Regeringens proposition 2015/16:29

En global standard för automatiskt utbyte av

Prop.

upplysningar om finansiella konton

2015/16:29

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 oktober 2015

Stefan Löfven

Per Bolund

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till de författningar som krävs för att införliva OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Standarden består av en modell för avtal mellan behöriga myndigheter om att tillämpa de gemensamma rapporteringsnormerna som bifogas avtalet. I propositionen lämnas även förslag till de författningar som krävs för att genomföra rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktivet 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning. Direktivet medför att OECD:s globala standard tas in i rådets direktiv 2011/16/EU. De skyldigheter som bl.a. följer av standarden är skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut att identifiera finansiella konton som innehas av personer eller enheter med hemvist i annan eller andra stater eller jurisdiktioner, skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna uppgifter till Skatteverket om de konton som identifierats och skyldigheter för Skatteverket att överföra information till annan eller andra staters eller jurisdiktioners behöriga myndigheter.

I propositionen lämnas vidare förslag till de författningsändringar som krävs för att Europeiska kommissionens förslag till rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar ska kunna genomföras. Förslag om upphävande av direktivet har lämnats för att undvika dubbelrapportering med anledning av att direktivet 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i

fråga om beskattning i stora delar överlappar direktiv 2003/48/EG.

1

Prop. 2015/16:29 I propositionen föreslås en ny lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och en ny lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Ändringar föreslås även i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att bl.a. genomföra de finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter om identifierade konton till Skatteverket. Vidare föreslås en ny lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Vidare föreslås vissa följdändringar i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Vissa justeringar sker slutligen i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet.

Bestämmelserna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2016.

2

Prop. 2015/16:29

Innehållsförteckning

Förkortningar

...........................................................................................

7

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

9

2

Lagtext ...........................................................................................

 

10

 

2.1

Förslag till lag om identifiering av

 

 

 

rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte

 

 

 

av upplysningar om finansiella konton............................

10

2.2Förslag till lag om automatiskt utbyte av

upplysningar om finansiella konton ................................

35

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om

behandling av uppgifter i Skatteverkets

 

beskattningsverksamhet...................................................

37

2.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ...............................................

39

2.5Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244) .....................................................................

40

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i

fråga om beskattning .......................................................

50

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med

 

 

anledning av FATCA-avtalet...........................................

52

3

Ärendet och dess beredning ...........................................................

57

4

En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om

 

 

finansiella konton ...........................................................................

57

 

4.1

Bakgrund .........................................................................

57

4.2Den globala standardens uppbyggnad och

 

 

övergripande innehåll ......................................................

59

5

Allmänna utgångspunkter för genomförandet av den globala

 

 

standarden i svensk rätt ..................................................................

61

 

5.1

Identifiering av konton ....................................................

63

5.2De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om de identifierade

kontona ............................................................................

65

5.3Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till andra staters och jurisdiktioners skattemyndigheter,

m.m..................................................................................

68

6 Närmare om förslaget till genomförande av den globala

 

standarden ......................................................................................

72

6.1Skyldigheter att identifiera och utbyta upplysningar

om rapporteringspliktiga konton .....................................

72

6.1.1

Allmänt ...........................................................

73

6.1.2Befintliga konton som innehas av fysiska

personer ..........................................................

76

3

 

 

Prop. 2015/16:29

 

6.1.3

Nya konton som innehas av fysiska

 

 

 

 

personer ...........................................................

83

 

 

6.1.4

Befintliga konton som innehas av enheter .......

85

 

 

6.1.5

Nya konton som innehas av enheter ................

89

 

 

6.1.6

Särskilda regler ................................................

92

 

 

6.1.7

Vissa undantag från de generella

 

 

 

 

granskningsreglerna .........................................

95

 

6.2

Definitioner och utbyte av upplysningar ..........................

97

 

 

6.2.1

Definitioner .....................................................

97

 

 

6.2.2

Skyldigheter att inhämta och utbyta

 

 

 

 

upplysningar om rapporteringspliktiga

 

 

 

 

konton ............................................................

110

 

 

6.2.3

Tidpunkt och förfarande för utbyte av

 

 

 

 

upplysningar samt sekretess och skydd av

 

 

 

 

uppgifter ........................................................

123

 

 

6.2.4

Samarbete för att se till att avtalet följs

 

 

 

 

och tillämpas .................................................

126

 

 

6.2.5

Samråd och ändringar ....................................

127

 

 

6.2.6

Giltighetstid ...................................................

128

 

6.3

Icke rapporteringsskyldiga finansiella institut och

 

 

 

konton som är undantagna från definitionen

 

 

 

finansiellt konto..............................................................

129

 

 

6.3.1

Icke rapporteringsskyldiga finansiella

 

 

 

 

institut ............................................................

129

 

 

6.3.2

Konton som är undantagna från

 

 

 

 

definitionen av finansiella konton .................

132

 

6.4

Särskilt om DAC ............................................................

135

 

6.5

Särskilt om MCAA.........................................................

138

 

6.6

Faktiskt genomförande ...................................................

139

 

6.7

Underrättelse från Skatteverket ......................................

145

7

Några justeringar med anknytning till FATCA-avtalet.................

149

 

7.1

Lagen (2015:62) om identifiering av

 

 

 

rapporteringspliktiga konton med anledning av

 

 

 

FATCA-avtalet...............................................................

149

 

7.2

Några justeringar i skatteförfarandelagen

 

 

 

(2011:1244) med anknytning till FATCA-avtalet ..........

152

8

Upphävande av sparandedirektivet ...............................................

154

 

8.1

Bakgrund

........................................................................

154

 

8.2

Kommissionens förslag om upphävande av

 

 

 

sparandedirektivet ..........................................................

155

 

8.3

Allmänna ....................utgångspunkter för upphävandet

156

9

Ikraftträdande- och .................................övergångsbestämmelser

157

10

Konsekvenser ................................................................................

 

160

 

10.1

Överväganden .................................om andra alternativ

160

 

10.2

Konsekvenser .....................för de offentliga finanserna

161

 

10.3

Konsekvenser ..........................för enskilda och företag

161

 

10.4

Konsekvenser för Skatteverket och de allmänna

 

 

 

förvaltningsdomstolarna .................................................

165

4

 

 

 

 

11 Författningskommentarer .............................................................

166 Prop. 2015/16:29

11.1Förslaget till lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte

av upplysningar om finansiella konton..........................

166

11.2Förslaget till lag om automatiskt utbyte av

upplysningar avseende finansiella konton .....................

206

11.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om

behandling av uppgifter i Skatteverkets

 

beskattningsverksamhet.................................................

209

11.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

210

11.5Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244) ...................................................................

211

11.6Förslaget till lag om ändring i lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i

fråga om beskattning .....................................................

219

11.7Förslaget till lag om ändring i lag (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med

 

anledning av FATCA-avtalet.........................................

219

Bilaga 1

MULTILATERAL COMPETENT AUTHORITY

 

 

AGREEMENT ON AUTOMATIC EXCHANGE

 

 

OF FINANCIAL ACCOUNT INFORMATION ..........

222

Bilaga 2

COMMON STANDARD ON REPORTING AND

 

 

DUE DILIGENCE FOR FINANCIAL ACCOUNT

 

 

INFORMATION (“COMMON REPORTING

 

 

STANDARD”) ..............................................................

249

Bilaga 3

MULTILATERALT AVTAL MELLAN

 

 

BEHÖRIGA MYNDIGHETER OM

 

 

AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR

 

 

OM FINANSIELLA KONTON ....................................

274

Bilaga 4

GEMENSAMMA NORMER FÖR

 

 

RAPPORTERING OCH ÅTGÄRDER FÖR

 

 

KUNDKÄNNEDOM (due diligence) VAD

 

 

GÄLLER UPPLYSNINGAR OM FINANSIELLA

 

 

KONTON (GEMENSAMMA

 

 

RAPPORTERINGSNORMER) ....................................

287

Bilaga 5

RÅDETS DIREKTIV 2014/107/EU av den

 

 

9 december 2014 om ändring av direktiv

 

 

2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt

 

 

utbyte av upplysningar i fråga om beskattning ..............

318

Bilaga 6

Promemorians lagförslag ...............................................

347

Bilaga 7

Förteckning över remissinstanser ..................................

392

Bilaga 8

Lagrådsremissens lagförslag..........................................

393

Bilaga 9

Lagrådets yttrande .........................................................

440

5

Prop. 2015/16:29

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 2015.....447

6

Förkortningar

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:29

 

 

 

 

 

 

 

 

AIF-förvaltare

förvaltare av alternativa invester-

 

ingsfonder

 

 

 

 

AML/KYC-förfaranden

åtgärder

för

kundkännedom

som

 

enligt nationell lagstiftning

ska

 

vidtas

 

för

att

 

bekämpa

 

penningtvätt,

eller

liknande

 

nationella

krav

som

måste

 

uppfyllas

 

 

 

(Anti-Money

 

Laundering/Know Your Customer)

CRS

OECD:s

 

 

rapporteringsnormer

 

(Common Reporting Standard)

 

DAC

rådets direktiv 2011/16/EU av den

 

15 februari 2011 om administrativt

 

samarbete i fråga om beskattning

DAC 2

rådets direktiv 2014/107/EU

av

 

den 9 december 2014 om ändring

 

av direktiv 2011/16/EU vad gäller

 

obligatoriskt utbyte av upplys-

 

ningar i fråga om beskattning

 

EU

Europeiska unionen

 

 

 

FATCA

Foreign Account Tax Compliance

 

Act

 

 

 

 

 

 

 

FATCA-avtalet

avtal mellan Sveriges regering och

 

Amerikas

förenta staters

regering

 

för

att

 

förbättra

internationell

 

efterlevnad av skatteregler och för

 

att genomföra FATCA

 

 

FATF

arbetsgruppen

för

finansiella

 

åtgärder

 

(Financial

Action Task

 

Force)

 

 

 

 

 

 

IDKAL

lagen

 

om

identifiering

av

 

rapporteringspliktiga

konton

vid

 

automatiskt utbyte av upplysningar

 

om finansiella konton

 

 

IDKL

lagen

(2015:62) om

identifiering

 

av rapporteringspliktiga

konton

 

med anledning av FATCA-avtalet

7

Prop. 2015/16:29

IL

inkomstskattelagen (1999:1229)

 

Kommissionen

Europeiska kommissionen

 

 

LÖHS

lagen

(1990:314)

om

ömsesidig

 

 

handräckning i skatteärenden

 

 

MCAA

det multilaterala

avtalet mellan

 

 

behöriga

myndigheter

om

 

 

automatiskt utbyte av upplysningar

 

 

om

finansiella

konton

som

 

 

undertecknades

den

29 oktober

 

 

2014

 

 

 

 

 

 

 

OECD

Organisationen

för

ekonomiskt

 

 

samarbete och utveckling

 

 

OSL

offentlighets-

och

sekretesslagen

 

 

(2009:400)

 

 

 

 

 

 

Prop.

proposition

 

 

 

 

 

 

PUL

personuppgiftslagen (1998:204)

 

SdbF

förordningen

 

(2001:588)

om

 

 

behandling

av

uppgifter

i

 

 

Skatteverkets

 

 

beskattnings-

 

 

verksamhet

 

 

 

 

 

 

SdbL

lagen

(2001:181)

om

behandling

 

 

av

uppgifter

i

Skatteverkets

 

 

beskattningsverksamhet

 

 

SFF

skatteförfarandeförordningen

 

 

 

(2011:1261)

 

 

 

 

 

 

SFL

skatteförfarandelagen (2011:1244)

 

USA

Amerikas förenta stater

 

 

8

1.

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2015/16:29

 

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton undertecknat den 29 oktober 2014 (avsnitt 4.2),

dels antar regeringens förslag till

1.lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,

2.lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,

3.lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,

4.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

5.lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),

6.lag om ändring i lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,

7.lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

9

Prop. 2015/16:29

10

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag gäller för sådan identifiering av konton som finansiella institut ska göra och som avses i rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning och i det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som undertecknades den 29 oktober 2014.

Bestämmelser om sådan identifiering av konton som finansiella institut ska göra och som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA finns i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet.

2 § I lagen finns

definitioner och förklaringar (2 kap., 3 kap. 3–10 §§ och 8 kap. 5 §),

bestämmelser om undantagna finansiella institut och konton (3 kap.

1och 2 §§),

bestämmelser om granskning av befintliga finansiella konton som innehas av fysiska personer (4 kap.),

bestämmelser om granskning av nya finansiella konton som innehas av fysiska personer (5 kap.),

bestämmelser om granskning av befintliga finansiella konton som innehas av enheter (6 kap.),

bestämmelser om granskning av nya finansiella konton som innehas av enheter (7 kap.), och

övriga bestämmelser (8 kap.).

1 Jfr rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i lydelse enligt rådets direktiv 2014/107/EU.

2 kap. Definitioner och förklaringar

Var finns definitioner och förklaringar?

1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns även definitioner och förklaringar i 3 och 8 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§ andel i eget kapital i 22 §

annan stat eller jurisdiktion i 22 § befintligt konto i 22 §

bred pensionsfond i 3 kap. 5 § depåkonto i 11 § dotterföretag i 22 §

enhet i 22 §

etablerad värdepappersmarknad i 13 § finansiell tillgång i 5 §

finansiellt institut i 6–10 §§ finansiellt konto i 11 §

föremål för regelmässig handel i 12 § försäkringsavtal i 22 §

försäkringsavtal med kontantvärde i 22 § gruppförsäkringsavtal med kontantvärde i 8 kap. 5 § grupplivränteavtal i 8 kap. 5 §

hemvist i en annan stat eller jurisdiktion i 14 § högvärdekonto i 22 §

inlåningskonto i 11 §

internationell organisation i Sverige i 3 kap. 4 § investeringsenhet i 9 §

kontantvärde i 15 § kontohavare i 16 §

konto som innehas av dödsbo i 3 kap. 8 § kvalificerad utfärdare av kreditkort i 3 kap. 6 § kvalificerat kreditkortskonto i 3 kap. 10 § livränteavtal i 22 §

lågvärdekonto i 22 § nytt konto i 22 § närstående enhet i 17 §

odokumenterat konto i 22 § passiv icke-finansiell enhet i 22 § passiv inkomst i 19 §

person med bestämmande inflytande i 18 § rapporteringspliktigt konto i 20 § rapporteringsskyldigt finansiellt institut i 21 § skatteregistreringsnummer i 22 §

spärrat konto i 3 kap. 9 §

svensk myndighetsenhet i 3 kap. 3 §

viss temporär dödsfallsförsäkring i 3 kap. 7 §

Prop. 2015/16:29

11

Prop. 2015/16:29 Aktiv icke-finansiell enhet

2 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses en enhet som inte är ett finansiellt institut och

1.vars intäkter under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av passiv inkomst och vars tillgångar som innehades under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgjordes av tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera sådana inkomster,

2.vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

3.som är närstående till en enhet vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

4.som är

a)en myndighetsenhet,

b)en internationell organisation,

c)en sådan centralbank som avses i 20 § tredje stycket, eller

d)en enhet som ägs uteslutande av någon som avses i a–c,

5. vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i

a)att äga hela eller delar av det utestående innehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

b)att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana dotterföretag som avses i a,

6. som inte bedriver eller tidigare har bedrivit någon affärsverksamhet och som investerar kapital i tillgångar i syfte att bedriva näringsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut samt har etablerats inom de senaste 24 månaderna,

7. som inte varit ett finansiellt institut under de senaste fem åren och som håller på att avveckla sina tillgångar eller genomgår en omorganisation i syfte att fortsätta eller återuppta näringsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

8. som huvudsakligen ägnar sig åt finansiering eller hedging- transaktioner med eller åt närstående enheter som inte är finansiella institut, och som inte tillhandahåller finansierings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är närstående, under förutsättning att den grupp som de närstående enheterna ingår i ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut.

En enhet ska dock inte anses vara en aktiv icke-finansiell enhet enligt första stycket 5 om den fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål.

3 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses även en enhet

1. som har etablerats och är verksam i den jurisdiktion där den har sin hemvist och

a) som har etablerats och är verksam uteslutande för ändamål som avser religion, välgörenhet, vetenskap, konstnärlighet, kultur, idrott eller

utbildning, eller

12

b) som är en yrkesorganisation, branschorganisation, handelskammare,

Prop. 2015/16:29

arbetstagarorganisation,

jord-

eller

trädgårdsbruksorganisation,

medborgarorganisation eller en organisation som uteslutande verkar för

 

att främja social välfärd,

 

 

 

 

2.som är befriad från inkomstskatt i den jurisdiktion där den har sin hemvist,

3.som inte har några ägare eller medlemmar med ägar- eller vinstintressen när det gäller enhetens intäkter eller tillgångar,

4.vars hemvistjurisdiktions lagstiftning eller vars stiftelseurkund inte tillåter att några av enhetens intäkter eller tillgångar delas ut till eller används till förmån för en privatperson eller en enhet som inte är en välgörenhetsenhet, utöver om detta sker som en följd av enhetens fullföljande av de ändamål som anges i 1 eller som betalning av skälig ersättning för utförda tjänster eller som betalning som motsvarar skäligt marknadsvärde för egendom som enheten har förvärvat, och

5.vars hemvistjurisdiktions lagstiftning eller vars stiftelseurkund föreskriver att enhetens alla tillgångar vid dess likvidation eller upplösning tillfaller en myndighet eller en annan icke vinstdrivande organisation eller staten, regeringen eller ett politiskt förvaltningsområde under regeringen i enhetens hemvistjurisdiktion.

4 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses även sådana stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap. 3–17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

Finansiell tillgång

5 § Med finansiell tillgång avses värdepapper, ägarandelar, swappar, försäkringsavtal och livränteavtal. Med finansiell tillgång avses även en andel i eller annan rätt i sådana tillgångar. Med finansiell tillgång avses inte ett obelånat direkt fastighetsinnehav.

Finansiellt institut

6 § Med finansiellt institut avses en enhet som anges i 7, 8, 9 eller 10 §. Med finansiellt institut avses dock inte en enhet vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består

1.i att direkt eller indirekt äga hela eller delar av det utestående aktieinnehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut eller att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana dotterföretag, eller

2.av finansiering eller hedgingtransaktioner med eller åt närstående enheter som inte är finansiella institut men inte tillhandahållande av finansierings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är närstående, om den grupp som de närstående enheterna ingår i ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut.

En enhet som avses i första stycket 1 ska dock anses vara ett finansiellt institut om den fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och

13

Prop. 2015/16:29 sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål.

7 § En enhet är ett finansiellt institut om förvaring av finansiella tillgångar för någon annans räkning utgör en så väsentlig del av verksamheten att de av enhetens intäkter som härrör från sådan förvaring och därtill knutna finansiella tjänster motsvarar eller överstiger 20 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den kortaste perioden av

1.den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tidpunkten då bedömningen görs, eller

2.den period som enheten har existerat.

8 § En enhet är ett finansiellt institut om den tar emot insättningar inom ramen för ordinarie verksamhet som kreditinstitut eller liknande verksamhet.

9 § En enhet är ett finansiellt institut, om

1.den i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

a) handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

b) individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

c) annan verksamhet som innebär att finansiella tillgångar investeras, administreras eller förvaltas, eller

2.dess bruttointäkter huvudsakligen kommer från investering i, återinvestering i eller handel med finansiella tillgångar och den förvaltas av en annan enhet som är en sådan enhet som beskrivs i 1 eller i 7, 8 eller 10 §.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

10 § En enhet är ett finansiellt institut om den är ett sådant försäkringsföretag eller försäkringsföretags holdingbolag som tecknar försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal eller är förpliktat att verkställa utbetalningar i enlighet med sådana avtal.

Finansiellt konto

11 § Med finansiellt konto avses ett konto hos ett finansiellt institut som är

1. ett företags-, löne-, person-, spar-, kapital- eller girokonto eller konto som finns dokumenterat genom insättningsbevis, sparbevis, investerings- bevis, inlåningsbevis, eller annat liknande instrument som tillhandahålls av ett finansiellt institut inom ramen för dess regelmässiga verksamhet som kreditinstitut eller liknande verksamhet, samt belopp som förvaltas av ett försäkringsföretag och som i enlighet med ett avtal om garanterad investering eller liknande avtal är föremål för utbetalning eller tillgodoräknande av ränta (inlåningskonto),

14

2. ett annat konto än ett försäkrings- eller livränteavtal och som förs till Prop. 2015/16:29 förmån för någon annan person och innehåller finansiella tillgångar

(depåkonto),

3.en andel i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet,

4.en andel i eget kapital eller skulder i en enhet som är ett annat finansiellt institut än ett sådant som avses i 3, om typen av andel har valts

isyfte att undvika att andelen är att anse som ett rapporteringspliktigt konto enligt denna lag, eller

5.ett försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som tecknas eller förvaltas av ett finansiellt institut.

En andel i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet ska, trots det som anges i första stycket 3, inte anses vara ett finansiellt konto om investeringsenheten är ett finansiellt institut endast på grund av att den

1.erbjuder investeringsrådgivning till kunder och agerar för kundens räkning, eller

2.hanterar portföljer för kunder och agerar på kundens vägnar i syfte att investera, förvalta eller administrera finansiella tillgångar som i kundens namn sätts in hos ett annat finansiellt institut.

Ett konto som avses i första stycket ska, trots det som anges där, inte anses vara ett finansiellt konto om det är undantaget från rapporteringsplikt enligt bestämmelserna i 3 kap.

Föremål för regelmässig handel

12 § Med föremål för regelmässig handel avses att handeln med en andel fortgående har en omfattning som inte är oväsentlig.

Etablerad värdepappersmarknad

13 § Med etablerad värdepappersmarknad avses en handelsplats som är officiellt erkänd och som övervakas av en offentlig myndighet där handelsplatsen är belägen och som har ett inte oväsentligt årligt värde på de andelar som handlas på handelsplatsen.

Hemvist i en annan stat eller jurisdiktion

14 § Med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion avses att en fysisk person eller en enhet

1.har sin skatterättsliga hemvist i den andra staten eller jurisdiktionen i enlighet med den statens eller jurisdiktionens lagstiftning, eller

2.är ett dödsbo efter en avliden fysisk person som hade sin skatterättsliga hemvist i den andra staten eller jurisdiktionen.

Vid tillämpning av första stycket ska en enhet som inte har någon skatterättslig hemvist behandlas som om den har sin skatterättsliga hemvist i den stat eller jurisdiktion där platsen för dess faktiska företagsledning finns. Detta gäller dock inte truster som är passiva icke- finansiella enheter.

Kontantvärde

15 § Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

15

Prop. 2015/16:29 1. det belopp som en försäkringstagare har rätt att få vid återköp eller uppsägning av ett försäkringsavtal, utan avdrag för avgifter för återköp eller pantsättning, eller

2.det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet.

I kontantvärdet ska det dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och som

1.betalas med anledning av en dödsfallsförsäkring och uteslutande till följd av den försäkrades dödsfall,

2.är en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkrings- förmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

3.är en återbetalning till försäkringstagaren av premie, exklusive försäkringsavgifter, som tidigare har betalats i enlighet med ett försäkringsavtal som inte är ett livränteavtal eller en dödsfallsförsäkring, på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, risken reducerats under försäkringsavtalets löptid eller premien ändrats till följd av en korrigering av ett räknefel eller annat misstag avseende premien,

4.är en återbäring till försäkringstagaren, utom vid uppsägning, om återbäringen avser ett försäkringsavtal enligt vilket de enda förmåner som ska betalas ut är sådana som anges i 2, eller

5.är avkastning på en förskottspremie eller en premiebetalning för ett försäkringsavtal för vilket premien ska betalas minst en gång om året, om beloppet av förskottspremien eller premiebetalningen inte överstiger nästa årspremie som ska betalas enligt avtalet.

Kontohavare

16 § Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

Om det finansiella kontot är ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, avses med kontohavare varje person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte finns någon person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra förmånstagare, ska varje person som i avtalet anges som försäkringstagare och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med avtalet anses som kontohavare. När utbetalningar börjar göras från ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, anses varje person som har rätt till utbetalning som kontohavare.

När en person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Detta gäller dock inte när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient.

Närstående enhet

17 § Med närstående enhet avses en enhet som

1. kontrollerar den andra enheten,

16

2. kontrolleras av den andra enheten,

3.står under gemensam kontroll med den andra enheten, eller

4.är en investeringsenhet och står under gemensam förvaltning med en annan investeringsenhet, om förvaltaren genomför den granskning som föreskrivs i 4–8 kap. för båda investeringsenheterna.

Med kontroll avses i första stycket direkt eller indirekt innehav av mer än 50 procent av rösterna och värdet i en enhet.

Person med bestämmande inflytande

18 § Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren, förvaltaren, beskyddaren, förmånstagaren eller förmåns- tagarkretsen och varje annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten anses vara personer med bestämmande inflytande. När det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är en trust, avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med bestämmande inflytande över en trust. Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) i dessas lydelse som antogs i februari 2012.

Passiv inkomst

19 § Med passiv inkomst avses den del av inkomsten som består av

1.utdelning,

2.ränta,

3.inkomst motsvarande ränta,

4.hyra och royalty som härrör från verksamhet som inte utgör rörelse och som helt eller delvis utförts av anställda hos enheten,

5.livräntor,

6.kapitalvinst från försäljning, inlösen eller byte av finansiella tillgångar eller valuta,

7.nettoinkomsten från swappar,

8.belopp som erhållits enligt ett försäkringsavtal med kontantvärde,

eller

9.liknande inkomst.

Med passiv inkomst avses inte inkomst som härrör från en icke- finansiell enhets värdepappersrörelse.

Rapporteringspliktigt konto

20 § Med rapporteringspliktigt konto avses ett finansiellt konto som har identifierats som ett sådant enligt bestämmelserna i 4–8 kap.

Ett konto ska dock inte anses vara ett rapporteringspliktigt konto om samtliga kontohavare är

1.andra finansiella institut än sådana investeringsenheter som avses i 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion,

2.bolag vars aktier regelmässigt handlas på en etablerad värdepappersmarknad,

3.bolag som är närstående enheter till sådana bolag som avses i 2,

4. myndighetsenheter,

Prop. 2015/16:29

17

Prop. 2015/16:29 5. internationella organisationer, eller 6. centralbanker.

Vid tillämpning av andra stycket 1 ska ett finansiellt instituts fasta driftsställe i en annan stat eller jurisdiktion anses vara ett finansiellt institut i den staten eller jurisdiktionen.

Vid tillämpning av andra stycket 6 avses med centralbank en bank som enligt lag eller regeringsbeslut är den centrala myndighet, förutom jurisdiktionens regering, som utfärdar instrument avsedda att användas som cirkulerande valuta. En sådan bank kan inbegripa ett organ som är skilt från jurisdiktionens regering, oavsett om det helt eller delvis ägs av jurisdiktionen.

Rapporteringsskyldigt finansiellt institut

21 § Med rapporteringsskyldigt finansiellt institut avses ett svenskt finansiellt institut som inte är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap.

Det är fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond och förvaltaren av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar en specialfond som är rapporteringsskyldiga finansiella institut i stället för värdepappersfonden eller specialfonden, om det annars vid tillämpning av första stycket skulle ha varit värdepappersfonden eller specialfonden som är rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Vid tillämpning av 22 b kap. 8 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos värdepappersfonden, och AIF- förvaltaren som förvaltar en specialfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos specialfonden.

Vid tillämpning av första eller andra stycket ska ett utländskt finansiellt instituts fasta driftställe i Sverige anses vara ett svenskt finansiellt institut. Ett svenskt finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion ska dock inte anses vara ett svenskt finansiellt institut.

Andra definitioner och förklaringar

22 § I denna lag avses med

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

annan stat eller jurisdiktion: om något annat inte anges, en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 31 december 2015 eller tidigare,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse,

försäkringsavtal: ett annat avtal än ett livränteavtal, som innebär att

utfärdaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen

18

till följd av en specifik oviss händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, Prop. 2015/16:29 olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada,

försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

högvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer och vars sammanräknade balans eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015 eller vid utgången av ett senare kalenderår,

livränteavtal: ett avtal

1.enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera personer, eller

2.som betraktas som livränteavtal i enlighet med den stats eller jurisdiktions lagstiftning, föreskrifter eller praxis där avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år,

lågvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer och vars sammanräknade balans eller värde inte uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015,

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 1 januari 2016 eller senare,

odokumenterat konto: ett konto som ska anses vara ett odokumenterat konto enligt 4 kap. 3 eller 11 §,

passiv icke-finansiell enhet: en enhet som

1.inte är ett finansiellt institut eller en aktiv icke-finansiell enhet, eller

2.är en investeringsenhet enligt 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion,

skatteregistreringsnummer: ett identifikationsnummer för skatte- betalare eller en funktionell motsvarighet till det om ett sådant nummer saknas.

Betydelsen av vissa termer och uttryck

23 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i inkomstskattelagen (1999:1229), om inte något annat anges.

3 kap. Undantagna finansiella institut och konton

Undantag från rapporteringsskyldighet respektive rapporteringsplikt

1 § Följande enheter är, även om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet:

1.Sveriges riksbank,

2.svenska myndighetsenheter,

3.internationella organisationer i Sverige,

4.breda pensionsfonder,

5.pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

6.kvalificerade utfärdare av kreditkort,

19

Prop. 2015/16:29

7. vinstandelsstiftelser,

 

8. investeringsrådgivare, och

 

9. investeringsansvariga.

 

Enheter som avses i första stycket 1–3 ska dock inte vara undantagna

 

från rapporteringsskyldighet i den del deras verksamhet är sådan

 

kommersiell verksamhet som normalt bedrivs av sådana finansiella

 

institut som anges i 2 kap. 7, 8 eller 10 §.

2 § Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

1.pensionsförsäkring som uppfyller kraven i inkomstskattelagen (1999:1229) och som tecknas och förvaltas i Sverige,

2.pensionssparkonto som uppfyller kraven i inkomstskattelagen,

3.viss temporär dödsfallsförsäkring,

4.konto som innehas av dödsbo,

5.spärrat konto, och

6.kvalificerat kreditkortskonto.

Definitioner och förklaringar

3 § Med svensk myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska landsting, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.

Med integrerad del avses person, organisation, förvaltning, verk, fond, institution eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en svensk myndighet. Detta gäller dock bara om myndighetens nettoinkomster tillgodogörs myndighetens eget konto eller annat svenskt konto som innehas av en myndighetsenhet och ingen del av nettoinkomsterna fördelas till förmån för någon privatperson. Begreppet integrerad del omfattar inte en fysisk person som är statschef eller tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.

Med kontrollerad enhet avses en enhet som till sin form är skild från svenska staten eller som på annat sätt utgör en separat juridisk enhet och

1.som helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera svenska myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,

2.vars nettoinkomster tillgodogörs enhetens eget konto eller konton hos en eller flera svenska myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster fördelas till förmån för någon privatperson, och

3.vars tillgångar tillfaller en eller flera svenska myndighetsenheter vid upplösning.

Inkomster anses inte fördelade till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning.

4 § Med internationell organisation i Sverige avses en mellanstatlig eller överstatlig organisation

20

1. som har bildats enligt en överenskommelse mellan huvudsakligen Prop. 2015/16:29 stater eller jurisdiktioner,

2.som har en gällande överenskommelse om immunitet och privilegier med Sverige, och

3.vars inkomster inte gynnar privatpersoner.

Med internationell organisation avses även en institution eller ett organ som ägs helt av en internationell organisation enligt första stycket.

5 § Med bred pensionsfond avses en fond som etablerats i Sverige för att tillhandahålla ålderspension eller ersättning vid nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda, eller till förmånstagare som angetts av sådana anställda, hos en eller flera arbetsgivare på grundval av utförda tjänster, om fonden

1.inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än fem procent av fondens tillgångar,

2.regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket, och

3.uppfyller minst ett av följande krav:

a)Den är generellt undantagen från beskattning i Sverige av investeringsinkomst, eller dess investeringsinkomst är avdragsgill eller beskattas med en lägre skattesats, enligt svensk lagstiftning på grund av fondens status som pensionsordning eller ordning för andra pensionsförmåner.

b)Minst 50 procent av avsättningarna till fonden, bortsett från överföringar av tillgångar från andra undantagna pensionsfonder eller från sådana pensionsförsäkringar som avses i 2 § 1, kommer från den finansierande arbetsgivaren.

c)Utbetalningar eller uttag från fonden som inte är förenade med kostnader, bortsett från överföringar av tillgångar till andra undantagna pensionsfonder eller till sådana pensionsförsäkringar som avses i 2 § 1, medges endast vid specificerade händelser i samband med pensionering, nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall.

d)Avsättningar, med undantag för tillåtna kompensationsinbetalningar, som arbetstagare gör till fonden begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomst eller får inte överstiga 50 000 US-dollar per år.

6 § Med kvalificerad utfärdare av kreditkort avses ett svenskt finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1.Det är ett finansiellt institut endast på grund av att det utfärdar kreditkort där insättningar endast accepteras när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart betalas tillbaka till kunden.

2.Det har från och med den 1 januari 2016 infört riktlinjer och förfaranden för att antingen förhindra kundinsättningar som överstiger

50 000 US-dollar eller säkerställa att kundinsättningar som överstiger

50 000 US-dollar betalas tillbaka till kunden inom 60 dagar.

 

Vid tillämpning av första stycket 2 ska kundinsättning som rör

 

kreditsaldo som uppstått på grund av omtvistade debiteringar inte

 

omfattas. Kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av

 

returnerade varor ska omfattas.

21

Prop. 2015/16:29

7 § Med viss temporär dödsfallsförsäkring avses ett dödsfallsförsäkrings- avtal, om

1.försäkringstiden går ut innan den försäkrade har fyllt 90 år,

2.premier betalas minst en gång om året med ett belopp som inte minskar över tid under perioden fram till den första av följande händelser:

a) avtalet upphör, eller

b) den försäkrade fyller 90 år,

3.avtalet inte har något avtalsvärde som en person kan få tillgång till genom uttag, lån eller på annat sätt utan att avtalet sägs upp,

4.andra belopp än dödsfallsförmånen som ska betalas ut vid avtalets annullering eller utgång inte överstiger de sammanlagda premier som betalats in under avtalstiden minskat med dödsfalls-, sjukdoms- och omkostnadsersättning, oavsett om sådana faktiskt uppkommit eller inte, för den eller de perioder som avtalet löpt och minskat med eventuella belopp som betalats ut innan avtalet annullerats eller löpt ut, och

5.avtalet inte innehas av person som förvärvat avtalet i värdeskapande syfte.

8 § Med konto som innehas av dödsbo avses ett konto i Sverige som innehas uteslutande av ett dödsbo, om en kopia på den avlidnes testamente eller dödsbevis finns med i dokumentationen för kontot eller om uppgift om dödsfallet har inhämtats från statens personadressregister.

 

9 § Med spärrat konto avses ett konto som skapats i samband med

 

1. domstols beslut eller dom,

 

2. försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom, om

 

a) kontomedlen utgörs uteslutande av förskottsbetalning, handpenning,

 

deposition som säkerhet för prestation med direkt koppling till

 

transaktionen eller liknande betalning eller av finansiella tillgångar som

 

satts in på kontot i samband med försäljning, byte eller uthyrning av

 

egendomen,

 

b) kontot har öppnats och används uteslutande för att säkerställa att

 

– köparen uppfyller sina skyldigheter när det gäller att betala

 

köpeskilling för egendomen,

 

– säljaren uppfyller sina skyldigheter när det gäller att stå för

 

eventuella ansvarsförpliktelser, eller

 

– uthyraren eller hyrestagaren uppfyller sina skyldigheter när det gäller

 

att betala eventuell ersättning för skador på den hyrda egendomen i

 

enlighet med vad som avtalats i hyreskontraktet,

 

c) tillgångarna på kontot, inklusive de inkomster som de genererar,

 

kommer att betalas ut eller på annat sätt fördelas till förmån för köparen,

 

säljaren eller uthyraren eller för att någon av dessa ska kunna uppfylla

 

sina skyldigheter, när egendomen säljs, byts eller överlåts eller när

 

avtalet upphör att gälla,

 

d) kontot inte är ett marginalkonto eller liknande konto som öppnats i

 

samband med att en finansiell tillgång säljs eller byts, och

 

e) kontot inte är knutet till ett kreditkortskonto,

 

3. skyldighet för ett finansiellt institut som erbjuder ett lån med fast

22

egendom som säkerhet att sätta av en del av betalningen uteslutande i

syfte att underlätta att skatter eller försäkringsavgifter som rör den fasta Prop. 2015/16:29 egendomen kan betalas vid ett senare tillfälle, eller

4. ett finansiellt instituts skyldighet att underlätta att skatter kan betalas vid ett senare tillfälle.

10 § Med kvalificerat kreditkortskonto avses ett konto som är kopplat till ett kreditkort, om

1.insättningar på kontot endast accepteras när kontohavaren gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart betalas tillbaka till kunden, och

2.kreditkortsutfärdaren från och med den 1 januari 2016 har infört riktlinjer och förfaranden för att antingen förhindra kundinsättningar som överstiger 50 000 US-dollar eller säkerställer att kundinsättningar som överstiger 50 000 US-dollar betalas tillbaka till kunden inom 60 dagar.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av omtvistade debiteringar inte omfattas. Kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av returnerade varor ska omfattas.

4 kap. Granskning av befintliga finansiella konton som innehas av fysiska personer

Konton vars sammanlagda saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre (lågvärdekonton)

1 § När det gäller befintliga lågvärdekonton som innehas av fysiska personer, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, om det har en aktuell bostadsadress registrerad som baseras på styrkande dokumentation, betrakta kontohavaren som en person med hemvist i den stat eller jurisdiktion där adressen finns. Kontot är då, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §, rapporteringspliktigt om adressen finns i en annan stat eller jurisdiktion.

Om omständigheterna, efter tillämpning av första stycket, förändras på

 

ett sådant sätt att det finns skäl att anta att den styrkande dokumentation

 

som bostadsadressen baseras på är oriktig eller otillförlitlig, ska det

 

rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast vid utgången av

 

kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod eller, om den

 

tidpunkten är senare, senast inom 90 dagar från det att de förändrade

 

omständigheterna upptäcktes, inhämta ett intygande från kontohavaren

 

och ny styrkande dokumentation för att fastställa i vilken eller vilka

 

stater eller jurisdiktioner kontohavaren har hemvist. Om det

 

rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte kan inhämta intyganden

 

och ny styrkande dokumentation, ska institutet granska kontot i enlighet

 

med 2 §.

 

2 § När det gäller andra befintliga lågvärdekonton som innehas av

 

fysiska personer än sådana där kontohavaren betraktas som en person

 

med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion med tillämpning av 1 § första

 

stycket, ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut granska den

 

information som finns i dess elektroniskt sökbara databaser. Ett sådant

23

 

Prop. 2015/16:29 konto är, om något annat inte följer av 7 § eller 2 kap. 20 §, ett rapporteringspliktigt konto i förhållande till varje sådan annan stat eller jurisdiktion i vilken granskningen visar

1.att kontohavaren har sin hemvist,

2.att kontohavaren har en aktuell post- eller bostadsadress,

3.att kontohavaren har ett telefonnummer samtidigt som han eller hon saknar sådant nummer i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets hemviststat eller hemvistjurisdiktion,

4.att det, när det gäller ett annat konto än ett inlåningskonto, finns en stående instruktion att överföra medel från det kontot till ett konto i denna stat eller jurisdiktion,

5.att en person med en giltig fullmakt eller underteckningsrätt avseende kontot har en adress, eller

6.att kontohavaren har en c/o- eller poste restante-adress som är den enda adress som det finansiella institutet har registrerad för kontohavaren.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska ha processer och rutiner för att upptäcka om och när sådana omständigheter som anges i första stycket tillkommer i de elektroniskt sökbara databaserna. Om sådana omständigheter tillkommer med avseende på ett konto efter det att granskningen enligt första stycket har genomförts, ska kontot, om något annat inte följer av 7 § eller 2 kap. 20 §, anses vara ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår då detta inträffar.

Ett rapporteringspliktigt konto enligt bestämmelserna i första eller andra stycket och 7 § ska anses vara ett sådant fram till dess att kontohavaren eller kontohavarna inte längre har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

3 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–6 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto.

4 § Ett befintligt lågvärdekonto som innehas av en fysisk person ska granskas enligt 5–11 §§ om dess saldo eller värde överstiger 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2016 eller ett senare kalenderår. En sådan granskning ska ha genomförts senast under det kalenderår som följer kalenderåret vid utgången av vilket kontots saldo eller värde första gången översteg 1 000 000 US-dollar.

24

Konton vars sammanlagda saldo eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar (högvärdekonton)

5 § När det gäller befintliga högvärdekonton som innehas av fysiska personer, ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut genomföra granskning enligt 2 § första stycket.

6 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av högvärdekonton som innehas av fysiska personer.

Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:

1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 7 § med avseende på kontot,

2.det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende öppnande av kontot,

3.den senaste dokumentation som inhämtats med stöd av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller för att uppfylla annan lagstiftning,

4.gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt,

och

5.gällande stående instruktioner att överföra medel avseende andra konton än inlåningskonton.

7 § Om sådana omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 har framkommit vid granskning enligt 2–6 §§, ska ett konto dock anses vara ett rapporteringspliktigt konto endast om något annat inte anges i 2 kap. 20 § och

1.den omständighet som framkommit är en gällande post- eller bostadsadress i en annan stat eller jurisdiktion, ett eller flera telefonnummer i en annan stat eller jurisdiktion som är de enda telefonnummer som är kopplade till kontot eller, när det gäller andra konton än inlåningskonton, en stående instruktion att överföra medel till ett konto i en annan stat eller jurisdiktion och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från det att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon har hemvist endast i Sverige eller USA, och

b) styrkande dokumentation som visar att kontohavaren inte har hemvist i den staten eller jurisdiktionen,

2.den omständighet som framkommit är att det finns en giltig fullmakt eller underteckningsrätt för en person som har en adress i en annan stat eller jurisdiktion och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från det att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon har hemvist endast i Sverige eller USA, eller

Prop. 2015/16:29

25

Prop. 2015/16:29 b) styrkande dokumentation som visar att kontohavaren inte har hemvist i den staten eller jurisdiktionen.

8 § Granskningen enligt 5–7 §§ behöver bara göras en gång för varje konto. När det gäller odokumenterade konton ska granskningen dock upprepas en gång om året fram till dess att kontot inte längre är ett odokumenterat konto.

9 § Oavsett vad som sägs i 5–7 §§ ska ett högvärdekonto som innehas av en fysisk person, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §, anses vara ett rapporteringspliktigt konto om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

10 § Om ett konto efter det att granskningen enligt 5–8 §§ har utförts blir ett rapporteringspliktigt konto enligt samma bestämmelser och 2 kap. 20 §, ska det anses som ett sådant från och med det kalenderår då detta inträffar.

11 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto.

12 § Ett rapporteringspliktigt konto ska anses vara ett sådant fram till dess att kontohavaren eller kontohavarna inte längre har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

5 kap. Granskning av nya finansiella konton som innehas av fysiska personer

1 § I samband med att en fysisk person öppnar ett nytt konto hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen där han eller hon uppger vilken eller vilka stater och jurisdiktioner han eller hon har hemvist i.

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes skatteregistreringsnummer i den staten eller jurisdiktionen och födelsedatum, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

26

2 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har eller får Prop. 2015/16:29 tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta

att ett intygande från kontohavaren som inhämtats inte är tillförlitligt, ska institutet inhämta ett nytt intygande från honom eller henne och bedöma dess tillförlitlighet.

3 § Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är ett konto ett rapporteringspliktigt konto om ett intygande som begärts enligt 1 eller 2 § visar att kontohavaren har hemvist i en eller flera andra stater eller jurisdiktioner.

4 § Om ett konto blir rapporteringspliktigt efter att ett intygande inhämtats i enlighet med 1 § första stycket, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller hans eller hennes skatteregistreringsnummer och födelsedatum.

Nya konton som får granskas som om de är befintliga konton

5 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestäm- melserna i 4 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en fysisk person i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet även har ett eller flera befintliga konton.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 4 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §.

Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 4 kap. med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.

6 kap. Granskning av befintliga finansiella konton som innehas av enheter

Rapporteringspliktiga konton

1 § Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är ett befintligt konto ett rapporteringspliktigt konto

1.om det innehas av en eller flera enheter som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, eller

2.om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke- finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion har bestämmande inflytande.

27

Prop. 2015/16:29 Förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton

2 § För att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontohavaren anses ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1.inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller

2.utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion.

3 § För att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande om detta från kontohavaren. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas, om det utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren är

1.en aktiv icke-finansiell enhet, eller

2.ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som avses

i2 kap. 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion.

4 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

1.när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US- dollar eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och

2.när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.

5 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet efter det att granskningen enligt 1–4 §§ har genomförts får tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande eller annan dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller inte tillförlitlig, ska institutet på nytt genomföra granskningen enligt 1–4 §§. Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är kontot ett rapporteringspliktigt

28

konto om det därefter fortfarande finns skäl att anta att intygande eller annan dokumentation är oriktig eller otillförlitlig.

Om informationen i första stycket första meningen avser information för att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska den anses vara en sådan enhet, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte får ett intygande eller annan dokumentation som tyder på att så inte är fallet.

Konton som inte behöver granskas

6 § Granskningen enligt 1–4 §§ behöver inte omfatta konton vars saldon eller värden uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 31 december 2015.

Konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–4 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §, välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Om saldot eller värdet på ett konto som avses i första stycket uppgår till mer än 250 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller vid utgången av ett senare kalenderår, ska det dock granskas enligt 1–4 §§ före utgången av det kalenderår som följer på det kalenderåret och behandlas som ett rapporteringspliktigt konto om det identifieras som ett sådant.

7 kap. Granskning av nya finansiella konton som innehas av enheter

Rapporteringspliktiga konton

1 § Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är ett nytt konto ett rapporteringspliktigt konto

1.om det innehas av en eller flera enheter som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion,

2.om det innehas av en eller flera enheter som är passiva icke- finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion har bestämmande inflytande, eller

3.om ett sådant intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in.

Förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton

2 § För att fastställa om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringskyldiga finansiella institutet i samband med att ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren.

Ett intygande som avses i första stycket behöver dock inte inhämtas om det av den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

Prop. 2015/16:29

29

Prop. 2015/16:29

30

3 § För att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande om detta från kontohavaren. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas, om det utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren är

1.en aktiv icke-finansiell enhet, eller

2.ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som avses

i2 kap. 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion.

4 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i samband med att ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.

Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.

5 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet efter det att granskningen enligt 1–4 §§ har genomförts får tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande eller annan dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller inte tillförlitlig, ska enheten på nytt genomföra granskningen enligt 1–4 §§. Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är kontot ett rapporteringspliktigt konto om det därefter fortfarande finns skäl att anta att intygande eller annan dokumentation är oriktig eller otillförlitlig.

Om informationen i första stycket avser information för att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska den anses vara en sådan enhet, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte får ett intygande eller annan dokumentation som tyder på att så inte är fallet.

Nya konton som får granskas som om de är befintliga konton

6 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 6 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet även har ett eller flera befintliga konton.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 6 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett

rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i Prop. 2015/16:29 första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges

i 2 kap. 20 §.

Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 6 kap. 2–5 §§ med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.

8 kap. Övriga bestämmelser

Kontoförande instituts skyldigheter när en central värdepappersförvarare är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut

1 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en sådan central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, ska den som har antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder i stället för den centrala värdepappersförvararen tillämpa 4–8 kap. med avseende på konton som är föremål för sådana registreringsåtgärder. Den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det konto- förande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att tillämpa 4–8 kap.

Anmälan till Skatteverket

2 § Om ett finansiellt institut uppfyller kriterierna för att vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 §, ska institutet snarast men senast inom två månader anmäla detta till Skatteverket.

En enhet som inte längre uppfyller kriterierna för att vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 §, ska snarast men senast inom två månader anmäla detta till Skatteverket.

Beräkning av saldo eller värde

3 § Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 4–8 kap. fastställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 4–8 kap., ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut samtidigt med kalenderåret eller under kalenderåret.

Förmånstagare av dödsfallsförmån

4 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får utgå från att en fysisk person som är förmånstagare men inte försäkringstagare i ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal och som tar emot en dödsfallsförmån i enlighet med försäkringsavtalet eller livränteavtalet inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Detta

gäller dock inte om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har

31

Prop. 2015/16:29 skäl att anta att den förmånstagaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Om det finns skäl att anta att förmånstagaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska 4 kap. 1–4 och 7 §§ tillämpas med avseende på försäkringsavtalet eller livränteavtalet.

Andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal

5 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får betrakta ett finansiellt konto som är en andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller i ett grupplivränteavtal som ett konto som inte är rapporteringspliktigt fram till dess att ett belopp ska betalas ut till försäkringstagaren eller förmånstagaren om andelen uppfyller samtliga följande krav:

1. Andelen är i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller i ett grupplivränteavtal som är ställt till en arbetsgivare och täcker minst 25 försäkringstagare som är anställda hos arbetsgivaren.

2.De anställda försäkringstagarna har rätt att erhålla kontantvärdet som är kopplat till deras andel och att ange förmånstagare för den förmån som ska betalas ut vid den anställdes död.

3.Det sammanlagda belopp som ska betalas till den anställda försäkringstagaren eller förmånstagaren med anledning av andelen överstiger inte 1 000 000 US-dollar.

Vid tillämpning av första stycket avses med gruppförsäkringsavtal med kontantvärde ett försäkringsavtal med kontantvärde

1.som täcker fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, branschorganisation, fackförening eller annan förening eller grupp, och

2.avseende vilket det för varje medlem i gruppen eller kategori av medlemmar inom gruppen betalas en premie som fastställs utan hänsyn till medlemmarnas personliga hälsoförhållanden annat än ålder, kön och rökvanor.

Vid tillämpning av första stycket avses med grupplivränteavtal ett livränteavtal i vilket rättighetsinnehavarna är fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, branschorganisation, fackförening eller annan förening eller grupp.

Befintliga konton får granskas som om de är nya konton och lågvärdekonton får granskas som om de är högvärdekonton

6 § Vid granskning av ett befintligt konto som innehas av en fysisk person får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa bestämmelserna i 5 kap. i stället för bestämmelserna i 4 kap. för att fastställa om kontot är rapporteringspliktigt. Vid granskning av ett befintligt konto som innehas av en enhet får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa bestämmelserna i 7 kap. i stället för bestämmelserna i 6 kap. för att fastställa om kontot är rapporterings- pliktigt. Intyganden från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande över kontohavaren ska då inhämtas när granskningen görs i stället för i samband med att kontot öppnas. De tidsfrister som gäller för granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. respektive 6 kap. ska dock gälla även i dessa fall.

32

Vid granskning av ett befintligt lågvärdekonto som innehas av en Prop. 2015/16:29 fysisk person får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa

bestämmelserna i 4 kap. 5–12 §§ i stället för bestämmelserna i 4 kap. 1–4 och 7 §§ för att fastställa om kontot är rapporteringspliktigt. De tidsfrister som gäller för granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. 1–4 och 7 §§ ska dock gälla även i dessa fall.

Styrkande dokumentation

7 § Vid tillämpning av 4–7 kap., ska som styrkande dokumentation räknas

1.ett intyg om bosättning utfärdat av ett behörigt myndighetsorgan i den stat eller jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig vara bosatt,

2.när det gäller en fysisk person, en giltig identifikationshandling utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sett används för identifiering,

3.när det gäller en enhet, officiell dokumentation utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om den juridiska personens namn samt adressen till dess huvudkontor i den stat eller jurisdiktion där den uppger sig vara hemmahörande eller i den stat eller jurisdiktion enligt vars lagstiftning den har upprättats,

4.årsredovisningshandlingar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från Finansinspektionen.

När det är fråga om befintliga konton som innehas av enheter, ska som styrkande dokumentation även räknas klassificeringar i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv med avseende på kontohavaren. Klassificeringarna ska ha fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder i överensstämmelse med det rapporteringsskyldiga finansiella institutets normala förfaranden för att granska den information som inhämtats för att upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Detta gäller dock endast om det standardiserade systemet för branschkoder genomfördes av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet före den 1 januari 2016.

Dokumentations tillförlitlighet

8 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får inte, trots det som i övrigt föreskrivs i 4–8 kap., förlita sig på uppgifter i intyganden och annan dokumentation om institutet har tillgång till ytterligare information som gör att dokumentationens riktighet eller tillförlitlighet skäligen kan ifrågasättas.

Sparande av dokumentation

9 § Handlingar och uppgifter om åtgärder som vidtagits för att identifiera om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte ska bevaras i minst fem år från det att kontot avslutas.

33

Prop. 2015/16:29 Underrättelse vid överträdelser av skyddet för uppgifter

10 § Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska vid överträdelser eller brister i skyddet för uppgifter underrätta fysiska personer som uppgifterna avser om att en överträdelse av skyddet för uppgifterna har skett, om överträdelsen sannolikt kommer att påverka skyddet av deras personuppgifter eller integritet negativt.

Avsiktligt kringgående

11 § Oavsett vad som i övrigt föreskrivs i denna lag ska ett finansiellt konto anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om

1.en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller ett finansiellt institut vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och

2.det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringskyldigt finansiellt institut.

Ytterligare föreskrifter

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter när det gäller vilka stater och jurisdiktioner som ska anses vara deltagande jurisdiktioner respektive rapporteringspliktiga jurisdiktioner.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.Senast den 31 december 2016 ska granskningen ha genomförts enligt bestämmelserna i 4 kap. 5–11 §§ av befintliga högvärdekonton som innehas av fysiska personer.

3.Senast den 31 december 2017 ska granskningen ha genomförts enligt

a) bestämmelserna i 4 kap. 1–4 och 7 §§ av befintliga lågvärdekonton som innehas av fysiska personer, och

b) bestämmelserna i 6 kap. 1–6 §§ av befintliga konton som innehas av enheter.

4.Senast den 31 december 2016 ska ett finansiellt institut, som före den 1 november 2016 blivit rapporteringsskyldigt, göra en anmälan till Skatteverket enligt 8 kap. 2 § om att det uppfyller kriterierna för att vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 §.

34

2.2 Förslag till lag om automatiskt utbyte av Prop. 2015/16:29 upplysningar om finansiella konton

Härigenom föreskrivs1 följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller för sådant automatiskt utbyte av upplysningar som avses i rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning och i det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som undertecknades den 29 oktober 2014.

Bestämmelser om sådant automatiskt utbyte av upplysningar som ska ske mellan behöriga myndigheter i Sverige och Amerikas förenta stater och som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA finns i lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Överföring av uppgifter

2 § Skatteverket ska till en rapporteringspliktig jurisdiktions behöriga myndighet genom automatiskt utbyte överföra upplysningar som Skatteverket har fått i form av kontrolluppgift för en person med hemvist i den rapporteringspliktiga jurisdiktionen och som avser ett rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 20 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Upplysningar ska överföras om de uppgifter som ska lämnas enligt 22 b kap. 2–8 §§ och 24 kap. 4 § 1 skatteförfarandelagen (2011:1244).

Upplysningarna ska överföras minst en gång om året och omfatta information om vilken valuta varje belopp anges i.

Samarbete för att se till att avtalet följs och tillämpas

3 § Skatteverket ska underrätta en annan stats eller jurisdiktions behöriga myndighet om Skatteverket har skäl att tro att felaktig eller ofullständig information har lämnats av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i den andra staten eller jurisdiktionen eller att ett sådant finansiellt institut har begått en överträdelse av sina skyldigheter att lämna uppgifter.

4 § Om en annan stats eller jurisdiktions behöriga myndighet underrättar Skatteverket om att myndigheten har skäl att tro att felaktig eller ofullständig information har lämnats av ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller att ett sådant finansiellt institut har begått en överträdelse av sina skyldigheter att lämna uppgifter, ska Skatteverket

1 Jfr rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i

fråga om beskattning, i lydelse enligt rådets direktiv 2014/107/EU.

35

Prop. 2015/16:29 vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information eller för att avhjälpa överträdelserna.

Användning av upplysningar som Skatteverket tar emot

5 § Upplysningar som Skatteverket tar emot från en behörig myndighet i en annan stat eller jurisdiktion inom ramen för det automatiska informationsutbyte som avses i rådets direktiv 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning i dess lydelse den 9 december 2014 och upplysningar som avses i det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton i dess lydelse den 29 oktober 2014, får användas endast för beskattningsändamål och endast i fråga om de skatter som omfattas av lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Upplysningarna får användas även för andra ändamål om den myndighet som tillhandahåller upplysningarna tillåter det.

För användning och vidarebefordran av upplysningar som Skatteverket tar emot från en behörig myndighet i en annan stat eller jurisdiktion inom ramen för det automatiska informationsutbyte som avses i rådets direktiv 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning i dess lydelse den 9 december 2014, gäller, utöver vad som sägs i första stycket, även 20–23 §§ lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning.

Underrättelse vid överträdelse av sekretessen eller brister i skyddet för uppgifter

6 § Skatteverket ska omedelbart underrätta sekretariatet vid det koordineringsorgan som avses i artikel 24.3 i bilaga 1 till lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden vid överträdelser av sekretessen enligt det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som undertecknades den 29 oktober 2014 eller vid brister i skyddet för uppgifter som har tagits emot. Skatteverket ska då även underrätta koordineringsorganets sekretariat om eventuella påföljder och avhjälpande åtgärder som detta har resulterat i.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.Bestämmelserna i 2 § tillämpas första gången kalenderåret 2017 för uppgifter som gäller kalenderåret 2016.

36

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181)

Prop. 2015/16:29

 

om behandling av uppgifter i Skatteverkets

 

 

beskattningsverksamhet

 

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 4 § lagen (2001:181) om behandling

 

av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet2 ska ha följande

 

lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 kap.

 

 

 

4 §3

 

Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Skatteverket för

1.fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter,

2.bestämmande av pensionsgrundande inkomst,

3.fastighetstaxering,

4.revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,

5.tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning,

6.handläggning

a)enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter och

b)av andra frågor om ansvar för någon annans skatter och avgifter,

a)enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter,

b)av andra frågor om ansvar för någon annans skatter och avgifter, och

c)enligt lagen (2015:000) om automatiskt utbyte av upp-

lysningar om finansiella konton och 22 b kap. skatteförfarande- lagen (2011:1244),

7.fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande,

8.verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken,

9.hantering av underrättelser från arbetsgivare om anställning av utlänningar som avses i lagen (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige,

10.hantering av uppgifter om sjuklönekostnad, och

11.tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

1Jfr rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i lydelse enligt rådets direktiv 2014/107/EU.

2Senaste lydelse av lagens rubrik 2003:670.

3Senaste lydelse 2014:1477.

37

Prop. 2015/16:29 Uppgifter som får behandlas enligt första stycket får även behandlas för tillhandahållande av information som behövs i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet enligt lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

38

2.4

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

Prop. 2015/16:29

 

sekretesslagen (2009:400)

 

Härigenom föreskrivs1 att 9 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen

 

(2009:400) ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

9 kap.

2 §2

Bestämmelser som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i

1.lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,

2.lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete,

3.lagen (2000:344) om Schengens informationssystem,

4.lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

5.lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,

6.lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar,

7.lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen,

8.lagen (1998:620) om belastningsregister,

9.lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,

10. lagen (2013:329) med vissa

10. lagen (2013:329) med vissa

bestämmelser

om

skydd för

bestämmelser

om

skydd för

personuppgifter

 

vid

personuppgifter

 

vid

polissamarbete

och

straffrättsligt

polissamarbete

och

straffrättsligt

samarbete

inom

Europeiska

samarbete

inom

Europeiska

unionen, och

 

 

unionen,

 

 

 

11. lagen

(2015:63) om utbyte

11. lagen

(2015:63) om utbyte

av upplysningar med anledning

av upplysningar med anledning av

av FATCA-avtalet.

 

FATCA-avtalet, och

 

 

 

 

 

12. lagen (2015:000) om auto-

 

 

 

 

matiskt utbyte av upplysningar om

 

 

 

 

finansiella konton.

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1Jfr rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i lydelse enligt rådets direktiv 2014/107/EU.

2Senaste lydelse 2015:66.

39

Prop. 2015/16:29

40

2.5Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 22 a kap. 5 §, 23 kap. 2 §, 24 kap. 4 §, 34 kap. 3 och

10 §§ samt 56 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 22 b kap., fyra nya paragrafer, 23 kap. 3 b §, 24 kap. 2 a §, 34 kap. 9 c och 9 d §§, och närmast före 24 kap. 2 a § och 34 kap. 9 c § två nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

 

1 §2

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och

avgifter.

 

 

 

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

AVDELNING VI. KONTROLL-

AVDELNING VI. KONTROLL-

UPPGIFTER,

 

UPPGIFTER,

 

DEKLARATIONER

OCH

DEKLARATIONER

OCH

ÖVRIGA UPPGIFTER

 

ÖVRIGA UPPGIFTER

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

22 kap. – Kontrolluppgift

om

22 kap. –

Kontrolluppgift

om

vissa andra förhållanden

 

vissa andra förhållanden

 

22 a kap. – Kontrolluppgift

om

22 a kap. – Kontrolluppgift

om

rapporteringspliktiga konton

med

rapporteringspliktiga

konton

med

anledning av FATCA-avtalet

 

anledning av FATCA-avtalet

 

 

 

22 b kap. – Kontrolluppgift

om

 

 

rapporteringspliktiga

 

och

 

 

odokumenterade konton

med

 

 

anledning av automatiskt utbyte av

 

 

upplysningar

om

finansiella

 

 

konton

 

 

 

23 kap. – Kontrolluppgift

om

23 kap. –

Kontrolluppgift

om

utländska förhållanden

 

utländska förhållanden

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

22 a kap.

5 §3

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton:

1.att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

2.kontots identifikationsuppgifter,

1Jfr rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i lydelse enligt rådets direktiv 2014/107/EU.

2Senaste lydelse 2015:69.

3Senaste lydelse 2015:69.

3. kontots saldo eller värde vid

3. kontots saldo eller värde

vid Prop. 2015/16:29

utgången av året eller, om kontot

utgången av året eller, om kontot

har

avslutats

under

året,

har

avslutats

under

 

året,

omedelbart

 

före

kontots

omedelbart

före

kontots

avslutande, och

 

 

avslutande,

 

 

 

4. det

amerikanska

skatte-

4. det

amerikanska

skatte-

registreringsnumret (TIN) för den

registreringsnumret (TIN) för den

som kontrolluppgiften lämnas för,

som kontrolluppgiften lämnas för,

om den uppgiften finns.

 

om den uppgiften finns, och

 

 

 

 

 

 

5. när

det gäller konton

som

 

 

 

 

 

innehas av enheter, vilken eller

 

 

 

 

 

vilka av de personer som

 

 

 

 

 

kontrolluppgiften

lämnas

för

som

 

 

 

 

 

är

 

 

 

 

 

a)fysiska personer med bestäm- mande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för det rapporterings- pliktiga kontot, och

b)kontohavare för det rapport- eringspliktiga kontot.

Om det amerikanska skatteregistreringsnumret saknas för en fysisk person som kontrolluppgift ska lämnas för, ska kontrolluppgiften i stället innehålla uppgift om födelsedatum.

22 b kap. Kontrolluppgift

om

rapporteringspliktiga

och

odokumenterade

konton

med

anledning av automatiskt

utbyte

av upplysningar

om finansiella

konton

 

 

Innehåll

1§

I detta kapitel finns bestäm-

melser med anledning av rådets

 

direktiv

2014/107/EU av

den

 

9 december 2014 om ändring av

 

direktiv

2011/16/EU

vad

gäller

 

obligatoriskt automatiskt utbyte av

 

upplysningar

i

 

fråga

 

om

 

beskattning och med anledning av

 

det multilaterala

avtalet

mellan

 

behöriga

myndigheter

 

om

 

automatiskt utbyte av upplysningar

 

om

finansiella

 

konton

som

 

undertecknades

 

den

29 oktober

 

2014.

Bestämmelserna

ges

i

 

följande ordning:

 

 

 

 

 

– skyldighet

 

att

lämna

41

Prop. 2015/16:29

kontrolluppgift (2 §),

 

 

 

– för

vem

och

av

vem

 

kontrolluppgift ska lämnas (3 och

 

4 §§),

 

 

 

 

 

– kontrolluppgiftens

innehåll

 

avseende

rapporteringspliktiga

 

konton, (5–8 §§), och

 

 

 

– kontrolluppgiftens

innehåll

 

avseende

odokumenterade

konton

 

(9 §).

 

 

 

 

 

Skyldighet

att

 

lämna

 

kontrolluppgift

 

 

 

2 §

Kontrolluppgift ska lämnas om ett sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 20 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

Kontrolluppgift ska också lämnas om ett sådant odokumenterat konto som avses i 2 kap. 22 § den lagen.

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

 

3 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Kontrolluppgift ska

lämnas för

 

fysiska

personer

och

sådana

 

enheter

som avses

i

2 kap.

22 §

 

lagen (2015:000) om identifiering

 

av

rapporteringspliktiga

konton

 

vid

automatiskt

utbyte

av

 

upplysningar

om

 

finansiella

 

konton vars innehav av ett konto

 

medför

att

kontot

är

ett

 

rapporteringspliktigt konto.

 

 

 

Kontrolluppgift ska även lämnas

 

för en enhet som innehar ett konto

 

om en eller flera fysiska personer

 

har

ett

sådant

bestämmande

 

inflytande som avses i 2 kap. 18 §

 

den lagen som medför att kontot är

 

ett

rapporteringspliktigt

konto.

 

Kontrolluppgift

ska

 

även

42

lämnas för den

eller

de

fysiska

personerna.

Prop. 2015/16:29

4 §

Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporterings- pliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

Kontrolluppgiftens innehåll avseende rapporteringspliktiga konton

Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton

5§

I kontrolluppgiften ska följande

uppgifter lämnas för rapport- eringspliktiga konton:

1.att kontot är ett rapport- eringspliktigt konto,

2.den eller de stater eller jurisdiktioner som den person som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i eller kan antas ha hemvist i på det sätt som avses i 4–8 kap. lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringsplik- tiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,

3.kontots identifikationsuppgif-

ter,

4.kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, att kontot har avslutats,

5.skatteregistreringsnummer (TIN) för den som kontrollupp- giften lämnas för, om den uppgiften finns, och

6.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

a) fysiska personer med bestäm-

43

Prop. 2015/16:29

mande

inflytande

över

en passiv

 

icke-finansiell enhet som är

 

kontohavare för det rapporterings-

 

pliktiga kontot, och

 

 

 

 

 

b) kontohavare för det rapport-

 

eringspliktiga kontot.

 

 

 

 

 

Om

skatteregistreringsnumret

 

saknas för en fysisk person som

 

kontrolluppgift ska lämnas för, ska

 

kontrolluppgiften i stället inne-

 

hålla

uppgift

om

födelsedatum

 

och, om uppgiften finns i det

 

rapporteringsskyldiga

finansiella

 

institutets

elektroniskt

sökbara

 

databaser, personens födelseort.

 

 

Uppgifter som ska lämnas om

 

rapporteringspliktiga

konton

som

 

är depåkonton

 

 

 

 

 

 

 

6 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I kontrolluppgiften

ska följande

 

uppgifter lämnas för rapport-

 

eringspliktiga

 

konton

som

 

är

 

sådana

depåkonton

som avses

i

 

2 kap. 11 § första stycket 2 lagen

 

(2015:000)

om

 

identifiering

av

 

rapporteringspliktiga

konton

vid

 

automatiskt utbyte av upplysningar

 

om finansiella konton:

 

 

 

 

1. sammanlagd ränta, utdelning

 

respektive

annan

avkastning

 

tillgångar på kontot som har

 

tillgodoräknats

eller

betalats

ut

 

under året, och

 

 

 

 

 

 

 

2. sammanlagd

ersättning

från

 

försäljning eller inlösen av till-

 

gångar som, efter avdrag för

 

försäljningsprovision och liknande

 

utgifter, har

tillgodoräknats eller

 

betalats ut till kontot under året.

 

 

Uppgift enligt första stycket 2

 

ska bara lämnas om det

 

rapporteringsskyldiga

finansiella

 

institutet

har

 

agerat

som

 

förvaltare,

mäklare,

ombud eller

 

annan form av företrädare för

 

kontohavaren

vid

försäljningen

 

eller inlösen.

 

 

 

 

 

 

 

44

Uppgifter som ska lämnas om Prop. 2015/16:29 rapporteringspliktiga konton som

är inlåningskonton

7§

I kontrolluppgiften ska för

rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton

8 §

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlånings- konton uppgift lämnas om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

Kontrolluppgiftens innehåll avseende odokumenterade konton

9§

I kontrolluppgiften om

odokumenterade konton ska uppgift lämnas om kontots identifikationsuppgifter.

23 kap.

2 §4

Kontrolluppgifter enligt 15 kap.,

Kontrolluppgifter enligt 15 kap.,

4 Senaste lydelse 2015:69.

45

Prop. 2015/16:29

16 kap.

1 § om ersättning

som

16 kap.

1 §

om

ersättning som

 

avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a,

avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a,

 

2 a och 3 a, 17, 19, 20 och 21 kap.,

2 a och

3 a,

17,

19,

20, 21 kap.,

 

22 kap.

2, 3, 9–11, 17–21

och

22 kap.

2, 3, 9–11, 17–21 och

 

23–25 §§ samt 22 a kap. ska även

23–25 §§, 22 a kap. samt 22 b kap.

 

lämnas för fysiska personer som är

ska även lämnas för fysiska

 

begränsat skattskyldiga.

 

personer

som

är

begränsat

 

 

 

 

skattskyldiga.

 

 

 

 

Kontrolluppgift enligt 22 kap. 10 § ska också avse omständigheter som

 

medför eller kan medföra avskattning enligt 5 § första stycket 6, 6 a eller

 

7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

3 b §

Kontrolluppgifter enligt 22 b kap. ska även lämnas för sådana enheter som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporterings- pliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som är be- gränsat skattskyldiga.

24 kap.

Kontrolluppgifter med anledning av automatiskt utbyte av

upplysningar om finansiella

konton

2 a §

Kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj närmast följande kalenderår.

4 §

En kontrolluppgift ska innehålla

1.nödvändiga identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för,

2.uppgift om skatteavdrag och innehållen utländsk källskatt, samt

3.uppgift om huruvida den person som kontrolluppgiften lämnas för är företagsledare, närstående till en sådan person eller delägare, om uppgiften lämnas av ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag.

Kontrolluppgifter

enligt

22 a

och 22 b kap. ska

dock

bara

innehålla uppgifter

enligt

första

stycket 1.

 

 

46

34 kap.

3 §5

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 a kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 22 a och 22 b kap. ska senast den 15 maj året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Uppgifter med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

9 c §

Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6–10 §§ lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och som har antagits som kontoförande institut av en sådan central värdepappers- förvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ska lämna värdepappersförvararen de uppgifter som krävs för att den ska kunna identifiera sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 20 § lagen om identifiering av rapporterings- pliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

Om kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om skatte-

5 Senaste lydelse 2015:69.

Prop. 2015/16:29

47

Prop. 2015/16:29

registreringsnummer

(TIN),

 

födelsedatum

eller födelseort, ska

 

det finansiella

institutet

lämna

 

värdepappersförvararen

uppgift

 

om det.

 

 

 

 

 

9 d §

 

 

 

 

 

Den som har medverkat vid en

 

sådan försäljning eller inlösen som

 

avses i 22 b kap. 6 § första stycket

 

2 ska till den kontrolluppgifts-

 

skyldige lämna uppgift om den

 

sammanlagda ersättning som, efter

 

avdrag

för

försäljningsprovision

 

och

liknande

utgifter,

har

 

tillgodoräknats eller betalats ut till

 

kontot. Det gäller dock inte om

 

den kontrolluppgiftsskyldige redan

 

har uppgiften.

 

 

 

10 §6

 

 

 

 

Uppgifter som avses i 6 och 7 §§ ska lämnas senast månaden efter det att skyldigheten att lämna kontrolluppgift uppkom, dock inte senare än

den 1 januari påföljande år.

 

Uppgifter som avses i 8–9 b §§

Uppgifter som avses i 8 och 9 §§

ska lämnas snarast och senast den

ska lämnas snarast och senast den

15 januari året efter det år som

15 januari året efter det år som

uppgiften gäller.

uppgiften gäller.

 

Uppgifter som avses i 9 a–9 d §§

 

ska lämnas snarast och senast den

 

1 maj året efter det år som

 

uppgiften gäller.

56 kap.

9 §

Efter att ett beslut om slutlig skatt har fattats ska Skatteverket beräkna om den som beslutet gäller ska betala skatt eller tillgodoräknas skatt (slutskatteberäkning).

Från den slutliga skatten ska avdrag göras för

1.debiterad F-skatt och särskild A-skatt,

2.avdragen A-skatt,

3.A-skatt som ska betalas på grund av beslut enligt 59 kap. 3 § andra stycket,

4.skatt som har förts över från en stat som Sverige har träffat överenskommelse med om att ta ut och föra över skatt,

5.skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands

6 Senaste lydelse 2015:69.

48

bosatta artister m.fl. som har betalats för den tid under beskattningsåret Prop. 2015/16:29 då den som beslutet gäller har varit obegränsat skattskyldig i Sverige,

6. skatt enligt lagen om särskild

6. skatt enligt lagen om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta

inkomstskatt för utomlands bosatta

som har betalats, om en begäran

som har betalats, om en begäran

har gjorts enligt 4 § den lagen,

har gjorts enligt 4 § den lagen, och

7. skatt enligt lagen om särskild

7. skatt enligt lagen om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta

inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl. som har betalats, om

artister m.fl. som har betalats, om

Skatteverket

har

meddelat

beslut

Skatteverket

har meddelat beslut

enligt

5 a §

tredje

stycket den

enligt 5 a §

tredje stycket den

lagen, och

 

 

 

 

lagen.

 

8. skatt som

avser

sådana

 

 

återbetalningar

som

ska

göras

 

 

enligt

rådets

direktiv

2003/48/EG

 

 

av den 3 juni 2003 om beskattning

 

 

av inkomster från sparande i form

 

 

av räntebetalningar, senast ändrat

 

 

genom

 

rådets

 

beslut

 

 

2004/ 587/EG.

Till den slutliga skatten ska följande belopp läggas:

1.skatt som har betalats tillbaka enligt 64 kap. 5 § första stycket,

2.skatt som har förts över till en annan stat enligt 64 kap. 7 och 8 §§,

3.preliminär skattereduktion enligt 17 § lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete,

4.skattetillägg som har beslutats med anledning av beslut om slutlig skatt, och

5.förseningsavgift som har beslutats för att en inkomstdeklaration inte har kommit in i rätt tid.

1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 56 kap. 9 § och i övrigt den 1 januari 2016.

2.Lagen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser

a) kalenderåret 2015, när det gäller

– 24 kap. 2 a § och 34 kap. 3 § andra stycket, när det gäller uppgifter enligt 22 a kap., och

– 34 kap. 10 §, när det gäller uppgifter som avses i 34 kap. 9 a och 9 b §§, och

b) kalenderåret 2016 i övrigt.

3. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs när 56 kap. 9 § i den nya lydelsen träder i kraft.

49

Prop. 2015/16:29

50

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning

dels att 1 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag gäller för sådant

Denna lag gäller för sådant

samarbete mellan Sverige och en

samarbete mellan Sverige och en

annan

medlemsstat i

Europeiska

annan

medlemsstat

i

Europeiska

unionen som avses i rådets direktiv

unionen som avses i rådets direktiv

2011/16/EU

av

den

 

15 februari

2011/16/EU

av

den

15 februari

2011 om administrativt samarbete i

2011 om administrativt samarbete i

fråga om beskattning.

 

 

 

fråga om beskattning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid utbyte av upplysningar om

 

 

 

 

 

 

 

finansiella

konton

enligt

artikel

 

 

 

 

 

 

 

8.3a i rådets direktiv 2011/16/EU

 

 

 

 

 

 

 

av den

15 februari

2011

om

 

 

 

 

 

 

 

administrativt

samarbete

i

fråga

 

 

 

 

 

 

 

om beskattning, i lydelsen enligt

 

 

 

 

 

 

 

direktiv

2014/107/EU,

tillämpas

 

 

 

 

 

 

 

även

lagen

 

(2015:000)

om

 

 

 

 

 

 

 

automatiskt utbyte av upplysningar

 

 

 

 

 

 

 

om finansiella konton.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Skatteverket ska till varje annan

Skatteverket ska till varje annan

medlemsstats

behöriga

myndighet

medlemsstats

behöriga

myndighet

genom automatiskt utbyte överföra

genom automatiskt utbyte överföra

upplysningar som verket tagit emot

upplysningar som verket tagit emot

i form av kontrolluppgifter eller

i form av kontrolluppgifter eller

motsvarande

 

uppgifter

och

motsvarande

 

uppgifter

 

och

uppgifter i

inkomstdeklarationer

uppgifter

i

inkomstdeklarationer

och

som

 

avser

 

personer

och

som

 

avser

 

personer

hemmahörande

i

den

andra

hemmahörande

i

den

 

andra

medlemsstaten när det gäller

 

medlemsstaten när det gäller

 

1. inkomster från anställning,

1. inkomster från anställning,

2. styrelsearvoden,

 

 

 

2. styrelsearvoden,

 

 

 

 

3. livförsäkringsprodukter

som

3. livförsäkringsprodukter

som

inte

omfattas

av

andra

inte omfattas av

 

 

 

 

 

unionsrättsakter,

om

 

utbyte av

a) andra

unionsrättsakter,

om

1 Jfr rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i lydelse enligt rådets direktiv 2014/107/EU.

upplysningar och

andra

liknande

utbyte av

upplysningar

och

andra Prop. 2015/16:29

åtgärder,

än

rådets

direktiv

liknande

åtgärder,

än

rådets

2011/16/EU,

 

 

direktiv 2011/16/EU, eller

 

4. pensioner, och

 

b) lagen

(2015:000)

om

5. ägande av och inkomster från

automatiskt utbyte av upplysningar

fastighet.

 

 

 

om finansiella konton,

 

 

4.pensioner, och

5.ägande av och inkomster från fastighet.

Upplysningarna ska överföras minst en gång om året.

22 a §

Skatteverket ska vid överträdelse eller brister i skyddet för uppgifter underrätta fysiska personer som uppgifterna avser om att en överträdelse av skyddet för uppgifterna har skett, om överträdelsen sannolikt kommer att påverka skyddet av deras personuppgifter eller integritet negativt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

51

Prop. 2015/16:29

52

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2, 6 och 7 §§, 3 kap. 17 §, 6 kap. 5 § samt 8 kap. 4, 6 och 8 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap.

2 §

Med aktiv icke-finansiell enhet avses en enhet som inte har hemvist i USA, inte är ett finansiellt institut och

1.vars intäkter under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av intäkter från annan verksamhet än rörelse och vars tillgångar som innehades under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgjordes av tillgångar som genererar eller innehas

isyfte att generera sådana intäkter,

2.vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

3.som är närstående till en enhet vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

4.som har sitt säte i ett amerikanskt territorium och där samtliga personer med ägarintresse i enheten har sin faktiska hemvist i detta amerikanska territorium,

5.som är

a)en annan regering än USA:s regering,

b)ett politiskt förvaltningsområde under en sådan regering som avses

ia,

c)ett offentligt organ som utför uppgifter för en sådan regering som avses i a eller för ett sådant politiskt förvaltningsområde som avses i b,

d)en regering i ett amerikanskt territorium,

e)en internationell organisation,

f)en sedelutgivande centralbank som inte är amerikansk, eller

g)en enhet som ägs uteslutande av någon som avses i a–f,

6. vars verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande består i att

a)äga hela eller delar av det utestående innehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

b)att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana dotterföretag som avses i a,

7. som inte bedriver eller tidigare har bedrivit någon affärsverksamhet och som investerar kapital i tillgångar i syfte att bedriva näringsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut samt har etablerats inom de senaste 24 månaderna,

8. som inte varit ett finansiellt institut under de senaste fem åren och som håller på att avveckla sina tillgångar eller genomgår en

omorganisation i syfte att fortsätta eller återuppta näringsverksamhet som

inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

 

 

 

9. som huvudsakligen ägnar sig

9. som huvudsakligen ägnar sig

åt finansiering eller hedging-

åt finansiering eller hedging-

transaktioner

med

eller

åt

transaktioner

med

eller

åt

närstående enheter som inte är

närstående enheter som inte är

finansiella institut, och som inte

finansiella institut, och som inte

tillhandahåller försäkrings- eller

tillhandahåller

finansierings-

eller

hedgingtjänster

till

någon

enhet

hedgingtjänster

till

någon

enhet

som inte är närstående, under

som inte är närstående, under

förutsättning att den grupp som de

förutsättning att den grupp som de

närstående enheterna ingår i ägnar

närstående enheterna ingår i ägnar

sig åt affärsverksamhet som inte

sig åt affärsverksamhet som inte

utgör verksamhet i ett finansiellt

utgör verksamhet i ett finansiellt

institut.

 

 

 

institut.

 

 

 

En enhet ska dock inte anses vara en aktiv icke-finansiell enhet enligt första stycket 6 om den fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för

investeringsändamål.

 

 

6 §

Med finansiellt institut avses en

Med finansiellt institut avses en

enhet som anges i 7, 8, 9 eller 10 §.

enhet som anges i 7, 8, 9 eller 10 §.

Med finansiellt institut avses dock

Med finansiellt institut avses dock

inte i något fall en enhet vars

inte en enhet vars verksamhet

verksamhet uteslutande eller så gott

uteslutande eller så gott som

som uteslutande består

uteslutande består

1. i att direkt eller indirekt äga hela eller delar av det utestående aktieinnehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut eller att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana

dotterföretag, eller

 

 

 

2. av finansiering eller hedging-

2. av finansiering

eller hedging-

transaktioner med eller åt när-

transaktioner med eller åt när-

stående enheter som inte är finansi-

stående enheter som inte är finansi-

ella institut men inte tillhandahål-

ella institut men inte tillhandahål-

lande

av

försäkrings-

eller

lande av finansierings- eller

hedgingtjänster

till någon

enhet

hedgingtjänster till

någon enhet

som inte är närstående, om den

som inte är närstående, om den

grupp som de närstående enheterna

grupp som de närstående enheterna

ingår i ägnar sig åt affärsverksam-

ingår i ägnar sig åt affärsverksam-

het som inte utgör verksamhet i ett

het som inte utgör verksamhet i ett

finansiellt institut.

 

finansiellt institut.

 

Med finansiellt institut avses inte heller i något fall en enhet som är ett treasurycenter enligt definitionen av detta begrepp i relevanta amerikanska författningar i sin lydelse den 8 augusti 2014.

En enhet som avses i första stycket 1 ska dock anses vara ett finansiellt institut om den fungerar som eller utger sig för att vara

Prop. 2015/16:29

53

Prop. 2015/16:29

 

 

 

 

 

 

någon

form av

investeringsenhet

 

 

 

 

 

 

 

vars syfte är att förvärva eller

 

 

 

 

 

 

 

finansiera bolag och sedan inneha

 

 

 

 

 

 

 

andelar i dessa bolag som

 

 

 

 

 

 

 

anläggningstillgångar

för

 

 

 

 

 

 

 

investeringsändamål.

 

 

 

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

En enhet är ett finansiellt institut

En enhet är ett finansiellt institut

om förvaring eller förvaltning av

om

förvaring

av

finansiella

finansiella

tillgångar

för

någon

tillgångar för någon annans räkning

annans räkning utgör en så

utgör en så väsentlig del av

väsentlig del av verksamheten att

verksamheten att de av enhetens

de av enhetens intäkter som härrör

intäkter som härrör från sådan

från

sådan

förvaring

eller

förvaring

och

därtill knutna

förvaltning

 

och

därtill

knutna

finansiella

tjänster motsvarar eller

finansiella

tjänster

motsvarar eller

överstiger 20 procent av enhetens

överstiger 20 procent av enhetens

sammanlagda intäkter

under den

sammanlagda

intäkter

under den

kortaste perioden av

 

kortaste perioden av

 

 

 

 

 

 

 

 

1.den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tidpunkten då bedömningen görs, eller

2.den period som enheten har existerat.

3 kap.

17 §

Med konto som innehas av Med konto som innehas av dödsbo avses ett konto i Sverige dödsbo avses ett konto i Sverige som innehas uteslutande av ett som innehas uteslutande av ett dödsbo, om kopia på den avlidnes dödsbo, om en kopia på den testamente eller dödsbevis finns avlidnes testamente eller dödsbevis med i dokumentationen för kontot. finns med i dokumentationen för

kontot eller om uppgift om dödsfallet har inhämtats från statens personadressregister.

 

 

 

 

 

 

 

6 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 §

 

 

 

 

 

 

 

Om

det

 

rapporteringsskyldiga

Om

det

rapporteringsskyldiga

 

finansiella

institutet

efter

att

finansiella

institutet

efter

att

 

granskningen

enligt

1–4 §§

har

granskningen

enligt

1–4 §§

har

 

genomförts får tillgång till ytter-

genomförts får tillgång till ytter-

 

ligare information som medför att

ligare information som medför att

 

det finns skäl att anta att ett

det finns skäl att anta att ett

 

intygande eller annan dokumenta-

intygande eller annan dokumenta-

 

tion med avseende på kontot är

tion med avseende på kontot är

 

oriktig eller inte tillförlitlig, ska

oriktig eller inte tillförlitlig, ska

 

enheten

 

nytt

 

genomföra

institutet

nytt

genomföra

 

granskningen enligt 1–4 §§. Kontot

granskningen enligt 1–4 §§. Kontot

 

är rapporteringspliktigt

om

det

är rapporteringspliktigt

om

det

54

därefter

fortfarande

finns skäl

att

därefter

fortfarande finns

skäl

att

anta att intygande eller annan

anta att intygande eller annan

dokumentation är oriktig eller

dokumentation är oriktig eller

otillförlitlig, eller om ett intygande

otillförlitlig, eller om ett intygande

som ska inhämtas vid den nya

som ska inhämtas vid den nya

granskningen inte kommer in inom

granskningen inte kommer in inom

90 dagar från det att det begärts.

90 dagar från det att det begärts.

8kap.

4 §

Ett rapporteringsskyldigt finansi-

Ett rapporteringsskyldigt finansi-

ellt institut får utgå ifrån att en

ellt institut får utgå från att en

fysisk person som är förmånstagare

fysisk person som är förmånstagare

men inte försäkringstagare i ett

men inte försäkringstagare i ett

försäkringsavtal med kontantvärde

försäkringsavtal

med

kontantvärde

och som tar emot en dödsfallsför-

och som tar emot en dödsfallsför-

mån i enlighet med försäkringsav-

mån i enlighet med försäkringsav-

talet inte är en specificerad ameri-

talet inte är en specificerad ameri-

kansk person. Detta gäller dock inte

kansk person. Detta gäller dock inte

om

det

rapporteringsskyldiga

om

det

rapporteringsskyldiga

finansiella institutet har skäl att

finansiella institutet har skäl att

anta att den förmånstagaren är en

anta att den förmånstagaren är en

specificerad

 

specificerad

amerikansk

person.

 

 

 

Om

det finns

skäl

att

anta att

förmånstagaren är en specificerad amerikansk person, ska 4 kap. 1, 2 och 5 §§ tillämpas på försäkrings- avtalet.

6 §

Vid tillämpning av 4–7 kap., ska som styrkande dokumentation räknas

1. ett intyg

om

bosättning

1. ett intyg om

bosättning

utfärdat av en behörig tjänsteman

utfärdat av en behörig myndighet i

vid behörig myndighet i den stat

den stat eller jurisdiktion där

eller jurisdiktion

där

betalaren

betalningsmottagaren

uppger sig

uppger sig vara bosatt,

 

vara bosatt,

 

2.när det gäller en fysisk person, en giltig identifikationshandling utfärdad av en behörig myndighet som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sett används för identifiering,

3.när det gäller en enhet, officiell dokumentation utfärdad av en behörig myndighet som innehåller uppgift om den juridiska personens namn samt adressen till dess huvudkontor i den stat eller jurisdiktion där den uppger sig vara hemmahörande eller i den stat eller jurisdiktion enligt vars lagstiftning den har upprättats,

4. de dokument som enligt bilaga

4. de dokument som enligt bilaga

till ett avtal om att ett rapporte-

till ett avtal om att ett rapporte-

ringsskyldigt finansiellt institut ska

ringsskyldigt finansiellt institut ska

agera som kvalificerad förmedlare

agera som kvalificerad förmedlare

godtas för identifiering av fysiska

godtas för identifiering av fysiska

respektive enheter, eller

personer respektive enheter, eller

Prop. 2015/16:29

55

Prop. 2015/16:29 5. kontoutdrag eller liknande sammanställningar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från U.S. Securities and Exchange Commission.

8 §

Dokumentation som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inhämtar i enlighet med denna lag ska sparas i sex år från inhämtandet.

Handlingar och uppgifter om åtgärder som vidtagits för att identifiera om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte ska bevaras i minst fem år från att kontot avslutas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

56

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2015/16:29

 

Sveriges regering undertecknade den 29 oktober 2014 ett multilateralt avtal om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, MCAA. Endast en engelsk och en fransk språkversion av avtalet undertecknades. Avtalet finns i bilaga 1. Avtalet innebär att CRS ska genomföras och tillämpas i Sverige. CRS finns i bilaga 2. Svenska översättningar av MCAA och CRS finns i bilaga 3 och 4. Vid Ekofin- rådets möte den 9 december 2014 antogs DAC 2. DAC 2 finns i bilaga 5. DAC 2 innebär att CRS tas in i DAC.

Inom Finansdepartementet har promemorian En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton tagits fram med förslag till författningsreglering för att genomföra MCAA och DAC 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (Fi2015/02358/S3).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 augusti 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter och förslag. Regeringen behandlar vissa av Lagrådets synpunkter under avsnitten 6.2.1. I övrigt behandlas Lagrådets synpunkter i författningskommentaren. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har även gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

4En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

4.1

Bakgrund

 

FATCA är en amerikansk lagstiftning från 2010 som ålägger finansiella

 

institut i hela världen att identifiera finansiella konton som innehas av

 

amerikanska personer och rapportera tillgångar och inkomster på sådana

 

konton till den amerikanska federala skattemyndigheten. I vissa fall ska

 

de finansiella instituten också innehålla skatt för den amerikanska

 

federala skattemyndighetens räkning. Finansiella institut som inte alls

 

deltar i rapportering och innehållande av källskatt enligt FATCA riskerar

 

att det innehålls 30 procents skatt på alla betalningar av inkomster med

 

källa i USA till det finansiella institutet.

 

USA, Frankrike, Förenade konungariket, Italien, Spanien och Tyskland

 

presenterade i juli 2012 en modell för bilaterala avtal om automatiskt

 

utbyte av upplysningar mellan den amerikanska federala

 

skattemyndigheten och respektive skattemyndighet i andra stater och

 

jurisdiktioner. I april 2015 hade 59 stater och jurisdiktioner ingått

 

bilaterala avtal med USA om FATCA medan ytterliga 42 stater och

 

jurisdiktioner var överens i sak med USA om sådana avtal utan att ännu

57

Prop. 2015/16:29 ha undertecknat dem. Bland dessa 101 stater och jurisdiktioner finns samtliga EUs medlemsstater. Sveriges FATCA-avtal har genomförts i enlighet med prop. 2014/15:41.

Inom OECD har det tagits fram en standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Standarden bygger på den ovan nämnda modellen för bilaterala FATCA-avtal. En del avvikelser har dock gjorts för att standarden ska kunna fungera i multilaterala sammanhang och fristående från den amerikanska FATCA- lagstiftningen. OECD:s standard består av en modell för avtal mellan behöriga myndigheter om att tillämpa CRS. Till avtalet hör CRS. Till den globala standarden har det även tagits fram kommentarer och it-format för utbytet. Ytterligare information om det globala automatiska informationsutbytet om finansiella konton samt ytterligare vägledning när det gäller tolkning och tillämpning av CRS publiceras på OECD:s webbplats (www.oecd.org). Tanken är att det där bl.a. kommer att finnas svar på vanligt förekommande frågor om hur CRS och dess kommentar ska tolkas och tillämpas.

Sverige är en av 611 stater och jurisdiktioner som har anslutit sig till ett multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter om att genomföra CRS i nationell lagstiftning och att inleda ett automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. MCAA undertecknades i en engelsk och en fransk språkversion. 50 av staterna och jurisdiktionerna har i avtalet åtagit sig att ha genomfört CRS i nationell lagstiftning senast den 1 januari 2016 och att inleda utbytet av upplysningar med ett första utbyte i september 2017. De övriga 11 staterna och jurisdiktionerna har i avtalet åtagit sig att ha genomfört CRS i nationell lagstiftning senast den 1 januari 2017 och att inleda ett multilateralt automatiskt byte av upplysningar om finansiella konton med ett första utbyte i september 2018. Grunden för MCAA är artikel 6 i Europaråds- och OECD- konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden som genomförts i svensk rätt genom lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och ger stöd för behöriga myndigheter att komma överens om automatiskt utbyte av de upplysningar som omfattas av utbytet enligt konventionen.

I DAC finns bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna i form av utbyte av upplysningar, närvaro vid administrativa myndigheter och medverkan i administrativa utredningar, samtidiga kontroller samt administrativ delgivning. I DAC föreskrivs även att en medlemsstat som erbjuder ett tredjeland ett mer omfattande samarbete än som följer av DAC, inte får vägra en annan medlemsstat att också inleda ett ömsesidigt sådant samarbete. Samtliga EU:s medlemsstater har ingått eller avser att ingå bilaterala avtal med USA om FATCA och alla medlemsstater utom Bulgarien undertecknade den 29 oktober 2014 MCAA. Mot denna bakgrund har det inom EU, delvis parallellt med arbetet inom OECD, arbetats fram ett förslag som syftar till att ta in OECD:s standard om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton i EU- lagstiftningen. I juni 2013 lade kommissionen fram ett förslag till

1 Siffran gäller den 4 juni 2015.

58

ändringar i DAC (se faktapromemoria 2012/13:FPM150). Detta arbete Prop. 2015/16:29 ledde fram till att Ekofin-rådet vid sitt möte den 9 december 2014 antog

DAC 2 som innebär att OECD:s standard tas in i DAC. Skälet till att OECD:s standard behandlats även på EU-nivå och inte endast bi- eller multilateralt mellan medlemsstaterna är att det har ansetts nödvändigt att samordna detta nya byte av upplysningar med det utbyte av upplysningar som redan äger rum mellan medlemstaterna, framförallt enligt de sedan tidigare befintliga bestämmelserna i DAC och enligt direktivet 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (nedan kallat sparandedirektivet).

En effekt av behovet av samordning mellan utbytet av upplysningar enligt olika rättsakter är att Europeiska rådet i samband med att DAC 2 antogs gav kommissionen i uppdrag att ta fram ett förslag om att upphäva sparandedirektivet. Skälet till att detta uppdrag lämnades är att utbytet av upplysningar enligt DAC 2 nästan helt överlappar sparandedirektivet och att det under sådana förhållanden kan anses omotiverat administrativt betungande att tillämpa dessa två rättsakter parallellt. Ett förslag till upphävande av sparandedirektivet publicerades den 18 mars 2015 av kommissionen.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner MCAA.

I denna proposition lämnas förslag till de lagar och förordningar som behövs för att genomföra MCAA, inklusive CRS, och DAC 2. MCAA, CRS och DAC 2 kallas i denna proposition med en gemensam benämning för ”den globala standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton” eller den ”globala standarden”.

I denna proposition lämnas även förslag på åtgärder för att upphäva sparandedirektivet.

4.2Den globala standardens uppbyggnad och övergripande innehåll

Bilaga I till DAC överensstämmer nästan helt med CRS. Några få avvikelser som har ansetts nödvändiga på grund av att det rör sig om ett EU-sammanhang finns dock i bilaga I till DAC. I bilaga II till DAC finns vissa bestämmelser som inte uttryckligen finns med i CRS utan i stället kommer till uttryck i kommentaren till CRS. I punkten 13 i ingressen till DAC 2 anges att kommentaren till CRS bör användas av medlemsstaterna vid genomförandet av direktivet. Tanken är alltså att innebörden av bilaga I till DAC ska vara densamma som innebörden av CRS såvida det inte framgår att något annat är avsett. Skälet till att vissa delar av kommentaren till CRS har tagits in i bilaga II till DAC är att de delarna har bedömts vara självständiga bestämmelser och inte endast förtydliganden av de bestämmelser som redan kommer till uttryck i CRS.

En förutsättning för att utbytet av upplysningar ska kunna ske på ett effektivt sätt är att det identifieras vilka konton som innehas av personer med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller av enheter över vilka en eller flera personer med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Det måste även fastställas vilken eller vilka

dessa andra stater eller jurisdiktioner är. Ansvaret för denna identifiering

59

Prop. 2015/16:29 ligger på de finansiella instituten där de finansiella kontona finns. Den globala standarden innehåller detaljerade regler för den procedur som ska genomföras för att identifiera kontona. Granskningsproceduren skiljer sig åt beroende på om kontot öppnas den 1 januari 2016 eller senare (nya konton) eller dessförinnan (befintliga konton) samt beroende på om kontot innehas av en fysisk person eller en enhet. Begreppet ”enhet” definieras som en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse. När det gäller nya konton är den centrala delen i identifieringsproceduren att inhämta ett intygande från kontohavarna eller personerna med bestämmande inflytande över en enhet där de ska intyga i vilka stater eller jurisdiktioner de har hemvist. När det gäller befintliga konton är huvudregeln i stället att de finansiella instituten inte behöver inhämta någon ny dokumentation. I stället ska de granska de uppgifter som de redan har angående ett konto och se om det finns indikationer på att kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande har hemvist i en eller flera andra stater eller jurisdiktioner. Konton som identifieras som konton med kontohavare som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller är enheter över vilka personer med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion har bestämmande inflytande är rapporteringspliktiga konton.

De finansiella instituten ska årligen lämna uppgifter till sina nationella skattemyndigheter avseende de rapporteringspliktiga kontona. Uppgifter ska lämnas som behövs för att identifiera kontohavaren och personerna med bestämmande inflytande, kontona och de uppgiftslämnande instituten. Uppgifter ska också lämnas om saldo eller värde på kontona eller om ett konto avslutats under året. Vidare ska uppgifter lämnas om ränta, utdelning eller andra betalningar avseende tillgångar på kontona samt intäkter från försäljning av tillgångar på kontona.

De nationella skattemyndigheterna ska sedan årligen genom automatiskt utbyte av upplysningar överföra dessa uppgifter till den eller de stater och jurisdiktioner där kontohavaren och personerna med bestämmande inflytande har hemvist.

I avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC finns bl.a. bestämmelser om finansiella institut, kontohavare och finansiella produkter som är undantagna från rapporteringsskyldighet och rapporteringsplikt. Gemensamt för dessa är att det har bedömts föreligga en låg risk för att de ägnar sig åt eller används för skatteundandragande. Exempelvis är centralbanker sådana finansiella institut som enligt huvudregeln är undantagna från rapporteringsskyldighet. Stater och mellanstatliga internationella organisationer är exempel på kontohavare som det inte behöver lämnas några uppgifter om. Bland de finansiella produkter som är undantagna finns bl.a. vissa pensionsprodukter.

60

5

Allmänna utgångspunkter för

Prop. 2015/16:29

 

genomförandet av den globala standarden i svensk rätt

Regeringens förslag: MCAA och CRS samt DAC 2 ska genom en gemensam lagstiftning införas i svensk rätt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En stor andel av remissinstanserna har inte några

synpunkter på förslagen i promemorian. Skatteverket tillstyrker förslagen men har en del synpunkter och förslag på justeringar i den förslagna lagstiftningen. Även Nasdaq OMX Stockholm AB och Nasdaq OMX Clearing AB välkomnar förslagen men har vissa synpunkter.

Finansbolagens förening anför att regleringen, som är mycket långtgående, blir oproportionell i förhållande till mindre svenska institut.

Näringslivets Skattedelegation, med instämmande av Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenskt Näringsliv, anser att utvecklingen har gått för fort när det gäller det automatiska informationsutbytet utan att erforderlig behovsanalys har genomförts. Automatiskt utbyte av upplysningar innebär en stor administrativ kostnad för de företag som är rapporteringsskyldiga.

Svenska Bankföreningen anför därutöver att de system som nu sjösätts på global nivå inte är ändamålsenliga och kommer att leda till att stora mängder information skickas mellan olika länders skattemyndigheter vilka kommer att ha begränsade möjligheter att ta hand om och kontrollera allt influtet material. Det kan ifrågasättas om de aktuella insatserna står i rimlig proportion till den ökade administrativa bördan. Bankföreningen ifrågasätter också om genombrottet av den personliga integriteten och skyddet av den enskilde är proportionerligt i förhållande till den nytta som eftersträvas.

Sveriges advokatsamfund anför att den föreslagna globala standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ger upphov till en rad integritets-, sekretess- och dataskyddsfrågor som enligt Advokatsamfundet riskerar avsevärda ingrepp i den personliga integriteten och enskildas rättssäkerhet. Advokatsamfundet anser vidare att den föreslagna regleringen inte lever upp till de krav på förutsebarhet, tydlighet och överskådlighet som måste ställas på lagstiftning. Datainspektionen anför att det är positivt att promemorian innehåller förslag med särskilda krav på information till kontohavare och att promemorian belyser enskildas rättigheter i förhållande till den personuppgiftsansvarige och hur lagförslagen förhåller sig till PUL och dataskyddsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag: För att MCAA och CRS samt DAC 2 ska kunna tillämpas i Sverige behövs bestämmelser om utbyte av upplysningar i svensk rätt. I denna proposition lämnas förslag till de författningar som behövs för att genomföra MCAA, CRS och DAC 2 i svensk rätt. MCAA, CRS och DAC 2 kallas i denna proposition med en

61

Prop. 2015/16:29

gemensam benämning för ”den globala standarden för automatiskt utbyte

 

av upplysningar om finansiella konton” eller den ”globala standarden”.

 

Eftersom DAC 2 avser en ändring av DAC vore ett tänkbart

 

tillvägagångssätt att införa DAC 2 i svensk rätt genom att ändra de lagar

 

som togs in för att genomföra DAC. Då DAC 2 endast medför smärre

 

förändringar i befintliga bestämmelser i DAC och i stället till

 

övervägande del medför ett utökat utbyte av upplysningar endast i fråga

 

om upplysningar om finansiella konton, något som tidigare inte reglerats

 

i DAC, är en sådan lösning inte den mest tilltalande eller logiska.

 

Eftersom DAC 2 nästan helt överensstämmer med CRS (som framgår

 

ovan under 3.2) och då utgångspunkten för CRS och DAC 2 är en enda

 

enhetlig rapporteringsstandard för finansiella konton bedömer regeringen

 

att ett gemensamt införande av DAC 2 och CRS samt gemensamma

 

författningar där dessa regleras är att föredra. DAC 2 och CRS bedöms

 

därför med fördel kunna genomföras genom en gemensam lagstiftning, i

 

stället för att DAC 2 genomförs separat genom ändringar i lagen

 

(2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga

 

om beskattning, vilket även skulle medföra en separat lagstiftning för

 

CRS. Där skillnader finns mellan CRS och DAC 2 ska åtskillnader göras

 

i den gemensamma lagstiftningen.

 

FATCA som är en variant av den globala standarden och som skiljer

 

sig något åt från DAC 2 och CRS, vad gäller bl.a. tidsfrister för att ha

 

genomfört granskning av konton och genomförandetidpunkten för

 

avtalet, har bedömts bäst genomföras separat i svensk lagstiftning, se

 

prop. 2014/15:41.

 

Även om CRS och DAC 2 införs avskilda från bestämmelserna om

 

FATCA bör utgångspunkten vara att lagstiftningen, för att underlätta

 

tillämpningen, så långt som möjligt ska överensstämma med den

 

lagstiftning som syftar till att genomföra FATCA-avtalet (se prop.

 

2014/15:41).

 

Med hänsyn till remissynpunkterna från Finansbolagens förening,

 

Näringslivets Skattedelegation, med instämmande av Svenska

 

Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenskt Näringsliv, och Sveriges

 

advokatsamfund vill regeringen framhålla följande. Bakgrunden till den

 

globala standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella

 

konton är att den amerikanska FATCA-lagstiftningen gjorde det

 

nödvändigt för ett stort antal länder att ingå bilaterala avtal med USA om

 

utbyte av information om finansiella konton. De flesta länderna,

 

däribland Sverige, valde att ingå avtal enligt den s.k. modell 1. Dessa

 

länder åtog sig därigenom att ålägga sina finansiella institut att identifiera

 

amerikanska kontohavare och rapportera information om tillgångar och

 

inkomster på dessa konton till skattemyndigheterna i det egna landet som

 

sedan utbyter uppgifterna med den amerikanska federala

 

skattemyndigheten. FATCA-avtalen innehåller bl.a. ett detaljerat

 

regelverk för hur de finansiella instituten ska gå till väga för att

 

identifiera amerikanska konton. För att kunna leva upp till FATCA-

 

avtalen krävdes stora investeringar av både finansiella institut och

 

skattemyndigheter i de länder som ingått sådana avtal med USA. Avtalen

 

innebär att USA får tillgång till information om finansiella konton från

 

ett stort antal länder, medan USA:s avtalsparter endast får information

62

från USA. Ett viktigt skäl till att den globala standarden togs fram var att

andra länder, genom att sinsemellan utbyta information på ett sätt som Prop. 2015/16:29 nära återspeglar FATCA-avtalen, skulle kunna utnyttja de investeringar

som institut och myndigheter tvingats göra med anledning av FATCA för att själva få information från ett stort antal länder och inte bara från USA. Tanken är att en relativt liten investering ska leda till stor nytta för de stater och jurisdiktioner som deltar. Den mycket breda internationella uppslutningen kring den globala standarden innebär ett globalt genombrott för automatiskt informationsutbyte i skatteärenden, och därmed för kampen mot skatteundandragande och skattefusk. Bekämpande av skatteundandragande och skattefusk har länge varit en prioriterad fråga för Sverige och regeringen välkomnar de stora framsteg som på kort tid har gjorts på detta område i efterspelet av FATCA. Därutöver kan det noteras att artikel 19 i DAC föreskriver att när en medlemsstat erbjuder ett tredjeland ett mer omfattande samarbete än vad som föreskrivs i det direktivet får den medlemsstaten inte vägra någon annan medlemsstat som så önskar att inleda ett sådant ömsesidigt mer omfattande samarbete med den medlemsstaten.

5.1

Identifiering av konton

 

 

 

Regeringens förslag: En ny lag om identifiering

av

rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar

om finansiella konton ska införas. Lagen ska utformas på ett sådant

sätt att samtliga konton som innehas av personer med hemvist i någon

annan stat eller jurisdiktion eller av vissa enheter som personer med

hemvist i någon annan stat eller jurisdiktion har bestämmande

inflytande över ska anses vara rapporteringspliktiga. Detta ska gälla

oavsett om Sverige ännu har en bindande överenskommelse med den

staten eller jurisdiktionen om automatiskt utbyte av upplysningar om

finansiella konton.

 

 

 

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund ifrågasätter

den

rättsliga grunden när det gäller förslaget om identifiering av konton.

 

Sverige har anslutit sig till ett multilateralt avtal mellan nationella

 

behöriga myndigheter om att genomföra CRS. Enligt förslaget ska den

 

svenska lagen utformas så att finansiella konton ska omfattas av

 

rapporteringsplikten oavsett om Sverige ännu har en bindande

 

överenskommelse om automatiskt informationsutbyte med den stat där

 

kontohavaren har sin hemvist. Det innebär att lagen enligt förslaget

 

skulle föranstalta om automatiskt informationsutbyte till ett stort antal

 

stater utan att någon bindande förpliktelse för detta skulle föreligga vid

 

lagens ikraftträdande. Oaktat de administrativa skäl som anförs för den

 

föreslagna ordningen med anledning av staternas successiva anslutning

 

till avtalet, ifrågasätter Advokatsamfundet förslagets laglighet i denna

 

del.

 

Skälen för regeringens förslag: Bilaga I och II till DAC samt CRS

 

innehåller ett detaljerat regelverk för den granskning som svenska

 

rapporteringsskyldiga finansiella institut ska genomföra för att identifiera

63

 

Prop. 2015/16:29

de rapporteringspliktiga kontona. För att införa dessa bestämmelser i

 

svensk rätt bör en ny lag, IDKAL, införas. För att kunna identifiera

 

rapporteringspliktiga konton som innehas av fysiska personer behöver de

 

rapporteringsskyldiga finansiella instituten behandla personuppgifter. Av

 

10 § PUL följer att personuppgifter får behandlas bara om den

 

registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om

 

behandlingen är nödvändig för att bl.a. den personuppgiftsansvarige ska

 

kunna fullgöra en rättslig skyldighet. För att instituten ska kunna fullgöra

 

sina skyldigheter enligt den nya IDKAL kommer den nämnda

 

behandlingen av personuppgifter att vara nödvändig (se även avsnitt

 

6.2.3).

 

Som nämnts under avsnitt 3.1 har hittills 61 stater och jurisdiktioner

 

undertecknat MCAA. Avtalet är dock öppet för tillträde av andra stater

 

och jurisdiktioner i framtiden. Ytterligare sju stater och jurisdiktioner har

 

politiskt åtagit sig att genomföra CRS så att ett första informationsutbyte

 

ska kunna ske 2017. Därutöver har 26 stater och jurisdiktioner åtagit sig

 

att genomföra CRS så att ett första informationsutbyte ska kunna ske

 

2018. Vidare har fem stater och jurisdiktioner politiskt åtagit sig att

 

genomföra CRS, men utan att ange någon tidsplan för detta. Utöver de

 

61 stater och jurisdiktioner som har undertecknat MCAA har alltså redan

 

ytterligare 38 åtagit sig att genomföra CRS utan att ännu ha undertecknat

 

avtalet. Bland dessa 38 stater och jurisdiktioner finns bl.a. Förenade

 

Arabemiraten, Japan, Monaco och Ryssland. Ytterligare stater och

 

jurisdiktioner kan förväntas ansluta sig till det automatiska

 

informationsutbytet om finansiella konton. OECD:s globala forum

 

arbetar för att utbytet på sikt ska kunna bli helt globalt. Om de svenska

 

finansiella instituten skulle genomföra den granskningsprocedur som

 

krävs endast med avseende på konton som innehas av personer med

 

hemvist i en annan medlemsstat eller i en stat eller jurisdiktion som har

 

undertecknat MCAA, skulle det krävas att de upprepar hela

 

granskningsproceduren varje år som en eller flera stater eller

 

jurisdiktioner ansluter sig till MCAA. Ett sådant förfarande skulle vara

 

mycket administrativt betungande för de finansiella instituten. Mot denna

 

bakgrund bör lagen utformas på ett sådant sätt att samtliga konton som

 

innehas av personer med hemvist i någon annan stat eller jurisdiktion

 

eller av vissa enheter över vilka personer med hemvist i någon annan stat

 

eller jurisdiktion har bestämmande inflytande ska anses vara

 

rapporteringspliktiga, oavsett om Sverige ännu har en bindande

 

överenskommelse med den staten eller jurisdiktionen om att automatiskt

 

utbyta upplysningar om finansiella konton. Med anledning av vad

 

Sveriges advokatsamfund anför i denna fråga vill regeringen förtydliga

 

att förslaget inte innebär att informationsutbyte ska äga rum med någon

 

stat eller jurisdiktion innan Sverige har en bindande överenskommelse

 

med den staten eller jurisdiktionen. Förslaget begränsar sig i detta

 

avseende till att konton som innehas av personer med hemvist i en stat

 

eller jurisdiktion med vilken det inte finns en bindande överenskommelse

 

ska identifieras och rapporteras till Skatteverket. Något utbyte av de

 

aktuella uppgifterna ska dock inte äga rum med stater och jurisdiktioner

 

med vilka Sverige ännu inte har en bindande överenskommelse om att så

 

ska ske. Därutöver kan det nämnas att det i och för sig inte finns någon

64

rättslig skyldighet enligt internationella överenskommelser för Sverige

att identifiera konton som innehas av personer med hemvist i stater och Prop. 2015/16:29 jurisdiktioner med vilka Sverige ännu inte har en bindande

överenskommelse. Skälen för förslaget har redovisats ovan och är andra än att identifiering av sådana konton krävs enligt en internationell överenskommelse. Den föreslagna lagstiftningen kommer att innebära en rättslig grund för finansiella institut att identifiera konton som innehas av personer med hemvist i sådana stater och jurisdiktioner och för Skatteverket att inhämta uppgifter om sådana konton.

Bestämmelser som det inte är aktuellt för svenska finansiella institut att tillämpa, t.ex. sådana som riktar sig mot svenska truster, bör inte tas in i lagen. Det är även önskvärt att disponera den svenska lagstiftningen på ett sätt som gör att den blir så lättillgänglig som möjligt. För att inte öka den administrativa bördan för de finansiella instituten mer än nödvändigt är det samtidigt önskvärt att genomförandet av CRS och DAC 2 blir enhetligt och att lagstiftningen så långt som möjligt överensstämmer med lagstiftningen som togs in för att genomföra FATCA-avtalet. Eftersom CRS och DAC 2 i vissa avseenden skiljer sig från FATCA-avtalet är det dock nödvändigt med vissa avvikelser även i den svenska lagstiftningen. Lagförslagen i denna proposition är en produkt av dessa avvägningar.

Eftersom det är till Skatteverket som de finansiella instituten ska lämna kontrolluppgifter och bestämmelserna i den föreslagna nya IDKAL är av avgörande betydelse för om kontrolluppgift ska lämnas och vad den i så fall ska innehålla (jfr avsnitt 6.2.2), kommer det att falla under Skatteverkets ansvarsområde att besvara frågor om tolkning och tillämpning av reglerna i IDKAL. Det bör därutöver övervägas att ta in en bestämmelse i förordningsform om att Skatteverket får meddela de ytterligare förskrifter som behövs för verkställigheten av IDKAL.

5.2De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om de identifierade kontona

Regeringens förslag: De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om rapporteringspliktiga finansiella konton ska tas in i SFL som skyldigheter att lämna kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt finansiellt konto.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Datainspektionen erinrar om värdet av att tydligt

peka ut vem som har ansvaret för den personuppgiftsbehandling som sker i samband med att rapporteringsskyldiga finansiella institut fullgör sina skyldigheter.

Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som Skatteverket ska inhämta och överföra till de andra staterna och jurisdiktionernas skattemyndigheter om de konton som identifierats som rapporteringspliktiga i enlighet med bestämmelserna i bilaga I och II till DAC och i CRS, räknas upp i avsnitten I i CRS och i bilaga I till DAC.

Vilka uppgifter som ska inhämtas skiljer sig i vissa avseenden åt

65

Prop. 2015/16:29

beroende på vilken sorts rapporteringspliktigt konto det rör sig om.

 

Förutom uppgifter som behövs för att kunna identifiera kontohavaren,

 

kontot och det finansiella institutet som tillhandahåller kontot, kan det

 

bl.a. handla om uppgifter om saldo eller värde på kontot samt ränta,

 

utdelning, försäljningsintäkter och annan avkastning som betalas till eller

 

tillgodoräknas kontot, eller belopp som betalats ut till kontohavaren.

 

Någon generell kontrolluppgiftsskyldighet avseende saldo eller värde

 

eller om belopp som betalats ut till kontohavare finns inte sedan tidigare i

 

SFL. Vad avser uppgifter om de inkomster som räknas upp i avsnitten

 

lämnas dock kontrolluppgifter i någon form redan idag. En påtaglig

 

skillnad mellan uppgiftslämnandet som ska ske enligt DAC 2 och CRS

 

och som sker enligt nu gällande kontrolluppgiftsbestämmelser är att

 

uppgifterna enligt DAC 2 och CRS genomgående ska lämnas avseende

 

ett finansiellt konto. Uppgiftslämnandet enligt DAC 2 och CRS bygger

 

på en ”konto-för-konto-rapportering” som innebär att det ska lämnas

 

uppgift om varje finansiellt konto som en och samma person innehar,

 

även om de olika finansiella kontona finns hos samma

 

rapporteringsskyldiga finansiella institut. Att en enda kontrolluppgift ska

 

lämnas för ett visst rapporteringspliktigt konto innebär vidare att

 

kontrolluppgiften ska innehålla uppgifter om exempelvis all utdelning

 

som lämnas avseende tillgångar på kontot under ett kalenderår, även om

 

denna utdelning lämnats för olika tillgångar vid olika tillfällen under året.

 

Det är lämpligt att reglera den uppgiftsskyldighet för finansiella institut

 

som följer av DAC 2 och CRS i form av kontrolluppgiftsskyldighet i

 

SFL. De nya kontrolluppgiftsskyldigheter som tas in i SFL bör därför

 

avse uppgifter om rapporteringspliktiga finansiella konton. Uppgifterna

 

ska innehålla de uppgifter om saldon och värden samt inkomster och

 

betalningar m.m. som enligt DAC 2 och CRS ska utbytas avseende

 

sådana konton.

 

Vad gäller registerlagstiftningens förhållande till de föreslagna reglerna

 

om Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av DAC 2

 

och CRS, kan följande sägas. PUL har till syfte att skydda människor

 

mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas.

 

Lagen utgör ett genomförande av det s.k. dataskyddsdirektivet

 

(Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober

 

1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av

 

personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter) och gäller

 

allmänt för behandling av personuppgifter. Lagen gäller för behandling

 

av personuppgifter som utförs av såväl myndigheter, företag och enskilda

 

personer. Om det finns bestämmelser i annan lag eller förordningen som

 

avviker från PUL gäller dock enligt 2 § de bestämmelserna i stället för

 

PUL.

 

Den behandling av personuppgifter som de finansiella instituten

 

kommer att utföra omfattas av PUL. Som grundläggande krav på

 

behandlingen av personuppgifter gäller enligt PUL att behandlingen ska

 

vara laglig, korrekt och i enlighet med god sed. Ändamålen ska vara

 

särskilda, uttryckligt angivna och berättigade. Personuppgifter får inte

 

behandlas för ändamål som inte är förenliga med det ursprungliga

 

ändamålet. Personuppgifterna ska vara adekvata, relevanta, riktiga och

 

aktuella. De får inte vara fler än nödvändigt och de får inte bevaras

66

längre än nödvändigt (9 § PUL). Med anledning av Datainspektionens

erinran kan regeringen tydliggöra att den personuppgiftsansvarige är den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter (3 § PUL). Det innebär att ett finansiellt institut som behandlar uppgifter för att fullgöra sina skyldigheter enligt den nu föreslagna lagstiftningen är personuppgiftsansvarig för uppgifterna.

Huvudregeln enligt PUL är att behandling av personuppgifter ska göras med den registrerades samtycke. Med den registrerade avses den som en personuppgift avser. Det finns dock ett antal fall där personuppgifter får behandlas även utan den registrerades samtycke. Personuppgifter får behandlas utan samtycke bl.a. om det är nödvändigt för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet (10 § PUL).

Skatteverkets behandling av personuppgifter i beskattnings- verksamheten regleras i SdbL. Lagen tillämpas om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Vissa av bestämmelserna i lagen gäller även för behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

SdbL gäller i stället för PUL. Vissa bestämmelser i PUL ska dock tillämpas, bl.a. 9 § som innehåller krav på att personuppgifter bara får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. I 1 kap. 4 § SdbL anges för vilka primära ändamål uppgifter får behandlas i beskattnings- verksamheten. Bestämmelsen är så utformad att i stort sett hela Skatteverkets verksamhet inom beskattningsområdet omfattas av ändamålsbeskrivningen, (se prop. 2000/01:33 s. 123 f.).

Av 1 kap. 4 § första stycket 4 och 7 SdbL framgår att uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Skatteverket för bl.a. kontrollverksamhet och fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande åtagande.

Av 2 kap. 1 § SdbL framgår att det i beskattningsverksamheten ska finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4 och 5 §§ angivna ändamålen (beskattningsdatabas). I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–11. För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får bl.a. uppgifter om en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och familjeförhållande samt en juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt firmatecknare och andra företrädare, samt även andra uppgifter som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellet åtagande behandlas i databasen (2 kap. 3 § första stycket 1 och 2 samt andra stycket SdbL). I tredje stycket samma lagrum anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen. Av 2 § SdbF framgår att uppgifter som behövs bl.a. för informationsutbyte och annan handräckning enligt internationella åtaganden får behandlas i beskattningsdatabasen. Se även avsnitt 6.2.2 där en ändring i SdbL föreslås.

Prop. 2015/16:29

67

Prop. 2015/16:29 Såväl PUL som SdbL innehåller bestämmelser om de registrerades rättigheter. I 23−27 §§ PUL finns bestämmelser om information till den registrerade. Viss information ska lämnas självmant. Om uppgifter om en person samlas in från personen själv, ska den personuppgiftsansvarige i samband med insamlandet självmant lämna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna. Informationen ska omfatta uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift om ändamålen med behandlingen och all övrig information som behövs för att den registrerade ska kunna ta till vara sina rättigheter i samband med behandlingen, såsom information om mottagarna av uppgifterna, skyldighet att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information och få rättelse. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till. PUL ger den registrerade rätt att en gång per år avgiftsfritt få information om alla personuppgifter som den personuppgiftsansvariga har lagrat om den registrerade. För att få ett registerutdrag ska den registrerade skicka en egenhändigt underskriven begäran till den personuppgiftsansvarige. Den personuppgiftsansvarige är vidare enligt 28 § PUL skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med PUL eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Enligt 48 § PUL ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag har orsakat.

När det gäller SdbL finns bestämmelser om enskildas rättigheter i 3 kap. Av 3 kap. 1 § framgår att bestämmelserna om information till den registrerade i 23 och 25–27 §§ PUL, med de begränsningar som anges i 3 kap. 2 och 2 a §§, ska tillämpas. Av 3 kap. 3 § framgår att också bestämmelserna om rättelse i 28 § PUL, med den begränsning som följer av 3 kap. 2 a §, ska tillämpas. I 3 kap. 4 § finns bestämmelser om överklagande av Skatteverkets beslut om rättelse och om information som ska lämnas enligt 26 § PUL.

5.3Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till andra staters och jurisdiktioners skattemyndigheter, m.m.

Regeringens förslag: Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till andra staters eller jurisdiktioners skattemyndigheter ska införas i en ny särskild lag om automatiskt utbyte av upplysningar avseende finansiella konton. I lagen ska det också införas bestämmelser om Skatteverkets övriga skyldigheter med anledning av DAC 2 samt MCAA och CRS.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, anför bl.a. följande. Med ett automatiskt informationsutbyte som nu föreslås ökar risken för

att enskilda personer och företag kommer i kläm mellan olika länders

68

skattekrav, trots att personen har bedömt att denne har uppfyllt sina skyldigheter, när uppgifter om deras konton m.m. kommer att spridas på det sätt som föreslås. Regeringen bör därför se till att det för enskildas behov inrättas någon form av tvistelösningsmekanism för det fall skattekrav riktas mot enskilda från flera olika länder.

Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som de finansiella instituten ska lämna till Skatteverket om de rapporteringspliktiga finansiella kontona, ska sedan överföras från Skatteverket till den andra statens eller jurisdiktionens skattemyndighet. Av flera skäl behöver det införas bestämmelser om denna skyldighet för Skatteverket. Det behöver tydliggöras för Skatteverket vad verkets skyldigheter med anledning av DAC 2 samt MCAA och CRS är. En bestämmelse om att Skatteverket ska överföra uppgifter till andra stater och jurisdiktioner behövs också för att bryta den sekretess som annars skulle ha gällt för dessa uppgifter hos Skatteverket.

I 4 § LÖHS anges att utländsk myndighet ska lämnas bistånd med handräckning i skatteärende i den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat. I 3 § första stycket 1 LÖHS anges att med handräckning avses bl.a. utbyte av upplysningar. Även om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i Skatteärenden och artikel 26 i OECD:s modell för skatteavtal tillåter överenskommelser om automatiskt utbyte av upplysningar, har bestämmelserna i LÖHS dock utformats med i första hand utbyte av upplysningar som sker på begäran i åtanke. Det utbyte av upplysningar som ska ske enligt DAC 2 samt MCAA och CRS är ett automatiskt utbyte. Vid automatiskt utbyte behövs det t.ex. ett på förhand bestämt intervall för när upplysningar ska lämnas. Detta behövs inte när upplysningarna ska lämnas på begäran. DAC 2 samt MCAA och CRS medför också att vissa skyldigheter för Skatteverket som behöver särregleras eftersom det saknas direkta motsvarigheter i andra avtal och rättsakter. Mot denna bakgrund bör det införas en ny särskild lag om automatiskt utbyte av upplysningar avseende finansiella konton, där Skatteverkets skyldigheter tas in.

Bland de uppgifter som ska överföras från Skatteverket till andra stater och jurisdiktioners skattemyndigheter finns personuppgifter. Vad gäller behovet av bestämmelser som garanterar att de registrerades rättigheter skyddas efter överföringen av uppgifterna samt vad gäller förenligheten med PUL kan följande anföras. I 1 kap. 3 § första stycket 5 SdbL, anges att bestämmelserna i 33–35 §§ PUL om överföring av personuppgifter till tredjeland ska gälla. I 33 § PUL anges att det är förbjudet att till tredjeland föra över personuppgifter som är under behandling om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifterna. Det anges även att förbudet gäller också överföring av personuppgifter för behandling i tredjeland. Vidare framgår det att frågan om en skyddsnivå är adekvat ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter som har samband med överföringen och att särskild vikt ska läggas vid uppgifternas art, ändamålet för behandlingen, hur länge behandlingen ska pågå, ursprungslandet, det slutliga bestämmelselandet och de regler som finns för behandlingen i det tredjelandet. I detta sammanhang kan uppmärksammas att det anges i skälen till MCAA att alla uppgifter som utbyts ska omfattas av den sekretess och annat skydd som föreskrivs i

Prop. 2015/16:29

69

Prop. 2015/16:29

Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i

 

skatteärenden. I artikel 22 i konventionen föreskrivs bl.a. att

 

upplysningar som en part mottar ska behandlas som hemliga och skyddas

 

på samma sätt som upplysningar som har erhållits enligt den interna

 

lagstiftningen i denna part och, i den mån det behövs för att säkerställa

 

det skydd som krävs för personuppgifter, i enlighet med de skyddsregler

 

som anges av den part som lämnar upplysningarna såsom föreskrivna i

 

dess interna lagstiftning. Sådana upplysningar får yppas endast för

 

personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och

 

förvaltningsorgan eller organ som utövar tillsyn) som fastställer, uppbär

 

eller driver in denna parts skatter eller handlägger andra

 

verkställighetsåtgärder, åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter

 

eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Endast dessa

 

personer eller myndigheter får använda upplysningarna och bara för

 

sådana ändamål. Vidare får upplysningar som en part har erhållit

 

användas även för andra ändamål, om detta kan ske enligt lagstiftningen i

 

den part som har lämnat upplysningarna och den behöriga myndigheten i

 

denna part samtycker till att upplysningarna används för dessa andra

 

ändamål. Upplysningar som en part har lämnat till en annan part får av

 

den senare överlämnas till en tredje part under förutsättning att den

 

behöriga myndigheten i den förstnämnda parten i förväg samtycker

 

därtill. Vad gäller DAC 2 regleras utlämnande av upplysningar och

 

dokument av artikel 16 i DAC. Av artikeln framgår bl.a. att alla

 

upplysningar, oavsett form, som utväxlas mellan medlemsstaterna vid

 

tillämpning av DAC ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma

 

skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den

 

mottagande medlemsstaten. Sådana upplysningar får användas för

 

administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella

 

lagstiftningar avseende de skatter som regleras i DAC. Upplysningarna

 

får också användas i samband med rättsliga och administrativa

 

förfaranden som kan leda till påföljd och som inletts på grund av

 

överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar allmänna

 

regler och bestämmelser om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana

 

förfaranden. Vidare får upplysningar och dokument som tagits emot i

 

enlighet med DAC med tillstånd av den behöriga myndighet i den

 

medlemsstat som lämnade upplysningar i, användas för andra ändamål

 

än de som regleras i DAC i den utsträckning som detta är tillåtet enligt

 

lagstiftningen i den medlemsstat vars behöriga myndighet tagit emot

 

upplysningarna. Ett sådant tillstånd ska beviljas om informationen kan

 

användas för liknande ändamål i den medlemsstat vars behöriga

 

myndighet lämnade dem. Om en behörig myndighet i en medlemsstat

 

anser att upplysningar som den har tagit emot från en annan

 

medlemsstats sannolikt kan vara till nytta för ändamålen i DAC för en

 

tredje medlemsstats, får upplysningarna vidarebefordras, under

 

förutsättning att det överlämnandet av upplysningar står i

 

överensstämmelse med reglerna och förfarandena i DAC. I skälen till

 

MCAA framgår att MCAA först blir tillämpligt då staten eller

 

jurisdiktionen, som inte tidigare har undertecknat konventionen om

 

ömsesidig handräckning i skatteärenden, undertecknat konventionen.

 

I 34 § PUL anges undantag från förbudet mot överföring av uppgifter

70

till tredjeland. I 34 § första stycket c anges att det trots förbudet i 33 § är

tillåtet att överföra

personuppgifter till tredjeland om överföringen är

Prop. 2015/16:29

nödvändig för att rättsliga anspråk ska kunna fastställas, göras gällande

 

eller försvaras. I 2 § PUL anges vidare att om det i annan lag eller i en

 

förordning finns bestämmelser som avviker från PUL, ska de

 

bestämmelserna gälla. Genom PUL genomförs Europaparlamentets och

 

rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda

 

personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria

 

flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). De bestämmelser som

 

föreslås i denna proposition, bl.a. om att uppgifter ska överföras till andra

 

stater eller jurisdiktioners skattemyndigheten/behöriga myndigheter,

 

måste vara förenliga med dataskyddsdirektivet. I direktivet finns

 

bestämmelser om överföring till tredjeland i artikel 25 och artikel 26.

 

Undantagen från förbudet att överföra uppgifter till tredjeland finns i

 

artikel 26.1. Av artikel 26.1 d framgår att medlemsstaterna – om det finns

 

tvingande regler om detta i deras lagstiftning – får överföra

 

personuppgifter till ett tredjeland som inte har en adekvat skyddsnivå om

 

överföringen är nödvändig eller bindande enligt författning av skäl som

 

rör viktiga allmänna intressen eller för att fastslå, göra gällande eller

 

försvara rättsliga anspråk. I punkt 58 i ingressen till dataskyddsdirektivet

 

anges som exempel på viktiga allmänna intressen utbyte av uppgifter

 

mellan skattemyndigheter, tullmyndigheter eller socialförsäkrings-

 

myndigheter. MCAA och DAC 2 avser just utbyte av uppgifter mellan

 

skattemyndigheter

för beskattningsändamål. I 35 § PUL finns

 

bestämmelser om när regeringen får meddela föreskrifter om undantag

 

från förbudet för överföring av personuppgifter till tredjeland. I

 

paragrafens andra stycke anges att regeringen eller den myndighet som

 

regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från

 

förbudet att överföra uppgifter till tredjeland om det behövs med hänsyn

 

till ett viktigt allmänt intresse eller om det finns tillräckliga garantier till

 

skydd för de registrerades rättigheter. Mot denna bakgrund är det

 

förenligt med dataskyddsdirektivet att införa bestämmelser som innebär

 

att Skatteverket ska överföra de aktuella uppgifterna till den andra staten

 

eller jurisdiktionens skattemyndigheter/behöriga myndigheter i enlighet

 

med MCAA och DAC 2. I avsnitt 4.2 redogörs för vilka bestämmelser

 

gällande rättelse och skadestånd som är tillämpliga när det gäller

 

Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av MCAA och

 

DAC 2.

 

 

Det bör tydliggöras i lagtexten att verket ska överföra information om

 

kontohavarnas namn, adress och skatteregistreringsnummer eller

 

födelsedatum och födelseort till den andra statens eller jurisdiktionens

 

skattemyndighet.

När det gäller skatteregisteringsnummer och

 

födelsedatum behöver, enligt den globala standarden, uppgift om detta

 

avseende befintliga konton bara överföras om det finns registrerat hos det

 

rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Om en kontrolluppgift inte

 

innehåller uppgift om skatteregistreringsnummer ska den i stället

 

innehålla uppgift om födelsedatum om en sådan uppgift finns. Om

 

skatteregistreringsnumret inte finns ska Skatteverket således överföra

 

uppgift om personens födelsedatum till den andra statens eller

 

jurisdiktionens skattemyndighet, under förutsättning att uppgift om det

 

finns i kontrolluppgiften. För att möjliggöra för Skatteverket att överföra

 

kompletterande och för sent inkomna uppgifter till den andra statens eller

71

Prop. 2015/16:29 jurisdiktionens skattemyndighet bör det anges att upplysningarna ska

överföras ”minst en gång om året”.

Se även avsnitt 6.6 vad gäller skyldigheter för Skatteverket.

Svenska Bankföreningen anför, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, att regeringen med hänsyn till det kraftigt ökade informationsutbytet bör tillse att det inrättas någon form av tvistelösningsmekanism om skattekrav riktas mot enskilda från olika länder. Regeringen vill med anledning av detta understryka att ett ökat internationellt informationsutbyte inte påverkar enskildas skattskyldighet i någon stat eller jurisdiktion. Informationsutbyte syftar endast till att ge skattemyndigheterna information om inkomster som kan vara skattepliktiga i den aktuella staten eller jurisdiktionen. För en person som har deklarerat sina inkomster i de stater och jurisdiktioner där de ska deklareras ökar således inte de fall då beskattningskrav avseende personens inkomster riktas från flera stater och jurisdiktioner samtidigt. På grund av att personers skattskyldighet och inkomsters skatteplikt bedöms utifrån olika principer uppstår det ibland situationer när två eller flera olika stater eller jurisdiktioner gör anspråk på att samtidigt beskatta samma inkomst för en och samma person. Med anledning av detta har Sverige ingått ett stort antal skatteavtal som syftar till att undanröja sådan dubbelbeskattning. Det finns också svenska nationella bestämmelser som syftar till undanröjande av dubbelbeskattning, se t.ex. lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Frågor om undanröjande av dubbelbeskattning ligger vid sidan om genomförandet av den globala standarden och bör inte hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

 

6

Närmare om förslaget till genomförande

 

 

av den globala standarden

 

6.1

Skyldigheter att identifiera och utbyta

 

 

upplysningar om rapporteringspliktiga konton

 

 

 

Regeringens förslag: Bestämmelser om den identifieringsprocedur

 

som beskrivs i avsnitt II–VII i CRS samt i bilaga II och avsnitt II–VII

 

i bilaga I till det ändrade direktivet om administrativt samarbete ska

 

tas in i den nya IDKAL.

 

 

 

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har

 

anknytning till denna fråga.

 

Skälen för regeringens förslag: Avsnitten II–VII i CRS, samt bilaga

 

II och avsnitten II–VII i bilaga I till det ändrade DAC innehåller det

 

regelverk som det i kronologisk mening först blir aktuellt att tillämpa av

 

de olika delarna i den globala standarden. Där finns nämligen de regler

 

som riktar sig mot de finansiella instituten och föreskriver hur de ska gå

72

tillväga för att identifiera utländska rapporteringspliktiga konton. Sett i

sin helhet har standarden en systematik som gör att den inte lätt kan Prop. 2015/16:29 förstås utan att bestämmelserna om identifieringsproceduren beaktas.

Som exempel på detta kan nämnas att begreppet ”rapporteringspliktigt konto” enbart omfattar sådana konton som identifierats som sådana vid den granskning som föreskrivs avsnitten II–VII. Den närmare redogörelsen för förslaget till genomförande av den globala standarden kan därför lämpligen inledas med genomförandet av avsnitten II–VII i CRS samt bilaga II och avsnitten II–VII i bilaga I till det ändrade DAC.

Bestämmelser om de finansiella institutens skyldighet att identifiera rapporteringspliktiga konton och hur det ska göras bör tas in i den nya IDKAL.

Identifieringen ska göras av rapporteringsskyldiga finansiella institut för att identifiera rapporteringspliktiga konton.

6.1.1Allmänt

Regeringens förslag: I den nya IDKAL ska bestämmelser tas in om att ett kontos saldo eller värde ska fastställas utifrån förhållandena vid utgången av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

Vidare ska det i samma lag tas in en bestämmelse om att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per utgången av ett kalenderår, ska relevant saldo eller värde fastställas per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut samtidigt med kalenderåret eller under kalenderåret.

Därutöver ska det tas in bestämmelser som tillåter finansiella institut att tillämpa reglerna för granskning av högvärdekonton vid granskning av lågvärdekonton samt att tillämpa reglerna för granskning av nya konton vid granskning av befintliga konton.

Slutligen ska det i lagen tas in bestämmelser om lagens tillämpningsområde.

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om vilken form och vilket innehåll intyganden ska ha bör inte tas in i lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av

 

Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, förordar att

 

bestämmelser om vilken form och vilket innehåll intyganden ska ha ska

 

tas in i lag, eftersom de inte ser hur dessa regler skiljer sig från övriga

 

bestämmelser som placerats i lag.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Avsnitten II i CRS

 

och i bilaga I till DAC innehåller generella regler för tillämpningen av de

 

efterföljande avsnitten och inleds med att det, i punkterna A, föreskrivs

 

att ett konto ska anses rapporteringspliktigt från och med det datum då

 

det identifierats som ett sådant enligt förfarandena för kundkännedom i

 

avsnitten II–VII samt att rapporteringen, om något annat inte anges ska

 

ske årligen under det kalenderår som följer det kalenderår som

 

uppgifterna avser. För de finansiella institut som lämnar kontrolluppgift

 

enligt dagens regler överensstämmer detta med redan befintlig

 

kontrolluppgiftsskyldighet i SFL. När det gäller tidpunkten för

 

överföring av uppgifter från Skatteverket till de utländska behöriga

73

Prop. 2015/16:29

myndigheterna, se avsnitt 6.2.3. Några ytterligare bestämmelser om detta

 

behöver inte tas in i svensk lag.

 

Punkterna B innebär att ett kontos saldo eller värde ska fastställas

 

utifrån förhållandena vid utgången av ett kalenderår eller en annan

 

lämplig rapporteringsperiod. Det framgår inte vad som avses med en

 

annan lämplig rapporteringsperiod. Att det talas om en annan ”lämplig”

 

rapporteringsperiod visar dock att det kan röra sig om ett val mellan flera

 

olika rapporteringsperioder. När ett gränsbelopp för saldo eller värde ska

 

fastställas per utgången av ett kalenderår, kan ett finansiellt institut vars

 

räkenskapsår avslutas den 31 augusti alltså fastställa relevant saldo eller

 

värde per den 31 december det kalenderåret eller, om det bedöms mer

 

lämpligt, per den 31 augusti samma kalenderår. Det kan t.ex. vara fallet

 

för en investeringsenhet. I en investeringsenhet är de finansiella kontona

 

själva andelarna i eget kapital eller skulder i enheten. Den lämpligaste

 

rapporteringsperioden för att fastställa värdet på en sådan andel kan vara

 

enhetens räkenskapsår. Det kan inte uteslutas att det finns andra

 

rapporteringsperioder som bedöms mest lämpliga för ett visst finansiellt

 

institut. Det skulle t.ex. kunna röra sig om den period avseende vilken

 

rapportering sker till kontohavarna med avseende på värdet på deras

 

investeringar. Rapporteringsperioden måste dock, i varje fall typiskt sätt,

 

vara en tolv månader lång och i cykel återkommande period.

 

Bestämmelser bör tas in i IDKAL om att ett kontos saldo eller värde, för

 

att avgöra om ett gränsvärde som är av betydelse för granskningen av ett

 

konto överskrids eller inte, ska fastställas utifrån förhållandena vid

 

utgången av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod (se

 

dock avsnitt 6.2.2 när det gäller tidpunkt för beräkning av det saldo eller

 

värde som uppgift ska lämnas om i kontrolluppgift om ett konto som

 

identifierats som rapporteringspliktigt).

 

I punkterna C anges att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska

 

fastställas per utgången av ett kalenderår, relevant saldo eller värde ska

 

fastställas per den sista dagen för den rapporteringsperiod som avslutas

 

samtidigt som kalenderåret eller under kalenderåret. En bestämmelse

 

som anger detta bör tas in i IDKAL.

 

I punkterna D anges att varje stat eller jurisdiktion kan tillåta att

 

rapporteringsskyldiga finansiella institut använder sig av tjänster från

 

tredjepartsleverantör för att uppfylla de skyldigheter enligt nationell rätt

 

som avses i avtalet. Ansvaret för skyldigheterna ska dock fortfarande

 

ligga hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. I IDKAL

 

regleras vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och

 

därmed har ansvaret för bl.a. att lämna kontrolluppgifter. Ett

 

rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan ta hjälp av någon annan för

 

att uppfylla dessa skyldigheter eller till och med sluta avtal med någon

 

om att utföra de åtgärder som krävs för att uppfylla skyldigheterna i

 

stället för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Eftersom

 

ansvaret dock hela tiden kvarstår hos det rapporteringsskyldiga

 

finansiella institutet krävs ingen särskild reglering om detta i svensk lag.

 

I punkterna E anges att varje stat eller jurisdiktion får tillåta sina

 

finansiella institut att tillämpa reglerna för granskning av nya konton vid

 

granskning av befintliga konton samt att tillämpa reglerna för granskning

 

av högvärdekonton vid granskning av lågvärdekonton. Nya konton

74

definieras för Sveriges del som konton som öppnas den 1 januari 2016

eller senare. Konton som öppnas dessförinnan definieras som befintliga konton. I avsnitten III i CRS och i bilaga I till DAC finns bestämmelser som kräver att det finansiella institutet vidtar extra granskningsåtgärder när det gäller högvärdekonton (se vidare om detta under avsnitt 6.1.2). För Sveriges del definieras ett högvärdekonto som ett konto vars balans eller värde överstiger 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår. Konton vars värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre är lågvärdekonton. Eftersom kraven på granskning av högvärdekonton är mer omfattande än när det gäller lågvärdekonton saknas skäl att i svensk rätt inte tillåta de finansiella instituten att tillämpa granskningsreglerna för högvärdekonton på lågvärdekonton om de så önskar. Vid den granskningsprocedur som gäller för nya konton ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller, när det gäller konton som innehas av enheter, alternativt från de personer som har bestämmande inflytande över enheten. Den granskningsprocedur som föreskrivs när det gäller nya konton anses vara den mest effektiva metoden för att identifiera rapporteringspliktiga konton men också, generellt sett, en mer administrativt betungande metod än den som föreskrivs för befintliga konton. De mindre administrativt betungande bestämmelserna när det gäller granskning av befintliga konton har utformats med insikt om att det är svårare för finansiella institut att inhämta intyganden och annan dokumentation från innehavare av befintliga konton. I samband med att ett konto öppnas måste kontohavaren och det finansiella institutet av naturliga skäl upprätta en kontakt. I ett senare skede är det dock i många fall betydligt svårare för det finansiella institutet att inhämta kompletterade uppgifter och dokumentation från kontohavaren. Eftersom de finansiella instituten är av skiftande slag och storlek kan det, trots det sagda, finnas fall där det är mindre administrativt betungande för det finansiella institutet att tillämpa den mer effektiva metoden som gäller för nya konton än att tillämpa metoden för befintliga konton vid granskningen. Det kan t.ex. tänkas att ett riskkapitalbolag med några få fysiska personer som investerare enklare kan inhämta ett intygande från investerarna än att söka igenom sina databaser och dokumentation för att kontrollera om det finns indikationer på att någon av investerarna har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Mot denna bakgrund bör det tas in bestämmelser i IDKAL som tillåter finansiella institut som så önskar att tillämpa reglerna för granskning av högvärdekonton vid granskning av lågvärdekonton samt att tillämpa reglerna för granskning av nya konton vid granskning av befintliga konton.

Av kommentaren till CRS framgår vilka krav som ställs på ett intygande från en kontohavare eller en fysisk person med bestämmande inflytande över en enhet som är kontohavare för att intygandet ska anses vara giltigt (se t.ex. punkterna 7–16 i kommentaren till avsnitt IV och punkterna 14–17 i kommentaren till avsnitt V i CRS). Där framgår bl.a. följande. Ett intygande är giltigt endast om det är undertecknat eller på något annat sätt bekräftat av kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande och innehåller kontohavarens eller personens med bestämmande inflytande namn, bostadsadress, de stater och jurisdiktioner där kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande har skatterättslig hemvist. Om uppgift om dessa ska lämnas

Prop. 2015/16:29

75

Prop. 2015/16:29 ska intygandet även innehålla skatteregistreringsnummer (TIN) i de stater och jurisdiktioner där personen har skatterättslig hemvist och födelsedatum. Uppgifterna får ha tagits fram på förhand av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om de redan finns registrerade. Det sistnämnda gäller dock inte uppgiften om i vilken eller vilka stater eller jurisdiktioner personen har skatterättslig hemvist. Denna uppgift måste alltså aktivt uppges av den person som gör intygandet. Intygandet kan tillhandahållas t.ex. elektroniskt. Ett intygande kan undertecknas eller bekräftas av en person för en annan person under förutsättning att den förstnämnda personen är behörig att göra det i enlighet med nationell rätt. I avsnitt 6.6 nedan framgår att Sverige och andra jurisdiktioner förväntas ha möjlighet till stränga åtgärder för att se till att korrekta intyganden alltid lämnas för nya konton. Det bör därför övervägas att ta in en bestämmelse i förordningsform om att intygandena ska lämnas under straffansvar. Brottet osann försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken gäller endast om uppgifterna har lämnats på annat sätt än muntligen. Även om kommentaren till CRS inte tydligt anger att ett intygande måste lämnas på annat sätt än muntligen, bör det därför övervägas att ta in ett sådant krav i förordningsform.

Att ett intygande är bekräftat på något annat sätt än att det har undertecknats innebär att personen som gör intygandet tillhandahåller det finansiella institutet en otvetydig bekräftelse på att personen intygar att uppgifterna är korrekta. Oavsett hur verifieringen sker förväntas det att det dokumenteras av det finansiella institutet på ett sätt som gör att institutet kan visa att intygandet har bekräftats, t.ex. genom elektronisk dokumentation som visar att verifiering har skett genom elektronisk signatur på internet. Det finansiella institutet kommer att behöva bevara dokumentation avseende det sätt på vilket i verifieringen har skett.

Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, förordar att bestämmelser om vilken form och vilket innehåll ett intygande ska ha ska tas in i lag. Bestämmelserna får enligt regeringens mening närmast ses som verkställighetsföreskrifter och bör inte tas in i lag.

Både i CRS och i direktivet anges belopp i US-dollar. Även om det inte anges uttryckligen i CRS ska belopp som uttrycks i US-dollar anses inbegripa motsvarande belopp i andra valutor.

I inledningen av IDKAL bör det även tas in bestämmelser om lagens tillämpningsområde, av vilka bl.a. framgår att lagen gäller för sådan identifiering av rapporteringspliktiga konton som finansiella institut ska göra och att lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet gäller i stället för IDKAL när det är fråga om sådan identifiering som avses i den lagen.

6.1.2Befintliga konton som innehas av fysiska personer

 

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya IDKAL om

 

den granskning av befintliga konton som innehas av fysiska personer

 

som regleras i avsnitten III i CRS och i bilaga I till direktivet om

 

administrativt samarbete. Någon motsvarighet till bestämmelsen i

76

CRS om att försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal inte

 

behöver granskas identifieras eller rapporteras om det finansiella institutet är lagligen förhintrat att sälja sådana avtal till personer med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion ska dock inte tas in. Det ska, till skillnad från vad som anges i CRS och direktivet om administrativt samarbete, vara obligatoriskt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att avstå från att behandla ett konto som rapporteringspliktigt om de har tillgång till eller kan inhämta relevant dokumentation som motsäger en indikation på hemvist i en annan stat eller jurisdiktion som framkommit.

Bestämmelser om tidsfrister för granskningsproceduren ska, när det är fråga om specifika tidpunkter då den inledande granskningen i olika skeden ska vara genomförd, tas in i form av övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har

anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitten III i CRS och i bilaga I till DAC finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende befintliga konton som innehas av fysiska personer.

I punkten A i avsnitt III i CRS anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte är skyldigt att granska, identifiera eller rapportera försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal om det finansiella institutet är lagligen förhindrat att sälja sådana avtal till personer med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i avsnitt III i bilaga I till DAC. Det föreslås här att CRS och DAC 2 ska genomföras i en enhetlig lagstiftning (se avsnitt 4). Syftet är bl.a. att identifieringen av rapporteringspliktiga konton ska kunna göras genom ett gemensamt granskningsförfarande hos de finansiella instituten. Granskningsförfarandet ska alltså kunna tillämpas enhetligt oavsett om kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande över kontohavaren har hemvist i en annan medlemsstat i EU eller i ett land utanför EU. Om granskningen skulle skilja sig åt beroende på vilket land kontohavaren har hemvist, skulle varje konto behöva granskas två gånger. Först skulle det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöva granska kontona enligt bestämmelserna i DAC för att avgöra vilka konton som är rapporteringspliktiga gentemot andra medlemsstater i EU och därefter granska samtliga konton ytterligare en gång enligt bestämmelserna i CRS för att avgöra vilka konton som är rapporteringspliktiga gentemot länder utanför EU. Detta beror på att det är kontohavarens hemvist som är avgörande för om det är DAC eller CRS som gäller för granskningen samtidigt som det är just genom granskningen som en kontohavares hemvist utreds. Eftersom undantaget i punkten A i avsnitt III i CRS inte har någon motsvarighet i bilagorna till DAC bör det i praktiken inte innebära någon lättnad för de finansiella instituten. För att DACs krav på granskning ska uppfyllas måste instituten ändå genomföra granskningen en gång utan hänsyn till detta undantag. Någon motsvarighet till undantaget i punkten A i avsnitt III i CRS bör därför inte tas in i den svenska lagen, varken när det gäller konton som innehas av personer med hemvist i en annan medlemsstat i

Prop. 2015/16:29

77

Prop. 2015/16:29

EU eller av personer med hemvist i ett land utanför EU. Därigenom

 

möjliggörs en enhetlig granskning av de finansiella kontona.

 

I punkterna B i avsnitten III i CRS och i bilaga I till DAC finns

 

bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras

 

avseende lågvärdekonton. I bilaga I till DAC definieras lågvärdekonto

 

som ett konto vars saldo eller värde inte överstiger ett belopp som

 

motsvarar 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015. Varken i CRS

 

eller i MCAA anges det något årtal utifrån vilket bedömningen om ett

 

konto är ett högvärde- eller lågvärdekonto ska göras. I kommentaren till

 

CRS anges dock att datumet förväntas vara detsamma som utgör gränsen

 

mellan när ett konto är ett befintligt konto respektive ett nytt konto. Av

 

Sveriges bilaga F till MCAA framgår att ett befintligt konto är ett konto

 

som öppnas den 31 december 2015 eller tidigare och att ett nytt konto är

 

ett konto som öppnas den 1 januari 2016 eller senare. För att upprätthålla

 

enhetlighet bör den svenska lagstiftningen utformas så att bedömningen

 

av vad som är ett lågvärdekonto respektive ett högvärdekonto ska göras

 

utifrån saldo eller värde den 31 december 2015 både när det gäller

 

kontohavare i medlemsstater i EU och i länder utanför EU.

 

När det gäller granskning av lågvärdekonton anges det inledningsvis

 

att om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i sina arkiv har en

 

aktuell bostadsadress till en fysisk person som är kontohavare och

 

adressen baseras på styrkande dokumentation, får institutet, när det

 

fastställer om kontot är rapporteringspliktigt, betrakta kontohavaren som

 

en person med skatterättslig hemvist i den stat eller jurisdiktion där

 

adressen är belägen. Denna bestämmelse kallas ibland för

 

bostadsadresstestet och är utformad på så sätt att det finansiella institutet

 

kan välja att tillämpa bestämmelsen eller i stället tillämpa de

 

efterföljande granskningsbestämmelserna. Om ett institut inte kan

 

tillämpa bostadsadresstestet, t.ex. om det inte har någon aktuell

 

bostadsadress som baseras på styrkande dokumentation för kontohavaren

 

måste institutet i stället tillämpa de efterföljande gransknings-

 

bestämmelserna.

 

Om det finansiella institutet inte redan med tillämpning av

 

bostadsadresstestet har konstaterat om kontot är rapporteringspliktigt

 

eller inte ska granskningen i stället inledas med en elektronisk sökning i

 

det rapporteringsskyldiga finansiella institutets databaser. Om det vid

 

denna sökning framkommer indikationer på att en kontohavare har

 

hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontot anses vara

 

rapporteringspliktigt om institutet inte innehar eller inhämtar viss

 

dokumentation som motsäger den indikation på att kontohavaren har

 

hemvist i den andra staten eller jurisdiktionen som framkommit vid den

 

elektroniska sökningen. Vad som utgör indikationer på att kontohavaren

 

har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion framgår av punkterna B.2 i

 

avsnitten III i CRS och i bilaga I till DAC och innefattar bl.a. att

 

kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion eller ett

 

telefonnummer i en annan stat eller jurisdiktion. Av punkterna B.3

 

framgår att ett konto inte ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto

 

och inte behöver granskas ytterligare om inga sådana indikationer som

 

anges i punkterna B.1 framkommer vid den elektroniska sökningen.

 

Detta gäller fram till dess att förhållandena ändras på ett sådant sätt att

78

indikationer på hemvist i en annan stat eller jurisdiktion tillkommer i det

rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser eller fram till dess att kontots saldo eller värde överstiger gränsen för högvärdekonton och därför ska granskas i enlighet med procedurerna för sådana konton. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöver således på något sätt bevaka förändringar av de uppgifter som finns i de elektroniska databaser som är relevanta för granskningen.

Av andra stycket i punkten 1 i bilaga II till DAC och punkten 13 i kommentaren till avsnitt III i CRS framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om omständigheterna efter tillämpning av första stycket, förändras på ett sådant sätt att det finns skäl att anta att den styrkande dokumentation som bostadsadressen baseras på är oriktig eller otillförlitlig, senast vid utgången av kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod eller, om den tidpunkten är senare, senast inom 90 dagar från att de förändrade omständigheterna upptäcktes, ska inhämta ett intygande från kontohavaren och ny styrkande dokumentation för att avgöra i vilken eller vilka stater eller jurisdiktioner kontohavaren har hemvist. Vidare framgår det att om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte kan inhämta intyganden och den nya styrkande dokumentationen i tid, ska institutet granska kontot i enlighet med bestämmelserna om sökning i de elektroniska databaserna.

Av punkterna B.4 framgår att ett konto inte behöver betraktas som ett rapporteringspliktigt konto trots att det framkommit indikationer på hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, under förutsättning att den eller de indikationer som framkommit läks med viss specifik dokumentation som anges i punkterna B.6. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får, enligt CRS och DAC, välja om det ska betrakta ett sådant konto som ett rapporteringspliktigt konto eller först tillämpa punkterna B.6 för att därefter bedöma om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Den svenska lagstiftningen bör dock utformas på så sätt att ett konto är rapporteringspliktigt endast om det finns en tydlig indikation på att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Det kan konstateras att de omständigheter som ska anses vara tillräckliga indikationer på hemvist i en annan stat eller jurisdiktion framgår av CRS och DAC samt inte kan frångås i den svenska lagstiftningen om dessa ska efterlevas. För att minimera de situationer då ett konto blir att anse som rapporteringspliktigt trots att kontohavaren inte har faktisk skatterättslig hemvist i en annan stat eller jurisdiktion bör det i stället göras obligatoriskt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att inte behandla ett konto som rapporteringspliktigt om de har tillgång till eller kan inhämta sådan relevant motsägande dokumentation som anges i punkterna B.6. Enligt CRS och DAC är detta, som ovan angetts, valfritt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, men det kan inte anses stå i strid med dessa att göra det obligatoriskt i den svenska lagstiftningen. Det kan i detta sammanhang även erinras om att bestämmelserna i PUL om information till den registrerade gäller även när personuppgifter behandlas med anledning av den nu föreslagna lagstiftningen.

I punkterna B.5 anges att om en poste restante-adress eller c/o-adress upptäcks under sökningen i de elektroniska arkiven och ingen annan adress och inga andra indicier som anges i punkterna B.2 identifieras för

Prop. 2015/16:29

79

Prop. 2015/16:29

kontohavaren ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, i den

 

ordning som är bäst anpassad efter omständigheterna, tillämpa den

 

sökning i pappersarkiv som beskrivs i punkterna C.2 eller inhämta

 

intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation för att

 

fastställa kontohavarens skatterättsliga hemvist. Om det efter sökningen i

 

pappersarkiv inte framkommit något indicium och om försöket att

 

inhämta intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation

 

misslyckas ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet till den

 

behöriga myndigheten i sin stat eller jurisdiktion anmäla kontot som ett

 

konto utan dokumentation (odokumenterat konto). I lagen (2015:62) om

 

identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-

 

avtalet förekommer inte begreppet odokumenterade konton. Eftersom

 

FATCA-avtalet innehåller ett bilateralt regelverk, anges där i stället att

 

konton där dokumentation inte kan inhämtas under vissa förutsättningar

 

ska anses vara rapporteringspliktiga. När det som i förevarande fall i

 

stället är fråga om ett multilateralt regelverk är det förenat med praktiska

 

svårigheter att ha motsvarande ordning, eftersom det skulle innebära att

 

uppgifter om odokumenterade konton måste utbytas med samtliga övriga

 

stater och jurisdiktioner med vilka Sverige har ett sådant åtagande.

 

Uppgift ska därför i stället lämnas till den inhemska behöriga

 

myndigheten om att kontot är odokumenterat. Uppgifterna om

 

odokumenterade konton får betydelse vid kontroll av om de

 

rapporteringsskyldiga finansiella instituten lämnar de kontrolluppgifter

 

som de ska (se vidare om detta under avsnitt 6.6).

 

I punkterna B.6 anges som redan nämnts vilken dokumentation som

 

läker en viss specifik indikation som framkommit på att en kontohavare

 

har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Vilken dokumentation som

 

krävs för detta är beroende av vilken indikation på utländsk hemvist som

 

framkommit.

 

I punkterna C finns bestämmelser om den mer ingående granskning

 

som ska göras avseende befintliga högvärdekonton som innehas av

 

fysiska personer. Även när det gäller sådana konton ska en sökning göras

 

i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser.

 

För sådana konton är en elektronisk sökning dock endast tillräcklig om

 

de elektroniskt sökbara databaserna innehåller fält för och fångar upp de

 

omständigheter som utgör indikationer på att kontohavaren har hemvist i

 

en annan stat eller jurisdiktion och som räknas upp i punkterna C.2. De

 

omständigheter som räknas upp här är desamma som de som räknas upp i

 

punkterna B.2, men de formuleras på ett något annorlunda sätt eftersom

 

det här mer specifikt handlar om krav på databasernas struktur och dessa

 

troligen sällan är designade för att kunna skilja ut om en kontohavare har

 

anknytning till ett specifikt land. De elektroniskt sökbara databaserna ska

 

alltså typiskt sett vara tillräckliga för att bedöma om sådana

 

omständigheter föreligger. Om databaserna inte innehåller rätt

 

information för detta, måste det finansiella institutet också eftersöka

 

sådana omständigheter bland dokumentation som inte är elektroniskt

 

sökbar. Det räknas upp vilken dokumentation som i så fall ska granskas.

 

Sådana konton som avses i punkterna C ska också anses vara

 

rapporteringspliktiga om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar

 

för kontakterna med en kontohavare och tjänstemannen har vetskap om

80

att kontohavaren är en rapporteringspliktig person. När det gäller

högvärdekonton där det finns indikationer på att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion behöver inte någon rapportering ske om det finansiella institutet har tillgång till eller inhämtar sådan relevant dokumentation som anges i punkterna B.6 som motbevisar indikationerna. Även när det gäller högvärdekonton bör ett rapporteringspliktigt konto upphöra att vara rapporteringspliktigt om det i efterhand tillkommer sådan relevant dokumentation som anges i punkterna B.6, i de fall då kontot blev rapporteringspliktigt på grund av att det framkom indikationer på hemvist i en annan stat eller jurisdiktion vid sökning i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets databaser eller pappersarkiv. Om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har kännedom om att kontohavaren är en rapporteringspliktig person, är det dock inte tillräckligt med sådan ytterligare dokumentation. Den omständigheten att en kontohavare upphör att vara en rapporteringspliktig person innebär alltid att kontot upphör att vara rapporteringspliktigt. Av punkterna C framgår också att ett konto ska anses rapporteringspliktigt om det inte identifierades som ett sådant vid den inledande granskningen men omständigheterna därefter förändras på ett sådant sätt att det skulle vara ett rapporteringspliktigt konto vid en ny granskning. Detta innebär att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut behöver ha processer och rutiner för att i ett senare skede upptäcka sådana ändrade omständigheter. Om en poste restante-adress eller c/o-adress upptäcks vid granskningen och ingen annan adress och inga andra indicier som anges i punkterna B.2 identifieras för kontohavaren ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation för att fastställa kontohavarens skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte lyckas inhämta intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som visar var kontohavaren har skatterättslig hemvist ska institutet till den behöriga myndigheten i sin stat eller jurisdiktion anmäla kontot som ett konto utan dokumentation (odokumenterat konto). Om ett befintligt konto som innehas av en fysisk person inte är ett högvärdekonto med avseende på den 31 december 2015 men blir ett högvärdekonto till utgången av ett senare kalenderår, ska kontot granskas i enlighet med bestämmelserna i punkterna C senast vid utgången av det kalenderår som följer kalenderåret då kontot blev ett högvärdekonto. Om kontot vid en sådan granskning identifieras som rapporteringspliktigt ska det anses vara rapporteringspliktigt från och med det år det identifieras. Det ska sedan behandlas som rapporteringspliktigt fram till dess att kontohavaren upphör att vara en rapporteringspliktig person. Den förstärkta granskning som görs av ett högvärdekonto behöver bara göras en gång för varje konto och behöver inte upprepas efterföljande år. För odokumenterade högvärdekonton måste granskningen som föreskriv i punkterna C dock upprepas årligen fram till dess att kontot upphör att vara ett odokumenterat konto. Den omständigheten att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren har kännedom om att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion medför dessutom att kontot är rapporteringspliktigt även om tjänstemannen får denna kännedom först efter att granskningen har gjorts. Även när det gäller högvärdekonton måste enheten bevaka om sådana omständigheter

Prop. 2015/16:29

81

Prop. 2015/16:29 uppkommer som gör att ett konto blir att anse som rapporteringspliktigt. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut behöver ha processer och rutiner för att säkerställa att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren identifierar varje ändring i förhållandena med avseende på kontot.

I punkten D i avsnitt III i bilaga I till DAC anges att granskningen av befintliga högvärdekonton som innehas av fysiska personer ska ha utförts senast den 31 december 2016 och att granskningen av motsvarande lågvärdekonton ska ha utförts senast den 31 december 2017. I motsvarande bestämmelse i CRS har datumen för när granskningen ska ha utförts lämnats öppna. Av kommentaren till CRS kan dock utläsas att dessa datum, när gränsen mellan vad som är ett befintligt konto respektive ett nytt konto är årsskiftet 2015/2016, förväntas sättas till samma datum som enligt ovan anges i bilaga I till DAC. Eftersom granskningen enligt DAC respektive CRS förutses kunna utföras gemensamt av de svenska rapporteringsskyldiga finansiella instituten bör samma tidsfrister för granskningen tas in i den svenska lagstiftningen. Således ska granskningen av samtliga befintliga högvärdekonton som innehas av fysiska personer ha utförts senast den 31 december 2016 och granskningen av samtliga motsvarande lågvärdekonton ha utförts senast den 31 december 2017. Som framgår ovan i avsnitt 6.1.1 ska ett konto inte betraktas som rapporteringspliktigt innan det har identifierats som sådant vid genomförande av granskningsproceduren. Bestämmelserna om tidsfrister för granskningsproceduren bör, eftersom det är fråga om specifika tidpunkter då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av övergångsbestämmelser.

I punkterna E anges att ett konto som har identifierats som rapporteringspliktigt ska anses vara det fram till dess att kontohavaren upphör att vara en rapporteringspliktig person. Om det vid den elektroniska sökningen eller sökningen i pappersarkiv framkommer indikationer på att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, kan de indikationerna dock läkas genom att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till sådan dokumentation som avses i punkterna B.6. Om en sådan läkning sker ska kontot inte anses vara rapporteringspliktigt och det ska inte heller anses ha varit ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att läkningen skedde. När det är fråga om att en person var en rapporteringspliktig person, med sedan har upphört att vara det, ska kontot dock anses ha varit ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att kontohavaren upphörde att vara en rapporteringspliktig person. En indikation på att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion som framkommer vid granskningen kan inte läkas genom att indikationen upphör. En kontohavare som tidigare uppgivit ett utländskt telefonnummer kan alltså inte förhindra att kontot rapporteras enbart genom att meddela det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att telefonnumret i den andra staten eller jurisdiktionen inte gäller längre.

82

6.1.3

Nya konton som innehas av fysiska personer

Prop. 2015/16:29

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya IDKAL om den granskning av nya konton som innehas av fysiska personer som regleras i avsnitten IV i CRS och i bilaga I till direktivet om administrativt samarbete.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att det ska tas in bestämmelser om att ett konto, utöver att det sedan tidigare kan anses vara rapporteringspliktigt, ska anses vara ett odokumenterat konto om omständigheterna förändras på ett sådant sätt att ett nytt intygande från kontohavaren ska inhämtas men något sådant tillförlitligt nytt intygande inte kommer in.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, anser att det tydligt i lagtexten måste framgå att ansvaret för fastställande av hemvist ligger på kunden och inte åvilar det finansiella institutet. De anför även att endast befintliga konton som innehas av fysiska personer kan vara odokumenterade konton enligt CRS och föreslår att reglerna om odokumenterade konton återspeglar dem som finns i CRS. Detta eftersom lagstiftningen blir svårtillämpad om den avviker från CRS, att det finns en risk att Sveriges rapportering till främmande stat inte kommer att överensstämma med den rapportering som Sverige får och att en stor andel odokumenterade konton tyder på att instituten inte har försökt tillräckligt hårt för att få in uppgifter.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitten IV i CRS och i bilaga I till DAC finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende nya konton som innehas av fysiska personer.

Av punkterna A framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut vid kontots öppnande ska inhämta ett intygande från en fysisk person som öppnar eller öppnat ett konto. Intygandet ska fastställa kontohavarens skatterättsliga hemvist. Intygandet innebär att den som öppnar ett konto själv intygar sin hemvist. Rimligheten av uppgifterna i intygandet ska bekräftas på grundval av de övriga uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive dokumentation som inhämtats i samband med AML/KYC-förfarandena.

Med anledning av det som Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, anför om ansvaret för fastställande av hemvist vill regeringen klargöra följande. En kontohavare eller, när det är aktuellt, en person med bestämmande inflytande över en enhet som är kontohavare ska i intygandet själv intyga sin skatterättsliga hemvist. Det finansiella institutet behöver inte göra någon rättslig bedömning av hemvisten. Institutet får förlita sig på att den eller de hemvister som kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande uppger i intygandet är korrekt, om situationen inte är sådan att det i lagen föreskrivs att institutet inte får förlita sig på intygandet på grund av att institutet har skäl att anta att intygandet inte är tillförlitligt. Det är tillräckligt att institutet får in ett intygande där det utan någon

ytterligare information eller förklaring anges var kontohavaren eller

83

Prop. 2015/16:29

personen med bestämmande inflytande har hemvist. Ett institut som så

 

önskar kan dock t.ex. ge mer eller mindre omfattande information till den

 

som ska ge in intygandet för att underlätta för denne att avgöra sin

 

hemvist. Institutet kan även om det så önskar ställa kompletterade frågor

 

till den som ska lämna intygandet, antingen i den blankett eller det andra

 

format som intygandet görs eller vid sidan om det, för att den som

 

lämnar intygandet ska få en bättre bild av vad som avses. När det gäller

 

det fåtal länder där en person automatiskt har hemvist om han eller hon

 

är medborgare, skulle en sådan kompletterande fråga t.ex. kunna avse

 

medborgarskapet. För att bl.a. undvika att i ett senare skede behöva

 

inhämta nya intyganden kan det ligga i institutets intresse att det första

 

intygandet är korrekt. Avsikten är att det på OECD:s webbplats ska

 

publiceras information om vad som gör att en person anses ha

 

skatterättslig hemvist i olika stater och jurisdiktioner. Ett institut kan t.ex.

 

hänvisa den som ska ge in ett intygande till den informationen. Som

 

redan nämnts ställs det i den föreslagna lagstiftningen dock inga krav på

 

rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna ytterligare information

 

eller ställa kompletterande frågor. Det är inte det finansiella institutet

 

som ansvarar för den rättsliga bedömningen av var en person har

 

hemvist. Några mindre justeringar bör, enligt regeringens mening, göras i

 

lagtexten för att tydliggöra detta.

 

I punkterna B anges att ett konto är rapporteringspliktigt om det av

 

intygandet som inhämtats enligt punkterna A framgår att kontohavaren

 

har skatterättslig hemvist i en annan stat eller jurisdiktion och att

 

intygandet från kontohavaren då ska innehålla hans eller hennes

 

skatteregistreringsnummer i den eller de stater där han eller hon har

 

skatterättslig hemvist och födelsedatum.

 

I punkterna C anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om

 

omständigheterna förändras på ett sådant sätt att det ursprungliga

 

intygandet som inhämtats enligt punkterna A inte är tillförlitligt, ska

 

inhämta ett nytt intygande från konthavaren för att fastställa hans eller

 

hennes skatterättsliga hemvist. Det kan här röra sig om en situation där

 

det rapporteringsskyldiga finansiella institutet när kontot öppnades

 

inhämtade ett intygande från kontohavaren som visade att han eller hon

 

inte har hemvist i någon annan stat eller jurisdiktion och där kontot

 

därför inte tidigare har ansetts rapporteringspliktigt men kontohavaren

 

senare t.ex. uppger en bostadsadress i en annan stat eller jurisdiktion. Det

 

kan även röra sig om en situation där kontot vid dess öppnande

 

konstanterades vara ett rapporteringpliktigt konto på grund av att

 

kontohavaren hade hemvist i en viss annan stat eller jurisdiktion men

 

kontohavaren t.ex. senare uppger en bostadsadress i en stat eller

 

jurisdiktion som inte är densamma som han eller hon tidigare uppgett sig

 

ha hemvist i. Även om detta inte anges uttryckligen ska ett nytt intygande

 

som kommer in efter begäran som avses i denna bestämmelse, om det

 

bedöms tillförlitligt, naturligtvis läggas till grund för en ny bedömning av

 

kontohavarens hemvistjurisdiktion eller hemvistjurisdiktioner och

 

därmed om kontot är rapporteringspliktigt eller inte. I promemorian

 

föreslås att bestämmelser även skulle tas in om att ett konto, utöver att

 

det sedan tidigare kan anses vara rapporteringspliktigt, ska anses vara ett

 

odokumenterat konto om omständigheterna förändras på ett sådant sätt

84

att ett nytt intygande från kontohavaren ska inhämtas men något sådant

tillförlitligt nytt intygande inte kommer in. Svenska Bankföreningen, med Prop. 2015/16:29 instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening,

föreslår att reglerna om odokumenterade konton i stället ska återspegla dem som finns i CRS. Även om det, som framgår av promemorian, finns vissa skäl som talar för att införa regler om odokumenterade konton även när det gäller nya konton som innehas av fysiska personer, instämmer regeringen i att den svenska lagstiftningen i stället bör överensstämma med CRS. Skälen för denna bedömning är att det inte är otroligt att andelen odokumenterade konton kommer att spela en viktig roll vid en framtida utvärdering av hur informationsutbytet fungerar i de olika staterna och jurisdiktionerna. Om reglerna för när ett konto ska anses vara odokumenterat är olika i olika stater och jurisdiktioner blir en sådan utvärdering svårgenomförd, eftersom det då saknas jämförbarhet mellan staterna och jurisdiktionerna. Därutöver kan det innebära en något ökad administrativ börda för de svenska finansiella instituten jämfört med finansiella institut i andra stater och jurisdiktioner.

Se även avsnitt 6.1.7 vad avser nya konton som i stället får granskas enligt bestämmelserna om granskning av befintliga konton.

6.1.4Befintliga konton som innehas av enheter

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya IDKAL om den granskning av befintliga konton som innehas av enheter som regleras i avsnitten V i CRS och i bilaga I till DAC. Bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas ska utformas på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om den ska granska sådana eller inte.

Bestämmelser ska även tas in om att ett konto är rapporteringspliktigt om det finns skäl att anta att ett intygande eller annan dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller otillförlitlig och något nytt tillförlitligt intygande eller annan dokumentation inte inkommit.

Bestämmelser om tidsfrister för granskningen ska, när det är fråga om en specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag. I promemorian föreslås att en bestämmelse ska tas in om att ett

 

sådant konto som är rapporteringspliktigt på grund av att något nytt

 

tillförlitligt intygande eller annan dokumentation inte inkommit, utöver

 

att det ska anses vara rapporteringspliktigt, ska anses vara ett

 

odokumenterat konto.

 

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av

 

Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, anför att endast

 

befintliga konton som innehas av fysiska personer kan vara

 

odokumenterade konton enligt CRS och föreslår att reglerna om

 

odokumenterade konton återspeglar dem som finns i CRS. Detta

 

eftersom lagstiftningen blir svårtillämpad om den avviker från CRS, att

 

det finns en risk att Sveriges rapportering till främmande stat inte

 

kommer att överensstämma med den rapportering som Sverige får och att

85

Prop. 2015/16:29

en stor andel odokumenterade konton tyder på att instituten inte har

 

försökt tillräckligt hårt för att få in uppgifter.

 

 

 

Skälen för regeringens förslag: I avsnitten V i CRS och i bilaga I till

 

DAC finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska

 

genomföras avseende befintliga konton som innehas av enheter. I den

 

svenska översättningen av CRS och DAC 2 benämns detta avsnitt

 

”Åtgärder för kundkännedom för redan befintliga enhetskonton”. För att

 

överensstämma med formuleringen som används i prop. 2014/15:41

 

avseende FATCA används här genomgående formuleringen ”befintliga

 

konton som innehas av enheter”.

 

 

 

 

Av skälen till MCAA och punkten b i artikel 1.2 i DAC följer att

 

Sverige ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att svenska

 

rapporteringsskyldiga finansiella institut tillämpar bestämmelserna för

 

rapportering och åtgärder för kundkännedom. Bestämmelser bör därför

 

tas in i den nya IDKAL avseende denna granskning. Detta ska inte tolkas

 

som att bestämmelserna i avsnitten V (både i CRS och i DAC) ordagrant

 

behöver tas in i lagen.

 

 

 

 

 

Av punkterna A och B i avsnitten V i CRS och i bilaga I till DAC

 

framgår att konton inte behöver granskas om dess saldo eller värde inte

 

uppgick till mer än ett belopp som motsvarar 250 000 US-dollar den

 

31 december 2015 eller vid utgången av ett senare år. Detta innebär att

 

ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inledningsvis inte behöver

 

granska något konto vars saldo eller värde inte uppgick till mer än ett

 

belopp som motsvarar 250 000 US-dollar den 31 december 2015. Sådana

 

konton behöver därefter inte granskas förrän dess saldon eller värden

 

uppgår till mer än ett belopp som motsvarar 250 000 US-dollar vid

 

utgången av ett senare år. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKAL på

 

ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella

 

institutet om konton som inte behöver granskas ändå ska granskas (se

 

även avsnitt 4.1).

 

 

 

 

 

 

Av punkterna C i avsnitten V i CRS och i bilaga I till DAC framgår att

 

ett konto vars saldo eller värde överstiger gränsbeloppen i punkterna A

 

och B ska anses rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera

 

enheter som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller av enheter

 

som är passiva icke-finansiella enheter med en eller flera personer med

 

bestämmande inflytande och som har hemvist i en annan stat eller

 

jurisdiktion. Definitionen av begreppet passiv icke-finansiell enhet finns i

 

punkten D.8 i avsnitt VIII i CRS och i punkten D.7 i avsnitt VIII i i

 

bilaga I till DAC.

 

 

 

 

 

 

I punkterna D i avsnitten V i CRS och i bilaga I till DAC finns

 

bestämmelserna

om

den

granskningsprocedur

som

de

 

rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att

 

identifiera de konton som är rapporteringspliktiga enligt punkterna C.

 

För att fastställa om en kontohavare har sin hemvist i en stat eller

 

jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska

 

de uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte

 

(dvs. i syfte att uppfylla nationella bestämmelser om åtgärder mot

 

penningtvätt eller finansiering av terrorism eller liknande nationella krav,

 

eller för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren) för att

 

fastställa om uppgifterna tyder på att så är fallet. Om uppgifterna tyder på

86

det (t.ex. om enheten har

bildats

i eller i enlighet med

en stats

eller

jurisdiktions lagstiftning eller om den har en adress i staten eller jurisdiktionen) ska kontot behandlas som rapporteringspliktigt om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, utifrån information som det har tillgång till eller som är allmänt tillgänglig, kan fastställa att kontot inte är rapporteringspliktigt.

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som det innehar på grund av tillämpning av AML/KYC-förfarandena. I punkterna E.2 avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC definieras begreppet AML/KYC-förfaranden som de åtgärder för kundkännedom som ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta för att bekämpa penningtvätt eller liknande svenska krav, dvs. i enlighet med lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (se avsnitt 6.2.1).

För att fastställa om en kontohavare är en passiv icke-finansiell enhet (dvs. en passiv NFE), ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren avseende detta. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det av uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förfogar över eller som är allmänt tillgängliga rimligen kan antas att kontohavaren är en aktiv icke- finansiell enhet (dvs. en aktiv NFE) eller ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som beskrivs i punkterna A.6 b i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC och inte är ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

För att identifiera personer med bestämmande inflytande över kontohavaren/enheten får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte för att fastställa om uppgifterna tyder på att en eller flera fysiska personer har bestämmande inflytande.

När det är fråga om att fastställa om en person med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som den fått tillgång till vid tillämpning av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till ett belopp motsvarande 1 000 000 US-dollar eller mindre (lågvärdekonton). När det gäller andra konton (högvärdekonton) måste ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande inhämtas om detta.

I punkterna E i avsnitten V i CRS och DAC anges att granskningsproceduren avseende redan befintliga konton vars saldo eller värde uppgick till ett belopp motsvarande mer än 250 000 US-dollar den 31 december 2015 ska vara genomförd senast den 31 december 2017. När det gäller konton vars saldo eller värde uppgick till ett belopp motsvarande 250 000 US-dollar eller mindre den 31 december 2015 men vars saldo eller värde vid utgången av 2016 eller ett senare kalenderår uppgår till ett belopp motsvarande mer än 250 000 US-dollar, ska granskningen genomföras före utgången av det kalenderår som följer på det år då kontots saldo eller värde kom att överstiga ett belopp

Prop. 2015/16:29

87

Prop. 2015/16:29

motsvarande 250 000 US-dollar. Dessa tidsfrister bör, när det är fråga om

 

en specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd,

 

tas in i form av en övergångsbestämmelse.

 

 

 

 

I punkterna E finns också en bestämmelse om vad som gäller om

 

förhållandena ändras på ett sådant sätt att det rapporteringsskyldiga

 

finansiella institutet ges skäl att anta att ett intygande eller annan

 

dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller inte tillförlitlig.

 

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska då åter granska kontot

 

i enlighet med bestämmelserna i punkterna D. Ändrade förhållanden är

 

varje förändring eller tillägg av uppgifter avseende kontot eller avseende

 

ett annat konto som är knutet till kontot om en sådan förändring eller ett

 

sådant tillägg av uppgifter påverkar kontohavarens status. Här kan två

 

situationer uppstå. Den ena situationen uppstår när ett konto vid den

 

inledande granskningen inte anses vara ett rapporteringspliktigt konto på

 

grund av t.ex. ett intygande och att omständigheterna sedan förändras

 

genom att information uppdagas som tyder på att kontohavaren numera

 

t.ex.

har

hemvist

i

en

annan

stat

eller

jurisdiktion.

 

Granskningsproceduren enligt punkterna D ska då genomföras ännu en

 

gång. Den andra situationen uppstår när ett konto som vid den inledande

 

granskningen genom intygande eller annan dokumentation konstaterades

 

vara ett rapporteringspliktigt konto med anledning av att kontohavaren

 

t.ex. har hemvist i en eller flera andra stater eller jurisdiktioner. Ändrade

 

omständigheter så som annan dokumentation medför sedan att

 

kontohavaren verkar ha hemvist i ytterligare en annan stat. Ett nytt

 

granskningsförfarande ska då inledas. Om ett tillförlitligt intygande eller

 

någon annan dokumentation inkommer eller uppdagas, som t.ex. tyder på

 

att kontohavaren inte har hemvist i en annan stat eller att kontohavaren

 

inte har hemvist i ytterligare en stat, ska detta naturligtvis läggas till

 

grund för en ny bedömning av om kontot är rapporteringspliktigt eller

 

inte. I situationen då något tillförlitligt intygande eller annan

 

dokumentation inte inkommer är det mer oklart hur kontot ska behandlas

 

mot bakgrund av övriga uppgifter som det rapporteringsskyldiga

 

finansiella institutet har tillgång till och de ändrade omständigheterna. I

 

dessa fall uppstår ett läge där det rapporteringsskyldiga finansiella

 

institutet antingen har ett konto som inte är rapporteringspliktigt sedan

 

tidigare men det finns skäl att tro att kontohavaren nu har hemvist i en

 

annan stat eller jurisdiktion samtidigt som dokumentation om hemvisten

 

inte verkar kunna inhämtas, eller har ett konto med en kontohavare som

 

sedan tidigare ansetts ha hemvist i en viss annan stat eller jurisdiktion

 

men det nu finns skäl att tro att kontohavaren har hemvist i ytterligare en

 

stat som inte tidigare framkommit samtidigt som dokumentation om

 

hemvisten inte verkar kunna inhämtas. Att tillåta att de förändrade

 

omständigheterna ignoreras i en sådan situation kan inte anses

 

tillfredsställande. En bestämmelse bör därför tas in om att kontot ska

 

bedömas som rapporteringspliktigt i dessa fall. I promemorian föreslås

 

det en bestämmelse om att kontot då även ska anses som odokumenterat

 

om ett tillförlitligt intygande eller annan tillförlitlig dokumentation inte

 

kommer in. Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear

 

Sweden AB och Fondbolagens förening, föreslår att reglerna om

 

odokumenterade konton i stället ska återspegla dem som finns i CRS.

88

Även om det, som framgår av promemorian, finns vissa skäl som talar

för att införa regler om odokumenterade konton även när det gäller Prop. 2015/16:29 befintliga konton som innehas av enheter, instämmer regeringen i att den

svenska lagstiftningen i stället bör överensstämma med CRS när det gäller odokumenterade konton. Skälen för denna bedömning är att det inte är otroligt att andelen odokumenterade konton kommer att spela en viktig roll vid en framtida utvärdering av hur informationsutbytet fungerar i de olika staterna och jurisdiktionerna. Om reglerna för när ett konto ska anses vara odokumenterat är olika i olika stater och jurisdiktioner blir en sådan utvärdering svårgenomförd, eftersom det då saknas jämförbarhet mellan staterna och jurisdiktionerna. Därutöver kan det innebära en något ökad administrativ börda för de svenska finansiella instituten jämfört med finansiella institut i andra stater och jurisdiktioner.

Vidare bör tilläggas avseende hur granskningen ska dokumenteras att det i 39 kap. 3 § SFL anges att den som är uppgiftsskyldig enligt 15– 35 kap. i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation ska se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.

6.1.5Nya konton som innehas av enheter

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya IDKAL om den granskning av nya konton som innehas av enheter som regleras i avsnitten VI i CRS och i bilaga I till DAC.

Bestämmelser ska även tas in om att ett konto är rapporteringspliktigt om vissa intyganden inte inkommer.

Bestämmelser ska även tas in om att ett intygande från kontohavaren eller personer med bestämmande inflytande som innehåller dessas skatteregistreringsnummer ska inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag. I promemorians förslag till 7 kap. 2 § IDKAL föreskrevs en

 

obligatorisk skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att

 

inhämta intyganden för att fastställa en kontohavares hemvist. I

 

promemorian föreslås vidare att en bestämmelse ska tas in om att ett

 

sådant konto, om vissa intyganden inte kommer in ska anses vara ett

 

odokumenterat konto

 

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av

 

Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, anser att det i 7 kap.

 

2 § IDKL bör anges att det är valfritt för rapporteringsskyldiga

 

finansiella institut om de från början vill inhämta intyganden för att

 

fastställa en kontohavares hemvist eller först se om det av den

 

information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har

 

tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att

 

kontohavaren inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Svenska

 

Bankföreningen hänvisar i detta avseende till kommentaren till CRS. De

 

anför även att endast befintliga konton som innehas av fysiska personer

 

kan vara odokumenterade konton enligt CRS och föreslår att reglerna om

 

odokumenterade konton återspeglar dem som finns i CRS. Detta

89

Prop. 2015/16:29

eftersom lagstiftningen blir svårtillämpad om den avviker från CRS, att

 

det finns en risk att Sveriges rapportering till främmande stat inte

 

kommer att överensstämma med den rapportering som Sverige får och att

 

en stor andel odokumenterade konton tyder på att instituten inte har

 

försökt tillräckligt hårt för att få in uppgifter.

 

 

 

 

Skälen för regeringens förslag: I avsnitten VI i CRS bilaga I till DAC

 

finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras

 

avseende nya konton som innehas av enheter. I den svenska

 

översättningen av CRS och DAC benämns detta avsnitt ”Åtgärder för

 

kundkännedom för nya enhetskonton”. För att överensstämma med

 

formuleringen som används i prop. 2014/15:41 avseende FATCA

 

används här genomgående formuleringen ”Nya konton som innehas av

 

enheter”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Av skälen till MCAA och punkten b i artikel 1.2 i DAC 2 följer att

 

Sverige ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att svenska

 

rapporteringsskyldiga finansiella institut tillämpa bestämmelserna för

 

rapportering och åtgärder för kundkännedom. Bestämmelser bör därför

 

tas in i IDKAL avseende denna granskning. Detta ska inte tolkas som att

 

bestämmelserna i avsnitten VI ordagrant behöver tas in i lagen.

 

 

 

I avsnitten finns bestämmelserna om den granskningsprocedur som de

 

rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att

 

identifiera rapporteringspliktiga nya konton som innehas av enheter.

 

 

För att fastställa om en kontohavare har sin skatterättsliga hemvist i en

 

stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

 

granska de upplysningar som inhämtats i samband med kontots

 

öppnande, inklusive uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller

 

kundrelationssyfte (dvs. i syfte att uppfylla nationella bestämmelser om

 

åtgärder mot penningtvätt eller finansiering av terrorism eller liknande

 

nationella krav, eller för att kunna upprätthålla kontakterna med

 

kontohavaren). Ett intygande från kontohavaren kan utgöra en del av

 

dokumentationen vid kontots öppnande. Om det i intygandet framgår att

 

enheten

inte

har

någon

skatterättslig

hemvist

får

det

 

rapporteringsskyldiga institutet förlita sig på adressen till platsen för

 

enhetens faktiska företagsledning för att fastställa kontohavarens

 

hemvist. Om uppgifterna tyder på det ska kontot behandlas som

 

rapporteringspliktigt om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

 

inte inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den inte är en

 

rapporteringspliktig person (dvs. att kontot inte är rapporteringspliktigt).

 

Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det

 

rapporteringsskyldiga finansiella institutet, utifrån information som det

 

har tillgång till eller som är allmänt tillgänglig, kan fastställa att kontot

 

inte är rapporteringspliktigt. Med hänsyn till att det framgår av punkten 6

 

i kommentaren till avsnitt VI i CRS att det rapporteringsskyldiga

 

finansiella institutet får välja om det vill inhämta ett intygande från

 

början eller först se om det av den information som det

 

rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller

 

information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontot inte är

 

rapporteringspliktigt, finner regeringen i likhet med Svenska

 

Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och

 

Fondbolagens förening, att detta bör tydliggöras även i 7 kap. 2 §

90

IDKAL.

 

 

 

 

 

 

 

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som det innehar på grund av tillämpning av AML/KYC-förfarandena. I punkterna E.2 i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC definieras begreppet AML/KYC- förfaranden som de åtgärder för kundkännedom som ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta för att bekämpa penningtvätt eller liknande svenska krav, dvs. i enlighet med lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För att fastställa om en kontohavare är en passiv icke-finansiell enhet (dvs. en passiv NFE), ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren avseende detta. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det av uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förfogar över eller som är allmänt tillgängliga rimligen kan antas att kontohavaren är en aktiv icke- finansiell enhet (dvs. en aktiv NFE) eller ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som beskrivs i punkterna A.6 b i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC och inte är ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

För att identifiera personer med bestämmande inflytande över kontohavaren/enheten får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte för att fastställa om uppgifterna tyder på att en eller flera personer har sådant bestämmande inflytande.

När det är fråga om att fastställa om en person med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet är en rapporteringsskyldig person, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som den fått tillgång till vid tillämpning av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till ett belopp motsvarande 1 000 000 US-dollar eller mindre (lågvärdekonton). När det gäller andra konton (högvärdekonton) måste ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande inhämtas om detta.

Bestämmelser ska även tas in om att ett konto är rapporteringspliktigt om vissa intyganden inte inkommer. I promemorian föreslås vidare att det ska tas in en bestämmelse om att ett sådant konto, utöver att det ska anses vara rapporteringspliktigt, ska anses vara ett odokumenterat konto.

Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, föreslår att reglerna om odokumenterade konton i stället ska återspegla dem som finns i CRS. Även om det, som framgår av promemorian, finns vissa skäl som talar för att införa regler om odokumenterade konton även när det gäller nya konton som innehas av enheter, instämmer regeringen i att den svenska lagstiftningen i stället bör överensstämma med CRS när det gäller odokumenterade konton. Skälen för denna bedömning är att det inte är otroligt att andelen odokumenterade konton kommer att spela en viktig roll vid en framtida utvärdering av hur informationsutbytet fungerar i de olika staterna och jurisdiktionerna. Om reglerna för när ett konto ska anses vara odokumenterat är olika i olika stater och jurisdiktioner blir en sådan utvärdering svårgenomförd, eftersom det då saknas jämförbarhet mellan staterna och jurisdiktionerna. Därutöver kan det innebära en något ökad

Prop. 2015/16:29

91

Prop. 2015/16:29 administrativ börda för de svenska finansiella instituten jämfört med finansiella institut i andra stater och jurisdiktioner.

Bestämmelser ska även tas in om att ett intygande från kontohavaren eller personer med bestämmande inflytande som innehåller dessas skatteregistreringsnummer ska inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

6.1.6Särskilda regler

Regeringens förslag: En generell bestämmelse om att rapporteringsskyldiga finansiella institut inte får förlita sig på uppgifter i intyganden och annan dokumentation när det finns annan information som gör att dokumentationens riktighet kan ifrågasättas, ska tas in i den nya IDKAL.

I lagen ska det även tas in bestämmelser om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal samt för gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller grupplivränteavtal.

I lagen ska definitioner som motsvarar definitionerna av begreppen gruppförsäkringsavtal med kontantvärde och grupplivränteavtal tas in. I lagen ska även en bestämmelse om vad som får räknas som styrkande dokumentation tas in.

Regeringens bedömning: Bestämmelser om sammanläggning (aggregering) av en kontohavares olika konton vid beräkning av gränsvärden och om valutaomräkning bör inte tas in i lag.

 

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

 

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av

 

Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, förordar att

 

bestämmelser om sammanläggning (aggregering) av en kontohavares

 

olika konton vid beräkning av gränsvärden och om valutaomräkning ska

 

tas in i lag, eftersom de inte ser hur dessa regler skiljer sig från övriga

 

bestämmelser som placerats i lag.

 

 

 

 

 

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I punkterna A i

 

avsnitten VII i CRS och i bilaga I till DAC föreskrivs att ett svenskt

 

rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte får förlita sig på ett

 

intygande från kontohavaren eller annan dokumentation om enheten har

 

kännedom om eller ges skäl att känna till att dokumentationen är felaktig

 

eller inte är tillförlitlig. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKAL.

 

 

I punkterna B i avsnitten VII i CRS och i bilaga I till DAC samt i

 

punkten 13 i avsnitt VII i kommentaren till CRS finns bestämmelser om

 

alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska

 

personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde

 

eller ett livränteavtal samt för gruppförsäkringsavtal med kontantvärde

 

eller grupplivränteavtal. Där anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt

 

institut får anta att en fysisk person som är förmånstagare (utan att vara

 

försäkringstagare) av ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett

 

livränteavtal och

som mottar

en

dödsfallsförmån

inte

är

en

92

rapporteringspliktig

person (dvs.

att

det inte är

fråga

om

ett

rapporteringspliktigt konto). Detta gäller dock inte om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har kännedom om eller har anledning att känna till att förmånstagaren är en rapporteringspliktig person. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska anses ha anledning att känna till att så är fallet om de uppgifter som den inhämtat med avseende på förmånstagaren innehåller sådana indicier som beskrivs i punkterna B i avsnitten III i CRS och i bilaga I till DAC. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har faktisk kännedom om eller anledning att känna till att förmånstagaren är en rapporteringsskyldig person, ska den följa de förfaranden som anges i punkterna B i avsnitten III. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKAL.

I punkten B avsnitt VII i bilaga I till DAC och i punkten 13 i avsnitt VII i kommentaren till CRS framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får betrakta ett finansiellt konto som är en medlems andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal som ett finansiellt konto som inte är ett rapporteringspliktigt konto fram till den dag då en summa ska utbetalas till den anställde/försäkringstagaren eller förmånstagaren. Detta får dock endast ske om det finansiella kontot som är en medlems andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal i) är ställt till en arbetsgivare och täcker 25 eller fler anställda/försäkringstagare ii) de anställda/försäkringstagarna har rätt att erhålla det kontantvärde som är kopplat till deras andel och namnge förmånstagare för den förmån som ska utbetalas vid den anställdes död samt iii) det sammanlagda belopp som ska utbetalas till en anställd/försäkringstagare eller förmånstagare inte överstiger ett belopp som motsvarar 1 000 000 USD. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKAL. I samma punkt i DAC och i kommentaren till CRS framgår vad som i CRS och DAC avses med gruppförsäkringsavtal med kontantvärde och grupplivränteavtal. Begreppet gruppförsäkringsavtal med kontantvärde är ett försäkringsavtal med kontantvärde som i) täcker fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp, och som ii) tar ut en premie för varje medlem i gruppen (eller medlem av en kategori inom gruppen) som fastställs utan att ta hänsyn till medlemmarnas (eller medlemskategoriernas) personliga hälsoförhållanden, förutom ålder, kön och rökvanor. Med begreppet grupplivränteavtal avses ett livränteavtal i vilket rättighetsinnehavarna är fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp. Båda begreppen är relativt omfattande och en motsvarighet till definitionerna bör tas in i IDKAL.

I punkterna C finns bestämmelser om sammanläggning (aggregering) av en kontohavares olika konton hos samma finansiella institut eller hos en närstående enhet vid beräkning av gränsvärden som beskrivs i punkten. I punkterna C.1 finns bestämmelser om sammanräkning av personkonton, i punkterna C.2 finns bestämmelser om sammanräkning av enhetskonton och i punkterna C.3 finns en särskild sammanräkningsregel för personliga bankmän/kundansvariga. I punkterna C finns också en bestämmelse om valutaomräkning. Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och

Prop. 2015/16:29

93

Prop. 2015/16:29 Fondbolagens förening, förordar att bestämmelser om detta ska tas in i lag. Bestämmelserna är tekniska och reglerar hur beräkningar ska göras i de fall balanser eller värden på olika konton ska läggas samman samt hur valutaomräkningar ska göras. De får enligt regeringens mening närmast ses som verkställighetsföreskrifter och bör inte tas in i lag. Detta överensstämmer även med systematiken i IDKL.

I punkterna E.6 i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC framgår att styrkande dokumentation är ett hemvistintyg som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan i den jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig ha hemvist. För svenskt vidkommande är det, när det gäller fysiska personer, i första hand fråga om ett personbevis. Samma uppgifter om hemvist som finns i ett personbevis finns också i statens personadressregister (SPAR). Ett utdrag ur SPAR är ett sådant dokument som får användas som hemvistintyg, vilket går att utläsa ur kommentaren till CRS (punkten 152 i kommentaren till avsnitt VIII). För fysiska personer gäller också en giltig identitetshandling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller personens namn och vanligtvis används för identifikationsändamål som styrkande dokumentation. När det är fråga om en enhet gäller en officiell handling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller namn och adress för enhetens faktiska företagsledning i den jurisdiktion där enheten säger sig ha sin hemvist eller i den jurisdiktion där enheten registrerats eller etablerats som styrkande dokumentation. När det är fråga om redan befintliga enhetskonton får rapporteringsskyldiga finansiella institut som styrkande dokumentation använda varje klassificering i deras arkiv med avseende på kontohavaren och som fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder, som registrerats av institutet i överensstämmelse med dess normala affärsmetoder för förfaranden för kundkännedom/bekämpning av penningtvätt eller för andra regleringsändamål (utom beskattningsändamål). Slutligen gäller som styrkande dokumentation även årsredovisningshandling, tredje parts kreditrapport, konkursansökan eller rapport från myndighet med ansvar för värdepapperstillsyn. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKAL.

Under avsnittet 6.1.6 om Särskilda regler och definitioner avseende FATCA (prop. 2014/15:41) framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anlita någon annan för att vidta åtgärder för kundkännedom. Liknande bestämmelser finns i punkterna D avsnitten II i CRS och i bilaga I till DAC. Det framgår där att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anlita någon annan tjänsteleverantör, i enlighet med nationell lag, för att vidta åtgärder för kundkännedom. I IDKAL regleras vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och därmed har ansvaret för bl.a. att vidta de åtgärder som krävs för kundkännedom. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan naturligvis ta hjälp av någon annan för att utföra dessa åtgärder eller till och med sluta avtal med någon om att utföra åtgärderna åt det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Eftersom ansvaret dock hela tiden kvarstår hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet krävs ingen särskild reglering om detta i IDKAL och någon bestämmelse som motsvarar punkt D bör inte tas in i svensk rätt.

94

6.1.7Vissa undantag från de generella granskningsreglerna

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya IDKAL om att finansiella konton som öppnas efter den 31 december 2015 får behandlas som befintliga konton vid granskningen om kontohavaren också har ett eller flera andra konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som har öppnats före den 1 januari 2016. Vidare ska bestämmelser tas in i samma lag om att en ändrad omständighet med avseende på ett sådant konto ska anses vara en ändrad omständighet också med avseende på övriga sådana konton och att dokumentation som har inhämtats för ett sådant konto får användas som dokumentation för övriga sådana konton.

Bestämmelser ska även tas in om att lågvärdekonton får granskas som om de är högvärdekonton.

Därutöver ska det tas in en generell bestämmelse om att reglerna som gäller för granskning av nya konton får tillämpas vid granskningen av befintliga konton.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har

anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Begreppet redan befintligt konto, som i IDKAL benämns befintligt konto, definieras i punkterna C.9 i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC. I CRS definieras ett befintligt konto som ett finansiellt konto som finns hos av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut från och med den 31 december 2015, vilken överensstämmer med vad som anges i punkten C.9 a i avsnitt VIII i bilaga I till DAC. Den vidare definitionen som beskrivs i punkten C.9 b i i bilaga I till DAC finns i punkt 82 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS (se avsnitt 6.2.1). Där framgår att varje finansiellt konto tillhörande en kontohavare, oavsett datum då kontot öppnades, kan behandlas som ett befintligt konto om i) kontohavaren också har ett konto som är ett befintligt konto på grund av att det öppnades före den 1 januari 2016 hos det finansiella institutet eller hos en till institutet närstående enhet i samma stat eller jurisdiktion, ii) det finansiella institutet behandlar båda dessa finansiella konton och alla andra befintliga konton som innehas av kontohavaren som ett enda finansiellt konto, iii) det rapporteringsskyldiga finansiella institutet vid vidtagande av åtgärder mot penningtvätt avseende ett sådant konto är tillåten att förlita sig på de åtgärder mot penningtvätt som vidtagits avseende det konto som öppnades före den 1 januari 2016 och iv) den dokumentation som har inhämtats med avseende på ett av kontona kan användas som dokumentation för övriga konsoliderade konton vid tillämpning av bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom.

Om ändrade förhållanden framkommer med avseende på ett av de konsoliderade kontona måste det finansiella institutet betrakta de nya förhållandena som ett ändrat förhållande även för övriga konsoliderade konton.

Prop. 2015/16:29

95

Prop. 2015/16:29

Denna möjlighet att behandla ett nytt konto som öppnas av en person

 

som sedan tidigare är kund hos det rapporteringsskyldiga finansiella

 

institutet som ett befintligt konto har framhållits som mycket viktig av

 

både svenska och utländska finansiella institut. Utan denna möjlighet

 

måste det finansiella institutet nämligen som huvudregel inhämta ett

 

intygande från en befintlig kund varje gång denna öppnar ett nytt konto.

 

Det har framhållits att en förändring av en investering i finansiella

 

tillgångar ofta innebär att ett eller flera nya konton måste öppnas och att

 

ett krav på att inhämta ett intygande i varje sådant fall skulle kunna

 

försvåra för en kontohavare att i rätt tid vidta ekonomiskt riktiga

 

åtgärder. I vissa fall framstår det också som onödigt administrativt

 

betungande att inhämta ett nytt intygande för varje nytt konto. En

 

bestämmelses bör tas in i IDKAL om att finansiella konton som har

 

öppnats eller öppnas efter den 31 december 2015 får behandlas som

 

befintliga konton vid granskningen om kontohavaren också har ett eller

 

flera andra konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

 

som har öppnats före den 1 januari 2016. Vidare bör bestämmelser tas in

 

i IDKAL om att en ändrad omständighet med avseende på ett sådant

 

konto ska anses vara en ändrad omständighet också med avseende på

 

övriga sådana konton och att dokumentation som har inhämtats för ett

 

sådant konto får användas som dokumentation för övriga sådana konton.

 

Vid den granskningsprocedur som gäller för nya konton ska det

 

rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från

 

kontohavaren eller, när det gäller konton som innehas av enheter, som

 

alternativ från de personer som har bestämmande inflytande över

 

enheten. Den granskningsprocedur som föreskrivs när det gäller nya

 

konton anses vara den mest effektiva metoden för att identifiera

 

rapporteringspliktiga konton men också, generellt sett, en mer

 

administrativt betungande metod än den som föreskrivs för befintliga

 

konton. De mindre administrativt betungande bestämmelserna när det

 

gäller granskning av befintliga konton har utformats med insikt om att

 

det är svårare för finansiella institut att inhämta intyganden och annan

 

dokumentation från innehavare av befintliga konton. I samband med att

 

ett konto öppnas måste kontohavaren och det finansiella institutet av

 

naturliga skäl upprätta en kontakt. I ett senare skede är det dock i många

 

fall svårare för det finansiella institutet att inhämta kompletterade

 

uppgifter och dokumentation från kontohavaren. Eftersom de finansiella

 

instituten är av skiftande slag och storlek kan det, trots det sagda, finnas

 

fall där det är mindre administrativt betungande för det finansiella

 

institutet att tillämpa den mer effektiva metoden som gäller för nya

 

konton än att tillämpa metoden för befintliga konton vid granskningen.

 

Det kan t.ex. tänkas att ett riskkapitalbolag med några få fysiska personer

 

som investerare enklare kan inhämta ett intygande från investerarna än

 

att söka igenom sina databaser och dokumentation för att kontrollera om

 

det finns indikationer på att någon av investerarna har hemvist i en annan

 

stat eller jurisdiktion. Eftersom granskningsmetoden för nya konton är

 

mer effektiv, kan det inte anses stå i strid med den globala standarden att

 

generellt tillåta de rapporteringsskyldiga finansiella institut som så

 

önskar att tillämpa bestämmelserna om granskning av nya konton på

 

befintliga konton i stället för bestämmelserna om granskning av

96

befintliga konton. En generell bestämmelse bör därför tas in i IDKAL om

att reglerna som gäller för granskning av nya konton får tillämpas vid Prop. 2015/16:29 granskningen av befintliga konton. De intyganden som i dessa fall ska

inhämtas måste då av naturliga skäl inte inhämtas i samband med att kontot öppnas utan får inhämtas när granskningen görs.

Av punkterna E avsnitten II i CRS och i bilaga I till DAC framgår att lågvärdekonton får granskas som om de är högvärdekonton. Begreppen låg- och högvärdekonto definieras i punkterna C.14 och C.15 i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC (se vidare om detta under avsnitt 6.1.2). I avsnitten III i CRS och i bilaga I till DAC finns bestämmelser att det krävs att det finansiella institutet vidtar extra granskningsåtgärder när det gäller högvärdekonton. För Sveriges del definieras ett högvärdekonto som ett konto vars balans eller värde överstiger 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår. Konton vars värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre är lågvärdekonton. Eftersom kraven på granskning av högvärdekonton är mer omfattande än när det gäller lågvärdekonton saknas skäl att i svensk rätt inte tillåta de finansiella instituten att tillämpa granskningsreglerna för högvärdekonton på lågvärdekonton om de så önskar. En bestämmelses bör tas in i IDKAL om att förfarandena för kundkännedom för högvärdekonton får användas vid granskning av lågvärdekonton.

6.2Definitioner och utbyte av upplysningar

6.2.1Definitioner

Regeringens förslag: Definitioner av ”rapporteringsskyldigt finansiellt institut”, ”finansiellt institut”, ”investeringsenhet”, ”finansiell tillgång”, ”rapporteringspliktigt konto”, ”person med bestämmande inflytande”, ”aktiv icke-finansiell enhet”, ”passiv icke- finansiell enhet”, ”passiv inkomst”, ”finansiellt konto”, ”inlånings- konto”, ”depåkonto”, ”andel i eget kapital”, ”försäkringsavtal”, ”livränteavtal”, ”försäkringsavtal med kontantvärde”, ”kontantvärde”, ”befintligt konto”, ”nytt konto”, ”lågvärdekonto”, ”högvärdekonto”, ”hemvist i en annan stat eller jurisdiktion”, ”kontohavare”, ”enhet”, ”närstående enhet”, ”skatteregistreringsnummer”, ”dotterföretag”, ”föremål för regelmässig handel” och ”etablerad värdepappers- marknad” ska tas in i den nya IDKAL.

Av definitionen av ”finansiellt institut” ska det framgå att s.k. holdingbolag eller treasurycenter inte är finansiella institut. Ett holdingbolag ska dock anses vara ett finansiellt institut om det fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål. En ändring ska även göras i 2 kap. 6 § IDKL, för att den bestämmelsen ska ha motsvarande innebörd.

Av definitionen av ”kontohavare” ska det framgå att när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient ska inte klienten utan advokaten anses vara innehavare av kontot.

97

Prop. 2015/16:29 ”Rapporteringsskyldigt finansiellt institut” ska innefatta endast svenska finansiella institut, förutom deras fasta driftställen utomlands, och utländska finansiella instituts fasta driftsställen i Sverige.

De förutsättningar som anges för att en person ska anses vara rapporteringspliktig ska i stället tas in i form av förutsättningar för att ett konto ska anses vara rapporteringspliktigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska meddela ytterligare föreskrifter när det gäller vilka stater eller jurisdiktioner som ska anses vara deltagande jurisdiktioner respektive rapporteringspliktiga jurisdiktioner.

”Aktiv icke-finansiell enhet” ska, utöver vad som anges i CRS och direktivet om administrativt samarbete, även innefatta sådana stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap. 3–17 §§ IL.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare ska det kontoförande institutet i stället för den centrala värdepappersförvararen genomföra de åtgärder som krävs för att identifiera rapporteringspliktiga konton.

Vidare ska en bestämmelse tas in om att i de fall en värdepappersfond eller specialfond annars skulle vara att anse som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, ska i stället fondbolaget respektive AIF-förvaltaren som förvaltar fonden anses vara det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

En bestämmelse ska också tas in i den lagen om att termer och uttryck som används i lagen, om något annat inte anges, ska ha samma betydelse som i IL.

Regeringens bedömning: Definitioner av ”icke-finansiell enhet”, ”redan befintligt enskilt konto”, ”nytt enskilt konto”, ”redan befintligt enhetskonto”, ”nytt enhetskonto”, ”rapporteringspliktig person”, ”person i en rapporteringspliktig jurisdiktion”, ”person i en medlemsstat”, ”deltagande jurisdiktion”, ”rapporteringspliktig jurisdiktion”, ”AML/KYC-förfaranden”, ”jurisdiktion”, ”behörig myndighet”, ”finansiellt institut i jurisdiktion” och ”gemensamma normer för rapportering”, ”samordningsorganets sekretariat” och ”gällande avtal” behöver inte tas in i lag.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorians förslag till definition av ”finansiell tillgång” specificeras råvaror som en finansiell tillgång. I promemorians förslag till definition av ”finansiellt institut” anges att ett s.k. holdingbolag inte i något fall ska anses vara ett finansiellt institut, även om det fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål. I promemorians förslag till den del av definitionen av ”finansiellt institut” som finns i 2 kap. 7 § omfattas enheter vars verksamhet till väsentlig del består i ”förvaring och förvaltning” av finansiella tillgångar för någon annans räkning. I

promemorians förslag till definition av ”annan stat eller jurisdiktion”

98

inkluderas USA. I promemorians förslag är begreppet passiv inkomst inte definierad i lagtext utan hänvisning sker till punkten 126 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS. I promemorians förslag till definition av ”person med bestämmande inflytande” anges inte någon särskild lydelse av rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF).

Remissinstanserna: Kammarkollegiet och Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, ifrågasätter att definitionen av ”finansiellt institut” i den föreslagna

2 kap. 7 § IDKAL ska omfatta enheter vars verksamhet till väsentlig del består i ”förvaring eller förvaltning” av finansiella tillgångar för någon annans räkning och menar att endast sådana enheter vars verksamhet till väsentlig del består i ”förvaring” av finansiella tillgångar för någon annans räkning bör omfattas av definitionen.

Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, önskar att börsnoterade andelar i investeringsenheter ska undantas från definitionen av ”finansiellt konton” och anför att börsnoterade andelar normalt hålls av ett finansiellt institut. Det finansiella institutet som håller andelarna kommer då att rapportera dem, varför det skulle innebära dubbelrapportering om de ska rapporteras även av investeringsenheten. Samma remissinstanser anför även att definitionen av begreppen ”hemvist i en annan stat eller jurisdiktion” och ”annan stat eller jurisdiktion” bör ändras så att USA inte omfattas. De är

även tveksamma till att det inte tas in någon definition av begreppet

”rapporteringspliktig person”.

Skatteverket anför att begreppet passiv inkomst bör definieras i IDKAL eftersom det är ett väsentligt begrepp. Vidare anför Skatteverket att råvaror, som ingår i uppräkningen i 2 kap. 5 § IDKAL, inte kan innehas på ett konto och därför inte borde anges som en finansiell tillgång i den angivna paragrafen.

Skatteverket anför att det är oklart vilka bolag i en bolagsstruktur för en riskapitalfond som ska anses vara finansiella institut, särskilt med hänsyn till det undantag för s.k. holdingbolag från definitionen av ”finansiellt institut” som anges i den föreslagna 2 kap. 6 § IDKAL.

Skatteverket anför avseende hänvisningen till FATF:s rekommendationer i lagtexten att det är olyckligt att verket ska tolka en lagtext som innehåller hänvisning till rekommendationer från ett mellanstatligt organ som en annan myndighet, Finansinspektionen, ansvarar för. Verket anför även att då rekommendationen inte återfinns direkt i någon annan lagstiftning bör definitionen så långt som möjligt tas in direkt i lagtexten. Finansinspektionen anför att Sverige som stat har förbundit sig att införliva FATF:s standard i svensk rätt, vilket har skett bland annat genom att Sverige har implementerat EU:s penningtvättsdirektiv 2005/60/EG. I vissa delar skiljer sig den svenska regleringen något mot vad FATF stadgar och av den anledningen anser Finansinspektionen att hänvisningar i stället bör göras till motsvarande svensk reglering.

Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenskt Näringsliv, anser att en definition av begreppet ”rapporteringspliktig jurisdiktion” ska införas i lag, eftersom regeringen annars kan utvidga listan på länder som utbyte

Prop. 2015/16:29

99

Prop. 2015/16:29

ska ske med, utan den insyn och remittering som lagstiftningsprocessen

 

medför. Vidare anför de termer och uttryck som används i förslagen är

 

främmande för svensk rätt och att det skapar osäkerhet. Det synes också

 

märkligt att ålägga andra än juridiska personer skyldigheter. Enligt

 

Näringslivets skattedelegations uppfattning bör termer och uttryck i

 

största möjliga utsträckning utformas i enlighet med vad som regleras i

 

Svensk rätt.

 

 

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I punkterna A

 

avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC finns ett stort antal

 

definitioner. Några nya definitioner föreslås inte tas in i SFL. De

 

särskilda definitioner som behövs för tillämpningen av de bestämmelser

 

som föreslås i denna proposition bör i stället tas in i den nya IDKAL. När

 

det behövs för förståelsen av de begrepp som används i de bestämmelser

 

som nedan föreslås i SFL kan hänvisningar göras till IDKAL.

 

 

 

I punkterna A i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC definieras

 

begreppet ”rapporteringsskyldigt finansiellt institut”. I punkterna A.1 i

 

avsnitten finns huvudbestämmelserna vad gäller denna definition. Där

 

sägs att begreppet innefattar alla finansiella institut i deltagande

 

jurisdiktioner om institutet inte är ett icke rapporteringsskyldigt

 

finansiellt institut. Vilka finansiella institut som

är

icke

 

rapporteringsskyldiga regleras i punkterna B i avsnitten VIII. I punkterna

 

A.2 i avsnitten VIII definieras begreppet ”finansiellt institut i en

 

deltagande jurisdiktion”. Där anges att det är ett finansiellt institut som

 

har hemvist i en deltagande jurisdiktion förutom ett sådant finansiellt

 

instituts filial utanför en sådan deltagande jurisdiktionen, men inklusive

 

en filial i en deltagande jurisdiktion till ett finansiellt institut som inte har

 

hemvist i en sådan deltagande jurisdiktion. Den svenska lagstiftningen

 

ska endast föreskriva de skyldigheter som åligger svenska finansiella

 

institut (exklusive deras fasta driftsställen utomlands) och utländska

 

finansiella instituts fasta driftsställen i Sverige. Det ankommer på andra

 

deltagande stater och jurisdiktioner att föreskriva skyldigheter för

 

finansiella institut och fasta driftställen i de staterna och jurisdiktionerna.

 

Begreppet ”rapporteringsskyldigt finansiellt institut” bör därför i den

 

svenska lagstiftningen innefatta endast svenska finansiella institut,

 

förutom deras fasta driftställen utomlands, och utländska finansiella

 

instituts fasta driftsställen i Sverige. Begreppet ”deltagande jurisdiktion”

 

behandlas nedan. I punkterna A.3 definieras begreppet ”finansiellt

 

institut” som ett depåinstitut, ett inlåningsinstitut, en investeringsenhet

 

eller ett specificerat försäkringsföretag. I punkterna A.4, A.5, A.6

 

respektive A.8 definieras begreppen ”depåinstitut”, ”inlåningsinstitut”,

 

”investeringsenhet” och ”specificerat försäkringsföretag”. En definition

 

av begreppet ”finansiellt institut” bör tas in i IDKAL. I punkterna A.7

 

definieras begreppet ”finansiell tillgång”. Även en definition av det

 

begreppet bör tas in i IDKAL. Skatteverket anför att det är oklart vilka

 

bolag i en bolagsstruktur för en riskapitalfond som ska anses vara

 

finansiella institut. Regeringen instämmer med Skatteverket att detta är

 

oklart. Skälet till denna oklarhet synes vara att det i promemorian

 

föreslås att s.k. holdingbolag ska vara undantagna från definitionen av

 

”finansiellt institut”. Syftet med att undanta holdingbolag var att

 

tydliggöra att enheter som uteslutande eller så gott som uteslutande

100

bedriver sådan verksamhet som holdingbolag som innebär

att

de är

aktiva icke-finansiella enheter inte är finansiella institut. Det finns dock ett undantag från när holdingbolag ska anses vara aktiva icke-finansiella enheter, nämligen om de fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål (se 2 kap. 2 § andra stycket IDKAL). Motsvarande kommer dock inte till uttryck i det i promemorian föreslagna undantaget för holdingbolag när det gäller definitionen av ”finansiellt institut”.

Enligt regeringens mening bör endast sådana holdingbolag som är aktiva icke-finansiella enheter undantas från begreppet ”finansiellt institut”. En bestämmelse bör därför tas in i IDKAL om att ett holdingbolag ska anses vara ett finansiellt institut om den fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål. En ändring bör även göras i 2 kap. 6 § IDKL, för att den bestämmelsen ska få motsvarande innebörd.

Såsom Kammarkollegiet och Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, anför finner regeringen att det framgår av CRS och DAC 2 att det endast är sådana enheter vars verksamhet till väsentlig del består i ”förvaring” av finansiella tillgångar för någon annans räkning som omfattas av den del av definitionen av ”finansiellt institut” som finns i den föreslagna 2 kap. 7 § IDKAL. I den bestämmelsen bör därför uttrycket ”förvaring” användas i stället för uttrycket ”förvaring eller förvaltning”.

Såsom Skatteverket anför finner regeringen att fysiska råvaror inte kan anges som en finansiell tillgång i 2 kap. 5 § IDKAL. Enligt regeringen framgår det av punkten 24 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS att fysiska råvaror, såsom vete, inte ska inkluderas i begreppet finansiell tillgång. Värdepapper med underliggande råvaror som tillgångar ska däremot inkluderas i begreppet finansiell tillgång. Dessa värdepapper inryms i uppräkningen genom att värdepapper omnämns som finansiella tillgångar. För att tydliggöra att inga fysiska råvaror ska inkluderas i begreppet finansiell tillgång bör den föreslagn ordalydelsen i 2 kap. 5 § IDKAL ändras så att ordet råvaror tas bort ur paragrafen.

I de fall då det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, är ett kontoförande institut det finansiella institut som sköter kontakterna med dem som innehar de finansiella instrument som ett sådant konto omfattar, och det kontoförande institutet är därför bättre lämpat än den centrala värdepappersförvararen att ha ansvaret för att vidta de granskningsåtgärder som krävs för att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. I de fallen bör därför det kontoförande institutet i stället för den centrala värdepappersförvararen ha ansvaret för att genomföra de åtgärder som krävs för att identifiera rapporteringspliktiga konton. En bestämmelse som anger detta föreslås därför införas i IDKAL.

I punkterna B i avsnitten VIII definieras begreppet ”icke rapporteringsskyldigt finansiellt institut”. Bestämmelserna innehåller de materiella villkoren som måste vara uppfyllda för att ett finansiellt

Prop. 2015/16:29

101

Prop. 2015/16:29

institut ska vara undantaget från rapporteringsskyldighet och behandlas

 

nedan under avsnitt 6.3.1.

 

 

I punkterna C i avsnitten VIII definieras begreppet ”finansiellt konto”.

 

I punkterna C.1 i dessa avsnitt finns huvuddefinitionen av begreppet. I

 

punkterna C.2–8 finns underdefinitioner av begrepp som är av betydelse i

 

huvudsak för tolkningen av punkterna C.1. De begrepp som definieras i

 

punkterna C.2–8 är ”inlåningskonto”, ”depåkonto”,

”andel i eget

 

kapital”, ”försäkringsavtal”, ”livränteavtal”, ”försäkringsavtal med

 

kontantvärde” och ”kontantvärde”. Definitioner av dessa begrepp bör tas

 

in i IDKAL och utformas i enlighet med definitionerna i punkterna C.1–

 

8. I punkterna C.9–16 definieras begreppen ”redan befintligt konto”,

 

”nytt konto”, ”redan befintligt enskilt konto”, ”nytt enskilt konto”,

 

”redan befintligt enhetskonto”, ”lågvärdekonto”, ”högvärdekonto” och

 

”nytt enhetskonto”. Ett ”redan befintligt enskilt konto” är ett redan

 

befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer. Ett ”nytt

 

enskilt konto” är ett nytt konto som innehas av en eller flera fysiska

 

personer. Ett ”redan befintligt enhetskonto” är ett redan befintligt konto

 

som innehas av en eller flera enheter. Ett ”nytt enhetskonto” är ett nytt

 

konto som innehas av en eller flera enheter. Några definitioner av

 

begreppen ”redan befintligt enskilt konto”, ”nytt enskilt konto”, ”redan

 

befintligt enhetskonto” eller ”nytt enhetskonto” bör inte tas in i lagen

 

eftersom det när sådana åsyftas med fördel i stället kan skrivas ut vad

 

som avses. Definitioner som motsvarar de som finns i punkterna 9–16

 

bör i övrigt tas in i IDKAL. Det kortare begreppet ”befintligt konto” bör

 

dock användas i lagen i stället för begreppet ”redan befintligt konto”.

 

Såsom Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear

 

Sweden AB och Fondbolagens förening, anför konstaterar regeringen att

 

definitionen av ”finansiellt konto” inte är densamma i CRS och DAC 2

 

som i FATCA. I CRS och DAC 2 undantas inte börsnoterade andelar i

 

investeringsenheter från definitionen av ”finansiellt konto”. Eftersom ett

 

sådant undantag i den svenska lagstiftningen skulle begränsa

 

tillämpningsområdet för informationsutbytet i strid med CRS och DAC 2

 

bör inte heller definitionen av ”finansiellt konto” i den svenska

 

lagstiftningen, enligt regeringens mening, undanta börsnoterade andelar i

 

investeringsenheter. Huruvida en ändring av CRS och DAC 2 i detta

 

avseende bör övervägas kan inte behandlas inom ramen för detta

 

lagstiftningsärende.

 

 

När det gäller definitionen av begreppet ”befintligt konto” anges det

 

som huvudregel i punkten C.9 i avsnitt VIII i bilaga I till DAC att det är

 

ett finansiellt konto som finns hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt

 

institut den 31 december 2015. Kontot ska med andra ord ha öppnats den

 

31 december eller tidigare. Som en konsekvens av

detta definieras

 

begreppet ”nytt konto” enligt huvudregeln i punkten C.10 som ett

 

finansiellt konto som finns hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt

 

institut och som öppnas den 1 januari 2016 eller senare. I motsvarande

 

bestämmelser i CRS anges inte när den tidsmässiga gränsen mellan

 

befintliga och nya konton går. Av Sveriges bilaga F till MCAA framgår

 

dock att ett befintligt konto är ett konto som öppnats den 31 december

 

2015 eller tidigare och att ett nytt konto är ett konto som öppnas den

 

1 januari 2016 eller senare. I DAC finns en undantagsregel som säger att

102

ett konto ska behandlas som ett befintligt konto även om det har öppnats

efter den 31 december 2015 under förutsättning att kontohavaren även har andra befintliga konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller någon till institutet närstående enhet. Om denna undantagsregel tillämpas gäller även vissa andra särskilda regler. Att denna undantagsregel får tillämpas anges även i kommentaren till CRS. I denna proposition behandlas undantagsregeln och de särskilda regler som hör till den ovan under avsnitt 6.1.7.

I punkterna C.17 i avsnitten VIII definieras begreppet ”undantaget konto”. Där anges vilka konton och produkter som är undantagna från begreppet ”finansiellt konto”. Bestämmelserna innehåller de materiella villkoren som måste vara uppfyllda för att ett konto eller en produkt ska vara undantaget från definitionen av finansiellt konto och behandlas nedan under avsnitt 6.3.2.

I punkterna D i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC definieras olika begrepp som är av betydelse för begreppet ”rapporteringspliktigt konto”. I punkterna D.1 i avsnitten definieras just begreppet ”rapporteringspliktigt konto”. Där anges att det är ett konto som innehas av en eller flera rapporteringsskyldiga (här kallade ”rapporterings- pliktiga”) personer eller av en passiv icke-finansiell enhet i vilken en eller flera rapporteringspliktiga personer har bestämmande inflytande, under förutsättning att kontot har identifierats som ett rapporterings- pliktigt konto i enlighet med avsnitten II–VII. En definition av begreppet

”rapporteringspliktigt konto” bör tas in i IDKAL. Av definitionen bör det framgå bl.a. att ett konto är rapporteringspliktigt endast om det har identifierats som ett sådant i enlighet med bestämmelserna i 4–8 kap. I punkterna D.2 definieras begreppet rapporteringsskyldig (här kallad

”rapporteringspliktig”) person. Där sägs att en rapporteringspliktig person är en person i en rapporteringspliktig jurisdiktion om inte vissa förutsättningar är uppfyllda. Den funktion som begreppet

”rapporteringspliktig person” fyller är att avgränsa vilka konton som ska anses vara rapporteringspliktiga vid granskningen enligt avsnitten II–VII. För att förenkla den tekniska utformningen av lagtexten bedöms det önskvärt att undvika att ta in ytterligare en term som syftar på

”rapporteringsskyldiga” eller ”rapporteringspliktiga” personer och företeelser. Någon definition av begreppet ”rapporteringspliktig person” bör därför inte tas in i IDKAL. De förutsättningar som anges för att en person ska anses vara rapporteringspliktig kan med fördel i stället tas in i form av förutsättningar för att ett konto ska anses vara rapporteringspliktigt. Med anledning av det som Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och

Fondbolagens förening, anför angående svårigheten att avgöra om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte, bör det tydliggöras i lagtexten att ett konto som anges vara rapporteringspliktigt i 4–8 kap. IDKAL endast är rapporteringspliktigt enligt lagen om något annat inte anges i definitionen av ”rapporteringpliktigt konto” i 2 kap. samma lag. I punkterna D.3 definieras begreppet ”person i en rapporteringspliktig jurisdiktion” respektive ”person i en medlemsstat”. Definitionen syftar i första hand till att klargöra i vilken stat eller jurisdiktion en person ska anses ha hemvist. En definition som motsvarar denna bör tas in i IDKAL. Eftersom IDKAL utformas utan hänsyn till om en persons hemvistjurisdiktion är en medlemsstat eller en annan rapporteringspliktig

Prop. 2015/16:29

103

Prop. 2015/16:29

jurisdiktion eller inte (se vidare under avsnitt 5.1 ovan) bör det begrepp

 

som används i lagen dock i stället vara ”hemvist i en annan stat eller

 

jurisdiktion”. För att undvika att ett konto vars samtliga innehavare eller

 

personer med bestämmande inflytande över kontohavare som är enheter

 

har hemvist i endast Sverige eller i USA ska betraktas som

 

rapporteringspliktiga enligt IDKAL bör, såsom Svenska Bankföreningen,

 

med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening

 

anför, enligt regeringens mening, utöver Sverige även USA uteslutas från

 

begreppet annan stat eller jurisdiktion. Konton vars samtliga innehavare

 

eller personer med bestämmande inflytande över kontohavare som är

 

enheter har hemvist i endast USA eller Sverige ska i stället identifieras i

 

som rapporteringspliktiga enligt IDKL med anledning av FATCA-

 

avtalet. I punkten D.4 i avsnitt VIII i CRS definieras begreppet

 

”rapporteringspliktig jurisdiktion”. I punkten D.5 i avsnitt VIII i CRS

 

och punkten D.4 i samma avsnitt i bilaga I till DAC definieras begreppet

 

”deltagande jurisdiktion”. I DAC används inte begreppet ”rapporterings-

 

pliktig jurisdiktion” utan sådana ingår bland de jurisdiktioner som där

 

benämns ”deltagande jurisdiktioner”. I CRS benämns en stat eller

 

jurisdiktion med vilken det finns ett avtal på plats som innebär att de

 

uppgifter som anges i avsnitt I ska lämnas från den egna staten till den

 

staten eller jurisdiktionen för en rapporteringspliktig jurisdiktion. En stat

 

eller jurisdiktion med vilken det finns ett avtal på plats som innebär att de

 

uppgifter som anges i avsnitt I ska lämnas från den staten eller

 

jurisdiktionen till den egna staten, benämns deltagande jurisdiktion.

 

Anledningen till att det görs en åtskillnad mellan dessa är att vissa stater

 

och jurisdiktioner troligen kommer att ingå avtal om att lämna uppgifter

 

men inte vilja ta emot några uppgifter. Det kommer troligen i första hand

 

att röra sig om sådana stater och jurisdiktioner som inte tar ut någon

 

inkomstskatt och därmed inte har något behov av de aktuella uppgifterna.

 

Eftersom Sverige kommer att ta emot uppgifter från samtliga länder som

 

uppgifter lämnas till är samtliga rapporteringspliktiga jurisdiktioner

 

också deltagande jurisdiktioner. Trots att båda dessa begrepp inte

 

definieras i DAC bör de definieras i svensk rätt. Vilka jurisdiktioner,

 

utöver EU:s medlemsstater, som är rapporteringspliktiga respektive

 

deltagande beror på vilka länder som Sverige ingår avtal med om

 

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Beroende på

 

vilken geografisk spridning detta utbyte av upplysningar får i framtiden

 

kan begreppens innebörd alltså komma att utvidgas mer eller mindre ofta

 

i framtiden. För att underlätta hanteringen i framtiden bör en

 

bestämmelse tas in i IDKAL om att regeringen eller den myndighet som

 

regeringen bestämmer ska meddela ytterligare föreskrifter när det gäller

 

vilka stater eller jurisdiktioner som ska anses vara deltagande

 

jurisdiktioner respektive rapporteringspliktiga jurisdiktioner. Med

 

anledning av det som Näringslivets skattedelegation, med instämmande

 

av Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenskt Näringsliv,

 

anför om att definitionen av begreppet rapporteringspliktig jurisdiktion

 

bör tas in i lag, vill regeringen tydliggöra följande. Den globala

 

standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

 

förutsätter, för att en överenskommelse om sådant utbyte ska kunna

 

ingås, att det finns en grund för informationsutbytet i en annan

104

överenskommelse. När det gäller MCAA har det sin grund i Europaråds-

och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (konventionen). MCAA är endast öppet för tillträde av stater och jurisdiktioner som omfattas av konventionen. Konventionens bestämmelser följer efter 2010 års protokoll den internationellt accepterade standarden för informationsutbyte. Nämnda internationella standard innebär att behöriga myndigheter i de avtalsslutande staterna får överenskomma att automatiskt utbyta de upplysningar som avtalet eller överenskommelsen (i detta fall konventionen) föreskriver att avtalsstaterna ska utbyta. Finansministern (i praktiken regeringen) eller Skatteverket anges som behörig myndighet i Sverige. Konventionen godkändes av riksdagen och infördes som svensk lag genom lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Denna internationella standard för informationsutbyte återfinns även i OECD:s modell för skatteavtal och därmed i ett flertal av Sveriges skatteavtal. Skatteavtal måste godkännas av riksdagen. Det finns alltså ingen möjlighet att ingå avtal om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton med ett land om det inte sedan tidigare finns en, av riksdagen godkänd, överenskommelse om utbyte av upplysningar som gäller gentemot det landet. Detta gäller även om definitionen av begreppet rapporteringspliktig jurisdiktion tas in i förordning. I punkten D.6 i avsnitt VIII i CRS och punkten D.5 i samma avsnitt i bilaga I till DAC definieras begreppet ”person med bestämmande inflytande”. En definition av det begreppet bör tas in även i IDKAL. I punkten 132 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS anges att begreppet ”person med bestämmande inflytande” ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från FATF. Skatteverket har anfört att det är olyckligt att verket ska tolka en lagtext som innehåller hänvisning till rekommendationer från ett mellanstatligt organ som en annan myndighet, Finansinspektionen, ansvarar för. Verket anför även att då rekommendationen inte återfinns direkt i någon annan lagstiftning bör definitionen så långt som möjligt tas in direkt i lagtexten. Finansinspektionen anför att Sverige som stat har förbundit sig att införliva FATF:s standard i svensk rätt, vilket har skett bland annat genom att Sverige har implementerat EU:s penningtvättsdirektiv 2005/60/EG. I vissa delar skiljer sig den svenska regleringen något mot vad FATF stadgar och av den anledningen anser Finansinspektionen att hänvisningar i stället bör göras till motsvarande svensk reglering. Enligt regeringen bör den globala standarden så långt som det inte framgår att något annat är avsett tillämpas på samma sätt som FATCA. I IDKL görs hänvisningar till FATF:s rekommendationer avseende begreppet ”person med bestämmande inflytande”. För att undvika oklarheter kring om FATCA och den globala standarden har olika innebörd bör likformighet upprätthållas i detta avseende. Enligt regeringen bör därför de aktuella definitionerna hänvisa till FATF:s rekommendationer och inte tas in i sin helhet i lagtexten. Lagrådet har anfört att den valda lagtekniska lösningen innebär att de nämnda rekommendationerna får status som lag, vilket inte är förenligt med regeringsformens bestämmelser om meddelande av lagar. Enligt Lagrådets mening bör hänvisningen till FATF:s rekommendationer utgå. En sådan hänvisning kan i stället tas in i författningskommentaren. Med anledning av det som Lagrådet anför vill regeringen erinra om att det i

Prop. 2015/16:29

105

Prop. 2015/16:29

den föreslagna 2 kap. 23 § IDKAL föreskrivs att termer och uttryck som

 

används i lagen har samma betydelse som i IL, om inte något annat

 

anges. ”Bestämmande inflytande” är ett begrepp som används i IL. Om

 

det inte skulle anges i lagen att begreppet ”person med bestämmande

 

inflytande” ska tolkas i enlighet med FATF:s rekommendationer i stället

 

för i enlighet med IL, skulle 2 kap. 23 § IDKAL enligt regeringens

 

mening innebära att begreppet ska tolkas i enlighet med IL. Regeringen

 

bedömer därför att det inte är tillräckligt att det i

 

författningskommentaren anges att begreppet ska tolkas i enlighet med

 

FATF:s rekommendationer utan att detta också anges i lagtexten.

 

Regeringen finner att den konflikt med regeringsformen som Lagrådet

 

nämner även kan undvikas genom att det i lagtexten anges att begreppet

 

ska tolkas i enlighet med en specifik lydelse av FATF:s

 

rekommendationer. Hänvisningen till FATF:s rekommendationer i

 

definitionen av ”person med bestämmande inflytande” bör därför

 

specificeras till dessa rekommendationer i deras lydelse som antogs i

 

februari 2012.

 

I punkterna D.7–9 i avsnitt VIII i CRS och punkterna D.6–8 i samma

 

avsnitt i bilaga I till DAC definieras begreppen ”icke-finansiell enhet”,

 

”passiv icke-finansiell enhet” och ”aktiv icke-finansiell enhet”. Med

 

”icke-finansiell enhet” avses en enhet som inte är ett finansiellt institut.

 

Detta kan med fördel skrivas ut i IDKAL när så behövs i stället för att ta

 

in en definition. En ”passiv icke-finansiell enhet” är en icke-finansiell

 

enhet som inte är en aktiv icke-finansiell enhet eller en investeringsenhet

 

i en jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion. För att förenkla

 

den språkliga utformningen av de bestämmelser där denna företeelse

 

omnämnd bör en definition av begreppet ”passiv icke-finansiell enhet”

 

tas in i IDKAL. Definitionen av begreppet aktiv icke-finansiell enhet är

 

omfattande och även en motsvarighet till den definitionen bör tas in i

 

IDKAL. I punkten D.9 a i CRS och punkten D.8 a i bilaga I till DAC

 

anges att en aktiv icke-finansiell enhet är en icke-finansiell enhet vars

 

bruttointäkter under föregående kalenderår eller annan lämplig

 

rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av passiva inkomster

 

och vars tillgångar som innehades under föregående kalenderår eller

 

annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av

 

tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera passiva

 

inkomster. I punkten 126 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS anges att

 

passiv inkomst i allmänhet omfattar utdelning, ränta, inkomst som

 

motsvarar ränta, hyra och royalties (som inte härrör från aktivt utövad

 

affärsverksamhet som åtminstone delvis utförs av en anställd hos

 

enheten), livränta, kapitalvinster, nettoinkomst från en swap och belopp

 

som erhålls med anledning av ett försäkringsavtal med kontantvärde. Det

 

anges även att passiv inkomst inte innefattar inkomster från en

 

regelbunden handel med finansiella tillgångar. Där framgår även att

 

hänsyn måste tas till varje jurisdiktions särskilda regler för att avgöra om

 

en inkomst är en passiv inkomst. Detta anges också i motsvarande

 

bestämmelse i FATCA-avtalet. För svenskt vidkommande ligger det

 

närmast till hands att passiv inkomst är inkomst som härrör från annan

 

verksamhet än rörelse (inklusive värdepappersrörelse). I 2 kap. 2 § lagen

 

(2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med

106

anledning av FATCA-avtalet används därför inte begreppet ”passiv

inkomst” utan i stället anges ”annan inkomst än inkomst från rörelse” och det hade legat nära till hands att välja samma linje i den nu aktuella lagen. Inom OECD har det dock förekommit diskussioner om att innebörden av begreppet ”passiv inkomst” inte bör vara beroende av varje jurisdiktions nationella lagstiftning utan att den i stället i varje stat eller jurisdiktion bör överensstämma med den definition som finns i kommentaren till CRS. Frågan har diskuterats med anledning av synpunkter från representanter för näringslivet och tanken är att det skulle underlätta för internationella aktörer om bedömningen av vilka inkomster som är passiva inte är olika från jurisdiktion till jurisdiktion. Det synes råda konsensus inom OECD om att definitionen bör vara enhetlig. Begreppet ”passiv inkomst” bör därför användas i den nu aktuella lagstiftningen i stället för ”annan inkomst än inkomst från rörelse”. Som framgår av punkten 13 i reciten till DAC 2 ska medlemsstaterna vid genomförandet av direktivet använda kommentarerna till CRS för att säkerställa en konsekvent tillämpning i alla medlemsstater. För att säkerställa en konsekvent tillämpning bör det, såsom Skatteverket föreslår, i IDKAL tas in en definition av begreppet ”passiv inkomst”. Definitionens innehåll bör spegla de inkomster som räknas upp i kommentaren med tillägg av en generell punkt som avser inkomster av liknande art som de uppräknade passiva inkomsterna. I författningskommentaren bör en hänvisning till kommentaren till CRS göras när det gäller begreppets innebörd. Lagrådet anför avseende begreppet ”passiv inkomst” och den av regeringen föreslagna lydelsen av

2 kap. 19 § första stycket 4 IDKAL följande. I paragrafen definieras passiv inkomst och i första stycket 4 anges att med passiv inkomst avses den del av inkomsten som består av hyra och royalty som inte härrör från verksamhet som utgör rörelse och som delvis utförs av anställda hos enheten. I kommentaren till CRS, avsnitt VIII punkt 126, anges ”rent and royalties, other than rents and royalties derived in the active conduct of a business conducted, at least in part, by employees…”. Detta tyder enligt Lagrådet på att det i lagtexten borde stå ”helt eller delvis” istället för ”delvis”. Lagrådet anför dock att det emellertid är oklart vad som avses. Regeringen anser, i likhet med Lagrådet, att det bör framgå av lagtexten att arbetet ska ha utförts helt eller delvis av anställda hos enheten för att inkomsten inte ska anses vara passiv. Detta med anledning av att man i kommentaren till CRS använder sig av formuleringen ”at least in part…”. Regeringen har vidare förståelse för Lagrådets synpunkt om att det är oklart vad som avses. I vart fall delvis är det som i detta avseende anges i kommentaren till CRS inte helt tydligt när det gäller innebörden. Eftersom det här är fråga om ett internationellt regelverk som är tänkt att tillämpas enhetligt i många stater och jurisdiktioner är det dock, enligt regeringens mening, inte lämpligt att ensidigt för svenska förhållanden fastställa den närmare innebörden. Detta talar för att den svenska lagstiftningen bör utformas i enlighet med vad som anges i kommentaren till CRS.

I punkten D.9 h i CRS och punkten D.8 h i direktivet anges att vissa enheter som ägnar sig åt välgörande ändamål eller i övrigt ägnar sig åt verksamhet som är till nytta för det allmänna samt vissa andra organisationer utan vinstsyfte är aktiva icke-finansiella enheter. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKAL. Bestämmelserna i punkten

Prop. 2015/16:29

107

Prop. 2015/16:29

D.9 h i CRS och punkten D.8 h i direktivet är utformade i enlighet med

 

punkten 4 j i avsnitt VI.A i bilaga I till modell 1 för bilaterala FATCA-

 

avtal med USA och syftar till att träffa ett brett spektrum av den typen av

 

enheter som det rör sig om. Bestämmelserna har dock inte kunnat

 

utformas på ett sådant sätt att det säkerställs att motsvarande enheter i

 

samtliga länder träffas av definitionen. Av den anledningen förtydligades

 

det i samförståndsförklaringen till Sveriges FATCA-avtal att begreppet

 

”aktiv icke-finansiell enhet” omfattar sådana stiftelser, ideella föreningar,

 

registrerade trossamfund och andra juridiska personer som är undantagna

 

från skattskyldighet enligt 7 kap. 3–17 §§ IL och bestämmelser om det

 

togs in i 2 kap. 4 § IDKL. Bestämmelser med samma innebörd bör tas in

 

även i IDKAL.

 

I punkterna E i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC definieras

 

ytterligare begrepp. I punkterna E.1 definieras begreppet ”kontohavare”.

 

Huvudregeln är att den som har registrerats eller identifierats som

 

kontohavare också ska anses vara kontohavare. Det finns dock en

 

undantagsbestämmelse som säger att när en person som inte är ett

 

finansiellt institut i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig

 

undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare förvaltar ett

 

finansiellt konto till förmån för annan person eller för annan persons

 

räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Med

 

hänsyn till den sekretess som råder i förhållandet mellan en advokat och

 

en klient bör det dock, när det gäller klientmedelskonton där en advokat

 

eller en advokatbyrå står som kontohavare, klargöras i IDKAL att

 

klienten i de fallen inte ska anses vara kontohavare. Mot denna bakgrund

 

bör en definition av begreppet ”kontohavare” tas in i IDKAL som

 

motsvarar samma definition i avtalet, men med den skillnaden att det i

 

IDKAL i anslutning till undantagsregeln bör anges att när en advokat

 

förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient ska inte klienten

 

anses vara innehavare av kontot.

 

I punkterna E.2 i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC definieras

 

begreppet AML/KYC-förfaranden som de åtgärder för kundkännedom

 

som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta för att bekämpa

 

penningtvätt eller liknande svenska krav, dvs. i enlighet med lagen

 

(2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism när

 

det gäller svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut. Någon

 

motsvarande definition bör inte tas in i svensk lag, eftersom det med

 

fördel i stället kan skrivas ut vad som avses med detta när det åsyftas i

 

IDKAL. I punkterna E.3 definieras begreppet ”enhet” som en juridisk

 

person eller en annan juridisk konstruktion såsom ett bolag, en

 

delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse. En sådan

 

definition bör tas in även i IDKAL. Värdepappersfonder och

 

specialfonder är exempel på sådana andra juridiska konstruktioner. De är

 

också finansiella institut eftersom de omfattas av definitionen av

 

investeringsenhet. Ett finansiellt konto hos en investeringsenhet är en

 

andel i eget kapital eller skulder. Hos en värdepappersfond eller

 

specialfond är det en persons andel i fonden som utgör det finansiella

 

kontot och andelsägaren är kontohavare. Eftersom en värdepappersfond

 

eller specialfond i Sverige inte är en juridisk person, får det anses mindre

 

lämpligt att ålägga dessa rapporteringsskyldighet. Det är därför lämpligt

108

att fördela ansvaret för att uppfylla dessa krav direkt på det fondbolag

eller den AIF-förvaltare som förvaltar en värdepappersfond respektive en specialfond. Det bör därför tas in en bestämmelse i IDKAL om att det i sådana fall är fondbolaget respektive AIF-förvaltaren som är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i stället för fonden.

I punkterna E.4 i avsnitten VIII definieras begreppet ”närstående enhet”. Motsvarande definition i DAC är något vidare än den som återfinns i CRS. Definitionen i DAC innefattar inte bara enheter som kontrollerar, kontrolleras av eller står under gemensam kontroll med en annan enhet utan även två investeringsenheter som står under gemensam förvaltning om förvaltaren med avseende på båda enheterna genomför den granskning för att identifiera rapporteringspliktiga konton som krävs. Med kontroll avses direkt eller indirekt innehav av mer än 50 procent av rösterna och värdet i enheten. Av punkten 82 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS framgår att en stat eller jurisdiktion kan välja att genomföra den vidare definition av begreppet ”närstående enhet”, som återfinns i

DAC. För att upprätthålla enhetlighet i genomförandet av CRS och DAC bör den vidare definitionen tas in i IDKAL med avseende på genomförandet av båda rättsakterna. I punkterna E.5 definieras begreppet

”skatteregistreringsnummer” som ett identifikationsnummer för skattebetalare eller en funktionell motsvarighet om ett sådant nummer saknas. En definition av begreppet ”skatteregistreringsnummer” bör tas in i IDKAL. I punkten E.6 definieras begreppet ”styrkande dokumentation”. Definitionen av det begreppet behandlas ovan under avsnitt 6.1.6.

I de fall då det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepapperförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, är ett kontoförande institut det finansiella institut som sköter kontakterna med dem som innehar de finansiella instrument som ett sådant konto omfattar. Det kontoförande institutet är därför bättre lämpat än den centrala värdepappersförvararen att ha ansvaret för att vidta de granskningsåtgärder som krävs för att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. I de fallen bör således det kontoförande institutet i stället för den centrala värdepappersförvararen ha ansvaret för att genomföra de åtgärder som krävs för att identifiera rapporteringspliktiga konton. En bestämmelse som anger detta föreslås införas i IDKAL.

Liksom gjorts i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet bör en definition som hänvisar till innebörden av begreppet ”dotterföretag” enligt aktiebolagslagen (2005:551) tas in i IDKAL.

Begreppen ”regelmässig handel” och ”etablerad värdepappers- marknad” används i CRS och i bilaga I till DAC men finns inte definierade där. Kommentaren till CRS anges dock vad som avses med dessa begrepp. I punkten 112 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS anges att det med ”föremål för regelmässig handel” avses att handeln med en andel fortgående har en omfattning som inte är oväsentlig och att det med ”etablerad värdepappersmarknad” avses en handelsplats som är officiellt erkänd och som övervakas av en offentlig myndighet där handelsplatsen är belägen och som har ett inte oväsentligt årligt värde på de andelar som handlas på handelsplatsen. Bestämmelser med dessa definitioner bör tas in i IDKAL.

Prop. 2015/16:29

109

Prop. 2015/16:29 I avsnitt 1.1 i MCAA definieras begreppen ”jurisdiktion”, ”behörig myndighet”, ”rapporteringsskyldigt finansiellt institut”, ”rapporterings- pliktigt konto”, ”de gemensamma normerna för rapportering”, ”samordningsorganets sekretariat” och ”gällande avtal”. De av dessa termer som inte definieras även i CRS eller bilaga I till DAC bedöms sakna betydelse för den materiella tillämpningen av genomförande- lagstiftningen och några definitioner av de begreppen bör därför inte tas in i lag. Av avsnitt 1.2 i MCAA framgår bl.a. att termer som inte annars definieras i avtalet eller i CRS, om annat inte framgår av sammanhanget eller de behöriga myndigheterna kommer överens om en betydelse, ska ha den betydelse som de har vid den tidpunkten enligt lagstiftningen i den jurisdiktion som tillämpar avtalet. Den betydelse som termen har enligt gällande skattelagstiftning i den jurisdiktionen ska ges företräde framför den betydelse som termen har enligt andra lagar i den jurisdiktionen. Med anledning av detta bör en bestämmelse tas in i IDKAL om att termer och uttryck som används i lagen, om något annat inte anges, ska ha samma betydelse som i IL.

Genom DAC 2 ändras definitionen av begreppet ”automatiskt utbyte”.

En del av ändringen är att det tydliggörs att det rör sig om att lämna upplysningar om personer med hemvist i andra medlemsstater till den relevanta hemvistmedlemsstaten. Detta får anses ha framgått av sammanhanget redan innan ändringen gjordes och regeringen bedömer att ändringen inte föranleder någon ändring i svensk lag. Den andra delen av ändringen är att det lagts till att begrepp som används i de nya bestämmelserna i direktivet och som definieras i bilaga I ska ha samma betydelse som de har i bilaga I. Denna ändring saknar materiell betydelse för andra bestämmelser än de som är nya i och med DAC 2 och föranleder inte någon ändring i svensk lag utöver vad som föreslås nedan under avsnitt 6.4.

Med anledning av vad Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och

Svenskt Näringsliv, anför om att termer och uttryck som används i lagstiftningen är främmande för svensk rätt, bör det enligt regeringens mening framhållas att CRS och DAC 2 till mycket stora delar är identiska med FATCA-avtalet. FATCA-avtalet genomfördes i svensk rätt genom prop. 2014/15:41. För att underlätta tillämpningen av den nu föreslagna lagstiftningen vid sidan om FATCA-lagstiftningen och för att begränsa den administrativa bördan för de finansiella instituten, bedömer regeringen att det är av vikt att den nu föreslagna lagstiftningen i så stor utsträckning som möjligt återspeglar FATCA-lagstiftningen. I prop. 2014/15:41 redogörs för de överväganden som gjordes avseende termer och uttryck vid genomförandet av FATCA-avtalet (se t.ex. s. 57 f.).

6.2.2Skyldigheter att inhämta och utbyta upplysningar om rapporteringspliktiga konton

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i SFL om kontrolluppgiftsskyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut avseende rapporteringspliktiga konton.

110

För samtliga rapporteringspliktiga konton ska kontrolluppgiften innehålla uppgift om namn, adress, den eller de stater eller jurisdiktioner där den som uppgiften lämnas för har sin hemvist, skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum och födelseort (när det gäller fysiska personer), kontots identifikationsuppgifter samt uppgift om kontots saldo, värde eller att det avslutats. För samtliga rapporteringspliktiga konton ska kontrolluppgiften även innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto.

För konton där enheter är kontohavare ska kontrolluppgiften vidare innehålla uppgift om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är personer med bestämmande inflytande över en kontohavare som är en passiv icke-finansiell enhet och om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som själva är kontohavare.

Därutöver ska kontrolluppgiften för rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. depåkonton innehålla uppgift om ränta, utdelning och annan inkomst som härrör från tillgångar på kontot samt ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar som betalats ut till eller tillgodoräknats kontot. För rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. inlåningskonton ska kontrolluppgiften, förutom de uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton, innehålla uppgift om ränta som betalats ut till eller tillgodoräknats kontot. För rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton ska kontrolluppgiften, förutom de uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton, innehålla uppgift om sammanlagt belopp som har betalats ut till eller tillgodoräknats kontohavaren.

En ändring ska göras i SdbL för att tillåta att Skatteverket i beskattningsdatabasen behandlar uppgifter som behövs för handläggning av ärenden enligt den nya lagen om automatiskt informationsutbyte om finansiella konton och det nya 22 b kap. SFL.

En bestämmelse ska införas som anger att kontrolluppgifterna som avses i 22 b kap. SFL ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj närmast följande kalenderår.

En bestämmelse ska vidare införas som anger att den som är skyldig att lämna de ovan föreslagna kontrolluppgifterna ska informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften senast den 15 maj året efter det år kontrolluppgiften gäller.

För att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna uppfyllas införs också bestämmelser om informationsuppgifter som ska lämnas till den kontrolluppgiftsskyldige. Om kontrolluppgift ska lämnas av en central värdepappersförvarare, ska ett finansiellt institut som den centrala värdepappersförvararen har antagit som kontoförande institut lämna denne uppgifter som krävs för att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton. Om kontrolluppgift ska lämnas om ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar och någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift medverkar vid avyttringen, ska denne lämna uppgift till den kontrolluppgiftsskyldige om ersättningen vid försäljningen eller inlösen. Om kontrolluppgift ska lämnas om skatteregistreringsnummer (TIN) och uppgift om sådant nummer ska inhämtas av någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift, ska

Prop. 2015/16:29

111

Prop. 2015/16:29 den som ska inhämta uppgift om sådant nummer lämna uppgift om detta till den kontrolluppgiftsskyldige. Uppgifterna till den kontrolluppgiftsskyldige ska lämnas senast den 1 maj året efter det år som uppgifterna avser.

En bestämmelse ska också tas in om att den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att genomföra granskningsproceduren för att identifiera rapporteringspliktiga konton.

Bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att överföra de upplysningar som ska lämnas i de föreslagna kontrolluppgifterna till de andra staterna eller jurisdiktionernas skattemyndigheter ska tas in i den nya lagen om automatiskt utbyte av upplysningar avseende finansiella konton. Vidare ska bestämmelser införas i SFL om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna uppgifter om odokumenterade konton till Skatteverket.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag framgår att för samtliga rapporteringspliktiga konton ska kontrolluppgiften innehålla uppgift om den eller de stater eller jurisdiktioner där personen har sin hemvist. Vidare föreslås det i promemorian att den som är skyldig att lämna kontrolluppgift om rapporteringspliktiga och odokumenterade konton ska lämna uppgiften senast den 31 januari året efter det år kontrolluppgiften gäller och att den som är skyldig att lämna kontrolluppgifter enligt 22 b kap. SFL ska informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften senast samma dag. Bestämmelsen i 24 kap. 4 § SFL om uppgifter som ska finnas i alla kontrolluppgifter omnämns i promemorian men ändras inte.

Remissinstanserna: Skatteverket anför bl.a. att de inkomstuppgifter som ska lämnas enligt CRS och DAC 2 till stor del redan lämnas enligt nuvarande regler i SFL. I praktiken kommer det att lämnas dubbla kontrolluppgifter. Det dubbla uppgiftslämnandet kan skapa problem. Det är angeläget att göra en analys av olika lösningar för uppgiftslämnandet som senare kan leda till ändrade regler avseende kontrolluppgifts- lämnandet. Skatteverket anför även att kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. inte bör behöva lämnas förrän senast den 15 maj i stället för den 31 januari. Vidare menar Skatteverket att det skulle underlätta om det skulle framgår av 22 b kap. 5 § 2 att det är landskoden för en eller flera stater eller jurisdiktioner som ska anges i kontrolluppgiften och inte namnet på staterna eller jurisdiktionerna.

Näringslivets skattedelegation anför, med instämmande av Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenskt Näringsliv, att det inte framgår av förslaget om det nya kapitlet i SFL kan innebära dubbelrapportering och anser att SFL bör ses över så att dubbelrapportering undviks. Svenska Bankföreningen anför även i ett eget yttrande, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, att SFL bör ses över så att bl.a. dubbelrapportering kan undvikas.

112

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 2 i MCAA och i den nya punkten 3a i artikel 8 i DAC anges att de behöriga myndigheterna ska inhämta den information som specificeras i avtalet och i DAC och årligen utbyta denna information automatiskt med de behöriga myndigheterna i de andra staterna. Med behörig myndighet avses i detta fall Skatteverket respektive den andra staten eller jurisdiktions behöriga myndighet (vanligtvis den andra statens eller jurisdiktionens skattemyndighet). Skatteverket är således skyldigt att dels inhämta den aktuella informationen från de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, dels årligen automatiskt överföra informationen till den andra staten eller jurisdiktionen.

I punkten 2 i avsnitt 2 i MCAA och i artikel 8.3a i DAC räknas de upplysningar upp som Skatteverket ska överföra till den andra staten eller jurisdiktionen avseende de konton som identifierats som rapporteringspliktiga. Vad som avses med ett rapporteringspliktigt konto anges i 2 kap. 20 § IDKAL. I 2 kap. 11 § samma lag anges vad som avses med finansiellt konto och i 2 kap. 21 § samma lag vad som avses med rapporteringsskyldigt finansiellt institut. I avsnitt 3 i MCAA och i i artikel 8.6b i direktivet framgår från och med vilka perioder som de aktuella uppgifterna ska lämnas, se avsnitt 6.2.3.

Uppmärksammas bör att IDKAL utformas på ett sådant sätt att konton som innehas av personer med hemvist i någon annan stat eller jurisdiktion eller av vissa enheter över vilka personer med hemvist i någon annan stat eller jurisdiktion har bestämmande inflytande ska anses vara rapporteringspliktiga oavsett om Sverige ännu har en bindande överenskommelse med just den staten eller jurisdiktionen om att automatiskt utbyta upplysningar om finansiella konton (se avsnitt 4.1).

Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga finansiella konton

I punkterna 2 a–g i avsnitt 2 i MCAA och i artikel 8.3a andra stycket a–g i DAC anges de uppgifter som ska inhämtas och överföras för alla rapporteringspliktiga konton. Bestämmelser om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna dessa uppgifter i kontrolluppgift föreslås införas i ett nytt kapitel i SFL, 22 b kap.

De uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton är bl.a. uppgifter om namn, adress, skatteregistreringsnummer (TIN) samt födelsedatum och födelseort för sådana kontohavare som är innehavare av rapporteringspliktigt konto eller som har bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som innehar ett rapporteringspliktigt konto. Samma uppgifter ska då lämnas för den passiva icke-finansiella enheten. Vad gäller skyldigheten att lämna uppgift om skatte- registreringsnummer, födelsedatum eller födelseort framgår vissa inskränkningar i skyldigheten av punkterna C–E i avsnitten I i CRS och i bilaga I till DAC. Ett skatteregistreringsnummer (TIN) behöver inte lämnas avseende befintliga konton när skatteregistreringsnumret inte redan finns i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv. Det rapporteringsskyldiga institutet bör dock göra rimliga ansträngningar för att inhämta skatteregistreringsnummer även för befintliga konton. Vidare behöver inte födelseort rapporteras om inte det finansiella institutet i

Prop. 2015/16:29

113

Prop. 2015/16:29 övrigt ska inhämta och rapportera den enligt nationell lag eller enligt någon av unionens rättsliga instrument som var gällande den 5 januari 2015 och om uppgiften finns tillgängligt i institutets elektroniskt sökbara databaser. En bestämmelse kommer därför införas om att födelseort endast behöver lämnas om de redan finns tillgängliga i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser. Därutöver ska uppgift lämnas om kontonummer, eller om kontonummer saknas, en funktionell motsvarighet till sådant nummer, dvs. identifikationsuppgifter för kontot (punkten b i avsnitt 2.2 i MCAA och i punkten b i andra stycket i artikel 8.3a i direktivet). Ett rapporteringspliktigt konto kan vara t.ex. ett bankkonto, en försäkring eller en andel i ett riskkapitalbolag. Med funktionell motsvarighet till ett kontonummer avses någon form av beteckning som särskiljer ett visst innehav eller en viss persons innehav från andra. Vidare ska uppgift lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets namn och identifikationsnummer, dvs. i normalfallet enhetens organisations- nummer (punkten c i avsnitt 2.2 i MCAA och punkten c i andra stycket i artikel 8.3a i direktivet). Dessutom gäller uppgiftsskyldigheten det rapporteringspliktiga kontots saldo eller värde, inklusive kontantvärdet eller återköpsvärdet om det rör sig om ett försäkringsavtal, vid utgången av kalenderåret. Om kontot avslutats under året ska uppgift i stället lämnas om att så är fallet (punkten d i avsnitt 2.2 i MCAA och punkten d i andra stycket i artikel 8.3a i direktivet).

Ordet ”saldo” tar i första hand sikte på bankkonton och liknande. När kontot är en ägarandel i en juridisk person är det andelens värde som avses. Om marknadsvärdet är känt är det i första hand detta som avses. Enligt avtalet och direktivet finns möjlighet att lämna uppgifter avseende saldot eller värdet vid utgången av det relevanta kalenderåret, eller vid utgången av en annan lämplig rapporteringsperiod som ska rapporteras. Det lämnas alltså en möjlighet att tillåta att värderingen t.ex. görs utifrån förutsättningarna vid räkenskapsårets utgång i stället för kalenderårets utgång om dessa inte infaller samtidigt. Nu gällande regler för kontrolluppgifter anger dock utan undantag att kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 § SFL). Detta gäller oavsett om den kontrolluppgiftsskyldige eller den som kontrolluppgift ska lämnas för har ett räkenskapsår som överensstämmer med kalenderåret eller inte. Med hänsyn till systematiken i kontrolluppgiftssystemet finns det således skäl för att reglera att även de kontrolluppgifter som föreslås lämnas enligt det nya kapitel 22 b SFL ska avse kalenderår. Den absoluta merparten av dem som kommer att vara kontrollup