas allmäntjänstgöring (AT) och psykolo- gers praktiska tjänstgöring (PTP). Sådan yrkespraktik regleras i patient- säkerhetslagen (2010:659) och patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) samt i Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS (1999:5) om allmäntjänstgö- ring för läkare och SOSFS (2008:34) om praktisk tjänstgöring för psy- kologer.

Europeiskt yrkeskort

Ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till denna lag.

Första och andra stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har anta- git genomförandeakter som rör yrket i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikat- ionsdirektivet.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 15, genomför delar av artikel 4a–4c i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I första stycket anges vem som har rätt att ansöka om ett europeiskt yr- keskort. Till skillnad från bestämmelserna om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer, avser paragrafen inte yrkesutö- vare med yrkeskvalifikationer från en annan stat inom EES eller Schweiz som vill utöva ett yrke i Sverige, utan personer som är lagligen etable- rade i Sverige eller har förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet och som avser att utöva ett reglerat yrke i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

Av andra stycket framgår att sökanden i vissa fall även har rätt att få ett europeiskt yrkeskort utfärdat i Sverige. De närmare förutsättningarna för att ett yrkeskort ska utfärdas avses dock framgå av den nya horison- tella förordningen.

Tredje stycket innebär att rätten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort förutsätter att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter för yrket i fråga. Hittills har en sådan akt antagits som avser yrkena sjuk- sköterska, apotekare, fysioterapeut/sjukgymnast, bergsguide och fastig- hetsmäklare.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genom- föra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delege- rade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om yrkeskortet avses dessa föreskrifter bl.a. ange de reglerade yrken för vilka yrkeskort införs.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 15.

125

Prop. 2015/16:44	Övriga bestämmelser
	Sekretess
	20 § Bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ärenden om
	erkännande av yrkeskvalifikationer finns i 28 kap. 16 a § offentlighets- och sek-
	retesslagen (2009:400).
	Paragrafen, som behandlas i avsnitt 17, upplyser om var det finns be-
	stämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ärenden om
	erkännande av yrkeskvalifikationer.
	Hänvisningen avser en ny bestämmelse i 28 kap. 16 a § offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400) som genomför artikel 50.1 tredje stycket i
	yrkeskvalifikationsdirektivet. Den nya bestämmelsen i offentlighets- och
	sekretesslagen behandlas i avsnitt 17. Se även författningskommentaren
	till bestämmelsen.
	Bemyndiganden
	21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de
	ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirekti-
	vet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av di-
	rektivet.
	Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, innehåller ett bemyndigande för
	regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
	de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifi-
	kationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som
	antas med stöd av direktivet. Bemyndigandet ska användas för att med-
	dela de mer detaljbetonade föreskrifter som behövs för att genomföra
	yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade
	akter som antas med stöd av direktivet. Sådana föreskrifter kan med stöd
	av bemyndigandet meddelas i sådana frågor som på en mer övergripande
	nivå behandlas i lagen. Detta gäller såväl tillfällig yrkesutövning, och
	etablering enligt de olika erkännandeordningarna som språkkontroller,
	yrkespraktik och yrkeskort.
	Som exempel kan nämnas föreskrifter om förhandsunderrättelse och
	förhandskontroll vid tillfällig yrkesutövning av vissa yrken, bestämmel-
	ser om användning av en viss stats yrkestitel vid tillfällig yrkesutövning
	och begränsning av ett erkännande av yrkeskvalifikationer till att avse en
	del av yrket. I fråga om erkännande enligt den generella ordningen avses
	bestämmelserna omfatta föreskrifter om anpassningsperiod och lämplig-
	hetsprov och undantag från rätten till ett erkännande vid för låg nivå på
	yrkeskvalifikationerna.
	Vidare avses bemyndigandet användas för att ange de reglerade yrken
	för vilka bestämmelserna om gemensamma utbildningsramar, gemen-
	samma utbildningsprov och yrkeskort ska tillämpas. Bemyndigandet
	avses även utnyttjas för att meddela föreskrifter om att sådana kontroller
	av språkkunskaper som avses i 17 § andra stycket i fråga om yrkesutö-
	vare inom hälso- och sjukvården får ske utan att kravet på allvarliga och
	konkreta tvivel i det enskilda fallet är uppfyllt.
	De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan placeras
	antingen i den generella förordningen om yrkeskvalifikationer eller i
126

sektorsregleringen, beroende på om det är fråga om bestämmelser som Prop. 2015/16:44 gäller för samtliga reglerade yrken eller enbart vissa reglerade yrken.

Lagrådets synpunkter på bemyndigandet har behandlats i avsnitt 5.

Beslutsförfarande och myndighetsuppgifter

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1.förfarandet för beslut enligt denna lag, och

2.vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkeskvalifi- kationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter som rör dels förfarandet för de olika beslut som fattas med stöd av denna lag, dels vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkes- kvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som Europeiska kommissionen antar med stöd av direktivet.

Som framgår av avsnitt 5, innehåller direktivet relativt detaljerade be- stämmelser på dessa områden, som lämpligen regleras på en lägre norm- nivå med stöd av regeringens restkompetens eller som verkställighetsfö- reskrifter.

127

Prop. 2015/16:44 21.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191)
	om bevakningsföretag

3 b § En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, trots 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

1.har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2.uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som med- delas i anslutning till den lagen, och

3.har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är upp- fyllda.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, innehåller bestämmelser i fråga om auktorisation för vissa bevaknings- och utbildningsföretag som be- driver tillfällig verksamhet i Sverige.

Ändringen i första styckets överordnade led är endast språklig. Änd- ringen i andra punkten är en följd av att de grundläggande förutsättning- arna för tillfällig yrkesutövning inte längre anges i sektorslagstiftningen utan i den nya lagen om yrkeskvalifikationer som gäller för samtliga reglerade yrken och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Andra stycket motsvarar paragrafens tidigare tredje stycke. Det tidigare andra stycket, som beskrev förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning för den som är behörig i en annan stat inom EES eller i Schweiz, upphör eftersom det ersätts av bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att stycket är avsett att utgöra en upplysningsbestämmelse, och inte ett bemyndigande. Ändringen är en följd av Lagrådets synpunkt, se avsnitt 5.

4 a § Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, trots 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1.har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2.uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som med- delas i anslutning till den lagen, och

3.har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är upp- fyllda.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

	Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, innehåller bestämmelser i fråga
	om godkännande av vissa personer som arbetar tillfälligt hos auktorise-
	rade bevakningsföretag i Sverige.
	Ändringen i första styckets överordnade led är endast språklig. Änd-
	ringen i andra punkten är en följd av att de grundläggande förutsättning-
128	arna för tillfällig yrkesutövning inte längre anges i sektorslagstiftningen

utan i den nya lagen om yrkeskvalifikationer som gäller för samtliga Prop. 2015/16:44 reglerade yrken och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den

lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

4 b § Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbets- området eller i Schweiz finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

21.3Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

3 kap.

3 a § Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomex- amen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan eller för utfö- rande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1.bedömning av om utredning ska inledas,

2.utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3.uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför ar- betsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, ändras så att andra stycket inte längre avser utländsk utbildning. Ändringen är en följd av dels att det i 3 b § införs en ny upplysningsbestämmelse som hänvisar till den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, dels att bestämmelser om utländsk utbildning i övrigt flyttas från nuvarande 3 b § till en ny 3 c §.

I andra stycket görs även den ändringen i förtydligande syfte att hand- läggaren ska ha avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan. I samband med införandet av bestämmelserna om krav på viss behörighet för att utföra vissa arbets- uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården anfördes i förarbe-

tena (prop. 2012/13:175 s. 53 f.) att socialnämnden bör ha möjlighet att,

129

Prop. 2015/16:44 förutom personer med socionomutbildning, även använda personer med annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för att utföra arbetsuppgifterna. Av förbiseende angavs inte detta uttryckligen i lag- texten.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

3 b § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifi- kationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslut- ning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa ut- ländska yrkeskvalifikationer finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

3 c § För utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, får social- nämnden även använda handläggare som har annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivs- erfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kra- ven enligt första stycket är uppfyllda.

Paragrafen, som har fått en ny beteckning, motsvarar delvis nuvarande 3 b § om handläggare med utländska yrkeskvalifikationer. Till följd av att 3 b § i dess nya lydelse endast avser vissa utländska yrkeskvalifikat- ioner, ändras första stycket så att det omfattar annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §. I första stycket läggs även till ordet ”minst”

(se författningskommentaren till 3 kap. 3 a § socialtjänstlagen).

21.4Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjuk- vård

1 kap.

4 § Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1.har legitimation enligt 3 kap. 1 § eller enligt de föreskrifter som har medde- lats med stöd av den paragrafen,

2.har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3.enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de före- skrifter som meddelas i anslutning till den lagen tillfälligt utövar yrket i Sverige, eller

4.har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

	I paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, anges vad som avses med djur-
130	hälsopersonal.

Ändringen i punkt 3 innebär att en hänvisning till föreskrifter om till- fällig yrkesutövning meddelade med stöd av 3 kap. 9 § ersätts av en hän- visning till den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Ändringen är en följd av att vissa bestämmelser om tillfällig yrkesut- övning i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård upphävs och ersätts med bestämmelser i den nya lagen om erkännande yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som ska meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

3 kap.

1 § Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt

1.veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär),

2.examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå enligt före- skrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djursjukskötare).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning utomlands. När det gäller frågor som avses i 1 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden varit legitime- rad.

Genom ändringen i andra stycket, som behandlas i avsnitt 5, tydliggörs att det är bemyndigandet i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifi- kationer, och inte bemyndigandet i denna paragraf, som är avsett att användas för att meddela föreskrifter i de frågor som regleras i den nya lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

1 a § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifi- kationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som omfattar yrkena veterinär och djursjukskötare finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den la- gen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny.

Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer som omfattar yrkena veterinär och djursjukskötare finns i den nya lagen om erkän-

Prop. 2015/16:44

131

Prop. 2015/16:44 nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslut- ning till den lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

3 § Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som

1.har legitimation för yrket enligt 1 § eller enligt de föreskrifter som har med- delats med stöd av den paragrafen,

2.tillfälligt utövar yrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3.har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva vete- rinäryrket.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, anger vem som är behörig att ut- öva veterinäryrket.

Genom tillägget i punkt 1 förtydligas att bestämmelsen inte bara gäller den som har legitimation enligt 3 kap 1 §, utan även den som har legiti- mation enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragra- fen. Ändringen i punkt 2 innebär att en hänvisning till föreskrifter om tillfällig yrkesutövning meddelade med stöd av 3 kap. 9 §, som upphävs, ersätts av en hänvisning till den nya lagen om erkännande av yrkeskvali- fikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

4 § En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1.enligt nämnda paragraf, eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen, har legitimation för yrket,

2.tillfälligt utövar veterinäryrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3.har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5 och 9.3, anger vem som får an- vända en skyddad yrkestitel.

Genom tillägget i första stycket punkt 1 förtydligas att bestämmelsen inte bara gäller den som har legitimation enligt 3 kap 1 §, utan även den som har legitimation enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen.

Ändringen i första stycket punkt 2 innebär att en hänvisning till före- skrifter om tillfällig yrkesutövning meddelade med stöd av 3 kap. 9 §, som upphävs, ersätts av en hänvisning till den nya lagen om erkännande

132

av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslut- Prop. 2015/16:44 ning till den lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

5 § Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant god- kännande. När det gäller frågor som avses i 5 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

5 a § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifi- kationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar godkända hovslagare finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i an- slutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa ut- ländska yrkeskvalifikationer som omfattar godkända hovslagare finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

6 § Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om

1.vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket,

och

2.vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkän- nande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land. När det gäller frågor som avses i 6 a § meddelar rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

133

Prop. 2015/16:44 Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

6 a § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifi- kationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar de yrken som avses i 6 § finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa ut- ländska yrkeskvalifikationer som omfattar sådana yrken som avses i 3 kap. 6 § finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

De yrken som i dag omfattas av 3 kap. 6 § är legitimerad sjuksköterska godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, legitimerad tandläkare godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och legitimerad fysioterapeut godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

7 kap.

3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra leda- möter.

Ordföranden får ensam fatta beslut

1.som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet,

2.som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläg- gande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel, eller

3.om underrättelse enligt 16 § i detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sam- manträde med nämnden.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, anges bl.a. när ordföranden i Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård får fatta beslut ensam.

Ändringen i andra stycket innebär att det läggs till en ny punkt 3 som innebär att ordföranden ensam får besluta att en sådan underrättelse som avses i 7 kap. 16 § ska skickas.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

134

16 § Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar om Prop. 2015/16:44 återkallelse av legitimation eller annan behörighet som avser en veterinär enligt

6 kap. 6 § eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvars- nämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjs- mål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, är ny. Paragrafen reglerar skyl- digheten för Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård att under- rätta andra stater inom EES och Schweiz om beslut som innebär att en veterinär har begränsats eller förbjudits att utöva verksamhet i Sverige. Bestämmelsen genomför delvis artikel 56a i yrkeskvalifikationsdirekti- vet, när det gäller veterinäryrket.

I första stycket anges de fall då beslut om underrättelse ska fattas av nämnden, till vilka myndigheter nämnden ska skicka underrättelser om beslut och domar och inom vilken tid sådana underrättelser ska ske.

Med behöriga myndigheter avses de myndigheter som staterna har an- mält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifikationsdirek- tivet.

Underrättelseskyldigheten gäller oavsett var veterinären har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Skyldigheten gäller också oavsett om beslutet eller domen avser en tidsbegränsad eller en permanent åtgärd.

Att underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats innebär att an- svarsnämnden inte får invänta att beslutet eller domen vinner laga kraft.

Underrättelseskyldigheten om beslut och domar som upphör att gälla avser inte bara det fall då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till veterinärens fördel, utan även det fall då en domstol genom inhibition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska alltså alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande veterinärens rätt att utöva sitt yrke.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Ansvarsnämnden behöver därmed ansluta sig till detta system.

8kap.

9§ Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prö- votid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Ändringen i paragrafens första stycke, som behandlas i avsnitt 16, inne-
bär att även beslut om underrättelse som fattas av Ansvarsnämnden för
djurens hälso- och sjukvård enligt 7 kap 16 § gäller omedelbart om inte
annat anges i beslutet.	135

Prop. 2015/16:44 Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

21.5Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

28 kap.

16 a § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 17, är ny. I paragrafen regleras sek- retess för vissa uppgifter som hänför sig till ärenden enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Bestämmelsen ge- nomför artikel 50.1 tredje stycket i direktivet.

Av första stycket framgår att sekretess, under vissa omständigheter, gäller för uppgifter om enskildas ekonomiska eller personliga förhållan- den som hänför sig till ärende enligt lagen om erkännande av yrkeskvali- fikationer. Med uttrycket hänför sig till avses att sekretessen inte endast gäller i det ärende om erkännande och hos den myndighet där uppgif- terna har samlats in. Bestämmelsen är därmed tillämplig även i andra sammanhang där uppgifterna därefter förekommer, t.ex. i ärenden om legitimation eller annat behörighetsbevis eller hos en annan myndighet dit uppgifterna överlämnats.

Sekretessen gäller endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs, dvs. med ett rakt skaderekvisit som innebär en presumtion för offentlighet.

Av andra stycket framgår att sekretessen inte gäller beslut i ärendet. I tredje stycket anges att sekretesstiden är högst femtio år.

21.6Förslag till lag om ändring i patientsäkerhets- lagen (2010:659)

1 kap.

4 § Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1.den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2.personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3.den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legiti- merad yrkesutövare,

4.apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5.personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar,

och

136

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesut- övare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, anges vilka som avses med hälso- och sjukvårdspersonal.

Ändringen i första stycket innebär att sjunde punkten tas bort. Punkten behövs inte eftersom det framgår av patientsäkerhetsförordningen (2010:1396) att tillfälliga yrkesutövare av legitimationsyrken kan erhålla så kallad tidsbegränsad legitimation. Dessa yrkesutövare omfattas där- med av första stycket första punkten. Den som biträder en tillfällig yr- kesutövare vid hälso- och sjukvård av patienter anses, enligt första stycket tredje punkten, också som hälso- och sjukvårdspersonal.

Lagrådets synpunkter på paragrafen har behandlats i avsnitt 5.

4 kap.

8 § En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidareut- bildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

Om inte annat särskilt föreskrivs, får en läkare eller tandläkare ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har ett bevis om specialistkompetens enligt första stycket.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, finns bestämmelser om bevis om specialistkompetens och skyddade specialisttitlar för läkare och tandläkare. Genom ändringen i paragrafens andra stycke genomförs del- vis artikel 7.3 och 7.4 i direktivet.

I andra stycket förtydligas att det är de läkare och tandläkare som har ett av Socialstyrelsen utfärdat bevis om specialistkompetens som får använda den svenska specialisttiteln för yrket. Någon ändring i sak i förhållande till vad som redan gäller är inte avsedd med förtydligandet.

Regeringen ska i förordning kunna meddela föreskrifter som genomför direktivets bestämmelser om vilken yrkestitel som tillfälliga yrkesutövare ska använda vid utövandet av yrket i Sverige. Det följer av 21 § i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. En sådan specialisttitel som avses i paragrafen utgör en yrkestitel. Andra stycket ändras därför även på så sätt att det framgår att en skyddad specialisttitel, utöver de i paragrafen uttryckligen angivna fallen, också får användas i de fall det föreskrivs särskilt.

9 § Om inte annat särskilt föreskrivs, får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, finns bestämmelser om skyd- dade specialisttitlar för sjuksköterskor. Ändringen i paragrafen syftar till att delvis genomföra artikel 7.3 och 7.4 i direktivet.

Prop. 2015/16:44

137

Prop. 2015/16:44 lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. En sådan specialisttitel som avses i paragrafen utgör en yrkestitel. Paragrafen ändras därför på så sätt att det framgår att en skyddad specialisttitel, utöver det i paragrafen uttryckligen angivna fallet, också får användas i de fall det föreskrivs särskilt.

9 kap.

4 § Ordföranden får ensam fatta beslut

1.som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläg- gande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2.om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,

3.om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legi- timerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4.om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa samman- träde med nämnden.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, anges bl.a. när ordföranden i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd får fatta beslut ensam.

Ändringen i första stycket innebär att det läggs till en ny fjärde punkt som innebär att ordföranden ensam får besluta att en sådan underrättelse som avses i 9 kap. 18 § ska skickas.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

18 § Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation, prövotid eller om indragning eller be- gränsning av förskrivningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, är ny. Paragrafen reglerar skyl- digheten för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att underrätta andra stater inom EES och Schweiz om domar och beslut som innebär att rätten för en legitimerad yrkesutövare att utöva sitt yrke i Sverige har begrän- sats eller förbjudits. Bestämmelsen genomför delvis artikel 56a i yrkes- kvalifikationsdirektivet i fråga om samtliga legitimationsyrken på hälso- och sjukvårdsområdet.

Med behöriga myndigheter avses de myndigheter som staterna har an- mält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifikationsdirek-

tivet.

138

Underrättelseskyldigheten gäller oavsett var personen har förvärvat Prop. 2015/16:44 sina yrkeskvalifikationer. Skyldigheten gäller också oavsett om beslutet

eller domen avser en tidsbegränsad eller en permanent åtgärd.

Att underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats innebär att an- svarsnämnden inte kan invänta att beslutet eller domen vinner laga kraft.

Underrättelseskyldigheten om beslut och domar som upphör att gälla avser inte bara det fall då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till yrkesutövarens fördel, utan även det fall då en domstol genom inhi- bition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska således alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande yrkesutövarens rätt att utöva sitt yrke.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Ansvarsnämnden behöver alltså ansluta sig till detta system.

10 kap.

12 § Beslut i frågor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Ändringen i paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, innebär att även beslut om underrättelse som fattas av Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd enligt 9 kap. 18 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslu- tet.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

21.7Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

2 kap.

24 § Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behö- riga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsom- rådet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska under- rättas senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättel- sen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, är ny. Paragrafen reglerar skyl- digheten för Lärarnas ansvarsnämnd att underrätta andra stater inom EES och Schweiz om beslut som innebär att en lärare eller förskollärare har begränsats eller förbjudits att utöva verksamhet i Sverige. Bestämmelsen genomför delvis artikel 56a i yrkeskvalifikationsdirektivet, när det gäller lärar- och förskoläraryrket.

139

Prop. 2015/16:44

140

Med behöriga myndigheter avses de myndigheter som staterna har an- mält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifikationsdirek- tivet.

Underrättelseskyldigheten gäller oavsett var läraren eller förskolläraren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Att underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats innebär att ansvarsnämnden inte får invänta att be- slutet eller domen vinner laga kraft.

Underrättelseskyldigheten om beslut och domar som upphör att gälla avser inte bara det fall då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till lärarens eller förskollärarens fördel, utan även det fall då en domstol genom inhibition förordnar rörande saken och beslutar att det överkla- gade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska alltså alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande lärarens eller förskollärarens rätt att utöva sitt yrke.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Ansvarsnämnden behöver därmed ansluta sig till detta system.

27 kap.

7 § Ordföranden får ensam fatta beslut

1.som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläg- gande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §,

2.om återkallelse på egen begäran av legitimation,

3.om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4.om underrättelse enligt 2 kap. 24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa samman- träde med nämnden.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, anges bl.a. när ordföranden i Lärarnas ansvarsnämnd får fatta beslut ensam.

Ändringen i första stycket innebär att det läggs till en ny fjärde punkt som innebär att ordföranden ensam får besluta att en sådan underrättelse som avses i 2 kap. 24 § ska skickas.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

21.8Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

3 kap.

1 § En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som

1.har en giltig taxiförarlegitimation, eller

2.tillfälligt utövar taxiföraryrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till

den lagen.

Prop. 2015/16:44

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.4, anger vem som är behörig att utöva taxiföraryrket. Paragrafen ändras så att det läggs till en ny andra punkt som innebär att taxiföraryrket i Sverige får utövas inte bara av dem som har taxiförarlegitimation utan även av dem som tillfälligt utövar taxiföraryrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkes- kvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Ändringen syftar till att genomföra artikel 5.1 och 5.2 i yrkeskvali- fikationsdirektivet, i fråga om taxiföraryrket.

4 kap.

16 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillstånds- havare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Myndigheten utövar också tillsyn över att innehavare av taxiförarlegitimation och de tillfälliga yrkesutövare som avses i 3 kap. 1 § 2 uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.4, anger vem som står under myn- dighetstillsyn och vad tillsynen avser.

Andra stycket är nytt och rör tillsyn över dels innehavare av taxiförar- legitimation, dels tillfälliga yrkesutövare. Tillsynen över innehavare av taxiförarlegitimation framgick tidigare av första stycket. Att tillsynen omfattar även tillfälliga yrkeutövare är nytt. I båda fallen avser tillsynen att yrkesutövaren uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

I fråga om innehavare av taxiförarlegitimation innebär detta, precis som tidigare framgick av paragrafens andra mening, att myndigheten kommer att utöva tillsyn över att dessa uppfyller de krav som gäller för taxiförarlegitimationen.

I fråga om tillfälliga yrkesutövare innebär andra stycket att myndig- heten kommer att utöva tillsyn över att yrkesutövarna uppfyller de krav för tillfällig yrkesutövning som framgår av lagen (2015:000) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslut- ning till den lagen. Det kan innebära en uppföljning av att yrkesutövaren verkligen är lagligen etablerad i sitt hemland eller att yrkesutövningen anses som tillfällig. Detta tillägg i paragrafen syftar till att genomföra artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om taxiföraryrket.

5 kap.

4 § Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsam- het i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförarlegitimation eller rätt att tillfälligt utöva taxiföraryrket.

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.

141

Prop. 2015/16:44 Både ändringen i första stycket, som innebär att orden utan att inneha taxiförarlegitimation utgår, och tillägget i andra stycket är ändringar till följd av den nya lydelsen i 3 kap. 1 §.

Eftersom det i 3 kap. 1 § införs en möjlighet att under vissa förutsätt- ningar utöva taxiföraryrket tillfälligt utan taxiförarlegitimation, behöver första och andra styckena ändras så att de omfattar situationen då föraren varken har taxiförarlegitimation eller har rätt att utöva yrket tillfälligt. Båda styckena förutsätter därmed, precis som tidigare, att föraren inte har rätt att utöva taxiföraryrket.

21.9Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

3 § I denna lag avses med

1.vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2.hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och be- handla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3.tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4.hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommission- ens förordning (EU) nr 213/2011 eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definit- ionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk- vårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

4.hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamen- tets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverk- samhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstift- ning,

5.läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (2015:315) är av- sedda att tillföras människor,

6.andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

7.hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8.förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9.övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Paragrafen definierar vissa termer och uttryck som används i lagen.

142

Ändringen i fjärde punkten, som behandlas i avsnitt 5, föranleds av att	Prop. 2015/16:44
yrkeskvalifikationsdirektivet har ändrats genom direktiv 2013/55/EU.

143

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 1

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG
	av den 7 september 2005
	om erkännande av yrkeskvalifikationer
	(text av betydelse för EES)
	(EUT L 255, 30.9.2005, s. 22)
Ändrad genom:
		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	Rådets direktiv 2006/100/EG av den 20 november 2006	L 363	141	20.12.2006
►M2	Kommissionens förordning (EG) nr 1430/2007 av den 5 december	L 320	3	6.12.2007
	2007
►M3	Kommissionens förordning (EG) nr 755/2008 av den 31 juli 2008	L 205	10	1.8.2008
►M4	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008 av den	L 311	1	21.11.2008
	22 oktober 2008
►M5	Kommissionens förordning (EG) nr 279/2009 av den 6 april 2009	L 93	11	7.4.2009
►M6	Kommissionens förordning (EU) nr 213/2011 av den 3 mars 2011	L 59	4	4.3.2011
►M7	Kommissionens förordning (EU) nr 623/2012 av den 11 juli 2012	L 180	9	12.7.2012
►M8	Rådets direktiv 2013/25/EU av den 13 maj 2013	L 158	368	10.6.2013
►M9	Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 novem-	L 354	132	28.12.2013
	ber 2013
Ändrad genom:
►A1	Kroatiens anslutningsfördraget (2012)	L 112	21	24.4.2012
Rättad genom:
►C1	Rättelse, EUT L 271, 16.10.2007, s. 18 (2005/36/EG)
►C2	Rättelse, EUT L 93, 4.4.2008, s. 28 (2005/36/EG)
►C3	Rättelse, EUT L 33, 3.2.2009, s. 49 (2005/36/EG)
►C4	Rättelse, EUT L 305, 24.10.2014, s. 115 (2005/36/EG)

144

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 2

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG

av den 7 september 2005

om erkännande av yrkeskvalifikationer

(text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN-

TAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska- pen, särskilt artikel 40, artikel 47.1, artikel 47.2 första och tredje me- ningarna samt artikel 55,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ytt- rande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bland annat rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs dessutom att direktiv skall utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighets- bevis.

(2)Efter Europeiska rådets möte i Lissabon den 23—24 mars 2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En strategi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftar till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom gemenskapen som inom

en medlemsstat. Med anledning av kommissionens meddelande ”Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för al- la” gav Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars 2001 kom-

missionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkännande av kvalifikationer”.

(3)Den garanti som detta direktiv ger personer som har erhållit sina yrkeskvalifikationer i en medlemsstat att få tillträde till samma yrke och utöva det i en annan medlemsstat med samma rättighe- ter som dess medborgare utesluter inte att den som invandrat och

(1) EGT C 181 E, 30.7.2002, s. 183. (2) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 230), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december 2004 (EUT C 58 E, 8.3.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 maj 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 6 juni 2005.

145

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 3

▼B

utövar yrket bör uppfylla de icke-diskriminerande villkor som uppställs av den senare staten, under förutsättning att villkoren är objektivt motiverade och proportionerliga.

(4)För att underlätta friheten att tillhandahålla tjänster bör särskilda regler föreskrivas för att utvidga möjligheten att utöva yrkesverk- samhet under hemlandets yrkestitel. För informationssamhällets tjänster som ges på distans gäller även bestämmelserna i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, sär- skilt elektronisk handel, på den inre marknaden (1).

(5)Mot bakgrund av de olika system som inrättats för å ena sidan temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster och å andra sidan etablering bör kriterierna för att skilja mellan dessa två begrepp förtydligas, för det fall att den som tillhandahåller en tjänst flyttar till den mottagande medlemssta- tens territorium.

(6)Det är nödvändigt att garantera att tillhandahållande av tjänster säkras under noggrant iakttagande av skydd för folkhälsa och säkerhet samt konsumentskydd. Särskilda bestämmelser bör där- för införas för reglerade yrken som har konsekvenser för folk- hälsa eller säkerhet, och som tillfälligt eller temporärt tillhanda- håller gränsöverskridande tjänster.

(7)De mottagande medlemsstaterna får vid behov och i enlighet med gemenskapslagstiftningen föreskriva krav på underrättelse. Dessa krav bör inte leda till en oproportionerlig börda för tjänsteleve- rantörer och hindra utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster eller göra det mindre attraktivt. Behovet av sådana krav bör ses över regelbundet mot bakgrund av de framsteg som görs med att upprätta en gemenskapsram för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.

(8)Tjänsteleverantören bör omfattas av de disciplinåtgärder som till- lämpas i den mottagande medlemsstaten och som har direkt och specifik koppling till yrkeskvalifikationerna, t.ex. definition av yrket, den verksamhet som ett yrke omfattar eller som är reser- verad för detta yrke, användningen av titlar och allvarlig försum- melse i yrkesutövningen som har ett direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet.

(9)Medan man för etableringsfriheten bibehåller gällande principer och garantier som ligger till grund för de olika systemen för erkännande bör emellertid reglerna i dessa förbättras mot bak- grund av de erfarenheter som gjorts. Dessutom har berörda di- rektiv ändrats vid flera tillfällen och bestämmelserna i dem bör

(1) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

146

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 4

▼B

omarbetas och förenklas genom att de tillämpliga principerna görs mer enhetliga. Följaktligen måste följande rättsakter ersättas och samlas i en enda text: rådets direktiv 89/48/EEG (1) och 92/51/EEG (2) samt Europaparlamentets och rådets direk- tiv 1999/42/EG (3) om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer och rådets direktiv 77/452/EEG (4),

77/453/EEG (5),	78/686/EEG (6),	78/687/EEG (7),
78/1026/EEG (8),	78/1027/EEG (9),	80/154/EEG (10),
80/155/EEG (11),	85/384/EEG (12),	85/432/EEG (13),

85/433/EEG (14) och 93/16/EEG (15) om yrkena sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, arkitekt, ►C2 apotekare ◄ och läkare.

(10)Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att, i enlighet med den egna lagstiftningen, erkänna yrkeskvalifikationer som medborgare från tredjeland har erhållit utanför Europeiska unio- nens territorium. Varje erkännande bör under alla omständigheter göras med beaktande av de minimivillkor för utbildningen som gäller för vissa yrken.

(11)För de yrken som omfattas av den generella ordningen för erkän- nande av kvalifikationer, nedan kallad ”den generella ordningen”, bör medlemsstaterna behålla rätten att fastställa en lägsta kvalifi- kationsnivå i syfte att garantera kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls inom deras respektive territorium. Enligt artik- larna 10, 39 och 43 i fördraget bör de dock inte ålägga en


	medborgare från en medlemsstat att skaffa sig kvalifikationer
	som de vanligen fastställer genom att endast hänvisa till de ex-
	amensbevis som utfärdas inom deras eget utbildningssystem, när
	den berörda personen redan har skaffat sig alla eller en del av
	dessa kvalifikationer i en annan medlemsstat. Det bör följaktligen
	föreskrivas att varje mottagande medlemsstat i vilken ett yrke är
	reglerat är skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som har
	förvärvats i en annan medlemsstat och att bedöma om dessa

(1)	EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och
(2)	rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).
(2)	EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom kommissionens
	beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).
(3) EGT L 201, 31.7.1999, s. 77.
(4)	EGT L 176, 15.7.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-
(5)	ningsakt.
(5)	EGT L 176,	15.7.1977,	s.	8.	Direktivet	senast	ändrat	genom	direktiv
(6)	2001/19/EG.
(6)	EGT L 233, 24.8.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-
(7)	ningsakt.
(7)	EGT L 233, 24.8.1978, s. 10. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-
(8)	ningsakt.
(8)	EGT L 362,	23.12.1978,	s.	1.	Direktivet	senast	ändrat	genom	direktiv
(9)	2001/19/EG.
(9)	EGT L 362,	23.12.1978,	s.	7.	Direktivet	senast	ändrat	genom	direktiv
(10)	2001/19/EG.
(10)	EGT L 33, 11.2.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-
	ningsakt.
(11) EGT L 33,		11.2.1980,	s.	8.	Direktivet	senast	ändrat	genom	direktiv
	2001/19/EG.
(12) EGT L 223,		21.8.1985,	s.	15.	Direktivet	senast	ändrat	genom	2003 års
(13)	anslutningsakt.
(13)	EGT L 253, 24.9.1985, s. 34. Direktivet ändrat genom direktiv 2001/19/EG.
(14) EGT L 253,		24.9.1985,	s.	37.	Direktivet	senast	ändrat	genom	2003 års
	anslutningsakt.

(15) EGT L 165, 7.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamen- tets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

147

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 5

▼B

motsvarar de kvalifikationer den kräver. Detta allmänna system för erkännande hindrar emellertid inte att en medlemsstat ålägger en person som där utövar ett yrke särskilda krav på grund av att landet tillämpar yrkesbestämmelser som motiveras av allmän- intresset. Sådana bestämmelser kan bland annat avse yrkets or- ganisering, yrkesnormer, inklusive yrkesetiska regler, tillsyn och ansvar. Syftet med detta direktiv är inte att inkräkta på medlems- staternas berättigade intresse att hindra att vissa medborgare för- söker kringgå den nationella lagstiftning som gäller för olika yrken.

(12)Detta direktiv avser medlemsstaters erkännande av yrkeskvalifi- kationer som förvärvats i andra medlemsstater. Direktivet omfat- tar dock inte medlemsstaters erkännande av beslut om erkännande

i enlighet med detta direktiv som tagits av andra medlemsstater. En person vars yrkeskvalifikationer erkänts i enlighet med detta direktiv kan följaktligen inte utnyttja detta erkännande för att i sitt ursprungsland åtnjuta andra rättigheter än de som följer av de yrkeskvalifikationer som erhållits i denna medlemsstat, såvida personen i fråga inte kan styrka att han/hon har förvärvat ytter- ligare yrkeskvalifikationer i den mottagande medlemsstaten.

(13)För att fastställa systemet för erkännande inom den generella ordningen är det nödvändigt att indela de olika nationella utbild- nings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som enbart upprättas för att den generella ordningen skall fun- gera, påverkar inte alls de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbildning eller medlemsstaternas befogenheter på detta område.

(14)Den ordning för erkännande som upprättas genom direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG ändras inte. Den som innehar ett ex- amensbevis för postgymnasial yrkesutbildning på minst ett år bör

således ges tillträde till ett reglerat yrke i en medlemsstat där

tillträdet är	betingat av att sökanden innehar ett	examensbevis
för fyraårig	universitets- eller högskoleutbildning,	oavsett nivån

på det examensbevis som krävs i den mottagande medlemsstaten. Omvänt gäller att om tillträdet till ett reglerat yrke är beroende av avslutad universitets- eller högskoleutbildning på mer än fyra år bör detta tillträde beviljas enbart för den som innehar ett ex- amensbevis för universitets- eller högskoleutbildning på minst tre år.

(15)I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbild- ning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemsstaterna kunna införa en kompensationsåtgärd. Denna åtgärd bör vara proportionerlig och särskilt ta hänsyn till sökandens yrkeserfarenhet. Erfarenheten

148

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 6

▼B

visar att ett krav på lämplighetsprov eller anpassningsperiod, var- vid invandraren själv får välja, ger tillräckliga garantier i fråga om sökandens kvalifikationsnivå, vilket innebär att varje undan- tag från denna rätt i varje enskilt fall bör vara motiverat av tving- ande hänsyn till allmänintresset.

(16)För att gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa tillräcklig kvalifikationsnivå bör yrkessammanslut- ningar och yrkesorganisationer eller medlemsstater ha möjlighet att föreslå gemensamma europeiska plattformar. Det finns anled- ning att, på vissa villkor och med beaktande av medlemsstaternas behörighet, besluta vilka kvalifikationer som erfordras för ut- övande av ett yrke på deras respektive territorium och innehållet i och organisationen av utbildnings- och yrkesutbildningssystem samt med beaktande av gemenskapsrätten, i synnerhet gemenska- pens konkurrensrätt, ta hänsyn till sådana initiativ i detta direktiv och härvid främja att erkännanden under den generella ordningen sker med mer automatik. De yrkessammanslutningar som kan lägga fram gemensamma plattformar bör vara representativa på nationell och europeisk nivå. En gemensam plattform är en sam- ling kriterier som gör det möjligt att kompensera för största möj- liga antal av de väsentliga skillnader som har konstaterats i ut- bildningskraven i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklu- sive samtliga medlemsstater som reglerar yrket. Kriterierna kan till exempel omfatta krav på kompletterande utbildning, en hand- ledd anpassningsperiod, lämplighetsprov eller viss föreskriven lägsta nivå av praktik i yrket, eller kombinationer av dessa.

(17)För att beakta alla situationer för vilka det fortfarande inte finns någon bestämmelse om erkännande av yrkeskvalifikationer, bör den generella ordningen utsträckas till att omfatta de fall som inte täcks av något särskilt system, både när yrket inte omfattas av något av dessa system och när sökanden, trots att yrket omfattas av ett särskilt system, av särskilda och exceptionella skäl inte uppfyller kraven för att omfattas av detta.

(18) Reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, handels- och hantverksverksamheter bör förenklas i de medlemsstater där dessa yrken är reglerade när verksamheten i fråga har utövats i en annan medlemsstat under en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Samtidigt bibehålls för dessa verk- samheter ett system med automatiskt erkännande grundat på yr- keserfarenhet.

(19)Den fria rörligheten och det ömsesidiga erkännandet av bevis på formella kvalifikationer som läkare, sjuksköterska med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ och arkitekt bör bygga på den grundläggande principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kva- lifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för utbildningarna. För att få arbeta i medlemsländerna som läkare,

149

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 7

▼B

sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand- läkare, veterinär, barnmorska och ►C2 apotekare ◄ bör det

dessutom krävas bevis på vissa formella kvalifikationer som ga- ranterar att den berörda personen har fullgjort en utbildning som uppfyller de fastställda minimikraven. Detta system bör komplet- teras med en rad förvärvade rättigheter som de behöriga yrkes- utövarna åtnjuter på vissa villkor.

(20)För att beakta de särdrag som kännetecknar läkarnas och tandlä- karnas utbildningssystem och gemenskapens regelverk för ömse- sidigt erkännande på detta område är det för alla specialistkom- petenser som är erkända vid detta direktivs ikraftträdande moti- verat att bibehålla principen om automatiskt erkännande av de specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemen- samma för minst två medlemsstater. För att förenkla systemet bör dock principen om automatiskt erkännande, efter detta direktivs ikraftträdande, begränsas till de nya specialistkompetenser för läkare som är gemensamma för åtminstone två femtedelar av medlemsstaterna. Vidare inverkar detta direktiv inte på medlems- staternas möjlighet att sinsemellan komma överens om ett auto- matiskt erkännande, enligt sina egna bestämmelser, för vissa spe- cialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma för dem och som inte omfattas av något automatiskt erkännande enligt detta direktiv.

(21)Automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer som läkare med grundutbildning bör inte inverka på medlemsstaternas behörighet att avgöra huruvida detta bevis på formella kvalifika- tioner ger rätt till yrkesutövning eller inte.

(22)Alla medlemsstaterna bör behandla tandläkaryrket som ett särskilt yrke skilt från läkaryrket, oavsett eventuell specialisering i odon- to-stomatologi. Medlemsstaterna bör se till att utbildningen av tandläkare ger de färdigheter som krävs för att utöva alla former av verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behand- ling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader. Tandläkaryrket bör utövas av perso- ner som innehar det bevis på formella kvalifikationer som tand- läkare som anges i detta direktiv.

(23)Det har inte framstått som önskvärt att föreskriva en utbildnings- väg för barnmorskor som är enhetlig för alla medlemsstaterna. De bör tvärtom ges största möjliga frihet att organisera sin egen utbildning.

(24)För enkelhetens skull bör beteckningen ”►C2 apotekare ◄” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för be- stämmelserna om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer, utan att det påverkar de specifika nationella be- stämmelser som reglerar dessa verksamheter.

150

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 8

▼B

(25) Personer som innehar bevis på formella kvalifikationer i ►C2 som apotekare ◄ är specialister på läkemedelsprodukter och bör i princip ha rätt till ett minimum av verksamhet på detta område i alla medlemsstater. Att ett sådant minsta verksamhets- område fastställs i detta direktiv bör varken innebära någon be- gränsning av de former av verksamhet som ►C2 apotekare ◄ har tillgång till i medlemsstaterna, bland annat när det gäller biomedicinska analyser, eller att dessa yrkesutövare beviljas mo- nopol, eftersom detta fortfarande tillhör medlemsstaternas behö- righetsområde. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att kräva ytterligare utbildning som villkor för tillträde till de former av verksamhet som inte ingår i det minsta samordnade verksamhetsområdet. En mottagande med- lemsstat bör därför kunna kräva att de medborgare som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som enligt detta direktiv erkänns automatiskt uppfyller dessa villkor.

(26)Detta direktiv avser inte samordning av samtliga villkor för att få tillträde till och utöva farmaceutisk verksamhet. Särskilt bör den geografiska fördelningen av apotek och frågan om monopol på utlämning av läkemedel förbli medlemsstaternas ensak. Detta di- rektiv påverkar inte medlemsstaternas lagar och andra författ- ningar som förbjuder eller uppställer vissa villkor för företagens utövande av viss farmaceutisk verksamhet.

(27)Arkitektur, byggnaders kvalitet, det sätt på vilket dessa smälter in i

omgivningen, respekt för naturliga landskap och stadsmiljön samt det kollektiva och individuella kulturarvet är angelägenheter av allmänt intresse. Därför bör det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer grundas på kvalitativa och kvantitativa kriterier, som garanterar att innehavarna av erkända bevis på formella kvalifikationer kan förstå och ge praktiska uttryck åt enskilda personers, samhällsgruppers och myndigheters behov i fråga om fysisk planering, utformning, projektering och uppförande av byggnader, bevarande och tillvaratagande av det arkitektoniska arvet och bevarande av jämvikt i naturen.

(28)De nationella bestämmelserna på arkitekturområdet och om till- träde till och utövande av yrkesverksamhet som arkitekt har myc- ket varierad räckvidd. I de flesta medlemsstater utövas verksam- heten på arkitekturområdet rättsligt eller i praktiken av personer som har titeln arkitekt, antingen enbart eller tillsammans med en annan titel. Dessa personer har inte monopol på att utöva denna verksamhet, utom när det föreskrivs i lag. Denna verksamhet eller en del av den kan också utövas av andra yrkeskategorier, särskilt

151

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 9

▼B

av ingenjörer som fått särskild utbildning i byggande eller bygg- nadskonst. För enkelhetens skull bör begreppet ”arkitekt” använ-

das för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmel- serna om automatiskt erkännande av kvalifikationer på arkitek- turområdet, utan att det påverkar de specifika nationella bestäm- melser som reglerar dessa verksamheter.

(29)Om en nationell och europeisk yrkesorganisation eller yrkessam- manslutning för ett reglerat yrke inkommer med en rimlig begä- ran om särskilda bestämmelser om erkännande av kvalifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för utbildning- arna, bör kommissionen avgöra om det är lämpligt att lägga fram ett förslag om ändring av detta direktiv.

(30)För att säkerställa att ordningen för erkännande av yrkeskvalifi- kationer blir effektiv bör enhetliga formföreskrifter och handlägg- ningsregler fastställas för genomförandet samt vissa närmare be- stämmelser för utövandet av yrket.

(31)Eftersom genomförandet av detta direktiv och uppfyllandet av de skyldigheter det medför underlättas av att medlemsstaterna sam- arbetar sinsemellan och med kommissionen, bör närmare bestäm- melser fastställas för ett sådant samarbete.

(32)Genom att på europeisk nivå införa yrkeskort utfärdade av yrkes- sammanslutningar eller yrkesorganisationer kan man underlätta

yrkesutövarnas rörlighet, särskilt genom att öka takten i utbytet av information mellan den mottagande medlemsstaten och ur- sprungsmedlemsstaten. Med hjälp av detta yrkeskort bör man kunna följa karriären för en yrkesutövare som etablerar sig i olika medlemsstater. Sådana yrkeskort skulle kunna innehålla uppgifter om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer (studier vid universitet eller andra läroanstalter, examensbevis, yrkeserfarenhet), dennes lagenliga etablering, påföljder som denne har ådragit sig i sam- band med yrkesutövandet samt uppgifter om behörig myndighet. Uppgifterna bör vara helt förenliga med bestämmelserna om upp- giftsskydd.

(33)Upprättandet av ett nätverk av kontaktpunkter med uppgift att lämna information och bistånd till medlemsstaternas medborgare kommer att göra det möjligt att säkerställa att systemet med erkännande är klart och tydligt. Dessa kontaktpunkter skall ge varje medborgare som så begär och kommissionen all information och alla adresser som behövs för erkännandeförfarandet. Att varje medlemsstat utser en enda kontaktpunkt inom detta nätverk på- verkar inte organisationen av befogenheter på nationell nivå. I synnerhet utgör det inget hinder för att på nationell nivå utse flera kontor, eftersom den kontaktpunkt som utses inom nämnda nätverk ansvarar för att samordna med övriga kontor och för att vid behov informera medborgaren om närmare uppgifter om det relevanta behöriga kontoret.

(34)Administrationen av de olika system för erkännande som har

införts genom sektorsdirektiven och den generella ordningen har visat sig vara tung och komplicerad. Administrationen och uppdateringen av detta direktiv för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg bör därför förenklas, särskilt när minimikraven

152

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 10

▼B

för utbildningarna samordnas för att uppnå automatiskt erkän-

nande av kvalifikationerna.	En	enda kommitté	för erkännande
av yrkeskvalifikationer bör	inrättas för detta ändamål och det
bör finnas garantier för lämplig		medverkan av	yrkesorganisatio-
nerna, även på EU-nivå.

(35)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (1).

(36)Genom att medlemsstaterna utarbetar en periodisk rapport med statistiska uppgifter om genomförandet av detta direktiv, blir det möjligt att bedöma effekten av ordningen för erkännande av yr- keskvalifikationer.

(37)Det bör finnas ett lämpligt förfarande för att anta tillfälliga åt- gärder, om tillämpningen av en bestämmelse i detta direktiv skulle innebära större svårigheter i en medlemsstat.

(38)Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att själva utforma sina nationella system för social trygghet och att bestämma vilken verksamhet som måste utövas inom ramen för detta system.

(39)Livslångt lärande har blivit särskilt viktigt för ett stort antal yrken i och med de snabba tekniska och vetenskapliga framstegen. I detta sammanhang ankommer det på medlemsstaterna att se till att yrkesutövarna genom lämplig fortbildning håller sig underrät- tade om de tekniska och vetenskapliga framstegen.

(40)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att rationalisera, för- enkla och förbättra reglerna om erkännande av yrkeskvalifikatio- ner, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma ar- tikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(41)Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av artikel 39.4 och artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius publicus.

(42)I fråga om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster åsido- sätter detta direktiv inte andra särskilda rättsliga bestämmelser för erkännandet av yrkeskvalifikationer, till exempel gällande be- stämmelser för transportområdet, försäkringsförmedlare och lag- stadgade revisorer. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlät- tande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

153

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 11

▼B

tillhandahålla tjänster (1) eller Europaparlamentets och rådets di- rektiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (2). Erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yr- kestiteln i den mottagande medlemsstaten omfattas av det här direktivet.

(43)I den mån de är reglerade omfattar detta direktiv även fria yrken, som enligt detta direktiv utövas av var och en som på grund av särskilda yrkeskvalifikationer personligen, under eget ansvar och yrkesmässigt självständigt utför intellektuella tjänster i allmänhe- tens och uppdragsgivarens intresse. Yrkesutövningen är i med- lemsstaterna vanligen, i överensstämmelse med fördraget, under- kastad särskilda rättsliga förpliktelser i enlighet med den natio- nella lagstiftningen och de bestämmelser som inom lagstiftning- ens ramar fastställs under självständiga former av respektive re- presentativ yrkesorganisation; genom dessa bestämmelser säker- ställs och vidareutvecklas professionaliteten och kvaliteten och förtroendeförhållandet mellan den som utför tjänsten och upp- dragsgivaren.

(44)Detta direktiv påverkar inte de åtgärder som är nödvändiga för att garantera hög hälso- och konsumentskyddsnivå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som

kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium (nedan kallad ”mottagande med-

lemsstat”) för tillträde till och utövandet av detta yrke skall erkänna

sådana yrkeskvalifikationer som förvärvats i en eller flera andra med- lemsstater (nedan kallad ”ursprungsmedlemsstat”) och som ger inneha-

varen av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.

▼M9

I detta direktiv fastställs också regler för ett partiellt tillträde till regle- rade yrken och erkännande av yrkespraktik som bedrivs i en annan medlemsstat.

▼B

Artikel 2

Räckvidd

1. Detta direktiv skall gälla för alla de medborgare i en medlemsstat, inbegripet fria yrkesutövare, som vill utöva ett reglerat yrke, antingen som egen företagare eller anställd, i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.

(1) EUT L 78, 26.3.1977, s. 17. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut- ningsakt.

(2) EUT L 77, 14.3.1998, s. 36. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

154

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 12

▼M9

Detta direktiv ska också gälla för alla de medborgare i en medlemsstat som har gjort yrkespraktik utanför ursprungsmedlemsstaten.

▼B

2.Varje medlemsstat kan inom sitt territorium, enligt sin egen lags- tiftning, tillåta medborgare från medlemsstaterna med yrkeskvalifikatio- ner som inte erhållits i en medlemsstat att utöva ett reglerat yrke enligt artikel 3.1 a. För de yrken som omfattas av avdelning III kapitel III skall detta första erkännande ske i överensstämmelse med de minimi- krav på utbildning som anges i det kapitlet.

3.Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer finns i ett separat instrument i ge- menskapslagstiftningen, skall motsvarande bestämmelser i det här direk- tivet inte gälla.

▼M9

4. Detta direktiv ska inte tillämpas på notarier som har utsetts av offentliga myndigheter.

▼B

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs be- stämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verk- samheten eller någon form av denna; i synnerhet skall användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författ- ningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvali- fikation utgöra en form av utövande. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant yrke som avses i punkt 2 betraktas som ett reglerat yrke.

b)yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på for- mella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 a i och/ eller yrkeserfarenhet.

c)bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 3 betraktas som bevis på formella kvalifikationer.

d)behörig myndighet: varje myndighet eller organ som medlemssta- terna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbildningsbevis och an- dra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta direktiv.

e)reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkes- utövning.

155

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 13

▼B

Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, provtjänst- göringen eller yrkesutövningen skall fastställas i den berörda med- lemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller god- kännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.

▼M9

f)yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av det berörda yrket på heltid eller deltid under motsvarande tid i en medlemsstat.

▼B

g)anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke i den mottagande medlemsstaten under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. Denna praktik skall bedömas. De detaljerade bestämmelserna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt status för en migrerande praktikant skall fastställas av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

Den status som personen får i den mottagande medlemsstaten, sär- skilt när det gäller rätt till vistelse samt skyldigheter, sociala rättig- heter och förmåner, ersättningar och arvoden, skall fastställas av de behöriga myndigheterna i nämnda medlemsstat i enlighet med till- lämplig gemenskapslagstiftning.

▼M9

h) lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som genomförs eller erkänns av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlemsstat.

För att möjliggöra genomförande av detta prov ska de behöriga myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten och den som den sökande har genomgått, inte om- fattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som den sökande har.

Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att den sökande är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den med- lemsstat den sökande kommer ifrån. Det ska omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i fråga i den mottagande medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet i den medlemsstaten ska fastställas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

▼B

i)företagsledare: varje person som har varit verksam i ett företag inom ifrågavarande yrkesgren

i)som företagsledare eller chef för en filial, eller

ii)som ställföreträdare för ägaren till ett företag eller till en före- tagsledare, om befattningen innebär att han/hon har ett ansvar motsvarande ägarens eller företagsledarens, eller

iii)i arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärsmässig och/eller teknisk art och med ansvar för en eller flera avdel- ningar inom företaget.

156

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 14

▼M9

j)yrkespraktik utan att det påverkar artikel 46.4, en period med prak- tik som sker under handledning, förutsatt att det utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis.

k)europeiskt yrkeskort ett elektroniskt bevis för antingen att yrkes- utövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att temporärt och tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat eller erkännandet av yrkeskvalifikationer för etablering i en mottagande medlemsstat.

l)livslångt lärande all allmän utbildning, yrkesutbildning, icke-formell utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens, som kan innehålla yrkesetik.

m)tvingande hänsyn av allmänt intresse hänsyn som erkänns som sådana i rättspraxis vid Europeiska unionens domstol.

n)poäng inom ramen för det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS-poäng) meritsystem för högre utbildning som används i det europeiska området för högre utbildning.

▼B

2. Ett yrke som utövas av medlemmarna i en sådan sammanslutning eller organisation som anges i bilaga I skall betraktas som ett reglerat yrke.

De sammanslutningar eller organisationer som avses i första stycket har särskilt till uppgift att främja och upprätthålla hög standard inom det berörda yrkesområdet. För detta syfte är de föremål för erkännande i en medlemsstat i en speciell form och tilldelar sina medlemmar bevis på formella kvalifikationer, ser till att medlemmarna iakttar de regler för yrkesmässigt uppförande som de föreskriver och ger dem rätten att använda en titel eller en bokstavsförkortning eller att erhålla en ställning som motsvarar detta bevis på formella kvalifikationer.

▼M9

När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller organisa- tion som avses i första stycket ska den underrätta kommissionen. Kom- missionen ska undersöka huruvida sammanslutningen eller organisatio- nen uppfyller de villkor som anges i andra stycket. För att vederbörlig hänsyn ska tas till den lagstiftning som utvecklats i medlemsstaterna ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att uppdatera bilaga I om de villkor som anges i andra stycket har uppfyllts.

När de villkor som anges i andra stycket inte uppfyllts, ska kommis- sionen anta en genomförandeakt för att förkasta den begärda uppdate- ringen av bilaga I.

▼B

3. Som bevis på formella kvalifikationer skall också betraktas varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredjeland, om inneha- varen har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket på den med- lemsstats territorium där beviset på formella kvalifikationer erkändes i enlighet med artikel 2.2 och detta har intygats av den medlemsstaten.

157

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 15

▼B

Artikel 4

Verkan av erkännandet

▼M9

1. Om den mottagande medlemsstaten erkänner yrkeskvalifikatio- nerna ska detta ge förmånstagare möjlighet att få tillträde i den med- lemsstaten till samma yrke som denne är behörig för i ursprungsmed- lemsstaten och att utöva det yrket i den mottagande medlemsstaten på samma villkor som dess medborgare.

▼B

2. I detta direktiv skall det yrke som sökanden önskar utöva i den mottagande medlemsstaten vara detsamma som sökanden är behörig för i ursprungsmedlemsstaten, om det rör sig om jämförbara verksamheter.

▼M9

3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 ska partiellt till- träde beviljas i den mottagande medlemsstaten enligt de villkor som anges i artikel 4f.

Artikel 4a

Europeiskt yrkeskort

1.Medlemsstaterna ska på begäran av innehavare av en yrkeskvali- fikation utfärda ett europeiskt yrkeskort till dem, på villkor att kom- missionen har antagit de relevanta genomförandeakter som avses i punkt

2.När ett europeiskt yrkeskort har införts för ett visst yrke genom relevanta genomförandeakter som antagits i enlighet med punkt 7 får innehavare av en relevant yrkeskvalifikation välja att ansöka om ett sådant kort eller att använda det förfarande som anges i avdelningarna II och III.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att innehavaren av ett europeiskt

yrkeskort åtnjuter alla de rättigheter som tillerkänns enligt artiklarna 4b–4e.

4.Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att tillhandahålla andra tjänster enligt avdelning II än sådana som omfattas av artikel 7.4 ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet utfärda ett europeiskt yrkeskort i enlighet med artiklarna 4b och 4c. Det europeiska yrkes- kortet ska, om tillämpligt, utgöra den skriftliga underrättelsen som avses

i artikel 7.

5.Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att etablera sig i en annan medlemsstat enligt avdelning III kapitel I–IIIa eller att tillhanda- hålla tjänster enligt artikel 7.4, ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet fullfölja alla förberedande steg vad gäller den sökandes en- skilda akt som skapats i informationssystemet för den inre marknaden (IMI) (IMI-akten) i enlighet med artiklarna 4b och 4d. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska utfärda det europeiska yrkes- kortet i enlighet med artiklarna 4b och 4d.

158

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 16

▼M9

För etablering ska utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort inte innebära automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke om det redan innan ett euro- peiskt yrkeskort införs finns registreringskrav eller andra kontrollför- faranden i den mottagande medlemsstaten för detta yrke.

6.Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för behandling av IMI-akter och utfärdande av europeiska yrkeskort. Dessa myndigheter ska sörja för en opartisk och objektiv behandling i god tid av ansök- ningar om europeiska yrkeskort. De rådgivningscentrum som avses i artikel 57b kan också agera som behöriga myndigheter. Medlemssta- terna ska se till att de behöriga myndigheterna och rådgivningscent- rumen informerar medborgarna, inbegripet potentiella sökande, om hur ett europeiskt yrkeskort fungerar och dess mervärde för de yrken för vilka det är tillgängligt.

7.Kommissionen ska genom genomförandeakter, anta de åtgärder som krävs för att garantera en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om det europeiska yrkeskortet för de yrkesutövare som uppfyller de villkor som anges i det andra stycket i denna punkt, inklusive åtgärder rörande yrkeskortens utformning, behandlingen av skriftliga ansökning- ar, de översättningar som den sökande ska tillhandahålla vid ansök- ningar om europeiska yrkeskort, närmare uppgifter om de handlingar som krävs i enlighet med artikel 7.2 eller bilaga VII för att ansökan ska vara fullständig samt förfaranden för hur betalningar för ett europeiskt yrkeskort ska göras och behandlas, med beaktande av särdragen för det berörda yrket. Kommissionen ska också genom genomförandeakter spe- cificera hur, när och för vilka handlingar behöriga myndigheter får begära bestyrkta kopior i enlighet med det andra stycket i artikel 4b.3, artiklarna 4d.2 och 4d.3 för yrket i fråga.

Införandet av det europeiska yrkeskortet för ett särskilt yrke genom antagandet av relevanta genomförandeakter som avses i det första styc- ket ska omfattas av samtliga följande villkor:

a)Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för betydande rör- lighet för yrket i fråga.

b)De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse.

c)Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke ska vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsför- farande som avses i artikel 58.2.

159

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 17

▼M9

8. De avgifter som sökande kan behöva betala för administrativa förfaranden vid utfärdande av europeiska yrkeskort ska vara rimliga och proportionella och överensstämma med ursprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens kostnader, och får inte avskräcka aktörer från att ansöka om ett europeiskt yrkeskort.

Artikel 4b

Ansökan om ett europeiskt yrkeskort och skapande av en akt i IMI

1.Ursprungsmedlemsstaten ska göra det möjligt för en innehavare av en yrkeskvalifikation att ansöka om ett europeiskt yrkeskort genom ett online-verktyg vilket tillhandahålls av kommissionen, som automatiskt skapar en IMI-akt för den sökande i fråga. Om en ursprungsmedlemsstat även tillåter skriftliga ansökningar ska den införa de nödvändiga arran- gemangen för att skapa IMI-akten, skicka information till den sökande och utfärda det europeiska yrkeskortet.

2.Ansökningar ska styrkas av sådana handlingar som föreskrivs i de genomförandeakter som ska antas i enlighet med artikel 4a.7.

3.Inom en vecka efter mottagandet av ansökan ska ursprungsmed- lemsstatens behöriga myndighet bekräfta mottagandet av ansökan och informera den sökande om handlingar eventuellt saknas.

I förekommande fall ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet utfärda kompletterande intyg i enlighet med kraven i detta direktiv. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska kontrollera huruvida den sökande är lagligt etablerad i ursprungsmedlemsstaten och huruvida alla nödvändiga handlingar som har utfärdats i ursprungsmedlemsstaten är giltiga och äkta. Om det finns skälig grund för tvivel ska ursprungs- medlemsstaten kontakta det relevanta organet och får begära bestyrkta kopior av handlingarna från den sökande. Om samma sökande senare lämnar nya ansökningar får ursprungsmedlemsstatens och den motta- gande medlemsstatens behöriga myndigheter inte begära förnyad inläm- ning av handlingar som redan finns i IMI-akten och som fortfarande är giltiga.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta de tekniska specifikationerna för de uppgifter som finns i det europeiska yrkeskortet och i IMI-akten, de åtgärder som krävs för att säkerställa att dessa uppgifter har integritet, behandlas konfidentiellt och är korrekta, och villkoren och förfarandena för att utfärda ett europeiskt yrkeskort till innehavaren, inbegripet möjligheten att ladda ned kortet eller inge upp- dateringar till IMI-akten. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

160

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 18

▼M9

Artikel 4c

Europeiskt yrkeskort för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4

1.Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom tre veckor kontrollera ansökan och de kompletterande handlingarna i IMI-akten och utfärda det europeiska yrkeskortet för temporärt och tillfälligt till- handahållande av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4. Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de handlingar som saknas som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska sedan utan dröjsmål vidarebefordra det europeiska yrkeskortet till den behöriga myndigheten i varje berörd mottagande medlemsstat och ska informera den sökande om detta. Den mottagande medlemsstaten får inte kräva en ytterligare underrättelse enligt artikel 7 för de påföljande 18 månaderna.

2.Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighets beslut eller avsak- nad av beslut inom den treveckorsperiod som avses i punkt 1 ska kunna överklagas enligt nationell lagstiftning.

3.Om innehavare av ett europeiskt yrkeskort önskar tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater än de som ursprungligen anges i den ansökan som avses i punkt 1 får innehavaren ansöka om en sådan utökning. Om innehavaren önskar tillhandahålla tjänster utöver perioden om 18 månader som avses i punkt 1 ska innehavaren informera den behöriga myndigheten om detta. Under alla omständigheter ska inneha- varen också tillhandahålla information om väsentliga förändringar i den faktiska situation som uppgivits i IMI-akten, som ursprungsmedlems- statens behöriga myndighet har rätt att begära i enlighet med de genom- förandeakter som ska antas enligt artikel 4a.7. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska vidarebefordra det uppdaterade europeiska yr- keskortet till den berörda mottagande medlemsstaten.

4.Ett europeiskt yrkeskort ska vara giltigt på alla de mottagande medlemsstaternas hela territorium så länge som dess innehavare behåller rätten att utöva verksamhet, på grundval av de handlingar och uppgifter som finns i IMI-akten.

Artikel 4d

Europeiskt yrkeskort för etablering och temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom en månad vid utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort för etablering eller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 kontrollera de inlämnade styrkande handlingarnas äkthet och giltighet i IMI-akten. Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de saknade hand- lingar som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska överföra ansökan utan dröjsmål till den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet. Ursprungsmedlemsstaten ska infor- mera den sökande om hur långt handläggningen av ansökan fortskridit samtidigt som den överför ansökan till den mottagande medlemsstaten.

161

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 19

▼M9

2.I de fall som avses i artiklarna 16, 21, 49a och 49b ska en mottagande medlemsstat besluta om huruvida den ska utfärda ett euro- peiskt yrkeskort som avses i punkt 1 inom en månad från mottagande av den ansökan som överförts av ursprungsmedlemsstaten. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytter- ligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungs- medlemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter det att begäran inlämnats. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska enmånadsfristen gälla utan hinder av en sådan begäran.

3.I de fall som avses i artikel 7.4 och artikel 14 ska den mottagande medlemsstaten, inom två månader från den dag den mottar den ansökan som överförts av ursprungsmedlemsstaten, besluta om huruvida den ska utfärda ett europeiskt yrkeskort eller låta innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation genomgå kompensationsåtgärder. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytterligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungsmed- lemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter inläm- nandet av begäran. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska tvåmånadersfristen tillämpas, utan hinder av en sådan begäran.

4.Om den mottagande medlemsstaten inte får de nödvändiga upp- gifter som den har rätt att kräva, i enlighet med detta direktiv, för att besluta om utfärdande av det europeiska yrkeskortet från ursprungsmed- lemsstaten eller den sökande kan den vägra att utfärda ett kort. En sådan vägran ska vara motiverad.

5.Om den mottagande medlemsstaten inte fattar ett beslut inom de tidsfrister som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller inte lyckas anordna ett lämplighetsprov i enlighet med artikel 7.4 ska det europe- iska yrkeskortet anses vara utfärdat och ska skickas automatiskt via IMI till innehavaren av yrkeskvalifikationen.

Den mottagande medlemsstaten ska ha möjlighet att förlänga med två veckor de tidsfrister som fastställs i punkterna 2 och 3 för ett auto- matiskt utfärdande av det europeiska yrkeskortet. Den ska ange skälen till förlängningen och vederbörligen informera den sökande. En sådan förlängning med två veckor får upprepas en gång och endast om det är absolut nödvändigt, särskilt om skälen rör folkhälsan eller tjänstemotta- garnas säkerhet.

6.De åtgärder som ursprungsmedlemsstaten vidtar i enlighet med punkt 1 ska ersätta alla ansökningar om erkännande av yrkeskvalifika- tioner enligt den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning.

7.De beslut som ursprungsmedlemsstaten och den mottagande med- lemsstaten antar enligt punkterna 1–5 eller avsaknaden av ett beslut från ursprungsmedlemsstatens sida ska kunna överklagas enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning.

162

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 20

▼M9

Artikel 4e

Behandling av och tillgång till uppgifter om det europeiska yrkeskortet

1.Utan att det påverkar frågan om oskuldspresumtion ska ursprungs- medlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga myndig- heter i god tid uppdatera den berörda IMI-akten när det gäller uppgifter om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som rör begräns- ning eller förbud och som påverkar den verksamhet som utövas av innehavaren av ett europeiskt yrkeskort inom ramen för detta direktiv. Därvid ska de respektera reglerna om skydd för personuppgifter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 ok- tober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kom- munikation) (2). Sådana uppdateringar ska innefatta radering av uppgif- ter som inte längre behövs. Innehavaren av det europeiska yrkeskortet och de behöriga myndigheter som har tillgång till den berörda IMI- akten ska utan dröjsmål informeras om alla uppdateringar. Denna skyl- dighet ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att varna enligt artikel 56a.

2.Innehållet i de uppdaterade uppgifter som avses i punkt 1 ska vara begränsat till

a)yrkesutövarens identitet,

b)det berörda yrket,

c)uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som har fattat beslutet om begränsningen eller förbudet,

d)begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e)den period som begränsningen eller förbudet gäller.

3.Tillgången till uppgifter i IMI-akten ska vara begränsad till ur- sprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter enligt direktiv 95/46/EG. De behöriga myndigheterna ska informera innehavaren av den europeiska yrkeskortet om innehållet i IMI-akten på begäran av innehavaren.

4.De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska vara begränsade till de uppgifter som krävs för att fastställa innehavarens rätt att utöva det yrke för vilket det utfärdats, nämligen innehavarens för- namn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifika- tioner och den tillämpliga ordningen, berörda behöriga myndigheter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitets- handling. Uppgifter om yrkeserfarenhet eller kompensationsåtgärder

som genomgåtts av innehavaren av det europeiska yrkeskortet ska ingå i IMI-akten.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (2) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

163

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 21

▼M9

5. Personuppgifterna i IMI-akten kan behandlas så länge det behövs för erkännandeförfarandet i sig och för erkännandet eller översändandet av den underrättelse som föreskrivs i artikel 7. Medlemsstaterna ska se till att innehavaren av ett europeiskt yrkeskort när som helst har rätt att utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller radering och blockering av den berörda IMI-akten. Innehavaren ska informeras om denna rätt när det europeiska yrkeskortet utfärdas, och därefter påminnas om den vartannat år. Påminnelsen ska skickas auto- matiskt via IMI om den ursprungliga ansökan för det europeiska yrkes- kortet gjordes online.

I händelse av en begäran om radering av en IMI-akt som är kopplad till det europeiska yrkeskortet för etablering eller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 ska den berörda motta- gande medlemsstatens behöriga myndigheter förse innehavaren av yr- keskvalifikationen med bevis som styrker erkännandet av dennes yr- keskvalifikationer.

6. När det gäller behandling av personuppgifter på det europeiska yrkeskortet och i alla IMI-akter ska medlemsstaternas relevanta behöriga myndigheter betraktas som registeransvariga i den betydelse som avses i artikel 2 d i direktiv 95/46/EG. När det gäller dess skyldigheter enligt punkterna 1–4 i den här artikeln och den berörda behandlingen av personuppgifter ska kommissionen betraktas som registeransvarig i den betydelse som avses i artikel 2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behand- lar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (1).

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska de mottagande medlemsstaterna föreskriva att arbetsgivare, kunder, patienter, offentliga myndigheter och andra berörda parter kan kontrollera äktheten och gil- tigheten hos ett europeiskt yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar för dem.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om till- gång till IMI-akten, och de tekniska metoderna och förfarandena för kontroll enligt första stycket. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 4f

Partiellt tillträde

1. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska från fall till fall bevilja partiellt tillträde till en yrkesverksamhet på landets terri- torium, endast om följande villkor är uppfyllda:

a)Yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmedlemsstaten ut- öva den yrkesverksamhet för vilken partiellt tillträde söks i den mottagande medlemsstaten.

(1) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

164

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 22

▼M9

b)Skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungs- medlemsstaten och det reglerade yrket i den mottagande medlems- staten är så stora att tillämpning av kompensationsåtgärder skulle innebära att den sökande måste fullfölja hela det utbildningsprogram som föreskrivs i den mottagande medlemsstaten för att få tillträde till hela det reglerade yrket i den medlemsstaten.

c)Yrkesverksamheten kan objektivt särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten.

Vid tillämpningen av led c ska den mottagande medlemsstatens behö- riga myndighet beakta huruvida yrkesverksamheten kan utövas själv- ständigt i ursprungsmedlemsstaten.

2.Ett partiellt tillträde får nekas om detta motiveras av tvingande

hänsyn till allmänintresset, om det är lämpligt	för att säkerställa att
det eftersträvade målet uppnås, och om det inte	går utöver vad som
är nödvändigt för att uppnå det målet.

3.Ansökningar för etablering i en mottagande medlemsstat ska granskas i enlighet med avdelning III kapitel I och IV.

4.Ansökningar för ett temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster i den mottagande medlemsstaten avseende yrkesverksamheter som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet ska granskas i enlig- het med avdelning II.

5.När ett partiellt tillträde har beviljats och genom undantag från artikel 7.4 sjätte stycket och artikel 52.1 ska yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel. Den mottagande medlemssta- ten får kräva att denna yrkestitel används på den mottagande medlems- statens språk. De yrkesutövare som har beviljats partiellt tillträde ska tydligt ange sin yrkesverksamhets räckvidd för tjänstemottagarna.

6.Denna artikel ska inte tillämpas på de yrkesutövare som omfattas av automatiskt erkännande av deras yrkeskvalifikationer enligt avdel- ning III kapitel II, III och IIIa.

▼B

AVDELNING II

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 5

Principen om friheten att tillhandahålla tjänster

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemenskapslagstift- ningen eller tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i detta direktiv får inte medlemsstaterna av skäl som rör yrkeskvalifikationerna inskränka frihe- ten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat

a)om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlemsstat för att där utöva samma yrke (nedan kallad ”etableringsmedlemsstaten”) och

165

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 23

▼M9

b)om tjänsteleverantören förflyttar sig och om denne har utövat yrket under minst ett år i en eller flera medlemsstater under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten, om yrket inte är reglerat i etableringsmedlemsstaten. Kravet på ett års yrkeserfarenhet ska inte tillämpas om yrket är reglerat eller om utbildningen för yrket är reglerad.

▼B

2. Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas enbart om tjäns- televerantören flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium för att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke enligt punkt 1.

Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt skall bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens var- aktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

3. En tjänsteleverantör som förflyttar sig skall omfattas av de yrkes- regler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna, till exempel yrkesdefinitionen, an- vändningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsuments- äkerhet samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den motta- gande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den med- lemsstaten.

Artikel 6

Undantag

I enlighet med artikel 5.1 skall den mottagande medlemsstaten medge tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den mottagande medlemsstatens territorium i fråga om

a)tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorganisation eller motsvarande organ; för att underlätta tillämpningen av discipli- nära bestämmelser som gäller på territoriet, enligt artikel 5.3 i detta direktiv, får medlemsstaterna föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation eller motsvarande organ, på villkor att detta inte försenar eller på något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte medför extrautgifter för tjänsteleverantören. En kopia av den underrättelse som avses i artikel 7.1 och i förekommande fall av en förnyad underrättelse, åtföljd, när det gäller yrken som har sådana kon- sekvenser för folkhälsa och säkerhet som avses i artikel 7.4 eller som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med avdelning III kapitel III, av en kopia av de handlingar som avses i artikel 7.2, skall skickas från den behöriga myndigheten till den relevanta yrkesorga- nisationen eller motsvarande organ, och detta skall betraktas som en automatisk tillfällig registrering eller ett proformamedlemskap,

b)anslutning till socialförsäkringssystemet, i syfte att med en försäk- ringsgivare göra avräkningar för tjänster som tillhandahållits personer som är försäkrade genom ett socialförsäkringssystem.

Tjänsteleverantören skall emellertid på förhand eller, i brådskande fall, efteråt lämna upplysningar till det organ som avses i b om de tjänster som tillhandahålls.

166

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 24

▼B

Artikel 7

Förhandsunderrättelse om tjänsteleverantören förflyttar sig

1.Medlemsstaterna får kräva att en tjänsteleverantör som för första gången förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att tillhanda- hålla tjänster på förhand skriftligen skall underrätta den behöriga myn- digheten i den mottagande medlemsstaten, inklusive uppgifter om even- tuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rö- rande yrkesansvar. En sådan underrättelse skall förnyas en gång om året om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla temporära eller tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det året. Tjänsteleverantö- ren får lämna underrättelsen på valfritt sätt.

2.Vid det första tillhandahållandet av tjänster eller om de faktiska omständigheter som avses i handlingarna ändrats, får medlemsstaterna kräva att underrättelsen åtföljs av följande handlingar:

a)Bevis på tjänsteleverantörens nationalitet.

b)Intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en medlemsstat för att där bedriva verksamheten i fråga och att det när intyget utfärdas inte finns något förbud, ens tillfälligt, för innehavaren att utöva sitt yrke.

c)Bevis på yrkeskvalifikationer.

▼M9

d) För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på att tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga under minst ett av de föregående tio åren.

e)För yrkesutövare i säkerhetsbranschen, hälso- och sjukvårdssektorn och för yrken som rör undervisning av underåriga barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet: ett intyg som bekräftar att de inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte har dömts för något brott, om medlemsstaten kräver sådana intyg av sina egna medborgare.

f)För yrken med konsekvenser för patientsäkerheten: ett intyg på den sökandes kunskaper i det språk som behövs för att utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

g)För yrken som omfattar sådan verksamhet som avses i artikel 16 och som anmälts av en medlemsstat i enlighet med artikel 59.2: ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet utfärdat av behörig myn- dighet eller behörigt organ i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

2a. Inlämnandet av en föreskriven underrättelse av tjänsteleverantö- ren i enlighet med punkt 1 ska ge tjänsteleverantören tillträde till tjäns- teverksamheten eller möjlighet att utöva denna verksamhet på hela den berörda medlemsstatens territorium. En medlemsstat får begära ytterli- gare uppgifter vilka anges i punkt 2 om tjänsteleverantörens yrkeskva- lifikationer avseende

a)yrket inom vissa delar av den medlemsstatens territorium är reglerat på ett annat sätt,

167

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 25

▼M9

b)denna reglering också gäller alla medborgare i den medlemsstaten,

c)skillnaderna i denna reglering motiveras av tvingande hänsyn av allmänt intresse som rör folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet, och

d)medlemsstaten inte kan få sådan information på annat sätt.

▼B

3. Tjänsten skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlemsstat finns en sådan reglerad titel för yrkesverksamheten i fråga. Denna titel skall anges på (ett av) etableringsmedlemsstatens officiella språk på ett sätt som gör att varje förväxling med yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten und- viks. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlems- staten, skall leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på denna medlemsstats officiella språk eller ett av dem. Undantagsvis skall,

i de fall som avses i avdelning III kapitel III, tjänsten tillhandahållas under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten.

▼M9

4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel II, III eller IIIa, kan den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet kontrollera tjänsteleve- rantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskontroll ska vara möjlig endast om syftet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet till följd av att tjänsteleverantören saknar yrkeskva- lifikationer och om kontrollen inte går utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.

Senast en månad efter det att den underrättelse och de åtföljande hand- lingar som avses i punkterna 1 och 2 inkommit ska den behöriga myn- digheten informera tjänsteleverantören om sitt beslut

a)att inte kontrollera dennes yrkeskvalifikationer,

b)efter att ha kontrollerat dennes yrkeskvalifikationer

i)att begära att tjänsteleverantören gör ett lämplighetsprov, eller

ii)att tillåta tillhandahållandet av tjänster.

Om det uppstår problem som kan medföra försening att fatta beslut enligt andra stycket, ska den behöriga myndigheten inom samma tids- frist meddela tjänsteleverantören orsaken till förseningen. Problemet ska lösas inom en månad efter det meddelandet, och beslutet ska färdig- ställas inom två månader efter det att problemet lösts.

168

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 26

▼M9

Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantörens yrkeskvali- fikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlems- staten, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet och inte kan kompenseras genom tjänsteleverantörens yrkeserfarenhet eller genom kunskap, färdigheter och kompetenser som uppnåtts genom livslångt lärande och formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ, ska den mottagande medlemsstaten ge tjänsteleverantören möj- lighet att bevisa att de har förvärvat den kunskap, färdighet eller kom- petens som fattas, genom ett lämplighetsprov som avses i andra stycket led b. Den mottagande medlemsstaten ska fatta ett beslut på den grun- den om huruvida tillhandahållande av tjänster ska tillåtas. Under alla omständigheter ska tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att ett beslut fattats i enlighet med andra stycket.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tids- frister som fastställs i andra och tredje styckena får tjänsten tillhanda- hållas.

I de fall då yrkeskvalifikationer har kontrollerats enligt detta stycket ska tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.

▼B

Artikel 8

Administrativt samarbete

▼M9

1. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems- statens behöriga myndigheter av etableringsmedlemsstatens behöriga myndigheter begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i den medlemsstaten, följer god sed och inte har ådragit sig yrkesrelaterade disciplinära eller straffrättsliga påföljder. Om den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter beslutar att kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer får de av etable- ringsmedlemsstatens behöriga myndigheter begära upplysningar om tjänsteleverantörens utbildningskurser, i den omfattning som krävs för att bedöma om det finns väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folkhälsa eller säkerhet. Etableringsmedlemsstatens behöriga myndighe- ter ska lämna dessa upplysningar i enlighet med artikel 56. De rådgiv- ningscentrum som avses i artikel 57b får också lämna upplysningar om eventuella oreglerade yrken i ursprungsmedlemsstaten.

▼B

2. De behöriga myndigheterna skall se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot en tjänsteleverantör skall kunna utredas på korrekt sätt. Tjänstemottaga- ren skall informeras om resultatet av klagomålet.

Artikel 9

Uppgifter som skall lämnas till tjänstemottagarna

I de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlemsstatens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikatio- ner, får de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören, utöver andra informationskrav som fast- ställs i gemenskapsrätten, meddelar tjänstemottagaren vissa eller samt- liga av följande uppgifter:

169

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 27

▼B

a)Om tjänsteleverantören är upptagen i ett handelsregister eller annat liknande offentligt register: vilket register det gäller samt registre- ringsnummer eller motsvarande identifikationsuppgifter som finns i detta register.

b)Om verksamheten omfattas av ett tillståndssystem i etableringsmed- lemsstaten: namn och adress till den behöriga tillsynsmyndigheten.

c)Yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänsteleveran- tören är medlem.

d)Yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer och den medlemsstat där tjänsteleveran- tören tilldelades denna titel.

e)Om tjänsteleverantören bedriver momspliktig verksamhet: det moms- registreringsnummer som avses i artikel 22.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlems- staternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (1).

f)Uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar.

AVDELNING III

ETABLERINGSFRIHET

KAPITEL I

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer

Artikel 10

Räckvidd

Detta kapitel gäller för alla yrken som inte omfattas av kapitlen II och III i denna avdelning och i följande fall där sökanden, av en specifik och exceptionell anledning, inte uppfyller villkoren i de kapitlen:

a)För de verksamheter som förtecknas i bilaga IV när invandraren inte uppfyller kraven enligt artiklarna 17, 18 och 19.

b)För läkare med grundutbildning, specialistläkare, sjuksköterskor med

ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandlä- kare, veterinärer, barnmorskor, ►C2 apotekare ◄ och arkitekter när invandraren inte uppfyller kraven i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39, 43 och 49 för faktiskt och lagligt utövande av yrket.

c)För arkitekter när invandraren innehar ett utbildningsbevis som inte upptas i punkt 5.7.2 i bilaga V.

(1) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

170

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 28

▼B

d)För läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barnmorskor, ►C2 apotekare ◄ och arkitekter ►C2 med bevis på specialistbe-

hörighet, som måste ha deltagit i utbildning som berättigar till en yrkestitel ◄ enligt punkterna 5.1.1, 5.2.2, 5.3.2, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, dock endast för erkännande av specialiseringen

ifråga och utan att artikel 21.1 och artiklarna 23 och 27 åsidosätts.

e)För sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt

specialistsjuksköterskor ►C2 med bevis på specialistbehörighet, som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkestitel ◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga utövas av specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom all- män hälso- och sjukvård.

f)För specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjukvård, specialistsjukskö-

terskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård eller specialistsjuksköterskor ►C2 med bevis på specialist-

behörighet, som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkes- titel ◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

g)För invandrare som uppfyller kraven i artikel 3.3.

Artikel 11

Kvalifikationsnivåer

▼M9

Vid tillämpning av artikel 13 och artikel 14.6 ska yrkeskvalifikationerna indelas i följande nivåer:

▼B

a)ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ur- sprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar på grundval av

i) en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt led b, c, d eller e eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, eller

ii)en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper.

b)ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

i)allmän utbildning, som kompletterats med annan utbildning än den som avses i led c och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

ii)teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekommande fall kompletterats med allmän utbildning eller yrkesutbildning enligt led i och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning.

171

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 29

▼B

c)ett examensbevis över avslutad

i)annan postgymnasial utbildning än den som avses i led d och e på minst ett år eller på deltid under motsvarande tid, för vilken ett av tillträdesvillkoren som regel är en avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstu- dier eller högskolestudier eller annan utbildning på likvärdig nivå, samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna post- gymnasiala utbildning, eller

▼M9

ii)reglerad utbildning eller, i fråga om reglerade yrken, yrkesutbild- ning med särskild uppläggning, med kompetens som går utöver vad som anges i nivå b, motsvarande den utbildningsnivå som anges i led i, om en sådan utbildning ger en jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt att examensbeviset åtföljs av ett utbildningsbevis från ursprungsmedlemsstaten.

d)ett examensbevis över att innehavaren har avslutat utbildning på postgymnasial nivå på minst tre år och högst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsva- rande nivå och, i tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbildning som krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

e)ett examensbevis över att innehavaren har avslutat utbildning på postgymnasial nivå på minst fyra år, eller på deltid under motsva- rande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå och, i tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbildning som krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

▼B

Artikel 12

Jämställda utbildningar

▼M9

Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på for- mella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en med- lemsstat ska, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbildning som erhållits i unionen, på heltid eller deltid och inom eller utanför ramen för formella program, och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller ut- övande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke.

172

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 30

▼B

Enligt samma villkor som anges i första stycket skall även varje yrkesk- valifikation som, även om den inte uppfyller de krav som fastställts i ursprungsmedlemsstatens lagar och andra författningar för tillträde till eller utövande av ett yrke, tilldelar innehavaren förvärvade rättigheter i kraft av dessa bestämmelser jämställas med sådant bevis på formella kvalifikationer. Detta gäller i synnerhet om ursprungsmedlemsstaten hö- jer de utbildningskrav som är en förutsättning för tillträde till och ut- övande av ett yrke, och om en person som genomgått tidigare utbild- ning, som inte uppfyller de nya kvalifikationskraven, åtnjuter förvärvade rättigheter i kraft av nationella bestämmelser i lag eller andra författ- ningar. I detta fall betraktar den mottagande medlemsstaten, för tillämp- ningen av artikel 13, denna tidigare utbildning som motsvarande nivån på den nya utbildningen.

▼M9

Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvali- fikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om de innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer enligt artikel 11 som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

2. Tillträde till ett yrke och rätten att utöva ett som beskrivs i punkt 1 ska också beviljas sökande som på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i fråga i en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke, och som har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer vilka har utfärdats av en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke.

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer ska uppfylla föl- jande krav:

a)De ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författning- ar.

b)De ska visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket.

Den yrkeserfarenhet på ett år som avses i första stycket får dock inte krävas, när de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbildning.

173

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 31

▼M9

3.Den mottagande medlemsstaten ska erkänna den nivå som intygas enligt artikel 11 av ursprungsmedlemsstaten liksom det bevis genom vilket den mottagande medlemsstaten styrker att den reglerade utbild- ning eller yrkesutbildning med en särskild uppläggning som avses i artikel 11 c ii motsvarar den nivå som föreskrivs i artikel 11 c i.

4.Genom undantag från punkterna 1 och 2 i den här artikeln och från artikel 14 kan den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet vägra tillträde till och utövande av ett yrke för innehavare av ett kom- petensbevis som klassificeras enligt artikel 11 a där de nationella yr- keskvalifikationer som krävs för utövandet av yrket på dess territorium klassificeras enligt artikel 11 e.

▼B

Artikel 14

Kompensationsåtgärder

▼M9

1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande medlems- staten kräva att sökande slutför en anpassningsperiod på högst tre år eller genomgår ett lämplighetsprov om:

a)innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker från det innehåll som omfattas av det bevis på formella kvalifikationer som krävs i den mottagande medlemsstaten.

b)det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och om utbildningen som krävs i den mottagande medlemsstaten väsentligt avviker från dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikatio- ner som sökanden stöder sig på.

▼B

2. Om den mottagande medlemsstaten använder sig av den möjlighet som avses i punkt 1, skall den ge sökanden rätt att välja mellan anpass- ningsperiod och lämplighetsprov.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att bevilja undantag från kravet på att ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt första stycket, skall den i förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och lägga fram dokument som visar att detta undantag är berättigat.

▼M9

Om kommissionen anser att det undantag som avses i andra stycket inte är berättigat eller strider mot unionslagstiftningen, ska den inom tre månader efter det att den mottagit alla nödvändiga uppgifter anta en genomförandeakt, där medlemsstaten i fråga uppmanas att inte vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas.

174

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 32

▼B

3. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där verksamheten till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får den mottagande med- lemsstaten, med avvikelse från principen i punkt 2 enligt vilken sökan- den har rätt att välja, föreskriva antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov.

Detta gäller även de fall som anges i artikel 10 b, 10 c, 10 d beträffande läkare och tandläkare, 10 f när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjukskö- terskor inom allmän hälso- och sjukvård eller specialistsjuksköterskor ►C2 med bevis på specialistbehörighet, som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkestitel ◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, och artikel 10 g.

I de fall som omfattas av artikel 10 a får den mottagande medlemsstaten kräva anpassningsperiod eller lämplighetsprov om invandraren avser att utöva yrkesverksamhet som egenföretagare eller som företagsledare som kräver kunskaper om och tillämpning av de specifika nationella gällande bestämmelserna, under förutsättning att de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräver kunskaper om och tillämpning av dessa bestämmelser för sina egna medborgares tillträde till sådan verksamhet.

▼M9

Med avvikelse från principen enligt vilken sökanden har rätt att välja, vilken fastställs i punkt 2, får den mottagande medlemsstaten fastställa antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov i följande fall:

a)Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 c.

b)Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 b, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d eller e.

Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d, får den mottagande medlemsstaten kräva både en anpassningsperiod och ett lämplighetsprov.

4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 5 ska ett utbildningsinnehåll som ”väsentligt avviker” avse sådana kunskaps- och kompetensområ-

den, uppnådda färdigheter och kompetenser som är grundläggande för utövandet av yrket och där innehållet i invandrarens utbildning i bety- dande mån skiljer sig från den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten.

175

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 33

▼M9

5.Punkt 1 ska tillämpas med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att den sökande slutför en anpassningsperiod eller genomgår ett lämplighetsprov, ska den först kontrollera om de kunskaper och färdigheter och den kompetens som den sökande har tillägnat sig genom yrkesverksamhet eller genom livs- långt lärande, och som formellt godkänts för detta ändamål av ett rele- vant organ, i en medlemsstat eller i ett tredjeland, är sådana att de helt eller delvis täcker det väsentligt avvikande kunskapsinnehåll som fast- ställs i punkt 4.

6.Beslutet om införande av en anpassningsperiod eller ett lämplig- hetsprov ska vederbörligen motiveras. I synnerhet ska den sökande informeras om följande:

a)Den yrkeskvalifikationsnivå som krävs i den mottagande medlems- staten och den sökandes yrkeskvalifikationsnivå enligt den klassifi- cering som beskrivs i artikel 11.

b)Väsentliga skillnader som avses i punkt 4 och varför dessa skillnader inte kan kompenseras genom kunskaper, färdigheter och kompeten- ser som uppnåtts genom yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ.

7. Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för en sökande att göra det lämplighetsprov som avses i punkt 1 inom sex månader efter det ursprungliga beslutet om ett lämplighetsprov för sökanden.

▼B

KAPITEL II

Erkännande av yrkeserfarenhet

Artikel 16

Krav när det gäller yrkeserfarenhet

Om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, skall denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövan- det skall ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19.

Artikel 17

Verksamhetsformer i förteckning I i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning I i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

176

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 34

▼B

b)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för- månstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av behörig yrkesorganisation, eller

c)under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkes- organisation, eller

d)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för- månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an- ställd under minst fem år, eller

e)under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år med tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdelning i företaget, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genom- gått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkes- organisation.

2.I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

3.Punkt 1 e skall inte tillämpas på verksamhetsformer i grupp Ex

855enligt ISIC-nomenklaturen, hårfrisörsinrättningar.

Artikel 18

Verksamhetsformer i förteckning II i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning II i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

177

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 35

▼B

d)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för- månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an- ställd under minst fem år, eller

e)under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

f)under sex på varandra följande år som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 19

Verksamhetsformer i förteckning III i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning III i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b)under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för- månstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

c)under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för- månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an- ställd under minst tre år, eller

d)under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

178

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 36

▼M9

Artikel 20

Anpassning av förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om anpassning av förteckningarna över sådana verk- samhetsformer enligt bilaga IV som omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt artikel 16 i syfte att uppdatera eller förtydliga de verksamheter som anges i bilaga IV, särskilt för att närmare fastställa deras räckvidd och ta vederbörlig hänsyn till den senaste utvecklingen vad gäller verksamhetsbaserade nomenklaturer, på villkor att detta inte medför en minskning av räckvidden för de enskilda verksamhetsslagen och att ingen verksamhet flyttas mellan de befintliga förteckningarna I, II och III i bilaga IV.

▼B

KAPITEL III

Erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 21

Principen om automatiskt erkännande

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio- ner som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, som specialisttandläka- re, som veterinär, som ►C2 apotekare ◄ och som arkitekt, vilka avses

i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V, och som uppfyller minimikraven för utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 44 respektive 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Sådana bevis på formella kvalifikationer skall vara utfärdade av med- lemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov skall de bevis som avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respek- tive 5.7.1 i bilaga V bifogas.

Bestämmelserna i första och andra stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39 och 49.

2. Varje medlemsstat skall inom ramen för sitt eget socialförsäkrings- system, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktise- rande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

179

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 37

▼B

3. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio- ner som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V som utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater, om de uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som avses i artikel 41, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas av denna medlemsstat. Denna bestämmelse påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23 och 43.

▼M9

4. När det gäller driften av apotek som inte är föremål för territoriella begränsningar får en medlemsstat, genom undantag, besluta att inte godta de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För till- lämpningen av denna punkt ska också de apotek som öppnats inom mindre än tre år anses som nya apotek.

Detta undantag får inte tillämpas på apotekare vars formella kvalifika- tioner redan är erkända för andra ändamål av de behöriga myndighe- terna i den mottagande medlemsstaten, och som faktiskt och legalt har varit verksamma som apotekare under minst tre år i följd i den med- lemsstaten.

▼B

5. De bevis på formella kvalifikationer som arkitekt enligt punkt 5.7.1 i bilaga V som erkänns automatiskt i enlighet med punkt 1 skall styrka en utbildning som påbörjats tidigast under det referensläsår som avses i nämnda bilaga.

▼M9

6. Varje medlemsstat ska för tillträde till och rätt att utöva verksam- het som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård, tandläkare, veterinär, barnmorska och apotekare kräva innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka bevisar att yrkesutövaren i fråga under hela sin utbild- ning har i förekommande fall förvärvat de kunskaper, färdigheter och kompetenser som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 31.7, 34.3, 38.3, 40.3 respektive 44.3.

För att beakta den allmänt erkända vetenskapliga och tekniska utveck- lingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att uppdatera de kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 och 46.4 för att avspegla utvecklingen av den unionslagstiftning som direkt påverkar de berörda yrkesutövarna.

Denna uppdatering får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller ut- bildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Denna uppdatering ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med vad som fastställs i artikel 165.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

180

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 38

▼M9

Artikel 21a

Anmälningsförfarande

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer inom de yrken som omfattas av detta kapitel.

När det gäller bevis på formella kvalifikationer som avses i avsnitt 8 ska anmälan enligt första stycket också göras till övriga medlemsstater.

2.Den anmälan som avses i punkt 1 ska inbegripa uppgifter om utbildningsprogrammens längd och innehåll.

3.Den anmälan som avses i punkt 1 ska översändas via IMI.

4.För att beakta utvecklingen på lagstiftningsområdet och det ad- ministrativa området i medlemsstaterna och förutsatt att de lagar och andra författningar som anmälts i enlighet med punkt 1 i denna artikel är förenliga med de villkor som fastställs i detta kapitel ska kommis- sionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c

isyfte att ändra punkterna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2,

5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, när det gäller att uppdatera de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i tillämpliga fall, de organ som utfärdar bevis på formella kvalifikationer, de intyg som åtföljer dessa bevis samt motsvarande yrkestitlar.

5. När de lagar och andra författningar som anmälts i enlighet med punkt 1 inte är förenliga med de villkor som fastställs i detta kapitel ska kommissionen anta en genomförandeakt för att förkasta den begärda ändringen av punkterna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 eller 5.7.1 i bilaga V.

▼B

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser om utbildning

För utbildning enligt artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46 skall följande gälla:

a)Medlemsstaterna får tillåta utbildning på deltid på de villkor som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Dessa myndig- heter skall se till att den totala utbildningstiden och utbildningens nivå och kvalitet inte underskrider motsvarande krav på kontinuerlig heltidsutbildning.

▼M9

b)Medlemsstaterna ska, i enlighet med varje medlemsstats specifika förfaranden, genom att uppmuntra fortbildning säkerställa att yrkes- utövare vars yrkeskvalifikation omfattas av kapitel III i denna av- delning kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så att yrkesinsatsen bibehålls på säker och effektiv nivå och för att hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket.

181

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 39

▼M9

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder som de vidtar i enlighet med första stycket b senast den 18 januari 2016.

▼B

Artikel 23

Förvärvade rättigheter

1. När de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger till- träde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barn- morska och ►C2 apotekare ◄ som innehas av medborgare i medlems- staterna inte uppfyller alla de utbildningskrav som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, skall varje medlemsstat — utan att detta påverkar de förvärvade rättigheterna för dessa yrken — som tillräckligt bevis på formella kvalifikationer erkänna sådana bevis som utfärdats av dessa medlemsstater, om de avser utbildning som påbörjats före de referensdatum som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V och åtföljs av ett intyg som visar att innehavarna av dessa bevis på formella kvalifikationer under den fem- årsperiod som föregår intygets utfärdande faktiskt och lagligen utövat verksamheten i fråga under minst tre år i följd.

2. Samma bestämmelser skall vara tillämpliga på sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksam- het som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och ►C2 apote- kare ◄ som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens ter- ritorium, även om de inte uppfyller samtliga de minimikrav för utbild- ning som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, om dessa bevis anger att en utbildning slutförts med godkänt resultat och påbör- jats före

a)den 3 oktober 1990 för läkare med grundutbildning, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare med grund-

utbildning, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor och ►C2 apotekare ◄, och

b) den 3 april 1992 för specialistläkare.

De bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom Tysklands hela territorium enligt samma villkor som de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 37.1 skall varje medlemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer för läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbild- ning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har ut- färdats av f.d. Tjeckoslovakien eller för vilka utbildningen när det gäller Tjeckien och Slovakien har påbörjats före den 1 januari 1993, om myn- digheterna i en av de ovan nämnda staterna intygar att dessa bevis på

182

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 40

▼B

formella kvalifikationer på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de intyg dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistlä- kare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ när det gäller den verksamhet som avses

i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på myndigheternas territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio- ner som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Sovjet- unionen eller för vilka utbildningen har påbörjats

a)för Estlands del före den 20 augusti 1991,

b)för Lettlands del före den 21 augusti 1991,

c)för Litauens del före den 11 mars 1990,

om myndigheterna i en av de tre ovan nämnda medlemsstaterna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som speci- alistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, ►C2 apo- tekare ◄ när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som åsyftas i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

För de bevis på formella kvalifikationer som veterinär som utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen för Estlands del har på- börjats före den 20 augusti 1991, skall det intyg som avses i föregående stycke åtföljas av ett annat intyg, som utfärdats av de estniska myndig- heterna och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

183

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 41

▼A1

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43b ska varje med- lemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmors- ka, apotekare och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta- terna och som har utfärdats av f.d. Jugoslavien eller för vilka utbild- ningen har påbörjats

a)för Sloveniens del före den 25 juni 1991, och

b)för Kroatiens del före den 8 oktober 1991,

om myndigheterna i de ovannämnda medlemsstaterna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis som dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis på formella kvalifikationer som anges för dessa medlemsstater i punkt 6 i bilaga VI vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barn- morska, apotekare när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg ska åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

▼B

6. Varje medlemsstat skall, när det gäller medborgare i de medlems- stater som har bevis på formella kvalifikationer som läkare, som sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska och ►C2 apotekare ◄ som inte motsvarar de benämningar som gäller för denna medlemsstat enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som dessa medlemsstater utfärdat och som åtföljs av ett intyg utfärdat av behöriga myndigheter eller organ.

Av det intyg som avses i första stycket skall det framgå att dessa bevis på formella kvalifikationer utfärdats som bevis på avslutad utbildning i enlighet med artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40 respektive 44 och att den medlemsstat som utfärdat dem jämställer dem med dem som nämns i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 23a

Särskilda omständigheter

1. Med avvikelse från det här direktivet får Bulgarien tillåta personer som har behörighetsbevis för ”фелдшер” (fältskär) utfärdade i Bulgarien före den 31 december 1999 och som den 1 januari 2000 utövade detta yrke under Bulgariens nationella system för social trygghet att fortsätta att utöva sagda yrke även om delar av deras yrkesverksamhet faller under de bestämmelser i det här direktivet som rör läkare och sjuk- sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

184

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 42

▼M1

2. Innehavare av det bulgariska behörighetsbeviset för ”фелдшер” (fältskär) enligt punkt 1 är inte berättigade att få sina yrkeskvalifikatio- ner erkända i andra medlemsstater som läkare eller som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt det här direktivet.

▼B

A v s n i t t 2

L ä k a r e

Artikel 24

Medicinsk grundutbildning

1. För tillträde till medicinsk grundutbildning krävs en betygshand- ling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga.

▼M9

2. Den medicinska grundutbildningen ska sammanlagt omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av ett universitet.

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den utbildning som avses i första stycket omfatta sex månaders praktisk heltidsutbild- ning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.

▼B

3. Den medicinska grundutbildningen skall garantera att personen i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som medicinen bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors anatomi, funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälso- tillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

c)Tillräckliga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar, som ger en sammanhängande bild av psykiska och fysiska sjukdomar och medicin sedd ur förebyggande, diagnostisk och terapeutisk synvinkel samt människans fortplantning.

d)Lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig handledning.

185

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 43

▼B

Artikel 25

Specialistläkarutbildning

▼M9

1. För tillträde till specialistläkarutbildning ska krävas ett fullgjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat enligt artikel 24.2, där den studerande har förvärvat nödvändiga baskunskaper i medicin.

▼B

2. Specialistläkarutbildningen skall omfatta teoretisk och praktisk ut- bildning vid universitet, universitetssjukhus eller i förekommande fall annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Medlemsstaterna skall se till att utbildningstiden för sådan specialistlä- karutbildning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V inte är kortare än vad som avses i den punkten. Utbildningen skall ske under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den förutsätter personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande specialistläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

3.Utbildningen skall ske på heltid vid särskilda inrättningar som

erkänts av de behöriga myndigheterna. Den förutsätter medverkan i all medicinsk verksamhet på den avdelning där utbildningen äger rum, inklusive jourtjänstgöring, så att den blivande specialistläkaren ägnar all sin yrkesverksamhet åt denna praktiska och teoretiska utbildning under hela arbetsveckan och under hela året på de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa tjänster skall följaktligen avlönas med lämpligt belopp.

▼M9

3a. Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning fastställa partiella befrielser från vissa moment i specialistläkarutbildningen, vilka förteck- nas i punkt 5.1.3 i bilaga V, som ska tillämpas från fall till fall, förutsatt att dessa moment i utbildningen redan har fullgjorts under ett annat specialistutbildningsprogram som förtecknas i punkt 5.1.3 i bilaga V, för vilket yrkesutövaren redan har erhållit den tidigare specialistkvalifi- kationen i en medlemsstat. Medlemsstaterna ska se till att de beviljade befrielserna inte motsvarar mer än halva minimilängden på specialistlä- karutbildningen i fråga.

Medlemsstaterna ska anmäla den berörda nationella lagstiftningen till kommissionen och de övriga medlemsstaterna för alla sådana partiella befrielser.

▼B

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifika- tioner för specialistläkare krävs bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

▼M9

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en- lighet med artikel 57c om anpassning av de minimilängder på utbild- ningen som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V, till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

186

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 44

▼B

Artikel 26

Benämningar på specialistläkarutbildningar

De bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som avses i artikel 21 har utfärdats av de behöriga myndigheter eller organ som avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och motsvarar för specialistutbildningen i fråga de aktuella benämningar som tillämpas i de olika medlemssta- terna och som framgår av punkt 5.1.3 i bilaga V.

▼M9

För att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstiftning och i syfte att uppdatera detta direktiv ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya medi- cinska specialiseringar i punkt 5.1.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.

▼B

Artikel 27

Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

1.Av de läkare med specialistutbildning vars specialistutbildning på

deltid reglerades av de	lagar och andra	författningar som	gällde
den 20 juni 1975 och	som påbörjade sin	specialistutbildning	senast

den 31 december 1983 kan den mottagande medlemsstaten kräva att deras bevis på formella kvalifikationer skall åtföljas av intyg som visar att de faktiskt och legalt har utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio- ner för specialistläkare som utfärdats i Spanien för läkare som har full- gjort en specialistutbildning före den 1 januari 1995, även om denna inte motsvarar minimikraven för den utbildning som avses i artikel 25, om bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga spanska myndigheterna, av vilket det framgår att personen i fråga har blivit godkänd i det prov gällande särskild yrkeskompetens som anordnats inom ramen för de extraordinära regulariseringsåtgär- derna i den kungliga förordningen 1497/99 i syfte att fastställa att denne har kunskapsnivå och kompetens likvärdig med de läkare som innehar sådant bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som för Spaniens del framgår av punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V.

▼M9

2a. Medlemsstaterna ska erkänna benämningar på specialistutbild- ningar som utfärdas i Italien och anges i punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V för läkare som påbörjade sin specialistutbildning efter den 31 december 1983 och före den 1 januari 1991, trots att den berörda utbildningen inte uppfyller alla utbildningskrav som fastställs i artikel 25, om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av de behöriga italienska myn- digheterna och som uppger att den berörda läkaren faktiskt och legalt har varit verksam i Italien som specialistläkare inom det berörda special- området under minst sju år i följd under de tio år som föregick utfär- dandet av intyget.

187

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 45

▼B

3. Varje medlemsstat som har upphävt lagar och andra författningar om utfärdande av bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare enligt punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V och som har vidtagit åtgärder rörande förvärvade rättigheter till förmån för sina medborgare skall tillerkänna medborgarna i de övriga medlemsstaterna rätten att utnyttja samma åtgärder, om dessa bevis på formella kvalifikationer har utfärdats före det datum då den mottagande medlemsstaten upphörde att utfärda sådana bevis för den berörda specialistutbildningen.

De tidpunkter då bestämmelserna upphävdes anges i punkt 5.1.3 i bilaga V.

Artikel 28

Särskild allmänläkarutbildning

▼M9

1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning ska krävas ett full- gjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat enligt artikel 24.2 där den studerande har förvärvat nödvändiga baskun- skaper i medicin.

▼B

2. Den särskilda allmänläkarutbildning för vilken bevis på formella kvalifikationer utfärdas före den 1 januari 2006 skall omfatta minst två års studier på heltid. Bevis på formella kvalifikationer som utfärdas efter detta datum skall omfatta minst tre års studier på heltid.

När den utbildning som avses i artikel 24 omfattar praktiktjänstgöring vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för allmänmedi- cin, hos en godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid en godkänd vårdcentral för primärvård, får denna praktik inräknas, dock högst ett år,

i den utbildningstid som avses i första stycket för bevis på formella kvalifikationer som utfärdas från och med den 1 januari 2006.

Den möjlighet som avses i andra stycket skall stå öppen bara för de medlemsstater där utbildningstiden för den särskilda allmänläkarutbild- ningen var två år den 1 januari 2001.

3. Den särskilda allmänläkarutbildningen skall ske på heltid under tillsyn av de behöriga myndigheterna eller organen. Den skall snarare vara praktisk än teoretisk.

Den praktiska utbildningen skall förmedlas dels under minst sex må- nader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för all- mänmedicin, dels under minst sex månader hos godkänd allmänprakti- serande läkare eller vid godkänd vårdcentral för primärvård.

Den praktiska utbildningen skall genomföras tillsammans med andra vårdinrättningar för allmänmedicin. Utan att de minimiperioder som nämns i andra stycket påverkas får den praktiska utbildningen dock ges under högst sex månader vid andra godkända vårdinrättningar för allmänmedicin.

188

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 46

▼B

Utbildningen förutsätter samma personliga medverkan och ansvars- tagande hos den blivande specialistläkaren i yrkesverksamheten som hos dem han arbetar tillsammans med.

4.För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifika- tioner för särskild utbildning i allmänmedicin krävs bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5.Medlemsstaterna får utfärda de bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 5.1.4 i bilaga V till en läkare som inte har fullgjort utbildningen enligt denna artikel men som har avslutat en annan kom- pletterande utbildning för vilken de behöriga myndigheterna i en med- lemsstat har utfärdat bevis på formella kvalifikationer. De får emellertid bara utfärda bevis på formella kvalifikationer om detta gäller en kun- skapsnivå som motsvarar den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna skall avgöra bland annat i vilken mån den komplette- rande utbildning och den yrkeserfarenhet som sökanden redan har kan beaktas i stället för den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna får bara utfärda bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V om sökanden har skaffat minst sex månaders erfarenhet i allmänmedicin hos en allmänpraktiserande läkare eller på en vårdinrättning för primärvård enligt punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 29

Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva bevis på for- mella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 30

Förvärvade rättigheter för allmänpraktiserande läkare

1. Varje medlemsstat skall fastställa de förvärvade rättigheterna. Som förvärvad rättighet skall dock betraktas rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäk- ringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs

i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter denna rättighet vid det referensdatum som avses i den punkten i kraft av de på läkaryrket till- lämpliga bestämmelser som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och om han vid denna tidpunkt är etablerad i medlemsstaten med stöd av artikel 21 eller 23.

189

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 47

▼B

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på begäran utfärda ett intyg av vilket framgår att läkaren har rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäk- ringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs

i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter förvärvade rättigheter enligt första stycket.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de intyg som avses i punkt 1 andra stycket vilka de övriga medlemsstaterna utfärdat till medborgare i medlemsstaterna och ge dessa intyg samma verkan på sitt territorium som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv ut- färdar och som ger rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det egna socialförsäkringssystemet.

A v s n i t t 3

S j u k s k ö t e r s k a m e d a n s v a r f ö r a l l m ä n h ä l s o - o c h s j u k v å r d

Artikel 31

Utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

▼M9

1. För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska det antingen krävas

a)tolv års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat eller genom intyg på godkänt inträ- desprov som ger behörighet till universitet eller högskolor med en erkänd likvärdig nivå, eller

b)minst tio års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbild- nings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndig- heterna eller organen i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträ- desprov på motsvarande nivå som ger behörighet till en yrkesskola eller ett yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

▼B

2. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall ske på heltid och skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.2.1 i bilaga V.

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.2.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslags- tiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska per- soner. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-fördraget.

190

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 48

▼B

3. ►M9 Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän häl- so- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års utbildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teore- tisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen. Medlemsstaterna får ge partiell dispens för yrkesutövare som genomgått en del av denna utbild- ning inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå. ◄

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar sjuksköters- kor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska under- visningen under hela utbildningen.

▼M9

4.Den teoretiska utbildningen är den del av sjuksköterskeutbild- ningen då sjuksköterskorna förvärvar de kunskaper, färdigheter och kompetenser i yrket som krävs enligt punkterna 6 och 7. Denna utbild- ning ska ges av sjuksköterskelärare och andra behöriga personer vid universitet och högskolor som tillerkänts likvärdig ställning eller vid yrkesskolor eller genom yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

5.Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköters- keutbildningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda personer och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårdin- satser på grundval av de kunskaper, färdigheter och kompetenser de har uppnått. De sjuksköterskestuderande ska inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköters- kas samlade vårdinsatser, inklusive undervisning i hälsovård för en- skilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i sam- hället.

▼B

Denna utbildning skall äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrätt- ningar samt ute i samhället under de undervisande sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av andra utbildade sjuksköterskor. Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning.

De sjuksköterskestuderande skall delta i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter.

▼M9

6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Allmänna kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso- och sjukvården bygger på, inklusive tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

191

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 49

▼M9

b)Kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna prin- ciperna för hälso- och sjukvård.

c)Tillräcklig klinisk erfarenhet; sådan erfarenhet, som bör väljas ut med avseende på dess utbildningsvärde, ska förvärvas under hand- ledning av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på pati- entvård.

d)Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälso- och sjuk- vårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

e)Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom vård- sektorn.

7. Formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska visa att yrkesutövaren kan tillämpa minst föl- jande kunskaper, vare sig utbildningen har skett vid universitet, hög- skola som tillerkänts likvärdig ställning, eller vid yrkesskola eller genom yrkesutbildningsprogram för vårdinsatser:

a)Förmåga att göra en oberoende diagnos av de vårdinsatser som krävs genom att tillämpa aktuella teoretiska och kliniska kunskaper samt planera, organisera och utföra vårdinsatser när vederbörande behand- lar patienter på grundval av de kunskaper och färdigheter som för- värvats i enlighet med punkt 6 a, 6 b och 6 c för att förbättra yrkespraktiken.

b)Förmåga att arbeta effektivt tillsammans med andra aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn, däribland deltagande i praktisk utbild- ning av hälso- och sjukvårdspersonal på grundval av de kunskaper och färdigheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 d och 6 e.

c)Förmåga att tillhandahålla rådgivning åt enskilda personer, familjer och grupper om en hälsosam livsstil och egenvård på grundval av de kunskaper och färdigheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 a och 6 b.

d)Förmåga att omedelbart inleda oberoende livräddningsinsatser och vidta åtgärder i kriser och nödsituationer.

e)Förmåga att ge oberoende rådgivning, instruktioner och stöd till personer som är i behov av vård och till deras närstående.

f)Förmåga att göra en oberoende kvalitetssäkring och utvärdering av vårdinsatserna.

g)Förmåga att kommunicera på ett yrkesmässigt och uttömmande sätt samt samarbeta med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

h)Förmåga att analysera vårdkvaliteten för att förbättra det egna yrkes- utövandet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård.

192

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 50

▼B

Artikel 32

Utövande av yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

I detta direktiv skall yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård innebära verksamhet som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

Artikel 33

Förvärvade rättigheter för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1. För att de allmänna bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall vara tillämpliga på sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall den verksamhet som avses i artikel 23 ha omfattat fullt ansvar för planering, organisation och administration av patient- vård.

▼M9

3. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterska som

a)utfärdats i Polen till sjuksköterskor vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning enligt artikel 31 och

b)som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i)artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rätt- sakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för

utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examens- bevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Repu- bliken Polens officiella tidning 2004 nr 110, punkt 1170 och 2010 nr 65, punkt 420), eller

ii)artikel 52.3 led 2 i lagen av den 15 juli 2011 om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena (Republiken Polens officiella tidning 2011 nr 174, punkt 1039) och i hälsovårdsministerns förordning av den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser för högre utbildning av

sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gym- nasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har genom- gått utbildning på sekundärnivå med vårdinriktning eller efter- gymnasial utbildning med sjuksköterske- och barnmorske- inriktning (Republiken Polens officiella tidning 2012, punkt 770),

193

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 51

▼M9

i syfte att kontrollera att sjuksköterskan har en kunskaps- och kom- petensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 33a

▼M9

När det gäller rumänska behörighetsbevis för sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska endast följande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:

För de medborgare i medlemsstaterna som utbildats till sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien och vars utbild- ning inte uppfyller minimikraven gällande utbildning i artikel 31 ska medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvali- fikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, förutsatt att dessa bevis åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har varit verksamma som sjuksköterskor med an- svar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien, inklusive har haft fullt ansvar för planeringen, organisationen och patientvården under en pe- riod av minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfär- dandet av intyget.

a)Certificat de competențe profesionale de asistent medical generalist med eftergymnasial utbildning vid en școală postliceală, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 januari 2007.

b)Diplomă de absolvire de asistent medical generalist med en kortare högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 oktober 2003.

c)Diplomă de licență de asistent medical generalist med en längre

högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 oktober 2003.

▼B

A v s n i t t 4

T a n d l ä k a r e

Artikel 34

Grundläggande tandläkarutbildning

1. För att bli antagen till grundläggande tandläkarutbildning skall sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

▼M9

2. Den grundläggande tandläkarutbildningen ska omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 000 timmars teoretisk och praktisk utbildning på heltid som minst inbegriper den utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V och som tillhandahålls vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

194

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 52

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.3.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

▼B

3. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall garantera att den blivande tandläkaren har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som tandläkarverksamhe- ten bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive prin- ciperna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av ve- tenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors kroppskon- stitution, fysiologi och beteende samt den fysiska och sociala miljöns påverkan på människans hälsotillstånd, i den mån dessa faktorer påverkar tandläkarverksamheten.

c)Tillräckliga kunskaper om tändernas, munnens, käkarnas och omkringliggande vävnaders anatomi och funktioner, i såväl friskt som sjukt tillstånd, och deras förhållande till patientens allmänna hälsotillstånd samt fysiska och sociala välbefinnande.

d)Tillräckliga kunskaper om kliniska discipliner och metoder som ger tandläkaren en sammanhängande bild av anomalier, skador och sjuk- domar i tänderna, munnen, käkarna och omkringliggande vävnader och av förebyggande, diagnostisk och terapeutisk tandläkarverksam- het.

e)Tillräcklig klinisk erfarenhet under lämplig handledning.

Utbildningen skall ge den blivande tandläkaren de färdigheter som är nödvändiga för att utöva all verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader.

195

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 53

▼B

Artikel 35

Utbildning till specialisttandläkare

▼M9

1. För att bli antagen till utbildning för specialisttandläkare ska det krävas en fullgjord grundläggande tandläkarutbildning som avses i ar- tikel 34, eller de handlingar som avses i artiklarna 23 och 37.

▼B

2. Utbildningen till specialisttandläkare skall omfatta teoretisk och praktisk utbildning vid universitet, behandlingscentrum för studier och forskning eller, i förekommande fall, annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

▼M9

Utbildning till specialisttandläkare på heltid ska omfatta minst tre år, och ska ske under tillsyn av behöriga myndigheter eller organ. Den ska innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande tand- läkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

▼B

3. För att medlemsstaterna skall utfärda ett utbildningsbevis för spe- cialisttandläkare krävs ett utbildningsbevis som avser grundläggande tandläkarutbildning enligt punkt 5.3.2 i bilaga V.

▼M9

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en- lighet med artikel 57c om anpassning av den minimilängd på utbild- ningen som avses i punkt 2, i syfte att anpassa den till den vetenskap- liga och tekniska utvecklingen.

5.I syfte att uppdatera detta direktiv och för att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstiftning, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya specialistområden för tandläkare i punkt 5.3.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.

▼B

Artikel 36

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare

1.I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

2.Tandläkaryrket skall grunda sig på den tandläkarutbildning som avses i artikel 34 och är ett särskilt yrke skilt från yrket som läkare och specialistläkare. Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare förutsät- ter innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V. Personer som omfattas av artikel 23 eller 37 skall likställas med innehavare av ett sådant bevis på formella kvalifi- kationer.

196

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 54

▼B

3. Medlemsstaterna skall se till att tandläkare generellt skall ha till- träde till verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader i enlighet med de i lag fastställda bestämmelserna och de yrkesetiska reglerna för yrket på de referensdatum som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 37

Förvärvade rättigheter för tandläkare

1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverksamhet som tandläkare under de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer ►M1 som läkare som utfärdats i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Rumä- nien ◄ för personer som påbörjat sin läkarutbildning senast det refe- rensdatum som anges i den bilagan för den berörda medlemsstaten, om dessa bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

a)Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, legalt och huvud- sakligen har utövat den verksamhet som avses i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

b)Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för denna medlemsstat i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från kravet på tre års yrkespraktik enligt andra stycket led a.

När det gäller Tjeckien och Slovakien omfattas de bevis på formella kvalifikationer som erhållits i f.d. Tjeckoslovakien av erkännande på samma sätt som tjeckiska och slovakiska bevis på formella kvalifikatio- ner och på samma villkor som angivits i de föregående styckena.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana bevis på formella kvalifi- kationer som läkare som utfärdats i Italien för personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå mellan den 28 januari 1980 och den 31 december 1984, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga italienska myndigheterna.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

a)Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighetsprov som har anordnats av behöriga italienska myndigheter för att kontrollera att sökandena har en kunskaps- och färdighetsnivå jämförbar med den som krävs av innehavare av det bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

b)Att dessa personer i Italien faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

197

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 55

▼B

c)Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, legalt och huvud- sakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som enligt de behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från skyldig- heten att avlägga ett sådant lämplighetsprov som avses i andra stycket led a.

Personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå efter den 31 december 1984 skall behandlas på samma sätt som de personer som avses ovan, förutsatt att de studier under tre år som nämns ovan påbörjades före den 31 december 1994.

▼M9

3.För bevis på tandläkares formella kvalifikationer ska medlemssta- terna erkänna sådana bevis i enlighet med artikel 21 i de fall då de sökande påbörjade sin utbildning före den 18 januari 2016.

4.Varje medlemsstat ska erkänna bevis på formell behörighet som läkare utfärdade i Spanien för yrkesutövare som påbörjade sin läkar- utbildning på universitetsnivå mellan den 1 januari 1986 och den 31 de- cember 1997, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de spanska behöriga myndigheterna.

Detta intyg ska bekräfta att följande villkor har uppfyllts:

a)Yrkesutövaren ska framgångsrikt ha fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de spanska behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34.

b)Yrkesutövaren ska i Spanien faktiskt, legalt och huvudsakligen ha utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

c)Yrkesutövaren ska vara behörig att utöva eller ska faktiskt, legalt och huvudsakligen utövat den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare av de bevis på formell behörighet som anges för Spanien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

▼B

A v s n i t t 5

V e t e r i n ä r

Artikel 38

Veterinärutbildning

▼M9

1. Utbildningen för veterinärer ska sammanlagt omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, eller som dessutom kan uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska minst inbegripa den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i bilaga V, vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

198

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 56

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.4.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

▼B

2. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste sökanden in- neha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning.

▼M9

3. Veterinärutbildningen ska garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som veterinärverksamhe- ten bygger på och om den unionslagstiftning som gäller denna verk- samhet.

b)Tillräckliga kunskaper om djurs anatomi, fysiologi, beteende och fysiologiska behov liksom om de färdigheter och kompetenser som behövs för djurhållning, utfodring, djurs välbefinnande, reproduktion och allmän hygien.

c)Nödvändiga kliniska, epidemiologiska och analytiska färdigheter och kompetenser för förebyggande, diagnos och behandling av sjuk- domar hos djur, inklusive anestesiologi, aseptisk kirurgi och smärtfri död, vare sig det gäller enskilda djur eller grupper av djur, inklusive särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till männi- skan.

d)Tillräckliga kunskaper, färdigheter och kompetenser för förebyg- gande medicin, inklusive kompetens för att hantera utredningar och intyg.

e)Tillräckliga kunskaper om hygien och teknik vid produktion och framställning av samt handel med djurfoder eller livsmedel av ani- maliskt ursprung, inklusive de färdigheter och kompetenser som krävs för att förstå och förklara god praxis på området.

f)Nödvändiga kunskaper, färdigheter och kompetenser för att på ett ansvarsfullt och förnuftigt sätt använda veterinärmedicinska läkeme- del för att behandla djur och garantera en säker livsmedelskedja samt miljöskydd.

199

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 57

▼B

Artikel 39

Förvärvade rättigheter för veterinärer

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifika- tioner som veterinär har utfärdats av Estland eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 skall medlemsstaterna — utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 — erkänna dessa bevis på formella kvalifikationer som veterinär, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Estland har utövat verksamhet som veterinär under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

A v s n i t t 6

B a r n m o r s k a

Artikel 40

Barnmorskeutbildning

1. Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande utbild- ningar:

a)En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års prak- tiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbild- ningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V.

b)En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18 månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig un- dervisning inom utbildningen till sjuksköterska med ansvar för all- män hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar barnmors- kor är ansvarig för samordningen av teori och praktiktjänstgöring under hela utbildningen.

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.5.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i tredje stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Så- dana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbild- ningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-för- draget.

2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a)Minst tolv års fullföljd allmän skolutbildning eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till barnmorskeskola, för utbild- ningsväg I.

200

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 58

▼M9

b)Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, för utbildningsväg II.

3. Barnmorskeutbildningen ska garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorskeverksam- heten bygger på, särskilt barnmorskekunskap, obstetrik och gyneko- logi.

b)Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som är relevant för att utöva yrket.

c)Tillräckliga allmänmedicinska kunskaper (biologiska funktioner, ana- tomi och fysiologi) och kunskaper om obstetrisk och neonatal far- makologi samt kunskaper om sambandet mellan människans hälso- tillstånd, människans fysiska och sociala miljö och människans be- teende.

d)Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid godkända institutio- ner där barnmorskan självständigt och på eget ansvar i den utsträck- ning som är nödvändigt och med undantag av en patologisk situa- tion, har kunnat bedriva mödravård, ansvara för förlossningen och dess konsekvenser vid godkända institutioner, övervaka förlossnings- arbetet och födseln, vården efter förlossningen och neonatal återupp- livning i väntan på en läkare.

e)Tillräcklig insikt i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

▼B

Artikel 41

Förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifikationer som barnmorska

▼M9

1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V ska erkännas automatiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande villkor:

a)Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, eller ett likvärdigt förvärvade antal ECTS-poäng bestående av minst 4 600 timmar teoretisk och praktisk utbildning, varav minst en tredjedel av tiden ska vara klinisk undervisning.

b)Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 600 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

c)Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 000 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.

201

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 59

▼B

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget skall styrka att veder- börande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barn- morska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla ar- betsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vård- inrättning som erkänts för detta ändamål.

Artikel 42

Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

1.Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas på verksamhet som barnmorska så som denna definieras av varje medlemsstat, om inte annat föreskrivs i punkt 2, och utövas under de yrkestitlar som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V.

2.Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtminstone får till- träde till och rätt att utöva följande verksamhet:

a)Ge korrekt information och användbara råd om familjeplanering.

b)Diagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; utföra de undersökningar som krävs för att övervaka en normal graviditets- utveckling.

c)Föreskriva eller rekommendera de undersökningar som är nödvän- diga för att så tidigt som möjligt diagnostisera riskgraviditeter.

d)Utarbeta program för de blivande föräldrarnas förberedelse inför sin roll och fullständig förberedelse inför barnets födelse samt ge dem råd om hygien och näringstillförsel.

e)Ta hand om och bistå modern under förlossningen och övervaka fostrets tillstånd i livmodern genom lämpliga kliniska och tekniska medel.

f)Leda spontanförlossningar och vid behov utföra episiotomi samt i brådskande fall assistera vid sätesförlossning.

g)Känna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos modern eller barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid behov bistå denne; vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare inte finns till hands, särskilt manuellt avlägsnande av placenta, eventuellt följt av manuell under- sökning av livmodern.

h)Undersöka och ta hand om det nyfödda barnet; ta alla initiativ som krävs och eventuellt genomföra omedelbar återupplivning.

i)Ta hand om och övervaka moderns återhämtning efter förlossningen och ge modern all nödvändig information om spädbarnsvård så att hon kan ge det nyfödda barnet bästa möjliga utveckling.

j)Utföra behandling som ordinerats av läkare.

k)Föra de journaler som behövs.

202

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 60

▼B

Artikel 43

Förvärvade rättigheter för barnmorskor

1. För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kva- lifikationer uppfyller alla de minimikrav för utbildningen som fastställs i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de bevis på for- mella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats av dessa medlems- stater före det referensdatum som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V när de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och legalt utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den fem- årsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

▼M9

1a. När det gäller bevis på formella kvalifikationer som barnmorska ska medlemsstaterna automatiskt erkänna sådana kvalifikationer i fråga om vilka den sökande påbörjade utbildningen före 18 januari 2016, och kravet för att bli antagen till utbildningen var tio år av allmän skol- utbildning eller motsvarande nivå när det gäller utbildningsväg I, eller när den sökande har fullgjort en utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård styrkt av bevis på formella kvalifikatio- ner enligt punkt 5.2.2. i bilaga V innan denne påbörjade en barnmor- skeutbildning när det gäller utbildningsväg II.

▼B

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för medborgare i medlems- staterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska styrker utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens ter- ritorium och som uppfyller alla de minimikrav som fastställs för utbild- ningen i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1990.

▼M9

4. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som

a)utfärdats i Polen till barnmorskor vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att dessa uppfyller minimikraven för utbildning enligt artikel 40, och

b)vilka bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i)artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om vissa andra rätt- sakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för

utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examens- bevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och har avslutat utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskola med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken Po- lens officiella tidning av den 2004 nr 110, punkt 1170 och 2010 nr 65 punkt 420) eller

203

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 61

▼M9

ii)artikel 53.3 led 3 i lagen av den 15 juli 2011 om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena (Republiken Polens officiella tidning 2011 nr 174, punkt 1039), och i hälsovårdsministerns förordning av den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser för högre utbildning

av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har av- slutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller sekundär- utbildning med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Repu- bliken Polens officiella tidning 2012, punkt 770),

i syfte att kontrollera att barnmorskan har en kunskaps- och kom- petensnivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 43a

När det gäller rumänska behörighetsbevis för barnmorskor skall endast följande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:

När det gäller medborgare i medlemsstater vars behörighetsbevis för barnmorska (asistent medical obstetrică-ginecologie/obstetrik- och gyne- kologisköterska) utfärdades av Rumänien före anslutningen och inte uppfyller de minimikrav för utbildning som fastställs i artikel 40, skall varje medlemsstat erkänna dessa behörighetsbevis för barnmorskor så- som varande tillräckliga bevis, när dessa intyg åtföljs av ett intyg som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och lagligen i Rumänien har ägnat sig åt verksamhet som barnmorska under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

▼A1

Artikel 43b

Förvärvade rättigheter för barnmorskor ska inte tillämpas med avseende på följande kvalifikationer som förvärvats i Kroatien före den 1 juli 2013: viša medicinska sestra ginekološko- opstetričkog smjera (högre sjuksköterska med specialisering i gynekologi och obstetrik), medi- cinska sestra ginekološko-opstetričkog smjera (sjuksköterska med spe- cialisering i gynekologi och obstetrik), viša medicinska sestra primaljs- kog smjera (högre sjuksköterska med barnmorskeexamen på universi- tetsnivå), medicinska sestra primaljskog smjera (sjuksköterska med barnmorskeexamen på universitetsnivå), ginekološko-opstetrička pri- malja (barnmorska med kompetens i gynekologi och obstetrik) och primalja (barnmorska).

▼B

A v s n i t t 7

▼C2

A p o t e k a r e

▼B

Artikel 44

▼C2

Apotekarutbildning

▼B

1. För att bli antagen till ►C2 apotekarutbildning ◄ skall sökanden inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berät- tigar honom/henne eller henne att bli antagen till den aktuella utbild- ningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställ- ning i en medlemsstat.

204

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 62

▼M9

2. Av bevis på formella kvalifikationer för apotekare ska det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, eller att ett likvärdigt antal ECTS-poäng förvärvats, vilket minst omfattar följande:

a)Fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

b)Under eller vid utgången av den teoretiska och praktiska undervis- ningen, sex månaders praktik på ett apotek som är öppet för all- mänheten eller på ett sjukhus under tillsyn av sjukhusets farmaceu- tiska avdelning.

Den utbildning som avses i denna punkt ska minst omfatta den utbild- ningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.6.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inklusive utveck- lingen av farmakologisk praktik.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstift- ningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbild- ningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-för- draget.

▼B

3. Utbildningen skall garantera att den blivande ►C2 apotekaren ◄ har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om läkemedel och de substanser som används vid läkemedelstillverkning.

b)Tillräckliga kunskaper om farmaceutisk teknologi samt fysisk, ke- misk, biologisk och mikrobiologisk kontroll av läkemedel.

c)Tillräckliga kunskaper om läkemedels nedbrytning (metabolism) och verkningar, giftiga ämnens verkningssätt och användningen av läke- medel.

d)Tillräckliga kunskaper för att utvärdera vetenskapliga data om läke- medel för att på denna grund kunna ge upplysningar.

e)Tillräckliga kunskaper om gällande föreskrifter och andra villkor för att kunna utöva farmaceutisk verksamhet.

205

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 63

▼B

Artikel 45

Utövande av yrkesverksamhet som ►C2 apotekare ◄

1. I detta direktiv avses med verksamhet som ►C2 apotekare ◄ sådan verksamhet som, när det gäller tillträde till och rätten att utöva den, i en eller flera medlemsstater omfattas av villkor som rör yrkesk- valifikationerna, och som står öppen för de personer som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bi- laga V.

▼M9

2. Medlemsstaterna ska se till att innehavare av bevis på formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå som uppfyller villkoren i artikel 44 får tillträde till och rätt att utöva åtmin- stone följande verksamhet, med förbehåll för eventuella krav på kom- pletterande yrkeserfarenhet:

a)Galenisk utveckling av läkemedel.

b)Framställning och kontroll av läkemedel.

c)Laboratoriekontroll av läkemedel.

d)Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i partihandelsledet.

e)Anskaffning, beredning, kontroll, lagring, utlämning och tillhanda- hållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på apotek som är öppna för allmänheten.

f)Beredning, kontroll, lagring och tillhandahållande av säkra och ef- fektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på sjukhus.

g)Tillhandahållande av information och rådgivning om själva läkemed- len, inklusive om lämplig användning.

h)Rapportering om farmaceutiska produkters biverkningar till de behö- riga myndigheterna.

i)Individuell uppföljning av patienter under medicinering.

j)Bidrag till lokala eller nationella folkhälsokampanjer.

▼B

3.Om det i en medlemsstat inte bara krävs bevis på formella kvali-

fikationer enligt förteckningen i punkt 5.6.2 i bilaga V för tillträde till eller utövande av någon form av verksamhet som ►C2 apotekare ◄, utan även kompletterande yrkeserfarenhet, skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis erkänna intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat nämnda verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlemssta- ten.

4.Det erkännande som avses i punkt 3 skall inte vara tillämpligt på den tvååriga yrkeserfarenhet som krävs i Storhertigdömet Luxemburg för beviljande av statligt tillstånd att driva apotek som är öppna för allmänheten.

206

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 64

▼B

5. Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns ett urvals- system för att bland de ►C2 apotekare ◄ som avses i punkt 2 välja ut dem som skall tilldelas de nya apotek som skall öppnas inom ramen för ett nationellt geografiskt fördelningssystem, får denna medlemsstat, med avvikelse från punkt 1, fortsätta med detta urvalssystem och kräva att de medborgare i medlemsstaterna som innehar något av de bevis på for- mella kvalifikationer för ►C2 apotekare ◄ som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V eller omfattas av bestämmelserna i artikel 23 deltar i detta.

A v s n i t t 8

A r k i t e k t

▼M9

Artikel 46

Arkitektutbildning

1.Utbildningen till arkitekt ska omfatta

a)sammanlagt minst fem års studier på heltid vid universitet eller jäm- förbar läroanstalt som avslutas med en godkänd examen på univer- sitetsnivå,

b)minst fyra års studier på heltid vid universitet eller jämförbar läro- anstalt som avslutas med en godkänd examen på universitetsnivå jämte ett bevis på två års yrkespraktik som slutförts i enlighet med punkt 4.

2. Arkitektur måste vara huvudkomponenten i den utbildning som avses i punkt 1. Utbildningen ska upprätthålla jämvikt mellan teoretiska och praktiska moment i arkitektutbildning och ska minst garantera att de studerande tillägnar sig följande kunskap, färdighet och förmåga:

a)Förmågan att utforma arkitektoniska projekt som uppfyller både este- tiska och tekniska krav.

b)Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och besläk- tade konstarter, teknik och humaniora.

c)Kunskap om konstens inflytande på kvaliteten på arkitektonisk form- givning.

d)Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de fär- digheter som krävs för planeringsprocessen.

e)Förståelse av förhållandet mellan människor och byggnader och mel- lan byggnader och deras omgivning, och i behovet av att anpassa byggnaderna och ytorna mellan dem efter mänskliga behov och pro- portioner.

207

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 65

▼M9

f)Förståelse av arkitektyrket och arkitektens roll i samhället, i synner- het vid utarbetandet av projektunderlag som tar hänsyn till sociala faktorer.

g)Förståelse av utrednings- och förberedelsemetoderna för underlagen i ett konstruktionsprojekt.

h)Förståelse av de dimensionsmässiga, byggnadstekniska och ingen- jörsmässiga problem som är förbundna med byggnadskonstruktion.

i)Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och ger skydd mot olika väderförhållanden, inom ramen för hållbar utveckling.

j)De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla användarnas krav inom ramen för begränsningar på grund av kost- nadsfaktorer och byggnormer.

k)Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, bestämmelser och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsrit- ningar till byggnader och att detaljplanera hela projekt.

3.Antalet år i sådan akademisk utbildning som avses i punkterna 1 och 2 kan också uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng.

4.Den yrkespraktik som avses i punkt 1 b ska ske först efter det att de tre första studieåren har avslutats. Minst ett år av yrkespraktiken ska bygga på de kunskaper, färdigheter och förmåga som förvärvats under de studier som avses i punkt 2. Yrkespraktiken ska därför bedrivas under tillsyn av en person eller ett organ som har godkänts av ur- sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet. Sådan övervakad praktik får ske i vilket land som helst. Yrkespraktiken ska utvärderas av ur- sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet.

Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

Genom undantag från artikel 46 ska följande också anses uppfylla kra- ven i artikel 21: utbildning inom ramen för program för bättre beford- ringsmöjligheter eller universitetsstudier på deltid som uppfyller kraven

i artikel 46.2, vilket intygas genom en godkänd examination i arkitektur för en yrkesutövare som arbetat under minst sju år på arkitektområdet under överinseende av en arkitekt eller arkitektbyrå. Denna examination ska vara på universitetsnivå och vara likvärdig med den slutexamen som avses i artikel 46.1 b.

208

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 66

▼B

Artikel 48

Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt

1.Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv den verk- samhet som vanligtvis utövas under yrkestiteln arkitekt.

2.De medborgare i en medlemsstat som fått rätt att bära titeln ar- kitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga myndigheten i en medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt medborgare i medlemssta- terna som utmärkt sig särskilt genom sina insatser på arkitekturområdet, skall anses uppfylla de krav som fastställts för att få utöva arkitektverk- samhet under yrkestiteln arkitekt. Ifrågavarande personers verksamhet som arkitekt skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungs- medlemsstat.

Artikel 49

Förvärvade rättigheter som arkitekt

►C2 1. Varje medlemsstat ska erkänna de bevis på formella kvali- fikationer som arkitekt som anges i bilaga VI ◄ vilka utfärdas av övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under det referensläsår som anges i den bilagan, även om de inte uppfyller minimikraven enligt artikel 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva verksamhet som arkitekt på samma villkor som innehavare av bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland om att bevis på formella kvalifikationer som utfärdats från och med den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokra- tiska republiken är likvärdiga med dem som avses i den bilagan skall följaktligen erkännas.

▼M9

1a. Punkt 1 ska också tillämpas på de bevis på formella kvalifika- tioner som arkitekt som förtecknas i bilaga V, om utbildningen inletts före den 18 januari 2016.

▼B

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje med- lemsstat, när det gäller tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt med yrkestiteln arkitekt, som bevis på formella kvalifikationer erkänna intyg som utfärdas för medborgare i medlemsstaterna av de medlemsstater där tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt var reglerad vid nedanstående datum och ge dessa intyg samma ställ- ning på sitt territorium som de intyg medlemsstaten själv utfärdar:

a)Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige.

b)Den 1 maj 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

209

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 67

▼M8

ba) Den 1 juli 2013 för Kroatien.

▼B

c) Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater.

De intyg som avses i första stycket skall ange att innehavaren har fått tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum och har varit aktivt verksam på området enligt dessa bestämmelser under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.

▼M9

3. Varje medlemsstat ska ge följande bevis samma ställning på sitt territorium som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar för tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt: Bevis på avslutad utbildning som existerade den 5 augusti 1985 och påbörjades senast den 17 januari 2014, vid Fachhochschulen i För- bundsrepubliken Tyskland av tre års längd, och som uppfyller de krav som fastställs i artikel 46.2 och ger tillträde till den verksamhet som avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt, under förutsättning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkes- erfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndighet där den arkitekt som önskar ut- nyttja bestämmelserna i detta direktiv är registrerad.

KAPITEL IIIa

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildnings- principer

Artikel 49a

Gemensamma utbildningsramar

1. Vid tillämpning av denna artikel avses med gemensam utbild- ningsram en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdig- heter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. En gemensam utbildningsram ska inte ersätta nationella utbildningspro- gram, såvida inte en medlemsstat beslutar annorlunda enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska ge innehavare av bevis på yrkeskva- lifikationer som förvärvats på grundval av en sådan gemensam utbild- ningsram tillträde till och rätt att utöva yrket i medlemsstater som re- glerar yrket på sitt territorium på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar, på villkor att denna utbildningsram uppfyller de krav som fastställs i punkt 2.

2.En gemensam utbildningsram ska uppfylla följande villkor:

a)Den gör det möjligt för fler yrkesutövare att förflytta sig till andra medlemsstater.

b)Yrket som omfattas av den gemensamma utbildningsramen är regle- rat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerat i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

210

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 68

▼M9

c)Den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdigheter och kom- petenser utgör en kombination av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs i utbildningssystem som är tillämpliga i minst en tredjedel av medlemsstaterna; det ska inte ha någon bety- delse om dessa kunskaper, färdigheter och kompetenser har förvär- vats inom ramen för en allmän utbildning vid ett universitet eller en högskola eller som en del av en yrkesutbildning.

d)Den gemensamma utbildningsramen ska bygga på de nivåer i den europeiska referensramen för kvalifikationer som definieras i bilaga II till Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (1).

e)Det berörda yrket täcks inte av en annan gemensam utbildningsram och erkänns inte heller automatiskt enligt avdelning III kapitel III.

f)Den gemensamma utbildningsramen har utarbetats efter ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från med- lemsstater där yrket inte är reglerat.

g)Den gemensamma utbildningsramen tillåter medborgare från samt- liga medlemsstater att förvärva yrkeskvalifikationer enligt ramen utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkes- organisation.

3.Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkes- organisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får skicka förslag till kommissionen på gemensamma utbildningsramar som uppfyller de villkor som fastställs i punkt 2.

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en- lighet med artikel 57c för att fastställa en gemensam utbildningsram för ett visst yrke som grundas på de villkor som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

5.En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att införa den gemensamma utbildningsram som avses i punkt 4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande av de yrkesk- valifikationer som förvärvats enligt denna gemensamma utbildningsram, om ett av följande villkor uppfylls:

a)Det finns ingen utbildningsinstitution på dess territorium som erbju- der sådan utbildning i det berörda yrket.

b)Införandet av den gemensamma utbildningsramen skulle ha negativa konsekvenser för hur landets utbildnings- och yrkesutbildnings- system är uppbyggt.

(1) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

211

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 69

▼M9

c)Det finns väsentliga skillnader mellan den gemensamma utbildnings- ramen och den utbildning som krävs på dess territorium, och detta utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, folkhälsan eller för tjänstemottagarnas säkerhet och miljöskyddet.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraftträdandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna om

a)de nationella kvalifikationerna, och i förekommande fall, de natio- nella yrkestitlarna, i enlighet med den gemensamma utbildnings- ramen,

b)all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som upp- fylldes. Kommissionen får, inom tre månader, begära ytterligare för- tydligande om den anser att en medlemsstat inte har motiverat eller inte tillräckligt har motiverat att ett av dessa villkor har uppfyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre månader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att ange nationella yr- keskvalifikationer och nationella yrkestitlar som omfattas av automatiskt erkännande enligt den gemensamma utbildningsram som antas i enlighet med punkt 4.

7. Denna artikel gäller också specialiseringar av ett yrke, förutsatt att sådana specialiseringar rör yrkesverksamhet där tillträdet till och utövan- det av denna regleras i de medlemsstater där yrket redan erkänns auto- matiskt enligt avdelning III kapitel III, men inte specialiseringen i sig.

Artikel 49b

Gemensamma utbildningsprov

1.Vid tillämpning av denna artikel avses med ett gemensamt utbild- ningsprov ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och är reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation. Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation som har godkänts vid ett sådant prov i en medlemsstat ska ha rätt att utöva yrket i en berörd mottagande medlemsstat på samma villkor som inne- havarna av sådana yrkeskvalifikationer som erhållits i den medlemssta- ten.

2.Ett gemensamt utbildningsprov ska uppfylla följande villkor:

a)Det gör det möjligt för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlems- stater.

b)Det yrke som omfattas av det gemensamma utbildningsprovet är reglerat, eller den utbildning som leder till det berörda yrket är reglerat i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

c)Det gemensamma utbildningsprovet har utarbetats efter ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från med- lemsstater där yrket inte är reglerat.

212

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 70

▼M9

d)Medborgare från samtliga medlemsstater får delta i det gemensamma utbildningsprovet och medverka i den praktiska organiseringen av ett sådant prov i medlemsstaterna utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

3.Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkes- organisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får skicka förslag till kommissionen på gemensamma utbildningsprov som uppfyller de krav som fastställs i punkt 2.

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en- lighet med artikel 57c för att fastställa innehållet i ett gemensamt utbild- ningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet.

5.En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att anordna det gemensamma utbildningsprov som avses i punkt 4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande för yrkes- utövare som har klarat det gemensamma utbildningsprovet, om ett av följande villkor uppfylls:

a)Det berörda yrket är inte reglerat på dess territorium.

b)Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet kommer inte att i tillräcklig utsträckning minska de allvarliga hoten mot folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet som är relevanta på dess territori- um.

c)Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet skulle göra yrket betydligt mindre attraktivt jämfört med de nationella kraven.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraftträdandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om

a)den tillgängliga kapaciteten för att anordna sådana prov,

b)all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som upp- fylldes. Kommissionen får inom tre månader begära ytterligare för- tydligande om den anser att en medlemsstat inte har angivit något skäl eller inte har givit tillräckliga skäl till att ett av dessa villkor har uppfyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre månader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta en genomförandeakt för att ange de medlems- stater där det gemensamma utbildningsprovet, framtaget i enlighet med punkt 4, ska anordnas, hur ofta det ska anordnas under ett kalenderår och övriga arrangemang som krävs för att anordna gemensamma utbild- ningsprov i medlemsstaterna.

213

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 71

▼B

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser om etablering

Artikel 50

Handlingar och formföreskrifter

1. När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

2.Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems- staten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och andra behörighets- bevis som utfärdats i den andra medlemsstaten samt, i tillämpliga fall, intygar att personen i fråga, för de yrken som avses i kapitel III i detta avsnitt, har uppfyllt de minimikrav på utbildning som avses i artik- larna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46.

3.Om det finns skälig grund för tvivel, och om bevis på formella kvalifikationer i enlighet med artikel 3.1 c har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat och innefattar utbildning som erhållits helt eller delvis vid en inrättning som etablerats lagligt i en annan medlems- stat, skall den mottagande medlemsstaten ha rätt att hos det behöriga organet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats kontrollera

a)huruvida utbildningskursen vid den institution som gav utbildningen har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

b)huruvida det utfärdade beviset på formella kvalifikationer är det- samma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt och hållet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

c)huruvida beviset på formella kvalifikationer ger samma yrkesrättig- heter i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats.

▼M9

3a. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande med- lemsstaten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat bekräftar att den sökande inte är föremål för ett temporärt upphävande av rätten att utöva yrket eller förbjudits att utöva det till följd av en grav yrkesmässig försummelse eller fällande dom på grund av brottslig hand- ling i samband med den sökandes yrkesutövning.

3b. Informationsutbyte mellan olika medlemsstaters behöriga myn- digheter enligt denna artikel ska ske via IMI.

214

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 72

▼B

4. Om en mottagande medlemsstat av sina medborgare kräver eds- avläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till ett reglerat yrke och ordalydelsen i denna ed eller förklaring inte kan användas av med- borgare i de andra medlemsstaterna, skall medlemsstaten sörja för att den berörde kan använda passande och likvärdiga formuleringar.

Artikel 51

Förfarande för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

1.Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten skall bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med motta- gandet och underrätta sökanden om handlingar eventuellt saknas.

2.En ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke skall behand- las och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla om- ständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad i fall som omfattas av kapitlen I och II i denna avdelning.

3.Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

Artikel 52

Användande av yrkestitel

1.Om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamheterna i fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, skall de övriga medlems- staternas medborgare vilka har tillstånd att utöva ett reglerat yrke med stöd av avdelning III bära den yrkestitel som i den mottagande med- lemsstaten motsvarar detta yrke och använda eventuell förkortning.

2.Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten genom en sådan sammanslutning eller organisation som avses i artikel 3.2, får medlemsstaternas medborgare bara använda den yrkestitel eller den för- kortning som sammanslutningen eller organisationen fastställt om de kan visa att de tillhör sammanslutningen eller organisationen.

Om medlemskapet i sammanslutningen eller organisationen är förenat med vissa kvalifikationer, kan detta krav då det gäller de övriga med- lemsstaternas medborgare som innehar yrkeskvalifikationer bara göras gällande på de villkor som föreskrivs i detta direktiv.

▼M9

3. En medlemsstat får inte förbehålla innehavarna av yrkeskvalifika- tioner användningen av en yrkestitel om den inte har underrättat kom- missionen och de övriga medlemsstaterna om den berörda sammanslut- ningen eller organisationen i enlighet med artikel 3.2.

215

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 73

▼B

AVDELNING IV

DETALJERADE VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV YRKET

▼M9

Artikel 53

Språkkunskaper

1.Yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mot- tagande medlemsstaten.

2.En medlemsstat ska säkerställa att alla kontroller som utförs eller övervakas av den behöriga myndigheten för att kontrollera efterlevnad av skyldigheten enligt punkt 1 är begränsade till kunskapen i ett offi- ciellt språk i den mottagande medlemsstaten eller ett förvaltningsspråk i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att det också är ett officiellt språk i unionen.

3.Kontroller som genomförs i enlighet med punkt 2 får införas om det yrke som ska utföras har konsekvenser för patientsäkerheten. Kont- roller får införas för andra yrken om det finns allvarliga och konkreta

tvivel om att yrkesutövaren har tillräckliga språkkunskaper avseende den yrkesverksamhet som yrkesutövaren tänker utöva.

Kontroller får endast ske efter det att ett europeiskt yrkeskort har ut- färdats i enlighet med artikel 4d eller efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts.

4. Alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas. Den berörda yrkesutövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning.

▼C3

Artikel 54

Användande av utbildningstitel

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 52 skall den mottagande medlemsstaten se till att de berörda personerna har rätt att använda utbildningstitlar från ursprungsmedlemsstaten, och den eventu- ella förkortningen av denna, på ursprungsmedlemsstatens språk. Den mottagande medlemsstaten får kräva att denna titel följs av namn och plats för den institution eller examensnämnd som utfärdat den. Om den utbildningstitel som används i ursprungsmedlemsstaten kan förväxlas med en titel som i den mottagande medlemsstaten kräver komplette- rande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får denna medlemsstat kräva att vederbörande använder utbildningstiteln från ur- sprungsmedlemsstaten i en lämplig form som den mottagande medlems- staten anger.

▼B

Artikel 55

Anslutning till försäkringskassa

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och artikel 6 första stycket b, skall de medlemsstater som kräver att de personer som för- värvat sina yrkeskvalifikationer på deras territorium skall fullgöra en förberedande praktiktjänstgöring och/eller ha yrkeserfarenhet för att få anslutas till en försäkringskassa, ge innehavare av yrkeskvalifikationer som läkare och tandläkare som förvärvats i en annan medlemsstat dis- pens från detta krav.

216

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 74

▼M9

Artikel 55a

Erkännande av yrkespraktik

1. Om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten kräver en avslutad yrkespraktik ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndig- het, vid behandling av en ansökan om tillstånd att få utöva det reglerade yrket, erkänna den yrkespraktik som förvärvats i en annan medlemsstat, förutsatt att praktiken är i enlighet med de offentliggjorda riktlinjer som avses i punkt 2, och beakta de yrkespraktiker som förvärvats i ett tredjeland. Medlemsstaterna får dock i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

2. Erkännandet av yrkespraktiken får inte ersätta kraven för att ge- nomgå ett prov och få tillträde till yrket i fråga. De behöriga myndig- heterna ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvär- vas i en annan medlemsstat eller i tredjeland ska organiseras och erkän- nas, särskilt handledarens roll i samband med yrkespraktiken.

AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDEANSVAR

GENTEMOT MEDBORGARNA

▼B

Artikel 56

Behöriga myndigheter

1.De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten skall bedriva ett nära samarbete och ge va- randra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av detta di- rektiv. De skall garantera att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.

2.►M9 De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemssta- ten och ursprungsmedlemsstaten ska utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksam-

heten enligt detta direktiv. De ska då iaktta regler om skydd av person- uppgifter som anges i direktiv 95/46/EG och 2002/58/EG. ◄

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är riktiga och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de undersökningar som skall göras och meddela den mottagande medlemsstaten vilka kon- sekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

▼M9

2a. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska den behöriga myndig- heten använda IMI.

217

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 75

▼B

3. Senast den 20 oktober 2007 skall varje medlemsstat utse de be- höriga myndigheter och organ som är bemyndigade att utfärda eller ta emot bevis på formella kvalifikationer och andra handlingar eller upp- lysningar, samt de behöriga myndigheter och organ som är bemyndi- gade att motta ansökningarna och fatta de beslut som avses i detta direktiv, och de skall genast underrätta övriga medlemsstater och kom- missionen om detta.

▼M9

4. Varje medlemsstat ska utse en samordnare för verksamheten för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta övriga med- lemsstater och kommissionen om detta.

Samordnarna ska ha följande uppgifter:

a)Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b)Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpning av direktivet, bl.a. uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlems- staterna.

c)Att granska förslag på gemensamma utbildningsramar och gemen- samma utbildningsprov.

d)Att utbyta information och bästa praxis för att optimera kompetens- utvecklingen i medlemsstaterna.

e)Att utbyta information och bästa praxis om tillämpning av de kom- pensationsåtgärder som avses i artikel 14.

För att utföra de uppgifter som anges i led b i den här punkten kan samordnarna vända sig till de rådgivningscentrum som avses i arti- kel 57b.

Artikel 56a

Varningsmekanism

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat ska meddela de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om en yrkesutövare vars utövande på den medlemsstatens territorium av följande yrkesverk- samheter i sin helhet eller delvis har begränsats eller förbjudits, även temporärt, av nationella myndigheter eller domstolar:

a)Läkare och allmänpraktiserande läkare som innehar ett examensbevis som avses i punkterna 5.1.1 och 5.1.4 i bilaga V.

b)Läkare med specialistkompetens som innehar en yrkestitel som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V.

c)Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som inne- har ett examensbevis som avses i punkt 5.2.2 i bilaga V.

d)Tandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.3.2 i bilaga V.

e)Specialisttandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.3.3 i bilaga V.

218

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 76

▼M9

f)Veterinär som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.4.2 i bilaga V.

g)Barnmorska som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V.

h)Apotekare som innehar ett examensbevis som förtecknas i punkt 5.6.2 i bilaga V.

i)Innehavare av intyg enligt punkt 2 i bilaga VII som anger att in- nehavaren slutfört en utbildning som uppfyller de minimikrav som förtecknas i artikel 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 eller 44, men som påbörjats före de respektive referensdatum för kvalifikationer som förtecknas i punkterna 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

j)Innehavare av intyg om förvärvade rättigheter enligt artiklarna 23, 27, 29, 33, 33a, 37, 43 och 43a.

k)Andra yrkesutövare som utövar verksamhet som har konsekvenser för patientsäkerheten, om yrkesutövaren utövar ett yrke som är re- glerat i den medlemsstaten.

l)Yrkesutövare som utövar verksamhet som rör undervisning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet, om yrkesutövaren ut- övar ett yrke som är reglerad i den medlemsstaten.

2. De behöriga myndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i punkt 1 via varning genom IMI senast tre dagar efter dagen för anta- gande av beslutet om att begränsa eller förbjuda utövandet av yrkes- verksamheten i sin helhet eller delvis. Dessa uppgifter ska begränsas till

a)yrkesutövarens identitet,

b)det berörda yrket,

c)uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som fattat be- slutet om begränsning eller förbud,

d)begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e)den period under vilken begränsningen eller förbudet gäller.

3. De behöriga myndigheterna i en berörd medlemsstat ska senast tre dagar efter dagen för antagande av domstolens beslut underrätta de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater, via varning genom IMI, om de yrkesutövares identitet som har ansökt om erkännande av kvali- fikationer enligt detta direktiv och som senare, enligt domstolar, har visat sig använda falska intyg på yrkeskvalifikationer i detta samman- hang.

219

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 77

▼M9

4.Behandlingen av personuppgifter i samband med det informations- utbyte som avses i punkterna 1 och 3 ska ske i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Kommissionens behandling av personupp- gifter ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

5.De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska under- rättas utan dröjsmål när ett sådant förbud eller en sådan begränsning som avses i punkt 1 har upphört att gälla. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna

ienlighet med punkt 1 också vara skyldig att ange det datum då för- budet eller begränsningen upphör att gälla liksom eventuella senare ändringar fram till det datumet.

6.Medlemsstaterna ska föreskriva att de yrkesutövare som avses i de varningar som skickas till andra medlemsstater skriftligen informeras om dessa beslut om varningar vid samma tidpunkt som varningarna skickas, att de enligt nationell rätt kan överklaga besluten eller ansöka om rättelse av dem och att de ska ha tillgång till gottgörelse för even- tuell skada som vållas av felaktiga varningar som skickats till andra medlemsstater, och i sådana fall ska besluten om varning antas med förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida.

7.Uppgifter om varningar får behandlas inom IMI så länge de är giltiga. Varningar ska sedan raderas inom tre dagar efter dagen för antagande av beslutet om återkallelse eller efter det att det förbud eller den begränsning som avses i punkt 1 har upphört att gälla.

8.Kommissionen ska anta genomförandeakter för tillämpningen av varningsmekanismen. Dessa genomförandeakter ska innehålla bestäm- melser om de myndigheter som är behöriga att skicka eller ta emot varningar och om återkallande och avslutande av varningar, och åtgär- der för att säkerställa bearbetning. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 57

Central onlinetillgång till information

1. Medlemsstaterna ska sörja för att följande information finns till- gänglig online via de gemensamma kontaktpunkterna som avses i ar- tikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (1), och uppdate- ras regelbundet:

a)En förteckning över samtliga reglerade yrken i medlemsstaten, in- klusive kontaktuppgifter för de behöriga myndigheterna för varje reglerat yrke och de rådgivningscentrum som avses i artikel 57b.

(1) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

220

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 78

▼M9

b)En förteckning över de yrken för vilka ett europeiskt yrkeskort finns tillgängligt, information om kortets funktion, inklusive alla relaterade avgifter som yrkesutövarna ska betala, och behöriga myndigheter för utfärdande av kortet.

c)En förteckning över alla yrken för vilka medlemsstaten tillämpar artikel 7.4 i sina nationella lagar och andra författningar.

d)En förteckning över alla reglerade utbildningar och utbildningar med särskild uppläggning enligt artikel 11 c ii.

e)De krav och förfaranden enligt artiklarna 7, 50, 51 och 53 som gäller för de reglerade yrkena i medlemsstaten, inklusive alla relaterade avgifter som medborgarna ska betala och de dokument som de måste lämna in till de behöriga myndigheterna.

f)Information om hur man ska överklaga, enligt nationella lagar och andra författningar, de beslut som antagits av de behöriga myndig- heterna enligt detta direktiv.

2.Medlemsstaterna ska sörja för att den information som avses i

punkt 1 tillhandahålls användarna på ett tydligt och heltäckande sätt, att den är lättillgänglig även på avstånd och på elektronisk väg och att den hålls aktuell.

3.Medlemsstaterna ska se till att en begäran om information som riktas till den gemensamma kontaktpunkten besvaras så snabbt som möjligt.

4.Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta kompletterande åt- gärder för att uppmana de gemensamma kontaktpunkterna att göra den information som avses i punkt 1 tillgänglig på andra officiella språk i unionen. Detta ska inte inverka på medlemsstaternas lagstiftning om språkanvändning på deras territorier.

5.Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och kommissionen när det gäller genomförandet av punkterna 1, 2 och 4.

Artikel 57a

Förfaranden på elektronisk väg

1.Medlemsstaterna ska sörja för att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som avser frågor som täcks av detta direktiv kan slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg, via den berörda gemensamma kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Detta ska inte hindra de behöriga myndigheterna i medlemsstaten från att begära bestyrkta kopior i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt.

2.Punkt 1 ska inte gälla för genomförandet av anpassningsperioden eller lämplighetsprovet.

221

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 79

▼M9

3.När det för fullgörande av de förfaranden som avses i punkt 1 i denna artikel är motiverat för medlemsstaterna att begära avancerade elektroniska signaturer, så som det definieras i artikel 2 punkt 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (1), ska de godta elektroniska signaturer som uppfyller kraven i kommissionens beslut 2009/767/EG av den 16 oktober 2009 om åtgärder som under- lättar användningen av förfaranden på elektronisk väg genom gemen- samma kontaktpunkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (2) och vidta tekniska åtgärder för behandling av dokument med avancerade elektro- niska signaturer som fastställs i kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av dokument som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (3).

4.Samtliga förfaranden ska genomföras i enlighet med artikel 8 i direktiv 2006/123/EG när det gäller de gemensamma kontaktpunkterna. De tidsfrister för förfarandena som anges i artikel 7.4 och artikel 51 i detta direktiv ska inledas vid den tidpunkt då en medborgare lämnat en ansökan eller en handling som saknas till en gemensam kontaktpunkt eller direkt till den relevanta behöriga myndigheten. En begäran om de bestyrkta kopior som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte betraktas som en begäran om en handling som saknas.

Artikel 57b

Rådgivningscentrum

1.Varje medlemsstat ska senast den 18 januari 2016 utse ett rådgiv- ningscentrum som ska ha till uppgift att ge medborgarna och rådgiv- ningscentrumen i övriga medlemsstater stöd när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, inklusive information om nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av dessa, sociallagstiftning och, i tillämpliga fall, yrkesetiska regler.

2.Rådgivningscentrum i mottagande medlemsstater ska hjälpa med- borgarna att utöva de rättigheter som de tillerkänns enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med rådgivningscentrum i ursprungsmedlems- stater och de behöriga myndigheterna och de gemensamma kon- taktpunkterna i mottagande medlemsstater.

3.Alla behöriga myndigheter i ursprungsmedlemsstaten eller den mottagande medlemsstaten ska samarbeta till fullo med rådgivningscent- rumet i den medlemsstaten, och vid behov i ursprungsmedlemsstaten, och på begäran lämna alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden till dessa rådgivningscentrum, med respekt för reglerna för uppgiftsskydd i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

(1) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12. (2) EUT L 274, 20.10.2009, s. 36. (3) EUT L 53, 26.2.2011, s. 66.

222

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 80

▼M9

4. Ett rådgivningscentrum ska på begäran av kommissionen infor- mera den om resultaten av ärenden som den handlägger inom två må- nader efter det att det mottagit en sådan begäran.

Artikel 57c

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från den 17 januari 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenheter senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.2 tredje styc- ket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artik- larna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 får när som helst återkallas av Eu- ropaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att dele- geringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artikel 3.2 tredje stycket, arti- kel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artik- larna 49a.4 och 49b.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparla- mentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom

223

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 81

▼M9

en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparla- mentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentet eller rådets initiativ.

Artikel 58

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté för erkännande av yrkeskvalifikationer. Denna kommitté ska vara en kommitté i den me- ning som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 59

Öppenhet

1.Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en förteckning över befintliga reglerade yrken, och fastställa den verksamhet som varje yrke omfattar, och en förteckning över reglerade utbildningar, och utbild- ningar med särskilt upplägg, vilka avses i artikel 11 c ii, på deras territorium senast den 18 januari 2016. Alla ändringar av dessa förteck- ningar ska också meddelas kommissionen utan onödigt dröjsmål. Kom- missionen ska inrätta och upprätthålla en allmänt tillgänglig databas över reglerade yrken, vilken även ska innehålla en allmän beskrivning av den verksamhet som ingår i varje yrke.

2.Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna förteckningen över yrken för vilka en förhandskontroll av kvali- fikationer är nödvändig enligt artikel 7.4. För varje yrke som tas upp i en sådan förteckning ska medlemsstaterna lämna en särskild motivering till kommissionen.

3.Medlemsstaterna ska undersöka huruvida de krav enligt deras rättssystem som begränsar tillträdet till ett yrke eller utövandet av ett yrke till innehavare av en särskild yrkeskvalifikation, inklusive använd-

ningen av yrkestitlar och den yrkesverksamhet som medges inom ramen för en titel, i denna artikel benämnd som ”krav”, överensstämmer med

följande principer:

a)Kraven får varken direkt eller indirekt diskriminera på grund av nationalitet eller vistelseort.

b)Kraven ska vara motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.

c)Kraven ska vara lämpliga för att uppnå de eftersträvade målen och får inte gå utöver vad som krävs för att uppnå målen.

224

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 82

▼M9

4.Punkt 1 ska också gälla för yrken som i en medlemsstat regleras av en sammanslutning eller organisation enligt artikel 3.2 och alla krav på medlemskap i dessa sammanslutningar eller organisationer.

5.Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna uppgifter om de krav de avser att behålla och skälen till att de anser att dessa krav uppfyller villkoren i punkt 3. Medlemsstaterna ska lämna uppgifter om de krav som de därefter inför och skälen till att de anser att dessa krav uppfyller villkoren i punkt 3 inom sex månader efter det att den berörda åtgärden införts.

6.Senast den 18 januari 2016, och därefter vartannat år, ska med- lemsstaterna också lämna en rapport till kommissionen om de krav som tagits bort eller mildrats.

7.Kommissionen ska vidarebefordra rapporterna som avses i punkt 6 till de övriga medlemsstaterna, som ska lämna synpunkter inom samma period om sex månader. Inom samma period ska kommissionen samråda med intresserade parter, däribland de berörda yrkena.

8.Kommissionen ska lämna en sammanfattande rapport, som baseras på medlemsstaternas uppgifter, till den samordningsgrupp som inrättats enligt kommissionens beslut 2007/172/EG av den 19 mars 2007 om upprättande av en samordningsgrupp för erkännande av yrkeskvalifika- tioner (1), vilken får lämna synpunkter.

9.Mot bakgrund av de synpunkter som avses i punkterna 7 och 8 ska kommissionen senast den 18 januari 2017 lägga fram sina slutliga undersökningsresultat för Europaparlamentet och rådet, vid behov åt- följda av förslag till ytterligare initiativ.

▼B

AVDELNING VI

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 60

Rapportering

1. Efter den 20 oktober 2007 skall medlemsstaterna vartannat år lämna en rapport till kommissionen över tillämpningen av det inrättade systemet. Utöver allmänna kommentarer skall rapporten innehålla en statistisk översikt över de beslut som fattats samt en beskrivning av de viktigaste problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig.

▼M9

Från och med den 18 januari 2016 ska den statistiska översikt över de beslut som fattats, och som avses i första stycket, innehålla utförlig information om antalet och typer av beslut som fattats i enlighet med detta direktiv, inklusive de typer av beslut om partiellt tillträde som fattats av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 4f, och en förklaring om de huvudsakliga problemen som tillämpningen av direk- tivet fört med sig.

(1) EUT L 79, 20.3.2007, s. 38.

225

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 83

▼M9

2. Senast den 18 januari 2019, och därefter vart femte år ska kom- missionen offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Den första rapporten ska särskilt fokusera på de nya delar som införs i detta direktiv, och i synnerhet behandla följande punkter:

a)Hur det europeiska yrkeskortet fungerar.

b)Moderniseringen av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som omfattas av avdelning III kapitel III, inklusive förteckningen över de kompetenser som avses i artikel 31.7.

c)Hur den gemensamma utbildningsramen och det gemensamma ut- bildningsprovet fungerar.

d)Resultatet av det särskilda kompletteringsprogram som fastställs i rumänsk lag eller andra författningar för innehavare av intyget på formella kvalifikationer som anges i artikel 33a, och för innehavare av intyget på formella kvalifikationer från en eftergymnasial utbild- ning, för att bedöma behovet av att se över de nuvarande bestäm- melser som styr systemet för förvärvade rättigheter och gäller för rumänska intyg på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla all nödvändig information för att förbereda denna rapport.

▼B

Artikel 61

Undantagsklausul

Om större svårigheter på något visst område skulle uppstå för en viss medlemsstat vid tillämpningen av det här direktivet, skall kommissionen undersöka dessa svårigheter i samarbete med medlemsstaten i fråga.

▼M9

Vid behov ska kommissionen anta en genomförandeakt för att medge den berörda medlemsstaten ett undantag när det gäller tillämpningen av bestämmelsen i fråga under en begränsad tidsperiod.

▼B

Artikel 62

Upphävande

Direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG, 89/48/EEG, 92/51/EEG, 93/16/EEG och 1999/42/EG skall upphöra att gälla från och med den 20 oktober 2007. Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv, och de rättsakter som har antagits på grundval av de direktiven skall inte påverkas av upphävandet.

226

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 84

▼B

Artikel 63

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 oktober 2007 De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 64

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 65

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

227

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 85

▼B

BILAGA I

Förteckning över yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som uppfyller villkoren i artikel 3.2

IRLAND (1)

1.The Institute of Chartered Accountants in Ireland (2)

2.The Institute of Certified Public Accountants in Ireland (2)

3.The Association of Certified Accountants (2)

4.Institution of Engineers of Ireland

5.Irish Planning Institute

FÖRENADE KUNGARIKET

1.Institute of Chartered Accountants in England and Wales

2.Institute of Chartered Accountants of Scotland

3.Institute of Chartered Accountants in Ireland

4.Chartered Association of Certified Accountants

5.Chartered Institute of Loss Adjusters

6.Chartered Institute of Management Accountants

7.Institute of Chartered Secretaries and Administrators

8.Chartered Insurance Institute

9.Institute of Actuaries

10.Faculty of Actuaries

11.Chartered Institute of Bankers

12.Institute of Bankers in Scotland

13.Royal Institution of Chartered Surveyors

14.Royal Town Planning Institute

15.Chartered Society of Physiotherapy

16.Royal Society of Chemistry

17.British Psychological Society

18.Library Association

19.Institute of Chartered Foresters

20.Chartered Institute of Building

21.Engineering Council

22.Institute of Energy

23.Institution of Structural Engineers

24.Institution of Civil Engineers

25.Institution of Mining Engineers

26.Institution of Mining and Metallurgy

(1) Irländska medborgare är även medlemmar i följande sammanslutningar eller organisatio- ner i Förenade kungariket:

Institute of Chartered Accountants in England and Wales. Institute of Chartered Accountants of Scotland.

Institute of Actuaries.

Faculty of Actuaries.

The Chartered Institute of Management Accountants.

Institute of Chartered Secretaries and Administrators. Royal Town Planning Institute.

Royal Institution of Chartered Surveyors. Chartered Institute of Building.

(2) Endast för revisionsverksamhet.

228

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 86

▼B

27.Institution of Electrical Engineers

28.Institution of Gas Engineers

29.Institution of Mechanical Engineers

30.Institution of Chemical Engineers

31.Institution of Production Engineers

32.Institution of Marine Engineers

33.Royal Institution of Naval Architects

34.Royal Aeronautical Society

35.Institute of Metals

36.Chartered Institution of Building Services Engineers

37.Institute of Measurement and Control

38.British Computer Society

▼M9

229

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 87

▼B

BILAGA IV

Verksamhetsformer med anknytning till de slag av yrkeserfarenhet som avses i artiklarna 17, 18 och 19

Förteckning I

Huvudgrupper som omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv 69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG och 82/489/EEG

Direktiv 64/427/EEG (Liberaliseringsdirektiv: 64/429/EEG)

NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40)

Huvudgrupp	23	Tillverkning av textilier
	232	Tillverkning och beredning av textilmaterial på ma-
		skiner för ull
	233	Tillverkning och bearbetning av textila material på
		maskiner för bomull
	234	Tillverkning och bearbetning av textila material på
		maskiner för silke
	235	Tillverkning och bearbetning av textila material på
		maskiner för lin och hampa
	236	Andra textilfibrer (jute, hårda fibrer m.m.), repslag-
		ning
	237	Tillverkning av stickade och virkade varor
	238	Slutbehandling av textilier
	239	Andra textilindustrier
Huvudgrupp	24	Tillverkning av fotbeklädnad och annan beklädnad
		samt bäddutrustning
	241	Maskintillverkning av fotbeklädnad (utom av gummi
		eller trä)
	242	Handtillverkning av skor och skoreparationer
	243	Tillverkning av klädesplagg (utom pälsverk)
	244	Tillverkning av madrasser och bäddutrustning
	245	Skinn- och pälsindustri
Huvudgrupp	25	Trä- och korkindustri (utom möbeltillverkning)
	251	Sågning och övrig träindustri
	252	Tillverkning av halvfabrikat av trä
	253	Serietillverkning av byggnadsdelar av trä inklusive
		golvbeklädnad
	254	Tillverkning av träbehållare
	255	Tillverkning av andra produkter av trä (utom möbler)
	259	Tillverkning av strå, kork, korgarbeten, flätverk och
		rottingartiklar; borsttillverkning
Huvudgrupp	26	260 Tillverkning av trämöbler

230

		Prop. 2015/16:44
		Bilaga 1
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 88
▼B
Huvudgrupp	27	Pappersindustri och tillverkning av pappersprodukter
	271	Tillverkning av pappersmassa, papper och papp
	272	Bearbetning av papper och papp och tillverkning av
		pappersmasseprodukter
Huvudgrupp	28	280 Tryckerier, förlagsverksamhet och liknande verk-
		samhet
Huvudgrupp	29	Läderindustri
	291	Färgning och garvning
	292	Tillverkning av lädervaror
Ex huvudgrupp	30	Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stär-
		kelseprodukter
	301	Bearbetning av gummi och asbest
	302	Bearbetning av plast
	303	Tillverkning av konstfibrer
Ex huvudgrupp	31	Kemisk industri
	311	Tillverkning av kemiska basämnen och vidarebearbet-
		ning av sådana ämnen
	312	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter hu-
		vudsakligen för industriella ändamål och jordbruksän-
		damål (gäller även tillverkning av vegetabiliska och
		animaliska industriella fetter och oljor som ingår i
		ISIC-grupp 312)
	313	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter hu-
		vudsakligen för privat konsumtion och förvaltning
		(här utgår tillverkning av läkemedel [ex ISIC-grupp
		319])
Huvudgrupp	32	320 Petroleumindustri
Huvudgrupp	33	Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter
	331	Tillverkning av byggnadssten
	332	Tillverkning av glas och glasprodukter
	333	Tillverkning av keramik, porslin, stengods och eld-
		fasta keramiska produkter
	334	Tillverkning av cement, kalk och puts
	335	Tillverkning av byggnadsmaterial av betong, cement
		och puts
	339	Stenbearbetning och tillverkning av andra icke-metal-
		liska mineraliska produkter

231

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 89
▼B
Huvudgrupp	34	Produktion och primärreduktion av järnhaltig och ic-
		ke-järnhaltig metall
	341	Järn- och stålindustrin (såsom den anges i EKSG-av-
		talet, inklusive integrerade stålverksägda koksverk)
	342	Tillverkning av stålrör
	343	Tråddragning, kalldragning, kallvalsning av band,
		kallformning
	344	Produktion och primäromvandling av icke-järnmetal-
		ler
	345	Gjuterier för järn och icke-järnmetaller
Huvudgrupp	35	Tillverkning av metallvaror utom maskiner och trans-
		portutrustning
	351	Smide, hejarsmide och excenterpressning
	352	Tungt smide, sänksmide och hejarsmide; excenterp-
		ressning och dragning, sekundärreduktion och ytbe-
		handling
	353	Tillverkning och montering av konstruktioner av järn
		eller metall
	354	Panntillverkning, tillverkning av rör för industrin
	355	Tillverkning av verktyg och utrustning och färdiga
		föremål av järn och metall (utom elektrisk installa-
		tionsmateriel)
	359	Binäringar till mekaniska verkstäder
Huvudgrupp	36	Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner
	361	Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer
	362	Tillverkning av kontorsmaskiner
	363	Tillverkning av metallbearbetningsmaskiner och andra
		maskinverktyg och tillbehör och tillsatser till sådana
		och till andra kraftverktyg
	364	Tillverkning av textilmaskiner och tillbehör, tillverk-
		ning av symaskiner
	365	Tillverkning av maskiner och utrustning för livs-
		medelsindustrin och för kemisk och liknande industri
	366	Tillverkning av anläggningar och utrustning för gru-
		vor, järn- och stålverk och gjuterier och för byggnads-
		industrin
	367	Tillverkning av kraftöverföringsutrustning
	368	Tillverkning av maskiner för annat angivet industriellt
		ändamål
	369	Tillverkning av andra icke-elektriska maskiner och
		utrustningar

232

		Prop. 2015/16:44
		Bilaga 1
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 90
▼B
Huvudgrupp	37	Elektrisk utrustning
	371	Tillverkning av elektrisk ledning och kabel
	372	Tillverkning av motorer, generatorer, transformatorer,
		omkopplare och annan liknande utrustning för tillhan-
		dahållande av elektrisk kraft
	373	Tillverkning av elektrisk utrustning för direkt nytt-
		jande i industrin
	374	Tillverkning av telekommunikationsutrustning, mäta-
		re, annan mätutrustning och elektromedicinsk utrust-
		ning
	375	Tillverkning av elektronisk utrustning, ljudutrustning,
		radio- och televisionsmottagare
	376	Tillverkning av elektriska hushållsapparater
	377	Tillverkning av lampor och belysningsutrustning
	378	Tillverkning av batterier och ackumulatorer
	379	Reparation, montering och specialinstallation av elekt-
		risk utrustning
Ex huvudgrupp	38	Tillverkning av transportutrustning
	383	Tillverkning av motorfordon och reservdelar
	384	Reparation av motorfordon, motorcyklar eller cyklar
	385	Tillverkning av cyklar och motorcyklar och delar till
		dessa
	389	Tillverkning av transportutrustning som inte hänförs
		till annat ställe
Huvudgrupp	39	Diverse tillverkningsindustri
	391	Tillverkning av precisionsinstrument samt mät- och
		kontrollinstrument
	392	Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument
		och ortopediska apparater (utom ortopediska fot-
		beklädnader)
	393	Tillverkning av fotografisk och optisk utrustning
	394	Tillverkning och reparation av klockor och ur
	395	Guldsmide och ädelmetalltillverkning
	396	Tillverkning och reparation av musikinstrument
	397	Tillverkning av spel, leksaker samt sport- och idrotts-
		artiklar
	399	Annan tillverkningsindustri

233

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 91

▼B

Huvudgrupp 40 Byggande

400Byggande (ej specialiserat); rivning

401Uppförande av byggnader (bostäder eller andra hus)

402Anläggningsarbete; väg-, bro- och järnvägsbyggande m.m.

403Installationsarbete

404Utsmyckning och slutförande

Direktiv 68/366/EEG (Liberaliseringsdirektiv: 68/365/EEG) NICE-nomenklaturen

Huvudgrupp	20A	200 Industri för produktion av animaliska och vege-
		tabiliska oljor och fetter
	20B	Livsmedelsindustri (förutom dryckesvaruindustrin)
	201	Slakt, köttberedning och köttkonservering
	202	Mjölk- och mjölkproduktindustri
	203	Inläggning och konservering av frukt och grönsaker
	204	Inläggning och konservering av fisk och andra havs-
		produkter
	205	Tillverkning av kvarnprodukter
	206	Tillverkning av bageriprodukter, kakor, skorpor och
		kex
	207	Sockerindustri
	208	Tillverkning av kakao, choklad och sockerkonfektyr
	209	Tillverkning av diverse livsmedel
Huvudgrupp	21	Dryckesvaruindustri
	211	Produktion av etylalkohol genom jäsning, produktion
		av jäst och sprit
	212	Tillverkning av vin och andra omältade alkoholdryc-
		ker
	213	Bryggning och mältning
	214	Tillverkning av hälsodrycker och källvatten
	Ex 30	Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stär-
		kelseprodukter
	304	Tillverkning av stärkelseprodukter

234

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 92

▼B

Direktiv 82/489/EEG

ISIC-nomenklaturen

Ex 855 Hårfrisörsinrättningar (utom pedikyrverksamhet och yrkesskolor för skönhetsvård)

Förteckning II

Huvudgrupper som omfattas av direktiven 75/368/EEG, 75/369/EEG och 82/470/EEC

Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)

			ISIC-nomenklaturen
Ex	04	Fiske
		043	Inlandsfiske
Ex	38	Tillverkning av transportutrustning

381Skeppsbyggnad, reparation och underhåll av fartyg

382Tillverkning av järnvägsutrustning

386 Tillverkning och reparation av luftfartyg

Ex 71 Verksamhet relaterad till transporter och andra verksamheter än transporter inom följande grupper

Ex 711 Drift av sovvagnar och restaurangvagnar; underhåll av järnvägsutrustning i reparationsverkstad; rengöring av järnvägsvagnar

Ex 712 Underhåll av utrustning för stads-, linje- och turisttrafik

Ex 713 Underhåll av övrig utrustning för vägtransporter (såsom bilar, bussar och taxibilar)

Ex 714 Drift och underhåll av tillhörande anläggningar i sam- band med vägtransporter (såsom vägar, tunnlar och av- giftsbelagda vägbroar, busstationer, parkeringsplatser, buss- och spårvagnsgarage)

Ex 716 Övrig verksamhet i samband med inlandssjöfart (såsom drift och underhåll av vattenvägar, hamnar och andra anläggningar för inlandssjöfart; bogsering och lotsning i hamnar, utsättning av sjömärken, lastning och lossning av fartyg och övriga liknande verksamheter, såsom rädd- ning av fartyg, bogsering, drift av förvaringsplatser för båtar)

73 Kommunikation: post och telekommunikation

235

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 93

▼B

Ex 85 Servicetjänster

854 Tvätt, kemtvätt, strykning och färgning

Ex 856 Fotograftjänster: porträttfotografi och kommersiell foto- grafi, utom nyhetsfotografi

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe (endast underhållning och städning av byggnader eller lokaler)

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet:

a)Köp och försäljning av varor

—genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

—på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b)De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hem- försäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1 och 6.3)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen

Dessa verksamheter omfattar särskilt

—att direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering med eller utan måltider, utflykter etc.) oavsett resans orsak (artikel 2 B a).

—förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expe- dierar eller tar emot varor och som utövar följande former av därmed be- släktad verksamhet:

aa)Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag.

bb)Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade transportslag, transportföretag och färdväg.

cc)Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna).

dd)Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

ee)Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering, vidarebefordran, omlastning och andra åtgärder när varorna når slutlig destination.

ff)Att dels förse transportföretagen med frakt, dels förse personer som expedierar eller tar emot varor med transportmöjligheter, inklusive

— beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

—utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares eller en befraktares namn eller för dennes räkning (gentemot hamn- myndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

(Verksamheter i artikel 2 A a, 2 A b och 2 A d).

236

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 94

▼B

Förteckning III

Direktiven 64/222/EEG, 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG, 70/523/EEG och 82/470/EEG

Direktiv 64/222/EEG (Liberaliseringsdirektiv:

64/223/EEG och 64/224/EEG)

1.Tillhandahållande av tjänster som egenföretagare inom partihandel, med un- dantag för läkemedel och farmaceutiska produkter, giftiga ämnen och sjuk- domsalstrande ämnen och kol (ex grupp 611).

2.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare förhandlar om och genomför handelstransaktioner i dessa personers namn och för deras räkning.

3.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande upp- drag, för samman personer som önskar sluta direkta avtal med varandra, förbereder deras handelstransaktioner eller hjälper till att genomföra dem.

4.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstrans- aktioner för annans räkning.

5.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning på auktion av varupartier.

6.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställ- ningar.

7.Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en för- medlare som är i tjänst hos ett eller flera företag med verksamhet inom handel, industri eller hantverk.

Direktiv 68/364/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/363/EEG)

Ex ISIC-grupp 612: Detaljhandel

Verksamheter som inte omfattas:

012	Hyra av jordbruksmaskiner
640	Fastigheter, hyra
713	Hyra av bilar, vagnar och hästar
718	Hyra av järnvägsvagnar (person- och gods-)
839	Hyra av maskiner för handelshus

841Hyra av biografer och hyra av film

842Hyra av teatrar och hyra av teaterrelaterad utrustning

843Hyra av båtar, cyklar och spelautomater

853Hyra av möblerade rum

854Hyra av linne

859	Hyra av kläder

237

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 95

▼B

Direktiv 68/368/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/367/EEG)

ISIC-nomenklaturen

Ex ISIC-huvudgrupp 85

1.Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852).

2.Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853).

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som avses i artikel 5.1 i det direktivet (förteckning II, punkt 1 i den här bilagan).

ISIC-nomenklaturen

Ex 62	Banker oc h andra finansiella institut
	Ex 620	Patentbyråer och företag för distribution av royaltyer
Ex 71	Transport
	Ex 713	Persontransport på väg, utom transport i bil
	Ex 719	Drift av direktledningar för transport av flytande kol-
		väten och andra flytande kemiska produkter
Ex 82	Samhällstjänster
	827	Bibliotek, museer, botaniska trädgårdar och djurparker
Ex 84	Rekreationstjänster
	843	Rekreationstjänster som inte hänförs till annat ställe:
		— Idrottsaktiviteter	(idrottsplatser, idrottsföreningar
		etc.), med undantag för verksamhet som idrotts-
		instruktör
		— Spelverksamhet	(kapplöpningsstall, spelplatser,
		kapplöpningsbanor etc.)
		— Andra rekreationsaktiviteter (cirkus, nöjesparker,
		andra nöjen etc.)
Ex 85	Servicetjänster
	Ex 851	Hushållstjänster
	Ex 855	Hårfrisörsinrättningar och manikyrverksamhet, utom
		pedikyr, yrkesskolor för skönhetsvård och frisörskolor

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe, utom idrottsmassage och paramedicinsk massage och bergs- guider, enligt följande indelning:

—desinficering och bekämpning av skadedjur

—hyra av kläder och övervakning av persedlar

—äktenskapsbyråer och liknande tjänster

—astrologtjänster och liknande verksamheter som bygger på spekulationer

—hygieniska tjänster och tillhörande verksamheter

—begravning och underhåll av grav

—guide- och tolktjänster i turismsammanhang

238

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 96

▼B

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter:

a)Köp och försäljning av varor:

—genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612),

—på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

Direktiv 70/523/EEG

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ex ISIC-grupp 6112)

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

(Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D)

Dessa verksamheter omfattar särskilt att

—hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods,

—förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg,

—förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter,

—åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tull- förfarande eller inte, i lagerhus, allmänna depåer, möbelmagasin, kylhus, silor etc.,

—lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan magasinerats,

—tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls tillfälligt i förvar i väntan på försäljning eller som transporteras till eller från marknaden,

—utföra teknisk kontroll av motorfordon,

—mäta eller väga varor.

239

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 97

▼B

BILAGA V

Erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar

V.1 LÄKARE

5.1.1

Benämningar på examensbevis för grundläggande läkarutbildning

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

examens-

Behörighetsbevis som

med-

Referensdatum

beviset

följer examensbeviset

België/Belgi-

Diploma van arts/Diplôme

— Les

universités/De

20 december 1976

que/ Belgien

de docteur en médecine

universiteiten

— Le

Jury

compétent

d'enseignement de

Communauté

française/De

bevo-

egde

Examencom-

missie van de Vla-

amse Gemeenschap

▼M1

България

Диплома

за

висше

Медицински

факултет

1 januari 2007

образование

на

във Висше медицинско

образователно-

училище

(Медицински

квалификационна степен

университет,

Висш

”магистър”

по

медицински

институт

”Медицина”

в Република България)

професионална

квалификация

”Магистър-лекар”

▼B

Česká repu-

Diplom o ukončení studia

Lékářská fakulta univer-

— Vysvědčení o státní

1 maj 2004

blika

ve studijním

programu

zity v České republice

rigorózní zkoušce

všeobecné lékařství (dok-

tor medicíny, MUDr.)

Danmark

Bevis for bestået læge-

Medicinsk universitets-

— Autorisation

som

20 december 1976

videnskabelig

embedsek-

fakultet

læge,

udstedt

samen

Sundhedsstyrelsen

— Tilladelse

til

selv-

stændigt

virke

som

læge

(dokumenta-

tion for

gennemført

praktisk

uddannel-

se), udstedt af Sund-

hedsstyrelsen

Deutschland

— Zeugnis

über die

Zuständige Behörden

20 december 1976

Ärztliche Prüfung

—Zeugnis über die Ärztliche Staatsprü-

fung	und	Zeugnis
über	die	Vorberei-
tungszeit als		Medizi-
nalassistent,		soweit

diese nach den deut-

schen	Rechtsvor-
schriften	noch	für
den Abschluss		der
ärztlichen	Ausbildung
vorgesehen war

240

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 98

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar

examens-

Behörighetsbevis som med-

Referensdatum

beviset

följer

examensbeviset

Eesti

Diplom arstiteaduse õppe-

Tartu Ülikool

1 maj 2004

kava läbimise kohta

Ελλάς

Πτυχίo Iατρικής

— Iατρική

Σχoλή

1 januari 1981

Παvεπιστημίoυ,

— Σχoλή

Επιστημώv

Υγείας,

Τμήμα

Iατρικής

Παvεπιστημίoυ

España

Título

Licenciado

— Ministerio de Edu-

1 januari 1986

Medicina y Cirugía

cación y Cultura

— El rector

de una

Universidad

France

Diplôme d'Etat de docteur

Universités

20 december 1976

en médecine

▼M8

Hrvatska

Diploma

”doktor

medici-

Medicinski

fakulteti

1 juli 2013

ne/doktorica medicine”

sveučilišta u Republici

Hrvatskoj

▼B

Ireland

Primary qualification

Competent

examining

Certificate of experience

20 december 1976

body

Italia

Diploma di laurea in me-

Università

Diploma

abilitazione

20 december 1976

dicina e chirurgia

all'esercizio della medi-

cina e chirurgia

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Ιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Ιατρού

Latvija

ārsta diploms

Universitātes tipa augst-

1 maj 2004

skola

Lietuva

Aukštojo mokslo diplo-

Universitetas

Internatūros

1 maj 2004

mas,

nurodantis

suteiktą

pažymėjimas,

nurodantis

gydytojo kvalifikaciją

suteiktą medicinos gydy-

tojo profesinę kvalifika-

ciją

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur

Jury d'examen d'Etat

Certificat de stage

20 december 1976

médecine, chirurgie et

accouchements,

Magyarország

Általános

orvos

oklevél

Egyetem

1 maj 2004

(doctor

medicinae

univer-

sae, röv.: dr. med. univ.)

Malta

Lawrja ta' Tabib tal-Medi-

Universita’ ta' Malta

Ċertifikat

ta'

1 maj 2004

ċina u l-Kirurġija

reġistrazzjoni

maħruġ

mill-Kunsill Mediku

Nederland

Getuigschrift

van

met

Faculteit Geneeskunde

20 december 1976

goed gevolg afgelegd art-

sexamen

Österreich

Urkunde

über

die

1. Medizinische Fakul-

1 januari 1994

Verleihung

des

aka-

tät einer Universität

demischen

Grades

Doktor der

gesamten

Heilkunde (bzw. Doc-

tor

medicinae

univer-

sae, Dr.med.univ.)

2.Diplom über die spe- 2. Österreichische

zifische Ausbildung	Ärztekammer
zum Arzt für All-
gemeinmedizin bzw.
Facharztdiplom

241

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 99

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

examens-

Behörighetsbevis som med-

Referensdatum

beviset

följer examensbeviset

Polska

Dyplom ukończenia stu-

1. Akademia Medyczna

Lekarski

Egzamin

1 maj 2004

diów wyższych na kie-

2. Uniwersytet

Me-

Państwowy

runku lekarskim z tytułem

”lekarza”

dyczny

3. Collegium

Medicum

Uniwersytetu

Jagiel-

lońskiego

Portugal

Carta de Curso de licen-

Universidades

Diploma

comprovativo

1 januari 1986

ciatura em medicina

da conclusão do inter-

nato

geral

emitido

pelo

Ministério da Saúde

▼M1

România

Diplomă de licență de

Universități

1 januari 2007

doctor medic

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se po-

Univerza

1 maj 2004

deljuje

strokovni

naslov

”doktor

medicine/dokto-

rica medicine”

Slovensko

Vysokoškolský

diplom

Vysoká škola

1 maj 2004

udelení

akademického

ti-

tulu ”doktor

medicíny”

(”MUDr.”)

Suomi/

Fin-

Lääketieteen

lisensiaatin

— Helsingin

yliopisto/

Todistus lääkärin

perus-

1 januari 1994

land

tutkinto/Medicine

licenti-

Helsingfors

universi-

terveydenhuollon

lisä-

atexamen

tet

koulutuksesta/Examen-

— Kuopion yliopisto

bevis

tilläggsutbild-

ning för läkare inom pri-

— Oulun yliopisto

märvården

— Tampereen yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige

Läkarexamen

Universitet

Bevis

praktisk

ut-

1 januari 1994

bildning

som

utfärdas

av Socialstyrelsen

United

King-

Primary qualification

Competent

examining

Certificate of experience

20 december 1976

dom

body

5.1.2

Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi-

Bijzondere beroepstitel van genees-

Minister bevoegd voor Volksgezond-

20 december 1976

que/ Belgien

heer-specialist/Titre

professionnel

heid/Ministre de la Santé publique

particulier de médecin spécialiste

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Медицински

университет, Висш

1 januari 2007

специалност

медицински институт или

Военномедицин-ска академия

▼B

Česká

repu-

Diplom o specializaci

Ministerstvo zdravotnictví

1 maj 2004

blika

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

20 december 1976

som speciallæge

242

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 100

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ

som utfärdar

examensbeviset

Referensdatum

Deutschland

Fachärztliche Anerkennung

Landesärztekammer

20 december 1976

Eesti

Residentuuri lõputunnistus eriarstiabi

Tartu Ülikool

maj 2004

erialal

Ελλάς

Τίτλoς Iατρικής Ειδικότητας

Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

januari 1981

Νoμαρχία

España

Título de Especialista

Ministerio de Educación y Cultura

januari 1986

France

Certificat

d'études

spéciales de

Universités

20 december 1976

médecine

Attestation de médecin spéci-

Conseil de l'Ordre des médecins

aliste qualifié

Certificat

d'études

spéciales de

Universités

médecine

Diplôme d'études spécialisées ou

Universités

spécialisation

complémentaire

qualifiante de médecine

▼M8

Hrvatska

Diploma

specijalističkom

Ministarstvo nadležno za zdravstvo

juli 2013

usavršavanju

▼B

Ireland

Certificate of Specialist doctor

Competent authority

20 december 1976

Italia

Diploma di medico specialista

Università

20 december 1976

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Αναγνώρισης

Ιατρικό Συμβούλιο

maj 2004

Ειδικότητας

Latvija

”Sertifikāts”—kompetentu

iestāžu

Latvijas Ārstu biedrība

maj 2004

izsniegts

dokuments,

kas

apliecina,

Latvijas Ārstniecības personu pro-

persona

nokārtojusi serti-

fikācijas eksāmenu specialitātē

fesionālo organizāciju savienība

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodan-

Universitetas

maj 2004

tis suteiktą gydytojo specialisto pro-

fesinę kvalifikaciją

Luxembourg

Certificat de médecin spécialiste

Ministre de la Santé publique

20 december 1976

Magyarország

Szakorvosi bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

maj 2004

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' Speċjalista Mediku

Kumitat

ta'

Approvazzjoni

dwar

maj 2004

Speċjalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving in een Spe-

— Medisch

Specialisten Registratie

20 december 1976

cialistenregister

Commissie

(MSRC) van

Koninklijke

Nederlandsche

Ma-

atschappij

tot

Bevordering

der

Geneeskunst

— Sociaal-Geneeskundigen

Regi-

stratie Commissie van de Kon-

inklijke

Nederlandsche

Maat-

schappij tot Bevordering der Ge-

neeskunst

Österreich

Facharztdiplom

Österreichische Ärztekammer

januari 1994

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

maj 2004

Portugal

Grau de assistente

Ministério da Saúde

januari 1986

Titulo de especialista

Ordem dos Médicos

▼M1

România

Certificat de medic specialist

Ministerul Sănătății Publici

januari 2007

▼B

Slovenija

Potrdilo

opravljenem

specialis-

Ministrstvo za zdravje

maj 2004

tičnem izpitu

Zdravniška zbornica Slovenije

243

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 101

▼B

Land		Benämning på examensbeviset		Organ som utfärdar examensbeviset		Referensdatum

Slovensko		Diplom o špecializácii	Slovenská zdravotnícka univerzita		1	maj 2004

Suomi/	Fin-	Erikoislääkärin tutkinto/Specialläkar-	1.	Helsingin yliopisto/Helsingfors	1	januari 1994
land		examen		universitet
			2.	Kuopion yliopisto
			3.	Oulun yliopisto
			4.	Tampereen yliopisto
			5.	Turun yliopisto

Sverige		Bevis om specialkompetens som lä-	Socialstyrelsen		1	januari 1994
		kare, utfärdat av Socialstyrelsen

United	King-	Certificate of Completion of speci-	Competent authority		20 december 1976
dom		alist training

▼M1

5.1.3 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

		Anestesi och intensivvård	Kirurgi
	Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 5 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België/	Anesthésie-réanimation/Anesthesie reanimatie	Chirurgie/Heelkunde
	Belgien

	България	Анестезиология и интензивно лечение	Хирургия

	Česká republika	Anesteziologie a resuscitace	Chirurgie

	Danmark	Anæstesiologi	Kirurgi eller kirurgiske sygdomme

	Deutschland	Anästhesiologie	(Allgemeine) Chirurgie

	Eesti	Anestesioloogia	Üldkirurgia

	Ελλάς	Αvαισθησιoλoγία	Χειρoυργική

	España	Anestesiología y Reanimación	Cirugía general y del aparato digestivo

	France	Anesthésiologie-Réanimation chirurgicale	Chirurgie générale

▼M8
	Hrvatska	Anesteziologija, reanimatologija i intenzivna	Opća kirurgija
		medicina

▼M1
	Ireland	Anaesthesia	Cirugía general

	Italia	Anestesia e rianimazione	Chirurgia generale

	Κύπρος	Αναισθησιολογία	Γενική Χειρουργική

	Latvija	Anestezioloģija un reanimatoloģija	Ķirurģija

	Lietuva	Anesteziologija reanimatologija	Chirurgija

	Luxembourg	Anesthésie-réanimation	Chirurgie générale

	Magyarország	Aneszteziológia és intenzív terápia	Sebészet

	Malta	Anesteżija u Kura Intensiva	Kirurġija Ġenerali

	Nederland	Anesthesiologie	Heelkunde

	Österreich	Anästhesiologie und Intensivmedizin	Chirurgie

	Polska	Anestezjologia i intensywna terapia	Chirurgia ogólna

	Portugal	Anestesiologia	Cirurgia geral

	România	Anestezie și terapie intensivă	Chirurgie generală

	Slovenija	Anesteziologija, reanimatologija in periopera-	Splošna kirurgija
		tivna intenzivna medicina

244

					Prop. 2015/16:44
					Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 102
▼M1

		Anestesi och intensivvård		Kirurgi
	Land	Utbildningens minimilängd:	3 år	Utbildningens	minimilängd: 5 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Slovensko	Anestéziológia a intenzívna medicína		Chirurgia

	Suomi/Finland	Anestesiologia ja tehohoito/Anestesiologi och		Yleiskirurgia/Allmän kirurgi
		intensivvård

	Sverige	Anestesi och intensivvård		Kirurgi

	United Kingdom	Anaesthetics		General surgery


		Neurokirurgi		Obstetrik	och gynekologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens	minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Neurochirurgie		Gynécologie — obstétrique/Gynaecologie en
	Belgien			verloskunde

	България	Неврохирургия		Акушерство, гинекология и репродуктивна
				медицина
	Česká republika	Neurochirurgie		Gynekologie a porodnictví

	Danmark	Neurokirurgi eller kirurgiske nervesygdomme		Gynækologi og obstetrik eller kvindesygdomme
				og fødselshjælp

	Deutschland	Neurochirurgie		Frauenheilkunde und Geburtshilfe

	Eesti	Neurokirurgia		Sünnitusabi ja günekoloogia

	Ελλάς	Νευρoχειρoυργική		Μαιευτική-Γυvαικoλoγία

	España	Neurocirugía		Obstetricia y ginecología

	France	Neurochirurgie		Gynécologie — obstétrique

▼M8
	Hrvatska	Neurokirurgija		Ginekologija i opstetricija

▼M1
	Ireland	Neurosurgery		Obstetrics and gynaecology

	Italia	Neurochirurgia		Ginecologia e ostetricia

	Κύπρος	Νευροχειρουργική		Μαιευτική — Γυναικολογία

	Latvija	Neiroķirurģija		Ginekoloģija un dzemdniecība

	Lietuva	Neurochirurgija		Akušerija ginekologija

	Luxembourg	Neurochirurgie		Gynécologie — obstétrique

	Magyarország	Idegsebészet		Szülészet-nőgyógyászat

	Malta	Newrokirurġija		Ostetriċja u Ġinekoloġija

	Nederland	Neurochirurgie		Verloskunde en gynaecologie

	Österreich	Neurochirurgie		Frauenheilkunde und Geburtshilfe

	Polska	Neurochirurgia		Położnictwo i ginekologia

	Portugal	Neurocirurgia		Ginecologia e obstetricia

	România	Neurochirurgie		Obstetrică-ginecologie

	Slovenija	Nevrokirurgija		Ginekologija in porodništvo

	Slovensko	Neurochirurgia		Gynekológia a pôrodníctvo

	Suomi/Finland	Neurokirurgia/Neurokirurgi		Naistentaudit ja synnytykset/Kvinnosjukdomar
				och förlossningar

245

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 103

▼M1

		Neurokirurgi		Obstetrik	och gynekologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens	minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Sverige	Neurokirurgi		Obstetrik och gynekologi

	United Kingdom	Neurosurgery		Obstetrics and gynaecology


		Internmedicin		Ögonsjukdomar (oftalmologi)
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens	minimilängd:	3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Médecine interne/Inwendige geneeskunde		Ophtalmologie/Oftalmologie
	Belgien

	България	Вътрешни болести		Очни болести

	Česká republika	Vnitřní lékařství		Oftalmologie

	Danmark	Intern medicin		Oftalmologi eller øjensygdomme

	Deutschland	Innere Medizin		Augenheilkunde

	Eesti	Sisehaigused		Oftalmoloogia

	Ελλάς	Παθoλoγία		Οφθαλμoλoγία

	España	Medicina interna		Oftalmología

	France	Médecine interne		Ophtalmologie

▼M8
	Hrvatska	Opća interna medicina		Oftalmologija i optometrija

▼M1
	Ireland	General medicine		Ophthalmic surgery

	Italia	Medicina interna		Oftalmologia

	Κύπρος	Παθoλoγία		Οφθαλμολογία

	Latvija	Internā medicīna		Oftalmoloģija

	Lietuva	Vidaus ligos		Oftalmologija

	Luxembourg	Médecine interne		Ophtalmologie

	Magyarország	Belgyógyászat		Szemészet

	Malta	Mediċina Interna		Oftalmoloġija

	Nederland	Interne geneeskunde		Oogheelkunde

	Österreich	Innere Medizin		Augenheilkunde und Optometrie

	Polska	Choroby wewnętrzne		Okulistyka

	Portugal	Medicina interna		Oftalmologia

	România	Medicină internă		Oftalmologie

	Slovenija	Interna medicina		Oftalmologija

	Slovensko	Vnútorné lekárstvo		Oftalmológia

	Suomi/Finland	Sisätaudit/Inre medicin		Silmätaudit/Ögonsjukdomar

	Sverige	Internmedicine		Ögonsjukdomar (oftalmologi)

	United Kingdom	General (internal) medicine		Ophthalmology

246

			Prop. 2015/16:44
			Bilaga 1
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 104
▼M1

		Öron-, näs- och halssjukdomar	Barn- och ungdomsmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België/	Oto-rhino-laryngologie/Otorhinolaryngologie	Pédiatrie/Pediatrie
	Belgien

	България	Ушно-носно-гърлени болести	Детски болести

	Česká republika	Otorinolaryngologie	Dětské lékařství

	Danmark	Oto-rhino-laryngologi eller øre-næse-halssyg-	Pædiatri eller sygdomme hos børn
		domme

	Deutschland	Hals-Nasen-Ohrenheilkunde	Kinder — und Jugendheilkunde

	Eesti	Otorinolarüngoloogia	Pediaatria

	Ελλάς	Ωτoριvoλαρυγγoλoγία	Παιδιατρική

	España	Otorrinolaringología	PediatrÍa y sus áreas especÍfIcas

	France	Oto-rhino-laryngologie	Pédiatrie

▼M8
	Hrvatska	Otorinolaringologija	Pedijatrija

▼M1
	Ireland	Otolaryngology	Paediatrics

	Italia	Otorinolaringoiatria	Pédiatria

	Κύπρος	Ωτορινολαρυγγολογία	Παιδιατρική

	Latvija	Otolaringoloģija	Pediatrija

	Lietuva	Otorinolaringologija	Vaikų ligos

	Luxembourg	Oto-rhino-laryngologie	Pédiatrie

	Magyarország	Fül-orr-gégegyógyászat	Csecsemő- és gyermekgyógyászat

	Malta	Otorinolaringoloġija	Pedjatrija

	Nederland	Keel-, neus- en oorheelkunde	Kindergeneeskunde

	Österreich	Hals-, Nasen-und Ohrenkrankheiten	Kinder — und Jugendheilkunde

	Polska	Otorynolaryngologia	Pediatria

	Portugal	Otorrinolaringologia	Pediatria

	România	Otorinolaringologie	Pediatrie

	Slovenija	Otorinolaringológija	Pediatrija

	Slovensko	Otorinolaryngológia	Pediatria

	Suomi/Finland	Korva-, nenä- ja kurkkutaudit/Öron-, näs- och	Lastentaudit/Barnsjukdomar
		halssjukdomar

	Sverige	Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-la-	Barn- och ungdomsmedicin
		ryngologi)

	United Kingdom	Otolaryngology	Paediatrics


		Lungsjukdomar (pneumologi)	Urologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd:	5 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België/	Pneumologie	Urologie
	Belgien

	България	Пневмология и фтизиатрия	Урология

	Česká republika	Tuberkulóza a respirační nemoci	Urologie

247

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 105

▼M1

		Lungsjukdomar (pneumologi)		Urologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd:	5 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Danmark	Medicinske lungesygdomme		Urologi eller urinvejenes kirurgiske sygdomme

	Deutschland	Pneumologie		Urologie

	Eesti	Pulmonoloogia		Uroloogia

	Ελλάς	Φυματιoλoγία- Πvευμovoλoγία		Ουρoλoγία

	España	Neumología		Urología

	France	Pneumologie		Urologie

▼M8
	Hrvatska	Pulmologija		Urologija

▼M1
	Ireland	Respiratory medicine		Urology

	Italia	Malattie dell'apparato respiratorio		Urologia

	Κύπρος	Πνευμονολογία — Φυματιολογία		Ουρολογία

	Latvija	Ftiziopneimonoloģija		Uroloģija

	Lietuva	Pulmonologija		Urologija

	Luxembourg	Pneumologie		Urologie

	Magyarország	Tüdőgyógyászat		Urológia

	Malta	Mediċina Respiratorja		Uroloġija

	Nederland	Longziekten en tuberculose		Urologie

	Österreich	Lungenkrankheiten		Urologie

	Polska	Choroby płuc		Urologia

	Portugal	Pneumologia		Urologia

	România	Pneumologie		Urologie

	Slovenija	Pnevmologija		Urologija

	Slovensko	Pneumológia a ftizeológia		Urológia

	Suomi/Finland	Keuhkosairaudet ja allergologia/Lungsjukdo-		Urologia/Urologi
		mar och allergologi

	Sverige	Lungsjukdomar (pneumologi)		Urologi

	United Kingdom	Respiratory medicine		Urology


		Ortopedi		Klinisk patologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Chirurgie orthopédique/Orthopedische heel-		Anatomie pathologique/Pathologische anatomie
	Belgien	kunde

	България	Ортопедия и травматология		Обща и клинична патология

	Česká republika	Ortopedie		Patologická anatomie

	Danmark	Ortopædisk kirurgi		Patologisk anatomi eller vævs- og celleundersø-
				gelser

	Deutschland	Orthopädie (und Unfallchirurgie)		Pathologie

	Eesti	Ortopeedia		Patoloogia

	Ελλάς	Ορθoπεδική		Παθoλoγική Αvατoμική

	España	Cirugía ortopédica y traumatología		Anatomía patológica

248

				Prop. 2015/16:44
				Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 106
▼M1

		Ortopedi		Klinisk patologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	France	Chirurgie orthopédique et traumatologie		Anatomie et cytologie pathologiques

▼M8
	Hrvatska	Ortopedija i traumatologija		Patologija

▼M1
	Ireland	Trauma and orthopaedic surgery		Morbid anatomy and histopathology

	Italia	Ortopedia e traumatologia		Anatomia patologica

	Κύπρος	Ορθοπεδική		Παθολογοανατομία — Ιστολογία

	Latvija	Traumatoloģija un ortopēdija		Patoloģija

	Lietuva	Ortopedija traumatologija		Patologija

	Luxembourg	Orthopédie		Anatomie pathologique

	Magyarország	Ortopédia		Patológia

	Malta	Kirurġija Ortopedika		Istopatoloġija

	Nederland	Orthopedie		Pathologie

	Österreich	Orthopädie und Orthopädische Chirurgie		Pathologie

	Polska	Ortopedia i traumatologia narządu ruchu		Patomorfologia

	Portugal	Ortopedia		Anatomia patologica

	România	Ortopedie și traumatologie		Anatomie patologică

	Slovenija	Ortopedska kirurgija		Anatomska patologija in citopatologija

	Slovensko	Ortopédia		Patologická anatómia

	Suomi/Finland	Ortopedia ja traumatologia/Ortopedi och trau-		Patologia/Patologi
		matologi

	Sverige	Ortopedi		Klinisk patologi

	United Kingdom	Trauma and orthopaedic surgery		Histopathology


		Neurologi		Psykiatri
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Neurologie		Psychiatrie de l'adulte/Volwassen psychiatrie
	Belgien

	България	Нервни болести		Психиатрия

	Česká republika	Neurologie		Psychiatrie

	Danmark	Neurologi eller medicinske nervesygdomme		Psykiatri

	Deutschland	Neurologie		Psychiatrie und Psychotherapie

	Eesti	Neuroloogia		Psühhiaatria

	Ελλάς	Νευρoλoγία		Ψυχιατρική

	España	Neurología		Psiquiatría

	France	Neurologie		Psychiatrie

▼M8
	Hrvatska	Neurologija		Psihijatrija

▼M1
	Ireland	Neurology		Psychiatry

	Italia	Neurologia		Psichiatria

	Κύπρος	Νευρολογία		Ψυχιατρική

	Latvija	Neiroloģija		Psihiatrija

249

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 107

▼M1

		Neurologi		Psykiatri
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Lietuva	Neurologija		Psichiatrija

	Luxembourg	Neurologie		Psychiatrie

	Magyarország	Neurológia		Pszichiátria

	Malta	Newroloġija		Psikjatrija

	Nederland	Neurologie		Psychiatrie

	Österreich	Neurologie		Psychiatrie

	Polska	Neurologia		Psychiatria

	Portugal	Neurologia		Psiquiatria

	România	Neurologie		Psihiatrie

	Slovenija	Nevrologija		Psihiatrija

	Slovensko	Neurológia		Psychiatria

	Suomi/Finland	Neurologia/Neurologi		Psykiatria/Psykiatri

	Sverige	Neurologi		Psykiatri

	United Kingdom	Neurology		General psychiatry


		Medicinsk radiologi		Onkologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Radiodiagnostic/Röntgendiagnose		Radiothérapie-oncologie/Radiotherapie-oncol-
	Belgien			ogie

	България	Образна диагностика		Лъчелечение

	Česká republika	Radiologie a zobrazovací metody		Radiační onkologie

	Danmark	Diagnostik radiologi eller røntgenundersøgelse		Onkologi

	Deutschland	(Diagnostische) Radiologie		Strahlentherapie

	Eesti	Radioloogia		Onkoloogia

	Ελλάς	Ακτιvoδιαγvωστική		Ακτιvoθεραπευτική — Ογκολογία

	España	Radiodiagnóstico		Oncología radioterápica

	France	Radiodiagnostic et imagerie médicale		Oncologie radiothérapique

▼M8
	Hrvatska	Klinička radiologija		Onkologija i radioterapija

▼M1
	Ireland	Diagnostic radiology		Radiation oncology

	Italia	Radiodiagnostica		Radioterapia

	Κύπρος	Ακτινολογία		Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία

	Latvija	Diagnostiskā radioloģija		Terapeitiskā radioloģija

	Lietuva	Radiologija		Onkologija radioterapija

	Luxembourg	Radiodiagnostic		Radiothérapie

	Magyarország	Radiológia		Sugárterápia

	Malta	Radjoloġija		Onkoloġija u Radjoterapija

	Nederland	Radiologie		Radiotherapie

	Österreich	Medizinische Radiologie-Diagnostik		Strahlentherapie — Radioonkologie

250

			Prop. 2015/16:44
			Bilaga 1
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 108
▼M1

		Medicinsk radiologi	Onkologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Polska	Radiologia i diagnostyka obrazowa	Radioterapia onkologiczna

	Portugal	Radiodiagnóstico	Radioterapia

	România	Radiologie-imagistică medicală	Radioterapie

	Slovenija	Radiologija	Radioterapija in onkologija

	Slovensko	Rádiológia	Radiačná onkológia

	Suomi/Finland	Radiologia/Radiologi	Syöpätaudit/Cancersjukdomar

	Sverige	Medicinsk radiologi	Tumörsjukdomar (allmän onkologi)

	United Kingdom	Clinical radiology	Clinical oncology


		Plastikkirurgi	Klinisk biologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België/	Chirurgie plastique, reconstructrice et esthéti-	Biologie clinique/Klinische biologie
	Belgien	que/Plastische, reconstructieve en esthetische
		heelkunde

	България	Пластично-възстановителна хирургия	Клинична лаборатория

	Česká republika	Plastická chirurgie

	Danmark	Plastikkirurgi

	Deutschland	Plastische (und Ästhetische) Chirurgie

	Eesti	Plastika- ja rekonstruktiivkirurgia	Laborimeditsiin

	Ελλάς	Πλαστική Χειρoυργική	Χειρουργική Θώρακος

	España	Cirugía plástica, estética y reparadora	Análisis clínicos

	France	Chirurgie plastique, reconstructrice et esthéti-	Biologie médicale
		que

▼M8
	Hrvatska	Plastična, rekonstrukcijska i estetska kirurgija

▼M1
	Ireland	Plastic, reconstructive and aesthetic surgery

	Italia	Chirurgia plastica e ricostruttiva	Patologia clinica

	Κύπρος	Πλαστική Χειρουργική

	Latvija	Plastiskā ķirurģija

	Lietuva	Plastinė ir rekonstrukcinė chirurgija	Laboratorinė medicina

	Luxembourg	Chirurgie plastique	Biologie clinique

	Magyarország	Plasztikai (égési) sebészet	Orvosi laboratóriumi diagnosztika

	Malta	Kirurġija Plastika

	Nederland	Plastische chirurgie

	Österreich	Plastische Chirurgie	Medizinische Biologie

	Polska	Chirurgia plastyczna	Diagnostyka laboratoryjna

	Portugal	Cirurgia plástica e reconstrutiva	Patologia clínica

	România	Chirurgie plastică — microchirurgie recon-	Medicină de laborator
		structivă

251

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 109

▼M1

		Plastikkirurgi			Klinisk	biologi
	Land	Utbildningens	minimilängd:	5 år	Utbildningens minimilängd:		4 år
	Land
		Benämning			Benämning

	Slovenija	Plastična, rekonstrukcijska in estetska kirurgija

	Slovensko	Plastická chirurgia			Laboratórna medicína

	Suomi/Finland	Plastiikkakirurgia/Plastikkirurgi

	Sverige	Plastikkirurgi

	United Kingdom	Cirugía plástica


		Klinisk	bakteriologi		Klinisk	kemi
	Land	Utbildningens	minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd:		4 år
	Land
		Benämning			Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България	Микробиология			Биохимия

	Česká republika	Lékařská mikrobiologie			Klinická biochemie

	Danmark	Klinisk mikrobiologi			Klinisk biokemi

	Deutschland	Mikrobiologie (Virologie) und Infektions-			Laboratoriumsmedizin
		epidemiologie

	Eesti

	Ελλάς	1. Iατρική Βιoπαθoλoγία
		2. Μικρoβιoλoγία
	España	Microbiología y parasitología			Bioquímica clínica

	France

▼M8
	Hrvatska	Klinička mikrobiologija

▼M1
	Ireland	Microbiology			Chemical pathology

	Italia	Microbiologia e virologia			Biochimica clinica

	Κύπρος	Μικροβιολογία

	Latvija	Mikrobioloģija

	Lietuva

	Luxembourg	Microbiologie			Chimie biologique

	Magyarország	Orvosi mikrobiológia

	Malta	Mikrobijoloġija			Patoloġija Kimika

	Nederland	Medische microbiologie			Klinische chemie

	Österreich	Hygiene und Mikrobiologie			Medizinische und Chemische Labordiagnostik

	Polska	Mikrobiologia lekarska

	Portugal

	România

	Slovenija	Klinična mikrobiologija			Medicinska biokemija

	Slovensko	Klinická mikrobiológia			Klinická biochémia

	Suomi/Finland	Kliininen mikrobiologia/Klinisk mikrobiologi			Kliininen kemia/Klinisk kemi

252

					Prop. 2015/16:44
					Bilaga 1
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 110
▼M1

		Klinisk	bakteriologi		Klinisk kemi
	Land	Utbildningens	minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning			Benämning

	Sverige	Klinisk bakteriologi			Klinisk kemi

	United Kingdom	Medical microbiology and virology			Chemical pathology


		Klinisk	immunologi		Thoraxkirurgi
	Land	Utbildningens	minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd:	5 år
	Land
		Benämning			Benämning

	Belgique/België/				Chirurgie thoracique/Heelkunde	op de tho-
	Belgien				rax (*)

	България	Клинична имунология Имунология			Гръдна хирургия Кардиохирургия

	Česká republika	Alergologie a klinická imunologie			Kardiochirurgie

	Danmark	Klinisk immunologi			Thoraxkirurgi eller brysthulens kirurgiske syg-
					domme

	Deutschland				Thoraxchirurgie

	Eesti				Torakaalkirurgia

	Ελλάς				Χειρουργική Θώρακος

	España	Inmunología			Cirugía torácica

	France				Chirurgie thoracique et cardiovasculaire

▼M8
	Hrvatska	Alergologija i klinička imunologija

▼M1
	Ireland	Immunology (clinical and laboratory)			Thoracic surgery

	Italia				Chirurgia toracica; Cardiochirurgia

	Κύπρος	Ανοσολογία			Χειρουργική Θώρακος

	Latvija	Imunoloģija			Torakālā ķirurģija

	Lietuva				Krūtinės chirurgija

	Luxembourg	Immunologie			Chirurgie thoracique

	Magyarország	Allergológia és klinikai immunológia			Mellkassebészet

	Malta	Immunoloġija			Kirurġija Kardjo-Toraċika

	Nederland				Cardio-thoracale chirurgie

	Österreich	Immunologie

	Polska	Immunologia kliniczna			Chirurgia klatki piersiowej

	Portugal				Cirurgia cardiotorácica

	România				Chirurgie toracică

	Slovenija				Torakalna kirurgija

	Slovensko	Klinická imunológia a alergológia			Hrudníková chirurgia

	Suomi/Finland				Sydän-ja rintaelinkirurgia/Hjärt- och thoraxkir-
					urgi

	Sverige	Klinisk immunologi			Thoraxkirurgi

	United Kingdom	Immunology			Cardo-thoracic surgery

	Dates of repeal within the meaning of Article 27(3):
	(*) 1 January 1983

253

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 111

▼M1

		Barn- och ungdomskirurgi		Kärlkirurgi
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens minimilängd:	5 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/			Chirurgie des vaisseaux/Bloedvatenheelkun-
	Belgien			de (*)

	България	Детска хирургия		Съдова хирургия

	Česká republika	Dětská chirurgie		Cévní chirurgie

	Danmark			Karkirurgi eller kirurgiske blodkarsygdomme

	Deutschland	Kinderchirurgie		Gefäßchirurgie

	Eesti	Lastekirurgia		Kardiovaskulaarkirurgia

	Ελλάς	Χειρoυργική Παίδωv		Αγγειoχειρoυργική

	España	Cirugía pediátrica		Angiología y cirugía vascular

	France	Chirurgie infantile		Chirurgie vasculaire

▼M8
	Hrvatska	Dječja kirurgija		Vaskularna kirurgija

▼M1
	Ireland	Paediatric surgery

	Italia	Chirurgia pediatrica		Chirurgia vascolare

	Κύπρος	Χειρουργική Παίδων		Χειρουργική Αγγείων

	Latvija	Bērnu ķirurģija		Asinsvadu ķirurģija

	Lietuva	Vaikų chirurgija		Kraujagyslių chirurgija

	Luxembourg	Chirurgie pédiatrique		Chirurgie vasculaire

	Magyarország	Gyermeksebészet		Érsebészet

	Malta	Kirurgija Pedjatrika		Kirurġija Vaskolari

	Nederland

	Österreich	Kinderchirurgie

	Polska	Chirurgia dziecięca		Chirurgia naczyniowa

	Portugal	Cirurgia pediátrica		Cirurgia vascular

	România	Chirurgie pediatrică		Chirurgie vasculară

	Slovenija			Kardiovaskularna kirurgija

	Slovensko	Detská chirurgia		Cievna chirurgia

	Suomi/Finland	Lastenkirurgia/Barnkirurgi		Verisuonikirurgia/Kärlkirurgi

	Sverige	Barn- och ungdomskirurgi

	United Kingdom	Paediatric surgery

	Dates of repeal within the meaning of Article 27(3):
	(*) 1 January 1983


		Kardiologi		Medicinsk gastroenterologi och	hepatologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Cardiologie		Gastro-entérologie/Gastroenterologie
	Belgien

	България	Кардиология		Гастроентерология

	Česká republika	Kardiologie		Gastroenterologie

254

				Prop. 2015/16:44
				Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 112
▼M1

		Kardiologi		Medicinsk gastroenterologi och	hepatologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Danmark	Kardiologi		Medicinsk gastroenterologi eller medicinske
				mavetarmsygdomme

	Deutschland	Innere Medizin und Schwerpunkt Kardiologie		Innere Medizin und Schwerpunkt Gastroente-
				rologie

	Eesti	Kardioloogia		Gastroenteroloogia

	Ελλάς	Καρδιoλoγία		Γαστρεvτερoλoγία

	España	Cardiología		Aparato digestivo

	France	Pathologie cardio-vasculaire		Gastro-entérologie et hépatologie

▼M8
	Hrvatska	Kardiologija		Gastroenterologija

▼M1
	Ireland	Cardiology		Gastro-enterology

	Italia	Cardiologia		Gastroenterologia

	Κύπρος	Καρδιολογία		Γαστρεντερολογία

	Latvija	Kardioloģija		Gastroenteroloģija

	Lietuva	Kardiologija		Gastroenterologija

	Luxembourg	Cardiologie et angiologie		Gastro-enterologie

	Magyarország	Kardiológia		Gasztroenterológia

	Malta	Kardjoloġija		Gastroenteroloġija

	Nederland	Cardiologie		Leer van maag-darm-leverziekten

	Österreich

	Polska	Kardiologia		Gastrenterologia

	Portugal	Cardiologia		Gastrenterologia

	România	Cardiologie		Gastroenterologie

	Slovenija			Gastroenterologija

	Slovensko	Kardiológia		Gastroenterológia

	Suomi/Finland	Kardiologia/Kardiologi		Gastroenterologia/Gastroenterologi

	Sverige	Kardiologi		Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

	United Kingdom	Cardiology		Gastro-enterology


		Reumatologi		Hematologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd:	3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Rhumathologie/reumatologie
	Belgien

	България	Ревматология		Трансфузионна хематология

	Česká republika	Revmatologie		Hematologie a transfúzní lékařství

	Danmark	Reumatologi		Hæmatologi eller blodsygdomme

	Deutschland	Innere Medizin und Schwerpunkt Rheumat-		Innere Medizin und Schwerpunkt Hämatologie
		ologie		und Onkologie

	Eesti	Reumatoloogia		Hematoloogia

	Ελλάς	Ρευματoλoγία		Αιματoλoγία

255

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 113
▼M1

		Reumatologi		Hematologi
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	España	Reumatología		Hematología y hemoterapia

	France	Rhumatologie

▼M8
	Hrvatska	Reumatologija		Hematologija

▼M1
	Ireland	Rheumatology		Haematology (clinical and laboratory)

	Italia	Reumatologia		Ematologia

	Κύπρος	Ρευματολογία		Αιματολογία
	Latvija	Reimatoloģija		Hematoloģija
	Lietuva	Reumatologija		Hematologija

	Luxembourg	Rhumatologie		Hématologie

	Magyarország	Reumatológia		Haematológia

	Malta	Rewmatoloġija		Ematoloġija
	Nederland	Reumatologie

	Österreich

	Polska	Reumatologia		Hematologia

	Portugal	Reumatologia		Imuno-hemoterapia

	România	Reumatologie		Hematologie

	Slovenija

	Slovensko	Reumatológia		Hematológia a transfúziológia

	Suomi/Finland	Reumatologia/Reumatologi		Kliininen hematologia/Klinisk hematologi

	Sverige	Reumatologi		Hematologi

	United Kingdom	Rheumatology		Haematology


		Endokrinologi		Rehabiliteringsmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd:	3 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/			Médecine physique et réadaptation/Fysische ge-
	Belgien			neeskunde en revalidatie

	България	Ендокринология и болести на обмяната		Физикална и рехабилитационна медицина
	Česká republika	Endokrinologie		Rehabilitační a fyzikální medicína
	Danmark	Medicinsk endokrinologi eller medicinske hor-
		monsygdomme

	Deutschland	Innere Medizin und Schwerpunkt Endokrinol-		Physikalische und Rehabilitative Medizin
		ogie und Diabetologie

	Eesti	Endokrinoloogia		Taastusravi ja füsiaatria

	Ελλάς	Εvδoκριvoλoγία		Φυσική Iατρική και Απoκατάσταση
	España	Endocrinología y nutrición		Medicina física y rehabilitación

	France	Endocrinologie, maladies métaboliques		Rééducation et réadaptation fonctionnelles

▼M8
	Hrvatska	Endokrinologija i dijabetologija		Fizikalna medicina i rehabilitacija

▼M1
	Ireland	Endocrinology and diabetes mellitus

	Italia	Endocrinologia e malattie del ricambio		Medicina fisica e riabilitazione

256

				Prop. 2015/16:44
				Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 114
▼M1

		Endokrinologi		Rehabiliteringsmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd:	3 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Κύπρος	Ενδοκρινολογία		Φυσική Ιατρική και Αποκατάσταση
	Latvija	Endokrinoloģija		Rehabilitoloģija Fiziskā rehabilitācija
				Fizikālā medicīna
	Lietuva	Endokrinologija		Fizinė medicina ir reabilitacija
	Luxembourg	Endocrinologie, maladies du métabolisme et		Rééducation et réadaptation fonctionnelles
		de la nutrition

	Magyarország	Endokrinológia		Fizioterápia

	Malta	Endokrinoloġija u Dijabete
	Nederland			Revalidatiegeneeskunde

	Österreich			Physikalische Medizin

	Polska	Endokrynologia		Rehabilitacja medyczna

	Portugal	Endocrinologia		Fisiatria ou Medicina física e de reabilitação

	România	Endocrinologie		Recuperare, medicină fizică și balneologie
	Slovenija			Fizikalna in rehabilitacijska medicina

	Slovensko	Endokrinológia		Fyziatria, balneológia a liečebná rehabilitácia
	Suomi/Finland	Endokrinologia/Endokrinologi		Fysiatria/Fysiatri

	Sverige	Endokrina sjukdomar		Rehabiliteringsmedicin

	United Kingdom	Endocrinology and diabetes mellitus


		Neuropsykiatri		Hud- och könssjukdomar
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Neuropsychiatrie (*)		Dermato-vénéréologie/Dermato-venerologie
	Belgien

	България			Кожни и венерически болести

	Česká republika			Dermatovenerologie

	Danmark			Dermato-venerologi eller hud- og kønssygdom-
				me

	Deutschland	Nervenheilkunde (Neurologie und Psychiatrie)		Haut — und Geschlechtskrankheiten

	Eesti			Dermatoveneroloogia

	Ελλάς	Νευρoλoγία — Ψυχιατρική		Δερματoλoγία — Αφρoδισιoλoγία

	España			Dermatología médico-quirúrgica y venereología

	France	Neuropsychiatrie (**)		Dermatologie et vénéréologie

▼M8
	Hrvatska			Dermatologija i venerologija

▼M1
	Ireland

	Italia	Neuropsichiatria (***)		Dermatologia e venerologia

	Κύπρος	Νευρολογία — Ψυχιατρική		Δερματολογία — Αφροδισιολογία

	Latvija			Dermatoloģija un veneroloģija

	Lietuva			Dermatovenerologija

	Luxembourg	Neuropsychiatrie (****)		Dermato-vénéréologie

257

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 115
▼M1

		Neuropsykiatri		Hud- och könssjukdomar
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år		Utbildningens minimilängd: 3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Magyarország			Bőrgyógyászat

	Malta			Dermato-venerejoloġija

	Nederland	Zenuw — en zielsziekten (*****)		Dermatologie en venerologie

	Österreich	Neurologie und Psychiatrie		Haut- und Geschlechtskrankheiten

	Polska			Dermatologia i wenerologia

	Portugal			Dermatovenereologia

	România			Dermatovenerologie

	Slovenija			Dermatovenerologija

	Slovensko	Neuropsychiatria		Dermatovenerológia

	Suomi/Finland			Ihotaudit ja allergologia/Hudsjukdomar och al-
				lergologi

	Sverige			Hud- och könssjukdomar

	United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)1 augusti 1987, utom för personer som påbörjade utbildningen före detta datum.

(**)31 december 1971.

(***)31 oktober 1999.

(****)		Detta	examensbevis utfärdas inte längre		för utbildningar som påbörjats	efter den 5 mars	1982.
(*****)		9 juli	1984.


				Radiologi			Barnpsykiatri
		Land		Utbildningens	minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
				Benämning			Benämning

	Belgique/België/					Psychiatrie	infanto-juvénile/Kinder-	en
	Belgien					jeugdpsychiatrie

	България			Радиобиология		Детска психиатрия

	Česká republika					Dětská a dorostová psychiatrie

	Danmark					Børne- og ungdomspsykiatri

	Deutschland			Radiologie		Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psychothe-
						rapie

	Eesti

	Ελλάς			Ακτιvoλoγία — Ραδιoλoγία		Παιδoψυχιατρική

	España			Electroradiología

	France			Electro-radiologie (*)		Pédo-psychiatrie

▼M8
	Hrvatska			Klinička radiologija		Dječja i adolescentna psihijatrija

▼M1
	Ireland			Radiology		Child and adolescent psychiatry

	Italia			Radiologia (**)		Neuropsichiatria infantile

	Κύπρος					Παιδοψυχιατρική

	Latvija					Bērnu psihiatrija

	Lietuva					Vaikų ir paauglių psichiatrija

	Luxembourg			Électroradiologie (***)		Psychiatrie infantile

	Magyarország			Radiológia		Gyermek-és ifjúságpszichiátria

258

				Prop. 2015/16:44
				Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 116
▼M1

		Radiologi		Barnpsykiatri
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Malta

	Nederland	Radiologie (****)

	Österreich	Radiologie

	Polska			Psychiatria dzieci i młodzieży

	Portugal	Radiologia		Pedopsiquiatria

	România			Psihiatrie pediatrică

	Slovenija			Otroška in mladostniška psihiatrija

	Slovensko			Detská psychiatria

	Suomi/Finland			Lastenpsykiatria/Barnpsykiatri

	Sverige			Barn- och ungdomspsykiatri

	United Kingdom			Child and adolescent psychiatry

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)3 december 1971.

(**)31 oktober 1993.

(***) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982. (****) 8 juli 1984.

		Geriatrik	Medicinska njursjukdomar (nefrologi)
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България	Гериатрична медицина	Нефрология

	Česká republika	Geriatrie	Nefrologie

	Danmark	Geriatri eller alderdommens sygdomme	Nefrologi eller medicinske nyresygdomme

	Deutschland		Innere Medizin und Schwerpunkt Nephrologie

	Eesti		Nefroloogia

	Ελλάς		Νεφρoλoγία

	España	Geriatría	Nefrología

	France		Néphrologie

▼M8
	Hrvatska		Nefrologija

▼M1
	Ireland	Geriatric medicine	Nephrology

	Italia	Geriatria	Nefrologia

	Κύπρος	Γηριατρική	Νεφρολογία

	Latvija		Nefroloģija

	Lietuva	Geriatrija	Nefrologija

	Luxembourg	Gériatrie	Néphrologie

	Magyarország	Geriátria	Nefrológia

	Malta	Ġerjatrija	Nefroloġija

	Nederland	Klinische geriatrie

	Österreich

259

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 117
▼M1

		Geriatrik			Medicinska njursjukdomar (nefrologi)
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning			Benämning

	Polska	Geriatria			Nefrologia

	Portugal				Nefrologia

	România	Geriatrie și gerontologie			Nefrologie

	Slovenija				Nefrologija

	Slovensko	Geriatria			Nefrológia

	Suomi/Finland	Geriatria/Geriatri			Nefrologia/Nefrologi

	Sverige	Geriatrik			Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

	United Kingdom	Geriatrics			Renal medicine


		Infektionssjukdomar			Samhällsmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning			Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България	Инфекциозни болести			Социална медицина и здравен мениджмънт
					комунална хигиена
	Česká republika	Infekční lékařství			Hygiena a epidemiologie

	Danmark	Infektionsmedicin			Samfundsmedicin

	Deutschland				Öffentliches Gesundheitswesen

	Eesti	Infektsioonhaigused

	Ελλάς				Κοινωνική Ιατρική

	España				Medicina preventiva y salud pública

	France				Santé publique et médecine sociale

▼M8
	Hrvatska	Infektologija			Javnozdravstvena medicina

▼M1
	Ireland	Infectious diseases			Public health medicine

	Italia	Malattie infettive			Igiene e medicina preventiva

	Κύπρος	Λοιμώδη Νοσήματα			Υγειονολογία/Κοινοτική Ιατρική

	Latvija	Infektoloģija

	Lietuva	Infektologija

	Luxembourg	Maladies contagieuses			Santé publique

	Magyarország	Infektológia			Megelőző orvostan és népegészségtan

	Malta	Mard Infettiv			Saħħa Pubblika

	Nederland				Maatschappij en gezondheid

	Österreich				Sozialmedizin

	Polska	Choroby zakaźne			Zdrowie publiczne, epidemiologia

	Portugal	Infecciologia			Saúde pública

	România	Boli infecțioase			Sănătate publică și management

	Slovenija	Infektologija			Javno zdravje

	Slovensko	Infektológia			Verejné zdravotníctvo

260

					Prop. 2015/16:44
					Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 118
▼M1

		Infektionssjukdomar		Samhällsmedicin
	Land	Utbildningens	minimilängd: 4 år	Utbildningens	minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Suomi/Finland	Infektiosairaudet/Infektionssjukdomar		Terveydenhuolto/Hälsovård

	Sverige	Infektionssjukdomar		Socialmedicin

	United Kingdom	Infectious diseases		Public health medicine


		Klinisk	farmakologi	Yrkes- och	miljömedicin
	Land	Utbildningens	minimilängd: 4 år	Utbildningens	minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/			Médecine du travail/Arbeidsgeneeskunde
	Belgien

	България	Клинична фармакология и терапия		Трудова медицина
		Фармакология
	Česká republika	Klinická farmakologie		Pracovní lékařství

	Danmark	Klinisk farmakologi		Arbejdsmedicin

	Deutschland	Pharmakologie und Toxikologie		Arbeitsmedizin

	Eesti

	Ελλάς			Iατρική thς Εργασίας

	España	Farmacología clínica		Medicina del trabajo

	France			Médecine du travail

▼M8
	Hrvatska	Klinička farmakologija s toksikologijom		Medicina rada i športa

▼M1
	Ireland	Clinical pharmacology and therapeutics		Occupational medicine

	Italia	Farmacologia		Medicina del lavoro

	Κύπρος			Ιατρική της Εργασίας

	Latvija			Arodslimības

	Lietuva			Darbo medicina

	Luxembourg			Médecine du travail

	Magyarország	Klinikai farmakológia		Foglalkozás-orvostan (üzemorvostan)

	Malta	Farmakoloġija Klinika u t-Terapewtika		Mediċina Okkupazzjonali

	Nederland			Arbeid en gezondheid, bedrijfsgeneeskunde
				Arbeid en gezondheid, verzekeringsgeneeskun-
				de

	Österreich	Pharmakologie und Toxikologie		Arbeits- und Betriebsmedizin

	Polska	Farmakologia kliniczna		Medycyna pracy

	Portugal			Medicina do trabalho

	România	Farmacologie clinică		Medicina muncii

	Slovenija			Medicina dela, prometa in športa

	Slovensko	Klinická farmakológia		Pracovné lekárstvo

	Suomi/Finland	Kliininen farmakologia ja lääkehoito/Klinisk		Työterveyshuolto/Företagshälsovård
		farmakologi och läkemedelsbehandling

	Sverige	Klinisk farmakologi		Yrkes- och miljömedicin

	United Kingdom	Clinical pharmacology and therapeutics		Occupational medicine

261

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 119
▼M1

		Allergisjukdomar		Nukleärmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd: 3 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/			Médecine nucléaire/Nucleaire geneeskunde
	Belgien

	България	Клинична алергология		Нуклеарна медицина
	Česká republika	Alergologie a klinická imunologie		Nukleární medicína
	Danmark	Medicinsk allergologi eller medicinske over-		Klinisk fysiologi og nuklearmedicin
		følsomhedssygdomme

	Deutschland			Nuklearmedizin

	Eesti

	Ελλάς	Αλλεργιoλoγία		Πυρηvική Iατρική
	España	Alergología		Medicina nuclear

	France			Médecine nucléaire

▼M8
	Hrvatska	Alergologija i klinička imunologija		Nuklearna medicina
▼M1
	Ireland
	Italia	Allergologia ed immunologia clinica		Medicina nucleare
	Κύπρος	Αλλεργιολογία		Πυρηνική Ιατρική
	Latvija	Alergoloģija
	Lietuva	Alergologija ir klinikinė imunologija
	Luxembourg			Médecine nucléaire

	Magyarország	Allergológia és klinikai immunológia		Nukleáris medicina (izotóp diagnosztika)

	Malta			Mediċina Nukleari
	Nederland	Allergologie en inwendige geneeskunde		Nucleaire geneeskunde

	Österreich			Nuklearmedizin

	Polska	Alergologia		Medycyna nuklearna

	Portugal	Imuno-alergologia		Medicina nuclear

	România	Alergologie și imunologie clinică		Medicină nucleară
	Slovenija			Nuklearna medicina

	Slovensko	Klinická imunológia a alergológia		Nukleárna medicína

	Suomi/Finland			Kliininen fysiologia ja isotooppilääketiede/Kli -
				nisk fysiologi och nukleärmedicin

	Sverige	Allergisjukdomar		Nukleärmedicin

	United Kingdom			Nuclear medicine


		Käk- och ansiktskirurgi	(grundutbildning för läkare)
	Land	Utbildningens	minimilängd: 5 år
	Land
		Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България	Лицево-челюстна хирургия

	Česká republika	Maxilofaciální chirurgie

	Danmark

	Deutschland

262

				Prop. 2015/16:44
				Bilaga 1
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 120
▼M1

		Käk- och ansiktskirurgi	(grundutbildning för läkare)
	Land	Utbildningens	minimilängd:	5 år
	Land
		Benämning

	Eesti

	Ελλάς

	España	Cirugía oral y maxilofacial

	France	Chirurgie maxillo-faciale et stomatologie

▼M8
	Hrvatska	Maksilofacijalna kirurgija

▼M1
	Ireland

	Italia	Chirurgia maxillo-facciale

	Κύπρος

	Latvija	Mutes, sejas un žokļu ķirurģija

	Lietuva	Veido ir žandikaulių chirurgija

	Luxembourg	Chirurgie maxillo-faciale

	Magyarország	Szájsebészet

	Malta

	Nederland

	Österreich	Mund- Kiefer- und Gesichtschirurgie

	Polska	Chirurgia szczekowo-twarzowa

	Portugal	Cirurgia maxilo-facial

	România

	Slovenija	Maxilofacialna kirurgija

	Slovensko	Maxilofaciálna chirurgia

	Suomi/Finland

	Sverige

	United Kingdom


		Biologisk hematologi
	Land	Utbildningens	minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България	Клинична хематология

	Česká republika

	Danmark	Klinisk blodtypeserologi (*)

	Deutschland

	Eesti

	Ελλάς

	España

	France	Hématologie

▼M8
	Hrvatska

▼M1
	Ireland

	Italia

	Κύπρος

263

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 121

▼M1

				Biologisk hematologi
	Land			Utbildningens	minimilängd: 4 år
	Land
				Benämning

	Latvija

	Lietuva

	Luxembourg		Hématologie biologique

	Magyarország

	Malta

	Nederland

	Österreich

	Polska

	Portugal		Hematologia clinica

	România

	Slovenija

	Slovensko

	Suomi/Finland

	Sverige

	United Kingdom

	Datum för upphörande	enligt		artikel 27.3:
	(*) 1 januari 1983, utom för			personer som påbörjat en utbildning före detta	datum och som avslutat den senast under 1988.


				Stomatologi		Dermatologi
	Land			Utbildningens minimilängd: 3 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
				Benämning		Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България

	Česká republika

	Danmark

	Deutschland

	Eesti

	Ελλάς

	España		Estomatología

	France		Stomatologie

▼M8
	Hrvatska

▼M1
	Ireland					Dermatology

	Italia		Odontostomatologia (*)

	Κύπρος

	Latvija

	Lietuva

	Luxembourg		Stomatologie

	Magyarország

264

							Prop. 2015/16:44
							Bilaga 1
						2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 122
▼M1

				Stomatologi			Dermatologi
		Land		Utbildningens minimilängd:	3 år		Utbildningens minimilängd:	4 år
		Land
				Benämning			Benämning

	Malta						Dermatoloġija

	Nederland

	Österreich

	Polska

	Portugal			Estomatologia

	România

	Slovenija

	Slovensko

	Suomi/Finland

	Sverige

	United Kingdom						Dermatology

	Datum	för upphörande	enligt artikel 27.3:
(*) 31		december 1994.


				Veneriska sjukdomar			Tropikmedicin
		Land		Utbildningens minimilängd:	4 år		Utbildningens minimilängd:	4 år
		Land
				Benämning			Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България

	Česká republika

	Danmark

	Deutschland

	Eesti

	Ελλάς

	España

	France

▼M8
	Hrvatska

▼M1
	Ireland			Genito-urinary medicine			Tropical medicine

	Italia						Medicina tropicale

	Κύπρος

	Latvija

	Lietuva

	Luxembourg

	Magyarország						Trópusi betegségek

	Malta			Mediċina Uro-ġenetali

	Nederland

	Österreich						Spezifische Prophylaxe und Tropenhygiene

	Polska						Medycyna transportu

265

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 123

▼M1

		Veneriska sjukdomar		Tropikmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd:	4 år	Utbildningens	minimilängd:	4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Portugal			Medicina tropical

	România

	Slovenija

	Slovensko			Tropická medicína

	Suomi/Finland

	Sverige

	United Kingdom	Genito-urinary medicine		Tropical medicine


		Gastroenterologisk kirurgi		Olycksfallsmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd:	5 år	Utbildningens	minimilängd:	5 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Chirurgie abdominale/Heelkunde op het abdo-
	Belgien	men (*)

	България			Спешна медицина

	Česká republika			Traumatologie
				Urgentní medicína

	Danmark	Kirurgisk gastroenterologi eller kirurgiske ma-
		ve-tarmsygdomme

	Deutschland	Visceralchirurgie

	Eesti

	Ελλάς

	España	Cirugía del aparato digestivo

	France	Chirurgie viscérale et digestive

▼M8
	Hrvatska	Abdominalna kirurgija		Hitna medicina

▼M1
	Ireland			Emergency medicine

	Italia	Chirurgia dell'apparato digerente

	Κύπρος

	Latvija

	Lietuva	Abdominalinė chirurgija

	Luxembourg	Chirurgie gastro-entérologique

	Magyarország			Traumatológia

	Malta			Mediċina tal-Aċċidenti u l-Emerġenza

	Nederland

	Österreich

	Polska			Medycyna ratunkowa

	Portugal

	România			Medicină de urgență

	Slovenija	Abdominalna kirurgija

	Slovensko	Gastroenterologická chirurgia		Úrazová chirurgia
				Urgentná medicína

266

								Prop. 2015/16:44
								Bilaga 1
							2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 124
▼M1

				Gastroenterologisk kirurgi				Olycksfallsmedicin
		Land		Utbildningens	minimilängd:	5	år	Utbildningens minimilängd: 5 år
		Land
				Benämning				Benämning

	Suomi/Finland			Gastroenterologinen	kirurgia/Gastroenterolo-
				gisk kirurgi

	Sverige

	United Kingdom							Accident and emergency medicine

	Datum	för upphörande	enligt artikel 27.3:
(*) 1		januari 1983.


				Klinisk	neurofysiologi			Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning
				Klinisk	neurofysiologi			för läkare och tandläkare) (1)
				Utbildningens	minimilängd:	4	år	för läkare och tandläkare) (1)
		Land		Utbildningens	minimilängd:	4	år	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land						Utbildningens minimilängd: 4 år

				Benämning				Benämning

	Belgique/België/							Stomatologie et chirurgie orale et maxillo-facia -
	Belgien							le/Stomatologie en mond-, kaak- en aangezicht-
								schirurgie

	България

	Česká republika

	Danmark			Klinisk neurofysiologi

	Deutschland							Mund-, Kiefer- und Gesichtschirurgie

	Eesti

	Ελλάς

	España			Neurofisiologia clínica

	France

▼M8
	Hrvatska

▼M1
	Ireland			Clinical neurophysiology				Oral and maxillo-facial surgery

	Italia

	Κύπρος							Στοματο-Γναθο-Προσωποχειρουργική

	Latvija

	Lietuva

	Luxembourg							Chirurgie dentaire, orale et maxillo-faciale

	Magyarország							Arc-állcsont-szájsebészet

	Malta			Newrofiżjoloġija Klinika				Kirurġija tal-għadam tal-wiċċ

	Nederland

	Österreich

	Polska

	Portugal

	România

	Slovenija

	Slovensko

	Suomi/Finland			Kliininen neurofysiologia/Klinisk			neurofysio-	Suu- ja leukakirurgia/Oral och maxillofacial kir-
				logi				urgi

267

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 125

▼M1

		Klinisk	neurofysiologi		Tand-, mun-, käk- och	ansiktskirurgi (grundutbildning
		Klinisk	neurofysiologi		för läkare	och tandläkare)	(1)
		Utbildningens	minimilängd: 4 år		för läkare	och tandläkare)	(1)
Land		Utbildningens	minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd:		4 år
Land					Utbildningens minimilängd:		4 år

		Benämning			Benämning

Sverige		Klinisk neurofysiologi

United Kingdom		Clinical neurophysiology			Oral and maxillo-facial surgery

(1) Den utbildning	som leder fram till examensbevis för specialister			i tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare
och tandläkare) skall innebära avslutad och godkänd grundutbildning för läkare (artikel 24) och även avslutad och godkänd grund-
utbildning för tandläkare (artikel 34).

▼M6

		Medicinsk onkologi	Medicinsk genetik
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België	Oncologie médicale/ Medische oncologie

	България	Медицинска онкология	Медицинска генетика

	Česká republika	Klinická onkologie	Lékařská genetika

	Danmark		Klinisk genetik

	Deutschland		Humangenetik

	Eesti		Meditsiinigeneetika

	Ελλάς	Παθολογική Ογκολογία

	España

	France	Oncologie	Génétique médicale

▼M8
	Hrvatska

▼M6
	Ireland	Medical oncology	Clinical genetics

	Italia	Oncologia medica	Genetica medica

	Κύπρος	Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία

	Latvija	Onkoloģija ķīmijterapija	Medicīnas ģenētika

	Lietuva	Chemoterapinė onkologija	Genetika

	Luxembourg	Oncologie médicale	Médecine génétique

	Magyarország	Klinikai onkológia	Klinikai genetika

	Malta

	Nederland		Klinische genetica

	Österreich		Medizinische Genetik

	Polska	Onkologia kliniczna	Genetyka kliniczna

	Portugal	Oncologia médica	Genética médica

	România	Oncologie medicala	Genetica medicala

	Slovenija	Internistična onkologija	Klinična genetika

	Slovensko	Klinická onkológia	Lekárska genetica

268

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 126

▼M6

Medicinsk onkologi

Medicinsk

genetik

Land

Utbildningens

minimilängd:

5 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Suomi/Finland

Perinnöllisyyslääketiede/ Medicinsk genetik

Sverige

United Kingdom

Medical oncology

Clinical genetics

▼B

5.1.4 Förteckning över benämningar på utbildningar för allmänpraktik

Land

Benämning

på examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgi-

Ministerieel

erkenningsbesluit van

Huisarts/Médecin généraliste

31 december 1994

que/Belgien

huisarts/Arrêté ministériel

d'agrément

de médecin généraliste

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Лекар-специалист

по

Обща

1 januari 2007

специалност по Обща медицина

медицина

▼B

Česká repu-

Diplom o specializaci ”všeobecné lé-

Všeobecný lékař

1 maj 2004

blika

kařství”

Danmark

Tilladelse til at anvende betegnelsen

Almen praktiserende

læge/Special-

31 december 1994

alment

praktiserende

læge/Speciallæ-

læge i almen medicin

gel i almen medicin

Deutschland

Zeugnis über die spezifische Aus-

Facharzt/Fachärztin für

Allgemein-

31 december 1994

bildung in der Allgemeinmedizin

medizin

Eesti

Diplom peremeditsiini erialal

Perearst

1 maj 2004

Ελλάς

Tίτλος

ιατρικής ειδικότητας γενικής

Iατρός με ειδικότητα γενικής

31 december 1994

ιατρικής

España

Título de especialista en medicina fa-

Especialista en medicina familiar y

31 december 1994

miliar y comunitaria

comunitaria

France

Diplôme d'Etat de docteur en méde-

Médecin qualifié en médecine géné-

31 december 1994

cine (avec document annexé attestant

rale

la formation spécifique en médecine

générale)

▼M8

Hrvatska

Diploma

specijalističkom

specijalist obiteljske medicine

1 juli 2013

usavršavanju

▼B

Ireland

Certificate of

specific qualifications

General medical practitioner

31 december 1994

in general medical practice

Italia

Attestato di formazione specifica in

Medico di medicina generale

31 december 1994

medicina generale

Κύπρος

Τίτλος Ειδικότητας Γενικής Ιατρικής

Ιατρός Γενικής Ιατρικής

1 maj 2004

Latvija

Ģimenes ārsta sertifikāts

Ģimenes (vispārējās prakses) ārsts

1 maj 2004

Lietuva

Šeimos

gydytojo

rezidentūros

Šeimos medicinos gydytojas

1 maj 2004

pažymėjimas

Luxembourg

Diplôme de formation spécifique en

Médecin généraliste

31 december 1994

medicine générale

Magyarország

Háziorvostan szakorvosa bizonyítvá-

Háziorvostan szakorvosa

1 maj 2004

Malta

Tabib tal-familja

Mediċina tal-familja

1 maj 2004

269

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 127

▼B

	Land		Benämning			på examensbeviset	Yrkestitel		Referensdatum

	Nederland		Certificaat van inschrijving in het re-				Huisarts	31	december 1994
			gister van erkende huisartsen van de
			Koninklijke			Nederlandsche Maat-
			schappij tot bevordering der genees-
			kunst

	Österreich		Arzt für Allgemeinmedizin				Arzt für Allgemeinmedizin	31	december 1994

	Polska		Diplôme: Dyplom uzyskania tytułu				Specjalista w dziedzinie medycyny	1 maj 2004
			specjalisty		w	dziedzinie medycyny	rodzinnej
			rodzinnej

	Portugal		Diploma	do	internato complementar		Assistente de clínica geral	31	december 1994
			de clínica geral
▼M1
▼M1	România		Certificat de medic specialist medi-				Medic specialist medicină de familie	1 januari 2007
	România		Certificat de medic specialist medi-				Medic specialist medicină de familie	1 januari 2007
			cină de familie
▼B
▼B	Slovenija		Potrdilo o opravljeni specializaciji iz				Specialist družinske medicine/Speci-	1 maj 2004
	Slovenija		Potrdilo o opravljeni specializaciji iz				Specialist družinske medicine/Speci-	1 maj 2004
			družinske medicine				alistka družinske medicine

	Slovensko		Diplom o špecializácii v odbore				Všeobecný lekár	1 maj 2004
			”všeobecné lekárstvo”
	Suomi/	Fin-	Todistus	lääkärin perusterveydenhu-			Yleislääkäri/Allmänläkare	31	december 1994
	land		ollon lisäkoulutuksesta/Bevis om till-
			läggsutbildning av läkare i primär-
			vård

	Sverige		Bevis om kompetens som allmän-				Allmänpraktiserande läkare (Europa-	31	december 1994
			praktiserande			läkare (Europaläkare)	läkare)
			utfärdat av Socialstyrelsen

	United	King-	Certificate		of	prescribed/equivalent	General medical practitioner	31	december 1994
	dom		experience

V.2 SJUKSKÖTERSKOR MED ANSVAR FÖR ALLMÄN HÄLSO- OCH

SJUKVÅRD

5.2.1 Utbildningsplan för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för sjuksköterskor med an- svar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av följande två delar och täcka åtminstone de ämnen som anges nedan.

A. Teoretisk undervisning

a) Vård				b) Grundvetenskaper	c) Samhällsvetenskap
— yrkets beskaffenhet och etik,				— anatomi och fysiologi,	— sociologi,
— allmänna principer för hygien				— patologi,	— psykologi,
och hälso- och sjukvård				— bakteriologi, virologi och pa-	— förvaltningsprinciper,
— principerna	för	hälso-	och
				rasitologi,	— undervisningsprinciper,
sjukvård inom				— biofysik, biokemi och radio-

— allmänmedicin och invär-					— social- och hälsovårdslagstift-
				logi,
					ning,
tesmedicinska specialite-				— dietetik,

ter,					— juridiska aspekter på sjukskö-
				— hygien
— allmän kirurgi och övriga					terskeyrket.
				— förebyggande medicin,
kirurgiska specialiteter,
— barnavård		och	barna-	— hälsolära,
ålderns	invärtes		sjuk-	— klinisk farmakologi.
domar (pediatrik),

—mödravård,

—mentalhygien och psyki- atri,

—äldrevård och långvårds- medicin.

B.Klinisk undervisning

—Hälso- och sjukvård i relation till

—allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

—allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

270

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 128

▼B

—barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

—mödravård,

—mentalhygien och psykiatri,

—äldrevård och långvårdsmedicin,

—hemsjukvård.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

Den teoretiska undervisningen skall avvägas och samordnas med den kliniska undervisningen på sådant sätt att de kunskaper och färdigheter som anges i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

5.2.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/

— Diploma

gegradueerde

— De erkende

opleidings-

— Hospitalier(ère)/

29 juni 1979

Belgique/

verpleger/verpleegster/

instituten/Les

établis-

Verpleegassi-

Belgien

Diplôme

d'infirmier(ère)

sements

d'enseignement

stent(e)

gradué(e)/Diplom

eines

reconnus/Die

anerkannten

— Infirmier(ère) hos-

(einer) graduierten Kran-

Ausbildungsanstalten

pitalier(ère)/Zie-

kenpflegers (-pflegerin)

— De bevoegde Examencom-

kenhuisverpleger(-

— Diploma in de zieken-

missie van

de Vlaamse

verpleegster)

huisverpleegkunde/Bre-

Gemeenschap/Le

Jury

vet

d'infirmier(ère)

hos-

compétent

d'enseignement

pitalier(ère)/Brevet

eines

de la Communauté fran-

(einer)

Krankenpflegers

çaise/Der

zuständige

Prü-

(-pflegerin)

fungsausschüß

der

Deut-

— Brevet van verpleegassi-

schsprachigen

Gemein-

stent(e)/Brevet

d'hospita-

schaft

lier(ère)/Brevet

einer

Pflegeassistentin

▼M1

България

Диплома за

висше образо-

Университет

Медицинска сестра

1 januari 2007

вание

на

образователно-

квалификационна

степен

”Бакалавър”

професионална

”Меди

квалификация

цинска сестра”

▼B

Česká re-

Diplom

o ukončení stu-

Vysoká škola zřízená nebo

Všeobecná sestra

1 maj 2004

publika

dia

studijním

pro-

uznaná státem

gramu ošetřovatelství ve

studijním

oboru

všeobecná sestra

(baka-

lář, Bc.), åtföljt av föl-

jande

examensbevis:

Vysvědčení

státní

závěrečné zkoušce

Diplom

o ukončení stu-

Vyšší

odborná

škola

Všeobecný

dia

studijním

oboru

zřízená nebo uznaná stá-

ošetřovatel

diplomovaná

všeobecná

tem

sestra (diplomovaný spe-

cialista,

DiS.),

åtföljt av

följande

examensbevis:

Vysvědčení o absoluto-

riu

271

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 129

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar

examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Danmark

Eksamensbevis efter gen-

Sygeplejeskole

godkendt

Sygeplejerske

29 juni 1979

nemført

sygeplejerskeuddan-

Undervisningsministeriet

nelse

Deutsch-

Zeugnis

über

die

staatliche

Staatlicher Prüfungsausschuss

Gesundheits-

und

29 juni 1979

land

Prüfung in

der

Krankenpfle-

Krankenpflegerin/Ge-

sundheits- und Kran-

kenpfleger

Eesti

Diplom õe erialal

Tallinna Meditsiinikool

õde

1 maj 2004

Tartu Meditsiinikool

3. Kohtla-Järve Meditsiinikool

Ελλάς

Πτυχίο

Νοσηλευτικής

Πανεπιστήμιο Αθηνών

Διπλωματούχος

1 januari 1981

Παν/μίου Αθηνών

πτυχιούχος

νοσοκόμος,

Πτυχίο

Νοσηλευτικής

2. Τεχνολογικά

Εκπαιδευτικά

νοσηλευτής

νοσηλεύτρια

Τεχνολογικών

Ιδρύματα

Υπουργείο

Εκπαιδευτικών Ιδρυμάτων

Εθνικής

Παιδείας

και

(Τ.Ε.Ι.)

Θρησκευμάτων

Πτυχίο

Αξιωματικών

Υπουργείο Εθνικής 'Αμυνας

Νοσηλευτικής

4. Πτυχίο

Αδελφών

Υπουργείο

Υγείας

και

Νοσοκόμων

πρώην

Πρόνοιας

Ανωτέρων

Σχολών

Υπουργείου

Υγείας

και

Πρόνοιας

5. Πτυχίο

Αδελφών

Υπουργείο

Υγείας

και

Νοσοκόμων

και

Πρόνοιας

Επισκεπτριών

πρώην

Ανωτέρων

Σχολών

Υπουργείου

Υγείας

και

Πρόνοιας

Πτυχίο

Τμήματος

6. ΚΑΤΕΕ

Υπουργείου

Νοσηλευτικής

Εθνικής

Παιδείας

και

Θρησκευμάτων

España

Título de Diplomado univer-

— Ministerio

Educación

Enfermero/a

diploma-

1 januari 1986

sitario en Enfermería

Cultura

do/a

— El rector de una universidad

France

— Diplôme

d'Etat

d'infirmi-

Le ministère de la santé

Infirmer(ère)

29 juni 1979

er(ère)

— Diplôme

d'Etat

d'infirmi-

er(ère)

délivré

vertu

du décret no 99-1147 du

29 décembre 1999

▼M8

Hrvatska

Svjedodžba

”medicinska

Srednje

strukovne

škole

1. medicinska

sestra

1 juli 2013

sestra opće njege/medi-

koje izvode

program

opće

njege/medi-

cinski tehničar opće nje-

stjecanje kvalifikacije ”me-

cinski tehničar opće

ge”

dicinska sestra opće njege/

njege

Svjedodžba

medicinski tehničar opće

2. prvostupnik (bacca-

”prvostupnik (baccalau-

njege”

laureus)

sestrinstva/

reus)

sestrinstva/prvostup-

2. Medicinski

fakulteti

prvostupnica

(bac-

nica (baccalaurea) se-

sveučilišta

Republici

calaurea)

sestrinst-

strinstva”

Hrvatskoj

Sveučilišta u Republici

Hrvatskoj

Veleučilišta u Republici

Hrvatskoj

▼B

Ireland

Certificate

Registered

An Bord Altranais (The Nur-

Registered

General

29 juni 1979

General Nurse

sing Board)

Nurse

272

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 130

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Italia

Diploma

infermiere

pro-

Scuole riconosciute dallo Stato

Infermiere

professiona-

29 juni 1979

fessionale

Κύπρος

Δίπλωμα

Γενικής

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένος

1 maj 2004

Νοσηλευτικής

Νοσηλευτής

Latvija

Diploms par māsas kvali-

Māsu skolas

Māsa

1 maj 2004

fikācijas iegūšanu

Māsas diploms

Universitātes tipa augst-

skola pamatojoties uz Valsts

eksāmenu

komisijas

lēmumu

Lietuva

Aukštojo

mokslo

diplo-

Universitetas

Bendrosios

praktikos

1 maj 2004

mas,

nurodantis

suteiktą

slaugytojas

bendrosios

praktikos

slau-

gytojo profesinę kvalifika-

ciją

Aukštojo

mokslo

diplo-

Kolegija

mas (neuniversitetinės stu-

dijos),

nurodantis suteiktą

bendrosios

praktikos

slau-

gytojo

profesine

kvalifika-

ciją

Luxem-

— Diplôme d'Etat d'infirmier

Ministère de l'éducation na-

Infirmier

29 juni 1979

bourg

— Diplôme d'Etat d'infirmier

tionale, de la formation profes-

hospitalier gradué

sionnelle et des sports

Magya-

Ápoló bizonyítvány

Iskola

Ápoló

1 maj 2004

rország

Diplomás ápoló oklevél

Egyetem/főiskola

Egyetemi okleveles ápoló

Egyetem

oklevél

Malta

Lawrja jew diploma fl-istudji

Universita’ ta' Malta

Infermier Registrat tal-

1 maj 2004

tal-infermerija

Ewwel Livell

Neder-

Diploma's

verpleger

Door een van overheids-

Verpleegkundige

29 juni 1979

land

verpleegster A,

verpleeg-

wege

benoemde

examen-

kundige A

commissie

Diploma

verpleegkundige

Door een van overheids-

MBOV

(Middelbare

Be-

wege

benoemde

examen-

roepsopleiding

Verpleeg-

commissie

kundige)

Diploma

verpleegkundige

Door een van overheids-

HBOV

(Hogere

Beroep-

wege

benoemde

examen-

sopleiding

Verpleegkundi-

commissie

ge)

Diploma

beroepsonder-

Door een van overheids-

wijs verpleegkundige

—

wege

aangewezen

oplei-

Kwalificatieniveau 4

dingsinstelling

Diploma

hogere beroep-

Door een van overheids-

sopleiding

verpleegkun-

wege

aangewezen

oplei-

dige

—

Kwalificatieni-

dingsinstelling

veau 5

273

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 131

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Öster-

Diplom

als

”Diplomierte

Schule für allgemeine Ge-

— Diplomierte

Kran-

1 januari 1994

reich

Gesundheits-

und

Kran-

sundheits- und Krankenpfle-

kenschwester

kenschwester,

Diplomier-

— Diplomierter

Kran-

ter

Gesundheits-

und

kenpfleger

Krankenpfleger”

Diplom

als

”Diplomierte

Allgemeine

Krankenpflege-

Krankenschwester,

Diplo-

schule

mierter Krankenpfleger”

Polska

Dyplom

ukończenia

studiów

Instytucja

prowadząca

Pielegniarka

1 maj 2004

wyższych

kierunku

pi-

kształcenie

poziomie

elęgniarstwo z tytułem ”ma-

wyższym

uznana

przez

gister pielęgniarstwa”

właściwe władze

(institution för högre utbild-

ning som erkänts av de behö-

riga myndigheterna)

Portugal

1. Diploma do curso de en-

Escolas de Enfermagem

Enfermeiro

1 januari 1986

fermagem geral

Diploma/carta de curso de

Escolas Superiores de En-

bacharelato

enferma-

fermagem

gem

3. Carta

de curso de licen-

Escolas Superiores de En-

ciatura em enfermagem

fermagem; Escolas

Superio-

res de Saúde

▼M1

România

Diplomă

absolvire

Universități

asistent

medical

gene-

1 januari 2007

asistent medical

generalist

ralist

studii

superioare

scurtă durată

Diplomă de licență de asi-

Universități

stent

medical

generalist cu

studii superioare de lungă

durată

▼B

Slovenija

Diploma,

katero

podel-

Univerza

Diplomirana

medi-

1 maj 2004

juje strokovni naslov ”diplo-

Visoka strokovna šola

cinska

sestra/Diplomi-

mirana

medicinska

sestra/di-

rani zdravstvenik

plomirani zdravstvenik”

Slovens-

Vysokoškolský

diplom

Vysoká škola

Sestra

1 maj 2004

udelení

akademického

ti-

tulu

”magister

ošetrovateľstva” (”Mgr.”)

2. Vysokoškolský diplom o

Vysoká škola

udelení

akademického

ti-

tulu

”bakalár

ošetrovateľstva” (”Bc.”)

Absolventský

diplom

Stredná zdravotnícka škola

študijnom

odbore

diplo-

movaná všeobecná sestra

274

									Prop. 2015/16:44
									Bilaga 1
							2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 132
▼B

	Land	Benämning		på examensbeviset			Organ som utfärdar examensbeviset	Yrkestitel		Referensdatum

	Suomi/	1.	Sairaanhoitajan			tutkinto/	1. Terveydenhuolto-oppilaitok-	Sairaanhoitaja/Sjukskö-		1 januari 1994
	Finland		Sjukskötarexamen				set/ Hälsovårdsläroanstalter	tare
		2.	Sosiaali-		ja terveysalan		2. Ammattikorkeakoulut/ Yr-
			ammattikorkeakoulutut-				keshögskolor
			kinto,		sairaanhoitaja
			(AMK)/Yrkeshögskole-
			examen	inom		hälsovård
			och det	sociala		området,
			sjukskötare (YH)

	Sverige	Sjuksköterskeexamen					Universitet eller högskola	Sjuksköterska		1 januari 1994

	United	Statement of			Registration as		Various	— State	Registered	29 juni 1979
	Kingdom	a	Registered		General Nurse			Nurse
		in part 1 or part 12 of the						— Registered General
		register kept by the United						Nurse
		Kingdom		Central		Council
		for	Nursing,		Midwifery and
		Health Visiting

V.3 TANDLÄKARE

5.3.1 Utbildningsplan för tandläkare

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för tandläkare skall omfatta minst nedanstående ämnen. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges inom ramen för eller i anslutning till övriga ämnen.

A.Grundläggande ämnen

—kemi

—fysik

—biologi

B. Mediko-biologiska och allmänna	C. Ämnen med direkt anknytning till
medicinska ämnen	tandläkaryrket

—anatomi

—embryologi

—histologi, inklusive cytologi

—fysiologi

—biokemi (eller fysiologisk ke- mi)

—patologisk anatomi

—allmän patologi

—farmakologi

—mikrobiologi

—hygien

—förebyggande medicin och ep- idemiologi

—radiologi

—medicinsk rehabilitering

—allmän kirurgi

—allmänmedicin, inklusive barnaålderns invärtes sjuk- domar (pediatrik)

—öron-, näs- och halssjukdomar

—hudsjukdomar och veneriska sjukdomar

—allmän psykologi, psykopato- logi och neuropatologi

—anestesiologi

—protetik

—materiallära

—konserverande tandvård

—förebyggande tandvård

—anestesiologi och premedicine- ring vid tandbehandling

—oral kirurgi

—oral patologi

—klinisk praktik

—barntandvård (pedontologi)

—tandreglering (ortodonti)

—parodontologi

—odontologisk röntgendiagnostik

—bettfysiologi

—yrkets organisation, etik och lagstiftning

—sociala aspekter på tandläkaryr- ket

275

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 133

▼B

5.3.2

Examensbevis över grundutbildning för tandläkare

Benämning

på examens-

Organ

som utfärdar

ex-

Behörighetsbevis som

Referensda-

Land

medföljer examensbevi-

Yrkestitel

beviset

amensbeviset

tum

set

België/

Diploma

van

tandarts/

— De universiteiten/

Licentiaat

in de

28 januari

Belgique/

Diplôme

licencié

Les universités

tandheelkunde/Li-

1980

Belgien

science dentaire

— De bevoegde Ex-

cencié en

science

amen- commissie

dentaire

van

Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury

compétent

d'enseignement

Commu-

nauté française

▼M1

България

Диплома

за

висше

Факултет

по

Лекар по дентална

1 januari

образование

на

дентална

медицина

2007

образователно-

към

Медицински

квалификационна

университет

степен ”Магистър” по

”Дентална медицина”

професионална

квалификация

”Магистър-лекар по

дентална медицина”

▼B

Česká re-

Diplom o ukončení stu-

Lékařská fakulta uni- Vysvědčení o státní

Zubní lékař

1 maj

publika

dia ve studijním pro-

verzity v

České

repu-

rigorózní zkoušce

2004

gramu zubní lékařství

blice

►C2

(doktor

zubního

lékařství, MDDr.) ◄

Danmark

Bevis

for

tandlægeek-

Tandlægehøjskolerne,

Autorisation

som

Tandlæge

28 januari

samen

(odontologisk

Sundhedsvidenskabe-

tandlæge, udstedt af

1980

kandidateksamen)

ligt universitetsfakul-

Sundhedsstyrelsen

tet

Deut-

Zeugnis

über

die

Zuständige Behörden

Zahnarzt

28 januari

schland

Zahnärztliche Prüfung

1980

Eesti

Diplom

hambaarstitea-

Tartu Ülikool

Hambaarst

1 maj

duse õppekava

läbimise

2004

kohta

Ελλάς

Πτυχίo Οδovτιατρικής

Παvεπιστήμιo

Οδοντίατρος

1 januari

χειρούργος

1981

οδοντίατρος

España

Título

Licenciado

El rector de una uni-

Licenciado

1 januari

en Odontología

versidad

odontología

1986

France

Diplôme d'Etat de doc-

Universités

Chirurgien-dentiste

28 januari

teur en chirurgie den-

1980

taire

▼M8

Hrvatska

Diploma

”doktor

den-

Fakulteti sveučilišta u

doktor dentalne me-

1 juli 2013

talne

medicine/dokto-

Republici Hrvatskoj

dicine/doktorica

rica dentalne medicine”

dentalne medicine

▼B

Ireland

— Bachelor in Dental

— Universities

— Dentist

28 januari

Science

— Royal College of

— Dental

practi-

1980

(B.Dent.Sc.)

Surgeons in

Ire-

tioner

— Bachelor of Dental

land

— Dental surgeon

Surgery (BDS)

—Licentiate in Den- tal Surgery (LDS)

276

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 134

▼B

Benämning på examens-

Organ som utfärdar

ex-

Behörighetsbevis som

Referensda-

Land

medföljer

examensbevi-

Yrkestitel

beviset

amensbeviset

tum

set

Italia

Diploma

laurea in

Università

Diploma di abilita-

Odontoiatra

28 januari

Odontoiatria

Protesi

zione

all'esercizio

1980

Dentaria

della

professione

odontoiatra

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Οδοντιατρικό

Οδοντίατρος

1 maj

Εγγραφής Οδοντιάτρου

Συμβούλιο

2004

Latvija

Zobārsta diploms

Universitātes

tipa

Rezidenta

diploms

Zobārsts

1 maj

augstskola

par

zobārsta

2004

pēcdiploma

izglītības program-

mas

pabeigšanu,

izsniedz

univer-

sitātes tipa augst-

skola

”Serti-

fikāts” — kom-

petentas

iestādes

izsniegts

doku-

ments,

kas

aplieci-

na,

persona

nokārtojusi

serti-

fikācijas

eksāmenu

zobārstniecībā

Lietuva

Aukštojo mokslo diplo-

Universitetas

Internatūros

Gydytojas odonto-

1 maj

mas,

nurodantis

sute-

pažymėjimas, nuro-

logas

2004

iktą gydytojo odonto-

dantis suteiktą gy-

logo kvalifikaciją

dytojo

odontologo

profesinę

kvalifika-

ciją

Luxem-

Diplôme d'Etat de doc-

Jury d'examen d'Etat

Médecin-dentiste

28 januari

bourg

teur en médecine den-

1980

taire

Magya-

Fogorvos

oklevél

(doc-

Egyetem

Fogorvos

1 maj

rország

tor medicinae

denta-

2004

riae,

röv.:

dr.

med.

dent.)

Malta

Lawrja fil- Kirurġija

Universita’ ta Malta

Kirurgu Dentali

1 maj

Dentali

2004

Neder-

Universitair

getuig-

Faculteit

Tandheel-

Tandarts

28 januari

land

schrift

van

een

met

kunde

1980

goed

gevolg

afgelegd

tandartsexamen

Öster-

Bescheid über die Ver-

Medizinische Fakultät

Zahnarzt

1 januari

reich

leihung

des

akademi-

der Universität

1994

schen

Grades

”Doktor

der Zahnheilkunde”

Polska

Dyplom

ukończenia

1. Akademia

Me-

Lekarsko

— Den-

Lekarz dentysta

1 maj

studiów wyższych z ty-

dyczna,

tystyczny

Egzamin

2004

tułem ”lekarz dentysta”

2. Uniwersytet

Me-

Państwowy

dyczny,

3. Collegium

Me-

dicum

Uniwersy-

tetu

Jagiel-

lońskiego

277

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 135

▼B

	Benämning	på examens-	Organ som utfärdar ex-	Behörighetsbevis som		Referensda-
Land	Benämning	på examens-	Organ som utfärdar ex-	medföljer examensbevi-	Yrkestitel	Referensda-
Land	beviset		amensbeviset	medföljer examensbevi-	Yrkestitel	tum
	beviset		amensbeviset	set		tum
				set

Portugal	Carta de	curso de li-	— Faculdades		Médico dentista	1 januari
	cenciatura	em medicina	— Institutos Superio-			1986
	dentária		res

▼M1

România

Diplomă de licență de

Universități

medic dentist

1 oktober

medic dentist

2003

▼B

Slovenija

Diploma,

katero

— Univerza

Potrdilo o

opravlje-

Doktor

dentalne

1 maj

podeljuje strokovni na-

nem

strokovnem

medicine/Doktorica

2004

slov

”doktor

dentalne

izpitu za poklic zo-

dentalne medicine

medicine/doktorica

bozdravnik/zo-

dentalne medicine”

bozdravnica

Slovens-

Vysokoškolský

diplom

— Vysoká škola

Zubný lekár

1 maj

udelení

akademic-

2004

kého

titulu

”doktor

zubného

lekárstva”

(”MDDr.”)

Suomi/

Hammaslääketieteen

li-

— Helsingin

yliopis-

Terveydenhuollon

Hammaslääkäri/

1 januari

Finland

sensiaatin

tutkinto/

to/Helsingfors

uni-

oikeusturvakeskuk-

Tandläkare

1994

Odontologie

licentiat-

versitet

sen

päätös

käytän-

examen

— Oulun yliopisto

nön palvelun hyväk-

— Turun yliopisto

symisestä/Beslut

Rättskyddscentralen

för

hälsovården

godkännande

praktisk tjänstgöring

Sverige

Tandläkarexamen

— Universitetet

Endast för examens- Tandläkare

1 januari

Umeå

bevis som

erhållits

1994

— Universitetet i Gö-

före den 1 juli 1995,

teborg

ett

utbildningsbevis

— Karolinska

Institu-

som utfärdats av So-

tet

cialstyrelsen

— Malmö Högskola

United

— Bachelor

Dental

— Universities

— Dentist

28 januari

Kingdom

Surgery

(BDS

— Royal Colleges

— Dental

practitio-

1980

B.Ch.D.)

ner

— Licentiate in

Dental

— Dental surgeon

Surgery

5.3.3 Examensbevis för specialisttandläkare

Ortodonti

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi-

Titre professionnel particulier de den-

Ministre de la Santé publique/Minis-

28 januari 1980

que/Belgien

tiste

spécialiste

orthodontie/

ter bevoegd voor Volksgezondheid

Bijzondere

beroepstitel

van tandarts

specialist in de orthodontie

278

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 136

▼B

Ortodonti

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Факултет

по

дентална

медицина

januari 2007

специалност по ”Ортодонтия”

към Медицински университет

▼B

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

27 January 2005

som specialtandlæge i ortodonti

Deutschland

Fachzahnärztliche

Anerkennung

für

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Kieferorthopädie;

Eesti

Residentuuri lõputunnistus ortodontia

Tartu Ülikool

maj 2004

erialal

Ελλάς

Τίτλoς Οδovτιατρικής ειδικότητας

— Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

januari 1981

της Ορθoδovτικής

— Νoμαρχία

France

Titre de spécialiste en orthodontie

Conseil National de l'Ordre des chi-

28 januari 1980

rurgiens dentistes

Ireland

Certificate of specialist dentist in ort-

Competent authority recognised

for

28 januari 1980

hodontics

this purpose by the competent minis-

ter

Italia

Diploma di specialista in Ortognato-

Università

21 May 2005

donzia

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Αναγνώρισης

του

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

maj 2004

Ειδικού

Οδοντιάτρου

στην

Ορθοδοντική

Latvija

”Sertifikāts”— kompetentas iestādes

Latvijas Ārstu biedrība

maj 2004

izsniegts

dokuments, kas

apliecina,

ka persona

nokārtojusi

serti-

fikācijas eksāmenu ortodontijā

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodan-

Universitetas

maj 2004

tis suteiktą gydytojo ortodonto pro-

fesinę kvalifikaciją

Magyarország

Fogszabályozás szakorvosa bizonyít-

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

maj 2004

vány

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fl-Or-

Kumitat

ta'

Approvazzjoni dwar

maj 2004

todonzja

Speċjalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving als orthodon-

Specialisten

Registratie

Commissie

28 januari 1980

tist in het Specialistenregister

(SRC) van de Nederlandse Maat-

schappij tot bevordering der Tandhe-

elkunde

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

maj 2004

w dziedzinie ortodoncji

Slovenija

Potrdilo

o opravljenem

specialis-

Ministrstvo za zdravje

maj 2004

tičnem izpitu iz čeljustne in zobne

Zdravniška zbornica Slovenije

ortopedije

Suomi/Fin-

Erikoishammaslääkärin

tutkinto,

— Helsingin

yliopisto/Helsingfors

januari 1994

land

hampaiston

oikomishoito/Special-

universitet

tand-läkarexamen, tandreglering

— Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialistkompetens i tand-

Socialstyrelsen

januari 1994

reglering

United King-

Certificate of Completion of speci-

Competent authority recognised

for

28 januari 1980

dom

alist training in orthodontics

this purpose

279

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 137

▼B

Munkirurgi

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ

som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Факултет

по

дентална

медицина

januari 2007

специалност по ”Орална хирургия”

към Медицински университет

▼B

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

28 januari 1980

som specialtandlæge i hospitalsodon-

tologi

Deutschland

Fachzahnärztliche

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Anerkennung

für

Oralchirurgie/

Mundchirurgie

Ελλάς

Τίτλoς Οδovτιατρικής

ειδικότητας

— Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

januari 2003

της Γvαθoχειρoυργικής (up to 31 De-

— Νoμαρχία

cember 2002)

Ireland

Certificate of specialist dentist in oral

Competent

authority recognised

for

28 januari 1980

surgery

this purpose by the competent minis-

ter

Italia

Diploma di specialista in Chirurgia

Università

21 May 2005

Orale

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Αναγνώρισης

του

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

maj 2004

Ειδικού

Οδοντιάτρου

στην

Στοματική Χειρουργική

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodan-

Universitetas

maj 2004

tis suteiktą burnos chirurgo profesinę

kvalifikaciją

Magyarország

Dento-alveoláris sebészet szakorvosa

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

maj 2004

bizonyítvány

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fil-Ki-

Kumitat

ta'

Approvazzjoni dwar

maj 2004

rurġija tal-ħalq

Speċjalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving als kaakchi-

Specialisten

Registratie

Commissie

28 januari 1980

rurg in het Specialistenregister

(SRC) van de Nederlandse Maat-

schappij tot bevordering der Tandhe-

elkunde

Polska

Dyplom

uzyskania tytułu

specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

maj 2004

w dziedzinie chirurgii stomatolo-

gicznej

Slovenija

Potrdilo

opravljenem

specialis-

Ministrstvo za zdravje

maj 2004

tičnem izpitu iz oralne kirurgije

Zdravniška zbornica Slovenije

Suomi/

Erikoishammaslääkärin

tutkinto,

suu-

— Helsingin

yliopisto/Helsingfors

januari 1994

Finland

ja leuka-kirurgia/Specialtandläkar-ex-

universitet

amen, oral

och

maxillofacial kirurgi

— Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialist-kompetens i

Socialstyrelsen

januari 1994

tandsystemets kirurgiska sjukdomar

United King-

Certificate of completion of specialist

Competent

authority recognised

for

28 januari 1980

dom

training in oral surgery

this purpose

280

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 138

▼B

V.4 VETERINÄR

5.4.1 Utbildningsplan för veterinärer

Utbildningsplanen som leder fram till förvärv av examensbevis för veterinärer skall omfatta minst nedanstående ämnen.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

A.Grundläggande ämnen

—fysik

—kemi

—zoologi

—botanik

—biomatematik

B.Särskilda ämnen

a) Grundläggande vetenskaper

—anatomi (inklusive histologi och embryologi)

—fysiologi

—biokemi

—genetik

—farmakologi

—farmaci

—toxikologi

—mikrobiologi

—immunologi

—epidemiologi

—yrkesetik

b)Kliniska vetenskaper

—obstetrik

—patologi (inklusive patologisk anatomi)

—parasitologi

—klinisk medicin och kirurgi (inklusive anestesiologi)

— klinisk	undervisning	om
olika	husdjur, fjäderfä	och
andra djurarter

—förebyggande medicin

—radiologi

—fortplantning och fortplant- ningsrubbningar

— medicin och hälsoskydd inom det allmänna veterinär- väsendet

—veterinärlagstiftning och rättsmedicin

—terapeutik

—propedeutik

c)Animalisk produktion

—animalisk produktion

—animalisk näringslära

—agronomi

—lantbruksekonomi

—kreatursuppfödning

—veterinärhygien

—djuretologi och djurskydd

d)Livsmedelshygien

—inspektion och kontroll av animaliska livsmedel eller livsmedel av animaliskt ur- sprung

—livsmedelshygien och livs- medelsteknologi

—praktiskt arbete (inklusive praktiskt arbete på slakterier och andra ställen för hante- ring av livsmedel)

Den praktiska utbildningen får ske i form av en praktikperiod, förutsatt att denna sker på heltid och under den behöriga myndighetens direkta tillsyn och inte överstiger sex månader inom ramen för en sammanlagd studietid på fem år.

Fördelningen av den teoretiska och praktiska utbildningen på de olika ämnes- grupperna skall avvägas och samordnas på sådant sätt att kunskaper och erfaren- heter kan förvärvas på ett sätt som gör det möjligt för veterinären att utföra alla sina uppgifter.

5.4.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för veterinärer

Land	Benämning	på examensbeviset	Organ som utfärdar examens-		Behörighetsbevis som	Referensdatum
Land	Benämning	på examensbeviset		beviset	medföljer examensbeviset	Referensdatum
				beviset	medföljer examensbeviset

België/	Diploma	van dierenarts/Di-	— De	universiteiten/Les		21 december 1980
Belgique/	plôme de docteur en médecine		universités
Belgien	vétérinaire		— De bevoegde Examen-
			commissie van de Vla-
			amse	Gemeenschap/Le
			Jury	compétent d'ense-
			ignement de la Com-
			munauté française

281

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 139

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar

examens-

Behörighetsbevis som

Referensdatum

beviset

medföljer examensbeviset

▼M1

България

Диплома

за

висше

— Лесотехнически

уни-

1 januari 2007

образование

на

образова

верситет — Факултет

телно-квалификационна

по

ветеринарна

ме-

степен магистър по специ

дицина

алност

Ветеринарна

— Тракийски

универси-

медицина

професионална

тет

— Факултет по

квалификация

Ветеринарен

ветеринарна медицина

лекар

▼B

Česká re-

— Diplom

ukončení studia

Veterinární

fakulta univer-

1 maj 2004

publika

ve studijním programu ve-

zity v České republice

terinární lékařství (doktor

veterinární

medicíny,

MVDr.)

— Diplom o ukončení studia

ve studijním programu ve-

terinární hygiena a ekol-

ogie

(doktor

veterinární

medicíny, MVDr.)

Danmark

Bevis for bestået kandidatek-

Kongelige

Veterinær-

21 december 1980

samen i veterinærvidenskab

Landbohøjskole

Deutsch-

Zeugnis

über

das Ergebnis

Der Vorsitzende des Prü-

21 december 1980

land

►C2

des

Dritten

Ab-

fungsausschusses

für

die

schnitts ◄ der

Tierärztlichen

Tierärztliche

Prüfung

einer

Prüfung und das Gesamter-

Universität oder Hochschule

gebnis der Tierärztlichen Prü-

fung

Eesti

Diplom: täitnud

veterinaarme-

Eesti Põllumajandusülikool

1 maj 2004

ditsiini õppekava

Ελλάς

Πτυχίo Κτηvιατρικής

Πανεπιστήμιο

1 januari 1981

Θεσσαλονίκης

και

Θεσσαλίας

España

Título de Licenciado en Vete-

— Ministerio de Educa-

1 januari 1986

rinaria

ción y Cultura

— El rector de una univer-

sidad

France

Diplôme d'Etat de docteur vé-

21 december 1980

térinaire

▼M8

Hrvatska

Diploma

”doktor

veterinarske

Veterinarski

fakultet

1 juli 2013

medicine/doktorica

veteri-

Sveučilišta u Zagrebu

narske medicine”

▼B

Ireland

— Diploma of Bachelor in/of

21 december 1980

Veterinary

Medicine

(MVB)

— Diploma

Membership

of the Royal College of

Veterinary

Surgeons

(MRCVS)

282

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 140

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

Behörighetsbevis som

Referensdatum

beviset

medföljer examensbeviset

Italia

Diploma di laurea in medicina

Università

Diploma

abilita-

januari 1985

veterinaria

zione

all'esercizio

della medicina

vete-

rinaria

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Κτηνιατρικό Συμβούλιο

maj 2004

Κτηνιάτρου

Latvija

Veterinārārsta diploms

Latvijas

Lauksaimniecības

maj 2004

Universitāte

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas (ve-

Lietuvos Veterinarijos Aka-

maj 2004

terinarijos gydytojo (DVM))

demija

Luxem-

Diplôme d'Etat de docteur en

Jury d'examen d'Etat

21 december 1980

bourg

médecine vétérinaire

Magya-

Állatorvos doktor oklevél —

Szent István Egyetem Álla-

maj 2004

rország

dr. med. vet.

torvos-tudományi Kar

Malta

Liċenzja ta' Kirurgu Veterinar-

Kunsill tal-Kirurġi Veteri-

maj 2004

narji

Neder-

Getuigschrift van met goed ge-

21 december 1980

land

volg

afgelegd diergeneeskun-

dig/veeartse-nijkundig examen

Öster-

— Diplom-Tierarzt

Universität

— Doktor der Vete-

januari 1994

reich

— Magister medicinae veteri-

rinärmedizin

nariae

— Doctor

medici-

nae veterinariae

— Fachtierarzt

Polska

Dyplom lekarza weterynarii

1. Szkoła

Główna

Gos-

maj 2004

podarstwa

Wiejskiego

Warszawie

2. Akademia

Rolnicza

Wrocławiu

3. Akademia

Rolnicza

Lublinie

4. Uniwersytet Warmińsko-

Mazurski w Olsztynie

Portugal

Carta de curso de licenciatura

Universidade

januari 1986

em medicina veterinária

▼M1

România

Diplomă de licență de doctor

Universități

januari 2007

medic veterinar

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje

Univerza

Spričevalo

op-

maj 2004

strokovni naslov ”doktor vete-

ravljenem

državnem

rinarske medicine/doktorica ve-

izpitu s področja ve-

terinarske medicine”

terinarstva

Slovens-

Vysokoškolský diplom o ude-

Univerzita

veterinárskeho

maj 2004

lení akademického titulu ”dok-

lekárstva

tor

veterinárskej

medicíny”

(”MVDr.”)

Suomi/

Eläinlääketieteen

lisensiaatin

Helsingin yliopisto/Helsing-

januari 1994

Finland

tutkinto/Veterinärmedicine li-

fors universitet

centiatexamen

Sverige

Veterinärexamen

Sveriges

Lantbruksuniversi-

januari 1994

tet

283

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 141

▼B

Land		Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar examens-		Behörighetsbevis som	Referensdatum
Land		Benämning på examensbeviset		beviset	medföljer examensbeviset	Referensdatum
				beviset	medföljer examensbeviset

United	1.	Bachelor of Veterinary Sci-	1.	University of Bristol		21 december 1980
Kingdom		ence (BVSc)
	2.	Bachelor of Veterinary Sci-	2.	University of Liverpool
		ence (BVSc)
	3.	Bachelor of Veterinary Me-	3.	University of Cambridge
		dicine (BvetMB)

4.Bachelor of Veterinary Me- 4. University of Edinburgh dicine and Surgery

(BVM&S)

5.Bachelor of Veterinary Me- 5. University of Glasgow dicine and Surgery

(BVM&S)

6. Bachelor of Veterinary Me- 6. University of London dicine (BvetMed)

V.5 BARNMORSKOR

5.5.1 Utbildningsplan för barnmorskor (utbildning I och II)

Utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor består av föl- jande två delar:

	A. Teoretisk och teknisk undervisning
	a) Allmänna ämnen	b) Ämnen som är specifika för verksamhet som barn-
	— grunderna i anatomi och fysiologi	morska
	— grunderna i anatomi och fysiologi	— anatomi och fysiologi
	— grunderna i patologi	— anatomi och fysiologi
	— grunderna i patologi	— embryologi och fosterutveckling
	— grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi	— embryologi och fosterutveckling
	— grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi	— graviditet, förlossning och barnsängsperiod
	— grunderna i biofysik, biokemi och radiologi	— graviditet, förlossning och barnsängsperiod
	— grunderna i biofysik, biokemi och radiologi	— gynekologisk och obstetrisk patologi
	— barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), sär-	— gynekologisk och obstetrisk patologi
	— barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), sär-	— förberedelser inför förlossning och föräldraskap,
	skilt med avseende på nyfödda barn	— förberedelser inför förlossning och föräldraskap,
	— hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, ti-	inklusive psykologiska aspekter
	— hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, ti-	— förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om
	dig sjukdomsdiagnos	— förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om
	— näringslära och dietetik, särskilt med avseende på	och användning av teknisk utrustning inom ob-
	— näringslära och dietetik, särskilt med avseende på	stetriken)
	kvinnor, nyfödda barn och spädbarn	— analgesi, anestesiologi och intensivvård
	— grunderna i sociologi och socialmedicinska	— analgesi, anestesiologi och intensivvård
	— grunderna i sociologi och socialmedicinska	— det nyfödda barnets fysiologi och patologi
	spörsmål	— det nyfödda barnets fysiologi och patologi
	— grunderna i farmakologi	— vård av och tillsyn över det nyfödda barnet
	— psykologi	— psykologiska och sociala faktorer

—pedagogik, principer och metoder

—hälso- och sjukvårdslagstiftning, sociallagstift- ning samt hälso- och sjukvårdens uppbyggnad

—yrkesetik och lagstiftning som rör yrket

—sex- och samlevnadsundervisning och familjepla- nering

—moderns och spädbarnets rättsskydd

B.Praktisk och klinisk utbildning

Denna utbildning skall ges under lämplig handledning:

—Rådgivning till gravida kvinnor, omfattande minst 100 undersökningar.

—Övervakning och vård av minst 40 kvinnor under förlossning.

284

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 142

▼B

—Eleven skall ha skött minst 40 förlossningar; i de fall då detta antal inte kan uppnås, kan antalet minskas till lägst 30 under förutsättning att eleven aktivt deltar vid ytterligare 20 förlossningar.

—Aktiv medverkan vid sätesförlossningar. I de fall då detta inte är möjligt får praktiken ske i en simulerad situation.

—Utförande av episiotomi och förtrogenhet med suturering. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Det praktiska utföran- det av suturering innefattar suturering av såret efter episiotomi och enkel perineal laceration. Detta får ske i en simulerad situation, om det är absolut nödvändigt.

—Övervakning och vård av 40 kvinnor med komplikationer före, under eller efter förlossningen.

—Övervakning och vård (inklusive undersökning) av minst 100 kvinnor efter förlossningen och av friska nyfödda barn.

—Övervakning och vård av nyfödda som kräver specialvård inklusive de barn som är för tidigt eller för sent födda, underviktiga eller sjuka barn.

—Vård av kvinnor med gynekologiska och obstetriska besvär.

—Förtrogenhet med vård av patienter med medicinska och kirurgiska sjuk- domar. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik.

Den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) skall avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbild- ningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) skall ha formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrätt- ningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under denna utbildning skall barnmorskeeleverna ta del i verksamheten på avdel- ningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De skall infor- meras om det ansvar som gäller för verksamhet som barnmorska.

5.5.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för barnmorskor

Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar ex-			Yrkestitel	Referensdatum
Land	Benämning på examensbeviset	amensbeviset			Yrkestitel	Referensdatum
		amensbeviset

België/Belgi-	Diploma van vroedvrouw/	— De	erkende oplei-		Vroedvrouw/Accou-	23 januari 1983
que/Belgien	Diplôme d'accoucheuse	dingsinstituten/Les			cheuse
		établissements
		d'enseignement
		— De bevoegde Ex-
		amen-		commissie
		van	de	Vlaamse
		Gemeenschap/Le
		Jury		compétent
		d'enseignement de
		la	Communauté
		française

▼M1	България	Диплома	за	висше Университет	Акушеркa	1 januari 2007
	България	Диплома	за	висше Университет	Акушеркa	1 januari 2007
		образование		на
		образователно-
		квалификационна степен
		”Бакалавър”		с
		професионална
		квалификация
		”Акушерка”

285

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 143

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som

utfärdar ex-

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

Česká repu-

Diplom o ukončení stu-

1. Vysoká

škola

Porodní asistentka/po-

1 maj 2004

blika

dia

studijním

pro-

zřízená nebo uznaná

rodní asistent

gramu ošetřovatelství

státem

ve studijním oboru po-

rodní asistentka (baka-

lář, Bc.)

— Vysvědčení

státní závěrečné

zkoušce

Diplom o ukončení stu-

2. Vyšší odborná škola

dia

studijním

oboru

zřízená nebo uznaná

diplomovaná

porodní

státem

asistentka

(diplomo-

vaný specialista, DiS.)

— Vysvědčení o

ab-

solutoriu

Danmark

Bevis for bestået jordemo-

Danmarks jordemoder-

Jordemoder

23 januari 1983

dereksamen

skole

Deutschland

Zeugnis über die staatliche

Staatlicher

Prüfungs-

— Hebamme

23 januari 1983

Prüfung

für

Hebammen

ausschuss

— Entbindungspfleger

und Entbindungspfleger

Eesti

Diplom

ämmaemanda

1. Tallinna

Meditsii-

— Ämmaemand

1 maj 2004

erialal

nikool

Tartu Meditsiinikool

Ελλάς

Πτυχίο

Τμήματος

Τεχνολογικά

— Μαία

23 januari 1983

Μαιευτικής

Εκπαιδευτικά

— Μαιευτής

Τεχνολογικών

Ιδρύματα (Τ.Ε.Ι.)

Εκπαιδευτικών

Ιδρυμάτων (Τ.Ε.Ι.)

2. Πτυχίο του Τμήματος

2. ΚΑΤΕΕ

Μαιών

της

Ανωτέρας

Υπουργείου

Εθνικής

Σχολής

Στελεχών

Παιδείας

και

Υγείας

και

Κοινων.

Θρησκευμάτων

Πρόνοιας (ΚΑΤΕΕ)

3. Πτυχίο

Μαίας

Υπουργείο

Υγείας

Ανωτέρας

Σχολής

και Πρόνοιας

Μαιών

España

— Título de Matrona

Ministerio

Educa-

— Matrona

1 januari 1986

— Título de Asistente ob-

ción y Cultura

— Asistente obstétrico

stétrico (matrona)

— Título

de Enfermería

obstétrica-ginecológica

France

Diplôme de sage-femme

L'Etat

Sage-femme

23 januari 1983

286

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 144

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som

utfärdar ex-

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

▼M8

Hrvatska

Svjedodžba

— Medicinski

fakulteti

prvostupnik (baccalau-

1 juli 2013

”prvostupnik

(baccalau-

sveučilišta u Repu-

reus) primaljstva/prvos-

blici Hrvatskoj

tupnica (baccalaurea)

reus)

primaljstva/

— Sveučilišta

primaljstva

sveučilišna

prvostupnica

u Repu-

(baccalaurea) primaljstva”

blici Hrvatskoj

— Veleučilišta i visoke

škole u

Republici

Hrvatskoj

▼B

Ireland

Certificate in Midwifery

An Board Altranais

Midwife

23 januari 1983

Italia

Diploma d'ostetrica

Scuole

riconosciute

Ostetrica

23 januari 1983

dallo Stato

Κύπρος

Δίπλωμα στο

μεταβασικό

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένη Μαία

1 maj 2004

πρόγραμμα Μαιευτικής

Latvija

Diploms

par

vecmātes

Māsu skolas

Vecmāte

1 maj 2004

kvalifikācijas iegūšanu

Lietuva

Aukštojo mokslo diplo-

1. Universitetas

Akušeris

1 maj 2004

mas,

nurodantis

sute-

iktą

bendrosios prakti-

kos

slaugytojo

pro-

fesinę kvalifikaciją, ir

profesinės

kvalifikaci-

jos pažymėjimas, nuro-

dantis suteiktą akušerio

profesinę kvalifikaciją

— Pažymėjimas,

liu-

dijantis

profesinę

praktiką

akušerijoje

Aukštojo mokslo diplo-

Kolegija

mas

(neuniversitetinės

studijos),

nurodantis

suteiktą

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesinę

kvalifikaciją,

ir profesinės kvalifika-

cijos pažymėjimas, nu-

rodantis

suteiktą

akušerio profesinę kva-

lifikaciją

— Pažymėjimas,

liu-

dijantis

profesinę

praktiką

akušerijoje

Aukštojo mokslo diplo-

Kolegija

mas

(neuniversitetinės

studijos),

nurodantis

suteiktą akušerio pro-

fesinę kvalifikaciją

287

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 145

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som

utfärdar ex-

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

Luxembourg

Diplôme de sage-femme

Ministère

l'éduca-

Sage-femme

23 januari 1983

tion

nationale,

de la

formation

profession-

nelle et des sports

Magyarország

Szülésznő bizonyítvány

Iskola/főiskola

Szülésznő

1 maj 2004

Malta

Lawrja jew diploma fl- Is-

Universita’ ta' Malta

Qabla

1 maj 2004

tudji tal-Qwiebel

Nederland

Diploma van verloskundi-

Door

het

Ministerie

Verloskundige

23 januari 1983

van

Volksgezondheid,

Welzijn en Sport er-

kende

opleidings-in-

stellingen

Österreich

Hebammen-Diplom

— Hebammenakade-

Hebamme

1 januari 1994

mie

— Bundeshebammen-

lehranstalt

Polska

Dyplom ukończenia stu-

Instytucja

prowadząca

Położna

1 maj 2004

diów wyższych na kie-

kształcenie na pozio-

runku położnictwo z ty-

mie wyższym uznana

tułem

”magister

przez właściwe władze

położnictwa”

(Institution

för

högre

utbildning

som

erkänts

av de behöriga myn-

digheterna)

Portugal

Diploma

enfermeiro

1. Ecolas de Enferma-

Enfermeiro

especialista

1 januari 1986

especialista

enfer-

gem

em enfermagem de

magem de saúde ma-

saúde materna e obstét-

terna e obstétrica

rica

Diploma/carta

curso

Escolas

Superiores

estudos

superiores

de Enfermagem

especializados

en-

fermagem

saúde

materna e obstétrica

3. Diploma

(do curso de

3. —

Escolas

Supe-

pós-licenciatura)

riores

Enfer-

especialização

en-

magem

fermagem

saúde

— Escolas

Supe-

materna e obstétrica

riores de Saúde

▼M1

România

Diplomă de licență de

Universități

Moașă

1 januari 2007

moașă

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se po-

Univerza

diplomirana

babica/di-

1 maj 2004

deljuje

strokovni

naslov

Visoka

strokovna

plomirani babičar

”diplomirana babica/diplo-

mirani babičar”

šola

Slovensko

Vysokoškolský

diplom

1. Vysoká škola

Pôrodná asistentka

1 maj 2004

udelení

akademic-

Stredná

zdravot-

kého titulu

”bakalár z

nícka škola

pôrodnej

asistencie”

(”Bc.”)

Absolventský

diplom v

študijnom

odbore

di-

plomovaná

pôrodná

asistentka

288

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 146

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar

ex-

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

Suomi/

Fin-

Kätilön

tutkinto/barn-

Terveydenhuoltoop-

Kätilö/Barnmorska

1 januari 1994

land

morskeexamen

pi-laitokset/hälso-

vårdsläroanstalter

2. Sosiaali- ja terveysalan

Ammattikorkeakou-

ammattikorkeakoulutut-

lut/ Yrkeshögskolor

kinto, kätilö (AMK)/yr-

keshögskoleexamen

inom hälsovård och det

sociala

området, barn-

morska (YH)

Sverige

Barnmorskeexamen

Universitet eller

hög-

Barnmorska

1 januari 1994

skola

United

King-

Statement

registration

Various

Midwife

23 januari 1983

dom

as a Midwife on part 10

the register

kept by

the United Kingdom Cen-

tral Council

for

Nursing,

Midwifery and Health vi-

siting

V.6 ►C2 APOTEKARE ◄

5.6.1Utbildningsplan för ►C2 apotekare ◄

—växt- och djurbiologi

—fysik

—allmän och oorganisk kemi

—organisk kemi

—analytisk kemi

—farmaceutisk kemi inklusive läkemedelsanalys

—allmän och tillämpad biokemi (medicinsk)

—anatomi och fysiologi; medicinsk terminologi

—mikrobiologi

—farmakologi och farmakoterapi

—farmaceutisk teknologi

—toxikologi

—farmakognosi

—lagstiftning och eventuellt yrkesetik

Vid avvägningen mellan teoretisk och praktisk utbildning skall för varje ämne i utbildningsplanen tillräckligt stor vikt läggas vid den teoretiska delen så att utbildningens akademiska karaktär bibehålls.

	5.6.2	Förteckning över benämningar på examensbevis för ►C2 apotekare ◄

Land	Benämning	på examensbeviset	Organ som utfärdar ex-		Behörighetsbevis som med-	Referensdatum
Land	Benämning	på examensbeviset	amensbeviset		följer examensbeviset	Referensdatum
			amensbeviset		följer examensbeviset

België/Belgi-	Diploma	van apotheker/	— De	universiteiten/		1 oktober 1987
que/Belgien	Diplôme de pharmacien		Les universités
			— De bevoegde Ex-
			amencommissie
			van	de Vlaamse
			Gemeenschap/Le
			Jury	compétent
			d'enseignement de
			la	Communauté
			française

289

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 147

▼B

Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar	ex-	Behörighetsbevis som	med-	Referensdatum
		amensbeviset		följer examensbeviset

▼M1

България

Диплома

за

висше

Фармацевтичен

1 januari 2007

образование

на

образо-

факултет

към

вателно-квалификацион-

Медицински

на степен ”Магистър” по

университет

”Фармация” с професио-

нална

квалификация

”Магистър-фармацевт”

▼B

Česká repu-

Diplom o ukončení studia

Farmaceutická

fakulta Vysvědčení o státní

1 maj 2004

blika

studijním

programu

univerzity v České re- závěrečné zkoušce

farmacie (magistr, Mgr.)

publice

Danmark

Bevis for bestået farma-

Danmarks Farmaceu-

1 oktober 1987

ceutisk kandidateksamen

tiske Højskole

Deutschland

Zeugnis über die Staatli-

Zuständige Behörden

1 oktober 1987

che

Pharmazeutische Prü-

fung

Eesti

Diplom

proviisori õppe-

Tartu Ülikool

1 maj 2004

kava läbimisest

Ελλάς

Άδεια

άσκησης

Νομαρχιακή

1 oktober 1987

φαρμακευτικού

Αυτοδιοίκηση

επαγγέλματος

España

Título de

Licenciado

— Ministerio de Edu-

1 oktober 1987

Farmacia

cación y Cultura

— El rector de una

universidad

France

— Diplôme

d'Etat

Universités

1 oktober 1987

pharmacien

— Diplôme

d'Etat

docteur

pharmacie

▼M8

Hrvatska

Diploma ”magistar farma-

— Farmaceutsko-bio-

1 juli 2013

cije/magistra farmacije”

kemijski

fakultet

Sveučilišta u Zag-

rebu

— Medicinski fakultet

Sveučilišta u Splitu

— Kemijsko-tehno-

loški

fakultet

Sveučilišta u Splitu

▼B

Ireland

Certificate

Registered

1 oktober 1987

Pharmaceutical Chemist

Italia

Diploma

certificato

Università

1 november 1993

abilitazione

all'esercizio

della professione di farma-

cista ottenuto in seguito ad

un esame di Stato

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Συμβούλιο

1 maj 2004

Φαρμακοποιού

Φαρμακευτικής

Latvija

Farmaceita diploms

Universitātes

tipa

1 maj 2004

augstskola

Lietuva

Aukštojo mokslo diplo-

Universitetas

1 maj 2004

mas,

nurodantis

suteiktą

vaistininko profesinę kva-

lifikaciją

290

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 148

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

ex-

Behörighetsbevis som med-

Referensdatum

amensbeviset

följer examensbeviset

Luxembourg

Diplôme d'Etat de phar-

Jury

d'examen d'Etat

oktober 1987

macien

visa

ministre de

l'éducation nationale

Magyarország

Okleveles

gyógyszerész

►C2 Egyetem ◄

maj 2004

oklevél

(magister pharma-

ciae, röv: mag. Pharm)

Malta

Lawrja fil-farmaċija

Universita’ ta' Malta

maj 2004

Nederland

Getuigschrift

van

met

Faculteit Farmacie

oktober 1987

goed

gevolg

afgelegd

apothekersexamen

Österreich

Staatliches

Apotheker-

Bundesministerium

für

oktober 1994

diplom

Arbeit,

Gesundheit

und Soziales

Polska

Dyplom ukończenia stu-

1. Akademia

Me-

maj 2004

diów wyższych na kie-

dyczna

runku

farmacja

tytułem

2. Uniwersytet

Me-

magistra

dyczny

3. Collegium Medicum

Uniwersytetu Jagiel-

lońskiego

Portugal

Carta de curso de licencia-

Universidades

oktober 1987

tura em Ciências Farma-

cêuticas

▼M1

România

Diplomă de licență de far-

Universități

januari 2007

macist

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se po-

Univerza

Potrdilo o

opravljenem

1 maj 2004

deljuje

strokovni

naziv

strokovnem

izpitu za

”magister

farmacije/ma-

poklic magister farma-

gistra farmacije”

cije/magistra farmacije

Slovensko

Vysokoškolský

diplom

Vysoká škola

maj 2004

udelení

akademického

ti-

tulu ”magister

farmácie”

(”Mgr.”)

Suomi/

Fin-

Proviisorin

tutkinto/Pro-

— Helsingin

yliopisto/

oktober 1994

land

visorexamen

Helsingfors

univer-

sitet

— Kuopion yliopisto

Sverige

Apotekarexamen

Uppsala universitet

oktober 1994

United

King-

Certificate

Registered

oktober 1987

dom

Pharmaceutical Chemist

291

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 149

▼B

V.7 ARKITEKT

5.7.1 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som erkänts i enlighet med artikel 46

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

examensbeviset

Behörighetsbevis

som

medföljer

Referensläsår

examensbeviset

België/

Architect/Architecte

Nationale hogescholen

voor

1988/1989

Belgique/

Architect/Architecte

architectuur

Belgien

Architect

Hogere-architectuur-institu-

ten

Architect/Architecte

Provinciaal

Hoger

Instituut

Architect/Architecte

voor Architectuur te Hasselt

Burgelijke ingenieur-

4. Koninklijke

Academies

architect

voor Schone Kunsten

Sint-Lucasscholen

Faculteiten

Toegepaste

We-

tenschappen van de Univer-

siteiten

”Faculté

Polytechnique”

van Mons

Architecte/Architect

Ecoles nationales

supérieu-

Architecte/Architect

res d'architecture

Architect

Instituts

supérieurs d'archi-

tecture

Architecte/Architect

Ecole provinciale supérieure

Architecte/Architect

d'architecture de Hasselt

Ingénieur-civil — ar-

Académies

royales

des

chitecte

Beaux-Arts

Ecoles Saint-Luc

Facultés des sciences appli-

quées des universités

Faculté

polytechnique

Mons

Danmark

Arkitekt cand. arch.

— Kunstakademiets

Arkitekt-

1988/1989

skole i København

— Arkitektskolen i Århus

Deut-

Diplom-Ingenieur,

— Universitäten

(Architektur/

1988/1989

schland

Diplom-Ingenieur Univ.

Hochbau)

—Technische Hochschulen (Architektur/Hochbau)

—Technische Universitäten (Architektur/Hochbau)

—Universitäten-Gesamthoch- schulen (Architektur/Hoch- bau)

—Hochschulen für bildende Künste

—Hochschulen für Künste

Diplom-Ingenieur,	— Fachhochschulen (Architek-
Diplom-Ingenieur FH	tur/Hochbau) (1)
Diplom-Ingenieur FH	— Universitäten-Gesamthoch-
	— Universitäten-Gesamthoch-
	schulen (Architektur/Hoch-
	bau)	bei	entsprechenden
	Fachhochschulstudien-
	gängen

	(1) Diese Diplome sind je nach
	Dauer der durch sie abgeschlos-
	senen	Ausbildung gemäß Arti-
	kel 47 Absatz		1 anzuerkennen.

292

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 150

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar

examensbeviset

Behörighetsbevis som

medföljer

Referensläsår

examensbeviset

Eλλάς

Δίπλωμα

αρχιτέκτονα —

— Εθνικό

Μετσόβιο

Βεβαίωση που χορηγεί το

1988/1989

μηχανικού

Πολυτεχνείο (ΕΜΠ),

τμήμα

Τεχνικό

Επιμελητήριο

αρχιτεκτόνων — μηχανικών

Ελλάδας (ΤΕΕ) και η οποία

— Αριστοτέλειο

Πανεπιστήμο

επιτρέπει

την

άσκηση

Θεσσαλονίκης

(ΑΠΘ),

δραστηριοτήτων στον τομέα

τμήμα

αρχιτεκτόνων

—

της αρχιτεκτονικής

μηχανικών

της

Πολυτεχνικής σχολής

▼C2

España

Título oficial de arquitecto

Rectores de las

universidades

1988/1989

enumeradas a continuación:

— Universidad

politécnica

Cataluña, escuelas

técnicas

superiores de arquitectura de

Barcelona o del Vallès;

— Universidad

politécnica

Madrid, escuela técnica supe-

rior de arquitectura de Mad-

rid;

— Universidad

politécnica

Las Palmas,

escuela técnica

superior

arquitectura

Las Palmas;

— Universidad

politécnica

Valencia, escuela técnica su-

perior de arquitectura de Va-

lencia;

— Universidad

Sevilla,

escuela técnica superior de ar-

quitectura de Sevilla;

— Universidad

Valladolid,

escuela técnica superior de ar-

quitectura de Valladolid;

►C4 — Universidad de A Co-

ruña,

escuela

técnica

superior

arquitec-

tura de La Coruña; ◄

— Universidad del País Vasco,

escuela

técnica

superior

arquitectura de San Sebas-

tián;

— Universidad

Navarra,

escuela

técnica

superior

arquitectura de Pamplona;

— Universidad de Alcalá de He-

1999/2000

nares, escuela politécnica de

Alcalá de Henares;

— Universidad

Alfonso

1999/2000

Sabio, centro politécnico su-

perior de Villanueva de la

Cañada;

— Universidad

Alicante,

1997/1998

escuela

politécnica

superior

de Alicante;

— Universidad

Europea

1998/1999

Madrid;

— Universidad

Cataluña,

1999/2000

escuela

técnica

superior

arquitectura de Barcelona;

— Universidad

Ramón

Llull,

1998/1999

escuela

técnica

superior

arquitectura de La Salle;

— Universidad S.E.K. de Sego-

1999/2000

via, centro de estudios inte-

grados de arquitectura de Se-

govia.

— Universidad

Granada,

1994/1995

Escuela Técnica Superior de

Arquitectura de Granada

293

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 151

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

examensbeviset

Behörighetsbevis som

medföljer

Referensläsår

examensbeviset

France

Diplôme

d'architecte

Le ministre chargé de l'ar-

1988/1989

DPLG,

compris

chitecture

dans le cadre de la for-

mation

professionnelle

continue et de la pro-

motion sociale.

Diplôme

d'architecte

2. Ecole

spéciale d'architec-

ESA

ture de Paris

Diplôme

d'architecte

Ecole

nationale supérieure

ENSAIS

des arts et industries de

Strasbourg,

section

archi-

tecture

▼M8

Hrvatska

▼B

Ireland

Degree of Bachelor of

National University of Ire-

1988/1989

Architecture

(B.Arch.

land to architecture gradua-

NUI)

tes of

University

College

Dublin

Degree of Bachelor of

2. Dublin

Institute of

Tech-

Architecture (B.Arch.)

nology, Bolton Street, Du-

(Previously, until 2002

blin

- Degree standard di-

(College

Technology,

ploma

in architecture

Bolton Street, Dublin)

(Dip. Arch)

Certificate

associa-

3. Royal

Institute of

Archi-

teship (ARIAI)

tects of Ireland

Certificate

mem-

4. Royal

Institute of

Archi-

bership (MRIAI)

tects of Ireland

Italia

— Laurea in architettura

— Università di Camerino

Diploma

abilitazione 1988/1989

— Università

di Catania —

all'esercizo

indipendente

Sede di Siracusa

della

professione

che

viene

rilasciato dal

ministero

della

— Università di Chieti

Pubblica

istruzione

dopo

— Università di Ferrara

che il candidato ha sos-

— Università di Firenze

tenuto

con

esito

positivo

— Università di Genova

l'esame di Stato davanti ad

— Università di Napoli Fede-

una commissione competen-

rico II

—Università di Napoli II

—Università di Palermo

—Università di Parma

—Università di Reggio Ca- labria

—Università di Roma ”La Sapienza”

—Universtià di Roma III

—Università di Trieste

—Politecnico di Bari

—Politecnico di Milano

—Politecnico di Torino

—Istituto universitario di ar- chitettura di Venezia

— Laurea in ingegneria	— Università dell'Aquilla	Diploma		di	abilitazione 1998/1999
edile — architettura	— Università di Pavia	all'esercizo			indipendente
	— Università di Roma”La Sa-	della	professione			che	viene
	pienza”	rilasciato dal			ministero		della
		Pubblica		istruzione			dopo

		che il candidato ha sos-
		tenuto	con		esito	positivo
		l'esame di Stato davanti ad
		una commissione competen-
		te

294

— Laurea specialistica in — Università di Firenze Architettura

— Laurea specialistica — Università di Roma III quinquennale in Archi-

tettura

— Politecnico di Bari

— Laurea specialistica — Università di Ferrara

quinquennale in Archi- — Università di Genova tettura

— Laurea specialistica — Prima Facoltà di Architet-

quinquennale in Archi- tura dell'Università di tettura Roma ”La Sapienza”

— Politecnico di Bari

— Università di Trento

— Università di Genova

— Università di Catania

— Università di Pisa

— Università di Ancona

— Laurea specialistica in — Università dell'Aquilla

ingegneria edile — ar- — Università di Pavia chitettura

Benämning på examensbeviset

▼B

Land

▼C2

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 152

Organ som utfärdar	examensbeviset	Behörighetsbevis som				medföljer		Referensläsår
Organ som utfärdar	examensbeviset		examensbeviset					Referensläsår
			examensbeviset
		Diploma		di	abilitazione 2003/2004
		all'esercizo			indipendente
		della	professione			che	viene
— Università di	Roma ”La rilasciato dal				ministero della
Sapienza”		Pubblica		istruzione			dopo
		che il candidato ha sos-
		tenuto	con		esito	positivo
— Università di Basilicata — l'esame di Stato davanti ad
Potenza		una commissione competen-
		te

—Università di Bologna

—Università di Palermo

—Università di Napoli Fede- rico II

—Università di Roma — Tor Vergata

—Politecnico di Milano

	Diploma		di	abilitazione			1998/1999
	all'esercizo			indipendente
	della	professione			che	viene
	rilasciato dal			ministero		della
	Pubblica		istruzione			dopo
	che il candidato ha sos-
	tenuto	con		esito	positivo
	l'esame di Stato davanti ad
	una commissione competen-
	te
	Diploma		di	abilitazione			1999/2000
	all'esercizo			indipendente
— Università di Palermo	della	professione			che	viene
	rilasciato dal			ministero della
— Politecnico di Milano	Pubblica		istruzione			dopo
	che il candidato ha sos-

	tenuto	con		esito	positivo
	l'esame di Stato davanti ad
	una commissione competen-
	te
	Diploma		di	abilitazione			2003/2004
	all'esercizo			indipendente
	della	professione			che	viene
	rilasciato dal			ministero		della
	Pubblica		istruzione			dopo
	che il candidato ha sos-
	tenuto	con		esito	positivo
	l'esame di Stato davanti ad
	una commissione competen-
	te
	Diploma		di	abilitazione			2004/2005
— Università di Napoli II	all'esercizo			indipendente
	della	professione			che	viene
— Politecnico di Milano II
	rilasciato dal			ministero della
	Pubblica		istruzione			dopo
	che il candidato ha sos-
	tenuto	con		esito	positivo
	l'esame di Stato davanti ad
	una commissione competen-
	te

295

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 153

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

Nederland

Het

getuigschrift

van

Technische

Universiteit

Verklaring van de Stichting 1988/1989

het

met

goed

gevolg

Delft

Bureau Architectenregister

afgelegde

doctoraal

die bevestigt dat de oplei-

examen van de studie-

ding voldoet aan de normen

richting

bouwkunde,

van artikel 46.

afstudeerrichting

archi-

tectuur

Het

getuigschrift

van

Technische

Universiteit

het

met

goed

gevolg

Eindhoven

afgelegde

doctoraal

examen van de studie-

richting

bouwkunde,

differentiatie

architec-

tuur en urbanistiek

Het

getuigschrift

hoger

beroepsonderwijs,

grond

van

het

met

goed

gevolg

afgelegde

examen

verbonden

aan

opleiding

van

tweede fase voor be-

roepen

het

terrein

van de architectuur, af-

gegeven door de be-

trokken

examencom-

missies

van

respectie-

velijk:

— de

Amsterdamse

Hogeschool

voor

Kunsten

Amsterdam

—de Hogeschool Rotterdam en om- streken te Rotter- dam

—de Hogeschool

		Katholieke			Leer-
		gangen te Tilburg
	— de			Hogeschool
		voor	de	Kunsten te
		Arnhem
	— de Rijkshogeschool
		Groningen			te	Gro-
		ningen
	— de Hogeschool Ma-
		astricht		te		Ma-
		astricht

Österreich 1.	Diplom-Ingenieur,						1.	Technische Universität Graz		1998/1999
	Dipl.-Ing.							(Erzherzog-Johann-Univer-
								sität Graz)
2.	Dilplom-Ingenieur,						2.	Technische	Universität
	Dipl.-Ing.							Wien
3.	Diplom-Ingenieur,						3.	Universität Innsbruck (Leo-
	Dipl.-Ing.							pold-Franzens-Universität
								Innsbruck)
4.	Magister		der		Architek-		4.	Hochschule für Angewandte
	tur,	Magister			architec-			Kunst in Wien
	turae, Mag. Arch.
5.	Magister		der		Architek-		5.	Akademie der	Bildenden
	tur,	Magister			architec-			Künste in Wien
	turae, Mag. Arch.
6.	Magister der Architek- 6. Hochschule für künstlerishe
	tur,	Magister			architec-			und industrielle	Gestaltung
	turae, Mag. Arch.							in Linz

296

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 154

▼B

Land

Benämning

på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis

som

medföljer

Referensläsår

examensbeviset

▼C2

Portugal

Carta de curso de licencia-

— Faculdade

arquitectura

1988/1989

tura em Arquitectura

da Universidade

técnica

Lisboa

— Faculdade

arquitectura

da Universidade do Porto

— Escola Superior Artística do

Porto

Para os cursos iniciados a

— Faculdade de Arquitectura e

1991/1992

partir do

ano académico

Artes da Universidade Lu-

de 1991/1992

síada do Porto

▼B

Suomi/

Arkkitehdin tutkinto/Arki-

— Teknillinen

korkeakoulu

1998/1999

Finland

tektexamen

/Tekniska

högskolan (Hel-

sinki)

— Tampereen teknillinen kor-

keakoulu/Tammerfors

tekniska högskola

— Oulun

yliopisto/Uleåborgs

universitet

Sverige

Arkitektexamen

Chalmers

Tekniska

Högskola

1998/1999

Kungliga Tekniska Högskolan

Lunds Universitet

United

1. Diplomas in architec-

— Universities

Certificate

architectural 1988/1989

Kingdom

ture

— Colleges of Art

education, issued by the Ar-

— Schools of Art

chitects

Registration

Board.

The

diploma

and

degree

courses

architecture

the

universities,

schools

and colleges of art should

have met the requisite thres-

hold standards as laid down

in Article 46 of this Direc-

tive and in Criteria for va-

lidation

published

the

Validation

Panel

the

Royal

Institute of

British

Architects and the Archi-

tects Registration Board.

EU nationals

who

possess

the Royal Institute of Bri-

tish Architects Part I and

Part

certificates,

which

are recognised by ARB as

the

competent

authority,

are eligible. Also EU na-

tionals who do not possess

the ARB-recognised Part I

and Part II certificates will

be eligible for the Certifi-

cate of Architectural Educa-

tion if they can satisfy the

Board

that

their

standard

and

length

education

has met the requisite thres-

hold standards of Article 46

of this Directive and of the

Criteria for validation.

Degrees in architecture

Universities

Final examination

Architectural Association

4.Examination in archi- 4. Royal College of Art tecture

5.Examination Part II 5. Royal Institute of British

Architects

297

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 155

▼B

BILAGA VI

Förvärvade rättigheter som gäller de yrken som erkänns på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

	►C2		◄ Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som omfattas av de
	►C2
			förvärvade rättigheter som avses i artikel 49.1

	Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

	België/Belgi-	— Examensbevis som utfärdas av de statliga arkitekthögskolorna eller de statliga ar-		1987/1988
	que/Belgien	kitekturinstituten (architecte-architect)
		— Examensbevis som utfärdas av arkitekthögskolan i Hasselt (architect)
		— Examensbevis som utfärdas av de Kungliga Konstakademierna (architecte — ar-
		chitect)
		— Examensbevis som utfärdas av ”Saint-Luc-skolorna” (architecte — architect)
		— Universitetsdiplom för civilingenjörer, tillsammans med ett intyg om fullgjord prov-
		tjänstgöring från den arkitektsammanslutning som ger innehavaren rätten att an-
		vända yrkestiteln arkitekt (architecte — architect)
		— Examensbevis i arkitektur som utfärdas av den centrala eller statliga examensnämn-
		den för arkitektur (architecte — architect)
		— Examensbevis för civilingenjörer/arkitekter och arkitekt/ingenjörsbetyg som utfärdas
		vid fakulteterna för tillämpad vetenskap vid universiteten och av Faculté Polytech-
		nique i Mons (ingénieur — architecte, ingénieur-architect)

▼M1
	България	De examensbevis som utfärdas av officiellt godkända högre utbildningsanstalter för		2009/2010
		behörighet som ”архитект” (arkitekt), ”cтроителен инженер” (civilingenjör) eller
		”инженер” (ingenjör) enligt följande:
		— Университет за архитектура, строителство и геодезия – София: специалности
		”Урбанизъм” и ”Архитектура” (Universitetet för arkitektur, civilingenjörsstudier
		och geodesi – Sofia: specialiseringarna ”urbanism” och ”arkitektur”) och alla spe-
		cialiseringar inom ingenjörsvetenskap på följande områden: ”конструкции на
		сгради и съоръжения” (byggteknik), ”пътища” (vägar), ”транспорт” (transport),
		”хидротехника и водно строителство” (hydroteknik och hydrokonstruktion),
		”мелиорации и др.” (konstbevattning osv.).
		— De examensbevis som utfärdas av tekniska universitet och högre utbildningsanstal-
		ter för byggteknik på följande områden: ”електро- и топлотехника” (elektro- och
		termoteknik), ”съобщителна и комуникационна техника” (telekommunikations-
		teknik och -teknologi), ”строителни технологии” (byggteknik), ”приложна
		геодезия” (tillämpad geodesi) och ”ландшафт и др.” (landskapsarkitektur) osv.
		på området för byggteknik.
		För utövande av projekteringsverksamhet på arkitektur- och byggområdet måste
		examensbevisen åtföljas av ett ”придружени от удостоверение за проектантска
		правоспособност” (intyg om rätt till projektering), utfärdat av ”Камарата на
		архитектите” (arkitektkammaren) och ”Камарата на инженерите в
		инвестиционното проектиране” (kammaren för ingenjörer inom investeringspro-
		jektering), som berättigar till verksamhet inom investeringsprojektering.

▼B
	Česká repu-	— Examensbevis som utfärdats av fakulteterna vid ”České vysoké učení technické”		2006/2007
	blika	(Tjeckiens tekniska universitet i Prag):
		”Vysoká škola architektury a pozemního stavitelství” (högskolan för arkitektur och
		byggnadskonstruktion) (fram till 1951),
		”Fakulta architektury a pozemního stavitelství” (fakulteten för arkitektur och bygg-
		nadskonstruktion) (1951-1960)
		”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1960) inom följande
		ämnesområden: byggnadskonstruktion och byggnader, byggnadskonstruktion, kon-
		struktion och arkitektur, arkitektur (inklusive fysisk planering), konstruktionsarbeten
		och byggande för industri- och jordbruksproduktion, eller i programmet för civil-
		ingenjörsstudier inom ämnesområdet byggnadskonstruktion och arkitektur,

298

			Prop. 2015/16:44
			Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 156
▼B

	Land		Benämning på examensbeviset		Referensläsår

			”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1976) inom följande ämnes-
			områden: arkitektur, fysisk planering, eller inom studieprogrammet arkitektur och
			fysisk planering inom följande ämnesområden: arkitektur, arkitekturplaneringsteori,
			fysisk planering, arkitekturhistoria och återuppbyggnad av historiska monument,
			eller arkitektur och byggnadskonstruktion,
		— Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola technická Dr. Edvarda Beneše”
			(fram till 1951) inom området arkitektur och konstruktion,
		—	Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola stavitelství v Brně” (1951-1956)
			inom området arkitektur och konstruktion,
		—	Examensbevis som utfärdas av ”Vysoké učení technické v Brně”, par la ”Fakulta
			architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1956) inom ämnesområdet arkitektur
			och fysisk planering eller av ”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier)
			(från 1956) inom ämnesområdet konstruktion,
		—	Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola báňská — Technická univerzita
			Ostrava”, ”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1997)
			inom ämnesområdet byggnader och arkitektur eller inom ämnesområdet civilingen-
			jörsstudier,
		— Examensbevis som utfärdas av ”Technická univerzita v Liberci”, ”Fakulta architek-
			tury” (fakulteten för arkitektur) (från 1994) inom studieprogrammet arkitektur och
			fysisk planering inom ämnesområdet arkitektur,
		— Examensbevis som utfärdas av ”Akademie výtvarných umění v Praze” inom studie-
			programmet för konst inom ämnesområdet arkitekturplanering,
		— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola umělecko-průmyslová v Praze” inom
			studieprogrammet för konst inom ämnesområdet arkitektur,
		— Intyg om den auktorisering som utfärdas av ”Česká komora architektů” utan någon
			specificering av området eller inom området byggnadskonstruktion.

	Danmark	— Examensbevis som utfärdas av statens arkitektskolor i Köpenhamn och Århus (ar-			1987/1988
			chitekt)
		— Registreringsbevis utfärdade av arkitektnämnden i enlighet med lag nr 202		av
			den 28 maj 1975 (registreret arkitekt)
		— Examensbevis utfärdade av civilingenjörshögskolorna (bygningskonstruktør),		till-
			sammans med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har
			fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som
			utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under
			minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

	Deutschland	— Examensbevis som utfärdas av konstakademierna (Dipl.-Ing., Architekt) (HfbK)			1987/1988
		— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid
			Technische Hochschulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid
			tekniska högskolor, arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid universitet,
			och, i den mån dessa anstalter har sammanslagits till Gesamthochschulen, vid
			arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen (Dipl.-Ing.
			och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa
			examensbevis)
		— Examensbevis som utfärdats av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid
			Fachhochsulen och, i den mån som dessa anstalter har sammanslagits till Gesamt-
			hochschulen, av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthoch-
			schulen, när studietiden är kortare än fyra år men minst tre år, tillsammans med
			ett certifikat som styrker en fyraårig yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland
			och som utfärdats av yrkesorganisationen i enlighet med artikel 47.1 (Ingenieur
			grad. och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare
			av dessa examensbevis)
		— Examensbevis (Prüfungszeugnisse) som utfärdats före den 1 januari 1973 av arki-
			tekturinstitutionerna vid Ingenieurschulen och vid Werkkunstschulen, tillsammans
			med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har fått sina
			formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats
			och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år
			aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

299

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 157

▼B

	Land				Benämning på examensbeviset				Referensläsår

	Eesti	— diplom arhitektuuri			erialal, väljastatud Eesti Kunstiakadeemia arhitektuuri teadus-				2006/2007
			konna poolt alates 1996. aastast (examensbevis i arkitekturstudier som utfärdas av
			fakulteten för arkitektur vid estniska konstakademin sedan 1996), väljastatud Tal-
			linna Kunstiülikooli poolt 1989-1995 (utfärdades av konsthögskolan i Tallinn 1989-
			1995), väljastatud Eesti NSV Riikliku Kunstiinstituudi poolt 1951 - (utfärdades av
			statens konstinstitut i Estlands SSR 1951-1988).

	Eλλάς	— Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Metsovion Polytech-							1987/1988
			nion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger
			rätten att utöva arkitektverksamhet
		— Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Aristotelion Panepis-
			timion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd
			som ger rätten att utöva arkitektverksamhet
		— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Metsovion Poly-
			technion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som
			ger rätten att utöva arkitektverksamhet
		— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Artistotelion Pa-
			nepistimion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska
			nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet
		— Examensbevis för			ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av		Panepistimion
			Thrakis, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger
			rätten att utöva arkitektverksamhet
		— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av					Panepistimion
			Patron, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten
			att utöva arkitektverksamhet

	España	Den officiella arkitekttiteln (título oficial de arquitecto) tilldelad av departementet för							1987/1988
		utbildning och vetenskap eller av universiteten

	France	— Det statliga arkitektdiplomet, som utfärdats av utbildningsdepartementet fram till							1987/1988
			1959 och sedan dess av kulturdepartementet (architecte DPLG)
		— Examensbevis som utfärdats av ”Ecole spéciale d'architecture” (architecte DESA)
		— Examensbevis som sedan 1955 utfärdats av arkitekturinstitutionen vid ”Ecole na-
			tionale supérieure des arts et industries de Strasbourg” (f.d. ”Ecole nationale d'in-
			génieurs de Strasbourg”) (architecte ENSAIS)

▼M8
	Hrvatska	—	”Magistar inženjer arhitekture i urbanizma/magistra inženjerka arhitekture i urba-						Tredje	läså
			nizma” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu						ret efter	an
		—	”Magistar	inženjer	arhitekture/magistra inženjerka arhitekture”		utfärdat	av	slutningen
		—	”Magistar	inženjer	arhitekture/magistra inženjerka arhitekture”		utfärdat	av
			Građevinsko-arhitektonski fakultet Sveučilišta u Splitu
		— ”Magistar inženjer arhitekture/magistra inženjerka arhitekture” utfärdat av Fakultet
			građevinarstva, arhitekture i geodezije Sveučilišta u Splitu
		—	”Diplomirani inženjer arhitekture” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u
			Zagrebu
		— ”Diplomirani inženjer arhitekture/diplomirana inženjerka				arhitekture” utfärdat		av
			Građevinsko-arhitektonski fakultet Sveučilišta u Splitu
		— ”Diplomirani inženjer arhitekture/diplomirana inženjerka				arhitekture” utfärdat		av
			Fakultet građevinarstva, arhitekture i geodezije Sveučilišta u Splitu
		— ”Diplomirani arhitektonski inženjer” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u
			Zagrebu
		—	”Inženjer” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu
		— ”Inženjer”		utfärdat	av Arhitektonsko-građevinsko-geodetski fakultet		Sveučilišta u
			Zagrebu för avslutade studier vid Arhitektonski odjel Arhitektonsko-građevinsko-
			geodetskog fakulteta
		— ”Inženjer” utfärdat av Tehnički fakultet Sveučilišta u Zagrebu för avslutade studier
			vid Arhitektonski odsjek Tehničkog fakulteta

300

			Prop. 2015/16:44
			Bilaga 1
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 158
▼M8

	Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

		— ”Inženjer” utfärdat av Tehnički fakultet Sveučilišta u Zagrebu för avslutade studier
			vid Arhitektonsko-inženjerski odjel Tehničkog fakulteta
		— ”Inženjer arhitekture” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu
		Samtliga behörighetsbevis ska åtföljas av ett intyg om medlemsskap i kroatiska arkitekt-
		kammaren (Hrvatska komora arhitekata), som utfärdats av kroatiska arkitektkammaren i
		Zagreb.

▼B
	Ireland	—	”Bachelor of Architecture” som utfärdas av ”National University of Ireland” (B.	1987/1988
			Arch. N.U.I.) till dem som utexamineras i arkitektur vid ”University College” i
			Dublin
		— Examensbevis för arkitekter på universitetsnivå som utfärdas av ”College of Tech-
			nology”, Bolton Street, Dublin (Diplom. Arch.)
		— Certifikat som associerad medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland”
			(A.R.I.A.I.)
		— Certifikat som medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (M.R.I.A.I.)

	Italia	—	”Laurea in architettura” utfärdade av universitet, tekniska högskolor och högsko-	1987/1988
			lorna för arkitektur i Venedig och Reggio Calabria, tillsammans med de examens-
			bevis som berättigar innehavaren att självständigt utöva arkitektyrket, utfärdade av
			utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den
			statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket
			(dott. architetto)
		— ”Laurea in ingegneria” i byggnadskonstruktion som utfärdas av universitet och
			tekniska högskolor, tillsammans med de examensbevis som gör innehavaren berät-
			tigad att självständigt utöva ett yrke inom arkitekturområdet, utfärdade av utbild-
			ningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den
			statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket
			(dott. ing. Architetto ou dott. ing. in ingegneria civile)

	Κύπρος	— Βεβαίωση Εγγραφής στο Μητρώο Αρχιτεκτόνων που εκδίδεται από το 2006/2007
			Επιστημονικό και Τεχνικό Επιμελητήριο Κύπρου (intyg om registrering i arkitektre-
			gistret som utfärdas av Cyperns vetenskapliga och tekniska kammare (ETEK))

	Latvija	— ”Arhitekta diploms”, ko izsniegusi Latvijas Valsts Universitātes Inženierceltniecības		2006/2007
			fakultātes Arhitektūras nodaļa līdz 1958. gadam, Rīgas Politehniskā Institūta Celt-
			niecības fakultātes Arhitektūras nodaļa no 1958. gada līdz 1991.gadam, Rīgas
			Tehniskās Universitātes Arhitektūras fakultāte kopš 1991. gada, un ”Arhitekta prak-
			ses sertifikāts”, ko izsniedz Latvijas Arhitektu savienība (examensbevis för arkitek-
			ter, som utfärdades av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörs-
			studier vid Lettlands statliga universitet fram till 1958, av avdelningen för arkitektur
			vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid Rigas tekniska högskola 1958—1991 och
			som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid Rigas tekniska universitet sedan 1991,
			samt intyg om registrering som utfärdas av Lettlands arkitektförbund)

	Lietuva	— Examensbevis för ingenjörarkitekter/arkitekter som utfärdades av Kauno politech-		2006/2007
			nikos institutas fram till 1969 (inžinierius architektas/architektas),
		— Examensbevis i arkitekt/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur
			som utfärdats av Vilnius inžinerinis statybos institutas fram till 1990, av Vilniaus
			technikos universitetas fram till 1996 och av Vilnius Gedimino technikos universi-
			tetas sedan 1996 (architektas/architektūros bakalauras/architektūros magistras),
		— Examensbevis för specialstudier som utfärdats för avslutad kurs i arkitektur/kandi-
			datexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur av LTSR Valstybinis dailės
			institutas et par la Vilniaus dailės akademija sedan 1990 (architektūros kursas/ar-
			chitektūros bakalauras/architektūros magistras),
		— Examensbevis för kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som
			utfärdas av Kauno technologijos universitetas sedan 1997 (architektūros bakalau-
			ras/architektūros magistras);

Alla dessa examensbevis skall åtfäljas av det intyg om medlemskap utfärdat av intygs- kommittén som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område (certifierad arkitekt/Atestuotas architektas)

301

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 159

▼B

Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

Magyarország	—	Examensbevis ”okleveles építészmérnök” (examensbevis för arkitekter, magister-	2006/2007
		examen i arkitektur) som utfärdas av universiten,
	—	Examensbevis ”okleveles építész tervező művész” (examensbevis för magister-
		examen i arkitektur och i ingenjörsvetenskap) som utfärdas av universiten.

Malta	— Perit: Lawrja ta' Perit utfärdas av Universita’ ta' Malta, vilket ger rätt till registrering		2006/2007
		som ”Perit”.

Nederland	— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har avlagt examen i arkitektur på uni-		1987/1988
		versitetsnivå och som utfärdats av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högsko-
		lorna i Delft eller Eindhoven (bouwkundig ingenieur)
	— Examensbevis som utfärdas av arkitektakademier erkända av staten (architect)
	— Examensbevis som fram till 1971 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (Ho-
		ger Bouwkunstonderricht) (architect HBO)
	— Examensbevis som fram till 1970 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna
		(voortgezet Bouwkunstonderricht) (architect VBO)
	— Utbildningsbevis som anger att personen i fråga har avlagt en examen som anordnas
		av arkitektrådet för ”Bond van Nederlandse Architecten” (nederländska arkitektför-
		bundet, BNA) (architect)
	— Examensbevis från ”Stichtung Institut voor Architectuur” (stiftelsen ”Arkitektur-
		institutet”) (IVA) som utfärdas efter fullgörande av en kurs som anordnas av denna
		stiftelse och tagit minst fyra år i anspråk (architect), tillsammans med ett utbild-
		ningsbevis från de behöriga myndigheterna om att personen i fråga har fått sina
		formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats
		och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år
		aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 44 i detta direktiv
	— Utbildningsbevis som utfärdas av de behöriga myndigheterna med uppgift om att
		vederbörande innan den 5 augusti 1985 avlade den examen på universitetsnivå,
		”kandidaat in de bouwkunde”, som anordnas av de tekniska högskolorna i Delft
		eller Eindhoven, och att han eller hon under en tid av minst fem år omedelbart före
		den dagen utövade arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att den i enlighet
		med Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna
		verksamhet (architect)
	— Utbildningsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna enbart till personer som
		innan den 5 augusti 1985 uppnått 40 års ålder, vilket intygar att personen i fråga
		under en tid av minst fem år omedelbart före detta datum hade utövat arkitektverk-
		samhet av sådan art och betydelse att den i enlighet med Nederländernas krav
		garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna verksamhet (architect)
	— De utbildningsbevis som avses i sjunde och åttonde strecksatserna behöver inte
		längre erkännas från och med dagen för ikraftträdandet i Nederländerna av lagar
		och andra författningar som reglerar påbörjandet och utövandet av arkitektverksam-
		het med yrkesbeteckningen arkitekt, i den mån som dessa utbildningsbevis i enlig-
		het med sådana bestämmelser inte ger tillstånd att utöva verksamheten med denna
		yrkestitel

Österreich	— Examensbevis som utfärdas av de tekniska högskolorna i Wien och Graz liksom av		1997/1998
		institutionerna för arkitektur (Architektur), civilingenjörsstudier (Bauingenieurwesen
		Hochbau) och konstruktion (Wirtschaftingenieurwesen — Bauwesen) vid fakulteten
		för civilingenjörsstudier och arkitektur vid universitetet i Innsbruck
	— Examensbevis som utfärdas av institutionen för mark- och vattenhushållning (Kul-
		turtechnik und Wasserwirtschaft) vid lantbrukshögskolan
	— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i
		Wien
	— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstakademien i Wien

302

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 160

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

—Examensbevis för diplomerade ingenjörer (Ing.), som utfärdas av tekniska högsko- lor, tekniska skolor eller tekniska byggnadsskolor, tillsammans med licensen ”Bau- meister”, som intygar att innehavaren har minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike, vilket skall stadfästas i en examen

—Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i Linz

—Utbildningsbevis för utövande av yrket civilingenjör eller ingenjör med specialis- tinriktning på konstruktion (Hochbau, Bauwesen, Wirtschaftsingenieurwesen — Bauwesen, Kulturtechnik und Wasserwirtschaft), som utfärdas i enlighet med lagen

om offentliga bygg- och anläggningstekniker (Ziviltechnikergesetz, BGBI, no 156/ 1994)

Polska

Examensbevis som utfärdats av fakulteterna för arkitektur vid:

2006/2007

—Warszawas tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Warszawa (Politechnika Warszawska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt, magister nauk technicznych; inżynier architekt; inżyniera magistra architektury; magistra inżyniera architektury; magistra inżyniera architekta; magister inżynier architekt. (titel 1945-1948: inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel 1951 — 1956: inżynier architekt; titel 1954 — 1957, andra stadiet: inżyniera magistra architektury; titel 1957 — 1959: inżyniera magistra architektury; titel 1959 — 1964: magistra inżyniera architektury; titel 1964 — 1982: magistra inżyniera architekta; titel 1983 — 1990: magister inżynier architekt; titel sedan 1991: magistra inżyniera architekta)

—Krakóws tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Kraków (Politechnika Kra- kowska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt (1945 — 1953 Bergshögskolan, tekniska fakulteten för arkitektur — Akademia Górniczo-Hutnicza, Politechniczny Wydział Architektury)

—Wrocławs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Wrocław (Politechnika Wrocławska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt ma- gister nauk technicznych; magister inżynier Architektury; magister inżynier archi- tekt. (titel 1949-1964: inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel 1956 — 1964: magister inżynier architektury; titel sedan 1964: magister inżynier architekt)

—Schlesiens tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Gliwice (Politechnika Śląska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt. (1945 — 1955, fakulteten för ingenjörsvetenskap och byggnads- konst — Wydział Inżynieryjno-Budowlany, titel: inżynier architekt; 1961 — 1969, fakulteten för industriell och allmän byggnadskonst — Wydział Budownictwa Prze- mysłowego i Ogólnego, titel: magister inżynier architekt; 1969 — 1976, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur — Wydział Budownictwa i Architektury, titel: magister inżynier architekt; sedan 1977, fakulteten för arkitektur — Wydział Architektury, titel: magister inżynier architekt och sedan 1995, titel: inżynier ar- chitekt)

—Poznańs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Poznań (Politechnika Poznańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architektury; inżynier architekt; magister inżynier architekt (1945 — 1955, ingenjörsskolan, fa- kulteten för arkitektur — Szkoła Inżynierska, Wydział Architektury, titel: inżynier architektury; titel sedan 1978: magister inżynier architekt och sedan 1999: inżynier architekt)

—Tekniska universitetet i Gdańsk, fakulteten för arkitektur i Gdańsk (Politechnika

Gdańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier archi- tekt. (1945 — 1969 fakulteten för arkitektur — Wydział Architektury, 1969 — 1971 fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur — Wydział Budownictwa i Architektury, 1971 — 1981 Institutet för arkitektur och fysisk planering — Instytut Architektury i Urbanistyki, sedan 1981 fakulteten för arkitektur — Wydział Archi- tektury)

— Białystoks tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Białystok (Politechnika Białostocka, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier ar- chitekt (1975 — 1989 Institutet för arkitektur — Instytut Architektury)

303

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 161

▼B

	Land	Benämning på examensbeviset	Referensläsår

		— Tekniska universitetet i Łódź, fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och
		miljöingenjörsvetenskap i Łódź (Politechnika Łódzka, Wydział Budownictwa, Ar-
		chitektury i Inżynierii Środowiska); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; ma-
		gister inżynier architekt (1973 — 1993 fakulteten för civilingenjörsstudier och
		arkitektur — Wydział Budownictwa i Architektury och sedan 1992 fakulteten för
		civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsvetenskap — Wydział Budow-
		nictwa, Architektury i Inżynierii Środowiska; titel: 1973-1978 inżynier architekt,
		sedan 1978 magister inżynier architekt)
		— Tekniska universitetet i Szczecin, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur i
		Szczecin (Politechnika Szczecińska, Wydział Budownictwa i Architektury); yrkes-
		titel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt (1948 — 1954,
		Ingenjörshögskolan, fakulteten för arkitektur — Wyższa Szkoła Inżynierska, Wyd-
		ział Architektury, titel: inżynier architekt, sedan 1970 magister inżynier architekt
		och sedan 1998 inżynier architekt)
		Alla dessa examensbevis skall åtföljas av det intyg om medlemskap utfärdat av det
		behöriga regionala arkitektorganet i Polen som ger rätt att bedriva verksamhet inom
		arkitekturens område i Polen.

	Portugal	— Examensbeviset ”diploma do curso especial de arquitectura” utfärdat av konstaka-	1987/1988
		demierna i Lissabon och Porto
		— Arkitektdiplomet ”diploma de arquitecto” utfärdat av konstakademierna i Lissabon
		och Porto
		— Examensbeviset ”diploma do curso de arquitectura” utfärdat av de högre konstaka-
		demierna i Lissabon och Porto
		— Examensbeviset ”diploma de licenciatura em arquitectura” utfärdat av den högre
		konstakademien i Lissabon
		— Examensbeviset ”carta de curso de licenciatura em arquitectura” utfärdat av Lis-
		sabons tekniska universitet och av Portos universitet
		— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den tekniska
		högskolan vid det tekniska universitetet i Lissabon
		— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskap-
		liga och tekniska fakulteten (de Engenharia) vid universitetet i Porto
		— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskap-
		liga och tekniska fakulteten vid universitetet i Coimbra
		— Civilingenjörsexamen med inriktning på produktion (licenciatura em engenharia
		civil, produção) utfärdat av universitetet i Minho

▼M1
	România	Universitatea de Arhitectură și Urbanism ”Ion Mincu” București (Universitetet för ar-	2009/2010
		kitektur och urbanism ”Ion Mincu” i Bukarest):
		— 1953–1966: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București (Institutet för arkitektur
		”Ion Mincu” i Bukarest), Arhitect (arkitekt),
		— 1967–1974: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București (Institutet för arkitektur
		”Ion Mincu” i Bukarest), Diplomă de Arhitect, Specialitatea Arhitectură (examens-
		bevis för arkitekt, specialisering arkitektur),
		— 1975–1977: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-
		tură (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för arkitektur),
		Diplomă de Arhitect, Specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, specia-
		lisering arkitektur),
		— 1978–1991: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-
		tură și Sistematizare (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för
		arkitektur och systematisering), Diplomă de Arhitect, Specializarea Arhitectură și
		Sistematizare (examensbevis för arkitekt, specialisering arkitektur och systematise-
		ring),
		— 1992–1993: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-
		tură și Urbanism (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för
		arkitektur och urbanism), Diplomă de Arhitect, specializarea Arhitectură și Urba-
		nism (examensbevis för arkitekt, specialisering arkitektur och urbanism),

304

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 162

▼M1

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

—1994–1997: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec- tură și Urbanism (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för arkitektur och urbanism), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arki- tektur),

—1998–1999: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec- tură (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

—från och med 2000 Universitatea de Arhitectură și Urbanism ”Ion Mincu” Bucu- rești, Facultatea de Arhitectură (Universitetet för arkitektur och urbanism ”Ion Min- cu” Bukarest, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, spe- cialisering arkitektur).

Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca):

—1990–1992: Institutul Politehnic din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Poly- tekniska institutet Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

—1993–1994: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Tek- niska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

—1994–1997: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Tek- niska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

—1998–1999: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Arhitectură și

Urbanism (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för arkitektur och urba- nism), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examens- bevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

—från och med 2000 Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Arhitec- tură și Urbanism (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för arkitektur och urbanism), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (ex- amensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur).

Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași):

—1993: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și Arhitec- tură (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

—1994–1999: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și

Arhitectură (Tekniska universitetet ”Gh.Asachi” Iași, fakulteten för civilingenjörs-

studier och arkitektur), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Ar- hitectură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitek- tur),

— 2000–2003: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și

Arhitectură (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för civilingenjörs- studier och arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Ar- hitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitek- tur),

—från och med 2004 Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Arhitec- tură (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arki- tekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur.

Universitatea Politehnica din Timișoara (Polytekniska universitetet i Timișoara):

—1993–1995: Universitatea Tehnică din Timișoara, Facultatea de Construcții (Tek- niska universitetet i Timișoara, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură și urbanism, specializarea Arhitectură generală (ex- amensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur och urbanism, specialisering all- män arkitektur),

305

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 163

▼M1

	Land	Benämning på examensbeviset	Referensläsår

		— 1995–1998: Universitatea Politehnica din Timișoara, Facultatea de Construcții (Po-
		lytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de
		Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență,
		studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— 1998–1999: Universitatea Politehnica din Timișoara, Facultatea de Construcții și
		Arhitectură (Polytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civilingenjörsstu-
		dier och arkitektur), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitec-
		tură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— från och med 2000 Universitatea Politehnica din Timișoara, Facultatea de Con-
		strucții și Arhitectură (Polytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civil-
		ingenjörsstudier och arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specia-
		lizarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialise-
		ring arkitektur).
		Universitatea din Oradea (Oradeas universitet):
		— 2002: Universitatea din Oradea, Facultatea de Protecția Mediului (Oradeas univer-
		sitet, fakulteten för miljöskydd), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specia-
		lizarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialise-
		ring arkitektur),
		— från och med 2003 Universitatea din Oradea, Facultatea de Arhitectură și Con-
		strucții (Oradeas universitet, fakulteten för arkitektur och civilingenjörsstudier), Di-
		plomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för
		arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur).
		Universitatea Spiru Haret București (Spiru Haret-universitetet i Bukarest):
		— från och med 2002 Universitatea Spiru Haret București, Facultatea de Arhitectură
		(Spiru Haret-universitetet i Bukarest, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Arhitect,
		profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studie-
		område arkitektur, specialisering arkitektur).

▼B
	Slovenija	— ”Univerzitetni diplomirani inženir arhitekture/univerzitetna diplomirana inženirka	2006/2007
		arhitekture” (examensbevis i arkitektur från universitet) som utfärdas av fakulteten
		för arkitektur, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på
		arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitek-
		turens område,
		— Examensbevis från universitetet som utfärdas av tekniska fakulteter och är förenat
		med titeln ”univerzitetni diplomirani inženir (univ.dipl.inž.)/univerzitetna diplomi-
		rana inženirka”, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på
		arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitek-
		turens område.

Slovensko — Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”archi- 2006/2007 tektúra a pozemné staviteľstvo”) som utfärdades av den slovakiska tekniska hög-

skolan (Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1950 — 1952 (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av

fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného staviteľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952-1960 (titel: Ing. arch.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavi-

teľstvo”)	som utfärdades av fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion
vid den	slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného stavi-

teľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952 — 1960 (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av

fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961 — 1976, (titel: Ing. arch.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”)

som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961

— 1976, (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av

fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architek- túry, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”stadsplanering” (”urbanizmus”) som utfärdas

av fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architek- túry, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

306

					Prop. 2015/16:44
					Bilaga 1
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 164
▼B

	Land			Benämning på examensbeviset		Referensläsår

		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”)
			som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska
			universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 1977 —
			1997 (titel: Ing.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”archi-
			tektúra a pozemné stavby”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid
			det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univer-
			zita) i Bratislava sedan 1998 (titel: Ing.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion — specialisering: arki-
			tektur” (”pozemné stavby — špecializácia: architektúra”) som utfärdades av fakul-
			teten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná
			fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 2000 — 2001, (titel: Ing.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion och arkitektur” (”po-
			zemné stavby a architektúra”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier
			vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta — Slovenská technická
			univerzita) i Bratislava sedan 2001 (titel: Ing.)
		—	Examensbevis	inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av
			akademin för konst och formgivning (Vysoká škola výtvarných umení) i Bratislava
			sedan 1969 (titel: Akad. arch. fram till 1990; Mgr. 1990 — 1992; Mgr. arch. 1992
			— 1996; Mgr. art. sedan 1997)
		—	Examensbevis	inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavi-
			teľstvo”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det tekniska
			universitetet (Stavebná fakulta, Technická univerzita) i Košice 1981 — 1991 (titel:
			Ing.)
		Alla dessa examensbevis skall åtföljas av
		— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska arkitektorganet (Slovenská komora
			architektov) i Bratislava utan någon specificering av området eller inom området
			”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) eller ”fysisk planering” (”územné plá-
			novanie”)
		— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska civilingenjörsorganet (Slovenská
			komora stavebných inžinierov) i Bratislava inom området		byggnadskonstruktion
			(”pozemné stavby”)

	Suomi/Fin-	— Examensbevis		utfärdade av arkitekturinstitutionerna vid de	tekniska högskolorna	1997/1998
	land		och universitet i Oulu (arkkitehti/arkitekt)
		— Examensbevis utfärdade av de tekniska instituten (rakennusarkkitehti/byggnadsarki-
			tekt)

	Sverige	— Examensbevis		utfärdade av Arkitekturskolan vid Kungliga	Tekniska Högskolan,	1997/1998
			Chalmers tekniska högskola och Lunds tekniska högskola vid universitetet i Lund
			(arkitekt, magisterexamen i arkitektur)
		— Bevis på medlemskap i Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), om studierna har
			bedrivits i en stat som omfattas av detta direktiv

	United King-	— De behörighetsbevis som utfärdas efter avlagd examen vid:				1987/1988
	dom		— Royal Institute of British Architects
			— Royal Institute of British Architects
			— arkitektursektionerna vid universitet, tekniska högskolor, ”colleges”, akademier
			(privata ”college”), ”Schools of Technology and Art” som den 10 juni 1985 var
			erkända av l'Architects Registration Council i Storbritannien för upptagande i
			registret (Architect)
		— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkes-
			titeln arkitekt med stöd av avsnitt 6.1 a, 6.1 b eller 6.1 d i ”l'Architects Registration
			Act” från 1931 (Architect)
		— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkes-
			titeln arkitekt med stöd av avsnitt 2 i ”l'Architects Registration Act” från 1938
			(Architect)

307

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 165

▼B

BILAGA VII

Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1.Handlingar

a)Intyg om medborgarskap.

b)Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån detta är nöd- vändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar skall de behöriga myndigheterna i den mottagande medlems- staten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten.

c)Ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet, i de fall som avses i artikel 16, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungs- medlemsstaten eller den medlemsstat den utländske medborgaren kommer från.

d)När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, skall denna medlemsstat när det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av hand- lingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som ut- visar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter skall tillhandahålla de begärda handlingarna inom två månader.

När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungsmed- lemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana hand-

lingar som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed — eller i stater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete — som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndig- het eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från. Denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg som styrker äktheten av eden eller den högtidliga försäkran.

e)När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, skall den medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den ut- ländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungsmedlemsstaten inte utfär- dar sådana dokument, skall den mottagande medlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom två månader.

f)När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver

—intyg angående sökandens ekonomiska ställning,

—bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med deras yrkesansvar i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkringsskyddets villkor och omfattning,

308

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.003 — 166

▼B

skall denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta utfär- dade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater.

▼M9

g)Ett intyg som bekräftar att den sökande inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte har dömts för något brott, om medlems- staten kräver sådana intyg av sina egna medborgare.

▼B

2. Intyg

För att underlätta tillämpningen av avsnitt III kapitel III i detta direktiv får en medlemsstat föreskriva att personer som uppfyller utbildningsvillkoren samtidigt med de bevis över formella kvalifikationer skall förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som visar att dessa examensbevis är de som avses i detta direktiv.

309

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/132		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

			EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/55/EU
			av den 20 november 2013
	om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och			förordning (EU)
	nr 1024/2012		om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden
			(IMI-förordningen)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions- sätt, särskilt artiklarna 46, 53.1 och 62,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio- nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (3) konsoliderades ett system för ömsesidigt erkännande som ursprungligen grundade sig på 15 direktiv. Det föreskriver automatiskt erkännande för ett begränsat antal yrken, utgående från harmonise- rade minimikrav för utbildning (sektorsyrken), en generell ordning för erkännande av utbildningsbevis och auto- matiskt erkännande av yrkeserfarenhet. I direktiv 2005/36/EG fastställs också ett nytt system för fritt till- handahållande av tjänster. Det bör erinras om att tredje- landsmedborgare som är familjemedlemmar till EU-med- borgare åtnjuter likabehandling i enlighet med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familje- medlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (4). Tredjelandsmedborgare kan också åtnjuta likabehandling i fråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvali- fikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden, enligt särskilda unionsrättsakter, t.ex. om varaktig bosätt- ning, flyktingar, innehavare av EU-blåkort och forskare.

(1) EUT C 191, 29.6.2012, s. 103.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 oktober 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 15 november 2013.

(3) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. (4) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(2)I sitt meddelande av den 27 oktober 2010 Inremarknads-

akten, Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” identifierade kommissionen ett behov av

att modernisera unionsrätten på detta område. I sina slut- satser av den 23 oktober 2011 stödde Europeiska rådet en sådan modernisering och uppmanade Europaparla- mentet och rådet att nå en politisk överenskommelse om översyn av direktiv 2005/36/EG före slutet av 2012. I sin resolution av den 15 november 2011 om tillämp- ningen av direktivet om yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) (5) uppmanade även Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag. I rapporten av den 27 oktober 2010 om EU-medborgarskapet 2010 Att avveckla hindren för EU-medborgarnas rättigheter betonas behovet av att minska den administrativa bördan i sam- band med erkännande av yrkeskvalifikationer.

(3)Notarier som utses av en medlemsstats regering genom en officiell utnämning bör uteslutas från tillämpnings- området för direktiv 2005/36/EG med tanke på de spe- cifika och olikartade system som gäller i de enskilda medlemsstaterna för att få tillträde till och utöva yrket.

(4)I syfte att stärka den inre marknaden och gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa ett mer effektivt och transparent erkännande av yrkeskvali- fikationer skulle ett europeiskt yrkeskort innebära ett mervärde. Ett sådant kort skulle särskilt vara användbart för att underlätta tillfällig rörlighet och erkännande enligt det automatiska erkännandesystemet, samt för att främja en förenklad erkännandeprocess enligt den generella ord- ningen. Syftet med ett europeiskt yrkeskort är att för- enkla erkännandesystemet och införa kostnads- och driftseffektivisering som gynnar yrkesutövare och behö- riga myndigheter. Införandet av ett europeiskt yrkeskort bör beakta synpunkter på yrket i fråga och bör föregås av en bedömning av dess lämplighet för det aktuella yrket och dess effekter på medlemsstaterna. Bedömningen bör vid behov göras tillsammans med medlemsstaterna. Det europeiska yrkeskortet bör utfärdas på begäran av yrkes- utövare och efter inlämnande av de nödvändiga doku- menten och efter det att de behöriga myndigheterna slut- fört tillhörande verifikationsförfaranden. Om det europe- iska yrkeskortet är utfärdat i etableringssyfte bör det ut- göra ett beslut om erkännande och behandlas som alla andra beslut om erkännande enligt direktiv 2005/36/EG. Det bör komplettera snarare än ersätta de registrerings- krav som är kopplade till tillträdet till ett visst yrke. Det är onödigt att införa ett europeiskt yrkeskort för jurister eftersom de redan har försetts med yrkeskort enligt det

(5) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 15.

310

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/133

system som föreskrivs i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjäns- ter (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan med- lemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (2).

(5)Det europeiska yrkeskortets funktion bör stödjas av in-

formationssystemet för den inre marknaden (IMI), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 (3). Kortet och IMI bör skapa synergier och förtroende mellan de behöriga myndigheterna och samtidigt undanröja administrativt dubbelarbete och dubbla erkännandeförfaranden för de behöriga myndig- heterna och skapa mer transparens och rättssäkerhet för yrkesutövare.

(6)Förfarandet för ansökan om och utfärdande av det euro- peiska yrkeskortet bör vara klart strukturerat och omfatta skyddsmekanismer och tillhörande rättigheter för sö- kande att överklaga. Genomförandeakter bör specificera

översättningskraven och betalningssätten vad gäller de avgifter som en sökande ska betala in så att arbetsflödet i IMI inte avbryts eller hindras och behandlingen av an- sökan inte försenas. Det är medlemsstaternas ansvar att fastställa avgiftsnivån. Medlemsstaterna bör dock meddela kommissionen om den fastställda avgiftsnivån. Det euro- peiska yrkeskortet och tillhörande arbetsflöden i IMI bör säkerställa de lagrade uppgifternas integritet, autenticitet och konfidentialitet och förebygga olaglig och obehörig tillgång till informationen i systemet.

(7)Direktiv 2005/36/EG gäller bara yrkesutövare som vill utöva samma yrke i en annan medlemsstat. Det finns fall där den berörda verksamheten i den mottagande medlemsstaten är en del av ett yrke med mer omfattande verksamhetsområde än den i ursprungsmedlemsstaten. Om skillnaderna mellan verksamhetsområdena är så stora att ett fullständigt utbildningsprogram skulle krävs för att yrkesutövarna ska kunna kompensera för brister, och på begäran av yrkesutövarna, bör den mottagande medlemsstaten under dessa särskilda omständigheter be- vilja partiellt tillträde. Vid tvingande hänsyn av allmänt intresse, i enlighet med domstolens rättspraxis rörande artiklarna 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och som kan komma att vidareutvecklas, bör en medlemsstat kunna vägra partiellt

(1)	EGT L	78,	26.3.1977,	s.	17.
(2)	EGT L	77,	14.3.1998,	s.	36.
(3)	EUT L 316, 14.11.2012, s. 1.

tillträde. Detta kan särskilt vara fallet för hälso- och sjuk- vårdsyrken som har konsekvenser för folkhälsan eller patientsäkerheten. Partiellt tillträde bör beviljas utan att detta påverkar arbetsmarknadsparternas rätt att organi- sera sig.

(8)För att skydda de lokala konsumenterna i den motta- gande medlemsstaten, bör tidsbegränsat och tillfälligt till- handahållande av tjänster i en medlemsstat underställas skyddsmekanismer, särskilt ett krav på minst ett års yr- keserfarenhet under de tio år som föregår tillhandahål- landet av tjänsten, i fall när yrket inte är reglerat i ur-

sprungsmedlemsstaten. I fråga om säsongsverksamhet bör medlemsstaterna ha möjlighet att utföra kontroller för att fastställa huruvida de tjänster som tillhandahålls på deras territorium är temporära och tillfälliga. Den mottagande medlemsstaten bör därför en gång om året kunna kräva information om de tjänster som faktiskt tillhandahålls på dess territorium, om inte tjänsteleveran- tören frivilligt redan har lämnat sådan information.

(9)Enligt direktiv 2005/36/EG får medlemsstaterna vidta åt- gärder för att kontrollera en tjänsteleverantörs kvalifika- tioner före det första tillhandahållandet av tjänster, när det rör sig om reglerade yrken med inverkan på folk- hälsan och säkerheten. Detta har lett till osäkerhet om rättsläget och medfört att den behöriga myndigheten själv kan avgöra om det finns behov av en sådan för- handskontroll. För att säkerställa rättssäkerheten bör yr- kesutövare från början kunna veta om en förhandskont- roll av deras yrkeskvalifikationer behövs och när ett be- slut om detta kan väntas. Villkoren för förhandskontroll av yrkeskvalifikationer bör under alla omständigheter en- ligt friheten att tillhandahålla tjänster inte vara strängare än de villkor som omfattas av etableringsreglerna. När det gäller reglerade yrken med konsekvenser för folkhäl- san eller patientsäkerheten bör direktiv 2005/36/EG inte påverka medlemsstaternas möjlighet att kräva ett obliga- toriskt försäkringsskydd rörande yrkesverksamheter i en- lighet med de gällande bestämmelserna i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gräns- överskridande hälso- och sjukvård (4) och Europaparla- mentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 de- cember 2006 om tjänster på den inre marknaden (5).

(10)Yrkesutbildningssystem har visat sig vara ett användbart verktyg för att säkra ungdomssysselsättningen och möj- liggöra en smidig övergång från utbildning till yrkesverk- samhet. Översynen av direktiv 2005/36/EG bör därför fullt ut beakta olikheterna i dessa.

(4) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

(5) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

311

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/134	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

(11)För att tillämpa systemet för erkännande inom den ge- nerella ordningen är det nödvändigt att indela de olika nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som endast upprättas för att den generella ordningen ska fungera, bör varken påverka de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbild- ning eller medlemsstaternas befogenheter på detta områ- de, som exempelvis nationella strategier för genomföran- det av den europeiska referensramen för kvalifikationer. Den europeiska referensramen för kvalifikationer är ett sätt att främja yrkeskvalifikationernas transparens och jämförbarhet och kan vara en bra extra informationskälla för de behöriga myndigheter som prövar yrkeskvalifika- tioner som utfärdats i andra medlemsstater. Till följd av Bolognaprocessen har universitet och högskolor anpassat strukturen i sina program till en tvådelad nivåindelning med examina på grundnivå och avancerad nivå. För att garantera att de fem nivåer som fastställs i direktiv

2005/36/EG är förenliga med den nya examensstruk- turen bör kandidatexamen klassificeras enligt nivå d och magisterexamen enligt nivå e. De fem nivåer som fastställs för tillämpningen av den generella ordningen bör i princip inte längre användas som ett kriterium för att utesluta unionsmedborgare från tillämpningsområ- det för direktiv 2005/36/EG om detta står i strid med principen om livslångt lärande.

(12)Ansökningar om erkännande från yrkesutövare med ett års yrkeserfarenhet och från medlemsstater som inte re- glerar yrket i fråga bör behandlas på samma sätt som ansökningar från yrkesutövare från en reglerande med- lemsstat. Deras yrkeskvalifikationer bör jämföras med de yrkeskvalifikationer som krävs i den mottagande med- lemsstaten på grundval av yrkeskvalifikationsnivåerna en- ligt direktiv 2005/36/EG. Om skillnaden är stor bör den behöriga myndigheten ha möjlighet att införa kompen- sationsåtgärder. Alla bedömningsmekanismer för teore- tisk kunskap och praktiska färdigheter som eventuellt krävs för tillträde till yrket som kompensationsåtgärder, bör garantera och följa principerna om öppenhet och opartiskhet.

(13)I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbildning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemssta- terna fortfarande ha möjlighet att införa en kompensa- tionsåtgärd. Sådana åtgärder bör vara proportionella och särskilt ta hänsyn till de kunskaper, färdigheter och kom- petenser som den sökande har förvärvat inom ramen för dennes yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som for- mellt godkänts av ett relevant organ i detta syfte. Beslutet om införande av en kompensationsåtgärd bör vederbör- ligen motiveras i syfte att göra det möjligt för den sö- kande att bättre förstå sin situation och att begära dom- stolsprövning vid nationella domstolar enligt direktiv 2005/36/EG.

(14)Översynen av direktiv 2005/36/EG har visat att det finns ett behov av att uppdatera och med mer flexibilitet för- tydliga förteckningarna över de industrigrenar, affärsverk- samheter och hantverk som ingår i bilaga IV, samtidigt som ett automatiskt system för erkännande på grundval av yrkeserfarenheter bibehålls för dessa verksamheter. Bi- laga IV grundas för närvarande på International Standard Industrial Classification of all Economic Activities (ISIC) från 1958, och återspeglar inte längre den ekonomiska verk- samhetens nuvarande struktur. ISIC-klassificeringen har setts över flera gånger sedan 1958. Därför bör kommis- sionen ha möjlighet att anpassa bilaga IV för att bevara systemet för automatiskt erkännande intakt.

(15)Fortbildning bidrar till ett säkert och effektivt utövande av yrkesutövare som beviljas automatiskt erkännande av sina yrkeskvalifikationer. Det är viktigt att främja en förs- tärkt kontinuerlig yrkesutveckling för dessa yrkesgrupper. Medlemsstaterna bör framför allt främja fortbildning för läkare, läkare med specialistkompetens, allmänläkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinärer, barn- morskor, apotekare och arkitekter. De åtgärder som vid- tagits av medlemsstaterna för att främja fortbildning bland dessa yrkesgrupper bör meddelas kommissionen, och medlemsstaterna bör utbyta bästa praxis på området.

Fortbildning bör omfatta tekniska, vetenskapliga, rättsliga och etiska framsteg och motivera yrkesutövarna att delta i sådant livslångt lärande som är relevant för deras yrke.

(16)Systemet för automatiskt erkännande på grundval av har- moniserade minimiutbildningskrav bygger på att nya eller ändrade bevis på kvalifikationer i god tid anmäls av med- lemsstaterna, och offentliggörs av kommissionen. Inneha- vare av sådana kvalifikationer har annars inga garantier för att de kan omfattas av automatiskt erkännande. I syfte att öka insynen och öppenheten samt underlätta prövningen av nyanmälda titlar bör medlemsstaterna till- handahålla information om utbildningsprogrammets längd och innehåll, som måste vara i enlighet med minimiutbildningskraven som fastställs i direktiv 2005/36/EG.

(17)Poäng enligt det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS) används redan i de flesta institutio- nerna för högre utbildning i EU, och deras användning blir allt vanligare även i kurser som leder till sådana kvalifikationer som krävs för utövandet av ett reglerat yrke. Det är därför nödvändigt att införa möjligheten att ange ett utbildningsprograms varaktighet även i ECTS.

Den möjligheten bör inte påverka andra krav för auto- matiskt erkännande. En ECTS-poäng motsvarar 25–30 timmars studier, och det krävs normalt sett 60 poäng för slutförandet av ett läsår.

312

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/135

(18)För att garantera en hög nivå på folkhälsan och patient- säkerheten i unionen och modernisera direktiv 2005/36/EG måste de kriterier som används för att fast- ställa den medicinska grundutbildningen ändras så att de villkor som rör minsta antal år och timmar blir kumu- lativa. Syftet med ändringen är inte att sänka utbildnings- kraven för den medicinska utbildningen.

(19)I syfte att främja rörlighet för läkare med specialistkom- petens som redan erhållit en specialistkvalifikation och därefter följer en annan specialistutbildning bör medlems- staterna tillåtas att bevilja undantag från någon del av utbildningen om dessa senare utbildningsmoment redan har fullgjorts under det föregående specialistutbildnings- programmet i en medlemsstat. Medlemsstater bör, inom rimliga gränser, kunna bevilja undantag för medicinska specialistutbildningar som omfattas av automatiskt erkän- nande.

(20)Sjuksköterskeyrkena har utvecklats betydligt under de se- naste tre årtiondena: samhällsbaserad hälso- och sjukvård, mer komplexa behandlingsmetoder och teknik som stän- digt utvecklas förutsätter att sjuksköterskor har kapacitet för att ta allt större ansvar. Sjuksköterskeutbildningen, som fortfarande varierar alltefter nationella traditioner, bör vara stabilare och mer resultatinriktad och garantera att yrkesutövaren har förvärvat vissa kunskaper och fär- digheter under utbildningens gång och kan använda åt- minstone vissa kompetenser för att kunna utöva den verksamhet som är relevant för yrket.

(21)Barnmorskestudenter behöver en solid allmän utbild- ningsbakgrund innan de börjar sin barnmorskeutbild- ning, så att de är förberedda på de komplexa vårdbeho- ven. Därför bör antagningskraven till barnmorskeutbild- ning utökas till tolv års allmän skolutbildning eller god- känd examen på motsvarande nivå, med undantag för yrkesutövare som redan är legitimerade sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. Barnmor- skeutbildningen bör bättre kunna garantera att yrkes- utövaren har tillägnat sig vissa kunskaper och färdigheter som krävs för att utöva en barnmorskas uppgifter i en- lighet med direktiv 2005/36/EG.

(22)I syfte att förenkla systemet för automatiskt erkännande av specialistutbildningar för läkare och tandläkare bör sådana specialistutbildningar omfattas av direktiv 2005/36/EG om de är gemensamma för minst två fem- tedelar av medlemsstaterna.

(23)Ett stort antal länder beslutade att tillåta tillträde till och utövande av all farmaceutisk verksamhet på basis av ett

erkännande av de kvalifikationer som apotekare tillägnat sig i en annan medlemsstat efter ikraftträdandet av direk- tiv 2005/36/EG. Ett sådant erkännande av yrkeskvalifika- tioner som en person förvärvat i en annan medlemsstat bör dock inte hindra en medlemsstat från att behålla icke-diskriminerande regler som styr den geografiska för- delningen av apotek på deras territorium eftersom direk- tiv 2005/36/EG inte samordnar sådana regler. En med- lemsstat som ändå måste göra ett undantag från det automatiska erkännandet av kvalifikationer bör emellertid inte längre utesluta apotekare som redan är erkända av den medlemsstat som gör sådana undantag, och som sedan en tid tillbaka lagenligt och effektivt redan har arbetat som apotekare på denna medlemsstats territori- um.

(24)En förutsättning för att systemet för automatiskt erkän- nande ska fungera är att det finns förtroende för de utbildningsvillkor som ligger till grund för yrkesutövar- nas kvalifikationer. Därför är det viktigt att minimikraven för arkitektutbildning speglar nya moment i utbildningen av arkitekter, särskilt med avseende på det erkända be- hovet av att komplettera akademisk utbildning med yr- keserfarenhet med handledning av kvalificerade arkitek- ter. Samtidigt bör minimikraven för utbildningar vara tillräckligt flexibla för att undvika att i onödan begränsa medlemsstaternas möjligheter att organisera sina utbild- ningssystem.

(25)Direktiv 2005/36/EG bör, genom införandet av gemen- samma utbildningsprinciper, främja ett mer automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer för de yrken som för närvarande inte omfattas. Hänsyn bör tas till medlems- staternas behörighet att bestämma vilka yrkeskvalifikatio- ner som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium, och att fastställa hur deras utbild- ningssystem ska organiseras och vilket innehåll de ska ha. Gemensamma utbildningsprinciper bör vara utformade som gemensamma utbildningsramar på grundval av en gemensam uppsättning kunskap, färdigheter och kom- petenser eller gemensamma utbildningsprov. Det bör vara möjligt för gemensamma utbildningsramar att också täcka specialiseringar som för närvarande inte omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande enligt direktiv 2005/36/EG och som rör yrken som anges i avdelning III kapitel III och som har tydligt definierade verksamheter som är förbehållna dessa. Gemensamma utbildningsramar för sådana specialiseringar, särskilt me- dicinska specialiseringar, bör erbjuda ett högt folkhälso- skydd och patientskydd. Yrkeskvalifikationer som erhål- lits inom gemensamma utbildningsramar bör automatiskt erkännas av medlemsstaterna. Yrkesorganisationer som finns representerade på unionsnivå och, under särskilda omständigheter, nationella yrkesorganisationer eller behö- riga myndigheter bör kunna skicka förslag på gemen-

samma utbildningsprinciper till kommissionen för att de nationella samordnarna ska kunna göra en bedöm- ning av de eventuella effekterna av sådana principer på de nationella utbildningssystemen liksom på de nationella regler som styr tillträdet till reglerade yrken.

313

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/136	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

(26)Direktiv 2005/36/EG innehåller redan bestämmelser om att yrkesutövare måste ha nödvändiga språkkunskaper. Översynen av tillämpningen av denna skyldighet har visat ett behov av att klargöra den behöriga myndighetens respektive arbetsgivarnas roll, särskilt för ett bättre pati- entskydd. De behöriga myndigheterna bör kunna an- vända språktest efter erkännandet av yrkeskvalifikationer. Det är särskilt viktigt för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten att språktester görs enligt direktiv 2005/36/EG innan yrkesutövaren börjar utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. Språktest bör dock vara rimliga och nödvändiga för de berörda yrkena, och bör inte syfta till att utesluta yrkesutövare från andra medlemsstater från arbetsmarknaden i den mottagande medlemsstaten. För att se till att proportionalitetsprinci-

pen respekteras, och för att förbättra rörligheten bland yrkesutövare i unionen bör de kontroller som utförs av en behörig myndighet eller under överinseende av denna, vara begränsade till kunskapen i ett officiellt språk i den mottagande medlemsstaten, eller ett förvaltningsspråk i

den	mottagande	medlemsstaten förutsatt att		det	också
är ett officiellt språk i unionen. Detta			bör	inte	hindra
den	mottagande	medlemsstaten från att	uppmuntra yr-

kesutövare att tillägna sig ett annat språk i ett senare skede, om det krävs för den yrkesverksamhet som ska utövas. Arbetsgivare bör fortsätta att spela en viktig roll när det gäller att kontrollera de språkkunskaper som behövs för det aktuella yrket på deras arbetsplatser.

(27)Nationella regler som styr tillträdet till de reglerade yr- kena bör inte utgöra något hinder för de unga nyut- examinerades rörlighet. Om en nyutexaminerad avslutar en yrkesinriktad praktik i en annan medlemsstat, bör praktiken i fråga erkännas när den nyutexaminerade an- söker om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmed- lemsstaten. Erkännandet av en yrkespraktik som fullgjorts i en annan medlemsstat bör baseras på en tydlig skriftlig beskrivning av inlärningsmål och tilldelade uppgifter, vilka bestäms av den person som övervakar praktiktjänst- göringen i den mottagande medlemsstaten. Yrkespraktik som fullgjorts i tredjeland bör beaktas av medlemssta- terna när en begäran om tillträde till ett reglerat yrke behandlas.

(28)Direktiv 2005/36/EG innehåller bestämmelser om ett sy- stem för nationella kontaktpunkter. På grund av ikraft- trädandet av direktiv 2006/123/EG, och inrättandet av gemensamma kontaktpunkter enligt det direktivet, finns det risk för överlappning. Därför bör de nationella kon- taktpunkter som inrättas genom direktiv 2005/36/EG bli rådgivningscentrum vars verksamhet främst inriktas på rådgivning och stöd till medborgarna, inbegripet person- lig rådgivning, för att se till att den löpande tillämp- ningen av inremarknadsreglerna i fall som rör enskilda komplicerade fall följs upp på nationell nivå. Vid behov ska rådgivningscentrumen samarbeta med behöriga myn- digheter och rådgivningscentrum i andra medlemsstater. Vad gäller det europeiska yrkeskortet bör medlemssta- terna själva kunna besluta om huruvida rådgivningscent- rumen ska fungera som en behörig myndighet i den

mottagande medlemsstaten eller stödja de behöriga myn- digheterna vid behandlingen av ansökningar om ett eu- ropeiskt yrkeskort och vid hanteringen av sökandens en- skilda akt som skapats inom IMI (IMI-akt). Med tanke på friheten att tillhandahålla tjänster, då det berörda yrket inte är reglerat i den mottagande medlemsstaten, får råd- givningscentrumen också delta i det informationsutbyte som planerats för att åstadkomma ett administrativt sam- arbete.

(29)Detta direktiv bidrar till att säkerställa en hög nivå på hälso- och konsumentskydd. Direktiv 2005/36/EG inne-

håller redan detaljerade skyldigheter för medlemsstaterna

att utbyta information. De skyldigheterna bör	förstärkas.
I framtiden bör medlemsstaterna inte endast	reagera på

begäran om information, utan deras behöriga myndighe- ter bör också ges befogenhet inom ramen för deras be- fogenheter att aktivt informera de behöriga myndighe- terna i andra medlemsstater om yrkesutövare som inte längre har rätt att utöva sitt yrke. En särskild varnings- mekanism krävs för hälso- och sjukvårdspersonal som omfattas av direktiv 2005/36/EG. Detta bör även gälla för veterinärer liksom yrkesutövare som utövar verksam- het som rör undervisning av minderåriga, inklusive yrkes- utövare som arbetar inom barnomsorg och förskoleverk- samhet. Skyldigheten att varna bör endast gälla de med- lemsstater där sådana yrken är reglerade. Alla medlems- stater bör varnas om yrkesutövare till följd av disciplinära åtgärder eller en brottmålsdom inte längre har rätt att utöva sin yrkesverksamhet i en medlemsstat, inte ens tillfälligt. Varningen bör innehålla alla tillgängliga upp- gifter om den bestämda eller obestämda perioden som begränsningen eller förbudet gäller. Varningen bör akti- veras genom IMI oavsett om yrkesutövaren har utnyttjat någon av rättigheterna enligt direktiv 2005/36/EG, eller har ansökt om erkännande för sina yrkeskvalifikationer genom utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort eller ge- nom någon annan metod som fastställs i det direktivet. Varningsförfarandet bör vara förenligt med unionslagstift- ningen om skydd av personuppgifter och grundläggande rättigheter. Varningsförfarandet bör inte utformas för att ersätta eller anpassa arrangemang mellan medlemssta- terna om samarbete inom rättsliga och inrikes frågor. Behöriga myndigheter som omfattas av direktiv 2005/36/EG bör inte heller vara skyldiga att bidra till ett sådant samarbete genom varningar enligt det direktivet.

(30)En av de största svårigheter som en medborgare som är intresserad av att arbeta i en annan medlemsstat står inför är de komplicerade och osäkra administrativa för- faranden som de måste följa. Genom direktiv 2006/123/EG åläggs medlemsstaterna redan att tillhanda- hålla enkel tillgång till information och att göra det möj- ligt att slutföra förfarandena via de gemensamma kon- taktpunkterna. Personer som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer enligt direktiv 2005/36/EG kan redan använda de gemensamma kontaktpunkterna om de omfattas av direktiv 2006/123/EG. Arbetssökande och

314

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/137

vårdpersonal omfattas däremot inte av direktiv 2006/123/EG, och den tillgängliga informationen är be- gränsad. Det är därför nödvändigt ur ett användarper- spektiv att närmare specificera sådan information och se till att informationen är lättillgänglig. Det är också viktigt att medlemsstaterna inte bara tar ansvar på natio- nell nivå utan också samarbetar med varandra och med kommissionen för att se till att yrkesutövare i hela EU har en enkel tillgång till användarvänlig och flerspråkig information och enkelt kan slutföra förfaranden via de gemensamma kontaktpunkterna eller de berörda behö- riga myndigheterna. Länkar bör göras tillgängliga på an- dra webbplatser, t.ex. portalen Ditt Europa.

(31)För att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av direktiv 2005/36/EG bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på uppdatering av den kun- skap och de färdigheter som avses i artikel 21.6, upp- datering av bilaga I, uppdatering och förtydligande av

verksamheter som anges i bilaga IV, anpassning av punk- terna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, anpassning av utbildningsminimi- kraven för läkare och tandläkare med specialistkom- petens, införande av nya medicinska specialistkompeten- ser i punkt 5.1.3 i bilaga V, ändringar av förteckningen i punkterna 5.2.1, 5.3.1, 5.4.1, 5.5.1 och 5.6.1 i bilaga V, införande av nya specialistkompetenser för tandläkare i punkt 5.3.3 i bilaga V, fastställande av villkoren för till- lämpningen av gemensamma utbildningsramar, och fast- ställande av villkoren för tillämpning av gemensamma utbildningsprov. Det är av särskild betydelse att kommis- sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere- dande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europa- parlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(32)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2005/36/EG bör kommissionen tilldelas genom- förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl- lande av allmänna regler och principer för medlemssta- ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge- nomförandebefogenheter (1).

(33)Med tanke på dessa genomförandeakters tekniska art bör granskningsförfarandet användas vid antagandet av ge- nomförandeakter för införandet av det europeiska yrkes- kortet för särskilda yrken, formatet för det europeiska yrkeskortet, behandlingen av skriftliga ansökningar, vilka översättningar som den sökande ska tillhandahålla för ansökningar om ett europeiskt yrkeskort, närmare regler om de handlingar som krävs enligt direktiv 2005/36/EG

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

för att ansökan ska vara fullständig, förfaranden för hur betalningar för kortet ska göras och behandlas, regler för hur, när och för vilka handlingar de behöriga myndighe- terna får begära bestyrkta kopior för yrket i fråga, de tekniska specifikationer och åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att informationen i det europeiska yr- keskortet och i IMI-akten har integritet, behandlas kon- fidentiellt och är korrekt, villkoren och förfarandena för att utfärda ett europeiskt yrkeskort, de bestämmelser som gäller villkoren för tillgång till IMI-akten, de tekniska medlen och förfarandena för kontroll av ett europeiskt yrkeskorts äkthet och giltighet samt tillämpningen av varningsmekanismen.

(34)Kommissionen bör, genom genomförandeakter, och med tanke på dessa akters specifika karaktär, utan att förord- ning (EU) nr 182/2011 tillämpas, besluta att förkasta en begärd uppdatering av bilaga I om de villkor som anges i direktiv 2005/36/EG inte uppfyllts, uppmana medlems- staten i fråga att inte tillämpa undantaget när det gäller valet mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov om undantaget inte är berättigat eller strider mot unionsrät-

ten, förkasta de begärda ändringarna av punkterna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 eller 5.7.1 i bilaga V om de villkor som anges i direktiv 2005/36/EG inte uppfyllts, ange nationella yrkeskvalifika- tioner och nationella yrkestitlar som omfattas av auto- matiskt erkännande enligt den gemensamma utbildnings- ramen, ange de medlemsstater där gemensamma utbild- ningsprov ska anordnas, förekomsten under ett kalende- rår och andra arrangemang som krävs för att anordna gemensamma utbildningsprov, och tillåta de berörda medlemsstaterna att göra undantag från de relevanta be- stämmelserna i direktiv 2005/36/EG under en begränsad tidsperiod.

(35)Med tanke på de positiva erfarenheterna med ömsesidig utvärdering enligt direktiv 2006/123/EG bör ett liknande system införas i direktiv 2005/36/EG. Medlemsstaterna bör anmäla vilka yrken de reglerar, och av vilka skäl, och diskutera resultaten sinsemellan. Ett sådant system skulle bidra till större öppenhet och insyn i marknaden för professionella tjänster.

(36)Kommissionen bör i vederbörlig ordning bedöma den erkännandeordning som gäller för bevis på formella kva- lifikationer för en sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård utfärdade i Rumänien. En sådan be- dömning bör grundas på resultatet av ett särskilt kom- pletteringsprogram som Rumänien bör införa i enlighet med sina nationella lagar eller andra författningar, och kring vilket landet bör samarbeta med andra medlems- stater och kommissionen. Syftet med ett sådant särskilt kompletteringsprogram bör vara att ge deltagarna i pro- grammet möjlighet att uppgradera sina yrkeskvalifikatio- ner för att framgångsrikt kunna uppfylla de minimikrav på utbildningen som anges i direktiv 2005/36/EG.

315

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/138	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

(37)Eftersom målen i detta direktiv, nämligen att rationalise- ra, förenkla och förbättra reglerna för erkännande av yrkeskvalifikationer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom det oundvikligen skulle leda till olika krav och förfarandesystem som skulle göra rättssystemet mer komplext och leda till omotiverade hinder för rörligheten för yrkesutövare, utan snarare, för uppnående av samstämmighet, trans- parens och kompatibilitet, kan uppnås bättre på unions- nivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia- ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio- nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän- digt för att uppnå dessa mål.

(38)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (1) av den 28 september 2011 har medlems- staterna åtagit sig att i motiverade fall till anmälan av sina införlivandeåtgärder bifoga ett eller flera dokument om förhållandet mellan delarna i ett direktiv och mot- svarande delar i de nationella rättsakter som införlivar bestämmelserna. När det gäller detta direktiv anser lags- tiftaren att översändandet av sådana dokument är berät- tigat.

(39)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen- skapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2) och avgav ett ytt- rande den 8 mars 2012 (3).

(40)Direktiv 2005/36/EG och förordning (EU) nr 1024/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2005/36/EG

Direktiv 2005/36/EG ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 1 ska följande punkt läggas till:

”I detta direktiv fastställs också regler för ett partiellt till-

träde till reglerade yrken och erkännande av yrkespraktik som bedrivs i en annan medlemsstat.”

(1) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14. (2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(3) EUT C 137, 12.5.2012, s. 1.

2.Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Detta direktiv ska också gälla för alla de medborgare i

en medlemsstat som har gjort yrkespraktik utanför ur- sprungsmedlemsstaten.”

b)Följande punkt ska läggas till:

”4. Detta direktiv ska inte tillämpas på notarier som har utsetts av offentliga myndigheter.”

3.Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Leden f och h ska ersättas med följande:

”f) yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av det berörda yrket på heltid eller deltid under motsvarande tid i en medlemsstat.

h)lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökan- des yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som genomförs eller erkänns av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlemsstat.

För att möjliggöra genomförande av detta prov ska de behöriga myndigheterna upprätta en för- teckning över de ämnen som, utifrån en jäm- förelse mellan den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten och den som den sö- kande har genomgått, inte omfattas av de ex- amens- eller andra behörighetsbevis som den sö- kande har.

Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att den sökande är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat den sökande kommer ifrån. Det ska omfatta äm- nen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i fråga i den

316

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/139

mottagande medlemsstaten. Provet får också om- fatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande med- lemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetspro- vet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet i den medlemsstaten ska fastställas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.”

ii)Följande led ska läggas till:

”j) yrkespraktik: utan att det påverkar artikel 46.4, en period med praktik som sker under handled- ning, förutsatt att det utgör ett villkor för till- träde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som le- der till ett examensbevis.

k)europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis för antingen att yrkesutövaren uppfyller alla nöd- vändiga villkor för att temporärt och tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlems- stat eller erkännandet av yrkeskvalifikationer för etablering i en mottagande medlemsstat.

l)livslångt lärande: all allmän utbildning, yrkes- utbildning, icke-formell utbildning och infor- mellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens, som kan innehålla yrkesetik.

m)tvingande hänsyn av allmänt intresse: hänsyn som erkänns som sådana i rättspraxis vid Euro- peiska unionens domstol.

n)poäng inom ramen för det europeiska systemet

för överföring av studiemeriter (ECTS-poäng): meritsystem för högre utbildning som används i det europeiska området för högre utbildning.”

b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller organisation som avses i första stycket ska den underrätta kommissionen. Kommissionen ska undersöka huruvida sammanslutningen eller organisationen uppfyl- ler de villkor som anges i andra stycket. För att veder- börlig hänsyn ska tas till den lagstiftning som utvecklats i medlemsstaterna ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att uppdatera bilaga I om de villkor som anges i andra stycket har uppfyllts.

När de villkor som anges i andra stycket inte uppfyllts, ska kommissionen anta en genomförandeakt för att för- kasta den begärda uppdateringen av bilaga I.”

4.Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om den mottagande medlemsstaten erkänner yr- keskvalifikationerna ska detta ge förmånstagare möjlig- het att få tillträde i den medlemsstaten till samma yrke som denne är behörig för i ursprungsmedlemsstaten och

att utöva det yrket i den mottagande medlemsstaten på samma villkor som dess medborgare.”

b)Följande punkt ska läggas till:

”3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1

ska partiellt tillträde beviljas i den mottagande medlems- staten enligt de villkor som anges i artikel 4f.”

5.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 4a

Europeiskt yrkeskort

1. Medlemsstaterna ska på begäran av innehavare av en yrkeskvalifikation utfärda ett europeiskt yrkeskort till dem, på villkor att kommissionen har antagit de relevanta ge- nomförandeakter som avses i punkt 7.

317

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/140	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

2. När ett europeiskt yrkeskort har införts för ett visst yrke genom relevanta genomförandeakter som antagits i enlighet med punkt 7 får innehavare av en relevant yrkesk- valifikation välja att ansöka om ett sådant kort eller att använda det förfarande som anges i avdelningarna II och III.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att innehavaren av ett

europeiskt yrkeskort åtnjuter alla de rättigheter som tiller- känns enligt artiklarna 4b–4e.

4.Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att tillhandahålla andra tjänster enligt avdelning II än sådana som omfattas av artikel 7.4 ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet utfärda ett europeiskt yrkeskort i en- lighet med artiklarna 4b och 4c. Det europeiska yrkeskortet ska, om tillämpligt, utgöra den skriftliga underrättelsen som avses i artikel 7.

5.Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att

etablera sig i en annan medlemsstat enligt avdelning III kapitel I–IIIa eller att tillhandahålla tjänster enligt artikel 7.4, ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet fullfölja alla förberedande steg vad gäller den sökandes enskilda akt som skapats i informationssystemet för den inre mark- naden (IMI) (IMI-akten) i enlighet med artiklarna 4b och 4d. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska utfärda det europeiska yrkeskortet i enlighet med artik- larna 4b och 4d.

För etablering ska utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort inte innebära automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke om det redan innan ett europeiskt yrkeskort införs finns regi- streringskrav eller andra kontrollförfaranden i den motta- gande medlemsstaten för detta yrke.

6.Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för behandling av IMI-akter och utfärdande av europeiska yr- keskort. Dessa myndigheter ska sörja för en opartisk och objektiv behandling i god tid av ansökningar om europe- iska yrkeskort. De rådgivningscentrum som avses i arti- kel 57b kan också agera som behöriga myndigheter. Med- lemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna och rådgivningscentrumen informerar medborgarna, inbegripet potentiella sökande, om hur ett europeiskt yrkeskort fun- gerar och dess mervärde för de yrken för vilka det är till- gängligt.

7.Kommissionen ska genom genomförandeakter, anta de åtgärder som krävs för att garantera en enhetlig till- lämpning av bestämmelserna om det europeiska yrkeskor- tet för de yrkesutövare som uppfyller de villkor som anges i

det andra stycket i denna punkt, inklusive åtgärder rörande yrkeskortens utformning, behandlingen av skriftliga ansök- ningar, de översättningar som den sökande ska tillhanda- hålla vid ansökningar om europeiska yrkeskort, närmare uppgifter om de handlingar som krävs i enlighet med ar- tikel 7.2 eller bilaga VII för att ansökan ska vara fullständig samt förfaranden för hur betalningar för ett europeiskt yrkeskort ska göras och behandlas, med beaktande av särd- ragen för det berörda yrket. Kommissionen ska också ge- nom genomförandeakter specificera hur, när och för vilka handlingar behöriga myndigheter får begära bestyrkta ko- pior i enlighet med det andra stycket i artikel 4b.3, artik- larna 4d.2 och 4d.3 för yrket i fråga.

Införandet av det europeiska yrkeskortet för ett särskilt yrke genom antagandet av relevanta genomförandeakter som avses i det första stycket ska omfattas av samtliga följande villkor:

a)Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för betydande rörlighet för yrket i fråga.

b)De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse.

c)Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke ska vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det gransk- ningsförfarande som avses i artikel 58.2.

8. De avgifter som sökande kan behöva betala för ad- ministrativa förfaranden vid utfärdande av europeiska yr- keskort ska vara rimliga och proportionella och överens- stämma med ursprungsmedlemsstatens och den motta- gande medlemsstatens kostnader, och får inte avskräcka aktörer från att ansöka om ett europeiskt yrkeskort.

Artikel 4b

Ansökan om ett europeiskt yrkeskort och skapande av en akt i IMI

1. Ursprungsmedlemsstaten ska göra det möjligt för en innehavare av en yrkeskvalifikation att ansöka om ett eu- ropeiskt yrkeskort genom ett online-verktyg vilket tillhan- dahålls av kommissionen, som automatiskt skapar en IMI- akt för den sökande i fråga. Om en ursprungsmedlemsstat

318

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/141

även tillåter skriftliga ansökningar ska den införa de nöd- vändiga arrangemangen för att skapa IMI-akten, skicka in- formation till den sökande och utfärda det europeiska yr- keskortet.

2.Ansökningar ska styrkas av sådana handlingar som föreskrivs i de genomförandeakter som ska antas i enlighet med artikel 4a.7.

3.Inom en vecka efter mottagandet av ansökan ska ur- sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet bekräfta mot- tagandet av ansökan och informera den sökande om hand- lingar eventuellt saknas.

I förekommande fall ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet utfärda kompletterande intyg i enlighet med kraven i detta direktiv. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska kontrollera huruvida den sökande är lagligt etablerad i ursprungsmedlemsstaten och huruvida alla nöd- vändiga handlingar som har utfärdats i ursprungsmedlems- staten är giltiga och äkta. Om det finns skälig grund för tvivel ska ursprungsmedlemsstaten kontakta det relevanta organet och får begära bestyrkta kopior av handlingarna från den sökande. Om samma sökande senare lämnar nya ansökningar får ursprungsmedlemsstatens och den motta- gande medlemsstatens behöriga myndigheter inte begära förnyad inlämning av handlingar som redan finns i IMI- akten och som fortfarande är giltiga.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta de tekniska specifikationerna för de uppgifter som finns i det europeiska yrkeskortet och i IMI-akten, de åtgärder som krävs för att säkerställa att dessa uppgifter har integritet, behandlas konfidentiellt och är korrekta, och villkoren och förfarandena för att utfärda ett europeiskt yrkeskort till innehavaren, inbegripet möjligheten att ladda ned kortet eller inge uppdateringar till IMI-akten. Genomförandeak- terna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 4c

Europeiskt yrkeskort för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom tre veckor kontrollera ansökan och de komplette- rande handlingarna i IMI-akten och utfärda det europeiska yrkeskortet för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4.

Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de hand- lingar som saknas som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska sedan utan dröjsmål vidarebefordra det europeiska yrkeskortet till den behöriga myndigheten i varje berörd mottagande med- lemsstat och ska informera den sökande om detta. Den mottagande medlemsstaten får inte kräva en ytterligare un- derrättelse enligt artikel 7 för de påföljande 18 månaderna.

2.Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighets beslut eller avsaknad av beslut inom den treveckorsperiod som avses i punkt 1 ska kunna överklagas enligt nationell lags- tiftning.

18månader som avses i punkt 1 ska innehavaren infor- mera den behöriga myndigheten om detta. Under alla om- ständigheter ska innehavaren också tillhandahålla infor- mation om väsentliga förändringar i den faktiska situation som uppgivits i IMI-akten, som ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet har rätt att begära i enlighet med de genomförandeakter som ska antas enligt artikel 4a.7. Ur- sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska vidarebe- fordra det uppdaterade europeiska yrkeskortet till den be- rörda mottagande medlemsstaten.

Artikel 4d

Europeiskt yrkeskort för etablering och temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom en månad vid utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort för etablering eller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 kontrollera de inlämnade styr- kande handlingarnas äkthet och giltighet i IMI-akten. Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de saknade handlingar som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska överföra ansökan utan dröjsmål till den mottagande medlemsstatens

319

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/142	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

behöriga myndighet. Ursprungsmedlemsstaten ska infor- mera den sökande om hur långt handläggningen av ansö- kan fortskridit samtidigt som den överför ansökan till den mottagande medlemsstaten.

2.I de fall som avses i artiklarna 16, 21, 49a och 49b ska en mottagande medlemsstat besluta om huruvida den ska utfärda ett europeiskt yrkeskort som avses i punkt 1 inom en månad från mottagande av den ansökan som överförts av ursprungsmedlemsstaten. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytterligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungsmedlemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter det att begäran inlämnats. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska enmånadsfristen gälla utan hinder av en sådan begäran.

3.I de fall som avses i artikel 7.4 och artikel 14 ska den mottagande medlemsstaten, inom två månader från den dag den mottar den ansökan som överförts av ursprungs- medlemsstaten, besluta om huruvida den ska utfärda ett europeiskt yrkeskort eller låta innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation genomgå kompensationsåtgärder. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems- staten begära ytterligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungsmedlemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter inlämnandet av begä- ran. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska tvåmånadersfristen tillämpas, utan hinder av en sådan be- gäran.

4.Om den mottagande medlemsstaten inte får de nöd- vändiga uppgifter som den har rätt att kräva, i enlighet med detta direktiv, för att besluta om utfärdande av det europe- iska yrkeskortet från ursprungsmedlemsstaten eller den sö- kande kan den vägra att utfärda ett kort. En sådan vägran ska vara motiverad.

5.Om den mottagande medlemsstaten inte fattar ett

beslut inom de tidsfrister som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller inte lyckas anordna ett lämplighetsprov i enlighet med artikel 7.4 ska det europeiska yrkeskortet anses vara utfärdat och ska skickas automatiskt via IMI till innehavaren av yrkeskvalifikationen.

Den mottagande medlemsstaten ska ha möjlighet att för- länga med två veckor de tidsfrister som fastställs i punk- terna 2 och 3 för ett automatiskt utfärdande av det euro- peiska yrkeskortet. Den ska ange skälen till förlängningen

och vederbörligen informera den sökande. En sådan för- längning med två veckor får upprepas en gång och endast om det är absolut nödvändigt, särskilt om skälen rör folk- hälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet.

6.De åtgärder som ursprungsmedlemsstaten vidtar i en- lighet med punkt 1 ska ersätta alla ansökningar om erkän- nande av yrkeskvalifikationer enligt den mottagande med- lemsstatens nationella lagstiftning.

7.De beslut som ursprungsmedlemsstaten och den mot- tagande medlemsstaten antar enligt punkterna 1–5 eller avsaknaden av ett beslut från ursprungsmedlemsstatens sida ska kunna överklagas enligt den berörda medlemssta- tens nationella lagstiftning.

Artikel 4e

Behandling av och tillgång till uppgifter om det europeiska yrkeskortet

1.Utan att det påverkar frågan om oskuldspresumtion ska ursprungsmedlemsstatens och den mottagande med- lemsstatens behöriga myndigheter i god tid uppdatera den berörda IMI-akten när det gäller uppgifter om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som rör begränsning eller förbud och som påverkar den verksamhet som utövas av innehavaren av ett europeiskt yrkeskort inom ramen för detta direktiv. Därvid ska de respektera reglerna om skydd för personuppgifter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp- gifter (*) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av per- sonuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektro- nisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (**). Sådana uppdateringar ska innefatta radering av uppgifter som inte längre behövs. Innehavaren av det europeiska yrkeskortet och de behöriga myndigheter som har tillgång till den berörda IMI-akten ska utan dröjs- mål informeras om alla uppdateringar. Denna skyldighet ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att varna en- ligt artikel 56a.

2.Innehållet i de uppdaterade uppgifter som avses i punkt 1 ska vara begränsat till

a)yrkesutövarens identitet,

b)det berörda yrket,

320

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/143

c)uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som har fattat beslutet om begränsningen eller förbudet,

d)begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e)den period som begränsningen eller förbudet gäller.

3.Tillgången till uppgifter i IMI-akten ska vara begrän- sad till ursprungsmedlemsstatens och den mottagande med- lemsstatens behöriga myndigheter enligt direktiv 95/46/EG. De behöriga myndigheterna ska informera innehavaren av den europeiska yrkeskortet om innehållet i IMI-akten på begäran av innehavaren.

4.De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska vara begränsade till de uppgifter som krävs för att

fastställa innehavarens rätt att utöva det yrke för vilket det utfärdats, nämligen innehavarens förnamn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifikationer och den tillämpliga ordningen, berörda behöriga myndig- heter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitetshandling. Uppgifter om yrkeserfarenhet eller kompensationsåtgärder som genomgåtts av innehava- ren av det europeiska yrkeskortet ska ingå i IMI-akten.

5. Personuppgifterna i IMI-akten kan behandlas så länge det behövs för erkännandeförfarandet i sig och för erkän- nandet eller översändandet av den underrättelse som före- skrivs i artikel 7. Medlemsstaterna ska se till att innehavaren av ett europeiskt yrkeskort när som helst har rätt att utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga upp- gifter, eller radering och blockering av den berörda IMI- akten. Innehavaren ska informeras om denna rätt när det europeiska yrkeskortet utfärdas, och därefter påminnas om den vartannat år. Påminnelsen ska skickas automatiskt via IMI om den ursprungliga ansökan för det europeiska yrkes- kortet gjordes online.

I händelse av en begäran om radering av en IMI-akt som är kopplad till det europeiska yrkeskortet för etablering eller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 ska den berörda mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter förse innehavaren av yrkeskvalifika- tionen med bevis som styrker erkännandet av dennes yr- keskvalifikationer.

6. När det gäller behandling av personuppgifter på det europeiska yrkeskortet och i alla IMI-akter ska medlems- staternas relevanta behöriga myndigheter betraktas som

registeransvariga i den betydelse som avses i artikel 2 d i direktiv 95/46/EG. När det gäller dess skyldigheter enligt punkterna 1–4 i den här artikeln och den berörda behand- lingen av personuppgifter ska kommissionen betraktas som registeransvarig i den betydelse som avses i artikel 2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då ge- menskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (***).

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska de mottagande medlemsstaterna föreskriva att arbetsgivare, kunder, patienter, offentliga myndigheter och andra berörda parter kan kontrollera äktheten och giltigheten hos ett eu- ropeiskt yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar för dem.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om tillgång till IMI-akten, och de tekniska metoderna och förfarandena för kontroll enligt första stycket. Genom- förandeakterna ska antas i enlighet med det gransknings- förfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 4f

Partiellt tillträde

1. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska från fall till fall bevilja partiellt tillträde till en yrkes- verksamhet på landets territorium, endast om följande vill- kor är uppfyllda:

a)Yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmed- lemsstaten utöva den yrkesverksamhet för vilken par- tiellt tillträde söks i den mottagande medlemsstaten.

b)Skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungsmedlemsstaten och det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten är så stora att tillämpning av kompensationsåtgärder skulle innebära att den sökande måste fullfölja hela det utbildningsprogram som före- skrivs i den mottagande medlemsstaten för att få till- träde till hela det reglerade yrket i den medlemsstaten.

c)Yrkesverksamheten kan objektivt särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket i den mot- tagande medlemsstaten.

321

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/144	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

Vid tillämpningen av led c ska den mottagande medlems- statens behöriga myndighet beakta huruvida yrkesverksam- heten kan utövas självständigt i ursprungsmedlemsstaten.

2. Ett partiellt tillträde får nekas om detta motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, om det är lämpligt för att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås, och om det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

3.Ansökningar för etablering i en mottagande medlems- stat ska granskas i enlighet med avdelning III kapitel I och IV.

4.Ansökningar för ett temporärt och tillfälligt tillhanda- hållande av tjänster i den mottagande medlemsstaten avse- ende yrkesverksamheter som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet ska granskas i enlighet med avdelning II.

5.När ett partiellt tillträde har beviljats och genom un- dantag från artikel 7.4 sjätte stycket och artikel 52.1 ska yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel. Den mottagande medlemsstaten får kräva att denna yrkestitel används på den mottagande medlemssta- tens språk. De yrkesutövare som har beviljats partiellt till- träde ska tydligt ange sin yrkesverksamhets räckvidd för tjänstemottagarna.

6.Denna artikel ska inte tillämpas på de yrkesutövare som omfattas av automatiskt erkännande av deras yrkesk- valifikationer enligt avdelning III kapitel II, III och IIIa.

(*)EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(**) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(***)EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.”

6.I artikel 5.1 ska led b ersättas med följande:

”b) om tjänsteleverantören förflyttar sig och om denne har utövat yrket under minst ett år i en eller flera med- lemsstater under de tio år som föregår tillhandahållan- det av tjänsten, om yrket inte är reglerat i etablerings- medlemsstaten. Kravet på ett års yrkeserfarenhet ska

inte tillämpas om yrket är reglerat eller om utbild- ningen för yrket är reglerad.”

7.Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på att tjänsteleverantören har bedri- vit verksamheten i fråga under minst ett av de föregående tio åren.

e)För yrkesutövare i säkerhetsbranschen, hälso- och sjukvårdssektorn och för yrken som rör un- dervisning av underåriga barn, inklusive barn- omsorg och förskoleverksamhet: ett intyg som bekräftar att de inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte har dömts för

något brott, om medlemsstaten kräver sådana intyg av sina egna medborgare.”

ii)Följande punkter ska läggas till:

”f) För yrken med konsekvenser för patientsäkerhe- ten: ett intyg på den sökandes kunskaper i det språk som behövs för att utöva yrket i den mot- tagande medlemsstaten.

g)För yrken som omfattar sådan verksamhet som avses i artikel 16 och som anmälts av en med- lemsstat i enlighet med artikel 59.2: ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet utfärdat

av behörig myndighet eller behörigt organ i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.”

b)Följande punkt ska införas:

”2a. Inlämnandet av en föreskriven underrättelse av tjänsteleverantören i enlighet med punkt 1 ska ge tjäns- televerantören tillträde till tjänsteverksamheten eller möjlighet att utöva denna verksamhet på hela den be- rörda medlemsstatens territorium. En medlemsstat får begära ytterligare uppgifter vilka anges i punkt 2 om tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer avseende

322

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/145

a)yrket inom vissa delar av den medlemsstatens terri- torium är reglerat på ett annat sätt,

b)denna reglering också gäller alla medborgare i den medlemsstaten,

c)skillnaderna i denna reglering motiveras av tvingande hänsyn av allmänt intresse som rör folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet, och

d)medlemsstaten inte kan få sådan information på an- nat sätt.”

c)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folk- hälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel II, III eller IIIa, kan den mot- tagande medlemsstatens behöriga myndighet kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskont- roll ska vara möjlig endast om syftet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet till följd av att tjänsteleverantören saknar yrkeskvalifikationer och om kontrollen inte går utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.

Senast en månad efter det att den underrättelse och de åtföljande handlingar som avses i punkterna 1 och 2 inkommit ska den behöriga myndigheten informera tjänsteleverantören om sitt beslut

a)att inte kontrollera dennes yrkeskvalifikationer,

b)efter att ha kontrollerat dennes yrkeskvalifikationer

i)att begära att tjänsteleverantören gör ett lämplig- hetsprov, eller

ii) att tillåta tillhandahållandet av tjänster.

Om det uppstår problem som kan medföra försening att fatta beslut enligt andra stycket, ska den behöriga

myndigheten inom samma tidsfrist meddela tjänsteleve- rantören orsaken till förseningen. Problemet ska lösas inom en månad efter det meddelandet, och beslutet ska färdigställas inom två månader efter det att proble- met lösts.

Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantö- rens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten, i den mån denna skill- nad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet och inte kan kompenseras genom tjänsteleverantörens yrkeserfarenhet eller genom kunskap, färdigheter och kompetenser som uppnåtts genom livslångt lärande och formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ, ska den motta- gande medlemsstaten ge tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att de har förvärvat den kunskap, färdighet eller kompetens som fattas, genom ett lämplighetsprov som avses i andra stycket led b. Den mottagande med- lemsstaten ska fatta ett beslut på den grunden om huru- vida tillhandahållande av tjänster ska tillåtas. Under alla omständigheter ska tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att ett beslut fattats i enlighet med andra stycket.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som fastställs i andra och tredje styc- kena får tjänsten tillhandahållas.

I de fall då yrkeskvalifikationer har kontrollerats enligt detta stycket ska tjänsten tillhandahållas under den mot- tagande medlemsstatens yrkestitel.”

8.Artikel 8.1 ska ersättas med följande:

”1. Om det finns skälig grund för tvivel får den motta- gande medlemsstatens behöriga myndigheter av etablerings- medlemsstatens behöriga myndigheter begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i den medlemsstaten, följer god sed och inte har ådragit sig yrkes- relaterade disciplinära eller straffrättsliga påföljder. Om den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter beslutar att kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer får de av etableringsmedlemsstatens behöriga myndigheter be- gära upplysningar om tjänsteleverantörens utbildningskur- ser, i den omfattning som krävs för att bedöma om det finns väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folk- hälsa eller säkerhet. Etableringsmedlemsstatens behöriga myndigheter ska lämna dessa upplysningar i enlighet med artikel 56. De rådgivningscentrum som avses i artikel 57b

får också lämna upplysningar om eventuella oreglerade yr- ken i ursprungsmedlemsstaten.”

323

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/146		SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

9. Artikel 11	ska ändras på följande sätt:		b) Andra stycket ska utgå.

a)Första stycket ska ändras på följande sätt:

i)Inledningen ska ersättas med följande:

”Vid tillämpning av artikel 13 och artikel 14.6 ska yrkeskvalifikationerna indelas i följande nivåer:”

ii) I led c ska led ii ersättas med följande:

”ii) reglerad utbildning eller, i fråga om reglerade yrken, yrkesutbildning med särskild upplägg- ning, med kompetens som går utöver vad som anges i nivå b, motsvarande den utbild- ningsnivå som anges i led i, om en sådan ut- bildning ger en jämförbar nivå av yrkesskicklig- het och förbereder den studerande för jämför- bart ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt att examensbeviset åtföljs av ett utbildningsbevis från ursprungsmedlemsstaten.”

iii)Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) ett examensbevis över att innehavaren har av- slutat utbildning på postgymnasial nivå på minst tre år och högst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå och, i tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbild- ning som krävs utöver den postgymnasiala ut- bildningen.

e)ett examensbevis över att innehavaren har av- slutat utbildning på postgymnasial nivå på minst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid universitet eller högskola eller annan utbild- ningsanstalt på motsvarande nivå och, i tillämp-

liga fall, över avslutad yrkesutbildning som krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.”

10.I artikel 12 ska punkt 1 ersättas med följande:

”Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behö- rig myndighet i en medlemsstat ska, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer en- ligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad ut- bildning som erhållits i unionen, på heltid eller deltid och inom eller utanför ramen för formella program, och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger

samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke.”

11.Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i den med- lemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medbor- gare, om de innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer enligt artikel 11 som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

2.Tillträde till ett yrke och rätten att utöva ett som

beskrivs i punkt 1 ska också beviljas sökande som på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i fråga i en annan med- lemsstat som inte reglerar detta yrke, och som har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer vilka har utfärdats av en annan medlemsstat som inte re- glerar detta yrke.

324

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/147

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer ska uppfylla följande krav:

a)De ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en med- lemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

b)De ska visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket.

Den yrkeserfarenhet på ett år som avses i första stycket får dock inte krävas, när de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbild- ning.

3. Den mottagande medlemsstaten ska erkänna den nivå som intygas enligt artikel 11 av ursprungsmedlemsstaten liksom det bevis genom vilket den mottagande medlems- staten styrker att den reglerade utbildning eller yrkesutbild- ning med en särskild uppläggning som avses i artikel 11 c

ii motsvarar den nivå som föreskrivs i artikel 11 c i.

4. Genom undantag från punkterna 1 och 2 i den här artikeln och från artikel 14 kan den mottagande medlems- statens behöriga myndighet vägra tillträde till och utövande av ett yrke för innehavare av ett kompetensbevis som klas- sificeras enligt artikel 11 a där de nationella yrkeskvalifika-

tioner som krävs för utövandet av yrket på dess territorium klassificeras enligt artikel 11 e.”

12.Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den motta- gande medlemsstaten kräva att sökande slutför en an- passningsperiod på högst tre år eller genomgår ett lämp- lighetsprov om:

a)innehållet i den sökandens utbildning väsentligt av- viker från det innehåll som omfattas av det bevis på formella kvalifikationer som krävs i den mottagande medlemsstaten.

b)det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungs- medlemsstat och om utbildningen som krävs i den

mottagande medlemsstaten väsentligt avviker från dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som sökanden stöder sig på.”

b)I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Om kommissionen anser att det undantag som avses i

andra stycket inte är berättigat eller strider mot unions- lagstiftningen, ska den inom tre månader efter det att den mottagit alla nödvändiga uppgifter anta en genom- förandeakt, där medlemsstaten i fråga uppmanas att inte vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas.”

c)I punkt 3 ska följande stycken läggas till:

”Med avvikelse från principen enligt vilken sökanden har rätt att välja, vilken fastställs i punkt 2, får den motta- gande medlemsstaten fastställa antingen en anpassnings- period eller lämplighetsprov i följande fall:

a)Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som av- ses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifika- tioner som krävs är klassificerade i artikel 11 c.

b)Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som av- ses i artikel 11 b, ansöker om erkännande av sina

yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifika- tioner som krävs är klassificerade i artikel 11 d eller e.

Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskva- lifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d, får den mottagande medlemsstaten kräva både en anpassningsperiod och ett lämplighetsprov.”

325

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/148	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

d)Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 5 ska ett utbildningsinnehåll som ”väsentligt avviker” avse sådana kunskaps- och kompetensområden, uppnådda färdighe- ter och kompetenser som är grundläggande för utövan- det av yrket och där innehållet i invandrarens utbildning

ibetydande mån skiljer sig från den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten.

5.Punkt 1 ska tillämpas med hänsyn till proportio- nalitetsprincipen. Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att den sökande slutför en anpassnings- period eller genomgår ett lämplighetsprov, ska den först kontrollera om de kunskaper och färdigheter och den kompetens som den sökande har tillägnat sig genom yrkesverksamhet eller genom livslångt lärande, och som formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ, i en medlemsstat eller i ett tredjeland, är sådana

att de helt eller delvis täcker det väsentligt avvikande kunskapsinnehåll som fastställs i punkt 4.”

e)Följande punkter ska läggas till:

”6. Beslutet om införande av en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov ska vederbörligen motiveras. I synnerhet ska den sökande informeras om följande:

a) Den yrkeskvalifikationsnivå som krävs i den motta- gande medlemsstaten och den sökandes yrkeskvalifi- kationsnivå enligt den klassificering som beskrivs i artikel 11.

b) Väsentliga skillnader som avses i punkt 4 och varför dessa skillnader inte kan kompenseras genom kun- skaper, färdigheter och kompetenser som uppnåtts genom yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ.

7.Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för en sökande att göra det lämplighetsprov som avses i

punkt 1 inom sex månader efter det ursprungliga be- slutet om ett lämplighetsprov för sökanden.”

13.Artikel 15 ska utgå.

14.Artikel 20 ska ersättas med följande:

”Artikel 20

Anpassning av förteckningarna över verksamhetsfor- mer i bilaga IV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om anpassning av förteckning- arna över sådana verksamhetsformer enligt bilaga IV som omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt arti- kel 16 i syfte att uppdatera eller förtydliga de verksamheter som anges i bilaga IV, särskilt för att närmare fastställa deras räckvidd och ta vederbörlig hänsyn till den senaste utvecklingen vad gäller verksamhetsbaserade nomenkla- turer, på villkor att detta inte medför en minskning av räckvidden för de enskilda verksamhetsslagen och att ingen

verksamhet flyttas mellan de befintliga förteckningarna I, II och III i bilaga IV.”

15.Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. När det gäller driften av apotek som inte är före- mål för territoriella begränsningar får en medlemsstat, genom undantag, besluta att inte godta de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För tillämpningen av denna punkt ska också de apotek som öppnats inom mindre än tre år anses som nya apotek.

Detta undantag får inte tillämpas på apotekare vars for- mella kvalifikationer redan är erkända för andra ända- mål av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten, och som faktiskt och legalt har varit

verksamma som apotekare under minst tre år i följd i den medlemsstaten.”

b)Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Varje medlemsstat ska för tillträde till och rätt att utöva verksamhet som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och apotekare kräva innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punk- terna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka bevisar att yrkesutöva- ren i fråga under hela sin utbildning har i förekom- mande fall förvärvat de kunskaper, färdigheter och kom- petenser som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 31.7, 34.3, 38.3, 40.3 respektive 44.3.

326

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/149

För att beakta den allmänt erkända vetenskapliga och tekniska utvecklingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att uppdatera de kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 och 46.4 för att avspegla utvecklingen av den unionslagstiftning som direkt påverkar de berörda yrkesutövarna.

Denna uppdatering får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrke- slagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvill- kor för fysiska personer. Denna uppdatering ska respek- tera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssyste- men ska organiseras, i enlighet med vad som fastställs i artikel 165.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).”

c)Punkt 7 ska utgå.

16.Följande artikel ska införas:

”Artikel 21a

Anmälningsförfarande

När det gäller bevis på formella kvalifikationer som avses i avsnitt 8 ska anmälan enligt första stycket också göras till övriga medlemsstater.

2.Den anmälan som avses i punkt 1 ska inbegripa upp- gifter om utbildningsprogrammens längd och innehåll.

3.Den anmälan som avses i punkt 1 ska översändas via

IMI.

4.För att beakta utvecklingen på lagstiftningsområdet och det administrativa området i medlemsstaterna och för- utsatt att de lagar och andra författningar som anmälts i enlighet med punkt 1 i denna artikel är förenliga med de

villkor som fastställs i detta kapitel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med arti- kel 57c i syfte att ändra punkterna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, när det gäller att uppdatera de titlar som medlemsstaterna an- tagit som bevis på formella kvalifikationer och, i tillämpliga fall, de organ som utfärdar bevis på formella kvalifikationer, de intyg som åtföljer dessa bevis samt motsvarande yrkes- titlar.

5. När de lagar och andra författningar som anmälts i enlighet med punkt 1 inte är förenliga med de villkor som fastställs i detta kapitel ska kommissionen anta en genom- förandeakt för att förkasta den begärda ändringen av punk- terna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 eller 5.7.1 i bilaga V.”

17.Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a)I första stycket ska led b ersättas med följande:

”b) Medlemsstaterna ska, i enlighet med varje medlems- stats specifika förfaranden, genom att uppmuntra fortbildning säkerställa att yrkesutövare vars yrkesk- valifikation omfattas av kapitel III i denna avdelning kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så att yrkesinsatsen bibehålls på säker

och effektiv nivå och för att hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket.”

b)Följande stycke ska läggas till:

”Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de

åtgärder som de vidtar i enlighet med första stycket b senast den 18 januari 2016.”

18.I artikel 24 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Den medicinska grundutbildningen ska sammanlagt omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 500 timmars teore- tisk och praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av ett universitet.

327

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/150	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den utbildning som avses i första stycket omfatta sex månaders praktisk heltidsutbildning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.”

19.Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För tillträde till specialistläkarutbildning ska krä- vas ett fullgjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat enligt artikel 24.2, där den stu-

derande har förvärvat nödvändiga baskunskaper i medi- cin.”

b)Följande punkt ska införas:

”3a. Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning fastställa partiella befrielser från vissa moment i speci- alistläkarutbildningen, vilka förtecknas i punkt 5.1.3 i bilaga V, som ska tillämpas från fall till fall, förutsatt att dessa moment i utbildningen redan har fullgjorts under ett annat specialistutbildningsprogram som för- tecknas i punkt 5.1.3 i bilaga V, för vilket yrkesutövaren redan har erhållit den tidigare specialistkvalifikationen i en medlemsstat. Medlemsstaterna ska se till att de bevil- jade befrielserna inte motsvarar mer än halva minimi- längden på specialistläkarutbildningen i fråga.

Medlemsstaterna ska anmäla den berörda nationella

lagstiftningen till kommissionen och de övriga medlems- staterna för alla sådana partiella befrielser.”

c)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta dele- gerade akter i enlighet med artikel 57c om anpassning av de minimilängder på utbildningen som avses i punkt

5.1.3 i bilaga V, till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

20.I artikel 26 ska andra stycket ersättas med följande:

”För att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstift- ning och i syfte att uppdatera detta direktiv ska kommis- sionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya medicinska specialise- ringar i punkt 5.1.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är gemen- samma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.”

21.I artikel 27 ska följande punkt läggas till:

”2a. Medlemsstaterna ska erkänna benämningar på spe- cialistutbildningar som utfärdas i Italien och anges i punk-

terna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V för läkare som påbörjade sin specialistutbildning efter den 31 december 1983 och före den 1 januari 1991, trots att den berörda utbildningen inte uppfyller alla utbildningskrav som fastställs i artikel 25, om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av de behöriga italienska myndigheterna och som uppger att den berörda läkaren faktiskt och legalt har varit verksam i Italien som specialistläkare inom det berörda specialområdet under minst sju år i följd under de tio år som föregick utfärdandet av intyget.”

22. I artikel 28 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning ska krävas ett fullgjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat enligt artikel 24.2 där den stude- rande har förvärvat nödvändiga baskunskaper i medicin.”

23.Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska det an- tingen krävas

a)tolv års allmän skolutbildning styrkt genom ex- amens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis ut- färdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat eller genom intyg på godkänt inträ- desprov som ger behörighet till universitet eller hög- skolor med en erkänd likvärdig nivå, eller

328

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/151

b)minst tio års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå som ger behörighet till en yr-

kesskola eller ett yrkesutbildningsprogram för sjuk- sköterskor.”

b)I punkt 2 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteck- ningen i punkt 5.2.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Så- dana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar

för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-fördraget.”

c)I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års ut- bildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervis- ning, varav den teoretiska undervisningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbild- ningen. Medlemsstaterna får ge partiell dispens för yr- kesutövare som genomgått en del av denna utbildning

inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå.”

d)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Den teoretiska utbildningen är den del av sjuk- sköterskeutbildningen då sjuksköterskorna förvärvar de kunskaper, färdigheter och kompetenser i yrket som krävs enligt punkterna 6 och 7. Denna utbildning ska

ges av sjuksköterskelärare och andra behöriga personer vid universitet och högskolor som tillerkänts likvärdig ställning eller vid yrkesskolor eller genom yrkesutbild- ningsprogram för sjuksköterskor.”

e) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5.	Med den kliniska undervisningen	avses den del av
sjuksköterskeutbildningen där den		studerande, som

medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda personer och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårdinsatser på grundval av de kunskaper, färdigheter och kompetenser de har uppnått. De sjuksköterskestu- derande ska inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuk- sköterskas samlade vårdinsatser, inklusive undervisning i hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i samhället.”

f)Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska garantera att yrkesutöva- ren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdig- heter:

a)Allmänna kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso- och sjukvården bygger på, inklusive tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anato- mi, fysiologiska funktioner och beteende samt sam- bandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

b)Kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna principerna för hälso- och sjukvård.

c)Tillräcklig klinisk erfarenhet; sådan erfarenhet, som bör väljas ut med avseende på dess utbildningsvärde, ska förvärvas under handledning av utbildad sjuk- vårdspersonal och där det finns tillräckligt med ut- bildad personal och utrustning som uppfyller kraven på patientvård.

329

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/152	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

d)Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av sam- arbete med sådan personal.

e)Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom vårdsektorn.”

g)Följande punkt ska läggas till:

”7. Formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska visa att yrkes- utövaren kan tillämpa minst följande kunskaper, vare sig utbildningen har skett vid universitet, högskola som til- lerkänts likvärdig ställning, eller vid yrkesskola eller ge- nom yrkesutbildningsprogram för vårdinsatser:

a)Förmåga att göra en oberoende diagnos av de vårdin- satser som krävs genom att tillämpa aktuella teore- tiska och kliniska kunskaper samt planera, organisera och utföra vårdinsatser när vederbörande behandlar

patienter på grundval av de kunskaper och färdighe- ter som förvärvats i enlighet med punkt 6 a, 6 b och 6 c för att förbättra yrkespraktiken.

b)Förmåga att arbeta effektivt tillsammans med andra aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn, däribland deltagande i praktisk utbildning av hälso- och sjuk- vårdspersonal på grundval av de kunskaper och fär- digheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 d och 6 e.

c)Förmåga att tillhandahålla rådgivning åt enskilda per- soner, familjer och grupper om en hälsosam livsstil och egenvård på grundval av de kunskaper och fär- digheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 a och 6 b.

d)Förmåga att omedelbart inleda oberoende livrädd- ningsinsatser och vidta åtgärder i kriser och nödsi- tuationer.

e)Förmåga att ge oberoende rådgivning, instruktioner och stöd till personer som är i behov av vård och till deras närstående.

f)Förmåga att göra en oberoende kvalitetssäkring och utvärdering av vårdinsatserna.

g)Förmåga att kommunicera på ett yrkesmässigt och uttömmande sätt samt samarbeta med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

h)Förmåga att analysera vårdkvaliteten för att förbättra

det egna yrkesutövandet som sjuksköterska med an- svar för allmän hälso- och sjukvård.”

24. Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 2 ska utgå.

b)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterska som

a)utfärdats i Polen till sjuksköterskor vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning enligt artikel 31 och

b)som bestyrks genom en kandidatexamen som grun- dar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i)artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om änd- ring av lagen om sjuksköterske- och barnmorske- yrkena och om några andra rättsakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och hälsovårds- ministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjukskö-

terskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – student- examen) och som har avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjuk- sköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken Polens officiella tidning 2004 nr 110, punkt 1170 och 2010 nr 65, punkt 420), eller

ii)artikel 52.3 led 2 i lagen av den 15 juli 2011 om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena (Republiken Polens officiella tidning 2011 nr 174, punkt 1039) och i hälsovårdsministerns förordning av

den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser för högre utbildning av sjuksköterskor och barn- morskor som har examensbevis från gymnasies- kola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har genomgått utbildning på sekundärnivå med vårdinriktning eller eftergymnasial utbildning med sjuksköterske- och barnmorskeinriktning (Republiken Polens officiella tidning 2012, punkt 770),

330

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/153

i syfte att kontrollera att sjuksköterskan har en kun- skaps- och kompetensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.”

25.Artikel 33a ska ersättas med följande:

”När det gäller rumänska behörighetsbevis för sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska endast föl- jande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:

För de medborgare i medlemsstaterna som utbildats till sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien och vars utbildning inte uppfyller minimikra- ven gällande utbildning i artikel 31 ska medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikatio- ner som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, förutsatt att dessa bevis åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har varit verk- samma som sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien, inklusive har haft fullt ansvar för planeringen, organisationen och patientvården under en period av minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

a)Certificat de competențe profesionale de asistent medical gen- eralist med eftergymnasial utbildning vid en școală post- liceală, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 januari 2007.

b)Diplomă de absolvire de asistent medical generalist med en kortare högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 oktober 2003.

c)Diplomăde licență de asistent medical generalist med en

längre högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 oktober 2003.”

26.I artikel 34 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Den grundläggande tandläkarutbildningen ska om- fatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS- poäng, och ska bestå av minst 5 000 timmars teoretisk och praktisk utbildning på heltid som minst inbegriper den utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V och som tillhandahålls vid universitet eller högskola som tiller- känts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemssta- terna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildnings- systemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-fördraget.”

27.Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För att bli antagen till utbildning för specialist- tandläkare ska det krävas en fullgjord grundläggande

tandläkarutbildning som avses i artikel 34, eller de handlingar som avses i artiklarna 23 och 37.”

b)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)Andra stycket ska ersättas med följande:

”Utbildning till specialisttandläkare på heltid ska om- fatta minst tre år, och ska ske under tillsyn av behö- riga myndigheter eller organ. Den ska innebära per- sonlig medverkan och ansvarstagande av den bli-

vande tandläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.”

331

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/154	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

ii)Tredje stycket ska utgå.

c)Följande punkter ska läggas till:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta dele- gerade akter i enlighet med artikel 57c om anpassning av den minimilängd på utbildningen som avses i punkt 2, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

5. I syfte att uppdatera detta direktiv och för att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstiftning, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya spe- cialistområden för tandläkare i punkt 5.3.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är gemensamma för minst två femte- delar av medlemsstaterna.”

c)Yrkesutövaren ska vara behörig att utöva eller ska fak- tiskt, legalt och huvudsakligen utövat den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare

av de bevis på formell behörighet som anges för Spa- nien i punkt 5.3.2 i bilaga V.”

29. Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Utbildningen för veterinärer ska sammanlagt om- fatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, eller som dessutom kan uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska minst in- begripa den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i bilaga V, vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

28. I artikel 37 ska följande punkter läggas till:

”3. För bevis på tandläkares formella kvalifikationer ska medlemsstaterna erkänna sådana bevis i enlighet med arti- kel 21 i de fall då de sökande påbörjade sin utbildning före den 18 januari 2016.

4. Varje medlemsstat ska erkänna bevis på formell be- hörighet som läkare utfärdade i Spanien för yrkesutövare som påbörjade sin läkarutbildning på universitetsnivå mel- lan den 1 januari 1986 och den 31 december 1997, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de spanska be- höriga myndigheterna.

Detta intyg ska bekräfta att följande villkor har uppfyllts:

a)Yrkesutövaren ska framgångsrikt ha fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de spanska behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbild- ning som avses i artikel 34.

b)Yrkesutövaren ska i Spanien faktiskt, legalt och huvud- sakligen ha utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteck- ningen i punkt 5.4.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

b)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Veterinärutbildningen ska garantera att yrkes- utövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som vete- rinärverksamheten bygger på och om den unions- lagstiftning som gäller denna verksamhet.

332

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/155

b)Tillräckliga kunskaper om djurs anatomi, fysiologi, beteende och fysiologiska behov liksom om de fär- digheter och kompetenser som behövs för djurhåll- ning, utfodring, djurs välbefinnande, reproduktion och allmän hygien.

c)Nödvändiga kliniska, epidemiologiska och analytiska färdigheter och kompetenser för förebyggande, dia- gnos och behandling av sjukdomar hos djur, inklu- sive anestesiologi, aseptisk kirurgi och smärtfri död, vare sig det gäller enskilda djur eller grupper av djur, inklusive särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till människan.

d)Tillräckliga kunskaper, färdigheter och kompetenser för förebyggande medicin, inklusive kompetens för att hantera utredningar och intyg.

e)Tillräckliga kunskaper om hygien och teknik vid pro- duktion och framställning av samt handel med djur- foder eller livsmedel av animaliskt ursprung, inklu- sive de färdigheter och kompetenser som krävs för att förstå och förklara god praxis på området.

f)Nödvändiga kunskaper, färdigheter och kompetenser för att på ett ansvarsfullt och förnuftigt sätt använda veterinärmedicinska läkemedel för att behandla djur

och garantera en säker livsmedelskedja samt miljös- kydd.”

30.Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska tredje och fjärde styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteck- ningen i punkt 5.5.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i tredje stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlems- staterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbild- ning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Sådana

ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-fördraget.”

b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a)Minst tolv års fullföljd allmän skolutbildning eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till barnmorskeskola, för utbildningsväg I.

b)Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjuk- sköterskor med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, för utbild- ningsväg II.”

c)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Barnmorskeutbildningen ska garantera att yrkes- utövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barn- morskeverksamheten bygger på, särskilt barnmorske- kunskap, obstetrik och gynekologi.

b)Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som är relevant för att utöva yrket.

c)Tillräckliga allmänmedicinska kunskaper (biologiska funktioner, anatomi och fysiologi) och kunskaper om obstetrisk och neonatal farmakologi samt kun- skaper om sambandet mellan människans hälsotill- stånd, människans fysiska och sociala miljö och människans beteende.

d)Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid god-

kända institutioner där barnmorskan självständigt och på eget ansvar i den utsträckning som är nöd- vändigt och med undantag av en patologisk situa- tion, har kunnat bedriva mödravård, ansvara för för- lossningen och dess konsekvenser vid godkända in- stitutioner, övervaka förlossningsarbetet och födseln, vården efter förlossningen och neonatal återuppliv- ning i väntan på en läkare.

333

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/156	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

e)Tillräcklig insikt i utbildningen av hälso- och sjuk-

vårdspersonal och erfarenhet av samarbete med så- dan personal.”

31.Artikel 41.1 ska ersättas med följande:

”1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V ska erkännas auto- matiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande villkor:

a)Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, eller ett likvärdigt förvärvade antal ECTS-poäng bestå- ende av minst 4 600 timmar teoretisk och praktisk ut- bildning, varav minst en tredjedel av tiden ska vara klinisk undervisning.

b)Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestå- ende av minst 3 600 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

c)Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS- poäng bestående av minst 3 000 timmar, som förutsät- ter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig

yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.”

32.Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

a)Följande punkt ska införas:

”1a. När det gäller bevis på formella kvalifikationer som barnmorska ska medlemsstaterna automatiskt er- känna sådana kvalifikationer i fråga om vilka den sö- kande påbörjade utbildningen före 18 januari 2016, och kravet för att bli antagen till utbildningen var tio år av allmän skolutbildning eller motsvarande nivå när det gäller utbildningsväg I, eller när den sökande har full- gjort en utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård styrkt av bevis på formella

kvalifikationer enligt punkt 5.2.2. i bilaga V innan denne påbörjade en barnmorskeutbildning när det gäller ut- bildningsväg II.”

b)Punkt 3 ska utgå.

c)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som

a)utfärdats i Polen till barnmorskor vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att dessa upp- fyller minimikraven för utbildning enligt artikel 40, och

b)vilka bestyrks genom en kandidatexamen som grun- dar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i)artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om änd- ring av lagen om sjuksköterske- och barnmorske- yrkena och om vissa andra rättsakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och i hälsovårds- ministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjukskö-

terskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – student- examen) och har avslutat utbildning vid medi- cinskt gymnasium eller vårdskola med sjukskö- terske- och barnmorskeutbildning (Republiken Po- lens officiella tidning av den 2004 nr 110, punkt

1170 och 2010 nr 65 punkt 420) eller

kor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har av- slutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller sekundärutbildning med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken Polens offici- ella tidning 2012, punkt 770),

334

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/157

i syfte att kontrollera att barnmorskan har en kun- skaps- och kompetensnivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.”

33.Artikel 44.2 ska ersättas med följande:

”2. Av bevis på formella kvalifikationer för apotekare ska det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, eller att ett likvärdigt antal ECTS-poäng förvärvats, vilket minst omfattar följande:

a)Fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställ- ning eller under tillsyn av ett universitet.

b)Under eller vid utgången av den teoretiska och praktiska undervisningen, sex månaders praktik på ett apotek som är öppet för allmänheten eller på ett sjukhus under till- syn av sjukhusets farmaceutiska avdelning.

Den utbildning som avses i denna punkt ska minst omfatta den utbildningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.6.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inklusive utveck- lingen av farmakologisk praktik.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och till- trädesvillkor för fysiska personer. Sådana ändringar ska re- spektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssyste- men ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF- fördraget.”

34.Artikel 45.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att innehavare av bevis på formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå som uppfyller villkoren i artikel 44 får

tillträde till och rätt att utöva åtminstone följande verksam- het, med förbehåll för eventuella krav på kompletterande yrkeserfarenhet:

a)Galenisk utveckling av läkemedel.

b)Framställning och kontroll av läkemedel.

c)Laboratoriekontroll av läkemedel.

d)Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i par- tihandelsledet.

e)Anskaffning, beredning, kontroll, lagring, utlämning och tillhandahållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på apotek som är öppna för allmän- heten.

f)Beredning, kontroll, lagring och tillhandahållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på sjukhus.

g)Tillhandahållande av information och rådgivning om själva läkemedlen, inklusive om lämplig användning.

h)Rapportering om farmaceutiska produkters biverkningar till de behöriga myndigheterna.

i)Individuell uppföljning av patienter under medicinering.

j)Bidrag till lokala eller nationella folkhälsokampanjer.”

35.Artikel 46 ska ersättas med följande:

”Artikel 46

Arkitektutbildning

1.Utbildningen till arkitekt ska omfatta

a)sammanlagt minst fem års studier på heltid vid univer- sitet eller jämförbar läroanstalt som avslutas med en godkänd examen på universitetsnivå,

335

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/158	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

b)minst fyra års studier på heltid vid universitet eller jäm- förbar läroanstalt som avslutas med en godkänd examen på universitetsnivå jämte ett bevis på två års yrkesprak- tik som slutförts i enlighet med punkt 4.

2.Arkitektur måste vara huvudkomponenten i den ut- bildning som avses i punkt 1. Utbildningen ska upprätthålla jämvikt mellan teoretiska och praktiska moment i arkitek- tutbildning och ska minst garantera att de studerande till- lägnar sig följande kunskap, färdighet och förmåga:

a)Förmågan att utforma arkitektoniska projekt som upp- fyller både estetiska och tekniska krav.

b)Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och besläktade konstarter, teknik och humaniora.

c)Kunskap om konstens inflytande på kvaliteten på arki- tektonisk formgivning.

d)Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de färdigheter som krävs för planeringsprocessen.

e)Förståelse av förhållandet mellan människor och bygg- nader och mellan byggnader och deras omgivning, och i behovet av att anpassa byggnaderna och ytorna mellan dem efter mänskliga behov och proportioner.

h)Förståelse av de dimensionsmässiga, byggnadstekniska och ingenjörsmässiga problem som är förbundna med byggnadskonstruktion.

i)Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och ger skydd mot olika väderförhållanden, inom ramen för hållbar utveckling.

j)De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla användarnas krav inom ramen för begräns- ningar på grund av kostnadsfaktorer och byggnormer.

k)Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, be- stämmelser och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsritningar till byggnader och att detaljplanera hela projekt.

3.Antalet år i sådan akademisk utbildning som avses i punkterna 1 och 2 kan också uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng.

4.Den yrkespraktik som avses i punkt 1 b ska ske först efter det att de tre första studieåren har avslutats. Minst ett år av yrkespraktiken ska bygga på de kunskaper, färdigheter och förmåga som förvärvats under de studier som avses i punkt 2. Yrkespraktiken ska därför bedrivas under tillsyn av en person eller ett organ som har godkänts av ursprungs- medlemsstatens behöriga myndighet. Sådan övervakad praktik får ske i vilket land som helst. Yrkespraktiken ska

utvärderas av ursprungsmedlemsstatens behöriga myndig- het.”

36.Artikel 47 ska ersättas med följande:

f)Förståelse av arkitektyrket och arkitektens roll i samhäl- let, i synnerhet vid utarbetandet av projektunderlag som tar hänsyn till sociala faktorer.

g)Förståelse av utrednings- och förberedelsemetoderna för underlagen i ett konstruktionsprojekt.

”Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

Genom undantag från artikel 46 ska följande också anses uppfylla kraven i artikel 21: utbildning inom ramen för program för bättre befordringsmöjligheter eller universitets- studier på deltid som uppfyller kraven i artikel 46.2, vilket intygas genom en godkänd examination i arkitektur för en

336

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/159

yrkesutövare som arbetat under minst sju år på arkitektom- rådet under överinseende av en arkitekt eller arkitektbyrå. Denna examination ska vara på universitetsnivå och vara likvärdig med den slutexamen som avses i artikel 46.1 b.”

37.Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

a)Följande punkt ska införas:

”1a. Punkt 1 ska också tillämpas på de bevis på for- mella kvalifikationer som arkitekt som förtecknas i bi-

laga V, om utbildningen inletts före den 18 januari 2016.”

b)Följande punkt ska läggas till:

”3. Varje medlemsstat ska ge följande bevis samma ställning på sitt territorium som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar för till- träde till och utövande av verksamhet som arkitekt: Bevis på avslutad utbildning som existerade den 5 au- gusti 1985 och påbörjades senast den 17 januari 2014, vid Fachhochschulen i Förbundsrepubliken Tyskland av tre års längd, och som uppfyller de krav som fastställs i artikel 46.2 och ger tillträde till den verksamhet som avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteck- ningen arkitekt, under förutsättning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkeserfarenhet i Förbunds- republiken Tyskland och styrks av ett intyg som utfär- dats av den behöriga myndighet där den arkitekt som

önskar utnyttja bestämmelserna i detta direktiv är regi- strerad.”

38.I avdelning III ska följande kapitel införas:

”Kapitel IIIa

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma ut- bildningsprinciper

Artikel 49a

Gemensamma utbildningsramar

1. Vid tillämpning av denna artikel avses med gemen- sam utbildningsram en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. En gemensam utbildningsram

ska inte ersätta nationella utbildningsprogram, såvida inte en medlemsstat beslutar annorlunda enligt nationell lags- tiftning. Medlemsstaterna ska ge innehavare av bevis på yrkeskvalifikationer som förvärvats på grundval av en sådan gemensam utbildningsram tillträde till och rätt att utöva yrket i medlemsstater som reglerar yrket på sitt territorium på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar, på villkor att denna utbildningsram uppfyller de krav som fastställs i punkt 2.

2. En gemensam utbildningsram ska uppfylla följande villkor:

a)Den gör det möjligt för fler yrkesutövare att förflytta sig till andra medlemsstater.

b)Yrket som omfattas av den gemensamma utbildnings- ramen är reglerat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerat i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

c)Den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdig- heter och kompetenser utgör en kombination av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs i utbildningssystem som är tillämpliga i minst en tredjedel av medlemsstaterna; det ska inte ha någon betydelse om dessa kunskaper, färdigheter och kompetenser har för- värvats inom ramen för en allmän utbildning vid ett universitet eller en högskola eller som en del av en yrkesutbildning.

e)Det berörda yrket täcks inte av en annan gemensam utbildningsram och erkänns inte heller automatiskt en- ligt avdelning III kapitel III.

f)Den gemensamma utbildningsramen har utarbetats efter ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från medlemsstater där yrket inte är reglerat.

337

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/160	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

g)Den gemensamma utbildningsramen tillåter medborgare från samtliga medlemsstater att förvärva yrkeskvalifika- tioner enligt ramen utan att först behöva vara medlem- mar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

3.Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå så- väl som yrkesorganisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får skicka förslag till kommissionen på gemensamma ut- bildningsramar som uppfyller de villkor som fastställs i punkt 2.

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att fastställa en gemen- sam utbildningsram för ett visst yrke som grundas på de

villkor som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

5. En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att införa den gemensamma utbildningsram som avses i punkt 4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja auto- matiskt erkännande av de yrkeskvalifikationer som förvär- vats enligt denna gemensamma utbildningsram, om ett av följande villkor uppfylls:

a)Det finns ingen utbildningsinstitution på dess territo- rium som erbjuder sådan utbildning i det berörda yrket.

b)Införandet av den gemensamma utbildningsramen skulle ha negativa konsekvenser för hur landets utbildnings- och yrkesutbildningssystem är uppbyggt.

c)Det finns väsentliga skillnader mellan den gemensamma utbildningsramen och den utbildning som krävs på dess territorium, och detta utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, folkhälsan eller för tjänstemotta- garnas säkerhet och miljöskyddet.

6.Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraft- trädandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 med- dela kommissionen och de andra medlemsstaterna om

a)de nationella kvalifikationerna, och i förekommande fall, de nationella yrkestitlarna, i enlighet med den gemen- samma utbildningsramen,

b)all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som uppfylldes. Kommissionen får, inom tre månader, begära ytterligare förtydligande om den

anser att en medlemsstat inte har motiverat eller inte tillräckligt har motiverat att ett av dessa villkor har upp- fyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre månader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att ange nationella yrkeskvalifikationer och nationella yrkestitlar som omfattas av automatiskt erkännande enligt den gemen- samma utbildningsram som antas i enlighet med punkt 4.

7. Denna artikel gäller också specialiseringar av ett yrke, förutsatt att sådana specialiseringar rör yrkesverksamhet där tillträdet till och utövandet av denna regleras i de medlems- stater där yrket redan erkänns automatiskt enligt avdelning III kapitel III, men inte specialiseringen i sig.

Artikel 49b

Gemensamma utbildningsprov

1.Vid tillämpning av denna artikel avses med ett ge- mensamt utbildningsprov ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och är reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation. Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation som har god- känts vid ett sådant prov i en medlemsstat ska ha rätt att utöva yrket i en berörd mottagande medlemsstat på samma villkor som innehavarna av sådana yrkeskvalifikationer som erhållits i den medlemsstaten.

2.Ett gemensamt utbildningsprov ska uppfylla följande villkor:

a)Det gör det möjligt för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlemsstater.

b)Det yrke som omfattas av det gemensamma utbildnings- provet är reglerat, eller den utbildning som leder till det berörda yrket är reglerat i minst en tredjedel av med- lemsstaterna.

338

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/161

c)Det gemensamma utbildningsprovet har utarbetats efter ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från medlemsstater där yrket inte är reglerat.

d)Medborgare från samtliga medlemsstater får delta i det gemensamma utbildningsprovet och medverka i den praktiska organiseringen av ett sådant prov i medlems- staterna utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att fastställa innehållet i ett gemensamt utbildningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet.

5.En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att anordna det gemensamma utbildningsprov som avses i punkt 4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande för yrkesutövare som har klarat det gemensamma utbildningsprovet, om ett av följande villkor uppfylls:

a)Det berörda yrket är inte reglerat på dess territorium.

c)Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet skulle göra yrket betydligt mindre attraktivt jämfört med de nationella kraven.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraft- trädandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 under- rätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om

a)den tillgängliga kapaciteten för att anordna sådana prov,

b)all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som uppfylldes. Kommissionen får inom tre månader begära ytterligare förtydligande om den anser att en medlemsstat inte har angivit något skäl eller inte har givit tillräckliga skäl till att ett av dessa villkor har uppfyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre må- nader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta en genomförandeakt för att ange de medlemsstater där det gemensamma utbildningsprovet, framtaget i enlighet med punkt 4, ska anordnas, hur ofta det ska anordnas under ett kalenderår och övriga arrange- mang som krävs för att anordna gemensamma utbildnings- prov i medlemsstaterna.

(*)EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.”

39.I artikel 50 ska följande punkter införas:

”3a. Om det finns skälig grund för tvivel får den mot- tagande medlemsstaten kräva att de behöriga myndighe- terna i en annan medlemsstat bekräftar att den sökande

inte	är föremål för ett temporärt upphävande av rätten
att	utöva	yrket eller förbjudits att utöva det till följd av
en	grav	yrkesmässig försummelse eller fällande dom på

grund av brottslig handling i samband med den sökandes yrkesutövning.

3b. Informationsutbyte mellan olika medlemsstaters be- höriga myndigheter enligt denna artikel ska ske via IMI.”

40.I artikel 52 ska följande punkt läggas till:

”3. En medlemsstat får inte förbehålla innehavarna av yrkeskvalifikationer användningen av en yrkestitel om den inte har underrättat kommissionen och de övriga medlems-

staterna om den berörda sammanslutningen eller organisa- tionen i enlighet med artikel 3.2.”

339

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/162	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

41.Artikel 53 ska ersättas med följande:

”Artikel 53

Språkkunskaper

1.Yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer er- kända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.

2.En medlemsstat ska säkerställa att alla kontroller som utförs eller övervakas av den behöriga myndigheten för att kontrollera efterlevnad av skyldigheten enligt punkt 1 är begränsade till kunskapen i ett officiellt språk i den motta- gande medlemsstaten eller ett förvaltningsspråk i den mot- tagande medlemsstaten, förutsatt att det också är ett offici- ellt språk i unionen.

3.Kontroller som genomförs i enlighet med punkt 2 får införas om det yrke som ska utföras har konsekvenser för patientsäkerheten. Kontroller får införas för andra yrken om det finns allvarliga och konkreta tvivel om att yrkesutöva- ren har tillräckliga språkkunskaper avseende den yrkesverk- samhet som yrkesutövaren tänker utöva.

Kontroller får endast ske efter det att ett europeiskt yrkes- kort har utfärdats i enlighet med artikel 4d eller efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts.

4.Alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas. Den berörda yrkes-

utövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning.”

42.I avdelning IV ska följande artikel införas:

”Artikel 55a

Erkännande av yrkespraktik

1.Om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlems- staten kräver en avslutad yrkespraktik ska ursprungsmed- lemsstatens behöriga myndighet, vid behandling av en an- sökan om tillstånd att få utöva det reglerade yrket, erkänna den yrkespraktik som förvärvats i en annan medlemsstat, förutsatt att praktiken är i enlighet med de offentliggjorda

riktlinjer som avses i punkt 2, och beakta de yrkespraktiker som förvärvats i ett tredjeland. Medlemsstaterna får dock i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

2. Erkännandet av yrkespraktiken får inte ersätta kraven för att genomgå ett prov och få tillträde till yrket i fråga. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvärvas i en annan medlemsstat eller i tredjeland ska organiseras och erkännas, särskilt handledarens roll i samband med yrkespraktiken.”

43.Rubriken till avdelning V ska ersättas med följande:

”AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDE- ANSVAR GENTEMOT MEDBORGARNA”.

44.Artikel 56 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”De behöriga myndigheterna i den mottagande med- lemsstaten och ursprungsmedlemsstaten ska utbyta in- formation om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksamheten enligt detta direktiv. De ska då iaktta reg-

ler om skydd av personuppgifter som anges i direktiv 95/46/EG och 2002/58/EG.”

b)Följande punkt ska införas:

”2a. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska den behöriga myndigheten använda IMI.”

340

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/163

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Varje medlemsstat ska utse en samordnare för verksamheten för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Samordnarna ska ha följande uppgifter:

a)Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b)Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämp- ning av direktivet, bl.a. uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlemsstaterna.

c)Att granska förslag på gemensamma utbildnings- ramar och gemensamma utbildningsprov.

d)Att utbyta information och bästa praxis för att opti- mera kompetensutvecklingen i medlemsstaterna.

e)Att utbyta information och bästa praxis om tillämp- ning av de kompensationsåtgärder som avses i arti- kel 14.

För att utföra de uppgifter som anges i led b i den här punkten kan samordnarna vända sig till de rådgivnings- centrum som avses i artikel 57b.”

45.Följande artikel ska införas:

”Artikel 56a

Varningsmekanism

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat ska meddela de behöriga myndigheterna i alla andra medlems- stater om en yrkesutövare vars utövande på den medlems- statens territorium av följande yrkesverksamheter i sin

helhet eller delvis har begränsats eller förbjudits, även tem- porärt, av nationella myndigheter eller domstolar:

a)Läkare och allmänpraktiserande läkare som innehar ett examensbevis som avses i punkterna 5.1.1 och 5.1.4 i bilaga V.

b)Läkare med specialistkompetens som innehar en yrkes- titel som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V.

c)Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.2.2 i bilaga V.

d)Tandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.3.2 i bilaga V.

e)Specialisttandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.3.3 i bilaga V.

f)Veterinär som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.4.2 i bilaga V.

g)Barnmorska som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V.

h)Apotekare som innehar ett examensbevis som förteck-

nas i punkt 5.6.2 i bilaga V.

i)Innehavare av intyg enligt punkt 2 i bilaga VII som anger att innehavaren slutfört en utbildning som upp- fyller de minimikrav som förtecknas i artikel 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 eller 44, men som påbörjats före de respektive referensdatum för kvalifikationer som förteck- nas i punkterna 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

j)Innehavare av intyg om förvärvade rättigheter enligt artiklarna 23, 27, 29, 33, 33a, 37, 43 och 43a.

341

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/164	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

k) Andra yrkesutövare som utövar verksamhet som har konsekvenser för patientsäkerheten, om yrkesutövaren utövar ett yrke som är reglerat i den medlemsstaten.

l)Yrkesutövare som utövar verksamhet som rör undervis- ning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverk- samhet, om yrkesutövaren utövar ett yrke som är regle- rad i den medlemsstaten.

2.De behöriga myndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i punkt 1 via varning genom IMI senast tre dagar efter dagen för antagande av beslutet om att begränsa eller förbjuda utövandet av yrkesverksamheten i sin helhet eller delvis. Dessa uppgifter ska begränsas till

a)yrkesutövarens identitet,

b)det berörda yrket,

c)uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som fattat beslutet om begränsning eller förbud,

d)begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e)den period under vilken begränsningen eller förbudet gäller.

3.De behöriga myndigheterna i en berörd medlemsstat ska senast tre dagar efter dagen för antagande av domsto- lens beslut underrätta de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater, via varning genom IMI, om de yrkesutöva- res identitet som har ansökt om erkännande av kvalifika- tioner enligt detta direktiv och som senare, enligt domsto- lar, har visat sig använda falska intyg på yrkeskvalifikationer

idetta sammanhang.

4.Behandlingen av personuppgifter i samband med det informationsutbyte som avses i punkterna 1 och 3 ska ske i

enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Kom- missionens behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

5.De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska underrättas utan dröjsmål när ett sådant förbud eller en sådan begränsning som avses i punkt 1 har upphört att gälla. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna i enlighet med punkt 1 också vara skyldig att ange det datum då förbudet eller begränsningen upphör att gälla liksom even- tuella senare ändringar fram till det datumet.

6.Medlemsstaterna ska föreskriva att de yrkesutövare som avses i de varningar som skickas till andra medlems- stater skriftligen informeras om dessa beslut om varningar vid samma tidpunkt som varningarna skickas, att de enligt nationell rätt kan överklaga besluten eller ansöka om rät- telse av dem och att de ska ha tillgång till gottgörelse för eventuell skada som vållas av felaktiga varningar som skic- kats till andra medlemsstater, och i sådana fall ska besluten om varning antas med förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida.

avses i punkt 1 har upphört att gälla.

8.Kommissionen ska anta genomförandeakter för till- lämpningen av varningsmekanismen. Dessa genomförande- akter ska innehålla bestämmelser om de myndigheter som är behöriga att skicka eller ta emot varningar och om återkallande och avslutande av varningar, och åtgärder för att säkerställa bearbetning. Genomförandeakterna ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti- kel 58.2.”

46.Artikel 57 ska ersättas med följande:

”Artikel 57

Central onlinetillgång till information

1.Medlemsstaterna ska sörja för att följande information finns tillgänglig online via de gemensamma kontaktpunk- terna som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjäns- ter på den inre marknaden (*), och uppdateras regelbundet:

342

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/165

a)En förteckning över samtliga reglerade yrken i medlems- staten, inklusive kontaktuppgifter för de behöriga myn- digheterna för varje reglerat yrke och de rådgivnings- centrum som avses i artikel 57b.

b)En förteckning över de yrken för vilka ett europeiskt yrkeskort finns tillgängligt, information om kortets funktion, inklusive alla relaterade avgifter som yrkes- utövarna ska betala, och behöriga myndigheter för ut- färdande av kortet.

c)En förteckning över alla yrken för vilka medlemsstaten tillämpar artikel 7.4 i sina nationella lagar och andra författningar.

d)En förteckning över alla reglerade utbildningar och ut-

bildningar med särskild uppläggning enligt artikel

11c ii.

e)De krav och förfaranden enligt artiklarna 7, 50, 51 och

53som gäller för de reglerade yrkena i medlemsstaten, inklusive alla relaterade avgifter som medborgarna ska betala och de dokument som de måste lämna in till de behöriga myndigheterna.

f)Information om hur man ska överklaga, enligt nationella lagar och andra författningar, de beslut som antagits av de behöriga myndigheterna enligt detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att den information som avses i punkt 1 tillhandahålls användarna på ett tydligt och heltäckande sätt, att den är lättillgänglig även på av- stånd och på elektronisk väg och att den hålls aktuell.

3.Medlemsstaterna ska se till att en begäran om infor- mation som riktas till den gemensamma kontaktpunkten besvaras så snabbt som möjligt.

4.Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta kom- pletterande åtgärder för att uppmana de gemensamma kon-

taktpunkterna att göra den information	som avses i punkt
1 tillgänglig på andra officiella språk i	unionen. Detta ska

inte inverka på medlemsstaternas lagstiftning om språk- användning på deras territorier.

5. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och kommissionen när det gäller genomförandet av punkterna 1, 2 och 4.

(*)EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.”

47.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 57a

Förfaranden på elektronisk väg

1. Medlemsstaterna ska sörja för att samtliga krav, för- faranden och formaliteter som avser frågor som täcks av detta direktiv kan slutföras enkelt, på avstånd och elektro- nisk väg, via den berörda gemensamma kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Detta ska inte hindra de behöriga myndigheterna i medlemsstaten från att begära bestyrkta kopior i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt.

2.Punkt 1 ska inte gälla för genomförandet av anpass- ningsperioden eller lämplighetsprovet.

2009 om åtgärder som underlättar användningen av för- faranden på elektronisk väg genom gemensamma kon- taktpunkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre mark- naden (**) och vidta tekniska åtgärder för behandling av dokument med avancerade elektroniska signaturer som fastställs i kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om fastställande av minimikrav för be- handling över gränserna av dokument som signerats elek- troniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (***).

4. Samtliga förfaranden ska genomföras i enlighet med artikel 8 i direktiv 2006/123/EG när det gäller de gemen- samma kontaktpunkterna. De tidsfrister för förfarandena som anges i artikel 7.4 och artikel 51 i detta direktiv ska inledas vid den tidpunkt då en medborgare lämnat en an- sökan eller en handling som saknas till en gemensam kon- taktpunkt eller direkt till den relevanta behöriga myndighe- ten. En begäran om de bestyrkta kopior som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte betraktas som en begäran om en handling som saknas.

343

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/166	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

Artikel 57b

Rådgivningscentrum

1.Varje medlemsstat ska senast den 18 januari 2016 utse ett rådgivningscentrum som ska ha till uppgift att ge medborgarna och rådgivningscentrumen i övriga medlems- stater stöd när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, inklusive information om nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av des- sa, sociallagstiftning och, i tillämpliga fall, yrkesetiska regler.

2.Rådgivningscentrum i mottagande medlemsstater ska hjälpa medborgarna att utöva de rättigheter som de tiller- känns enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med rådgivningscentrum i ursprungsmedlemsstater och de behö- riga myndigheterna och de gemensamma kontaktpunkterna

imottagande medlemsstater.

3.Alla behöriga myndigheter i ursprungsmedlemsstaten eller den mottagande medlemsstaten ska samarbeta till fullo med rådgivningscentrumet i den medlemsstaten, och vid behov i ursprungsmedlemsstaten, och på begäran lämna alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden till dessa råd- givningscentrum, med respekt för reglerna för uppgifts- skydd i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

4.Ett rådgivningscentrum ska på begäran av kommis- sionen informera den om resultaten av ärenden som den handlägger inom två månader efter det att det mottagit en sådan begäran.

Artikel 57c

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kom- missionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket,

31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 ska ges till kommissio- nen för en period av fem år från den 17 januari 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenheter senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst

medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artik- larna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, ar- tiklarna 49a.4 och 49b.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra styc- ket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, ar- tiklarna 49a.4 och 49b.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentet eller rådets initiativ.

(*)EGT L 13, 19.1.2000, s. 12.

(**) EUT L 274, 20.10.2009, s. 36.

(***)EUT L 53, 26.2.2011, s. 66.”

48.Artikel 58 ska ersättas med följande:

”Artikel 58

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté för er- kännande av yrkeskvalifikationer. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

344

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

28.12.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/167

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i för- ordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.”

49.Artikel 59 ska ersättas med följande:

”Artikel 59

Öppenhet

1.Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en för- teckning över befintliga reglerade yrken, och fastställa den verksamhet som varje yrke omfattar, och en förteckning över reglerade utbildningar, och utbildningar med särskilt upplägg, vilka avses i artikel 11 c ii, på deras territorium senast den 18 januari 2016. Alla ändringar av dessa för- teckningar ska också meddelas kommissionen utan onödigt dröjsmål. Kommissionen ska inrätta och upprätthålla en allmänt tillgänglig databas över reglerade yrken, vilken även ska innehålla en allmän beskrivning av den verksam- het som ingår i varje yrke.

2.Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna förteckningen över yrken för vilka en förhandskontroll av kvalifikationer är nödvändig enligt ar- tikel 7.4. För varje yrke som tas upp i en sådan förteckning ska medlemsstaterna lämna en särskild motivering till kom- missionen.

3.Medlemsstaterna ska undersöka huruvida de krav en- ligt deras rättssystem som begränsar tillträdet till ett yrke eller utövandet av ett yrke till innehavare av en särskild yrkeskvalifikation, inklusive användningen av yrkestitlar

och den yrkesverksamhet som medges inom ramen för en titel, i denna artikel benämnd som ”krav”, överensstäm- mer med följande principer:

a)Kraven får varken direkt eller indirekt diskriminera på grund av nationalitet eller vistelseort.

b)Kraven ska vara motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.

c)Kraven ska vara lämpliga för att uppnå de eftersträvade målen och får inte gå utöver vad som krävs för att uppnå målen.

4. Punkt 1 ska också gälla för yrken som i en medlems- stat regleras av en sammanslutning eller organisation enligt artikel 3.2 och alla krav på medlemskap i dessa samman- slutningar eller organisationer.

6.Senast den 18 januari 2016, och därefter vartannat år, ska medlemsstaterna också lämna en rapport till kom- missionen om de krav som tagits bort eller mildrats.

8.Kommissionen ska lämna en sammanfattande rap- port, som baseras på medlemsstaternas uppgifter, till den samordningsgrupp som inrättats enligt kommissionens be- slut 2007/172/EG av den 19 mars 2007 om upprättande av en samordningsgrupp för erkännande av yrkeskvalifika- tioner (*), vilken får lämna synpunkter.

9.Mot bakgrund av de synpunkter som avses i punk- terna 7 och 8 ska kommissionen senast den 18 januari 2017 lägga fram sina slutliga undersökningsresultat för Eu- ropaparlamentet och rådet, vid behov åtföljda av förslag till ytterligare initiativ.

(*)EUT L 79, 20.3.2007, s. 38.”

50.Artikel 60 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Från och med den 18 januari 2016 ska den statistiska översikt över de beslut som fattats, och som avses i första stycket, innehålla utförlig information om antalet och typer av beslut som fattats i enlighet med detta direktiv, inklusive de typer av beslut om partiellt tillträde som fattats av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 4f, och en förklaring om de huvudsakliga problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig.”

345

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/168	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Senast den 18 januari 2019, och därefter vart femte år ska kommissionen offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Den första rapporten ska särskilt fokusera på de nya delar som införs i detta direktiv, och i synnerhet be- handla följande punkter:

a)Hur det europeiska yrkeskortet fungerar.

b)Moderniseringen av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som omfattas av avdelning III kapitel III, inklusive förteckningen över de kompetenser som avses i artikel 31.7.

c)Hur den gemensamma utbildningsramen och det ge- mensamma utbildningsprovet fungerar.

d)Resultatet av det särskilda kompletteringsprogram som fastställs i rumänsk lag eller andra författningar för innehavare av intyget på formella kvalifikationer som anges i artikel 33a, och för innehavare av inty- get på formella kvalifikationer från en eftergymnasial utbildning, för att bedöma behovet av att se över de nuvarande bestämmelser som styr systemet för för- värvade rättigheter och gäller för rumänska intyg på formella kvalifikationer som sjuksköterska med an- svar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla all nödvändig infor- mation för att förbereda denna rapport.”

51.I artikel 61 ska andra stycket ersättas med följande:

”Vid behov ska kommissionen anta en genomförandeakt för att medge den berörda medlemsstaten ett undantag

när det gäller tillämpningen av bestämmelsen i fråga under en begränsad tidsperiod.”

52.Bilagorna II och III ska utgå.

53.I punkt 1 i bilaga VII ska följande led läggas till:

”g) Ett intyg som bekräftar att den sökande inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte

har dömts för något brott, om medlemsstaten kräver sådana intyg av sina egna medborgare.”

Artikel 2

Ändring av förordning (EU) nr 1024/2012

Punkt 2 i bilagan till förordning (EU) nr 1024/2012 ska ersättas med följande:

”2. Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (*): artiklarna 4a–4e, artikel 8, artikel 21a, artikel 50, arti- kel 56 och artikel 56a.

(*) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.”

Artikel 3

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den 18 januari 2016 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2.Alla medlemsstater som den 17 januari 2014 tillhanda- håller tillträde till barnmorskeutbildning för utbildningsväg I enligt artikel 40.2 i direktiv 2005/36/EG efter minst tio års allmän skolutbildning, ska senast den 18 januari 2020 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att respektera inträdeskraven för barnmorskeutbildning enligt arti- kel 40.2 a i detta direktiv.

3.Medlemsstaterna ska till kommissionen genast överlämna

texten till de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2.

4.När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig- görs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

5.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

346

						Prop. 2015/16:44
						Bilaga 2

28.12.2013	SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 354/169

			Artikel	4
			Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den			tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i			Europeiska unionens
officiella	tidning.
			Artikel	5
			Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 20 november 2013.
		På Europaparlamentets vägnar			På rådets vägnar
		M. SCHULZ			V. LEŠKEVIČIUS
		Ordförande			Ordförande

347

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/170	SV	Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

Uttalande från kommissionen

När kornmissionen fOrbereder de delegerade akter som avses l artikel 57c.2 kommer den att se tlll att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt samt genomföra lämpliga och öppna samråd i god tid, i synnerhet med experter från behöriga myndigheler och organ, ;rrkessammanslutningar och läroanstalter i samtliga med- lemsstater och vid behov med experter fi:·ån arbetsmarknadens parlt'I'.

348

Sammanfattning av betänkandet Yrkeskvalifi- kationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19)

Utredningsuppdraget

I slutfasen av förhandlingen på EU-nivå om en modernisering av yrkes- kvalifikationsdirektivet tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att föreslå hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt och förvaltning. En översyn skulle göras av den aktuella lagstiftningen för att åstadkomma ett fullständigt genomförande av direktivet och föreslå ändringar som underlättar tillämpningen. Syftet var att tydliggöra regelverket och få en horisontell översikt över lagstiftningen. Denna översyn skulle utgå från praktiska erfarenheter från tillämpningen. Utredningen skulle även ana- lysera hur yrkeskvalifikationsdirektivet förhåller sig till den närliggande regleringen i det s.k. tjänstedirektivet (2006/123/EG) samt föreslå åtgär- der till hur kunskapen hos berörda myndigheter kan ökas. Ändringsdi- rektivet (2013/55/EU) trädde i kraft den 17 januari 2014 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 18 januari 2016.

Betänkandet är indelat i tre delar Författningsförslag och bakgrund Överväganden och förslag

Konsekvensanalys och författningskommentarer

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

Del I Bakgrund

Yrkeskvalifikationsdirektivet
Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet som antogs 2005 ersatte
tre generella direktiv och tolv s.k. sektorsdirektiv som avsåg enskilda
yrken. Direktivets rättsliga grund härstammar från fördragets reglering
om fri rörlighet. Fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare om-
fattar inte anställning i offentlig tjänst, varför samma begränsning gäller
för yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt EU-domstolens praxis ska detta
förstås som sådan verksamhet som är direkt och specifikt förenad med
utövande av offentlig makt.
Yrkeskvalifikationsdirektivet har identifierats som en viktig pusselbit i
ansträngningarna med att öka tillväxten och sysselsättningen i Europa.
Syftet med direktivet är att säkerställa att egenföretagare och anställda i
EU kan utnyttja de rättigheter som fördraget ger dem att såväl etablera
sig, tillfälligt erbjuda sina tjänster som att söka anställning i ett annat
medlemsland, utan att behöva mötas av nationella yrkesregleringar som
förbiser sådan erfarenhet och kompetens som förvärvats i annat land.
Avsikten är att medlemsländerna ska godta variationer som förekommer
när det gäller utbildning och yrkesreglering.
Yrkesverksamma som är lagligen etablerade inom ett reglerat yrke i
sitt ursprungsland och som tillfälligt vill förflytta sig till ett annat land
har rätt att göra det, t.ex. för att göra yrkespraktik eller arbeta som vika-
rie. Om yrket inte är reglerat i ursprungsmedlemsstaten, och den enskilde	349
	349

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

350

inte heller gått en utbildning som är reglerad, krävs att den enskilde varit yrkesverksam under minst ett av de tio senaste åren. I vissa fall får de behöriga myndigheterna i det mottagande landet göra en närmare kon- troll av att den enskilde är kompetent för uppgiften, nämligen om yrkes- verksamheten kan få konsekvenser för patientsäkerhet eller säkerhet. Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargörs närmare under vilka förutsättningar en förhandsunderrättelse får krävas och när en förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer får göras, men också i vad mån behöriga myndigheter i berörda länder bör samarbeta.

Om den enskilde i stället vill etablera sig i ett annat land ska kvalifi- kationerna bedömas i enlighet med ett av olika förfaranden. I tre situat- ioner ska tillträde beviljas automatiskt, nämligen i) om den enskilde omfattas av en sådan utbildning vars minimikrav samordnats genom direktivet, ii) om yrkesverksamheten regleras genom krav på yrkeser- farenhet eller, i och med ändringsdirektivet, iii) om den enskilde fullföljt en utbildning som grundar sig på en gemensam utbildningsram eller med godkänt resultat genomfört ett gemensamt utbildningsprov. Om ingen av dessa ordningar är tillämpliga ska kvalifikationerna bedömas enligt den s.k. generella ordningen.

Den generella ordningen innebär förenklat att de behöriga myndighet- erna närmare ska kunna granska i vad mån de utländska kvalifikationerna motsvarar vad som krävs för att få utöva det reglerade yrket. Om kvalifi- kationerna avviker väsentligt från vad som krävs får myndigheten besluta att individen måste komplettera sin kompetens genom kompensationsåt- gärder, antingen genom ett lämplighetsprov eller genom en anpassnings- period. Sådana kompensationsåtgärder får endast avse kunskaps- och kompetensområden som är grundläggande för att utöva yrket.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller ett antal förtydliganden, bl.a. avseende kontroll av språkkunskaper. Myndigheter kan endast vid konkret tvivel i det enskilda fallet besluta att kontrollera i vad mån språkkunskaperna är tillräckliga för att kunna utöva yrket. För yrken med konsekvenser för patientsäkerhet kan däremot mer regel- mässiga kontroller göras. Kontroller av språkkunskaper får dock aldrig ske innan yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet införs en möj- lighet för enskilda att ansöka om ett s.k. europeiskt yrkeskort, som trots sin benämning inte är ett fysiskt utan ett elektroniskt dokument. Yrkes- kortet, som kan utfärdas för såväl tillfälliga tjänster som för etablering, syftar till en smidigare erkännandeprocess, bl.a. genom att ersätta före- kommande krav på förhandsunderrättelse. I och med att det i första hand är ursprungslandets myndigheter som har ansvaret för att kontrollera i vad mån ansökningen är komplett och att intyg är äkta, kan den behöriga myndigheten i den stat där den enskilde vill utöva sitt yrke förlita sig på denna myndighetskontroll och erkännandeprocessen snabbas därmed upp. Innan yrkeskort kan komma att utfärdas måste dock kommissionen besluta vilka yrkesverksamheter som yrkeskortet ska vara tillämpligt för.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller detaljerade förfaranderegler för myndigheternas handläggning av ärenden om såväl sedvanligt erkännande som yrkeskort. Genom det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet kompletteras hittillsvarande möjligheter att ut- byta information om disciplinära åtgärder med en skyldighet att infor-

mera alla andra medlemsländer om en enskild konstaterats använda	Prop. 2015/16:44
falska dokument eller om veterinärer, yrkesverksamma inom hälso- och	Bilaga 3
sjukvård eller de som undervisar barn (inklusive barnomsorg och för-
skoleverksamhet) i något avseende begränsats i sin rätt att utöva yrket.
En sådan varning ska skickas via informationssystemet IMI senast tre
dagar efter att begränsningen beslutats.
Vilka yrken som reglerats i de olika medlemsstaterna skiljer sig åt och
det finns även skillnader i regleringsteknik. Direktivet kräver därför att
medlemsländerna inom ramen för en utvärderingsprocess inventerar sina
respektive yrkesregleringar för att säkerställa att inskränkningarna i EU-
medborgarnas fria rörlighet är motiverade och inte mer ingripande än
nödvändigt. Om medlemsländerna förändrar yrkesregleringarna efter det
att direktivets genomförandetid gått ut, är de skyldiga att anmäla detta till
kommissionen. Ändringsdirektivet kräver ökad öppenhet i ett flertal
avseenden, för att underlätta tillämpning men också för att enskilda bättre
ska kunna informera sig om vad som gäller.
Tjänstedirektivet
Direktivet om tjänster på den inre marknaden (2006/123/EG, tjänste-
direktivet) antogs året efter det ursprungliga yrkeskvalifikations-
direktivet. Syftet med tjänstedirektivet är att underlätta fri rörlighet för
tjänsteutövare i bred bemärkelse, dvs. utöver sådana krav som handlar
om yrkeskvalifikationer. Inledningsvis uppstod en del oklarheter kring
hur de båda regelverken skulle tillämpas och hur de undantag som före-
kom i tjänstedirektivet till förmån för yrkeskvalifikationsdirektivet skulle
tolkas. Bland annat var det oklart i vilken utsträckning medlemsländerna
var tvungna att utvärdera sina yrkesregleringar inom ramen för den ut-
värderingsprocess som tjänstedirektivet föreskrev.
I flera avseenden har de båda direktivens krav samordnats, t.ex. genom
att samtliga förfaranden som kan krävas med anledning av yrkeskvalifi-
kationsdirektivet på samma sätt som gäller för tjänstedirektivet ska kunna
slutföras elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkten för tjänster.
De myndigheter som utövar tillsyn över tjänsteverksamhet i Sverige
behöver beakta såväl tjänstedirektivet som yrkeskvalifikationsdirektivet,
då de båda regelverken är tänkta att komplettera varandra. I vissa avse-
enden finns regler i båda direktiven, t.ex. om vilken information som
tjänstemottagarna ska ha tillgång till. Uppstår en konflikt mellan de båda
regelverken, t.ex. när det gäller möjligheten att utöva tillsyn över tillfällig
verksamhet, har yrkeskvalifikationsdirektivet företräde.
Det svenska utbildningssystemet
För att ge så goda förutsättningar som möjligt att anpassa utbildningar till
omvärlds- och kunskapsutvecklingen är det svenska utbildningssystemet
decentraliserat. Högskoleutbildning ges vid 31 statliga universitet och
högskolor (däribland Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögsko-
lan) samt vid 12 enskilda utbildningsanordnare. Det anges i lag och för-
ordning vilka utbildningsanordnare som kan ges tillstånd att utfärda ex-
amina, samt på vilken nivå. Det är universitetens och högskolornas an-
svar att besluta om det närmare innehållet i utbildningarna. Det finns	351
	351

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

35 olika yrkesexamina i examensordningen i bilagan till högskole-för- ordningen, ytterligare 12 i bilagan till förordningen för Sveriges lant- bruksuniversitet och en i bilagan till förordningen för Försvarshögskolan. Dessa är bl.a. utbildningarna till läkare, sjuksköterska, tandläkare, arki- tekt, barnmorska och veterinär, för vilka yrkeskvalifikationsdirektivet samordnat minimikraven för utbildning. I bilagorna till högskoleförord- ningen, förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och förordningen för Försvarshögskolan finns för varje yrkesexamen angivet hur många högskolepoäng utbildningen omfattar samt en målbeskrivning av vilka mål och övriga krav som varje student ska uppnå för att få examen. Må- len avser kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderings- förmåga och förhållningssätt. Även när det gäller utbildningarna till specialistläkare och specialisttandläkare samordnas minimikrav för ut- bildning genom yrkeskvalifikationsdirektivet. Dessa utbildningar regle- ras i Socialstyrelsens föreskrifter. Universitetskanslersämbetet kvalitets- säkrar högskoleutbildningen.

Om ett land som inte reglerar yrkesverksamheten har reglerat utbild- ningen, underlättar det yrkesverksammas möjligheter att kunna utöva denna yrkesverksamhet i ett annat land, där yrket är reglerat. Direktivet kräver att medlemsstaterna fastställer vilka utbildningar som är reglerade, oavsett om utbildningen bedrivs inom gymnasieskolan, vid universitet eller högskolor eller inom yrkeshögskolan. Inom den svenska yrkeshög- skolan finns närmare 200 utbildningsanordnare och över 600 utbild- ningar.

Del II Överväganden och förslag

Reglerade yrken i Sverige

Utredningen har närmare analyserat direktivets tillämpningsområde utifrån den definition som gäller för reglerade yrken. Av definitionen följer att all sådan yrkesverksamhet där det i författning, direkt eller indi- rekt, ställs krav på att yrkesutövaren har vissa bestämda yrkeskvalifikat- ioner omfattas. Med yrkeskvalifikationer avses såväl ett bevis över teo- retiska eller faktiska kunskaper som yrkeserfarenhet. Om det finns en skyddad yrkestitel som endast får användas av den som har en viss yrkeskvalifikation är yrket alltid att anse som reglerat.

I Sverige har yrkesregleringarna anpassats till det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet i följande fall:

352

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

Utredningen bedömer att yrkesverksamhet som brandskydds-kontrollant inte längre bör omfattas av genomförandeåtgärderna för yrkeskvalifikat- ionsdirektivet eftersom yrkesverksamheten är förknippad med utövande av offentlig makt. Därutöver, och med utgångspunkt i direktivets defi- nition av reglerade yrken, anser utredningen att även följande yrkesverk- samheter ska anses omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets tillämp- ningsområde:

353

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

Det är värt att poängtera att det i ovanstående fall är fråga om yrkes- verksamheter som, på grund av de krav som ställs på yrkesutövarna i fråga om yrkeskvalifikationer, bör betraktas som reglerade. Det handlar således inte om nya regleringar som införts i närtid. Utredningen har även gjort en bedömning avseende yrkesverksamheterna naturvårdsvakt, rovdjursinventerare, mast- och stolparbete samt arbete med härdplaster, men har funnit att dessa verksamheter inte är att anse som reglerade, då det för utövande inte krävs bestämda yrkeskvalifikationer.

Erkännande av yrkeskvalifikationer

Utredningen anser att den nuvarande myndighetsstrukturen ska bibehål- las. Myndigheter som kontrollerar tillträdet till ett visst reglerat yrke ska även fortsättningsvis handlägga ärenden som behörig myndighet enligt direktivet. På så vis kan myndigheterna få en komplett bild över yrkesut- övare i Sverige, oberoende av var kvalifikationerna erhållits. För de yr- ken som hittills betraktas som reglerade har redan behöriga myndigheter enligt yrkeskvalifikationsdirektivet pekats ut. Därutöver bör de myndig- heter som föreskriver vilka krav som ska ställas avseende de tillkom- mande yrkena utgöra behöriga myndigheter. I praktiken innebär det att följande myndigheter ska vara behöriga myndigheter enligt direktivet: Konsumentverket, Fastighetsmäklarinspektionen, Myndigheten för sam- hällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Boverket, Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Statens skolverk, Universitets- och högskolerådet, Statens jordbruksverk, Naturvårds-

354

verket, Strålsäkerhetsmyndigheten, Transportstyrelsen, Patentombuds-	Prop. 2015/16:44
nämnden, Elsäkerhetsverket samt Arbetsmiljöverket.	Bilaga 3
Utredningen föreslår att Universitets- och högskolerådet, som även är
ENIC-NARIC kontor, ska bistå de behöriga myndigheterna i bedöm-
ningen av yrkesutövares utländska utbildning. De behöriga myndighet-
erna ska ersätta Universitets- och högskolerådet för de kostnader som
detta föranleder. Den slutliga och sammantagna prövningen av en en-
skilds samtliga yrkeskvalifikationer ska alltid vara den behöriga myndig-
hetens ansvar.
Eftersom det för vissa yrken ställs krav på viss kompetens trots att det
saknas en obligatorisk förhandskontroll föreslår utredningen också att det
införs en möjlighet för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att få
dem bedömda av den behöriga myndigheten. Därigenom underlättas
förutsättningarna för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att
kunna söka anställning eller i övrigt undvika problem som annars kan
komma att uppstå vid tillsynen över yrkesverksamheten.
Universitets- och högskolerådet är kontaktpunkt för yrkeskvalifikat-
ionsdirektivet, en verksamhet som i och med ändringsdirektivet döps om
till rådgivningscentrum. Syftet är bl.a. att ytterligare betona myndighet-
ens roll att bistå enskilda som önskar utnyttja regelverket, men också att
särskilja rådgivningscentrumens roll i förhållande till de gemensamma
kontaktpunkter som inrättades i samband med genomförandet av tjänste-
direktivet. Enligt utredningens bedömning bör Universitets- och hög-
skolerådet även fortsättningsvis fullgöra rollen som rådgivningscentrum.
Därutöver föreslår utredningen att Universitets- och högskolerådet även
ska överta rollen som samordnare för direktivet från Utbildningsdepar-
tementet. Enligt utredningens bedömning har rådet bäst förutsättningar
att utföra de uppgifter som ligger i samordnarrollen, eftersom uppgifterna
företrädelsevis rör den praktiska tillämpningen av direktivet. Givetvis ska
Regeringskansliet även fortsättningsvis ansvara för policyarbetet och på
sedvanligt vis agera i den utsträckning som kan komma att krävas i för-
hållande till kommissionen och andra medlemsstater.
Utredningen föreslår också att den metod som hittills använts för att
genomföra det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, där bestäm-
melserna införts i varje berörd sektorsförfattning, ska överges. De
bestämmelser i direktivet som ska tillämpas likadant oavsett sektor ska i
stället genomföras i en ny horisontell lag och förordning. Detta får till
följd att bestämmelser som tidigare har införts i sektorsförfattning och
som ersätts av bestämmelser i de nya författningarna ska upphävas. Där-
emot ska sektorsregleringen bestå och anpassas till den nya lagen och
förordningen i de delar där direktivet tagit särskild hänsyn till vilken
yrkesverksamhet det handlar om.
Av den föreslagna lagen framgår att yrkesutövare med utländska
yrkeskvalifikationer ska likabehandlas med dem som har svenska yrkes-
kvalifikationer. Ett erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ger
således rätt att utöva yrket på samma villkor som gäller för dem som
förvärvat kvalifikationerna i Sverige. Lagen ska gälla för såväl egen-
företagare som anställda, men tillämpas subsidiärt i förhållande till be-
stämmelser som grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikat-
ionsdirektivet. Lagen omfattar heller inte yrken förknippade med offent-
lig makt. Det förtydligas att förekommande krav på yrkesutövares kun-	355

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

356

skaper i det svenska språket inte får tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort. Kontroller av språkkunskaper får endast göras vid befogad misstanke om att nödvändiga språkkunskaper saknas i det enskilda fallet och i så fall efter att kvalifikationerna erkänts på sedvanligt vis eller genom utfär- dande av yrkeskort. Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om mer regelmässiga kontroller av språkkunskaper för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården. Det införs även en principiell skyldighet i lagen att er- känna yrkespraktik som gjorts i en annan EES-stat eller Schweiz.

Genom lagen klargörs att yrkesutövare som är lagligen etablerade i ett annat land har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige. Om yrket i fråga inte är reglerat i etableringsstaten krävs ett års yrkeserfarenhet eller att yrkesutövaren gått en reglerad utbildning. Utredningen föreslår att skyldigheten att underrätta behörig myndighet på förhand behålls endast vad avser väktare och hälso- och sjukvårdspersonal, där det också finns möjlighet att kontrollera kvalifikationerna innan tjänsten får till- handahållas.

Grundförutsättningarna för att få utländska yrkeskvalifikationer er- kända i enlighet med den generella ordningen anges i den nya lagen. Yrkesutövare med sådant kompetensbevis eller bevis på formella kvalifi- kationer som krävs i ett annat medlemsland ska ges tillträde till ett regle- rat yrke på samma villkor som om kvalifikationerna förvärvats i Sverige. Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten får det krävas ett års yrkes- erfarenhet eller att yrkesutövaren gått en reglerad utbildning. Med for- mella kvalifikationer avses även sådana kvalifikationer som förvärvats i tredje land men erkänts av en medlemsstat som även kan intyga tre års yrkeserfarenhet. Förutsättningarna för att besluta om kompensations- åtgärder, för det fall en behörig myndighet kan konstatera väsentliga skillnader i sådan utbildning som kan anses vara grundläggande för att kunna utöva yrket, alternativt besluta om partiellt tillträde, anges närmare i den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Av förordningen framgår även att sökanden ska ges möjlighet att välja kompensationsåtgärd, dvs. anpassningsperiod eller lämplighetsprov, om inte annat föreskrivs.

Lagen återspeglar även de tre ordningar för automatiskt erkännande som yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller, även om det enligt utred- ningens bedömning i nuläget inte finns någon yrkesreglering som om- fattas av automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Det framgår av lagen att när kommissionen fattat beslut om gemensamma utbildnings- principer som Sverige omfattas av, ska en sökande som genomgått en utbildning som omfattas av en gemensam utbildningsram eller godkänts vid ett gemensamt utbildningsprov automatiskt godkännas för att utöva yrket i Sverige på samma villkor som gäller om kvalifikationerna in- hämtats i Sverige. Den enda automatiska ordning som för närvarande är tillämplig innebär att yrkesutövare inom yrkena apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär ska erkännas automatiskt i de fall som anges i Socialstyrelsens respektive Statens jordbruksverks föreskrifter. Av patientsäkerhetsförordningen och förordningen om verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård ska framgå att ansökan om legitimation utifrån bestämmelserna om automatiskt erkännande ska

handläggas enligt förfarandebestämmelserna i den nya horisontella för-	Prop. 2015/16:44
ordningen.	Bilaga 3
Den nya horisontella förordningen innehåller bestämmelser som be-
skriver förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer vid etablering
i Sverige, oavsett vilken ordning för erkännande som tillämpas. Pröv-
ningen av en ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis ska
delas upp i två eller tre steg när yrkesutövaren förvärvat yrkeskvalifikat-
ioner eller fått dem erkända i annat medlemsland. Avsikten är att förtyd-
liga att prövningen av yrkeskvalifikationerna ska ske separat från övriga
eventuellt förekommande krav för utövande av yrket, t.ex. språkkrav. En
ny procedur införs för sådan prövning av yrkeskvalifikationer som ska
kunna ligga till grund för certifiering eller ackreditering, i den mån sådan
regleringsteknik använts för vissa yrkesverksamheter. I det första steget
ska det endast prövas om yrkeskvalifikationerna är tillräckliga för att
kunna bevilja tillträde till yrket. Denna prövning ska ske i enlighet med
förfarandebestämmelserna i den nya förordningen, bl.a. avseende tids-
frister, och avslutas med ett beslut om yrkeskvalifikationerna. En an-
sökan ska ges in till den behöriga myndigheten eller elektroniskt via den
gemensamma kontaktpunkten.
I den nya lagen och förordningen införs bestämmelser som ska göra det
möjligt att utfärda yrkeskort när kommissionen fattat de beslut som
krävs, bl.a. avseende för vilka yrken ett sådant yrkeskort ska utfärdas.
Föreskrivande myndigheter bemyndigas att meddela närmare föreskrifter
i den mån det behövs för att systemet ska kunna tas i bruk.
Den nya lagen innehåller uttryckliga bemyndiganden om att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
avseende tillfälligt tillhandahållande av tjänster, erkännande av yrkes-
kvalifikationer, europeiskt yrkeskort och språkkontroller avseende hälso-
och sjukvårdspersonal. I den nya förordningen bemyndigas föreskrivande
myndigheter att meddela verkställighetsföreskrifter samt föreskrifter om
undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd. Universitets- och
högskolerådet bemyndigas att meddela föreskrifter om yrkeskort av-
seende i Sverige oreglerade yrken, gemensamma utbildningsprinciper
och utfärdande av utbildningsbevis. Myndigheten för yrkeshögskolan
bemyndigas att meddela föreskrifter om automatiskt erkännande av yr-
keserfarenhet. Kommerskollegium bemyndigas att meddela föreskrifter
om informationsutbytet i IMI.
Det införs en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att
sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekonomiska eller per-
sonliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt horisontella
lagen om yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Beslut enligt den nya lagen och förordningen kan överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol. Om myndigheten inte fattat beslut inom den
tidsfrist som anges för det aktuella ärendet, kan sökanden göra en fram-
ställan hos myndigheten om att ärendet ska avgöras. Myndigheten ska då
inom två veckor fatta beslut i ärendet i sak eller i ett särskilt beslut avslå
sökandens framställan.
	357

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

358

Administrativt samarbete och information

Behöriga myndigheter behöver samarbeta över nationsgränserna för att erkännandesystemet enligt direktivet ska fungera. Av ändringsdirektivet framgår nu uttryckligen att myndigheterna ska använda informations- systemet IMI för kommunikation sinsemellan. Utredningen föreslår att skyldigheten att samarbeta med behöriga myndigheter och rådgivnings- centrum i andra länder regleras i den nya förordningen. Universitets- och högskolerådet ska så långt möjligt bistå behöriga myndigheter och råd- givningscentrum i andra länder med information om yrken som inte är reglerade i Sverige.

Utbyte av information om disciplinära åtgärder regleras i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Utredningen föreslår att det av den nya förordningen ska framgå att de behöriga myndigheterna är ansvariga för att utbyta information om disciplinära åtgärder med behö- riga myndigheter i andra länder. De ska även åläggas att kontrollera sådan information som kommer från en myndighet i ett annat land avse- ende yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer och meddela vilka åtgärder som vidtas mot bakgrund av sådan information.

Genom ändringsdirektivet införs två nya varningsmekanismer, en av- seende falska dokument och en avseende yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva yrkesverksamhet inom reglerade hälso- och sjukvårds- yrken, inom reglerade yrken där barn undervisas (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) samt som veterinär. Kommissionen ska fatta beslut om hur varningsmekanismerna ska fungera innan dessa kan tas i bruk, och kan även komma att styra hur informationsflödet ska hanteras i medlemsstaterna. I avvaktan på närmare besked från kommissionen före- slår utredningen en struktur för hur varningsmekanismerna kan admi- nistreras nationellt. För att kunna följa direktivets krav om att samtliga medlemsländer ska varnas inom tre dagar efter att beslutet om begränsad rätt att utöva yrket fattats, föreslår utredningen att dessa varningar ska skickas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvars- nämnd respektive Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Samtliga varningar som mottas från andra länder ska inkomma till Uni- versitets- och högskolerådet, som sedan ska sprida informationen till berörda myndigheter i Sverige. När det gäller varningsmekanismen för falska intyg föreslår utredningen att denna administreras av Universitets- och högskolerådet. Behöriga myndigheter som polisanmäler en enskild som har använt sig av falska intyg i samband med erkännande av yrkes- kvalifikationer ska informera Universitets- och högskolerådet. Rådet ska även motta varningar om falska dokument från andra länder och sprida informationen vidare till berörda myndigheter i Sverige.

Den gemensamma kontaktpunkten för tjänster, som inrättades i sam- band med tjänstedirektivets genomförande, ska användas för information om reglerade yrken och reglerade utbildningar. För att Tillväxtverket, där kontaktpunkten inordnats, ska kunna fullgöra de skyldigheter som det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer ska de behöriga myn- digheterna förse verket med nödvändig information och hålla den upp- daterad. Ansvaret för att förse Tillväxtverket med information om regle- rade utbildningar ska fördelas mellan Statens skolverk, avseende gymna- sieskolan, Universitets- och högskolerådet, avseende universitet och

högskolor, samt Myndigheten för yrkeshögskolan, avseende yrkeshög-	Prop. 2015/16:44
skolan. Tillväxtverket ska även, liksom redan i dag avseende tjänste-	Bilaga 3
direktivet, se till att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som
täcks av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kan fullgöras
elektroniskt och på distans via kontaktpunkten för tjänster. Av förord-
ningen ska framgå att all information också bör finnas tillgänglig på
engelska. Kommerskollegium ska även fortsättningsvis behålla sin roll
som samordnare för kontaktpunkten.
Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer
För att säkerställa att de svenska utbildningarna lever upp till det moder-
niserade yrkeskvalifikationsdirektivets minimikrav föreslår utredningen
att det införs ett förtydligande i bilagorna till högskoleförordningen re-
spektive förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet om att utbild-
ningsanordnare är skyldiga att utforma utbildningarna så att direktivets
krav uppfylls. Till stöd för utbildningsanordnarnas arbete bör Universi-
tets- och högskolerådet sammanställa de krav som följer av det moderni-
serade yrkeskvalifikationsdirektivet, samt även bevaka och informera om
sådana uppdateringar avseende kunskaper och färdigheter som kan be-
slutas av kommissionen genom delegerade akter. Det moderniserade
yrkeskvalifikationsdirektivet ger nämligen kommissionen befogenhet att
i flera avseenden fatta bindande beslut genom såväl genomförandeakter
som delegerade akter. Eftersom själva avsikten med det delegerade be-
slutsfattandet är att unionens lagstiftning ska genomföras enhetligt, är det
sannolikt att kommissionen avser fatta dessa beslut i form av förord-
ningar, som inte ska genomföras av medlemsländerna utan är direkt til-
lämpliga.
I syfte att säkerställa att utövare av yrken som omfattas av automatiskt
erkännande utifrån samordnade minimikrav på utbildningen, dvs. apo-
tekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och veterinärer,
ska kunna fortbilda sig föreslår utredningen att Socialstyrelsen och Sta-
tens jordbruksverk bemyndigas att meddela föreskrifter om fortbildning.
Svenska yrkesutövare kan i andra länder mötas av krav på att bifoga
diverse intyg över examens- eller utbildningsbevis. I ljuset av att enskilda
bör vända sig till det svenska rådgivningscentrumet om de får problem
anser utredningen att samtliga intyg över svenska utbildningar, oavsett
om utbildningen är reglerad eller inte, ska kunna utfärdas av Universi-
tets- och högskolerådet. Myndigheten för yrkeshögskolans uppgift i detta
hänseende ska därför upphöra. Däremot, när det gäller intyg över yrkes-
erfarenhet, ser utredningen inga skäl till att flytta denna verksamhet från
de auktoriserade handelskamrarna.
Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direk-
tivet
Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer krav på med-
lemsländernas rapportering och kontinuerliga information i ett flertal
avseenden. För att säkerställa att efterfrågad information skickas till
kommissionen i enlighet med direktivets krav, men också för att stärka
rådgivningscentrumets tillika samordnarens roll, föreslår utredningen att
	359

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

samtliga återkommande krav på information fullgörs av Universitets- och högskolerådet. För att detta ska fungera åläggs behöriga myndigheter i förordningen att förse Universitets- och högskolerådet med efterfrågad information.

I samband med att genomförandeåtgärder anmäls till kommissionen ska kommissionen även få information om hur Sverige säkerställer att yrkesverksamma som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär har möjlighet att fortbilda sig. Senast vid denna tidpunkt ska också kommissionens databas om reglerade yrken upp- dateras.

I syfte att förbättra kunskapen om regelverket, och erbjuda behöriga myndigheter en plattform för erfarenhetsutbyte, föreslår utredningen att det inrättas ett råd för reglerade yrken. Av den nya förordningen framgår att ordförandeskap och sekretariat bör inrättas hos rådgivningscentrumet tillika samordnaren, dvs. Universitets- och högskolerådet. Alla behöriga myndigheter samt Kommerskollegium bör ingå i rådet.

Del III Konsekvensanalys

Utredningens förslag påverkar enskilda yrkesutövare som önskar bedriva verksamhet såväl i Sverige som i annat land och oavsett om det sker inom ramen för en anställning eller som egenföretagare på kortare eller längre tid. Till övervägande del omfattas verksamhetsområdena redan i dag av den yrkesreglering som finns i sektorsförfattning. Genom att ut- redningen identifierat ytterligare yrkesverksamheter som bör betraktas som reglerade yrken berörs yrkesutövare med utländska yrkeskvali- fikationer inom dessa yrkesgrupper av utredningens förslag. Inom vissa verksamhetsområden tydliggörs rätten att tillfälligt utöva verksamhet utifrån de kvalifikationer den enskilde förvärvat i sitt etableringsland genom förändringar i skollagen, patientsäkerhetslagen och förordningen om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården. För andra yrkesgrupper, fastighetsmäklare och yrkesverksamma inom dju- rens hälso- och sjukvård, föreslår utredningen att nu gällande krav på att underrätta den behöriga myndigheten på förhand tas bort. Däremot kvar- står krav på förhandsunderrättelse för enskilda inom hälso- och sjuk- vårdsyrken samt väktare, vars kvalifikationer även kan kontrolleras på förhand.

Yrkesverksammas rätt att i förekommande fall välja kompensations- åtgärd klargörs, liksom i vad mån språkkunskaper kan kontrolleras. Ut- redningen anser att behöriga myndigheter på förhand måste identifiera vilka krav som är grundläggande för att få utöva yrkesverksamhet i Sve- rige så att enskilda på förhand ska kunna informera sig om detta, liksom att det ska vara tydligt vad som krävs i form av intyg för en fullständig ansökan. Behöriga myndigheter kan kräva en avgift för en ansökan om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer för att få legitimation eller annat behörighetsbevis, även inom hälso- och sjukvården. Enskildas möj- lighet att bevaka sina intressen under erkännandeprocessens gång tydlig- görs bl.a. vad gäller rätten att överklaga.

Företag i egenskap av egenföretagare påverkas i motsvarande mån som

enskilda av de förtydliganden utredningen föreslår. Några särskilda ne-

360

gativa konsekvenser torde dock inte uppstå för företag. Förslagen bidrar till att underlätta tillgången till relevant arbetskraft genom att erkänna sådan kompetens som förvärvats i annat EU-land som likvärdig med den som förvärvats i Sverige. Effektivare handläggningsprocesser, bl.a. inom ramen för europeiska yrkeskort, torde bidra till smidigare rekryterings- processer för arbetsgivare. Det bör dock påpekas att de behöriga myn- digheterna i Sverige inte alltid råder över handläggningstiden eftersom visst informationsutbyte med behöriga myndigheter i andra länder kan krävas i vissa fall. Företag som är verksamma som utbildningsanordnare inom hälso- och sjukvårdsområdet, eller som erbjuder utbildningar för veterinärer eller arkitekter, kan komma att påverkas av de förtydliganden utredningen föreslår om att sådana utbildningar som samordnats genom yrkeskvalifikationsdirektivet även måste uppfylla direktivets krav.

När det gäller konsekvenser för det allmänna måste inledningsvis kon- stateras att behöriga myndigheter redan i dag tillämpar regelverket i en- lighet med gällande sektorsförfattningar. Det faktum att reglerna samlas i ett övergripande, horisontellt regelverk påverkar inte myndigheternas hittillsvarande skyldigheter att erkänna utländska yrkeskvalifikationer. Detta gäller dock inte för de myndigheter som utredningen anser bör utses som tillkommande behöriga myndigheter mot bakgrund av att viss yrkesverksamhet får anses vara reglerad. Utredningen har inte kunnat identifiera hur många av de i dag yrkesverksamma inom dessa yrkesgrupper som har utländska yrkeskvalifikationer, varför det är svårt att bedöma omfattningen av myndigheternas tillkommande bedömnings- verksamhet. Det kan finnas anledning att följa utvecklingen inom detta område och om det visar sig att bedömningsverksamheten får en sådan omfattning att den inte ryms inom befintliga ramar bör det övervägas om en avgiftsfinansiering även ska införas för något av de tillkommande yrkena. För majoriteten av de existerande behöriga myndigheterna, finns en möjlighet att avgiftsfinansiera ansökningar om erkännande av ut- ländska yrkeskvalifikationer. En existerande behörig myndighet har i vissa fall varit förhindrad att ta ut avgifter för bedömningen av utländska yrkeskvalifikationer, nämligen Socialstyrelsen. Utredningen kan inte se något skäl för detta och föreslår att även Socialstyrelsen ska kunna kräva en avgift för utfärdande av legitimation eller annat behörighetsbevis för enskilda med såväl svenska som utländska yrkeskvalifikationer.

Utredningen föreslår att behöriga myndigheter ska ersätta Universitets- och högskolerådet för dess kostnader för att lämna yttranden över ut- ländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer. I ett inledande skede behöver dock Universitets- och högskolerådet bygga upp verksamheten med hjälp av allmänna medel.

Utredningen föreslår också en finansiering genom allmänna medel för den ökade administration som varningssystemet kan komma att innebära för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd samt för Tillväxtverket med anledning av de uppgifter som tillkommer kring den gemensamma kon- taktpunkten för tjänster. Universitets- och högskolerådet bör även få en ökad anslagsfinansiering mot bakgrund av sådana uppgifter som stadig- varande tillkommer genom rollen som samordnare samt sekretariat för Rådet för reglerade yrken.

Det går inte att förutse vilka konsekvenser som kan komma att uppstå för det fall kommissionen beslutar att införa systemet med europeiska

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

361

Prop. 2015/16:44

Bilaga 3

362

yrkeskort, och inte heller för det fall kommissionen beslutar om gemen- samma utbildningsprinciper. Beroende på inom vilka yrkesverksamheter sådana beslut kan komma att fattas kan en förnyad analys behövas

Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs21 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september

2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikations- direktivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2 § Denna lag gäller för dem som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egen företagare, och som har förvärvat yrkeskvali- fikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz

(ursprungsstaten).

I tillämpliga delar gäller denna lag även för dem som

1.har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz, eller

2.har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige eller fått dem erkända här i landet och vill utöva sitt yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt denna lag eller inne- hav av ett giltigt europeiskt yrkeskort ger yrkesutövaren rätt till tillträde till samma yrke eller den jämförbara yrkesverksamhet som denne är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva det yrket eller den verksamheten i Sverige, på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

4 § Denna lag gäller inte för yrken som är förenade med offentlig makt- utövning.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om detta yrke genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

5 § Denna lag gäller inte om det i en annan lag eller förordning finns avvikande bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats utanför Sverige, i den mån dessa bestämmelser grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

21 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

363

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

364

Definitioner

6 § I denna lag avses med

1.reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifika- tioner för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller använda en viss yrkestitel,

2.lagligen etablerad: uppfyller alla krav för att ha rätt att stadig- varande utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en stat inom EES eller i Schweiz,

3.yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på for- mella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 punkt a i) i yrkeskvalifikationsdirektivet eller yrkeserfarenhet,

4.bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som har utfärdats av en behörig myndighet avseende en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum inom EES eller i Schweiz. Som bevis på formella kvalifikationer ska också betraktas ett bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats i tredjeland, om inne- havaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset på formella kvalifikationer har erkänts av den staten,

5.reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kom- pletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutöv- ning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har god- känts av en myndighet,

6.anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke under en behörig yrkesutövares ansvar och som ska bedömas, eventuellt åtföljt av kom- pletterande utbildning,

7.lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som genomförs av en behörig myndighet

isyfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke,

8.yrkespraktik: en period med yrkespraktik som sker under handled- ning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis,

9.yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en medlemsstat,

10.europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis för antingen att yrkes- utövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en stat inom EES eller i Schweiz eller erkännandet av yrkes- utövarens yrkeskvalifikationer för etablering i en sådan stat, och

11.livslångt lärande: all allmän utbildning, yrkesutbildning, icke- formell utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens.

Yrkespraktik

7 § Om det för tillträde till ett reglerat yrke krävs att yrkesutövaren

har gjort viss yrkespraktik, ska sådan praktik som gjorts i en annan stat inom EES eller i Schweiz godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs.

Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

8 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke (etablerings- staten).

Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten krävs att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten i Sve- rige.

Kravet på yrkeserfarenhet i andra stycket gäller inte om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för tillfälligt till- handahållande av tjänster, inklusive krav på förhandsunderrättelse och förhandskontroll i enlighet med artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

10 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket som tillfälligt till- handahåller tjänster i Sverige står under samma tillsyn som andra utövare av yrket här i landet. En sådan yrkesutövare kan även bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra ut- övare av yrket här i landet.

Etablering i Sverige

Den generella ordningen

11 § Bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14, 16 eller 17 § samt för de yrkesutövare som inte uppfyller de villkor för automatiskt erkännande som anges i de föreskrifter som avses i 16–20 §.

12 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få till- träde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma vill- kor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller i Schweiz för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Tillträde till yrket och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, ska också beviljas om yrkesutövaren på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en stat inom EES eller i Schweiz som inte reglerar detta yrke, om yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar formella kva- lifikationer.

Krav på yrkeserfarenhet enligt andra stycket får inte ställas om yrkes- utövarens kompetensbevis avser en reglerad utbildning i ursprungsstaten.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen, inklusive undantag från 12 § enligt artikel

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

365

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

366

13.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet och genom krav på anpassnings- period och lämplighetsprov.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet

14 § Om det i författning ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av nå- gon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikations- direktivet, ska utövande av denna verksamhet i en annan stat inom EES eller i Schweiz beaktas vid bedömningen av om kraven är uppfyllda.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfa- renhet i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genom- förandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

16 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apo- tekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård eller tandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhet- slagen (2010:659).

17 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som vete- rinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildnings- principer

18 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få till- träde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma vill- kor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, om yrkesutövaren innehar ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en delegerad akt, an- tagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifika- tionsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

19 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få till- träde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma vill- kor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars

innehåll har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kom- missionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper i enlighet med yrkeskvalifikations- direktivet och de delegerade akter och genomförandeakter som Euro- peiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

Europeiskt yrkeskort

21 § En yrkesutövare som avses i 2 § andra stycket 2 får begära att den behöriga myndigheten utfärdar ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Om yrkesutövaren avser att etablera sig i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska den behöriga myndigheten endast förbereda ett utfärdande av ett europeiskt yrkeskort. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att i en sådan stat tillfälligt tillhandahålla tjänster inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av auto- matiskt erkännande enligt 14–20 §.

22 § Den behöriga myndigheten ska utfärda ett europeiskt yrkeskort till en yrkesutövare som avser att etablera sig i Sverige och som innehar en yrkeskvalifikation som ska erkännas enligt denna lag. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

Första stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om europeiskt yrkeskort.

Kunskaper i det svenska språket

24 § Föreskrifter om krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket får inte tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag.

Om det av särskild anledning i det enskilda fallet kan antas att en yrkesutövare, vars yrkeskvalifikationer har erkänts enligt denna lag eller som innehar ett europeiskt yrkeskort, saknar för yrket nödvändiga kun- skaper i det svenska språket, får den behöriga myndigheten besluta att kontrollera kunskaperna innan tillträde till yrket beviljas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om att kontroller av språkkunskaper för utövare av yrken inom hälso- och sjukvården får ske utan att kravet i andra stycket om särskild anledning i det enskilda fallet är uppfyllt.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

367

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

368

Sekretess

25 § Bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400).

Överklagande m.m.

26 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

27 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltnings- domstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om be- vakningsföretag

Härigenom föreskrivs22 att 3 b, 4 a och 16 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag23 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 b §24

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksam-

heten om han eller hon
1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,
2. uppfyller de villkor för aukto-	2. uppfyller de villkor för tillfäl-
risation av tillfällig verksamhet	ligt tillhandahållande			av tjänster
som gäller enligt föreskrifter som	som gäller enligt dels lagen
har meddelats med stöd av denna	(2015:000)	om	erkännande		av
lag, samt	yrkeskvalifikationer			och	de
	föreskrifter som har meddelats i
	anslutning till den lagen, dels de
	föreskrifter	om	förhandskontroll
	av yrkesutövarens yrkeskvalifika-
	tioner som har meddelats med stöd
	av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1.är behörig att bedriva bevak- ningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2.under minst två år av de sen- aste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

4 a §25

22Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

23Lagen omtryckt 1989:148.

24Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

369

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sve- rige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,
2. uppfyller de villkor för god-	2. uppfyller de villkor för tillfäl-
kännande vid tillfälligt arbete som	ligt tillhandahållande av tjänster
gäller enligt föreskrifter som har	som gäller enligt dels lagen
meddelats med stöd av denna lag,	(2015:000)	om	erkännande av
samt	yrkeskvalifikationer och de före-
	skrifter som har meddelats i
	anslutning till den lagen, dels de
	föreskrifter	om	förhandskontroll
	av yrkesutövarens yrkeskvalifika-

tioner som har meddelats med stöd av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1.är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europe- iska ekonomiska samarbetsområ- det eller i Schweiz, eller

2.under minst två år av de sen- aste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

16 §26

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifika- tioner och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

25Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

26Senaste lydelse 2009:311.

370

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs27 att 3 kap. 3 a och 3 b §§ socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §28

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upp- täcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verk-

samhet rörande barn och ungdom.
Socialnämnden	ska	använda	Socialnämnden	ska	använda
handläggare som har avlagt svensk			handläggare som har avlagt svensk
socionomexamen	eller	annan	socionomexamen	eller	annan
relevant examen på grundnivå i			relevant examen på grundnivå i
högskolan eller som har utländsk			högskolan eller som har utländsk
utbildning som erkänts enligt 3 b §			utbildning som erkänts enligt 3 b §
andra stycket för utförande av			första eller tredje stycket för utfö-
sådana uppgifter inom social-			rande av sådana uppgifter inom
tjänsten rörande barn och ungdom			socialtjänsten rörande barn och
som innefattar			ungdom som innefattar

1.bedömning av om utredning ska inledas,

2.utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgär- der, eller

3.uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt ut- för arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §29
	Bestämmelser om erkännande av
	yrkeskvalifikationer som har för-
	värvats eller erkänts i ett annat
	EES-land än Sverige eller Schweiz
	och	bestämmelser	om		tillfälligt
	tillhandahållande		av	tjänster i
	Sverige finns i lagen (2015:000)
	om	erkännande	av		yrkes-
	kvalifikationer och		de	föreskrifter
	som har meddelats i anslutning till
	den lagen.
Socialnämnden får använda	Socialnämnden får även använda

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

27Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

28Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014.

29Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014.

371

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

372

handläggare med utländsk utbild-		handläggare med annan utländsk
ning för utförande av de uppgifter		utbildning än sådan som avses i
som anges i 3 a § andra stycket,		första stycket för utförande av de
om utbildningen ensam eller till-		uppgifter som anges i 3 a § andra
sammans	med yrkeslivserfarenhet	stycket, om utbildningen ensam
motsvarar	svensk socionomex-	eller tillsammans med yrkeslivser-
amen eller annan relevant examen		farenhet motsvarar svensk socio-
på grundnivå i högskolan.		nomexamen eller annan relevant
Den myndighet som regeringen		examen på grundnivå i högskolan.
bestämmer får i enskilda fall be-		Den myndighet som regeringen
döma om kraven enligt första		bestämmer får i enskilda fall be-
stycket är uppfyllda.		döma om kraven enligt andra
		stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs30 i fråga om lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § och rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 3–6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha föl- jande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 6 § och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §31

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1.har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

2.har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt föreskrifter som har	3. enligt	lagen (2015:000) om
meddelats med stöd av 3 kap. 9 §	erkännande av yrkeskvalifikationer
tillhandahåller tjänster inom yrket	och de föreskrifter som har med-
under ett tillfälligt besök i Sverige,	delats i anslutning till den lagen
eller	tillfälligt	tillhandahåller tjänster
	inom yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

2kap.

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fortbild- ning för djurhälsopersonal.

3 kap.

3 §32

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har

1. legitimation för yrket enligt 1 §,
2. rätt till sådan yrkesutövning	2. tillfälligt tillhandahåller tjän-
enligt föreskrifter meddelade med	ster inom yrket i Sverige enligt
stöd av 9 §, eller	lagen (2015:000) om erkännande

30Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

31Senaste lydelse 2012:465.

32Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

373

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, eller

3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

4 §33

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet

inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som
1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,
2. enligt föreskrifter meddelade	2. tillfälligt	tillhandahåller
med stöd av 9 § har rätt att utöva	tjänster som veterinär i Sverige
veterinäryrket, eller	enligt lagen (2015:000) om erkän-
	nande av yrkeskvalifikationer och
	de föreskrifter som har meddelats i
	anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att ut- öva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

5 §

Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 §34

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjuk- vård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

33 Senaste lydelse 2012:465.

34 Senaste lydelse 2010:678.

374

1.vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2.vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant god- kännande.

				Bestämmelser om erkännande av
				yrkeskvalifikationer som har för-
				värvats eller erkänts i ett annat
				EES-land än Sverige eller i
				Schweiz och bestämmelser					om
				tillfälligt		tillhandahållande			av
				tjänster i Sverige, utan föregående
				godkännande,			finns	i lagen
				(2015:000)		om	erkännande		av
				yrkeskvalifikationer och de före-
				skrifter som har meddelats i
				anslutning till den lagen.
Regeringen eller den myndighet				Regeringen eller den myndighet
som	regeringen	bestämmer	får	som	regeringen		bestämmer		får
även	meddela	föreskrifter	om	meddela föreskrifter om godkän-
godkännande för verksamhet inom				nande för verksamhet inom dju-
djurens hälso- och sjukvård för				rens hälso- och sjukvård för den
den som har genomgått utbildning				som	har	genomgått		utbildning
utom lands eller har behörighet att				utomlands eller har behörighet att
utöva yrket i ett annat land.				utöva yrket i ett annat land och
				som inte omfattas av de föreskrif-
				ter som avses i tredje stycket.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjuk- vård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

7kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra

ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut
1. som innebär att ett ärende av-					1. som innebär att ett ärende av-
görs i sak, om det är uppenbart att					görs i sak, om det är uppenbart att
ärendet inte kan leda till någon					ärendet inte kan leda till någon
påföljd och om ärendet inte heller					påföljd och om ärendet inte heller
rör ansökan om att återfå legiti-					rör ansökan om att återfå legiti-
mation eller		annan behörighet,			mation eller annan behörighet,
eller					2. som inte innefattar ett slutligt
2. som inte innefattar ett slutligt					avgörande i sak, dock inte beslut
avgörande i sak, dock inte beslut					om föreläggande	att	genomgå
om	föreläggande		att	genomgå	läkarundersökning	enligt	6 kap.
läkarundersökning			enligt	6 kap.	7 § första stycket eller om tillfällig
7 § första stycket eller om tillfällig					indragning eller begränsning enligt
indragning eller begränsning enligt					6 kap. 9 § eller om utdömande av
6 kap. 9 § eller om utdömande av					vite enligt 11 § andra stycket i
vite	enligt 11	§	andra	stycket i	detta kapitel, eller

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

375

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

376

detta kapitel. 3. om underrättelse enligt 16 §.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol avse- ende en veterinär beslutar om återkallelse av legitimation eller annan behörighet enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskriv- ningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att un- derrätta de behöriga myndighet- erna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har medde- lats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informations- systemet för den inre marknaden (IMI).

8kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i	Beslut i frågor som avses i
6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart	6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 §
om inte annat anges i beslutet.	gäller omedelbart om inte annat
	anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs35 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, samt närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Erkännande av utländska yrkes-
	kvalifikationer
	28 kap.
	16 a §
	Sekretess gäller för uppgift om
	en enskilds ekonomiska eller per-
	sonliga förhållanden som hänför
	sig till ärende enligt lagen
	(2015:000) om erkännande	av
	yrkeskvalifikationer, om det	kan
	antas att den enskilde lider skada

eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i

ärendet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

35 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

377

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

378

Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs36 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659) dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 4 och 5 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha

följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 17 § ska lyda ”Bemyndiganden”, dels att ska det i lagen ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 18 § och

9 kap. 18 §, samt närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1.den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2.personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3.den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4.apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller läm- nar råd och upplysningar,

5.personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplys- ningar,

6.personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7. den som i annat fall enligt fö-	7. den som i annat fall, enligt fö-
reskrifter som har meddelats i	reskrifter som har meddelats i
anslutning till denna lag tillhanda-	anslutning till denna lag och enligt
håller tjänster inom ett yrke inom	lagen (2015:000) om erkännande
hälso- och sjukvården under ett	av yrkeskvalifikationer	och	de
tillfälligt besök i Sverige utan att	föreskrifter som har	meddelats
ha svensk legitimation för yrket.	anslutning till den lagen, tillfälligt
	tillhandahåller tjänster	inom	ett
	yrke inom hälso- och sjukvården
	utan att ha svensk legitimation för
	yrket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behö- righet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutö- vare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

36 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

4kap.

4 §

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som särskilt förordnats att utöva det.

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som

1. har legitimation för yrket,

2.särskilt har förordnats att ut- öva det, eller

3.har rätt att tillfälligt tillhan- dahålla tjänster inom yrket i Sve- rige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har med- delats i anslutning till den lagen.

5 §

En i 1 § angiven yrkestitel får användas endast av den som har legiti- mation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.

Yrkestitlarna apotekare, barn- morska, läkare, sjuksköterska och tandläkare får även användas av den som enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikat- ioner och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhan- dahålla tjänster inom yrket i Sve- rige.

6 kap.

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fortbild- ning för hälso- och sjukvårdsper- sonal.

9kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begä-	2. om återkallelse på egen begä-
ran av legitimation eller behörighet	ran av legitimation eller behörighet
i fall när det inte finns hinder mot	i fall när det inte finns hinder mot
återkallelse, eller	återkallelse,

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

379

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

3. om återkallelse av legitima-	3. om återkallelse av legitima-
tion enligt 8 kap. 7 § tredje stycket	tion enligt 8 kap. 7 § tredje stycket
när den legitimerade inte följt	när den legitimerade inte följt
föreläggande om läkarundersök-	föreläggande om läkarundersök-
ning.	ning, eller
	4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Informationsskyldighet

18 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation eller om indragning eller begränsning av förskriv- ningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om be- slutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvars- nämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i öv- riga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informations- systemet för den inre marknaden (IMI).

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i		Beslut i frågor som avses i
8 kap. gäller omedelbart, om inte		8 kap. och 9 kap. 18 § gäller ome-
annat anges i beslutet.		delbart, om inte annat anges i
		beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

380

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs37 i fråga om skollagen (2010:800) dels att 2 kap. 13 § och 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §38

Endast den som har legitimation			Undervisningen får bedrivas
som lärare	eller	förskollärare och	endast av den som
är behörig	för	viss undervisning

får bedriva undervisningen.

1.har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning, eller

2.enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har med- delats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster som lärare eller förskollä- rare i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om vad som krävs för att vara behörig att bedriva viss undervisning i skolväsendet.

Regeringen får även meddela föreskrifter om undantag från kraven på legitimation och behörighet för sådana speciallärare och special- pedagoger som är anställda som lärare i grundsärskolan, specialskolan gymnasiesärskolan eller särskild utbildning för vuxna.

24 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol be- slutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har medde-

37Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

38Senaste lydelse 2013:823.

381

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

lats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första och ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

27 kap.

7 §39 Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö- reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §.

2. om återkallelse på egen begä-	2. om återkallelse på egen begä-
ran av legitimation, eller	ran av legitimation,
3. om återkallelse av legitimat-	3. om återkallelse av legitimat-
ion när den legitimerade inte följt	ion när den legitimerade inte följt
föreläggande om läkarundersök-	föreläggande om läkarundersök-
ning.	ning, eller
	4. om underrättelse enligt 2 kap.
	24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

39 Senaste lydelse 2011:189.

382

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs40 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1.vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2.hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3.tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller far- maceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens för- ordning (EU) nr 213/2011 eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk- vårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller far- maceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkes- verksamhet inom hälso- och sjuk- vård som är begränsad till ett re- glerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk- vårdspersonal enligt den behandlande medlems- statens lagstiftning,

5.läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (1992:859) är avsedda att tillföras människor,

6.andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

40 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

383

Prop. 2015/16:44

Bilaga 4

384

7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjuk- vårdslagen (1982:763),

8.förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9.övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna

ipunkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Stockholm, Svenska institutet för europa- politiska studier, Justitiekanslern, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Migrationsverket, Datainspektionen, Fastighets- mäklarinspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Folkhälsomyndigheten, Statens fastighetsverk, Arbetsgivarverket, Läns- styrelsen Skåne län, Länsstyrelsen Stockholms län, Länsstyrelsen Västra Götalands län, Statskontoret, Boverket, Lantmäteriet, Myndigheten för delaktighet, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Statens skol- verk, Lärarnas ansvarsnämnd, Statens skolinspektion, Myndigheten för yrkeshögskolan, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högsko- lerådet, Överklagandenämnden för högskolan, Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet, Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet, Karlstads universitet, Linnéuniversitetet, Örebro universitet, Mittuniversitetet, Blekinge tekniska högskola, Försvarshög- skolan, Högskolan i Borås, Högskolan Dalarna, Högskolan i Gävle, Hög- skolan i Halmstad, Högskolan Kristianstad, Högskolan i Skövde, Hög- skolan Väst, Malmö högskola, Mälardalens högskola, Chalmers tekniska högskola AB, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Statens jordbruksverk, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, Sveriges lantbruks- universitet, Naturvårdsverket, Strålsäkerhetsmyndigheten, Transport- styrelsen, Patentombudsnämnden, Elsäkerhetsverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Riksantikvarieämbetet, Arbetsförmedlingen, Diskrimine- ringsombudsmannen, Arbetsmiljöverket, Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen, Apotekarsocieteten, Byggnadsindustrins yrkesnämnd, Djurbranschens yrkesnämnd, Föreningen auktoriserade revisorer, Företagarna, Kontrollansvarigas riksförening, Landsorganisat- ionen i Sverige, Mäklarsamfundet, Privattandläkarna, Revisorsnämnden, Riksföreningen Anställda inom djursjukvården, Svensk sjuksköterske- förening, Svenska Audionomföreningen, Svenska barnmorskeförbundet, Svenska Industrins IP-förening, Svenska Läkaresällskapet, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers central- organisation, Sveriges Apoteksförening, Sveriges facköversättarförening, Sveriges Handelskamrar, Sveriges hantverksråd, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Trafikskolors Riksförbund, Sveriges universi- tets- och högskoleförbund, Tjänstemännens Centralorganisation, Veteri- närer i Sverige.

Utanför remisslistan har dessutom Svenska sjukkemistförbundet, Die- tisternas riksförbund, Naturvetarna, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter,

Prop. 2015/16:44

Bilaga 5

385

Prop. 2015/16:44

Bilaga 5

386

SRAT, Akademiker inom hälsa, kommunikation och förvaltning, Sveri- ges Tandläkarförbund, Institutet för språk och folkminnen, Sveriges läkarförbund, Sveriges farmaceuter, Vårdförbundet, Akademikerför- bundet SSR, Lärarnas riksförbund och Sveriges ingenjörer inkommit med yttranden.

Riksdagens ombudsmän, Riksrevisionen, Stockholms handelskam- mare, Myndigheten för vårdanalys, Kammarkollegiet, Folkbildnings- rådet, Ersta Sköndal Högskola AB, Sophiahemmet, Ideell förening, Stif- telsen Rödakorshemmet, Bolagsverket, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Stockholms kommun, Region Skåne, AAA Certification AB, Brandskyddsföreningen Sverige, Det Norske Veritas, Elbranschens Cen- trala Yrkesnämnd, Fastighetsmäklarförbundet, Friskolornas riksförbund, Föreningen auktoriserade translatorer, Föreningen Sveriges Byggnads- inspektörer, Företagarförbundet, Hantverkarnas Riksorganisation, Kiro- praktiska föreningen i Sverige, Kiwa Sverige, Nordcert, Optikbranschen, Optikerförbundet, Räddningstjänsten Storgöteborgs dykarskola, Språk- rådet, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Svensk djursjukvård, Svenska bergsguideorganisationen, Svenska hovslagareföreningen, Svenska naprapatförbundet, Svenska patentombudsföreningen, Svenska Taxiförbundet, Sveriges auktoriserade tolkar, Sveriges förenade student- kårer, Sveriges ortopedingenjörers förening, Sveriges skorstensfejar- mästares riksförbund, Säkerhetsbranschen, Tolkservicerådet och Yrkes- högskoleförbundet har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.

Sammanfattning av remisspromemoria med för- slag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikations- direktivet (U2014/02885/UH)

Prop. 2015/16:44

Bilaga 6

Promemorians förslag

I promemorian föreslås att läkare, tandläkare och sjuksköterskor ska ha rätt att använda en specialisttitel även i de fall det framgår av särskilda föreskrifter. Vidare föreslås att regeringen ska få meddela föreskrifter om vilken yrkestitel eller specialisttitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige.

Skälen för förslagen

Som nämnts ovan ska, enligt artikel 7.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet, tillfälligt utövande av yrken som omfattas av bestämmelserna om sam- ordning av minimikraven för utbildning ske under den yrkestitel som används i den mottagande staten. Av artikel 7.4 sjätte stycket följer emellertid därutöver att även tillfälliga yrkesutövare vars yrkeskvalifi- kationer har kontrollerats på förhand ska utöva yrket under den motta- gande medlemsstatens yrkestitel.

Utredningen har inte lämnat något förslag när det gäller användandet av yrkestitlar för tillfälliga yrkesutövare som har förhandskontrollerats. Utredningen har inte heller föreslagit några ändringar som gör det möj- ligt för en tillfällig yrkesutövare att använda en skyddad specialisttitel som avses i 4 kap. 8 och 9 §§ PSL och som får anses som en yrkestitel enligt artikel 7.3 och 7.4.

I syfte att kunna genomföra direktivet på ett korrekt sätt i fråga om an- vändandet av yrkes- och specialisttitlar för tillfälliga yrkesutövare före- slås ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilken yrkestitel eller specialisttitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. De materiella bestämmelserna, som möjliggörs genom bemyndigandet och som ska utformas i enlighet med artikel 7.3 och 7.4, bör placeras i patientsäkerhetsförordningen.

Det föreslås vidare att bestämmelserna om skyddad specialisttitel i 4 kap. 8 och 9 §§ PSL ändras på så sätt att det blir tillåtet att använda en specialisttitel även i de fall det föreskrivs särskilt, dvs. om det följer av nämnda bestämmelser i patientsäkerhetsförordningen.

Konsekvenser av förslagen

Förslagen bedöms inte få några ekonomiska eller administrativa konse- kvenser.

387

	Prop. 2015/16:44	Remisspromemorians lagförslag
	Bilaga 7	Remisspromemorians lagförslag
	Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659) dels att 4 kap. 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 13 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

8 §

En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidare- utbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får	Om inte annat särskilt föreskrivs
ange att han eller hon har specia-	får en läkare eller tandläkare ange
listkompetens inom specialiteten i	att han eller hon har specialist-
sitt yrke endast om han eller hon	kompetens inom specialiteten i sitt
har sådan kompetens.	yrke endast om han eller hon har
	sådan kompetens.
	9 §

En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specia- listsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

Om inte annat särskilt föreskrivs får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specia- listsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

13 §

Regeringen får meddela före- skrifter om vilken yrkestitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

388

Förteckning över remissinstanser avseende remisspromemorian med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH)

Prop. 2015/16:44

Bilaga 8

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Kommers- kollegium, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund, Vårdförbundet.

Utanför remisslistan har dessutom Svensk sjuksköterskeförening inkommit med ett yttrande.

389

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs1 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs allmänna bestämmelser i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september

2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikations- direktivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Särskilda bestämmelser som genomför delar av yrkeskvalifikations- direktivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras.

I 18 och 19 §§ finns även bestämmelser om

1.erkännande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz, och

2.europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Denna lag gäller inte för den som vill utöva ett reglerat yrke som

1.innebär anställning i offentlig tjänst, eller

2.är förenat med offentlig maktutövning.

4 § Denna lag gäller inte för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifi- kationer för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifi- kationsdirektivet.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om det yrket genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

Uttryck i lagen

5 § I denna lag avses med

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

390

1. yrkesutövare: den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som an-	Prop. 2015/16:44
ställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikat-	Bilaga 9
ioner eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz,

3.yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på for- mella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet,

5.kompetensbevis: ett bevis som har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser

a) en utbildning som inte utgör en del av ett examens- eller utbild- ningsbevis över en utbildning inom grundskolan, gymnasieskolan eller eftergymnasial utbildning,

b) ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

c) yrkesutövning i en stat inom EES eller i Schweiz på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren,

6.yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz,

7.reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kom- pletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutöv- ning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har god- känts av en myndighet,

9.europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis på antingen att innehava- ren uppfyller alla villkor för att tillfälligt utöva yrket i en stat inom EES eller i Schweiz eller att innehavarens yrkeskvalifikationer har erkänts för etablering i en sådan stat,

10.automatiskt erkännande: erkännande av yrkeskvalifikationer utan bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer,

11.lagligen etablerad: som uppfyller alla krav för att utöva ett yrke och som stadigvarande utövar yrket som anställd eller egenföretagare,

13.gemensamt utbildningsprov: ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i

391

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

392

Schweiz och är reserverat för innehavaren av en särskild yrkeskvalifi- kation.

Tillfällig yrkesutövning i Sverige

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket får dock inte krävas som förut- sättning för tillfällig yrkesutövning i Sverige, om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

7 § Bestämmelser om tillsyn och disciplinåtgärder som omfattar tillfäl- lig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Etablering i Sverige

Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer

Ett erkännande enligt första stycket sker genom beslut om

1.erkännande av yrkeskvalifikationer, eller

2.utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskortet.

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

9 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ om den generella ordningen för er- kännande av yrkeskvalifikationer gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande enligt denna lag och för de yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för någon annan ordning för erkännande enligt denna lag.

10 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas om yrkesutö- varen innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för tillträde till eller utövande av yrket inom dess territorium och yrket är reglerat i den staten.

En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska även erkännas om yrkesutö- varen

1. på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de sen-		Prop. 2015/16:44
aste tio åren har utövat yrket i en annan stat inom EES eller i Schweiz		Bilaga 9
och yrket inte är reglerat i den staten, och
2. har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikat-
ioner utfärdat av en annan stat inom EES eller av Schweiz och yrket inte
är reglerat i den staten.
Yrkeserfarenhet enligt andra stycket 1 får inte krävas som förutsättning
för ett erkännande om beviset på formella kvalifikationer enligt andra
stycket 2 avser en reglerad utbildning.
11 §	Ett erkännande enligt 10 § förutsätter en bedömning av yrkes-
utövarens yrkeskvalifikationer. Bedömningen kan, i de fall det särskilt
föreskrivs, medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villko-
ras, begränsas eller nekas.
Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på
yrkeserfarenhet
12 § Om ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap
och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till
eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till
yrkeskvalifikationsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet som
innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller i
Schweiz i enlighet med det som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkes-
kvalifikationsdirektivet erkännas automatiskt.
Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på
utbildning
13 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan
stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare,
barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för all-
män hälso- och sjukvård, tandläkare eller specialisttandläkare, ska erkän-
nas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i
anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).
14 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan
stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska
erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats
i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och
sjukvård.
Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper
15 §	En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt
om yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvär-
vats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en

delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

393

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

394

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

Kunskaper i svenska språket

Om kunskaper i svenska språket inte utgör en del av yrkeskvalifikat- ionerna, får kunskaperna kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utfö- ras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Yrkespraktik

18 § Om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkesprak- tik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förutsättningar för yrkespraktik är uppfyllda som anges i de författ- ningar där yrket regleras.

Europeiskt yrkeskort

Första stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter som rör yrket i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifi- kationsdirektivet.

Övriga bestämmelser

Sekretess

20 § Bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ären- den om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i 28 kap. 16 a § offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bemyndiganden

Beslutsförfarande och myndighetsuppgifter

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1.förfarandet för beslut enligt denna lag, och

2.vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkes- kvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Besluts giltighet och överklagande

23 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

24 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdom- stol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

395

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1974:191) om bevakningsföretag2

dels att 3 b och 4 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 b §3
En enskild person som tillfälligt		En enskild person som tillfälligt
bedriver	bevakningsverksamhet	bedriver		bevakningsverksamhet
eller utbildning i Sverige har, utan		eller utbildning i Sverige har, trots
hinder av 3 §, auktorisation för		3 §,	auktorisation för		verksam-
verksamheten om han eller hon		heten om han eller hon
1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,
2. uppfyller de villkor för aukto-		2. uppfyller de villkor för tillfäl-
risation	av tillfällig verksamhet	lig yrkesutövning som gäller enligt
som gäller enligt föreskrifter som		lagen (2015:000) om erkännande
har meddelats med stöd av denna		av	yrkeskvalifikationer		och de
lag, samt		föreskrifter som meddelas i anslut-
		ning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1.är behörig att bedriva bevak- ningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2.under minst två år av de sen- aste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Lagen omtryckt 1989:148.

3Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

396

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en		Prop. 2015/16:44
person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.		Bilaga 9
4 a §4
Den som hos ett auktoriserat be-	Den som hos ett auktoriserat be-
vakningsföretag tillfälligt arbetar i	vakningsföretag tillfälligt arbetar i
Sverige är, utan hinder av 4 §,	Sverige är, trots 4 §, godkänd för
godkänd för arbetet om han eller	arbetet om han eller hon
hon
1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,
2. uppfyller de villkor för god-	2. uppfyller de villkor för tillfäl-
kännande vid tillfälligt arbete som	lig yrkesutövning som gäller enligt
gäller enligt föreskrifter som har	lagen (2015:000) om erkännande
meddelats med stöd av denna lag,	av yrkeskvalifikationer och de
samt	föreskrifter som meddelas i anslut-
	ning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1.är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europe- iska ekonomiska samarbetsområ- det eller i Schweiz, eller

2.under minst två år av de sen- aste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

4 b §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de före-

4 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

397

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

398

skrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att nuvarande 3 kap. 3 b § ska betecknas 3 kap. 3 c §,

dels att 3 kap. 3 a § och den nya 3 kap. 3 c § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §2

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upp- täcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verk-

samhet rörande barn och ungdom.
Socialnämnden	ska	använda	Socialnämnden	ska	använda
handläggare som har avlagt svensk			handläggare som har avlagt svensk
socionomexamen	eller	annan	socionomexamen	eller	annan
relevant examen på grundnivå i			relevant examen på minst grund-
högskolan eller som har utländsk			nivå i högskolan eller som har
utbildning som erkänts enligt 3 b §			sådana utländska yrkeskvalifikat-
andra stycket för utförande av			ioner som avses i 3 b eller 3 c § för
sådana uppgifter inom social-			utförande av sådana		uppgifter
tjänsten rörande barn och ungdom			inom socialtjänsten	rörande barn
som innefattar			och ungdom som innefattar

1.bedömning av om utredning ska inledas,

2.utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgär- der, eller

3.uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt ut- för arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §

Bestämmelser om tillfällig yr- kesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Senaste lydelse 2013:1146.

399

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

			eller i Schweiz finns i lagen
			(2015:000) om	erkännande av
			yrkeskvalifikationer och i de före-
			skrifter som meddelas i anslutning
			till den lagen.
3 b §			3 c §3
Socialnämnden		får använda	För utförande av de uppgifter
handläggare med utländsk utbild-			som anges i 3 a § andra stycket,
ning för utförande av de uppgifter			får socialnämnden även		använda
som anges i 3 a § andra stycket,			handläggare som har annan ut-
om utbildningen ensam eller till-			ländsk utbildning än sådan som
sammans	med yrkeslivserfarenhet		avses i 3 b §,	om utbildningen
motsvarar	svensk	socionomex-	ensam eller tillsammans med yr-
amen eller annan relevant examen			keslivserfarenhet motsvarar svensk
på grundnivå i högskolan.			socionomexamen	eller	annan
			relevant examen på minst grund-
			nivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Senaste lydelse av tidigare 3 kap. 3 b § 2013:1146.

400

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska utgå,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 1, 3, 4, 5 och 6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 5 a och 6 a §§ och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §2

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1.har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

2.har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt föreskrifter som har	3. enligt lagen (2015:000) om
meddelats med stöd av 3 kap. 9 §	erkännande av yrkeskvalifikationer
tillhandahåller tjänster inom yrket	och de föreskrifter som meddelas i
under ett tillfälligt besök i Sverige,	anslutning till den lagen tillfälligt
eller	utövar yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

3kap.

1 §

Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt

1.veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär),

2.examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå en- ligt föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djur- sjukskötare).

Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om legiti-	meddela föreskrifter om legiti-
mation för den som har avlagt	mation för den som har avlagt
examen i djuromvårdnad och för	examen i djuromvårdnad och för

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

401

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

den som har genomgått utbildning	den som har genomgått utbildning
utomlands.	utomlands i andra fall än de som
	omfattas av de föreskrifter som
	avses i 1 a §.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti- mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökan- den varit legitimerad.

				1 a §
				Bestämmelser om tillfällig yr-
				kesutövning	och	erkännande			av
				yrkeskvalifikationer som har för-
				värvats eller erkänts i en annan
				stat än Sverige inom Europeiska
				ekonomiska	samarbetsområdet
				(EES) eller i Schweiz och som
				omfattar yrkena		veterinär			och
				djursjukskötare		finns	i	lagen
				(2015:000)	om	erkännande			av
				yrkeskvalifikationer och i de före-
				skrifter som meddelas i anslutning
				till den lagen.
				Bestämmelser		om	automatiskt
				erkännande av yrkeskvalifikationer
				som avser	veterinäryrket			finns
				även i föreskrifter som har med-
				delats i anslutning till denna lag.
			3 §3
Behörig att utöva yrke som vete-				Behörig att utöva yrke som vete-
rinär är endast den som har				rinär är endast den som
1. legitimation		för	yrket enligt	1. har legitimation för yrket en-
1 §,				ligt 1 §,
2. rätt	till sådan		yrkesutövning	2. tillfälligt utövar yrket i Sve-
enligt föreskrifter meddelade med				rige enligt lagen (2015:000) om
stöd av 9 §, eller				erkännande av yrkeskvalifikationer
				och de föreskrifter som meddelas i
				anslutning till den lagen, eller
				3. har ett sådant särskilt tillstånd
3. ett	sådant	särskilt tillstånd		som avses i 7 a § första stycket att
som avses i 7 a § första stycket att				utöva veterinäryrket.
utöva veterinäryrket.

3 Senaste lydelse 2012:465.

402

4 §4

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,

2. enligt föreskrifter meddelade	2. tillfälligt	utövar veterinäryr-
med stöd av 9 § har rätt att utöva	ket i Sverige enligt lagen
veterinäryrket, eller	(2015:000)	om erkännande av
	yrkeskvalifikationer och de före-
	skrifter som meddelas i anslutning
	till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att ut- öva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

	5 §
Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan.
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilken	meddela föreskrifter om vilken
utbildning eller praktisk erfarenhet	utbildning eller praktisk erfarenhet
som krävs för sådant godkän-	som krävs för sådant godkännande
nande.	i andra fall än de som omfattas av
	de föreskrifter som avses i 5 a §.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

5 a §

Bestämmelser om tillfällig yr- kesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar god- kända hovslagare finns i lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de före- skrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

4 Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

403

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

6 §5

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjuk- vård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2.vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant god- kännande.

Regeringen eller den myndighet				Regeringen eller den myndighet
som	regeringen	bestämmer	får	som	regeringen	bestämmer	får
även	meddela	föreskrifter	om	även	meddela	föreskrifter	om
godkännande för verksamhet inom				godkännande för verksamhet inom
djurens hälso- och sjukvård för				djurens hälso- och sjukvård för
den som har genomgått utbildning				den som har genomgått utbildning
utomlands eller har behörighet att				utomlands eller har behörighet att
utöva yrket i ett annat land.				utöva yrket i ett annat land i andra
				fall än de som omfattas av de
				föreskrifter som avses i 6 a §.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjuk- vård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 a §

7 kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra

ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut
1. som innebär att ett ärende av-	1. som innebär att ett ärende av-
5 Senaste lydelse 2010:678.

404

görs i sak, om det är uppenbart att			görs i sak, om det är uppenbart att
ärendet inte kan leda till någon			ärendet inte kan leda till någon
påföljd och om ärendet inte heller			påföljd och om ärendet inte heller
rör ansökan om att återfå legiti-			rör ansökan om att återfå legiti-
mation eller annan		behörighet,	mation eller annan behörighet,
eller			2. som inte innefattar ett slutligt
2. som inte innefattar ett slutligt			avgörande i sak, dock inte beslut
avgörande i sak, dock inte beslut			om föreläggande	att	genomgå
om föreläggande	att	genomgå	läkarundersökning	enligt	6 kap.
läkarundersökning	enligt 6 kap.		7 § första stycket eller om tillfällig
7 § första stycket eller om tillfällig			indragning eller begränsning enligt
indragning eller begränsning enligt			6 kap. 9 § eller om utdömande av
6 kap. 9 § eller om utdömande av			vite enligt 11 § andra stycket i
vite enligt 11 § andra stycket i			detta kapitel, eller
detta kapitel.			3. om underrättelse enligt 16 § i
			detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssy- stemet för den inre marknaden (IMI).

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

405

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

8 kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i 6	Beslut i frågor som avses i
kap. 5–10 §§ gäller omedelbart om	6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 §
inte annat anges i beslutet.	gäller omedelbart om inte annat
	anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

406

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs1 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, och närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	28 kap.
	Erkännande av utländska yrkes-
	kvalifikationer
	16 a §
	Sekretess gäller för uppgift om
	en enskilds ekonomiska eller per-
	sonliga förhållanden som hänför
	sig till ärende enligt lagen
	(2015:000) om erkännande	av
	yrkeskvalifikationer, om det	kan

antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

407

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

(2010:659)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659) dels att 8 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 18 §, och närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1.den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2.personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3.den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4.apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller läm- nar råd och upplysningar,

5. personal	vid	Giftinformat-	5. personal	vid	Giftinformat-
ionscentralen som lämnar råd och			ionscentralen som lämnar råd och
upplysningar,			upplysningar, och
6. personal vid larmcentral och			6. personal	vid larmcentral och
sjukvårdsrådgivning		som förmed-	sjukvårdsrådgivning		som förmed-
lar hjälp eller lämnar råd och upp-			lar hjälp eller lämnar råd och upp-
lysningar till vårdsökande, och			lysningar till vårdsökande.
7. den som i annat fall enligt fö-
reskrifter som har meddelats i
anslutning till	denna lag tillhan-

dahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yr- ket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behö- righet.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

408

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutö-	Prop. 2015/16:44
vare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.	Bilaga 9

4kap.

8 §

En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidare- utbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får	Om inte annat särskilt före-
ange att han eller hon har specia-	skrivs, får en läkare eller tandlä-
listkompetens inom specialiteten i	kare ange att han eller hon har
sitt yrke endast om han eller hon	specialistkompetens inom specia-
har sådan kompetens.	liteten i sitt yrke endast om han
	eller hon har ett bevis om specia-
	listkompetens enligt första stycket.
	9 §
En sjuksköterska får använda en	Om inte annat särskilt före-
titel som motsvaras av en specia-	skrivs, får en sjuksköterska an-
listsjuksköterskeexamen endast om	vända en titel som motsvaras av en
han eller hon har avlagt en sådan	specialistsjuksköterskeexamen
examen.	endast om han eller hon har avlagt
	en sådan examen.

9 kap.

4 § Ordföranden får ensam fatta beslut

2. om återkallelse på egen begä-	2. om återkallelse på egen begä-
ran av legitimation eller behörighet	ran av legitimation eller behörighet
i fall när det inte finns hinder mot	i fall när det inte finns hinder mot
återkallelse, eller	återkallelse,
3. om återkallelse av legitimat-	3. om återkallelse av legitimat-
ion enligt 8 kap. 7 § tredje stycket	ion enligt 8 kap. 7 § tredje stycket
när den legitimerade inte följt	när den legitimerade inte följt
föreläggande om läkarundersök-	föreläggande om läkarundersök-
ning.	ning, eller
	4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

409

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

410

Informationsskyldighet

18 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation, prövotid eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, ska ansvars- nämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska under- rättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssy- stemet för den inre marknaden (IMI).

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i	Beslut i frågor som avses i
8 kap. gäller omedelbart, om inte	8 kap. och 9 kap. 18 § gäller ome-
annat anges i beslutet.	delbart, om inte annat anges i
	beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om skollagen (2010:800) dels att 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

24 §2

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol be- slutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsom- rådet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndighet- erna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvars- nämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i öv- riga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssy- stemet för den inre marknaden (IMI).

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2Tidigare 24 § upphävd genom 2013:530.

411

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

27 kap.

7 §3 Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om fö- reläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §,

2. om återkallelse på egen begä-	2. om återkallelse på egen begä-
ran av legitimation, eller	ran av legitimation,
3. om återkallelse av legitimat-	3. om återkallelse av legitimat-
ion när den legitimerade inte följt	ion när den legitimerade inte följt
föreläggande om läkarundersök-	föreläggande om läkarundersök-
ning.	ning, eller
	4. om underrättelse enligt 2 kap.
	24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Senaste lydelse 2011:189.

412

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksam- heten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom föreskrivs1 att 3 kap. 1 §, 4 kap. 16 § och 5 kap. 4 § taxitrafiklagen (2012:211) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

1 §

En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som har en giltig taxiförarlegiti- mation.

En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som

1.har en giltig taxiförarlegiti- mation, eller

2.tillfälligt utövar taxiföraryrket

iSverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

4 kap.

16 § Den myndighet som regeringen

bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksam- heten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Myndigheten utövar också tillsyn över att en innehavare av taxiförarlegitimat- ion uppfyller de krav som gäller för legitimationen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/55/EU.

413

Prop. 2015/16:44	5 kap.
Bilaga 9		4 §
Den som i strid mot 3 kap. 1 §		Den som i strid mot 3 kap. 1 §
uppsåtligen för ett fordon utan att		uppsåtligen för ett fordon döms till
inneha taxiförarlegitimation döms		böter eller fängelse i högst sex
till böter eller fängelse i högst sex		månader.
månader.
Till samma straff döms en till-		Till samma straff döms en till-
ståndshavare som uppsåtligen eller		ståndshavare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet i strid mot	3 kap.	av oaktsamhet i	strid	mot 3 kap.
1 § anlitar förare som	saknar	1 § anlitar förare som saknar taxi-
taxiförarlegitimation.		förarlegitimation	eller	rätt att
		tillfälligt utöva taxiföraryrket.

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

414

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om er- sättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs1 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kost- nader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2015:330

Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1.vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2.hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3.tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal:					4. hälso- och sjukvårdspersonal:
läkare, sjuksköterska		med	ansvar		läkare,	sjuksköterska		med ansvar
för allmän hälso- och sjukvård,					för allmän hälso- och sjukvård,
tandläkare, barnmorska eller far-					tandläkare, barnmorska eller far-
maceut i den mening som avses i					maceut i den mening som avses i
Europaparlamentets		och	rådets		Europaparlamentets			och	rådets
direktiv 2005/36/EG av den 7					direktiv 2005/36/EG av den 7
september 2005 om erkännande av					september 2005 om erkännande av
yrkeskvalifikationer		eller	annan		yrkeskvalifikationer,			i	lydelsen
person som utövar yrkesverksam-					enligt	Europaparlamentets				och
het inom hälso- och sjukvård som					rådets	direktiv	2013/55/EU,			eller
är begränsad till ett reglerat yrke					annan person som utövar yrkes-
enligt definitionen i artikel 3.1 a i					verksamhet inom hälso- och sjuk-
direktiv	2005/36/EG, eller			en	vård som är begränsad till ett re-
person som anses som hälso- och					glerat yrke enligt definitionen i
sjukvårdspersonal enligt den be-					artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG,
handlande	medlemsstatens			lag-	eller en person som anses som
stiftning,					hälso- och sjukvårdspersonal en-
					ligt den behandlande medlemssta-
					tens lagstiftning,
5. läkemedel: sådana			läkemedel		som	enligt	läkemedelslagen

(2015:315) är avsedda att tillföras människor,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

415

Prop. 2015/16:44

Bilaga 9

416

6. andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

7.hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjuk- vårdslagen (1982:763),

8.förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9.övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna

ipunkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-09-24

Närvarande: F.d. justitieråden Lennart Hamberg och Olle Stenman samt justitierådet Agneta Bäcklund.

Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

Enligt en lagrådsremiss den 20 augusti 2015 (Utbildningsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om erkännande av yrkeskvalifikationer,

2.lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

3.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

4.lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,

5.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

6.lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

7.lag om ändring i skollagen (2010:800),

8.lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211),

9.lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreterarna Anita Stawarz och Johanna Wockatz.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

De i lagrådsremissen lämnade förslagen, bl.a. till en ny lag om erkän- nande av yrkeskvalifikationer (erkännandelagen), syftar till att genom- föra Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om yrkeskvali- fikationer samt, bl.a., rådets direktiv 2013/55/EU om ändring av det förstnämnda direktivet. Vissa av direktivens bestämmelser ska genomfö- ras i svensk rätt genom erkännandelagen. Det gäller de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning, erkännandet av kvalifikat- ioner enligt de olika ordningarna enligt direktiven och vissa andra grundläggande bestämmelser. Ytterligare föreskrifter som behövs för genomförande av direktiven ska meddelas med stöd av bemyndiganden i erkännandelagen. De delar av direktiven som endast berör vissa regle- rade yrken avses däremot genomföras i respektive sektorsförfattning, se lagrådsremissen s. 33–36. Lagrådsremissen innehåller förslag till änd- ringar i vissa av sektorsförfattningarna.

Det kan konstateras att dessa principer för genomförande av direktiven inte följts konsekvent. Således innehåller erkännandelagen bestämmelser om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer som visserligen är av generell natur men som enbart tillämpas för vissa i lagen särskilt utpe- kade yrkesgrupper inom hälso- och sjukvårdsområdet eller för veteri-

Prop. 2015/16:44

Bilaga 10

417

Prop. 2015/16:44

Bilaga 10

418

närer (13 och 14 §§). Å andra sidan finns vissa generella ordningar enligt direktiven som inte avspeglas i lagen, se vidare kommentaren nedan till 6 och 19 §§ erkännandelagen. Erkännandelagen innehåller också regler om erkännandeordningar som inte används för närvarande (12, 15 och 16 §§).

När det gäller sektorsförfattningarna innebär den valda tekniken att dessa författningar primärt innehåller regler om legitimation, behörighet, yrkestitel m.m. avseende de yrkesutövare som inte ska omfattas av de erkännandeordningar m.m. som framgår av direktiven och erkännande- lagen. I sektorsförfattningarna tas in upplysningar om att det därutöver i erkännandelagen finns bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer. Nationella bestämmelser i sektors- författningarna har dock betydelse även för de yrkesutövare vars erkän- nande av yrkeskvalifikationer regleras enbart i erkännandelagen.

Lagrådet återkommer i det följande med vissa synpunkter på hur den valda lagstiftningstekniken genomförts. Det kan konstateras att tekniken med parallella regelverk gör regleringen svåröverskådlig och i vissa fall motsägelsefull. Det har inte varit möjligt för Lagrådet att inom ramen för granskningen lämna förslag på en annan lagstiftningsteknik, men det kan konstateras att den nuvarande ordningen med enbart en sektorsvis regle- ring är tydligare än den föreslagna strukturen.

Om lagstiftning sker i enlighet med principerna i lagrådsremissen bör detta följas upp med en generell översyn för att åstadkomma en konse- kvent och enhetlig reglering när det gäller sambandet mellan erkän- nandelagen och sektorsförfattningarna.

Förslaget till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

6 §

Paragrafen anger de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkes- utövning i Sverige. Bestämmelserna avses genomföra artikel 5.1 och 5.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Denna rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke kan emellertid enligt ar- tikel 7 i direktivet villkoras av krav på förhandsunderrättelse till behörig myndighet och, när det gäller yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, förhandskontroll av myndigheten. Av lagrådsremissen (s. 50 och 54–55) framgår att avsikten är att Sverige när det gäller vissa yrken ska utnyttja möjligheten att ställa krav på förhandsunderrättelse och förhandskontroll. Detta kommer att regleras i respektive sektors- författning, som redan idag innehåller regleringar av detta slag.

Vid föredragningen har det upplysts att det ansetts lämpligt att i lagen åtminstone reglera de grundläggande förfaranden för erkännanden som finns i yrkeskvalifikationsdirektivet. Detta synes gälla även om ett sådant förfarande endast kommer att tillämpas inom vissa reglerade yrken. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det inte av 6 § borde framgå att

en ordning för förhandsunderrättelse eller förhandskontroll tillämpas vid tillfällig yrkesutövning i de fall detta särskilt föreskrivs.

17 §

I paragrafen regleras krav på kunskaper i svenska språket. Av andra stycket framgår att om kunskaper i svenska språket inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna, får kunskaperna kontrolleras om det i det en- skilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de språkkunskaper som är nödvändiga för yrket.

Regleringen ger intryck av att vara uttömmande, men av författnings- kommentaren framgår att det i fråga om vissa yrken får utövas språk- kontroller även om det i ett enskilt fall inte finns allvarliga och konkreta tvivel om språkkunskaperna. Detta följer av artikel 53 i direktivet. Det anges vidare att direktivet i den delen ska genomföras inom sektorsregle- ringen och med stöd av det i 21 § föreslagna bemyndigandet.

Här är alltså meningen att det i författning på lägre nivå med stöd av ett bemyndigande om rätt att meddela ytterligare föreskrifter ska införas bestämmelser som synes stå i motsatsförhållande till den föreslagna generella lagregeln. Detta är ett exempel på att den föreslagna för- fattningsstrukturen inte bara är svåröverskådlig utan också blir miss- visande och motsägelsefull.

19 §

I den föreslagna paragrafen första stycke anges att den som är lagligen etablerad i Sverige och vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort.

Av artikel 4.1 i direktivet framgår emellertid att rätten för den som är lagligen etablerad i Sverige och som avser att utöva yrket i ett annat land att ansöka om yrkeskort i Sverige motsvaras av en skyldighet för landet där yrket ska utövas att under vissa förutsättningar på sökandens begäran utfärda yrkeskortet. En motsvarande skyldighet finns enligt direktivet för svensk myndighet att på begäran utfärda yrkeskort för den som ansökt om sådant i sitt etableringsland.

Enligt Lagrådet framstår rätten att på begäran få ett yrkeskort utfärdat som minst lika central som möjligheten att ansöka om sådant före av- resan. Om det är lämpligt att i lagen reglera den möjligheten, vilket Lagrådet inte ifrågasätter, bör också rätten att på begäran få ett sådant utfärdat tas in i lagen. Bestämmelsens utformning bör således ses över i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

21 §

I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genom-

Prop. 2015/16:44

Bilaga 10

419

Prop. 2015/16:44

Bilaga 10

420

förandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Syftet är att de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkes- utövning och erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt de olika ord- ningar som finns i direktivet samt vissa andra grundläggande bestäm- melser ska ges i lagen, medan mer detaljerade bestämmelser ska kunna meddelas i förordning med stöd av bemyndigandet.

I lagrådsremissen konstateras att det, i de författningar som reglerar re- spektive yrke, finns ett antal bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter som innefattar bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och att bestämmelser som rör enskilda troligen skulle kunna beslutas av regeringen med stöd av befintliga bemyndiganden. I remissen anförs vidare att det inte är möjligt att göra en uttömmande uppräkning av de frågor som ryms i bemyndigandet. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan placeras antingen i en generell förord- ning om yrkeskvalifikationer eller i sektorsregleringen, beroende på om det är fråga om bestämmelser som gäller för samtliga reglerade yrken eller enbart vissa reglerade yrken (se remissen s. 35 och 118 f.).

Den valda lagstiftningstekniken innebär alltså att föreskrifter ska kunna meddelas med stöd av bemyndigandet i erkännandelagen och placeras dels i en generell förordning som gäller alla reglerade yrken, dels i den sektorsförfattning som berörs av regleringen.

En utgångspunkt för ett normgivningsbemyndigande i lag torde normalt vara att det ger ett annat organ rätt att meddela föreskrifter avseende de frågor som regleras i lagen där bemyndigandet ges. Som tidigare nämnts genomförs direktivet endast i vissa delar genom erkännandelagen, medan andra delar regleras i sektorslagstiftningen. Frågor som avser genom- förande av direktivet på sektorsnivå kommer, enligt den tänkta ord- ningen, att fyllas ut med stöd av det vida bemyndigandet i 21 §, och inte med stöd av bemyndiganden i sektorslagstiftningen. Det kan sättas i fråga om en sådan ordning är lämplig, särskilt mot bakgrund av att det inte alltid framstår som tydligt vilka delar av sektorsregleringen som kan anses genomföra direktiven och vilka delar som är rent nationella.

En annan utgångspunkt vid delegation av föreskriftsrätt är att grunden för normgivningen ska vara klar och otvetydig, så att det står klart vilket bemyndigande som utnyttjats när en förordning eller föreskrift har med- delats (jfr bet. 2012/13:KU10 s. 78). När regeringen eller en myndighet meddelar föreskrifter som förutsätter ett bemyndigande ska det inte råda någon tvekan om vilken grund föreskriftsrätten vilar på.

Den nu föreslagna lagstiftningstekniken har lett till oklarheter i detta hänseende eftersom såväl det bemyndigande som ges i erkännandelagen som bemyndiganden som finns i sektorslagstiftningen ger rätt att med- dela föreskrifter som gäller regleringen med anledning av yrkeskvalifi- kationsdirektivet. I remissen anges att det inte har gjorts någon full- ständig inventering av befintliga bemyndiganden för varje reglerat yrke (se remissen s. 35). Det saknas därför överblick över de bemyndiganden som berörs. Med hänsyn till de oklarheter som kan bli följden av den

föreslagna regleringen av föreskriftsrätten bör för-slagen inte utan ytter-	Prop. 2015/16:44
ligare överväganden läggas till grund för lag-stiftning. Lagrådet åter-	Bilaga 10
kommer i det följande till frågor om bemyndiganden i sektorslagstift-
ningen.
Utformningen av paragrafen bör således övervägas ytterligare. En in-
ventering av befintliga bemyndiganden i sektorsregleringen bör också
göras för att klargöra vilken rätt att meddela föreskrifter som redan finns.
Ambitionen bör vara att begränsa bemyndigandet i den nu aktuella para-
grafen till föreskrifter som avser de frågor som regleras i lagen för att
undvika sådana oklarheter som redovisats ovan.
23 och 24 §§
Enligt 23 § ska beslut enligt lagen gälla omedelbart. Enligt 24 § får be-
sluten överklagas till allmän förvaltningsdomstol, varvid prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I lagrådsremissen
anges att 24 § införs av tydlighetsskäl, jfr 22 a § förvaltningslagen
(1986:223).
Av erkännandelagen framgår att erkännande ska ske genom beslut (8 §
andra stycket), men lagen innehåller inga bestämmelser om beslutsför-
farandet. Denna reglering synes helt komma att inflyta i föreskrifter på
lägre nivå, vilket framgår av en upplysningsbestämmelse i 22 §. Det kan
då ifrågasättas om det är lämpligt att placera bestämmelser motsvarande
23 och 24 §§ i erkännandelagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om bevakningsföretag

3 b §

I paragrafen finns bestämmelser om att en enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige i vissa fall har auktorisation för verksamheten. I första stycket 2 anges som ett krav att den enskilde uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt erkännandelagen och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Första stycket innehåller också ett krav på underrättelse till den enskilde. I tredje stycket finns bemyndiganden för regeringen att meddela vissa föreskrifter om undantag från kravet på underrättelse. Som regleringen nu har byggts upp kommer föreskrifter om villkor för aukto- risation enligt paragrafen alltså att grundas på, i vart fall, två olika be- myndiganden; 21 § erkännandelagen och 3 b § (se även 16 § i lagen). Detta är inte någon lämplig ordning. Se också vad Lagrådet har anfört i anslutning till 21 § erkännandelagen.

4 a §

Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 b §.

421

Prop. 2015/16:44	Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
Bilaga 10
	3 kap. 3 a – 3 c §§
	I 3 a § andra stycket finns bestämmelser om att socialnämnden ska an-
	vända handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan
	relevant examen på minst grundnivå i högskolan eller som har sådana
	utländska yrkeskvalifikationer som avses i 3 b eller 3 c § för utförande av
	vissa uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom. I 3 c §
	föreskrivs att socialnämnden, för utförande av de uppgifter som anges i
	3 a § andra	stycket, även får använda handläggare som har annan
	utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam
	eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk
	socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i
	högskolan.	3 b § innehåller information om att bestämmelser om till-

fällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i erkännandelagen och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragraferna 3 a § och 3 c § innebär en dubbelregelring i förhållande till andra utländska utbildningar än sådana som avses i 3 b §. Det är inte heller helt klart vad som avses med formuleringen ”sådana utländska yrkeskvalifikationer som avses i 3 b § ” som finns i 3 a §.

Lagrådet förordar därför att bestämmelserna formuleras om. En möjlig lösning skulle vara 3 a § ändras på så sätt att orden ” eller som har sådana utländska yrkeskvalifikationer som avses i 3 b eller 3 c §” utgår. Frågan bör övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

1 kap. 4 § och 3 kap. 1, 1 a och 3 §§

I 1 kap. 4 § anges vilka personer som enligt lagens mening ska anses utgöra djurhälsopersonal. Personer med legitimation enligt 3 kap. 1 § eller som har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 § omfattas, liksom de personer som tillfälligt utövar yrke enligt den föreslagna erkännande- lagen och föreskrifter i anslutning till den lagen. I 3 kap. 3 § anges vidare att de som har legitimation eller som tillfälligt utövar yrket enligt erkän- nandelagen ska vara behöriga att utöva yrke som veterinär, och i 4 § regleras på motsvarande sätt vem som får använda skyddad yrkestitel.

Även personer som med stöd av erkännandelagen kan utöva yrket vid etablering i Sverige bör, enligt vad som framgått vid föredragningen, anses utgöra djurhälsopersonal, vara behöriga att utöva veterinäryrket och få använda yrkestiteln. Detta avses följa av att dessa personer också ska ha legitimation, vilket emellertid endast kommer att framgå av före- skrifter på lägre nivå.

422

Detta är ett exempel på hur svåröverskådlig en sektorsförfattning kan bli, när regleringen framgår först vid en sammanställning av reglerna i sektorsförfattningen, erkännandelagen och de författningar på lägre nivå som utfärdats i anslutning till var och en av dessa.

Regleringen är också ett exempel på inkonsekvenser i genomförandet av direktiven. När det gäller tillfällig yrkesutövning med stöd av erkännan- delagen finns således en uttrycklig bestämmelse om att dessa yrkes- utövare ska anses vara djurhälsopersonal. När det gäller utländska yrkes- utövare som etablerar sig här innebär tekniken däremot, som ovan nämnts, att det endast finns en allmän upplysning om att bestämmelser finns i erkännandelagen eller i författningar på lägre nivå.

Eftersom begreppen djurhälsopersonal och legitimation är centrala i lagstiftningen, skulle det ur läsbarhetssynpunkt vara lämpligt om det direkt av 3 kap. 1 § framgår att även personal som erkänts enligt erkän- nandelagen tillhör den krets som enligt 3 kap. 1 kan erhålla legitimation, och som därmed också enligt 1 kap. 4 § räknas in i kategorin djurhälso- personal och som enligt 3 kap. 3 § har behörighet att utöva veterinäryrket och enligt 3 kap. 4 § har rätt att använda yrkestiteln veterinär eller djur- sjukskötare.

I 3 kap. 1 § och 1 a § finns bestämmelser om föreskriftsrätt. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning ut- omlands i andra fall än de som omfattas av de föreskrifter som avses i 1 a §.

I 1 a § första stycket anges att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som omfattar yrkena veterinär och djursjuk- skötare finns i erkännandelagen och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. I andra stycket anges att bestämmelser om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer som avser veterinäryrket finns även i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Det är oklart hur de redovisade bestämmelserna förhåller sig till varandra. Den föreslagna ändringen i 1 § torde innebära att den inskrän- ker bemyndigandet på så sätt att det saknas möjlighet att meddela för- skrifter om att meddela legitimation i de fall någon har förvärvat yrkes- kvalifikationer inom EES eller i Schweiz. Avsikten är dock, enligt vad som tidigare anförts, att den som förvärvat en sådan yrkeskvalifikation ska kunna meddelas legitimation i Sverige.

1 a § utgör enbart information och ger inte stöd för att utfärda föreskrifter om legitimation. Inte heller innehåller erkännandelagen något bemyn- digande i detta avseende. Bestämmelserna bör analyseras och övervägas

Prop. 2015/16:44

Bilaga 10

423

Prop. 2015/16:44

Bilaga 10

424

ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Se även vad Lagrådet anfört i anslutning till 21 § erkännandelagen.

3 kap. 5 och 5 a §

Bestämmelserna avser godkännande som hovslagare. I 5 a § införs en upplysning om erkännandelagens bestämmelser om tillfällig yrkesutöv- ning och erkännande. På samma sätt som anförts ovan framstår det som otydligt hur hovslagare som omfattas av erkännandelagen passar in i lagens reglering av vilka som ska anses utgöra djurhälsopersonal (1 kap. 4 §) och vilka som får använda yrkestiteln (3 kap. 5 § tredje stycket). Bemyndigandet i 5 § är också oklart på samma sätt som anförts ovan beträffande 3 kap. 1 §.

3 kap. 6 och 6 a §

Bestämmelserna avser den som har legitimation enligt patientsäkerhets- lagen. De väcker samma frågeställningar som de som berörts ovan.

Lag om ändring i patientsäkerhetslagen

Den regleringsteknik som valts synes väsentligen överensstämma med vad som föreslås angående lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Vad Lagrådet anfört i det sammanhanget gäller därför även här.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 2015

Närvarande: statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Å Romson, Y Johansson, M Johansson, I Baylan, K Persson, S-E Bucht, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, P Bolund, M Kaplan, M Damberg, A Bah Kuhnke, A Strandhäll, A Shekarabi, G Wikström,

Föredragande: statsrådet H Hellmark Knutsson

Regeringen beslutar proposition 2015/16:44 Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

Prop. 2015/16:44

425

Prop. 2015/16:44

Rättsdatablad

Författningsrubrik		Bestämmelser som	Celexnummer för
		inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
		häver eller upprepar	regler
		ett normgivnings-
		bemyndigande

Lag (2015:000)	om	21 §	02005L0036
erkännande av	yrkes-
kvalifikationer
Lag (2009:302) om		3 kap. 1, 5 och 6 §§	32013L0055
verksamhet inom

djurens hälso- och sjukvård

426