Regeringens proposition 2015/16:152

Samförståndsavtal om värdlandsstöd

Prop.

 

2015/16:152

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 2016

Stefan Löfven

Peter Hultqvist

(Försvarsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen undertecknade den 4 september 2014 ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Dessförinnan, den 1 augusti 2014, undertecknade regeringen det kompletterande tilläggsprotokollet till statusavtalet PFF SOFA (avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor). Såväl samförståndsavtalet om värd- landsstöd som det kompletterande tilläggsprotokollet förutsätter vissa författningsändringar och kräver därför riksdagens godkännande innan de kan tillträdas. I propositionen föreslås dels att avtalen godkänns, dels att det görs ändringar i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., trafikskadelagen (1975:1410) och skyddslagen (2010:305). De föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

1

Prop. 2015/16:152

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

4

2

Lagtext

..............................................................................................

 

5

 

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om

 

 

 

immunitet och privilegier i vissa fall ..................................

5

 

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om

 

 

.

tullfrihet m.m .....................................................................

8

 

2.3

Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

 

 

........................................................................

(1975:1410)

9

 

2.4 ......

Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305)

10

3 Ärendet ............................................................och dess beredning

11

4

Bakgrund.........................................................................................

 

12

 

4.1

Behovet av och syftet med samförståndsavtal med

 

 

.....................................................

Nato om värdlandsstöd

12

 

4.2 ................

Sveriges befintliga avtal inom PFF - samarbetet

15

 

4.3

Behovet av det kompletterande tilläggsprotokollet

 

 

...................................................................

till PFF SOFA

16

5 Det kompletterande ...................tilläggsprotokollet till PFF SOFA

18

 

5.1 .............................................................................

Innehåll

 

18

 

5.2 ................................................................

Parisprotokollet

18

 

...........................

5.2.1

De enskilda bestämmelserna

19

6 Samförståndsavtalet ..........................med Nato om värdlandsstöd

24

 

6.1 ............................................

De enskilda bestämmelserna

24

7

Godkännande .................................................................av avtalen

29

8

Behovet ...................................................................av lagstiftning

33

 

8.1 ...........................................................

Lagstiftningsmetod

33

 

8.2 .................................................

Generella utgångspunkter

34

 

8.3 ................................................

Överväganden och förslag

36

 

 

8.3.1

Beteckning för Natos högkvarter och

 

 

..................................................

 

deras personal

37

 

 

8.3.2

Straffrättslig jurisdiktion och

 

 

....................

 

internationellt rättsligt samarbete

38

 

.............

8.3.3

Skadestånd och trafikförsäkringsplikt

44

 

.........................................

8.3.4

Indirekt beskattning

49

 

..........................................................

8.3.5

Tullfrihet

58

 

.........................................

8.3.6

Inkomstbeskattning

60

 

...........................................

8.3.7

Sjuk- och tandvård

62

 

.......................................

8.3.8

Rätten att bära vapen

65

 

..................

8.3.9

Immunitet för arkiv och dokument

66

 

.............................................

8.3.10

Pass och visering

66

 

............................................................

8.3.11

Körkort

68

 

...................................................

8.3.12

Bära uniform

69

 

....................

8.3.13

Skydd mot exekutiva förfaranden

70

2

...................................................

8.3.14

Skyddsobjekt

71

9

Ikraftträdande .................................................................................

72

Prop. 2015/16:152

10

Konsekvenser .................................................................................

73

 

11

Författningskommentar ..................................................................

75

 

11.1Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall ...............................

75

11.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om

tullfrihet m.m...................................................................

78

11.3Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

 

(1975:1410) .....................................................................

78

11.4

Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305) .....

78

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorian Samförstånds-

 

 

avtal med Nato om värdlandsstöd (Ds 2015:39) .............

80

Bilaga 2

Lagförslagen i Ds 2015:39 ..............................................

82

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna (Ds 2015:39) ..........

88

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag............................................

89

Bilaga 5

Lagrådets yttrande ...........................................................

95

Bilaga 6

Det kompletterande tilläggsprotokollet ...........................

96

Bilaga 7

Parisprotokollet .............................................................

101

Bilaga 8

Nato SOFA ....................................................................

113

Bilaga 9

Värdlandsstödsavtalet....................................................

143

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2016 ......

178

3

Prop. 2015/16:152

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen dels godkänner

1.det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (avsnitt 7), och

2.samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd (avsnitt 7),

dels antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,

2.lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,

3.lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), och

4.lag om ändring i skyddslagen (2010:305).

4

2

Lagtext

Prop. 2015/16:152

 

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1

dels att 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 8 och 9 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

7 §2

 

 

 

 

För en främmande stats militära

För en främmande stats militära

styrka och dess personal som

styrka och dess personal som

befinner sig i Sverige inom ramen

befinner sig i Sverige inom ramen

för

internationellt

militärt

för

internationellt

militärt

samarbete

eller internationell

samarbete eller internationell

krishantering och som omfattas av

krishantering och som omfattas av

avtal som är i kraft i förhållande

avtal som är i kraft i förhållande

till Sverige, ska immunitet och

till Sverige, ska immunitet och

privilegier gälla i fråga om avgifter

privilegier gälla i fråga om

och skatter vid bruk av fordon i

inkomstskatt, avgifter och skatter

vägtrafik samt import till och

vid bruk av fordon i vägtrafik samt

export från Sverige i den

import till och export från Sverige

utsträckning som anges i avtalet

i den utsträckning som anges i

den 19 juni 1995 mellan de stater

avtalet den 19 juni 1995 mellan de

som är parter i Nordatlantiska

stater

som

är

parter

i

fördraget och de andra stater som

Nordatlantiska

fördraget och

de

deltar i Partnerskap för fred om

andra stater som deltar i

status för deras styrkor (SÖ

Partnerskap för fred om status för

1997:51).

 

 

deras styrkor (SÖ 1997:51).

 

För personal vid någon av

 

 

 

 

 

Europeiska

unionens

institutioner

 

 

 

 

 

samt för högkvarter som verkar

 

 

 

 

 

inom

ramen för

Europeiska

 

 

 

 

 

unionens

krishantering gäller

 

 

 

 

 

immunitet i enlighet med vad som

 

 

 

 

 

framgår av artikel 8 respektive

 

 

 

 

 

artikel 15 i avtalet den 17

 

 

 

 

 

november 2003 mellan Europeiska

 

 

 

 

 

unionens medlemsstater om status

 

 

 

 

 

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2011:1573.

5

Prop. 2015/16:152 för den

militära och civila

personal

som utstationeras vid

Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (SÖ 2005:7).

6

8§

För de Natohögkvarter och de

styrkor och den personal lydande under ett sådant högkvarter som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om

1.avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik,

2.import till och export från Sverige,

3.mervärdesskatt och punkt- skatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige,

4.inkomstskatt,

5.skydd av högkvarterens arkiv och handlingar, och

6.skydd av högkvarterens egen- dom och tillgångar.

Immuniteten och privilegierna enligt första stycket gäller i den utsträckning som anges i följande avtal:

1.det kompletterande tilläggs- protokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor,

2. samförståndsavtalet den 4

september 2014 mellan Sverige Prop. 2015/16:152 och Nato om värdlandsstöd.

9§

För personal vid någon av

Europeiska unionens institutioner samt för högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering gäller immunitet enligt artikel 8 respektive artikel 15 i avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlems- stater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genom- förande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (SÖ 2005:7).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

7

Prop. 2015/16:152 2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547)

 

om tullfrihet m.m.

 

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska

ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt rskr.2015/16:161

Föreslagen lydelse

 

4 §

 

Tullfrihet gäller för varor som

deklareras för övergång till fri

omsättning för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Vidare

gäller

tullfrihet

enligt

Vidare gäller

tullfrihet

enligt

villkor i avtal som är i kraft i

villkor i avtal som är i kraft i

förhållande till Sverige för varor

förhållande till Sverige för

 

som deklareras för övergång till fri

1. varor som deklareras för

omsättning för en främmande stats

övergång till fri omsättning för en

militära styrka eller dess personal,

främmande

stats

militära

styrka

som befinner sig i landet inom

eller dess personal, och

 

ramen för

internationellt

militärt

2. varor som deklareras för

samarbete

eller

internationell

övergång till fri omsättning för ett

krishantering.

 

 

Natohögkvarter eller en

styrka

 

 

 

 

eller personal vid ett sådant

 

 

 

 

högkvarter.

 

 

 

 

 

 

 

Tredje stycket gäller för styrkor,

 

 

 

 

personal och Natohögkvarter som

 

 

 

 

befinner sig i landet inom ramen

 

 

 

 

för

internationellt

militärt

 

 

 

 

samarbete

eller

internationell

 

 

 

 

krishantering.

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

8

2.3

Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

Prop. 2015/16:152

 

(1975:1410)

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 4 § trafikskadelagen (1975:1410)1 ska ha

 

följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

4 §

 

 

 

 

 

Regeringen

kan föreskriva

Regeringen

får

meddela

 

undantag

från

trafikförsäkrings-

föreskrifter

om

undantag

från

 

plikt beträffande

 

trafikförsäkringsplikt beträffande

 

1. motordrivet fordon som tillhör

1. motordrivet fordon som tillhör

 

viss främmande stat,

viss främmande stat eller som

 

 

 

 

tillhör ett

Natohögkvarter

som

 

 

 

 

omfattas av avtal som är i kraft i

 

förhållande till Sverige,

2. annat motordrivet fordon som är registrerat eller hemmahörande i viss främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

1 Lagen omtryckt 1994:43.

9

Prop. 2015/16:152 2.4

Förslag till lag om ändring i skyddslagen

 

(2010:305)

 

Härigenom föreskrivs att 5 § skyddslagen (2010:305) ska ha följande

lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Följande byggnader, andra anläggningar och områden eller objekt kan också beslutas vara skyddsobjekt

1.byggnader, andra anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, samt militära fartyg och luftfartyg,

2.områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök eller där oförutsedda följder av sådan verksamhet kan inträffa,

3.områden där Försvarsmakten har satts in för att hindra en kränkning av Sveriges territorium eller för att möta ett väpnat angrepp mot landet,

4.områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål, och

5.vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

4.områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål,

5.områden där ett Nato- högkvarter eller en främmande stats militära styrka bedriver militär verksamhet inom ramen för samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd, och

6.vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

10

Prop. 2015/16:152

3 Ärendet och dess beredning

Sverige samverkar med Nato inom samarbetet Partnerskap för fred (PFF)

 

och Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) sedan maj 1994. Sverige är

 

ett aktivt partnerland och vårt samarbete med Nordatlantiska fördrags-

 

organisationen (Nato) inom PFF har gradvis utvecklats och fördjupats.

 

Vi deltar aktivt i utbildningar och övningar och Sverige har även stått

 

värd för sådana aktiviteter. Sverige samarbetar också med Nato genom

 

deltagande i Natoledda internationella insatser. Utöver det militära

 

samarbetet är Sverige en aktiv partner inom Natos civila beredskaps-

 

arbete.

 

Nato har för PFF-samarbetet utvecklat försvarsmaktsplanerings-

 

mekanismen Planning and Review Process (PARP), i vilken Sverige

 

deltar sedan 1995. PARP syftar till att öka möjligheterna till samverkan

 

mellan Nato- och partnerländerna. Sverige beslutade 2010 och 2012 att

 

anta ett PARP-mål om värdlandsstöd med innebörden att Sverige skulle

 

utveckla och implementera ett koncept för värdlandsstöd, vilket bl.a.

 

omfattade att förhandla fram ett avtal om värdlandsstöd med Nato. Nato

 

har för närvarande ingått drygt 25 samförståndsavtal om värdlandsstöd

 

med olika medlems- och partnerländer, däribland våra nordiska grannar.

 

Efter inbjudan från Nato bemyndigade regeringen Försvarsmakten att

 

förhandla ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd och

 

regeringen beslutade, den 28 augusti 2014, att Sverige skulle underteckna

 

det framförhandlade avtalet, dnr Fö2014/00091/SI. Avtalet, som under-

 

tecknades den 4 september 2014, träder i kraft när Sverige har underrättat

 

Nato om att alla nödvändiga åtgärder för avtalets ikraftträdande har

 

fullgjorts.

 

Inom PFF-samarbetet finns ett avtal som reglerar statusen för ett lands

 

styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium, även

 

kallat PFF SOFA (avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska

 

fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status

 

för deras styrkor). Sverige anslöt sig redan 1996 till PFF SOFA liksom

 

till dess tilläggsprotokoll rörande verkställighet av dödsstraff, dock med

 

en reservation mot den möjlighet avtalet ger för en utländsk stat att utöva

 

domsrätt på svenskt territorium. I december 1997 tillkom ett

 

kompletterande tilläggsprotokoll till PFF SOFA som reglerar den

 

rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras militära och

 

civila personal inom parternas territorier. Hittills har följande 28 länder

 

undertecknat eller på annat sätt anslutit sig till protokollet: Albanien,

 

Armenien, Azerbajdzjan, Belgien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien,

 

Danmark, Estland, Finland, Georgien, Grekland, Island, Kroatien,

 

Lettland, Litauen, Makedonien, Moldavien, Montenegro, Nederländerna,

 

Norge, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien,

 

Tjeckien och Ukraina. Dessa stater har alla, förutom Armenien,

 

Azerbajdzjan, Grekland, Moldavien och Portugal, också godkänt eller

 

ratificerat protokollet. I samband med förhandlingarna om samförstånds-

 

avtalet om värdlandsstöd framkom att en förutsättning för att kunna

11

 

Prop. 2015/16:152 underteckna avtalet var att Sverige dessförinnan hade anslutit sig till det kompletterande tilläggsprotokollet. Regeringen beslutade den 26 juni 2014 att detta skulle undertecknas, dock med samma reservation mot möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium som avgavs vid anslutningen till PFF SOFA, dnr UF2014/41500/UD/SP. Protokollet, som undertecknades den 1 augusti 2014, träder i kraft när Sverige deponerat sina anslutningsinstrument till USA.

Såväl samförståndsavtalet om värdlandsstöd som det kompletterande tilläggsprotokollet förutsätter vissa författningsändringar innan de kan godkännas. Inom Försvarsdepartementet har departementspromemorian Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd (Ds 2015:39) utarbetats. Där föreslås dels att avtalen ska godkännas, dels de ändringar i lag och förordning som ett svenskt godkännande föranleder. En sammanfattning av promemorian och dess lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (Fö2015/01014/RS).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 februari 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har inte haft någon erinran mot lagförslagen. I för- hållande till lagrådsremissens lagförslag har ett par mindre redaktionella ändringar gjorts.

4 Bakgrund

4.1Behovet av och syftet med samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd

Sverige bygger säkerhet och stabilitet tillsammans med andra länder och organisationer. Den bakomliggande analysen är att hot mot freden och vår säkerhet bäst avvärjs i gemenskap och samverkan med andra, eftersom vår säkerhet är nära förknippad med främst våra grannar men också med andra regioner längre bort. Den militära alliansfriheten bidrar till stabilitet i närområdet och ger oss handlingsfrihet.

Det säkerhetspolitiska läget i Europa har försämrats. Mot denna bakgrund anger regeringen i Försvarspolitisk inriktning– Sveriges försvar 2016–2020, inriktningspropositionen, att den svenska försvarsförmågan bör stärkas och att Sveriges bi- och multilaterala försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten bör fördjupas (prop. 2014/15:109, bet. 2014/15:UFöU5, rskr. 2014/15:250 och bet. 2014/15:FöU11, rskr. 2014/15:251).

12

Vi lever i en globaliserad tid och konflikter och andra former av utmaningar hotar såväl nationell som internationell fred och stabilitet. Sverige kan och vill därför inte isolera sig.

Genom att verka för en stabilisering av det säkerhetspolitiska läget samt förebygga och hantera konflikter och krig garanteras också Sveriges oberoende och självständighet, vilket Sveriges säkerhetspolitik ytterst syftar till. Vårt långvariga och djupgående samarbete med andra länder och aktörer på det försvars- och säkerhetspolitiska området ska ses mot denna bakgrund. Vi bidrar till global fred, säkerhet och utveckling genom vårt medlemskap i Förenta nationerna (FN) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Vi har genom medlem- skapet i Europeiska unionen (EU) åtagit oss ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet och för EU:s möjlighet att verka för en fredlig och demokratisk utveckling i vår omvärld.

Samarbetet i EU intar en särställning i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Ett närmare samarbete i Norden och med de baltiska staterna samt med andra länder och viktiga aktörer i vårt närområde bidrar till att stärka säkerheten i vår region.

Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) är en central aktör för europeisk säkerhet och för internationell krishantering. Nato är mot bakgrund av bland annat sin permanenta militära ledningsstruktur den enda internationella organisation som har en utvecklad förmåga för ledning och genomförande av krävande militära insatser. Sverige samverkar nära med Nato inom samarbetet Partnerskap för fred (PFF) och Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) sedan maj 1994. Sverige är ett aktivt partnerland och såväl den politiska dialogen som det praktiska samarbetet med Nato inom PFF har avsevärt utvecklats och fördjupats. Sveriges samarbete med Nato är viktigt för att utveckla Försvarsmakten både för det nationella försvaret och för internationella krishanterings- insatser i och utanför närområdet. Sverige deltar i utbildningar och i övningar och har även stått värd för sådana aktiviteter, samt samarbetar med Nato i standardiserings- och förmågeutveckling. Vårt samarbete har också utvecklats genom Sveriges deltagande i Natoledda FN- mandaterade internationella insatser, t.ex. krishanteringsinsatserna i Kosovo, Afghanistan och Libyen. Vidare deltar Sverige aktivt i Natos civila beredskapsarbete som utgör en central plattform för att öka det breda säkerhetsmedvetandet hos allierade och partnerländer.

Den svenska solidaritetsförklaringen intar en central position i Sveriges säkerhetspolitik: Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige skulle drabbas. Sverige ska därför kunna ge och ta emot civilt och militärt stöd. Solidaritetsförklaringen åtnjuter ett brett stöd i riksdagen och bekräftades i inriktningspropositionen, som behandlades av riksdagen i juni 2015 (prop. 2014/15:109).

Förmågan att ge och ta emot militärt stöd är också en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna utföra sin uppgift att, såväl självständigt som i samverkan med andra, försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt. Deltagande i avancerad övningsverksamhet blir, inte minst i takt med neddragningen av pågående Natoledda insatser, alltmer centralt för både svensk förmåge-

Prop. 2015/16:152

13

Prop. 2015/16:152 utveckling och för att utveckla förmågan att samverka med andra aktörer.

 

Förbättrade förutsättningar att ge och ta emot militärt stöd innebär också

 

ökade möjligheter att effektivt kunna öva med samarbetspartners i en

 

internationell miljö.

 

Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd är dock avhängig av

 

flera faktorer. En grundläggande och avgörande förutsättning är

 

förmågan hos svenska förband att kunna samverka med andra förband. I

 

västvärlden är Nato den organisation som definierar den internationella

 

standarden för militär praktisk samverkan, s.k. interoperabilitet, som i sin

 

tur utgör grunden för svensk samverkansförmåga i all internationell

 

krishantering, oavsett om den sker inom ramen för FN, EU eller Nato.

 

Därmed utgör Natos standarder också grunden för det nordiska

 

försvarspolitiska samarbetet. En förutsättning för Försvarsmaktens

 

utveckling mot en hög förmåga till praktisk samverkan med andra

 

inkluderar ett nära samarbete med Nato. Det innebär också att en hög

 

grad av interoperabilitet i förhållande till Natos standarder höjer vår

 

tekniska och operativa förmåga att ge och ta emot militärt stöd.

 

En annan viktig grundförutsättning för att kunna ge och ta emot

 

militärt stöd handlar om att i förväg förbereda de praktiska arrangemang

 

som krävs för att ett utländskt förband ska kunna verka på svenskt

 

territorium, t.ex. vid övningar, kriser eller militära operationer i Sverige

 

eller i vårt närområde. Exempel på detta är att det finns en nationell plan

 

för hur Sverige som värdland innehar och avdelar resurser för logistik,

 

ledning och samverkan på olika nivåer beroende på den aktuella

 

situationen. Det handlar också om att säkerställa rättsliga regler avseende

 

militära förbands uppträdande på svenskt territorium. Samtliga dessa

 

praktiska förberedelser går under benämningen värdlandsstöd (Host

 

Nation Support, HNS).

 

Värdlandsstöd är alltså ett sammanfattande begrepp för det civila

 

och/eller militära stöd som lämnas i fred, kris och krig av en nation till en

 

annan nation eller organisation, som efter inbjudan till övnings-

 

verksamhet, transitering eller insatser, befinner sig på värdlandets

 

territorium. Förmåga till värdlandsstöd är en grundförutsättning för att

 

kunna ge och ta emot militärt stöd.

 

I lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap anges att

 

totalförsvar är den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för

 

krig. Det civila försvaret utgörs av verksamhet som ansvariga aktörer

 

genomför i syfte att göra det möjligt för samhället att hantera situationer

 

då beredskapen höjs (se prop. 2014/15:109 s. 59 f.). I Sverige kan värd-

 

landsstöd därför innebära även uppgifter för det civila försvaret.

 

Värdlandsstöd förutsätter avtal som reglerar relationen mellan de

 

aktuella aktörerna. Förberedelserna kan underlättas genom att generella

 

samförståndsavtal, dvs. övergripande ramavtal med grundläggande

 

principer, ingås i förväg i stället för att fullständiga avtal behöver ingås

 

inför varje enskild aktivitet, t.ex. en övning.

 

Det aktuella samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd är ett

 

sådant övergripande avtal där även juridiska och finansiella aspekter av

 

att ge och ta emot stöd regleras. Avtalet innehåller grundläggande

 

principer och procedurer för värdlandsstöd och kan användas över hela

 

skalan av situationer från fred (t.ex. i samband med övningar) och kriser

14

till krig. Syftet med samförståndsavtalet är att säkerställa att Sverige som

värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt Prop. 2015/16:152 territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i

Sverige och i vårt närområde. Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna, vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om militärt samarbete med Nato i något avseende.

Genom att godkänna samförståndsavtalet etableras således ett ram- regelverk som underlättar och ökar förutsättningarna för att effektivt kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller i närområdet. Avtalet underlättar också för Sverige att utgöra värdland för ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter, t.ex. övningar. I nuläget behöver Sverige förhandla och ingå en rad avtal inför varje enskild aktivitet i de fall PFF SOFA inte är tillräcklig. Processen är ofta komplex och brådskande samt föranleder betydande administrativt arbete. Det finns även risk att det kan uppfattas som mer komplicerat att vid behov bedriva verksamhet i Sverige jämfört med de länder som redan har ett avtal om värdlandsstöd på plats.

Nato är ledande vad gäller militär interoperabilitet och i princip samtliga våra internationella samarbetspartner är medlemmar i eller partner till Nato och de flesta har också tecknat samförståndsavtal om värdlandsstöd med Nato.

Genom ett godkännande av samförståndsavtalet förbättras Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd och således också förut- sättningarna för att Försvarsmakten tillsammans med övriga total- försvarsmyndigheter ska kunna utföra sin uppgift att, enskilt och tillsammans med andra, försvara Sverige och främja svensk säkerhet. Detta är en av förutsättningarna för att på ett trovärdigt sätt bidra till säkerhet i närområdet.

Regeringens bedömning är att den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde stärker behovet av fördjupade bi- och multilaterala försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten.

Ett närmare samarbete med andra länder och viktiga aktörer i vårt närområde skapar förutsägbarhet, främjar fredlig utveckling och höjer tröskeln för militära incidenter och konflikter. Inom försvarsområdet finns, utifrån ett svenskt perspektiv, begränsningen att samarbetet inte innebär ömsesidiga försvarsförpliktelser. Utifrån positionen som militärt alliansfri utvecklar Sverige de säkerhetspolitiska samarbetena på både bredden och djupet.

4.2Sveriges befintliga avtal inom PFF-samarbetet

PFF är ett internationellt samarbete mellan Natomedlemmar och andra stater (partnerländer) som tillkom 1994. Sverige anslöt sig till samarbetet redan samma år. Inom samarbetet finns avtalet PFF SOFA från 1995 (avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor) och som reglerar statusen för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Avtalet hänvisar till statusreglerna i Nato

15

Prop. 2015/16:152 SOFA (avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor). PFF SOFA innebär således i stort en territoriell utvidgning av de materiella reglerna i Nato SOFA så att de omfattar också de PFF-länder som inte är Nato-medlemmar. Till PFF SOFA hör även ett tilläggsprotokoll, enligt vilket parterna har åtagit sig att inte verkställa en dödsdom mot en medlem i en styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet.

Statusavtalen behövs och används så snart ett lands militära personal efter inbjudan av den mottagande staten befinner sig på denna stats territorium. Avtalen syftar till att, redan i förväg, reglera situationer som kan uppstå när militär personal deltar och militär materiel används i en aktivitet eller en övning, t.ex. vad som gäller vid ett haveri eller vilket land som har jurisdiktion om ett brott begås av någon i en militär styrka. PFF SOFA innehåller således regler om bl.a. straffrättslig domsrätt, skadestånd och tullbestämmelser. Det ska dock understrykas att status- avtalen endast reglerar vad som gäller rättsligt när ett lands personal väl befinner sig på ett annat lands territorium. Frågan om beslut att sända och ta emot personal regleras däremot inte i avtalen.

Statusavtalen (PFF/Nato SOFA) med protokoll gäller endast vid militärt samarbete. Det är sådan personal som är knuten till en avtalsstats stridskrafter som omfattas av avtalen, dvs. främst militär personal. Men också personer som är civilanställda i ett avtalslands stridskrafter och som följer med en styrka åtnjuter vissa rättigheter. Avtalen är dock inte tillämpliga på annan civil personal. Även anhöriga till den utsända personalen, ges viss rättslig status i avtalen.

Sverige ratificerade både PFF SOFA och tilläggsprotokollet 1996. I samband med detta avgav Sverige en reservation i fråga om möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. Innan svensk ratificering kunde ske krävdes viss ny lagstiftning, bl.a. ändringar i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, och den rättsliga regleringen med anledning av detta trädde i kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU04, rskr. 1995/96:237). Efter en genomförd översyn av regleringen beslöts sedermera att Sverige skulle vidga tillämpningen av avtalet och för att möjligöra detta antogs ytterligare lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 2005. Sverige beslutade samtidigt att godkänna ytterligare två statusavtal: SHIRBRIG SOFA och EU SOFA (prop. 2004/05:7, bet. 2004/05:FöU2, rskr. 2004/05:44). SHIRBRIG SOFA har upphört att gälla med anledning av upplösandet av samarbetet SHIRBRIG i juni 2009.

4.3Behovet av det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA

Till PFF SOFA hör, utöver tilläggsprotokollet angående dödsstraff, ett kompletterande tilläggsprotokoll från 1997. Detta reglerar den rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras personal på PFF- ländernas territorium, genom att hänvisa till och utvidga den territoriella omfattningen av ett mellan Natoländerna befintligt avtal, det s.k. Paris-

protokollet från 1952 (protokoll om status för internationella militära

16

högkvarter upprättade med stöd av Nordatlantiska fördraget). Till stor del Prop. 2015/16:152 hänvisar Parisprotokollet i sin tur till Nato SOFA, vari alltså huvuddelen

av de materiella reglerna som blir aktuella i samband med anslutning till det kompletterande tilläggsprotokollet finns. Protokollet, liksom övriga statusavtal, reglerar endast vad som gäller rättsligt när en viss styrka eller viss personal, i detta fall sådan som är knuten till ett Natohögkvarter, väl befinner sig på ett avtalslands territorium. Protokollet som sådant ger således inte Nato rätt att verka på den mottagande statens territorium, utan föregående samtycke.

När Sverige anslöt sig till PFF SOFA och tilläggsprotokollet rörande dödsstraff fanns inte det kompletterande tilläggsprotokollet. När Sverige därefter, år 2005, valde att utvidga tillämpningen av PFF SOFA ansågs det inte finnas behov av att också tillträda detta protokoll. Med ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd blir dock situationen en annan. Det kompletterande tilläggsprotokollet utgör en grundbult i det juridiska ramverk som krävs för att Sverige ska kunna vara part i ett värdlandsstödsavtal med Nato, eftersom det reglerar den rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras militära och civila personal inom parternas territorier. Ett godkännande av samförstånds- avtalet kräver således också att Sverige även godkänner anslutningen till protokollet.

Praktisk tillämpning av protokollet

Samtidigt som det kompletterande tilläggsprotokollet är nödvändigt för värdlandsstödsavtalet bedöms en svensk anslutning till protokollet få en begränsad praktisk betydelse. Det finns nämligen inga Natohögkvarter och ingen personal vid Natohögkvarter i Sverige, och det får anses som närmast uteslutet att sådana permanenta högkvarter skulle upprättas här. Det innebär att frågan om rättslig status kommer aktualiseras endast vid övnings- och annan samarbetsverksamhet. Det kompletterande tilläggs- protokollet är tillämpligt på sådan militär och civil personal, liksom anhöriga till sådan, som omfattas av protokollet vid varje tillfälle som sådana personer i sin officiella tjänst befinner sig på en protokollsparts område. Avtalsåtagandet gäller dock endast när sådan personal är i Sverige på inbjudan av behörig svensk myndighet, företrädesvis Försvarsmakten. Protokollet är däremot inte tillämpligt när en individ från ett högkvarter på eget initiativ besöker Sverige. En inbjudan sker inför övningar, utbildningar och liknande. I detta avseende ska dock noteras att Natoledda övningar i Sverige eller andra verksamheter där företrädare från Natohögkvarter deltar i dag är ytterst begränsade och att ingen större ökning förutses, även med samförståndsavtalet, eftersom den personal som deltar i övningar nästan uteslutande tillhör de sändande länderna, och inte Nato eller dess högkvarter. I händelse av att Nato skulle verka på svenskt territorium vid kris eller väpnad konflikt i Sverige eller i vårt närområde skulle omfattningen naturligtvis kunna bli en annan. Det ska dock återigen understrykas att all verksamhet av Nato- högkvarter i Sverige förutsätter svenskt samtycke.

Däremot får en anslutning till protokollet praktisk betydelse för den svenska personal som är placerad vid ett Natohögkvarter, t.ex. vid Shape

i Bryssel. I dag regleras statusen för sådan personal genom ad hoc-

17

Prop. 2015/16:152 överenskommelser medan den, efter ikraftträdandet av anslutningen, kommer att åtnjuta samma immunitet och privilegier som följer direkt av protokollet.

5Det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA

5.1Innehåll

Det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA, som upprättades den 19 december 1997 och trädde i kraft den 15 april 1999, innehåller sex artiklar och dess huvudsakliga funktion är att göra Parisprotokollet (protokoll om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av Nordatlantiska fördraget) tillämpligt för PFF-länderna.

I ingressen anges att parterna beaktar behovet av att upprätta och reglera statusen för militära Natohögkvarter och deras personal inom de staters territorium som deltar i PFF. Syftet är att underlätta förhållandet till de väpnade styrkorna i de enskilda stater som deltar i PFF samt behovet av att tillerkänna personal som ingår i partnerskapsstaternas väpnade styrkor och som är placerad vid eller ansluten till militära Natohögkvarter, en lämplig status.

I artikel 1 definieras olika begrepp som förekommer i Parisprotokollet. Det anges t.ex. att orden styrka och civil komponent har de betydelser som de har i Parisprotokollet med det tillägget att de också innefattar personer som är placerade vid eller anslutna till Natohögkvarter från andra PFF-länder än sådana som är Natomedlemmar. Vidare definieras begreppet militära Natohögkvarter såsom allierade högkvarter och andra internationella militära högkvarter eller organisationer som täcks av artiklarna I och XIV i Parisprotokollet. I artikel 2 anges att protokolls- parterna ska tillämpa bestämmelserna i Parisprotokollet på militära Natohögkvarters verksamhet och deras militära och civila personal när de befinner sig inom en protokollsparts territorium. Av artikel 3 följer att det geografiska tillämpningsområdet omfattar territorier tillhörande parter till såväl Parisprotokollet som till detta protokoll. Därmed hör, utöver de Natoländer som är parter i Parisprotokollet, även de PFF- länders territorier som är parter i protokollet till tillämpningsområdet. I övrigt innehåller protokollet bestämmelser om lösning av menings- skiljaktigheter och ingående respektive uppsägning av protokollet.

Protokollet är bilagt i engelsk originalversion och i svensk översättning, se bilaga 6.

5.2Parisprotokollet

Parisprotokollet, som upprättades den 28 augusti 1952, är ett protokoll

till Nato SOFA (avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om

18

status för deras styrkor). Nato SOFA är en överenskommelse mellan Prop. 2015/16:152 Natos medlemsstater som reglerar statusen för ett Natolands styrkor när

de befinner sig på ett annat Natolands territorium. Parisprotokollet reglerar i sin tur statusen för Natos ledningsstrukturer och för dessa högkvarters militära och civila personal, samt för deras familjer, när de befinner sig på tjänsteuppdrag inom en protokollsparts territorium. Parisprotokollet består av 16 artiklar men hänvisar i materiellt hänseende huvudsakligen till statusreglerna i Nato SOFA. Nedan följer en sammanfattning av några av de här relevanta frågorna som regleras i protokollet.

Parisprotokollet och Nato SOFA är bilagda i engelsk originalversion och i svenska översättningar, se bilaga 7 respektive bilaga 8.

Statusavtalen PFF/Nato SOFA och deras tilläggsprotokoll är under- tecknade på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga och ska ha företräde före svensk översättning i händelse av skiljaktigheter.

5.2.1De enskilda bestämmelserna

I ingressen konstateras att internationella militära högkvarter kan inrättas med stöd av ett särskilt arrangemang som grundar sig på Nordatlantiska fördraget och att parterna önskar definiera statusen för sådana högkvarter och deras personal inom Nordatlantiska fördragets område.

Allmänna bestämmelser (artiklarna I–III)

 

Protokollets första artikel innehåller definitioner av vissa begrepp. Det

 

anges bl.a. att med överhögkvarter avses Natos högkvarter i Europa

 

(Shape), Natos högkvarter för Atlantområdet (Saclant) och varje annat

 

motsvarande internationellt militärt högkvarter som har upprättats enligt

 

Nordatlantiska fördraget. Med allierat högkvarter avses överhögkvarter

 

och varje annat internationellt militärt högkvarter som har upprättas

 

enligt fördraget och som är direkt underställt ett överhögkvarter.

 

I artikel II tydliggörs att bestämmelserna i Nato SOFA med de

 

justeringar som bestäms i protokollet ska tillämpas på allierade

 

högkvarter och på deras militära och civila personal samt deras anhöriga

 

när de befinner sig inom någon protokollsparts territorium i tjänsten eller,

 

i fråga om anhöriga, i samband med makes, makas eller föräldrars

 

tjänstgöring.

 

Artikel III definierar vissa begrepp som används i Nato SOFA. Det

 

anges t.ex. att med styrka avses personer som är placerade vid ett allierat

 

högkvarter och som tillhör ett Natolands stridskrafter. Civil komponent

 

avser två olika kategorier, dels personer som är anställda hos något

 

Natolands stridskrafter men placerade vid ett allierat högkvarter, dels en

 

viss kategori av civil personal som är direktanställd av Nato. Vidare

 

anges att allierade högkvarter ska jämställas med styrka vid

 

tillämpningen av vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA, bl.a.

 

gällande rätten för en styrkas reguljära militära förband att utöva polisiär

 

myndighet för att upprätthålla ordning och säkerhet inom egna lokaler

 

(artikel VII.10 i Nato SOFA) och beträffande villkoren för en styrkas

 

vistelse vad avser bl.a. inköp av varor och anställning av civil arbetskraft

 

(artikel IX.2–4, 7 och 8 i Nato SOFA).

19

 

Prop. 2015/16:152 Tolkningsregler beträffande ”sändande stat”(artikel IV)

Bestämmelsen innehåller tolkningsregler som tydliggör hur Nato SOFA ska tillämpas på Natos högkvarter. Huvudregeln är att de rättigheter och skyldigheter som i Nato SOFA gäller för den sändande staten ska, vad gäller ett allierat högkvarter och dess personal samt deras anhöriga, ligga hos eller anknytas till vederbörligt överhögkvarter och dess underställda myndigheter.

Från huvudregeln anges ett antal undantag. Den rätt som tillkommer den sändande statens militära myndigheter att utöva straffrättslig och disciplinär jurisdiktion enligt artikel VII i Nato SOFA hör enligt Paris- protokollet till de militära myndigheterna, i förekommande fall den stat, vars militära lagar gäller för den berörda personen. I vissa andra angivna fall ska de skyldigheter som åläggs den sändande staten eller dess myndigheter genom bestämmelser i Nato SOFA gälla både det allierade högkvarteret och den stat vars stridskrafter (eller medlem eller anställd i dess stridskrafter, eller sådana personers anhöriga) berörs. Det gäller bl.a. följande skyldigheter. Både den stat som sänt personal och det allierade högkvarteret ska se till att personalen respekterar lagarna i den mottagande staten (artikel II i Nato SOFA), båda ska underrätta den mottagande staten om personen uteblir från tjänsten och inte skickas tillbaka till sitt hemland eller om han eller hon olovligen är frånvarande från sitt tjänsteuppdrag i mer än 21 dagar (artikel III.4 i Nato SOFA) och båda ska bistå myndigheterna vid den mottagande staten i personens anhållande och dennes överföring till den myndighet som ska utöva domsrätt (artikel VII.5a i Nato SOFA).

Av artikelns paragraf c framgår att när det i vissa bestämmelser i Nato SOFA talas om sändande stat ska detta enligt Parisprotokollet anses vara den stat vars styrka medlemmen tillhör eller har civil anställning vid. Det gäller bl.a. det identitetskort som den sändande staten beviljat och den sändande statens skyldighet att ta emot de personer som den mottagande staten har utvisat (se artikel III.2a respektive artikel III.5 i Nato SOFA).

Artikelns paragraf d anger att skyldigheter som åläggs sändande stat enligt vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA ska vila på den stat vars stridskrafter den personen som föranlett anspråket tillhör eller vid vilka personen är anställd. Om en sådan stat inte finns hör den sändande statens skyldigheter till det allierade högkvarter som personen i fråga tillhör. Det gäller bl.a. skadeståndsanspråk som härrör från åtalbara handlingar eller försummelser i den mottagande staten och som inte inträffat i tjänsten (artikel VIII.6 i Nato SOFA).

Slutligen anges att både den eventuella sändande staten och det allierade högkvarteret ska ha sändande stats rättigheter vid utnämnande av den skiljedomare som avses i artikel VIII.8 i Nato SOFA.

Identitetskort (artikel V)

Av bestämmelsen framgår att varje medlem av ett allierat högkvarter ska ha ett av högkvarteret utfärdat identitetskort som ska uppvisas på begäran. Det innebär att det krävs dubbla identitetskort; även ett nationellt identitetskort enligt PFF SOFA fordras.

20

Skadestånd (artikel VI)

Artikeln innehåller tolkningsregler om hur skadeståndsbestämmelsen, artikel VIII, i Nato SOFA ska tillämpas på allierade högkvarter. Det klargörs att de skyldigheter som uppställs för parterna i Nato SOFA om att avstå från vissa fordringar gentemot varandra ska gälla både för det allierade högkvarteret och för varje berörd part i protokollet.

Bestämmelsen innehåller ytterligare tolkningsregler. Artikel VIII.1 och 2 i Nato SOFA handlar om anspråk på grund av skadevållande handlingar som sker i tjänsten och det görs skillnad mellan skada som uppstår på offentligt ägd egendom som används under Nato-verksamhet och skada på annan egendom som tillhör en part. Det klargörs att vid tillämpningen av dessa regler ska egendom som tillhör ett allierat högkvarter eller en protokollspart och som används av högkvarteret, anses vara egendom ägd av en part och använd av dess stridskrafter. Vidare framgår att skada som vållats av en medlem av en styrka eller en civil komponent eller av någon annan anställd vid ett allierat högkvarter ska anses vara skada vållad av en medlem eller en anställd i en parts stridskrafter. Det anges också att uttrycket ”tillhörande en part” i artikel

VIII.3 i Nato SOFA ska omfatta fartyg som ägs av ett allierat högkvarter. Artikel VIII.5 i Nato SOFA handlar om anspråk på grund av skador som uppstår i tjänsten men där den skadelidande inte är en annan sam- arbetande stat utan en utomstående, s.k. tredjemansskador. Det förtydligas att sådana anspråk ska omfatta även anspråk som härrör från handling eller underlåtenhet av anställda vid ett allierat högkvarter eller för sådant som ett högkvarter är rättsligt ansvarigt för och som orsakar skada inom någon protokollsparts territorium. När det gäller sådana tredjemansskador som orsakats utanför tjänsteutövning, se ovan artikel IV d.

Beskattning av den utsända personalens lön (artikel VII)

Bestämmelsen anger att den skattebefrielse beträffande lön och arvoden som, enligt artikel X i Nato SOFA, i mottagarlandet ska beviljas sändande stats personal (medlemmar av en styrka eller en civil komponent) även ska gälla de löner och arvoden som personal vid allierade högkvarter får i denna egenskap av det land från vilket de är utsända. Bestämmelsen befriar dock inte sådana personer från beskattning i den stat i vilken de är medborgare.

Artikeln innehåller vidare ett tillägg i förhållande till Nato SOFA. Det framgår att den civila personal, tillhörande vissa av Natorådet bestämda kategorier, som är direktanställda av högkvarteren ska vara befriade från skatter på löner och arvoden som de allierade högkvarteren betalar till dem i denna egenskap. En part i protokollet kan dock komma överens med högkvarteret om ett arrangemang, enligt vilket parten anställer och sedan ställer sina medborgare till högkvarterets förfogande samt står för deras löner. Den parten får i sådant fall beskatta dessa löner och arvoden, men de ska vara befriade från beskattning av andra parter.

Andra skatter och avgifter (artikel VIII)

Artikeln innehåller först en, i förhållande till Nato SOFA, helt ny bestämmelse om skattefrihet. Det anges att i syfte att underlätta

Prop. 2015/16:152

21

Prop. 2015/16:152 etablerandet och driften av allierade högkvarter ska sådana högkvarter, så långt som möjligt, vara befriade från avgifter och skatter som hänför sig till kostnader i det gemensamma försvarets intresse och för deras officiella bruk. Varje protokollspart ska, i syfte att ingå ett avtal om genomförande av bestämmelsen, föra förhandlingar med det allierade högkvarter som eventuellt verkar inom dess territorium. Bestämmelsen har således i praktiken endast betydelse för värdstater för Natos högkvarter och gäller endast högkvarteren, inte dess personal.

Vidare ska allierade högkvarter ha samma rättigheter som beviljas styrkor enligt artikel XI i Nato SOFA. Det handlar om vissa angivna tullbefrielser. Natos högkvarter ska således tillåtas att tullfritt ta in och föra ut tjänstefordon och annan utrustning för högkvarterens egna bruk. Högkvarterens tjänstefordon ska också vara befriade från skatter som uttas för fordon i vägtrafik. Officiella dokument under officiell försegling ska inte göras till föremål för tullinspektion. Medlemmar av hög- kvarteren får även tullfritt ta in och föra ut personliga ägodelar och möbler samt motorfordon för eget bruk. Det sistnämnda omfattar dock inte medborgare i den mottagande staten, om de inte ingår i en annan protokollsparts stridskrafter. Mottagarlandet är slutligen skyldigt att tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till de allierade högkvarterens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg skattefritt. Enligt artikeln avses med uttrycket ”avgifter och skatter” inte betalning för erhållna tjänster.

Fördelning av egendom (artikel IX)

Artikeln behandlar fördelningen mellan Natos medlemsstater av egendom som allierade högkvarter inte längre behöver. Det framgår också att mark och byggnader som den mottagande staten upplåtit kostnadsfritt, eller mot nominell betalning, för ett allierat högkvarters förfogande ska återlämnas till den mottagande staten. Artikeln blir endast tillämplig när ett högkvarter etablerats på en stats territorium.

Rättskapacitet (artiklarna X–XI)

I artikel X beskrivs att varje överhögkvarter är en juridisk person som har rätt att ingå avtal och att förvärva och avyttra egendom. Den mottagande staten kan dock ingå överenskommelser med överhögkvarteret om att utövandet av denna rätt ska ske enligt särskilda arrangemang.

Artikel XI klargör att ett överhögkvarter kan uppträda både som kärande och svarande vid rättegångar om inte annat följer av artikel VIII i Nato SOFA samt att exekutionsåtgärder som beslag och kvarstad inte får vidtas avseende allierade högkvarters egendom eller tillgångar, förutom för vissa i Nato SOFA angivna syften, nämligen i samband med utredning av lagöverträdelser.

Valutaregler och handlingars okränkbarhet (artiklarna XII–XIII)

Enligt artikel XII ska de allierade högkvarteren för att kunna förfoga över sin internationella budget tillåtas inneha kontanter och konton i valfri valuta. Protokollsparterna ska också underlätta högkvarterens valuta- växling och överföring av tillgångar mellan staterna.

22

Av artikel XIII följer att ett allierat högkvarters arkiv och andra Prop. 2015/16:152 officiella handlingar, som förvaras i dess lokaler eller som innehas av en

på vederbörligt sätt godkänd medlem av högkvarteret, ska vara okränkbara, om inte högkvarteret har avstått från denna typ av immunitet.

Avslutande bestämmelser (artiklarna XIV–XVI)

I artikel XIV finns regler om Natorådets roll och om protokollets tillämplighet i andra fall än de som framgår direkt av protokollet. Det anges bl.a. att protokollet får, enligt beslut av Natorådet, helt eller delvis tillämpas på internationella militära högkvarter och organisationer (som inte omfattas av definitionerna i artikel 1 b–c) och som upprättats med stöd av Nordatlantiska fördraget.

De sista artiklarna innehåller bl.a. regler om hur man löser menings-

 

skiljaktigheter om tolkning eller tillämpning av protokollet och formalia-

 

regler.

 

Den svenska reservationen

 

Artikel VII i Nato SOFA, till vilken såväl PFF SOFA liksom dess

 

kompletterande tilläggsprotokoll via Parisprotokollet hänvisar, innehåller

 

långtgående möjligheter för en sändande stat att utöva straffrättslig

 

jurisdiktion och även verkställa påföljder för brott på en mottagande stats

 

territorium. I samband med att Sverige undertecknade och anslöt sig till

 

PFF SOFA 1996 lämnades dock en reservation mot möjligheten för en

 

utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. Sverige lämnade

 

samma reservation vid undertecknandet av det kompletterande tilläggs-

 

protokollet. Reservationen har följande lydelse:

 

Sveriges regering anser sig inte vara bunden av artikel I i avtalet

 

mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra

 

stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor i den

 

utsträckning som denna artikel hänför sig till bestämmelserna i artikel

 

VII i avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för

 

deras styrkor, som ger de sändande staterna rätt att utöva domsrätt

 

inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat.

 

Reservationen inbegriper inte de åtgärder som vidtas av militär-

 

myndigheterna i en sändande stat, vilka är trängande nödvändiga för att

 

upprätthålla lugn och ordning inom styrkan.

 

Reservationen innebär att, i de fall som den sändande staten enligt avtalet

 

ska ha företräde vid utövande av jurisdiktion, sådan jurisdiktion inte får

 

utövas på svenskt territorium. Reservationen begränsar däremot inte på

 

något sätt den sändande staten från att utöva sådan jurisdiktion för brott

 

begångna här i landet efter det att den misstänkte gärningsmannen

 

återvänt till den sändande staten.

 

Som skäl för den första reservationen, dvs. vid anslutningen till PFF

 

SOFA, angavs i förarbetena (prop. 1995/96:37 s. 31, bet. 1995/96:FöU04

 

s. 10 f.) främst att jurisdiktionsbestämmelserna är tänkta att reglera

 

rättsliga förhållanden inom ramen för ett betydligt mera långtgående

 

samarbete än PFF, där den sändande staten skulle ha en styrka permanent

 

förlagd i den mottagande staten. Vidare framhölls att det i Nato SOFA

23

 

Prop. 2015/16:152 inte finns någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att döma till dödsstraff då den utövar sin domsrätt, utan endast ett förbud mot verkställighet av ett sådant straff på mottagarstatens territorium. Redan meddelandet av en dödsdom på svenskt territorium bedömdes strida mot 2 kap. 4 § regeringsformen enligt vilken dödsstraff inte får förekomma.

6Samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd

Samförståndsavtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Nord- atlantiska fördragsorganisationens Headquarters, Supreme Allied Commander Transformation samt Supreme Headquarters Allied Powers Europe om tillhandahållande av värdlandsstöd vid genomförande av Nordatlantiska fördragsorganisationens operationer, övningar och annan liknande militär verksamhet (nedan benämnt värdlandsstödsavtalet) undertecknades den 4 september 2014. Det är ett övergripande ramavtal med 11 avsnitt. Det innehåller grundläggande principer och förfaranden, inklusive regler av juridisk och finansiell karaktär, beträffande det stöd som Sverige i egenskap av värdland lämnar till Nato när Nato verkar på svenskt territorium i något avseende. Avtalet är avsett att användas över hela skalan av situationer då Sverige kan komma att ta emot Natos militära stöd, dvs. såväl i fredstid (t.ex. för övningar) som vid kriser och i krig i Sverige eller i närområdet. Genom avtalet tydliggörs det ansvar Sverige har som värdland i förhållande till Nato och sändande länder, liksom vilket ansvar Nato och sändande länder har vid Natoledd verksamhet i Sverige.

Värdlandsstödsavtalet som sådant ger inte Nato rätt eller skyldighet att verka på svenskt territorium. Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna, vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om att bjuda in Nato för att genomföra någon form av verksamhet. Det betyder att Sverige avgör när Natoledd verksamhet får äga rum på svenskt territorium och i sådant fall också innehållet i verksamheten.

Värdlandsstödsavtalet är ett ramavtal och inför varje enskild aktivitet kommer ett särskilt genomförandeavtal att behöva ingås inom ramen för de begränsningar som anges i värdlandsstödsavtalet. Avtalet är bilagt i engelsk originalversion och i svensk översättning, se bilaga 9.

Värdlandsstödsavtalet är undertecknat på engelska varför den engelska texten ska ha företräde före den svenska översättningen i händelse av skiljaktigheter.

6.1De enskilda bestämmelserna

I ingressen anges att parterna beaktar bestämmelserna i bl.a. Nato

respektive PFF SOFA jämte avtalens tilläggsprotokoll.

24

Allmänna bestämmelser (avsnitt 1–4)

Avtalets första avsnitt innehåller definitioner av begrepp som används i avtalet, bl.a. gäller detta uttrycken styrka, Natoleverantörer, Natoledd militär verksamhet och sändande länder. Här definieras också värdlands- stöd som det civila och militära stöd som lämnas i fredstid, vid nödlägen, kriser och konflikter (på eng.”in peace, emergencies, crisis and conflict”) av ett värdland till allierade styrkor och organisationer som befinner sig inom, är verksamma inom eller transiteras genom värdlandets territorium, territorialhav eller luftrum. Av punkterna 17 och 18 framgår att värdlandsstödsavtalet är ett ramavtal och att tekniska tilläggsöverens- kommelser kommer att ingås inför varje aktivitet.

Av avtalets andra avsnitt framgår att avtalets syfte är att fastställa principer och förfaranden för upprättandet av baseringsområden och tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i, eller med stöd från, värdlandet under Natoledd militär verksamhet. Det tydliggörs också att avtalet, tillsammans med dess tilläggsöverenskommelser, är avsedda att tjäna som grund för behörig myndighet i värdnationen och för Natobefälhavare inför planeringen av överenskommelser om värdlands- stöd för olika typer av militär verksamhet. Avtalet tar alltså sikte på Natoledd militär verksamhet på värdlandets, dvs. Sveriges, territorium.

I tredje avsnittet utvecklas avtalets tillämpningsområde närmare och avsnittet innehåller vissa generella bestämmelser. Det framgår bl.a. att PFF SOFA och det kompletterande tilläggsprotokollet, om de är i kraft mellan parterna, ska tillämpas på all Natoledd militär verksamhet samt att värdlandsstödsavtalet är avsett att vara i överensstämmelse med Natos doktrin och fungera som ett övergripande avtal för värdlandsstöd. Värdlandet ska erkänna att baseringsområden som upprättats i enlighet med avtalet utgör avdelningar till de högkvarter som upprättat dem och att högkvarteren också bär ansvaret för verksamheten på sådana baser. Vidare anges att värdlandet, alltså Sverige, i största möjliga utsträckning utifrån förmåga och inom de praktiska begränsningar som råder vid varje given tidpunkt ska stödja de styrkor som är utsända till Natoledd militär verksamhet. De närmare detaljerna om stödet ska framgå av tilläggs- dokumenten. Det klargörs att värdlandsstödsavtalet är tillämpligt i fredstid, vid nödläge, kris och konflikt eller i tider av internationella spänningar enligt vad värdlandet och Nato gemensamt beslutar. Vidare anges att sändande länder uppmuntras att delta i Natoledd militär verksamhet i värdlandet och att då godta avtalet som övergripande dokument för det värdlandsstöd som värdlandet ska lämna, men att de också får ingå separata bilaterala avtal i enskilda fall. Slutligen regleras generella tillstånd för flygningar, tillträde till hamnar m.m. i samband med Natoledd militär verksamhet i värdlandet.

I avsnitt fyra hänvisas till bilagan till värdlandsstödsavtalet, i vilken anges de referensdokument som kan vara tillämpliga för avtalet, t.ex. PFF SOFA.

Ansvar (avsnitt 5)

I femte avsnittet regleras ansvarsfördelningen mellan värdlandet och Nato samt övriga deltagare, dvs. de sändande länderna.

Prop. 2015/16:152

25

Prop. 2015/16:152

I punkten 5.1 regleras värdlandets, dvs. Sveriges, ansvar enligt avtalet.

 

Det klargörs att det av tilläggsdokumenten ska framgå värdlandets

 

tillgänglighet eller eventuella brister i fråga om förmåga till värdlands-

 

stöd, och att värdlandet åläggs skyldighet att i god tid lämna besked om

 

ändrade förutsättningar. Nato-planerare ska kunna förlita sig på de

 

framtagna tilläggsdokumenten. Värdlandet ska, för att kunna lämna stöd,

 

ingå nödvändiga överenskommelser med såväl civila som kommersiella

 

aktörer. Kommersiellt stöd ska upphandlas genom ett konkurrensutsatt

 

förfarande. Värdlandet ska vidare föra register för att kunna fastställa

 

ersättning till värdlandet för det stöd som tillhandahålls styrkorna. Det

 

klargörs att värdlandet behåller kontrollen över sina egna värdlandsstöds-

 

resurser, såvida inte kontrollen släpps. Värdlandet ska uppmana

 

sändande länder att godta villkoren i avtalet genom antingen ett

 

anslutningsmeddelande eller en avsiktsförklaring. Värdlandet ska till-

 

handahålla styrkan sjuk- och tandvård från värdlandets militära

 

anläggningar på samma villkor som värdlandets militär får. Värdlandet

 

ska också tillhandahålla förfaranden för medicinska kontakter mellan

 

värdland och sändande land. Vidare åläggs värdlandet en skyldighet att

 

förse Natobefälhavaren med kopior på engelska av vissa nationella

 

bestämmelser som kan vara tillämpliga på verksamheten. Slutligen ska

 

värdlandet som dokumentation för tulländamål godkänna kopior av

 

sändande staters lastförteckningar över utrustning och förnödenheter,

 

både för militärt och personligt bruk, som upprättats i enlighet med Nato

 

SOFA.

 

I punkten 5.2 regleras Natos ansvar. Det anges att Natobefälhavaren i

 

största möjliga utsträckning ska säkerställa att tilläggsdokumenten anger

 

den typ och kvantitet av stöd som behövs. Det konstateras dock att

 

uppdragets och styrkans utformning inte kan specificeras förrän bl.a.

 

operationsplaner har upprättats. Natobefälhavaren ska lämna den

 

kompletterande information som är nödvändig för värdlandets planering

 

så snart som möjligt. Natobefälhavaren ska också i god tid underrätta

 

värdlandet om ändrade förhållanden och föreslå lämpliga ändringar i

 

tilläggsdokument. Det är Natobefälhavaren som beslutar kring frågor om

 

Nato-gemensam finansiering. Natobefälhavaren ska vidare ange och

 

prioritera vilket värdlandsstöd som behövs och godkänna prissättningen

 

för gemensamma kostnader samt säkerställa ekonomisk ersättning till

 

värdlandet för överenskommet värdlandsstöd om det ska betalas genom

 

gemensam finansiering. I övriga fall ska Natobefälhavaren hjälpa till att

 

reglera ekonomiska åtaganden mellan värdlandet och de sändande

 

länderna. Natobefälhavaren ska vidare identifiera bl.a. personalbehov för

 

de platser som ska upprättas i värdlandet, och tillsammans med berörda

 

sändande länder lösa eventuella situationer då sändande staters behov

 

inte stämmer överens med Natobefälhavarens resursfördelnings-

 

prioriteringar. Slutligen ska Natobefälhavaren arbeta för standardisering

 

av stödbehoven m.m.

 

I punkten 5.3 regleras de sändande ländernas ansvar. Det framgår bl.a.

 

att sändande länder kan välja att delta i förfarandena för värdlandsstöd

 

genom att godta bestämmelserna i avtalet, antingen genom ett

 

anslutningsmeddelande eller genom en avsiktsförklaring för en viss

 

Natoledd militär verksamhet. Sändande länder åläggs att informera

26

värdlandet och ansvarig Natobefälhavare om behoven av värdlandsstöd. I

bestämmelsen finns också regler om kostnaderna för värdlandsstödet. Prop. 2015/16:152 Det framgår bl.a. att sändande länder ska betala direkt eller ersätta

värdlandet för tjänster som tillhandahålls från militära aktörer. När det gäller stöd från kommersiella eller civila aktörer ska detta betalas direkt av de sändande länderna. De sändande länderna är vidare skyldiga att anmäla bl.a. förändrade behov av värdlandsstöd till värdlandet och behörig Natobefälhavare. Slutligen anges att de sändande länderna ansvarar för kostnaden för civil sjuk- och tandvård som värdlandet tillhandahåller samt att de är skyldiga att följa vissa av värdlandets bestämmelser, bl.a. på hälso- och sjukvårdsområdet samt avseende förvaring, transport och bortskaffande av farligt gods, vilka har identifierats vara relevanta för verksamheten.

Finansiella bestämmelser (avsnitt 6)

I sjätte avsnittet regleras finansiella frågor.

Inledningsvis görs en hänvisning till framförallt statusavtalen. Det framgår att internationella militära högkvarters aktiviteter, baserings- områden, Natoägda och/eller chartrade fartyg, luftfartyg och fordon samt drivmedel, oljor och smörjmedel som tillhandahålls styrkor ska vara befriade från skatter, tullar, avgifter och andra liknande pålagor i enlighet med reglerna i Nato/PFF SOFA, Parisprotokollet/det kompletterande tilläggsprotokollet och/eller andra mellan parterna tillämpliga överens- kommelser och internationella konventioner. Det anges också att den immunitet och de privilegier som internationella militära högkvarter tillerkänns genom Parisprotokollet eller det kompletterande tilläggs- protokollet ska vara tillämpliga på alla högkvarterens delar och avdelningar som sänds till värdlandet för genomförandet av en Natoledd militär verksamhet. Vidare ska tillfällig import till och export från värdlandets territorium av utrustning, förråd, produkter, materiel och tjänster i samband med en Natoledd militär verksamhet vara befriad från tullar, skatter och avgifter. Andra tullförfaranden ska beslutas i enlighet med tillämpligt statusavtal respektive tilläggsprotokoll. I punkten 6.4 klargörs att vad gäller befrielse från mervärdesskatt och punktskatter, enligt nyss angivna bestämmelser, ska sådan beviljas internationella militära högkvarter och Natoledda förband i deras egenskap av juridiska personer. Skattebefrielse avseende fysiska personer, som definieras som del av en styrka, ska beviljas i enlighet med reglerna i tillämpligt status- avtal respektive tilläggsprotokoll och eventuella bilaterala tilläggs- överenskommelser mellan parterna. Vidare anges att för det fall fullständig befrielse från skatter, tullar, avgifter och liknande pålagor inte är möjlig för köp gjorda i värdlandet, ska den avgift som tas ut inte vara högre än den som gäller för värdlandets försvarsmakt.

Av avsnittet framgår också att finansiella transaktioner, inklusive överföring av medel och öppnande av konton, vid bankinstitut ska vara fria från statliga pålagor och statliga avgifter.

Vidare ska avgifter för civil och militär materiel och civila och militära tjänster som tillhandahålls av värdlandet inte vara högre än de avgifter som värdlandets försvarsmakt betalar och ska inte inbegripa t.ex. administrationskostnader. Ersättning ska inte betalas för stöd som

tillhandahålls av militär personal. Natobefälhavaren och de sändande

27

Prop. 2015/16:152 länderna får ingå avtal direkt med kommersiella leverantörer om varor, tjänster och annat stöd.

Natoägda fordon och de sändande ländernas militärfordon är egen- försäkrade och ska därför kunna användas utan kommersiell försäkring.

Värdlandet ska som huvudregel inte ta på sig något ekonomiskt ansvar för Natobefälhavarens eller de sändande ländernas räkning. Det klargörs att värdlandsstödsavtalet inte medför finansieringsskyldighet utan att de frågorna ska anges i tilläggsdokumenten samt att upprättandet av baseringsområden i värdlandet inte avser anläggande eller restaurering av infrastruktur.

Avsnittet innehåller också regler om bl.a. Natogemensam finansiering, beräkning av omkostnader och kategorisering av utgifter såsom t.ex. Natogemensamma kostnader eller delade kostnader.

Rättsliga frågor (avsnitt 7)

I avsnittet framgår att högkvarteren har rätt att utföra sådana rätts- handlingar som är nödvändiga för uppdragens fullgörande, t.ex. att ingå avtal och köpa egendom. Vidare klargörs att statusen för de styrkor som är utsända till värdlandets territorium ska bestämmas i enlighet med Nato/PFF SOFA och Parisprotokollet/det kompletterande tilläggs- protokollet. Slutligen regleras frågor om skadestånd. Det anges att utom- obligatoriska skadeståndsanspråk som uppkommer till följd av, eller i samband med, tillämpningen av avtalet ska avgöras i enlighet med bestämmelserna i statusavtalen medan inomobligatoriska anspråk ska behandlas och avgöras av värdlandet i enlighet med värdlandets lagar och förfaranden.

Skydd av styrkor (avsnitt 8)

I avsnittet finns bestämmelser om skydd av styrkor, t.ex. om planerandet av sådant skydd, om parternas informationsskyldigheter gentemot varandra och om Natobefälhavarens samordnarroll. Det anges att skydd av styrkor ska ske i enlighet med Natos principer och förfaranden och på ett sätt som är förenligt med Nato/PFF SOFA. Under inga omständig- heter får skyddet ske på sådant sätt att det strider mot Nato/PFF SOFA eller lagarna i värdlandet.

Säkerhetsskydd och röjande av information (avsnitt 9)

Avsnittet innehåller bestämmelser om skydd av information, t.ex. hur säkerhetskyddsklassificerade uppgifter som överförs, förvaras, hanteras m.m. till följd av avtalet ska behandlas, och om märkning av och röjande av sådana uppgifter. Det hänvisas i huvudsak till tillämpliga överens- kommelser mellan Nato och Sverige.

Avslutande bestämmelser (avsnitt 10–11)

I de avslutande avsnitten finns regler om avtalets ikraftträdande, uppsägning och giltighetstid, om ändring av avtalet och tvistlösning angående tolkning eller tillämpning av avtalet samt om lagkonflikter.

28

Tolkningsmeddelanden angående ”leverantörer”

Prop. 2015/16:152

I samband med undertecknade av värdlandsstödsavtalet lämnade Sverige

 

följande meddelande:

 

Vid tillämpning av detta samförståndsavtal och dess tilläggsdokument erkänner inte Konungariket Sveriges regering att leverantörer utgör del av styrkan eller civil komponent enligt definitionen i Nato/PFF SOFA och Parisprotokollet/det kompletterande tilläggsprotokollet.

Nato lämnade i sin tur följande meddelande:

 

Konungariket Sveriges meddelande ska förstås vara tillämpligt så

 

 

länge Natoledd militär verksamhet fortsätter att kunna fylla sitt syfte i

 

 

enlighet med Nordatlantiska rådets mandat.

 

7

Godkännande av avtalen

 

 

 

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner värdlandsstödsavtalet

 

med Nato, liksom det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF

 

SOFA med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att

 

utöva domsrätt på svenskt territorium.

 

 

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Några

 

instanser, Försvarsmakten, Trafikverket, Sjöfartsverket och Transport-

 

styrelsen yttrar sig särskilt i denna fråga och tillstyrker eller uttrycker sig

 

på annat sätt positivt till ett godkännande av värdlandsstödsavtalet.

 

 

Utöver remissinstanserna har ett antal spontana yttranden från olika

 

sammanslutningar och privatpersoner inkommit. Samtliga avstyrker eller

 

ställer sig på annat sätt negativa till ett godkännande av värdlands-

 

stödsavtalet. En synpunkt är att promemorian saknar en allsidig analys av

 

de säkerhetspolitiska konsekvenserna av värdlandsstödsavtalet. Vidare

 

ifrågasätts hur avtalet förhåller sig till Sveriges militära alliansfrihet och

 

vad det innebär för Natos möjlighet att placera kärnvapen i Sverige. Flera

 

uttrycker oro för att Sverige överlämnar beslutanderätt till Nato och

 

undrar också hur tilläggsavtal kommer att ingås. Vissa anser att frågan

 

inte har hanterats på ett transparent och demokratiskt sätt.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för i avsnitt 4.1 för

 

Sverige en solidarisk säkerhetspolitik som bygger på att hot mot freden

 

bäst avvärjs i gemenskap och i samverkan med andra länder och

 

organisationer. En viktig del av att kunna bygga säkerhet tillsammans

 

med andra är förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Förmågan

 

till detta är också en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna

 

utföra sin uppgift att, såväl självständigt som i samverkan med andra,

 

försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser såväl

 

nationellt som internationellt.

 

 

Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd är dock beroende av

 

ett antal faktorer. En grundläggande förutsättning är Försvarsmaktens

29

 

 

Prop. 2015/16:152 förmåga att kunna samverka militärt med andra länder. I västvärlden är

 

Nato den organisation som definierar den internationella standarden för

 

militär samverkan, s.k. interoperabilitet, vilken i sin tur utgör grunden för

 

svensk samverkansförmåga i internationell krishantering inom ramen för

 

Nato, FN och EU. Samarbete med Nato utgör en förutsättning för att

 

Försvarsmakten ska kunna utveckla en hög förmåga till interoperabilitet.

 

En annan grundförutsättning är förmågan till värdlandsstöd. Med värd-

 

landsstöd menas de praktiska förberedelser som krävs för att ett utländskt

 

förband ska kunna verka på svenskt territorium. Det handlar om att

 

Sverige, som värdland, ska kunna lämna effektivt stöd till utländska

 

aktörer när de på inbjudan av Sverige befinner sig på svenskt territorium,

 

för att t.ex. öva eller genomföra operationer eller annan militär

 

verksamhet vid kriser eller konflikter i Sverige eller i närområdet. I

 

förberedelserna ingår inte bara överenskommelser om det logistiska stöd

 

som ska lämnas utan också om bl.a. finansiella aspekter av lämnat stöd

 

och regler vad avser utländska militära förbands uppträdande på svenskt

 

territorium. Utöver en stärkt värdlandsstödsförmåga hos Försvarsmakten

 

ställs även krav på övriga totalförsvarsmyndigheter.

 

Värdlandsstöd förutsätter olika former av avtal som reglerar relationen

 

mellan de aktuella aktörerna vid en situation då stöd lämnas. För-

 

beredelserna kan underlättas genom att generella samförståndsavtal, dvs.

 

övergripande ramavtal, ingås i förväg i stället för att fullständiga avtal

 

behöver träffas inför varje enskild aktivitet, t.ex. en övning. Värdlands-

 

stödsavtalet med Nato som regeringen undertecknade den 4 september

 

2014 är ett övergripande avtal där bl.a. juridiska och finansiella aspekter

 

av att ge och ta emot stöd regleras. Avtalet innehåller grundläggande

 

principer och procedurer för värdlandsstöd och kan användas över hela

 

skalan av situationer från fred, kriser till krig. Som redan framgått i

 

tidigare avsnitt blir avtalet tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar

 

ett nationellt beslut om att tillåta Natoverksamhet på svenskt territorium i

 

något avseende.

 

Genom att godkänna värdlandsstödsavtalet etableras således ett

 

ramregelverk som underlättar och ökar förutsättningarna att effektivt

 

kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller väpnad

 

konflikt i Sverige eller i närområdet. Avtalet underlättar också för

 

Sverige att utgöra värdland för ömsesidigt överenskomna militära

 

verksamheter, t.ex. internationella övningar. I nuläget behöver Sverige

 

förhandla och ingå en rad avtal inför varje enskild aktivitet (när PFF

 

SOFA inte är tillräcklig). Processen är ofta komplex och brådskande

 

samt föranleder betydande administrativt arbete. Det finns därför en risk

 

att det kan uppfattas som mer komplicerat att vid behov bedriva

 

verksamhet i Sverige jämfört med de länder som redan har ett avtal om

 

värdlandsstöd på plats. Att öva med samarbetspartners i en internationell

 

miljö är av stor vikt för att upprätthålla och utveckla interoperabiliteten

 

med andra länder. Det är också centralt för att utveckla svensk förmåga.

 

Nato är ledande vad gäller militär interoperabilitet och i princip

 

samtliga våra internationella samarbetspartners är medlemmar i eller

 

partners till Nato och de flesta har dessutom tecknat samförståndsavtal

 

om värdlandsstöd med Nato. Det kan noteras att även Finland tecknade

 

ett sådant samförståndsavtal samma dag som Sverige. Ett svenskt

30

godkännande av värdlandsstödsavtalet ökar vår förmåga till samverkan

internationellt, vilket i sin tur kan främja också bilaterala aktiviteter mellan Sverige och andra samarbetsländer.

Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att Sverige godkänner värdlandsstödsavtalet med Nato.

Regeringen vill med anledning av de spontana yttranden som inkommit poängtera att den säkerhetspolitiska inriktning som fastslås i inriktnings- propositionen (prop. 2014/15:109) ligger fast och att genomförandet av värdlandsstödsavtalet ligger i linje med den.

I inriktningspropositionen anges bl.a. att Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra, att Sverige bör fördjupa sina bi- och multilaterala försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten samt att detta ställer krav på förmågan att ge och ta emot stöd. Det höjer tröskeln för militära incidenter och konflikter och bidrar därmed till svensk säkerhet men också till stabiliteten och säkerheten i vår region.

Sveriges säkerhetspolitik, inbegripet den militära alliansfriheten, syftar ytterst till att garantera landets politiska oberoende och självständighet. Hävdandet av vårt lands suveränitet och territoriella integritet är en nödvändig förutsättning för att Sverige ska kunna uppnå målen för vår säkerhet. Den militära alliansfriheten förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med en trovärdig nationell försvarsförmåga. Detta bygger på sammanhållningen i EU och på ökat samarbete på bred front: i Norden, Östersjöområdet, FN och OSSE, med Nato och genom den transatlantiska länken. Det bör noteras att värdlandsstödsavtalet inte innehåller några försvarsförpliktelser, eller andra typer av säkerhetspolitiska garantier utan innebär ett led i genom- förandet av Sveriges säkerhetspolitiska inriktning, och påverkar inte den militära alliansfriheten. Vad som avtalas är tekniska och juridiska frågor i händelse av att Sverige bjuder in Nato att genomföra verksamhet på svenskt territorium, vilket även fortsättningsvis förutsätter nationella beslut på svensk sida. Värdlandsstödsavtalet förenklar samarbetet med Nato och bidrar till svensk handlingsfrihet, men föreskriver inte något ytterligare samarbete i sig.

Som förklarats ovan innebär värdlandsstödsavtalet att Sveriges förmåga att ge och ta emot stöd ökar, vilket bland annat underlättar övningssamarbetet. Därmed stärks säkerheten för Sverige och vi bidrar till andras säkerhet. Det är i sin tur en viktig del i genomförandet av den säkerhetspolitiska inriktning som regeringen angett i den nyss nämnda propositionen.

Som också förklarats ovan, bygger värdlandsstödsavtalet på frivillighet och blir tillämpligt endast i de fall som Sverige först fattar ett nationellt beslut om att bjuda in Nato för att bedriva verksamhet i något avseende. Avtalet ger inte Nato någon rätt eller skyldighet att vistas eller verka på svenskt territorium utan en inbjudan i det enskilda fallet. Det betyder att Sverige även framöver avgör om och när Natoverksamhet får äga rum på svenskt territorium och vilken typ av verksamhet det i sådant fall ska vara fråga om. Precis som är fallet enligt nu gällande lagstiftning krävs också beslut om tillstånd för tillträde till svenskt territorium innan utländsk trupp kommer hit. Det är således ingen skillnad från vad som gäller, och vad som redan sker i dag, t.ex. när Sverige beslutar om att tillåta en Nato-övning på svenskt territorium. Precis som nu kommer i de flesta fall beslut om eventuell verksamhet inom ramen för värdlands-

Prop. 2015/16:152

31

Prop. 2015/16:152 stödsavtalet fattas genom regeringsbeslut. I sällsynta fall, företrädesvis under höjd beredskap, kan det också tänkas att det skulle kunna uppstå en fråga som ligger inom riksdagens mandat. De svenska reglerna som rör rätten för myndighet, regering respektive riksdag att fatta beslut om att tillåta utländsk trupp, t.ex. Nato, att agera på eller från svenskt territorium i något avseende, kvarstår alltså oförändrade och påverkas inte av värdlandsstödsavtalet.

Värdlandsstödsavtalet är, som tidigare framgått, ett ramavtal vilket innebär att mer detaljerade tilläggsavtal kan behöva ingås inför enskilda aktiviteter. I de fall tilläggsavtalen innebär nya förpliktelser för Sverige som stat kommer även dessa avtal att behöva föregås av sedvanliga regeringsbeslut.

I detta sammanhang bör även något sägas då det gäller frågan om kärn- vapen. I många av de spontana yttranden som inkommit har uttryckts oro för att värdlandsstödsavtalet skulle kunna innebära att Natoländer kommer kunna placera kärnvapen i Sverige. Värdlandsstödsavtalet ger inte Nato rätt att vistas eller verka på svenskt territorium, utan föregående svenskt beslut om detta. Avtalet ger inte heller Natoländer rätt att placera kärnvapen på svenskt territorium. Något utrymme för Nato att mot svensk vilja upprätta baseringsområden eller basera förband här finns inte. Det är Sverige som även fortsättningsvis beslutar om vilken typ av verksamhet som får bedrivas här och vilka vapen som får föras in hit. I värdlandsstödsavtalets avsnitt 11.2 förtydligas vidare att avtalet inte är avsett att strida mot nationell lag eller internationella åtaganden som parterna är bundna av, dvs. att dessa lagar och åtaganden är överordnade i relation till värdlandsstödsavtalet. I detta sammanhang bör något sägas om avsnitt 3.3 i värdlandsstödsavtalet som anger att avtalet ”är avsett att överensstämma med Natos doktrin…”. Denna skrivning uttrycker endast att utgångspunkten för Nato är att organisationen ska genomföra sin verksamhet i enlighet med sina styrdokument, så även inom ramen för detta avtal. Men denna skrivning kan aldrig binda Sverige till något avtalsinnehåll som Sverige varken känner till eller har godtagit. Det är tydligt inte minst mot bakgrund av nämnda avsnitt 11.2

Kärnvapen får inte placeras på svenskt territorium. Detta har Sverige i decennier tydligt markerat till omvärlden. Den svenska positionen att inte förvärva kärnvapen och att inte tillåta att sådana vapen placeras på svenskt territorium eller medförs av gästande utländska stridskrafter vid besök har förmedlats på ett otvetydigt sätt i olika sammanhang och forum, t.ex. genom tal i FN:s generalförsamling. En gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket. Detta följer bl.a. av den folkrättsliga suveränitetsprincipen.

När det gäller frågan om sådana vapen som omfattas av vapenlagens regler, t.ex. skjutvapen, så framgår av avsnitt 8.3.8 nedan att regeringen måste fatta beslut om undantag från vapenlagens tillståndskrav för att sådana vapen ska få föras in i landet.

Vidare bör något sägas om frågan om straffrättslig immunitet. Som framgår av avsnitt 8.3.2 nedan föreskriver varken statusavtalen PFF/Nato SOFA, deras tilläggsprotokoll eller värdlandsstödsavtalet någon sådan immunitet.

32

Regeringen har tidigare fattat två beslut avseende värdlandsstöds- Prop. 2015/16:152 avtalet, först ett bemyndigande till Försvarsmakten att förhandla avtalet

och därefter ett bemyndigande för myndigheten att ingå detsamma (Fö2014/00091/SI). Arbetet med den lagstiftningsprocess som krävs för att avtalet ska kunna träda i kraft har därefter tagit vid och bedrivits på sedvanligt vis. Regeringen har vid flertalet tillfällen och på olika sätt informerat om detta arbete, bl.a. i inriktningspropositionen (prop. 2014/15:109 s. 37 f.) och i regeringens budgetproposition för 2015 (prop. 2014/15:1, Utgiftsområde 6, s. 56). Även Försvarsberedningen nämner arbetet i sin försvarspolitiska rapport Försvaret av Sverige – Starkare försvar för en osäker tid (Ds 2014:20, s. 38 f.). Den departements- promemoria som ligger till grund för denna proposition, i vilken bl.a. aktuella författningsändringar behandlas (Ds 2015:39) har remitterats till 47 remissinstanser och har också publicerats på regeringens webbplats.

Sverige är anslutet till PFF SOFA sedan 1996 och värderar samarbetet inom PFF högt. Det kompletterande tilläggsprotokollet utgör en grund i det juridiska ramverk som krävs för att Sverige ska kunna vara part i ett värdlandsstödsavtal med Nato, eftersom det reglerar den rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras militära och civila personal inom parternas territorier. Det är därmed angeläget att Sverige även godkänner anslutningen till protokollet. Det ska dock understrykas att protokollet bedöms få en begränsad praktisk betydelse i och med att det inte finns något Natohögkvarter eller någon personal vid Nato- högkvarter i Sverige (se mer om detta under avsnitt 4.3).

Eftersom det kompletterande tilläggsprotokollet, genom Paris- protokollet, i stort hänvisar till Nato SOFA:s jurisdiktionsbestämmelser bör ett godkännande ges med samma reservation angående möjligheten för utländska myndigheter att utöva domsrätt på svenskt territorium som lämnades i samband med anslutningen till bl.a. PFF SOFA. Sådan reservation behöver inte lämnas såvitt gäller värdlandsstödsavtalet eftersom det avtalet hänvisar till de jurisdiktionsbestämmelser i PFF SOFA och dess protokoll som är i kraft mellan Nato och Sverige (se nedan avsnitt 8.3.2) och därigenom kommer reservationen gälla även vid tillämpning av det avtalet.

Såväl värdlandsstödsavtalet som det kompletterande tilläggsprotokollet förutsätter vissa lagstiftningsåtgärder och ska därför enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. Förslag till lagändringar presenteras i följande avsnitt.

8

Behovet av lagstiftning

8.1

Lagstiftningsmetod

För att en internationell överenskommelse ska bli en del av den svenska

 

rättsordningen krävs särskilda åtgärder. Det finns i huvudsak två metoder

 

att göra detta på: transformation eller inkorporering. Transformation

33

 

Prop. 2015/16:152 innebär att bestämmelserna i den internationella överenskommelsen in- förlivas genom lagstiftningsåtgärder, antingen genom att avtalstexten översätts och därefter förs in i en svensk författning eller genom att den omarbetas till en mer traditionell svensk författningstext. Inkorporering innebär att överenskommelsens text införs i den nationella rättsordningen i oförändrat skick. Det sker genom att det i lagtexten görs en hänvisning till överenskommelsen som innebär att den blir gällande nationell rätt. Avtalet kan också göras till en bilaga till lagtexten.

När PFF SOFA infördes i svensk rätt 1996 användes huvudsakligen transformationsmetoden. Lagändringar skedde i brottsbalken, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet och lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. (prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU04, rskr. 1995/96: 237). Enligt samma princip gjordes vissa ändringar i relevanta förordningar.

Sverige beslutade 2004 att utvidga tillämpningen av PFF SOFA samt att ratificera två andra avtal; SHIRBRIG SOFA och EU SOFA. I samband med detta användes samma metod, dvs. i huvudsak transformation, för de lagändringar som krävdes för att möjliggöra ett vidare tillämpningsområde. Lagändringar skedde i samma lagar som första gången, dock med tillägget att ändringar också gjordes i lagen (1957:668) om utlämning för brott och vapenlagen (1996:67) och dessutom beslutades en ny lag; lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Inkorporeringsmetoden användes, i likhet med tidigare, endast för de lagändringar som föreslogs i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall (prop. 2004/05:7, bet. 2004/05:FöU2, rskr. 2004/05:44). Även här gjordes vissa förordningsändringar.

Författningsförslagen i denna proposition bygger på samma metod, både när det gäller det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA och värdlandsstödsavtalet. Det innebär att överenskommelsernas regler, i de fall de inte stämmer överens med svensk lagstiftning och således kräver författningsändringar, föreslås införlivas genom transformation, dock med det nyss angivna undantaget avseende lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

8.2 Generella utgångspunkter

 

Jämförelse med gällande statusavtal

 

Som har redogjorts för i avsnitt 4 och 5 utgörs de materiella reglerna i det

 

kompletterande tilläggsprotokollet i huvudsak av innehållet i Nato

 

SOFA. Det senare ligger också till grund för PFF SOFA. Ett svenskt

 

godkännande av protokollet innebär således att liknande privilegier och

 

immunitet som Sverige redan tillerkänner PFF-ländernas styrkor (liksom

 

tillhörande civila komponenter samt anhöriga) genom PFF SOFA ska

 

utsträckas till att också gälla Natos högkvarter och deras personal.

 

Motsvarande status kommer även tillerkännas personal vid EU:s

34

högkvarter när EU SOFA, som Sverige har ratificerat, trätt i kraft. De

 

författningsändringar som Sverige har antagit på grund av PFF SOFA, och till viss del även EU SOFA, medför således att vår lagstiftning till stor del redan är anpassad för det nya avtalsåtagandet. Det kompletterande tilläggsprotokollet kräver ändock viss justering av bestämmelserna som antogs på grund av PFF SOFA, främst med anledning av att det nu är fråga om status för vissa militära högkvarter och deras personal istället för personal utsända av en annan stat. En genomgång av i tidigare lagstiftningsarbeten gjorda lagändringar görs i nästa avsnitt med den utgångspunkten, för att inventera behovet av ändring. Dock ska det påpekas, att eftersom det kompletterande tilläggs- protokollet omfattar såväl vissa högkvarter, såsom juridiska personer, som deras personal är det inte givet att varje bestämmelse, som införts i svensk rätt med anledning av PFF SOFA och som inte omfattar hög- kvarterens personal, kräver ändring. Regeringen återkommer till det nedan, men definitionerna av begreppen styrka och civil komponent i protokollet innebär att det oftast är fråga om personal som tillhör (Nato- eller PFF) stater men som är ”tillfälligt placerade” vid ett Natohög- kvarter. Det innebär att i många fall, när en statusfråga beträffande en person ska avgöras, torde detta ske enligt de ”vanliga” reglerna enligt

PFF/Nato SOFA. Däremot uppstår, i och med protokollen, en del statusfrågor avseende högkvarteren, som juridiska personer, och därtill tillkommer en personalkategori som inte omfattas av huvudavtalen.

I förhållande till PFF SOFA innehåller det kompletterande tilläggs- protokollet också vissa materiella skillnader, varav den viktigaste är bestämmelsen om att Natohögkvarteren under vissa premisser ska vara befriade från skatter och avgifter vid köp av varor och tjänster som faller inom ramen för överenskommen verksamhet (artikel VIII punkten 1 i Parisprotokollet).

När det gäller värdlandsstödsavtalet som redovisats i avsnitt 6, ger en genomgång av det utfallet att det också där i huvudsak är på skatte- området som det krävs viss anpassning av svensk lagstiftning samt att det även i det fallet handlar om att utsträcka rättigheter till Natohögkvarter och Natoledda förband, såsom juridiska personer. Därutöver innehåller avtalet en, i förhållande till statusavtalen, något annorlunda definition av begreppet styrka. Medan statusavtalens tillämplighet är begränsad till personer från PFF- och Natoländer anger värdlandsstödsavtalets definition av styrka att det inte är uteslutet att även andra länder kan delta i en aktivitet under Natos ledning. Även om det inte torde höra till vanligheten så är det i vart fall inte uteslutet. Vidare inkluderar definitionen bl.a. vissa icke svenska leverantörer. Sverige lämnade dock ett tolkningsmeddelande i samband med undertecknandet av avtalet med innebörden att Sverige inte erkänner leverantörer som en del av styrkan. Nato lämnade i sin tur ett meddelande som innebär att det svenska uttalandet gäller endast i den mån som Natoledd verksamhet fortfarande kan fylla sitt syfte. Det blir därmed en bedömningsfråga i varje enskilt fall om leverantören ska anses vara nödvändig för den aktuella aktiviteten, se mer om detta nedan.

Prop. 2015/16:152

35

Prop. 2015/16:152 Avtalens tillämplighet: militärt samarbete

Som har framgått under avsnitt 4.2 gäller statusavtalen PFF/Nato SOFA endast vid militärt samarbete. Det är således endast fråga om personal som är knuten till ett avtalslands stridskrafter som omfattas av avtalen, dvs. främst militär personal. Även en person som är civilanställd i ett avtalslands stridskrafter och som följer med en styrka, åtnjuter dock vissa rättigheter enligt avtalsbestämmelserna. Avtalen är däremot inte tillämpliga på annan civil personal. Statusavtalen är alltså tillämpliga endast när det är fråga om personal som, enligt definitionerna av civil komponent, är knuten till en avtalsparts försvarsmakt. Detta gäller oavsett om arrangemanget i vilket personalen medverkar är anordnat av en militär eller en civil myndighet. Även anhöriga, till den utsända personalen, ges viss rättslig status i avtalen. PFF/Nato SOFA täcker inte andra personalkategorier än dem som nu redogjorts för (se vidare i prop. 2004/05:7 s. 23 f).

I princip samma sak gäller det kompletterande tilläggsprotokollet/ Parisprotokollet eftersom protokollen beträffande definitionerna av styrka och civil komponent i stort hänvisar till Nato SOFA. Det som är nytt är den kategori av civil personal som är direktanställd av Nato. Men inte heller de personerna är civila, i den bemärkelsen, eftersom Nato är en militär allians. Av värdlandsstödsavtalet framgår att avtalet gäller militär verksamhet och att det omfattar i första hand militär personal, de som ingår i styrkan, och vad gäller civil komponent så hänvisas till definitionerna i statusavtalen. Även här är det alltså endast sådan civil personal som är knuten till styrkan som omfattas av avtalet.

Resonemangen i de följande avsnitten ska läsas med denna utgångs- punkt, dvs. i de fall som det talas om ”civil personal” är det sådan som är knuten till en styrka som avses. Det är dock viktigt att påpeka att de aktiviteter som kan komma att genomföras inom ramen för värdlands- stödsavtalet kan omfatta många samhällssektorer, och att samverkan mellan civila och militära aktörer därför är en viktig del i planeringen och genomförandet.

8.3Överväganden och förslag

I detta avsnitt redogörs samlat för regeringens överväganden och förslag med anledning av innehållet i det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA och värdlandsstödsavtalet med Nato.

Som har framgått ovan innebär det kompletterande tilläggsprotokollet att i huvudsak samma immunitet och privilegier som Sverige i dag till- erkänner PFF-ländernas styrkor ska gälla också Natohögkvarteren och deras personal. Även värdlandsstödsavtalet hänvisar i stora delar till de materiella reglerna i Nato/PFF SOFA. Detta avsnitt tar därför sin utgångspunkt i de författningsåtgärder och överväganden som tidigare har gjorts för att anpassa svensk rätt till PFF SOFA. Förutom en jämförelse med tidigare antagna lagändringar görs också en genomgång av tidigare överväganden beträffande de bestämmelser i PFF SOFA där lagstiftningsåtgärder inte har genomförts och där samma materiella regler

gäller för det kompletterande tilläggsprotokollet. Därutöver redogörs det

36

för övriga överväganden och förslag med anledning av de materiella Prop. 2015/16:152 skillnader som finns i protokollet jämfört med PFF SOFA samt avseende värdlandsstödsavtalets övriga bestämmelser.

8.3.1Beteckning för Natos högkvarter och deras personal

Regeringens förslag: Beteckningen Natohögkvarter ska införas i vissa bestämmelser. Det ska vara tydligt att det avser endast sådana högkvarter som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars- makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag: En genomgång av de lagändringar som tidigare har gjorts med anledning av PFF SOFA visar att vissa svenska bestämmelser är utformade på så sätt att de endast omfattar styrkor och annan personal som tillhör en främmande stat. I de fall som bestämmelser i det kompletterande tilläggsprotokollet eller i värdlands- stödsavtalet också ska gälla Natohögkvarter och deras personal och de befintliga svenska bestämmelserna inte kan anses omfatta även dessa kategorier behövs en lagändring. Regeringen föreslår att beteckningen Natohögkvarter ska läggas till i de specifika bestämmelser som är aktuella. Det är dock viktigt att framhålla att det inte är fråga om att ge organisationen Nato i sin helhet en viss status i svensk rätt, utan att det är de högkvarter med personal som omfattas av det kompletterande tilläggsprotokollet eller värdlandsstödsavtalet, som åsyftas. Av detta skäl väljs nämnda begrepp i stället för t.ex. internationell organisation. I Parisprotokollet/det kompletterande tilläggsprotokollet definieras vilka internationella militära högkvarter som avses. Det framgår således att protokollen avser dels Natos permanenta ledningsstrukturer såsom samtliga strategiska högkvarter (t.ex. Shape), dels varje annat mot- svarande internationellt högkvarter som har upprättats i enlighet med Nordatlantiska fördraget och som är inordnat i Natos ledningsstruktur. Men värdlandsstödsavtalet anger att privilegierna enligt det avtalet vad beträffar Natohögkvarteren inte bara gäller de internationella militära högkvarteren enligt definitionerna i protokollen utan också varje enhet eller avdelning av ett sådant högkvarter som sänds ut till värdlandet för att genomföra en Natoledd militär verksamhet. Med beteckningen ”Nato- högkvarter” i bestämmelserna avses således såväl alla de högkvarter som omfattas av avtalen som varje enhet eller avdelning av sådant högkvarter som kommer till Sverige inom ramen för sådan verksamhet som omfattas av värdlandsstödsavtalet.

37

Prop. 2015/16:152 8.3.2

Straffrättslig jurisdiktion och internationellt

 

 

rättsligt samarbete

 

 

 

Regeringens bedömning: Jurisdiktionsbestämmelserna i det

 

kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet kräver

 

ingen ändring av brottsbalkens domsrättsregler. Även gällande svensk

 

lagstiftning om internationellt rättsligt samarbete är tillräcklig.

 

 

 

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars-

 

makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten

 

stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan

 

om straffrättslig jurisdiktion m.m.

 

Skälen för regeringens bedömning: Artikel VII i Nato SOFA

 

innehåller regler om bl.a. straffrättslig jurisdiktion (domsrätt) avseende

 

brott som begås på den mottagande statens territorium. Avtalet

 

föreskriver ingen straffrättslig immunitet, utan innehåller bestämmelser

 

om vilket land som ska utöva jurisdiktion. I vissa angivna fall gäller

 

exklusiv domsrätt för endera staten. Men i många fall tillkommer

 

domsrätt såväl den sändande som den mottagande staten och det finns

 

därför regler om vilket land som i sådant fall ska ha företräde framför det

 

andra, beroende på den typ av gärning det rör och mot vems intresse

 

gärningen riktar sig. Reglerna innebär också att om den stat, som har

 

företräde till utövande av jurisdiktion, avstår från denna övergår rätten

 

till den andra staten. Av artikeln framgår vidare att den sändande staten

 

har rätt att utöva domsrätt i den mottagande staten när det är den

 

förstnämnda staten som har domsrätt enligt avtalet. Den svenska

 

reservationen till Nato SOFA innebär dock att när den sändande staten

 

har företräde vid utövande av jurisdiktion, får sådan jurisdiktion inte

 

utövas på svenskt territorium.

 

I 2 kap. brottsbalken finns bestämmelser om svensk straffrättslig

 

jurisdiktion. Huvudregeln är, i fråga om brott som har begåtts i Sverige,

 

att svensk lag ska tillämpas och att svensk domstol är behörig, oaktat

 

gärningsmannens nationalitet. Från denna huvudregel finns dock

 

undantag, bl.a. ska domstolarna iaktta de begränsningar som följer av

 

allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller av överenskommelser med

 

främmande makt (2 kap. 7 § brottsbalken). Med detta åsyftas i första

 

hand regler om immunitet. Regler om immunitet på grund av

 

internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till finns

 

bl.a. i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. I

 

brottsbalken finns vidare regler som stadgar att det i vissa fall krävs

 

regeringsbeslut för att åtal för brott ska få väckas här i landet (åtals-

 

förordnande). Det kan röra t.ex. den situationen att det i och för sig

 

föreligger domsrätt för svensk domstol enligt svenska regler men att en

 

internationell överenskommelse som är bindande för Sverige anger att en

 

annan stat i första hand ska ha domsrätt.

 

Sverige valde i samband med godkännandet av PFF SOFA att uppfylla

 

sitt åtagande i denna del genom att just införa ett sådant krav på tillstånd

 

från regeringen för att väcka åtal i de fall där det enligt avtalet kan bli

38

aktuellt att utöva svensk domsrätt, i de fall Sverige är mottagande stat.

 

 

Man ansåg att det var lämpligast att låta regeringen göra den bedömningen i varje enskilt fall. Eftersom reglerna i avtalet gäller såväl gärningar som begås i tjänsten som utanför denna infördes en ny paragraf, 2 kap. 7 b § brottsbalken. Det fanns sedan tidigare en bestämmelse om krav på regeringsbeslut såvitt avser gärningar begångna av en utlänning i dennes officiella tjänst (2 kap. 7 a § brottsbalken). Domsrättsreglerna i Nato SOFA är tillämpliga på samtliga personer som är knutna till styrkan, dvs. således också på civilanställd personal. Däremot gäller de inte för medföljande familjemedlemmar.

När Sverige 2004 beslutade att vidga tillämpningen av PFF SOFA samt att ratificera bl.a. EU SOFA breddades bestämmelsen i 2 kap. 7 b § brottsbalken. Den anger numera att för brott som begåtts i Sverige av en utlänning som saknar hemvist i Sverige, men som befinner sig här inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell kris- hantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtal väckas endast efter förordnande av regeringen. Det tillkom också ett nytt andra stycke enligt vilket kravet på regeringsbeslut även gäller för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige om personen i fråga tjänstgör vid en främmande stats militära styrka. Med den sistnämnda regeln avses t.ex. den situationen att en svensk medborgare med dubbelt medborgarskap tjänstgör vid den sändande statens försvarsmakt och befinner sig i Sverige inom ramen för ett internationellt militärt samarbete som omfattas av ett avtal.

I Parisprotokollet görs inga särskilda avvikelser från de materiella reglerna om domsrätt i Nato SOFA, vilket innebär att samma regler gäller även när det är Parisprotokollet respektive det kompletterande tilläggsprotokollet som är tillämpligt statusavtal. Det avser alltså situationen att personal som är placerad vid eller, enligt det kompletterande tilläggsprotokollet, ansluten till ett sådant högkvarter som omfattas av protokollen, under placeringstiden begår ett brott på en avtalsparts område. Nato är en organisation som, till skillnad från stater, av förklarliga skäl inte kan utöva domsrätt. Organisationen har ingen egen straffrätt och kan inte utöva någon straffrättslig jurisdiktion över personalen. Det kan därmed inte finnas konkurrerande intressen mellan Nato och den mottagande staten om att få utöva domsrätt. I Paris- protokollets artikel IV punkten a finns således en regel som anger att det är den stat vars militära lagar gäller för den berörda personen som får utöva den domsrätt som enligt Nato SOFA tillkommer den sändande staten. Som nämndes i avsnitt 8.2 anger definitionerna av begreppen styrka och civil komponent i protokollen att det rör sig om personer som tillhör eller, såvitt avser civila, är anställda av ett Nato/PFF-lands stridskrafter men som är placerade vid ett Natohögkvarter. Nato har ingen egen styrka utan högkvarteren består av avtalsparternas utsända. En annan sak är att staternas utsända militära personal kan, under placeringen vid ett högkvarter, komma att lyda under Natos befäl. Däremot finns en särskild grupp av civil personal som är direktanställd av Nato (artikel III 1 b) ii i Parisprotokollet), se mer om det strax nedan.

Eftersom de flesta avtalsländer torde ha lagstiftning som innebär att deras militära lagar gäller för den militära personalen, dvs. personer i styrkan, även när de befinner sig på uppdrag utomlands, innebär artikel IV punkten a att det i regel är en annan PFF/Natostat som kommer att

Prop. 2015/16:152

39

Prop. 2015/16:152 utöva domsrätt i de fall som den tillkommer sändande stat enligt PFF SOFA. Det är således inte någon skillnad från vad som idag gäller i Sverige enligt vårt nuvarande avtalsåtagande. När det gäller den civila personalen finns däremot större variation bland länder vad avser deras militära lagars tillämplighet. I de fall som det inte finns en stat vars militära lagar gäller för personen som begått brott, oavsett om denne är medlem av styrkan eller en civil komponent, och då Nato inte kan utöva jurisdiktion, måste exklusiv domsrätt enligt avtalet i stället tillfalla den mottagande staten. Samma sak torde gälla den särskilda kategori av civil personal som är direktanställd av Nato, eftersom protokollet inte inne- håller bestämmelser som föreskriver straffrättslig immunitet. En annan sak är att många länders ”vanliga” straffrättsregler ger möjlighet att straffa egna medborgare för vissa allvarliga brott, även om de begås utom riket (jfr 2 kap. 2 § brottsbalken nedan).

Överfört till den svenska regleringen i 2 kap. 7 b § brottsbalken kan det först konstateras att det saknas skäl att ändra första stycket eftersom den regeln hänvisar brett till internationellt militärt samarbete eller kris- hantering enligt gällande avtal. Det innebär att kravet på åtals- förordnande i det stycket kommer att gälla även för de personer som omfattas av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstöds- avtalet, (se mer om det sista strax nedan) efter ratificering av desamma. Den bestämmelsen är således tillräcklig för att täcka de allra flesta jurisdiktionssituationer som kan komma att uppstå i Sverige även efter ikraftträdandet av de nya avtalsåtagandena.

Regeln i paragrafens andra stycke är däremot begränsad till ”svenska” personer som tjänstgör i en främmande stats militära styrka. Frågan är om detta stycke behöver justeras med anledning av de nya avtalen. Det andra stycket infördes 2004 för att omsätta specialregeln i VII.4 i Nato SOFA. Huvudregeln i statusavtalen är att den sändande staten ges vissa möjligheter att utöva domsrätt över den egna personalen. Den rätten gäller inte personer som är medborgare eller har sin hemvist i den mottagande staten, förutom i det specialfallet att personen i fråga tillhör den sändande statens styrka. Det är den situationen som regleras i detta stycke. Det gäller alltså endast militär personal. Såvitt avser det kompletterande tilläggsprotokollet skulle det kunna röra sig om den situationen att en svensk medborgare med dubbelt medborgarskap eller någon med stadigvarande hemvist i Sverige tjänstgör i en annan stats styrka och av den staten är placerad vid ett Natohögkvarter. Om denne kommer till Sverige inom ramen för sådant samarbete som omfattas av protokollet och här begår ett brott ska jurisdiktionsreglerna i protokollet gälla och frågan är om den situationen omfattas av formuleringen i detta stycke. Som nyss har redogjorts för har Natohögkvarteren ingen egen styrka utan definitionen ”styrka” i protokollet anger att det handlar om personer som tillhör en avtalsparts stridskrafter men som är placerade vid ett högkvarter. De måste anses tjänstgöra i respektive hemland även när de är tillfälligt placerade vid högkvarteren. Detta oaktat att de under placeringstiden må lyda under Natos befälsstruktur. Skatteregeln i protokollets artikel VII utgår ifrån att personalen är avlönad av det utsända landet, vilket också visar tjänstgöringstillhörigheten. Lokutionen

”tjänstgör i en främmande stats militära styrka” måste därför anses

40

omfatta även den nyss beskrivna situationen. Någon ändring krävs Prop. 2015/16:152 således inte.

I värdlandsstödsavtalet anges att de mellan parterna, dvs. Nato och Sverige, giltiga statusavtalen ska tillämpas även på aktiviteter företagna under detta avtal, se t.ex. en övergripande hänvisning i avsnitt 3.1. När det gäller statusen för styrkorna när de är på värdlandets, dvs. Sveriges, territorium anges i avsnitt 7.2 att denna ska bestämmas i enlighet med tillämpliga avtal, bl.a. PFF SOFA och det kompletterande tilläggs- protokollet. De statusregler som gäller mellan Nato och Sverige ska alltså tillämpas även på en Natoledd styrka som kommer till Sverige enligt värdlandsstödsavtalet. Det innebär att samma jurisdiktionsbestämmelser ska gälla, dvs. att det inte finns någon straffrättslig immunitet. Som framgått ovan kommer kravet på åtalsförordnande i 2 kap. 7 b § första stycket brottsbalken att gälla även de personer som omfattas av detta avtal, i enlighet med avtalets bestämmelser, när det är godkänt och i kraft. Av avtalets definition av styrka såsom ”alla komponenter i en Natoledd styrka, inklusive[…]” framgår att en styrka även enligt detta avtal utgörs av de enskilda staternas utsända personal. Nyss redovisade resonemang beträffande andra stycket i aktuell bestämmelse i brottsbalken är därmed tillämpligt även på denna situation. En annan sak är att definitionen av styrka i detta avtal skiljer sig något från statusavtalen. För det första utesluter den inte att även andra stater än PFF- och Natoländer deltar i en aktivitet under Natos ledning. Även om detta torde inträffa ytterst sällan är det inte uteslutet. I det fallet kommer personal från de staterna också omfattas av värdlandsstödsavtalets bestämmelser och därmed, efter avtalets ikraftträdande, omfattas av kravet på åtalsförordnande i 2 kap. 7 b § brottsbalken. Vidare inkluderar definitionen en kategori av personer som inte omfattas av statusavtalen; vissa icke svenska leverantörer som transporterar eller stöder styrkan. Sverige har lämnat ett tolkningsmeddelande med innebörden att vi inte erkänner dessa personer som en del av styrkan eller en civil komponent. Nato har i sin tur lämnat ett meddelande som innebär att det svenska meddelandet gäller endast i den mån som Natoledd verksamhet fortfarande kan fylla sitt syfte. Det blir därmed en bedömningsfråga i varje enskilt fall om leverantörerna ska anses vara nödvändiga för den aktuella aktiviteten. Rättsligt sett kommer de dock att omfattas av första stycket i aktuell bestämmelse om Sverige erkänner Natos tolkning av avtalet. Någon lagändring krävs inte för det. I sådant fall blir det en fråga för regeringen att avgöra i varje enskilt fall.

Slutsatsen blir därmed att vare sig det kompletterande tilläggs- protokollet eller värdlandsstödsavtalet medför att de svenska bestämmelserna om krav på särskilt åtalsförordnande behöver justeras. Den befintliga lagstiftningen täcker även de nya avtalsåtagandena i denna del.

Frågor om internationellt rättsligt samarbete

Artikel VII punkten 5 a i Nato SOFA ålägger myndigheterna i de mottagande och sändande staterna att bistå varandra med att inom mottagande stats territorium anhålla och överlämna medlemmar av en

styrka eller en civil komponent eller dess anhöriga till den myndighet

41

Prop. 2015/16:152 som har domsrätt i enlighet med avtalets bestämmelser om jurisdiktion.

 

Enligt artikelns punkt 6 a ska staterna också bistå varandra bl.a. vid

 

utredning av lagöverträdelser och med bevisupptagning, inklusive

 

beslagtagande av föremål. Vidare ges den sändande staten i punkten 10 a

 

rätt att utöva polisiär myndighet inom egna förläggningsområden.

 

Svenska regler om utlämning för brott finns bl.a. i lagen (1957:668)

 

om utlämning för brott (utlämningslagen). Inom EU gäller lagen

 

(2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk

 

arresteringsorder och vad avser de nordiska länderna finns bestämmelser

 

i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk

 

arresteringsorder. När Sverige anslöt sig till PFF SOFA ansågs gällande

 

svensk lagstiftning på området tillfyllest trots att utlämningslagen vid den

 

tidpunkten uppställde ett förbud mot utlämning för militära brott och

 

således var oförenlig med avtalets bestämmelser. I samband med den

 

utvidgade tillämningen av PFF SOFA 2004 ändrades dock den

 

bestämmelsen så att den nu tillåter utlämning även för sådana brott om

 

det följer av en internationell överenskommelse som gäller mellan

 

Sverige och det ansökande landet (5 § första stycket). När det gäller

 

ömsesidigt bistånd avseende utredning, bevisupptagning m.m. finns

 

numera de flesta relevanta svenska reglerna samlade i lagen (2000:562)

 

om internationell rättslig hjälp i brottmål.

 

Den svenska lagstiftningen på området är alltjämt tillräcklig för att

 

tillgodose de framställningar om utlämning och övrigt rättsligt samarbete

 

som en främmande stat kan göra i Sverige enligt vårt avtalsåtagande i

 

PFF SOFA. I Parisprotokollet görs inga särskilda avvikelser från reglerna

 

i materiellt hänseende. Det anges i artikel IV punkten b att de skyldig-

 

heter att bistå med att anhålla, överlämna eller hjälpa till med brotts-

 

utredning m.m. som åligger en sändande stat enligt de aktuella

 

bestämmelserna ska gälla både det allierade högkvarteret och den stat

 

som berörs, dvs. den stat som placerat personen ifråga vid högkvarteret.

 

Vad som däremot gäller för rätten att begära sådan hjälp sägs det inget

 

särskilt om.

 

Det svenska regelverket om utlämning och om övrig internationell

 

rättslig hjälp bygger på att det är stater som ansöker om sådan hjälp,

 

oftast genom den utländska statens åklagarmyndighet eller domstolar,

 

men även andra myndigheter i en viss stat kan, enligt internationella

 

överenskommelser, ges den behörigheten (se t.ex. 2 kap. 3 § lagen om

 

internationell rättslig hjälp i brottmål). Från denna huvudregel finns

 

undantag i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brott-

 

målsdomstolen och i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de

 

internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

 

vilka anger att rättslig hjälp från Sveriges sida ska ges till och på begäran

 

av nämnda domstol och vissa tribunaler t.ex. den för f.d. Jugoslavien. I

 

övrigt utgår som sagt regelverket från att hjälpen begärs av andra stater.

 

Detta är en naturlig konsekvens av att det endast är stater, med undantag

 

för de internationella tribunalerna, som kan utöva straffrättslig domsrätt.

 

Av samma anledning finns specialregeln i Parisprotokollet såvitt avser

 

domsrättsbestämmelserna. Som framgått ovan kan Nato inte utöva doms-

 

rätt, utan det är en fråga antingen för mottagande stat eller den stat som

 

placerat personen ifråga vid högkvarteret. Eftersom Natohögkvarteren

42

inte kan göra anspråk på att ha domsrätt går det inte att föreställa sig

situationer då högkvarteren skulle begära någon utlämnad eller t.ex. Prop. 2015/16:152 kräva att svensk åklagare beslagtar något som bevis, eftersom sådana

åtgärder är led i att utöva straffrättslig jurisdiktion. De rättigheter som de aktuella bestämmelserna medger torde, även med Parisprotokollet, alltid ligga hos det land som gör anspråk på domsrätt. Det är således inte någon förändring i förhållande till vad som nu gäller, varför befintlig svensk lagstiftning bedöms tillräcklig.

Att Parisprotokollet ålägger, utöver berört land, också Natohög- kvarteren skyldighet att samarbeta med Sverige i nu aktuella frågor när de befinner sig på svenskt territorium torde det inte finnas några legala hinder för. Om t.ex. en svensk myndighet skulle begära att ett högkvarter som befinner sig i Sverige lämnar över en person inom dess anläggning på grund av misstanke för brott som Sverige har domsrätt över, torde en sådan begäran inte anses utgöra utlämning eftersom den personen redan befinner sig på svenskt territorium. Svenskt regelverk hindrar såldes inte sådant samarbete.

Rätten för sändande stat att utöva polisiär myndighet inom egna förläggningsområden (enligt artikel VII punkten 10 a) har i samband med anslutningen till PFF SOFA bedömts inte kräva uttrycklig bestämmelse i svensk lag eftersom sådan rätt har ansetts följa av vedertagna principer om internationellt militärt samarbete. I Parisprotokollet, artikel III punkten 2, framgår att ett högkvarter ska betraktas som en styrka i detta avseende och således få utöva sådan rätt när protokollet är tillämpligt. Det bedöms inte få någon påverkan på tidigare fört resonemang varför det inte heller nu krävs någon uttrycklig lagregel, se mer i prop. 1995/96:37 s. 32 och prop. 2004/05:7 s. 39 f.

Sverige som sändande stat

Den svenska lagstiftningens överensstämmelse med åtaganden enligt statusavtalen har naturligtvis störst betydelse i situationer då Sverige är mottagande stat. En del regler kräver dock särskild granskning även när Sverige är sändande stat, särskilt bestämmelserna om straffrättslig domsrätt. De gäller ju på motsvarande vis när Sverige är sändande stat, dvs. om svensk personal begår brott utomlands inom ramen för sådant samarbete som omfattas av statusavtalen eller deras protokoll, och det är viktigt att svensk rätt tillåter sådan domsrätt som ges enligt avtalen.

Bestämmelser om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet i fråga om brott som begåtts utomlands finns i bl.a. 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken. Dessa regler ger en mycket vid svensk domsrätt över brott som begås utomlands av svenska medborgare eller utlänningar med hemvist i Sverige. När Sverige anslöt sig till PFF SOFA bedömdes att de aktuella bestämmelserna medgav Sverige domsrätt över i stort sett alla fall som i praktiken kunde tänkas uppkomma i samband med en övning utomlands. Frågan är om samma bedömning gäller personer som kommer att omfattas av det kompletterande tilläggsprotokollet, t.ex. en svensk militär som är placerad vid ett Natohögkvarter i utlandet (t.ex. Shape i Bryssel). I 3 § ges Sverige oinskränkt domsrätt över brott i utlandet i vissa specifika fall, t.ex. brott som begåtts på svenskt fartyg eller på svenskt luftfartyg eller brott som begåtts av någon som tillhör

Försvarsmakten på ett område där en del av Försvarsmakten har befunnit

43

Prop. 2015/16:152 sig. Det är en bedömningsfråga om en enskild utsänd till ett Nato- högkvarter kan anses utgöra ”område där en del av Försvarsmakten befinner sig”. Även om just de specialreglerna inte skulle vara tillämpliga så har Sverige en sådan vidsträckt domsrätt enligt 2 § att det bedöms som tillräckligt även i den nu relevanta situationen. Enligt den regeln har nämligen Sverige domsrätt beträffande alla brott som begåtts utomlands av svenska medborgare eller utlänningar bosatta i Sverige under förutsättning att gärningen är straffbar också enligt lagen på gärningsorten eller, om brottet begåtts på ett område som inte tillhör någon stat, fängelse kan följa på brottet enligt svensk lag. Det torde vara tillräckligt för att täcka in de absolut flesta fall som kan uppstå. Vidare, enligt 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken krävs i regel förordnande för att väcka åtal för brott som begåtts utomlands. Det torde vara tillräckligt för att garantera den mottagande statens företräde till domsrätt i enlighet med avtalet (se mer i prop. 1995/96:37 s. 34.)

Enligt vad som framgått ovan ålägger det kompletterande tilläggs- protokollet också Sverige som sändande stat, tillsammans med aktuellt högkvarter, skyldighet att bistå mottagande stat med överlämnande och annan rättslig hjälp vad avser ärenden som rör vår utsända personal. Sådant samarbete gäller redan nu enligt PFF SOFA och några kompletterande regler bedöms inte behövas.

8.3.3Skadestånd och trafikförsäkringsplikt

Regeringens förslag: Av trafikskadelagen ska det framgå att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från trafik- försäkringsplikt även för fordon som tillhör ett Natohögkvarter.

Regeringens bedömning: Övriga bestämmelser i det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet om svenska statens ansvar för skador som orsakats av utländska deltagare i militärt samarbete eller internationell krishantering i Sverige täcks av bestämmelserna som finns i lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Trafikverket stöder förslagen. Försvarsmakten tillstyrker förslagen i sin helhet men framhåller då det gäller frågan om skadestånd att det finns skäl för regeringen att överväga att utfästa särskilda garantier för vissa typer av skador. Myndigheten uppmärksammar också att avtalsåtagandet i värd- landsstödsavtalet är begränsat till att inte kräva trafikförsäkring för de i avtalet berörda fordonen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel VIII i Nato SOFA innehåller detaljerade bestämmelser om skadestånd och hur sådant ska regleras. Det finns bl.a. regler som anger att avtalsstaterna i vissa fall ska avstå från att kräva ersättning av varandra och hur staterna i andra fall ska reglera regresskrav som kan uppstå dem emellan. Dessa typer av

bestämmelser har i samband med anslutningen till PFF SOFA ansetts

44

utgöra sådana folkrättsliga åtaganden staterna emellan, vilka i sig inte föranleder krav på svensk lagstiftning (se prop. 1995/96:37 s. 39 f och prop. 2004/05:7 s. 40). Artikeln innehåller emellertid också regler om s.k. tredjemansskador och det görs skillnad på skador som orsakats i respektive utanför tjänsteutövning. Enligt huvudregeln för sådana skador som uppkommit i samband med tjänsteutövning har en skadelidande tredje man rätt att rikta sitt ersättningsanspråk mot svenska staten för skador som på svenskt territorium orsakats av en annan stat eller av en medlem ur en utländsk styrka eller en civil komponent. Sverige har i sin tur rätt att få ersättning av sändande stat enligt i avtalet angivna regler om avräkning. För att tredje man ska ha rätt att rikta dylika anspråk mot svenska staten krävs en rättslig grund.

Efter utvidgningen av PFF SOFA och anslutningen till EU SOFA finns denna rättsliga grund i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Lagen anger således att om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här, efter inbjudan av svensk myndighet, i Sverige deltar i bl.a. militärt samarbete och det enligt internationellt avtal gäller särskilda bestämmelser i fråga om dennes skadeståndsskyldighet, ska svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag.

I Parisprotokollet görs flera hänvisningar till artikel VIII i Nato SOFA, främst med förtydliganden hur den ska tillämpas när protokollet är styrande statusavtal. Det anges i t.ex. artikel VI att de skyldigheter som följer av Nato SOFA för parter att avstå från att kräva varandra på skadestånd ska gälla både högkvarteret och varje protokollspart och det förtydligas vilken egendom som ska anses tillhöra en part. När det gäller anspråk på grund av tredjemansskador som uppstått i tjänsteutövning anges att de omfattar även anspråk som härrör från handling eller underlåtenhet av anställda i ett allierat högkvarter eller från annan handling, underlåtenhet eller händelse som ett sådant högkvarter är rättsligt ansvarigt för (se punkten 3). I artikel IV punkten d anges också bl.a. att en sändande stats skyldigheter beträffande skador som uppstått på grund av handlingar av en medlem ur en styrka eller en civil komponent, utanför dennes tjänsteutövning, i första hand ska ligga hos det land som sänt personen ifråga. I princip gäller dock samma materiella regler som enligt Nato SOFA.

I värdlandsstödsavtalet, avsnitt 7.3, anges likaså att utomobligatoriska skadeståndsanspråk ska avgöras i enlighet med reglerna i Nato/PFF SOFA. När det gäller inomobligatoriska skadeståndsanspråk ska dessa däremot, enligt avsnitt 7.4, avgöras av värdlandet, dvs. Sverige, i enlighet med värdlandets lagar och processer (den delen regleras inte i Nato SOFA).

Samma materiella regler ska alltså gälla även enligt de nya avtals- åtagandena. Som framgått ovan har man tidigare ansett att de regler som bl.a. innebär att Sverige åtagit sig att inte kräva andra stater på skade- stånd i vissa situationer enligt avtalet inte kräver någon uttrycklig bestämmelse i svensk rätt eftersom de är att anse som sådana folkrättsliga åtaganden mellan staterna som följer direkt av avtalet. Samma sak gäller

Prop. 2015/16:152

45

Prop. 2015/16:152 reglerna för regressanspråk. Denna bedömning gäller även i förhållande till de nya avtalen. När det däremot gäller frågan om tredjemansskador krävs, som framgått ovan, en rättslig grund för att en enskild ska kunna rikta sitt krav mot svenska staten. Den ovan redovisade lagen om skade- ståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering är utformad på sådant sätt att den efter ikraftträdandet av de båda avtalen kommer att gälla också samtliga de fysiska och juridiska personer som omfattas av de nya avtalen. Någon ändring av den lagen krävs således inte för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden i detta avseende.

Värdlandsstödsavtalets bestämmelse om att kontraktuella anspråk ska avgöras enligt värdlandets, dvs. Sveriges, lag kräver inte heller den någon lagstiftningsåtgärd.

Såväl i samband med anslutningen till PFF SOFA som vid utvidgningen av dess tillämpning 2004 gjordes bedömningen att det inte fanns skäl för regeringen att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter med anledning av svenska statens skadeståndsskyldighet för tredjemansskador. Försvarsmakten instämmer i att det för huvuddelen av de skadeståndsregleringar som kan komma att bli aktuella inte behövs särskilda garantier men påpekar att det skulle kunna inträffa olyckor som inte rimligen kan täckas inom ramen för Försvarsmaktens ordinarie anslag. Myndigheten menar därför att det finns skäl för regeringen att överväga att utfästa särskilda garantier för skador av detta slag, kopplade till såväl Nato- som PFF-verksamhet.

Vid militär verksamhet finns alltid en viss risk för att olyckor kan inträffa. På grund av verksamhetens art riskerar somliga olyckor, t.ex. med flyg, att medföra omfattande konsekvenser och eventuellt resultera i kostnader som svårligen kan täckas inom ramen för ansvarig myndighets ordinarie anslag. Det gäller såväl vid genomförande av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet som vid mellanstatligt samarbete av olika slag. Svåra olyckor är dock lyckligtvis mycket ovanliga. Regeringen anser inte att det finns skäl att i förväg utfästa någon sådan garanti som Försvars- makten har berört. De kostnader som kan komma att uppstå bör, liksom är fallet då det gäller den verksamhet som bedrivs inom ramen för PFF idag, alltså även framöver som absolut huvudregel belasta den besökta myndighetens ordinarie anslag, dvs. i första hand Försvarsmaktens.

I samband med utvidgningen av tillämpningen av PFF SOFA ansåg regeringen att Försvarsmakten, med erfarenhet av reglering avseende skador orsakade av den egna personalen, skulle vara ansvarig myndighet också för regleringen av de skador som orsakas av utländsk personal vid militärt samarbete eller krishantering. Samtidigt angavs att Försvars- makten, för det fall att annan myndighet är arrangör för aktiviteten, bör ges rätt till regresskrav mot den myndigheten. Eftersom även den verk- samhet som kan äga rum i Sverige med anledning av de nya avtalen, kommer vara i huvudsak av militär karaktär där Försvarsmakten kommer att vara huvudansvarig arrangör är det lämpligt att ansvaret för skade- regleringen förblir hos Försvarsmakten. Den nu angivna ordningen kräver inte ändring av svensk lag.

46

Särskilt om trafikskador

Den ovan angivna lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering gäller endast skadestånds- skyldighet. Den träffar således inte trafikskadeersättning enligt trafik- skadelagen (1975:1410) eftersom sådan ersättning i strikt mening inte utgör skadestånd då den utgår på försäkringsmässig grund. Trafikskade- lagen omfattar skador till följd av trafik med motordrivet fordon. Ersättningssystemet bygger på en i princip obligatorisk försäkringsplikt för fordonsägare och frågan om vem som varit vållande till en skada är av underordnad betydelse. Enligt 3 § trafikskadelagen omfattas dock inte statligt ägda fordon av trafikförsäkringsplikten. Enligt 4 § trafikskade- lagen kan vidare regeringen föreskriva om undantag från försäkrings- plikten beträffande fordon som tillhör viss främmande stat (punkt 1) eller annat motordrivet fordon som är registrerat eller hemmahörande i viss främmande stat (punkt 2). Om ett fordon som är undantaget från trafik- försäkringsplikten enligt första punkten och som saknar trafikförsäkring orsakar skada, är det enligt 15 § trafikskadelagen staten som svarar för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits. I de fall som skada orsakats av fordon som är undantagna från försäkringsplikt enligt andra punkten är det, enligt 16 § trafikskade- lagen, i stället försäkringsanstalterna som solidariskt ska svara för den ersättning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits.

Som har framgått ovan är huvudprincipen i Nato SOFA avseende tredjemansskador, att skadelidande tredje man har rätt att begära ersättning av Sverige, som mottagande stat, för skador som på svenskt territorium orsakats av den främmande staten eller någon medlem av dess styrka eller civila komponent. Sverige har i sin tur rätt att kräva ersättning av sändande stat enligt villkor i avtalet. Principen gäller även trafikskador. Eftersom dessa inte omfattas av den ovan beskrivna lagen löstes frågan i samband med Sveriges anslutning till PFF SOFA genom att regeringen gjorde ett tillägg i 9 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359) som innebar att de för samarbetet aktuella utländska fordonen var undantagna från försäkringsplikt i enlighet med 4 § 1 trafikskade- lagen så att staten på så sätt åtog sig att svara för den ersättningen. Efter utvidgningen av avtalets tillämpning 2004 anger 9 § andra stycket trafikförsäkringsförordningen numera att ett motordrivet fordon som tillhör en främmande stat och som inte är registrerat i Sverige får införas hit och brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.

Av redogörelsen ovan framgår att i princip samma materiella regler avseende skadeståndsreglering gäller också enligt Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet. I det senare avtalet finns, till skillnad från status- avtalen, en specialreglering avseende fordon. I avsnitt 6.13 anges att Natoägda fordon och sändande länders fordon är egenförsäkrade och ska kunna användas i värdlandet utan kommersiell försäkring. Försvars- makten har framhållit att denna bestämmelse innebär att åtagandet i värd- landsstödsavtalet är begränsat till att inte kräva kommersiell försäkring för berörda fordon, men att värdlandet inte åtar sig att svara för sådan ersättning som utgår med anledning av trafikolyckor som dessa fordon är inblandade i. Myndigheten ser det därför som en naturlig ordning att

Prop. 2015/16:152

47

Prop. 2015/16:152 eventuell ersättning som betalas ut av Försvarsmakten i detta hänseende

 

kommer att krävas åter av berörd part, dvs. av ett Natohögkvarter eller en

 

sändande stat.

 

I avsnitt 7.3 i värdlandsstödsavtalet anges, vilket framgått ovan, att

 

utomobligatoriska skadeståndsanspråk ska avgöras i enlighet med

 

reglerna i Nato/PFF SOFA. Genom den hänvisningen görs statusavtalens

 

regler om tredjemansskador tillämpliga, varav en viktig huvudprincip är

 

att tredjeman som lider skada i Sverige ska kunna få rikta sitt anspråk

 

mot svenska staten, i stället för mot den skadevållande utländska parten.

 

Det är de reglerna som har föranlett tidigare tillägg i trafikförsäkrings-

 

förordningen, eftersom vår interna lagstiftning gör skillnad på skadestånd

 

och trafikskadeersättning. Denna reglering, precis som den enligt lagen

 

om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och

 

internationell krishantering, inverkar dock inte på Sveriges rätt att i sin

 

tur återkräva ersättning av den utländska parten i enlighet med villkor i

 

tillämpliga avtal.

 

Regeringen menar således att det undantag från obligatorisk trafik-

 

försäkringsplikt som gäller för fordon inom ramen för PFF SOFA ska

 

gälla även för fordon som omfattas av det kompletterande tilläggs-

 

protokollet och värdlandsstödsavtalet. Såvitt avser fordon som kan

 

komma att föras till och brukas i Sverige inom ramen för verksamhet

 

enligt de nya avtalsåtagandena och som tillhör en viss främmande stat

 

kommer dessa, efter avtalens ikraftträdande, att omfattas av de redan nu

 

gällande bestämmelserna om undantag från trafikförsäkringsplikt (alltså

 

4 § 1 trafikskadelagen respektive 9 § andra stycket trafikförsäkrings-

 

förordningen). Däremot är de aktuella reglerna begränsade till fordon

 

som tillhör ”en främmande stat” och omfattar således inte fordon som

 

tillhör t.ex. ett Natohögkvarter. Även framöver torde de flesta fordon

 

som kan komma att föras hit tillhöra främmande stater, eftersom Nato till

 

stor del består av sändande staters bidrag i olika avseenden. Men även

 

Nato äger fordon som kan tänkas föras hit och användas här, vilket

 

framgår inte minst av nämnda avsnitt 6.13. De aktuella bestämmelserna

 

bör således justeras så att de också omfattar fordon som tillhör Nato-

 

högkvarter och som förs hit inom ramen för sådant samarbete som

 

omfattas av avtalen. En sådan ändring är förenlig med Europa-

 

parlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG om ansvarsförsäkring för

 

motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande

 

sådan ansvarighet, eftersom de aktuella fordonen normalt sett inte

 

kommer vara hemmahörande i Sverige och därför inte omfattas av vår

 

skyldighet att kräva ansvarsförsäkring, jfr artikel 3. Även om de skulle

 

anses omfattas finns möjlighet till sådant undantag från försäkringsplikt

 

enligt artikel 5 i direktivet.

 

De flesta Natoägda fordon är registrerade eller hemmahörande i ett

 

visst land och såvitt avser 4 § trafikskadelagen skulle de i och för sig

 

kunna omfattas av möjligheten till undantag i paragrafens andra punkt.

 

För fordon som omfattas av sådant undantag gäller dock, enligt 16 §

 

trafikskadelagen, att det är försäkringsanstalterna som ska svara för

 

ersättningen. Det är mest lämpligt att samma ordning ska gälla för

 

Natoägda fordon som nu gäller för utländska statsägda fordon som

 

kommer hit inom ramen för militärt samarbetet m.m., dvs. att det är

48

staten som svarar för ersättningen enligt 15 §.

Även om de nya avtalsåtagandena kan medföra en viss ökning av Prop. 2015/16:152 tillfällen då staten på grund av avsaknad av trafikförsäkring kan komma

att bli skyldig att utge trafikskadeersättning, anser regeringen att det inte heller på denna grund finns skäl att utfästa särskilda garantier. Kostnaderna bör även framöver kunna belasta den besökta myndighetens ordinarie anslag.

8.3.4

Indirekt beskattning

 

 

 

Regeringens förslag: Det kompletterande tilläggsprotokollets och

 

värdlandsstödsavtalets bestämmelser om undantag från avgifter och

 

skatter för fordon i vägtrafik och om skattefria förvärv av varor och

 

tjänster ska genomföras i svensk rätt genom en ny bestämmelse i lagen

 

om immunitet och privilegier i vissa fall.

 

Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen enligt vilken

 

Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och

 

smörjmedel till andra stater bör gälla även framöver, förutom i de fall

 

som rätt till skattefria förvärv av varor följer av värdlandsstödsavtalet.

 

Övriga bestämmelser i värdlandsstödsavtalet om skattefria köp m.m.

 

bedöms inte kräva lagändringar.

 

 

 

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med

 

regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars-

 

makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten

 

stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan

 

om indirekt beskattning.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

 

Fordon i trafik

 

Enligt artikel XI punkten 2 c i Nato SOFA ska tjänstefordon som tillhör

 

en militär styrka eller dess civila personal vara undantagna från alla

 

skatter som tas ut för fordon i vägtrafik, dvs. sådana skatter som tas ut för

 

att ett fordon används i vägtrafik. Någon åtskillnad mellan skatt och

 

avgift är inte avsedd. Bestämmelsen avser endast tjänstefordon och alltså

 

inte fordon som ska användas för eget eller anhörigas personliga bruk,

 

jämför frågan om tullfrihet i avsnitt 8.3.5, som gäller även fordon för

 

personligt bruk. Skatter och avgifter som kommer i fråga är i första hand

 

fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) och lagen (2006:228)

 

om särskilda bestämmelser om fordonsskatt och vägavgift enligt lagen

 

(1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Även trängselskatt

 

enligt lagen (2004:629) om trängselskatt är en sådan skatt som kan

 

omfattas av avtalsbestämmelsen.

 

I samband med utvidgningen av tillämpningen av PFF SOFA 2004

 

infördes ett tillägg i 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i

 

vissa fall som tillförsäkrar främmande stater som omfattas av PFF SOFA,

 

det undantag från skatter och avgifter för deras tjänstefordon som aktuell

 

regel föreskriver.

49

Prop. 2015/16:152 Enligt Parisprotokollets artikel VIII punkten 2 ska ett allierat högkvarter åtnjuta samma rättigheter som en styrka åtnjuter enligt artikel XI i Nato SOFA. Det innebär att även tjänstefordon som omfattas av protokollet ska vara undantagna från nämnda skatter och avgifter. Som har framgått ovan torde de flesta fordon som kan komma att föras till Sverige även framöver tillhöra andra Nato/PFF-stater eftersom Nato till stor del består av sändande staters bidrag i olika avseenden. Nato äger dock också egna fordon vilka kan tänkas föras hit och användas här i tjänsten, och som därmed ska vara berättigade till samma rättigheter.

I värdlandsstödsavtalets avsnitt sex finns finansiella bestämmelser. Av de inledande punkterna 1–4 framgår att även fordon som kommer till Sverige inom ramen för detta avtal ska åtnjuta samma befrielse från tull, skatter och avgifter som gäller enligt statusavtalen och/eller deras protokoll. När det gäller tullfrågan se nedan avsnitt 8.3.5. Vidare klargörs att de privilegier som gäller de allierade högkvarteren enligt Paris- protokollet eller det kompletterande tilläggsprotokollet ska gälla alla delar av sådana högkvarter som sänds ut till värdlandet för att genomföra verksamhet i enlighet med avtalet. Detta innebär att alla de fordon som används i tjänsten inom ramen för sådan verksamhet som omfattas av värdlandsstödsavtalet ska få samma befrielse som framgår av aktuell bestämmelse i Nato SOFA, dvs. såväl de fordon som ägs av Nato som de som tillhör deltagande länder.

Det undantag för skatter och avgifter för bruk av fordon i trafik som Sverige i dag gör avseende bilar som brukas i Sverige inom ramen för PFF SOFA, ska alltså utsträckas till att avse även de tjänstefordon som omfattas av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstöds- avtalet. Detta bör ske på samma sätt som gjordes för PFF SOFA, dvs. genom en reglering i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Idag reglerar 7 § första stycket nämnda lag den immunitet och de privilegier som följer av PFF SOFA och andra stycket reglerar motsvarande för EU SOFA. I stället för att utvidga 7 § ytterligare är det lämpligt att en helt ny bestämmelse införs och som samlat tar upp den immunitet och de privilegier som, enligt de nya avtalsåtagandena, tillkommer juridiska och fysiska personer som omfattas av de avtalen. För systematikens skull föreslås också att 7 § delas upp så att även regleringen avseende EU SOFA görs i en egen paragraf.

Förvärv av varor och tjänster

Nato SOFA innehåller inget åtagande för en avtalspart att medge befrielse från skatter och avgifter för den sändande statens köp av varor eller tjänster i den mottagande staten. Tvärtom anger artikel IX punkten 8 att varken en styrka eller en civil komponent kan åberopa den aktuella artikeln för att åtnjuta befrielse från skatter och avgifter på anskaffning av varor och tjänster som omfattas av den mottagande statens skatte- bestämmelser. Av artikel X framgår däremot att sådan lös egendom som en person förfogar över i den mottagande staten enbart på grund av sin tillfälliga tjänstevistelse där ska vara befriad från skatt. Den regeln handlar dock om sådan egendom som den enskilde för med sig från hemlandet. Bestämmelsen kräver således inte att befrielse från skatt eller

avgifter ska ske vid anskaffning av varor och tjänster i Sverige och som

50

omfattas av svenska skattebestämmelser. Däremot innehåller avtalet en bestämmelse om att mottagande stat ska tillhandahålla sändande styrkor drivmedel m.m. skattefritt (se vidare nedan). Det har således tidigare inte gjorts några justeringar av svensk rätt med anledning av PFF SOFA såvitt avser skatter på förvärv av varor och tjänster.

De nya avtalsåtagandena skiljer sig dock på denna punkt. Den stora skillnaden i jämförelse med Nato/PFF SOFA är just att Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet föreskriver skattefrihet för viss anskaffning av varor och tjänster i mottagarlandet/värdlandet. Av artikel VIII punkten 1 i Parisprotokollet framgår att befrielse från skatter och avgifter ska gälla vid upprättandet och driften av ett allierat högkvarter samt att de närmare villkoren ska avtalas mellan det berörda högkvarteret och mottagande stat. Det framgår att inköpen ska vara gjorda i det gemensamma försvarets intresse och för högkvarterens officiella bruk. Skattelättnaden gäller således inte personalens privata inköp, utan den avser endast köp för den gemensamma verksamheten, dvs. för tjänstebruk, och den ska vara överenskommen i ytterligare avtal. Denna bestämmelse får, sedd för sig, i praktiken endast betydelse i det fall att ett permanent Natohög- kvarter skulle upprättas i Sverige, vilket inte är något som kan förutses.

Genom värdlandsstödsavtalet tydliggörs dock området för skatte- lättnaden. I de inledande punkterna i avsnitt sex framgår att sådan befrielse från tull, skatter och avgifter som följer av Nato/PFF SOFA och deras respektive protokoll samt eventuellt andra mellan parterna gällande överenskommelser ska gälla även den verksamhet som företas inom ramen för detta avtal. Det gäller internationella militära högkvarters verksamhet, baseringsområden, Natoägda och chartrade fartyg, luftfartyg och fordon samt drivmedel m.m. som tillhandahålls styrkan. Den skattebefrielse som gäller för bruk av fordon har behandlats ovan, och vad gäller skattefria drivmedel m.m. samt frågan om tull på fordon, se nedan. I övrigt finns inga regler i statusavtalen om skattelättnader för fartyg eller luftfartyg. Som framgått ovan förtydligas också att, vad beträffar Natohögkvarter, gäller rättigheterna inte bara de internationella militära högkvarteren enligt definitionerna i Parisprotokollet/det kompletterande tilläggsprotokollet utan också varje del/avdelning av ett sådant högkvarter som kan tänkas sändas ut till värdlandet för genom- förandet av en Natoledd militär verksamhet. I punkten 6.4 klargörs att i fråga om befrielse från mervärdesskatt och andra punktskatter ska detta ske enligt värdlandsstödsavtalet vad gäller internationella militära högkvarter och Natoledda förband, såsom juridiska personer. Beträffande fysiska personer, i egenskap av medlemmar i styrkan, ska dessa åtnjuta skattebefrielse i enlighet med bestämmelserna i tillämpliga statusavtal respektive tilläggsprotokoll eller andra eventuella överenskommelser.

Av detta följer att när det gäller högkvarteren och de Natoledda förbanden, dvs. varje sändande stat som bidrar med en militär enhet under Natos ledning, ska de medges befrielse från mervärdesskatt och eventuella punktskatter beträffande de köp av varor och tjänster som görs för och till den gemensamma verksamheten under vistelsen i Sverige. Det gäller således inte endast vid upprättandet av permanenta högkvarter i Sverige, utan vid varje aktivitet, t.ex. en övning, som företas här under detta avtal.

Prop. 2015/16:152

51

Prop. 2015/16:152

Avsikten är att värdlandet, dvs. Sverige, ska medge befrielse från

 

mervärdesskatt och eventuella punktskatter för alla de inköp som behövs

 

för verksamheten under vistelsen i Sverige. Detta följer av en inom Nato

 

rådande princip om att ett värdland som tar emot militärt stöd inte ska

 

tjäna ekonomiskt på de operationer och annan verksamhet som, efter

 

inbjudan och på begäran av värdlandet, utförs under ledning av Nato på

 

värdlandets territorium. Nato och deltagande länder kommer ju till värd-

 

landet för att hjälpa detta. Principen är naturligtvis tydligast när militärt

 

stöd lämnas i tider då värdlandet befinner sig i kris eller krig, dvs. sådant

 

stöd som är det yttersta målet för ett värdlandsstödsavtal. Men skatte-

 

lättnaden gäller all typ av verksamhet, således även sådan som sker i

 

fredstid t.ex. vid övningar.

 

Skattefriheten gäller som sagt endast de juridiska personernas inköp.

 

När det däremot gäller fysiska personers inköp, dvs. den militära och

 

civila personalens privata inköp, hänvisas till reglerna i statusavtalen

 

jämte deras protokoll. Beträffande Nato/PFF SOFA har det ovan

 

framgått att det inte finns någon rätt till befrielse från mervärdesskatt

 

eller andra avgifter vid köp av varor och tjänster i mottagarlandet, se bl.a.

 

artikel IX punkten 8 i Nato SOFA. När det gäller Parisprotokollets artikel

 

VIII punkten 1 framgår även av den att rätten till skattefrihet vid upp-

 

byggnad och underhåll av ett högkvarter inte gäller personalens köp. Inte

 

heller personal som kommer till Sverige inom ramen för de nya avtals-

 

åtagandena har således rätt till skattefria inköp. På denna punkt finns

 

således ingen skillnad från vad som nu gäller.

 

De juridiska personer som omfattas av skattebefrielsen är i första hand

 

de internationella militära Natohögkvarteren och varje del eller avdelning

 

av sådant högkvarter som skickas ut på uppdrag enligt värdlandsstöds-

 

avtalet. Men det gäller också de Natoledda förbanden, dvs. varje

 

sändande stat som bidrar med en militär enhet under Natos ledning. Det

 

ska dock förtydligas här att denna skattelättnad för deltagande länder,

 

såsom juridiska personer, endast gäller när de ingår i en sådan Natoledd

 

enhet som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet.

 

Vid internationell militär verksamhet i Sverige som inte är Natoledd

 

kommer statusen för deltagande staters styrkor även framöver att

 

bestämmas i enlighet med PFF SOFA, och därmed är de inte berättigade

 

till sådan skattelättnad vid inköp som gäller enligt värdlandsstödsavtalet.

 

Vidare ingår i de Natoledda förbanden vissa icke svenska leverantörer

 

som ansvarar för transport av eller annat stöd till styrkan. Sverige har

 

som nämnts tidigare lämnat ett tolkningsmeddelande i samband med

 

undertecknandet av avtalet innebärandes att Sverige inte erkänner

 

leverantörer som en del av styrkan. Nato har i sin tur lämnat en

 

förklaring som innebär att det svenska meddelandet endast gäller i den

 

mån som Natoverksamheten fortfarande kan fylla sitt syfte. Det blir

 

därmed en bedömningsfråga i varje enskilt fall om leverantörerna ska

 

anses vara nödvändiga för den aktuella verksamheten. I de fall de

 

bedöms göra det, ska de omfattas av samma skattefrihet.

 

När det gäller omfattningen av den aktuella skattebefrielsen finns ingen

 

begränsning till köp av vissa typer av varor eller tjänster. Det som avses

 

är en generell rätt till skattefrihet (avseende mervärdesskatt och andra

 

punktskatter) för alla förvärv som görs för verksamheten. Den gäller som

52

sagt bara de juridiska personerna. Det måste dock naturligtvis finnas ett

antal fysiska personer som får företräda dessa och således rent faktiskt göra inköpen i deras namn.

Rätten till förvärv av varor och tjänster skattefritt är som framgått ovan ny i förhållande till PFF SOFA. I Sverige gäller en generell skatteplikt enligt 3 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200, ML), dvs. huvudregeln är att det på omsättning av varor och tjänster samt import av varor (från en plats utanför EU) utgår mervärdesskatt, såvida inte annat anges i lagen. Med punktskatter avses sådana indirekta skatter som tas ut vid produktion, import, tillhandahållande m.m. av vissa varor och tjänster i enlighet med särskilda lagar. I 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen (2011:1244) anges samlat vilka 14 skatter som räknas som punktskatter i Sverige. Det gäller t.ex. skatt på alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror enligt lagarna (1994:1564) om alkoholskatt respektive (1994:1563) om tobaksskatt samt skatt på bränslen och elektrisk kraft enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Inom EU har en harmonisering skett av förfarandebestämmelserna om mervärdesskatt och punktskatter. De svenska reglerna om mervärdesskatt och punktskatter bygger därför på EU-direktiv och eventuella undantag måste vara tillåtna enligt gemenskapsrättens bestämmelser.

EU-regler om mervärdesskatt finns i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Enligt artikel 151 anges undantag från skatteplikt för vissa med export likställda transaktioner. I punkten 1 b finns förutsättningar till skatte- frihet för försäljning till bl.a. internationella organisationer. Förut- sättningarna är att det ska avse leveranser av varor och tillhanda- hållanden av tjänster som sker till internationella organisationer erkända som sådana av myndigheterna i värdlandet, och till medlemmar av sådana organisationer, inom de begränsningar och på de villkor som fastställs av de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organisationer eller genom avtal om deras säte. Artikelns punkt 2 anger att i de fall varorna inte skickas eller transporteras ut ur landet, och när det är fråga om tjänster, får undantaget införas som en rätt till åter- betalning av mervärdesskatten, i stället för direkt skattefrihet.

Sverige har tidigare infört regler om skattefrihet med grund i nämnda undantag i direktivet. I t.ex. 3 kap. 30 c § ML medges skattefrihet när fråga är om varuförsäljningar och omsättningar av tjänster till internationella organisationer med säte i annat EU-land och i 10 kap. 6 § ML finns bestämmelser om återbetalning av mervärdesskatt hänförlig till vissa inköp av varor och tjänster i Sverige som görs av sådana internationella organisationer som avses i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

Direktivet medger alltså att en internationell organisation, och dess medlemmar, beviljas befrielse från mervärdesskatt direkt med stöd av avtal om skattefriheten har angetts i fördraget om upprättandet av den internationella organisationen eller t.ex. i ett värdlandsavtal (avtal om högkvarter eller fältkontor), förutsatt att organisationen är godkänd som en internationell organisation. Sverige betraktar Nato som en sådan internationell organisation, se t.ex. prop. 1995/96:232 s. 42 och prop. 2004/05:15 s. 43. De nu aktuella avtalen, värdlandsstödsavtalet tillsammans med det kompletterande tilläggsprotokollet, måste anses utgöra sådana avtal som kan aktualisera nämnda undantag. Det kan här

Prop. 2015/16:152

53

Prop. 2015/16:152 nämnas att utöver här befintliga beskickningar och konsulat, och deras

 

respektive personal, åtnjuter i dag ett antal internationella organisationer

 

varierande grad av skatteprivilegier i Sverige till följd av ingångna

 

värdlandsavtal eller internationella konventioner. Till exempel handlar

 

det om Internationella institutet för demokrati och fria val och

 

Organisationen för det globala nätverket för vattenfrågor. Något hinder

 

att införa sådan frihet från mervärdesskatt som beskrivits ovan bedöms

 

således inte föreligga. Eftersom skattefrihet ska medges i enlighet med

 

avtalens villkor innebär det att det inte är organisationen Nato som helhet

 

som kommer i åtnjutande av detta privilegium utan det är, som har

 

beskrivits ovan, de särskilda Natohögkvarter som omfattas av avtalen

 

som berörs. Direktivets undantag medger även att medlemmar i

 

internationella organisationer åtnjuter skattefrihet i enlighet med villkor i

 

avtal. I nu aktuellt fall ska även deltagande länder, i egenskap av

 

juridiska personer, i de fall de ingår i Natoledda förband medges

 

liknande skattefrihet. De flesta deltagande länder som kan komma att

 

beröras torde vara medlemmar i Nato eller i vart fall anslutna till PFF.

 

Men även för övriga stater torde det inte finnas hinder att medge sådan

 

skattebefrielse eftersom dessa kommer vara medlemmar i Natoledd

 

verksamhet och privilegierna följer av avtalens villkor.

 

EU-regler om punktskatter finns i rådets direktiv 2008/118/EG av den

 

16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om

 

upphävande av direktiv 92/12/EEG. Enligt artikel 12 b medges undantag

 

från betalning av punktskatt på punktskattepliktiga varor som är avsedda

 

att användas till internationella organisationer och dess medlemmar

 

under samma förutsättningar som enligt ovan beskrivna undantag i

 

mervärdesskattedirektivet. I artikelns punkt 2 anges att skattefrihet får

 

beviljas genom återbetalning av punktskatten. Det ovan redovisade

 

resonemanget avseende mervärdesskatt är alltså tillämpligt också för

 

punktskatter, dvs. att undantag även från sådana skatter är tillåtet.

 

Det föreslås att skattefriheten för förvärv av varor och tjänster enligt de

 

nya avtalsåtagandena åstadkoms genom den nya paragrafen i lagen om

 

immunitet och privilegier i vissa fall som föreslås ovan. Genom den

 

lagen uppnås den materiella rätten till sådan skattefrihet som följer av

 

aktuella avtal. Därutöver krävs att det finns en reglering av hur skatte-

 

befrielsen enligt avtalsvillkoren ska uppnås. Skattefria köp kan medges

 

antingen genom direkt skattefrihet vid själva förvärvet eller genom en

 

rätt till återbetalning av erlagd skatt. I det nu aktuella fallet synes det

 

lämpligaste sättet att uppnå den skattefrihet som ska gälla beträffande

 

förvärv av varor och tjänster vara genom en rätt till återbetalning av

 

skatt, inte minst med hänsyn till de bedömningar som måste göras i varje

 

enskilt fall, t.ex. avseende leverantörer och vilka inköp som kan anses

 

vara gjorda för verksamheten. Som framgått ovan är den metoden tillåten

 

enligt de aktuella EU-direktiven.

 

I svensk rätt finns reglerade undantag från mervärdesskatt för

 

internationella organisationer i vissa fall, dels genom direkt skattefrihet i

 

3 kap. ML, dels som rätt till återbetalning i 10 kap. I t.ex. 10 kap. 6 § ges

 

sådana internationella organisationer som avses i lagen om immunitet

 

och privilegier i vissa fall, rätt till återbetalning avseende vissa varor och

 

tjänster. Vidare har sådana organisationer och personal vid dessa också

54

rätt till återbetalning av punktskatt enligt lagarna om tobaksskatt (31 d §),

alkoholskatt (31 d §) och skatt på energi (9 kap. 1 §). Bestämmelser om återbetalning av skatt till internationella organisationer förekommer dock inte i övriga punktskattelagar.

De nu beskrivna reglerna om återbetalning kommer att gälla men är inte tillräckliga för att helt uppnå den skattefrihet som avses enligt de nya avtalsåtagandena. Dels gäller skattefriheten enligt 10 kap. 6 § ML endast vissa särskilt uppräknade varor och tjänster, t.ex. varor som är avsedda för inredning eller utrustning av sådan byggnad som är avsedd för förvärvaren, dels avser den endast internationella organisationer, inte medlemmar i desamma. Inte heller de nyss angivna paragraferna i de tre punktskattelagarna är tillräckliga eftersom de endast ger internationella organisationer och ibland viss personal och medlemsstaters ombud vid organisationen sådan skattefrihet. I övriga punktskattelagar finns som sagt inte ens en lagstadgad befrielse från skatt.

Skattefriheten enligt avtalen har alltså en vidare omfattning än vad som följer av ML och punktskattelagstiftningen. Av 1 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall framgår att bestämmelserna om immunitet och privilegier i lagen har företräde framför bestämmelser i andra för- fattningar (exempelvis reglerna i ML om skattefrihet och motsvarande regler i punktskattelagstiftningen). Av det följer att när det i den föreslagna nya bestämmelsen införs en hänvisning till de nya avtalen så gäller, som sagt, den materiella rätten till skattefrihet enligt avtals- villkoren, före annan lagstiftning. För denna situation fanns tidigare inte någon i författning fastlagd procedur för att hantera den (vidare) skatte- friheten. Av den anledningen infördes 2005 en ny bestämmelse, som numera finns i 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen. Enligt den regeln ska den som till följd av bl.a. lagen om immunitet och privilegier i vissa fall har rätt att förvärva varor eller tjänster utan mervärdesskatt eller punktskatt, få utöva den rätten genom en ansökan om återbetalning av skatten. Det framgår vidare att denna regel är en reservbestämmelse och att den inte gäller när rätt till återbetalning finns enligt de bestämmelser i ML och de punktskattelagar som nämnts ovan. Den gäller däremot när avtalsvillkoren ger skattefrihet i en större omfattning (se vidare i prop. 2004/05:15 s. 54 f.).

När den här föreslagna nya bestämmelsen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall träder i kraft kommer således i första hand rätten till återbetalning av mervärdesskatt uppnås genom 10 kap. 6 § ML samt avseende punktskatt enligt lagarna om tobaksskatt (31 d §), alkoholskatt (31 d §) och skatt på energi (9 kap. 1 §). Men därutöver kommer också reservregeln i 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen vara tillämplig på de kategorier av juridiska personer samt avseende de varor och tjänster som omfattas av värdlandsstödsavtalet och det kompletterande tilläggs- protokollet och i de fall de nyss nämnda bestämmelserna inte är tillräckliga för att tillförsäkra den fulla rätten till återbetalning. Den kommer således att gälla när skattefriheten går utöver den som gäller enligt befintlig lagstiftning.

Förfarandereglerna för återbetalningen är desamma, oavsett om det är ML, punktskattelagarna eller reservbestämmelsen i skatteförfarandelagen som är tillämplig lag. I 1 § förordningen (1994:224) om återbetalning av mervärdesskatt och vissa punktskatter till hjälporganisationer, utländska beskickningar m.fl. framgår att förordningen gäller för samtliga dessa

Prop. 2015/16:152

55

Prop. 2015/16:152 fall. När det gäller överklaganden av Skatteverkets beslut hänvisar såväl ML som de tre aktuella punktskattelagarna till skatteförfarandelagen. I 67 kap. skatteförfarandelagen finns bestämmelserna om överklagande, t.ex. anges i 12 § att ett överklagande ska lämnas in inom två månader från det att den som beslutet gäller fick del av det. I förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. framgår vidare att det finns en särskild forumregel för dessa beslut, nämligen att det är förvaltningsrätten i Falun som är behörig domstol för prövning av besluten från Skatteverket. Detta gäller oavsett på vilken av de nämnda lagarna som beslutet är grundat.

Särskilt om drivmedel, oljor och smörjmedel

Det har ovan sagts att Nato SOFA inte innehåller åtaganden för en avtalspart att medge skattebefrielse för den sändande statens köp av varor eller tjänster i den mottagande staten. Däremot anger avtalets artikel XI punkten 11 att den mottagande staten skattefritt ska tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till den sändande statens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg. Av Parisprotokollets artikel VIII punkten 2 framgår att de allierade högkvarteren ska åtnjuta samma rättighet. Vidare, vilket har framgått ovan, gäller detta även de fordon, luftfartyg och fartyg som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet, se avtalets avsnitt 6.

Som ovan konstaterats är huvudregeln i svensk rätt att all omsättning av varor och tjänster är mervärdesskattepliktig, om inte annat anges. Detta gäller således också drivmedel, oljor m.m. Det finns dock ett explicit undantag från skatteplikt för flygbensin och flygfotogen i 3 kap. 23 § punkten 4 ML, dvs. det är direkt skattefrihet som gäller. Därutöver innehåller, som redan framgått, ML en del bestämmelser om rätt till återbetalning för vissa grupper som inte är skattskyldiga, bl.a. för utländska beskickningar och sådana internationella organisationer som avses i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Förutom mervärdesskatt omfattas drivmedel samt bränslen till flyg och fartyg också av punktskatt enligt lagen om skatt på energi. Det finns emellertid även i den lagen ett antal undantag från skatteplikten beroende på varans användningssätt och vem användaren är. Enligt 60 kap. 1 § skatte- förfarandelagen får dessutom regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer helt eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att betala mervärdesskatt och punktskatt om det finns synnerliga skäl. Enligt 13 kap. 12 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261) är det Skatteverket som får besluta om sådan befrielse.

Alltsedan PFF SOFA infördes i svensk rätt har man löst åtagandet i den aktuella bestämmelsen genom att Försvarsmakten skattefritt till- handahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till de gästande styrkorna. Detta förfarande har, med hänsyn till de relativt få övningar som ändå sker i Sverige, ansetts vara mest praktiskt i stället för alternativet att medge de utländska styrkorna rätt att själva förvärva bränslet skattefritt

”i butik” genom lagstiftningsåtgärder. När det gäller punktskatt så uppkommer ingen skyldighet till ytterligare beskattning när Försvars- makten på detta vis överlåter bränslet till de utländska trupperna eftersom

sådan eventuell punktskatt redan har betalats av Försvarsmakten vid

56

myndighetens inköp. Däremot kan myndighetens tillhandahållande av fartygsbränsle och drivmedel för fordon till de utländska styrkorna komma att omfattas av mervärdesbeskattning eftersom ML, enligt ovan, endast undantar omsättning av flygbränsle. I det fallet har man ansett att Sveriges åtagande enligt avtalet ska anses utgöra sådana synnerliga skäl att skattebefrielse, enligt 60 kap. 1 § skatteförfarandelagen, ska medges. Man har tidigare bedömt att denna ordning, dvs. att Försvarsmakten tillhandahåller drivmedel till andra länder utan att påföra mervärdesskatt, inte är oförenlig med svensk lagstiftning, se vidare i prop. 1995/96:37 s. 47 f. och prop. 2004/05:7 s.51.

Denna bedömning är alltjämt gällande och några rättsliga hinder att lösa Sveriges åtagande på detta vis föreligger således inte. När det gäller de situationer då bränsle ska tillhandahållas utländska styrkor enligt de

”vanliga” reglerna i PFF SOFA föreslås därför att den nu gällande ordningen kvarstår. Bestämmelsen om synnerliga skäl för att medge befrielse från mervärdesskatt bör även framöver kunna tillämpas. Som har konstaterats redan i prop. 1995/96:37 kan förfarandet däremot med- föra en viss merkostnad för Försvarsmakten gällande eventuell punkt- skatt som myndigheten har betalt och som den inte får ta betalt för vid tillhandahållandet till de utländska trupperna. Detta får dock alltjämt anses utgöra en sådan övningskostnad som får finansieras inom befintliga ekonomiska ramar. Kostnaderna kan inte heller framöver förutsättas bli så höga att tillhandahållandet av bränsle inte kan omfattas av myndighetens ordinarie anslag.

Det är däremot mindre lämpligt att låta denna ordning gälla också för de fall bränslet avser de juridiska personer som enligt värdlands- stödsavtalet har rätt att förvärva varor och tjänster skattefritt. Det har ju framgått ovan att rätten till skattebefrielse inte är begränsad till köp av vissa typer av varor, utan det som avses är en generell rätt till skattefrihet för alla de förvärv som behövs för verksamheten, således också t.ex. bränsle till tjänstefordon, flyg och flygplan. I den föreslagna nya bestämmelsen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, vilken ska reglera bl.a. detta privilegium, är inte heller rätten till skattefria förvärv av varor begränsad av annat än avtalsvillkoren. Oavsett vilken metod som väljs är i och för sig resultatet detsamma för de utländska styrkorna, nämligen att de erhåller skattefritt bränsle och att avtals- åtagandet uppfylls. Det framstår dock som mest praktiskt att de juridiska personer som genom värdlandsstödsavtalet medges rätten att förvärva (andra) varor och tjänster skattefritt ska också få göra det avseende drivmedel, oljor och smörjmedel, dvs. genom en rätt till återbetalning av erlagd skatt. Denna rätt gäller, som framgått ovan, enbart de juridiska personer som omfattas av värdlandsstödsavtalet, och således i första hand de aktuella Natohögkvarteren. Dock gäller den också de Natoledda förbanden, dvs. de sändande länder som bidrar med en militär enhet under Natos ledning. Men, som har förtydligats ovan, skattelättnaden för deltagande länder gäller endast när de ingår i en sådan Natoledd enhet som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet. Vid en internationell övning i Sverige som inte är Natoledd kommer statusen för deltagande länder även framöver att bestämmas i enlighet med status- avtalen, och därmed är de inte berättigade till skattelättnad vid inköp. I

Prop. 2015/16:152

57

Prop. 2015/16:152 de fallen är det som sagt även framöver Försvarsmakten som ska tillhandahålla bränslet skattefritt till de utländska styrkorna.

Övriga finansiella frågor

I värdlandsstödsavtalet, avsnitt 6.5, anges att för det fall att fullständig befrielse från skatter, avgifter, tullar m.m. inte kan beviljas avseende köp i Sverige ska avgifter som tas ut inte vara högre än de som gäller för Försvarsmakten. Vidare anger avsnitt 6.6 att finansiella transaktioner, t.ex. överföring av medel och öppnande av bankkonton, ska få utföras utan statliga pålagor och avgifter.

Det finns inga särskilda regler för Försvarsmakten beträffande skatter m.m., annat än rätt till återbetalning av mervärdesskatt, varför den aktuella bestämmelsen i värdlandsstödsavtalet inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd. Vad gäller finansiella transaktioner såsom öppnande av konton, finns inte några statliga pålagor eller statliga avgifter. Bedömningen är således att ingen av dessa bestämmelser kräver någon lagändring.

 

8.3.5

Tullfrihet

 

 

 

Regeringens förslag: Tullfrihet ska gälla även för de Natohögkvarter

 

samt de styrkor och den personal som omfattas av de nya avtalen i

 

enlighet med villkor i respektive avtal. Ändringen ska göras i lagen

 

om immunitet och privilegier i vissa fall och i lagen om tullfrihet m.m.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars-

 

makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten

 

stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan

 

om tullfrihet.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel XI i Nato SOFA gäller

 

tull- och skattefrihet vid tillfällig import och export av tjänstefordon samt

 

utrustning, förråd, förnödenheter och andra varor för en styrkas eget

 

bruk. Tullfriheten ska också gälla personalens, och deras anhörigas,

 

personliga ägodelar och fordon för eget bruk. Av Parisprotokollets artikel

 

VIII punkten 2 framgår att de allierade högkvarteren ska åtnjuta samma

 

rättigheter. Även Natos högkvarter ska således tillåtas att tullfritt ta in

 

och föra ut tjänstefordon och annan utrustning för högkvarterens egna

 

bruk och medlemmar av högkvarteren ska tullfritt få ta in och föra ut

 

personliga ägodelar och fordon för eget bruk. Tullfriheten för

 

medlemmar gäller dock inte medborgare i den mottagande staten, såvida

 

de inte ingår i en annan protokollsparts stridskrafter (punkten 3). I avsnitt

 

6 i värdlandsstödsavtalet framgår att samma tull- och skattefrihet som

 

följer av statusavtalen ska gälla också tillfällig import och export till

 

Sverige i samband med sådan Natoledd militär verksamhet som omfattas

 

av det avtalet. Den enda skillnad som framgår är att det i avsnitt 6.3

 

nämns tullfrihet också för importerade tjänster.

 

När Sverige införde PFF SOFA i svensk rätt genomfördes regeln om

58

tullfrihet

vid tillfällig import och export genom en ändring i lagen

 

 

(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall samt i 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. I samband med utvidgningen av avtalet 2004 behölls systematiken men en del tillägg gjordes i de aktuella bestämmelserna, för att möjliggöra den vidare tillämpningen av avtalet. Eftersom EU är en tullunion betalas inte tull och andra avgifter när varor förs mellan EU:s medlemsstater. Det innebär att regleringen endast tar sikte på de avtalsländer som inte är medlemmar i EU.

På samma sätt som avseende lagstiftningen om mervärdesskatt och punktskatter bygger de svenska reglerna om tull och tullfrihet på EU- bestämmelser och avvikelser måste därför vara tillåtna enligt unions- rätten. När Sverige införde tullfrihet för PFF-samarbetet 1996 fanns bestämmelser om tullfrihet i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Det bedömdes att stöd för att tillåta sådan tullfrihet som följer av avtalet förelåg enligt artikel 136.1 i förordningen, vilken angav att medlems- staterna fick medge tullfrihet bl.a. för militär personal som i enlighet med internationella överenskommelser är stationerad inom en medlemsstats territorium men som inte lyder under dess befäl. Samma bedömning gjordes vid utvidgningen av avtalets tillämpning 2004. I dag är förordningen upphävd och ersatt av rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. I artikel 131.1 i den nya förordningen finns dock den nyss angivna möjligheten till tullfrihet för militär personal med oförändrad. Det finns således alltjämt stöd i EU-lagstiftningen för den tullfrihet som Sverige har infört för PFF-samarbetet.

När det gäller de nya avtalsåtagandena är artikel 131.1 endast delvis aktuell, nämligen när det gäller de fysiska personerna som omfattas av avtalen. Däremot är undantagsbestämmelsen inte tillämplig avseende tullfrihet för de aktuella Natohögkvarteren och delar/avdelningar av dessa. I det fallet finns stöd i en annan bestämmelse i 2009 års förordning. Enligt artikel 128.1 b) får medlemsstaterna även bevilja tull- befrielse enligt sedvanliga privilegier som beviljas på grund av internationella överenskommelser eller överenskommelser om hög- kvarter, i vilka ett tredjeland eller en internationell organisation är avtals- slutande part. I det fallet ska dock medlemsstaten, enligt artikel 129, till kommissionen anmäla de tullbestämmelser som följer av överens- kommelsen. Det finns alltså stöd i EU-rätten för att utsträcka tullfriheten till att avse också de högkvarter och delar därav samt till den militära och civila personal som omfattas av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet. Även i dessa fall kommer tullfriheten att beröra endast sådan import och export från andra länder än sådana som är EU-medlemmar.

Tullfriheten ska införas genom ett tillägg i den nya bestämmelsen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall men också genom lagen om tullfrihet m.m. När det gäller den förstnämnda lagen kommer tull- friheten, precis som avseende andra privilegier t.ex. för skattefria förvärv, gälla i enlighet med villkoren i avtalen. I lagen om tullfrihet m.m. finns redan bestämmelser om tullfrihet där unionsrätten inte hindrar att tullfrihet i vissa fall regleras av nationella bestämmelser. I 4 § första stycket gäller tullfrihet för bl.a. en främmande stats beskicknings varor och andra stycket reglerar tullfrihet för varor till en internationell

Prop. 2015/16:152

59

Prop. 2015/16:152 organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Tredje stycket, som infördes med anledning av PFF SOFA, anger tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor till en främmande stats styrka eller dess personal, som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Med hänsyn till att det nu inte är fråga om att ge hela organisationen Nato tullfrihet framstår det som mindre lämpligt att använda sig av den tullfrihet som redan finns reglerad i andra stycket. Det tredje stycket bör därför justeras så att det också omfattar Natohögkvarteren och deras personal.

En skillnad från den tullfrihet som gäller enligt Nato SOFA är som sagt att värdlandsstödsavtalet anger tullfrihet även vid import av tjänster. Eftersom det inte finns några tullavgifter på tjänster föranleder den skrivningen ingen lagstiftningsåtgärd.

Som framgick inledningsvis stipulerar värdlandsstödsavtalet och det kompletterande tilläggsprotokollet både tull- och skattefrihet vid den tillfälliga importen och exporten. I 2 kap. 2 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. föreskrivs, med vissa undantag, att om tullfrihet för en vara som övergår till fri omsättning medges enligt bl.a. lagen om tullfrihet m.m. ska även skattefrihet medges. 3 kap. 30 § ML anger vidare att sådan import också är undantagen från mervärdes- skatteplikt. Det krävs således inte några lagstiftningsåtgärder för att också bevilja skattefrihet.

8.3.6Inkomstbeskattning

Regeringens förslag: Privilegier i fråga om inkomstskatt ska medges i den utsträckning som följer av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet. Detta åstadkoms genom en ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, vilket innebär att berörda löneinkomster undantas från beskattning i Sverige.

I lagen förtydligas också att privilegier i fråga om inkomstskatt ska medges i den utsträckning som följer av PFF SOFA, vilket innebär att där berörda löneinkomster helt undantas från beskattning i Sverige.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars- makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan om inkomstbeskattning.

Skälen för regeringens förslag: Artikel X i Nato SOFA anger bl.a. att de perioder under vilka personal befinner sig i ett annat land inom ramen för avtalets tillämpning inte ska räknas som sådan bosättningsperiod som leder till beskattning i mottagarstaten. De personalkategorier som omfattas av bestämmelsen är militär eller civil personal anställd vid ett lands försvarsmakt (medlemmar av en styrka eller en civil komponent). Lön och annan ersättning som utbetalas från den sändande staten i dess

60

egenskap av arbetsgivare ska undantas från beskattning i den mottagande staten.

Av Parisprotokollets artikel VII punkten 1 framgår att samma skatte- befrielse för lön och arvoden som följer av artikel X i Nato SOFA ska gälla även den militära och civila personal som tillhör en avtalsparts stridskrafter men som är placerad vid ett Natohögkvarter. Dessa personer ska alltså undantas från inkomstbeskattning i den mottagande staten. I samma punkt anges att bestämmelsen inte befriar från beskattning i den stat där personerna i fråga är medborgare.

I artikelns andra punkt finns specialregler som gäller för den särskilda kategori av civil personal som är direktanställd av ett Natohögkvarter. I det fallet ska den lön som betalas till de personerna av ett Natohögkvarter vara befriad från beskattning. Däremot anges att en protokollspart kan ingå avtal med det aktuella högkvarteret om att det landet ska anställa sina medborgare och sedan placera dem vid högkvarteret. I det fallet får den protokollsparten beskatta den lön som betalas ut av den parten. Denna bestämmelse bedöms dock bli tillämplig endast i det fall ett Natohögkvarter skulle etableras i Sverige.

Reglerna om beskattning av lön och arvoden enligt Nato/PFF SOFA och deras protokoll ska även gälla när värdlandsstödsavtalet är tillämpligt, vilket framgår av hänvisningen till avtalen i fråga om rättslig status i avsnitt 7.2.

Med undantag för den särskilda kategori av civil personal som är direktanställd av Nato ska alltså i princip samma ordning som nu gäller för personal som kommer till Sverige enligt PFF SOFA gälla även för den personal som kommer hit inom ramen för de nya avtalen.

I samband med Sveriges införande av PFF SOFA (och sedermera vid dess utvidgade tillämpning år 2004) gjordes bedömningen att några ändringar i svensk lagstiftning inte var nödvändiga i fråga om inkomst- beskattning. Regeringen bedömde att vistelsen för berörda personer i de absolut flesta fall då avtalet skulle bli tillämpligt inte skulle överstiga en sammanlagd tidsperiod om sex månader under en tolvmånadersperiod. Några beskattningsanspråk enligt lagen (1991:586) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta (SINK) i Sverige för inkomst i form av lön m.m. skulle därför inte uppstå i dessa fall. Vid de få tillfällen det skulle kunna bli fråga om en längre tids vistelse, ansågs detta kunna lösas genom befintliga skatteavtal eller ensidiga regler för undanröjande av dubbelbeskattning i de anslutna staterna. Se vidare i prop. 1995/96:37 s. 47 f. och prop. 2004/05:7 s. 49 f.

Även inom ramen för de nya avtalen bedöms utländsk personals vistelse i Sverige i de absolut flesta fallen komma att ske för verksamhet där en enskild person inte kommer vistas i landet längre tid än sex månader under en tolvmånadersperiod. Men när nu det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet genomförs finns det ett värde i att införa en uttrycklig reglering som i alla situationer helt undan- tar inkomster från beskattning i Sverige i den utsträckning som följer av avtalen. En sådan reglering innebär en administrativ förenkling där det inte behöver göras någon mer ingående bedömning av om det finns några beskattningsanspråk enligt intern svensk rätt och om något skatteavtal är tillämpligt, en bedömning som i de absolut flesta fall skulle resultera i att beskattning inte ska ske. Detta bör åstadkommas genom att det i den

Prop. 2015/16:152

61

Prop. 2015/16:152 föreslagna nya paragrafen i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall uttryckligen anges att privilegier i fråga om inkomstskatt ska gälla i den utsträckning som anges i det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet.

Eftersom det kompletterande tilläggsprotokollet liksom PFF SOFA i materiellt hänseende tillämpar artikel X i Nato SOFA i fråga om inkomstbeskattning av vissa löner, väcks frågan om det i förhållande till PFF SOFA också är mer ändamålsenligt med en uttrycklig reglering i fråga om privilegier i förhållande till inkomstbeskattning. De fördelar som finns med en sådan reglering avseende det kompletterande tilläggs- protokollet, gäller även för PFF SOFA. Det föreslås därför att 7 § i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ändras så att det uttryckligen också där anges att privilegier ska gälla i fråga om inkomstskatt i den utsträckning som följer av PFF SOFA.

8.3.7Sjuk- och tandvård

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet om utländsk personals tillgång till sjuk- och tandvård vid vistelse i Sverige tillgodoses genom gällande svensk rätt på området. Behov av ytterligare lagstiftning finns inte.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Trafikverket stöder förslagen. Försvarsmakten tillstyrker förslagen i sin helhet men påtalar att det finns en osäkerhet kring hanteringen av eventuella sjuk- och tandvårdskostnader för personer som kommer från länder utanför EU/EES och med vilka Sverige saknar en sjukvårdskonvention. Social- styrelsen saknar en beskrivning av konsekvenserna av värdlandsstöd för hälso- och sjukvården.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel IX punkten 5 i Nato SOFA ska en främmande styrka och dess civila personal samt anhöriga erbjudas sjuk- och tandvård under samma förhållanden som mottagarlandets personal om sådan vård inte på ett tillfredsställande sätt kan erbjudas inom styrkan. I Parisprotokollet finns ingen bestämmelse som hänvisar särskilt till denna regel. Det framgår dock av inledningen till artikel IV att sådana rättigheter som tillkommer en sändande stat beträffande dess styrka och civila personal ska tillkomma det berörda högkvarteret. I värdlandsstödsavtalet, avsnitt 5.1 h, anges att Sverige, i samarbete med Natobefälhavaren, ska tillhandahålla styrkan sjuk- och tandvård från svenska militära anläggningar på samma villkor som erbjuds svensk militär. I avsnitt 5.3 f framgår vidare att sändande länder ska stå kostnaden för civil sjuk- och tandvård som värdlandet tillhandahåller.

I Sverige har utländska medborgare som tillfälligt vistas här tillgång till omedelbar hälso- och sjukvård enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) om de behöver det. Samma sak gäller för omedelbar

tandvård enligt 6 § tandvårdslagen (1985:125). Alla har således tillgång

62

till akut sjuk- och tandvård i Sverige. När det gäller EU/EES-medborgare som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghets- systemen, är de berättigade till hälso- och sjukvård på samma villkor och till samma kostnad som personer bosatta i Sverige (jfr 3 c och 26 §§ HSL). För andra utländska medborgare, dvs. från länder utanför EU/EES, gäller olika regler. Sverige har ingått sjukvårdskonventioner om ömsesidighet och andra typer av sjukvårdsavtal med ett antal länder. Personer från länder som omfattas av dessa konventioner eller avtal ska erbjudas akut sjuk- och tandvård vid tillfällig vistelse i Sverige på samma avgiftsvillkor som personer bosatta i Sverige. För övriga utländska medborgare, dvs. sådana som är bosatta i länder med vilka Sverige saknar konventioner eller överenskommelser, erbjuds inte någon subventionerad vård. Det betyder att dessa patienter själva får betala den verkliga kostnaden för såväl akut som planerad vård.

När Sverige införde PFF SOFA vidtogs inga lagändringar till följd av det i detta avsnitt aktuella åtagandet. Bedömningen var att den typ av vård som skulle kunna bli aktuell under de tillfälliga aktiviteter, övningar, som avtalet skulle tillämpas på torde vara enbart av akut karaktär och de ovan redovisade reglerna ansågs tillräckliga för att uppfylla åtagandet (prop. 1995/96:37 s. 50 f.). Inte heller vid utvidg- ningen av avtalets tillämplighet år 2004 gjordes annan bedömning. Vid det ställningstagandet konstaterades att de patienter som inte omfattas av subventionerad vård (utländska medborgare från länder utanför EU/EES och som är bosatta i länder med vilka Sverige saknar konventioner eller överenskommelser) får själva betala den verkliga kostnaden för såväl akut som planerad vård (prop. 2004/05:7 s. 48 f.).

Den aktuella regeln i PFF SOFA ska nu utsträckas till att gälla också kretsen enligt det kompletterande tilläggsprotokollet, dvs. att Sverige ska erbjuda sjuk- och tandvård under samma förhållanden som den svenska personalen när tillräcklig vård inte kan erbjudas inom styrkan. Sveriges skyldighet enligt värdlandsstödsavtalet gäller i första hand att tillhanda- hålla sådan vård som erbjuds på svenska militära anläggningar till svensk militär personal. Någon sådan vård erbjuds dock i princip inte, varför svensk militär personal är hänvisad till samma vård som gäller för övriga personer som är bosatta i Sverige. Enligt avsnitt 5.3 f ska de sändande länderna i det fallet ansvara för kostnaden för sådan civil sjuk- och tandvård som Sverige tillhandahåller.

Även då det gäller de aktiviteter som kan företas inom ramen för de nya avtalsåtagandena torde det enbart vara akut vård som kommer i fråga. Eftersom alla personer som vistas i Sverige erbjuds sådan omedelbar vård anser regeringen att det inte heller nu finns behov av lagstiftningsåtgärder såvitt avser frågan om tillgång till vård.

Försvarsmakten har påpekat att kretsen av personer som kan komma att omfattas av åtagandet enligt det kompletterande tilläggsprotokollet, liksom redan i dag är fallet beträffande PFF-verksamheten, går utanför EU/EES. I fråga om sådana länder som omfattas av en sjukvårds- konvention med Sverige blir det ingen skillnad mot vad som gäller för personer som kommer från EU/EES-länder. Det blir det däremot för personer som kommer från länder som saknar sjukvårdskonvention med Sverige. Dessa måste betala den verkliga kostnaden för vård i Sverige,

Prop. 2015/16:152

63

Prop. 2015/16:152 vilket innebär en skillnad i förhållande till vad som gäller för den svenska militära personalen (som endast behöver betala föreskriven patientavgift). Försvarsmakten anser att det med nuvarande reglering finns en osäkerhet i hur en sådan situation skulle hanteras, givet de avtalsåtaganden som Sverige har gjort i detta hänseende. Samma osäkerhet gäller enligt myndigheten även idag för personer som kommer från sådana länder till Sverige inom ramen för PFF SOFA.

Gällande svenskt regelverk innebär, som Försvarsmakten påpekat, att för vissa personer som kommer till Sverige inom ramen för PFF SOFA eller dess protokoll kommer kostnaden för akut sjuk- och tandvård vara högre än den som gäller för den svenska personalen. Regeringen menar att det aktuella villkoret i Nato SOFA (artikel IX punkten 5) endast ålägger Sverige, i egenskap av mottagande stat, skyldighet att erbjuda den utländska personalen sjuk- och tandvård, inklusive sjukhusvistelse, under samma förhållanden som den svenska personalen, dvs. att den utländska personalen ska erbjudas vård och att denna vård ska vara av samma kvalitet. Avtalsåtagandet sträcker sig inte till att kräva att vården ska erbjudas till samma kostnad som gäller för den svenska personalen. Denna bedömning styrks av att det i värdlandsstödsavtalet anges att sändande länder ska betala för den civila vård som erbjuds i Sverige. Regeringen anser således inte att det svenska regelverket är oförenligt med avtalsåtagandet. Med hänsyn till den vida krets länder som Sverige erbjuder akut vård till för subventionerat pris, torde den nu beskrivna situationen dessutom inte förekomma särskilt ofta. Behov av lag- stiftningsåtgärd bedöms inte finnas.

Socialstyrelsen har efterfrågat en beskrivning av konsekvenserna av värdlandsstödsavtalet för hälso- och sjukvården. Myndigheten har bl.a. uppgett att värdlandsstödsavtalets ikraftträdande kan medföra indirekta och direkta krav på hälso- och sjukvården vad avser både det förberedande och genomförande arbetet. Myndigheten efterfrågar förtydliganden t.ex. avseende ansvaret för vem som ska förbereda eventuella önskemål från Nato att, i vissa situationer, föra in hälso- och sjukvårdsresurser på svenskt territorium och utöva sjukvård. Vidare anser Socialstyrelsen att man bör belysa konsekvenserna av avtalets ikraft- trädande gällande de kostnader som kan uppstå vid övningar, allvarliga händelser i fredstid respektive i händelse av krig. Sammantaget ökar kraven på att utveckla hälso- och sjukvårdens förmåga till civil-militär samverkan och myndigheten framhåller att det är av vikt att Försvars- maktens och Natos förväntningar görs kända för landstingen för att möjliggöra ett förberedande arbete.

Regeringens uppfattning är att det naturligtvis är viktigt med förmåga till civil-militär samverkan, avseende alla viktiga samhällsfunktioner och under alla tider. Värdlandsstödsavtalet i sig innehåller emellertid inga större nyheter i nu aktuellt sammanhang. Avtalet reglerar inte Natos eller sändande länders rätt att föra in sjukvårdsresurser eller att utöva sjukvård i Sverige. Skulle den situationen bli aktuell, förutsätter regeringen att en förfrågan därom görs i samband med inbjudan och förberedelserna till aktuell verksamhet. Den kommer därefter att prövas i behörig ordning.

64

8.3.8

Rätten att bära vapen

Prop. 2015/16:152

Regeringens bedömning: Bestämmelsen i vapenlagen om regeringens möjlighet att besluta om undantag från vapenlagens bestämmelser om bl.a. införsel av skjutvapen och ammunition är tillräcklig för att hantera situationer även enligt de nya avtals- åtagandena.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars- makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan om införsel av vapen.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel VI i Nato SOFA har en medlem av en styrka rätt att inneha och bära vapen på den mottagande statens territorium. I vare sig Parisprotokollet eller värd- landsstödsavtalet finns någon bestämmelse med särskild hänvisning till denna regel. Det får dock utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt huvudavtalet (för Parisprotokollets del artikeln IV, och vad avser värdlandsstödsavtalet, avsnitt 7.2) att denna rätt ska gälla även inom ramen för dessa avtal.

Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att tillstånd krävs för att bl.a. föra in skjutvapen och ammunition till Sverige. Enligt 11 kap. 3 § vapenlagen får dock regeringen besluta att lagen inte ska gälla skjut- vapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Anledningen är att det vid internationellt samarbete av sådant slag är önskvärt att all materiel, inklusive skjutvapen och ammunition, utan krav på tullhantering och tillstånd kan föras mellan de länder som deltar i samarbetet. Sådana regeringsbeslut om undantag från vapenlagen meddelas när PFF SOFA är tillämpligt.

I avsnitt 8.3.2 ovan har framgått att Nato inte har någon egen styrka utan att samtlig militär personal är sådan som är utsänd av deltagande länder. Det har också framkommit att Nato inte äger egna skjutvapen och ammunition (enligt vapenlagens definition), utan att de vapen som innehas av den militära personalen, under Natoledd verksamhet och vid Natohögkvarter, är sådana som tillhör berörda stater. Av denna anledning finns inget behov av att ändra vapenlagens bestämmelse om regeringens rätt att besluta om undantag för vapen som innehas av ”en främmande stats militära styrka”. Även under den verksamhet som kan företas inom ramen för de nya avtalsåtagandena kommer alltså vapnen att innehas av främmande stater och den befintliga möjligheten för regeringen att besluta om undantag från vapenlagens bestämmelser är tillämplig.

65

Prop. 2015/16:152 8.3.9

Immunitet för arkiv och dokument

Regeringens förslag: Arkiv och dokument tillhörande ett Nato- högkvarter ska vara okränkbara i den utsträckning som framgår av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet. Detta åstadkoms genom en ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars- makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt vad gäller immunitet för arkiv och dokument.

Skälen för regeringens förslag: Artikel XIII i Parisprotokollet anger att ett allierat högkvarters arkiv och andra officiella handlingar som förvaras i lokaler som används av högkvarteret ska vara okränkbara, såvida inte högkvarteret har hävt immuniteten. Bestämmelsen kan bli tillämplig även om ett högkvarter inte upprättas i Sverige. Det anges nämligen att dokumentens immunitet även ska gälla när en tjänsteman, som är godkänd av ett högkvarter, har officiella dokument med sig vid vistelse i Sverige. I värdlandsstödsavtalets avsnitt 3.1 framgår att sådana bestämmelser som gäller mellan Sverige och högkvarteren, enligt t.ex. Parisprotokollet/det kompletterande tilläggsprotokollet ska tillämpas också inom ramen för detta avtal.

Bestämmelsen är en nyhet i förhållande till Nato/PFF SOFA. Det finns emellertid en identisk regel i EU SOFA, vilken Sverige har genomfört, och motsvarande immunitet gäller också för t.ex. utländska be- skickningars dokument, se vidare i prop. 2004/05:7 s. 45 f. Även denna bestämmelse föreslås uppfyllas genom förslaget till en ny bestämmelse i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

8.3.10Pass och visering

Regeringens bedömning: Avtalens bestämmelser om pass och visum kräver ingen ändring av svensk lag.

 

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars-

 

makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten

 

stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan om

 

passfrihet.

 

 

 

 

Skälen för regeringens bedömning: Artikel III i Nato SOFA anger att

 

en styrka och dess medlemmar vid in- och utresa ska vara undantagna

 

från pass- och viseringsbestämmelser. Denna pass- och viseringsfrihet

 

gäller dock enligt artikelns punkt 2 under villkor av att styrkans

 

medlemmar har identitetskort och individuell eller kollektiv förflytt-

 

ningsorder som kan uppvisas vid anmodan. I vare sig Parisprotokollet

 

eller värdlandsstödsavtalet finns

någon bestämmelse

med

uttrycklig

66

hänvisning till denna regel. Det

får dock utläsas

av de

allmänna

hänvisningarna till rättslig status enligt huvudavtalet (för Paris- Prop. 2015/16:152 protokollets del artikeln IV, och vad avser värdlandsstödsavtalet avsnitt

7.2) att undantaget från kravet på pass och visering ska gälla även inom ramen för dessa avtal. I Parisprotokollet (artikel IV c och V) finns emellertid hänvisning till Natos SOFA:s regler om id-kort.

I 2 kap. utlänningslagen (2005:716) finns allmänna bestämmelser om krav för utlänningars vistelse i Sverige. Som huvudregel ska en utlänning som reser in i och vistas i Sverige ha både pass (1 §) och visering (3 §). Det finns dock undantag från denna huvudregel. När det gäller frågan om pass så anger 8 § t.ex. att kravet på pass för inresa och vistelse i Sverige inte gäller för medborgare i en Schengenstat om personen i fråga kommer direkt från en sådan stat. Vidare har regeringen i 2 kap. 17 § utlänningsförordningen (2006:97) föreskrivit att ett identitetskort som utvisar medborgarskap och som har utfärdats för en EES-medborgare eller en medborgare i Schweiz av behörig myndighet i hemlandet gäller såsom pass vid ankomst till, vistelse i och utresa från Sverige.

När det gäller viseringsfrågan framgår av 2 kap. 8 a § 1 utlännings- lagen att EES-medborgare är undantagna från kravet på visering. I 9 § samma kapitel ges regeringen möjlighet att föreskriva om ytterligare undantag från kravet på pass, visering m.m.

Vid införandet av PFF SOFA, liksom vid utvidgningen av dess tillämpning, ansågs det inte finnas behov av lagändringar avseende frågan om passfrihet. Det görs inte heller nu någon annan bedömning. För de personer som kommer från länder som är EES-medlemmar gäller enligt ovan beskrivna regelverk som nämnts redan sådan frihet. För personer som kommer från länderna utanför EES-området medför avtalets bestämmelser ett undantag från kraven på pass och visum. Enligt Nato SOFA:s artikel III punkt 2 gäller dock krav på att personerna ifråga ska ha identitetskort och individuell eller kollektiv förflyttningsorder. I 2 kap. 22 § utlänningsförordningen finns ett bemyndigande för Migrations- verket att meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass. Myndigheten har med stöd av nämnda bestämmelse antagit föreskrifter om handlingar som godtas som pass (MIGRFS 05/2014). Av punkten 8 i dessa föreskrifter framgår att medlem av en militär styrka som kommer till Sverige inom ramen för PFF SOFA endast behöver ett identitetskort och en individuell eller kollektiv förflyttningsorder. Migrationsverket har möjlighet att justera dessa föreskrifter så att de också omfattar sådan militär styrka som kommer till Sverige inom ramen för de nya avtalen.

När det gäller frågan om viseringsfrihet, och då främst icke EES- medborgare, införde Sverige vid den utvidgade tillämpningen av PFF SOFA 2004 ett undantag från det allmänna viseringskravet med anledning av avtalets regler i denna del. Bestämmelsen, som finns i utlänningsförordningen, bör justeras så att den också omfattar styrkor och deras personal som kan komma till Sverige inom ramen för de nya avtalen.

67

Prop. 2015/16:152

68

8.3.11Körkort

Regeringens bedömning: Avtalsbestämmelserna om körkort i det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet kräver inte ändring av svensk lag.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Transport- styrelsen lämnar i denna fråga ett par förtydliganden när det gäller giltigheten av utländska körkort i Sverige.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel IV i Nato SOFA ska körkort som utfärdats i den sändande staten erkännas i den mottagande staten. Alternativt ska den mottagande staten utan att kräva förarprov själv utfärda körtillstånd eller körkort till medlem av en styrka eller civil komponent som innehar motsvarande körtillstånd eller körkort utfärdat av den sändande staten. I vare sig Parisprotokollet eller värd- landsstödsavtalet finns någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel. Det får dock utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt huvudavtalet (för Parisprotokollets del artikeln IV, och vad avser värdlandsstödsavtalet avsnitt 7.2) att denna rätt ska gälla även inom ramen för dessa avtal.

Enligt 6 kap. körkortslagen (1998:488) får en utländsk medborgare här i landet köra fordon i enlighet med dennes giltiga nationella körkort i hemlandet. För körkort som är utfärdade inom EES-området gäller dessa lika som ett svenskt körkort. Andra utländska körkort har en giltighetstid på ett år från det att innehavaren folkbokfördes i Sverige. Ett utländskt körkort utanför EES (samt Schweiz eller Japan) kan inte bytas mot ett svenskt. Om någon med ett EES-lands körkort vill byta sitt nationella körkort sker alltid en giltighets- och äkthetskontroll. Bestämmelserna i Nato SOFA säger inget om prövning av äkthet eller giltighet vid utfärdande av svenskt körtillstånd eller körkort, utan anger endast att något förarprov inte ska krävas. I detta hänseende innebär avtalet alltså inte någon annorlunda tillämpning av befintliga svenska regler. Endast för det fall någon icke EES-medborgare skulle komma att befinna sig i landet längre tid än ett år efter folkbokföring här, skulle körkortslagens bestämmelse om ettårsgräns komma att påverkas av Nato SOFA:s inne- håll.

De nu beskriva reglerna har vid införandet av PFF SOFA, samt vid utvidgningen av avtalets tillämpning, bedömts som tillräckliga för att avtalsåtagandet i denna del ska anses uppfyllt. Det görs inte heller nu någon annan bedömning. Även om vissa aktiviteter inom ramen för värd- landsstödsavtalet i ett annat säkerhetspolitiskt läge skulle kunna medföra längre tids vistelser torde det endast vara vid allvarliga kris- eller krigs- situationer som vistelsen skulle kunna överstiga ett år. Som Transport- styrelsen har påpekat gäller dessutom ettårsfristen för körkort utfärdade utanför EES endast för det fall att folkbokföring av innehavaren sker i Sverige. Eftersom personer som kommer till Sverige på grund av verksamhet inom ramen för värdlandsstödsavtalet inte torde folkbokföras här, träder tidsgränsen inte in. Om folkbokföring i något enstaka fall ändå skulle ske och vistelsen överstiger ett år har Transportstyrelsen

möjlighet, enligt körkortsförordningen (1998:980), att medge längre tids Prop. 2015/16:152 giltighet om innehavaren avser att vistas i landet under begränsad tid.

Transportstyrelsen har vidare, såvitt avser EES-körkort, påpekat att om innehavaren av ett sådant körkort förlorar det eller om det av andra skäl behöver förnyas under vistelsen i Sverige, så kan förnyelse inte ske här i landet om inte personen ifråga är permanent bosatt här. Något skäl att nu lagstifta för den situationen finns inte.

8.3.12Bära uniform

Regeringens bedömning: Avtalsbestämmelserna om rätten att bära uniform i Sverige kräver ingen ändring av svensk lag.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars- makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel V i Nato SOFA har den sändande statens styrka rätt att bära uniform inom den mottagande statens territorium. I vare sig Parisprotokollet eller värdlandsstödsavtalet finns någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel. Det får dock utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt huvudavtalet (för Parisprotokollets del artikeln IV, och vad avser värdlandsstödsavtalet, avsnitt 7.2) att denna rätt ska gälla även inom ramen för dessa avtal.

Det allmänna förbudet för militära styrkor från ett land att i ett annat land bära sin nations uniform är ett uttryck för staters suveränitet. Vid militärt internationellt samarbete är det dock regelmässigt så att besökande staters förband tillåts uppträda i uniform. Detta framgår vanligen av en överenskommelse mellan länderna.

Enligt 11 § förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) får inte utländsk militär personal bära uniform inom Sveriges landområden utan tillstånd av Försvarsmakten. Det nu beskrivna svenska regelverket har vid införandet av PFF SOFA bedömts som tillräckligt för att tillgodose kravet på rätt att bära uniform. Den bedömningen gäller även för de nya avtalsåtagandena. Behov av någon författningsändring finns således inte.

69

Prop. 2015/16:152 8.3.13

Skydd mot exekutiva förfaranden

 

 

 

Regeringens förslag: Det kompletterande tilläggsprotokollets och

 

värdlandsstödsavtalets bestämmelser om skydd mot exekutiva

 

förfaranden som syftar till beslag eller kvarstad av högkvarterens

 

egendom och tillgångar ska genomföras i svensk rätt. Detta sker

 

genom en ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

 

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i värdlandsstödsavtalet

 

om säkerhetsskydd kräver ingen ändring i lag.

 

 

 

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med

 

regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars-

 

makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten

 

stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i fråga om

 

kvarstad eller beslag.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel XI punkten 2

 

i Parisprotokollet anger att exekutionsåtgärder som beslag och kvarstad

 

får vidtas avseende allierade högkvarters egendom eller tillgångar endast

 

för de syften som avses i vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA. Av

 

hänvisningarna framgår att de sammanhang som beslag av egendom

 

m.m. är tillåtet, är i samband med utredning av lagöverträdelser inklusive

 

överträdelser av lagar och förordningar avseende tullar och skatter. I

 

andra fall får alltså beslag eller kvarstad inte ske. Denna bestämmelse är

 

en nyhet i förhållande till Nato/PFF SOFA. I värdlandsstödsavtalet finns

 

ingen uttrycklig regel om detta men det framgår av avsnitt 3.1 att de

 

eventuella bestämmelser som enligt t.ex. det kompletterande tilläggs-

 

protokollet/Parisprotokollet är i kraft mellan Sverige och högkvarteren

 

ska tillämpas även på den militära verksamhet som företas inom ramen

 

för detta avtal.

 

Beslut om beslag och kvarstad som sker i samband med brottslighet är

 

alltså tillåten enligt den aktuella bestämmelsen. Men när det gäller frågan

 

om kvarstad finns det enligt svensk rätt också möjlighet att under vissa

 

förutsättningar besluta om kvarstad på grund av en civilrättslig fordran,

 

se bl.a. 15 kap. rättegångsbalken. En sådan talan ska alltså inte få föras

 

såvitt avser tillgångar och egendom som tillhör sådana Natohögkvarter

 

som omfattas av protokollet och värdlandsstödsavtalet. Egendom som

 

tillhör sändande stater omfattas dock inte av detta skydd. Även denna

 

immunitet bör genomföras genom den föreslagna nya bestämmelsen i

 

lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

 

I avsnitt nio i värdlandsstödsavtalet finns bestämmelser om skydd för

 

säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter m.m. Det framgår bl.a. att de

 

överenskommelser som är i kraft mellan Sverige och Nato, bl.a.

 

säkerhetsskyddsavtalet från 1994, ska tillämpas. Dessa avtal har tidigare

 

bedömts som förenliga med svensk rätt, såvitt avser säkerhetsskydds-

 

avtalet, se prop. 1995/96:37 s. 43 f. Det görs ingen annan bedömning nu.

 

I punkten 3 finns ett åtagande för varje part att vidta alla lagliga åtgärder

 

som är tillgängliga för att uppgifter som utbyts i företroende inte röjs,

 

såvida inte de andra parterna har lämnat samtycke till detta. Med

70

hänvisning till att åtagandet är begränsat till vad som är tillåtet enligt

 

 

gällande rätt innebär inte heller denna bestämmelse någon avvikelse från Prop. 2015/16:152 svensk rätt. Varken denna eller någon annan bestämmelse i avsnitt nio

kräver således någon lagändring.

8.3.14Skyddsobjekt

Regeringens förslag: I skyddslagen ska det införas en ny punkt som innebär att också områden där ett Natohögkvarter eller en främmande stats militära styrka bedriver militär verksamhet inom ramen för värdlandsstödsavtalet ska kunna förklaras vara skyddsobjekt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

 

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars-

 

makten tillstyrker förslagen och Trafikverket uppger att myndigheten

 

stöder förslagen. Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i denna

 

del.

 

Skälen för regeringens förslag: Artikel VII punkten 11 i Nato SOFA

 

ålägger mottagarlandet viss skyldighet att skydda anläggningar,

 

byggnader m.m. som används av andra avtalsparter. I vare sig Paris-

 

protokollet eller värdlandsstödsavtalet finns någon bestämmelse med

 

uttrycklig hänvisning till denna regel, men i värdlandsstödsavtalets

 

avsnitt åtta anges att skydd av trupp ska ske i enlighet med bl.a. Nato

 

SOFA. Det får under alla förhållanden utläsas av de allmänna hän-

 

visningarna till rättslig status enligt huvudavtalet att denna rätt ska gälla

 

även inom ramen för båda de nya avtalen.

 

I samband med införandet av PFF SOFA antog Sverige en lagändring

 

som innebar att sådana områden där övningar inom ramen för avtalet

 

bedrevs kunde beslutas vara skyddsobjekt. Bestämmelsen finns i dag i 5

 

§ 4 skyddslagen (2010:305) och anger att som skyddsobjekt får beslutas

 

områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för

 

internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i

 

samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat

 

militärt ändamål. Genom ett beslut om att förklara området som skydds-

 

objekt tillförsäkras skydd genom förbud mot tillträde m.m. i enlighet

 

med lagens 7 §. Enligt skyddsförordningen (2010:523) är det Försvars-

 

makten som beslutar om skyddsobjekt i dylika fall.

 

Av avsnitt 8.3.2 ovan framgår att Nato inte har någon egen styrka utan

 

att samtlig militär personal är sådan som är utsänd av deltagande länder.

 

Även den verksamhet som kan företas inom ramen för de nya avtals-

 

åtagandena kommer därmed att bedrivas av en främmande stats militära

 

styrka. Den delen av den nyss redovisade bestämmelsen är således i och

 

för sig tillräcklig för att omfatta även de nya avtalen. När det gäller

 

värdlandsstödsavtalet är det emellertid så, att den militära verksamhet

 

som kan företas inom ramen för avtalet är av högst varierande slag.

 

Avtalet gäller inte bara vid övningar. Eftersom den aktuella regeln i

 

skyddslagen är begränsad till övningsverksamhet, är den inte tillräcklig

 

för att omfatta alla typer av verksamhet som kan bli aktuell inom ramen

 

för värdlandsstödsavtalet. Dessutom kan det inte uteslutas att verksamhet

 

som bedrivs av Natohögkvarter också behöver skydd. Det föreslås därför

71

Prop. 2015/16:152 att en ny punkt införs som tillförsäkrar att skydd kan ges för alla områden där aktiviteter inom ramen för värdlandsstödsavtalet kan bedrivas.

I skyddsförordningen finns bestämmelser som anger att det är Försvarsmakten som beslutar i frågor om skyddsobjekt samt meddelar föreskrifter vad gäller bl.a. sådana områden inom vilka det bedrivs PFF- verksamhet. Dessa bestämmelser bör justeras så att samma regler ska gälla även för de områden där verksamhet inom ramen för värdlands- stödsavtalet kan bedrivas.

Regler om utländsk väpnad styrkas tillträde till svenskt territorium finns i olika författningar, framförallt i tillträdesförordningen (1992:118) och i förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen). Enligt huvudregeln i 4 § tillträdesförordningen krävs tillstånd för tillträde till svenskt territorium av utländska statsfartyg, utländska statsluftfartyg och utländska militära fordon. Utgångspunkten är alltjämt att det är regeringen som fattar beslut om sådana frågor (jfr 5 och 6 §§). När Sverige anslöt sig till PFF SOFA bedömdes det svenska regelverket vara tillräckligt för att kunna ta emot utländska förband i Sverige för att delta i samarbete inom ramen för PFF, se prop. 1995/96:37 s. 27 f. Denna bedömning gäller fortfarande, även för verksamhet inom ramen för de nya avtalsåtagandena.

9 Ikraftträdande

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2016.

Regeringens bedömning: Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

Promemorians förslag och bedömning: överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: En förutsättning för att Sverige ska kunna godkänna det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet är att de föreslagna författningsändringarna har trätt i kraft. Det är angeläget att det sker så snart som det är möjligt. Det är lämpligt att samtliga föreslagna lagändringar sker samtidigt. De föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Det bedöms inte finnas något behov av övergångsbestämmelser.

72

10

Konsekvenser

Prop. 2015/16:152

 

Regeringens bedömning: Förslagen kommer att underlätta och öka Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller konflikt i Sverige eller i närområdet, samt underlätta för Sverige att utgöra värdland för annan verksamhet, t.ex. internationella övningar under Natos ledning. Förslagen kommer att ge förut- sättningar för effektivitetsvinster för Försvarsmakten genom att ett ramregelverk för värdlandsstöd kommer att finnas på plats och därmed förenkla de särskilda genomförandeavtal som ska ingås inför varje enskild aktivitet.

De ökade kostnader som kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter förväntas inte bli större än att de kan belasta respektive myndighets ordinarie anslag.

Förslagen i sig medför inga kostnadsökningar.

Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har inga

invändningar mot promemorians förslag och bedömningar. Försvars- makten tillstyrker förslagen och uppger att avtalen väsentligt kommer att underlätta myndighetens samverkan med Natos högkvarter bl.a. vid övningar och annan gemensam verksamhet. Trafikverket anser att värd- landsstödsavtalet kommer att underlätta Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller konflikt i Sverige eller i när- området, samt underlätta för Sverige att utgöra värdland för annan verksamhet. Länsstyrelsen i Gotlands län delar promemorians stånd- punkt att de föreslagna författningsändringarna kommer att underlätta samverkan med Nato inom svenskt territorium genom att ett grund- läggande regelverk finns på plats som reglerar statusen för såväl Natos högkvarter och underlydande enheter som de fysiska personer som tjänstgör inom dessa och stationeras i Sverige. Fortifikationsverket framhåller att en eventuell anpassning av infrastruktur för försvars- ändamål med anledning av värdlandsstödsavtalet kan komma att påverka verkets verksamhet. Kustbevakningen framhåller att mot bakgrund av att det i västvärlden är Nato som är den organisation som definierar den internationella standarden på militär praktisk samverkan kan det inte uteslutas att en utvecklad försvarssamverkan med Nato kan medföra förändringar i t.ex. tekniskt hänseende inom Försvarsmakten och att sådana förändringar i sin tur kan få konsekvenser även för Kust- bevakningen.

Utöver remissinstanserna har ett antal spontana yttranden från olika sammanslutningar och privatpersoner inkommit. Flera framhåller att det saknas en fullgod analys av bl.a. kostnaderna av ett godkännande av värdlandsstödsavtalet.

Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande utgångspunkt för förslagen i propositionen är att Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd ska förbättras. För att ett utländskt förband ska kunna verka i Sverige eller från svenskt territorium krävs bl.a. att olika praktiska arrangemang är förberedda i förväg. Värdlandsstödsavtalet är ett över-

gripande avtal som innehåller grundläggande procedurer inklusive

73

Prop. 2015/16:152 juridiska och finansiella principer för att ge och ta emot stöd, och tydliggör ansvarsfördelningen mellan Sverige, Nato och andra länder som kan tänkas bidra med stöd vid en Natoledd militär verksamhet i eller från Sverige. Genom värdlandsstödsavtalet, tillsammans med det kompletterande tilläggsprotokollet, etableras således ett ramregelverk som kommer att underlätta och öka Sveriges förutsättningar att effektivt kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller konflikt i Sverige eller i närområdet, samt underlätta för Sverige att utgöra värdland för andra ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter, t.ex. övningar. I nuläget behöver Försvarsmakten förhandla och ingå en rad avtal inför varje enskild aktivitet. Processen är ofta komplex och brådskande samt föranleder betydande administrativt arbete. Det finns därför en risk att det kan uppfattas som mer komplicerat att vid behov bedriva verksamhet i Sverige jämfört med de länder som redan har ett värdlandsstödsavtal på plats. Genom avtalets ikraftträdande minskas denna risk och det blir lättare att bedriva viktig verksamhet i Sverige, t.ex. Natoledda övningar. Att öva med samarbetspartner i en internationell miljö, särskilt under Natos ledning, är av stor vikt för att upprätthålla och utveckla interoperabiliteten med andra länder. Det är också centralt för att utveckla svensk militär förmåga.

Värdlandsstödsavtalets funktion som ett ramregelverk kan alltså förväntas medföra besparingar för Försvarsmakten genom de effektivitetsvinster som uppstår då fullständiga avtal inte behöver förhandlas och ingås inför varje enskild aktivitet. De särskilda genom- förandeavtal som behöver ingås inför enskilda aktiviteter kan göras enklare och hållas kortare på den grund som huvudavtalet ger. De andra länder som vill delta i en planerad Natoledd verksamhet kommer också på förhand veta att avtalet är tillämpligt, vilket besparar alla parter en utdragen förhandlingsprocess vid respektive tillfälle.

Promemorians författningsförslag innebär att liknande privilegier som redan i dag gäller med anledning av PFF SOFA också ska utsträckas till att gälla vissa av Natos högkvarter och deras personal samt Natoledda förband som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet. De författningsändringar som Sverige har antagit på grund av PFF SOFA, och till viss del även EU SOFA, innebär att vår lagstiftning till stor del redan är anpassad för de nya avtalsåtagandena. Genom de nu föreslagna författningsändringarna kommer dock fler att omfattas av privilegierna, vilket kan medföra vissa ökade kostnader hos myndigheter framförallt med anledning av svenska statens ersättningsskyldighet för tredjemansskador t.ex. avseende ersättning vid trafikskador. Såväl i samband med anslutningen till PFF SOFA som vid utvidgningen av dess tillämpning 2004 gjordes bedömningen att det inte fanns skäl för regeringen att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter med anledning av avtalets regler. Även om de nya avtalsåtagandena kan medföra en viss ökning av tillfällen då staten kan bli ersättningsskyldig, finns inte heller nu skäl till att göra någon annan bedömning. De kostnader som kan uppstå hos en myndighet till följd av verksamhet som bedrivs inom ramen för värdlandsstödsavtalet eller det kompletterande tilläggsprotokollet bör även framöver som absoluta huvudregel kunna belasta respektive myndighets ordinarie anslag.

74

En skillnad i förhållande till tidigare är att Natohögkvarteren och de Prop. 2015/16:152 Natoledda förbanden föreslås medges befrielse från mervärdesskatt och

eventuella punktskatter beträffande de köp av varor och tjänster som görs för och till den gemensamma verksamheten under vistelsen i Sverige. Det gäller vid varje aktivitet, t.ex. en Natoledd övning, som företas i Sverige under värdlandsstödsavtalet. Detta kan innebära en utebliven intäkt för Sverige, jämfört med dagens regler. Det ska dock förtydligas att detta gäller endast när övningen är Natoledd och genomförs inom ramen för detta avtal. För övriga internationella militära övningar i Sverige kommer även framöver i första hand PFF SOFA, med tillhörande regler, att gälla.

I den mån avtalen kan leda till kostnader för Sverige är detta beroende av enskilda beslut om verksamhet som omfattas av avtalen. Eftersom aktiviteter som omfattas av avtalen endast kan genomföras i Sverige efter inbjudan från Sverige är det inte avtalen i sig som leder till kostnader. Kostnaden i varje enskilt fall måste vägas mot de vinster Sverige får genom att Nato t.ex. övar i Sverige eller bistår Sverige vid en allvarlig kris eller vid krig. Inte heller detta är något nytt i förhållande till hur det såg ut innan de nu föreslagna författningsändringarna.

Slutligen är det rimligt att anta att Sverige kommer att beviljas samma privilegier, t.ex. befrielse från vissa skatter, i de fall Sverige väljer att delta i aktiviteter inom ramen för värdlandsstödsavtal i andra PFF- eller Natoländer. Det kompletterande tilläggsprotokollet innebär också att den svenska personalen som är placerad vid Natohögkvarter, t.ex. Shape, kommer att få liknande privilegier, grundade direkt på protokollet.

Som förklarats ovan innebär värdlandsstödsavtalet att Sveriges förmåga att ge och ta emot stöd ökar, vilket bland annat underlättar övningssamarbetet. Därmed stärks säkerheten för Sverige och vi bidrar till andras säkerhet. Det är i sin tur en viktig del i genomförandet av den säkerhetspolitiska inriktning som regeringen angett i inriktnings- propositionen.

11

Författningskommentar

 

11.1

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661)

 

 

om immunitet och privilegier i vissa fall

 

7 §

 

 

Första stycket ändras så att det uttryckligen framgår att privilegier i fråga

 

om inkomstskatt ska gälla i den utsträckning som anges i PFF SOFA.

 

Privilegierna (som framgår av artikel X i Nato SOFA till vilken PFF

 

SOFA hänvisar) gäller både militär och civilanställd personal vid ett

 

lands försvarsmakt som kommer till Sverige inom ramen för sådan

 

verksamhet som omfattas av PFF SOFA. Bestämmelsen hindrar inte att

 

de berörda personerna beskattas i det land i vilket de är medborgare.

 

Genom denna ändring regleras privilegier i fråga om inkomstskatt enligt

 

PFF

SOFA på samma sätt som föreslås i fråga om personal vid

75

Prop. 2015/16:152 Natohögkvarter och annan motsvarande personalkategori som omfattas av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet, se vidare 8 §.

Andra stycket flyttas till en ny paragraf, 9 §. Bestämmelsen behandlas i

 

avsnitt 8.3.4.

 

8 §

 

Paragrafen, som är ny, innebär att de Natohögkvarter samt de styrkor och

 

den personal som lyder under högkvarteren, vilka kommer till Sverige

 

inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell kris-

 

hantering, ska ha immunitet och privilegier i den utsträckning som anges

 

i det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet. De

 

högkvarter som avses är dels Natos permanenta ledningsstrukturer såsom

 

samtliga strategiska högkvarter, dels varje annat motsvarande inter-

 

nationellt högkvarter som har upprättats i enlighet med Nordatlantiska

 

fördraget och som är inordnat i Natos ledningsstruktur. Privilegierna

 

gäller också varje enhet eller avdelning av ett sådant högkvarter som

 

kommer till Sverige för att genomföra verksamhet inom ramen för

 

värdlandsstödsavtalet.

 

Första stycket innehåller en uttömmande uppräkning av den immunitet

 

och de privilegier som följer av bestämmelsen, vilka anges i sex punkter.

 

I punkten 1 regleras undantag från avgifter och skatter vid bruk av

 

fordon i vägtrafik. Privilegierna gäller endast tjänstefordon, dvs. fordon

 

som används av den militära eller civila personalen som omfattas av

 

avtalen. Fordon för personligt bruk omfattas inte. Därutöver ska fordonen

 

ifråga användas av personer som, efter inbjudan av svensk myndighet,

 

befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete

 

eller internationell krishantering. Undantaget gäller redan idag på samma

 

villkor för de främmande staters tjänstefordon som omfattas av PFF

 

SOFA. Nytt är att privilegierna nu också gäller fordon som ägs av Nato,

 

vilka förs till Sverige och används här i tjänsten av personal vid ett

 

sådant Natohögkvarter som omfattas av det kompletterande tilläggs-

 

protokollet eller värdlandsstödsavtalet. Undantaget framgår av artikel XI

 

punkten 2 c i Nato SOFA till vilken såväl PFF SOFA som värdlands-

 

stödsavtalet och det kompletterande tilläggsprotokollet hänvisar.

 

Punkten 2 behandlar privilegier beträffande import och export i

 

förhållande till Sverige och motsvarar till sitt innehåll det som redan i

 

dag gäller enligt PFF SOFA. Tull- och skattefriheten gäller vissa varor,

 

t.ex. fordon och annan utrustning för tjänsten samt fordon och annan

 

egendom för personligt bruk. Genom denna bestämmelse tillåts även

 

Natohögkvarteren att tullfritt ta in och föra ut tjänstefordon och annan

 

utrustning för högkvarterens egna bruk, och medlemmar av högkvarteren

 

får tullfritt ta in och föra ut personliga ägodelar och fordon för eget bruk.

 

Tullfriheten gäller dock inte svenska medborgare, såvida de inte ingår i

 

en annan protokollsparts stridskrafter. Privilegierna framgår av artikel XI

 

i Nato SOFA (genom hänvisning i övriga avtal) samt av värdlandsstöds-

 

avtalets avsnitt 6 punkten 3.

 

Punkten 3, som avser undantag från betalning av mervärdesskatt och

 

punktskatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige, är ny i förhållande

 

till vad som gäller enligt PFF SOFA. Skattebefrielsen gäller för alla

76

inköp som görs för sådan verksamhet som företas i Sverige inom ramen

för avtalen. Skattefriheten gäller dock endast de juridiska personernas inköp. De juridiska personer som omfattas av privilegierna är i första hand de internationella militära Natohögkvarteren och varje del av sådant högkvarter som skickas ut på uppdrag enligt värdlandsstödsavtalet. Men det gäller också de Natoledda förbanden, dvs. varje sändande stat som bidrar med en militär enhet under Natos ledning. Skattebefrielsen för deltagande länder gäller endast när de ingår i en Natoledd enhet som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet. Vid en internationell övning eller annan verksamhet i Sverige, som inte är Natoledd, kommer statusen för deltagande stater även framöver att bestämmas i enlighet med PFF SOFA, och därmed saknas rätt till motsvarande skattelättnad. Skattebefrielsen är inte begränsad till köp av vissa typer av varor eller tjänster, utan det är en generell rätt till skattefrihet för förvärv som görs för verksamheten. Skattefriheten uppnås genom en rätt till återbetalning av skatt. Privilegierna regleras dels i artikel VIII punkten 1 i Parisprotokollet (till vilken det kompletterande tilläggsprotokollet hänvisar), dels i avsnitt 6 punkterna 1 och 4 i värd- landsstödsavtalet.

Punkten 4 behandlar privilegier i fråga om inkomstskatt. Privilegierna gäller både militär och civilanställd personal vid ett lands försvarsmakt som kommer till Sverige inom ramen för sådan verksamhet som omfattas av avtalen. Sådana personer som är placerade vid ett Natohögkvarter, och således omfattas av det kompletterande tilläggsprotokollet, ska vara undantagna från beskattning i Sverige av de löner m.m. som betalas till dem i denna egenskap av deras respektive försvarsmakt. Detsamma gäller de personer som ingår i en Natoledd styrka som verkar i Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet. Bestämmelsen hindrar inte att de berörda personerna beskattas i det land i vilket de är medborgare. Reglerna avseende denna kategori av personal är desamma som gäller enligt PFF SOFA, som liksom det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet hänvisar till artikel X i Nato SOFA. Ändringen av 7 § i fråga om PFF SOFA (se ovan) syftar till att tydliggöra detta. För den särskilda kategori av civil personal som är direktanställd av Nato innehåller det kompletterande tilläggsprotokollet en särreglering som innebär att de inte ska beskattas i något land, såvida inte det landet har ingått ett särskilt avtal med Nato om att anställa sina medborgare och sedan förordna dem till ett högkvarter. Denna specialregel framgår av artikel VII punkten 2 i Parisprotokollet.

Av punkten 5 följer immunitet för Natohögkvarterens arkiv och handlingar. Bestämmelsen är ny i förhållande till PFF SOFA men det finns en identisk regel i EU SOFA. Skyddet gäller inte bara för det fall att ett högkvarter upprättas i Sverige utan det gäller också när en, av högkvarteret godkänd, tjänsteman har med sig officiella dokument vid vistelse här. Immuniteten framgår av artikel XIII i Parisprotokollet till vilken värdlandsstödsavtalet och det kompletterande tilläggsprotokollet hänvisar.

Punkten 6, som reglerar skydd av högkvarterens egendom och tillgångar, är ny i förhållande till PFF SOFA. Immuniteten gäller inte beslut om beslag och kvarstad på grund av brottslighet. Däremot gäller immunitet för tillgångar och egendom som tillhör sådana Natohögkvarter som omfattas av avtalen, såvitt avser t.ex. beslut om kvarstad med

Prop. 2015/16:152

77

Prop. 2015/16:152 anledning av en civilrättslig fordran. Sådan talan får inte föras mot hög- kvarteren. Egendom som tillhör sändande länder omfattas inte av detta skydd. Immuniteten framgår av artikel XI punkten 2 i Parisprotokollet.

Av andra stycket framgår att immuniteten och privilegierna enligt första stycket gäller i den utsträckning som följer av värdlandsstöds- avtalet och det kompletterande tilläggsprotokollet.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.3.4, 8.3.5, 8.3.6, 8.3.9 och 8.3.13.

9 §

Paragrafen är ny. Innehållet har förts över från 7 § andra stycket. Ändringen är endast av lagteknisk karaktär, i syfte att åstadkomma att den immunitet som följer av EU SOFA regleras i en egen paragraf. Någon ändring i sak är inte avsedd. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.3.4.

11.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

4 §

Paragrafens tredje stycke delas upp på två stycken och ändras så att den där angivna tullfriheten utvidgas till att också omfatta Natohögkvarter och deras personal, i enlighet med villkoren i värdlandsstödsavtalet och det kompletterande tilläggsprotokollet. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.3.5.

11.3Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

4 §

Den föreslagna ändringen i paragrafens första punkt innebär att regeringens rätt att meddela föreskrifter om undantag från trafik- försäkringsplikt beträffande motordrivet fordon utsträcks till att också avse fordon som tillhör sådana Natohögkvarter som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Ändringen är föranledd av att också Nato äger fordon vilka kan komma att föras till Sverige och användas här inom ramen för värdlandsstödsavtalet och det kompletterande tilläggsprotokollet. I bestämmelsen görs även en språklig ändring. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.3.3.

11.4Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305)

5 §

Ändringen innebär att det i punkt 5 införs en möjlighet att besluta om skyddsobjekt för områden där det bedrivs militär verksamhet inom ramen

för värdlandsstödsavtalet. Ändringen görs då värdlandsstödsavtalet inte

78

är begränsat till övningsverksamhet, och då skydd enligt skyddslagen Prop. 2015/16:152 behöver kunna åstadkommas för alla typer av aktiviteter som kan

bedrivas inom ramen för avtalet. Innehållet i nuvarande punkt 5 flyttas till en ny punkt 6. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.3.14.

79

Prop. 2015/16:152

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorian Samförstånds- avtal med Nato om värdlandsstöd (Ds 2015:39)

Sverige för en solidarisk säkerhetspolitik som bygger på att hot mot freden bäst avvärjs i gemenskap och i samverkan med andra länder och organisationer. En viktig del av att kunna bygga säkerhet tillsammans med andra är förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd är dock beroende av ett antal faktorer. En grundläggande förutsättning är förmågan hos svenska förband att kunna samverka med andra förband. I västvärlden är Nato den organisation som definierar den internationella standarden för militär praktisk samverkan, s.k. interoperabilitet, som i sin tur utgör grunden för svensk samverkansförmåga i all internationell krishantering, oavsett om den sker inom ramen för Nato, FN eller EU. En förutsättning för Försvarsmaktens utveckling mot en hög förmåga till praktisk samverkan med andra inkluderar därmed ett nära samarbete med Nato.

En annan viktig grundförutsättning för att kunna ge och ta emot militärt stöd handlar om att i förväg förbereda de praktiska arrangemang som krävs för att ett utländskt förband ska kunna verka på svenskt territorium, t.ex. vid övningar, kriser eller militära operationer i Sverige eller i vårt närområde. Exempel på detta är att det finns en nationell plan för hur Sverige som värdland innehar och avdelar resurser för logistik, ledning och samverkan på olika nivåer beroende på den aktuella situationen. Det handlar också om att säkerställa regler avseende militära förbands uppträdande på svenskt territorium. Dessa praktiska förberedelser går under benämningen värdlandsstöd.

Värdlandsstöd är alltså ett sammanfattande begrepp på det civila och/eller militära stöd som lämnas i fred, kris och krig av en nation till en annan nation eller organisation, som efter inbjudan till övnings- verksamhet, transitering och/eller insatser, befinner sig på värdlandets territorium. Förmåga till värdlandsstöd är en grundförutsättning för att kunna ge och ta emot militärt stöd.

Värdlandsstöd förutsätter avtal som reglerar relationen mellan de aktuella aktörerna. Förberedelserna kan underlättas genom att generella samförståndsavtal, dvs. övergripande ramavtal med grundläggande principer, ingås i förväg i stället för att fullständiga avtal behöver träffas inför varje enskild aktivitet, t.ex. en övning.

Mot denna bakgrund undertecknade Sverige den 4 september 2014 ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd (det s.k. värdlands- stödsavtalet). Avtalet är ett övergripande avtal där även juridiska och finansiella aspekter av att ge och ta emot stöd regleras. Avtalet innehåller grundläggande principer och procedurer för värdlandsstöd och kan användas över hela skalan av situationer från fred och kriser till krig. Syftet med avtalet är att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller operationer i Sverige. Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna, vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om militärt samarbete med Nato i något avseende.

80

Sverige samverkar med Nato inom samarbetet PFF (Partnerskap för fred) sedan 1994. Inom PFF-samarbetet finns ett avtal som reglerar statusen för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium (PFF SOFA). Sverige anslöt sig redan 1996 till PFF SOFA liksom till dess tilläggsprotokoll rörande förbud mot att verkställa dödsstraff. PFF SOFA är ett statusavtal som behövs och används så snart ett lands militära personal efter inbjudan av en viss stat befinner sig på den mottagande statens territorium. Avtalet syftar till att, redan i förväg, reglera situationer som kan uppstå när militär personal deltar i en aktivitet eller en övning, t.ex. vad som gäller vid ett haveri eller vilket land som har jurisdiktion om ett brott begås av någon i en militär styrka. PFF SOFA, liksom övriga statusavtal, reglerar endast vad som gäller rättsligt när ett lands personal väl befinner sig på ett annat lands territorium, efter inbjudan. Avtalen ger inte något land rätt att verka på något annat lands territorium. Först krävs nationella beslut om att sända och ta emot ett lands militära personal.

Till PFF SOFA finns ett kompletterande tilläggsprotokoll som reglerar den rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras militära och civila personal inom parternas territorier. I samband med för- handlingarna om värdlandsstödsavtalet framkom att en förutsättning för att kunna underteckna avtalet var att Sverige dessförinnan hade anslutit sig till det kompletterande tilläggsprotokollet. Regeringen undertecknade därför den 1 augusti 2014 också detta protokoll.

Såväl värdlandsstödsavtalet som det kompletterande tilläggsprotokollet förutsätter vissa författningsändringar innan de kan godkännas och träda i kraft.

I promemorian behandlas de båda avtalen samt de författnings- ändringar som är nödvändiga för att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt dem. Det handlar i huvudsak om att liknande privilegier som redan i dag gäller för främmande staters styrkor som kommer till Sverige inom ramen för PFF SOFA, ska utsträckas till att också gälla vissa av Natos högkvarter och deras personal samt Natoledda förband som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet. I samband med att Sverige undertecknade PFF SOFA gjordes ändringar i svenska författningar för att Sverige skulle kunna uppfylla sina förpliktelser enligt det avtalet. Det medför att vår lagstiftning till stor del redan är anpassad för de nya avtalsåtagandena. Det krävs ändock vissa justeringar, främst med aneldning av att det nu är vissa Natohögkvarter, såsom juridiska personer, som ska åtnjuta rättigheter.

Promemorian föreslår dels att avtalen ska godkännas, dels att ändringar görs i följande författningar: lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., trafikskade- lagen (1975:1410), skyddslagen (2010:305), förordningen (1994:1605) om tullfrihet m.m., trafikförsäkringsförordningen (1976:359), utlännings- förordningen (2006:97), och skyddsförordningen (2010:523).

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 1

81

Prop. 2015/16:152

Bilaga 2

Lagförslagen i Ds 2015:39

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1

dels att 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 7 a och 7 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

7 §2

 

 

 

 

För en främmande stats militära

För en främmande stats militära

styrka och dess personal som

styrka och dess personal som

befinner sig i Sverige inom ramen

befinner sig i Sverige inom ramen

för

internationellt

militärt

för

internationellt

militärt

samarbete

eller

internationell

samarbete eller internationell

krishantering och som omfattas av

krishantering och som omfattas av

avtal som är i kraft i förhållande

avtal som är i kraft i förhållande

till Sverige, ska immunitet och

till Sverige, ska immunitet och

privilegier gälla i fråga om avgifter

privilegier gälla i fråga om

och skatter vid bruk av fordon i

inkomstskatt, avgifter och skatter

vägtrafik samt import till och

vid bruk av fordon i vägtrafik samt

export från Sverige i den

import till och export från Sverige

utsträckning som anges i avtalet

i den utsträckning som anges i

den 19 juni 1995 mellan de stater

avtalet den 19 juni 1995 mellan de

som är parter i Nordatlantiska

stater

som

är

parter

i

fördraget och de andra stater som

Nordatlantiska

fördraget och

de

deltar i Partnerskap för fred om

andra stater som deltar i

status för deras styrkor (SÖ

Partnerskap för fred om status för

1997:51).

 

 

 

 

deras styrkor (SÖ 1997:51).

 

För personal vid någon av

 

 

 

 

 

Europeiska

unionens

institutioner

 

 

 

 

 

samt för högkvarter som verkar

 

 

 

 

 

inom

ramen

för

Europeiska

 

 

 

 

 

unionens

krishantering

gäller

 

 

 

 

 

immunitet i enlighet med vad som

 

 

 

 

 

framgår av artikel 8 respektive

 

 

 

 

 

artikel

15

i

avtalet

den 17

 

 

 

 

 

november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2011:1573.

82

för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (SÖ 2005:7)

Prop. 2015/16:152

Bilaga 2

7 a §

För de Natohögkvarter samt för de styrkor och den personal som lyder under ett sådant högkvarter, vilka befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik, import till och export från Sverige, mervärdes- skatt och punktskatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige, inkomstskatt, skydd av hög- kvarterens arkiv och handlingar samt av högkvarterens egendom och tillgångar i den utsträckning som anges i följande avtal:

1.det kompletterande tilläggs- protokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ),

2.samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd (SÖ).

7 b §

 

För personal vid någon av

83

Prop. 2015/16:152

Bilaga 2

84

Europeiska unionens institutioner samt för högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering gäller immunitet i enlighet med vad som framgår av artikel 8 respektive artikel 15 i avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genom förande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (SÖ 2005:7).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka eller dess personal samt för varor som förtullas för ett Natohögkvarter eller styrka eller personal vid ett sådant högkvarter, vilka befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka eller dess personal, som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller inter- nationell krishantering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

1 Senaste lydelse 2004:1004.

85

Prop. 2015/16:152

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 4 § trafikskadelagen (1975:1410)1 ska ha

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4 §

Regeringen kan föreskriva undantag från trafikförsäkringsplikt

beträffande

 

1. motordrivet fordon som tillhör

1. motordrivet fordon som tillhör

viss främmande stat,

viss främmande stat eller ett

 

Natohögkvarter som omfattas av

 

avtal som är i kraft i förhållande

 

till Sverige,

2. annat motordrivet fordon som är registrerat eller hemmahörande i viss främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

1 Lagen omtryckt 1994:43.

86

Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305)

Härigenom föreskrivs att 5 § skyddslagen (2010:305) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Följande byggnader, andra anläggningar och områden eller objekt kan också beslutas vara skyddsobjekt

1.byggnader, andra anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, samt militära fartyg och luftfartyg,

2.områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök eller där oförutsedda följder av sådan verksamhet kan inträffa,

3.områden där Försvarsmakten har satts in för att hindra en kränkning av Sveriges territorium eller för att möta ett väpnat angrepp mot landet,

4. områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål, och

5. vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

4.områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål,

5.områden där ett Nato- högkvarter eller en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete eller internationell krishantering bedriver sådan militär verksamhet som kan komma att företas inom ramen för samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd (SÖ), och

6.vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

87

Prop. 2015/16:152

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna (Ds 2015:39)

Riksdagens ombudsmän – JO, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltnings- rätten i Falun, Uppsala tingsrätt, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forsknings- institut, Socialstyrelsen, Fortifikationsverket, Arbetsgivarverket, Läns- styrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Tullverket, Skatteverket, Kammarkollegiet, Trafikverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Försvarshögskolan, Uppsala universitet, Stockholms läns landsting, Västmanlands läns landsting, Norrbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Skåne läns landsting, Östergötlands läns landsting, Gotlands läns landsting, Kalmar läns landsting, Dalarnas läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting, Trafikförsäkringsföreningen, Svensk Försäkring, Svenskt näringsliv, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation.

Utöver remissinstanserna har det inkommit ett antal spontana yttranden från olika sammanslutningar och privatpersoner.

88

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1

dels att 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 8 och 9 §§, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

7 §2

 

 

 

 

För en främmande stats militära

För en främmande stats militära

styrka och dess personal som

styrka och dess personal som

befinner sig i Sverige inom ramen

befinner sig i Sverige inom ramen

för

internationellt

militärt

för

internationellt

militärt

samarbete

eller internationell

samarbete eller internationell

krishantering och som omfattas av

krishantering och som omfattas av

avtal som är i kraft i förhållande

avtal som är i kraft i förhållande

till Sverige, ska immunitet och

till Sverige, ska immunitet och

privilegier gälla i fråga om avgifter

privilegier gälla i fråga om

och skatter vid bruk av fordon i

inkomstskatt, avgifter och skatter

vägtrafik samt import till och

vid bruk av fordon i vägtrafik samt

export från Sverige i den

import till och export från Sverige

utsträckning som anges i avtalet

i den utsträckning som anges i

den 19 juni 1995 mellan de stater

avtalet den 19 juni 1995 mellan de

som är parter i Nordatlantiska

stater

som

är

parter

i

fördraget och de andra stater som

Nordatlantiska

fördraget och

de

deltar i Partnerskap för fred om

andra stater som deltar i

status för deras styrkor (SÖ

Partnerskap för fred om status för

1997:51).

 

 

 

deras styrkor (SÖ 1997:51).

 

För personal vid någon av

 

 

 

 

 

Europeiska unionens

institutioner

 

 

 

 

 

samt för högkvarter som verkar

 

 

 

 

 

inom

ramen

för

Europeiska

 

 

 

 

 

unionens

krishantering gäller

 

 

 

 

 

immunitet i enlighet med vad som

 

 

 

 

 

framgår av artikel 8 respektive

 

 

 

 

 

artikel 15 i avtalet den 17

 

 

 

 

 

november 2003 mellan Europeiska

 

 

 

 

 

unionens medlemsstater om status

 

 

 

 

 

för den militära och civila

 

 

 

 

 

personal

som

utstationeras vid

 

 

 

 

 

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2011:1573.

89

Prop. 2015/16:152

Bilaga 4

90

Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (SÖ 2005:7).

8§

För de Natohögkvarter och de

styrkor och den personal lydande under ett sådant högkvarter som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om

1.avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik,

2.import till och export från Sverige,

3.mervärdesskatt och punkt- skatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige,

4.inkomstskatt,

5.skydd av högkvarterens arkiv och handlingar, och

6.skydd av högkvarterens egen- dom och tillgångar.

Immuniteten och privilegierna enligt första stycket gäller i den utsträckning som anges i följande avtal:

1.det kompletterande tilläggs- protokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ),

2. samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd (SÖ).

9 §

För personal vid någon av Europeiska unionens institutioner samt för högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering gäller immunitet enligt artikel 8 respektive artikel 15 i avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlems- stater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genom- förande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (SÖ 2005:7).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 4

91

Prop. 2015/16:152

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2015/16:79 Föreslagen lydelse

4 §

Tullfrihet gäller för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Vidare

gäller

tullfrihet

enligt

Vidare gäller

tullfrihet

enligt

villkor i avtal som är i kraft i

villkor i avtal som är i kraft i

förhållande till Sverige för varor

förhållande till Sverige för

 

som deklareras för övergång till fri

1. varor som deklareras för

omsättning för en främmande stats

övergång till fri omsättning för en

militära styrka eller dess personal,

främmande

stats

militära

styrka

som befinner sig i landet inom

eller dess personal, och

 

ramen för

internationellt

militärt

2. varor som deklareras för

samarbete

eller

internationell

övergång till fri omsättning för ett

krishantering.

 

 

Natohögkvarter eller en

styrka

 

 

 

 

eller personal vid ett sådant

 

 

 

 

högkvarter.

 

 

 

 

 

 

 

Tredje stycket gäller för styrkor,

 

 

 

 

personal och Natohögkvarter som

 

 

 

 

befinner sig i landet inom ramen

 

 

 

 

för

internationellt

militärt

 

 

 

 

samarbete

eller

internationell

 

 

 

 

krishantering.

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

92

Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 4 § trafikskadelagen (1975:1410)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

4 §

 

 

 

 

Regeringen

kan

föreskriva

Regeringen

får

meddela

undantag från

trafikförsäkrings-

föreskrifter

om

undantag

från

plikt beträffande

 

 

trafikförsäkringsplikt beträffande

1. motordrivet fordon som tillhör

1. motordrivet fordon som tillhör

viss främmande stat,

 

viss främmande stat eller som

 

 

 

tillhör ett

Natohögkvarter

som

 

 

 

omfattas av avtal som är i kraft i

 

 

 

förhållande till Sverige,

 

 

2. annat motordrivet fordon som är registrerat eller hemmahörande i viss främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 4

1 Lagen omtryckt 1994:43.

93

Prop. 2015/16:152

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305)

Härigenom föreskrivs att 5 § skyddslagen (2010:305) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

5 §

Följande byggnader, andra anläggningar och områden eller objekt kan också beslutas vara skyddsobjekt

1.byggnader, andra anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, samt militära fartyg och luftfartyg,

2.områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök eller där oförutsedda följder av sådan verksamhet kan inträffa,

3.områden där Försvarsmakten har satts in för att hindra en kränkning av Sveriges territorium eller för att möta ett väpnat angrepp mot landet,

4.områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål, och

5.vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

4.områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål,

5.områden där ett Nato- högkvarter eller en främmande stats militära styrka bedriver militär verksamhet inom ramen för samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd (SÖ), och

6.vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

94

Lagrådets yttrande

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-03-01

Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Lennart Hamberg samt justitierådet Anita Saldén Enérus.

Samförståndsavtal om värdlandsstöd

Enligt en lagrådsremiss den 26 februari 2016 (Försvarsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,

2.lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,

3.lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

4.lag om ändring i skyddslagen (2010:305).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Izla Staifo.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 5

95

Prop. 2015/16:152

Det kompletterande tilläggsprotokollet

Bilaga 6

 

Kompletterande tilläggs- protokoll till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor

Further Additional Protocol to the Agreement among the States Parties to the North Atlantic Treaty and the other States participating in the Partnership for Peace regarding the Status of their Forces

Parterna i detta protokoll,

som beaktar avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor och tilläggs- protokollet till detta, båda upprättade i Bryssel den 19 juni 1995,

som beaktar behovet att upprätta och reglera statusen för militära Natohögkvarter och dessa högkvarters personal inom de staters territorium, som deltar i Partnerskap för fred, för att underlätta förhållandet till de väpnade styrkorna i de enskilda stater som deltar i Partnerskap för fred,

som beaktar behovet att tillerkänna den personal som ingår i partnerskapsstaternas väpnade styrkor och som är placerad vid eller ansluten till militära Natohögkvarter en lämplig status, och

som anser att det på grund av förhållandena i vissa av Natos medlemsstater eller partnerskaps- stater kan vara önskvärt att tillgodose ovannämnda behov genom detta protokoll,

96

Considering the "Agreement among the States Parties to the North Atlantic Treaty and the other States Participating in the Partnership for Peace regarding the Status of their Forces'' and the Additional Protocol thereto, both done at Brussels, June 19, 1995;

Considering the need to establish and regulate the status of NATO military headquarters and headquarters personnel in the territory of States participating in the Partnership for Peace in order to facilitate the relationship with the Armed Forces of individual Partnership for Peace nations;

Considering the need to provide appropriate status for personnel of the Armed Forces of Partner States attached to or associated with NATO military headquarters; and

Considering that the circumstances in particular NATO Member States or Partner States may make it desirable to meet the needs described above through the means of the present Protocol

har kommit överens om följande.

The Parties to the present Protocol

Prop. 2015/16:152

 

 

 

 

 

 

 

have agreed as follows:

 

 

 

Bilaga 6

Artikel I

 

 

 

 

 

Article I

 

 

 

 

 

 

 

 

I detta protokoll används följande

For purposes of the present

 

definitioner:

 

 

 

 

Protocol, the expression

 

 

 

 

1. Parisprotokollet: protokollet om

1. "Paris Protocol'' means the

 

status

för

internationella militära

"Protocol on the Status of

 

högkvarter upprättade med stöd av

International

Military

 

Head-

 

Nordatlantiska

fördraget,

under-

quarters set up pursuant to the

 

tecknat i Paris den 28 augusti

North Atlantic Treaty,'' done at

 

1952.

 

 

 

 

 

 

Paris, August 28, 1952

 

 

 

 

a) avtalet: när termen förekommer

a. The "Agreement,'' wherever the

 

i Parisprotokollet ska den anses

expression appears in the Paris

 

avse avtalet om status för Natos

Protocol, shall be construed to

 

styrkor som

gjorts

tillämpligt

mean the NATO Status of Forces

 

genom avtalet mellan de stater

Agreement

as made applicable

 

som är parter i Nordatlantiska

through

the

"Agreement

among

 

fördraget och de andra stater som

the States Parties to the North

 

deltar i Partnerskap för fred om

Atlantic Treaty and the other

 

status

 

för

deras

styrkor,

States

Participating

in

the

 

undertecknat i Bryssel den 19 juni

Partnership

for

Peace

regarding

 

1995.

 

 

 

 

 

 

the Status of their Forces,'' done at

 

 

 

 

 

 

 

 

Brussels, June 19, 1995.

 

 

 

 

b) styrka och civil komponent: när

b. The "force'' and "civilian

 

dessa

termer

förekommer

i

component'',

wherever

those

 

Parisprotokollet

har

de

 

den

expressions appear in the Paris

 

betydelse som anges i artikel 3 i

Protocol,

have

the

meanings

 

Parisprotokollet

och

ska

även

defined in Article 3 of the Paris

 

innefatta

personer

som

är

Protocol and shall also include

 

placerade vid eller anslutna till

such persons attached to or

 

militära Natohögkvarter från andra

associated with

NATO

 

military

 

statsparter som deltar i Partner-

headquarters

from

other

States

 

skap för fred.

 

 

 

 

Parties

participating

in

the

 

 

 

 

 

 

 

 

Partnership for Peace.

 

 

 

 

c)

anhörig:

när

 

termen

c.

"Dependent'',

 

wherever

the

 

förekommer i Parisprotokollet ska

expression appears in the Paris

 

den avse maka eller make till en

Protocol, means the spouse of a

 

medlem av en styrka eller en civil

member of a force or civilian

 

komponent enligt definitionen i b

component

as

 

defined

in

 

ovan, eller barn till en sådan

paragraph b. of the present Article,

 

medlem om barnet är beroende av

or a child of such member

 

honom eller henne för sitt

depending on him or her for

 

uppehälle.

 

 

 

 

support.

 

 

 

 

 

 

 

 

2. PFF

SOFA: när

termen

2.

"PfP

SOFA,''

wherever

the

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

97

Prop. 2015/16:152

förekommer i detta protokoll ska

expression appears in the present

Bilaga 6

den avse avtalet mellan de stater

Protocol, means the "Agreement

 

som är parter i Nordatlantiska

among the States Parties to the

 

fördraget och de andra stater som

North Atlantic Treaty and the

 

deltar i Partnerskap för fred om

other States Participating in the

 

status

för

deras

styrkor,

Partnership

for

Peace

regarding

 

undertecknat i Bryssel den 19 juni

the Status of their Forces,'' done at

 

1995.

 

 

 

 

 

Brussels, June 19, 1995.

 

 

 

3. Nato: Nordatlantiska fördrags-

3. "NATO'' means the North

 

organisationen.

 

 

 

 

Atlantic Treaty Organisation.

 

 

4.

militära

Natohögkvarter:

4. "NATO military head-quarters''

 

allierade

högkvarter

och

andra

means

Allied

Headquarters and

 

internationella militära högkvarter

other international military head-

 

eller

organisationer som omfattas

quarters

or

organisations falling

 

av artiklarna 1 och 14 i

within Article 1 and Article 14 of

 

Parisprotokollet.

 

 

 

the Paris Protocol.

 

 

 

Artikel II

 

 

 

 

Article II

 

 

 

 

 

Utan att det påverkar de staters

Without prejudice to the rights of

 

rättigheter, som är medlemmar i

States which are Members of

 

Nato eller deltar i Partnerskap för

NATO or participants in the

 

fred men som inte är parter i detta

Partnership for Peace but which

 

protokoll, ska parterna i detta

are not Parties to the present

 

protokoll tillämpa bestämmelserna

Protocol, the Parties hereto shall

 

i Parisprotokollet, utom i den mån

apply provisions identical to those

 

de ändrats genom detta protokoll,

set forth in the Paris Protocol,

 

med

avseende

verksamhet

except as modified in the present

 

utförd av militära Natohögkvarter

Protocol, with respect to the

 

och deras militära och civila

activities

of

NATO

military

 

personal

inom

en protokollsparts

headquarters and their military and

 

territorium.

 

 

 

 

civilian personnel carried out in

 

 

 

 

 

 

 

 

the territory of a Party hereto.

 

 

Artikel III

 

 

 

 

Article III

 

 

 

 

 

1. Utöver det område för vilket

1. In addition to the area to which

 

Parisprotokollet

gäller

ska

detta

the Paris Protocol applies, the

 

protokoll

vara

tillämpligt

inom

present Protocol shall apply to the

 

alla

protokollsparters

territorier

i

territory of all States Parties to the

 

enlighet med artikel 2.1 i PFF

present Protocol, as described in

 

SOFA.

 

 

 

 

 

Article II paragraph 1 of the PfP

 

 

 

 

 

 

 

 

SOFA.

 

 

 

 

 

 

2. Vid tillämpningen av detta

2. For purposes of the present

 

protokoll

ska

hänvisningar

i

Protocol, references in the Paris

 

Parisprotokollet till Nordatlantiska

Protocol to the North Atlantic

 

fördragets område anses innefatta

Treaty area shall be deemed

to

 

de territorier som avses i punkt 1

include

the

territories referred

to

98

ovan.

 

 

 

 

 

in paragraph 1 of the present

 

 

 

 

 

 

Article.

 

 

 

 

 

 

 

Artikel IV

 

 

 

 

Article IV

 

 

 

 

 

 

 

Vid

tillämpningen

av

detta

For purposes of implementing the

protokoll med avseende på frågor

present Protocol with respect to

som rör partnerskaps- stater, ska

matters involving Partner

States,

bestämmelserna i Parisprotokollet

provisions of the Paris Protocol

om att tvister ska hänskjutas till

that provide for differences to be

Nordatlantiska rådet tolkas så att

referred to the North Atlantic

de berörda parterna är skyldiga att

Council shall be construed to

förhandla inbördes och inte vända

require the Parties concerned to

sig till utomstående jurisdiktion

negotiate

 

between

or

among

 

 

 

 

 

 

themselves

 

without

recourse

to

 

 

 

 

 

 

any outside jurisdiction.

 

 

 

Artikel V

 

 

 

 

Article V

 

 

 

 

 

 

 

1. Detta protokoll ska vara öppet

1. The present Protocol shall be

för undertecknande av alla stater

open for signature by any State

som har undertecknat PFF SOFA.

that is a signatory of the PfP

 

 

 

 

 

 

SOFA.

 

 

 

 

 

 

 

2. Detta protokoll ska ratificeras,

2. The present Protocol shall be

godtas

 

eller

godkännas.

subject to

ratification,

acceptance

Ratifikations-, godtagande- eller

or

approval.

Instruments

of

godkännande-

instrumentet

ska

ratification,

acceptance

 

or

deponeras

hos

Amerikas förenta

approval shall be deposited with

staters

regering,

som

ska

the Government of the United

underrätta

alla

signatärstater

om

States of America, which shall

varje sådan deponering.

 

notify all signatory States of each

 

 

 

 

 

 

such deposit.

 

 

 

 

 

3. När minst två signatärstater har

3. As soon as two or more

deponerat

sina

ratifikations-,

signatory

States

have

deposited

godtagande- eller godkännande-

their

instruments

of

ratification,

instrument, träder detta protokoll i

acceptance

 

or

approval,

the

kraft för dessa stater. För varje

present Protocol shall come into

annan signatärstat träder det i kraft

force in respect of those States. It

på dagen för deponeringen av dess

shall come into force in respect of

instrument.

 

 

 

 

each other signatory State on the

 

 

 

 

 

 

date of the deposit of its

 

 

 

 

 

 

instrument.

 

 

 

 

 

 

Artikel VI

 

 

 

 

Article VI

 

 

 

 

 

 

 

Detta protokoll får sägas upp av

The present Protocol may be

varje part till protokollet genom en

denounced by any Party to this

skriftlig

underrättelse

om

Protocol

 

by

giving

written

uppsägning

till

Amerikas förenta

notification of denunciation to the

Prop. 2015/16:152

Bilaga 6

99

Prop. 2015/16:152

staters

 

 

regering,

som

ska

Government of the United States

Bilaga 6

underrätta

alla

signatärstater om

of America, which will notify all

 

varje

 

 

sådan

uppsägning.

signatory States of each such

 

Uppsägningen träder i kraft ett år

notification.

The

denunciation

 

efter det att Amerikas förenta

shall take effect one year after

 

staters regering har tagit emot

receipt of the notification by the

 

underrättelsen. Efter utgången av

Government of the United States

 

denna tidsfrist på ett år ska detta

of America. After the expiration of

 

protokoll upphöra att gälla med

this period of one year, the present

 

avseende på den part som har sagt

Protocol shall cease to be in force

 

upp det, utom i fråga om reglering

as regards the Party that

 

av ej avgjorda anspråk som härrör

denounces it, except for the

 

från tiden före dagen för

settlement of

outstanding

claims

 

uppsägningens

 

ikraftträdande,

that arose before the day on which

 

men ska fortsätta gälla för övriga

the denunciation takes effect, but

 

parter.

 

 

 

 

 

 

shall continue in force for the

 

 

 

 

 

 

 

 

remaining Parties.

 

 

 

Till

bekräftelse

härav

har

In

witness

whereof,

the

 

undertecknade,

därtill

veder-

undersigned,

being

duly

 

börligen

 

bemyndigade,

under-

authorised,

have

signed this

 

tecknat detta protokoll.

 

Protocol

 

 

 

 

 

Upprättat i Bryssel den 19

Done in Brussels, this nineteenth

 

december 1997 på engelska och

day of December, 1997, in the

 

franska, vilka båda texter är lika

English

and

French languages,

 

giltiga, i ett enda original som ska

both

 

texts

being

equally

 

deponeras

i

Amerikas

förenta

authoritative, in a single original

 

staters

 

regerings

arkiv.

Denna

which shall be deposited in the

 

regering

ska överlämna bestyrkta

archives of the Governement of

 

kopior härav till alla signatärstater.

the United States of America. The

 

 

 

 

 

 

 

 

Governement of the United States

of America shall transmit certified copies thereof to all signatory States.

100

Parisprotokollet

Prop. 2015/16:152

Bilaga 7

Protokoll om status för internationella militära hög- kvarter upprättade med stöd av Nordatlantiska fördraget

Protocol on the Status of International Military Head- quarters set up pursuant to the North Atlantic Treaty

Parterna i Nordatlantiska fördraget, undertecknat i Washington den 4 april 1949,

som anser att internationella militära högkvarter får upprättas inom deras territorier genom särskilda avtal träffade med stöd av Nordatlantiska fördraget, och

som önskar definiera statusen för sådana högkvarter och för deras personal inom Nordatlantiska fördragets område,

har kommit överens om detta protokoll till avtalet om status för deras styrkor, undertecknat i London den 19 juni 1951.

Artikel I

I detta protokoll avses med

a) avtalet: det avtal som undertecknades i London den 19 juni 1951 av parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor.

The parties to the North Atlantic Treaty signed in Washington on 4th April, 1949,

Considering that international military Headquarters may be established in their territories, by separate arrangement, under the North Atlantic Treaty, and

Desiring to define the status of such Headquarters and of the personnel thereof within the North Atlantic Treaty area,

Have agreed to the present Protocol to the Agreement signed in London on 19th June, 1951, regarding the Status of their Forces:

Article 1

In the present Protocol the expression

a. 'the Agreement' means the Agreement signed in London on 19th June, 1951, by the Parties to the North Atlantic Treaty regarding the status of their Forces;

b)överhögkvarter: Supreme b. 'Supreme Headquarters' means

Headquarters

Allied

Powers in

Supreme

Headquarters Allied

Europe, (SHAPE), Headquarters of

Powers in Europe, Headquarters of

the Supreme

Allied

Commander

the Supreme

Allied

Commander

Atlantic

(SACLANT)

och

varje

Atlantic

and

any

equivalent

annat motsvarande internationellt

international military Headquarters

militärt

högkvarter

som

har

set up pursuant to the North

upprättats

i

enlighet

med

Atlantic Treaty;

101

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:152 Nordatlantiska fördraget.

Bilaga 7

c)

allierat

högkvarter:

varje

c. 'Allied Headquarters' means any

överhögkvarter

 

och

 

varje

Supreme

Headquarters and

any

internationellt

militärt högkvarter

international military Headquarters

som har upprättats i enlighet med

set up pursuant to the North

Nordatlantiska

fördraget

och

som

Atlantic

Treaty

which

is

är

direkt

underställt

ett

immediately

subordinate

to a

överhögkvarter.

 

 

 

Supreme Headquarters;

 

 

d) Nordatlantiska rådet: det råd

d. 'North Atlantic Council' means

som inrättats med stöd av artikel

the Council established by Article

IX i Nordatlantiska fördraget eller

IX of the North Atlantic Treaty or

något av dess underorgan som är

any of its subsidiary bodies

behörigt att agera för dess räkning.

authorised to act on its behalf.

 

Artikel II

 

 

 

 

Article II

 

 

 

 

 

I

enlighet

med

följande

Subject to the following provisions

bestämmelser i detta protokoll, ska

of this Protocol, the Agreement

avtalet

tillämpas

allierade

shall apply to Allied Headquarters

högkvarter inom en protokollsparts

in the territory of a Party to the

territorium

i

Nordatlantiska

present Protocol in the North

fördragets område och på deras

Atlantic Treaty area, and to the

militära och civila personal samt

military and civilian personnel of

deras anhöriga som omfattas av

such Headquarters

and

their

definitionerna i artikel III.1 a–c i

dependents

included

in

the

detta protokoll, när denna personal

definitions in sub-paragraphs a., b.

befinner

sig

 

inom

sådant

and c. of paragraph 1 of Article III

territorium i tjänsten eller, i fråga

of this Protocol, when such

om anhöriga, i samband med deras

personnel are present in any such

makas eller makes eller förälders

territory in connection with their

tjänsteuppdrag.

 

 

 

 

official duties or, in the case of

 

 

 

 

 

 

 

dependents, the official duties of

 

 

 

 

 

 

 

their spouse or parent.

 

 

 

Artikel III

 

 

 

 

Article III

 

 

 

 

 

1. Vid tillämpning av avtalet på ett

1. For the purpose of applying the

allierat

högkvarter

ska

termerna

Agreement to an Allied Head-

styrka,

civil

komponent

och

quarters

the

expressions

'force',

anhörig, när de förekommer i

'civilian component' and 'depend-

avtalet, ha följande betydelse:

 

ent', wherever they occur in the

 

 

 

 

 

 

 

Agreement

shall

have

the

 

 

 

 

 

 

 

meanings set out below:

 

 

a) styrka: den personal som är

a. 'force' means the personnel

placerad vid ett allierat högkvarter

attached to the Allied Headquarters

och som tillhör en parts i

who belong to the land, sea or air

Nordatlantiska fördraget land-, sjö-

armed services of any Party to the

eller luftstridskrafter.

 

 

North Atlantic Treaty;

 

 

 

102

b)civil komponent: civil personal, som inte är statslösa eller medborgare i en stat som inte är part i fördraget, och inte heller är medborgare i eller har hemvist i den mottagande staten och som i) är placerad vid det allierade högkvarteret och är anställd i en parts i Nordatlantiska fördraget stridskrafter, eller ii) tillhör de kategorier av civil personal som är i tjänst hos det allierade högkvarteret, vilka ska fastställas av Nordatlantiska rådet.

c)anhörig: maka eller make till medlem av en styrka eller en civil komponent enligt definitionen i a och b ovan, eller barn till en sådan medlem om barnet är beroende av honom eller henne för sin försörjning.

2. Ett allierat högkvarter ska betraktas som en styrka för de syften som avses i artikel II, artikel V.2, artikel VII.10, artikel IX.2–4, 7 och 8 samt artikel XIII i avtalet.

b. 'civilian component' means Prop. 2015/16:152 civilian personnel who are not Bilaga 7

stateless persons, nor nationals of any State which is not a Party to the Treaty, nor nationals of, nor ordinarily resident in the receiving State, an who are (i) attached to the Allied Headquarters and in the employ of an armed service of a Party to the North Atlantic Treaty or (ii) in such categories of civilian personnel in the employ of the Allied Headquarters as the North Atlantic Council shall decide;

c. 'dependent' means the spouse of a member of a force or civilian component, as defined in sub- paragraphs a. and b. of this paragraph, or a child of such member depending on him or her support.

2. An Allied Headquarters shall be considered to be a force for the purposes of Article II, paragraph 2 of Article V, paragraph 10 of Article VII, paragraphs 2,3,4,7 and 8 of Article IX, and Article XIII, of the Agreement.

Artikel IV

De rättigheter och skyldigheter som avtalet medför för den sändande staten eller dess myndigheter med avseende på dess styrkor eller civila komponenter eller deras anhöriga, ska, med avseende på ett allierat högkvarter och dess personal och deras anhöriga, på vilka avtalet är tillämpligt i enlighet med artikel II i detta protokoll, ligga hos eller anknytas till vederbörligt över- högkvarter och dess underställda myndigheter, med följande undantag:

a) Att den rätt som, enligt artikel VII i avtalet tillkommer den

Article IV

 

 

 

 

The rights and obligations which

 

the Agreement gives to or imposes

 

upon the sending State or its

 

authorities in respect of its forces

 

or their civilian components or

 

dependents shall, in respect of an

 

Allied Headquarters

and

its

 

personnel and their dependents to

 

whom the Agreement applies in

 

accordance with Article II of the

 

present Protocol, be vested in or

 

attached

to the

appropriate

 

Supreme Head- quarters and the

 

authorities

responsible

under

it,

 

except that:

 

 

 

 

a. the right which is given by

 

Article VII of the Agreement to the

103

Prop. 2015/16:152

Bilaga 7

104

sändande statens militära myndigheter att utöva straffrättslig och disciplinär domsrätt, ska ligga hos de militära myndigheterna i den stat, i förekommande fall, vars militära lagar gäller för den berörda personen.

b)Att de skyldigheter som åläggs den sändande staten eller dess myndigheter genom artikel II, artikel III.4, artikel VII.5 a och VII.6 a, artikel VIII.9 och VIII.10 samt artikel XIII i avtalet ska gälla både det allierade högkvarteret och den stat vars stridskrafter eller medlem eller anställd i dess stridskrafter, eller anhörig till sådan medlem eller anställd, berörs.

c)För de syften som avses i artikel III.2 a och III.5 samt artikel XIV i avtalet, ska den sändande staten med avseende på medlemmar i en styrka och deras anhöriga vara den stat till vilkens stridskrafter medlemmen hör eller, i fråga om medlemmar av en civil komponent och deras anhöriga, den stat, i förekommande fall, i vilkens stridskrafter vederbörande är anställd.

d)De skyldigheter som åläggs den sändande staten i artikel VIII.6 och VIII.7 i avtalet ska vila på den stat vars stridskrafter den person tillhör, vars handling eller underlåtelse har föranlett anspråket, eller, om det gäller en medlem av en civil komponent, den stat i vilkens stridskrafter han eller hon är anställd, eller, om ingen sådan stat finns, det allierade högkvarter som vederbörande tillhör.

Både den stat, i förekommande fall, som har de skyldigheter det är

military authorities of the sending State to exercise criminal and disciplinary jurisdiction shall be vested in the military authorities of the State, if any, to whose military law the person concerned is subject;

b.the obligations imposed upon the sending state or its authorities by Article II, paragraph 4 of Article III, paragraphs 5 a. and 6 a. of Article VII paragraphs 9 and 10 of Article VIII, and Article XIII, of the Agreement, shall attach both to the Allied Headquarters and to any State whose armed service, or any member or employee of whose armed service, or the dependent of such member or employee, is concerned;

c.for the purposes of paragraphs 2

a.and 5 of Article III, and Article XIV, of the Agreement the sending State shall be, in the case of members of a force and their dependents, the State to whose armed service the member belongs, or, in the case of members of a civilian component and their dependents, the State, if any, by whose armed service the member is employed;

d.the obligations imposed on the sending State by virtue of paragraphs 6 and 7 of Article VIII of the Agreement shall attach to the State to whose armed service the person belongs whose act or omission has given rise to the claim or, in the case of a member of a civilian component, to the State by whose armed service he is employed or, if there is no such State, to the Allied Headquarters of which the person concerned is a member.

Both the State, if any, to which obligations attach under this

fråga om i denna punkt och det vederbörliga allierade högkvarteret ska ha den sändande statens rättigheter när det gäller utseende av en skiljedomare enligt artikel VIII.8.

Artikel V

Varje medlem av ett allierat högkvarter ska ha ett personligt identitetskort utfärdat av högkvarteret, varav ska framgå namn, födelsedatum och födelseort, nationalitet, militär grad, nummer (i förekommande fall), foto och giltighetstid. Detta kort ska uppvisas på anmodan.

Artikel VI

1.Skyldigheten för parterna att avstå från anspråk på ersättning i enlighet med artikel VIII i avtalet ska gälla både de allierade högkvarteren och varje part i detta protokoll.

2.För de syften som avses i artikel VIII.1 och VIII.2 i avtalet

a)ska egendom som ägs av ett allierat högkvarter eller en part i detta protokoll och som används av ett allierat högkvarter anses vara egendom som ägs av en part och används av dess stridskrafter,

b)ska skada vållad av en medlem av en styrka eller en civil komponent enligt definitionen i artikel III.1 i detta protokoll eller av någon annan anställd i ett allierat högkvarter anses vara vållad av en medlem eller en anställd i en parts stridskrafter,

c)ska definitionen av uttrycket "tillhörande en part" i artikel VIII.3 vara tillämplig i förehållande till

paragraph and the Allied Headquarters concerned shall have the rights of the sending State in connection with the appointment of an arbitrator under paragraph 8 of Article VIII.

Article V

Every member of an Allied Headquarters shall have a personal identity card issued by the Headquarters showing names, date and place of birth, nationality, rank or grade, number (if any), photograph and period of validity. This card must be presented on demand.

Article VI

1.The obligations to waive claims imposed on the Contracting Parties by Article VIII of the Agreement shall attach both to the Allied Headquarters and to any Party to this Protocol concerned.

2.For the purposes of paragraphs 1 and 2 of Article VIII of the Agreement,

a.property owned by an Allied Headquarters or by a Party to this Protocol and used by an Allied Headquarters shall be deemed to be property owned by a Contracting Party and used by its armed services;

b.damage caused by a member of

aforce or civilian component as defined in paragraph 1 of Article III of this Protocol or by any other employee of an Allied Headquarters shall be deemed to be damage caused by a member or employee of the armed services of

aContracting Party;

c.the definition of the expression 'owned by a Contacting Party' in paragraph 3 of Article VIII shall

Prop. 2015/16:152

Bilaga 7

105

Prop. 2015/16:152 ett allierat högkvarter.

apply in respect of an Allied

Bilaga 7

Headquarters.

3. De anspråk på vilka artikel VIII.5 i avtalet är tillämplig ska innefatta anspråk (andra än kontraktuella anspråk och anspråk på vilka artikel VIII.6 och VIII.7 är tillämpliga), som härrör från handlingar eller underlåtenhet av en anställd i ett allierat högkvarter eller från en annan handling, underlåtenhet eller händelse för vilken ett allierat högkvarter är rättsligt ansvarigt och som vållar skada inom en mottagande stats territorium för tredje man, som inte är part i detta protokoll.

3. The claims to which paragraph 5 of Article VIII of the Agreement applies shall include claims (other than contractual claims and claims to which paragraphs 6 or 7 of that Article apply) arising out of acts or omissions of any employees of an Allied Headquarters, or out of any other act, omission or occurrence for which an Allied Headquarters, or out of any other act, omissions or occurrence for which an Allied Headquarters is legally responsible, and causing in the territory of a receiving State to third parties, other than any of the Parties to this Protocol.

Artikel VII

 

1. Sådan skattebefrielse som enligt

 

artikel X i avtalet ska beviljas

 

medlemmar av en styrka eller en

 

civil komponent med avseende på

 

deras löner och arvoden ska, i

 

fråga om personal hos ett allierat

 

högkvarter

som omfattas

av

 

definitionerna i artikel III.1 a och

 

III.1 b (i) i detta protokoll, gälla

 

löner och arvoden som betalas till

 

dem i deras egenskap av sådan

 

personal av de stridskrafter som de

 

tillhör eller av vilka de är anställda,

 

utom att bestämmelsen i denna

 

punkt inte ska befria en sådan

 

medlem

 

eller

anställd

 

från

 

beskattning som tas ut av den stat i

 

vilken

han

eller

hon

är

 

medborgare.

 

 

 

 

 

2. Anställda

hos

ett

allierat

 

högkvarter

i

kategorier

 

som

 

Nordatlantiska rådet

har fastställt,

 

ska vara befriade från beskattning

 

av löner och arvoden som betalas

 

till dem av det allierade

 

högkvarteret i deras egenskap som

106

sådana

anställda. En

part

i

detta

Article VII

1.The exemption from taxation accorded under Article X of the Agreement to members of a force or civilian component in respect of their salaries and emoluments shall apply, as regards personnel of an Allied Headquarters within the definitions in paragraph 1 a. and b.

(i) of Article 3 of this Protocol, to salaries and emoluments paid to them as such personnel by the armed service to which they belong or by which they are employed, except that this paragraph shall not exempt any such member or employee from taxation imposed by a State of which he is a national.

2.Employees of an Allied Headquarters of categories agreed by the North Atlantic Council shall be exempted from taxation on the salaries and emoluments paid to them by the Allied Headquarters in their capacity as such employees. Any Party to the present Protocol

protokoll får emellertid ingå avtal

may,

however,

conclude

an

Prop. 2015/16:152

med det allierade högkvarteret om

arrangement

with

the

Allied

Bilaga 7

att parten ska anställa och till det

Headquarters

whereby such Party

 

allierade högkvarteret förordna alla

will employ and assign to the

 

sina medborgare (utom, om parten

Allied Headquarters all of its

 

så önskar, personer som inte har

nationals (except, if such Party so

 

hemvist inom dess territorium) att

desires, any not ordinarily resident

 

ingå i det allierade högkvarterets

within its territory) who are to

 

personal och själv betala lön och

serve on the staff of the Allied

 

arvoden till sådana personer enligt

Headquarters and pay the salaries

 

en skala som parten fastställer.

and emoluments of such persons

 

Löner och arvoden som betalas på

from its own funds, at a scale fixes

 

detta sätt får beskattas av den

by it. The salaries and emoluments

 

berörda parten men ska vara

so paid may be taxed by the Party

 

befriade från beskattning av andra

concerned but shall be exempted

 

parter. Om ett sådant avtal ingås av

from taxation by any other Party.

 

en part i detta protokoll och sedan

If such an arrangement is entered

 

ändras eller sägs upp, ska parterna

into by any Party to the present

 

i detta protokoll inte längre vara

Protocol and is

subsequently

 

bundna att enligt första meningen i

modified or terminated, Parties to

 

denna punkt bevilja skattebefrielse

the present Protocol shall no

 

för löner och arvoden som betalas

longer be bound under the first

 

till deras medborgare.

 

 

sentence of this paragraph to

 

 

 

 

 

 

 

exempt from taxation the salaries

 

 

 

 

 

 

 

and emoluments paid to their

 

 

 

 

 

 

 

nationals.

 

 

 

 

 

Artikel VIII

 

 

 

Article VIII

 

 

 

 

 

1.

I

syfte

att

underlätta

1. For the purpose of facilitating

 

upprättande, byggnation, underhåll

the

establishment,

construction,

 

och drift av allierade högkvarter,

maintenance

and

operation

of

 

ska dessa högkvarter så långt som

Allied Headquarters, these Head-

 

möjligt vara befriade från avgifter

quarters shall be relieved, so far as

 

och skatter, som hänför sig till

practicable, from duties and taxes,

 

deras kostnader i det gemensamma

affecting expenditures by them in

 

försvarets intresse och för deras

the interest of common defence

 

officiella

och

uteslutande

bruk.

and for their official and exclusive

 

Varje part i detta protokoll ska

benefit, and each Party to the

 

inleda

förhandlingar

med

de

present Protocol shall enter into

 

allierade

högkvarter

som

är

negotiations

with

any

Allied

 

verksamma inom dess territorium i

Headquarters

operating

in

its

 

syfte att ingå ett avtal som

territory for the purpose of

 

genomför denna bestämmelse.

concluding an agreement to give

 

 

 

 

 

 

 

effect to this provision.

 

 

 

2. Ett allierat högkvarter ska ha de

2. An Allied Headquarters shall

 

rättigheter som en styrka åtnjuter

have the rights granted to a force

 

enligt artikel XI i avtalet och på

under Article XI of the Agreement

 

samma villkor.

 

 

 

subject to the same conditions.

 

 

3.

Bestämmelserna i

artikel

XI.5

3. The provisions in paragraphs 5

107

Prop. 2015/16:152

Bilaga 7

108

och XI.6 i avtalet ska inte gälla medborgare i den mottagande staten, såvida inte dessa medborgare ingår i en annan protokollsparts stridskrafter än den mottagande statens.

4. Uttrycket avgifter och skatter i denna artikel omfattar inte betalning för erhållna tjänster.

Artikel IX

Med förbehåll för att Nordatlantiska rådet beslutar annat,

a)ska tillgångar förvärvade med ett allierat högkvarters internationella medel från dess kapitalbudget, som högkvarteret inte längre behöver, avyttras enligt former godkända av Nordatlantiska rådet och intäkterna ska fördelas mellan eller krediteras parterna i Nordatlantiska fördraget i förhållande till deras bidrag till kapitalkostnaderna för högkvarteret. Den mottagande staten ska ha förtursrätt till att förvärva fast egendom som avyttras på detta sätt inom sitt territorium, under förutsättning att dess villkor inte är mindre förmånliga än de som erbjuds av en tredje part,

b)ska mark, byggnader och fasta anläggningar, som den mottagande staten har upplåtit kostnadsfritt (eller mot nominell betalning) för användning av ett allierat högkvarter och som högkvarteret inte längre behöver, återlämnas till den mottagande staten. Eventuell värdeökning eller värdeminskning av sådan egendom som tillhandahållits av den mottagande staten och som är ett resultat av dess användning av högkvarteret ska bestämmas av Nordatlantiska rådet (med beaktande av den mottagande statens tillämpliga

and 6 of Article XI of the Agreement shall not apply to nationals of the receiving States, unless such nationals belong to the armed services of a Party to this Protocol other than the receiving State.

4. The expression 'duties and taxes' in this Article does not include charges for services rendered.

Article IX

Except in so far as the North Atlantic Council may decide otherwise,

a.any assets acquired from the international funds of an Allied Headquarters under its capital budget and no longer required by the Headquarters shall be disposed of under arrangements approved by the North Atlantic Council and the proceeds shall be distributed among or credited to the Parties to the North Atlantic Treaty in the proportions in which they have contributed to the capital costs of the Headquarters. The receiving State shall have the prior right to acquire any immovable property so disposed of in its territory provided that it offers terms no less favourable than those offered by any third party;

b.any land, buildings or fixed installations provided for the use of an Allied Headquarters by the receiving State without charge to the Headquarters (other than a nominal charge) and no longer required by the Headquarters shall be handed back to the receiving State, and any increase or loss in the value of the property provided by the receiving State resulting from its use by the Headquarters shall be determined by the North Atlantic Council (taking into consideration any applicable law

of the receiving State) and

lagar) och fördelas mellan eller krediteras eller debiteras parterna i Nordatlantiska fördraget i förhållande till deras bidrag till kapitalkostnaderna för högkvarteret.

Artikel X

Varje överhögkvarter är en juridisk person och har rätt att ingå avtal och förvärva och avyttra egendom. Den mottagande staten får dock bestämma att utövandet av denna rätt ska ske enligt särskilda arrangemang mellan staten och överhögkvarteret eller underordnade allierade högkvarter som handlar för överhögkvarterets räkning.

Artikel XI

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel VIII i avtalet, får ett överhögkvarter delta i rättsliga förfaranden som kärande eller svarande. Den mottagande staten och överhögkvarteret, eller underordnade allierade högkvarter som har dess tillstånd, får komma överens om att den mottagande staten ska handla för över- högkvarterets räkning i rättsliga förfaranden i vilka högkvarteret är part inför domstol i den mottagande staten.

distributed among or credited or Prop. 2015/16:152 debited to the Parties to the North Bilaga 7

Atlantic Treaty in the proportions in which they have contributed to the capital costs of the Headquarters.

Article X

Each Supreme Headquarters shall possess juridical personality; it shall have the capacity to conclude contracts and to acquire and dispose of property. The receiving State may, however, make the exercise of such capacity subject to special arrangements between it and the Supreme Headquarters or any subordinate Allied Headquarters acting on behalf of the Supreme Headquarters.

Article XI

1. Subject to the provisions of Article VIII of the Agreement, a Supreme Headquarters may engage in legal proceedings as claimant or defendant. However, the receiving State and the Supreme Headquarters or any subordinate Allied Headquarters authorized by it may agree that the receiving State shall act on behalf of the Supreme Headquarters in any legal proceedings to which that Headquarters is a party before the courts of the receiving State.

2.Exekutiva förfaranden och 2. No measure of execution or

åtgärder som syftar till beslag eller beläggande med kvarstad av ett högkvarters egendom eller tillgångar får inte vidtas mot ett allierat högkvarter, förutom för de syften som avses i artikel VII.6 a och artikel XIII i avtalet.

measure directed to the seizure or attachment of its property or funds shall be taken against any Allied Headquarters, except for the purposes of paragraph 6 a. of Article VII and Article XIII of the Agreement.

Artikel XII

Article XII

 

1. För att ett allierat högkvarter ska

1. To enable it to operate its

109

Prop. 2015/16:152

kunna

förfoga

över

sin

international

budget,

an

Allied

Bilaga 7

internationella

budget

får

det

Headquarters may hold currency of

 

inneha kontanter och konton i

any kind and operate accounts in

 

valfri valuta.

 

 

 

 

any currency

 

 

 

 

 

2. Parterna i detta protokoll ska på

2. The Parties to the present

 

begäran av ett allierat högkvarter

Protocol shall, at the request of an

 

underlätta

överföring

av

dess

Allied

Headquarters,

facilitate

 

tillgångar från ett land till ett annat

transfers of the funds of such

 

och konvertering av valuta som

Headquarters from one country to

 

innehas av ett allierat högkvarter

another and the conversion of any

 

till en annan valuta, när så är

currency held by an Allied

 

nödvändigt

för

att tillgodose

Headquarters

into

any

other

 

högkvarterets behov.

 

 

currency, when necessary to meet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

the requirements of any Allied

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Headquarters.

 

 

 

 

 

Artikel XIII

 

 

 

 

 

Article XII

 

 

 

 

 

Ett allierat högkvarters arkiv och

The archives and other official

 

andra

officiella

handlingar

som

documents

of

an

 

Allied

 

förvaras i lokaler som används av

Headquarters

kept

in

premises

 

detta högkvarter eller som innehas

used by those Headquarters or in

 

av en på vederbörligt sätt godkänd

the possession of any properly

 

medlem av högkvarteret, ska vara

authorized

member

of

the

 

okränkbara, utom om högkvarteret

Headquarters

shall

be

inviolable,

 

har

avstått

från

denna

typ

av

unless

the

Headquarters

has

 

immunitet.

Högkvarteret

ska

waived

this immunity.

The

 

begäran av den mottagande staten,

Headquarters shall , at the request

 

och i närvaro av en företrädare för

of the receiving State and in the

 

den staten, styrka handlingarnas art

presence of a representative of that

 

för att bekräfta att de är berättigade

State, verify the nature of any

 

till immunitet enligt denna artikel.

documents to confirm that they are

 

 

 

 

 

 

 

 

 

entitled to immunity under this

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Article.

 

 

 

 

 

 

Artikel XIV

 

 

 

 

 

Article XIV

 

 

 

 

 

1. Detta protokoll eller avtalet får

1. The whole or any part of the

 

enligt

beslut

av

Nordatlantiska

present Protocol or of the

 

rådet helt eller delvis tillämpas på

Agreement may be applied, by

 

varje

 

internationellt

militärt

decision of the North Atlantic

 

högkvarter eller organisation (som

Council,

to

any

international

 

inte omfattas av definitionerna i

military

 

Headquarters

or

 

artikel I b och I c i detta protokoll),

organization (not included in the

 

som har upprättats med stöd av

definitions in paragraphs b. and c.

 

Nordatlantiska fördraget.

 

 

of Article I of this Protocol) which

 

 

 

 

 

 

 

 

 

is established pursuant to the North

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Atlantic Treaty.

 

 

 

 

2.

När

Europeiska

försvars-

2. When the European Defence

110

gemenskapen har bildats, får detta

Community comes into being, the

protokoll tillämpas på personal hos Europeiska försvarsstyrkorna som är placerad vid ett allierat högkvarter och på dess anhöriga vid en tidpunkt och på det sätt som bestäms av Nordatlantiska rådet.

Artikel XV

Alla tvister mellan parterna i detta protokoll eller mellan sådan part och ett allierat högkvarter avseende tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll ska lösas genom förhandlingar mellan de tvistande parterna och inte hänskjutas till utomstående rättskipning. Utom i de fall där det finns uttryckliga bestämmelser av motsatt innebörd i detta protokoll eller i avtalet, ska tvister som inte kan lösas genom direkta förhandlingar hänskjutas till Nordatlantiska rådet.

Artikel XVI

1.Artiklarna XV och XVII–XX i avtalet ska gälla med avseende på detta protokoll som om de utgjorde en integrerande del av detta, men protokollet ska kunna revideras, upphävas, ratificeras, tillträdas, uppsägas eller förlängas i enlighet med dessa bestämmelser oberoende av avtalet.

2.Detta protokoll får kompletteras med bilaterala avtal mellan den mottagande staten och ett överhögkvarter, och myndig- heterna i en mottagande stat och ett överhögkvarter får, genom åtgärder på myndighetsnivå före ratifikationen, komma överens om att låta bestämmelser i detta protokoll eller i avtalet som den mottagande staten har beslutat att tillämpa, träda i kraft.

present Protocol may be applied to the personnel of the European Defence Forces attached to an Allied Headquarters and their dependents at such time and in such manner as may be determined by the North Atlantic Council.

Article XV

All differences between the Parties to the present Protocol or between any such Parties and any Allied Headquarters relating to the interpretation or application of the Protocol shall be settled by negotiation between the parties in dispute without recourse to any outside jurisdiction. Except where express provision is made to the contrary in the present Protocol or in the Agreement, differences which cannot be settled by direct negotiation shall be referred to the North Atlantic Council.

Article XVI

1.Articles XV and XVII to XX of the Agreement shall apply as regards the present Protocol as if they were an integral part thereof, but so that the Protocol may be reviewed, suspended, ratified, acceded to, denounced or extended in accordance with those provisions independently from the Agreement.

2.The present Protocol may be supplemented by bilateral agreement between the receiving State and a Supreme Headquarters, and the authorities of a receiving State and a Supreme Headquarters may agree to give effect, by administrative means in advance of ratification, to any provisions of this Protocol or of the Agreement as applied by it.

Prop. 2015/16:152

Bilaga 7

111

Prop. 2015/16:152

Till

bekräftelse

härav

har

In

witness

whereof

the

Bilaga 7

undertecknade,

därtill

veder-

undersigned Plenipotentiaries have

 

börligen

bemyndigade,

under-

signed the present Protocol.

 

 

tecknat detta protokoll.

 

 

 

 

 

 

Upprättat i Paris den 28 augusti

Done in Paris this 28th day of

 

1952 på engelska och franska

August 1952, in the English and

 

språken, vilka båda texter är lika

French languages, both texts being

 

giltiga, i ett original som ska

equally authoritative, in a single

 

deponeras i arkivet hos Amerikas

original which shall be deposited

 

förenta staters regering. Amerikas

in the archives of the Government

 

förenta

 

staters

regering

ska

of the United States of America.

 

överlämna

bestyrkta kopior av

The Government of the United

 

detta protokoll till alla stater som

States of America shall transmit

 

undertecknar eller tillträder det.

certified copies thereof to all the

 

 

 

 

 

 

signatory and acceding States.

 

112

Nato SOFA

Avtal

mellan

parterna

i

Agreement between the parties

Nordatlantiska

fördraget

om

to the North Atlantic Treaty

status för deras styrkor.

 

regarding the status of their

 

 

 

 

 

forces

 

 

London den 19 juni 1951.

 

London, 19 June, 1951

 

Parterna

i

Nordatlantiska

The Parties to the North Atlantic

fördraget,

som

undertecknades i

Treaty signed in Washington on 4

Washington den 4 april 1949,

 

April, 1949,

 

som beaktar att styrkor från en

Considering that the forces of

part efter

överenskommelse

kan

one Party may be sent, by

sändas för att tjänstgöra i annan

arrangement, to serve in the

parts område,

 

 

territory of another Party;

 

som är medvetna om att beslut

Bearing in mind that the

att sända styrkor och om att villkor

decision to send them and the

under vilka de sänds, i den mån

conditions under which they will

dessa villkor inte bestäms i detta

be sent, in so far as such

avtal,

fortsättningsvis skall göras

conditions are not laid down by

till föremål för särskilda avtal

the present Agreement, will

mellan berörda parter,

 

continue to be the subject of

som

emellertid

önskar fastställa

separate arrangements between the

status för dessa styrkor när de

Parties

concerned:

Desiring,

befinner sig i annan parts område,

however, to define the status of

 

 

 

 

 

such forces while in the territory

 

 

 

 

 

of another Party;

 

har kommit överens om följande.

Have agreed as follows:

 

Artikel I

 

 

 

Article I

 

 

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

1. I detta avtal avses med

 

 

1. In this Agreement the

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

expression

 

 

 

 

a. “styrka” den personal som

a. ‘force’ means the personnel

 

tillhör

 

 

land-,

sjö-

 

eller

belonging to the land, sea or air

 

luftstridskrafter

från

någon

part

armed services of one Contracting

 

när

den

befinner

sig

Party when in the territory of

 

tjänsteuppdrag

inom

en

annan

another Contracting Party in the

 

parts territorium i Nato-området

North Atlantic Treaty area in

 

med förbehåll för att de två

connexion

with

their

official

 

berörda

parterna

kan

komma

duties, provided that the two

 

överens om att vissa personer,

Contracting

Parties concerned

 

enheter eller förband inte skall

may agree that certain individuals,

 

betraktas

 

såsom

utgörande

eller

units or formations shall not be

 

vara inbegripna i en “styrka” vid

regarded

as

constituting or

 

tillämpningen av detta avtal,

 

included in a ‘force’ for the

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

purposes

of

the

present

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Agreement;

 

 

 

 

b.

“civil

komponent”

de

b. ‘civilian component’

means

113

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

114

civilpersoner som medföljer en styrka tillhörig någon part och som är anställda i den partens krigsmakt, och som inte är statslösa personer eller medborgare i någon stat som inte är part i Nordatlantiska fördraget och inte heller är medborgare i eller har hemvist i den stat i vilken styrkan tjänstgör,

c.“anhörig” maka eller make till medlem av en styrka eller en civil komponent eller barn till sådan medlem som är beroende av honom eller henne för sitt uppehälle,

d.“sändande stat” den part som styrkan tillhör,

e.“mottagande stat” den part i vars territorium en styrka eller en civil komponent är förlagd, vare sig den är stationerad där eller befinner sig på genomresa,

f.“den sändande statens militär myndigheter“ de myndigheter i en sändande stat på vilka det lagligen ankommer att trygga de militära lagarnas efterlevnad i den staten med avseende på medlemmar av dess styrka eller civila komponent,

g.“Nato-rådet” det råd som inrättats enligt artikel 9 i Nordatlantiska fördraget eller

något av dess underlydande organ som har befogenhet att handla på dess vägnar.

2. Detta avtal gäller för parternas lokala myndigheter inom deras territorier för vilka avtalet gäller eller kan utsträckas att gälla enligt artikel XX, på samma sätt som det gäller för parternas centrala myndigheter, dock med förbehåll för att egendom som ägs av lokala myndigheter inte skall betraktas som egendom tillhörig en part enligt artikel VIII.

the civilian personnel accompanying a force of a Contracting Party who are in the employ of an armed service of that Contracting Party, and who are not stateless persons, nor nationals of any State which is not a Party to the North Atlantic Treaty, nor nationals of, nor ordinarily resident in, the State in which the force is located;

c.‘dependent’ means the spouse of a member of a force or of a civilian component, or a child of such member depending on him or her for support;

d.‘sending State’ means the

Contracting Party to which the force belongs;

e.‘receiving State’ means the

Contracting Party in the territory of which the force or civilian component is located, whether it be stationed there or passing in transit;

f.‘military authorities of the sending State’ means those authorities of a sending State who are empowered by its law to enforce the military law of that State with respect to members of its forces or civilian components;

g.‘North Atlantic Council’ means the Council established by Article 9 of the North Atlantic Treaty or any of its subsidiary bodies authorised to act on its behalf.

2. This Agreement shall apply to the authorities of political subdivisions of the Contracting Parties, within their territories to which the Agreement applies or extends in accordance with Article XX, as it applies to the central authorities of those Contracting Parties, provided, however, that property owned by political subdivisions shall not be considered to be property owned

 

 

 

 

 

 

 

 

 

by a Contracting Party within the

Prop. 2015/16:152

 

 

 

 

 

 

 

 

 

meaning of Article VIII.

 

 

Bilaga 8

Artikel II

 

 

 

 

 

 

Article II

 

 

 

 

 

 

En styrka och dess civila

It is the duty of a force and its

 

komponent och dess medlemmar,

civilian

component

 

and

the

 

liksom anhöriga till dessa, är

members thereof as well as their

 

skyldiga att följa lagarna i den

dependents to respect the law of

 

mottagande staten och avhålla sig

the receiving State, and to abstain

 

från varje handling som är

from any activity inconsistent with

 

oförenlig med andan i detta avtal

the

spirit

of

the

 

present

 

och särskilt från varje politisk

Agreement,

and,

in

 

particular,

 

verksamhet

i

den

mottagande

from any political activity in the

 

staten. Det är likaledes den

receiving State. It is also the duty

 

sändande

statens

skyldighet

att

of the sending State to take

 

vidta nödvändiga åtgärder i detta

necessary measures to that end.

 

 

syfte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel III

 

 

 

 

 

 

Article III

 

 

 

 

 

 

1. Enligt de villkor som anges i

1. On the conditions specified in

 

punkt 2 i denna artikel och under

paragraph 2 of this Article and

 

iakttagande

av

bestämmelserna i

subject to

compliance

with

the

 

den

mottagande

staten

avseende

formalities

established

by

the

 

inresa och utresa för en styrka och

receiving State relating to entry

 

dess medlemmar, skall dessa vara

and departure of a force or the

 

undantagna från pass- och

members

thereof,

such

members

 

viseringsbestämmelser

 

 

och

shall be exempt from passport and

 

kontroll vid inresa när de reser in i

visa

regulations and immigration

 

eller

lämnar

den

mottagande

inspection on entering or leaving

 

statens territorium. De skall även

the territory of a receiving State.

 

vara undantagna från de regler i

They shall also be exempt from

 

den mottagande staten som avser

the regulations of the receiving

 

registrering

och

kontroll

av

State on the registration and

 

utlänningar, men de skall inte

control of aliens, but shall not be

 

anses ha rätt att vara stadigvarande

considered as acquiring any right

 

bosatta i eller uppta hemvist inom

to

permanent

residence

or

 

den

 

mottagande

 

statens

domicile in the territories of the

 

territorium.

 

 

 

 

 

 

receiving State.

 

 

 

 

 

2.

Endast

följande

 

handlingar

2.

The

 

following

documents

 

fordras för medlemmar av en

only will be required in respect of

 

styrka, vilka skall uppvisas på

members of a force. They must be

 

anmodan:

 

 

 

 

 

 

 

presented on demand:

 

 

 

 

a.

personligt

identitetskort

a. personal identity card issued

 

utfärdat av den sändande staten

by the sending State showing

 

varav framgår namn, födelse-

names, date of birth, rank and

 

datum, grad och registrerings-

number (if any), service, and

 

nummer

(i

förekommande fall),

photograph;

 

 

 

 

 

 

tjänstegren samt fotografi;

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

b.

individuell

eller

kollektiv

b.

individual

or

 

collective

115

Prop. 2015/16:152

förflyttningsorder utfärdad på den

movement order, in the language

Bilaga 8

sändande statens

språk

samt

of the sending State and in the

 

engelska och franska av behörig

English

and French languages,

 

myndighet i den sändande staten

issued by an appropriate agency of

 

eller av Nato, varav framgår

the sending State or of the North

 

individens

 

eller gruppens

status

Atlantic Treaty

Organization

and

 

såsom medlem av en styrka samt

certifying to the status of the

 

typ

av

 

 

förflyttningsorder.

individual or group as a member

 

Mottagande stat kan begära att en

or members of a force and to the

 

förflyttningsorder

skall

vara

movement ordered. The receiving

 

kontrasignerad

 

av

 

behörig

State may require a movement

 

företrädare för den staten.

 

 

order to be countersigned by its

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

appropriate representative.

 

 

3. Medlemmar av en civil

3. Members of a civilian

 

komponent

 

och

dess

anhöriga

component and

dependents

shall

 

skall i passen betecknas som

be so described in their passports.

 

sådana.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4. Om en medlem av en styrka

4. If a member of a force or of a

 

eller en civil komponent lämnar

civilian

component

leaves

the

 

sin anställning i den sändande

employ of the sending State and is

 

staten och inte hemsändes, skall

not repatriated, the authorities of

 

myndigheterna

i

den

sändande

the

sending

State

shall

 

staten

omedelbart

 

underrätta

immediately inform the authorities

 

myndigheterna

i den

mottagande

of the receiving State, giving such

 

staten

och

lämna

nödvändiga

particulars as may be required.

 

upplysningar.

Myndigheterna i

The authorities of the sending

 

den sändande staten skall likaledes

State shall similarly inform the

 

underrätta

myndigheterna

i

den

authorities of the receiving State

 

mottagande

 

staten

om

varje

of any member who has absented

 

medlem

som

 

har

 

uteblivit

himself for more than twenty-one

 

olovligen i mer än 21 dagar.

 

 

days.

 

 

 

 

 

 

5. Om den mottagande staten

5. If the receiving State has

 

har begärt att någon medlem av en

requested the removal from its

 

styrka eller en civil komponent

territory of a member of a force or

 

skall

förpassas

från

dess

civilian component or has made an

 

territorium eller har utfärdat en

expulsion

order

against

an

 

utvisningsorder

 

mot

 

någon

exmember of a force or of a

 

tidigare medlem av en styrka eller

civilian component or against a

 

en civil komponent eller mot en

dependent of a member or ex-

 

anhörig till en medlem eller

member, the authorities of the

 

tidigare

 

medlem,

 

 

skall

sending State shall be responsible

 

myndigheterna

i

den

sändande

for receiving the person concerned

 

staten

ta

 

emot

vederbörande

within their own territory or

 

person inom sitt eget territorium

otherwise disposing of him outside

 

eller på annat sätt ombesörja att

the receiving State. This paragraph

 

han

omhändertas

utanför

 

den

shall apply only to persons who

 

mottagande

 

staten. Denna

punkt

are not nationals of the receiving

 

avser endast personer som inte är

State and have entered the

 

medborgare

i

den

mottagande

receiving State as members of a

 

staten och som har kommit in i

force or civilian component or for

116

den

mottagande

staten

som

the purpose

of

becoming

such

medlemmar av en styrka eller en civil komponent eller i avsikt att bli sådan medlem samt anhöriga till sådana personer.

members, and to the dependents of

Prop. 2015/16:152

such persons.

Bilaga 8

Artikel IV

Article IV

Den mottagande staten skall antingen

a.utan förarprov eller avgift erkänna såsom giltigt ett körtillstånd, körkort eller militärt körtillstånd som har utfärdats av den sändande staten eller av en av dess myndigheter till en medlem av en styrka eller en civil komponent eller,

b.utan att kräva förarprov själv utfärda körtillstånd eller körkort till medlem av en styrka eller en civil komponent som är innehavare av körtillstånd, körkort eller militärt körtillstånd utfärdat av den sändande staten eller av dess myndigheter.

The receiving State shall either

a.accept as valid, without a driving test or fee, the driving permit or licence or military driving permit issued by the sending State or a sub-division thereof to a member of a force or of a civilian component; or

b.issue its own driving permit or licence to any member of a force or civilian component who holds a driving permit or licence or military driving permit issued by the sending State or a sub- division thereof, provided that no driving test shall be required.

Artikel V

Article V

1.Medlemmar av en styrka skall som regel bära uniform. Om inte annat bestäms i avtal mellan myndigheterna i de sändande och mottagande staterna skall för bärande av civila kläder gälla samma villkor som för medlemmar i den mottagande statens styrkor. Reguljära förband som ingår i en styrka skall bära uniform vid gränspassering.

2.Tjänstefordon tillhörande en styrka eller en civil komponent skall utöver registreringsnumret vara försett med tydlig nationalitetsbeteckning.

Artikel VI

Medlemmar av en styrka får inneha och bära vapen om de har tillstånd här till enligt gällande

1.Members of a force shall normally wear uniform. Subject to any arrangement to the contrary between the authorities of the sending and receiving States, the wearing of civilian dress shall be on the same conditions as for members of the forces of the receiving State. Regularly constituted units or formations of a force shall be in uniform when crossing a frontier.

2.Service vehicles of a force or civilian component shall carry, in addition to their registration number, a distinctive nationality mark.

Article VI

 

Members of a force may possess

 

and carry arms, on condition that

 

they are authorized to do so by

117

Prop. 2015/16:152

bestämmelser. Myndigheterna i

their orders. The authorities of the

Bilaga 8

den sändande staten skall välvilligt

sending

State

shall

give

 

behandla begäran från den

sympathetic

consideration

to

 

mottagande

staten

 

i

 

detta

requests from the receiving State

 

hänseende.

 

 

 

 

 

 

 

concerning this matter.

 

 

 

Artikel VII

 

 

 

 

 

 

 

Article VII

 

 

 

 

 

1.

Enligt

bestämmelserna

i

1. Subject to the provisions of

 

denna artikel

 

 

 

 

 

 

 

this Article.

 

 

 

 

 

a. skall

militärmyndigheterna

i

a. the military authorities of the

 

den sändande staten ha rätt att i

sending State shall have the right

 

den mottagande staten utöva all

to exercise within the receiving

 

straffrättslig

 

och

 

disciplinär

State all criminal and disciplinary

 

domsrätt

som

tillkommer

dem

jurisdiction conferred on them by

 

enligt lagen i den sändande staten

the law of the sending State over

 

över alla personer som lyder under

all persons subject to the military

 

militär lag i den staten,

 

 

 

law of that State;

 

 

 

 

b. skall myndigheterna i den

b. the authorities of the

 

mottagande

staten

ha

domsrätt

receiving

 

State

shall

have

 

över medlemmar av en styrka eller

jurisdiction over the members of a

 

en civil komponent och dess

force or civilian component and

 

anhöriga

 

i

vad

 

 

avser

their dependents with respect to

 

lagöverträdelser

som

har

begåtts

offences

committed

 

within

the

 

den

 

mottagande

statens

territory of the receiving State and

 

territorium och som är straffbara

punishable by the law of that

 

enligt detta lands lag.

 

 

 

 

 

State.

 

 

 

 

 

 

2.a. Militärmyndigheterna i den

2.a. The military authorities of

 

sändande staten skall ha exklusiv

the sending State shall have the

 

domsrätt över personer som lyder

right to

excercise

exclusive

 

under militär lag i den staten

jurisdiction over persons subject to

 

beträffande

 

lagöverträdelser

the military law of that State with

 

inklusive

lagöverträdelser

med

respect

to

offences,

including

 

avseende på den statens säkerhet,

offences relating to its security,

 

vilka är straffbara enligt den

punishable by the law of the

 

sändande statens lag men inte

sending State, but not by the law

 

enligt den mottagande statens lag.

 

of the receiving State.

 

 

 

b.

myndigheterna

i

 

den

b. The authorities of the

 

mottagande

staten

 

skall

ha

receiving State shall have the right

 

exklusiv

 

domsrätt

 

 

över

to exercise

exclusive

jurisdiction

 

medlemmar av en styrka eller en

over members of a force or

 

civil komponent och dess anhöriga

civilian

component

 

and

their

 

beträffande

 

lagöverträdelser

dependents

with

respect

to

 

inklusive

lagöverträdelser

med

offences,

 

including

offences

 

avseende på den statens säkerhet

relating to the security of that

 

vilka är straffbara enligt den

State, punishable by its law but

 

statens lag men inte enligt den

not by the law of the sending

 

sändande statens lag.

 

 

 

 

 

State.

 

 

 

 

 

 

c. med avseende på denna punkt

c. For the purposes of this

118

och

på punkt

3 i denna

artikel

paragraph and of paragraph 3 of

skall en lagöverträdelse som hotar

this

Article

a

security

offence

Prop. 2015/16:152

en stats säkerhet innefatta

 

 

against a State shall include:

 

 

Bilaga 8

i) förräderi mot den staten,

 

(i) treason against the State:

 

 

ii)

sabotage,

spionage

 

eller

(ii)

 

sabotage,

espionage

or

 

överträdelse av någon lag med

violation of any law relating to

 

avseende på statshemligheter eller

official secrets of that State, or

 

försvarshemligheter i den staten.

secrets relating to the national

 

 

 

 

 

 

 

 

 

defence of that State.

 

 

 

 

3. I de fall där domsrätt

3. In cases where the right to

 

tillkommer

båda

staterna

 

skall

exercise jurisdiction is concurrent

 

följande regler gälla:

 

 

 

the following rules shall apply:

 

 

a.

Militärmyndigheterna

i

den

a. The military authorities of the

 

sändande staten skall ha företräde

sending State shall have the

 

vid utövande av domsrätt över en

primary

right

to

exercise

 

medlem av en styrka eller en civil

jurisdiction over a member of a

 

komponent beträffande

 

 

 

force or of a civilian component in

 

 

 

 

 

 

 

 

 

relation to

 

 

 

 

 

 

i)

brott

med

avseende

(i) offences solely against the

 

uteslutande

den

statens

property or security of that State,

 

egendom och säkerhet eller brott

or offences solely against the

 

som riktar sig uteslutande mot

person or property of another

 

egendom

tillhörig

en

annan

member of the force or civilian

 

medlem i en styrka eller en civil

component of the State or of a

 

komponent från den staten eller

dependent:

 

 

 

 

 

 

dess anhöriga eller mot deras

 

 

 

 

 

 

 

 

 

person,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ii)

lagöverträdelser

som

härrör

(ii) offences arising out of any

 

från

någon

handling

 

eller

act or omission done in the

 

underlåtenhet som

begåtts

vid

performance of official duty.

 

 

 

tjänsteutövning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

b. I fråga om varje annan

b. In the case of any other

 

lagöverträdelse

skall

myndig-

offence the authorities of the

 

heterna i den mottagande staten ha

receiving State shall have the

 

företräde till att utöva domsrätt.

primary

right

to

exercise

 

 

 

 

 

 

 

 

 

jurisdiction.

 

 

 

 

 

 

c. Om den stat som har företräde

c. If the State having the

 

väljer att inte utöva domsrätten

primary right decides not to

 

skall den underrätta myndig-

exercise jurisdiction, it shall notify

 

heterna i den andra staten så snart

the authorities of the other State as

 

som möjligt. Myndigheterna i den

soon

 

as

practicable.

The

 

stat som har företräde skall

authorities of the State having the

 

välvilligt behandla

begäran

från

primary

right

shall

 

give

 

myndigheterna i den andra staten

sympathetic

consideration

to

a

 

att avstå från sin rätt om denna

request from the authorities of the

 

andra stat anser att ett sådant

other State for a waiver of its right

 

avstående skulle vara av särskild

in cases where that other State

 

betydelse.

 

 

 

 

 

 

considers such waiver to be of

 

 

 

 

 

 

 

 

 

particular importance.

 

 

 

 

4.

Bestämmelserna

i

denna

4.

The foregoing provisions

of

119

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

120

artikel skall inte innebära någon rätt för militärmyndigheterna i den sändande staten att utöva domsrätt över personer som är medborgare eller har hemvist i den mottagande staten annat än om de är medlemmar av den sändande statens styrka.

5.a. Myndigheterna i de mottagande och sändande staterna skall bistå varandra med att anhålla medlemmar av en styrka eller en civil komponent eller dess anhöriga inom den mottagande statens territorium och med att överlämna dem till den myndighet som har domsrätt i enlighet med ovannämnda bestämmelser.

b.Myndigheterna i den mottagande staten skall snarast underrätta militärmyndigheterna i den sändande staten om någon medlem av en styrka eller av en civil komponent eller deras anhöriga har anhållits.

c.En anklagad medlem av en styrka eller en civil komponent över vilken den mottagande staten skall utöva domsrätt skall, om han är i den sändande statens förvar, kvarstanna där tills åtal har väckts mot honom av den mottagande staten.

6.a. Myndigheterna i de mottagande och sändande staterna skall bistå varandra med utförande av all nödvändig utredning av lagöverträdelser och upptagning och sammanställning av bevisning inklusive beslagtagande av, och, i förekommande fall, överlämnande av föremål som sammanhänger med överträdelsen. För över- lämnande av sådana föremål kan emellertid ställas som villkor att de skall återlämnas inom angiven tid till den myndighet som har överlämnat dem.

b. Parternas myndigheter skall

this Article shall not imply any right for the military authorities of the sending State to exercise jurisdiction over persons who are nationals of or ordinarily resident in the receiving State, unless they are members of the force of the sending State.

5.a. The authorities of the receiving and sending States shall assist each other in the arrest of members of a force or civilian component or their dependents in the territory of the receiving State and in handing them over to the authority which is to exercise jurisdiction in accordance with the above provisions.

b.The authorities of the receiving State shall notify promptly the military authorities of the sending State of the arrest of any member of a force or civilian component or a dependent.

c.The custody of an accused member of a force or civilian component over whom the receiving State is to exercise jurisdiction shall, if he is in the hands of the sending State, remain with that State until he is charged by the receiving State.

6.a. The authorities of the receiving and sending States shall assist each other in the carrying out of all necessary investigations into offences, and in the collection and production of evidence, including the seizure and, in proper cases, the handing over of objects connected with an offence. The handing over of such objects may, however. be made subject to their return within the time specified by the authority delivering them.

b. The authorities of the

underrätta

varandra

om

vidtagna

Contracting

Parties

shall

notify

åtgärder i sådana fall där

one another of the disposition of

ömsesidig domsrätt föreligger.

all cases in which there are

 

 

 

 

 

 

 

 

 

concurrent

rights

to

exercise

 

 

 

 

 

 

 

 

 

jurisdiction.

 

 

 

 

 

7.a. En dödsdom skall ej

7.a. A death sentence shall not

verkställas i den mottagande staten

be carried out in the receiving

av

den

 

sändande

statens

State by the authorities of the

myndigheter om lagen i den

sending State if the legislation of

mottagande

 

staten

inte

har

the receiving State does not

dödsstraff för ett sådant fall.

 

provide for such punishment in a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

similar case.

 

 

 

 

 

b.

Myndigheterna

i

den

b. The authorities of the

mottagande

staten

skall

välvilligt

receiving

State

shall

 

give

pröva

 

en

begäran

från

sympathetic

consideration

to

a

myndigheterna

i

den

sändande

request from the authorities of the

staten

om

 

biträde

avseende

sending State for assistance in

verkställande

av

 

fängelsestraff

carrying out a sentence of

som ådömts av myndigheterna i

imprisonment pronounced by the

den sändande staten enligt denna

authorities of the sending State

artikel

inom

den

mottagande

under the provision of this Article

statens territorium.

 

 

 

 

within the territory of the

 

 

 

 

 

 

 

 

 

receiving State.

 

 

 

 

8. När en anklagad har ställts

8. Where an accused has been

inför rätta i enlighet med

tried in accordance with the

bestämmelserna i denna artikel av

provisions of this Article by the

den ena partens myndigheter och

authorities

of one

Contracting

har blivit frikänd eller dömd och

Party and has been acquitted, or

avtjänar eller har avtjänat sitt

has been convicted and is serving,

straff eller har blivit benådad får

or has served, his sentence or has

han inte lagföras ånyo för samma

been pardoned, he may not be

förseelse inom samma territorium

tried again for the same offence

av en annan parts myndigheter.

within the same territory by the

Dock

skall

 

bestämmelserna i

authorities or another Contracting

denna

 

punkt

inte

hindra

Party. However, nothing in this

militärmyndigheterna

i

den

paragraph

shall

prevent

 

the

sändande staten att åtala en

military authorities of the sending

medlem av sin styrka för någon

State from trying a member of its

överträdelse av disciplinära regler

force for any violation of rules of

som

sammanhänger

med

en

discipline arising from an act or

handling

eller

en

 

underlåtenhet

omission which constituted

an

som utgör en lagöverträdelse för

offence for which he was tried by

vilken han har lagförts av den

the

authorities

of

another

andra partens myndigheter.

 

Contracting Party.

 

 

 

 

9. När en medlem av en styrka

9. Whenever a member of a

eller en civil komponent eller dess

force or civilian component of a

anhöriga

 

åtalas

 

under

en

dependent is prosecuted under the

mottagande

stats

domsrätt

skall

jurisdiction of a receiving State he

han ha rätt till följande:

 

 

shall be entitled:

 

 

 

 

a. en snar och snabb rättegång,

a. to a prompt and speedy trial;

b.

att

 

före

 

rättegången

b. to be informed, in advance of

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

121

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

122

underrättas om de anklagelser som har framställts mot honom,

c.att konfronteras med dem som vittnar mot honom,

d.att inkalla sådana vittnen till sin förmån som befinner sig inom den mottagande statens domsrätt,

e.att själv välja försvarare eller få kostnadsfritt biträde enligt samma regler som gäller vid den aktuella tidpunkten i den mottagande staten,

f.att, om han så anser nödvändigt, få tillgång till en kompetent tolk, samt

g.att få meddela sig med en representant för den sändande statens regering och, om domstolens regler så medger, att ha en sådan representant närvarande vid rättegången.

10.a. Reguljära militära förband som ingår i en styrka skall ha rätt att utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar och andra utrymmen som de disponerar enligt avtal med den mottagande staten. Styrkans militärpolis får vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa upprätthållandet av ordning och säkerhet inom dessa lokaler.

b. Utanför dessa lokaler skall sådan militärpolis anlitas endast i kraft av avtal med myndigheterna i den mottagande staten och i samarbete med dessa myndigheter och endast i den utsträckning så erfordras för att upprätthålla disciplin och ordning bland medlemmarna av styrkan.

11. Varje part skall lägga sig vinn om att införa sådan lagstiftning som den anser vara nödvändig för att trygga säkerhet och skydd i tillräcklig grad inom sitt territorium för anläggningar, utrustning, egendom, arkiv och

trial, of the specific charge or charges made against him;

c.to be confronted with the witnesses against him;

d.to have compulsory process for obtaining witnesses in his favour, if they are within the jurisdiction of the receiving State;

e.to have legal representation of his own choice for his defence or to have free or assisted legal representation under the conditions prevailing for the time being in the receiving State;

f.if he considers it necessary, to have the services of a competent interpreter: and

g.to communicate with a representative of the Government of the sending State and, when the rules of the court permit, to have such a representative present at his trial.

10.a. Regularly constituted military units or formations of a force shall have the right to police any camps, establishments or other premises which they occupy as the result of an agreement with the receiving State. The military police of the force may take all appropriate measures to ensure the maintenance of order and security on such premises.

b. Outside these premises, such military police shall be employed only subject to arrangements with the authorities of the receiving State and in liaison with those authorities, and in so far as such employment is necessary to maintain discipline and order among the members of the force.

11. Each Contracting Party shall seek such legislation as it deems necessary to ensure the adequate security and protection within its territory of installations, equipment, property, records and official information of other

offentliga

handlingar

tillhörande

Contracting

Parties,

and

the

Prop. 2015/16:152

andra parter samt för att bestraffa

punishment

of persons who

may

Bilaga 8

den som bryter mot dessa lagar.

 

contravene laws enacted for that

 

 

 

 

 

 

 

 

purpose.

 

 

 

 

Artikel VIII

 

 

 

 

 

Article VIII

 

 

 

1. Varje part skall avstå från

1.

Each

Contracting

Party

 

anspråk mot varje annan part för

waives all its claims against any

 

skador som vållats på egendom

other

Contracting

Party

for

 

som den äger och som används av

damage to any property owned by

 

dess

land-,

 

sjö-

eller

it and used by its land, sea or air

 

luftstridskrafter om sådan skada

 

armed services, if such damage:

 

i) har vållats av en medlem eller

(i) was caused by a member or

 

anställd i den andra partens styrka

an employee of the armed services

 

under Nato-verksamhet, eller

 

of the other Contracting Party in

 

 

 

 

 

 

 

 

the execution of his duties in

 

 

 

 

 

 

 

 

connection with the operation of

 

 

 

 

 

 

 

 

the North Atlantic Treaty; or

 

 

ii) har vållats av fordon, fartyg

(ii) arose from the use of any

 

eller luftfartyg tillhörigt den andra

vehicle, vessel or aircraft owned

 

parten vid användning av dess

by the other Contracting Party and

 

krigsmakt om

fordonet,

fartyget

used by its armed services,

 

eller luftfartyget som har vållat

provided either that the vehicle,

 

skadan

antingen

användes

i

vessel or aircraft causing the

 

samband med Nato-verksamhet

damage was being used in

 

eller skadan har vållats på

connection with the operation of

 

egendom

under

användning

i

the North Atlantic Treaty, or that

 

sådan verksamhet.

 

 

 

 

the damage was caused to

 

 

 

 

 

 

 

 

property being so used.

 

 

 

Anspråk på bärgarlön av någon

Claims for maritime salvage by

 

part gentemot någon annan part

one Contracting Party against any

 

skall

frånträdas

 

under

other Contracting Party shall be

 

förutsättning

att

det

bärgade

waived, provided that the vessel or

 

fartyget eller lasten ägdes av en

cargo salvaged was owned by a

 

part och användes av dess väpnade

Contracting Party and being used

 

styrkor i samband med Nato-

by its armed services in

 

verksamhet.

 

 

 

 

 

connection with the operation of

 

 

 

 

 

 

 

 

the North Atlantic Treaty.

 

 

2.a. Vid skada som vållats eller

2.a. In the case of damage

 

uppkommit på sätt som anges i

caused or arising as stated in

 

punkt 1 avseende annan egendom

paragraph 1 to other property

 

tillhörig en part och som befinner

owned by a Contracting Party and

 

sig inom dess territorium skall, om

located in its territory, the issue of

 

inte de berörda parterna kommer

the liability of any other

 

överens om annat, frågan om

Contracting

Party

shall

be

 

annan parts ansvar avgöras och

determined and the amount of

 

skadeståndsbeloppet fastställas av

damage shall be assessed, unless

 

en ensam skiljedomare som skall

the Contracting Parties concerned

 

utses i enlighet med b. i denna

agree otherwise, by a sole

 

punkt. Skiljedomaren

skall även

arbitrator selected in

accordance

123

Prop. 2015/16:152

avgöra motanspråk hänförliga till

with subparagraph b. of this

Bilaga 8

samma händelse.

 

 

 

paragraph.

The

arbitrator

shall

 

 

 

 

 

 

 

 

also decide any counter-claims

 

 

 

 

 

 

 

 

arising out of the same incident.

 

b. Skiljedomare som avses i a.

b. The arbitrator referred to in

 

härovan

skall

utses

genom

subparagraph a. above shall be

 

överenskommelse

mellan

de

selected by agreement between the

 

berörda

 

parterna

 

bland

Contracting

Parties

concerned

 

medborgare

i

den mottagande

from amongst the nationals of the

 

staten som innehar eller har

receiving State who hold or have

 

innehaft

ett

högt

domarämbete.

held high judical office. lf the

 

Om de berörda parterna inte inom

Contracting Parties concerned are

 

två månader kan enas om en

unable, within two months, to

 

skiljedomare, kan vilken som helst

agree upon the arbitrator, either

 

av parterna anmoda ordföranden i

may request the Chairman of the

 

Nato-rådets

 

 

ställföreträdar-

North

Atlantic

Council

Deputies

 

församling att utse en person som

to select a person with the

 

innehar nämnda kvalifikationer.

aforesaid qualifications.

 

 

 

c. Varje beslut som fattas av

c. Any decision taken by the

 

skiljedomaren skall vara bindande

arbitrator shall be binding and

 

och slutgiltigt för parterna.

 

 

conclusive

upon

the Contrating

 

 

 

 

 

 

 

 

Parties.

 

 

 

 

 

 

d. Det belopp som beslutas av

d. The amount of any

 

skiljedomaren som ersättning skall

compensation

awarded

by

the

 

fördelas i enlighet med punkt 5 e

arbitrator shall be distributed in

 

i), ii) och iii) i denna artikel.

 

accordance with the provisions of

 

 

 

 

 

 

 

 

paragraph 5 e. (i), (ii) and (iii) of

 

 

 

 

 

 

 

 

this Article.

 

 

 

 

 

 

e. Arvode

till

skiljedomaren

e. The compensation of the

 

skall avtalas mellan parterna och

arbitrator shall be fixed by

 

skall tillsammans med nödvändiga

agreement

 

between

the

 

utgifter

som

uppkommit

vid

Contracting Parties concerned and

 

utövandet

 

av

 

hans

uppdrag

shall, together with the necessary

 

bestridas i lika delar av parterna.

expenses

incidental

to

the

 

 

 

 

 

 

 

 

performance of his duties, be

 

 

 

 

 

 

 

 

defrayed in equal proportions by

 

 

 

 

 

 

 

 

them.

 

 

 

 

 

 

 

f. Varje part skall dock avstå

f.

Nevertheless,

 

each

 

från sina anspråk i de fall

Contracting Party waives its claim

 

ersättningsbeloppet understiger:

in any such case where the

 

Belgien: BEF 70 000

 

 

damage is less than:

 

 

 

Canada: CanD 1 460

 

 

Belgium: B.fr. 70,000.

 

 

Danmark: DK 9 670

 

 

Canada: S 1,160.

 

 

 

Frankrike: FFR 490 000

 

 

Denmark: Kr. 9,670.

 

 

 

Island: ISK 22 800

 

 

France: F. fr. 490,000.

 

 

 

Italien: LIT 850 000

 

 

Iceland: Kr. 22.800.

 

 

 

Luxemburg: LFR 70 000

 

Italy: Li. 850,000.

 

 

 

Nederländerna: NLF 5 320

 

Luxembourg: L. fr. 70.000.

 

 

Norge: NK 10 000

 

 

Netherlands: Fl. 5.320.

 

 

Portugal: ESC 40 250

 

 

Norway: Kr. 10.000.

 

 

124

Förenade Konungariket:

 

 

Portugal: Es. 40,250.

 

 

L 500

 

 

 

 

 

United Kingdom: £ 500.

 

 

Förenta staterna USD 1 400

United States: $ 1 400.

 

 

Varje annan part vars egendom

Any

other

Contracting

Party

har skadats vid samma tillfälle

whose property has been damaged

skall också avstå från sitt anspråk

in the same incident shall also

upp till ovannämnda belopp. I

waive its claim up to the above

händelse av avsevärd variation i

amount.

In

the

case

of

växelkurserna

mellan

 

dessa

considerable variation in the rates

valutor

skall

parterna

komma

of

exchange

between

 

these

överens om lämplig justering av

currencies the Contracting Parties

dessa belopp.

 

 

 

 

shall agree on the appropriate

 

 

 

 

 

 

 

adjustments of these amounts.

3. Vid tillämpningen av punkt 1

3. For the purposes of

och 2 i denna artikel skall

paragraphs 1 and 2 of this Article

uttrycket

“tillhörande

en

part”

the expression “owned by a

innefatta fartyg som inchartrats av

Contracting Party” in the case of a

part på bare boat charter-basis

vessel includes a vessel on bare

eller fartyg som har rekvirerats på

boat charter to that Contracting

sådana villkor och på fartyg som

Party or requisitioned by it on bare

har tagits i beslag av den parten

boat terms or seized by it in prize

(utom i den mån risken för förlust

(except to the extent that the risk

eller skada bärs av annan person

of loss or liability is borne by

än sådan part).

 

 

 

 

some person other than such

 

 

 

 

 

 

 

Contracting Party).

 

 

 

4. Varje part avstår från sina

4.

Each

Contracting

 

Party

anspråk mot varje annan part för

waives all its claims against any

skada eller dödsfall som vållats

other Contracting Party for injury

varje medlem av dess krigsmakt

or death suffered by any member

under officiell tjänsteutövning.

of its armed services while such

 

 

 

 

 

 

 

member was engaged in the

 

 

 

 

 

 

 

performance of his official duties.

5.

Anspråk,

(andra

än

5. Claims (other than contractual

kontraktsbundna

anspråk

och

claims and those to which

anspråk på vilka punkt 6 och 7 i

paragraphs 6 or 7 of this Article

denna artikel har avseende) som

apply) arising out of acts or

härrör

 

från

handlingar

eller

omissions of members of a force

underlåtenhet av medlem av en

or civilian component done in the

styrka eller en civil komponent

performance of official duty, or

som företagits i tjänsten eller från

out of any other act, omission or

varje

 

annan

 

handling,

occurrence for which a force or

underlåtenhet

eller

händelse för

civilian

component

is

legally

vilken en styrka eller en civil

responsible, and causing

damage

komponent är

lagligen

ansvarig

in the territory of the receiving

och vilken vållar skada inom den

State to third parties, other than

mottagande statens territorium på

any of the Contracting Parties,

tredje man annan än någon av

shall be dealt with by the receiving

parterna, skall behandlas av den

State in accordance with the

mottagande staten i enlighet med

following provisions:

 

 

 

följande:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a.

Anspråk

skall registreras,

a.

Claims

shall

be

 

filed,

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

125

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

126

behandlas och avgöras genom överenskommelse eller dom i enlighet med den mottagande statens rättsregler vad avser anspråk som härrör från dess egna styrkors verksamhet.

b.Mottagande stat får träffa förlikning om varje sådant anspråk, och betalningen av det överenskomna eller utdömda beloppet skall erläggas av den mottagande staten i dess egen valuta.

c.Sådan ersättning skall vara bindande och slutgiltig för parterna vare sig den betalas till följd av en uppgörelse, ett avgörande av behörig domstol i den mottagande staten eller ett slutligt avslag av sådan domstol.

d.Uppgift om ersättning som utbetalas av den mottagande staten skall lämnas till berörda sändande stater tillsammans med full förklaring och alla detaljer och förslag till fördelning i enlighet med e i), ii) och iii) härnedan. Om svar inte har inkommit inom två månader skall förslaget till fördelning betraktas som antaget.

e.Det ersättningsbelopp som avses i föregående stycken och punkt 2 i denna artikel skall fördelas mellan parterna på följande sätt:

i)När en sändande stat är ensam ansvarig skall beloppet uppdelas i andelen 25 procent för den mottagande staten och 75 procent för den sändande staten.

ii)Om mer än en stat är ansvarig för skadan, skall beloppet fördelas lika mellan dem; om emellertid mottagande stat inte är en av de ansvariga staterna skall dess andel

considered and settled or adjudicated in accordance with the laws and regulations of the receiving State with respect to claims arising from the activities of its own armed forces.

b.The receiving State may settle any such claims, and payment of the amount agreed upon or determinated by adjudication shall be made by the receiving State in its currency.

c.Such payment, whether made pursuant to a settlement or to adjudication of the case by a competent tribunal of the receiving State, or the final adjudication by such a tribunal denying payment, shall be binding and conclusive upon the Contracting Parties.

d.Every claim paid by the receiving State shall be communicated to the sending States concerned together with full particulars and a proposed distribution in conformity with sub-paragraphs e. (i), (ii) and (iii) below. In default of a reply within two months, the proposed distribution shall be regarded as accepted.

e.The cost incurred in satisfying claims pursuant to the preceding sub-paragraphs and para. 2 of this

Article shall be distributed between the Contracting Parties, as follows:

(i)Where one sending State alone is responsible, the amount awarded or adjudged shall be distributed in the proportion of 25 per cent. chargeable to the receiving State and 75 per cent. chargeable to the sending State.

(ii)Where more than one State is responsible for the damage, the amount awarded or adjudged shall be distributed equally among them: however, if the receiving

uppgå till hälften av vardera

State is not one of

the States

Prop. 2015/16:152

sändande stats andel.

 

 

 

responsible,

its contribution

shall

Bilaga 8

 

 

 

 

 

 

 

 

be half that of each of the sending

 

 

 

 

 

 

 

 

 

States.

 

 

 

 

 

 

 

iii) När skadan har förorsakats

(iii) Where the damage was

 

av parternas väpnade styrkor och

caused by the armed services of

 

den inte kan hänföras till en viss

the Contracting Parties and it is

 

eller flera av dessa väpnade

not possible to attribute it

 

styrkor

skall

beloppet

fördelas

specifically to one or more of

 

jämnt mellan de berörda parterna;

those armed services, the amount

 

om

emellertid

den

mottagande

awarded or adjudged shall be

 

staten inte är en av de stater vilkas

distributed

equally among

 

the

 

väpnade styrkor har vållat skadan,

Contracting

 

Parties

concerned:

 

skall dess bidrag vara hälften av

however, if the receiving State is

 

vardera

berörd

sändande

stats

not one of the States by whose

 

bidrag.

 

 

 

 

 

 

armed services the damage was

 

 

 

 

 

 

 

 

 

caused, its contribution shall be

 

 

 

 

 

 

 

 

 

half that of each of the sending

 

 

 

 

 

 

 

 

 

States concerned.

 

 

 

 

 

(iv) Varje halvår skall till

(iv) Every half-year, a statement

 

berörda sändande stater över-

of the sums paid by the receiving

 

lämnas uppgift om de belopp som

State in the course of the half-

 

har utbetalats av den mottagande

yearly period in respect of every

 

staten

föregående

halvårsperiod

case regarding which the proposed

 

för varje ärende för vilket

distribution on a percentage basis

 

föreslagen

fördelning

 

has been accepted, shall be sent to

 

procentbasis har

godtagits;

dessa

the sending

States

concerned,

 

uppgifter skall åtföljas av en

together with a request for

 

begäran

om återbetalning. Sådan

reimbursement.

Such

reim-

 

återbetalning

skall göras

snarast

bursement shall be made within

 

möjligt i den mottagande statens

the shortest possible time, in the

 

valuta.

 

 

 

 

 

 

currency of the receiving State.

 

 

f.

Om

tillämpningen

av

f. In cases where the application

 

bestämmelserna i b och e i denna

of the provisions of sub-

 

punkt skulle förorsaka en part

paragraphs b. and e. of this

 

betydande börda kan den begära

paragraph

 

would

cause

a

 

att Nato-rådet föranstaltar en

Contracting

 

Party

serious

 

annan uppgörelse.

 

 

 

hardship, it may request the North

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Atlantic Council to arrange a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

settlement of a different nature.

 

 

g. En medlem av en styrka eller

g. A member of a force or

 

en civil komponent skall inte

civilian component shall not be

 

göras till föremål för rättsliga

subject to any proceedings for the

 

åtgärder vad

gäller

verkställande

enforcement

 

of

any

judgment

 

av dom som har meddelats mot

given against him in the receiving

 

honom i den mottagande staten i

State in a matter arising from the

 

ärenden som sammanhänger

med

performance of his official duties.

 

tjänsteutövning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

h.

 

Utom

 

i

den

 

mån

h. Except in so far as sub-

 

bestämmelserna i e i denna punkt

paragraph e.

of

this

paragraph

127

Prop. 2015/16:152

är tillämpliga

anspråk som

applies to claims covered by

Bilaga 8

avses

i

punkt

2 i

denna

artikel

paragraph 2 of this Article, the

 

skall dessa inte tillämpas på

provisions of this paragraph shall

 

anspråk som härrör från, eller har

not apply to any claim arising out

 

uppstått

i

 

samband

med,

of or in connexion with the

 

framförande eller drift av ett

navigation or operation of a ship

 

fartyg eller lastning, transport eller

or the loading, carriage, or

 

lossning av last annat än anspråk

discharge of a cargo, other than

 

avseende

dödsfall

 

eller

claims for death or personal injury

 

personskada på vilka punkt 4 i

to which paragraph 4 of this

 

denna artikel inte är tillämplig.

Article does not apply.

 

 

 

6.

 

Ersättningsanspråk

mot

6. Claims against members of a

 

medlemmar av en styrka eller en

force

or

civilian

component

 

civil komponent som härrör från

arising out of tortious acts or

 

åtalbara

 

handlingar

 

eller

omissions in the receiving State

 

försummelser i

den

mottagande

not done in the performance of

 

staten som inte har gjorts i tjänsten

official duty shall be dealt with in

 

skall handläggas på följande sätt:

the following manner:

 

 

 

a.

Myndigheterna

 

i

den

a. The authorities of the

 

mottagande

staten

skall

behandla

receiving State shall consider the

 

anspråk och bestämma

ersättning

claim and assess compensation to

 

till käranden på ett riktigt och

the claimant in a fair and just

 

rättvist sätt med hänsyn tagen till

manner, taking into account all the

 

alla

omständigheter

i

 

ärendet

circumstances of

the

case,

 

inklusive

den

skadelidande

including the conduct of the

 

personens

uppförande

samt

injured person. and shall prepare a

 

upprätta en rapport i ärendet.

report on the matter.

 

 

 

b.

Nämnda

rapport

skall

b. The report shall be delivered

 

överlämnas

till

myndigheterna i

to the authorities of the sending

 

den sändande staten vilka sedan

State, who shall then decide

 

utan dröjsmål skall besluta om de

without delay whether they will

 

skall ge betalning ex gratia och,

offer an ex gratia payment, and if

 

om så är fallet, till vilket belopp.

so, of what amount.

 

 

 

c. Om ett erbjudande om

c. If an offer of ex gratia

 

betalning ex gratia görs och antas

payment is made, and accepted by

 

av käranden som full gottgörelse

the claimant in full satisfaction of

 

för

 

hans

 

anspråk

skall

his claim, the authorities of the

 

myndigheterna

i

den

sändande

sending State shall make the

 

staten

själva erlägga

betalningen

payment themselves and inform

 

och meddela myndigheterna i den

the authorities of the receiving

 

mottagande staten härom och om

State of their decision and of the

 

storleken

det

 

utbetalda

sum paid.

 

 

 

 

beloppet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

d.

Bestämmelserna

 

i

denna

d. Nothing in this paragraph

 

punkt skall inte inverka på den

shall affect the jurisdiction of the

 

mottagande statens domstolars rätt

courts of the receiving State to

 

att vidta åtgärder mot en medlem

entertain an action against a

 

av en styrka eller en civil

member of a force or of a civilian

 

komponent tills full ersättning har

component unless and until there

128

erlagts.

 

 

 

 

 

 

 

has

been

payment

in

full

 

 

 

 

 

 

satisfaction of the claim.

 

Prop. 2015/16:152

7. Anspråk som härrör från

7. Claims arising out of

the

Bilaga 8

otillåtet bruk av ett fordon

unauthorized use of any vehicle of

 

tillhörigt

krigsmakten

i

en

the armed services of a sending

 

sändande stat skall behandlas i

State shall be dealt with in

 

enlighet med punkt 6 i denna

accordance with paragraph 6 of

 

artikel utom i de fall en styrka

this Article, except in so far as the

 

eller en civil komponent är

force or civilian component is

 

lagligen ansvarig.

 

 

legally responsible.

 

 

 

8. Om tvist uppstår om huruvida

8. If a dispute arises as to

 

en

åtalbar

handling

 

eller

whether a tortious act or omission

 

försummelse av en medlem av en

of a member of a force or civilian

 

styrka eller en civil komponent har

component was done in the

 

skett i tjänsten eller om bruk av ett

performance of official duty or as

 

fordon tillhörigt krigsmakten i den

to whether the use of any vehicle

 

sändande stat har skett olovligen

of the armed services of a sending

 

skall

saken

underställas

en

State

was

unauthorized,

the

 

skiljedomare utsedd i enlighet med

question shall be submitted to an

 

punkt 2 b i denna artikel, vars

arbitrator appointed in accordance

 

beslut i ärendet skall vara

with paragraph 2 b. of this Article,

 

slutgiltigt bindande.

 

 

whose decision on this point shall

 

 

 

 

 

 

 

be final and conclusive.

 

 

9. Den sändande staten skall inte

9. The sending State shall not

 

åberopa

immunitet

 

från

claim

immunity

from

the

 

domstolarnas

domsrätt

i

den

jurisdiction of the courts of the

 

mottagande staten för medlemmar

receiving State for members of

 

av en styrka eller en civil

force or civilian component in

 

komponent med avseende på den

respect of the civil jurisdiction of

 

civilrättsliga

domsrätt

 

som

the courts of the receiving State

 

tillkommer

domstolarna

i

den

except to the extent provided in

 

mottagande staten, utom i den

paragraph 5 g. of this Article.

 

 

utsträckning som avses i punkt 5 g

 

 

 

 

 

 

i denna artikel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10.

Myndigheterna

i

den

10. The authorities of the

 

sändande

och

den mottagande

sending State and of the receiving

 

staten skall i fall som berör dem

State shall co-operate in the

 

samarbeta

vid

upptagning

av

procurement of evidence for a fair

 

bevisning för en rättvis rättegång

hearing and disposal of claims in

 

och

vid

bestämmande

av

regard to which the Contracting

 

ersättning av skada.

 

 

Parties are concerned.

 

 

 

Artikel IX

 

 

 

Article IX

 

 

 

 

1. Medlemmar av en styrka eller

1. Members of a force or of a

 

en civil komponent och dess

civilian

component

and

their

 

anhöriga får köpa varor lokalt för

dependents

may purchase locally

 

eget bruk och erforderliga tjänster

goods necessary for their own

 

på samma villkor som medborgare

consumption, and such services as

 

i den mottagande staten.

 

 

they need, under the same

 

 

 

 

 

 

 

conditions as the nationals of the

 

 

 

 

 

 

 

receiving State.

 

 

129

Prop. 2015/16:152

Bilaga 8

130

2. Lokala varuköp avsedda för

2. Goods which are required

försörjning av en styrka eller en

from local sources for the

civil komponent skall normalt ske

subsistence of a force or civilian

genom de enheter som upphandlar

component

shall

normally

be

sådana varor för krigsmakten i den

purchased

through the authorities

mottagande staten. För att undvika

which purchase such goods for the

att dessa varuköp får ogynnsam

armed services of the receiving

verkan på ekonomin i den

State. In order to avoid such

mottagande

 

staten

 

 

skall

purchases

having

any

adverse

vederbörande myndigheter i denna

effect on the economy of the

stat när så erfordras ange vilka

receiving

State,

 

the

competent

varor som ej får köpas eller som är

authorities of that State shall

föremål för begränsningar.

 

 

indicate, when

 

necessary,

any

 

 

 

 

 

 

 

 

 

articles the purchase of which

 

 

 

 

 

 

 

 

 

should be restricted or forbidden.

3. Med förbehåll för gällande

3. Subject to agreements already

avtal eller avtal som härefter kan

in force or which may hereafter be

komma

att

ingås

 

mellan

made

between

 

the

authorized

befullmäktigade företrädare för de

representatives of the sending and

sändande och mottagande staterna

receiving States, the authorities of

skall

myndigheterna

i

 

den

the receiving State shall assume

mottagande staten åta sig fullt

sole responsibility

for

making

ansvar för att vidta lämpliga

suitable

arrangements

to make

åtgärder för att till en styrka eller

available to a force or a civilian

en civil komponent tillhandahålla

component

the

 

buildings

and

de lokaler och de utrymmen som

grounds which it requires, as well

denna

behöver liksom hithörande

as facilities and services connected

anordningar

och tjänster.

Dessa

therewith. These

agreements

and

avtal och arrangemang skall i

arrangements shall be, as far as

möjlig

 

utsträckning

stå

i

possible, in accordance with the

överensstämmelse

med

de

regler

regulations

governing

the

som gäller för förläggning och

accommodation

and

 

billeting

of

inkvartering av liknande personal i

similar personnel of the receiving

den mottagande staten. I avsaknad

State. In the absence of a specific

av särskilt avtal med motsatt

contract to the contrary, the laws

verkan skall lagarna i den

of the receiving State shall

mottagande staten

gälla avseende

determine

the

 

 

rights

and

vilka rättigheter och skyldigheter

obligations arising out of the

som

är

 

förbundna

 

med

occupation or use of the buildings,

besittningen eller användningen av

grounds, facilities or services.

 

byggnaderna,

 

marken, anordning-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

arna eller tjänsterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4. Behov av civil arbetskraft för

4.

Local

civilian

labour

en styrka eller en civil komponent

requirements of a force or civilian

skall tillgodoses på samma sätt

component shall be satisfied in the

som motsvarande behov i den

same way as the comparable

mottagande staten och med biträde

requirements of the receiving State

av

myndigheterna

i

 

den

and with the assistance of the

mottagande

staten

genom

dess

authorities of the receiving State

arbetsförmedling. Anställningsför-

through

 

the

 

 

 

employment

hållanden

och

arbetsförhållanden,

exchanges.

The

conditions

of

särskilt löner, övertidsersättning och arbetarskyddsförhållanden skall vara desamma som föreskrivs i den mottagande statens lag. Civilanställda som anlitas av en styrka eller en civil komponent skall inte på något sätt betraktas som tillhörande denna styrka eller denna civila komponent.

5.När en styrka eller en civil komponent på den ort där den är stationerad har otillräckliga medicinska och dentala faciliteter får dess medlemmar och deras anhöriga åtnjuta läkarvård och tandvård inklusive intagning på sjukhus under samma förhållanden som motsvarande personal- kategorier i den mottagande staten.

6.Den mottagande staten skall ge välvilligast möjliga prövning av en begäran att till medlemmarna av en styrka eller en civil komponent ge tillträde till transportmedel och bevilja rabatter

för färdbiljetter. Dessa transportmedel och förmåner skall vara föremål för särskilda avtal mellan de berörda regeringarna.

7.Om det inte föreligger några allmänna eller särskilda finansiella avtal parterna emellan skall betalning för varor, inkvartering och tjänster som tillhandahålles enligt punkt 2, 3, 4 och, om så erfordras, 5 och 6 i denna artikel erläggas utan dröjsmål i lokal valuta av styrkans myndigheter.

8.Vare sig en styrka eller en civil komponent eller dess anhöriga eller anställda skall kunna åberopa denna artikel för att åtnjuta befrielse från skatter och tullar vid anskaffning av varor och tjänster som omfattas av den

mottagande

statens

employment and work, in particular wages, supplementary payments and conditions for the protection of workers, shall be those laid down by the legislation of the receiving State. Such civilian workers employed by a force or civilian component shall not be regarded for any purpose as being members of that force or civilian component.

5.When a force or a civilian component has at the place where it is stationed inadequate medical or dental facilities, its members and their d