Regeringens proposition 2015/16:31

Godkännande och marknadskontroll av fordon Prop. 2015/16:31

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 oktober 2015

Stefan Löfven

Sven-Erik Bucht

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag på de författningsändringar som behövs för att verkställa Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknads- kontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om god- kännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. De föreslagna ändringarna innebär bland annat att en ny snabbgående traktor med en hastighet av högst 50 kilometer per timme kan typgodkännas och tillåtas i trafik, att ett nytt mindre eldrivet fordon med större motoreffekt kan typgodkännas och tillåtas i trafik och att viktbegränsningar införs för vissa mopeder och motorcyklar.

De gällande direktiven Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG har omarbetats och ersatts av ramförordningen (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknads- kontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon respektive ramförordningen (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Genom förordningarna upphävs ramdirektiven 2003/37/EG och 2002/24/EG.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

1

Prop. 2015/16:31

Innehållsförteckning

 

 

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

5

 

2

Lagtext

..............................................................................................

 

6

 

 

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om

 

 

 

 

överlastavgift ......................................................................

6

 

 

2.2

Förslag till lag om ändring i körkortslagen

 

 

 

 

(1998:488) ..........................................................................

8

 

 

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om

 

 

 

...............................................................

vägtrafikregister

12

 

 

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om

 

 

 

.........................................................

vägtrafikdefinitioner

14

 

 

2.5

Förslag till lag om ändring i fordonslagen

 

 

 

........................................................................

(2002:574)

23

 

3 Ärendet ............................................................och dess beredning

27

 

4

Bakgrund.........................................................................................

 

28

 

5

Gällande ....................................................................................rätt

 

29

 

 

5.1 ........................................................

Fordonsbeteckningar

29

 

 

5.2 ...................................................

Godkännande av fordon

33

 

 

..........................

5.2.1

Typgodkännande av traktorer

34

 

 

 

5.2.2

Typgodkännande av mopeder och

 

 

 

....................................

 

godkännande av cyklar

34

 

 

...........................

5.2.3

Anmälan av tekniska tjänster

34

 

 

.....................................

5.2.4

Registrering av fordon

35

 

 

5.3 .............................................................

Marknadskontroll

36

 

 

5.4 ..................

Annan närliggande tillsyn av fordonsområdet

37

 

 

..............................

5.4.1

Tillsyn enligt fordonslagen

37

 

 

...........................

5.4.2

Tillsyn över produktsäkerhet

38

 

 

........................................................

5.4.3

Sanktioner

38

 

 

5.5 ...............................................

Behörighet att köra traktor

39

 

 

5.6 ........................

Behörighet att framföra moped och cykel

42

 

 

5.7 . .............................................................

Trafikregler m.m

42

 

 

.........................................................

5.7.1

Bakgrund

42

 

 

...................................

5.7.2

Generella bestämmelser

43

 

 

 

5.7.3

Trafikregler för traktorer på väg och i

 

 

 

.............................................................

 

terräng

43

 

 

...............

5.7.4

Trafikregler för mopeder och cyklar

44

 

 

...............................................

5.7.5

Bemyndiganden

45

 

 

5.8 ............................................................

Yrkesmässig trafik

45

 

 

.......................

5.8.1

Tillstånd till yrkesmässig trafik

45

 

 

............................................

5.8.2

Kör- och vilotider

48

 

 

..................................................

5.8.3

Överlastavgift

48

 

 

5.9 ...................................................

Beskattning av traktorer

49

 

 

5.10 ..................

Beskattning av motorcykel, moped och cykel

51

 

 

5.11 ...............................................................

Trafikförsäkring

51

 

 

5.12 ......................................

Något om behöriga myndigheter

51

2

 

 

 

 

 

6

De nya ramförordningarna .............................................................

52

Prop. 2015/16:31

 

6.1

Allmänt

............................................................................

52

 

 

6.2

Nya regleringar .............................som är gemensamma

52

 

 

 

6.2.1 .................................

Godkännandemyndighet

53

 

 

 

6.2.2 ..........................

Marknadskontrollmyndighet

53

 

 

 

6.2.3 .............................................

Tekniska tjänster

54

 

 

 

6.2.4 .......................................................

Sanktioner

54

 

 

6.3

Särskilda .............regleringar – ramförordningen nr 167

55

 

 

 

6.3.1 .........................................

Ny fordonskategori

55

 

 

6.4

Särskilda .............regleringar – ramförordningen nr 168

55

 

 

 

6.4.1 ....................................

Nya fordonskategorier

55

 

 

 

6.4.2

Vikt och effekt på vissa två - , tre - och

 

 

 

 

...................................

fyrhjuliga motorfordon

56

 

7

Internationell jämförelse ................................................................

58

 

 

7.1

Behörighet ..............att köra traktor i några andra länder

58

 

7.2Synen på och reglerna för motoriserad cykel och

 

 

tvåhjulig moped – sammandrag.......................................

60

8

Överväganden och förslag..............................................................

62

 

8.1

Allmänt om verkställande av ramförordningarna............

62

 

8.2

Nya fordonsbeteckningar.................................................

64

 

8.3

Ändrad betydelse av vissa fordonsbeteckningar..............

66

 

8.4

Anpassad betydelse av vissa fordonsbeteckningar ..........

73

 

 

8.4.1

Moped och motorcykel ...................................

73

 

 

8.4.2

Terrängskoter och terrängvagn .......................

75

 

8.5

Registrering av släp dragna av traktorer..........................

77

 

8.6

Behörighetskrav för att köra traktor b .............................

77

 

8.7

Överlastavgift ..................................................................

79

 

8.8

Tillsyn

..............................................................................

81

 

8.9

Sanktioner........................................................................

82

 

8.10

Godkännandemyndighet..................................................

83

 

8.11

Marknadskontrollmyndighet ...........................................

84

 

8.12

Yrkesmässig ...........................................................trafik

85

 

8.13

Kör- och ............................................................vilotider

85

 

8.14

Beskattning ..................................................av traktorer

86

9

Ikraftträdande- och ..................................övergångsbestämmelser

86

10

Konsekvenser.................................................................................

 

87

 

10.1

Allmänt ..............................................– den nya traktorn

87

 

10.2

Allmänt .......– det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

88

 

10.3

Ekonomiska .......konsekvenser för statliga myndigheter

88

 

 

10.3.1 ..........................................

Transportstyrelsen

88

 

 

10.3.2 ...........................................

Polismyndigheten

88

 

 

10.3.3 ......................................

Åklagarmyndigheten

89

 

 

10.3.4 ...................................................

Domstolarna

89

10.4Ekonomiska konsekvenser för kommuner och

 

länsstyrelser.....................................................................

89

10.5

Ekonomiska konsekvenser för företag ............................

89

 

10.5.1

Den nya traktorn .............................................

89

 

10.5.2

Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet ......

90

3

Prop. 2015/16:31

10.6

Ekonomiska konsekvenser för privatpersoner..................

91

 

 

10.6.1

Den nya traktorn..............................................

91

 

 

10.6.2

Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet .......

91

 

10.7

Konsekvenser för trafiksäkerheten...................................

92

 

 

10.7.1

Den nya traktorn..............................................

92

 

 

10.7.2

Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet .......

93

 

 

10.7.3

Övriga anpassningar av

 

 

 

 

fordonsbeteckningar ........................................

93

 

10.8

Konsekvenser för miljön ..................................................

93

 

 

10.8.1

Den nya traktorn..............................................

93

 

 

10.8.2

Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet .......

94

11

Författningskommentar...................................................................

95

 

11.1

Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om

 

 

 

överlastavgift....................................................................

95

 

11.2

Förslaget till lag om ändring i körkortslagen

 

 

 

(1998:488) ........................................................................

95

 

11.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om

 

 

 

vägtrafikregister ...............................................................

96

 

11.4

Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:559) om

 

 

 

vägtrafikdefinitioner.........................................................

96

 

11.5

Förslaget till lag om ändring i fordonslagen

 

 

 

(2002:574) ........................................................................

98

Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

 

 

 

167/2013 av den 5 februari 2013......................................

99

Bilaga 2

Lagförslagen i promemorian om jordbruks- och

 

 

 

skogsbruksfordon ...........................................................

150

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser vid

 

 

 

remissbehandling av promemorian om jordbruks-

 

 

 

och skogsbruksfordon ....................................................

161

Bilaga 4

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

 

 

 

168/2013 av den 15 januari 2013 ...................................

162

Bilaga 5

Lagförslagen i promemorian om två- och trehjuliga

 

 

 

fordon och fyrhjulingar ..................................................

239

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanser vid

 

 

 

remissbehandling av promemorian om två- och

 

 

 

trehjuliga fordon och fyrhjulingar ..................................

250

Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag ..........................................

251

Bilaga 8

Lagrådets yttrande..........................................................

271

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 2015.....

274

Rättsdatablad

.........................................................................................

 

275

4

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2015/16:31

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

2.lag om ändring i körkortslagen (1998:488),

3.lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister,

4.lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner,

5.lag om ändring i fordonslagen (2002:574).

5

3. en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller
4. en släpvagn som dras av en bil, av en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, av ett motorredskap klass I eller av en traktor b.
Överlastavgift tas ut enligt denna lag om ett fordon eller ett fordonståg framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen och fordonet är
1. en lastbil som inte är en EG- mobilkran,

Prop. 2015/16:31 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1972:435) om överlastavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1 Överlastavgift tas ut enligt

denna lag om

1. en lastbil, som inte är en EG- mobilkran,

2. en buss,

3. en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

4. en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av ett motorredskap klass I

framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxel- tryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

Med väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats.

Högsta för fordonet tillåtna axeltryck, boggitryck och trippelaxeltryck bestäms med ledning av uppgiften i det senaste registreringsbeviset om den garanterade axelbelastningen.

1 Senaste lydelse 2009:1349.

6

Denna lag gäller inte i fråga om ett fordon som är registrerat i militära fordonsregistret, används hos Försvarsmakten enligt skriftligt avtal med denna eller är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978:262).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Prop. 2015/16:31

7

Prop. 2015/16:31 2.2

Förslag till lag om ändring i körkortslagen

 

(1998:488)

 

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 2 och 5 §§ körkortslagen (1998:488)

ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 kap.

 

1 §1

Personbil, lastbil, buss, motor-

Personbil, lastbil, buss, motor-

cykel, moped klass I, terrängvagn

cykel och moped klass I får köras

och motorredskap klass I får köras

endast av den som har ett gällande

endast av den som har ett gällande

körkort för fordonet. Har släp-

körkort för fordonet. Har släp-

fordon kopplats till en bil ska

fordon kopplats till en bil ska

föraren ha körkortsbehörighet även

föraren ha körkortsbehörighet även

för släpfordonet.

för släpfordonet.

 

 

 

2 §

Traktor med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Traktor a med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Terrängvagn, motorredskap klass I och traktor b får köras endast av den som har ett gällande körkort med behörigheten B.

Nuvarande lydelse

5 §2

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteck- ningar.

 

Beteckning

Körkortsbehörighet

 

AM

moped klass I

 

A1

lätt två- eller trehjulig motorcykel

1

Senaste lydelse 2009:189.

2

Senaste lydelse 2012:876.

8

 

 

 

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst Prop. 2015/16:31

 

35 kilowatt och ett

förhållande mellan nettoeffekt och

 

tjänstevikt som inte

överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och

som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

2. lätt trehjulig motorcykel

Atvå- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

2.terrängvagn

3.motorredskap klass I

4.trehjulig motorcykel

5.fyrhjulig motorcykel

BE

bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släp-

 

fordon som är kopplade till sådan bil, om släpfordonens

 

sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1

tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil

 

med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt enbart ett

 

lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E

bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller

 

flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens

 

och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger

 

12 ton.

Ctung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

CE

bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släp-

 

fordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

D1

buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver

 

förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter

 

samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan

 

buss.

D1E

buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera

 

släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Dbuss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE

buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera

 

släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

9

Prop. 2015/16:31

Föreslagen lydelse

5 §

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteck- ningar.

Beteckning

Körkortsbehörighet

AM

moped klass I

A1

lätt två- eller trehjulig motorcykel

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst

 

35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och

 

tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och

 

som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt

 

ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

 

2. lätt trehjulig motorcykel

Atvå- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till en sådan bil.

2. trehjulig motorcykel

3. fyrhjulig motorcykel

BE

bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släp-

 

fordon som är kopplade till en sådan bil, om släp-

 

fordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1

tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil

 

med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt enbart ett

 

lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E

bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller

 

flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens

 

och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger

 

12 ton.

Ctung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

CE

bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släp-

 

fordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

10

D1

buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver Prop. 2015/16:31

 

förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter

 

samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan

 

buss.

D1E

buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera

 

släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Dbuss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE

buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera

 

släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

11

Prop. 2015/16:31 2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558)

 

om vägtrafikregister

 

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (2001:558) om vägtrafik-

register ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

12 §1

Följande fordon skall med de

Följande fordon ska med de

undantag som anges i 13–16 och

undantag som anges i 13–16 och

18 §§ vara registrerade i vägtrafik-

18 §§ vara registrerade i vägtrafik-

registret för att få brukas.

registret för att få brukas.

1.Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.

2.Motorredskap klass II när de används

a)för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,

b)för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 § väg- trafikskattelagen (2006:227) på en väg som inte är enskild.

3.

Släpfordon som dras av bilar.

 

4.

Släpvagnar som dras av trak-

4. Släpvagnar som dras av trak-

torer klass I, motorredskap klass I

torer skatteklass I, motorredskap

eller tunga terrängvagnar.

klass I eller tunga terrängvagnar.

5.

Släpvagnar som dras av ett

5. Släpvagnar som dras av ett

sådant motorredskap klass II som

sådant motorredskap klass II som

används på det sätt som anges i 2,

används på det sätt som anges i 2,

om motorredskapets tjänstevikt är

om motorredskapets tjänstevikt är

över två ton eller om motor-

över två ton eller om motor-

redskapet är en till motorredskap

redskapet är en bil som byggts om

ombyggd bil.

till motorredskap.

13 §2 Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om

1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra

liknande inhägnade områden,

 

 

 

 

 

 

 

2. släpvagnar

som

dras

av

2. släpvagnar

som

dras

av

traktorer,

motorredskap

klass II

traktorer,

motorredskap

klass II

eller

sådana tunga terrängvagnar

eller

sådana tunga terrängvagnar

som är konstruerade för en hastig-

som är konstruerade för en hastig-

het

av

högst

30 kilometer

i

het

av

högst

30 kilometer

i

timmen, om fordonen i det

timmen, om fordonen i det

enskilda

fallet används endast

enskilda

fallet används endast

1

Senaste lydelse 2006:239.

2

Senaste lydelse 2010:95.

12

 

motsvarande sätt som en traktor

motsvarande sätt som en traktor Prop. 2015/16:31

klass II,

skatteklass II,

3.fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett besikt- ningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för registrerings- besiktning eller, i fråga om fordon som har förts in i Sverige för test- körning enligt 23 § första stycket 4, för kontrollbesiktning, eller fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande,

4.fordon som provkörs vid besiktning eller inspektion av polisman eller sådan besiktningstekniker, bilinspektör eller tekniker som avses i fordonslagen i den utsträckning som behövs för att förrättningen ska kunna genomföras,

5.fordon som provkörs vid provning inför ett enskilt godkännande i den utsträckning som behövs för att provningen ska kunna genomföras,

6.fordon som provkörs av den som Trafikverket särskilt förordnat att utföra haveriundersökning eller av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (2004:451) eller att handlägga ett ärende,

7.ombyggda eller amatörbyggda fordon som provkörs inför en regi- streringsbesiktning av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utföra sådan provkörning, eller

8.fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.

I fall som avses i första stycket 3 ska handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet eller provningsorganet medföras och på till- sägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Finner polisman anledning att

Om en polisman finner anled-

anta att fordon som han anträffar i

ning att anta att ett fordon som han

trafik inte är i föreskrivet skick

eller hon anträffar i trafik inte är i

tillämpas första stycket 4 på mot-

föreskrivet skick tillämpas första

svarande sätt.

stycket 4 på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

13

Prop. 2015/16:31

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559)

 

 

om vägtrafikdefinitioner

 

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 2 och 2 a §§ lagen (2001:559) om vägtrafik-

 

definitioner ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

2 §1

 

 

 

 

 

 

 

Beteckning

Betydelse

 

 

 

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

 

Bärighetsklass

Indelning

av

vägar efter tillåtet

 

 

 

axel-, boggi- och trippelaxeltryck

 

 

 

samt tillåten bruttovikt. Bärighets-

 

 

 

klasserna

är

bärighetsklass 1

 

 

 

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och

 

 

 

bärighetsklass 3 (BK3).

 

 

 

Cykel

 

1. Ett

fordon

som

är

avsett

att

 

 

 

drivas med tramp- eller vevanord-

 

 

 

ning och inte är ett lekfordon.

 

 

 

 

2. Ett eldrivet fordon utan tramp-

 

 

 

eller vevanordning som är

 

 

 

 

a. inrättat

huvudsakligen

för

 

 

 

befordran av en person,

 

 

 

 

 

b. inrättat för att föras av den

 

 

 

åkande, och

 

 

 

 

 

 

 

c. konstruerat för en hastighet av

 

 

 

högst 20 kilometer i timmen.

 

 

 

 

3. Ett

eldrivet

fordon

med

en

 

 

 

tramp- eller vevanordning om

 

 

 

elmotorn

 

 

 

 

 

 

 

 

a. endast

förstärker kraften

från

 

 

 

tramp- eller vevanordningen,

 

 

 

 

b. inte ger något krafttillskott vid

 

 

 

hastigheter över

25 kilometer i

 

 

 

timmen, och

 

 

 

 

 

 

 

c. har en nettoeffekt som inte över-

 

 

 

stiger 250 watt.

 

 

 

1 Senaste lydelse 2012:875.

14

Cykelkärra

Ett fordon som är avsett att dras av

 

en moped klass II eller en cykel

 

och inte är en sidvagn. En till-

 

kopplad cykelkärra anses inte som

 

ett särskilt fordon.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Maximilast för ett motorfordon, en

Skillnaden mellan fordonets total-

traktor, ett motorredskap, ett

vikt och tjänstevikt.

 

 

 

terrängmotorfordon, ett släpfordon

 

 

 

 

 

 

 

eller en sidvagn

 

 

 

 

 

 

 

Moped

Ett motorfordon

som

är

kon-

 

struerat för en hastighet av högst

 

45 kilometer i timmen och som

 

har

 

 

 

 

 

 

 

1. två hjul samt

 

 

 

 

 

a. om det drivs av en motor som

 

bygger på inre förbränning, denna

 

har

en

slagvolym

 

av

högst

 

50 kubikcentimeter, eller

 

 

b. om det drivs av en elektrisk

 

motor, denna har en effekt av

 

högst

4 kilowatt

för

kontinuerlig

 

drift,

 

 

 

 

 

 

 

2. tre hjul samt

 

 

 

 

 

a. om det drivs av en förbrän-

 

ningsmotor

med

tändsystem,

 

denna har en slagvolym av högst

 

50 kubikcentimeter,

 

 

 

 

b. om det drivs av någon annan

 

typ av motor som bygger på inre

 

förbränning, denna har en netto-

 

effekt på högst 4 kilowatt, eller

 

c. om det drivs av en elektrisk

 

motor, denna har en effekt av

 

högst

4 kilowatt

för

kontinuerlig

 

drift, eller

 

 

 

 

 

 

3. fyra hjul och en massa utan last

 

högst 350 kilogram samt

 

 

a. om

det

drivs av

en

för-

 

bränningsmotor med

tändsystem,

 

denna har en slagvolym av högst

 

50 kubikcentimeter,

 

 

 

 

b. om det drivs av någon annan

 

typ av motor som bygger på inre

 

förbränning, denna har en netto-

 

effekt på högst 4 kilowatt, eller

 

c. om det drivs av en elektrisk

 

motor, denna har en effekt av

 

högst

4 kilowatt

för

kontinuerlig

 

drift.

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:31

15

Prop. 2015/16:31

Vid

beräkningen

av en fyrhjulig

 

mopeds massa ska i fråga om ett

 

eldrivet

fordon

batterierna

inte

 

räknas in.

 

 

 

 

 

 

 

Mopeder delas in i klass I och

 

klass II.

 

 

 

 

 

 

Moped klass I

En

moped

som

 

inte

hör

till

 

klass II.

 

 

 

 

 

 

Moped klass II

En moped som är konstruerad för

 

en hastighet av högst 25 kilometer

 

i timmen och som har en motor

 

vars

nettoeffekt

inte

överstiger

 

1 kilowatt.

 

 

 

 

 

Motorcykel

1. Ett

motorfordon

två

hjul

 

eller

tre

symmetriskt

placerade

 

hjul som är konstruerat för en

 

hastighet

 

som

 

överstiger

 

45 kilometer

i timmen

eller,

om

 

det drivs av en förbränningsmotor,

 

denna har en slagvolym som över-

 

stiger 50 kubikcentimeter.

 

 

2. Ett

motorfordon

fyra

hjul

 

och med en massa utan last som

 

är

högst

400 kilogram

eller

 

550 kilogram

om

fordonet

är

 

inrättat

för

godsbefordran,

och

 

vars

maximala

nettomotoreffekt

 

inte

överstiger 15 kilowatt, dock

 

inte moped.

 

 

 

 

 

 

Vid beräkningen av en motor-

 

cykels massa skall i fråga om ett

 

eldrivet

fordon

batterierna

inte

 

räknas in.

 

 

 

 

 

 

 

Motorcyklar delas in i lätta och

 

tunga motorcyklar.

 

 

 

Motordrivet fordon

Ett fordon som för

framdrivande

 

är försett med motor, dock inte ett

 

sådant eldrivet fordon som är att

 

anse

som

cykel.

Motordrivna

 

fordon delas in i motorfordon,

 

traktorer,

 

motorredskap

och

 

terrängmotorfordon.

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är

 

ett motorfordon och som är in-

 

rättat huvudsakligen för att själv-

16

ständigt användas till person- eller

godsbefordran i terräng. Terräng- Prop. 2015/16:31 motorfordon delas in i terräng-

vagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter

Ett

terrängmotorfordon

med

en

 

tjänstevikt av högst 400 kilogram.

 

Terrängskotrar delas in i snö-

 

skotrar och terränghjulingar.

 

Terrängsläp

Ett släpfordon som är inrättat för

 

att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn

Ett

terrängmotorfordon

med

en

 

tjänstevikt

över

400 kilogram.

 

Terrängvagnar delas in i lätta och

 

tunga terrängvagnar.

 

 

 

Tjänstevikt för en bil, en traktor

Den

sammanlagda

vikten

av

eller ett motorredskap

fordonet i normalt, fullt drift-

 

färdigt skick med det tyngsta

 

karosseri som hör till fordonet,

 

verktyg och reservhjul som hör till

 

fordonet,

bränsle, smörjolja

och

 

vatten, samt föraren.

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Totalvikt för en motorcykel, ett

Summan av

fordonets

tjänstevikt

terrängfordon

utom en

tung

och den beräknade vikten av det

terrängvagn, ett

släpfordon

eller

största antal personer och den

en sidvagn

 

 

största mängd gods som fordonet

 

 

 

är inrättat för. I totalvikten för en

 

 

 

motorcykel

ingår inte sidvagnens

 

 

 

totalvikt.

 

 

Traktor

 

 

Ett motordrivet fordon med minst

 

 

 

två hjulaxlar som är inrättat

 

 

 

huvudsakligen för att dra ett annat

 

 

 

fordon eller ett arbetsredskap och

 

 

 

som är konstruerat för en hastig-

 

 

 

het av högst 40 kilometer i timmen

 

 

 

och endast med svårighet kan

 

 

 

ändras till högre hastighet. En

 

 

 

traktor får vara utrustad för

 

 

 

transport av gods och för beford-

 

 

 

ran av passagerare.

 

Traktor klass I

 

 

En traktor som enligt vägtrafik-

 

 

 

skattelagen

(2006:227)

hör till

 

 

 

skatteklass I.

 

17

Prop. 2015/16:31

Traktor klass II

En traktor

som

enligt

vägtrafik-

 

 

skattelagen

(2006:227)

hör

till

 

 

skatteklass II.

 

 

 

 

 

Traktortåg

En traktor med ett eller flera till-

 

 

kopplade släpfordon.

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

 

 

Beteckning

Betydelse

 

 

 

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

 

Bärighetsklass

Indelning

av vägar efter tillåtet

 

 

axel-, boggi- och trippelaxeltryck

 

 

samt tillåten bruttovikt. Bärighets-

 

 

klasserna

är

bärighetsklass 1

 

 

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och

 

 

bärighetsklass 3 (BK3).

 

 

 

Cykel

1. Ett

fordon som

är

avsett

att

 

 

drivas med tramp- eller vevanord-

 

 

ning och inte är ett lekfordon.

 

 

 

2. Ett

eldrivet

fordon

med

en

 

 

tramp- eller vevanordning om

 

 

elmotorn

 

 

 

 

 

 

 

a. endast förstärker kraften

från

 

 

tramp- eller vevanordningen,

 

 

 

b. inte ger något krafttillskott vid

 

 

hastigheter

över

25 kilometer i

 

 

timmen, och

 

 

 

 

 

 

c. har en kontinuerlig märkeffekt

 

 

som inte överstiger 250 watt.

 

 

 

3. Ett eldrivet fordon utan tramp-

 

 

eller vevanordning som är avsett

 

 

för användning av personer med

 

 

fysisk funktionsnedsättning, och är

 

 

a. inrättat

huvudsakligen

för

 

 

befordran av en person,

 

 

 

 

b. inrättat för att föras av den

 

 

åkande, och

 

 

 

 

 

 

c. konstruerat för en hastighet av

 

 

högst 20 kilometer i timmen.

 

 

 

4. Ett eldrivet fordon utan tramp-

 

 

eller

vevanordning

som

uppfyller

 

 

villkoren i 3 a–c och som antingen

 

 

a. har en elmotor vars kontinuer-

 

 

liga

märkeffekt

inte

överstiger

 

 

250 watt, eller

 

 

 

 

18

 

b. är självbalanserande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cykelkärra

Ett fordon som är avsett att dras av

 

en moped klass II eller en cykel

 

och inte är en sidvagn. En till-

 

kopplad cykelkärra anses inte som

 

ett särskilt fordon.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Maximilast för ett motorfordon, en

Skillnaden mellan fordonets total-

traktor, ett motorredskap, ett

vikt och tjänstevikt.

 

 

terrängmotorfordon, ett släpfordon

 

 

 

 

 

 

 

eller en sidvagn

 

 

 

 

 

 

 

Moped

Ett

motorfordon

som

är

kon-

 

struerat för en hastighet av högst

 

45 kilometer

i timmen

som, om

 

det drivs av en förbränningsmotor

 

med gnisttändning, har en slag-

 

volym

av

högst

50 kubikcenti-

 

meter, eller, om det drivs av en

 

förbränningsmotor

med

kom-

 

pressionständning, har en slag-

 

volym

av högst

500 kubikcenti-

 

meter, eller är försett med annan

 

motor för framdrivande och som

 

har

 

 

 

 

 

 

 

1. två hjul samt en nettoeffekt som

 

inte överstiger 4 kilowatt,

 

 

 

2. tre hjul och en vikt i körklart

 

skick av högst 270 kilogram samt

 

en nettoeffekt som inte överstiger

 

4 kilowatt, eller

 

 

 

 

3. fyra hjul och en vikt i körklart

 

skick av högst 425 kilogram samt

 

en nettoeffekt som inte överstiger

 

4 kilowatt, eller

 

 

 

 

4. fyra

hjul,

ett

karosseri

med

 

högst tre dörrar och en vikt i kör-

 

klart skick av högst 425 kilogram

 

samt en nettoeffekt som inte över-

 

stiger 6 kilowatt.

 

 

 

 

Vid beräkningen av en mopeds

 

vikt ska i fråga om ett eldrivet

 

fordon batterierna inte räknas in.

 

Mopeder delas in i klass I och

 

klass II.

 

 

 

 

 

Moped klass I

En

moped

som

inte

hör

till

 

klass II.

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:31

19

Prop. 2015/16:31

Moped klass II

En moped som har en motor vars

 

 

nettoeffekt

inte

 

 

överstiger

 

 

1 kilowatt och

 

 

 

 

 

 

 

1. är konstruerad för en hastighet

 

 

av högst 25 kilometer i timmen,

 

 

eller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. är konstruerad för att drivas

 

 

med en tramp- och vevanordning

 

 

och där motorn inte ger något

 

 

krafttillskott

vid

hastigheter

över

 

 

25 kilometer i timmen.

 

 

 

 

Motorcykel

Ett motorfordon

vars

nettoeffekt,

 

 

konstruktiva hastighet eller motor-

 

 

storlek

överstiger

villkoren

för

 

 

moped och som har

 

 

 

 

 

 

1. två hjul, eller

 

 

 

 

 

 

 

2. tre symmetriskt placerade hjul

 

 

och en vikt i körklart skick av

 

 

högst 1 000 kilogram, eller

 

 

 

3. fyra hjul och en vikt i körklart

 

 

skick av högst 450 kilogram eller

 

 

högst 600 kilogram om fordonet är

 

 

inrättat för godsbefordran, samt en

 

 

nettoeffekt

som

inte

 

överstiger

 

 

15 kilowatt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid beräkningen av en motor-

 

 

cykels vikt ska i fråga om ett el-

 

 

drivet

fordon

batterierna

inte

 

 

räknas in.

 

 

 

 

 

 

 

 

Motorcyklar delas in i lätta och

 

 

tunga motorcyklar.

 

 

 

 

 

Motordrivet fordon

Ett fordon som för

framdrivande

 

 

är försett med motor, dock inte ett

 

 

sådant eldrivet fordon som är att

 

 

anse

som

cykel.

Motordrivna

 

 

fordon delas in i motorfordon,

 

 

traktorer,

motorredskap

och

 

 

terrängmotorfordon.

 

 

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

 

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är

 

 

ett motorfordon och som är

 

 

inrättat huvudsakligen

för

att

 

 

självständigt användas till person-

 

 

eller

godsbefordran

i

terräng.

 

 

Terrängmotorfordon

delas

in i

 

 

terrängvagnar och terrängskotrar.

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Terrängskoter

Ett

terrängmotorfordon

med

en

 

tjänstevikt av högst 450 kilogram.

 

Terrängskotrar delas in i snö-

 

skotrar och terränghjulingar.

 

Terrängsläp

Ett släpfordon som är inrättat för

 

att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn

Ett

terrängmotorfordon

med

en

 

tjänstevikt

över

450 kilogram.

 

Terrängvagnar delas in i lätta och

 

tunga terrängvagnar.

 

 

 

Tjänstevikt för en bil, en traktor

Den

sammanlagda

vikten

av

eller ett motorredskap

fordonet i normalt, fullt drift-

 

färdigt skick med det tyngsta

 

karosseri som hör till fordonet,

 

verktyg och reservhjul som hör till

 

fordonet,

bränsle, smörjolja

och

 

vatten, samt föraren.

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Totalvikt för en motorcykel, ett

Summan av

fordonets

tjänstevikt

terrängfordon

utom en

tung

och den beräknade vikten av det

terrängvagn,

ett släpfordon

eller

största antal personer och den

en sidvagn

 

 

största mängd gods som fordonet

 

 

 

är inrättat för. I totalvikten för en

 

 

 

motorcykel

ingår

inte

sidvagnens

 

 

 

totalvikt.

 

 

 

Traktor

 

 

Ett motordrivet fordon med minst

 

 

 

två hjulaxlar som är inrättat

 

 

 

huvudsakligen för att dra ett annat

 

 

 

fordon eller ett arbetsredskap. En

 

 

 

traktor får vara utrustad för

 

 

 

transport av gods och för beford-

 

 

 

ran av passagerare.

 

 

 

 

Traktorer delas in i traktor a och

 

 

 

traktor b.

 

 

 

Traktor a

 

 

En traktor som är konstruerad för

 

 

 

en hastighet av högst 40 kilometer

 

 

 

i timmen.

 

 

 

Traktor b

 

 

En traktor som är konstruerad för

 

 

 

en hastighet

som

överstiger

 

 

 

40 kilometer i timmen.

 

Traktor skatteklass I

 

En traktor som enligt vägtrafik-

 

 

 

skattelagen

(2006:227) hör till

 

 

 

skatteklass I.

 

 

Prop. 2015/16:31

21

Prop. 2015/16:31

Traktor skatteklass II

En traktor som enligt vägtrafik-

 

 

skattelagen (2006:227) hör till

 

 

skatteklass II.

 

Traktortåg

En traktor med ett eller flera till-

 

 

kopplade släpfordon.

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

 

Tung terrängvagn

En terrängvagn med en tjänstevikt

 

 

över 2 ton.

Vikt i körklart skick för en motor- cykel eller en moped

Vikten i körklart skick för en motorcykel eller en moped fast- ställs enligt artikel 5 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyr- hjulingar, i den ursprungliga lydelsen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 a §2

Oavsett vad som anges i 2 § ska

Trots 2 § ska ett fordon som

ett fordon som registreras med

registreras med stöd av ett god-

stöd av ett godkännande enligt en

kännande enligt en EU-rättsakt

EG-rättsakt höra till det slag av

höra till det slag av fordon som

fordon som motsvarar den

motsvarar den fordonskategori

fordonskategori som anges i god-

som anges i godkännandet.

kännandet.

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II gäller fortfarande.

2 Senaste lydelse 2009:226.

22

2.5

Förslag till lag om ändring i fordonslagen

Prop. 2015/16:31

 

(2002:574)

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 och 4 a §§ och 5 kap. 8 §

 

fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om

1.kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2.kontroll av fordons last,

3.kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

4.den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordons- området.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns även bestäm- melser som kompletterar Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jord- bruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om god- kännande av och marknads- kontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

2 kap.

2 §1

Ett typgodkännande meddelas

Ett typgodkännande meddelas

för en typ av fordon, system, kom-

för en typ av fordon, system, kom-

ponent eller separat teknisk enhet

ponent eller separat teknisk enhet

som uppfyller föreskrivna krav i

som uppfyller föreskrivna krav i

fråga om beskaffenhet och utrust-

fråga om beskaffenhet och utrust-

ning. Typgodkännande kan ske i

ning. Typgodkännande kan ske i

enlighet med EU-rättsakter

enlighet med EU-rättsakter

området (EG-typgodkännande), i

området, i enlighet med överens-

enlighet med överenskommelser

kommelser

upprättade

inom

upprättade inom Förenta nationer-

Förenta nationernas ekonomiska

nas ekonomiska kommission för

kommission

för Europa

(ECE-

1 Senaste lydelse 2011:324.

23

Prop. 2015/16:31

Europa

(ECE-typgodkännande)

typgodkännande) eller som natio-

 

eller som nationellt typgodkän-

nellt typgodkännande.

 

nande.

 

 

 

Typgodkännande kan även meddelas för en fordonstyp som inte är

 

färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverknings-

 

process som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det till-

 

verkningsstadium där den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga

 

om beskaffenhet och utrustning (etappvist typgodkännande).

 

Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i av-

 

gasreningslagen (2011:318).

 

 

 

4 a §2

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om att en tillverkare av fordon ska förse en till-

 

verkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla upp-

 

gifter som krävs för att denne ska kunna få

 

1. ett

EG-typgodkännande för

1. ett typgodkännande i enlighet

 

sina komponenter eller separata

med EU-rättsakter på området för

 

tekniska enheter, eller

sina komponenter eller separata

 

 

 

tekniska enheter, eller

2. tillstånd att sälja fordonsdelar eller fordonsutrustning som annars är förbjudna att sälja.

Information som inte är allmänt tillgänglig behöver dock inte lämnas ut om inte mottagaren av informationen förbinder sig att hålla denna konfidentiell.

5 kap.

8 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare före- skrifter om

1.kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2.förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3.förelägganden och körförbud,

4.förutsättningarna för att bruka vissa fordon,

5.utbildnings- och kompetenskrav för besiktningstekniker, samt

6.avgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om

1.registrering, ibruktagande, försäljning, saluföring och användning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, fordonsdelar och annan utrustning till fordon,

2.att ett typgodkännande av fordon ska upphöra att gälla när nya krav som är tillämpliga på den godkända fordonstypen, varianten eller versionen blir obligatoriska,

2

Senaste lydelse 2009:224.

3

Senaste lydelse 2010:39.

24

 

3. tillverkares tillhandahållande av information och dokumentation om Prop. 2015/16:31

fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter,

 

 

4. tillsynen

över

efterlevnaden

4. tillsynen

över

efterlevnaden

av denna lag och av föreskrifter

av denna lag och av föreskrifter

som har meddelats med stöd av

som har meddelats med stöd av

lagen,

 

 

 

lagen och över efterlevnaden av

 

 

 

 

Europaparlamentets

och

rådets

 

 

 

 

förordning

(EU)

nr 167/2013 av

 

 

 

 

den 5 februari 2013 om god-

 

 

 

 

kännande

och

marknadskontroll

 

 

 

 

av jordbruks- och skogsbruks-

 

 

 

 

fordon,

 

 

i

den

ursprungliga

 

 

 

 

lydelsen, samt av Europaparla-

 

 

 

 

mentets

och

rådets förordning

 

 

 

 

(EU)

 

nr 168/2013

av

den

 

 

 

 

15 januari 2013 om godkännande

 

 

 

 

av och marknadskontroll för två-

 

 

 

 

och

trehjuliga

fordon

och

 

 

 

 

fyrhjulingar, i den ursprungliga

 

 

 

 

lydelsen,

 

 

 

 

 

 

5. skyldighet

för

besiktnings-

5. skyldighet

för

besiktnings-

organen att rapportera genom-

organen att rapportera genom-

förande och utfall av fordons-

förande och utfall av fordons-

besiktningar och de uppgifter som

besiktningar och de uppgifter som

i övrigt behövs för att Transport-

i övrigt behövs för att Transport-

styrelsen och Styrelsen för ackre-

styrelsen och Styrelsen för ackre-

ditering och teknisk kontroll ska

ditering och teknisk kontroll ska

kunna fullgöra sina tillsynsupp-

kunna fullgöra sina tillsynsupp-

gifter enligt 5 kap. 3 a §, samt om

gifter enligt 5 kap. 3 a §,

 

6. avgifter

för

Transportstyrel-

6. avgifter

för

Transportstyrel-

sens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§

sens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§

och för ärendehandläggning enligt

och för ärendehandläggning enligt

denna lag och föreskrifter som har

denna lag och föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen.

meddelats med stöd av lagen, samt

 

 

 

 

om

 

 

 

 

 

 

 

25

Prop. 2015/16:31

7. avgifter

för

tillsyn

och

 

ärendehandläggning

 

enligt

 

Europaparlamentets

och

rådets

 

förordning (EU) nr 167/2013 om

 

godkännande

och

marknads-

 

kontroll av jordbruks- och skogs-

 

bruksfordon,

i den

ursprungliga

 

lydelsen, samt enligt Europa-

 

parlamentets

och rådets förord-

ning (EU) nr 168/2013 om god- kännande av och marknads- kontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, i den ursprungliga lydelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

26

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2015/16:31

Den 5 februari 2013 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon. Den 15 januari 2013 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och mark- nadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Den svenska versionen av förordningen nr 167 finns i bilaga 1 och den svenska versionen av förordningen nr 168 finns i bilaga 4.

Den 14 mars 2015 publicerades en rättelse till vardera ramförord- ningen. I rättelserna anges att i hela respektive rättsakt ska termen mark- nadstillsyn ersättas med marknadskontroll i alla dess grammatiska former och i alla ordsammansättningar innehållande den termen. Rättelsen till ramförordningen nr 168 innehåller fler punkter, jfr avsnitt 4. Rättelserna innebär således att namnet på båda förordningarna numera innehåller ordet marknadskontroll.

Under hösten 2014 och vintern 2015 utarbetades inom Närings- departementet två promemorior: Två- och trehjuliga fordon och fyr- hjulingar – godkännande och marknadskontroll samt Jordbruks- och skogsbruksfordon – godkännande och marknadskontroll, nedan benämnda Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon respektive Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Eftersom de två promemoriorna i stora delar hanterar ändringar och komplet- teringar i samma lagar – och förordningar – behandlas de gemensamt i denna proposition.

Lagförslagen i promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon finns i bilaga 2 och i promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar finns i bilaga 5. Promemoriorna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna för promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon finns i bilaga 3 och en förteckning över remiss- instanserna för promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyr- hjulingar finns i bilaga 6. Remissvaren och en remissammanställning för respektive promemoria finns tillgängliga i Näringsdepartementets ärende N2015/01432/MRT.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 september 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.

Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 8.2, 8.4, 8.8 och 9 samt i författnings- kommentaren. I propositionen har också vissa redaktionella ändringar gjorts.

27

Prop. 2015/16:31

4

Bakgrund

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om god-

 

kännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon,

 

utfärdades den 5 februari 2013 och Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll

 

för två och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, utfärdades den 15 januari

 

2013. Båda förordningarna trädde i kraft den 22 mars 2013. Ett flertal

 

svenska bestämmelser måste därför ändras och/eller kompletteras.

 

 

Förordningarna kräver inget införlivande i nationell lagstiftning utan

 

gäller direkt enligt sin lydelse och ska tillämpas av domstolar och

 

myndigheter i sin respektive EU-rättsliga form. Om författningarna

 

strider mot EU:s regler och i den utsträckning nationell lag och en EU-

 

förordning står mot varandra ska principen om EU-rättens företräde

 

gälla. Förordningarna kan dock i praktiken inte börja tillämpas förrän de

 

kompletterats med genomförandeförordningar innehållande tekniska krav

 

och krav på utformning av intyg om överensstämmelse. Förordningarna

 

kommer att kompletteras under perioden fram till den 1 januari 2016.

 

 

Genom förordningen nr 167/2013 om godkännande och marknads-

 

kontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, ramförordningen nr 167,

 

tillkommer en traktor som till sin konstruktiva hastighet i nationell lag-

 

stiftning i dag skulle betraktas som lastbil eller motorcykel beroende på

 

fordonsutformning och vikt.

 

 

Genom förordningen nr 168/2013 om godkännande av och marknads-

 

kontroll för två och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, ramförordningen

 

nr 168, tillkommer möjligheten att typgodkänna ett fordon kallat en

 

motordriven, eller

motoriserad, cykel med en motoreffekt av högst

 

1 kilowatt. Framdrivningen får antingen vara en elmotor eller en för-

 

bränningsmotor. Motorns effekt ska stängas av när fordonet når en

 

hastighet av 25 kilometer i timmen. Denna kategori av fordon stämmer

 

inte överens med den cykeldefinition som finns i svensk lagstiftning i

 

dag utan liknar mer den nationella definitionen av en moped klass II.

 

Kategorierna för typgodkännande av två-, tre- och fyrhjuliga fordon i

 

ramförordningen nr 168 avviker också i vissa fall från nationell lagstift-

 

ning. Det har bland annat tillkommit krav på mått och vikter för vissa

 

kategorier av fordon. Dessa krav överensstämmer inte med vad som

 

följer av lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

 

 

Som nämnts i avsnitt 3 har det gjorts rättelser till båda ramförord-

 

ningarna. Rättelsen till ramförordningen nr 168 lyder i sin helhet:

 

 

1. I hela rättsakten ska termen ”marknadstillsyn” ersättas med ”marknads-

 

 

kontroll” i alla dess grammatiska former och i alla ordsammansättningar

 

 

innehållande den termen.

 

 

2. I hela rättsakten ska termen ”mopedbil” ersättas med ”fyrhjuling med

 

 

karosseri” i alla dess grammatiska former.

 

 

3. I hela rättsakten ska termen ”passagerarbefordran” ersättas med

 

 

”personbefordran” i alla dess grammatiska former.

 

 

4. På sidan 56, artikel 2.2 h, ska det

 

 

i stället för:

”h) Pedalassisterade cyklar som är …”

 

 

vara:

”h) Cyklar konstruerade för att trampas som är …”.

28

5. På sidan 62, artikel 3.94 b, ska det

 

i stället för:

”b) en elektrisk hjälpmotor som monterats på ett

Prop. 2015/16:31

pedalassisterad fordon.”

 

vara:

”b) en elektrisk hjälpmotor som monterats på ett fordon

 

konstruerat för att trampas.”

 

5 Gällande rätt

5.1Fordonsbeteckningar

I 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner finns olika beteckningar med angivna betydelser. Beteckningarna är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.

Trafikförordningen (1998:1276), körkortslagen (1998:488), fordons- lagen (2002:574), lagen (2001:558) om vägtrafikregister – liksom andra författningar på vägtrafikområdet – hänvisar till lagen om vägtrafik- definitioner. I dessa författningar anges att de beteckningar som används i respektive författning har samma betydelse som i lagen om vägtrafik- definitioner.

Av 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner framgår följande beteckningar.

Cykel

1. Ett

fordon

som

är

avsett

att

drivas

med

 

tramp- eller vevanordning och inte är ett

 

lekfordon.

 

 

 

 

 

 

 

2. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevan-

 

ordning som är

 

 

 

 

 

 

a. inrättat huvudsakligen för befordran av en

 

person,

 

 

 

 

 

 

 

b. inrättat för att föras av den åkande, och

 

 

c. konstruerat

för

en

hastighet

av

högst

 

20 kilometer i timmen.

 

 

 

 

 

3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller

 

vevanordning om elmotorn

 

 

 

 

a. endast förstärker kraften från tramp- eller

 

vevanordningen,

 

 

 

 

 

 

b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter

 

över 25 kilometer i timmen, och

 

 

 

c. har

en nettoeffekt

som

inte

överstiger

 

250 watt.

 

 

 

 

 

 

Moped

Ett motorfordon som

är konstruerat för en

 

hastighet av högst 45 kilometer i timmen och

 

som har

 

 

 

 

 

 

 

1. två hjul samt

 

 

 

 

 

a. om det drivs av en motor som bygger på inre förbränning, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller

29

Prop. 2015/16:31

b. om det drivs av en elektrisk motor, denna

 

har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuer-

 

lig drift,

 

 

 

2. tre hjul samt

 

 

 

a. om det drivs av en förbränningsmotor med

 

tändsystem, denna har en slagvolym av högst

 

50 kubikcentimeter,

 

 

 

b. om det drivs av någon annan typ av motor

 

som bygger på inre förbränning, denna har en

 

nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller

 

 

c. om det drivs av en elektrisk motor, denna

 

har en effekt av högst 4 kilowatt för konti-

 

nuerlig drift, eller

 

 

 

3. fyra hjul och en massa utan last på högst

 

350 kilogram samt

 

 

 

a. om det drivs av en förbränningsmotor med

 

tändsystem, denna har en slagvolym av högst

 

50 kubikcentimeter,

 

 

 

b. om det drivs av någon annan typ av motor

 

som bygger på inre förbränning, denna har en

 

nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller

 

 

c. om det drivs av en elektrisk motor, denna

 

har en effekt av högst 4 kilowatt för konti-

 

nuerlig drift.

 

 

 

Vid beräkningen av en fyrhjulig mopeds massa

 

ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna

 

inte räknas in.

 

 

 

Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I

En moped som inte hör till klass II.

 

Moped klass II

En moped som är konstruerad för en hastighet

 

av högst 25 kilometer i timmen och som har en

 

motor

vars nettoeffekt

inte

överstiger

 

1 kilowatt.

 

 

Motorcykel

1. Ett

motorfordon på två

hjul

eller tre

 

symmetriskt placerade hjul som är konstruerat

 

för en hastighet som överstiger 45 kilometer i

 

timmen eller, om det drivs av en för-

 

bränningsmotor, denna har en slagvolym som

 

överstiger 50 kubikcentimeter.

 

 

2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en

 

massa utan last som är högst 400 kilogram

 

eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för

 

godsbefordran, och vars maximala netto-

 

motoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock

 

inte moped.

 

 

 

Vid beräkningen av en motorcykels massa

 

skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna

30

inte räknas in.

 

 

 

Motorcyklar delas in i lätta och tunga motor- Prop. 2015/16:31

 

cyklar.

 

 

 

 

Motordrivet fordon

Ett fordon som för framdrivande är försett med

 

motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som

 

är att anse som cykel. Motordrivna fordon

 

delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap

 

och terrängmotorfordon.

 

 

Motorfordon

Ett motordrivet fordon som är avsett att

 

användas huvudsakligen på väg, oavsett om

 

det är färdigbyggt eller inte, och som är inrättat

 

1. huvudsakligen för att självständigt användas

 

till person- eller godsbefordran, eller

 

 

2. för något

annat ändamål än

som

avses

 

under 1, om fordonet inte är att anse som en

 

traktor eller ett motorredskap.

 

 

 

Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och

 

mopeder.

 

 

 

 

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är ett motor-

 

fordon och som är inrättat huvudsakligen för

 

att självständigt användas till person- eller

 

godsbefordran i

terräng. Terrängmotorfordon

 

delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter

Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av

 

högst 400 kilogram. Terrängskotrar delas in i

 

snöskotrar och terränghjulingar.

 

 

Terrängvagn

Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över

 

400 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta

 

och tunga terrängvagnar.

 

 

Traktor

Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar

 

som är inrättat huvudsakligen för att dra ett

 

annat fordon eller ett arbetsredskap och som är

 

konstruerat

för

en hastighet

av

högst

 

40 kilometer i timmen och endast med svårig-

 

het kan ändras till högre hastighet. En traktor

 

får vara utrustad för transport av gods och för

 

befordran av passagerare.

 

 

Traktor klass I

En traktor som enligt vägtrafikskattelagen

 

(2006:227) hör till skatteklass I.

 

 

Traktor klass II

En traktor som enligt vägtrafikskattelagen

 

(2006:227) hör till skatteklass II.

 

 

Traktortåg

En traktor med ett eller flera tillkopplade släp-

 

fordon.

 

 

 

31

Prop. 2015/16:31

Motorredskap

Ett motordrivet fordon som är inrättat huvud-

 

sakligen som ett arbetsredskap eller för kortare

 

förflyttningar av gods. Motorredskap delas in i

 

klass I och klass II.

Motorredskap klass I

Ett motorredskap som är konstruerat för en

 

högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i

 

timmen.

Motorredskap klass II

Ett motorredskap som är konstruerat för en

 

hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

I regeringens prop. 2001/02:130 Fordonslag, m.m. anförde regeringen att en utgångspunkt för regleringen av definitionerna på fordonsområdet var att de svenska definitionerna så långt möjligt skulle stämma överens med de definitioner som fanns i EG:s lagstiftning på området. I samband med att en ny fordonslag trädde i kraft ändrades även ett antal beteck- ningar i lagen om vägtrafikdefinitioner.

Liksom i förarbetet till fordonslagen konstaterades i regeringens prop. 2008/09:53 Godkännande av motorfordon m.m., att de EG-rättsliga fordonsdefinitionerna i praktiken hade en vidare betydelse än annars i svensk lagstiftning på området. I prop. 2008/09:53 s. 30, yttrades följande med anledning av detta:

”Även trafikförordningen (1998:1276), körkortslagen (1998:488) och vägtrafikskattelagen (2006:227) med flera författningar hänvisar till lagen och förordningen om vägtrafikdefinitioner. Vid tillämpningen av dessa författningar görs emellertid sällan eller aldrig någon själv- ständig prövning av vilket fordonsslag ett visst fordon ska anses till- höra, utan avgörande är i praktiken hur fordonet är registrerat. Detta är en logisk ordning av två skäl. För det första är det mycket enklare att kontrollera uppgifterna i vägtrafikregistret än att göra en kontroll och bedömning av själva fordonet. För det andra utgår nämnda författ- ningar från samma definitioner som lagen och förordningen om väg- trafikregister, och det är då rimligt att i vart fall presumera att upp- gifterna i vägtrafikregistret är riktiga.”

Mot denna bakgrund infördes bestämmelsen 2 a § lagen om vägtrafik- definitioner enligt vilken följer att ett fordon, oavsett vad som anges i 2 §, som registrerats med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt ska höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

Ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EG- rättsakt, hör således till det slag av fordon som motsvarar den fordons- kategori som anges i godkännandet.

32

5.2

Godkännande av fordon

Prop. 2015/16:31

Inom fordonsområdet har en omfattande harmonisering av regleringen skett med tyngdpunkt i förfarandet för typgodkännande av olika slag av fordon avsedda för färd på väg. Harmoniseringen har skett genom att tre så kallade ramdirektiv1 beslutats. Inom loppet av drygt 35 år har den inre marknaden blivit en realitet, inte bara när det gäller personbilar utan även för lastbilar, bussar, släpvagnar, traktorer, motorcyklar och mopeder.

Typgodkännande kan enligt 2 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrust- ning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE- typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande. Typgodkännande kan även meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det tillverkningsstadium där den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvist typgodkännande). Bestämmelser om typgod- kännande i fråga om avgasrening finns dels i lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner, dels i avgas- reningslagen (2011:318). I 2 kap. 1–5 a §§ fordonslagen finns vissa bestämmelser om vad ett typgodkännande innebär och vilka grund- läggande skyldigheter tillverkaren som ansöker om typgodkännande har. Dessa bestämmelser i fordonslagen gäller oberoende av vilket fordons- slag som ska typgodkännas.

Fordonsförordningen (2009:211) innehåller ytterligare föreskrifter om fordons beskaffenhet, utrustning och kontrollformer. Även fordons- förordningen är, liksom fordonslagen, tillämplig på flera slag av fordon, exempelvis jordbruks- och skogsbruksfordon samt två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

Ett EG-typgodkännande för fordon innebär att en medlemsstat, genom ett harmoniserat förfarande, bekräftar att en fordonstyp uppfyller kraven i ramdirektiven och i de tillämpliga särdirektiven/särförordningarna. Av direktiven framgår att fordonstillverkaren ska bekräfta att ett fordon med angivet identifieringsnummer överensstämmer med den godkända fordonstypen. Bekräftelsen görs med ett ”intyg om överensstämmelse” (Certificate of Conformity, CoC). De tekniska och administrativa kraven för EG-typgodkännande är harmoniserade och fordonen har fri rörlighet

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkän- nande av två- och trehjuliga motorfordon.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkän- nande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om faststäl- lande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av

system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana.

33

Prop. 2015/16:31 inom unionen. Detta innebär att medlemsstaterna inte får ställa ytter- ligare krav för att fordonen ska få saluföras, registreras och brukas.

5.2.1Typgodkännande av traktorer

De nuvarande bestämmelserna om typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom fordonslagen (2002:574), fordonsförordningen (2009:211), förordningen (2001:650) om vägtrafik- register och förordningen (1998:1709) om avgaskrav för vissa för- bränningsmotordrivna mobila maskiner samt genom Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:72, TSFS 2010:112 och TSFS 2012:97).

5.2.2Typgodkännande av mopeder och godkännande av cyklar

De nuvarande bestämmelserna om typgodkännande av mopeder finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upp- hävande av rådets direktiv 92/61/EEG. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom fordonslagen (2002:574), fordonsförordningen (2009:211), avgasreningslagen (2011:318), avgasreningsförordningen (2011:345) och förordningen (2001:650) om vägtrafikregister samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:59, TSFS 2010:72, TSFS 2010:87 och TSFS 2010:112).

Cyklar behöver inte vara typgodkända men måste vara säkra i enlighet med bestämmelserna i produktsäkerhetslagen (2004:451).

5.2.3Anmälan av tekniska tjänster

Ett EG-typgodkännande sker alltså genom att provning och bedömning av om fordon, komponenter och separata tekniska enheter som är repre- sentativa för den typ som ska godkännas, överensstämmer med de tekniska bestämmelser som anges i respektive direktiv: 2002/24/EG, 2003/37/EG och 2007/46/EG.

Av de tre ramdirektiven framgår att en ”teknisk tjänst” är en organi- sation eller ett organ som har utsetts av en medlemsstats godkännande- myndighet för att som kontrollaboratorium utföra provning eller för att som organ för bedömning av överensstämmelse utföra inledande bedöm- ningar och andra provningar eller inspektioner för godkännandemyndig- hetens räkning. Bestämmelserna i ramdirektiven har inarbetats i 1 kap. 4 § fordonsförordningen varav framgår att en teknisk tjänst är ett organ som utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännande- myndighetens räkning.

34

Av 3 kap. 5 och 8 §§ fordonsförordningen framgår att frågor om typ- Prop. 2015/16:31 godkännande prövas av godkännandemyndigheten efter ansökan av till-

verkaren och EG-godkännande meddelas på grundval av provning som har utförts av en teknisk tjänst. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion. Transportstyrelsen är den myndighet som utser den tekniska tjänsten och ska anmäla den tekniska tjänsten på det sätt som anges i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, ska på begäran av den som vill utses till organ, som ska anmälas som teknisk tjänst, göra en bedömning av om den tekniska tjänsten har den kompetens som behövs för den uppgift som anmälan avser och i övrigt är lämplig för uppgiften. Även om Transportstyrelsen är den myndighet som utser den tekniska tjänsten har Swedac därmed en viktig roll. Upp- delningen mellan de två myndigheterna skapades med grund i artikel 42 ramdirektivet 2007/46/EG, som öppnade för att den som skulle upprätta en bedömningsrapport antingen var den godkännande myndigheten eller en utsedd myndighet eller ett ackrediteringsorgan som agerar på god- kännandemyndighetens vägnar. Detta förfarande skiljer sig från hur det är reglerat i ramförordningarna nr 167 och nr 168.

Bestämmelser om tekniska tjänster finns även i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:72) om utseende och anmälan av organisation för Transportstyrelsens räkning som teknisk tjänst. Samma regler gäller även tekniska tjänster som i dag ingår i ramdirektiven för traktor, mc/moped samt avgaser för mobila maskiner och därtill hörande rätts- akter samt för ECE-reglementen.

5.2.4Registrering av fordon

För att ett fordon ska få brukas måste det vara registrerat i vägtrafik- registret. Registrering av fordon regleras i lagen (2001:558) om väg- trafikregister. Normalt ska fordonet också vara påställt, jfr 17 § lagen om vägtrafikregister. En påställning av ett fordon görs genom en anmälan till Transportstyrelsen.

Lagen om vägtrafikregister gäller inte fordon som tillhör Försvars- makten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, motor- drivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon eller mopeder klass II, se 1 §.

Enligt 12 § lagen om vägtrafikregister ska följande fordon som huvud- regel vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas:

1.Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.

2.Motorredskap klass II när de används

a)för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts, eller

b)för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 § väg- trafikskattelagen (2006:227) på en väg som inte är enskild.

3. Släpfordon som dras av bilar.

35

Prop. 2015/16:31 4. Släpvagnar som dras av traktorer klass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.

Vid registrering av fordon används de beteckningar och dess betydelse (klassificering av fordon) som anges i lagen (2001:559) om vägtrafik- definitioner. Beteckningarna stämmer dock inte helt överens med begreppen i EU-lagstiftningen.

I 13–16 och 18 §§ lagen om vägtrafikregister anges vissa undantag från kravet på registrering. Exempelvis behöver inte fordon som uteslutande används inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnande tävlingsområden eller andra liknande områden vara registrerade.

I 6 kap. 7 a § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister anges att fordon som inte yrkesmässigt tillverkats i eller importerats till Sverige, dvs. fordon som omfattas av direktivet 2003/37/EG, endast får registreras om det finns ett giltigt typgodkännande, ett intyg om överensstämmelse, CoC, ska alltså lämnas. Bestämmelsen i 6 kap. 7 a § gäller inte för begagnade fordon eller för nya fordon som godkänts vid enskilt god- kännande. I 8 kap. 15 § anges vidare att ett sådant fordon, dvs. ett fordon som omfattas av ett typgodkännande och som har registrerats med stöd av ett CoC, får ställas på första gången endast om det intyget fortfarande är giltigt.

Vanligtvis behöver inte släpvagnar som dras av traktorer vara registrerade för att brukas, men om släpvagnen ska dras av en traktor klass I måste släpvagnen vara registrerad för att fordonsskatt ska kunna påföras, jfr ovan.

Av ovanstående framgår dock att cykel och moped klass II, som huvudregel, inte behöver vara registrerade för att få brukas. I samman- hanget bör dock nämnas att mopeder klass II får tas i bruk endast om de omfattas av ett i Sverige giltigt typgodkännande, om de är försedda med ett typgodkännandemärke och om det finns ett intyg om överens- stämmelse eller de har godkänts vid en mopedbesiktning.

5.3Marknadskontroll

Marknadskontroll är sedan 2008 reglerat på unionsnivå genom förord- ningen (EG) nr 765/2008 om ackreditering och marknadskontroll2 vilken är en del av det så kallade varupaketet. Förordningen innehåller ett över- gripande ramverk med huvudsakligen regler om ackreditering och mark- nadskontroll.

Syftet med de gemensamma reglerna om marknadskontroll kan sägas vara att se till att kontroll bedrivs på ett likvärdigt sätt i medlemsstaterna

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och

upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

36

och därigenom se till att produkter som omfattas av den fria rörligheten Prop. 2015/16:31 för varor inom unionen uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå

för allmänna intressen som bland annat hälsa och säkerhet i allmänhet. Samtidigt ska säkerställas att den fria rörligheten för varor inte begränsas mer än vad som tillåts enligt harmoniserad unionslagstiftning eller annan relevant unionslagstiftning. Förordningen (EG) nr 765/2008 är direkt tillämplig i Sverige, men eftersom förordningen riktar sig mot medlems- staterna medför detta att det finns ett behov av nationella bestämmelser som gör att förordningen kan tillämpas och få genomslag. Vad gäller ackreditering och CE-märkning har förordningen (EG) nr 765/2008 kompletterats i nationell rätt genom lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll samt förordningen (2011:811) om ackreditering och teknisk kontroll. Med stöd av lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan när- liggande tillsyn har regeringen även meddelat förordningen (2014:1039) om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn som kompletterar förordningen (EG) nr 765/2008 vad avser marknads- kontroll.

Begreppet marknadskontroll är inte entydigt, men används unions- rättsligt för kontroll av att produkter uppfyller harmoniserad unionslag- stiftning. Enligt 2 § förordningen om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn betyder marknadskontroll ”den verksamhet som en statlig myndighet eller en kommun bedriver och de åtgärder som den vidtar för att se till att en vara som tillhandahålls på marknaden upp- fyller gällande krav”.

Ett flertal bestämmelser i förordningen (EG) nr 765/2008 riktar sig direkt till marknadskontrollmyndigheter. I förordningen om marknads- kontroll av varor och annan närliggande tillsyn anges inte vilka myndig- heter som ska vara behöriga myndigheter enligt EU-förordningen. I stället utgår förordningen från en definition av statliga marknads- kontrollmyndigheter, som enligt 3 § bland annat årligen ska utarbeta och genomföra program för marknadskontroll och följa upp tidigare års program. På vissa varuområden finns utpekade marknadskontroll- myndigheter enligt (EG) nr 765/2008, men det finns inte någon sådan utpekad myndighet på motorfordonsområdet.

5.4Annan närliggande tillsyn av fordonsområdet

Förutom den ram som förordningen (EG) nr 765/2008 anger finns andra särskilda bestämmelser på en rad områden som kan sägas ha samma syfte och delvis vara av samma natur eller med samma verkan. Motorfordons- området är föremål för omfattande tillsyn i olika hänseenden.

5.4.1 Tillsyn enligt fordonslagen

Med stöd av 5 kap. fordonslagen (2002:574) utövar Styrelsen för ackre-

 

ditering och teknisk kontroll, Swedac, och Transportstyrelsen tillsyn över

 

besiktningsverksamheten enligt fordonslagen. Tillsynen är uppdelad så

 

att Swedac utövar tillsyn över de ackrediterade besiktningsföretagen

37

 

Prop. 2015/16:31 medan Transportstyrelsen ska kontrollera att besiktningsverksamheten fungerar väl med avseende på trafiksäkerhet, miljö, prisutveckling, teknikutveckling och tillgänglighet. Transportstyrelsen ska även enligt 8 kap. 22 § fordonsförordningen (2009:211) utöva tillsyn över efter- levnaden av fordonslagen, fordonsförordningen och de föreskrifter som meddelats med stöd av fordonsförordningen, jfr 5 kap. 3 b § fordons- lagen. Därigenom kan tillsyn utövas över bland annat den som saluför fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller annan utrustning till fordon.

Transportstyrelsen har även ett bemyndigande enligt 3 kap. 31 § fordonsförordningen och åtagande att, som typgodkännandemyndighet, fortlöpande kontrollera att serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter stämmer överens med den typ som myndigheten har godkänt. Det finns således redan ett mandat att utöva tillsyn och tillsynsverksamhet rörande typgodkännande, men som är begränsat till sådana fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som Transportstyrelsen typgodkänt.

5.4.2Tillsyn över produktsäkerhet

I produktsäkerhetslagen (2004:451) finns bestämmelser tillämpliga i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. En förutsättning för tillämpligheten av lagen är att varan eller tjänsten är avsedd för konsumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter.

Den centrala tillsynsmyndigheten på produktsäkerhetsområdet är Konsumentverket, som enligt 3 § produktsäkerhetsförordningen (2004:469) ska se till att bestämmelserna i produktsäkerhetslagen samt föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen efterlevs.

Av 3 § produktsäkerhetsförordningen följer dock att en statlig myndig- het, som enligt någon annan författning har tillsyn över efterlevnaden av särskilda bestämmelser om produktsäkerhet i fråga om vissa varor, tjänster eller risker, är tillsynsmyndighet även enligt produktsäkerhets- lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Därigenom är Transportstyrelsen den myndighet som utövar tillsyn enligt produkt- säkerhetslagen inom fordonsområdet.

5.4.3Sanktioner

Enligt 5 kap. 1 § fordonslagen döms den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en inspektion eller kontroll enligt 2 kap. 10–14 §§ fordonslagen till böter. I övrigt kan dömas till böter enligt föreskrifter som beslutats med stöd av de bemyndiganden som anges i 5 kap. 8 § fordonslagen. I 8 kap. 5–12 §§ fordonsförordningen finns bestämmelser om sådana sanktioner.

Av 8 kap. 5 § fordonsförordningen framgår bland annat att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnat oriktig uppgift i samband med ansökan om typgodkännande, i ett intyg om överensstämmelse eller i typgodkännande kan dömas till böter.

38

I regeringens prop. 2008/09:53 Godkännande av motorfordon m.m. Prop. 2015/16:31 uttalas på s. 54 följande angående behovet av tillsynsmyndighet:

”I övrigt kan det konstateras att tillverkarnas skyldigheter enligt direk- tivet och enligt den svenska lagstiftningen i de allra flesta fall är mer eller mindre självreglerande och att det i allmänhet ligger i till- verkarens eget intresse att följa de bestämmelser som finns och att samarbeta med myndigheterna. Det finns emellertid fall där situationen är en annan. Exempelvis när det gäller skyldigheten för fordonstill- verkare att lämna specifik information till tillverkare av komponenter och separata tekniska enheter kan tillverkaren ha ett starkt intresse av att inte göra detta. Någon form av påtryckningsmedel är därför moti- verat. En straffrättslig sanktion framstår emellertid inte som ändamåls- enligt. En tillverkare är praktiskt taget alltid en juridisk person, där det kan vara svårt att utreda om det är någon enskild individ, och i sådant fall vem, som bör få bära ansvaret. Dessutom skulle det, vid en jäm- förelse med andra liknande brott, knappast vara aktuellt med någonting annat än ett bötesstraff, vilket inte skulle vara en särskilt kännbar på- följd i sammanhanget. I stället bör tillsynsmyndigheten även i dessa fall kunna meddela förelägganden för att förmå tillverkarna att fullgöra sina skyldigheter.”

5.5Behörighet att köra traktor

Gemensamma bestämmelser för körkort och behörighet att föra motor- fordon inom EU och EES finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG, körkortsdirektivet.

I artikel 4 körkortsdirektivet anges körkortskategorier och ålders- gränser för motorfordon. I artikeln anges också att jordbruks- och skogs- brukstraktorer inte omfattas av direktivets definition av motorfordon. Därmed reglerar körkortsdirektivet inga bestämmelser om körkort för att få köra traktor. Behörigheten får således regleras helt genom nationella regler.

Kraven för att få framföra en traktor regleras i körkortslagen (1998:488) och i körkortsförordningen (1998:980). Av 2 kap. 1 § fram- går att det krävs behörighet för att köra vissa angivna fordon. För att få köra personbil, lastbil, buss, motorcykel, moped klass I, terrängvagn och motorredskap klass I krävs att man har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet. I 2 kap. 5 § körkortslagen finns de körkortsbehörigheter och beteckningar som kan anges i körkort.

39

Prop. 2015/16:31

AM

moped klass I

 

 

 

 

A1

lätt två- eller trehjulig motorcykel

 

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en netto-

 

effekt av högst 35 kilowatt och ett för-

 

hållande mellan nettoeffekt och tjänste-

 

vikt

som

inte

överstiger

 

0,2 kilowatt/kilogram och

som,

om

 

fordonets

originalutförande

har ändrats,

 

har sitt ursprung i ett fordon med högst

 

den dubbla effekten.

 

 

 

 

2. lätt trehjulig motorcykel

 

 

A

två- och trehjulig motorcykel oavsett

 

slagvolym,

effekt

och

förhållande

 

mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B

1. personbil

med

totalvikt

av

högst

 

3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt

 

släpfordon som är kopplat till sådan bil.

 

2. terrängvagn

 

 

 

 

3. motorredskap klass I

 

 

 

4. trehjulig motorcykel

 

 

 

5. fyrhjulig motorcykel

 

 

BE

bil som omfattas av behörighet B och ett

 

eller flera släpfordon som är kopplade till

 

sådan bil, om släpfordonens samman-

 

lagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1

tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton

 

och personbil med totalvikt över 3,5 men

 

inte 7,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon

 

som är kopplat till sådan bil.

 

 

C1E

bil som omfattas av behörighet C1 eller B

 

och ett eller flera släpfordon som är

 

kopplade till sådan bil om bilens och

 

släpfordonens sammanlagda totalvikt inte

 

överstiger 12 ton.

 

 

 

C

tung lastbil och personbil med totalvikt

 

över 3,5 ton samt enbart ett lätt släp-

 

fordon som är kopplat till sådan bil.

 

CE

bil som omfattas av behörighet C samt ett

 

eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är

 

kopplade till sådan bil.

 

 

40

D1

buss som är försedd med högst 16 sitt- Prop. 2015/16:31

 

platser utöver förarplatsen och vars längd

 

inte överskrider åtta meter samt enbart ett

 

lätt släpfordon som är kopplat till sådan

 

buss.

D1E

buss som omfattas av behörighet D1 samt

 

ett eller flera släpfordon, oavsett vikt,

 

som är kopplade till sådan buss.

D

buss oavsett antal sittplatser och längd

 

samt enbart ett lätt släpfordon som är

 

kopplat till sådan buss.

DE

buss som omfattas av behörighet D samt

 

ett eller flera släpfordon, oavsett vikt,

 

som är kopplade till sådan buss.

Enligt 2 kap. 2 § körkortslagen får en traktor med gummihjul (och motorredskap klass II) köras på väg endast av den som har gällande kör- kort (AM, A1, A2, A, B, BE, C1, C1E, D1, D1E, C, CE, D och DE) eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Ett traktorkort får enligt 3 kap. 16 § körkortslagen utfärdas för den som

1.har fyllt 16 år eller, om det finns särskilda skäl, 15 år,

2.har körkortstillstånd och som

3.genom godkänt kunskapsprov visat sig uppfylla de krav som bör ställas från trafiksäkerhetssynpunkt.

Med ett godkänt traktorkort får förutom traktor även motorredskap

klass II (motorredskap konstruerade för en hastighet av högst

30 kilometer i timmen) och moped klass II (mopeder konstruerade för en

 

hastighet av högst 25 kilometer i timmen) framföras. Den som vill

 

erhålla behörighet att köra traktor kan som alternativ till traktorkort

 

genomföra godkänt prov för moped klass I, AM. Vid godkänt prov för

 

AM erhåller den sökande ett körkort och uppfyller därmed kravet i 2 kap.

 

2 § körkortslagen – att ha ett gällande körkort – för att få köra traktor.

 

Ålderskravet för AM är 15 år.

 

En del traktorförare arbetar i yrkesmässig trafik, vilket betyder att de

 

ställer fordon och förare till allmänhetens förfogande, transporterar gods

 

eller passagerare och tar betalt för transporten. Om traktorföraren då ska

 

köra s.k. traktortåg (traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon) i

 

yrkesmässig godstrafik krävs behörigheten C eller CE enligt 2 kap. 10 §

 

yrkestrafiklagen (2012:210). Regeringen har tidigare klargjort som sin

 

uppfattning, i propositionen 2011/12:80, Nya lagar för yrkestrafik och

 

taxi, s. 65, att persontransporter med terrängmotorfordon och traktortåg

 

inte omfattas av den s.k. trafiktillståndsförordningens tillämpnings-

 

område och därmed inte heller av tillståndskrav för yrkesmässig trafik i

 

enlighet med den förordningen, jfr nedan avsnitt 5.8.1. Vid transporter av

 

passagerare i yrkesmässig trafik finns därför inga särskilda EU-rättsliga

 

behörighetskrav – här gäller bestämmelserna i körkortslagen.

41

Prop. 2015/16:31 Av 1 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens framgår att bestämmelserna i lagen endast avser grundläggande kompetens och fort- bildning för förare som utför transporter med vissa motorfordon. Eftersom traktorn inte är ett motorfordon omfattas förare av traktortåg inte av kravet på yrkeskompetensbevis, något som annars gäller för fordon som enligt 2 kap. 5 § körkortslagen kräver körkortsbehörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE i de fall föraren utför kommer- siella transporter, jfr 2 kap. 1 § och 4 § 7 lagen om yrkesförarkompetens.

5.6Behörighet att framföra moped och cykel

Kraven för att få framföra en moped regleras också i körkortslagen och körkortsförordningen. Av 2 kap. 1 § framgår att det krävs behörighet för att köra vissa angivna fordon. För att få köra personbil, lastbil, buss, motorcykel, moped klass I, terrängvagn och motorredskap klass I krävs att man har ett gällande körkort för fordonet. Körkortsbehörigheten för moped klass I har beteckningen AM, vilket framgår av 2 kap. 5 § kör- kortslagen.

Moped klass II får köras endast av den som har körkort, traktorkort eller har fyllt 15 år och har förarbevis för moped klass II. Den som fyllt 15 år före den 1 oktober 2009 behöver inte ha förarbevis.

Det finns inget behörighetskrav för framförande av cykel.

5.7Trafikregler m.m.

5.7.1Bakgrund

Sverige har, liksom de flesta länder i Europa, ratificerat FN:s konvention om vägtrafik, given i Wien den 8 november 1968. Genom ratifikationen har Sverige åtagit sig folkrättsligt att följa konventionen. Konventionen gäller emellertid inte direkt som svensk lag, utan myndigheter och dom- stolar utövar myndighet enligt bestämmelserna i den nationella lagstift- ningen. Det är riksdagen och regeringen som ansvarar för att Sverige uppfyller sina folkrättsliga förpliktelser. Sverige har valt att anpassa lagstiftningen främst genom att föra över bestämmelser i konventionen till i huvudsak trafikförordningen (1998:1276). Sverige har även ratifi- cerat FN:s konvention om vägmärken och signaler, given i Wien den 8 november 1968 och genomfört denna i bestämmelser i vägmärkes- förordningen (2007:90) och föreskrifter med stöd av denna. Till skillnad från fordonslagstiftningen har således trafiklagstiftningen inte sitt ursprung i gemenskaps- eller unionsrättsliga bestämmelser.

Konventionerna beskriver ett internationellt system för trafikregler, vägmärken och anvisningar för trafik. Syftet med båda konventionerna är att underlätta för trafikanter som rör sig över landsgränser genom att regler, utmärkning och anvisningar för trafik i princip är desamma oavsett vilket land du som trafikant befinner dig i. Genom konven- tionerna har således Sverige anslutit sig till det internationella system som finns för trafikregler och som tillämpas i de flesta länder.

42

Inom områden som saknar reglering i konventionerna finns vissa Prop. 2015/16:31 möjligheter att besluta om avvikande regler. Vid framtagande av nya

trafikregler måste konventionernas bestämmelser, och de eventuella begränsningar konventionen sätter för nationell lagstiftning, beaktas. I samband med sådana beslut krävs också en bedömning av om den tänkta ändringen är förenlig med Sveriges internationella åtaganden.

5.7.2Generella bestämmelser

Bestämmelser om trafik med fordon på väg och i terräng finns således främst i trafikförordningen (1998:1276) och i föreskrifter meddelade med stöd av den. Vidare innehåller vägmärkesförordningen (2007:90) bestämmelser om anvisningar för trafik och utmärkning på vägar och i terräng.

Trafikförordningen innehåller dels bestämmelser med specifika krav på föraren hur fordon får eller inte får framföras vid vissa situationer, dels bestämmelser som kan beskrivas som generella aktsamhetskrav. Exempel på generella aktsamhetskrav är allmänt hållna krav på föraren om hastighetsanpassning och anpassning av körsätt. Exempel på specifika krav är krav på vilket körfält som ska användas, krav på att fordon inte får framföras under vissa förutsättningar och att föraren ska ge tecken vid byte av körfält.

I trafikförordningen finns gemensamma bestämmelser för alla trafi- kanter, men även bestämmelser som gäller endast trafik med fordon liksom bestämmelser som gäller endast trafik med motordrivna fordon. Trafikförordningen hänvisar till de beteckningar som finns i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och det finns således en avgränsad grupp av fordon som är att betrakta som motordrivna fordon.

I förordningen finns även bemyndiganden till kommuner och förvalt- ningsmyndigheter att meddela föreskrifter med särskilda trafikregler.

5.7.3

Trafikregler för traktorer på väg och i terräng

 

Traktorer är motordrivna fordon som är inrättade för att dra ett annat

 

fordon eller ett arbetsredskap och är konstruerade för en hastighet av

 

högst 40 kilometer i timmen, jfr ovan. Traktorer framförs därför i lägre

 

hastigheter än de flesta andra motordrivna fordon och ligger närmare de

 

hastigheter som cyklar, mopeder och motorredskap klass II framförs i.

 

Av den anledningen finns det särskilt reglerat vad som gäller för dessa

 

fordon när de framförs i olika trafiksituationer, framför allt av trafik- och

 

framkomlighetsskäl. Dessa fordon som framförs långsamt ska därför

 

föras så nära som möjligt den högra vägkanten av vägrenen eller av den

 

bana som används. De får inte framföras på motorväg eller motortrafik-

 

led. Det kan även finnas skäl att meddela särskilda trafikregler genom

 

lokala trafikföreskrifter som förbjuder trafik med traktor på andra vägar.

 

I övrigt gäller samma trafikregler för traktorer på väg som för övriga

 

motordrivna fordon.

 

Vid förande av motorfordon i terräng finns särskilda trafikregler i

 

trafikförordningen. Bland annat råder det väjningsplikt mot gående och

43

Prop. 2015/16:31 väjningsplikt mot andra fordon när man kör ut på en väg från terräng. Motordrivna fordon får endast undantagsvis framföras i terräng enligt de särskilda bestämmelser som gäller enligt terrängkörningslagen (1975:1313) och terrängkörningsförordningen (1978:594).

5.7.4 Trafikregler för mopeder och cyklar

 

Ett motorfordon är ett motordrivet fordon som är avsett att användas

 

huvudsakligen på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som

 

är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till gods- eller

 

personbefordran. Motorfordon delas i sin tur in i bilar, motorcyklar och

 

mopeder.

 

Mopeder delas in i två klasser, klass I och II. En moped klass II är en

 

moped som är konstruerad för en högsta hastighet av högst 25 kilometer i

 

timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt.

 

En moped klass I är en moped som inte tillhör klass II. Definitionen av

 

cykel inbegriper fordon som helt eller delvis drivs av motorer.

 

Trafikreglerna för de olika klasserna av mopeder och cyklar skiljer sig

 

åt. Trafikreglerna vid förandet av moped klass I följer i princip dem som

 

gäller vid förande av motorcykel medan trafikreglerna vid förandet av

 

moped klass II i huvudsak följer de trafikregler som gäller vid förande av

 

cykel. Bland annat ska moped klass II och cykel framföras på cykelbana

 

om sådan finns. Moped klass II och cykel ska också föras så nära den

 

högra kanten av vägrenen som möjligt eller den bana som används.

 

Fordonen får framföras på körbanan, även om det finns en cykelbana, när

 

det är lämpligare med tanke på färdmålets läge. Vidare får cyklar med

 

fler än två hjul eller en cykel som drar en cykelkärra eller en cykel som

 

har en sidvagn föras på körbanan även om det finns en cykelbana om det

 

är lämpligare med hänsyn till fordonets bredd. Om särskild försiktighet

 

iakttas får trehjuliga mopeder klass II även föras på en cykelbana med

 

ringa trafik och tillräcklig bredd. För de fordon som får föras på cykel-

 

bana finns även generella bestämmelser, till exempel väjningsplikt vid

 

utfart från cykelbana mot en väg. En cyklist och en förare av moped

 

klass II som ska färdas ut på en cykelpassage ska ta hänsyn till fordon

 

som närmar sig passagen och får korsa vägen endast om det kan ske utan

 

fara. Cyklande ska färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller

 

olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd. Cyklande och moped-

 

förare ska hålla minst en hand på styret. Mopedförare ska dessutom hålla

 

båda fötterna på pedalerna eller fotstöden.

 

Vad avser passagerare på cykel och moped klass II så får det inte sam-

 

tidigt färdas fler på en cykel eller en moped än vad fordonet är byggt för.

 

Om föraren fyllt 15 respektive 18 år får emellertid fler barn upp till

 

10 års ålder färdas på en cykel eller en moped klass II om den har lämp-

 

liga säten och effektivt skydd mot hjulekrarna.

 

Vid färd med moped, både klass I och klass II, finns krav på att

 

skyddshjälm ska användas medan det för färd med tvåhjulig cykel finns

 

krav på att använda cykelhjälm eller annat huvudskydd för den som inte

 

fyllt 15 år. Vägverkets föreskrifter (VVFS 2004:174) om användning av

 

cykelhjälm gäller fortfarande och där anges i de allmänna råden bland

44

annat att annat huvudskydd än cykelhjälm bör anses som lämpligt om det

 

har skyddsegenskaper som minst motsvarar cykelhjälmens, såsom Prop. 2015/16:31 skyddshjälm för motorcykel eller moped, småbarnshjälm, ridhjälm, skid-

hjälm och inlineshjälm. Den som skjutsar ska se till att passagerare under 15 år använder sådant skydd.

Varken moped klass I, moped klass II eller cykel får framföras på motorväg eller motortrafikled. Som nämnts under avsnitt 5.7.3 finns särskilda trafikregler i trafikförordningen för färd i terräng med motor- drivna fordon.

I motsats till motordrivna fordon omfattas inte cykel av bestämmel- serna i terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen och får därför generellt framföras i terräng. En cyklist kan inte heller enligt lagen (1951:649) om trafikbrott dömas för rattfylleri som en förare av ett motordrivet fordon kan.

5.7.5Bemyndiganden

Med stöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har regeringen genom trafik- förordningen meddelat föreskrifter för trafik på väg eller i terräng, p. 8. Vidare har regeringen med stöd av 2 § samma lag i trafikförordningen bland annat överlåtit åt kommun och länsstyrelse att meddela särskilda trafikregler på väg och i terräng. I trafikförordningen finns även bemyn- diganden till kommuner och förvaltningsmyndigheter att meddela före- skrifter med särskilda trafikregler. Regeringen har även genom väg- märkesförordningen meddelat bestämmelser om trafik på väg och i terräng samt bestämmelser om anvisningar för trafik och utmärkning på väg och i terräng.

5.8Yrkesmässig trafik

5.8.1Tillstånd till yrkesmässig trafik

Bestämmelser om rätten att bedriva yrkesmässig trafik samt utövande av yrket återfinns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG. Yrkestrafiklagen (2012:210) och yrkestrafikförordningen (2012:237) innehåller komplet- terande bestämmelser till förordningen (EG) nr 1071/2009 samt bestäm- melser om vissa internationella vägtransporter.

Ett företag som uppfyller villkoren i förordningen (EG) nr 1071/2009 får tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Enligt artikel 2 avses med yrkesmässig trafik dels sådan verksamhet som bedrivs av ett företag, som med motorfordon eller fordonskombinationer, transporterar gods för annans räkning (yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg), dels sådan verksamhet som bedrivs av ett företag som, med motorfordon byggda och utrustade på sådant sätt att de är lämpliga att transportera fler än nio personer – inklusive föraren – och avsedda för detta ändamål,

bedriver persontrafik för allmänheten eller särskilda användarkategorier

45

Prop. 2015/16:31 mot ersättning som betalas av de transporterade personerna eller av organisatören (yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg).

Fordonsbegreppen i yrkestrafiklagen har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Däremot sägs i förarbetena, propo- sitionen 2011/12:80, Nya lagar för yrkestrafik och taxi, s. 65, att

”[E]en definition av begreppet motorfordon finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fast- ställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon. Av artikel 3 i ramdirektivet framgår att med motorfordon avses alla färdigbyggda, etappvis färdig- byggda eller icke färdigbyggda motordrivna fordon som framdrivs av egen kraft och som har minst fyra hjul och en maximal konstruktions- hastighet som överstiger 25 km/tim. Denna definition är dock inte uttryckligen tillämplig på trafiktillståndsförordningen.

[ – – – ]

Eftersom begreppet motorfordon inte definieras i trafiktillstånds- förordningen och det inte heller finns någon generellt inom EU tillämplig definition av begreppet måste grunden för bedömningen av trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde sökas på annat sätt. Av förordningen framgår att ett syfte med att reglera villkoren för till- träde till marknaden för yrkesmässig trafik i en förordning, och inte som tidigare i ett direktiv, har varit att få reglerna att tillämpas mer enhetligt inom unionen. Grunden för förordningens tillämpnings- område vilar i stor utsträckning på begreppet motorfordon. Att varje medlemsstats nationella definition av begreppet skulle utgöra grunden för förordningens tillämpningsområde skulle inte bidra till en enhetlig tillämpning och kan enligt regeringens mening knappast ha varit avsikten. I avsaknad av en generell definition av begreppet ligger det därför närmast till hands att tillämpa definitionen i ramdirektivet. Vidare bör enligt samma resonemang hänvisningar i förordningen till begreppet fordon tolkas som hänvisningar till de motorfordon eller fordonskombinationer som omfattas av förordningens tillämpnings- område.”

En traktor ska således betraktas som ett motorfordon vid tillämpning av förordningen (EG) nr 1071/2009.

I propositionen konstateras vidare:

”Yrkesmässig trafik med terrängmotorfordon bedrivs i dag bland annat som beställningstrafik med buss, dvs. som persontransporter. Även transporter med traktortåg kan bedrivas som persontransporter. [ – – – ] Definitionen av yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg i artikel 2.2 i trafiktillståndsförordningen omfattar endast person- transporter med motorfordon som är lämpliga att transportera fler än 9 personer och avsedda för det, dvs. bussar. Vidare avses transporter på väg. Persontransporter med terrängmotorfordon och traktortåg omfattas således enligt regeringens uppfattning inte av trafiktillståndsförord- ningens tillämpningsområde och därmed inte heller av tillståndskrav.

46

Företag som bedriver yrkesmässiga godstransporter på väg med

Prop. 2015/16:31

terrängmotorfordon eller traktorer som har minst fyra hjul, en maximal

 

konstruktionshastighet som överstiger 25 km/tim och en vikt över-

 

stigande 3,5 ton omfattas dock enligt regeringens uppfattning som

 

huvudregel av förordningens tillämpningsområde. Uttryckliga undan-

 

tag kan dock vara tillämpliga.”

 

Trafiktillstånd krävs således endast för godstransporter med traktor – inte för persontransporter med traktor.

Enligt artikel 1 punkten 4 ska förordningen, förutsatt att inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning, inte tillämpas på följande:

Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton. Medlemsstaterna får dock sänka denna tröskel för alla eller vissa typer av vägtransportverksamhet. Av 1 kap. 3 § yrkes- trafiklagen framgår att förordningen (EG) nr 1071/2009 ska tillämpas även på företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg med lätta lastbilar eller personbilar med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton.

Företag som bedriver persontransporter på väg uteslutande i icke- kommersiellt syfte eller som yrkesmässigt huvudsakligen bedriver annan verksamhet än persontransporter på väg.

Företag som bedriver yrkesmässig trafik uteslutande med motor-

fordon

med

en högsta

tillåten hastighet som

inte överstiger

40 kilometer i timmen.

 

 

Enligt

artikel 1

punkten 5

förordningen (EG) nr

1071/2009 får

medlemsstaterna undanta från tillämpningen av alla eller vissa bestäm- melser i den förordningen endast sådana vägtransportföretag som ute- slutande bedriver nationella transporter med endast föga inverkan på transportmarknaden på grund av

det transporterade godsets karaktär, eller

det korta transportavståndet.

Av 1 kap. 2 § yrkestrafikförordningen framgår att bestämmelserna i förordningen (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen och yrkestrafikförord- ningen inte ska tillämpas på företag som uteslutande bedriver

transporter med utryckningsfordon,

transporter av döda,

transporter av snö och is samt av sand, vägsalt, flis eller annat material i samband med snöröjning eller halkbekämpning,

transporter som endast avser sådan renhållning som en kommun är skyldig att tillhandahålla,

transporter som endast gäller bärgning av fordon med bilar som är särskilt inrättade för detta ändamål,

transporter av sockerbetor, potatis, grönsaker, frukt och bär till för- ädlingsindustrier och transport därifrån av biprodukter som upp- kommit vid bearbetning av dessa produkter, eller

transporter med traktortåg i jordbruket eller skogsbruket av produkter från eller förnödenheter för dessa näringar.

47

Prop. 2015/16:31 Även gemensamma regler för tillträde till den internationella mark- naden för godstransporter på väg och för persontransporter med buss regleras i förordningen (EG) nr 1071/2009.

5.8.2Kör- och vilotider

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på väg- transportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förord- ning (EEG) nr 3820/85 beskriver kör- och vilotidsregler för fordon över 3,5 ton.

Enligt artikel 2 förordningen nr 561/2006 ska förordningen tillämpas på fordon som används för vägtransporter av gods, om fordonens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, överstiger 3,5 ton, eller passagerare med fordon som är konstruerade eller permanent inrättade för transport av mer än nio personer, inbegripet föraren, och avsedda för detta ändamål.

Artikel 3 förordningen nr 561/2006 innehåller bestämmelser om fordon och vägtransporter som inte omfattas av förordningen och därmed kravet på användning av färdskrivare. Undantagna enligt artikel 3 är bland andra transporter med fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 40 kilometer i timmen.

Om totalvikten överstiger 3,5 ton för fordonet eller fordonskombina- tionen och fordonet får framföras med en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen omfattas även traktorer av förordningen nr 561/2006 och därmed kravet på färdskrivare.

Enligt artikel 13 förordningen 561/2006 får medlemsstaterna medge undantag från föreskrifterna i artiklarna 5–9. Undantagen finns i 2 kap. 2 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. Traktorer kan omfattas av följande undantag:

1.Fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget är beläget.

2.Jordbruks- och skogsbrukstraktorer som används i jordbruks- och skogsbruksverksamhet, inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget.

5.8.3Överlastavgift

Av 1 § lagen (1972:435) om överlastavgifter framgår bland annat att överlastavgift tas ut om

en lastbil, som inte är EG-mobilkran,

en buss,

en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

48

en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som är kon- Prop. 2015/16:31 struerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i

timmen, eller av ett motorredskap klass 1

framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

En överlastavgift enligt lagen om överlastavgifter ska således tas ut av en fordonsägare vars lastbil, buss eller visst annat fordon förs på väg med högre vikt eller större dimensioner än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen. Vad som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen i fråga om allmän väg, gata eller annan allmän plats bestäms inte i lagen om överlastavgifter, utan framgår av bestämmelser för trafik på väg och i terräng som i huvudsak finns i trafikförordningen (1998:1276) och föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen.

Bestämmelserna om indelning av vägar i bärighetsklasser omfattar inte enskilda vägar. På enskilda vägar avgör den enskilda vägens ägare i vilken utsträckning trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådan får ske. Med uttrycket väg i lagen om överlastavgifter avses också endast allmän väg, gata eller annan allmän plats. På enskilda vägar är således inte lagen om överlastavgifter tillämplig.

Trafikförordningen är i stort uppbyggd kring ett system med allmänna trafikregler, dit bestämmelserna om bärighetsklasser hör, och förutsätt- ningar för olika myndigheter att meddela särskilda trafikregler genom lokala trafikföreskrifter. Systemet med bärighetsklasser utgör trafikregler med bestämmelser om indelningen av vägar i bärighetsklasser samt bestämmelser om tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt vid färd på vägar som inte är enskilda. Bestämmelserna om bärighetsklasser och vad som är tillåtet för respektive bärighetsklass finns främst i 4 kap. 11–14 §§ trafikförordningen och bilaga 1–3 till förordningen.

Så som framgår av 1 § lagen om överlastavgifter är lagen inte tillämp- lig på alla motordrivna fordon. Traktorer, liksom motorredskap oberoende av klass och samtliga tunga terrängvagnar, omfattades tidigare av lagen om överlastavgifter, men sedan en ändring omfattas i stället – vad gäller motorredskap och tunga terrängvagnar – endast tunga terrängvagnar som är konstruerade för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, släpvagnar som dras av sådana samt släpvagnar som dras av motorredskap klass I. I dag omfattar lagen om överlastavgift bland annat inte traktorer, motorredskap klass II och tunga terrängvagnar med en konstruktiv hastighet upp till 30 kilometer i timmen.

5.9Beskattning av traktorer

Enligt 2 kap. 15 § vägtrafikskattelagen (2006:227) delas traktorer i skattehänseende in i skatteklass I och skatteklass II. Av 1 kap. 6 § väg- trafikskattelagen framgår att skattevikten för traktorer (och motor- redskap) är densamma som tjänstevikten. Med tjänstevikt för traktorer avses den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med

49

Prop. 2015/16:31

det tyngsta karosseri som hör till fordonet,

 

verktyg och reservhjul som hör till fordonet

 

bränsle

 

smörjolja

 

vatten

 

föraren.

Till skatteklass I hör enligt 2 kap. 16 § vägtrafikskattelagen traktorer som har en tjänstevikt över 2 ton och som används för transport på allmänna vägar, om inte annat följer av 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen. Till skatteklass I hör också bilar som har byggts om till traktorer och traktorer som är särskilt konstruerade för att användas för på- och avlast- ning av påhängsvagnar inom hamn- och terminalområden eller andra liknande områden.

Fr.o.m. den 1 januari 2011 är skatten för traktorer och motorredskap

som hör till skatteklass I

 

 

 

 

Skattevikt,

Skatt,

Tilläggsbelopp för

varje

helt

kilogram

kronor

hundratal kilogram

över

den

 

grundbelopp

lägsta vikten i klassen

 

0– 1 300

370

 

 

0

1 301– 3 000

425

 

 

55

3 001– 7 000

1 360

 

 

95

7 001–

5 160

 

 

168

Som ett exempel blir alltså skatten för en traktor i skatteklass I, som väger 3,5 ton, 1 740 kronor per helt år. Skatten kan också tas ut för del av år och blir då följaktligen lägre.

Till skatteklass II hör enligt 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen sådana traktorer som avses i 2 kap. 16 § 1, om de uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske. Vid användning i skogsbruk får lasten emellertid inte sammanlagt över- stiga 15 ton. Till skatteklass II hör vidare traktorer som endast används för transporter som är begränsade till

transport av endast traktor med förare

godstransport vid passage över en väg

transport av gods som är lastat på traktorn

transport vid färd till eller från en arbetsplats, ett försäljningsställe eller dylikt av redskap som ska drivas med traktorn eller av sådant

gods som behövs för driften av traktorn eller redskapet eller som behövs för dess förare.

Till skatteklass II hör också traktorer som inte hör till skatteklass I. Traktorer skatteklass II är normalt inte skattepliktiga. Emellertid är en

sådan traktor enligt 2 kap. 18 § första stycket vägtrafikskattelagen skatte- pliktig om den används tillfälligt på ett sådant sätt som avses i 2 kap. 16 § vägtrafikskattelagen. Fordonsskatt tas alltså ut för en traktor skatteklass II om den används tillfälligt som en traktor skatteklass I, dvs. för transporter på allmänna vägar. Skatteverket meddelar allmänna råd om beskattning av traktorer som kan användas som vägledning.

50

5.10

Beskattning av motorcykel, moped och cykel

Prop. 2015/16:31

Av 2 kap. 1 § vägtrafikskattelagen (2006:227) framgår att motorcyklar är skattepliktiga. Enligt 2 kap. 6 § samma lag är fordonsskatten 180 kronor för ett skatteår. Mopeder och cyklar är inte skattepliktiga.

5.11Trafikförsäkring

Av 2 § trafikskadelagen (1975:1410) framgår att det ska finnas en trafik- försäkring för motordrivna fordon som är registrerade i vägtrafikregistret och inte är avställda samt för andra motordrivna fordon som brukas i trafik här i landet. Moped klass II är inte registrerade i vägtrafikregistret men är försäkringspliktiga enligt trafikskadelagen om de brukas i trafik. I normalfallet ska försäkringen tecknas av ägaren.

Beträffande registrerade fordon är övervaknings- och sanktions- systemet i hög grad automatiserat och effektivt. Systemet är baserat på övervakning genom vägtrafikregistret. Om det saknas trafikförsäkring debiteras den försäkringspliktige en s.k. trafikförsäkringsavgift i enlighet med 34 § trafikskadelagen. Detta system kan dock inte tillämpas på ett oregistrerat fordon, t.ex. en moped klass II. För dessa fordon måste över- vakningen i stället utföras av polisman ute i trafiken. Av 37 § trafik- skadelagen framgår att förare av moped, som inte är registrerad i väg- trafikregistret men som omfattas av kravet på trafikförsäkring, ska ha med sig bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på begäran kunna visa upp det för polisman.

5.12Något om behöriga myndigheter

Transportstyrelsen har behörigheter inom de flesta områden som påverkas av de nya ramförordningarna nr 167 och nr 168.

Transportstyrelsen har flera bemyndiganden att meddela föreskrifter på fordonsområdet och är utsedd att vara typgodkännandemyndighet samt att utse och anmäla tekniska tjänster. Vidare har Transportstyrelsen bemyndigande att meddela föreskrifter och föreskriva undantag när det gäller reglering på trafikområdet.

Enligt 8 kap. 5–6 §§ körkortsförordningen samt 7 och 12 §§ förord- ningen om trafikskolor (1998:978) får Transportstyrelsen meddela före- skrifter om förarprov och kursplan för traktorkort. I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2012:50) om kunskapsprov för traktorkort samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2011:26) om kursplan, traktorkort regleras vad som gäller vid avläggande av kunskapsprov för traktorkort samt vilka kunskapskrav som ställs för att klara kunskapsprovet.

Enligt 8 kap. 5 § körkortsförordningen, 7 och 12 §§ förordningen om trafikskolor, 13 § förordningen (2009:186) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar samt 7 kap. 2 § militärförord- ningen (2009:212) får Transportstyrelsen vidare meddela föreskrifter om

51

Prop. 2015/16:31 bland annat förarprov för körkort A1, A2, A och B samt kursplaner för dessa behörigheter och förarbevis för moped klass II.

I Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2012:51) om kunskapsprov, behörighet AM, Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:14) om förarbevis för moped klass II, snöskoter och terränghjuling samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:12) om utbildning av förare för behörighet AM regleras vad som gäller vid avläggande av kunskaps- prov för behörighet AM och förarbevis för moped klass II samt vilka kunskapskrav som ställs för att klara det kunskapsprovet.

Transportstyrelsen är även behörig myndighet att utfärda tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik, att tillfälligt dra in eller återkalla dessa tillstånd samt utöva tillsyn över tillståndshavare.

Transportstyrelsen ansvarar också för frågor om överlastavgift och får meddela föreskrifter om inbetalning av överlastavgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift. Transportstyrelsen har emellertid inte något bemyndigande att utföra marknadskontrollsåtgärder enligt förord- ningen (EU) nr 765/2008.

6 De nya ramförordningarna

6.1Allmänt

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om god- kännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon. Ytterligare ett antal direktiv som finns angivna i ramförordningen upphör att gälla. Ramförordningen nr 167 trädde i kraft den 22 mars 2013 och ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om god- kännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motor- fordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG och ytterligare ett antal direktiv som finns angivna i ramförordningen upphör att gälla. Ramförordningen nr 168 trädde i kraft den 22 mars 2013 och ska också tillämpas från och med den 1 januari 2016.

 

6.2

Nya regleringar som är gemensamma

 

 

Omfattningen av ramförordningarna nr 167 och nr 168 har utökats jäm-

 

fört med ramdirektiven 2003/37/EG och 2002/24/EG bland annat genom

 

att bestämmelser om marknadskontroll har införts.

 

 

Ramförordningen nr 167

ska tillämpas för

godkännande

av hjul-

52

traktorer,

bandtraktorer och

släpvagnar som

är avsedda att

dras av

traktorer samt dragen utrustning som är avsedd för användning inom Prop. 2015/16:31 jordbruk eller skogsbruk och som dras av traktorer. Ramförordningen

nr 168 ska tillämpas vid godkännande av motoriserad cykel, två-, tre- och fyrhjuliga mopeder samt två-, tre- och fyrhjuliga motorcyklar. Båda förordningarna ska även tillämpas vid godkännande av system, komponenter och separata tekniska enheter till fordon som respektive förordning avser.

Vidare innehåller ramförordningen nr 167 administrativa och tekniska krav för typgodkännande, definitioner om tillverkare, kategorier för klassificering av traktorer och släpvagnar, bestämmelser om skyldigheter för medlemstaterna, godkännandemyndigheterna, tillverkare, marknads- kontrollmyndigheter samt bestämmelser om teknisk tjänst, fordons funktionssäkerhet och arbetarskydd. På motsvarande sätt innehåller ram- förordningen nr 168 administrativa och tekniska krav för typgod- kännande, definitioner om tillverkare, kategorier för klassificering av två-, tre- och fyrhjuliga fordon, bestämmelser om skyldigheter för medlemstaterna, godkännandemyndigheterna, tillverkare, marknads- kontrollmyndigheter samt bestämmelser om teknisk tjänst, fordons funktionssäkerhet och arbetarskydd. Ramförordningen nr 168 innehåller även bestämmelser om nationellt typgodkännande av små serier.

Ramförordningarna nr 167 och nr 168 innehåller även ett antal skyldigheter för medlemsstaterna. Svensk lagstiftning måste bland annat kompletteras med bemyndiganden till olika myndigheter för att fullgöra de skyldigheter som följer av den nya ramförordningen. Enligt ram- förordningarna ska bland annat typgodkännandemyndighet och mark- nadskontrollmyndighet utses.

6.2.1Godkännandemyndighet

Enligt artikel 5 ramförordningen nr 167 och artikel 6 ramförordningen nr 168 ska medlemsstaterna inrätta eller utnämna de godkännande- myndigheter som är behöriga i fråga om godkännanden.

Godkännandemyndigheterna ska se till att tillverkare som ansöker om typgodkännande uppfyller sina skyldigheter enligt ramförordningarna. Av artikel 6 respektive artikel 7 framgår vidare att godkännande- myndigheterna endast ska godkänna sådana fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i den aktuella ram- förordningen. Vidare framgår att godkännandemyndigheten ska upprätta en bedömningsrapport som visar att den tekniska tjänst som önskar utnämnas har bedömts med avseende på dess efterlevnad av kraven i ramförordningen.

Som nämnts under avsnitt 5.2.3 skiljer sig denna reglering från de tidigare ramdirektiven 2003/37/EG och 2002/24/EG.

6.2.2Marknadskontrollmyndighet

Enligt artikel 5 ramförordningen nr 167 och artikel 6 ramförordningen

nr 168 ska medlemsstaterna också inrätta eller utnämna de marknads-

 

kontrollmyndigheter som är behöriga i fråga om marknadskontroll enligt

 

förordningarna.

53

Prop. 2015/16:31 Ramförordningarna innehåller regler om marknadskontrollåtgärder samt hantering av produkter som utgör en allvarlig risk. Enligt ram- förordningarna ska marknadskontrollmyndigheterna i tillräcklig omfatt- ning utföra lämplig dokumentkontroll för typgodkända fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter. För övriga delar och annan utrustning är artikel 19.1 förordningen (EU) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 tillämplig.

Ramförordningarna är direkt tillämpliga i Sverige men det åligger Sverige som medlemsstat att utse de myndigheter som ska utföra upp- gifter enligt förordningen. Att en myndighet får ett bemyndigande att utföra tillsyns- och marknadskontrolluppgifter enligt förordningen är en förutsättning för att Sverige ska fullgöra sina förpliktelser.

6.2.3Tekniska tjänster

I och med att ramförordningarna nr 167 och nr 168 träder i kraft ändras förutsättningarna för tekniska tjänster avseende EU-typgodkännanden. Det kan även antas att samma förfarande kommer att finnas med i den kommande EU-ramförordningen för motorfordon, vilken förväntas ersätta ramdirektivet 2007/46/EG.

Såväl enligt ramförordningarna nr 167 och nr 168 som gällande nationell lagstiftning ska en teknisk tjänst vara kompetent och lämplig för verksamheten – detta ska fastställas i en bedömningsrapport. Därefter ska den tekniska tjänsten anmälas till Europeiska kommissionen.

Ramförordningarna ställer inget krav på ackreditering, såvida det inte rör sig om en tillverkare som vill agera som teknisk tjänst.

Enligt artikel 62 ramförordningen nr 167 och artikel 66 ramförord- ningen nr 168 ska den utnämnande godkännandemyndigheten upprätta en bedömningsrapport som visar att den tekniska tjänst som vill bli utnämnd har bedömts med avseende på dess efterlevnad av kraven i förordningen och de delegerade akter som antagits enligt förordningen. En skillnad mellan ramdirektivet 2007/46/EG och ramförordningarna nr 167 och nr 168 är att begreppet ”behörig myndighet” i fråga om upp- rättande av bedömningsrapporter inte finns i de nya ramförordningarna. I stället anges bland annat att det är godkännandemyndigheten som ska upprätta bedömningsrapporten.

Detta förfarande skiljer sig således, som redovisats under avsnitt 5.2.3., från förfarandet i 7 kap. 6 § fordonsförordningen (2009:211), som regle- rar en del av den roll som Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, har i fråga om anmälan av tekniska tjänster.

6.2.4Sanktioner

Enligt artikel 72 ramförordningen nr 167 och artikel 76 ramförordningen nr 168 ska medlemsstaterna fastställa sanktioner för ekonomiska aktörer vid överträdelser av respektive förordning och de delegerade akter eller genomförandeakter som antas enligt förordningarna. Medlemsstaterna ska vidare vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sanktionerna

54

tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräck- Prop. 2015/16:31 ande.

Av artikel 72 och artikel 76 följer således en skyldighet för Sverige att fastställa sanktioner för vissa aktörer. I artikel 72 punkten 2 ramförord- ningen nr 167 respektive i artikel 76 punkten 2 ramförordningen nr 168 anges vilka överträdelser som bland annat ska medföra sanktioner. Det utesluts således inte att även andra överträdelser ska kunna leda till sanktioner. Det finns dock endast övergripande krav vad gäller typen av sanktioner.

6.3Särskilda regleringar – ramförordningen nr 167

6.3.1Ny fordonskategori

Enligt ramförordningen nr 167 blir det möjligt att godkänna hjultraktorer konstruerade för hastigheter över 40 kilometer i timmen, så kallade traktor b. På motsvarande sätt kan släpvagnar avsedda att dras av traktor godkännas för en hastighet över 40 kilometer i timmen. I och med den högre hastigheten förväntas dessa snabbare traktorer ge ett bredare användningsområde för jordbruksnäringen. Användningen ger ökad tillgänglighet för bland annat jord- och skogsbrukare med utspridda ägor och skogsskiften. Transporter som i dag kräver att jord- och skogs- brukare har både en traditionell traktor och en lastbil för att klara av vissa typer av godstransporter (till exempel för att hämta utsäde) kommer att kunna genomföras med bara ett fordon – en snabbare traktor.

Med gällande svenska trafikregler skulle en traktor b komma att få framföras i den högsta hastighet som gäller för vägen eller i terrängen. Det gäller även för traktorer med en eller flera släpvagnar tillkopplade. Traktor b kommer dock inte att få framföras på motorväg eller motor- trafikled i Sverige, eftersom endast fordon som betecknas som motor- fordon i enlighet med lagen om vägtrafikdefinitioner får föras in på dessa vägar.

6.4Särskilda regleringar – ramförordningen nr 168

6.4.1Nya fordonskategorier

Ramförordningen nr 168 ska tillämpas på de fordonskategorier som framgår av artikel 4. Kategorin L1e avser lätta tvåhjuliga motordrivna fordon (light two-wheel powered vehicle). Till denna kategori finns två underkategorier: L1eA-fordon, Motordriven cykel, eller även motorise- rad cykel, (powered cycle), och L1eB-fordon, Tvåhjulig moped (two- wheel moped). Den ”motoriserade cykeln” är en ny företeelse för Sverige.

En väsentlig skillnad mellan ramförordningen nr 168 och det tidigare direktivet 2002/24/EG är dock att ramförordningen omfattar möjlighet att typgodkänna en motoriserad cykel med en motoreffekt av högst 1 kilowatt. Framdrivningen får vara såväl en elmotor som en förbrän-

55

Prop. 2015/16:31 ningsmotor. Motorns effekt ska stängas av när fordonet når en hastighet av 25 kilometer i timmen.

Många länder i EU/EES området har redan motoriserade cyklar med starkare motorer, dvs. över 250 watt, än vad Sverige har. För den kate- gori som i ramförordningen nr 168 betecknas L1e-A, Motoriserad cykel finns det i dag olika reglering avseende användarvillkor. I avsnitt 7 finns en kort översikt över vad som gäller i några andra europeiska länder.

Inom kategorin L6e Lätt fyrhjuling finns vidare en ny underkategori kallad L6e-A, Lätt fyrhjuling med karosseri, med samma vikt- begränsningar, men inom vilken nettoeffekten eller effekten av kontinuerlig drift får uppgå till 6 kilowatt i stället för 4 kilowatt för övriga fordon i kategorin. En förutsättning för kategorin L6e-A, och därmed den högre effekten, är att fordonet har ett inneslutet förar- och passagerarutrymme, dvs. ett karosseri, tillgängligt genom högst tre dörrar. Fordon som godkänns inom kategorin har således samma begränsningar vad gäller vikt och konstruktiv hastighet som övriga mopeder och lätta fyrhjulingar men får ha en motor med något högre effekt.

6.4.2Vikt och effekt på vissa två-, tre- och fyrhjuliga motorfordon

Kategorierna för typgodkännande av två-, tre- och fyrhjuliga fordon i ramförordningen nr 168 avviker i vissa fall från nationell lagstiftning. Bland annat har det tillkommit krav på mått och vikt vid klassificeringen för vissa kategorier av fordon, vilket inte överensstämmer med vad som följer av lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Ändrade viktbegrepp

Det tidigare ramdirektivet 2002/24/EG reglerade typgodkännande i kate- gorin L, som omfattar samtliga två- och trehjuliga motorfordon som är avsedda för vägtrafik samt komponenter och separata tekniska enheter till sådana fordon. Ramdirektivet var också tillämpligt på vissa fyrhjuliga fordon, artikel 1.3. Dessa fyrhjulingar skulle uppfylla de tekniska kraven för trehjuliga mopeder respektive trehjuliga motorcyklar. Direktivet var bland annat tillämpligt på fyrhjulingar vars massa (vikt) utan last, exklusive batteri för ett eldrivet fordon, är högst 400 kilogram (550 kilogram för transportfordon – ”vehicles intended for carrying goods”). Definitionen av fyrhjuliga motorfordon som är motorcyklar enligt lagen om vägtrafikdefinitioner stämmer överens med viktgränserna för typgodkännande av fyrhjuliga fordon enligt ramdirektivet. Även viktgränserna för tre- och fyrhjuliga mopeder enligt definitionerna i lagen om vägtrafikdefinitioner överensstämmer vad gäller vikter med kate- gorierna för typgodkännande enligt ramdirektivet.

56

I ramdirektivet används viktbegreppet massa utan last för klassifice- Prop. 2015/16:31 ring. Begreppet finns definierat i direktiv 93/93/EEG3, som också upp-

hävs genom ramförordningen nr 168. I ramförordningen används för klassificering i stället begreppet vikt i körklart skick. Av artikel 5 framgår hur man fastställer vikten i körklart skick. Den avgörande skillnaden mellan massa utan last och vikt i körklart skick är att vikten i körklart skick, förutom massan utan last, även omfattar 90 % bränsle och den standardutrustning som fordonet normalt sett levereras med. Vikt i kör- klart skick är således närmare det vi nationellt kallat tjänstevikt.

Ändrade vikt- och effektgränser

I likhet med ramdirektivet 2002/24/EG möjliggör ramförordningen nr 168 typgodkännande i kategori L av vissa fyrhjuliga fordon, som i förordningen kallas lätta och tunga fyrhjulingar, tunga fyrhjulingar på väg, tunga terränggående fyrhjulingar samt tunga fyrhjulingar med karosseri avsedda för gods- respektive personbefordran. Liksom i ram- direktivet 2002/24/EG anger ramförordning nr 168 en gräns, angiven i vikt i körklart skick, för att vissa fyrhjuliga motorfordon ska kunna klassificeras inom kategori L.

Kategorin L2e Trehjulig moped enligt ramdirektivet stämmer överens med vår nationella definition av trehjulig moped. Ramförordningen nr 168 inför dock en begränsning av vikten i körklart skick för kate- gorin L2e Trehjulig moped till 270 kilogram, vilken inte finns i vår nuvarande nationella lagstiftning. För kategorin L2e Trehjulig moped finns samma begränsning till högst 500 kubikcentimeter slagvolym för motorer med kompressionständning (i huvudsak dieseldrivna motorer).

För kategorin L5e Motoriserad trehjuling, vars vikt- och effekt- begränsningar nationellt motsvaras av trehjulig motorcykel, införs också en viktbegränsning som inte finns i ramdirektivet. För att kategoriseras som motoriserad trehjulig får vikten i körklart skick uppgå till högst 1 000 kilogram.

Även inom kategorin L6e Lätt fyrhjuling är de ändrade viktgränserna av betydelse. Viktgränserna enligt det tidigare ramdirektivet, angivna som massa utan last, stämmer överens med vad vi nationellt definierat som fyrhjulig moped. Genom ramförordningen nr 168 ändras viktgränsen från 350 kilogram massa utan last till 425 kilogram vikt i körklart skick. Till skillnad från ramdirektivet finns vidare i kategorin L6e Lätt fyr- hjuling en begränsning av slagvolymen på motorer med kompressions- tändning till 500 kubikcentimeter.

I kategorin L7e Tung fyrhjuling anges att vikten i körklart skick ska understiga 450 kilogram för passagerarbefordran och 600 kilogram för godsbefordran, jfr ovan. Viktgränserna är således högre än i ramdirek- tivet, inte enbart på grund av det ändrade viktbegreppet.

3 Rådets direktiv 93/93/EEG av den 29 oktober 1993 om två- och trehjuliga motorfordons

vikt och dimensioner.

57

Prop. 2015/16:31 7

Internationell jämförelse

7.1Behörighet att köra traktor i några andra länder

I de flesta länder i EU/EES-området finns det redan traktorer som får köras i högre hastighet än 40 kilometer i timmen. Flertalet länder har en åldersgräns på 18 år för de snabbare traktorerna. Vissa har speciella trafiktraktorkort medan andra tillåter den som har lägst B-körkort att köra dessa fordon. Några få länder har samma krav oavsett traktorernas hastighet. Nedan följer några exempel.

Danmark

Det är tillåtet att ta körkort för traktor vid 16 års ålder. Körkort klass B berättigar också körkortshavaren att köra traktor. En traktor får inte köras med högre hastighet än 30 kilometer i timmen på väg. Danmark före- faller inte ha några planer på förändringar av nuvarande regler med anledning av ramförordningen.

Finland

I Finland finns en s.k. trafiktraktor som kan köras i en högre hastighet än 40 kilometer i timmen dock högst 50 kilometer i timmen. För att få fram- föra ett sådant fordon ska man ha LT-körkort som är ett särskilt körkort för just trafiktraktorer. Ett LT-körkort kräver att man fyllt 18 år, har avlagt ett teoriprov för fordonskategorin och utfört ett manöverprov. Det finns inga krav på någon obligatorisk förarutbildning.

Trafiktraktor definieras som en lastbärande traktor med hydraulisk ledramsstyrning som är avsedd för godstransporter. Den högsta konstruktiva hastigheten för en trafiktraktor är 50 kilometer i timmen och tekniska krav begränsar fordonskombinationens massa. Yrkeskompetens för lastbilsförare (utbildning 140 timmar och fortbildning 35 timmar) tillämpas på förare av trafiktraktorer vid andra transporter än lantbruks- transporter. Kategorierna C1 och C innerhåller kategori LT.

Norge

 

I Norge har behovet av effektiva transporter mellan jordbruksegendomar

 

ökat och således även behovet av traktorer som kan köras upp till en

 

hastighet av 50 kilometer i timmen. Det finns flera tusen traktorer inom

 

lantbruket som är konstruerade för högre hastigheter än 40 kilometer i

 

timmen. Stora traktorer som går snabbare än 40 kilometer i timmen

 

klassificeras som T5 traktorer och för att få köra en sådan krävdes

 

tidigare behörighet för C eller CE vilket upplevdes som både dyrt och

 

tidskrävande. Den 1 september 2014 infördes därför nya regler, vilket

 

innebär att alla som har tagit körkort efter den 1 januari 2005 ska ha CE

 

behörighet för att få köra traktor över 50 kilometer i timmen med släp-

 

vagn alternativt gå en kompletterande kurs (50-lappen). Detta är

58

nationella föreskrifter i Norge.

Belgien Prop. 2015/16:31

Förare födda före den 1 oktober 1982 behöver inte ha körkort för att köra traktor, oavsett hastighet. Förare som är födda efter den 1 oktober 1982 ska ha ett nationellt körkort klass G (eller lägst B). Om traktorn inte ska köras för jordbruksprodukter krävs minst B-behörighet (beroende av vikt på traktor eller släp). Utländska medborgare är undantagna från krav på körkort klass G.

Bulgarien

Föraren måste ha uppnått en ålder av 18 år för att få köra traktor.

Kroatien

Samma krav gäller oavsett traktor. Lägsta ålder för att ta ett traktor- körkort, klass F, är 16 år.

Storbritannien

I Storbritannien är T5 traktorer tillåtna och får köras upp till 64 kilometer i timmen under förutsättning att de är utrustade med ABS-broms, däck som inte sliter på vägen och oberoende fjädring (independent suspension). Har traktorn släpvagn ska den ha däck som är lämpliga för hastigheten.

Jordbrukstraktorer används främst för att köra utanför allmänna vägar på jordbruksegendomar. Eftersom åkrar/fält många gånger korsar allmänna vägar har man beslutat om ett särskilt körkort för dessa fordon. Kategori F är den nationella körkortsklassen för en jordbruks- eller skogstraktor. En jordbruks- eller skogstraktor definieras som ett fordon som främst används utanför allmänna vägar för jordbruk eller skogsbruk. B-körkort ger också rätt att köra traktorer, oavsett hastighet.

”Full Category f” ger behörighet att bogsera ett fordon eller en trailer av fri storlek, men det får endast fraktas sådant som härrör från jord- bruks- och/eller skogsbruksproduktion. En förare som fraktar annan typ av gods kan bara göra detta med ett lämpligt körkort baserat på fordonets vikt.

För att erhålla ett ”full category f” körkort krävs ett körprov för bil eller traktor. Minimiåldern för att få köra en jordbrukstraktor på väg är 16 år för fordon som har en begränsad bredd (2,45 meter för traktorn och släpfordon högst 2,45 meter breda med två hjul eller fyra hjul tätt ihop) och 17 år övriga fall.

Storbritannien diskuterar just nu att höja högsta tillåtna vikt på traktor- transporter från 18,29 och 24,39 ton till 21 och 31 ton. Det skulle ge lantbrukaren möjlighet att transportera mer produkter samtidigt och på så sätt bättre motsvara ett modernt jordbruk. Samtidigt undersöks också möjligheterna att tillåta vanliga traktorer att köra i en hastighet av 40 kilometer i timmen (25 mph) att jämföra med nuvarande 32 kilometer i timmen (20 mph) i linje med EU-regler. Inga beslut har tagits ännu.

59

Prop. 2015/16:31 Tyskland

I Tyskland får man köra traktor som går i högst 40 kilometer i timmen när man fyllt 16 år och en traktor som går i 60 kilometer i timmen när man fyllt 18 år. För att få köra i högst 40 kilometer i timmen ska man genomgå en teoretisk och praktisk utbildning som avslutas med ett teoretiskt prov. Samma gäller för den som ska köra traktorer över 40 kilometer i timmen men då ingår också ett praktiskt prov. Inga föränd- ringar i lagstiftningen planeras med anledning av ramförordningen.

Österrike

I Österrike kan man ta körkort (nationellt körkort kategori F) för traktor när man fyllt 16 år med vissa begränsningar. Från att man fyllt 18 år får man köra en traktor som högst går i 50 kilometer i timmen. Inga föränd- ringar i lagstiftningen planeras.

Luxemburg

Minimiålder för att köra en traktor i högst 40 kilometer i timmen är 16 år och tills man fyller 18 år får man bara köra på en omkrets av 15 kilometer från jordbruket. Det krävs antingen körkort B eller nationellt körkort klass F. När man fyllt 18 år får man, under förutsätt- ning att man har körkort enligt ovan, köra en traktor med en hastighet över 40 kilometer i timmen.

Malta

Malta gör skillnad mellan olika traktorer men inte baserat på hastighet utan på vikt. För att få köra en traktorkombination måste föraren vara minst 18 år samt ha genomgått ett teoretiskt och praktiskt prov.

Lettland

Det finns ett speciellt körkort för förare av jordbrukstraktorer. Körkortet ska vara anpassat för den typ av traktor man kör.

7.2 Synen på och reglerna för motoriserad cykel och tvåhjulig moped – sammandrag

 

Många länder i EU/EES området har redan motoriserade fordon, klassifi-

 

cerade som cyklar, med starkare motorer än vad Sverige har, dvs. med en

 

motoreffekt över 250 watt. För kategori L1e-A, motoriserad cykel,

 

varierar regleringen mellan olika europeiska länder. I en del länder ställs

 

krav på registrering och cykelhjälm, andra länder har liknande krav som

 

för moped medan några få länder inte har några särskilda krav.

 

För kategori L1e-B, tvåhjulig moped, är tendenserna i europeiska

60

länder att ställa krav på körkort eller förarbevis, trafikförsäkring samt en

 

minimiålder på 16 år. Vanligtvis ställs inga krav på skydds- hjälm/mopedhjälm eftersom en sådan uppfattas som för tung och för varm för dessa lätta fordon.

Det pågår ett liknande arbete i andra EU/EES länder som det som nu sker i Sverige, dvs. man diskuterar och överväger vilka krav som eventuellt ska ställas på de nya fordonen. Nedan återges några exempel på regleringen i olika länder.

Finland har liknande regler för ”moped med låg effekt” som Sverige har för moped klass II. En ”moped med låg effekt” i Finland får ha en motoreffekt om högst 1 kilowatt och framföras i högst 25 kilometer i timmen. I likhet med i Sverige diskuteras i Finland om den motoriserade cykeln, kategori L1e-A, kan klassificeras som en ”moped med låg effekt” eller om den ska klassificeras som cykel. I Finland finns krav på skydds- hjälm för cyklister och cykelpassagerare. I Norge är L1e-A fordon i dag klassificerade som moped. Till skillnad från många andra europeiska länder har inte Norge lättnader i användarvillkoren för de långsammare mopederna, ”trege mopeder”. Enligt nuvarande regler i Danmark kan en cykel vara utrustad med en elektrisk motor men inte med andra typer av motorer. Högsta motoreffekt är 250 watt och motorn ska bara ge kraft upp till en hastighet av 25 kilometer i timmen.

I Nederländerna ställs inga särskilda krav på förare av pedalassiste- rande cyklar i dag. Detsamma gäller i Belgien om motorn slutar assistera vid en hastighet av 25 kilometer i timmen.

Om man är 14 år eller äldre i Storbritannien behöver man inte körkort för att cykla med en elcykel under vissa förutsättningar. Den behöver inte vara registrerad, försäkrad eller skattad. Elcykeln ska ha pedaler som går att använda, motorn ska inte ha en motoreffekt över 200 watt och den elektriska motorn ska inte driva cykeln i hastigheter över 25 kilometer i timmen. Andra elektriska cyklar med högre effekt och med assistans upp till en högre hastighet måste vara registrerade och skattade. För dessa cyklar krävs att föraren har körkort, bär hjälm, ”crash helmet”, samt att fordonet är typgodkänt. För en cykel med en elektrisk motor vars motor- effekt inte överstiger 600 watt i Österrike och med en högsta hastighet av 25 kilometer i timmen ställs inga särskilda krav. Fordon med en högre motoreffekt kräver körkort klass AM. I Luxemburg finns två varianter av elcyklar/mopeder i dag. För cyklar som assisterar i hastigheter upp till 25 kilometer i timmen ställs inga särskilda krav utöver att cykeln måste

vara registrerad. För

cyklar som assisterar i hastigheter upp till

45 kilometer i timmen

krävs att föraren innehar ett körkort för kate-

gori AM.

I Tyskland registreras tvåhjulig moped, L1e-B, i dag som ”Leichtmofa”, vilket motsvarar Sveriges moped klass II. Den tyska tolk- ningen innebär att kravet ”konstruktiv hastighet på högst 25 kilometer i timmen” är uppfyllt med ett gashandtag som är aktivt endast upp till 20 kilometer i timmen, fastän man får hjälp av motorn upp till 45 kilometer i timmen. I Tyskland ställs krav om åldergräns (15 år), förarbevis samt trafikförsäkring. Fordonet får framföras på cykelbana om det är uttryckligen tillåtet.

I Schweiz finns två kategorier som påminner om L1e-fordonen. Det lättaste fordonet benämns ”pedelec” och har en högsta hastighet av 25 kilometer i timmen samt en motoreffekt på högst 500 watt. Det

Prop. 2015/16:31

61

Prop. 2015/16:31

fordonet får användas från 14 års ålder med körkort och från 16 års ålder

 

utan körkort. Den andra kategorin kallas för ”s-pedelec” där högsta

 

motoreffekt är 1 000 watt och högsta assisterande hastighet är

 

45 kilometer i timmen. För kategorin ”s-pedelec” krävs cykelhjälm,

 

minimiålder är 14 år och trafikförsäkring samt körkort klass M krävs

 

(oavsett ålder). Cykelväg får användas för båda fordonen.

 

8

Överväganden och förslag

 

8.1

Allmänt om verkställande av

 

 

ramförordningarna

 

 

 

Regeringens förslag: Kompletterande bestämmelser till ramförord-

 

ningarna nr 167 och nr 168 och följdändringar i fråga om typgod-

 

kännande, marknadskontroll, fordonsbeteckningar, behörighetskrav

 

och överlast ska föras in i fordonslagen, körkortslagen, lagen om väg-

 

trafikregister, lagen om vägtrafikdefinitioner och lagen om överlast-

 

avgift.

 

 

 

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

 

Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har

 

dock gjorts.

 

Remissinstanserna: Kommerskollegium bedömer att promemorians

 

förslag inte i sin helhet kan undantas från anmälningsplikt enligt anmäl-

 

ningsdirektivet 98/34/EG. Kollegiets bedömning är att förslaget vad

 

gäller hastighetsbegränsningar och användningskrav för traktor b i bland

 

annat trafikförordningen kan behöva anmälas till kommissionen.

 

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars

 

förslag: Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella juste-

 

ringar har dock gjorts.

 

Remissinstanserna: Göta hovrätt menar att det är förvirrande med två

 

begrepp med samma innebörd i författningstext; man borde kanske

 

utmönstra begreppen EG- och EU-typgodkännande ur lagstiftningen och

 

enbart använda formuleringen ”typgodkännande i enlighet med EU-rätts-

 

akter” alternativt ersätta ”EG-typgodkännande” med ”EU-typgod-

 

kännande”. Kommerskollegium bedömer att promemorians förslag inte i

 

sin helhet kan undantas från anmälningsplikt enligt anmälningsdirektivet

 

98/34/EG. Kollegiets bedömning är att förslaget om ändringar i trafik-

 

förordningen rörande hjälmkrav för cyklar, mopeder och motorcyklar

 

kan behöva anmälas till kommissionen.

 

Skälen för regeringens förslag: En EU-förordning är, i enlighet med

 

artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktions-

 

sätt, till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

 

EU-förordningen ska tillämpas av domstolar och myndigheter i

 

medlemsstaterna som direkt gällande rätt och kan åberopas av enskilda.

 

En EU-förordning får inte införlivas eller transformeras till nationell

 

rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i sådana frågor

62

som

regleras i förordningen. Det förekommer dock att EU-förord-

ningarna innehåller bestämmelser av direktivliknande karaktär som inne- bär en uppmaning till medlemsstaterna att anta nationella bestämmelser i vissa frågor. Ändringar i nationell rätt blir också nödvändiga om de nationella bestämmelserna strider mot förordningen.

En EU-förordning hindrar inte att en medlemsstat inför regler av verk- ställande karaktär, bland annat för att bestämmelserna ska kunna fungera i verkligheten. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndighet som ska ansvara för tillämpningen av förordningens bestäm- melser. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att se till att det finns bestämmelser som gör att en EU-förordning kan tillämpas i praktiken och få effektivt genomslag. I detta syfte kan det t.ex. behöva införas administrativa och processuella regler.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om god- kännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, ramförordningen nr 167, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, ramförordningen nr 168, är således bindande och direkt tillämpliga i Sverige. Enligt ramförordningarna ska dock medlemsstaterna bland annat inrätta eller utnämna myndigheter som är behöriga i fråga om godkännanden och marknadskontroll. I detta kapitel lämnas förslag på de ändringar och kompletteringar som behövs i svensk lagstiftning.

I Sverige är det vanligt att de kompletterande bestämmelserna införs i en ny förordning eller, i vissa fall, en ny lag. Fordonslagen (2002:574) och fordonsförordningen (2009:211) innehåller bestämmelser om typ- godkännande som bland annat bygger på tre EG-direktiv, se avsnitt 5.2. Ramförordningarna nr 167 och nr 168 ersätter två av direktiven. Det tredje direktivet, ramdirektivet 2007/46/EG, gäller dock fortfarande och ska tillämpas parallellt med de nya ramförordningarna. Det innebär att ändringar måste göras i såväl fordonslagen som fordonsförordningen.

Regeringen delar uppfattningarna i respektive promemoria och anser det lämpligt att de kompletterande bestämmelserna förs in i fordons- lagen, och i förekommande fall i fordonsförordningen, i stället för i ny författning. Regeringen föreslår att det införs ett nytt stycke i 1 kap. 1 § fordonslagen där det anges att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar de båda ramförordningarna.

I flera författningar på fordonsområdet finns vidare hänvisningar till EG-rätt och tidigare EG-direktiv. Enligt artikel 1 i det ändrade EU- fördraget har Europeiska unionen numera ersatt Europeiska gemen- skapen. Regeringen delar bedömningen i respektive promemoria att begreppet ”EG-rätt” generellt bör ersättas med ”EU-rätt”. I en del av paragraferna behöver således hänvisningen till EG-rätt bytas mot en hänvisning till EU-rätt. Så är fallet i 2 a § lagen (2001:559) om väg- trafikdefinitioner. Likaså bör ordet ”EG-typgodkännande” bytas ut mot det numera mer rättvisande ”typgodkännande i enlighet med EU- rättsakter på området” i 2 kap. 4 a § fordonslagen.

I gällande rätt finns fordonsdefinitioner som hänvisar till äldre EG- direktiv och bestämmelser om typgodkännanden som skett enligt tidigare EG-direktiv. Eftersom såväl fordonsdefinitionerna som typgod- kännandena fortfarande är giltiga måste de behållas. Regeringen föreslår dock, i motsats till vad som sägs i promemoriorna att de aktuella para-

Prop. 2015/16:31

63

Prop. 2015/16:31 graferna bör ändras till bestämmelser om fordonsdefinitioner och typ- godkännanden i enlighet med EU-rättsakter på området. I 2 kap. 2 § fordonslagen bör därför anges i stället att ett typgodkännande numera kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området. Regeringen instämmer i Göta hovrätts synpunkt att användningen av två liknande begrepp kan verka förvirrande.

Utöver följdändringarna i fordonslagen behöver även ändringar i fråga om fordonsbeteckningar, behörighetskrav och överlast göras i lagen (1972:435) om överlastavgift, körkortslagen (1998:488), lagen (2001:558) om vägtrafikregister och lagen (2001:559) om vägtrafik- definitioner.

Regeringen är införstådd med kraven att vissa bestämmelser ska anmälas till EU-kommissionen. De delar av respektive promemorias förslag som eventuellt kan behöva anmälas är, enligt regeringens bedöm- ning, inte föremål för denna lagstiftningsprocess. Denna fråga får hanteras i det fortsatta författningsarbetet.

8.2Nya fordonsbeteckningar

Regeringens förslag: Lagen om vägtrafikdefinitioner ska komplette- ras med två nya fordonskategorier, traktor a och traktor b. De nuvarande beteckningarna traktor klass I och klass II ska byta namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleveran- törerna och Lantmännen maskin AB (ALF) tillstyrker förslaget. Trafik- verket föreslår att det ska införas en minimivikt på traktor b.

Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, ramförordningen nr 167, skapar en möjlighet att EU-typgodkänna traktorer som är konstruerade för en högre hastighet än 40 kilometer i timmen. Med nuvarande lydelse av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner omfattas inte den typen av motor- drivna fordon av beteckningen/definitionen av traktorer.

Under förutsättning att ett sådant fordon registreras med stöd av ett godkännande enligt en EU-rättsakt hör dock fordonet, med tillämpning av 2 a § lagen om vägtrafikdefinitioner, till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet. EU- typgodkända och registrerade traktorer bör därför höra till fordonslaget traktorer – oberoende av vår nuvarande definition av traktorer. Detta kan sägas innebära problem i den lagstiftning som hänvisar till de beteck- ningar som definieras i lagen om vägtrafikdefinitioner. Det finns därför skäl att ändra nuvarande definition av traktorer för att, i den mån det bedöms lämpligt, kunna särreglera traktorer som är konstruerade för maximalt 40 kilometer i timmen från traktorer som är konstruerade för en högre hastighet. Regleringen av de svenska definitionerna på fordons- området bör så långt möjligt stämma överens med de definitioner som

64

finns i EU:s lagstiftning på området. Även detta utgör anledning att ändra definitionen av ”traktor” utifrån ramförordningen.

Av artikel 4 ramförordningen nr 167 framgår att fordonskategorin T avser traktorer med hjul. Till traktor kategori T finns det ett flertal under- kategorier: kategori T 1, T 2 osv. Traktorer som är konstruerade för en hastighet på högst 40 kilometer i timmen markeras därutöver med ett ”a” och traktorer som är konstruerade för en hastighet på mer än 40 kilometer i timmen med ett ”b”.

Regeringen instämmer i promemorians förslag att samma markering ska användas i lagen om vägtrafikdefinitioner och att traktorer ska kunna delas in i beteckningarna traktor a respektive traktor b. Lagrådet har konstaterat att definitionerna av traktor a och traktor b inte förefaller att vara heltäckande; traktorer som utan svårighet kan ändras till en hastig- het överstigande 40 kilometer i timmen omfattas inte.

Definitionen av fordonet traktor är i princip densamma som den varit sedan 1951 års vägtrafikförordning (nr 648), med den skillnaden att det då var 30 kilometer i timmen som var högsta tillåtna hastighet. Om ett fordon var konstruerat för eller utan svårighet kunde ändras till en hastighet överstigande 30 kilometer i timmen var det ett motorfordon och inte en traktor. I fordonskungörelsen (1972:595) angavs inte längre någon hastighet i definitionen för motorfordon, medan traktor- definitionen fortfarande innehöll kriteriet ”en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet”.

Vid tillkomsten av den nu gällande lagen om vägtrafikdefinitioner sammanfördes bestämmelser från flera författningar, bland annat från fordonskungörelsen. Någon närmare motivering till de olika fordons- slagens betydelser finns inte.

Gällande betydelse av en traktor innebär att ett fordon som utan svårighet kan ändras till högre hastigheter inte är en traktor utan något annat fordon även om det i övrigt motsvarar beteckningen traktor. Emellertid är ett liknande fordon, som trots svårigheter kan ändras, inte heller en traktor. Svårighetsgraden när det gäller att ändra ett fordon får anses mindre betydelsefull som kriterium numera och behövs inte. Det räcker med kriteriet att traktorn är konstruerad för en viss angiven hastighet, på samma sätt som också för mopeder och motorredskap. Kravet på att en traktor a endast med svårighet ska kunna ändras till högre hastighet bör därför strykas helt. Beteckningarna för en traktor a respektive en traktor b stämmer då också bättre överens med ramförord- ningens nr 168 definitioner.

Trafikverket har föreslagit en minimivikt för traktor b. En nedre viktgräns är dock inte möjlig eftersom ramförordningen nr 167 inte medger en sådan nationell begränsning av vikten.

De nuvarande beteckningarna traktor klass I och traktor klass II före- slås vidare ändras till traktor skatteklass I respektive skatteklass II för att få en närmare koppling till att klassificeringen avser skatt. Regeringen delar synpunkterna i promemorian. Ändringar föreslås i 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner. Följdändringar föreslås också göras i 12 och 13 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

Prop. 2015/16:31

65

Prop. 2015/16:31 8.3

Ändrad betydelse av vissa fordonsbeteckningar

Regeringens förslag: Betydelsen av fordonskategorin cykel i lagen om vägtrafikdefinitioner ska ändras så, att en begränsning avseende motoreffekten på mindre eldrivna fordon införs i vissa fall. Samtidigt ska betydelsen av fordonskategorin moped klass II i lagen om väg- trafikdefinitioner kompletteras så, att en moped som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt och är konstruerat för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något kraft- tillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen också ska klassifi- ceras som en moped klass II.

Vidare ska betydelsen av cykel följdändras så att fordon som är avsedda för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning och fordon som är självbalanserande inte omfattas av denna effekt- begränsning. Någon ändring av den maximala hastigheten föreslås inte.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Polismyndigheten ställer sig positiv till flera av förslagen i promemorian men påpekar att det nu blir ytterligare en fordonstyp som det är svårt att bedöma fordonsklass för. Myndigheten pekar också på svårigheterna vid bevisföring i fråga om brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott om någon åker på en elcykel som typats som moped klass II men där batteriet tagit slut och fordonet drivs fram med tramporna. Statens Väg- och transport- forskningsinstitut (VTI) konstaterar att en enskild polisman kan komma att ha svårt att snabbt avgöra vilket fordon det handlar om vid en kontroll. Trafikanalys menar att man bör överväga att införa en reglering även av fordonens mått med hänsyn till omkörningsmöjligheterna.

Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring avstyrker förslaget att klassificera det nya cykelliknande fordonet (L1eA-fordon, motorise- rad cykel) som moped klass II. De båda remissinstanserna påpekar att det uppstår gränsdragningsproblem beträffande den nya motoriserade cykeln (L1e-A) och de motorförsedda cyklar som även fortsättningsvis ska klassificeras som cykel. Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäk- ring anser att registrerings- och försäkringsplikten så långt det är möjligt bör samordnas. De båda remissinstanserna pekar också på svårigheterna att identifiera stulna mopeder klass II.

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för i avsnitt 6.4 ska ramförordningen nr 168 tillämpas på bland annat fordonskategorin L1e som avser lätta tvåhjuliga motordrivna fordon. Kategorin har två under- kategorier: L1eA-fordon, Motordriven, eller Motoriserad, cykel, och L1eB-fordon, Tvåhjulig moped. Den motoriserade cykeln får ha en starkare motor än vad som är tillåtet enligt svensk lag i dag, upp till 1 kilowatt mot tidigare 250 watt. Fordon i kategorin L1e-A är således en ny företeelse för Sverige.

Ett mindre fordon med motor klassificeras enligt 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner som en cykel endast under vissa förutsättningar. Fordonet ska antingen vara eldrivet, utan tramp- eller vevanordning, vara

66

a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person,

b.inrättat för att föras av den åkande, och

c.konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen, eller vara eldrivet med en tramp- eller vevanordning om elmotorn

a.endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,

b.inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c.har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

En ändring av definitionen cykel i lagen om vägtrafikdefinitioner gjordes för att fordon utan tramp- eller vevanordning, huvudsakligen inrättade för befordran av en person, inrättade för att föras av den åkande och konstruerade för en högsta hastighet om 20 kilometer i timmen skulle kunna användas i trafik, prop. 2009/10:198 Några körkorts- och fordonfrågor. Som cykel klassificeras därmed exempelvis eldrivna rull- stolar, tvåhjuliga balansfordon och elskotrar. Den särskilda punkten som reglerade rullstolar behövdes då inte och togs därför bort.

Den förändring av definitionen cykel som tillkom genom prop. 2009/10:198 öppnade upp för elektrifierade fordon även utan trampor med en maxhastighet på 20 kilometer i timmen men med en högre motoreffekt än 250 watt. På den svenska marknaden finns det därför fordon som ser ut som elmopeder men som inte uppfyller de krav som finns för mopeder utan motsvarar den nuvarande cykeldefinitionen. Dessa fordon får därför köras av personer under 15 år som saknar tillräckliga färdigheter i att hantera ett fordon med så stark motor och inte heller har tillräcklig kunskap om de regler som gäller i trafiken.

I prop. 2009/10:198 s. 24 anförde regeringen:

”Det finns ett uppenbart behov av s.k. förflyttningsfordon: de används som alternativ till cykel, moped, bil eller allmänna kommunikations- medel och kan vara till hjälp för personer som har svårt att gå längre sträckor. Särskilt för äldre personer kan dessa fordon ha stor betydelse genom att de kan användas för förflyttningar i närområdet och därmed minska behovet av hjälp vid utomhusvistelser, inköp m.m. På sikt skulle fordonen eventuellt kunna minska behovet av färdtjänst. Fordonen kan därmed få en liknande användning som rullstolar men inte bli klassificerade som medicintekniska produkter. Det finns också ett önskemål om att s.k. balansfordon ska kunna användas i trafik. Nu gällande bestämmelser är inte utformade med tanke på dessa nya typer av fordon och det finns därför ett behov av att revidera bestämmel- serna.”

Inriktningen i propositionen är fortfarande aktuell. Regeringen har en tydlig ambition att öka cyklandet. Ett ökat cyklande ger även positiva effekter på folkhälsan och är en viktig del av lösningen för att hantera trängseln i storstäderna. Under många decennier har infrastrukturen i stor utsträckning utformats utifrån bilismens behov och krav. Cyklister och fotgängare har fått gemensamma ytor att dela på, som om de har samma behov och krav. Cykling tar nu i större utsträckning sin plats i transport- systemet och ses ofta som ett eget transportsätt med specifika behov i infrastrukturen. Det finns också en tydlig trend i Kina och Europa som visar en ökad försäljning och användning av motoriserade cyklar. Den är så pass tydlig att användningen av sådana fordon med stor säkerhet också

Prop. 2015/16:31

67

Prop. 2015/16:31 kommer att öka i Sverige och därmed också öka cyklandet. Om man förutsätter att fordonet bidrar till ett ökat cyklande kommer fordonet också att bidra till en ökad hälsa genom att det underlättar cyklandet men ändå ger motion, vilket ger hälsovinster enligt flera studier. Dessutom kommer elcykeln att underlätta för personer att pendla längre sträckor. Den motoriserade cykeln kräver mindre muskelkraft och ger en högre hastighet vilket visar sig i att man transporterar sig längre sträckor jämfört med en vanlig cykel. Dessa fordon attraherar också den äldre generationen, vilket gör det möjligt att transportera sig på ett miljövänligt sätt och samtidigt få motion.

Samtidigt utgör den motoriserade cykeln ett potentiellt trafiksäkerhets- problem. Den kan framföras i högre hastigheter och väger mer än en vanlig cykel, vilket kommer att medföra problem, såväl för ”cyklisten” som för medtrafikanterna. Den motoriserade cykeln kommer att bidra med en ökad rörelseenergi i transportsystemet vilket medför högre risker, både för olyckor och för skador. Speciellt problematiskt blir detta eftersom det nya fordonet förväntas attrahera den äldre generationen som redan är en utsatt grupp som oskyddade trafikanter. Den olyckstyp som förs fram som det stora problemet, både för den som cyklar på en vanlig och den som cyklar på en motoriserad cykel, är singelolyckan.

Trivector Traffic genomförde under tiden den 1 september 2013 – den 15 september 2014 på uppdrag av Trafikverket, en studie av trafiksäker- hetsaspekter av en ökad användning av elcyklar i Sverige, Rapport 2014:50. I rapporten sägs sammanfattningsvis bland annat följande:

”Enligt bedömningen i denna rapport, kommer troligtvis antalet olyckor och även antalet olyckor med allvarliga konsekvenser, öka på grund av ökad elcykelanvändning i Sverige. Detta är dels på grund av ökad exponering, högre hastigheter, flera äldre cyklister, felaktiga för- väntningar bland övriga trafikantgrupper (elcyklister ser ut som vanliga cyklister men hastigheten kan vara högre), överflyttning från bil till elcykel samt flera olyckor under en invänjningsfas. Risken att råka ut för en olycka med allvarlig skada är troligtvis generellt högre än vid vanlig cykling. För de äldre elcyklisterna (50 år och framförallt 75 år eller äldre) är olycksrisken högre än för den genomsnittliga cyklisten och konsekvenserna av olyckorna allvarligare.

Om man ser till olika olyckstyper, är det troligt att kollisioner mellan elcyklister och cyklister respektive fotgängare blir vanligare och ger allvarligare skador än vid vanlig cykling, eftersom elcykling bidrar till större hastighetsskillnader på gång- och cykelvägnätet. Samtidigt kommer den vanligaste orsaken till allvarlig skada för elcyklister troligtvis vara singelolycka liksom vid vanlig cykling, eftersom dessa olyckor i dag är så dominerande.”

Regeringen har tidigare yttrat i prop. 2009/10:198 s. 25:

”Eftersom de nya balansfordonen, och som tidigare elrullstolar etc., ska betraktas som cyklar föreslås inte några krav på förarbevis, nedre åldersgräns eller allmänt krav på hjälm för framförande av denna typ av fordon. Av samma skäl avser regeringen inte utreda frågan om eventuell trafikförsäkring.”

68

För att man fortsatt ska kunna stimulera ett ökat cyklande, oavsett om det sker utan eller med hjälp av en assisterande motor, måste man sam- tidigt försöka förebygga befarade allvarliga olyckor. Det har nu gått ett antal år sedan prop. 2009/10:198 kom och utvecklingen har gått betydligt snabbare än vad som kunnat förutses. Regeringen anser därför att det finns anledning att nu reglera villkoren för dessa mindre motordrivna, motoriserade, fordon som hittills klassificerats som cyklar men som har en högre motoreffekt än vad som förväntades och vad som i dag kan anses lämpligt för en cykel. I ramförordningen nr 168 finns inget undan- tag för den här typen av fordon. Dessa fordon – som inte vare sig är pedalassisterade eller självbalanserande – bör därför kunna typgodkännas som tvåhjuliga mopeder. Ett fordon av kategorin L1e-A påminner i hastighet och effekt också mer om en moped klass II än om en cykel. En moped klass II är ett motorfordon på två, tre eller fyra hjul, som är konstruerat för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen, har en motor av högst 50 kubikcentimeter och vars effekt inte överskrider 1 kilowatt.

Med utgångspunkt från vad som redovisats är det logiskt att klassifi- cera den nya motoriserade cykeln som moped klass II, i synnerhet som den också kan ha en förbränningsmotor. Fordonet blir definitionsmässigt ett motordrivet fordon och räknas även som motorfordon. När det gäller nationella användningskrav och trafikregler är dock bedömningen att elfordon med motorer svagare än 250 watt kan ha samma användnings- krav och trafikregler som den vanliga cykeln och därför bör få finnas kvar i cykeldefinitionen. Betydelsen av beteckningen cykel ändras därmed så att en cykel med tramp- eller vevanordning begränsas till att ha en kontinuerlig märkeffekt på högst 250 watt. Trafikanalys har före- slagit att man också ska införa en reglering av fordonens mått. Längd, bredd och höjd utgör gemensamma klassificeringsgrunder för fordon i kategori L. Måtten finns i bilaga 1 till ramförordningen nr 168. Någon ytterligare nationell reglering är inte möjlig.

För att få föra det nya fordonet kommer det således att krävas att man ska ha fyllt 15 år och ha förarbevis för moped. Alternativ till förarbevis är traktorkort eller körkort. Den som har körkort eller traktorkort behöver inte ta ett förarbevis och undersökningar visar på att de som använder elassisterade cyklar i dag oftast är äldre. Man torde därför kunna utgå ifrån att en stor grupp av dessa har körkort med behörighet B.

Regeringen har förståelse för vad Polismyndigheten, Statens Väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring framfört beträffande svårigheterna att bedöma vilken fordonsklass respektive fordon hör till. Remissinstanserna menar att nuvarande moped klass II vållar praktiska problem för att de utseende- mässigt är praktiskt taget omöjliga att skilja från de registreringspliktiga mopederna klass I. Regeringen instämmer i att det redan i dag kan vara svårt att skilja vissa fordon åt. Det finns en tendens att försöka få mindre fordon att ge intryck av att vara kraftfullare än de är. Genom den yttre designen på mindre motoriserade fordon försöker man ofta efterlikna större och tyngre fordon. Detta förhållande gäller såväl dagens motorise- rade cyklar som mopeder: fordonen ska helst se så anslående ut som möjligt för att attrahera presumtiva köpare. Sannolikt kommer denna typ av fordon att likna varandra mer och mer. Svårigheten att bedöma fordonen kommer således att finnas oavsett hur fordonen klassificeras.

Prop. 2015/16:31

69

Prop. 2015/16:31

70

Regeringen gör bedömningen att detta dilemma knappast går att komma tillrätta med genom en annan fordonsklassificering och ansluter sig därmed till promemorians förslag.

En moped klass II omfattas inte av registreringsplikt enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister, men den ska vara typgodkänd eller vara godkänd vid en mopedbesiktning.

Om fordonet omfattas av ett typgodkännande ska detta framgå av en skylt på fordonet och ett intyg om överensstämmelse, jfr avsnitt 5.2. Tidigare var det möjligt att nationellt typgodkänna mopeder, men i dag kan fordonen endast godkännas genom EU-typgodkännande eller, vad gäller enstaka fordon, vid mopedbesiktning. En moped klass II som godkänts vid en mopedbesiktning ska av besiktningsorganet tilldelas en beteckning som är specifik för det fordonet. Fordonsskatt betalas inte för moped klass II.

Mopedklassificeringen innebär vidare ett uttryckligt krav på trafik- försäkring, jfr avsnitt 5.11. Därmed finns möjligheten till trafikskade- ersättning, ett försäkringsskydd som i dag saknas för cyklister. Det är här fråga om ett fordon som vid en olycka kan medföra allvarliga och kost- samma personskador. Om fordonet vid en olycka är oförsäkrat är den skadelidande berättigad till trafikskadeersättning, trots att ägaren inte betalat någon försäkringspremie. Denna ersättning utges då av Trafik- försäkringsföreningen. Som redogjorts för är regeringen införstådd med det gränsdragningsproblem som Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring pekar på. Regeringen kan instämma i Trafikförsäkrings- föreningens och Svensk Försäkrings synpunkt att registrerings- och försäkringsplikten så långt det är möjligt bör samordnas. Regeringen yttrade emellertid i propositionen 2000/01:95 Lag om vägtrafikregister, m.m. s. 59:

”De grundläggande principerna för fordonsregistreringen har gällt under lång tid och har tillsammans med de undantag som efterhand tillkommit visat sig fungera väl. Regeringen anser inte att det för närvarande finns anledning att ändra principerna för fordonsregistre- ringen. Inte heller är aktuellt att justera de huvudsakliga undantag från registreringsplikten som redan gäller.”

Vidare gjorde regeringen, i propositionen 2008/9:60 Säkra förare på mopeder, snöskotrar och terränghjulingar, den bedömningen att mopeder klass II även i fortsättningen skulle få användas utan att vara registrerade i vägtrafikregistret, och yttrade s. 62 f.:

”Det är i och för sig rimligt att anta att övervakningen av mopedförare i vissa avseenden skulle underlättas genom ett krav på registrering av moped klass II. Det finns dock flera vägande skäl emot en sådan reform.

För det första kan man inte bortse från den börda för den enskilde som en administrativ pålaga i form av registreringsplikt skulle innebära. Ett krav på att inställa alla befintliga mopeder för registrering skulle, förutom kostnaden för den enskilde, upplevas som ingripande och besvärligt inte minst i glesbygd. Avstånden till närmaste besiktnings-

ställe kan där vara stort. På landsbygden och mindre orter används mopeden ofta som transportmedel av etablerade och erfarna mopedister. De skäl som Vägverket och Rikspolisstyrelsen anfört som motiv till sitt förslag om registrering väger därmed inte lika tungt i dessa områden. Både i städer och i glesbygd skulle kravet att ställa in sin moped för registrering också vara en retroaktiv pålaga för många personer som valt moped klass II av det skälet att det är ett enklare fordon som är omgärdat av färre regler och mindre administration.

För det andra talar mycket för att de problem som har ansetts motivera registrering kan antas minska med nu framlagda förslag. De nya behörighetskraven – kravet på körkortstillstånd för moped klass I och körkort respektive förarbevis, möjligheterna till återkallelse och varning – syftar alla till att höja trafiksäkerheten och regelefterlev- naden. Med dessa åtgärder skapas förutsättningar för ett mer ansvars- fullt beteende hos mopedister. Inte minst vetskapen att ett AM-körkort för moped klass I kan återkallas bör verka avhållande för den som t.ex. överväger att olovligen ta bort sin registreringsskylt för att i strid mot gällande regler köra sin moped klass I på cykelbana. Möjligheterna till återkallelse och varning bör kunna leda till att även problemen med trimning av mopeder, både för klass I och klass II, minskar. Det fram- står som osäkert vilka ytterligare fördelar som skulle stå att vinna med en så omfattande administrativ åtgärd som registrering av alla mopeder klass II. [ – – – ]

Det är även värt att notera att problemen med olovlig avskyltning av mopeder är hänförliga till ägare av mopeder klass I. Det bör krävas starka skäl innan man åtgärdar regelbrott som begås av en grupp trafikanter genom en ingripande pålaga av retroaktiv karaktär mot en annan grupp, dvs. ägare av mopeder klass II.

Sammantaget kan ett krav på registrering inte, med beaktande av övriga nu framlagda förslag, antas ha sådan trafiksäkerhetshöjande effekt att fördelarna skulle överväga de nyss redovisade nackdelarna. Något sådant krav bör därför inte införas.”

Regeringen har ingen annan uppfattning i dag. I propositionen redo- visades också att Vägverkets beräkning av antalet mopeder klass II då var ca 140 000 st. Kostnaden för att registrera samtliga moped klass II beräknades av Vägverket uppgå till ca 99 miljoner kronor. Vägverket antog att antalet mopedolyckor skulle minska och att man skulle göra en besparing på ca 130 miljoner kronor under efterföljande femårsperiod till följd därav. Dagens kostnad för att registrera samtliga redan befintliga mopeder klass II och de nu introducerade fordonen uppgår troligen till minst samma belopp. Några beräkningar hur mycket som skulle sparas avseende mopedolyckor finns emellertid inte. Enligt regeringens mening bör en registreringsplikt för moped klass II inte heller nu införas. Rege- ringen menar att det ändå är viktigt att även de nya fordon som klassifi- ceras som moped klass II omfattas av försäkringsplikten. Vid identifie- ringen av fordon, såväl vid ibruktagandet som vid en eventuell stöld, borde, enligt regeringens mening, respektive fordons ramnummer kunna

Prop. 2015/16:31

71

Prop. 2015/16:31 användas i större utsträckning. Regeringen kommer att följa introduk- tionen av de nya fordonen och hur användningen utvecklas.

Som redogjorts för i avsnitt 6 ska ramförordningen nr 168 inte tillämpas på vissa fordon. Förordningen nämner specifikt fordon som uteslutande är avsedda att användas av personer med fysiska funktions- hinder och självbalanserande fordon4. Dessa fordon är i dag alltså klassificerade som cyklar i svensk lagstiftning och ska även fortsätt- ningsvis vara det. Betydelsen av beteckningen cykel ska därför ändras så att detta uttryckligen framgår.

Det bör här uppmärksammas, att tillgången till väl fungerande hjälp- medel för många personer med en funktionsnedsättning är en förutsätt- ning för att kunna leva ett självständigt liv och vara delaktig i samhället. Regeringen har velat stärka individens självbestämmande i frågor som rör den egna vardagen, och sett det som en självklar utgångspunkt att personer med behov av hjälpmedel utifrån den egna kunskapen om sin funktionsnedsättning, sin livssituation och sitt önskemål själva ska ha möjlighet till delaktighet och inflytande i valet av hjälpmedel, se prop. 2013/14:67 Mer inflytande för den enskilde i valet av hjälpmedel, s. 11 f. Samma tankegångar ligger till grund för den nya patientlagen (2014:821), prop. 2013/14:106 Ny patientlag. Syftet med lagen är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Av 7 kap. 2 § patientlagen framgår att vid valet av hjälpmedel för personer med funktionsned- sättning, ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hans eller hennes behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat.

Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 2015 och innebär att en patient numera ska ha möjlighet att välja ett hjälpmedel som är en konsumentprodukt och inte en sådan produkt som avses i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.

Det torde således finnas möjlighet att, som hjälpmedel för förflyttning, välja vilken typ av fordon som helst, dock med beaktande bland annat av bestämmelserna i 7 kap. 2 § patientlagen, socialförsäkringsbalken (2010:110), förordningen (2010:1745) om bilstöd till personer med funktionshinder och lagen (2014:132) om mobilitetsstöd som komple- ment till färdtjänst. Den som väljer den nya mopeden klass II, jfr nedan avsnitt 8.4, som hjälpmedel, kommer som alla trafikanter att omfattas av de allmänna villkor och krav som ställs vid förande av ett sådant fordon.

4 Bestämmelser om krav på och godkännande av fordon särskilt avsedda för personer med funktionsnedsättning finns i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter samt föreskifter

som har meddelats med stöd av lagen och direktivet.

72

8.4

Anpassad betydelse av vissa

Prop. 2015/16:31

 

fordonsbeteckningar

 

8.4.1

Moped och motorcykel

 

 

 

Regeringens förslag: Betydelsen av fordonskategorierna moped och

 

motorcykel i lagen om vägtrafikdefinitioner ska anpassas till de vikt-

 

och effektbegränsningar som anges i ramförordningen nr 168 för kate-

 

gorierna två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. De nya gräns-

 

vikterna och gränseffekterna ska anges i enlighet med ramförord-

 

ningen som vikt i körklart skick.

 

Betydelsen av moped ska samtidigt anpassas till hur fordons-

 

kategorin beskrivs i ramförordningen nr 168.

 

En ny beteckning, vikt i körklart skick, ska införas i lagen om väg-

 

trafikdefinitioner.

 

 

 

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars

 

förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Swedac föreslår att en hänvisning till ramförord-

 

ningen nr 168 införs i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner när det

 

gäller begreppet ”vikt i körklart skick”. Övriga remissinstanser yttrade

 

sig inte i denna del.

 

Skälen för regeringens förslag: Av ramförordningen nr 168 framgår

 

att mopeder och motorcyklar tillhör fordonskategorin L. Som redogjorts

 

för i avsnitt 6.4.1 öppnar nu ramförordningen nr 168 för att i kategori L

 

typgodkänna vissa fyrhjuliga fordon som har en vikt som är tyngre än

 

vad som tidigare varit tillåtet enligt ramdirektivet 2002/24/EG. Detta

 

avser både fordon för väg och terränggående fordon. Vidare har vikt-

 

begränsningar införts för vissa trehjuliga mopeder och motorcyklar.

 

Regeringen har redan tidigare anfört att en utgångspunkt för regle-

 

ringen av definitionerna på fordonsområdet ska vara, att de svenska

 

definitionerna så långt som möjligt ska stämma överens med de defini-

 

tioner som finns i EU-lagstiftning på området. I samband med att en ny

 

fordonslag trädde i kraft ändrades också ett antal beteckningar i lagen

 

(2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Det bedömdes dock inte möjligt att

 

fullt ut harmonisera de svenska fordonsdefinitionerna med dem som

 

fanns i det tidigare direktivet. Enligt lagen om vägtrafikdefinitioner har

 

mopeder och motorcyklar beteckningen motorfordon. Mopeder delas in i

 

klass I och klass II och motorcyklar delas in i lätta respektive tunga.

 

Dessa beteckningar och indelningar avses inte ändras. Regeringen anser i

 

likhet med förslaget i promemorian att beteckningarna bör kompletteras

 

med de vikt- och effektangivelser som nu tillkommer genom ramförord-

 

ningen nr 168.

 

Enligt ramförordningen nr 168 får ett L2e-fordon, en trehjulig moped,

 

nu väga högst 270 kilogram i körklart skick. Det finns ingen begränsning

 

av vikten på en trehjulig moped i svensk lagstiftning, men antalet fordon

 

som i dag klassificerats som trehjuliga mopeder och som har en vikt i

 

körklart skick som överstiger 270 kilogram är sannolikt mycket få. På

 

motsvarande sätt får ett L5e-fordon, en trehjulig motorcykel, nu väga

 

högst 1 000 kilogram i körklart skick. Inte heller här finns någon

 

begränsning i gällande svensk lagstiftning, men samma förhållande torde

73

Prop. 2015/16:31 gälla här: antalet trehjuliga motorcyklar som har en vikt i körklart skick som överstiger 1 000 kilogram är troligtvis få.

Ett L6e-fordon, en lätt fyrhjuling, får numera väga upp till 425 kilogram i körklart skick. Tidigare fick ett sådant fordon ha en massa utan last om högst 325 kilogram Med hänsyn tagen även till övriga fordonsegenskaper, motsvaras ett L6e-fordon i svensk lagstiftning av en moped. Genom ramförordningen nr 168 införs också en underkategori till L6e-fordon, L6e-B – en lätt fyrhjuling med karosseri – där motorn får ha en högre effekt, 6 kilowatt, än andra fordon klassade som mopeder. För att klassificeras som en lätt fyrhjuling med karosseri ska därmed fordonet ha ”ett inneslutet förar- och passagerarutrymme tillgängligt genom högst tre dörrar”.

Vidare får numera ett L7e-fordon, en tung fyrhjuling, väga upp till 450 kilogram i körklart skick. Ett sådant fordon fick tidigare ha en högsta vikt av 400 kilogram, angivet som massa utan last. Detta fordon mot- svarar i svensk lagstiftning en motorcykel.

Betydelsen av beteckningarna moped respektive motorcykel bör alltså, som föreslås i promemorian, anpassas till ramförordningen nr 168. Beteckningarna föreslås justeras dels så att en högre vikt på fyrhjuliga mopeder och motorcyklar tillåts, dels så att en viktbegränsning införs för trehjuliga mopeder och motorcyklar. Beteckningen moped kompletteras också med en fjärde punkt som särskilt reglerar den högre effektbegräns- ningen för fyrhjuliga mopeder, dvs. fyrhjulingar med karosseri.

Genom att höja viktgränserna vid klassificering av mopeder och motorcyklar kommer potentiellt något tyngre fordon att hänföras till respektive fordonslag. Detta bedöms dock enligt promemorian inte få några betydande negativa konsekvenser för trafiksäkerheten. Regeringen ansluter sig till den synpunkten. Genom ramförordningens nr 168 bestämmelser och det som enligt 2 a § lagen om vägtrafikdefinitioner följer av registrering med stöd av en EU-rättsakt, kommer det ändå att bli tillåtet med tyngre fordon – oavsett eventuella förändringar i den svenska lagstiftningen.

De nya viktkraven förs in i betydelserna av fordonskategorierna moped respektive motorcykel i 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner. Betydelserna av beteckningarna moped och motorcykel är i dag relativt svårtill- gängliga. Båda betydelserna utformas nu på ett nytt och tydligare sätt som korresponderar med formuleringarna i ramförordningen nr 168. Det innebär bland annat att beskrivningen av motortyp ändras så att ”inre förbränning” och ”förbränningsmotor med tändsystem” byts ut mot ”förbränningsmotor med gnisttändning” respektive ”förbränningsmotor med kompressionständning”. Mycket kortfattat är förklaringen att bränslet i bensin- och etanolmotorer vanligtvis antänds genom gnistbild- ning medan bränslet i dieselmotorer, och vissa fall etanolmotorer, självantänds genom hög kompression. De nya formuleringarna innebär ingen ändring i sak.

Vikt i körklart skick

Viktgränserna har betydelse för indelning i fordonsslag och därigenom bland annat för de trafikregler, behörighetskrav och den registreringsplikt

74

som följer av kategoriseringen. Fordonsslaget är också avgörande för om Prop. 2015/16:31 det ska tas ut en vägtrafikskatt för fordonet.

I det tidigare ramdirektivet 2002/24/EG angavs vikten till ”massa utan last”. Ramdirektivet hänvisade i sin tur beträffande mått och vikter till direktivet 93/93/EEG5 där det finns en definition av ”massa utan last” (unladen mass). Direktivet 93/93/EEG upphävs genom ramförordningen nr 168.

Ramförordningen nr 168 anger genomgående ett fordons vikt som ”vikt i körklart skick”. Vikt i körklart skick för ett L-fordon fastställs enligt artikel 5 och utgörs av det olastade fordonets vikt, inklusive vikten för vätskor, standardutrustning och bränsle i bränsletanken eller bränsle- tankar som ska fyllas till minst 90 procent av sin kapacitet. Det föreslås att viktgränserna i lagen om vägtrafikdefinitioner anges på samma sätt som i ramförordningen nr 168. Vikt i körklart skick fastställs på något olika sätt beroende på vilket fordon som avses. Exempelvis finns bestämmelser för andra fordonstyper i ramdirektivet 2007/46/EG. Lagrådet menar att det är befogat med en hänvisning till definitionen av ”vikt i körklart skick” i artikel 5 ramförordningen nr 168. Regeringen kan instämma i Lagrådets yttrande. Lagen om vägtrafikdefinitioner inne- håller inga andra hänvisningar till nämnda ramförordning. Eftersom begreppet ”vikt i körklart skick” är nytt bör lagen om vägtrafik- definitioner kompletteras med en upplysande hänvisning till artikel 5 ramförordningen nr 168.

Vikten är en av de faktorer som avgör om ett fordon ska kategoriseras som moped eller motorcykel. Däremot har vikten ingen betydelse för hur stor skatt som tas ut. För motorcyklar tas enligt 2 kap. 6 § vägtrafik- skattelagen (2006:227) ut en fordonsskatt om för närvarande 180 kronor för ett skatteår. Mopeder är inte skattepliktiga. Några ändringar i väg- trafikskattelagen behövs därför inte.

För att inte redan ibruktagna fordon ska påverkas av de justerade bestämmelserna behövs det övergångsbestämmelser, som säger att en klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon fortfarande ska gälla. Se närmare avsnitt 9.

8.4.2Terrängskoter och terrängvagn

Regeringens förslag: Betydelsen av fordonskategorierna terräng- skoter och terrängvagn i lagen om vägtrafikdefinitioner ska anpassas till de viktbegränsningar som anges i ramförordningen nr 168 för kate- gorierna två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för ovan får numera ett L7e-fordon, en tung fyrhjuling, väga upp till 450 kilogram i körklart

5 Rådets direktiv 93/93/EEG om två- och trehjuliga motorfordons vikt och dimensioner.

75

Prop. 2015/16:31 skick. Ett sådant fordon fick tidigare ha en högsta vikt av 400 kilogram, angivet som massa utan last. Detta fordon motsvarar i svensk lagstiftning en motorcykel.

Av 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner framgår att ett terrängmotor- fordon är ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar. Vidare framgår att en terrängvagn är ett terräng- motorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram och att en terräng- skoter är ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram. Fordonskategorierna terrängvagn respektive terrängskoter är nationella företeelser och har ingen direkt motsvarighet i ramförord- ningen nr 168. Typgodkännanden av terrängvagnar och terrängskotrar kan alltså inte ske enligt ramförordningen nr 168 – ett sådant fordon blir typgodkänt i en annan fordonskategori, beroende på sina respektive egenskaper.

Av 2 a § lagen om vägtrafikdefinitioner framgår vidare, att oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt6 höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet. Detta innebär att ett fordon som registreras i Sverige med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt, kommer att registreras som den fordonskategori som anges i intyget om överensstämmelse. Den som har ett fordon som omfattas av ett sådant typgodkännande, behöver dock inte välja att använda intyget som underlag för registreringen. Två likadana fordon kan således registreras i olika kategorier beroende på om fordonet registreras med stöd av detta intyg om överensstämmelse eller inte. Det är således möjligt att registrera ett fordon som en terrängskoter, förutsatt att fordonet huvudsakligen är inrättat för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng, trots att det typgodkänts som exempelvis motorcykel. Genom att fordonet registreras som terräng- skoter krävs exempelvis lägre behörighet för att få föra fordonet. Användandet av fordonet inskränks emellertid samtidigt i huvudsak till terräng vilket följer av bestämmelserna i trafikförordningen (1998:1276).

Regeringen instämmer i promemorians förslag att man även fortsätt- ningsvis ska kunna registrera likadana fordon antingen som motorcykel eller terrängskoter. I och med att definitionen av motorcykel föreslås ändras bör också viktgränsen för terrängskoter höjas på motsvarande sätt till 450 kilogram. Följaktligen bör också definitionen av terrängvagn ändras. Eftersom dessa fordon inte har någon motsvarighet i ramförord- ningen nr 168 bör inte viktangivelsen ändras utan det inarbetade begreppet ”tjänstevikt” bör behållas.

Justeringen av fordonsbeteckningarna ska inte påverka rådande fordonsklassificering. En sådan justering bedöms dock inte få några negativa konsekvenser för trafiksäkerheten. För att inte redan typgod- kända fordon ska påverkas av de justerade bestämmelserna behövs det

6 En ändring av paragrafen föreslås, jfr ovan avsnitt 8.1.

76

även här övergångsbestämmelser, som säger att en klassificering enligt Prop. 2015/16:31 äldre bestämmelser av ett fordon fortfarande ska gälla, se avsnitt 9.

8.5Registrering av släp dragna av traktorer

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i lagen om vägtrafikregister när det gäller registrering av släp.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleveran- törerna och Lantmännen maskin AB (ALF) instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 5.2.4 omfattas, i enlighet med 12 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister, släpvagnar som dras av traktorer klass I (föreslagen skatteklass I) av registreringsplikt. Ett av de främsta skälen med registreringskravet är att skatt ska kunna påföras de traktorer och de traktortåg som i huvudsak används för verksamhet utanför ordinarie jord- och skogsbruksverk- samhet. Bedömningen i promemorian är att dagens registrerings- bestämmelser är tillämpliga även för släp som dras av traktor b. Rege- ringen delar denna bedömning och någon förändring av bestämmelserna föreslås därför inte i dagsläget. Genom det nya besiktningsdirektivet7, som ska införlivas 2018, kan dock registreringskraven för släp komma att utökas.

8.6Behörighetskrav för att köra traktor b

Regeringens förslag: För att få köra en traktor b ska det krävas att man har körkortsbehörighet B eller högre. En ny bestämmelse med denna innebörd ska införas i körkortslagen.

Samtidigt ska ändringar göras i körkortslagen så att bestämmelserna om körkortsbehörighet överensstämmer med de fordonskategorier som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Vissa redaktionella juste- ringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin AB (ALF) tillstyrker förslaget. Lantbrukarnas Riksförbund anser det bör krävas körkortsbehörighet B eller högre för att framföra traktor b på längre sträckor på väg.

Skälen för regeringens förslag: Befintliga traktorer ska i dag ha en högsta konstruktiv hastighet på 40 kilometer i timmen. Vilken förar-

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande

av direktiv 2009/40/EG.

77

Prop. 2015/16:31 behörighet som krävs beror på hur de används. De får normalt köras på väg endast av den som har gällande körkort eller traktorkort, men om körningen på vägen avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats, mellan en gårds ägor eller liknande ändamål ställs inga krav på minimiålder eller förarbehörighet. Om traktorer däremot används i yrkesmässig trafik, d.v.s. där traktorföraren med sin traktor och mot ekonomisk ersättning utför godstransporter och drar ett eller flera släp- fordon, ett s.k. traktortåg, krävs enligt 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen (2012:210) behörighet C eller CE.

Det kan konstateras att behörighetskraven för att framföra dagens traktorer inom den egna verksamheten är relativt sett låga såväl när det gäller ålder som krav på mer specifik kompetens. Då även med hänsyn tagen till att fordonets maxhastighet är 40 kilometer i timmen. Krav på praktisk utbildning att köra traktor, med eller utan släpfordon saknas, och nuvarande krav på körkort och traktorkort innebär att traktorer får fram- föras av en person som fyllt 15 år och som innehar körkort med behörig- het AM (moped klass I) samt av den som är 16 år och endast har genom- gått ett godkänt teoretiskt kunskapsprov för traktorkort. I det perspektivet får det anses mer eller mindre självklart att införa krav på högre behörig- het för dessa tyngre och snabbare traktorer – traktor b. Det kan i sammanhanget inte heller anses rimligt att en person under 18 år får framföra ett tungt och effektivt fordon på väg i en trafikmiljö med andra fordon och trafikanter utan att samtidigt ha uppnått samma ålder som krävs för att få framföra en personbil. Vid bedömningen av vilken behörighet som är lämplig för traktor b bör ett naturligt vägval vara att utgå från de behörighetskrav som i dag gäller för motorredskap klass I eftersom fordonens funktion och utformning är jämförbara. Prome- morians förslag är något otydligt. Förslaget till lagtext i promemorian ger intryck av att det endast ska krävas körkortsbehörighet B om terrängvagn, motorredskap och traktor b körs på väg, medan skälen till förslaget synes utgå från att körkortsbehörighet B alltid ska krävas. Rege- ringen anser emellertid att – i motsats till Lantbrukarnas Riksförbund – det inte räcker med en lägre behörighet än körkortsbehörighet B för att få framföra traktor b, även om traktorn endast körs kortare sträckor på väg. Därför föreslås att krav på körkortsbehörighet B – eller högre – införs. Körkortsbehörighet B ska därmed alltid krävas för att föra traktor b, oavsett om den förs på väg eller inte, så som gällande bestäm- melser är för terrängvagn och motorredskap klass I. Lagtexten ska därför justeras i förhållande till promemorians förslag.

Det föreslagna behörighetskravet är tydligt kopplat till förslaget om att högsta tillåtna hastighet för traktor b ska vara 50 kilometer i timmen. Denna regel gäller även för motorredskap klass I. Den begränsade hastigheten bör i sig bidra till bibehållen konkurrensneutralitet mellan olika fordonsslag/utövare.

När det gäller användningen av traktor b i yrkesmässig trafik delar regeringen bedömningen i promemorian att det inte föreligger något behov av att ytterligare skärpa kraven på föraren. Ingen förändring före- slås varför såväl traktor a som traktor b även fortsättningsvis kommer att omfattas av de krav som ställs i 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen på behörig- het C och CE om traktortåg används i yrkesmässig trafik.

78

För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransporter ska en Prop. 2015/16:31 förare enligt 3 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning.

Föraren ska också uppfylla vissa ålderskrav som anges i lagen. Av 2 kap. 1 § samma lag framgår dock att lagen ska tillämpas på förare som utför gods- eller persontransporter på väg i Sverige med fordon som kräver körkortsbehörigheten C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488). De fordon som avses är bland annat tung lastbil, buss och vissa bilar med släp, dock inte traktorer. Lagen om yrkesförarkompetens omfattar således inte förare av traktorer. Rege- ringen delar bedömningen i promemorian att det inte synes nödvändigt att införa något slags yrkeskompetensbevis för en traktorförare som arbetar inom yrkesmässig trafik.

Den sammantagna bedömningen i promemorian är att det föreslagna behörighetskravet kommer att bidra till såväl ökad trafiksäkerhet som till ett begripligt och logiskt regelverk för jämförbara fordon. Regeringen ansluter sig till bedömningen och föreslår att de nya bestämmelserna om behörighet införs i 2 kap. 2 § körkortslagen (1998:488).

Artikel 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort, det s.k. tredje körkortsdirektivet, inne- håller bestämmelser om kategorier, definitioner och åldersgränser för körkort enligt den gemenskapsmodell som fastställs i direktivet. I artikeln räknas de fordon upp som de angivna körkorten ger behörighet att föra. I 2 kap. 5 § körkortslagen finns en förteckning över motsvarande körkortsbeteckningar och vilken körkortsbehörighet beteckningen ger. I förteckningen i körkortslagen finns emellertid även de två fordontyperna terrängvagn och motorredskap klass I upptagna. Dessa fordon är nationella företeelser och omfattas inte av det tredje körkortsdirektivet. Enligt regeringens mening bör därför bestämmelsen om körkorts- behörighet för terrängvagn och motorredskap klass I flyttas. Omflytt- ningen innebär ingen ändring av de materiella behörighetskraven. Eftersom fordonet traktor b inte heller omfattas av tredje körkorts- direktivet kan dessa tre fordonkategorier lämpligen regleras i samma paragraf. Regeringen föreslår att de nämnda bestämmelserna flyttas från 2 kap. 1 § respektive 5 § till 2 § samma kapitel.

8.7

Överlastavgift

 

 

 

Regeringens förslag: Lagen om överlastavgifter ska ändras så att

 

överlastavgift kan tas ut om en släpvagn som dras av en traktor b

 

framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck

 

eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller

 

vägen.

 

 

 

 

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

 

Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har

 

dock gjorts.

 

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, avstyrker

 

förslaget. LRF anser att transporter som görs med traktorer i lantbruket

 

vanligen är korta och mestadels sker på åkervägar och enskilda vägar.

79

Prop. 2015/16:31

80

Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin AB (ALF) tillstyrker förslaget eftersom överlast på traktordragna släp kan vara en bidragande orsak till olycksfall. Sveriges lantbruksuniversitet anser att även enskild väg/vägförening bör betraktas som väg.

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för under avsnitt 5.8.3 är inte lagen (1972:435) om överlastavgifter tillämplig på alla motordrivna fordon – bland annat omfattas inte traktorer eller släp- vagnar som dras av traktorer av bestämmelserna.

Traktorer har i många fall ett liknande användningsområde som motor- redskap och terrängmotorfordon. Sedan tidigare finns en indelning av motorredskap i olika klasser beroende på konstruktiv hastighet. Det före- slås nu att lagen om vägtrafikdefinitioner ändras så att traktorer får olika beteckningar beroende på konstruktiv hastighet. I propositionen 1992/93:28 s. 15 om ändrade bestämmelser för traktorer och motorred- skap, m.m. uttryckte departementschefen bland annat följande med anledning av den föreslagna ändringen av lagen om överlastavgifter:

”De ändringar som gjorts i lagen (1972:435) om överlastavgift och som innebär att lagens tillämpningsområde vidgas till att gälla även tunga terrängvagnar samt släpvagnar som dras av motorredskap eller traktorer eller tunga terrängvagnar grundas i huvudsak på att använd- ningsområdet för de nämnda fordonen blir större när den nuvarande konstruktiva hastighetsbegränsningen till 30 km/tim slopas. Om de nuvarande bestämmelserna om en högsta konstruktiv hastighetsgräns för traktorer på 30 km/tim behålls bör enligt min mening lagen om överlastavgift tills vidare inte omfatta dessa fordon. Även andra typer av fordon som har en begränsning av den konstruktiva hastigheten till 30 km/tim bör av samma skäl undantas från lagen om överlastavgift. Om den konstruktiva hastighetsgränsen senare höjs för de ifråga- varande fordonen bör regeringen återkomma till riksdagen även i denna fråga.”

Sedan denna ändring av lagen om överlastavgifter gjordes har defini- tionen av traktorer ändrats så att den konstruktiva hastighetsgränsen för traktorer höjts till 40 kilometer i timmen. Detta har skett utan att lagen om överlastavgifter har ändrats. Det har inte framkommit att detta utgjort ett problem. Genom att det, som det nu föreslås, i lagen om vägtrafik- definitioner öppnas för fordon som ska kategoriseras som traktorer, trots att de har en högre konstruktiv hastighet än 40 kilometer timmen (traktor b), finns det dock, enligt förslaget i promemorian, anledning att på nytt överväga om i vart fall släpvagnar som dras av vissa traktorer ska omfattas av bestämmelserna i lagen om överlastavgifter. Regeringen instämmer i denna synpunkt.

I dag finns en indelning av exempelvis motorredskap i olika klasser beroende på konstruktiv hastighet. Motorredskap klass I kan ha en konstruktiv hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen. I trafik- förordningen (1998:1276) finns bestämmelser om att sådana fordon inte får föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Motorredskap klass I kan, i och med att dessa kan och får föras med en högre hastighet, antas i större utsträckning dra släpvagnar än motorredskap klass II. För traktorer, som är inrättade huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller

arbetsredskap, torde användningsområdet som dragfordon av last på Prop. 2015/16:31 annat än på enskilda vägar bli större när den konstruktiva hastigheten nu

höjs.

Med en högre hastighet uppstår sannolikt också ett ökat slitage på vägarna. Lantbrukarnas Riksförbund avstyrker emellertid förslaget med hänvisning till att belastningen på vägen snarare är liten, eftersom transporterna är korta. Lantbrukarnas Riksförbund menar vidare att när tyngre transporter på väg görs, exempelvis av gödseltunnor, har släpet vanligen breda däck och lågt lufttryck vilket ger en liten belastning på vägen. Regeringen kan notera att belastningen på en väg inte enbart påverkas av fordonets, eller de sammankopplade fordonens, däck- dimensioner och däcktryck. Belastningen på vägen påverkas även av såväl bredden på fordonet som ekipagets totala vikt och axeltryck. Förslaget att införa överlastavgifter för traktor b med släp är emellertid inte bara betingat av hänsyn till vägarnas beskaffenhet utan ska även ses från ett konkurrensperspektiv. Det finns således en bristande konsekvens som även kan sägas vara konkurrenssnedvridande, om lastbilar och motorredskap klass I, vilka båda inom exempelvis tättbebyggt område i allmänhet inte får föras i högre hastighet än 50 kilometer i timmen, ska omfattas av lagen om överlastavgifter medan släpvagnar som dras av traktorer som kan och får föras i samma hastighet inte omfattas av lagen. Regeringen anser i likhet med förslaget i promemorian att sådana släp- vagnar som dras av traktorer som har en konstruktiv hastighet som över- skrider 40 kilometer i timmen också ska omfattas av lagen om överlast- avgifter. Sveriges lantbruksuniversitet anser att begreppet väg även bör avse enskild väg och väg förvaltad av vägförening. Enligt Sveriges lant- bruksuniversitet är tyngre trafik av lastbil som används för timmer- transport eller annan transport av skogsråvara vanlig även på enskild väg eller väg som underhålls av vägförening. Under förfallstider kan över- lastad timmerbil orsaka stora vägskador. Av 1 § lagen om överlast- avgifter framgår att med ”väg” avses ”allmän väg, gata eller annan allmän plats”. Regeringen konstaterar att promemorian inte omfattar frågan om en eventuell utvidgning av begreppet väg. Något berednings- underlag för en sådan ändring finns därmed inte.

8.8Tillsyn

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av de nya ramförordningarna.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har dock gjorts.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella juste- ringar har dock gjorts.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

81

Prop. 2015/16:31 Skälen för regeringens förslag: Båda ramförordningarna innehåller bestämmelser om marknadskontroll, jfr avsnitt 6.2. Av artiklarna 53.9 och 62.1 ramförordningen nr 167 samt artiklarna 57.9 och 66.1 ram- förordningen nr 168 framgår också att godkännandemyndigheten ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att efterlevnaden av bestämmelserna i respektive ramförordning efterlevs.

I dag finns bestämmelser om tillsyn i 5 kap 8 § andra stycket 4 fordonslagen (2002:574). Regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsynen över efter- levnaden av fordonslagen och av föreskrifter meddelade stöd av den lagen. Gällande bestämmelser bör enligt regeringens mening behållas men kompletteras med en bestämmelse som ger möjlighet att meddela föreskifter med stöd av de båda ramförordningarna. Det bör klart framgå att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer (i dag Transportstyrelsen), får besluta föreskrifter om tillsynen över efter- levnaden av förordningarna nr 167 och nr 168. Lagrådet har påpekat att den föreslagna regleringen är otydlig. Regeringen instämmer i denna synpunkt. Utformningen av bemyndigandet har ändrats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen och följer i huvudsak Lagrådets förslag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även fortsättningsvis få meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt fordonslagen och enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, 5 kap 8 § andra stycket 6. Bemyn- digandet att meddela föreskrifter om avgifter ska även gälla de båda ramförordningarna. Bestämmelserna förs in i en ny sjunde punkt.

8.9Sanktioner

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i bestäm- melserna om straff i fordonslagen.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 72 ramförord- ningen nr 167 och artikel 76 ramförordningen nr 168 ska medlems- staterna fastställa sanktioner för ekonomiska aktörer vid överträdelser av respektive förordning och de delegerade akter eller genomförandeakter som antas enligt den förordningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I artiklarna 72 och 76 anges att vissa särskilda överträdelser ska medföra sanktioner.

Av 5 kap. 1 § andra stycket fordonslagen (2002:574) framgår att böter kan dömas ut enligt föreskrifter som beslutats med stöd av sådant bemyndigande som anges i 5 kap. 8 § fordonslagen. Stycket är avsett som en upplysning om att straffbestämmelser även finns i de föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandena i 5 kap. 8 §.

82

Av 5 kap. 8 § fordonslagen framgår att regeringen eller den myndighet Prop. 2015/16:31 som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bland annat

registrering, ibruktagande, försäljning, saluföring och användning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, fordonsdelar och annan utrustning till fordon. Vidare får föreskrifter beslutas om tillverkares tillhandahållande av information och dokumentation om fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter samt till- synen över efterlevnaden av fordonslagen och av föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

I 8 kap. 5 § fordonsförordningen (2009:211) anges bland annat att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i en ansökan om typgodkännande, i ett intyg om överensstämmelse eller i ett typintyg kan dömas till böter.

De överträdelser som anges i artiklarna 72 och 76 motsvarar i princip dem som anges i fordonsförordningen. Regeringen delar de slutsatser som framförs i de båda promemoriorna och instämmer i att gällande svenska regler är tillräckliga för att uppfylla kraven på sanktioner i ram- förordningarna.

8.10

Godkännandemyndighet

 

 

 

Regeringens bedömning: Regeringen bör bestämma vilken myndig-

 

het som ska vara behörig godkännandemyndighet enligt ramförord-

 

ningarna och fullgöra de uppgifter om rapportering som ankommer på

 

Sverige som medlemsstat enligt respektive förordning.

 

 

 

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

 

Överensstämmer med regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

 

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars

 

förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

 

Skälen för regeringens bedömning: I respektive promemoria föreslås

 

att frågan om vilken myndighet som ska vara behörig myndighet enligt

 

ramförordningen nr 167 respektive ramförordningen nr 168 lämpligen

 

ska regleras i förordning. Enligt ramförordningarna ska den behöriga

 

myndigheten handlägga samtliga led i förfarandet för godkännande av en

 

typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet, dels

 

handha tillståndsförfarandet. Godkännandemyndigheten ska ha behörig-

 

het att utfärda och, i förekommande fall, återkalla eller vägra att utfärda

 

intyg om godkännande. Vidare ska godkännandemyndigheten fungera

 

som kontaktpunkt med godkännandemyndigheterna i övriga medlems-

 

stater. Godkännandemyndigheten ska också utnämna de tekniska

 

tjänsterna och se till att tillverkaren uppfyller sina skyldigheter när det

 

gäller produktionsöverensstämmelse. Den behöriga myndigheten ska

 

även fullgöra de uppgifter om rapportering som ankommer på Sverige

 

som medlemsstat enligt artikel 74 i ramförordningen nr 167 respektive

 

enligt artikel 78 i ramförordningen nr 168.

 

Regeringen instämmer i att utseende av godkännandemyndighet bör

 

göras på förordningsnivå. Som föreslagits i respektive promemoria förs

83

Prop. 2015/16:31 en reglering enligt de nya ramförordningarna lämpligen in i fordons- förordningen (2009:211).

8.11Marknadskontrollmyndighet

Regeringens bedömning: Regeringen bör bestämma vilken myndig- het som ska vara behörig marknadskontrollmyndighet enligt ram- förordningen nr 167 och enligt ramförordningen nr 168. Regeringen bör också utse marknadskontrollmyndighet i enlighet med förord- ningen (EG) nr 765/2008.

 

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

 

Överensstämmer med regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna: Swedac menar att vissa i promemorian föreslagna

 

bestämmelser kan innebära gränsdragningsproblem och saknar en redo-

 

visning av vilka överväganden och ställningstaganden som gjorts

 

avseende förslaget som rör marknadskontrollbestämmelserna i ram-

 

förordningen nr 167 och i förordningen (EG) nr 765/2008.

 

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars

 

förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna: Swedac menar att vissa i promemorian föreslagna

 

bestämmelser kan innebära gränsdragningsproblem och saknar en redo-

 

visning av vilka överväganden och ställningstaganden som gjorts

 

avseende förslaget som rör marknadskontrollbestämmelserna i ram-

 

förordningen nr 168 och i förordningen (EG) nr 765/2008.

 

Skälen för regeringens bedömning: Även frågan om vilken myndig-

 

het som ska vara behörig marknadskontrollmyndighet enligt ramförord-

 

ningen

nr 167 respektive

enligt ramförordningen nr 168 föreslås i

 

promemoriorna regleras i förordning. Regeringen instämmer i förslaget.

 

Samtidigt föreslås i respektive promemoria att regeringen också utser

 

en marknadskontrollmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackredite-

 

ring och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och

 

upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 när det gäller fordon. I

 

departementspromemorian Marknadskontroll av varor och annan när-

 

liggande tillsyn, Ds 2013:12, s. 66 sägs:

 

 

”Framöver bör det därför i svensk rätt uttryckligen anges vilken

 

myndighet som är ansvarig marknadskontrollmyndighet för ett visst

 

produktområde. Lämpligen görs detta i samband med genomförandet

 

av nya eller reviderade direktiv som är anpassade till bestämmelserna

 

om

marknadskontroll

i förordningen

(EG) 765/2008 eller när

 

bestämmelser som kompletterar EU-förordningar beslutas. Anpassning

 

till

marknadskontrollbestämmelserna i

förordningen (EG) 765/2008

 

har redan skett på vissa områden. Lagen (2010:1011) om brandfarliga

 

och explosiva varor och förordningen (2010:1075) om brandfarliga

 

varor är en del av genomförandet av flera direktiv på området. Lagen

 

(2011:579) om leksakers säkerhet samt förordningen (2011:703) om

 

leksakers säkerhet som genomför det reviderade leksaksdirektivet är ett

84

annat exempel. Nya och reviderade rättsakter som reglerar produkter

kommer på motsvarande sätt anpassas till

förordningen

(EG)

Prop. 2015/16:31

nr 765/2008.”

 

 

 

Som konstaterats i avsnitt 5.3 finns inte någon utpekad marknads-

 

kontrollmyndighet på motorfordonsområdet.

Av 5 § förordningen

 

(2014:1039) om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn

 

framgår att det ska finnas ett marknadskontrollråd vid Styrelsen för

 

ackreditering och teknisk kontroll, Swedac. Vidare framgår

av 6 §

 

samma förordning att marknadskontrollrådet består av statliga mark-

 

nadskontrollmyndigheter, Kommerskollegium och Tullverket. Enligt

 

bilagan till förordningen ingår Transportstyrelsen i rådet. Även här

 

instämmer regeringen i att en bestämmelse om vilken marknads-

 

kontrollmyndighet som är behörig enligt Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EG) nr 765/2008 kan föras in på förordningsnivå. Rege-

 

ringen instämmer delvis i Swedacs farhågor att det skulle kunna råda en

 

osäkerhet kring vilken myndighet som ska ha marknadskontrollansvar

 

inom ett visst område. Denna frågeställning omfattas inte av denna lag-

 

stiftningsprocess utan får behandlas i samband med det fortsatta författ-

 

ningsarbetet på förordningsnivå.

 

 

 

8.12 Yrkesmässig trafik

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i yrkes- trafiklagen.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleveran- törerna och Lantmännen maskin AB (ALF) instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 5.8.1 omfattas, med de undantag som anges i artikel 1 punkt 4 förordningen (EG) nr 1071/2009, endast godstrafik på väg av tillståndskrav. Om ett företag framdeles avser att bedriva yrkesmässig trafik med traktorer som är konstruerade för en hastighet över 40 kilometer i timmen, traktor b, kommer företaget att omfattas av kravet på yrkestrafiktillstånd i enlighet med 2 kap. 1 § yrkestrafiklagen (2012:210). Regeringen delar prome- morians bedömning att detta är rimligt. Någon ändring av bestämmel- serna föreslås därför inte.

8.13Kör- och vilotider

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i förord- ningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleveran- törerna och Lantmännen maskin AB (ALF) instämmer i bedömningen.

85

Prop. 2015/16:31 Skälen för regeringens bedömning: Förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. innehåller kompletterande bestämmelser till bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upp- hävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85. Av artikel 3 förord- ningen nr 561 framgår att förordningen inte ska tillämpas på väg- transporter med fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 40 kilometer i timmen. Dagens traktorer omfattas således inte av förord- ningen nr 561. Däremot kommer den nya traktor b att omfattas eftersom den kommer att få framföras i högst 50 kilometer i timmen.

Av 2 kap. 2 § förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. framgår dock att traktorer som används i vissa sammanhang är undantagna från bestämmelserna i förordningen, jfr avsnitt 5.8.2. I promemorian sägs att det är rimligt att undantagen gäller även fortsätt- ningsvis och att några ändringar i förordningen inte krävs. Regeringen instämmer i denna bedömning.

8.14Beskattning av traktorer

Regeringens bedömning: Några ändringar i vägtrafikskattelagen behöver inte göras.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund instämmer i bedöm- ningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 5.9 beskattas traktorer efter användningsområde. En ny traktor klass b kommer att tillhöra skatteklass I om den används för de ändamål som anges i 2 kap. 16 § vägtrafikskattelagen (2006:227). Om traktorn används i enlighet med 2 kap. 17 § samma lag kommer den att tillhöra skatteklass II. I promemorian finner man inte några skäl att utforma bestämmelserna i vägtrafikskattelagen på något annat sätt. Regeringen delar bedömningen och någon ändring föreslås därför inte.

9Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2016.

En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II ska fortfarande gälla.

86

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.

Prop. 2015/16:31

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 78 ramförordningen

 

nr 167/2013 och artikel 82 ramförordningen nr 168/2013 ska ramförord-

 

ningarna tillämpas från och med den 1 januari 2016. Vidare sägs att

 

nationella myndigheter, från och med den 22 mars 2013, efter en begäran

 

från en tillverkare, inte får vägra att bevilja ett EU-typgodkännande eller

 

ett nationellt typgodkännande för en ny fordonstyp, eller förbjuda regi-

 

strering, utsläppande på marknaden eller ibruktagande av ett nytt fordon

 

om det berörda fordonet uppfyller kraven i ramförordningarna och de

 

delegerade akter och genomförandeakter som antas enligt respektive

 

ramförordning.

 

De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft så snart som

 

möjligt. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som

 

moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I

 

eller klass II ska dock gälla fortfarande. En övergångsbestämmelse med

 

denna lydelse tas därför in i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

 

Lagrådet anser att skälen till övergångsbestämmelserna för personbilar

 

bör förtydligas. Som exempel kan nämnas att ett fordon som i dag

 

klassificeras som personbil, om den väger mellan 400 och 450 kilogram

 

och har en maxeffekt om 15 kilowatt, kan komma att klassificeras som

 

en motorcykel enligt den föreslagna definitionen i lagen om vägtrafik-

 

definitioner. Det är inte känt hur många sådana fordon som finns

 

registrerade men det är sannolikt mycket få sådana mycket lätta bilar.

 

Det finns emellertid inga skäl för att dessa fordon ska omklassificeras.

 

10 Konsekvenser

10.1Allmänt – den nya traktorn

En ny traktortyp, traktor b, kommer att introduceras i Sverige i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon. I takt med att jord- och skogsbruksföretagen blir större och arealerna växer, ökar transportbehovet såväl för den enskilde lantbrukaren som för näringen i stort. Utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta, något som innebär ett ökande antal transporter med traktorer på väg. En traktor som får köras snabbare än dagens traktorer kommer rent konkret att kunna bidra med effektivare transporter för jord- och skogs- bruksnäringen som helhet. Från en marknadsaspekt kan vidare antas att traktorn kommer att få ett utökat användningsområde än i dag, inte minst inom den yrkesmässiga trafiken. Antalet sålda traktorer per år i Sverige uppgår i dagsläget till ca 3 000. Enligt återförsäljarledet kommer upp- skattningsvis ca 200 av dessa inom en nära framtid att utgöras av traktor b. De föreslagna ändringarna ger en tillräckligt hög säkerhetsnivå för framförandet av traktor b samtidigt som de generellt inte beräknas innebära några större anpassningsproblem för förare och företagare. De

87

Prop. 2015/16:31

nationella regler som införs begränsar därför inte möjligheten för

 

traktor b att introduceras på den svenska marknaden.

10.2Allmänt – det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Om ingen nationell reglering görs kommer de svenska definitionerna av moped och motorcykel inte att överensstämma med dem som finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om god- kännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Högsta tillåtna vikt för vissa fordon stämmer inte heller med de regler som finns i nationell lagstiftning. Därför behöver justeringar göras för att skapa en tydlighet gentemot myndigheter, tillverkare, åter- försäljare, branschorganisationer, konsumenter och trafikanter om vad som gäller.

De förslag som läggs avseende definitionen av cykel får ses som en mer indirekt följd av ramförordningen nr 168. Cykeldefinitionen ändras för att få en bättre gränsdragning mellan cykel och moped.

10.3Ekonomiska konsekvenser för statliga myndigheter

10.3.1Transportstyrelsen

Rent allmänt behövs informationsinsatser för att informera externa intressenter inom området, exempelvis myndigheter, tillverkare, åter- försäljare, branschorganisationer, konsumenter och trafikanter. Det är dock kostnader som myndigheten normalt har att hantera inom sin ordinarie budget.

Transportstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende bland annat typ- godkännande. Initialt kommer Transportstyrelsen därmed att behöva genomföra särskilda informationsinsatser om det nya regelverket för traktor b. Insatsen bedöms dock kunna hanteras inom ordinarie budget.

 

10.3.2

Polismyndigheten

 

Förslagen innebär att Polismyndighetens kontrollfunktion kompliceras

 

något såväl avseende traktorer som cyklar och mopeder. Det kommer att

 

finnas två typer av traktorer där regler för hastighet, behörighet och

 

överlast skiljer sig åt. För att undvika oklarheter är det lämpligt att

 

Transportstyrelsen använder sin möjlighet att föreskriva om exempelvis

 

upplysningsskyltar för att skilja traktor b från traktor a. En sådan åtgärd

 

kan underlätta vid Polismyndighetens kontrollverksamhet.

 

Kontrollfunktionen avseende cyklar och mopeder kan kompliceras i

 

den meningen att det kommer att finnas flera varianter av elfordon som

 

är väldigt lika. Vissa av dessa är klassificerade som cyklar och andra som

 

mopeder. En enskild polisman kan komma att ha svårt att snabbt avgöra

88

vilket fordon det handlar om vid en kontroll. Det finns dock redan i dag

olika varianter med olika krav för framförandet, varför det är svårt att Prop. 2015/16:31 åstadkomma en mer långsiktig lösning utan att göra stora förändringar i

den svenska lagstiftningen. Polismyndigheten kommer att behöva vidta interna utbildningsinsatser för detta ändamål.

Förslagen bedöms leda till marginella kostnadsökningar för Polis- myndigheten, men det är i nuläget svårt att närmare ange omfattningen av dessa ökningar. De eventuella ökningarna bedöms kunna hanteras inom ordinarie budget.

10.3.3Åklagarmyndigheten

Förslagen medför vissa konsekvenser för Åklagarmyndigheten. Om de nya bestämmelserna medför att lagföringarna för hastighetsöverträdelser ökar, kan det innebära en viss ökad måltillströmning vid de s.k. trafik- kamrarna, medan måltillströmningen vid de kammare som hanterar olovliga körningar kommer att minska. Den s.k. ordningsbotskatalogen måste omarbetas. Samtliga konsekvenser bedöms kunna hanteras inom befintliga budgetramar.

10.3.4Domstolarna

Förslagen bedöms inte få några omedelbara konsekvenser för dom- stolarna. Förslagen bedöms kunna leda till en ytterst begränsad måltill- strömning till domstolarna som kan hanteras inom befintliga anlags- ramar.

10.4Ekonomiska konsekvenser för kommuner och länsstyrelser

Förslagen som helhet bör inte belasta kommunerna eller länsstyrelserna i någon större omfattning.

Den ökade mängden och mångfalden av fordon inom cykel- och mopedklassificeringen kan innebära ökad trängsel på gång- och cykel- banorna. Moped klass II får normalt köras på gång- och cykelbanor och det blir även fallet med den motoriserade cykeln, eftersom den kommer att bli klassificerad som moped klass II. En del kommuner upplever redan i dag kapacitetsbrist i trafikmiljön inom tätorter för cyklister och mopedister. Kommunernas arbete med att möta den utvecklingen kan dock inte ses som en konsekvens av införandet av den motoriserade cykeln.

10.5Ekonomiska konsekvenser för företag

10.5.1

Den nya traktorn

 

Förslagen har ingen direkt ekonomisk påverkan på de företag som

 

tillverkar traktorer eftersom typgodkännandeverksamheten i sig inte

 

förändras. Svenska företag som däremot berörs är de ca 240 000 företag

89

Prop. 2015/16:31 som i dag är verksamma inom jord- och skogsbruk och som kan antas ha behov av en snabbare traktor. För den enskilde företagaren innebär det i praktiken möjlighet att bedriva ett effektivare jordbruk, dels genom snabbare transporter över de egna ägorna, dels genom effektivare transporter mellan olika målpunkter för leverans respektive hämtning av gods eller redskap. Vad effektivare transporter innebär i monetära termer har inte utretts men generellt sett kan det antas att alla former av tids- vinster bör ha en positiv effekt på såväl enskilda företag som på näringen i stort. Den högre hastigheten kan vidare bidra till att traktor b kan användas i yrkesmässig trafik, exempelvis för snöröjning och kortare transporter i närområdet.

Inledningsvis kommer troligen större företag med längre transporter vara de som först investerar i en traktor b. På längre sikt är det dock rimligt att anta att traktor b, trots sitt ca 15 % högre inköpspris, kommer att bli mer vanlig även hos mindre lantbruksföretag. Redan i dag finns ett antal traktorer i Sverige som har lagstadgade 40 kilometer i timmen som maxhastighet men som är förberedda för en högre hastighet. Tillverkaren kan i dessa fall genom en omprogrammering av maskinvaran öka max- hastigheten till knappt 50 kilometer i timmen. Branschorganisationen Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, gör bedömningen att intresset är mycket stort för att till en rimlig kostnad på detta sätt ”uppdatera” sin befintliga traktor till en snabbgående traktor.

Det torde heller inte innebära några större problem för företagaren själv eller för eventuella anställda med krav på körkort med behörighet B för att få framföra traktor b. De flesta företag inom jord- och skogsbruk finns på landet vilket oftast innebär att de transporter som utförs, både för privat bruk och inom verksamheten, kräver tillgång till en personbil.

I de fall ett företag avser att använda traktor b i yrkesmässig trafik kommer företaget i likhet med exempelvis renodlade åkeriföretag att omfattas av krav på yrkestrafiktillstånd. Förslaget bör därför inte inne- bära någon konkurrensnackdel eller annan försämring för åkerinäringen. Kravet på trafiktillstånd samt att även låta traktor b omfattas av kravet på överlastavgifter syftar således till en bibehållen konkurrensneutralitet mellan olika fordonsslag vad gäller olika utövare inom den yrkesmässiga trafiken.

10.5.2Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

De ekonomiska konsekvenserna för företag är svåra att säkert förutsäga. För tillverkare och återförsäljare är det beroende av vilken efterfrågan, och därmed försäljning, det kommer att vara på det nya fordonet. Det saknas i nuläget sådana beräkningar. Det kan dock noteras att elcyklar blivit ett alltmer populärt alternativ till konventionell cykel. För övriga privata företag, exempelvis budverksamhet, kan det konstatateras att varianter av motoriserade cyklar kan användas för lätta transporter i städer och tätbebyggda områden.

90

10.6

Ekonomiska konsekvenser för privatpersoner

Prop. 2015/16:31

10.6.1Den nya traktorn

Majoriteten av de personer som är sysselsatta inom jord- eller skogsbruk och är över 18 år, bedöms inneha körkort med minst behörighet B varför de inte kommer att påverkas ekonomiskt.

Förslagen skulle emellertid kunna få en direkt negativ effekt för personer under 18 år som har sin sysselsättning inom ett företag där man väljer att ersätta traktor a med traktor b. Dessa yngre personer, som dock beräknas vara ett fåtal, riskerar då bli utan anställning eftersom de är för unga för att kunna skaffa sig behörighet för att få framföra fordonet.

10.6.2Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Klassificeringen av L1e-A-fordon som moped klass II gör att privat- personer som vill köpa och använda den motoriserade cykeln får ökade kostnader i jämförelse med den nuvarande elcykeln (högst 250 watt). Trafikförsäkring föreslås krävas för samtliga förare – oavsett ålder – för den motoriserade cykeln klassificerad som moped klass II.

För att få köra moped klass II krävs också att föraren har körkort, traktorkort eller förarbevis för moped klass II. Den som har ett körkort eller traktorkort behöver således inte ta förarbevis.

Vissa fordon är undantagna från ramförordningen nr 168. I förord- ningen anges särskilt bland annat fordon som uteslutande är avsedda att användas av personer med fysiska funktionshinder och fordon som är självbalanserande. I gällande svensk lagstiftning klassificeras sådana fordon som cyklar. Avsikten är att de även fortsättningsvis ska klassi- ficeras så.

Tillgängligt referensmaterial, som betänkandet Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet, SOU 2011:77, har visat att det finns ett intresse bland personer med funktionsnedsättning att, för att få en ökad rörlighet, köpa och äga sådana fordon som inte är att klassificera som medicin- tekniska hjälpmedel. Den som framdeles, i enlighet med bland annat bestämmelserna i patientlagen (2014:821), vill välja en motoriserad cykel med en motoreffekt över 250 watt, dvs. en moped klass II, som hjälp- medel kommer att omfattas av samma bestämmelser och villkor som övriga trafikanter.

Det finns inga tillgängliga studier eller någon statistik som visar hur många av dessa fordon som innehas och/eller används av personer med funktionsnedsättning i dag. Det beror främst på att fordonen inte är registrerade.

Eldrivna fordon, som i dag ägs och brukas, och som enligt nuvarande regler anses vara cyklar, kommer även fortsättningsvis att vara klassifi- cerade som cyklar. Det är först vid nya inköp av fordon enligt den kommande lagstiftningen som de nya reglerna blir tillämpliga.

Tillgängliga studier och undersökningar tyder dock på att de som i dag använder elcykel ofta är äldre personer. En stor del av den äldre befolk- ningen har ett körkort varför ingen ökad kostnad tillkommer för förar-

91

Prop. 2015/16:31

bevis. Samtidigt finns det i dag många unga vuxna, boende i städer som

 

inte har körkort.

 

Antalet innehavare av förarbevis för moped klass II har dock ökat med

 

ca 4 000 bevis per år från 2011 till 2014. Förra året, 2014, fanns det

 

24 085 förarbevis. För att ta förarbevis för moped klass II krävs att

 

förararen har fyllt 15 år, gått en utbildning hos en behörig utbildare och

 

blivit godkänd vid ett kunskapsprov. Utbildningen är teoretisk, men den

 

kan också innehålla praktiska delar. Undervisningstiden är minst

 

10 timmar. Själva provet är bara teoretiskt (skriftligt) och består av

 

25–35 frågor om främst regler och risker, men också om mopeden,

 

människan och miljön. Kostnaden för utbildningen varierar i landet samt

 

mellan olika utbildare men ligger vanligtvis i spannet mellan 1 400

 

kronor–3 000 kronor. Provavgiften kan ingå i detta belopp, men ibland

 

tillkommer en särskild provavgift på cirka 200 kronor. Utöver detta

 

tillkommer Tranportstyrelsens avgift för tillverkning av förarbeviset,

 

150 kronor, och en kostnad för foto till beviset.

 

En trafikförsäkring för moped klass II kostar cirka 1 200–2 500 kronor

 

per år. Det är inte känt vad en trafikförsäkring kommer att kosta för den

 

motoriserade cykeln.

10.7Konsekvenser för trafiksäkerheten

10.7.1Den nya traktorn

Utförande och användning av en traktor kan jämföras med terrängvagn och motorredskap. Dessa fordon används såväl i terräng som på väg, både som bärare av redskap och som utrustade eller inrättade för gods- eller personbefordran. Tung terrängvagn och motorredskap klass I får inte föras i högre hastighet än 50 kilometer i timmen och föraren ska ha körkort med behörighet B. Det har varit lämpligt av trafiksäkerhetsskäl att begränsa i vilken hastighet dessa fordon får framföras. I likhet med framförandet av terrängvagn och motorredskap I kan det vara motiverat att traktor b inte får framföras i en högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Det skulle sannolikt kräva större kunskap, än den en B-behörig- het ger, att framföra en traktor b i hastigheter över 50 kilometer i timmen på ett trafiksäkert sätt.

Införandet av körkortsbehörighet B som lägsta nivå för att få framföra en traktor b kommer generellt sett att bidra till ökad trafiksäkerhet i jämförelse med nuvarande regler för traktorer. Behörighetskravet är en viktig markering för behovet av ökad och dokumenterad förarkompetens och är en förutsättning för att förslaget om höjd maxhastighet för dessa traktorer ska kunna genomföras. B-behörighet i kombination med en högsta tillåten hastighet på 50 kilometer i timmen avser säkerställa att olyckor där traktorer är inblandade inte ökar utan i stället, förhoppnings- vis, minskar.

I och med introduktionen av traktor b på marknaden har behörighets- frågan för dessa typer av fordon aktualiserats, något som på sikt även skulle kunna ge positiva trafiksäkerhetseffekter även för framförande av traktor a. I praktiken kan det betyda att den som i sin vardag kör en

92

traktor a även kommer att behöva kunna köra en traktor b och då får ett Prop. 2015/16:31 incitament att skaffa ett körkort med B-behörighet.

Traktor b är en ny modell av traktor utan begränsning vad gäller den konstruktiva hastigheten. De mindre modellerna av denna traktor utan karosseri kommer sannolikt att användas på liknande sätt som andra fyrhjulingar används i dag. Det finns fyrhjulingar som är registrerade som traktor, moped, motorcykel, terränghjuling eller som motorredskap. Antalet fyrhjulingar som är registrerade som traktorer är få men det ökar. På senare år har det skett flera allvarliga olyckor med fyrhjulingar och 30–40 personer omkommer eller skadas svårt varje år i olyckor. För att mildra skadorna på förare och passagerare vid en olycka med denna typ av traktor utan karosseri bör framdeles också trafikreglerna anpassas.

10.7.2Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Förslaget är att den motoriserade cykeln klassificeras som en moped. Det innebär krav på förarbevis, försäkring och hjälm. Kravet på förarbevis innebär att man sätter en miniminivå för kunskap om regler och risker vilket är positivt för trafiksäkerheten.

Förslaget om en effektgräns i cykeldefinitionen för vissa mindre eldrivna fordon bedöms få en positiv påverkan på trafiksäkerheten.

10.7.3Övriga anpassningar av fordonsbeteckningar

De anpassningar till ramförordningens nr 168 vikt- och effektbegräns- ningar, som görs av fordonskategorierna moped och motorcykel, bedöms inte ha någon inverkan på trafiksäkerheten. Anpassningen av fordons- kategorierna terrängskoter och terrängvagn bedöms inte få några nega- tiva konsekvenser för trafiksäkerheten.

10.8Konsekvenser för miljön

10.8.1Den nya traktorn

Marknadsintroduktionen av traktor b och de regler som föreslås bedöms inte innebära några ytterligare belastningar för miljö eller hälsa. Om den snabbgående traktorn bidrar till att vissa transporter kan ske på ett mer effektivt sätt än i dag bör införandet av traktor b snarare kunna ge posi- tiva miljöeffekter. Ett exempel på detta är att traktor b kan köras i en högre hastighet men med ett reducerat motorvarvtal vilket förbättrar både bränsle- och miljöekonomin. I förlängningen kan en marknadsintroduk- tion av traktor b även bidra till en snabbare utfasning av äldre traktorer som har en högre grad av negativ miljöpåverkan.

93

Prop. 2015/16:31 10.8.2 Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Fler eldrivna fordon jämfört med andra motordrivna fordon är positivt för miljön, framför allt i storstäder där luftmiljön kan vara försämrad med anledning av många motorfordon i trafiken. Antagandet bygger dock på att den motoriserade cykeln används som ett alternativ till bilen vid exempelvis arbetspendling.

94

11

Författningskommentar

Prop. 2015/16:31

11.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

1 §

Första stycket 4 ändras så att det blir möjligt att ta ut överlastavgift om en släpvagn som dras av en traktor b framförs på väg med högre axel- tryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen. Samtidigt ändras paragrafen språkligt.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.7 och har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

11.2Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

2 kap.

1 §

Behörighetskrav för terrängvagn och motorredskap klass I omfattas inte av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort, det s.k. tredje körkortsdirektivet. Vad som tidigare behandlades i 1 § om behörighetskrav för terrängvagn och motorredskap klass I har flyttats till 2 § andra stycket. De materiella reglerna ändras dock inte.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.6.

2 §

Paragrafen innehåller behörighetskrav för vissa fordon som inte omfattas av det tredje körkortdirektivet.

För att få köra en traktor b ska krävas att man har körkortsbehörighet B eller högre. Inte heller denna behörighet omfattas av tredje körkorts- direktivet. Bestämmelsen förs in i ett nytt andra stycke.

Till stycket flyttas även de behörighetskrav som gäller för terrängvagn och motorredskap klass I. Bestämmelsen fanns tidigare i 1 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.6.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om körkortsbeteckning och kör- kortsbehörighet. Paragrafen ändras så att förteckningen motsvarar de körkortsbehörigheter som anges i tredje körkortsdirektivet, men innebär ingen ändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.6.

95

Prop. 2015/16:31

96

11.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

12 §

Ändringen i punkt 4 är en följd av att de nuvarande traktorbeteckningarna traktor klass I och klass II byter namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II. Samtidigt ändras paragrafen något språkligt.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.

13 §

Ändringen i första stycket 2 är en följd av att de nuvarande traktorbeteck- ningarna traktor klass I och klass II byter namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II. Samtidigt ändras paragrafen något språkligt.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.

11.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

2 §

Av ramförordningen nr 168, artikel 2.2, framgår att förordningen inte ska tillämpas på fordon som uteslutande är avsedda att användas av personer med fysiska funktionshinder och på fordon som är självbalanserande. Bestämmelserna om typgodkännande och marknadskontroll avser inte dessa fordon och medlemsstaterna kan själva välja klassificering. Betydelsen av beteckningen cykel ändras så att det uttryckligen framgår att dessa fordon även fortsättningsvis ska klassificeras som cyklar. Betydelsen ändras genom att punkterna 2 och 3 omformuleras samt att en ny punkt 4 läggs till. Bestämmelserna för fordon som är avsedda för personer med funktionsnedsättning, tidigare benämnda rullstol, och självbalanserande fordon ändras således inte. Däremot införs en begräns- ning för mindre eldrivna fordon. Om sådana fordon har en tramp- eller vevanordning får motorn inte ge något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen och den får inte ha en nettoeffekt som överstiger

250 watt. Om

motorns nettoeffekt överstiger

250 watt, men inte

1 kilowatt, är fordonet att betrakta som en moped klass II.

Betydelsen av

beteckningen moped anpassas

till ramförordningen

nr 168 dels i fråga om beskrivning av motortyp, dels i fråga om de nya viktbegränsningarna avseende olika kategorier av fordonet. Punkterna 1, 2 och 3 ändras så att beskrivningen av en moped med förbränningsmotor blir enhetlig för hela beteckningen. Den tidigare beskrivningen ersätts med det som sägs i ramförordningen och innebär ingen ändring i sak. Orden ”motor med inre förbränning” byts därmed ut mot ”förbrännings- motor” och termen ”tändsystem” delas upp i två typer beroende på bränsle: ”gnisttändning” och ”kompressionständning”. Betydelsen av moped ändras vidare så att viktbegränsningen tas upp i punkterna 2 och 3

och att en ny punkt 4 läggs till där den lätta fyrhjulingen med karosseri, Prop. 2015/16:31 dvs. en moped med karosseri, införs.

Ett nytt cykelliknande fordon med kraftigare motor kommer i enlighet med ramförordningen nr 168 kunna typgodkännas och marknadsföras. Fordonet ska klassificeras som en moped klass II. Betydelsen av det nya fordonet är ett motorfordon som har en motor vars nettoeffekt inte över- stiger 1 kilowatt och är konstruerat för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen. Betydelsen av beteckningen moped klass II ändras så att betydelsen delas in i två punkter där det nya fordonet läggs till punkten 2.

Betydelsen av beteckningen motorcykel anpassas till ramförordning- ens nr 168 nya viktbegränsningar. Betydelsen av beteckningen motor- cykel utformas så att en ny punkt 3 läggs till. Punkterna 1 och 2 formule- ras om och viktbegränsningarna läggs till i samtliga punkter.

Samtidigt ändras beteckningarna moped och motorcykel redaktionellt för att bättre överensstämma med varandra. Exempelvis har orden (en effekt) ”av högst” bytts ut mot en (netto)effekt ”som inte överstiger”. Detta innebär ingen ändring i sak.

Fordonsbeteckningen traktor får ändrad betydelse och två nya fordons- beteckningar införs: traktor a och traktor b. Beteckningarna traktor klass I och klass II byter namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II.

Även betydelsen av fordonsbeteckningarna terrängskoter och terrängvagn anpassas till ramförordningens nr 168 viktbegränsningar.

I enlighet med Lagrådets förslag införs en ny beteckning – vikt i kör- klart skick. Betydelsen av den nya beteckningen utgörs av en hänvisning till artikel 5 ramförordningen nr 168.

Paragrafen behandlas i avsnitten 8.2, 8.3 och 8.4. Lagrådets syn- punkter behandlas särskilt i avsnitt 8.4.1.

2 a §

I flera författningar på fordonsområdet finns hänvisningar till EG-rätt och tidigare EG-direktiv. I denna paragraf nämns endast godkännande enligt en EG-rättsakt. Ramförordningarna nr 167 och nr 168 utgör EU-rätts- akter. Begreppet ”EG-rättsakt” ersätts därför med ”EU-rättsakt”.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

I punkt 1 anges att de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2016.

I punkt 2 anges att en klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II fortfarande ska gälla.

Ikraftträdandebestämmelsen och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 9.

97

Prop. 2015/16:31 11.5

Förslaget till lag om ändring i fordonslagen

 

(2002:574)

1 kap.

 

1 §

 

I paragrafen har införts ett nytt andra stycke. Bestämmelsen innebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan besluta kompletterande föreskrifter så att bestämmelserna i ramförordningarna nr 167 och nr 168 kan tillämpas i praktiken.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

2 kap.

2 §

De fordon som omfattas av de två nya ramförordningarna kommer fram- deles att typgodkännas genom ett EU-typgodkännande. Andra meningen i första stycket ändras så att det framgår att ett typgodkännande numera kan ske genom EU-rättsakter på området. Exemplifieringen med EG- typgodkännande och EU-typgodkännande är överflödig och kan verka förvillande.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

4 a §

Typgodkännande av fordon kan ske på olika sätt. I första stycket 1 anges att föreskrifter får meddelas för att en tillverkare ska kunna få ett EG- typgodkännande för komponenter eller separata tekniska enheter. Första stycket 1 ändras så att det framgår att typgodkännandet numera i stället sker i enlighet med EU-rättsakter på området.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

5 kap.

8 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller för den myndighet regeringen bestämmer.

Andra stycket 4 kompletteras med bestämmelser om tillsyn över efter- levnaden av ramförordningarna nr 167 och nr 168. Bemyndigandet har förtydligats efter påpekande av Lagrådet.

I stycket införs också en ny punkt 7. Bestämmelsen möjliggör att avgifter kan tas ut för tillsyn och ärendehandläggning i enlighet med ramförordningarna nr 167 och nr 168. Bestämmelsen har ändrats något efter påpekande från Lagrådet.

Överväganden finns i avsnitt 8.8 där också Lagrådets synpunkter behandlas.

98

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2.3.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/1

 

 

 

 

 

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013

om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ téns yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)För att främja den inre marknaden upprättades ett hel­ täckande system för unionens typgodkännande av trak­ torer och släpfordon och utbytbar dragen utrustning till traktorer genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon (3).

(1) EUT C 54, 19.2.2011, s. 42.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 januari 2013.

(3) EUT L 171, 9.7.2003, s. 1.

(2)För den inre marknadens utveckling och funktion är det lämpligt att ersätta medlemsstaternas system för godkän­ nande med ett förfarande för typgodkännande på unions­ nivå som bygger på principen om fullständig harmonise­ ring, samtidigt som kostnadseffektiviteten vederbörligen beaktas och de små och medelstora företagen uppmärk­ sammas särskilt.

(3)På Europaparlamentets begäran och i syfte att förenkla och påskynda antagandet av lagstiftning om typgodkän­ nande har en ny regleringsmodell införts i unionens lag­ stiftning om typgodkännande av fordon, i enlighet med vilken lagstiftaren genom det ordinarie lagstiftningsför­ farandet endast fastställer grundläggande regler och prin­ ciper, och kommissionen ges befogenhet att anta delege­ rade akter om närmare tekniska krav. Beträffande mate­ riella krav bör det därför i denna förordning endast fö­ reskrivas grundläggande bestämmelser om funktions­ säkerhet, arbetarskydd och miljöprestanda, medan kom­ missionen ges befogenhet att fastställa tekniska bestäm­ melser i delegerade akter.

(4)Kraven i denna förordning överensstämmer med princi­ perna i kommissionens meddelande av den 5 juni 2002 med titeln ”Handlingsplan för en bättre och enklare lag­ stiftning”.

(5)Det är särskilt viktigt att framtida åtgärder som föreslås på grundval av denna förordning eller förfaranden som genomförs för dess tillämpning överensstämmer med de principer som upprepades i den rapport som offentlig­ gjordes av kommissionen 2006 ”CARS 21: Ett konkur­ renskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet” (nedan kallad CARS 21). För att förbättra och förenkla lagstiftningen och förhindra att undvika ständiga upp­ dateringar av befintlig unionslagstiftning med avseende på tekniska anvisningar bör det i denna förordning hän­ visas till gällande internationella standarder och föreskrif­ ter som är tillgängliga för allmänheten utan att dessa behöver återges i unionens rättsliga ram.

99

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

L 60/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

 

 

 

 

 

(6)Eftersom varken Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbrän­

ningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (1) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner (2) eller denna förordning förskriver krav på utformning och kon­ struktion som garanterar självgående mobila maskiner som inte är avsedda för transporter på väg men som i synnerhet är avsedda för användning inom jord- och skogsbruk, bör kommissionen utvärdera behovet av en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftningar på det området för att kunna överväga att lägga fram förslag till en lagstiftningsåtgärd i syfte att garantera en hög säker­ hetsnivå, med beaktande av befintlig unionslagstiftning.

(7)Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av åt­ gärder som vidtas på nationell nivå eller unionsnivå och som rör användning av jordbruks- och skogsbruksfordon på väg, såsom särskilda körkortskrav, begränsningar av högsta tillåtna hastighet eller åtgärder som reglerar till­ träde till vissa vägar.

(8)I direktiv 2003/37/EG begränsades inledningsvis den ob­ ligatoriska tillämpningen av EG:s system för typgodkän­ nande av komplett fordon till fordonskategorierna T1, T2 och T3 och det innehöll inte heller alla erforderliga krav för ansökan om EG-typgodkännande av komplett fordon på frivillig basis i andra kategorier. För att den inre mark­ naden ska färdigställas och fungera korrekt bör tillverkare enligt denna förordning ha möjlighet att på frivillig basis ansöka om EU-typgodkännande av komplett fordon för alla kategorier som omfattas av denna förordning, vilket gör det möjligt för dem att utnyttja fördelarna med den inre marknaden med hjälp av EU-typgodkännandet.

(9)Direktiv 2003/37/EG föreskrev att alla terränghjulingar och terrängvagnar skulle kunna ses som traktorer i sam­ band med EG-typgodkännande av komplett fordon. Dessa typer av fordon bör därför också omfattas av denna förordning, under förutsättning att respektive for­ donstyp faller inom en fordonskategori som avses i denna förordning och uppfyller samtliga krav i denna förordning.

(10)De nationella myndigheternas skyldigheter, som fastställs i bestämmelserna om marknadstillsyn i denna förord­ ning, är mer specifika än motsvarande bestämmelser i

(1) EGT L 59, 27.2.1998, s. 1. (2) EUT L 157, 9.6.2006, s. 24.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av pro­ dukter (3).

(11)För att säkerställa en hög nivå på funktionssäkerhet, ar­ betarskydd och miljöskydd bör de tekniska krav och miljöstandarder som är tillämpliga på fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter med avse­ ende på typgodkännande harmoniseras.

(12)Det är lämpligt att fastställa principen att fordon måste utformas, konstrueras och monteras så att skaderisken för fordonets förare och passagerare och övriga trafikan­ ter minimeras. I det syftet krävs att tillverkarna ser till att fordonen uppfyller de relevanta krav som fastställs i denna förordning. Dessa bestämmelser bör omfatta, men inte begränsas till, krav för fordonets strukturella integritet, system som underlättar förarens kontroll av fordonet, system som förser föraren med insyn i och information om fordonets läge och omgivning, fordonets belysningssystem, system för skydd av förare och pas­ sagerare, fordonets yttre och tillbehör, fordonets vikt och mått samt fordonets däck.

(13)För att se till att förfarandet för kontroll av produktions­ överensstämmelse, som är en av hörnstenarna i EU:s system för typgodkännande, har genomförts och fungerar korrekt, bör tillverkare kontrolleras regelbundet av en behörig myndighet eller av en teknisk tjänst med lämp­ liga kvalifikationer som utnämns för detta ändamål.

(14)I vissa begränsade fall är det lämpligt att tillåta ett natio­ nellt typgodkännandeförfarande för fordon i små serier. Detta bör dock begränsas till ett mycket litet antal for­ don. Därför är det nödvändigt att exakt definiera begrep­ pet små serier i fråga om antalet fordon som ska till­ verkas.

(15)Det främsta målet med unionslagstiftningen om godkän­ nande av fordon är att se till att nya fordon, komponen­ ter och separata tekniska enheter som släpps ut på mark­ naden uppfyller höga krav i fråga om säkerhet och mil­ jöskydd. Det målet bör inte äventyras av att vissa delar eller viss utrustning monteras efter det att fordonen har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk. Lämpliga åtgärder bör därför vidtas för att se till att delar eller

(3) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

100

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2.3.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/3

 

 

 

 

 

utrustning som kan monteras på fordon och som avse­ värt kan försämra funktionen hos system som är nöd­ vändiga när det gäller säkerhet eller miljöskydd, kontrol­ leras av en godkännandemyndighet innan de släpps ut på marknaden. De åtgärderna bör bestå av tekniska före­ skrifter om de krav som dessa delar eller utrustningar måste uppfylla.

(16)Sådana åtgärder bör enbart gälla ett begränsat antal delar och utrustning, som kommissionen bör ange i en för­ teckning i en genomförandeakt efter samråd med de berörda parterna. Åtgärderna bör garantera att delarna eller utrustningen i fråga inte försämrar fordonets säker­ het eller miljöprestanda samtidigt som konkurrensen på eftermarknaden i möjligaste mån upprätthålls.

(17)Unionen är avtalsslutande part i FN:s ekonomiska kom­ mission för Europa och dess överenskommelse om anta­ gande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsett fordon samt om vill­ koren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande ut­ färdade på grundval av dessa föreskrifter (nedan kallad

1958 års reviderade överenskommelse) (1). För att förenkla typgodkännandelagstiftningen i överensstämmelse med rekommendationerna i CARS 21 är det lämpligt att upp­ häva alla särdirektiv, utan att sänka skyddsnivån. De krav som fastställs i dessa direktiv bör överföras till denna förordning eller de delegerade akter som antas enligt denna förordning och bör när det är lämpligt ersättas med hänvisningar till motsvarande Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas föreskrifter (nedan kallade FN/ECE-föreskrifter) som unionen har röstat för eller som unionen har anslutit sig till och som bifogats den reviderade överenskommelsen av 1958. För att minska den administrativa börda som typgodkännande­ förfarandet innebär bör fordonstillverkare, när det är lämpligt, tillåtas att ansöka om typgodkännande enligt denna förordning direkt genom att inhämta godkän­ nande enligt de tillämpliga FN/ECE-föreskrifter som avses i bilaga I eller de delegerade akter som antas enligt denna förordning.

(18)Därför bör FN/ECE-föreskrifter och ändringar av dem som unionen röstar för enligt beslut 97/836/EG inför­ livas med EU:s lagstiftning om typgodkännande. Kom­ missionen bör därför ges befogenhet att anta nödvändiga ändringar av bilaga I till denna förordning eller de dele­ gerade akter som antas enligt denna förordning.

(19)Alternativt skulle hänvisningar till koder utfärdade av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(1) Rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 (EGT L 346, 17.12.1997, s. 78).

(OECD) eller till standarder från CEN/Cenelec eller ISO som är direkt tillgängliga för allmänheten och som det hänvisas till, införas i de delegerade akterna.

(20)Det är viktigt att tillverkarna ger fordonsägarna relevant information så att felanvändning av säkerhetsanordningar undviks.

(21)För att tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter ska kunna ansöka om EU-typgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter eller om till­ stånd för delar eller utrustning, är det också viktigt att de tillverkarna har tillgång till vissa uppgifter som endast fordonstillverkaren kan lämna, såsom teknisk infor­ mation, inklusive ritningar, som krävs för att utveckla delar för eftermarknaden.

(22)För att förbättra den inre marknadens funktion, särskilt när det gäller fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster, krävs icke-diskrimine­ rande tillgång till reparationsinformation om fordonen genom ett standardiserat format för att få fram teknisk information, samt en effektiv konkurrens på marknaden för tjänster som avser information om reparation och underhåll av fordon. En stor del av denna information gäller system för omborddiagnos och deras samverkan med andra system i fordonet. Det är lämpligt att fastställa tekniska specifikationer som tillverkarnas webbplatser bör följa liksom riktade åtgärder som säkerställer rimlig tillgänglighet för små och medelstora företag.

(23)Fordonstillverkare bör också tillåtas fullgöra sina skyldig­ heter att ge tillgång till reparations- och underhållsinfor­ mation rörande de protokoll för kommunikationen mel­ lan traktorer och dragen eller monterad utrustning som fastställs i ISO 11783, genom att på tillverkarens webbplats tillhandahålla en länk till en webbplats som upprättas av flera tillverkare eller tillverkarkonsortier ge­ mensamt.

(24)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­ förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­ nomförandebefogenheter (2).

(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

101

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

L 60/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

 

 

 

 

 

(25)I syfte att komplettera denna förordning med närmare tekniska krav bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på funktionssäkerhet, konstruktionskrav, miljö- och fram­ drivningsprestanda, tillgång till information om repara­ tion och underhåll samt utnämning av och särskilda upp­ gifter för de tekniska tjänsterna, som komplement eller ändring av vissa icke-väsentliga delar av denna förord­ ning. Det är av särskild betydelse att kommissionen ge­ nomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(26)Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelser av denna förordning och de delegerade ak­ ter eller genomförandeakter som antas enligt denna för­ ordning och säkerställa att dessa tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(27)Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att fortsätta att tillämpa sina respektive individuella system för godkännande, men kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av dessa nationella system, utifrån den information som tillhanda­ hålls av medlemsstaterna, i syfte att överväga om man bör lägga fram ett lagstiftningsförslag om en harmonise­ ring på unionsnivå av systemet för enskilt godkännande.

(28)Till följd av tillämpningen av det nya system som införs genom denna förordning bör följande direktiv upphävas:

Direktiv 2003/37/EG

Rådets direktiv 74/347/EEG av den 25 juni 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfält och vindrutetorkare för jordbruks- eller skogs­ brukstraktorer med hjul (1).

Rådets direktiv 76/432/EEG av den 6 april 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstrak­ torer med hjul (2).

Rådets direktiv 76/763/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om passagerarsäten på jordbruks- eller skogsbrukstrakto­ rer med hjul (3)

(1) EGT L 191, 15.7.1974, s. 5. (2) EGT L 122, 8.5.1976, s. 1.

(3) EGT L 262, 27.9.1976, s. 135.

Rådets direktiv 77/537/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åt­ gärder mot utsläpp av föroreningar från motorer som används i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (4).

Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om för­ arsätet på jordbruks- eller skogbrukstraktorer med hjul (5).

Rådets direktiv 80/720/EEG av den 24 juni 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om fö­ rarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (6).

Rådets direktiv 86/297/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kraftuttagen på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul samt skydd av dessa uttag (7).

Rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jord­ bruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (8).

Rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (9).

Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smal­

spåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (10).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer av­ sedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer (11).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/57/EG av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd för jord­ bruks- och skogbrukstraktorer med hjul (12).

(4) EGT L 220, 29.8.1977, s. 38. (5) EGT L 255, 18.9.1978, s. 1. (6) EGT L 194, 28.7.1980, s. 1. (7) EGT L 186, 8.7.1986, s. 19. (8) EGT L 186, 8.7.1986, s. 26. (9) EGT L 240, 26.8.1986, s. 1. (10) EGT L 220, 8.8.1987, s. 1. (11) EGT L 173, 12.7.2000, s. 1. (12) EUT L 261, 3.10.2009, s. 1.

102

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2.3.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/5

 

 

 

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/58/EG av den 13 juli 2009 om kopplingsanordningen och backväxeln på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/59/EG av den 13 juli 2009 om backspeglar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (2).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/60/EG av den 13 juli 2009 om högsta konstruktiva hastig­ het och lastplattformar för jordbruks- eller skogsbruk­ straktorer med hjul (3).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/61/EG av den 13 juli 2009 om installationen av belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- och skogs­ brukstraktorer med hjul (4).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/63/EG av den 13 juli 2009 om vissa delar och egenskaper hos jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (5).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/64/EG av den 13 juli 2009 om dämpning av radiostörningar (elektromagnetisk kompatibilitet) som orsakas av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer (6).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/66/EG av den 13 juli 2009 om styrinrättningen på jord­ bruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (7).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/68/EG av den 13 juli 2009 om typgodkännande av delar för belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (8).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/75/EG av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd på jord­ bruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk provning) (9).

(1) EUT L 198, 30.7.2009, s. 4. (2) EUT L 198, 30.7.2009, s. 9. (3) EUT L 198, 30.7.2009, s. 15. (4) EUT L 203, 5.8.2009, s. 19. (5) EUT L 214, 19.8.2009, s. 23. (6) EUT L 216, 20.8.2009, s. 1. (7) EUT L 201, 1.8.2009, s. 11. (8) EUT L 203, 5.8.2009, s. 52. (9) EUT L 261, 3.10.2009, s. 40.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/76/EG av den 13 juli 2009 om bullernivån på förarplatsen i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (10).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/144/EG av den 30 november 2009 om vissa delar och egen­ skaper på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (11).

(29)Det är viktigt för alla berörda parter att skapa en tydlig förståelse för sambandet mellan denna förordning och direktiv 2006/42/EG för att undvika överlappning och tydligt klargöra vilka krav en viss produkt behöver upp­ fylla.

(30)Eftersom målen med denna förordning, nämligen att fast­ ställa harmoniserade bestämmelser om administrativa och tekniska krav för typgodkännande av och för mark­ nadstillsyn för jordbruks- och skogsbruksfordon, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av deras omfattning och verk­ ningar, bättre kan uppnås på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i ar­ tikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna för­ ordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

1. I denna förordning fastställs administrativa och tekniska krav för typgodkännande av alla nya fordon, system, kom­ ponenter och separata tekniska enheter som avses i artikel 2.1.

Denna förordning är inte tillämplig på godkännande av enskilda fordon. De medlemsstater som beviljar sådana enskilda godkän­ nanden ska emellertid godta varje typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som bevil­ jats enligt denna förordning i stället för enligt de tillämpliga nationella bestämmelserna.

(10) EUT L 201, 1.8.2009, s. 18. (11) EUT L 27, 30.1.2010, s. 33.

103

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

L 60/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

 

 

 

 

 

2.I denna förordning fastställs krav för marknadstillsyn över fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av godkännande i enlighet med denna förordning. I denna förordning fastställs även kraven för marknadstillsyn över delar och utrustning för sådana fordon.

3.Denna förordning påverkar inte tillämpningen av lagstift­ ning om trafiksäkerhet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på de jordbruks- och skogsbruksfordon som avses i artikel 4 och som är konstrue­ rade och tillverkade i en eller flera etapper, samt på system, komponenter och separata tekniska enheter liksom delar och utrustning som konstruerats och tillverkats för sådana fordon.

Denna förordning ska särskilt tillämpas på följande fordon:

a)Traktorer (kategorierna T och C).

b)Släpfordon (kategori R).

c)Utbytbar dragen utrustning (kategori S).

2.Denna förordning ska inte tillämpas på utbytbara maski­ ner som helt och hållet lyfts från marken eller som inte kan röra sig runt en vertikal axel när fordonet som de är kopplade till kör på väg.

3.För följande fordon får tillverkaren välja att ansöka om godkännande enligt denna förordning eller att uppfylla de till­ lämpliga nationella kraven:

a)Släpfordon (kategori R) och utbytbar dragen utrustning (ka­ tegori S).

b)Bandtraktorer (kategori C).

c)Hjultraktorer för särskilda ändamål (kategorierna T4.1 och T4.2).

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning och i de akter som förtecknas i bilaga I gäller följande definitioner, om inte annat föreskrivs i dessa:

1.typgodkännande: förfarande genom vilket en godkännande­ myndighet intygar att en typ av fordon, system, kom­ ponent eller separat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

2.typgodkännande av komplett fordon: typgodkännande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att ett icke fär­ digbyggt fordon, ett komplett fordon eller ett etappvis färdigbyggt fordon uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

3.typgodkännande av system: typgodkännande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att ett system monterat i ett fordon av en viss typ uppfyller de tillämpliga administ­ rativa bestämmelserna och tekniska kraven.

4.typgodkännande av komponent: typgodkännande genom vil­ ket en godkännandemyndighet intygar att en från ett for­ don fristående komponent uppfyller de tillämpliga ad­ ministrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

5.typgodkännande av separat teknisk enhet: typgodkännande ge­ nom vilket en godkännandemyndighet intygar att en sepa­ rat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven med avseende på en eller flera angivna fordonstyper.

6.nationellt typgodkännande: förfarande för typgodkännande som fastställs i en medlemsstats nationella rätt, varvid godkännandet endast gäller på den medlemsstatens terri­ torium.

7.EU-typgodkännande: förfarande genom vilket en godkän­ nandemyndighet intygar att en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet uppfyller de till­ lämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kra­ ven i denna förordning.

8.traktor: jordbruks- eller skogsbruksfordon med hjul eller band, och med motor, som har minst två axlar, som är

konstruerat för en högsta hastighet om lägst 6 km/tim, vars främsta funktion är som dragfordon och som kon­ struerats särskilt för att dra, skjuta, frakta eller driva viss utbytbar utrustning avsedd att användas inom jord- eller skogsbruk, eller för att dra släpvagnar eller utrustning för användning inom jord- och skogsbruk. Traktorn kan ut­ rustas för transport av last i jordbruks- eller skogsbruks­ sammanhang och/eller med ett eller flera passagerarsäten.

9.släpfordon: varje jordbruks- eller skogsbruksfordon som främst är avsett att dras av en traktor och som är avsett att i huvudsak bära last eller behandla material och vars förhållande mellan fordonets högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last och dess vikt i olastat skick är lika med eller större än 3,0.

104

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2.3.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/7

 

 

 

 

 

10.utbytbar dragen utrustning: fordon som används i jordbruk eller skogsbruk och som är konstruerat för att dras av en traktor, förändrar eller kompletterar dennas funktioner, permanent inkorporerar ett redskap eller är konstruerat för att behandla material, och som kan inbegripa en lastplattform konstruerad och tillverkad för att ta emot alla verktyg och anordningar som behövs för de ändamå­ len och tillfälligt lagra material som framställs eller krävs under arbetet, och vars förhållande mellan fordonets högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last och dess vikt i olastat skick är mindre än 3,0.

11.fordon: traktorer, släpfordon eller utbytbar dragen utrust­ ning enligt definitionerna i punkterna 8, 9 och 10.

12.grundfordon: fordon som används under den inledande etappen av ett etappvist typgodkännande.

13.icke färdigbyggt fordon: fordon som måste genomgå åtmin­ stone ytterligare en etapp i tillverkningsprocessen för att uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i denna förordning.

14.etappvis färdigbyggt fordon: fordon som, efter att ha typgod­ känts etappvis, uppfyller de tillämpliga tekniska kraven i denna förordning.

15.färdigbyggt fordon: fordon som inte behöver kompletteras för att uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i denna förordning.

16.fordon i slutserier: fordon i lager som inte kan tillhandahål­ las på marknaden eller som inte längre kan tillhandahållas på marknaden, registreras eller tas i bruk eftersom nya tekniska krav har trätt i kraft enligt vilka fordonet inte har godkänts.

17.system: sammansättning av anordningar som är kombine­ rade för att utföra en eller flera specifika funktioner i ett fordon och som omfattas av kraven i denna förordning eller någon av de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt denna förordning.

18.komponent: anordning som omfattas av kraven i denna förordning eller någon av de delegerade akter eller genom­ förandeakter som antagits enligt denna förordning, som är avsedd att vara en del av ett fordon som kan typgodkän­ nas oberoende av ett fordon i enlighet med denna förord­ ning och de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt denna förordning, förutsatt att dessa akter uttryckligen tillåter detta.

19.separat teknisk enhet: anordning som omfattas av kraven i denna förordning eller någon av de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt denna förordning och som är avsedd att vara en del av ett fordon som kan typgodkännas separat, dock endast i förbindelse med en eller flera specificerade fordonstyper, förutsatt att dessa akter uttryckligen tillåter detta.

20.delar: varor som används för montering av ett fordon samt reservdelar.

21.utrustning: alla andra varor än delar som kan läggas till eller installeras på ett fordon.

22.originaldelar eller originalutrustning: delar eller utrustning som tillverkats enligt fordonstillverkarens specifikationer och produktionsstandarder för framställning av delar för montering av fordonet i fråga; detta innefattar delar eller utrustning som tillverkas på samma produktionslinje som dessa delar eller denna utrustning; om inte motsatsen be­ visas förutsätts det att delar eller utrustning utgör original­ delar om tillverkaren intygar att delarna eller utrustningen är av samma kvalitet som de komponenter som används för montering av fordonet och att de har tillverkats i enlighet med fordonstillverkarens specifikationer och pro­ duktionsstandarder.

23.reservdelar: varor som ska installeras i eller på ett fordon för att ersätta originaldelar av det fordonet, inbegripet varor som smörjmedel som är nödvändiga för användningen av fordonet, dock inte bränsle.

24.funktionssäkerhet: frånvaro av oacceptabla risker för kropps­ skada eller försämring av människors hälsa eller skada på egendom till följd av faror som orsakas av felfungerande mekaniska, hydrauliska, pneumatiska, elektriska eller elek­ troniska system, komponenter eller separata tekniska en­ heter.

25.tillverkare: en fysisk eller juridisk person som är ansvarig inför godkännandemyndigheten för alla aspekter av typ­ godkännande- eller tillståndsförfarandet, för att säkerställa produktionsöverensstämmelsen och som också är ansvarig för marknadstillsynsfrågor för de producerade fordonen, systemen, komponenterna och separata tekniska enheter­ na, oavsett om den fysiska eller juridiska personen är di­ rekt involverad i alla led av utformningen och konstruk­ tionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som godkännandeförfarandet av­ ser.

105

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

L 60/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

 

 

 

 

 

26.tillverkarens ombud: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som är vederbörligen utnämnd av tillverkaren att företräda tillverkaren inför godkännande­ myndigheten eller marknadstillsynsmyndigheten och handla för tillverkarens räkning i frågor som omfattas av denna förordning.

27.godkännandemyndighet: myndighet i en medlemsstat som

inrättats eller utnämnts av medlemsstaten, och anmälts av medlemsstaten till kommissionen, och som har behö­ righet att handlägga dels samtliga led i förfarandet för godkännande av en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet, dels tillståndsförfarandet, och som även har behörighet att utfärda och, i förekommande fall, återkalla eller vägra att utfärda intyg om godkännande, att fungera som kontaktpunkt med godkännandemyndig­ heterna i övriga medlemsstater, att utnämna de tekniska tjänsterna och att se till att tillverkaren uppfyller sina skyl­ digheter när det gäller produktionsöverensstämmelse.

28.teknisk tjänst: organisation eller organ som har utnämnts av en medlemsstats godkännandemyndighet för att som kon­ trollaboratorium utföra provning eller för att som organ för bedömning av överensstämmelse utföra inledande be­ dömningar och andra provningar eller inspektioner för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndig­ heten kan även själv utöva dessa funktioner.

29.självprovning: provning i egna anläggningar, registrering av provningsresultat och inlämnande av en rapport, inklusive slutsatser, till godkännandemyndigheten av en tillverkare som utnämnts till teknisk tjänst för att kontrollera att vissa krav har följts.

30.virtuell provningsmetod: datorsimulationer, inklusive beräk­ ningar, som visar om ett fordon, ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet uppfyller de tekniska kraven i en delegerad akt som har antagits enligt arti­ kel 27.6, utan att det krävs att ett fysiskt fordon, ett fysiskt system, en fysisk komponent eller en fysisk separat teknisk enhet används.

31.typgodkännandeintyg: handling genom vilken godkännande­ myndigheten officiellt intygar att en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet är godkänd.

32.EU-typgodkännandeintyg: intyg enligt mallen i den genom­ förandeakt som antas enligt denna förordning eller med­ delandeformuläret i tillämpliga FN/ECE-föreskrifter som av­ ses i denna förordning eller i delegerade akter som antas enligt denna förordning.

33.intyg om överensstämmelse: handling utfärdad av tillverkaren, som intygar att det tillverkade fordonet överensstämmer med den godkända fordonstypen.

34.system för omborddiagnos eller OBD-system: system med för­ måga att identifiera det sannolika felstället med hjälp av felkoder som lagrats i ett datorminne.

35.information om reparation och underhåll av fordon: all infor­ mation som krävs för diagnos, underhåll, kontroll, perio­ disk övervakning, reparation, omprogrammering eller åter­ ställning av originaldata när det gäller fordonet, och som tillverkarna tillhandahåller sina auktoriserade återförsäljare eller verkstäder, inklusive alla senare ändringar och tillägg till denna information; den informationen inbegriper all information som krävs för att montera delar och utrust­ ning på fordon.

36.oberoende aktör: andra företag än auktoriserade återförsäljare och verkstäder som direkt eller indirekt är delaktiga i re­ paration och underhåll av motorfordon, särskilt verkstäder, tillverkare eller återförsäljare av utrustning för reparation, verktyg eller reservdelar, utgivare av teknisk information, bilklubbar, vägassistansaktörer, aktörer som erbjuder kon­ troll och provningstjänster och aktörer som erbjuder ut­ bildning för installatörer, tillverkare och verkstäder av ut­ rustning för fordon som drivs med alternativa bränslen.

37.nytt fordon: fordon som aldrig tidigare har varit registrerat eller tagits i bruk.

38.registrering: administrativt tillstånd för ett fordon att tas i bruk, även för vägtrafik, innefattande identifiering av for­ donet och tilldelning av ett serienummer, som kallas regi­ streringsnummer, oavsett om tillståndet är permanent, till­ fälligt eller giltigt för en kort tid.

39.utsläppande på marknaden: det första tillhandahållandet i unionen av ett fordon, ett system, en komponent, en se­ parat teknisk enhet, en del eller en utrustning.

40.ibruktagande: den första användningen för avsett ändamål i unionen av ett fordon, ett system, en komponent, en se­ parat teknisk enhet, en del eller en utrustning.

41.importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som släpper ut ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller en ut­ rustning från ett tredjeland.

42.distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk en­ het, en del eller en utrustning på marknaden.

106

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2.3.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/9

 

 

 

 

 

43.ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens ombud, importö­ ren eller distributören.

44.marknadstillsyn: den verksamhet som bedrivs och de åtgär­ der som vidtas av nationella myndigheter för att se till att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enhe­ ter som tillhandahålls på marknaden uppfyller de krav som fastställs i relevant unionslagstiftning om harmonisering och inte äventyrar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset.

45.marknadstillsynsmyndighet: en myndighet i en medlemsstat som ansvarar för att genomföra marknadstillsyn på sitt territorium.

46.nationell myndighet: godkännandemyndighet eller annan myndighet som arbetar med och ansvarar för marknads­ tillsyn, gränskontroll eller registrering i en medlemsstat med avseende på fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning.

47.tillhandahållande på marknaden: varje form av tillhandahål­ lande av ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller en utrustning på marknaden för distribution eller användning inom ramen för en verksam­ het av kommersiell natur, antingen mot betalning eller kostnadsfritt.

48.fordonstyp: grupp av fordon, inklusive varianter och versio­ ner av samma kategori som åtminstone inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som

kategori,

tillverkare,

tillverkarens typbeteckning,

väsentliga konstruktions- och formgivningsegenskaper,

bjälkchassi/chassi med sidobalkar/midjechassi (uppen­ bara och grundläggande skillnader),

för kategori T: axlar (antal) eller för kategori C: axlar/ band (antal),

för fordon som byggs i etapper: tillverkaren av och typen på fordonet i det föregående skedet.

49.variant: fordon av samma typ som åtminstone inte skiljer sig åt i följande avseenden:

a) För traktorer:

typ av kaross eller typ av karosseri,

färdigställandegrad,

motor (förbränningsmotor/hybridmotor/elmotor/el­ hybridmotor),

funktionssätt,

cylindrarnas antal och arrangemang,

effektskillnad på högst 30 % (högsta effekten 1,3 gånger högre än lägsta effekten),

slagvolymsskillnad på högst 20 % (högsta värdet 1,2 gånger högre än det lägsta värdet),

drivaxlar (antal, placering, koppling till varandra),

styraxlar (antal och placering),

högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last som inte varierar med mer än 10 %,

kraftöverföring (typ),

överrullningsskydd,

bromsade axlar (antal).

b)För släpfordon eller utbytbar dragen utrustning:

styraxlar (antal, placering, koppling till varandra),

högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last som inte varierar med mer än 10 %,

bromsade axlar (antal).

50.hybridfordon: motorfordon som för sin framdrivning är för­ sedd med minst två olika energiomvandlare och två olika energilagringssystem (på fordonet).

51.hybridelfordon: fordon som för sin mekaniska framdrivning hämtar energi från de båda följande i fordonet placerade källorna för lagrad energi/effekt:

a)ett förbränningsbart bränsle,

b)ett batteri, kondensator eller svänghjul/generator eller annan lagringsanordning för elektrisk energi eller effekt.

Denna definition inbegriper fordon som hämtar energi från förbränningsbart bränsle enbart för att ladda upp an­ ordningen för lagring av elektrisk energi/effekt.

52.fordon med endast eldrift: fordon som drivs med ett system som består av en eller flera anordningar för lagring av elenergi, en eller flera anordningar för konditionering av eleffekt och en eller flera elapparater som omvandlar lag­ rad elenergi till den mekaniska energi som för fordonets drift avges vid hjulen.

107

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

L 60/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

 

 

 

 

 

53.version av en variant: fordon som består av en kombination av objekt som visas i det informationsmaterial som avses i artikel 24.10.

Hänvisningar i denna förordning till krav, förfaranden eller ar­ rangemang som föreskrivs i denna förordning ska tolkas som hänvisningar till krav, förfaranden eller arrangemang som före­ skrivs i denna förordning och i delegerade akter och genom­ förandeakter som antas enligt denna förordning.

Artikel 4

Fordonskategorier

I denna förordning ska följande fordonskategorier gälla:

1.kategori T: alla traktorer med hjul. Varje hjultraktorskate­ gori enligt punkterna 2–8 är markerad på slutet med bok­ stäverna ”a” eller ”b”, som anger vilken hastighet traktorn konstruerats för:

a)”a” för hjultraktorer konstruerade för en hastighet på högst 40 km/tim,

b)”b” för hjultraktorer konstruerade för en hastighet på mer än 40 km/tim.

2.kategori T1: hjultraktorer, vars minsta spårvidd på den av

axlarna som är närmast föraren inte understiger 1 150 mm, vars vikt i olastat och körklart skick överstiger 600 kg och vars markfrigång inte överstiger 1 000 mm.

3.kategori T2: hjultraktorer vars minsta spårvidd understiger 1 150 mm, vars vikt i olastat och körklart skick överstiger 600 kg och vars markfrigång inte överstiger 600 mm, om höjden för traktorns tyngdpunkt (mätt från marken) delat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd är större än 0,90 ska den konstruktionsmässiga högsta hastigheten be­ gränsas till 30 km/tim.

4.kategori T3: hjultraktorer, vars vikt i olastat och körklart skick är högst 600 kg.

5.kategori T4: hjultraktorer för särskilda ändamål.

6.kategori T4.1 (traktorer med hög markfrigång): traktorer som konstruerats för arbete i högväxande odlingar, såsom vin­ odlingar. De kännetecknas av att deras chassi eller en del av det är upphöjt, vilket gör att de kan köra parallellt med odlingens rader med höger- och vänsterhjulen på var sin sida om en eller flera linjer. De är konstruerade för att bära eller driva redskap som kan monteras framme på traktorn, mellan dess axlar, bak eller på en plattform. När traktorn är i arbetsläge är dess markfrigång högre än 1 000 mm,

mätt vinkelrätt i förhållande till odlingsraderna. När höjden för traktorns tyngdpunkt mätt från marken, vid använd­ ning av däck av normal storlek, delat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd är större än 0,90 begränsas emel­ lertid den konstruktionsmässiga högsta hastigheten till

30 km/tim.

7.kategori T4.2 (extra breda traktorer): traktorer som känne­ tecknas av sina stora mått och som är särskilt avsedda för arbete på stora jordbruksarealer.

8.kategori T4.3 (traktorer med låg markfrigång): fyrhjulsdrivna traktorer vars utbytbara utrustning är avsedd för jord- eller skogsbruk och som kännetecknas av en stödram, med ett eller flera kraftuttag, med en högsta tekniskt tillåtna vikt på inte mer än 10 ton, och där förhållandet mellan denna vikt och högsta vikt i olastat, körklart skick är mindre än 2,5 och tyngdpunktens höjd uppmätt i förhållande till marken vid användning av däck med normal storlek är mindre än 850 mm.

9.kategori C: bandtraktorer som drivs med ändlösa band eller en kombination av hjul och ändlösa band, vars underka­ tegorier definieras analogt med kategori T.

10.kategori R: släpfordon. Varje släpvagnskategori enligt punk­ terna 11–14 är markerad på slutet med bokstäverna ”a” eller ”b”, som anger vilken hastighet släpvagnen konstrue­ rats för:

a) ”a” för släpvagnar som konstruerats för en hastighet på högst 40 km/tim,

b) ”b” för släpvagnar som konstruerats för en hastighet på mer än 40 km/tim.

11.kategori R1: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­ vikt per axel inte överstiger 1 500 kg.

12.kategori R2: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­ vikt per axel överstiger 1 500 kg men inte 3 500 kg.

13.kategori R3: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­ vikt per axel överstiger 3 500 kg men inte 21 000 kg.

14.kategori R4: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­ vikt per axel överstiger 21 000 kg.

15.kategori S: utbytbar dragen utrustning.

Varje kategori av utbytbar dragen utrustning är markerad på slutet med bokstäverna ”a” eller ”b”, som anger vilken hastighet den konstruerats för:

108

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2.3.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/11

 

 

 

 

 

a)”a” för utbytbar dragen utrustning som konstruerats för en hastighet på högst 40 km/tim,

b)”b” för utbytbar dragen utrustning som konstruerats för en hastighet på mer än 40 km/tim.

2. Godkännandemyndigheterna ska godkänna endast sådana fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 7

Marknadstillsynsåtgärder

16.kategori S1: utbytbar dragen utrustning vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel inte överstiger 3 500 kg.

17.kategori S2: utbytbar dragen utrustning vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 3 500 kg.

KAPITEL II

ALLMÄNNA SKYLDIGHETER

Artikel 5

Medlemsstaternas skyldigheter

1. Medlemsstaterna ska inrätta eller utnämna de godkännan­ demyndigheter som är behöriga i fråga om godkännanden och de marknadstillsynsmyndigheter som är behöriga i fråga om marknadstillsyn i enlighet med denna förordning. Medlemssta­ terna ska anmäla inrättandet och tillsättandet av dessa myndig­ heter till kommissionen.

Anmälan av godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna ska innehålla myndighetens namn, adress, inklusive elektronisk adress, samt ansvarsområde. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning och uppgifter om godkännandemyndigheterna på sin webbplats.

2.Medlemsstaterna ska tillåta utsläppande på marknaden, registrering eller ibruktagande endast av sådana fordon, kom­ ponenter och separata tekniska enheter som uppfyller kraven i denna förordning.

3.Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra utsläppande på marknaden, registrering eller ibruktagande av

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av skäl som hänför sig till sådana aspekter av deras konstruk­ tion eller funktion som omfattas av denna förordning om de uppfyller dess krav.

4. Medlemsstaterna ska organisera och utöva marknadstillsyn över och kontroller av fordon, system, komponenter och sepa­ rata tekniska enheter som förs in på marknaden i enlighet med kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 6

Godkännandemyndigheternas skyldigheter

1. Godkännandemyndigheterna ska se till att tillverkare som ansöker om typgodkännande uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning.

1. För typgodkända fordon, system, komponenter och sepa­ rata tekniska enheter ska marknadstillsynsmyndigheterna i till­ räcklig omfattning utföra lämplig dokumentkontroll och därvid beakta etablerade riskbedömningsprinciper samt klagomål och annan information.

Marknadstillsynsmyndigheterna får kräva att de ekonomiska ak­ törerna tillhandahåller sådan dokumentation och information som dessa myndigheter anser sig behöva för att utföra sin verk­ samhet.

Om ekonomiska aktörer uppvisar intyg om överensstämmelse ska marknadstillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till dessa intyg.

2. För delar och annan utrustning som inte omfattas av punkt 1 i denna artikel är artikel 19.1 i förordning (EG) nr 765/2008 tillämplig i sin helhet.

Artikel 8

Tillverkarnas skyldigheter

1.När tillverkarnas fordon, system, komponenter eller sepa­ rata tekniska enheter släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska de se till att de är tillverkade och godkända i enlighet med kraven i denna förordning och i de delegerade akter och ge­ nomförandeakter som antagits enligt denna förordning.

2.