Regeringens proposition 2015/16:125

Skuldsanering – förbättrade möjligheter för

Prop.

överskuldsatta att starta om på nytt

2015/16:125

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 mars 2016

Stefan Löfven

Morgan Johansson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att fler evighetsgäldenärer ska få möjlighet att ansöka om och genomgå skuldsanering. Regeringen föreslår också att företagare ska få förbättrade möjligheter till skuldsanering.

Många människor lever med skulder som de saknar förutsättningar att någonsin kunna betala tillbaka. Om fler kunde få sina skulder sanerade, skulle det innebära en lättnad inte bara för de skuldsatta och deras familjer, utan även för borgenärerna och samhället i stort. Regeringen föreslår därför en ny skuldsaneringslag som syftar till att fler evighets- gäldenärer ska erbjudas en möjlighet att starta om på nytt utan en betungande skuldbörda. Det handlar bl.a. om att förenkla ansöknings- förfarandet, nyansera kravet på överskuldsättning och underlätta gälde- närens betalningar. Det ska också gå snabbare än i dag att ta sig igenom skuldsaneringsförfarandet.

I propositionen föreslår regeringen också en ny lag om skuldsanering för företagare. Genom denna ska en särskild form av skuldsanering (F-skuldsanering) erbjudas överskuldsatta personer som är eller har varit engagerade i en näringsverksamhet som drivits på ett försvarligt och lojalt sätt. Förslaget syftar till att förbättra förutsättningarna att driva företag i Sverige och till att gynna det tillväxtfrämjande entreprenör- skapet.

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 november 2016.

1

Prop. 2015/16:125

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

5

2

Lagtext

..............................................................................................

6

 

2.1 .............................................

Förslag till skuldsaneringslag

6

 

2.2 ...............

Förslag till lag om skuldsanering för företagare

15

 

2.3 .........................

Förslag till lag om ändring i brottsbalken

25

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om

skuldebrev ........................................................................

27

2.5Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173) ......................................................................

28

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om

preskription av skattefordringar m.m. ..............................

30

2.7Förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672) ........................................................................

31

2.8Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen

(1996:1619) ......................................................................

32

2.9Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ......................................................................

33

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

beskattningsverksamhet....................................................

35

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens

verksamhet .......................................................................

37

2.12Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) ........................................................................

41

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2007:324) om

Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter .......

42

2.14Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

 

 

sekretesslagen (2009:400) ................................................

43

3

Ärendet och dess beredning ............................................................

44

4

Reformbehovet

................................................................................

46

 

4.1

Fler evighetsgäldenärer bör ges möjlighet till

 

 

 

skuldsanering....................................................................

46

 

4.2

Särskilda .............regler om skuldsanering för företagare

48

5

Skuldsanering för .............................................evighetsgäldenärer

51

 

5.1

En ny .........................................skuldsaneringslag införs

51

 

5.2

Ökad information ................................om skuldsanering

52

 

5.3

Ett enkelt ..................och effektivt ansökningsförfarande

58

 

 

5.3.1 .................................

Ansvaret för utredningen

58

 

 

5.3.2

Kronofogdemyndighetens

 

 

 

..............................................

utredningsansvar

65

 

 

5.3.3 ........................................

Elektronisk ansökan

67

 

5.4

Kravet ......................på kvalificerad insolvens nyanseras

69

 

5.5

Gäldenärens ...................................................betalningar

72

 

 

5.5.1 .......................

En betalningsförmedling införs

72

 

 

5.5.2 ..............

Ansvaret för betalningsförmedlingen

75

 

 

5.5.3

Vissa aspekter av Kronofogdemyndig-

 

 

 

 

hetens nya roll som betalningsförmedlare

...... 77

 

 

5.5.4

Kronofogdemyndighetens hantering av

 

 

 

 

inbetalda medel...............................................

79

 

5.6

Betalningsplanens utformning.........................................

85

 

 

5.6.1

En flexiblare betalningsplan med två

 

 

 

 

betalningsfria månader ...................................

85

 

 

5.6.2

Gäldenärens betalningar påbörjas tidigare......

90

 

5.7

Utökad möjlighet att beviljas skuldsanering på nytt........

95

 

5.8

Budget- och skuldrådgivarnas roll...................................

98

6

Skuldsanering för företagare ........................................................

103

 

6.1

En ny lag om skuldsanering för företagare....................

103

 

6.2

Vilka ska omfattas av den nya lagen?............................

105

6.3Ett fristående förfarande som handläggs av

 

Kronofogdemyndigheten...............................................

113

6.4

Handläggningen av ett F-skuldsaneringsärende ............

116

6.5

Villkor för att F-skuldsanering ska beviljas...................

117

 

6.5.1

Kvalificerad insolvens ..................................

117

 

6.5.2

Verksamheten ska drivas eller ha drivits

 

 

 

seriöst ...........................................................

120

 

6.5.3

Näringsförbud...............................................

125

 

6.5.4

Gäldenären måste ha ett

 

 

 

betalningsutrymme .......................................

126

 

6.5.5

En allmän skälighetsbedömning ...................

127

 

6.5.6

Gäldenärens möjlighet att beviljas

 

 

 

F-skuldsanering på nytt ................................

129

6.6

Innebörden av en F-skuldsanering.................................

130

6.7

Gäldenärens skulder ......................................................

131

 

6.7.1

Vilka skulder ska omfattas?..........................

131

 

6.7.2

Vissa fordringar bör alltid vara

 

 

 

undantagna....................................................

132

 

6.7.3

Vissa fordringar bör kunna undantas ............

135

 

6.7.4

Särskilt om vissa fordringar..........................

138

6.8

Ansökningsförfarandet ..................................................

143

 

6.8.1

Information om F-skuldsanering ..................

143

 

6.8.2

Vem ska kunna ansöka? ...............................

146

 

6.8.3

Vad en ansökan ska innehålla.......................

147

 

6.8.4

Elektronisk ansökan......................................

151

 

6.8.5

Kronofogdemyndighetens kontroll- och

 

 

 

utredningsskyldighet.....................................

152

6.9

Gäldenärens betalningar ................................................

153

 

6.9.1

Betalningsplanens längd ...............................

153

 

6.9.2

Gäldenärens betalningsutrymme ..................

157

 

6.9.3

Betalning ska ske genom en

 

 

 

betalningsförmedling ....................................

161

 

6.9.4

Hur ofta ska betalning ske? ..........................

162

6.10

Hinder mot exekutiva åtgärder ......................................

163

6.11

Omprövning...................................................................

164

 

6.11.1

Omprövning på ansökan av en borgenär ......

164

 

6.11.2

Omprövning på ansökan av gäldenären........

170

Prop. 2015/16:125

3

Prop. 2015/16:125

6.12

Samordningen med och förhållandet till konkurs och

 

 

 

företagsrekonstruktion....................................................

172

 

6.13

Behov av ändringar i annan lagstiftning.........................

179

7

Gemensamma frågor för de båda skuldsaneringsformerna ...........

180

 

7.1

Ett nytt krav på anknytning ............................................

180

 

7.2

Ogrundade fordringar .....................................................

184

 

7.3

Förhållandet mellan de båda skuldsaneringsformerna ...

186

8

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................

189

9

Konsekvenser................................................................................

192

10

Författningskommentar.................................................................

201

 

10.1

Förslaget till skuldsaneringslag ......................................

201

 

10.2

Förslaget till lag om skuldsanering för företagare..........

236

 

10.3

Förslaget till lag om ändring i

 

 

 

kreditupplysningslagen (1973:1173) ..............................

270

 

10.4

Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om

 

 

 

behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens

 

 

 

verksamhet .....................................................................

272

 

10.5

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

 

 

 

(2001:453) ......................................................................

275

 

10.6

Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

 

 

 

sekretesslagen (2009:400) ..............................................

277

 

10.7

Övriga förslag till lagändringar ......................................

277

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Ut ur skuldfällan

 

 

 

(SOU 2013:72) ...............................................................

278

Bilaga 2

Betänkandets lagförslag .................................................

282

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna ...............................

295

Bilaga 4

Sammanfattning av betänkandet F-skuldsanering

 

 

 

en möjlighet till nystart för seriösa företagare

 

 

 

(SOU 2014:44) ...............................................................

296

Bilaga 5

Betänkandets lagförslag .................................................

305

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanserna ...............................

335

Bilaga 7

Sammanfattning av departementspromemorian

 

 

 

Anknytningskravet i skuldsaneringslagen

 

 

 

(Ds 2015:32)...................................................................

336

Bilaga 8

Promemorians lagförslag................................................

337

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanserna ...............................

339

Bilaga 10

Lagrådsremissens lagförslag ..........................................

340

Bilaga 11

Lagrådets yttrande ..........................................................

378

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2016.........

382

Rättsdatablad

.........................................................................................

383

4

 

 

 

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2015/16:125

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.skuldsaneringslag,

2.lag om skuldsanering för företagare,

3.lag om ändring i brottsbalken,

4.lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

5.lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

6.lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte- fordringar m.m.,

7.lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

8.lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

9.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

10.lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,

11.lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet,

12.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

13.lag om ändring i lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter,

14.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

5

Prop. 2015/16:125 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till skuldsaneringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skuldsanering. Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från ansvar för betal- ningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen.

I lagen (2016:000) om skuldsanering för företagare finns bestämmelser om en särskild form av skuldsanering för företagare och närstående till företagare.

Information och rådgivning till skuldsatta

2 § Kronofogdemyndigheten ska lämna upplysningar om skuldsanering till svårt skuldsatta fysiska personer som är eller har varit föremål för verkställighet enligt utsökningsbalken.

3 § I 5 kap. 12 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) finns be- stämmelser om att kommunen ska lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta fysiska personer.

Prövningsmyndighet

4 § Kronofogdemyndigheten prövar ärenden om skuldsanering och ärenden om omprövning av ett beslut om skuldsanering.

Villkor för skuldsanering

5 § Skuldsanering får beviljas en gäldenär som är en fysisk person om villkoren i 6–10 §§ är uppfyllda.

6 § Skuldsanering får beviljas om gäldenären har sina huvudsakliga intressen i Sverige.

7 § Skuldsanering får beviljas om gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständig- heter kan antas bestå under överskådlig tid (kvalificerad insolvens).

8 § Om gäldenären är en näringsidkare, får skuldsanering beviljas endast om de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten är enkla att utreda.

En gäldenär som har näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud får inte beviljas skuldsanering.

6

9 § Skuldsanering får beviljas om det är skäligt med hänsyn till gälde- närens personliga och ekonomiska förhållanden.

Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att full- göra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

10 § Om gäldenären tidigare har beviljats skuldsanering, får skuld- sanering beviljas endast om det finns särskilda skäl.

Ansökan om skuldsanering

11 § En ansökan om skuldsanering ska vara skriftlig.

Ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av gäldenären. Om ansökan ges in på elektronisk väg, ska den vara undertecknad med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.

12 § Ansökan ska innehålla uppgifter om

1.gäldenären enligt 5 § första stycket lagen (1996:242) om domstols- ärenden och uppgifter som visar att gäldenären har sina huvudsakliga intressen i Sverige,

2.gäldenärens inkomster, tillgångar och utgifter,

3.de borgenärer som gäldenären känner till med angivande av varje borgenärs namn, adress och telefonnummer,

4.en uppskattning av skulden till varje borgenär,

5.omständigheterna vid skuldernas tillkomst och de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser, och

6.gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska för- hållanden som i övrigt är av betydelse för prövningen av ärendet.

Uppgifterna ska lämnas av gäldenären på heder och samvete.

Komplettering och avvisning av ansökan

13 § Om en ansökan är bristfällig, ska gäldenären föreläggas att avhjälpa bristen. Av föreläggandet ska det framgå att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet behöver inte delges.

En ansökan om skuldsanering ska avvisas om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande att avhjälpa bristen.

14 § En ansökan om skuldsanering ska avvisas om gäldenären är före- mål för ett annat förfarande om skuldsanering.

Inledande av skuldsanering

15 § Kronofogdemyndigheten ska i den utsträckning det behövs

1. kontrollera i sina register att uppgifterna i ansökan är korrekta, och

Prop. 2015/16:125

7

Prop. 2015/16:125 2. inhämta upplysningar från andra myndigheter om gäldenärens per- sonliga och ekonomiska förhållanden.

Ett sammanträde enligt 22 § får hållas för att avgöra om skuldsanering ska inledas.

16 § Om det framgår av ansökan eller annan tillgänglig utredning att villkoren för skuldsanering inte är uppfyllda, ska ansökan avslås.

Ansökan får också avslås om gäldenären inte infinner sig personligen vid ett sammanträde eller i övrigt inte medverkar under ärendets hand- läggning.

17 § Om ansökan inte avvisas eller avslås, ska Kronofogdemyndigheten snarast besluta att skuldsanering ska inledas (inledandebeslut).

18 § I inledandebeslutet ska det bestämmas vilket belopp som gälde- nären ska betala för tiden till dess att frågan om skuldsanering slutligt har avgjorts eller något annat har bestämts. Det ska också bestämmas när och hur betalning ska ske.

Det belopp som gäldenären ska betala ska bestämmas enligt 33 §. Gäldenären ska betala till Kronofogdemyndigheten. Betalningarna ska

genomföras trots att inledandebeslutet inte har fått laga kraft. För gälde- närens betalningar gäller i övrigt 38 § första stycket och 39 §.

19 § När ett inledandebeslut har meddelats ska detta genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Om det finns särskilda skäl, får kungörelsen införas även i en eller flera ortstidningar.

I kungörelsen ska varje borgenär som har en fordran mot gäldenären uppmanas att inom en månad från dagen för kungörelsen skriftligen

1.anmäla sina fordringar mot gäldenären,

2.lämna närmare uppgifter om fordringarna och andra uppgifter av betydelse för prövningen av ärendet, och

3.ange till vilket konto som betalning ska ske.

Fristen i andra stycket får förlängas till två månader, om det finns särskilda skäl.

Handläggningen efter inledandebeslut

20 § Efter inledandebeslutet ska Kronofogdemyndigheten se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.

21 § En underrättelse ska skickas till de borgenärer som är kända i ärendet senast en vecka efter att det enligt 19 § har kungjorts att ett inledandebeslut har meddelats.

I underrättelsen ska borgenären upplysas om att ett inledandebeslut har meddelats och om borgenärens fordran i ärendet. Borgenären ska även uppmanas att inom den tidsfrist som anges i kungörelsen komma in med uppgifter enligt 19 § andra stycket.

8

22 § Ett sammanträde ska hållas om det kan antas vara till fördel för utredningen. Vid sammanträdet ska gäldenären lämna de ytterligare upp- lysningar som behövs för prövningen av ärendet.

Gäldenären ska kallas att infinna sig personligen vid sammanträdet. Kallelsen ska sändas till gäldenären under den adress som han eller hon senast har uppgett i ärendet. Kallelsen behöver inte delges.

I kallelsen ska gäldenären upplysas om syftet med sammanträdet och om att ansökan kan avslås om han eller hon inte infinner sig personligen.

23 § Till ett sammanträde enligt 22 § får även en borgenär eller någon annan som kan bidra till utredningen av ärendet kallas. Kallelsen behöver inte delges.

24 § Om det efter inledandebeslutet framkommer att villkoren för skuld- sanering inte är uppfyllda, ska ansökan avslås.

Ansökan får också avslås om gäldenären inte infinner sig personligen vid ett sammanträde eller i övrigt inte medverkar under ärendets hand- läggning.

Beslut om skuldsanering

25 § När det finns tillräcklig utredning i ärendet, ska Kronofogde- myndigheten tillsammans med gäldenären upprätta ett förslag om skuld- sanering som innehåller de uppgifter som anges i 29 §.

26 § Förslaget om skuldsanering ska sändas till samtliga kända borge- närer vars fordringar omfattas av förslaget med föreläggande för dem att yttra sig inom viss tid. Av föreläggandet ska det framgå att ett uteblivet yttrande inte hindrar ett beslut om skuldsanering. Föreläggandet ska del- ges borgenärerna.

Om en fordran i ärendet inte omfattas av förslaget, ska borgenären underrättas om detta.

27 § Efter utgången av den tid som avses i 26 § ska Kronofogde- myndigheten besluta att skuldsanering ska beviljas, om villkoren för skuldsanering är uppfyllda.

28 § När ett beslut om skuldsanering har meddelats ska detta genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Innehållet i en skuldsanering

29 § I beslutet om skuldsanering ska det bestämmas

1.vilka fordringar som ska omfattas av skuldsaneringen (30–32 §§),

2.en betalningsplan som anger

a)det belopp som gäldenären ska betala (33 §),

b)planens längd och när den löper ut (34 §), och

c)när och hur gäldenären ska betala (38 §),

3.vilken avgift som Kronofogdemyndigheten ska ta ut (35 §),

4.vilket belopp som ska fördelas mellan borgenärerna (36 §) och hur stor procentandel av varje fordran som ska bli betald,

Prop. 2015/16:125

9

Prop. 2015/16:125 5. vad som ska gälla för fordringarna (37 §), och 6. när och hur borgenärerna ska få betalt (41 §).

30 § En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i 31 § eller bestäms enligt 32 §, alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före den dag då inledandebeslutet meddelades.

31 § En skuldsanering omfattar inte

1.en fordran på familjerättsligt underhåll,

2.en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan förmånsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979) eller retentionsrätt, till den del säkerheten räcker till för betalning av fordran,

3.en fordran för vilken borgenären, innan ett inledandebeslut har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 § förmånsrättslagen, när det gäller egendom som har tagits i anspråk vid verkställigheten,

4.en fordran som inte är förfallen till betalning och som är beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation, eller

5.en fordran som är tvistig.

En fordran enligt första stycket 1 omfattas dock av skuldsaneringen om Försäkringskassan eller ett utländskt offentligt organ har inträtt i den underhållsberättigades rätt till underhållsbidrag.

32 § Om en fordran är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning, får det bestämmas att den inte ska omfattas av skuldsaneringen.

Om en fordran kan antas vara ogrundad, ska det bestämmas att den inte ska omfattas av skuldsaneringen.

33 § Det belopp som gäldenären ska betala enligt betalningsplanen ska bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga till- gångar och inkomster efter avdrag för vad som ska förbehållas gälde- nären för dennes och dennes familjs försörjning. Bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken om förbehållsbelopp ska då vara väg- ledande.

Det får bestämmas att förbehåll även ska göras för betalning av en fordran som inte omfattas av skuldsaneringen.

34 § Betalningsplanens längd ska vara fem år, om det inte finns beaktansvärda skäl att bestämma en kortare tid.

Betalningsplanen börjar löpa från beslutet om skuldsanering.

Vid bestämmandet av tidpunkten för när betalningsplanen löper ut ska den tid som inledandebeslutet gällt räknas av från betalningsplanens längd, om det inte med hänsyn till gäldenärens agerande efter beslutet är motiverat att räkna av en kortare tid.

35 § Kronofogdemyndigheten ska ta ut en årlig avgift av gäldenären för myndighetens hantering av hans eller hennes betalningar.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.

10

36 § Det belopp som ska fördelas mellan borgenärerna utgörs av de medel som gäldenären ska betala enligt inledandebeslutet och betalnings- planen med avdrag för den avgift som avses i 35 §.

37 § Alla fordringar som omfattas av skuldsaneringen har lika rätt. Trots första stycket får en fordran

1.ges sämre rätt, om borgenären samtycker till det, eller

2.betalas före andra fordringar, om den efter fördelning enligt 36 § av- ser ett mindre belopp och det är skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och övriga omständigheter.

Gäldenärens betalningar

38 § Gäldenären ska betala en gång i månaden, med undantag för juni och december som är betalningsfria månader.

Gäldenären ska betala till Kronofogdemyndigheten. Om det finns sär- skilda skäl, får det bestämmas att gäldenären i stället ska betala direkt till borgenärerna.

Betalningarna ska genomföras trots att beslutet om skuldsanering inte har fått laga kraft.

39 § Gäldenären förlorar rådigheten över medel som han eller hon har betalat in till Kronofogdemyndigheten. Myndigheten ska genast placera de inbetalda medlen på ett räntebärande konto.

40 § Inbetalda medel tillfaller de borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen, när beslutet om skuldsanering har fått laga kraft och den avgift som avses i 35 § har räknats av.

41 § Inbetalda medel som tillhör borgenärerna jämte ränta ska Krono- fogdemyndigheten betala ut till borgenärerna en gång om året.

Exekutiva åtgärder

42 § Efter inledandebeslutet får utmätning för fordringar som upp- kommit dessförinnan inte ske innan frågan om skuldsanering är avgjord genom ett beslut som har fått laga kraft. Om utmätning ändå sker, är åtgärden utan verkan.

Första stycket gäller inte fordringar som enligt 31 § inte omfattas av skuldsaneringen. Det gäller inte heller om, efter överklagande, rätten på begäran av en borgenär bestämmer att utmätning får ske.

Denna paragraf tillämpas även i fråga om ett beslut om betalnings- säkring och verkställighet av ett sådant beslut.

43 § Inbetalda medel som fortfarande tillhör gäldenären får inte utmätas eller tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.

44 § Ett beslut om skuldsanering får verkställas när det har fått laga kraft. Verkställighet får inte avse annat än vad som redan skulle ha betalats ut till borgenären enligt beslutet om skuldsanering.

Prop. 2015/16:125

11

Prop. 2015/16:125 Överklagande

45 § Kronofogdemyndighetens beslut får överklagas. Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs. Inledande- beslutet och beslut om ändring av inledandebeslutet får dock överklagas särskilt.

Kronofogdemyndighetens beslut överklagas till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige, överklagas beslutet till Stockholms tingsrätt. Ett överklagande ska ges in till Krono- fogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat följer av denna lag. Kronofogdemyndigheten ska inte vara part i domstolen.

46 § Om en domstol bifaller ett överklagande av gäldenären, ska den återförvisa ärendet till Kronofogdemyndigheten. Om Kronofogde- myndigheten har avslagit gäldenärens ansökan med tillämpning av 24 § och tillräcklig utredning finns, får domstolen dock besluta om skuld- sanering.

Ett beslut att återförvisa ett ärende till Kronofogdemyndigheten får inte överklagas.

Verkan av en skuldsanering

47 § Genom en skuldsanering befrias gäldenären från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den ut- sträckning som dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias gälde- nären även från ansvar för betalningen av skulder som inte är kända i ärendet, om det inte är en sådan skuld som avses i 31 §.

Skuldsaneringen medför att rätten till ränta eller dröjsmålsavgift på en fordran som omfattas av skuldsaneringen faller bort för tiden efter den dag då inledandebeslutet meddelades.

Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för skulden.

Omprövning av ett beslut om skuldsanering

48 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av skuldsane- ringen får beslutet om skuldsanering upphävas eller, i fall som avses i 6 och 7, ändras beträffande det som har bestämts i en fråga som avses i 29 § 2–6, om

1.gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

2.gäldenären har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning,

3.gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsaneringsfrågans avgörande,

4.gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för borgenären,

12

5. gäldenären har lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndig- hets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen eller inte har lämnat uppgifter trots att han eller hon är uppgiftsskyldig och detta har medfört att ett beslut blivit felaktigt eller inte fattats,

6.gäldenären inte följer betalningsplanen och avvikelsen inte är ringa,

eller

7.gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förbättrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet.

I fall som avses i första stycket 7 ska ansökan göras inom fem år från dagen för inledandebeslutet eller, om en betalningsplan löper ut senare, senast den dag då planen löper ut.

49 § På ansökan av gäldenären får beslutet om skuldsanering ändras be- träffande det som har bestämts i en fråga som avses i 29 § 2–6, om

1.gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förändrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet, eller

2.det finns synnerliga skäl.

50 § Om ett beslut om skuldsanering upphävs, blir en borgen eller annan säkerhet som tredje man har ställt för betalning av ett belopp som avses i 29 § 4 ogiltig. Detta gäller dock inte om tredje mannen kände till eller borde ha känt till de omständigheter som anges i 48 § första stycket 1–3 eller medverkade till att gäldenären har åsidosatt sina förpliktelser enligt 48 § första stycket 4.

51 § Vid en ändring av ett beslut om skuldsanering får betalningsplanens längd bestämmas till som längst sju år.

52 § En ansökan om omprövning av ett beslut om skuldsanering ska vara skriftlig. Ansökan ska innehålla uppgifter om

1.det beslut som avses,

2.det som yrkas, och

3.de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan. Om en ansökan är bristfällig tillämpas 13 §.

53 § Bestämmelserna i 20, 22 och 23 §§ gäller vid handläggningen av ett ärende om omprövning av ett beslut om skuldsanering.

Övriga bestämmelser

54 § Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller ansökan om skuld- sanering.

Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan gäldenären har ansökt om skuldsanering, ska skuldsaneringsärendet för- klaras vilande. Om ackordet fastställs, förfaller ansökan om skuld- sanering.

Om gäldenären avlider, förfaller ansökan om skuldsanering.

Prop. 2015/16:125

13

Prop. 2015/16:125 55 § Om gäldenären återkallar en ansökan om skuldsanering, ska ärendet avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller om an- sökan förfaller enligt 54 §.

56 § Om en ansökan om skuldsanering avslås eller avvisas eller ärendet avskrivs från vidare handläggning sedan ett inledandebeslut har med- delats, ska samtliga kända borgenärer underrättas.

Vid beslut om avslag, avvisning eller avskrivning ska medel som gäldenären har betalat in till Kronofogdemyndigheten återbetalas till honom eller henne när beslutet har fått laga kraft. Om en pågående utmätning har avbrutits genom inledandebeslutet, ska i stället inbetalda medel fördelas mellan de fordringar för vilka utmätningen pågick.

57 § Om det har bestämts att en fordran enligt 32 § första stycket inte ska omfattas av skuldsaneringen, får borgenären trots föreskrifter i annan författning bevilja anstånd med betalningen under den tid betalnings- planen löper.

58 § En överenskommelse som innebär att gäldenären eller tredje man tillförsäkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av skuldsaneringen, bättre villkor än enligt skuldsaneringen är ogiltig.

59 § Socialnämnder och andra myndigheter ska till Kronofogdemyndig- heten eller en domstol som handlägger ett ärende om skuldsanering på begäran lämna uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden som är av betydelse för prövningen av ärendet. Sådana uppgifter ska också lämnas av myndigheter som anmäler fordringar enligt 19 eller 21 §.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

2.Genom lagen upphävs skuldsaneringslagen (2006:548).

3.Bestämmelserna i 18 § och 34 § tredje stycket tillämpas inte för ett ärende där ett beslut att inleda skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (2006:548) har meddelats före ikraftträdandet.

4.Äldre bestämmelser gäller för beslut om skuldsanering som har fått laga kraft före ikraftträdandet, om inte annat framgår av punkten 5.

5.Om ett beslut om skuldsanering som avses i punkten 4 ändras efter omprövning, får det på gäldenärens begäran bestämmas att hans eller hennes betalningar fortsättningsvis ska ske till Kronofogdemyndigheten i enlighet med 38 § andra stycket. I sådant fall gäller för beslutet även 29, 33 och 35–37 §§, 38 § tredje stycket och 39–53 §§. Vilka fordringar som omfattas av skuldsaneringen får inte ändras.

14

2.2

Förslag till lag om skuldsanering för företagare Prop. 2015/16:125

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en särskild form av skuld- sanering för företagare och närstående till företagare (F-skuldsanering). F-skuldsanering innebär att en gäldenär delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av F-skuldsaneringen.

Definitioner

2 § I lagen avses med

företagare: en fysisk person som är eller har varit engagerad i en näringsverksamhet, antingen genom att driva eller ha drivit enskild näringsverksamhet eller genom att vara eller ha varit företrädare för en juridisk person som driver eller har drivit näringsverksamhet,

närstående: make, sambo, förälder, syskon eller barn och makes eller sambos barn.

Information om F-skuldsanering

3 § Kronofogdemyndigheten ska lämna upplysningar om F-skuld- sanering till svårt skuldsatta företagare och närstående till företagare som är eller har varit föremål för verkställighet enligt utsökningsbalken.

Prövningsmyndighet

4 § Kronofogdemyndigheten prövar ärenden om F-skuldsanering och ärenden om omprövning av ett beslut om F-skuldsanering.

Villkor för F-skuldsanering

5 § F-skuldsanering får beviljas en gäldenär om villkoren i 6–11 §§ är uppfyllda.

6 § F-skuldsanering får beviljas om gäldenären är

1.en företagare som har varit engagerad i en näringsverksamhet, om hans eller hennes skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till denna verksamhet,

2.en företagare som är engagerad i en näringsverksamhet, om de skulder som uppkommer i denna rätteligen kan betalas eller om oför- mågan att betala dessa skulder endast är tillfällig, eller

3.en närstående till en företagare, om den närståendes skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till företagarens näringsverksamhet.

7 § F-skuldsanering får beviljas om gäldenären har sina huvudsakliga intressen i Sverige.

15

Prop. 2015/16:125 8 § F-skuldsanering får beviljas om gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständig- heter kan antas bestå under överskådlig tid (kvalificerad insolvens).

En bedömning av om gäldenären är kvalificerat insolvent ska göras även om hans eller hennes framtida inkomstförhållanden är oklara.

9 § F-skuldsanering får inte beviljas om

1.företagarens näringsverksamhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt,

2.gäldenären har näringsförbud enligt lagen (2014:836) om närings- förbud, eller

3.gäldenären har ett betalningsutrymme som per kvartal understiger en sjundedel av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken.

10 § F-skuldsanering får beviljas om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden.

Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att full- göra sina förpliktelser, det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering och F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga.

11 § Om gäldenären tidigare har beviljats skuldsanering, får F-skuld- sanering beviljas endast om det finns särskilda skäl.

Ansökan om F-skuldsanering

12 § En ansökan om F-skuldsanering ska vara skriftlig.

Ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av gäldenären. Om an- sökan ges in på elektronisk väg, ska den vara undertecknad med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transak- tioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.

13 § Ansökan ska innehålla uppgifter om

1.gäldenären enligt 5 § första stycket lagen (1996:242) om domstols- ärenden och uppgifter som visar att gäldenären har sina huvudsakliga intressen i Sverige,

2.gäldenärens inkomster och utgifter,

3.gäldenärens tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn, person- eller organisationsnummer, adress och telefonnummer,

4.vilka av skulderna som har anknytning till företagarens närings- verksamhet,

5.huruvida den person som driver eller har drivit näringsverksamheten är eller har varit försatt i konkurs eller genomgår eller har genomgått en förhandling om offentligt ackord,

6.hur näringsverksamheten drivs eller har drivits,

16

7. omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gälde- Prop. 2015/16:125 nären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och F-skuldsaneringens

betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga, och

8. gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska för- hållanden som i övrigt är av betydelse för prövningen av ärendet.

Uppgifterna ska lämnas av gäldenären på heder och samvete.

14 § Till ansökan ska bifogas årsredovisning eller årsbokslut avseende det senast avslutade räkenskapsåret för företagarens näringsverksamhet. Om det har upprättats en revisionsberättelse, ska även denna bifogas.

Om den person som driver eller har drivit näringsverksamheten är eller har varit försatt i konkurs, ska till ansökan bifogas förvaltarberättelse, bouppteckning och eventuell slutredovisning enligt 7 kap. 13 och 15 §§ samt 13 kap. konkurslagen (1987:672).

Om den person som driver eller har drivit näringsverksamheten har genomgått en förhandling om offentligt ackord, ska till ansökan bifogas rekonstruktörsberättelse och bouppteckning enligt 3 kap. 11 § första stycket 1 och 14 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

Komplettering och avvisning av ansökan

15 § Om en ansökan är bristfällig, ska gäldenären föreläggas att avhjälpa bristen. Av föreläggandet ska det framgå att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet behöver inte delges.

En ansökan om F-skuldsanering ska avvisas om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande att avhjälpa bristen.

16 § En ansökan om F-skuldsanering ska avvisas om gäldenären är föremål för ett annat förfarande om skuldsanering.

Inledande av F-skuldsanering

17 § Kronofogdemyndigheten ska i den utsträckning det behövs

1.kontrollera i sina register att uppgifterna i ansökan är korrekta, och

2.inhämta upplysningar från andra myndigheter om gäldenärens per- sonliga och ekonomiska förhållanden och om företagarens närings- verksamhet.

Ett sammanträde enligt 24 § får hållas för att avgöra om F-skuld- sanering ska inledas.

18 § Om det framgår av ansökan eller annan tillgänglig utredning att villkoren för F-skuldsanering inte är uppfyllda, ska ansökan avslås.

Ansökan får också avslås om gäldenären inte infinner sig personligen vid ett sammanträde eller i övrigt inte medverkar under ärendets hand- läggning.

19 § Om ansökan inte avvisas eller avslås, ska Kronofogdemyndigheten snarast besluta att F-skuldsanering ska inledas (inledandebeslut).

17

Prop. 2015/16:125 20 § I inledandebeslutet ska det bestämmas vilket belopp som gälde- nären ska betala för tiden till dess att frågan om F-skuldsanering slutligt har avgjorts eller något annat har bestämts. Det ska också bestämmas när och hur betalning ska ske.

Det belopp som gäldenären ska betala ska bestämmas enligt 35 §. Gäldenären ska betala till Kronofogdemyndigheten. Betalningarna ska

genomföras trots att inledandebeslutet inte har fått laga kraft. För gälde- närens betalningar gäller i övrigt 40 § första stycket och 41 §.

21 § När ett inledandebeslut har meddelats ska detta genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Om det finns särskilda skäl, får kungörelsen införas även i en eller flera ortstidningar.

I kungörelsen ska varje borgenär som har en fordran mot gäldenären uppmanas att inom en månad från dagen för kungörelsen skriftligen

1.anmäla sina fordringar mot gäldenären,

2.lämna närmare uppgifter om fordringarna och andra uppgifter av betydelse för prövningen av ärendet, och

3.ange till vilket konto som betalning ska ske.

Fristen i andra stycket får förlängas till två månader, om det finns särskilda skäl.

Handläggningen efter inledandebeslut

22 § Efter inledandebeslutet ska Kronofogdemyndigheten se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.

23 § En underrättelse ska skickas till de borgenärer som är kända i ärendet senast en vecka efter att det enligt 21 § har kungjorts att ett inledandebeslut har meddelats.

I underrättelsen ska borgenären upplysas om att ett inledandebeslut har meddelats och om borgenärens fordran i ärendet. Borgenären ska även uppmanas att inom den tidsfrist som anges i kungörelsen komma in med uppgifter enligt 21 § andra stycket.

24 § Ett sammanträde ska hållas om det kan antas vara till fördel för utredningen. Vid sammanträdet ska gäldenären lämna de ytterligare upp- lysningar som behövs för prövningen av ärendet.

Gäldenären ska kallas att infinna sig personligen vid sammanträdet. Kallelsen ska sändas till gäldenären under den adress som han eller hon senast har uppgett i ärendet. Kallelsen behöver inte delges.

I kallelsen ska gäldenären upplysas om syftet med sammanträdet och om att ansökan kan avslås om han eller hon inte infinner sig personligen.

25 § Till ett sammanträde enligt 24 § får även en borgenär eller någon annan som kan bidra till utredningen av ärendet kallas. Kallelsen behöver inte delges.

26 § Om det efter inledandebeslutet framkommer att villkoren för F-skuldsanering inte är uppfyllda, ska ansökan avslås.

18

Ansökan får också avslås om gäldenären inte infinner sig personligen Prop. 2015/16:125 vid ett sammanträde eller i övrigt inte medverkar under ärendets hand-

läggning.

Beslut om F-skuldsanering

27 § När det finns tillräcklig utredning i ärendet, ska Kronofogde- myndigheten tillsammans med gäldenären upprätta ett förslag om F-skuldsanering som innehåller de uppgifter som anges i 31 §.

28 § Förslaget om F-skuldsanering ska sändas till samtliga kända borge- närer vars fordringar omfattas av förslaget med föreläggande för dem att yttra sig inom viss tid. Av föreläggandet ska det framgå att ett uteblivet yttrande inte hindrar ett beslut om F-skuldsanering. Föreläggandet ska delges borgenärerna.

Om en fordran i ärendet inte omfattas av förslaget, ska borgenären underrättas om detta.

29 § Efter utgången av den tid som avses i 28 § ska Kronofogde- myndigheten besluta att F-skuldsanering ska beviljas, om villkoren för F-skuldsanering är uppfyllda.

30 § När ett beslut om F-skuldsanering har meddelats ska detta genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Innehållet i en F-skuldsanering

31 § I beslutet om F-skuldsanering ska det bestämmas

1.vilka fordringar som ska omfattas av F-skuldsaneringen (32–34 §§),

2.en betalningsplan som anger

a)det belopp som gäldenären ska betala (35 §),

b)planens längd och när den löper ut (36 §), och

c)när och hur gäldenären ska betala (40 §),

3.vilken avgift som Kronofogdemyndigheten ska ta ut (37 §),

4.vilket belopp som ska fördelas mellan borgenärerna (38 §) och hur stor procentandel av varje fordran som ska bli betald,

5.vad som ska gälla för fordringarna (39 §), och

6.när och hur borgenärerna ska få betalt (43 §).

32 § En F-skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i 33 § eller bestäms enligt 34 §, alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före den dag då inledandebeslutet meddelades.

33 § En F-skuldsanering omfattar inte

1. en fordran på familjerättsligt underhåll,

2. en fordran för vilken borgenären har förmånsrätt enligt 5 § förmåns- rättslagen (1970:979), till den del säkerheten räcker till för betalning av fordran,

3. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan förmånsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen eller retentionsrätt, till den del säker-

heten räcker till för betalning av fordran,

19

Prop. 2015/16:125 4. en fordran för vilken borgenären, innan ett inledandebeslut har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 § förmånsrättslagen, när det gäller egendom som har tagits i anspråk vid verkställigheten,

5.en fordran som inte är förfallen till betalning och som är beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation, eller

6.en fordran som är tvistig.

En fordran enligt första stycket 1 omfattas dock av F-skuldsaneringen om Försäkringskassan eller ett utländskt offentligt organ har inträtt i den underhållsberättigades rätt till underhållsbidrag.

34 § Om en fordran är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning, får det bestämmas att den inte ska omfattas av F-skuldsaneringen.

Om en fordran kan antas vara ogrundad, ska det bestämmas att den inte ska omfattas av F-skuldsaneringen.

35 § Det belopp som gäldenären ska betala enligt betalningsplanen ska bestämmas så att F-skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som ska förbehållas gälde- nären för dennes och dennes familjs försörjning. Bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken om förbehållsbelopp ska då vara väg- ledande.

Det får bestämmas att förbehåll även ska göras för betalning av en fordran som inte omfattas av F-skuldsaneringen.

36 § Betalningsplanens längd ska vara tre år.

Betalningsplanen börjar löpa från beslutet om F-skuldsanering.

Vid bestämmandet av tidpunkten för när betalningsplanen löper ut ska den tid som inledandebeslutet gällt räknas av från betalningsplanens längd, om det inte med hänsyn till gäldenärens agerande efter beslutet är motiverat att räkna av en kortare tid.

37 § Kronofogdemyndigheten ska ta ut en årlig avgift av gäldenären för myndighetens hantering av hans eller hennes betalningar.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.

38 § Det belopp som ska fördelas mellan borgenärerna utgörs av de medel som gäldenären ska betala enligt inledandebeslutet och betalnings- planen med avdrag för den avgift som avses i 37 §.

39 § Alla fordringar som omfattas av F-skuldsaneringen har lika rätt. Trots första stycket får en fordran

1.ges sämre rätt, om borgenären samtycker till det, eller

2.betalas före andra fordringar, om den efter fördelning enligt 38 § av- ser ett mindre belopp och det är skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och övriga omständigheter.

20

Gäldenärens betalningar

40 § Gäldenären ska betala en gång i kvartalet. Om det finns särskilda skäl, får det bestämmas att gäldenären i stället ska betala månadsvis eller halvårsvis.

Gäldenären ska betala till Kronofogdemyndigheten. Om det finns särskilda skäl, får det bestämmas att gäldenären i stället ska betala direkt till borgenärerna.

Betalningarna ska genomföras trots att beslutet om F-skuldsanering inte har fått laga kraft.

41 § Gäldenären förlorar rådigheten över medel som han eller hon har betalat in till Kronofogdemyndigheten. Myndigheten ska genast placera de inbetalda medlen på ett räntebärande konto.

42 § Inbetalda medel tillfaller de borgenärer vars fordringar omfattas av F-skuldsaneringen, när beslutet om F-skuldsanering har fått laga kraft och den avgift som avses i 37 § har räknats av.

43 § Inbetalda medel som tillhör borgenärerna jämte ränta ska Krono- fogdemyndigheten betala ut till borgenärerna en gång om året.

Exekutiva åtgärder

44 § Efter inledandebeslutet får utmätning för fordringar som upp- kommit dessförinnan inte ske innan frågan om F-skuldsanering är av- gjord genom ett beslut som har fått laga kraft. Om utmätning ändå sker, är åtgärden utan verkan.

Första stycket gäller inte fordringar som enligt 33 § inte omfattas av F-skuldsaneringen. Det gäller inte heller om, efter överklagande, rätten på begäran av en borgenär bestämmer att utmätning får ske.

Denna paragraf tillämpas även i fråga om ett beslut om betalnings- säkring och verkställighet av ett sådant beslut.

45 § Inbetalda medel som fortfarande tillhör gäldenären får inte utmätas eller tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.

46 § Ett beslut om F-skuldsanering får verkställas när det har fått laga kraft. Verkställighet får inte avse annat än vad som redan skulle ha betalats ut till borgenären enligt beslutet om F-skuldsanering.

Överklagande

47 § Kronofogdemyndighetens beslut får överklagas. Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i samband med över- klagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs. Inledandebeslutet och beslut om ändring av inledandebeslutet får dock överklagas särskilt.

Kronofogdemyndighetens beslut överklagas till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige, överklagas beslutet till Stockholms tingsrätt. Ett överklagande ska ges in till Krono- fogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Prop. 2015/16:125

21

Prop. 2015/16:125 Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat följer av denna lag. Kronofogdemyndigheten ska inte vara part i domstolen.

48 § Om en domstol bifaller ett överklagande av gäldenären, ska den återförvisa ärendet till Kronofogdemyndigheten. Om Kronofogde- myndigheten har avslagit gäldenärens ansökan med tillämpning av 26 § och tillräcklig utredning finns, får domstolen dock besluta om F-skuld- sanering.

Ett beslut att återförvisa ett ärende till Kronofogdemyndigheten får inte överklagas.

Verkan av en F-skuldsanering

49 § Genom en F-skuldsanering befrias gäldenären från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av F-skuldsaneringen i den utsträckning som dessa sätts ned. Genom F-skuldsaneringen befrias gäldenären även från ansvar för betalningen av skulder som inte är kända i ärendet, om det inte är en sådan skuld som avses i 33 §.

F-skuldsaneringen medför att rätten till ränta eller dröjsmålsavgift på en fordran som omfattas av F-skuldsaneringen faller bort för tiden efter den dag då inledandebeslutet meddelades.

F-skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för skulden.

Omprövning av ett beslut om F-skuldsanering

50 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av F-skuld- saneringen får beslutet om F-skuldsanering upphävas eller, i fall som avses i 6 och 7, ändras beträffande det som har bestämts i en fråga som avses i 31 § 2–6, om

1.gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

2.gäldenären har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning,

3.gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på frågan om F-skuldsaneringens avgörande,

4.gäldenären i sin ansökan om F-skuldsanering eller annars under ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för borgenären,

5.gäldenären har lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndig- hets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av F-skuldsane- ringen eller inte har lämnat uppgifter trots att han eller hon är uppgifts- skyldig och detta har medfört att ett beslut blivit felaktigt eller inte fattats,

6.gäldenären inte följer betalningsplanen och avvikelsen inte är ringa,

eller

7.gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förbättrats efter beslutet om F-skuldsanering.

22

I fall som avses i första stycket 7 ska ansökan göras inom tre år från dagen för inledandebeslutet eller, om en betalningsplan löper ut senare, senast den dag då planen löper ut.

51 § På ansökan av gäldenären får beslutet om F-skuldsanering

1.upphävas, om gäldenärens ekonomiska förhållanden efter beslutet om F-skuldsanering har förbättrats i sådan grad att gäldenären kan betala samtliga skulder som omfattas av F-skuldsaneringen eller försämrats i sådan grad att gäldenären inte längre uppfyller villkoret i 9 § 3, eller

2.ändras beträffande det som har bestämts i en fråga som avses i 31 § 2–6, om gäldenärens ekonomiska förhållanden efter beslutet om F-skuldsanering väsentligen har förändrats.

En ändring enligt första stycket 2 får göras endast om gäldenären fortfarande uppfyller villkoret i 9 § 3 eller det finns synnerliga skäl och gäldenären har fullgjort två tredjedelar av den tid som betalningsplanen ska löpa.

52 § Om ett beslut om F-skuldsanering upphävs, blir en borgen eller annan säkerhet som tredje man har ställt för betalning av ett belopp som avses i 31 § 4 ogiltig. Detta gäller dock inte om tredje mannen kände till eller borde ha känt till de omständigheter som anges i 50 § första stycket 1–3 eller medverkade till att gäldenären har åsidosatt sina förpliktelser enligt 50 § första stycket 4.

53 § Vid en ändring av ett beslut om F-skuldsanering får betalnings- planens längd bestämmas till som längst fem år.

54 § En ansökan om omprövning av ett beslut om F-skuldsanering ska vara skriftlig. Ansökan ska innehålla uppgifter om

1.det beslut som avses,

2.det som yrkas, och

3.de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan. Om en ansökan är bristfällig tillämpas 15 §.

55 § Bestämmelserna i 22, 24 och 25 §§ gäller vid handläggningen av ett ärende om omprövning av ett beslut om F-skuldsanering.

Övriga bestämmelser

56 § Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller ansökan om F-skuld- sanering.

Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan gäldenären har ansökt om F-skuldsanering, ska ärendet om F-skuld- sanering förklaras vilande. Om ackordet fastställs, förfaller ansökan om F-skuldsanering.

Om den näringsverksamhet som företagaren är eller har varit engage- rad i drivs av en juridisk person som är försatt i konkurs eller har inlett en förhandling om offentligt ackord, ska ärendet om F-skuldsanering förklaras vilande om det med hänsyn till behovet av utredning finns skäl för det.

Om gäldenären avlider, förfaller ansökan om F-skuldsanering.

Prop. 2015/16:125

23

Prop. 2015/16:125

57 § Om gäldenären återkallar en ansökan om F-skuldsanering, ska ärendet avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller om ansökan förfaller enligt 56 §.

58 § Om en ansökan om F-skuldsanering avslås eller avvisas eller ärendet avskrivs från vidare handläggning sedan ett inledandebeslut har meddelats, ska samtliga kända borgenärer underrättas.

Vid beslut om avslag, avvisning eller avskrivning ska medel som gäldenären har betalat in till Kronofogdemyndigheten återbetalas till honom eller henne när beslutet har fått laga kraft. Om en pågående utmätning har avbrutits genom inledandebeslutet, ska i stället inbetalda medel fördelas mellan de fordringar för vilka utmätningen pågick.

59 § Om det har bestämts att en fordran enligt 34 § första stycket inte ska omfattas av F-skuldsaneringen, får borgenären trots föreskrifter i annan författning bevilja anstånd med betalningen under den tid betal- ningsplanen löper.

60 § En överenskommelse som innebär att gäldenären eller tredje man tillförsäkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av F-skuldsaneringen, bättre villkor än enligt F-skuldsaneringen är ogiltig.

61 § Socialnämnder och andra myndigheter ska till Kronofogdemyndig- heten eller en domstol som handlägger ett ärende om F-skuldsanering på begäran lämna uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden som är av betydelse för prövningen av ärendet. Sådana upp- gifter ska också lämnas av myndigheter som anmäler fordringar enligt 21 eller 23 §.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

24

2.3Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § brottsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §1

En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering eller förhandling om offentligt ackord uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förtiger till- gång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet, för försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i högst två år.

En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering, F-skuldsanering eller förhandling om offentligt ackord uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förtiger tillgång, upp- ger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet, för för- svårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i högst två år.

För försvårande av exekutiv förrättning döms också en gäldenär som i samband med annan exekutiv förrättning uppsåtligen åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättning tas i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Om ett förtigande eller en oriktig uppgift enligt första stycket är utan betydelse för saken, eller om gäldenären vid konkurs hade rätt att vägra yttra sig och omständig- heterna innebär en skälig ursäkt för honom eller henne, skall han eller hon inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i denna paragraf har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller

Om ett förtigande eller en oriktig uppgift enligt första stycket är utan betydelse för saken, eller om gäldenären vid konkurs hade rätt att vägra yttra sig och omständig- heterna innebär en skälig ursäkt för honom eller henne, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i denna paragraf har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller

1 Senaste lydelse 2006:549.

Prop. 2015/16:125

25

Prop. 2015/16:125 om brottet varit av betydande

om brottet varit av betydande

omfattning.

omfattning.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

26

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81)

Prop. 2015/16:125

 

om skuldebrev

 

 

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1936:81) om skuldebrev ska ha

 

följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

17 §1

 

Även om en ny borgenär är i god tro, får gäldenären mot honom göra gällande att skuldebrevet är förfalskat, att det på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det eller att det är ogiltigt på grund av att det har kommit till under sådant tvång som anges i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra gäl- lande att skuldebrevet har utfärdats av någon som var omyndig eller handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte hade rätt att utfärda skuldebrevet på grund av att en förvaltare enligt föräldra- balken var förordnad för honom.

Även om en ny borgenär är i god tro, får gäldenären mot borgenären göra gällande att skuldebrevet är förfalskat, att det på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det eller att det är ogiltigt på grund av att det har kommit till under sådant tvång som anges i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra gäl- lande att skuldebrevet har utfärdats av någon som var omyndig eller handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte hade rätt att utfärda skuldebrevet på grund av att en förvaltare enligt föräldra- balken var förordnad för honom eller henne.

Slutligen får gäldenären även mot en godtroende borgenär åbe- ropa att skuldebrevet har dödats eller att betalning har fullgjorts genom att fordringsbeloppet har satts ned i allmänt förvar eller att borgenären på grund av preskrip- tion eller proklama har förlorat sin talan eller att skuldförhållandet har ändrats genom tvångsackord eller skuldsanering.

Slutligen får gäldenären även mot en godtroende borgenär åbe- ropa att skuldebrevet har dödats eller att betalning har fullgjorts genom att fordringsbeloppet har satts ned i allmänt förvar eller att borgenären på grund av preskrip- tion eller proklama har förlorat sin talan eller att skuldförhållandet har ändrats genom tvångsackord, skuldsanering eller F-skuldsane- ring.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

1 Senaste lydelse 1994:337.

27

Prop. 2015/16:125 2.5

Förslag till lag om ändring i

 

kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ kreditupplysningslagen

(1973:1173)1 ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §2

Kreditupplysningar om fysiska personer som inte är näringsidkare får inte innehålla uppgifter om andra betalningsförsummelser än sådana som 1. har slagits fast genom en domstols eller en annan myndighets av-

görande eller åtgärd eller

2. har lett till

inledande av

2. har lett till ett inledandebeslut

skuldsanering eller till betal-

om skuldsanering eller F-skuld-

ningsinställelse,

konkursansökan

sanering eller till betalnings-

eller ackord.

 

inställelse, konkursansökan eller

 

 

ackord.

Kreditupplysningar som avses i första stycket får inte heller innehålla uppgifter om kreditmissbruk, utom när krediten har lämnats av ett företag som står under Finansinspektionens tillsyn och kredittagaren i avsevärd utsträckning överskridit gällande kreditgräns eller på något annat sätt allvarligt missbrukat krediten.

Om det finns särskilda skäl, får

Datainspektionen besluta att ett företag skall undantas helt eller delvis från bestämmelserna i första och andra styckena.

Om det finns särskilda skäl, får

Datainspektionen besluta att ett företag ska undantas helt eller del- vis från första och andra styckena.

Uppgifter som enligt bestämmel- serna i första och andra styckena inte får lämnas ut får inte heller lagras i register som används i kreditupplysningsverksamhet.

Uppgifter som enligt första och andra styckena inte får lämnas ut får inte heller lagras i register som används i kreditupplysningsverk- samhet.

8 §3

En uppgift om en fysisk person ska gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare ska, om uppgiften inte gäller skuldsane- ring, gallras senast tre år efter den dag då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser. Rör uppgiften en

En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare ska, om uppgiften inte gäller skuldsanering eller F-skuldsanering, gallras se- nast tre år efter den dag då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som upp-

1 Lagen omtryckt 1981:737.

2 Senaste lydelse 2006:747.

3 Senaste lydelse 2011:471.

28

begäran om eller ett utlämnande av

giften avser. Om uppgiften rör en

en kreditupplysning, ska den dock

begäran om eller ett utlämnande av

gallras senast ett år efter den dag

en kreditupplysning, ska den dock

då begäran framställdes.

gallras senast ett år efter den dag

 

 

då begäran framställdes.

En uppgift om skuldsanering ska

En uppgift om skuldsanering ska

gallras senast fem år efter den dag

gallras senast fem år efter den dag

skuldsaneringen

beviljades

inledandebeslutet meddelades

eller, om en betalningsplan enligt

eller, om uppgiften gäller F-skuld-

skuldsaneringslagen

(2006:548)

sanering, senast tre år efter den

löper under längre tid, senast den

dagen. Om en betalningsplan löper

dag då planen löper ut.

 

ut senare, ska dock uppgiften gall-

 

 

ras senast den dag då planen löper

 

 

ut.

En uppgift som har inhämtats från Kronofogdemyndigheten i dess verksamhet med indrivning och utsökning ska gallras när den inte om- fattas av undantaget från sekretess i 34 kap. 1 § andra stycket offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400). En uppgift som har inhämtats från Kronofogdemyndigheten ska också gallras när den har blockerats av Kronofogdemyndigheten med stöd av 3 kap. 3 a § lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

2.För uppgifter om skuldsanering som avser beslut meddelade enligt skuldsaneringslagen (2006:548) gäller äldre bestämmelser.

Prop. 2015/16:125

29

Prop. 2015/16:125 2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188)

 

om preskription av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

5 §1

Har beslut om företagsrekon- struktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion medde- lats på grund av en ansökan som gjorts innan fordringen har preskri- berats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalen- derår då företagsrekonstruktionen upphört eller ett ackord skall vara fullgjort. Inleds skuldsanering in- nan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då beslutet om att inleda skuld- sanering meddelades eller, om skuldsanering beslutas, då åter- stående skuldbelopp senast skulle ha betalats.

Om ett beslut om företagsrekon- struktion har meddelats på grund av en ansökan som gjorts innan fordringen har preskriberats, pre- skriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller ett ackord ska vara fullgjort.

Om ett inledandebeslut om skuld- sanering eller F-skuldsanering har meddelats innan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då inledandebeslutet meddelades eller, om ett beslut om skuldsanering eller F-skuldsane- ring har meddelats, då återstående skuldbelopp senast skulle ha be- talats.

Första stycket gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion görs eller skuldsanering inleds under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §.

Första stycket gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion görs eller ett inledandebeslut om skuldsanering eller F-skuldsane- ring meddelas under tid då pre- skriptionstiden är förlängd på grund av 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

1 Senaste lydelse 2006:550.

30

2.7Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §1

Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens för- sättande i konkurs kom in till tingsrätten.

Har beslut meddelats om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruk- tion avses med fristdag i stället dagen för ansökan om företags- rekonstruktion, såvida konkursan- sökningen har gjorts under före- tagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra.

Har ansökan om skuldsanering gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes.

Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag dagen för an- sökningen om detta, såvida bo- utredningsman har förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

Med fristdag avses dagen då ansökan om gäldenärens försättan- de i konkurs kom in till tingsrätten.

Om ett beslut om företags- rekonstruktion har meddelats av- ses med fristdag i stället dagen för ansökan om företagsrekonstruk- tion, såvida konkursansökan har gjorts under företagsrekonstruk- tionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företags- rekonstruktionen ska upphöra.

Om en ansökan om skuldsane- ring eller F-skuldsanering har gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökan har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering eller F-skuldsane- ring avgjordes.

Om ett dödsbo har avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag dagen för an- sökan om detta, såvida boutred- ningsman har förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

1 Senaste lydelse 2006:551.

Prop. 2015/16:125

31

Prop. 2015/16:125

32

2.8Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

Härigenom föreskrivs att 10 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Rättshjälp får inte beviljas

10 §1

 

1.för upprättande av inkomstdeklaration, äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,

2.för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,

3. i en angelägenhet som rör

3. i en angelägenhet som rör

skuldsanering,

skuldsanering eller F-skuldsane-

 

ring,

4.i inskrivningsärenden enligt jordabalken,

5.i ärenden om fastighetsdeklaration,

6.i mål eller ärenden angående fastighetstaxering,

7.i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,

8.i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av bodelning,

9.om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig ange- lägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har av- gjorts,

10.i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafik- skadelagen (1975:1410) eller som rör skadestånd som ska betalas från en ansvarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas i en sådan angelägenhet om ett mål eller ärende har inletts vid domstol eller enbart rör annan ska- da än personskada.

Rättshjälp får inte heller beviljas i fråga om anspråk som har överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett för att åstad- komma en fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

1 Senaste lydelse 2011:1383.

2.9Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 dels att 40 kap. 1 och 21 §§ och 42 kap. 33 och 34 §§ ska ha följande

lydelse,

dels att rubriken närmast före 40 kap. 20 § ska lyda ”Begränsningar vid konkurs, ackord, skuldsanering och F-skuldsanering”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

40 kap.

1 §

I detta kapitel finns

en huvudregel i 2 §,

definitioner i 3–8 §§,

bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 §§,

– bestämmelser om begränsnin-

– bestämmelser om begränsnin-

gar i rätten till avdrag för under-

gar i rätten till avdrag för under-

skott vid konkurs och ackord i 20

skott vid konkurs, ackord, skuld-

och 21 §§,

sanering och F-skuldsanering i 20

 

och 21 §§,

bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut i 22 §,

bestämmelser om avdrag efter ombildningar i 23 §, och

hänvisningar i 24 §.

21 §

Om den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag som den skattskyldige är delägare i får ackord utan konkurs eller skuld- sanering, ska avdrag för underskott minskas med ett belopp som mot- svarar summan av de skulder i näringsverksamheten som fallit bort genom ackordet eller skuld- saneringen.

Om den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag som den skattskyldige är delägare i får ackord utan konkurs, skuldsane- ring eller F-skuldsanering, ska av- drag för underskott minskas med ett belopp som motsvarar summan av de skulder i näringsverksam- heten som fallit bort genom ackor- det, skuldsaneringen eller F-skuld- saneringen.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

Prop. 2015/16:125

33

Prop. 2015/16:125

42 kap.

 

33 §

 

Underskott som uppkommit i en näringsverksamhet får dras av med 70

procent till den del

1. underskottet avser en sådan bostad i ett andelshus som skulle ha varit den skattskyldiges privatbostad om han innehaft den med bostads- rätt, och

2. underskottet inte dras av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller

62 kap. 2–4 §§.

 

I fråga om avdraget tillämpas

I fråga om avdraget tillämpas

också bestämmelserna om be-

också bestämmelserna om be-

gränsningar vid konkurs, ackord

gränsningar vid konkurs, ackord,

och skuldsanering i 40 kap. 20 och

skuldsanering och F-skuldsanering

21 §§.

i 40 kap. 20 och 21 §§.

Om ett underskott har dragits av enligt första stycket, får avdrag inte göras enligt 40 kap. 2 §.

34 §

Underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild näringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten ska dras av med 70 procent.

Underskottet ska dock inte dras av om det avser självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands. Det ska inte heller dras av till den del underskottet

dragits av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2–4 §§ eller legat till grund för avdrag enligt 33 §, eller

skulle ha fallit bort om tillgångar eller tjänster som har tagits ut ur näringsverksamheten hade uttagsbeskattats.

Underskottet ska dras av det följande beskattningsåret eller, om den skattskyldige begär det, fördelas på det året och de två därefter följande beskattningsåren.

Bestämmelserna om

begräns-

Bestämmelserna om begräns-

ningar vid konkurs, ackord

och

ningar vid konkurs, ackord, skuld-

skuldsanering i 40 kap. 20

och

sanering och F-skuldsanering i

21 §§ tillämpas också

på sådant

40 kap. 20 och 21 §§ tillämpas

underskott.

 

 

också på sådant underskott.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

34

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 2 kap. 8 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §2

Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Skatte- verket för

1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal- ning och återbetalning av skatter eller avgifter,

2. utsökning, indrivning och

2. utsökning, indrivning, skuld-

skuldsanering,

sanering och F-skuldsanering,

3.att utgöra underlag för beräkning, beslut och kontroll i fråga om förmån, bidrag och andra stöd,

4.pensionsberäkning,

5.tillsyn och kontroll samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, och

6.aktualisering och komplettering av uppgifter om fastigheter i andra myndigheters register.

2 kap.

8 §3

Kronofogdemyndigheten får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1–5, 8, 10 och 11. Direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 4, 5, 8, 10 och 11 får endast avse den som

1. har ansökt om skuldsanering,

1. har ansökt om skuldsanering

 

 

eller F-skuldsanering,

2.

är registrerad som gäldenär hos Kronofogdemyndigheten,

3.

är make eller likställd med

3. är make eller likställd med

make till den som har ansökt om

make till den som har ansökt om

skuldsanering, eller

skuldsanering eller F-skuldsane-

 

 

ring, eller

4. är make eller likställd med make till gäldenär hos Kronofogde- myndigheten.

Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1–5, 10 och 11. Åtkomsten får endast avse den som är eller kan antas vara gäldenär enligt tullagstiftningen, skyldig att betala skatt för vara vid

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2003:670.

2Senaste lydelse 2011:531.

3Senaste lydelse 2012:775.

Prop. 2015/16:125

35

Prop. 2015/16:125 import eller föremål för Tullverkets kontrollverksamhet enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter och handlingar som avses i 4 a §.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar direktåtkomst enligt första till tredje styckena får om- fatta.

Regeringen kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen med- dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar direktåt- komst enligt första till tredje styckena får omfatta.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

36

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) Prop. 2015/16:125 om behandling av uppgifter i Kronofogde-

myndighetens verksamhet

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 2, 8, 13, 14, 17, 18 och 20 §§ lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogde- myndighetens verksamhet1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

1 kap.

 

 

 

 

 

1 §2

 

 

 

Denna lag tillämpas vid behand-

Denna lag tillämpas vid behand-

ling av personuppgifter i Krono-

ling av personuppgifter i Krono-

fogdemyndighetens

verksamhet

fogdemyndighetens

verksamhet

med utsökning och indrivning,

med

utsökning och

indrivning,

skuldsanering,

betalningsföre-

skuldsanering,

F-skuldsanering,

läggande och handräckning, euro-

betalningsföreläggande

och hand-

peiskt betalningsföreläggande, till-

räckning, europeiskt

betalnings-

syn i konkurs samt i annan verk-

föreläggande,

tillsyn

i konkurs

samhet som särskilt åligger Krono-

samt i annan verksamhet som sär-

fogdemyndigheten,

om behand-

skilt

åligger

Kronofogdemyndig-

lingen är helt eller delvis automa-

heten, om behandlingen är helt

tiserad eller om uppgifterna ingår i

eller delvis automatiserad eller om

eller är avsedda att ingå i en struk-

uppgifterna ingår i eller är avsedda

turerad samling av personuppgifter

att ingå i en strukturerad samling

som är tillgängliga för sökning

av personuppgifter som är till-

eller sammanställning enligt sär-

gängliga för sökning eller sam-

skilda kriterier.

 

manställning enligt särskilda krite-

 

 

rier.

 

 

 

Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§, 2 kap. samt 3 kap. 3 a § gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

2 kap.

2 §3

Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Kronofogdemyndighetens och Skatteverkets verksamhet för

1.verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger Kronofogde- myndigheten enligt utsökningsbalken eller annan författning,

2.indrivning av statliga fordringar m.m.,

3.avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

4.ansökan om och tillsyn över näringsförbud,

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2006:733.

2Senaste lydelse 2008:883.

3Senaste lydelse 2011:1543.

37

Prop. 2015/16:125

5. förebyggande av överskuld-

5. förebyggande

av

överskuld-

 

sättning,

sättning och information om skuld-

 

 

sanering och F-skuldsanering,

 

 

6. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande

 

internationellt åtagande, och

 

 

 

 

 

 

7. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

 

 

 

Uppgifter

som

får

behandlas

 

 

enligt första stycket får även

 

 

behandlas i databasen för till-

 

 

handahållande av information som

 

 

behövs i Kronofogdemyndighetens

 

 

verksamhet för handläggning

av

 

 

ärenden om

skuldsanering

och

 

 

F-skuldsanering.

 

 

 

8 §4

Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för

1.handläggningen av mål om betalningsföreläggande, handräckning eller europeiskt betalningsföreläggande,

2.tillhandahållande av utslag i mål om betalningsföreläggande och handräckning samt verkställighetsförklaring i mål om europeiskt betalningsföreläggande,

3. förebyggande av överskuld-

3. förebyggande av överskuld-

sättning, och

sättning och information om skuld-

 

sanering och F-skuldsanering, och

4. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

Uppgifter som får behandlas en- ligt första stycket får även behand- las i databasen för tillhanda- hållande av information som be- hövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för handläggning av ärenden om skuldsanering och F-skuldsanering.

 

13 §

 

 

I verksamheten med skuldsane-

I verksamheten med skuldsane-

ring skall det finnas en samling

ring och F-skuldsanering ska det

uppgifter som med hjälp av

finnas en samling uppgifter som

automatiserad behandling används

med hjälp

av

automatiserad

gemensamt i verksamheten för de i

behandling används gemensamt i

14 och 15 §§ angivna ändamålen

verksamheten

för

de i 14 och

(skuldsaneringsdatabas).

15 §§ angivna ändamålen (skuld-

 

saneringsdatabas).

 

4 Senaste lydelse 2011:532.

38

14 §5

Prop. 2015/16:125

Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-

mation som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för

1. handläggning av ärenden om

1. handläggning av ärenden om

skuldsanering,

skuldsanering och

F-skuldsane-

 

ring,

 

2.förebyggande av överskuldsättning, och

3.tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

17 §

För de ändamål som anges i 14 § får följande uppgifter behandlas i databasen:

1.en fysisk persons identitet, bosättning och familjeförhållanden,

2.en juridisk persons identitet, säte och företrädare,

3.en enskilds ekonomiska förhållanden,

4.yrkanden och grunder i ett ärende,

5. beslut samt övriga åtgärder i

5. beslut och övriga åtgärder i ett

ett ärende, och

 

ärende,

 

 

 

6. lagöverträdelser som

inne-

6. lagöverträdelser

som

inne-

fattar brott eller domar i brottmål,

fattar brott eller domar i brottmål,

om uppgifterna utgör grund för en

om uppgifterna utgör grund för en

fordran i ett ärende.

 

fordran i ett ärende, och

 

 

 

7. beslut,

betalning, redovisning

 

 

och övriga åtgärder som rör

 

 

gäldenärens

betalningar

enligt

 

 

skuldsaneringslagen

(2016:000)

 

 

och lagen (2016:000) om skuld-

 

 

sanering för företagare.

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer med-

som regeringen bestämmer kan

delar närmare föreskrifter om vil-

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

ka uppgifter som får behandlas i

formen meddela närmare före-

databasen enligt första stycket.

skrifter om vilka uppgifter som får

 

 

behandlas i databasen enligt första

 

 

stycket.

 

 

 

 

18 §

 

 

 

Uppgifter och handlingar i data-

Uppgifter och handlingar i data-

basen skall gallras senast fem år

basen ska gallras senast fem år

efter utgången av det kalenderår då

efter utgången av det kalenderår då

det ärende som uppgifterna eller

det ärende som uppgifterna eller

handlingarna hänför sig till av-

handlingarna hänför sig till av-

slutades. Har skuldsanering be-

slutades.

 

 

 

viljats i ett ärende skall uppgifter

Om skuldsanering eller F-skuld-

och handlingar dock gallras senast

sanering har beviljats i ett ärende,

sju år efter utgången av det

ska uppgifter och handlingar dock

kalenderår då beslutet att

bevilja

gallras senast

 

 

5 Senaste lydelse 2011:532.

39

Prop. 2015/16:125 skuldsanering fattades.

1. sju år efter utgången av det

 

kalenderår då beslutet om skuld-

 

sanering meddelades, eller

 

2. fem år efter utgången av det

 

kalenderår då beslutet om F-skuld-

 

sanering meddelades.

20 §6

Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för

1. handläggningen av konkurstillsynsärenden och mål enligt löne- garantilagen (1992:497),

2. förebyggande av överskuld-

2. förebyggande av överskuld-

sättning, och

sättning och information om skuld-

 

sanering och F-skuldsanering, och

3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

Uppgifter som får behandlas enligt första stycket får även be- handlas i databasen för tillhanda- hållande av information som be- hövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för handläggning av ärenden om skuldsanering och F-skuldsanering.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

6 Senaste lydelse 2011:532.

40

2.12

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

Prop. 2015/16:125

 

(2001:453)

 

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (2001:453) ska införas en ny paragraf, 5 kap. 12 §, och närmast före 5 kap. 12 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Skuldsatta personer

12 §1

Kommunen ska lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer. Denna skyldighet gäller även under ett skuldsaneringsför- farande och till dess att en beviljad skuldsanering eller F-skuldsane- ring är helt avslutad.

Konsumentverket ska stödja och ge vägledning för den budget- och skuldrådgivning som kommunerna ska svara för.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

1 Tidigare 12 § upphävd genom 2009:596.

41

Prop. 2015/16:125

42

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter

Härigenom föreskrivs att 5 § och rubriken närmast före 5 § lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nedsättning av fordran

och Nedsättning av fordran, skuld-

skuldsanering

sanering och F-skuldsanering

 

5 §

Skatteverket får fatta beslut om nedsättning av fordran, om förut- sättningarna för skuldsanering är uppfyllda och övriga berörda bor- genärer gör motsvarande eftergift.

Skatteverket är borgenärsföre- trädare vid skuldsanering.

Skatteverket får fatta beslut om nedsättning av fordran, om förut- sättningarna för skuldsanering eller F-skuldsanering är uppfyllda och övriga berörda borgenärer gör motsvarande eftergift.

Skatteverket är borgenärsföre- trädare vid skuldsanering och F-skuldsanering.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

2.14

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

Prop. 2015/16:125

 

sekretesslagen (2009:400)

 

 

 

Härigenom föreskrivs

att 34 kap. 6 § och rubriken närmast

före

 

34 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande

 

lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

34 kap.

 

 

 

Skuldsanering

 

 

Skuldsanering och F-skuld-

 

 

 

 

 

sanering

 

 

 

 

 

hos kommunal

6 §

 

 

 

Sekretess gäller

Sekretess gäller hos Krono-

 

budget-

och

skuldrådgivare,

fogdemyndigheten eller domstol i

 

Kronofogdemyndigheten

eller

ärende

om skuldsanering

eller

 

domstol i ärende om skuldsanering

F-skuldsanering för uppgift om en

 

för uppgift om en enskilds per-

enskilds

personliga förhållanden,

 

sonliga förhållanden, om det kan

om det kan antas att den enskilde

 

antas att den enskilde eller någon

eller någon närstående till denne

 

närstående till denne lider men om

lider men om uppgiften röjs.

 

 

uppgiften röjs.

 

 

 

 

 

 

Sekretessen gäller inte beslut i ärende.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2016.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i ärenden hos kommunal budget- och skuldrådgivare där handlingarna omhändertagits för arkivering före ikraftträdandet.

43

Prop. 2015/16:125 3

Ärendet och dess beredning

Förbättrade möjligheter till skuldsanering för evighetsgäldenärer

Skuldsaneringslagen (2006:548) – nedan kallad 2006 års skuldsanerings- lag – erbjuder överskuldsatta personer en möjlighet att befrias från ansvar för sina skulder och att starta om på nytt utan en betungande skuldbörda. Sedan möjligheten till skuldsanering infördes 1994 har institutet varit föremål för flera utvärderingar och revideringar. I sam- band med de senaste ändringarna 2011 konstaterades att det finns många evighetsgäldenärer som skulle kunna få sina skulder sanerade, om de bara ansökte om det.

Den 12 april 2012 fick en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som förbättrar möjligheterna för dem som har rätt till skuld- sanering att också få det. Vidare skulle kravet på hur skuldsatt en person ska vara för att beviljas skuldsanering utredas liksom frågan om under hur lång tid en skuldsaneringsgäldenär ska betala av på skulderna. Utredningen, som antog namnet 2012 års skuldsaneringsutredning, pre- senterade i oktober 2013 betänkandet Ut ur skuldfällan (SOU 2013:72). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstift- ningsärendet (Ju2013/06941/L2).

Frågor som rör skuldsanering har varit föremål för tillkännagivanden från riksdagen. Det gäller framför allt frågor om kvalificerad insolvens och betalningsplanens utformning (se bet. 2010/11:CU9, rskr. 2010/11:208, bet. 2011/12:CU19, rskr. 2011/12:253 och bet. 2013/14:CU11, rskr. 2013/14:143). Dessa frågor behandlas i avsnitt 5.4 och 5.6.

Skuldsanering för företagare

Ända sedan skuldsaneringsinstitutet infördes har en person som enga- gerar sig i näringsverksamhet varit utesluten eller – som förhållandena är nu – endast haft en begränsad möjlighet att beviljas skuldsanering. Även en överskuldsatt person som planerar att starta upp en näringsverksamhet har en mindre chans att beviljas skuldsanering, eftersom osäkra framtidsutsikter gör det svårt att uppskatta dennes förmåga att betala tillbaka skulderna.

Den 23 maj 2013 fick en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag som ger företagare med personligt ansvar för skulder som uppkommit i näringsverksamhet utvidgade möjligheter till skuldsanering. I uppdraget ingick att överväga vilka särskilda förutsättningar som bör gälla för att företagaren ska få skuldsanering och hur förfarandet bör vara utformat. Utredningen, som antog namnet Nystartsutredningen, presenterade i juni 2014 betänkandet F-skuldsanering – en möjlighet till nystart för seriösa företagare (SOU 2014:44). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4. Utredningens lagförslag finns i bilaga 5.

44

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2014/04135/L2).

Anknytningskravet i skuldsaneringslagen

Enligt 2006 års skuldsaneringslag gäller som villkor för att beviljas skuldsanering att gäldenären ska ha sin hemvist i Sverige. Av ett för- handsavgörande från EU-domstolen följer att detta krav strider mot EU- rätten och den fria rörligheten för arbetstagare (EU-domstolens av- görande den 8 november 2012 i mål C-461/11 Radziejewski mot Krono- fogdemyndigheten).

I Justitiedepartementet har en departementspromemoria, Anknytnings- kravet i skuldsaneringslagen (Ds 2015:32), tagits fram. I promemorian föreslås en ändring av kravet på gäldenärens anknytning till Sverige för att han eller hon ska kunna beviljas skuldsanering. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 7. Promemorians lagförslag finns i bilaga 8.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2015/04910/L2).

Propositionen

I propositionen behandlar regeringen förslagen som lämnas i ovan- stående betänkanden och promemoria. Under beredningen av ärendet har flera lagtekniska ändringar gjorts i förhållande till utredningarnas förslag; till exempel föreslår regeringen en ny skuldsaneringslag i stället för ändringar i 2006 års skuldsaneringslag. Ett utkast av lagrådsremissen har därför beretts med Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Konsu- mentverket.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 december 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 10.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 11. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.1, 7.2 och 7.3 och i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs också några språk- liga och redaktionella ändringar.

Prop. 2015/16:125

45

Prop. 2015/16:125 4

Reformbehovet

 

4.1

Fler evighetsgäldenärer bör ges möjlighet till

 

 

skuldsanering

 

 

 

Regeringens bedömning: Det befintliga skuldsaneringssystemet bör

 

reformeras för att fler evighetsgäldenärer ska ges möjlighet att ansöka

 

om och genomgå skuldsanering.

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings bedömning överensstämmer

 

med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar bedömningen eller

 

lämnar den utan invändning.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Kreditsamhället och överskuldsättning

 

I dagens samhälle har krediter en betydelsefull roll för privatpersoners

 

ekonomi. Genom tillgången till olika krediter – alltifrån större bostadslån

 

till mindre konsumtionslån i form av kreditkortsköp och fakturakrediter –

 

ökar möjligheten att planera och ordna sin ekonomi samt anpassa sin

 

konsumtion över tiden. Det bidrar till tillväxten i samhället och ger

 

människor frihet att göra sina val i livet. Samtidigt kan tillgången till

 

krediter i vissa fall skapa problem. Om en person inte kan betala sina

 

skulder, kan det leda till betalningsanmärkningar och att han eller hon

 

riskerar att hamna på det sluttande planet mot överskuldsättning.

 

Inte sällan är överskuldsättning resultatet av flera samverkande

 

faktorer. Betalningssvårigheter kan uppstå t.ex. när den sammanlagda

 

skuldbördan har nått en viss kritisk nivå. De ekonomiska marginalerna

 

kan också ha minskat till följd av exempelvis en lägre inkomst eller en

 

höjd ränta. Ofta kan överskuldsättning förklaras med plötsliga, negativa

 

händelser som leder till förändrade ekonomiska förutsättningar. Sådana

 

händelser kan vara t.ex. arbetslöshet, skilsmässa, förlust av nära anhörig

 

eller sjukdom.

 

Överskuldsatta lever under ansträngda förhållanden och långvarig

 

överskuldsättning har en nedbrytande effekt. Det är vanligt att den

 

skuldsatta passiviseras och slutar att arbeta, trots att han eller hon är

 

arbetsför. Bland långvarigt överskuldsatta är dessutom fysisk och psykisk

 

ohälsa påtaglig. Det har också kunnat påvisas ett samband mellan

 

överskuldsättning och självmordsbeteende.

 

Att leva i en familj där en eller båda föräldrarna är överskuldsatta

 

påverkar naturligtvis även barnen. Barn som växer upp i överskuldsatta

 

familjer drabbas hårt av ett mycket utsatt ekonomiskt läge och dessa

 

familjers livsvillkor hör sannolikt till de sämre i samhället.

 

Överskuldsättning orsakar inte bara den skuldsatta och dennes familj

 

lidande, utan påverkar även näringslivet och samhället i övrigt. Enligt

 

uppskattningar som har gjorts av bl.a. Riksrevisionen, Konsumentverket

 

och Kronofogdemyndigheten kostar överskuldsättningen samhället

 

mycket stora summor varje år i form av finansiella kostnader, förlorade

46

produktionsvärden och andra välfärdskostnader. Därtill kommer att

 

 

näringslivet drabbas ekonomiskt eftersom överskuldsatta har ett begrän- sat utrymme för att köpa olika varor och tjänster.

Det är mot denna bakgrund viktigt att det finns goda möjligheter för en överskuldsatt person att bli fri från sina skulder och ta sig ut ur skuld- fällan.

Möjligheten till skuldsanering och ekonomisk rehabilitering

Skuldsanering har funnits i svensk rätt sedan 1994 och innebär att en fysisk person helt eller delvis befrias från ansvar för betalning av sina skulder. För att beviljas skuldsanering krävs att gäldenären är på obestånd (gäldenären kan inte betala sina skulder när de förfaller och denna oförmåga är inte endast tillfällig, se 1 kap. 2 § konkurslagen [1987:672]) och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom en överskådlig tid. Det krävs också att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska för- hållanden att skuldsanering beviljas. Om skuldsanering beviljas, bestäms en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp av varje borgenärs fordran ska betalas. Betalningsplanen ska som huvudregel löpa under fem år.

Det huvudsakliga syftet med skuldsanering är att en svårt skuldsatt gäldenär ska bli ekonomiskt rehabiliterad. Han eller hon ska få en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem och därigenom få en chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv. En annan grundtanke är att skuldsaneringen ska gynna borgenärskollektivet på så sätt att gäldenären kan komma att betala åtminstone någon del av sina skulder; skuld- saneringen ska i princip omfatta sådana skulder som bedöms ändå inte kunna bli betalda (prop. 1993/94:123 s. 73).

En evighetsgäldenär kan således genom skuldsanering få sina skulder avskrivna och få en andra chans. Denna möjlighet utnyttjas dock inte i tillräcklig utsträckning.

Fler evighetsgäldenärer bör erbjudas en väg ut ur skuldfällan

Regeringen prioriterar frågor om överskuldsättning högt och bedriver ett aktivt arbete inom detta område. I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1, utg.omr. 18, kapitel 4 Konsumentpolitik) presenterar re- geringen en strategi med förebyggande, stödjande och rehabiliterande insatser mot överskuldsättning. En viktig del i denna strategi är hur samhället kan hjälpa fler evighetsgäldenärer ut ur skuldfällan genom att erbjuda dessa en möjlighet till skuldsanering.

2012 års skuldsaneringsutredning har uppskattat att det finns cirka 50 000 gäldenärer som skulle kunna få sina skulder sanerade, om de bara ansökte om det. Riksrevisionen har nyligen uppskattat att det finns drygt 28 000 personer enbart i Kronofogdemyndighetens register som sanno- likt uppfyller villkoren för att beviljas skuldsanering. Som beskrivs ovan innebär överskuldsättningen inte bara en påfrestning för den drabbade gäldenären och hans eller hennes familj, utan har även en negativ påver- kan på borgenärskollektivet och samhället i stort. Enligt regeringens mening är detta ohållbart. Någonting måste göras för att minska de problem och det lidande som överskuldsättningen orsakar.

Prop. 2015/16:125

47

Prop. 2015/16:125 Skuldsanering är ett etablerat och ändamålsenligt sätt för skuldavskriv- ning som ska verka rehabiliterande och innebära en samlad skuldavveck- ling. Studier visar att av de som genomgått skuldsanering förblir en mycket hög andel skuldfria flera år efter att skuldsaneringen avslutats. Skuldsaneringsinstitutet är alltså ett effektivt verktyg för att hjälpa överskuldsatta personer att ta itu med sin skuldbörda och det som därför bör fortsätta att användas för detta ändamål. Möjligheten till skuld- sanering aktualiseras ofta dock för sent, dvs. först efter det att gäldenären levt med kraftig överskuldsättning under lång tid. När väl en ansökan görs och skuldsanering genomgås kan det vara alltför sent för att den överskuldsatte ska rehabiliteras och kunna återkomma till ett normalt liv.

Det står för regeringen klart att åtgärder behöver vidtas för att evighets- gäldenärerna ska få hjälp att snabbare ta sig ut ur skuldfällan. Dessa åtgärder bör inriktas på att förbättra kunskapen i samhället om möjlig- heten till skuldsanering, att tidigare hjälpa skuldsatta som riskerar att fastna i en skuldfälla och att utforma skuldsaneringsförfarandet på ett sätt som möjliggör för fler att ansöka om och genomgå skuldsanering. Regeringen bedömer att skuldsaneringsreglerna behöver ändras för att uppnå detta.

4.2Särskilda regler om skuldsanering för företagare

Regeringens bedömning: Särskilda regler om skuldsanering för företagare bör införas i syfte att minska riskerna med företagande och ge fler företagare en möjlighet till en andra chans.

Nystartsutredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar bedömningen eller lämnar den utan invändning.

Skälen för regeringens bedömning

Företagande innebär ett risktagande

Att starta och driva ett företag innebär ett risktagande och det finns alltid en viss fara för att satsningen inte går som planerat. Det kan bero på att företagaren råkar ut för sjukdom, separationer eller andra former av plötsliga kriser som påverkar hans eller hennes arbetsförmåga eller inkomst. Dessutom är företagarens verksamhet ofta beroende av omstän- digheter som han eller hon inte själv kan påverka. Om en kund försätts i konkurs, kan det leda till minskad – eller utebliven – inkomst. Även förändringar i omvärlden, t.ex. en konjunkturnedgång, kan ha samma effekt.

Om företaget misslyckas, kan företagaren själv drabbas av stora skulder. Dessa skulder kan uppkomma på grund av att företagaren tagit personliga lån för att kompensera utebliven inkomst från företaget eller att han eller hon blivit betalningsansvarig för skulder som företaget inte kan betala. För den företagare som drabbats av överskuldsättning är

vägen tillbaka till ett normalt liv igen många gånger lång och svår. Det är

48

olyckligt inte bara för den enskilda individen och dennes familj, utan också för samhället i stort. En misslyckad företagssatsning kan innebära att en seriös företagare varken kan eller vill starta om på nytt. Sverige kan på så sätt gå miste om nyföretagande som hade kunnat skapa ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Det är därför viktigt att en seriös företagare som misslyckats ges en möjlighet till en andra chans.

Aktiva företagare har inte samma möjlighet till skuldsanering

Sedan möjligheten till skuldsanering infördes i svensk rätt har aktiva företagare varit helt eller – som nu – i de flesta fall förhindrade att be- viljas skuldsanering.

I början av 1996 öppnades skuldsaneringsförfarandet upp för före- tagare i de fall det fanns särskilda skäl med hänsyn till näringsverk- samhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet. Sedan den 1 juli 2011 behöver inte längre verksamheten vara av ringa omfattning. I stället gäller att en aktiv företagare får beviljas skuldsanering om de ekono- miska förhållandena i näringsverksamheten är enkla att utreda. Detta krav innebär att de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten inte får vara komplicerade eller annars svåra att överblicka. Bakgrunden till detta är att skuldsaneringsförfarandet ska vara enkelt och snabbt. För- farandet har därför inte ansetts avpassat för att hantera mer svårutredda ekonomiska förhållanden (prop. 2010/11:31 s. 15).

Trots att skuldsaneringsinstitutet stegvis har öppnats upp något är det bara ett ytterst litet antal aktiva företagare som ansöker om och beviljas skuldsanering. Under perioden från juli 2011 till september 2013 ansökte

– enligt Nystartsutredningen – endast 253 aktiva företagare, vilket mot- svarar 1,3 procent av det totala antalet ansökningar om skuldsanering. Av dessa förväntades endast cirka en fjärdedel leda till beslut om skuld- sanering.

Det är således tydligt att en aktiv företagare inte har en reell möjlighet till skuldsanering. Detta förhållande innebär ett hinder för honom eller henne att driva vidare och utveckla sin verksamhet.

Före detta och blivande företagare

Några uttryckliga hinder för en före detta företagare att beviljas skuld- sanering finns inte. Tvärtom anges i förarbetena att en sådan företagare inte ska vara utesluten från skuldsanering och att skulder som härrör från en tidigare bedriven näringsverksamhet normalt bör beaktas positivt vid den allmänna skälighetsbedömningen (prop. 1993/94:123 s. 100). Sedan 2011 ska inte längre skuldernas ålder beaktas särskilt vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering. Ändringen beträffande skuldernas ålder gjordes för att en före detta företagare snabbare ska kunna ansöka om skuldsanering t.ex. efter en konkurs (se prop. 2010/11:31 s. 16).

Dagens regelverk medför emellertid att det i praktiken är svårt för en blivande företagare att beviljas skuldsanering. Anledningen till detta är att en sådan gäldenär ofta har oklara inkomstförhållanden och att det därför inte går att göra en säker prognos av gäldenärens framtida betal- ningsförmåga. Det nuvarande skuldsaneringsregelverket innebär således

Prop. 2015/16:125

49

Prop. 2015/16:125 en begränsning av en företagares möjlighet att starta om på nytt och få en andra chans.

Riskerna med företagande måste begränsas och fler företagare bör ges en andra chans

Regeringen bedriver en aktiv näringspolitik som ska främja entreprenör- skap och ekonomisk tillväxt. Ett övergripande mål är att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Detta mål kan bara uppnås genom ett internationellt konkurrenskraftigt och dynamiskt näringsliv. Regeringen arbetar därför för att stärka förutsättningarna för att starta företag och få företagen att växa. En viktig del i denna politik är att tillhandahålla en lagstiftning som uppmuntrar företagande och möjliggör ansvarsfullt risk- tagande, samtidigt som den motverkar en snedvriden konkurrens och illojala beteenden. Samhället måste tillåta en seriös företagare att miss- lyckas och, om så sker, hjälpa honom eller henne tillbaka till ett normalt liv igen.

År 2007 bedömde Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i sin granskning av Sverige att riskerna med att driva företag behövde begränsas. Den möjlighet som fanns för företagare att få sina skulder avskrivna efter en konkurs bedömdes som alltför restriktiv. Snabb avskrivning av skulder lyftes fram som en central faktor för att den som tidigare drivit ett företag skulle kunna starta om.

Även Europeiska unionen ägnar särskild uppmärksamhet åt situationen för entreprenörer och deras behov av en andra chans. I maj 2011 upp- manade Europeiska rådet medlemsstaterna att hjälpa seriösa entre- prenörer till en andra chans genom att om möjligt begränsa tiden för entreprenörers ackordsförfarande efter konkurs (dok. 10975/11). I samma anda antog Europeiska kommissionen i mars 2014 rekommendationer om att medlemsstaterna bör införa bestämmelser som för seriösa företag- are innebär bl.a. att betalningsplanens längd begränsas (2014/135/EU). Även i den nyligen antagna reviderade insolvensförordningen (Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (omarbetning)) betonas vikten av att förbättra förutsättningarna för att ge entreprenörer en andra chans.

För ett företag som har drabbats av betalningssvårigheter finns en möj- lighet att beviljas företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Syftet med förfarandet är att möjliggöra en andra chans för företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet, samtidigt som borgenärerna i regel får en bättre utdelning på sina fordringar än om företaget försätts i konkurs. Genom att livskraftiga företag rekonstrueras kan även stora värden och många arbetstillfällen räddas. Det är dock få företag som ansöker om och beviljas företags- rekonstruktion. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. göra en översyn av lagen om företagsrekonstruktion i syfte att ge fler livskraftiga företag med betalningssvårigheter en möjlighet till en andra chans (dir. 2015:10, N 2015:1). Uppdraget ska redovisas senast den 15 oktober 2016.

För att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i nya och växande företag måste det skapas goda villkor för

företagande. Ett viktigt steg i detta arbete är, enligt regeringens mening,

50

att införa särskilda regler om skuldsanering för företagare i syfte att Prop. 2015/16:125 minska riskerna med företagande och ge fler företagare en möjlighet till

en andra chans.

5 Skuldsanering för evighetsgäldenärer

5.1 En ny skuldsaneringslag införs

Regeringens förslag: En ny skuldsaneringslag ska införas.

De delar av det befintliga skuldsaneringsförfarandet som fungerar väl ska behållas i den nya skuldsaneringslagen.

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag

 

överensstämmer inte med regeringens. Utredningen föreslår att änd-

 

ringarna ska ske i 2006 års skuldsaneringslag.

 

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över

 

förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag: De ändringar av skuldsanerings-

 

förfarandet som regeringen föreslår i denna proposition syftar bl.a. till att

 

förbättra kunskapen i samhället om möjligheten till skuldsanering, att i

 

ett tidigare skede hjälpa skuldsatta som riskerar att fastna i en skuldfälla

 

och att utforma skuldsaneringsförfarandet på ett sätt som möjliggör för

 

fler att ansöka om och genomgå skuldsanering. Regeringen föreslår i

 

denna proposition flera och stora förändringar av skuldsanerings-

 

förfarandet. Bland annat föreslås att Kronofogdemyndigheten ska få en

 

utökad skyldighet att informera om skuldsaneringsinstitutet, att an-

 

sökningsförfarandet ska bli enklare och effektivare och att utformningen

 

av betalningsplanen ska bli flexiblare och humanare. Till detta kommer

 

att det också föreslås flera nya regler som ska underlätta gäldenärens

 

betalningar. Dessa regler innebär en betydande nyordning jämfört med

 

hur skuldsaneringsbetalningarna fungerar i dag. I stället för att gälde-

 

nären varje månad ska betala små belopp till varje borgenär, föreslås att

 

han eller hon månadsvis ska betala in ett större belopp till Kronofogde-

 

myndigheten som sedan i sin tur förmedlar betalningarna till borgenä-

 

rerna. Regeringen föreslår även att regleringens struktur ska ändras för

 

att den ska bli mer överskådlig och för att det ska bli lättare att följa

 

förfarandets gång.

 

Genom regeringens förslag skapas ett modernt och effektivt skuld-

 

saneringsförfarande som är bättre anpassat efter en svårt skuldsatt per-

 

sons förutsättningar och som samtidigt tar hänsyn till borgenärernas

 

intressen. Enligt regeringen motiverar de ändringar som föreslås att 2006

 

års skuldsaneringslag ersätts av en ny skuldsaneringslag.

 

Även om regeringens förslag till ny skuldsaneringslag innebär stora

 

förändringar mot vad som gäller i dag, betyder det inte alla delar av

 

skuldsaneringsförfarandet behöver göras om. Flera av bestämmelserna i

 

den nuvarande skuldsaneringslagen fungerar nämligen väl och har därför

 

inte har varit föremål för någon översyn. Det gäller prövningsordningen,

 

dvs. att skuldsaneringsärenden handläggs i första instans av Kronofogde-

 

myndigheten efter ansökan av gäldenären och i allmän domstol efter

51

 

Prop. 2015/16:125 överklagande. Det gäller vidare t.ex. generella bestämmelser om hand- läggningen av ett ärende hos Kronofogdemyndigheten och i domstol, om vilka fordringar som omfattas av en skuldsanering och om möjligheten att ompröva ett beslut om skuldsanering. Inte heller finns det anledning att se över mer grundläggande bestämmelser t.ex. om det allmänna skälighetsvillkoret eller om verkningarna av en skuldsanering. Dessa bestämmelser i 2006 års skuldsaneringslag bör därför ha sin motsvarighet i förslaget till den nya skuldsaneringslagen.

I linje med att den nya lagen ska bli mer överskådlig och lättare att tillämpa kan det emellertid i vissa fall finnas anledning att modernisera även sådana delar av skuldsaneringsförfarandet som behålls i den nya lagen. Exempelvis anser regeringen att frågan om överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut uttömmande bör regleras i den nya lagen (jfr prop. 1993/94:123 s. 163 f.). Samtliga beslut av Kronofogde- myndigheten bör kunna överklagas. Med undantag för inledandebeslut och ändring av ett sådant beslut (se avsnitt 5.6.2) bör dock beslut under handläggningen av ett ärende endast kunna överklagas i samband med ett överklagande av ett slutligt beslut.

 

5.2

Ökad information om skuldsanering

 

 

 

Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten ska lämna information

 

om skuldsanering till svårt skuldsatta personer som är eller har varit

 

föremål för utmätning av lön eller annan verkställighet enligt

 

utsökningsbalken. För detta ändamål ska uppgifter få behandlas av

 

Kronofogdemyndigheten i dess databaser.

 

Regeringens bedömning: Kronofogdemyndigheten bör ansvara för

 

att sprida information och öka medvetenheten om skuldsanering i

 

samhället.

 

 

Kronofogdemyndigheten bör inte kunna lämna ut uppgifter om

 

skuldsatta ur sitt register till kommunerna. I stället bör Kronofogde-

 

myndigheten samverka med och informera kommunerna – och övriga

 

berörda aktörer – om skuldsanering och skuldsituationen i respektive

 

kommun.

 

 

Det bör inte utvecklas någon särskild internetportal med information

 

om skuldsanering.

 

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag och bedömning:

 

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med

 

regeringens. Utredningen föreslår att det ska utvecklas en särskild

 

internetportal med information om skuldsanering och att vissa

 

professionella aktörer ska få särskild information om skuldsanering.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har

 

ingen invändning mot förslaget att Kronofogdemyndigheten ska lämna

 

upplysningar till överskuldsatta personer som finns i dess register.

 

Statskontoret framhåller vikten av att den stödjande funktionen hos

 

Kronofogdemyndigheten skiljs från de delar av myndigheten som hand-

 

lägger

skuldsaneringsärenden. Även

andra remissinstanser, bl.a.

 

Stiftelsen Ackordcentralen, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen

52

och Svensk Handel, är av liknande

uppfattning och framhåller att

förslaget innebär att Kronofogdemyndigheten får dubbla roller, dels som Prop. 2015/16:125 beslutsfattare, dels som rådgivare. Datainspektionen delar utredningens

uppfattning att den utökade tillgången till uppgifter i Kronofogde- myndighetens databaser kräver nya ändamålsbestämmelser och efter- frågar en närmare analys av integritetsaspekten.

Förslagen som syftar till att generellt öka kunskapen om skuldsanering i samhället tillstyrks eller lämnas i sak utan invändning av de flesta remissinstanser. Gotlands tingsrätt instämmer i att behovet av ökad kunskap om skuldsanering är stort och att detta är en grundläggande förutsättning för att fler ska kunna beviljas skuldsanering. Tingsrätten anser att Kronofogdemyndigheten ensam bör ansvara för skuldsanerings- frågor.

Förslaget om en internetportal om skuldsanering kommenteras av flera remissinstanser, bl.a. Konsumentverket, Finansinspektionen och Krono- fogdemyndigheten, och kopplingar görs till liknande projekt om kon- sumentupplysningstjänster. Malmö kommun och Pensionärernas Riks- organisation understryker vikten av att likvärdig information finns lättillgänglig på annat sätt eftersom inte alla personer har tillgång till eller kunskap om att hämta information från internet. Rädda Barnen anser att informationen även måste vara anpassad till barn som målgrupp. Statskontoret avstyrker förslaget bl.a. eftersom nyttan av en portal inte är tillräckligt klarlagd.

Remissinstanserna instämmer i eller har ingen invändning mot utredningens bedömning i frågan om samverkan mellan Kronofogde- myndigheten och kommunerna. Barnombudsmannen och Piteå kommun anser det är positivt att Kronofogdemyndigheten informerar kommunerna om bl.a. den generella skuldsituationen i respektive kommun. Vidare betonar Barnombudsmannen vikten av att barnrättsperspektivet lyfts i en sådan informationsinsats.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ökad kunskap om skuldsanering

För att en överskuldsatt person ska få sina skulder sanerade krävs att han eller hon ansöker om det. Detta förutsätter i sin tur att gäldenären är medveten om möjligheten till skuldsanering och även har viss kunskap om vad institutet innebär. Som beskrivs av utredningen är emellertid kunskapen om skuldsanering begränsad i samhället, både bland de som lever med skuldsättningsproblem och bland borgenärerna och de organisationer och myndigheter som kommer i kontakt med skuldsatta. Personer som skulle kunna bli föremål för skuldsanering är inte medvetna om det eller kan ha fått en begränsad eller felaktig bild av vad skuldsanering skulle kunna innebära för honom eller henne. Detta informationsunderskott kan antas vara en viktig orsak till att många evighetsgäldenärer inte ansöker om skuldsanering.

Att ökad kunskap om möjligheten till skuldsanering leder till att fler skuldsatta ansöker om skuldsanering vittnar Kronofogdemyndighetens arbete med vägledande dialoger om. Dialogen går ut på att Kronofogde- myndigheten tar kontakt med skuldsatta och försöker vägleda dem till att hitta en konstruktiv lösning på sina ekonomiska problem. Under 2014

53

Prop. 2015/16:125 arbetade myndigheten mer frekvent med dessa dialoger. Samtidigt ökade antalet ansökningar om skuldsanering med nästan tio procent.

Regeringen anser, i likhet med utredningen och remissinstanserna, att det är viktigt att genomföra åtgärder som kan bidra till en ökad kunskap om skuldsanering. Sådana åtgärder kan bidra till att evighetsgäldenärer söker och får hjälp att komma ut ur sin skuldsituation i ett tidigare skede. På så sätt kan fler evighetsgäldenärer rehabiliteras och hjälpas tillbaka till ett drägligt och samhällsnyttigt liv igen.

Breda informationsinsatser i samhället

Inledningsvis bör det övervägas om information om möjligheten till skuldsanering bör spridas mer generellt i samhället. Utredningens be- dömning är att det bör tas fram ett informationsmaterial som beskriver möjligheten till skuldsanering för svårt skuldsatta personer och som redo- gör för vart skuldsatta kan vända sig för att få ytterligare information, råd och stöd. Myndigheter och organisationer som i sin verksamhet kommer i kontakt med överskuldsatta ska ges tillgång till sådan information ge- nom trycksaker. Informationen bör även göras tillgänglig på t.ex. inter- net.

Även regeringen anser att det är angeläget att den allmänna med- vetenheten om möjligheten till skuldsanering ökar i samhället och att sådana informationsinsatser därför bör vidtas. Det är viktigt att in- formationsinsatserna riktas brett och utformas på ett sätt som innebär att skuldsatta och berörda myndigheter och organisationer, t.ex. över- förmyndare, behandlingshem och Kriminalvården, får bättre kunskaper om skuldsanering och använder sig av dessa. Breda insatser minskar behovet av att rikta en särskild insats mot professionella aktörer.

Enligt utredningen bör Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket kunna samverka kring en sådan informationsinsats. Som bl.a. Stats- kontoret lyfter fram är det emellertid viktigt med en tydlig ansvars- fördelning mellan de inblandade aktörerna. Av det skälet är det rege- ringens bedömning att generell information om skuldsanering bör spridas främst av Kronofogdemyndigheten, som är första instans i skuldsane- ringskedjan och som bl.a. därför kommer i kontakt med ett stort antal skuldsatta. Myndigheten står även redan i dag för merparten av informa- tionen om skuldsaneringen.

Regeringen bedömer därför att Kronofogdemyndigheten ska ansvara för att ta fram och sprida allmän information och verka för en hög medvetenhet i samhället om skuldsanering. För att denna uppgift ska bli tydlig avser regeringen att ge myndigheten ett sådant uppdrag.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det i nuläget inte finns anledning att gå vidare med utredningens förslag om en särskild internetportal med fördjupad information om skuldsanering. I stället bör sådan information kunna lämnas genom Kronofogdemyndighetens allmänna informationsuppdrag. Genom att informationen samlas hos en aktör och på ett ställe minskar risken för förvirring hos den enskilde som söker hjälp och vägledning. På så sätt undviks också, som Pensionärer- nas Riksorganisation och Malmö kommun tar upp, att relevant in- formation uteslutande kan nås via en internetportal som inte alla

skuldsatta har tillgång till.

54

I detta sammanhang bör det lyftas fram att regeringen även avser att ge Konsumentverket i uppdrag att i samverkan med Kronofogdemyndig- heten och andra berörda myndigheter verka för ett strukturellt samarbete mellan samhällsaktörer som genom uppsökande verksamhet direkt eller indirekt kan bidra till att motverka problem med skulder (se prop. 2015/16:1, utg.omr. 18). Syftet är att åstadkomma mer skräddarsydda insatser, men också att förtydliga olika aktörers roller när det gäller att hjälpa överskuldsatta.

Kronofogdemyndigheten bör lämna upplysningar om skuldsanering till skuldsatta som finns i dess register

Kronofogdemyndigheten är första instans i skuldsaneringsprocessen och sprider redan i dag viss information om vad skuldsanering innebär och hur det går till att ansöka. Myndigheten lämnar sådan information t.ex. på sin webbsida och vid kontakter med enskilda, organisationer och företrädare för det allmänna. Genom sin roll som verkställande myndig- het har myndigheten dessutom kunskap om den ekonomiska situationen för gäldenärer som finns i dess register, t.ex. med anledning av att den skuldsatte är eller har varit föremål för utsökning. Utredningen föreslår att myndigheten ska använda sig av denna kunskap för att aktivt ta kontakt med skuldsatta som under lång tid varit föremål för verkställig- het och informera dem om skuldsaneringsinstitutet.

De flesta remissinstanser är positiva till att Kronofogdemyndigheten använder sig av denna kunskap i sitt arbete för att motverka över- skuldsättning. Det framhålls dock, bl.a. av Gotlands tingsrätt och av Kronofogdemyndigheten själv, att en utökad informationsskyldighet måste utformas på ett sådant sätt att myndighetens opartiskhet inte kan ifrågasättas. Vissa remissinstanser, bl.a. Stiftelsen Ackordcentralen,

Svenska Bankföreningen och Svensk Handel, anser att en utökad upp- lysningsskyldighet kan ifrågasättas, främst eftersom myndigheten får dubbla roller som både rådgivare och beslutsfattare.

Regeringen anser att det finns goda skäl att låta Kronofogde- myndigheten informera om skuldsanering utifrån de uppgifter som myndigheten har tillgång till i sina register. Det är tydligt att Krono- fogdemyndigheten har värdefull kunskap om skuldsatta och att myndig- heten med hjälp av denna kan komma i kontakt med en stor grupp överskuldsatta som är i behov av information och vägledning för att komma ut ur sin skuldproblematik.

Som utredningen och flera remissinstanser lyfter fram bör upplys- ningsskyldigheten utformas på ett sådant sätt att det inte finns risk för att myndighetens opartiskhet kan ifrågasättas. Den uppsökande verksam- heten bör därför handla om att informera om skuldsanering. Det kan t.ex. handla om vad skuldsanering innebär, i vilka fall en skuldsanering får beviljas och hur en ansökan kan göras. Den skuldsatte bör även få information om att han eller hon kan vända sig till kommunens budget- och skuldrågivare för att få hjälp. Kronofogdemyndigheten är besluts- myndighet och får därför naturligtvis inte i förväg ta ställning till om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda. Det finns därför inte någon risk för att myndigheten får dubbla roller som beslutsfattare och rådgivare. I detta sammanhang måste det understrykas att skuldsanering

Prop. 2015/16:125

55

Prop. 2015/16:125 är ett ur gäldenärens perspektiv frivilligt alternativ. Med hänsyn till de ingripande effekter som det innebär för den enskilde måste gäldenären själv ta initiativ till att ansöka om och genomgå en skuldsanering. Statskontoret anser att det kan vara lämpligt att Kronofogdemyndigheten organiserar sig så att den verksamhet som anförtros uppgiften är skild från de delar av myndigheten som arbetar med verkställighet eller skuldsanering. Regeringen anser att det självklart är viktigt att Krono- fogdemyndigheten agerar på ett sådant sätt att dess neutralitet inte kan ifrågasättas. Hur detta lämpligen ska åstadkommas är i första hand en fråga för myndigheten själv.

Vilka skuldsatta bör kontaktas?

När det gäller frågan om vilka gäldenärer som ska kontaktas bör en utgångspunkt vara att Kronofogdemyndigheten ska kontakta personer som är svårt skuldsatta och som myndigheten känner till genom sin ärendehantering. Det kan, som utredningen tar upp, vara skuldsatta personer som har varit föremål för verkställighet under en längre tid. Som beskrivs i avsnitt 4.1 finns det en risk att en person som lever med överskuldsättning blir passiviserad och att det därför blir allt svårare för honom eller henne att komma ut ur skuldfällan. En gäldenär som under längre tid varit föremål för verkställighet befinner sig därför många gånger i en utsatt position och kan ha ett stort behov av hjälp och information. Regeringen anser emellertid att den uppsökande verksam- heten inte bör begränsas till personer som har varit föremål för verkställighet under en längre tid. I stället bör det vara avgörande att det finns omständigheter kring den skuldsattes situation som talar för att han eller hon möjligen skulle kunna uppfylla villkoren för att beviljas skuld- sanering och därför är en presumtiv skuldsaneringsgäldenär. Även en person som förekommit i myndighetens register under en kortare tid bör alltså kontaktas, om det finns andra omständigheter som tyder på att han eller hon inte på egen hand kan ta sig ut ur sin skuldproblematik.

Datainspektionen efterfrågar en närmare analys av integritetsaspekten. Inspektionen pekar på att många personer finner det skamfyllt att vara skuldsatt och att det kan uppfattas som integritetskränkande att sökas upp och kontaktas av Kronofogdemyndigheten.

Många av de svårt skuldsatta personer som finns i Kronofogdemyndig- hetens register har redan upparbetade och regelbundna kontakter med Kronofogdemyndigheten. Det måste framhållas att det handlar om gälde- närer som är aktuella hos Kronofogdemyndigheten på grund av sin skuldproblematik. Enligt regeringens mening kan därför integritetskäl knappast utgöra hinder för att kontakta gäldenären med information som syftar till att hjälpa denne att komma ut ur sin överskuldsättning.

Den uppsökande verksamheten bör i första hand ske genom att personlig kontakt söks med den skuldsatte. Som utredningen beskriver kan en sådan kontakt i högre utsträckning vara verksam för att motivera gäldenären än t.ex. skriftlig information. Vid en personlig kontakt ges bättre möjlighet för Kronofogdemyndigheten att anpassa informationen i det enskilda fallet och för gäldenären att ställa frågor om skuldsanerings- institutet.

56

Tillgång till uppgifter i Kronofogdemyndighetens register

För att Kronofogdemyndigheten ska kunna fullgöra sin upplysnings- skyldighet krävs att den enhet och de personer som ska utföra uppgiften har tillgång till relevanta register. Regeringen delar Datainspektionens bedömning att det är lämpligt att i lag säkerställa att dessa har sådan tillgång. Det bör därför i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet anges att uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen, betalningsföreläggande- och handräcknings- databasen och konkurstillsynsdatabasen får behandlas för information om och handläggning av ärenden om skuldsanering. Detta innebär dock inte att det är lämpligt att all personal hos Kronofogdemyndigheten, eller ens all personal på den enhet som ska fullgöra uppgiften, får obegränsad tillgång till samtliga uppgifter. Myndigheten bör i stället begränsa tillgången till personuppgifter till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter (jfr 2 kap. 26 § lagen om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet). Det är Kronofogde- myndighetens ansvar att säkerställa att åtkomsten till personuppgifter begränsas på ett ändamålsenligt sätt.

Samverkan mellan Kronofogdemyndigheten och kommunerna

Utredningen har övervägt om det är lämpligt att Kronofogdemyndigheten lämnar ut uppgifter om skuldsatta ur sina register till kommunerna för att kommunernas budget- och skuldrådgivare ska kunna kontakta och informera dem om skuldsanering. Främst med hänsyn till integritets- aspekter har utredningen dock bedömt att ett sådant uppgiftsöver- lämnande inte är lämpligt. Regeringen delar denna bedömning.

I stället anser regeringen att ett informationsutbyte mellan Krono- fogdemyndigheten och kommunerna bör ske på annat sätt. En lämplig form för detta är informationsträffar vid vilka kunskap och erfarenheter kan utbytas. I detta samverkansarbete är det naturligt att involvera även Konsumentverket, som har i uppgift att ge stöd för kommunernas budget- och rådgivningsarbete, och andra berörda aktörer. Utredningen lyfter i detta sammanhang fram Kronofogdemyndighetens s.k. kommunturné som ett bra exempel. Denna informationsinsats, som Kronofogde- myndigheten – tillsammans med Konsumentverket och Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst – har bedrivit inom sin förebyggande verksamhet, har syftat till att öka kommunernas kunskaper om överskuldsättningens konsekvenser och till att motivera kommunerna att arbeta förebyggande. Kommunalpolitiker och tjänstemän har infor- merats om antalet skuldsatta invånare som finns i Kronofogde- myndighetens register, hur stora skulderna varit och åldern på de skuldsatta. Det har även redovisats hur många invånare som beviljats skuldsanering. Utvärderingar av informationsinsatsen har visat på en ökad förståelse och kunskap i kommunerna om överskuldsättningsfrågor. Flera av de informerade kommunerna har också förstärkt sina resurser till budget- och skuldrådgivningen.

Prop. 2015/16:125

57

Prop. 2015/16:125 5.3

Ett enkelt och effektivt ansökningsförfarande

 

5.3.1

Ansvaret för utredningen

 

 

 

Regeringens förslag: Det ska bli enklare för en gäldenär att ansöka

 

om skuldsanering. Gäldenären ska i ansökan endast behöva ange

 

namn på och kontaktuppgifter till de borgenärer som han eller hon

 

känner till, en uppskattning av skulderna och bakgrunden till dessa.

 

Borgenärerna ska få ett större ansvar för redovisningen av gälde-

 

närens skulder. Om skuldsanering inleds, ska borgenärerna uppmanas

 

att anmäla och specificera sin fordran. Borgenärerna ska också lämna

 

andra uppgifter av betydelse för ansökan om skuldsanering. En borge-

 

när som representerar det allmänna ska kunna lämna sådana uppgifter

 

trots sekretess.

 

Kronofogdemyndigheten ska i samband med inledandebeslutet

 

skicka underrättelser till de kända borgenärerna i ärendet.

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag

 

överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår en än mer

 

begränsad skyldighet för gäldenären att redogöra för sina skulder.

 

Gäldenären ska endast lämna uppgifter om skulder till privatpersoner och

 

till näringsidkare som varken bedriver inkassoverksamhet eller företräds

 

av någon som bedriver sådan verksamhet. Övriga borgenärer ska själva

 

bevaka och redogöra för sina fordringar. Utredningen föreslår också att

 

Kronofogdemyndigheten ska ges större möjlighet att införa kungörelser i

 

ortstidningar. Utredningen lämnar inte något förslag om att Krono-

 

fogdemyndigheten i samband med inledandebeslutet ska skicka under-

 

rättelser till de kända borgenärerna i ärendet.

 

Remissinstanserna: Förslaget om gäldenärens begränsade ansvar för

 

redovisningen av skulderna tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan

 

invändning av de flesta remissinstanser. Riksförbundet Insolvens påpekar

 

att ursprungsborgenären ofta snabbt försvinner ur bilden på grund av att

 

fordringar överlåts och att det därför många gånger är svårt för gälde-

 

nären att ange vilka skulder han eller hon har och till vem. Föreningen

 

Sveriges Överförmyndare anser att förslaget kommer öka antalet

 

ansökningar som kan beviljas och minska behovet av att utse god man

 

eller förvaltare för många gäldenärer. Gotlands tingsrätt, liksom

 

Helsingborgs tingsrätt, Domstolsverket och Datainspektionen, anser

 

dock att en gäldenär i allmänhet inte kan göra den avgränsning mellan

 

olika borgenärer som förslaget kräver. Juridiska fakultetsnämnden vid

 

Uppsala universitet och Svenska Bankföreningen förordar att ansökan i

 

stället ska innehålla en förteckning över samtliga kända borgenärer, men

 

att inte alla detaljuppgifter behöver anges. Vissa remissinstanser, bl.a.

 

Östersunds tingsrätt och Borgholms kommun, anser att det är en viktig

 

del i den ekonomiska rehabiliteringen för gäldenären att utreda sina

 

ekonomiska förhållanden i samband med ansökan och att förslaget

 

riskerar att leda till att den rehabiliteringen misslyckas. Yrkesföreningen

 

för Budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst bedömer att det är

 

viktigt att gäldenären har sin hushållsekonomi i balans och är förberedd

 

inför en skuldsanering för att han eller hon ska ha de bästa förut-

58

sättningarna för att klara av skuldsaneringen och därefter förbli skuldfri.

 

 

Även förslaget om borgenärernas utökade ansvar att anmäla sina Prop. 2015/16:125 fordringar tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan invändning av de flesta

remissinstanser. Till exempel anser Gotlands tingsrätt att förslaget är välgrundat och att det knappast bör bli betungande för borgenärerna. Finansinspektionen fäster särskild vikt vid förslaget och menar att det skulle leda till ett enklare ansökningsförfarande och till att belastningen på budget- och skuldrådgivare och andra stödfunktioner skulle mildras. Finansbolagens förening avstyrker förslaget att borgenärerna ska överta den största delen av ansvaret för redovisningen av gäldenärernas skulder. Näringslivets Regelnämnd är inne på samma linje och anser att en sådan kraftig ansvarsförskjutning kommer att drabba de företag som inte har som huvudsaklig sysselsättning att bedriva inkassoverksamhet och att effekterna för dessa företag, främst småföretag, måste utredas vidare. Ackordscentralen är tveksam till den föreslagna förändringen och varken

Svensk Handel eller Sveriges advokatsamfund anser att det finns tillräckliga skäl att ge avkall på att gäldenären ska ha det primära ansvaret att reda ut sin skuldbörda och upprätta en förteckning över sina skulder. Svensk Inkasso anser att den omkastade aktivitetsbördan för anmälan av fordringar är till för att avlasta gäldenärens utredningsarbete och inte att försämra borgenärernas rätt och att det får bedömas som en mycket långtgående rättsföljd om borgenären förlorar sin fordringsrätt vid missad anmälan. Svensk Inkasso förespråkar därför en mildare rättsföljd för borgenärer som begått ett misstag. Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen menar att de uppgifter som ska redovisas av gäldenären inte är tillräckliga.

Förslaget om utökade möjligheter till kungörelse i ortstidningar ifrågasätts av en del remissinstanser, bl.a. Konsumentverket, Halmstads kommun och Pensionärernas Riksorganisation, eftersom offentlig expo- nering av något som ofta betraktas som skamfyllt kan leda till att skuldsatta låter bli att ansöka om skuldsanering.

Skälen för regeringens förslag

Det ska bli enklare att ansöka om skuldsanering

En ansökan om skuldsanering ska i dag innehålla detaljerad information om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (se 11 § i 2006 års skuldsaneringslag). Framför allt skuldredovisningen utgör en om- fattande del av ansökan. För varje skuldpost efterfrågas information om fordringsägaren och om eventuellt ombud. Skulden ska anges med referensnummer tillsammans med uppgift om kapitalskuld, ränteskuld och räntesats. Information ska även lämnas om det år då skulden uppkom och vad pengarna har använts till. Uppgifterna i ansökan ska lämnas skriftligen och undertecknas under straffansvar, på heder och samvete.

Utöver de uppgifter som ska redovisas i ansökan har gäldenären en generell skyldighet att på ett aktivt sätt delta i utredningsarbetet och riskerar att ansökan annars avslås. Skuldsaneringsförfarandet utgår så- ledes från att en väsentlig del av utredningsansvaret ligger på gäldenären själv. När den ursprungliga skuldsaneringslagen infördes betonades att det bör ställas höga krav på innehållet i utredningen och att det allmänna kravet på gäldenärens medverkan i skuldsaneringsprocessen gör att

59

Prop. 2015/16:125 gäldenären också bör vara ansvarig för utredningen (prop. 1993/94:123

s.147).

Som beskrivs i avsnitt 4.1 finns det en stor grupp evighetsgäldenärer

som skulle kunna få sina skulder sanerade, om de bara ansökte om det. Ju längre tid det tar för dessa evighetsgäldenärer att få hjälp, desto större är risken att de passiveras och att den ansträngda ekonomiska situationen påverkar deras fysiska och psykiska hälsa negativt. Med tiden växer ofta skulderna och det blir allt svårare för den skuldsatte att veta vilka borge- närer han eller hon har skulder till och med vilka belopp. För regeringen är det, som uttalas ovan, tydligt att åtgärder måste vidtas för att hjälpa evighetsgäldenärer att tidigare ansöka om och ta sig ut ur skuldfällan.

Vid utredningens samråd har det framkommit att den omfattande skyldigheten att lämna information i ansökan kan vara betungande för den enskilde och att det i synnerhet är skulderna som uppfattas som svåra att redogöra för. Utredningens uppfattning, som regeringen delar, är att om gäldenärens ansvar för utredningen i ett skuldsaneringsärende kan begränsas avseende redovisningen av skulderna i ansökan, skulle det ha en positiv inverkan på gäldenärens förutsättningar att ansöka om skuldsanering. Även en stor del av remissinstanserna är positiva till en sådan förändring.

Om en sådan begränsning av gäldenärens ansvar ska genomföras måste det dock, som påpekas av flera remissinstanser, säkerställas att be- gränsningen inte får en negativ inverkan på skuldsaneringens rehabi- literande funktion. Det har ett pedagogiskt värde för gäldenären att själv reda ut sin skuldbörda och upprätta en förteckning över sina skulder. Samtidigt får många gäldenärer betydande stöd med detta av budget- och skuldrådgivare och med hjälp av dessa skickas också förfrågningar till borgenärer om skulders existens och storlek. Enligt regeringens mening bör det vara möjligt att lätta på gäldenärens redovisningsansvar i ansökan, utan att förlora den rehabiliterande funktionen. Regeringen anser därför att gäldenärens ansvar i detta avseende bör begränsas. Gäldenärens allmänna ansvar – eller skyldighet – att aktivt medverka i utredningsarbetet bör däremot inte ändras.

Ett utökat ansvar för borgenärerna

En begränsning av gäldenärens ansvar för uppgifterna i ansökan kräver antingen att ett beslut om skuldsanering fattas på ett mer begränsat underlag än tidigare eller att delar av ansvaret läggs på någon annan.

När gäldenärens ansökan har kommit in till Kronofogdemyndigheten ska myndigheten i den utsträckning det behövs inhämta upplysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden från andra myndig- heter. När ett beslut om att inleda skuldsanering har meddelats ska Kronofogdemyndigheten genom en kungörelse i Post- och Inrikes Tid- ningar uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att skriftligen anmäla den till myndigheten senast en månad från dagen för kungörelsens införande. Följden av att en fordran inte anmäls och blir känd i ärendet, och inte heller är en sådan fordran som ska vara undan- tagen skuldsaneringen, är att gäldenären befrias från ansvar för betalning av fordran, s.k. preklusion (23 § i 2006 års skuldsaneringslag).

60

Enligt regeringens mening är det angeläget att skuldsaneringsför- farandet har allmänhetens förtroende. Det är därför viktigt att förfarandet, inklusive ansökningsskedet, inte utformas på ett sätt som gör att institutet som sådant kan ifrågasättas. Uppgifterna i ärendet om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden måste därför vara av sådan kvalitet och omfattning att det står klart för var och en att skuldsanering beviljas enbart dem som uppfyller de högt ställda krav som anges i lagen. Om utredningen i ett ärende innehåller mer begränsad information om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden finns en större risk för felbedömningar och att skuldsanering beviljas även gäldenärer som egentligen inte skulle ha rätt till det. Mot denna bakgrund anser regeringen att de krav på utredning som 2006 års skuldsaneringslag anger inte bör sänkas.

Utredningen har övervägt om och i sådant fall hur en del av gälde- närens utredningsansvar i ansökningsprocessen kan överlämnas till Kronofogdemyndigheten, borgenärerna eller de kommunala budget- och skuldrådgivarna. I likhet med utredningen finner regeringen det inte lämpligt att utöka Kronofogdemyndighetens ansvar för att i ansöknings- skedet reda ut gäldenärens ekonomiska förhållanden. Det främsta skälet till detta är att myndigheten i egenskap av beslutsfattare bör hålla sig objektiv och att myndigheten därför inte bör ta fram och ansvara för sådana uppgifter som myndigheten sedan ska granska i nästa skede av förfarandet. Dessutom saknar myndigheten ofta en heltäckande bild av gäldenärens skuldbörda. Även om Kronofogdemyndighetens ansvar för att ta fram uppgifterna i inledningsskedet inte bör utökas har myndig- heten en viktig kontrollfunktion (se mera nedan i avsnitt 5.3.2).

Vidare delar regeringen utredningens bedömning att budget- och skuldrådgivarna inte bör få ett utökat ansvar i ansökningsprocessen. Budget- och skuldrådgivarna har redan i dag en viktig roll i skuldsane- ringsförfarandet genom att hjälpa gäldenären med ansökan och förbereda honom eller henne för skuldsaneringen, men som utredningen redogör för finns det inte några tydliga effektivitetsvinster i själva skuld- saneringsförfarandet med att utöka deras ansvar för utredningen om gäldenären. En sådan ordning skulle nämligen leda till att rådgivaren i än högre grad skulle få ägna sin tid åt att undersöka om det finns borgenärer med fordringar på gäldenären. I stället bör inriktningen vara att budget- och skuldrådgivningen ska fokusera på att aktivt hjälpa den skuldsatte att få ordning på sin ekonomi. Budget- och skuldrådgivarnas roll i skuld- saneringsförfarandet behandlas vidare i avsnitt 5.8.

När det gäller borgenärerna har de ofta större kontroll på sina ford- ringar än vad gäldenären har på sina skulder. Om borgenärerna skulle ta över ett visst ansvar för redovisningen, bör det därför kunna leda till mer korrekta uppgifter och till en snabbare handläggning av ansökan. Vid de samråd som utredningen har haft har många borgenärer framhållit att de ofta måste besvara förfrågningar om sina fordringar från gäldenärshåll två gånger, både inför en ansökan och efter det att ett inledandebeslut har kungjorts. Att ge ett större, men mer enhetligt, ansvar till borgenärerna bör i längden inte innebära en ökad belastning för dem, utan skulle i stället kunna bli arbets- och resursbesparande. Regeringen anser därför att det finns goda skäl att föreslå ett utökat ansvar för borgenärerna.

Prop. 2015/16:125

61

Prop. 2015/16:125 Hur ska ansvaret mellan gäldenären och borgenärerna fördelas?

Nästa fråga att ta ställning till är hur ansvarfördelningen mellan gälde- nären och borgenärerna bör se ut. Den lösning som förordas av utred- ningen grundar sig på att de allra flesta av gäldenärens borgenärer kan förväntas bevaka kungörelser i skuldsaneringsärenden. Det gäller främst myndigheter, men även näringsidkare som bedriver inkassoverksamhet eller som företräds av någon som gör det. Utredningen menar därför att sådana borgenärer bör kunna ta ett större ansvar för att redovisa sina fordringar mot gäldenären efter inledandebeslutet, med motsvarande ansvarslättnad för gäldenären i ansökningsförfarandet. Förslaget från utredningen är därför att gäldenären i ansökan endast ska behöva redovisa skulder till privatpersoner och till sådana näringsidkare som inte företräds av ett inkassobolag eller inte själv bedriver inkassoverksamhet. I övrigt föreslås gäldenärens uppgiftsskyldighet beträffande skulderna begränsas till att gäldenären ska ange ett uppskattat totalbelopp och en redogörelse för hur skulderna har uppkommit.

Även regeringen är av uppfattningen att det enklaste och effektivaste sättet att utöka borgenärernas ansvar är att ge dessa en utökad uppgifts- skyldighet i samband med Kronofogdemyndighetens kungörelse av inledandebeslutet och uppmaning till borgenärer att anmäla sina fordringar. När det gäller hur gäldenärens ansvar ska begränsas anser dock regeringen, i likhet med bl.a. Gotlands tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Datainspektionen och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, att det framstår som svårt för en gäldenär att ha kännedom om vilka näringsidkare som bedriver inkassoverksamhet eller företräds av ett inkassobolag. Enligt inkassolagen (1974:182) innebär inkassoverksamhet indrivning av fordringar genom inkassoåtgärder. Med inkassoåtgärd menas en påtryckning på gäldenären, t.ex. ett inkassokrav eller en ansökan om betalningsföreläggande. On någon endast utför ett visst led i indrivningsförfarandet, t.ex. skickar ut inkassokrav eller lämnar in ansökningar till Kronofogdemyndigheten eller domstol, är det också inkassoverksamhet. Precis som Datainspektionen påpekar är det alltså många företag, både stora och små, som bedriver någon form av inkassoverksamhet. När det gäller svårigheten att avgränsa borgenärernas ansvar anger utredningen att avsikten med bestämmelsen främst ska vara att erbjuda gäldenären en handlingsregel för att räkna upp skulder till sådana borgenärer som inte säkert kan förväntas bevaka kungörelser i skuldsaneringsärenden, i många fall mindre företag. Regeringen anser dock att bestämmelsen om vad gäldenären ska ange i ansökan måste vara klart och tydligt utformad. Att det inte får finnas utrymme för gräns- dragningsproblem är en förutsättning för att ansökningsförfarandet ska innebära en förenkling för gäldenären och för att det inte ska uppstå en risk för att borgenärer missar att anmäla sina fordringar.

Regeringen delar också den bedömning som görs av flera remiss- instanser att utredningens förslag i alltför hög utsträckning riskerar att påverka den ekonomiska rehabiliteringen för gäldenären. Även om detaljerad information kan anstå till dess att ärendet ska avgöras slutligt, bör gäldenären redogöra för grundläggande information om sin skuldsituation redan i ansökan. Det är viktigt också för att kunna bedöma

om gäldenären är tillräckligt motiverad för en skuldsanering och för att

62

kunna överväga alternativa lösningar till en skuldsanering. I detta sammanhang måste dessutom vikten av att gäldenärerna har tilltro till skuldsaneringsinstitutet framhållas. Denna tilltro skulle, som Östersunds tingsrätt påpekar, kunna minska om fler inledandebeslut leder till avslag på grund av sänkta krav på ansökan. Om Kronofogdemyndigheten inte får en tillräcklig redogörelse för skulderna och bakgrunden till gäldenärens överskuldsättning, finns nämligen en risk för att det inte går att bedöma t.ex. om det är skäligt att bevilja skuldsanering. Av dessa skäl bör utredningens förslag inte genomföras fullt ut.

En lämplig ordning är, enligt regeringens mening, i stället att gälde- nären i ansökan anger samtliga borgenärer som han eller hon känner till. Vidare bör gäldenären inte behöva redogöra för skulderna i detalj, utan det bör vara tillräckligt att han eller hon anger en uppskattad skuld till varje känd borgenär. Liknande förslag lämnas av bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska Bankföreningen. Genom en sådan lösning behöver inte någon gränsdragning göras mellan olika borgenärer och därmed blir bestämmelsen och de inblandade aktörernas ansvar tydligare. Det förslag som regeringen lägger fram innebär att gäldenären befrias från ansvaret för att ingående och i detalj redovisa för sina skulder. Vidare innebär förslaget ett förtydligande av att gäldenären inte är skyldig att göra omfattande eftersökningar av vilka borgenärer som han eller hon kan ha en skuld till. Gäldenären ska i ärendet ange de borgenärer som han eller hon känner till. Som Riks- förbundet Insolvens är inne på måste det beaktas att många skulder överlåts till andra borgenärer än den ursprunglige. Regeringen är därför av uppfattningen att det förslag som nu läggs fram bör innebära ett väsentligt mindre utredningsarbete för gäldenären än enligt dagens regelverk. Med regeringens förslag uppnås en rimlig balans mellan parternas ansvar och iakttas borgenärernas intresse av att utrednings- ansvaret i första hand ligger på gäldenären. Förslaget bör också leda till att ansökningsförfarandet även fortsättningsvis utgör ett led i gäldenärens ekonomiska rehabilitering och till att förtroendet för skuldsanerings- institutet upprättshålls. Det tar även hänsyn till att det i många fall kan vara svårt för en gäldenär att vid borgenärsbyten följa vilket företag som äger fordran. Om gäldenären av någon anledning inte anger en borgenär eller anger fel borgenär i ansökan kommer det, precis som i dag, att finnas möjlighet för borgenären att anmäla sin fordran i samband med kungörelseförfarandet. Efter kungörelsen av inledandebeslutet bör borge- närerna, i samband med att fordringarna anmäls, ansvara för redovis- ningen av skulderna och då lämna närmare uppgifter om dessa.

Regeringen föreslår, i likhet med utredningen, att borgenärens utökade ansvar ska innebära att denne i samband med att fordran anmäls anger detaljerade uppgifter om fordran. Det innebär att uppgifter bör lämnas om fordrans storlek, när fordran uppkommit, upplupen ränta och ränte- sats, uppgift om någon är solidariskt betalningsskyldig eller om säkerhet har ställts för fordran, borgenärens namn och kontaktuppgifter samt till vilket konto som betalning ska ske. Borgenärerna bör också uppmanas att lämna uppgifter av betydelse för prövningen av ärendet. Det kan främst avse uppgifter som kan ha betydelse vid den allmänna skälighets- bedömningen, t.ex. att gäldenärens skulder uppkommit i samband med brott eller annan misskötsamhet. För att möjliggöra att myndigheter ska

Prop. 2015/16:125

63

Prop. 2015/16:125 kunna lämna uppgifter redan i detta skede bör bestämmelsen om myndig- heters uppgiftsskyldighet som för närvarande finns i 36 § i 2006 års skuldsaneringslag kompletteras.

Som beskrivs ovan innebär regeringens förslag att det inte görs någon åtskillnad mellan vilka borgenärer som ska anges i ansökan eller vilka krav som ska ställas på olika borgenärer att anmäla och redogöra för sina fordringar. Av detta följer bl.a. att även privatpersoner och andra borge- närer som inte kan förväntas regelbundet bevaka kungörelser kommer att behöva anmäla och redogöra för sina fordringar i detalj. Om inte borgenären uppmärksammar kungörelsen, skulle det kunna leda till att Kronofogdemyndigheten drabbas av merarbete eftersom kompletterande underlag måste inhämtas. Det kan också leda till att borgenären förlorar rätten att helt eller delvis kräva ut sin fordran. En rimlig ordning bör därför vara att Kronofogdemyndigheten i samband med kungörandet av inledandebeslutet samtidigt skickar ut underrättelser till de borgenärer som är kända i ärendet. En sådan åtgärd skulle i praktiken ha varit nödvändig även utan en särskild bestämmelse om det, eftersom Kronofogdemyndigheten på grund av sin utredningsskyldighet skulle ha behövt kontakta borgenärerna och be dem komma in med komplette- rande uppgifter. Genom en särskild underrättelse om att det har meddelats ett inledandebeslut säkerställs dock att borgenärerna uppmärk- sammas på den inledda skuldsaneringen och att Kronofogdemyndigheten får in nödvändiga uppgifter om fordringarna. Vidare ökar förutsätt- ningarna för att Kronofogdemyndigheten i ett tidigt skede kan få tillgång till synpunkter av betydelse för ansökan om skuldsanering och få ett komplett underlag för att upprätta en betalningsplan och att slutligt pröva ärendet. Det bedöms då inte heller som nödvändigt att genomföra utredningens förslag om utökade kungörelser i ortstidningar, som av flera remissinstanser ses som problematiskt och en påfrestning för gäldenären.

Regeringens förslag innebär att berörda borgenärer ges goda möj- ligheter att tillvarata sina rättigheter och att Kronofogdemyndigheten görs uppmärksam på vilka fordringar som ska omfattas av skuldsane- ringen. Det finns därför inte anledning att överväga en mildare rättsföljd av att en borgenär missar att anmälan sin fordran, något som efterfrågas av Svensk Inkasso.

Gäldenären bör även fortsättningsvis lämna uppgifterna i ansökan på heder och samvete. Med anledning av att gäldenärens uppgiftsskyldighet i ansökan förändras blir det nödvändigt att modernisera ansöknings- blanketten, en uppgift som bör ligga på Kronofogdemyndigheten.

64

5.3.2

Kronofogdemyndighetens utredningsansvar

Prop. 2015/16:125

 

 

Regeringens förslag: Kronofogdemyndighetens ska ha ett större

 

ansvar för att före inledandebeslutet kontrollera gäldenärens uppgifter

 

i ärendet. Myndigheten ska kontrollera lämnade uppgifter mot de egna

 

registren. För detta ändamål ska uppgifter i ökad utsträckning få

 

behandlas i myndighetens databaser.

 

För att avgöra om skuldsanering ska inledas ska Kronofogde-

 

myndigheten få hålla ett sammanträde. Det ska inte längre krävas

 

särskilda skäl för att det ska vara möjligt.

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag

 

överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår dock att

 

Kronofogdemyndighetens utredningsansvar i lagtexten ska anges som ett

 

skärpt ansvar för att utreda om förutsättningarna för skuldsanering är

 

uppfyllda och att det utökade utredningsansvaret ska gälla först efter

 

inledandebeslutet. Utredningen föreslår inte någon ändring av bestäm-

 

melserna om sammanträde inför inledandebeslutet.

 

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker utred-

 

ningens förslag eller lämnar dem utan invändning. Gotlands tingsrätt

 

anser dock att den föreslagna lagtexten inte tillräckligt tydligt uttrycker

 

det skärpta ansvaret. Datainspektionen delar utredningens uppfattning att

 

det krävs lagändring för ökad tillgång till databaser och anser att

 

integritetsaspekter måste vägas in i bedömningen.

 

Skälen för regeringens förslag: Förslaget i avsnitt 5.3.1 innebär att

 

gäldenärens ansvar för skuldredovisningen i ansökan minskas. Gälde-

 

nären kommer dock fortfarande att vara skyldig att ange samma upp-

 

gifter om sina ekonomiska och personliga förhållanden. Det innebär bl.a.

 

att gäldenären beträffande sina ekonomiska förhållanden ska redogöra

 

för sina tillgångar, inkomster och utgifter.

 

När gäldenären har gett in sin ansökan, ska Kronofogdemyndigheten

 

inför ett inledandebeslut ge gäldenären möjlighet att komplettera even-

 

tuella brister och i den utsträckning det behövs inhämta upplysningar

 

från andra myndigheter (14 § i 2006 års skuldsaneringslag). Krono-

 

fogdemyndigheten har således en skyldighet att verka för att direkta

 

oklarheter i ansökan undanröjs, men behöver inte aktivt sörja för att

 

utredningen kompletteras med nya uppgifter.

 

Efter en inledd skuldsanering får Kronofogdemyndigheten ett mer vid-

 

sträckt utredningsansvar. Myndigheten ska då se till att ärendet blir så

 

utrett som dess beskaffenhet kräver (16 § i 2006 års skuldsaneringslag).

 

Utredningsskyldigheten är således relaterad till behovet i varje enskilt

 

ärende och myndigheten får bedöma hur långt utredningsansvaret i olika

 

avseenden sträcker sig. Bestämmelsen är ett led i den utredning som görs

 

hos Kronofogdemyndigheten och som ingår i myndighetens prövning av

 

om gäldenären ska beviljas skuldsanering. Härutöver gäller vid Krono-

 

fogdemyndighetens handläggning även de generella bestämmelserna om

 

en myndighets serviceskyldighet och handläggning i förvaltningslagen

 

(1986:223).

 

Enligt utredningen förekommer det att borgenärer ifrågasätter till-

 

förlitligheten av uppgifter i vissa skuldsaneringsutredningar och anser att

 

gäldenärens uppgifter ska styrkas med underlag och kontrolleras mot

65

 

 

Prop. 2015/16:125 befintlig information i Kronofogdemyndighetens register. Utredningen menar att det med hänsyn till förtroendet för skuldsaneringsinstitutet är viktigt att fästa avseende vid sådana synpunkter och att det därför finns behov av att i viss utsträckning skärpa Kronofogdemyndighetens ansvar för att kontrollera att uppgifter i ansökan om skuldsanering är korrekta. Utredningen föreslår att Kronofogdemyndighetens utredningsansvar ska skärpas så att det tydligare framgår att myndigheten ska utreda om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda. Denna skärpning ska innebära att myndigheten i fler fall än i dag ska kontrollera uppgifterna i ansökan mot sina register och begära in underlag från gäldenären som styrker uppgifter om t.ex. inkomst och boendekostnader. Syftet med en sådan ändring är att tillförsäkra ett utredningsunderlag som har parternas förtroende och som inte bidrar till ett ifrågasättande av skuldsanerings- institutet.

Även regeringen vill betona vikten av att Kronofogdemyndigheten har tillgång till ett korrekt underlag för sin bedömning. Genom tillförlitliga uppgifter i skuldsaneringsärendet underlättas myndighetens bedömning av om gäldenären uppfyller förutsättningarna för skuldsanering och förtroendet för skuldsaneringsinstitutet kan på så sätt upprätthållas. Regeringen anser att det därför finns ett behov av att tydliggöra Krono- fogdemyndighetens kontroll- och utredningsansvar. Som Gotlands tings- rätt påpekar finns det dock en risk för att utredningens förslag inte blir tillräckligt tydligt och att det därmed inte uppnår sitt syfte. Redan i dag måste det anses ligga i Kronofogdemyndighetens uppdrag att inför ett slutligt beslut utreda om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda. Utredningsskyldigheten överensstämmer dessutom med hur det ser ut i annan lagstiftning (se t.ex. 12 § lagen [1996:242] om domstolsärenden).

Ytterligare en aspekt är att utredningens förslag innebär att Krono- fogdemyndigheten endast får ett utökat utredningsansvar efter det att ett inledandebeslut meddelas. En lämpligare ordning är enligt regeringens mening att detta ansvar aktualiseras tidigt i processen och redan inför ett inledandebeslut. En liknande ordning får dessutom anses vara tänkt redan enligt dagens regelverk. Vid införandet av möjligheten till skuldsanering anfördes nämligen att Kronofogdemyndigheten är skyldig att se till att den har tillgång till den utredning om gäldenärens personliga och eko- nomiska förhållanden som är nödvändig, innan myndigheten tar ställning till om skuldsanering ska inledas. I detta ligger att ansökan ska vara komplett och korrekt, men också att relevant information om gäldenären som Kronofogdemyndigheten har tillgång till ska tillföras ärendet (se prop. 1993/94:123 s. 215). Om det skulle visa sig att ansökan inte är komplett, ska gäldenären föreläggas att avhjälpa bristen och komma in med underlag (13 § i förslaget till ny skuldsaneringslag).

Regeringen bedömer att det därutöver inte finns anledning att i lag förtydliga Kronofogdemyndighetens ansvar för att inhämta komplette- rande underlag. Kronofogdemyndigheten har redan i dag en möjlighet att komplettera underlaget, om myndigheten – före eller efter det att skuld- sanering har inletts – bedömer att uppgifterna i ansökan inte är korrekta eller om det på annat sätt finns oklarheter i ärendet (jfr 14 och 16 §§ i 2006 års skuldsaneringslag; 15 och 20 §§ i förslaget till ny skuld- saneringslag).

66

Enligt regeringens mening bör utredningens förslag i stället genom- Prop. 2015/16:125 föras genom att det görs ett tillägg i bestämmelsen om Kronofogde-

myndighetens inledande utredningsansvar (se 15 § i förslaget till ny skuldsaneringslag) om att myndigheten ska kontrollera i sina egna register att uppgifterna i ansökan är korrekta. Vid en sådan kontroll bör den del av myndigheten som handlägger skuldsaneringsärenden ha möjlighet att, i den utsträckning det behövs, kontrollera uppgifter mot utsöknings- och indrivningsdatabasen, betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen, skuldsaneringsdatabasen och konkurstillsyns- databasen. I likhet med vad som föreslås i avsnitt 5.3.1 är det lämpligt att denna möjlighet regleras i lagen om behandling av uppgifter i Krono- fogdemyndighetens verksamhet. Hur skuldsaneringsenheten ska utföra sin kontroll av ansökan mot uppgifter som finns i dessa register får bedömas av Kronofogdemyndigheten (jfr 2 kap. 26 § lagen [2001:184] om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet).

I detta sammanhang finns det även anledning att överväga i vilken utsträckning som Kronofogdemyndigheten bör ha möjlighet att hålla ett sammanträde för att avgöra om skuldsanering ska inledas. Enligt den nuvarande regeln krävs att det finns särskilda skäl för att ett sådant sammanträde ska få hållas (14 § första stycket andra meningen i 2006 års skuldsaneringslag). I förarbetena anges att det får förutsättas att det endast är i verkliga undantagsfall som det ska vara nödvändigt att hålla ett sammanträde på detta stadium (se prop. 1993/94:123 s. 215 f.). Genom regeringens förslag om att förenkla ansökningsförfarandet (avsnitt 5.3.1) och om att förtydliga Kronofogdemyndighetens inledande utredningsskyldighet kan det inte uteslutas att behovet av att i ett tidigt skede av handläggningen hålla ett sammanträde för att reda ut eventuella oklarheter kan komma att öka. Regeringen föreslår därför att ett samman- träde för att kunna avgöra om skuldsanering ska inledas ska få hållas utan att det ska krävas att det finns särskilda för det. Även om detta förslag ger Kronofogdemyndigheten en större möjlighet att hålla ett sammanträde med gäldenären bör det även fortsättningsvis bli aktuellt med ett sådant i undantagsfall, t.ex. om det inte är möjligt att reda ut oklarheterna skriftligen eller per telefon.

5.3.3Elektronisk ansökan

Regeringens förslag: En ansökan om skuldsanering ska kunna göras på elektronisk väg.

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen väljer dock en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eller lämnar det utan invändning. Datainspektionen pekar på att en möjlighet till webbaserad ansökan innebär potentiellt stora integritetsrisker och att Kronofogdemyndigheten måste lösa detta tekniskt.

67

Prop. 2015/16:125

68

Skälen för regeringens förslag

Ansökan om skuldsanering

Enligt 10 § i 2006 års skuldsaneringslag ska en ansökan om skuld- sanering vara skriftlig och egenhändigt undertecknad av gäldenären. Ett krav på skriftlighet brukar normalt inte anses hindra elektroniska rutiner. Kravet att ansökan ska egenhändigt undertecknas av gäldenären innebär dock att det i dag inte är möjligt att ansöka om skuldsanering elektroniskt (jfr prop. 2011/12:126 s. 10).

Generellt har det blivit allt viktigare i samhället att kommunicera elektroniskt. Myndigheter blir i större utsträckning tillgängliga via inter- net och flera har redan rutiner för olika e-tjänster. Den statliga förvalt- ningen bör vara ett föredöme som aktiv användare av informationsteknik och ansökningar till myndigheter ska kunna ges in och signeras elektro- niskt (se t.ex. prop. 1999/2000:86 s. 100 f. och prop. 2007/08:158 s. 17).

Regeringen ser fördelar med en möjlighet till elektronisk ansökan i skuldsaneringsprocessen. Genom en sådan ordning kan ansöknings- förfarandet förenklas för gäldenären, eftersom hanteringen blir mindre komplicerad och arbetskrävande. En elektronisk hantering kan också förväntas effektivisera Kronofogdemyndighetens handläggning av skuld- saneringsärendena. Visserligen har inte alla gäldenärer tillgång till inter- net och personer med betalningssvårigheter kan dessutom ha svårt att få tillgång till e-legitimation och andra elektroniska identifieringsmöjlig- heter. Med hänsyn till den ökade användningen av elektroniska tjänster kan en möjlighet till webbaserad ansökan dock åtminstone i ett längre perspektiv bidra till att fler skuldsatta ansöker om skuldsanering. Regeringen föreslår därför att det införs en möjlighet att ansöka om skuldsanering på elektronisk väg.

För att detta ska bli möjligt bör kravet på egenhändigt undertecknande kompletteras med en bestämmelse av vilken framgår att om ansökan görs på elektronisk väg får den undertecknas med en elektronisk underskrift som uppfyller tillräckliga krav på säkerhet. I författningskommentaren utvecklas vilka krav som det ska ställas på den elektroniska under- skriften.

Som Datainspektionen pekar på innebär en webbaserad ansökan integritetsrisker. Det är viktigt att Kronofogdemyndigheten beaktar detta vid utarbetandet av tjänsten och att de lösningar som väljs är säkra och skyddar personuppgifterna från att spridas.

I likhet med utredningen bedömer regeringen att det inte finns behov av ytterligare straffrättslig reglering med anledning av att ansökan får göras elektroniskt. Detta med hänsyn till att det sedan den 1 juli 2013 är möjligt att straffrättsligt ingripa mot oriktiga uppgifter som lämnats elektroniskt (se prop. 2012/13:74).

Ansökan om omprövning

En borgenär eller gäldenär som vill ansöka om omprövning av ett beslut om skuldsanering ska göra detta skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. I förhållande till en ansökan om skuldsanering gäller dock inte något krav på att en ansökan om omprövning ska vara egenhändigt under- tecknad av sökanden. Det finns därför inte något lagligt hinder mot att en ansökan redan i dag görs på elektronisk väg.

På samma sätt som för en ansökan om skuldsanering finns det flera Prop. 2015/16:125 fördelar med en möjlighet till elektronisk ansökan om omprövning. Inte

minst bör en sådan ordning effektivisera Kronofogdemyndighetens arbete och leda till en mer skyndsam handläggning av omprövnings- ärendena. Till detta kommer även att en sådan ordning bör underlätta för de borgenärer som bevakar fordringar i skuldsaneringsärenden. Dessa borgenärer har redan en möjlighet att i samband med inledandebeslutet elektroniskt anmäla sina fordringar på ett snabbt och säkert sätt.

En ansökan om omprövning bör således med fördel göras elektroniskt.

5.4Kravet på kvalificerad insolvens nyanseras

Regeringens förslag: Begreppet kvalificerad insolvens ska för- tydligas och nyanseras i förslaget till ny skuldsaneringslag. Med kvali- ficerad insolvens ska avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och är så skuldsatt att han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen väljer dock en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker utred- ningens förslag eller har ingen invändning mot det. Bland dessa finns Östersunds tingsrätt som menar att ändringen kan leda bort från den olämpliga, matematiska beräkning som synes ha varit rådande på senare tid. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet understryker särskilt behovet av ett förtydligande av gäldenärens kvalificerade insolvens. Malmö kommun och Rädda Barnen menar att det vid bedöm- ningen bör tas hänsyn till om gäldenären har barn. En del remissinstanser är dock tveksamma till behovet av en lagändring. Hit hör Hovrätten över Skåne och Blekinge, Helsingborgs tingsrätt, Finansbolagens förening, Ackordscentralen och Sveriges advokatsamfund. Några remissinstanser, bl.a. Trafikförsäkringsföreningen, Svensk Handel, Svensk Inkasso och

Svenska Bankföreningen, avstyrker förslaget med hänvisning till att det inte innebär någon ändring mot vad som redan gäller. En del remiss- instanser vill ta bort kravet på kvalificerad insolvens eller uttrycka det på ett annat sätt. Gotlands tingsrätt förordar att det ska vara tillräckligt att gäldenären är insolvent och att den insolvensdefinition som finns i 1 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) används. Piteå kommun menar att det bör anges i lagen att en betalningsoförmåga som består 5–10 år ska anses vara tillräcklig för att uppfylla lagens kvalificerade insolvenskrav. Riks- förbundet Insolvens anser att ett lämpligt synsätt på vad som ska anses vara kvalificerad insolvens är att man beaktar en femårsperiod som beslutsgrund. Yrkesföreningen för Budget- och skuldrådgivare i kom- munal tjänst anser att angivandet av en tidsgräns hade varit att föredra framför utredningens förslag om överskådlig tid.

69

Prop. 2015/16:125

70

Skälen för regeringens förslag

Överskuldsättning som krav för skuldsanering

För att skuldsanering ska beviljas krävs i dag att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (4 § första stycket 1 i 2006 års skuldsaneringslag). Detta krav på överskuldsättning, som gällt sedan möjligheten till skuldsanering infördes, brukar normalt beskrivas som att gäldenären ska vara kvalificerat insolvent. Bedömningen görs genom en prognos över gäldenärens förutsättningar att betala sina skulder i framtiden. I förarbetena betonas att prognosen ska sträcka sig långt fram i tiden och att betalningsoförmågan ska antas vara – om än inte per- manent – bestående i ett längre tidsperspektiv. Varje fall måste bedömas individuellt. Om det inte är möjligt, eller om det är förenat med större svårigheter, att göra en någorlunda säker prognos kan skuldsanering inte beviljas (prop. 1993/94:123 s. 92 f. och 197).

Det finns behov av en lagändring

Kravet på kvalificerad insolvens är relativt allmänt hållet i både lagtext och förarbeten. Prognosen för framtiden måste göras utifrån för- hållandena i det enskilda fallet och kan många gånger vara en svår uppgift. Svårigheterna har bl.a. tagit sig uttryck i att tillämpningen av kravet inte varit entydig genom årens lopp och särskilt inte på senare tid.

I rättsfallet NJA 2010 s. 496 bedömde Högsta domstolen att gäldenären inte uppfyllde kravet på kvalificerad insolvens. Domstolen ansåg att det inte var omöjligt för gäldenären, som hade en deltidsanställning och en god betalningsförmåga för att vara insolvent, att i princip bli skuldfri på åtminstone 15 års sikt. I ett senare rättsfall, NJA 2013 s. 128, utvecklade Högsta domstolen sitt resonemang om hur det kvalificerade insolvens- rekvisitet ska bedömas och underströk att bedömningen av om en gäldenär uppfyller kraven på kvalificerad insolvens måste göras på ett nyanserat sätt med beaktande av alla relevanta omständigheter och att hänsyn ska tas till förhållandena i det enskilda fallet. I det fallet bedömdes en 79-årig man uppfylla villkoren för kvalificerad insolvens, varvid särskild hänsyn togs till hans ålder och hälsotillstånd.

Utredningen konstaterar att 2010 års rättsfall har fått en betydande inverkan för bedömningen av det kvalificerade insolvensrekvisitet och att utgångspunkten för vad som ska betraktas som överskådlig tid på senare tid regelmässigt utgått från 15 år. Som utredningen beskriver är det generellt svårare att göra en prognos över hur rimligt det framstår som att gäldenären kommer klara av att betala sin totala skuld ju längre tidsperioden är. Enligt utredningen drabbas sannolikt unga, arbetslösa och anställda mest av det ökade osäkerhetsmoment som en prognos över en längre tidsperiod innebär. Samtidigt kan behovet av rehabilitering vara betydande även för dessa grupper. Det har också, enligt utredningen, framkommit att gäldenärer som försöker att göra rätt för sig och skaffa sig så goda förutsättningar som möjligt att betala av på sina skulder, missgynnas framför gäldenärer sin anstränger sig mindre, något som kan antas få en negativ inverkan på betalningsmoralen.

Regeringen kan konstatera att tillämpningen av det kvalificerade insolvensrekvisitet har medfört att vissa gäldenärer som har behov av

ekonomisk rehabilitering inte får möjlighet till detta. Vikten av att det ska göras en individuell bedömning som tar hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet kan inte nog understrykas. Genom att bedömningen ska anpassas till förhållandena i det enskilda fallet kan prognosen i vissa fall sträcka sig över en kortare tidsperiod, medan den i andra fall bör sträcka sig över en längre. 2013 års rättsfall anger att det ska göras en mer nyanserad och individuell bedömning. Det är ännu för tidigt att uttala sig om vilket genomslag det fallet får. Med hänsyn till att det är angeläget att åstadkomma en utveckling mot en mer nyanserad bedömning av kravet på kvalificerad insolvens och att ge en tydligare vägledning för hur rekvisitet ska tolkas anser dock regeringen, till skill- nad från vissa remissinstanser, att det är nödvändigt med en lagändring.

Kravet på kvalificerad insolvens bör definieras och nyanseras

Utredningen har övervägt om det är motiverat med en prognos som begränsas till ett tidsperspektiv om fem år. En sådan ordning skulle sannolikt göra insolvensrekvisitet enklare att både förstå och tillämpa. Samtidigt konstaterar utredningen att en så pass kort tidsram öppnar upp skuldsaneringsinstitutet även för sådana gäldenärer som inte lever med allvarliga skuldproblem. Ett alltför generöst system skulle riskera att motverka lagens syfte. Det är i dagens samhälle inte ovanligt att konsum- tionslån betalas av under en tid om fem år eller mer. Om skuldsanering upplevs vara en enkel väg ut ur en skuldsättningsproblematik kan den allmänna betalningsmoralen påverkas negativt. Följderna av detta kan bli att förtroendet för institutet minskar och att kreditvillkoren för kon- sumenter försämras. Regeringen delar utredningens bedömning och menar att skuldsanering även fortsättningsvis bör vara förbehållet de svårast skuldsatta. Av dessa skäl är inte heller Gotlands tingsrätts för- slag, som innebär att det ska räcka att gäldenären är insolvent, lämpligt.

Det kan också övervägas om det är lämpligt att precisera vilket längre tidsperspektiv som ska användas för prognosen av gäldenärens betal- ningsförmåga. Piteå kommun, Riksförbundet Insolvens och Yrkes- föreningen för Budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst anser att det hade varit fördelaktigt med en tidsgräns i lagen. En tidsgräns skulle i och för sig förenkla bedömningen och innebära att det blir tydligare hur lång tid som ska beaktas. En sådan ordning minskar dock utrymmet för att göra en individuell prognos som beaktar samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Utredningen pekar också på att praxis under de senaste åren – efter 2010 års rättsfall – har inneburit en mer matematisk uträk- ning av gäldenärens betalningsförmåga än den individuella bedömning och prognos som är avsedd att göras. Regeringen vill också betona att lagstiftaren vid tidigare reformer ansett det varken önskvärt eller ens möjligt att fastställa en beloppsgräns för skuldbördan. Varje fall måste, utifrån de rekvisit som anges, bedömas individuellt (se prop. 1993/94:123 s. 93). Samma hänsyn gör sig gällande beträffande hur långt prognosen bör sträcka sig. Förhållandena i det enskilda fallet kan variera och det bedöms därför inte möjligt att i lag ange den tidsrymd som ska användas vid prognosen.

Enligt regeringens mening bör i stället lagtexten betona vikten av att en nyanserad bedömning ska göras i vilken samtliga omständigheter ska

Prop. 2015/16:125

71

Prop. 2015/16:125 beaktas. På så sätt kan Kronofogdemyndigheten ta hänsyn till att per- soner befinner sig i olika livssituationer och har olika möjligheter att betala av sina skulder. Exempel på andra omständigheter än skuldernas storlek som kan beaktas är ålder, hälsa och arbetssituation. Det finns ett behov av att, som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför, föra in begreppet kvalificerad insolvens i lagtexten och förtydliga det. Begreppet bör tydligare ansluta till den definition av begreppet insolvens som finns i konkurslagen (1 kap. 2 § konkurslagen). Regeringen föreslår att det ska vara fråga om kvalificerad insolvens när gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och är så skuldsatt att han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Som Östersunds tingsrätt påpekar, tydliggör förslaget att det inte ska göras en strikt matematisk beräkning, utan att en nyanserad bedömning måste göras i varje enskilt fall. Hur långt fram i tiden som prognosen ska sträcka sig kommer att variera från fall till fall.

 

5.5

Gäldenärens betalningar

 

5.5.1

En betalningsförmedling införs

 

 

 

Regeringens förslag: En betalningsförmedling ska införas i skuld-

 

saneringsförfarandet. Gäldenären ska månadsvis betala till en förmed-

 

ling som sedan fördelar medlen till borgenärerna. Av betalningsplanen

 

ska det framgå hur stort det månatliga beloppet är samt när och hur

 

gäldenären ska betala.

 

Om det finns särskilda skäl, ska gäldenären kunna betala direkt till

 

borgenärerna.

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag

 

överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred-

 

ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Östersunds tingsrätt

 

anser dock att huvudregeln bör vara att gäldenären på egen hand betalar

 

sina skulder direkt till borgenärerna, men att gäldenären i undantagsfall

 

kan medges att betala via en betalningsförmedling. Anledningen till detta

 

är att det anses vara ett led i gäldenärens ekonomiska rehabilitering att

 

han eller hon själv ser till att betalningsplanen följs. Huddinge kommun

 

har en liknande invändning.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Genomförandet av gäldenärens betalningar bör förenklas

 

Om ett beslut om skuldsanering meddelas och gäldenären har ett

 

betalningsutrymme, ska det bestämmas en betalningsplan som anger när

 

och hur kvarstående belopp av varje borgenärs fordran ska betalas (9 § i

 

2006 års skuldsaneringslag). Alla fordringar ska som huvudregel be-

 

handlas lika och ingen skuld ska därför betalas före någon annan. Undan-

 

tag får ske om det är fråga om mindre belopp som ska fördelas till någon

72

borgenär och det är skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna

 

 

och övriga omständigheter. Det är gäldenärens ansvar att betala enligt betalningsplanen och det anges inte i lagen hur dessa betalningar ska ske. Det finns inte heller någon offentlig kontroll eller uppföljning av att betalningsplanen följs. Om betalningar uteblir, får borgenärerna reagera och begära omprövning av skuldsaneringen. En omprövning kan leda till att betalningsplanen upphävs eller ändras (24 § första stycket 4 i 2006 års skuldsaneringslag).

Hur betalning ska ske under en skuldsaneringsperiod påverkar i hög grad gäldenärens förutsättningar att slutföra skuldsaneringen. Det är därför angeläget att bestämmelserna kring gäldenärens betalningar är utformade så att de inte i sig försämrar gäldenärens utsikter att bli sanerad från sina skulder. Ett så enkelt betalningsförfarande som möjligt är även betydelsefullt för att fler ska ta steget och ansöka om skuld- sanering. I sammanhanget måste också beaktas borgenärernas intresse av ett effektivt förfarande som leder till så stor utdelning som möjligt.

Vid de samråd som utredningen har genomfört har det framkommit att de betalningsplaner som bestäms vid en skuldsanering är opedagogiska och svåra att läsa. För gäldenären kan detta innebära att betalningsplanen också blir svår att följa. Framför allt handlar det om att gäldenären ofta har ett stort antal skulder, som dessutom är fördelade på en mängd småbelopp. Vid en undersökning av ett antal beslut om skuldsanering hade exempelvis en gäldenär 278 olika skulder till över 30 borgenärer. De betalningar som denna gäldenär skulle betala under en viss månad löpte över tio sidor i betalningsplanen (Kronofogdemyndighetens rapport 2013-02-26, Verksamhetsanalys – Omprövningar inom skuldsanerings- processen, s. 27). Informationen från borgenärerna om hur gäldenärerna ska betala är också av varierande kvalitet och borgenärerna kan ändra t.ex. post- eller bankgiro under betalningsplanens gång. Osäkerheten och otydligheten kring betalningsplanerna skapar en oro hos gäldenärerna över att missa en betalning och medför också att betalningsplaner inte följs. Enligt en undersökning som genomförts av Kronofogdemyndig- heten 2012 var närmare 27 procent av omprövningsärendena relaterade till svårigheter med betalningsplanen.

Ett naturligt led i skuldsaneringens rehabiliterande funktion är att en gäldenär ska hantera sina betalningar. Samtidigt är det inte rimligt att gäldenären, i den ofta ansträngda situation som han eller hon befinner sig, ska behöva lägga ned betydande möda för att ta reda på de uppgifter som krävs för att kunna följa en betalningsplan. Särskilt besvärligt är det för gäldenärer som har begränsad tillgång till internet och telefon. Betalningsplanernas komplicerade utformning kan dessutom förväntas drabba de gäldenärer som lider av dyslexi eller har svårigheter med att räkna eller hantera post och viktiga handlingar särskilt hårt. I praktiken innebär den nuvarande ordningen att det kan vara mycket svårare för en skuldsaneringsgäldenär att betala sina skulder enligt en betalningsplan än för andra personer som ska betala sina räkningar. Dessa svårigheter påverkar sannolikt antalet gäldenärer som ansöker om skuldsanering, men givetvis också det antal som klarar av att genomföra förfarandet.

Utformningen av betalningsplanerna leder, enligt vad utredningen har upplysts, till att gäldenärer många gånger behöver hjälp med att klara av sina betalningar. Detta belastar inte minst budget- och skuldrådgivarnas verksamhet, vilket i sig medför en kostnad för samhället. Kronofogde-

Prop. 2015/16:125

73

Prop. 2015/16:125 myndigheten drabbas också av ökade kostnader, dels genom att myndig- heten behöver bistå gäldenären med hjälp, dels genom de omprövnings- ärenden som uppkommer på grund av betalningsplanernas utformning.

Även borgenärerna påverkas av betalningsplanernas nuvarande utform- ning. Till exempel medför svårigheterna att avläsa planerna merarbete vid hanteringen av skuldsaneringsfordringarna. Det kostar också pengar för borgenärerna att ta emot betalningarna. Kostnaderna varierar mycket, enligt utredningen allt från någon krona till 200 kronor per betalning. Att det är ett stort antal betalningar med mindre belopp innebär även att hanteringen blir mer kostsam för borgenärerna än om det hade varit fråga om färre betalningar med större belopp.

Sammanfattningsvis finner regeringen att betalningsplanerna i deras nuvarande utformning inte är ändamålsenliga och att de innebär svårig- heter och kostnader för både gäldenären och borgenärerna. Genomföran- det av gäldenärens betalningar bör därför förenklas. Det är också nöd- vändigt att gäldenären vid ett beslut om skuldsanering erbjuds fullständig och lättillgänglig information om hur betalningarna ska ske.

Betalningarna bör ske med hjälp av en betalningsförmedling

Utredningen diskuterar olika möjligheter att förenkla genomförandet av gäldenärens betalningar. En möjlighet skulle kunna vara att borgenärerna måste avisera varje betalning enligt betalningsplanen, något som dock skulle innebära omotiverade kostnader för borgenärerna. Möjligheten att fördela betalningarna enbart på borgenärernas ombud skulle inte heller innebära en tillräckligt stor lättnad för gäldenärerna. Ytterligare en tänkbar möjlighet skulle kunna vara att undanta mindre betalningar från betalningsplanen och fördela dessa belopp på övriga borgenärer, i likhet med vad som gäller i Danmark. Regeringen anser dock att denna möj- lighet inte är lämplig eftersom den innebär ett avsteg från den grund- läggande principen om att alla fordringar ska behandlas lika. Borgenärer som har rätt till ett mindre belopp skulle drabbas till förmån för fordringsägare med större utdelning. En sådan ordning är principiellt otillfredsställande, särskilt i sådana fall där borgenärens verksamhet är sådan att fordringarna normalt uppgår endast till små belopp.

Inför 2006 års skuldsaneringsreform diskuterades ett förslag om att gäldenären skulle ha ett särskilt uppsamlingskonto i bank. Förslaget bedömdes dock medföra betydande problem, bl.a. eftersom gäldenären föreslogs ha fri dispositionsrätt till medlen på kontot, och infördes därför inte. I propositionen anfördes att en sådan ordning måste förenas med regler som begränsar gäldenärens förfoganderätt till medlen och regler om att medlen på kontot inte ska kunna utmätas. Därutöver konstaterades att det skulle krävas att någon aktör sköter de årliga fördelningarna av medel till borgenärerna (prop. 2005/06:124 s. 50 f.). Det krävdes alltså att någon form av oberoende betalningsförmedling inrättades.

Enligt utredningens bedömning är just inrättandet av en oberoende betalningsförmedling den åtgärd som är mest verksam för att förenkla betalningshanteringen till nytta för både gäldenärer och borgenärer. En sådan skulle innebära en betydande förenkling för gäldenären eftersom denne enbart skulle behöva betala ett belopp per månad. Enligt

regeringens uppfattning skulle en sådan lösning väsentligt förbättra förut-

74

sättningarna för gäldenären att genomföra skuldsaneringen. Vissa remiss- Prop. 2015/16:125 instanser menar dock att om gäldenären förlorar den direkta kontakten

med sina borgenärer och ansvaret för varje enskild betalning, blir skuldsaneringen mindre rehabiliterande. Detta var också ett av skälen till att en betalningsförmedling inte inrättades vid 2006 års skuldsanerings- reform. Det går självklart inte att bortse från att det finns ett värde i att gäldenären själv sköter sina månatliga betalningar till borgenärerna. Samtidigt måste det rehabiliterande inslaget i att betala ett stort antal småbelopp enligt en betalningsplan anses begränsat och inte heller överensstämma med hur människor i allmänhet sköter sina betalningar. Dessutom ska en gäldenär även under en skuldsanering, utöver betal- ningarna enligt betalningsplanen, ansvara för betalningen av löpande kostnader, t.ex. hyra. Enligt regeringen bör det viktiga vara att gälde- nären själv ansvarar för att hans eller hennes ekonomi går ihop och att betalningarna görs i enlighet med betalningsplanen. Till detta kommer att ett underlättande av betalningarna genom en betalningsförmedling kom- mer även borgenärerna till nytta eftersom deras möjligheter att få betalt enligt betalningsplanen ökar och kostnader för hanteringen av små inbetalningar minskar.

Mot denna bakgrund anser regeringen att tiden nu är mogen att inrätta en betalningsförmedling som kan underlätta gäldenärens skuldsanerings- betalningar. Regeringen föreslår därför att gäldenären ska betala till en förmedling som sedan fördelar medlen till borgenärerna. För att skapa en regelbundenhet i betalningarna bör dessa ske varje månad (se dock avsnitt 5.6.1). Av betalningsplanen bör det framgå hur stort det månatliga beloppet är samt när och hur gäldenären ska betala.

Utgångspunkten ska alltså vara att alla skuldsaneringsbetalningar ska ske genom betalningsförmedlingen. Det kan dock inte uteslutas att det uppstår en situation där denna ordning framstår som mindre lämplig. Ett sådant exempel kan vara om gäldenären enbart har en borgenär och det inte skulle underlätta för gäldenären att pengarna betalas via en för- medling. Det bör därför finnas en möjlighet att undantagsvis bestämma att betalningarna i stället ska göras direkt till borgenärerna. För att understryka att det handlar om undantagsfall och att huvudregeln är att betalningarna sker via betalningsförmedlingen bör det krävas särskilda skäl för att betalning ska ske på annat sätt. Möjligheten att betala direkt till borgenären ska aldrig vara ett frivilligt alternativ för gäldenären, utan det bör krävas att detta bestäms och tydligt framgår av beslutet om skuldsanering.

5.5.2Ansvaret för betalningsförmedlingen

Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten ska ansvara för betalningsförmedlingen.

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, inklusive Kronofogde- myndigheten, tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens

förslag.

75

Prop. 2015/16:125 Skälen för regeringens förslag: Frågan är till vem gäldenären lämpligen bör göra inbetalningar och i första hand om betalningsförmed- lingen ska ske i offentlig eller privat regi.

Även om det kan finnas fördelar med en privat lösning, t.ex. att det redan finns privata alternativ som skulle kunna driftsätta en förmed- lingstjänst relativt omgående, anser regeringen att det också finns be- tydande nackdelar. En privat lösning förutsätter i princip att det blir fråga om ett frivilligt arrangemang och att samtliga borgenärer accepterar att betalningarna sköts i privat regi. Förmedlingsorganet kan komma att hantera en stor mängd information om borgenärskollektivet, vilket för vissa företag kan uppfattas som känsligt ur konkurrenssynpunkt. Frågan om hur inbetalda medel ska kunna skyddas t.ex. från obehörig hantering från det privata företaget eller vid en konkurs måste också lösas. De flesta borgenärer som utredningen har varit i kontakt med har varit tveksamma eller negativa till en betalningsförmedling som hanteras av ett enskilt privat organ. Inte heller remissinstanserna uttrycker önskemål om en förmedling i privat regi.

I stället anser regeringen att en lösning i offentlig regi med Krono- fogdemyndigheten som ansvarig huvudman framstår som den mest ändamålsenliga lösningen. Myndigheten har redan stor kunskap om gäldenärerna och skuldsaneringsinstitutet. I andra delar av sin verk- samhet har myndigheten även erfarenhet av fördelning av medel till borgenärer. Vid 2006 års skuldsaneringsreform ansåg regeringen att en ordning med Kronofogdemyndigheten som betalningsförmedling skulle innebära både praktiska och principiella svårigheter, bl.a. eftersom det skulle krävas en tämligen omfattande reglering om myndighetens hantering av enskildas medel (prop. 2005/06:124 s. 51).

Utredningen har tagit ställning till de frågor som blir aktuella om Kronofogdemyndigheten blir betalningsförmedling. Det handlar bl.a. om kostnader och finansiering av verksamheten, skyddet för inbetalda medel och fördelning och utbetalning till borgenärerna. I motsats till tidigare anser regeringen därför att det nu finns ett tillräckligt underlag för att lösa dessa frågor på ett tillfredsställande sätt. Till detta kommer att Kronofogdemyndigheten själv har förklarat sig villig att åta sig upp- draget. Det är inte heller någon av remissinstanserna som invänder mot att Kronofogdemyndigheten blir den som anförtros uppgiften att hantera betalningsförmedlingen.

Mot denna bakgrund anser regeringen att Kronofogdemyndigheten bör ansvara för betalningsförmedlingen.

76

5.5.3

Vissa aspekter av Kronofogdemyndighetens nya

Prop. 2015/16:125

 

roll som betalningsförmedlare

 

Regeringens förslag: För att Kronofogdemyndigheten ska kunna utföra uppgiften som betalningsförmedlare ska uppgifter om beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder vad gäller gäldenärens betalningar få behandlas i myndighetens skuldsaneringsdatabas.

Kronofogdemyndigheten ska för finansieringen av förmedlings- verksamheten ta ut en årlig avgift, som ska belasta gäldenärens betal- ningsutrymme och anges i beslutet om skuldsanering.

Regeringen ska få meddela föreskrifter om storleken på den avgift som Kronofogdemyndigheten ska ta ut för betalningsförmedlingen.

Regeringens bedömning: Kronofogdemyndigheten bör ges i upp- gift att löpande kontrollera att gäldenären sköter sina betalningar.

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag och bedömning: Utred- ningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock inte något bemyndigande för regeringen att bestämma avgiftens storlek.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna instämmer i utred- ningens förslag och bedömning eller har inga invändningar mot dem. Gotlands tingsrätt avstyrker förslaget att det för betalningsförmedlingen ska tas ut en avgift. Enligt tingsrättens mening ska offentlig verksamhet endast i undantagsfall vara avgiftsfinansierad. Finansbolagens förening avstyrker förslaget om en betalningsförmedling eftersom det belastar gäldenärens betalningsutrymme, vilket drabbar borgenärskollektivet i form av minskad utdelning i skuldsaneringen och anser att om avsikten är att införa en service för gäldenärerna bör kostnaden för betalnings- förmedlingen rimligen främst bäras av staten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Tillgång till Kronofogdemyndighetens register

Kronofogdemyndighetens nya roll som betalningsförmedling till vilken gäldenären betalar frivilligt kommer att skilja sig från och ha ett annat syfte än myndighetens verkställande verksamhet. En utgångspunkt vid upprättandet av betalningsförmedlingstjänsten bör därför vara att denna ska hållas åtskild från den verkställande verksamheten och att det klar- görs hur de olika verksamheterna förhåller sig till varandra.

Liksom utredningen anser regeringen att betalningsförmedlingen bör ingå som en del i myndighetens skuldsaneringsverksamhet. För hante- ringen av uppgifter med hjälp av automatiserad databehandling inom betalningsförmedlingen krävs att lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet kompletteras. Det bör införas en bestämmelse som gör det tillåtet att i skuldsaneringsdatabasen även hantera uppgifter om beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder vad gäller gäldenärens inbetalningar till förmedlingsverksam- heten.

77

Prop. 2015/16:125 Kontrollen över gäldenärens betalningar

Enligt den nuvarande ordningen har Kronofogdemyndigheten inte någon möjlighet att kontrollera om en gäldenär följer betalningsplanen och betalar till borgenärerna i tid. Om betalningar uteblir, får borgenärerna själva reagera och t.ex. begära omprövning. Enligt förslaget med Krono- fogdemyndigheten som betalningsförmedlare kommer borgenärerna enbart att få utbetalning en gång om året (se avsnitt 5.5.4). Om borgenärerna inte uppmärksammas på ett annat sätt, kommer de därför inte få reda på om gäldenären sköter sina månadsvisa inbetalningar förrän vid utbetalningen. Information om gäldenärens betalningar kommer dock att finnas tillgänglig hos och för Kronofogdemyndigheten och frågan är om Kronofogdemyndigheten bör reagera vid sen, utebliven eller delvis betalning.

En förutsättning för att skuldsaneringsinstitutet ska vara framgångsrikt är att det har förtroende bland borgenärerna. En lösning enligt vilken borgenärerna inte uppmärksammas på gäldenärens bristande betalning förrän i samband med den årliga utbetalningen kan därför inte anses tillfredsställande. Dessutom skulle en sådan lösning riskera att drabba även gäldenären, eftersom risken för att skuldsaneringen upphävs vid en omprövning ökar om gäldenären misskött sina betalningar under en längre tid. Det är därför, enligt regeringens mening, lämpligt att det finns goda möjligheter att löpande kontrollera hur betalningarna genomförs och att både gäldenären och borgenärer uppmärksammas vid missköt- samhet eller andra brister vid betalningarna. På så vis ges borgenärerna bättre förutsättningar att följa skuldsaneringen och bedöma om det på grund av bristande inbetalningar finns anledning att ansöka om om- prövning. En sådan kontakt är också bra om gäldenären av misstag har betalat in pengar direkt till någon borgenär i stället för till Krono- fogdemyndigheten. Sådana misstag kan då klaras upp. Regeringen avser därför att i förordning föreskriva om Kronofogdemyndighetens kontroll av gäldenärens betalningar och om hur gäldenären och borgenärerna ska underrättas vid utebliven betalning. Gäldenären och borgenären har möjlighet att själva begära ut uppgifter om inbetalningarna till betalningsförmedlingen. Därutöver kan det finnas anledning att framöver överväga en möjlighet för parterna att – på ett säkert sätt – få direkt- tillgång till kontoinformation, för att själva kunna kontrollera att betal- ningar kommer in på kontot och att betalningsplanen följs.

Betalningsförmedlingen bör avgiftsfinansieras

Betalningsförmedlingen kommer att innebära en kostnad för Krono- fogdemyndigheten, dels för utveckling av system, dels för driften av verksamheten. Utredningen föreslår att kostnaden finansieras av en avgift. Finansbolagens förening och Gotlands tingsrätt invänder mot att förmedlingen avgiftsbeläggs. Finansbolagens förening avstyrker för- slaget eftersom det belastar gäldenärens betalningsutrymme och anser att om avsikten är att införa en service för gäldenären bör kostnaden rim- ligen bäras av staten. Tingsrätten anser att offentlig verksamhet endast i särskilda undantagsfall ska vara avgiftsbelagd och menar att skuld- sanering inte är ett sådant fall.

78

Inrättandet av en betalningsförmedling förväntas medföra nytta för Prop. 2015/16:125 både gäldenärer och borgenärer. Borgenärerna slipper en stor del av

hanteringen av skuldsaneringsbetalningarna, t.ex. kontroll av om betalning har skett. Kostnaderna för mottagandet av betalningar kommer också att minska när borgenärerna slipper ta emot mindre betalningar varje månad. Kronofogdemyndighetens roll som förmedlare av betal- ningar bygger också på att skuldsaneringsförfarandet är frivilligt för gäldenären, till skillnad från t.ex. myndighetens exekutiva verksamhet. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är rimligt att Kronofogde- myndigheten ska kunna ta ut en avgift för denna service. Regeringen föreslår därför att myndigheten ska ha rätt att ta ut en avgift per år för förmedlingsverksamheten och att avgiften ska anges i beslutet om skuldsanering och därmed belasta gäldenärens betalningsutrymme. Regeringen bör ges bemyndigande att meddela föreskrifter om avgiftens storlek.

Naturligtvis kan det inte bli aktuellt med någon avgift om gäldenären inte har något betalningsutrymme. Någon förmedlingsverksamhet kommer då inte heller att behöva utnyttjas.

Om gäldenären inte betalar in avgiften, alternativt betalar in ett för lågt belopp, bör Kronofogdemyndigheten inte ha möjlighet att avkräva avgiften. Utbetalning till borgenärerna ska dock ske först sedan avgiften för förmedlingstjänsten blivit fullt betald. Om avgiften inte blir betald, missköter gäldenären alltså även sina betalningar till borgenärerna. I en sådan situation kan beslutet om skuldsanering upphävas eller ändras (48 § i förslaget till ny skuldsaneringslag).

5.5.4Kronofogdemyndighetens hantering av inbetalda medel

Regeringens förslag: Gäldenären ska betala till betalningsförmed- lingen, även om beslutet om betalning inte har fått laga kraft. Vid in- betalning ska gäldenären förlora rådigheten över medlen. Krono- fogdemyndigheten ska genast placera medlen på ett räntebärande konto avsett för ändamålet. Inbetalda medel som tillhör gäldenären ska inte kunna utmätas eller tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.

Inbetalda medel ska tillfalla borgenärerna, när beslutet om skuld- sanering har fått laga kraft och avräkning gjorts för den avgift som ska tas ut för betalningsförmedlingstjänsten. Inbetalda medel som tillhör borgenärerna jämte ränta ska betalas ut en gång om året.

Om ett beslut om skuldsanering upphävs innan det har fått laga kraft eller förfarandet avbryts genom att ansökan avslås eller avvisas eller ärendet avskrivs efter återkallelse, ska inbetalda medel återbetalas till gäldenären. Om en pågående utmätning har avbrutits på grund av att skuldsanering inletts, ska i stället medlen fördelas på de fordringar för vilka utmätningen pågick.

Ett beslut om skuldsanering ska vara verkställbart när det har fått laga kraft. Verkställighet får inte avse annat än vad som redan skulle ha betalats ut till borgenären enligt beslutet om skuldsanering.

79

Prop. 2015/16:125

80

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag när det gäller Kronofogdemyndighetens placering av medlen på ett ränte- bärande konto har en något annorlunda lagteknisk utformning. Utred- ningen lämnar inte något förslag om att inbetalda medel ska vara skyddade från att tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot dem. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det bör framgå enligt vilka regler – skuld- saneringslagen eller förmånsrättslagen (1970:979) – som fördelningen av medlen ska ske till utmätningsborgenärerna om en ansökan avslås, av- visas eller avskrivs. Hovrätten påpekar också att utredningen inte tar upp frågan om hur återbetalning av medel som gäldenären har betalat direkt till en borgenär ska hanteras. Kronofogdemyndigheten efterlyser en närmare analys av vad som gäller om gäldenären är solidariskt betalningsskyldig. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund,

Malmö kommun och Stiftelsen Ackordcentralen, menar att borgenärerna bör få betalt oftare än en gång om året. Centrala studiestödsnämnden anser att gäldenärens betalningar ska avskiljas och sättas på räntebärande konto redan när pengarna betalas in. Vidare pekar nämnden på att det saknas en bestämmelse om hur medel som innestår hos Kronofogdemyndigheten ska fördelas i de fall skuldsaneringen upphävs efter omprövning.

Skälen för regeringens förslag

Äganderätten till och skyddet för inbetalda medel

En invändning mot det förslag om uppsamlingskonto i bank som över- vägdes vid 2006 års skuldsaneringsreform var att gäldenären skulle ha fri dispositionsrätt till medlen på kontot. Det befarades att gäldenären skulle kunna frestas till att använda pengarna själv och därmed riskera skuld- saneringen.

För att undvika detta föreslår regeringen att gäldenären fråntas möj- ligheten att disponera över medlen i och med att betalning sker till Kronofogdemyndigheten. Trots att gäldenären frivilligt betalar in pengar- na, kommer det inte vara möjligt för honom eller henne att ta ut pengarna igen. Betalningen till Kronofogdemyndigheten får alltså samma verkan för gäldenären som om gäldenären hade betalat direkt till borgenärerna enligt hittillsvarande ordning.

Ur borgenärernas synvinkel är det viktigt att medlen som betalats in till Kronofogdemyndigheten är skyddade från utmätning. I annat fall kan borgenärer vars skulder inte omfattas av skuldsaneringen få tillgång till pengar som är avsedda för skuldsaneringsborgenärerna. Det kan handla om t.ex. nytillkomna skulder som förfallit till betalning. Om inbetalade medel inte är skyddade från utmätning, riskerar hela syftet med skuld- saneringen att gå förlorat. Samma risk finns om inte medlen är skyddade från att tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring. Regeringen föreslår därför att de medel som gäldenären betalar in till förmedlingstjänsten ska vara skyddade från utmätning och från att tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.

Utredningen föreslår att de medel som betalas in av gäldenären till- faller borgenärerna i och med beslutet om skuldsanering och att Krono- fogdemyndigheten i samband med det ska avskilja medlen på ett särskilt räntebärande konto för borgenärernas räkning. Regeringen instämmer i huvudsak i utredningens förslag. Emellertid anser regeringen att det tydligare bör framgå att medlen inte tillfaller borgenärerna förrän efter det att Kronofogdemyndigheten räknat av den avgift som ska tas ut av gäldenären för hanteringen av hans eller hennes betalningar. Vidare anser regeringen att Kronofogdemyndigheten genast ska placera medlen på ett räntebärande konto, och inte först avvakta ett slutligt beslut om skuld- sanering. Eftersom borgenärerna inte heller bör ha rätt till medlen, inklusive ränta, förrän beslutet om skuldsanering har fått laga kraft (se nedan), bör lagtexten utformas på ett annat sätt än vad utredningen föreslår.

Om en skuldsanering som har fått laga kraft senare upphävs, ska de medel som redan är inbetalda till Kronofogdemyndigheten ändå tillfalla de borgenärer som är beviljade betalning enligt beslutet om skuld- sanering. Detta överensstämmer med vad som i dag gäller för medel som har betalats direkt till borgenärerna under en skuldsanering som senare upphävs. Eftersom borgenärerna får behålla medlen ska skulderna skrivas ned med motsvarande belopp. Någon särskild bestämmelse om hur inbetalda medel ska fördelas om ett beslut om skuldsanering upp- hävs, vilket diskuteras av Centrala studiestödsnämnden, behövs sålunda inte.

Om pengar har betalats in men beslutet om skuldsanering senare upphävs efter överklagande, bör i stället de inbetalda medlen betalas tillbaka till gäldenären. Eftersom ingen skuldsanering då kommit till stånd framstår det, enligt regeringens mening, inte som skäligt att medlen ska tillkomma skuldsaneringsborgenärerna. Detsamma bör gälla om gäldenären har betalt in pengar enligt inledandebeslutet (se avsnitt 5.6.2), men förfarandet sedan avbryts genom att ansökan avslås eller avvisas eller ärendet avskrivs efter återkallelse. Ett avslagsbeslut kan fattas när som helst under handläggningen av ärendet och det är därför inte säkert att det vid avslagsbeslutet finns tillräcklig utredning om samtliga borgenärer (se 16 och 24 §§ i förslaget till ny skuldsaneringslag). Det finns givetvis inget som hindrar att en borgenär begär utmätning av medlen så snart de har betalats tillbaka till gäldenären.

Utbetalning till gäldenären bör ske först när beslutet om avslag, av- visning eller avskrivning har fått laga kraft. Genom en sådan lösning finns pengarna alltjämt kvar om gäldenären överklagar beslutet och skuldsanering beviljas i högre instans.

Gäldenären bör emellertid inte få del av medlen om en tidigare ut- mätning har avbrutits på grund av inledandebeslutet (jfr 22 § i 2006 års skuldsaneringslag). I en sådan situation bör i stället de inbetalda medlen fördelas på de fordringar för vilka utmätningen pågick. De inbetalda medlen ska då inte fördelas enligt förslaget till ny skuldsaneringslag, utan i stället ska de fördelas mellan de ursprungliga utmätningsborgenärerna i enlighet med reglerna för utmätningen. Eventuellt överskott återgår till gäldenären. Genom en sådan ordning påverkas utmätningsborgenärerna mindre av att gäldenären är fredad från utmätning under handläggningen av skuldsaneringsärendet, något som påpekats för utredningen vid dess

Prop. 2015/16:125

81

Prop. 2015/16:125 samråd. Även en sådan utbetalning bör ske först sedan beslutet om avslag, avvisning eller avskrivning har fått laga kraft.

Om det i beslutet om skuldsanering har bestämts att betalning ska ske direkt till borgenärerna, bör det inte finnas någon möjlighet att betala tillbaka medlen till gäldenären om ett beslut om skuldsanering upphävs efter överklagande. I en sådan situation innebär nämligen betalningen till borgenären att gäldenären inte enbart förlorar rådigheten över dem. Betalningen innebär även att medlen tillkommer borgenären. Några särskilda regler om detta, vilket efterfrågas av Hovrätten över Skåne och Blekinge, behövs inte enligt regeringens mening.

Fördelning av medlen och utbetalning till borgenärerna

Regeringens förslag med Kronofogdemyndigheten som betalnings- förmedlare innebär att det vid ett beslut om skuldsanering ska anges ett månatligt belopp som gäldenären ska betala (se avsnitt 5.6 om betal- ningsplanens utformning). Det ska också, liksom enligt nuvarande ord- ning, anges när och hur betalning ska ske. Även betalningsskyldigheten för avgiften för Kronofogdemyndighetens fördelningsverksamhet ska framgå av beslutet om skuldsanering. Precis som hittills bör det i sam- band med beslutet om skuldsanering också bestämmas vilket belopp som ska fördelas mellan de borgenärer vars fordringar omfattas av skuld- saneringen. Det belopp som ska fördelas mellan borgenärerna utgörs av de medel som gäldenären ska betala med avdrag för den avgift som ska tas ut för betalningsförmedlingstjänsten. Till beloppet kommer sedan upplupen ränta på inbetalda medel.

Vidare bör det, i enlighet med nuvarande ordning (9 § tredje stycket i 2006 års skuldsaneringslag), bestämmas hur fördelningen av beloppet ska ske mellan de betalningsberättigade borgenärerna. Fördelningen utgår enligt den procentsats som anger hur mycket av skuldsanerings- fordringarnas belopp som kvarstår. Det som ska bestämmas är alltså hur stor procentandel av varje fordran som gäldenären ska betala.

Regeringen föreslår vidare att utbetalning till borgenärerna ska ske en gång varje år. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund och Stiftelsen Ackordcentralen, menar att betalningar till borgenärerna bör ske oftare än en gång om året. En sådan lösning skulle dock, enligt regeringens bedömning, bli alltför komplicerad och kostsam. Med årsvisa utbetalningar slipper borgenärerna dessutom kostnader för mottagandet av många små belopp.

När utbetalning ska ske och hur mycket varje borgenär ska få betalt vid varje tillfälle bör också framgå av beslutet om skuldsanering. Oavsett vad som bestämts, bör den första utbetalningen inte ske före det att beslutet om skuldsanering har fått laga kraft. Borgenärerna får alltså inte del av några betalningar förrän det slutliga beslutet om skuldsanering har fått laga kraft. En annan ordning hade inneburit en risk för felaktiga utbetal- ningar, eftersom det före det slutliga beslutet inte är bestämt vilka borge- närer som ska omfattas av skuldsaneringen.

Kronofogdemyndigheten efterlyser en närmare analys av vad som gäller om gäldenären är solidariskt betalningsskyldig. Den nya ordningen innebär emellertid inte någon ändring beträffande hanteringen av skulder

där gäldenären är solidariskt betalningsskyldig eller har en borgensman.

82

En inbetalning av gäldenären till förmedlingstjänsten innebär nämligen i praktiken en betalning till borgenären. Om inte Kronofogdemyndigheten informeras om annat, ska således de inbetalda medlen betalas ut till den ursprungliga borgenären. Eventuella regresskrav får sedan hanteras av de berörda parterna.

Verkställighet av beslutet om skuldsanering

Den nuvarande ordningen innebär att ett beslut om skuldsanering får verkställas trots att det inte har fått laga kraft (37 § i 2006 års skuld- saneringslag). Det innebär dels att gäldenärens betalningar ska inledas direkt när skuldsanering slutligt beslutas, dels att borgenären har rätt att begära verkställighet om betalningar uteblir och att borgenären har den rätten omedelbart efter beslutets meddelande. En borgenär har getts möjligheten att begära verkställighet eftersom det inte alltid kan anses vara till borgenärens fördel att begära omprövning (prop. 1993/94:123 s. 163). Regeln om omedelbar verkställighet infördes för att tillgodose kritik från borgenärshåll om att de riskerar att gå miste om medel som annars hade varit tillgängliga för utmätning (se prop. 2005/06:124 s. 56).

När det gäller gäldenärens betalningar, som alltså fortsättningsvis ska ske till betalningsförmedlingen i stället för direkt till borgenärerna, bör gäldenären även framöver vara skyldig att betala trots att beslutet inte fått laga kraft.

Vidare finns det enligt regeringens mening skäl för att en borgenär även fortsättningsvis ska kunna begära verkställighet av ett beslut om skuldsanering. Om en gäldenär inte har betalat in till förmedlingen i enlighet med vad som beslutats, bör borgenären ha möjlighet att på detta sätt få gäldenären att göra rätt för sig. Som anges ovan innebär borgenärens rätt att begära verkställighet att denne ges möjlighet att välja det alternativ – omprövning eller verkställighet – som anses mest för- delaktigt i det enskilda fallet.

Frågan blir sedan om en borgenär alltjämt ska kunna begära verk- ställighet trots att beslutet inte har fått laga kraft. Utredningen anser i denna del att verkställighet inte ska kunna begäras förrän tidigast i samband med att borgenären ska få sina pengar utbetalda från betal- ningsförmedlingen. Det finns goda skäl för en sådan lösning. Ingen remissinstans invänder heller mot den.

Genom att verkställighet inte får ske förrän i samband med Krono- fogdemyndighetens årsvisa utbetalning åstadkoms en ordning enligt vilken skuldsaneringsborgenärerna gemensamt får dela på ett så stort belopp som möjligt. Till detta kommer att betalningsplanen i fort- sättningen inte ska innehålla uppgifter om vilket belopp som gäldenären varje månad ska betala till respektive borgenär. Före tidpunkten för utbetalningen kommer det därför inte alltid att stå klart för borgenären hur mycket som gäldenären har betalat för lite till varje borgenär. Regeringen anser därför sammantaget att borgenären bör ha möjlighet att begära verkställighet av beslutet om skuldsanering först i samband med den årsvisa utbetalningen. Om det uppmärksammas att en gäldenär missköter sina inbetalningar före den tidpunkten, har borgenären i stället möjlighet att begära omprövning av beslutet om skuldsanering. Regeringen anser att detta bör förtydligas i lag.

Prop. 2015/16:125

83

Prop. 2015/16:125 Om det däremot bestämts att gäldenären ska betala direkt till borge- närerna, bör dessa alltid ha möjlighet att begära verkställighet av beslutet om skuldsanering när det fått laga kraft. I dessa fall ska nämligen borgenärerna få månadsvisa betalningar av gäldenären, utan någon inblandning från betalningsförmedlingstjänsten. Om gäldenären inte sköter sin betalningsplan, kommer det således omedelbart att stå klart hur mycket som gäldenären betalat för lite till varje borgenär.

Felaktig betalning till en borgenär

Den föreslagna ordningen innebär att gäldenären som huvudregel ska betala till betalningsförmedlingen. Det kan dock inte uteslutas att gäldenären betalar direkt till en borgenär, trots att något beslut inte har fattats om att tillåta detta. Enligt utredningens bedömning ska en sådan betalning inte återgå eller betalas in till betalningsförmedlingen, utan får anses som ett led i fullgörandet av betalningsskyldigheten.

Inledningsvis kan det konstateras att det lär bli ovanligt med felaktiga betalningar efter inledandebeslutet men före det slutliga beslutet om skuldsanering (se avsnitt 5.6.2). I det preliminära beslutet om betalning ska det nämligen enbart anges ett månatligt belopp som gäldenären ska betala in till förmedlingstjänsten. Det ska alltså inte i det beslutet anges vilka borgenärer som omfattas av skuldsaneringen och hur dessa ska få betalt. Om gäldenären trots det skulle betala direkt till en borgenär, påverkar det inte gäldenärens skyldighet att betala till Kronofogde- myndigheten enligt vad som bestämts i inledandebeslutet. Dessutom kan felaktiga betalningar i detta inledande skede medföra att gäldenären inte medverkar i ärendet och att ansökan om skuldsanering därför avslås.

Vad gäller felaktiga betalningar efter ett slutligt beslut om skuld- sanering är det då visserligen utrett vilka borgenärer som ska få betalt av skuldsaneringsgäldenären. Emellertid finns det, enligt regeringens mening, inte heller för denna situation anledning att befara att felaktiga betalningar kommer att bli ett problem. Anledningen till detta är framför allt att betalningsplanen i fortsättningen inte ska innehålla uppgifter om vilket belopp som gäldenären varje månad ska betala till respektive borgenär. Hur borgenärerna ska få betalt ska i stället bestämmas särskilt.

Trots detta kan det undantagsvis bli så att en gäldenär av misstag råkar betala direkt till en borgenär, i stället för till förmedlingstjänsten. Det finns dock inte skäl att införa särskilda regler för en borgenär som mottagit en felaktig betalning. Som utredningen tar upp bör en sådan betalning normalt anses som ett led i fullgörandet av gäldenärens betal- ningsskyldighet.

Inte heller finns det finns enligt regeringens mening anledning att in- föra någon särskild regel – eller sanktion – riktad mot gäldenären för att hantera eller motverka sådana felaktiga betalningar. I stället bör en felaktig betalning kunna hanteras av befintliga regler om omprövning av ett beslut om skuldsanering. En felaktig betalning innebär inte bara i sig att gäldenären inte följer betalningsplanen. Den innebär också att gäldenären betalar in ett för litet belopp till betalningsförmedlingen. I en sådan situation kommer Kronofogdemyndigheten att ha i uppgift att uppmärksamma gäldenären och borgenärerna om detta (se avsnitt 5.5.3).

Gäldenären som felaktigt betalar direkt till en borgenär, och därmed inte

84

följer betalningsplanen, riskerar att beslutet om skuldsanering omprövas Prop. 2015/16:125 och upphävs (48 § första stycket 6 i förslaget till ny skuldsaneringslag).

Detta gäller särskilt om den felaktiga betalningen skett medvetet eller om det skett flera felaktiga betalningar.

Regeringen vill i detta sammanhang understryka betydelsen av peda- gogiskt utformade betalningsplaner med tydlig information om hur betalning ska ske för att undvika risken för att gäldenären felaktigt betalar direkt till en borgenär i stället för till förmedlingen.

5.6Betalningsplanens utformning

5.6.1

En flexiblare betalningsplan med två

 

 

betalningsfria månader

 

 

 

Regeringens förslag: Gäldenären ska ha två betalningsfria månader

 

varje år. Dessa månader ska vara juni och december.

 

Betalningsplanen ska i fler fall än i dag vara kortare än fem år. En

 

kortare tid ska kunna bestämmas, om det finns beaktansvärda skäl.

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag

 

överensstämmer i huvudsak med regeringens. Enligt utredningens förslag

 

ska betalningsplanen löpa under fem år, om det inte är skäligt att

 

bestämma en kortare tid.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget om

 

en flexibel betalningsplan eller har inga invändningar mot det. Sveriges

 

Riksbank bedömer att förslaget kan ge upphov till ett visst tolknings-

 

utrymme och menar att eftersom längden på betalningsplanen i hög grad

 

avgör hur mycket kreditgivaren kan få betalt av låntagaren är det viktigt

 

att lagändringarna inte tillämpas godtyckligt. Helsingsborgs tingsrätt,

 

Försäkringskassan och Finansbolagens förening ställer sig tveksamma

 

till förslaget eftersom det riskerar att leda till en alltför generös

 

tillämpning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att

 

utredningens förslag till lagtext inte stämmer överens med övervägan-

 

dena och innebär att huvudregeln skulle bli en betalningsplan kortare än

 

fem år, vilket universitetet i och för sig ställer sig bakom. Svensk Försäk-

 

ring och Trafikförsäkringsföreningen avstyrker förslaget. Barnombuds-

 

mannen anser att det bör tydliggöras att hänsyn ska tas till barnets

 

situation vid beslut om betalningsplanens längd. Rädda Barnen anser att

 

det snarare bör vara regel än undantag att personer med barn beviljas en

 

kortare betalningsplan.

 

Många remissinstanser uttalar sig om förslaget om två betalningsfria

 

månader. De flesta av dem är positiva, bl.a. Helsingborgs tingsrätt, Dom-

 

stolsverket, Halmstads kommun, Göteborgs stad, Karlstads kommun,

 

Föreningen Sveriges Överförmyndare, Pensionärernas Riksorganisation,

 

Rädda Barnen, Ackordscentralen och Yrkesföreningen för Budget- och

 

skuldrådgivare i kommunal tjänst. En del remissinstanser, bl.a. Gotlands

 

tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Finansbolagens förening, Svensk Handel,

 

Svensk Inkasso, Svenska Bankföreningen och Sveriges advokatsamfund,

 

avstyrker eller har invändningar mot förslaget i denna del. Vissa

 

remissinstanser ser hellre att betalningsplanen löper under kortare tid.

85

Prop. 2015/16:125 Enligt Konsumentverkets uppfattning vore det bättre med en treårig betalningsplan med möjlighet till ännu kortare betalningsplaner än en femårig betalningsplan med två betalningsfria månader. Även Krono- fogdemyndigheten saknar ett förslag som generellt förkortar gäldenärens totala överskuldsättningsperiod. Myndigheten lyfter fram att två betalningsfria månader inte underlättar för den dryga tredjedel av skuldsaneringsgäldenärerna som helt saknar betalningsförmåga. Borg- holms kommun, Östersunds kommun, Landskrona kommun och Partille

 

kommun har liknande synpunkter.

 

Skälen för regeringens förslag

 

En mer flexibel och human betalningsplan

 

Vid en skuldsanering ska en betalningsplan upprättas som visar när och

 

hur gäldenären ska betala sina borgenärer. Betalningsplanen löper enligt

 

nuvarande regler under fem år, om det inte finns särskilda skäl att

 

bestämma en kortare tid (9 § i 2006 års skuldsaneringslag). Om beslutet

 

om skuldsanering ändras, kan betalningsperioden förlängas till som

 

längst sju år (26 § i 2006 års skuldsaneringslag).

 

Regeringen föreslår i denna proposition moderna regler som medför att

 

så många evighetsgäldenärer som möjligt ska ansöka om och genomföra

 

skuldsanering och därigenom bli ekonomiskt rehabiliterade och komma

 

tillbaka till ett mer normalt samhällsliv. Evighetsgäldenärerna bör få

 

hjälp i ett tidigare skede och det bör även gå snabbare för dem att få sina

 

skulder avskrivna och komma ut ur skuldfällan.

 

Betalningsplanen och dess utformning spelar en viktig roll i skuld-

 

saneringsförfarandet. Skuldsanering bör vara ett naturligt steg för en

 

gäldenär som hamnat i en omöjlig situation. Det är därför viktigt att

 

betalningsplanen utformas på ett sådant sätt så att den inte avskräcker

 

gäldenären från att ansöka om skuldsanering. Betalningsplanen bör sam-

 

tidigt utformas så att den ger skuldsaneringsgäldenären goda förutsätt-

 

ningar att klara av skuldsaneringen och sedan förbli skuldfri. Vidare får

 

inte skuldsaneringen innebära en för hård belastning på gäldenären och

 

dennes familj under den tid som betalningsplanen löper, oavsett längden

 

på löptiden.

 

Det är flera faktorer som är av betydelse när betalningsplanens utform-

 

ning ska bestämmas. Ett argument för en kortare betalningsperiod är att

 

vissa gäldenärer, när de väl ansöker om skuldsanering, redan har varit

 

överskuldsatta under flera år och under den tiden levt under knappa eko-

 

nomiska förhållanden. Den totala avbetalningstiden blir till följd av detta

 

alltså längre än fem år, ibland betydligt längre. Nu föreslagna ändringar

 

om ökad information och om förenklingar i ansökningsförfarandet

 

kommer dock att medföra att en evighetsgäldenär snabbare ges möjlighet

 

till skuldsanering.

 

Vissa av de negativa effekter som överskuldsättning innebär för den

 

enskilde kvarstår också under den tid som betalningsplanen löper. Till

 

exempel har personer som lever med överskuldsättning sämre hälso-

 

värden än den genomsnittliga invånaren. Rädsla för att det ska hända

 

något under betalningsperioden som kan äventyra skuldsaneringen kan

 

leda till att gäldenären blir passiviserad och t.ex. inte vågar förändra sin

86

arbetssituation eller byta bostad.

Gäldenärens svåra situation och samhällets kostnader för överskuld- sättning är bakgrunden till det rehabiliterande syftet med skuldsanerings- institutet. Förutom hänsyn till den pressade situation som en skuld- saneringsgäldenär lever under, bör hänsyn tas till gäldenärens behov av att få tillräcklig tid för att lära sig att ta hand om sin ekonomi. Skuld- saneringen ska innebära att gäldenären inte bara får sina skulder sanera- de. Gäldenären bör också ges goda förutsättningar att hantera och planera sin ekonomi så att han eller hon inte hamnar i samma situation igen.

Betalningsplanens längd har också betydelse för den allmänna betal- ningsmoralen, varför det även ur detta perspektiv är viktigt att betal- ningsplanen inte är alltför kort. Dessutom måste regleringen kring betalningsplanen utformas på ett sådant sätt att skuldsaneringsinstitutet har ett fortsatt högt förtroende bland allmänheten. Det måste också beaktas att en alltför kort betalningstid skulle kunna förhindra att vissa gäldenärer beviljas skuldsanering på grund av att det skulle framstå som oskäligt.

Borgenärskollektivet gynnas i och för sig av att gäldenären så snart som möjligt får en fungerande ekonomi, samtidigt som det är viktigt att skuldsaneringsinstitutet tillgodoser borgenärernas befogade intresse av att faktiskt få betalt för sina fordringar.

Mot denna bakgrund och för att åstadkomma en betalningsplan som är anpassad efter skuldsaneringsgäldenärens behov och hans eller hennes förutsättningar är det enligt regeringens mening viktigt att inte fokusera enbart på hur många år betalningsplanen ska löpa. Även om samtliga gäldenärer som beviljas skuldsanering har det gemensamt att de lever under svåra förhållanden är det ändå så att de har olika förutsättningar och behov. En utgångspunkt vid överväganden om betalningsplanens utformning bör därför, enligt regeringens uppfattning, vara att det bör finnas ett betydande mått av flexibilitet när planens längd bestäms. Vidare bör det övervägas om det finns andra sätt än att korta betalnings- planen för att åstadkomma en mer human skuldsaneringstid för gälde- nären och dennes familj.

Två betalningsfria månader om året

För att göra betalningsplanen mer human och förbättra gäldenärens förutsättningar att klara av en skuldsanering föreslår utredningen att det ska införas två betalningsfria månader per år, som ska infalla i juni och december. Förslaget får stöd av många remissinstanser och framstår enligt regeringens mening som välgrundat.

Två betalningsfria månader om året skulle innebära en välkommen ventil under den tid som gäldenären genomför sina skuldsanerings- betalningar och förbättra förutsättningarna för gäldenären att klara av skuldsaneringen och bli rehabiliterad. Dessutom kan förslaget bidra till att fler evighetsgäldenärer som i dag står under löneutmätning väljer att ansöka om skuldsanering.

Även ur ett barnperspektiv bör det vara välkommet med betalningsfria månader. För en gäldenär med barn skulle en sådan lösning vara värde- full och ge honom eller henne förbättrade möjligheter att klara av vissa särskilt utgiftstyngda månader. Det kan t.ex. handla om att ha råd att um- gås och göra någonting särskilt med sina barn under sommarsemestern.

Prop. 2015/16:125

87

Prop. 2015/16:125

Lättnaden kan också innebära att gäldenärens motivation att genomföra

 

skuldsaneringen ökar. Skuldsaneringen syftar till att vara rehabiliterande

 

och det är därför viktigt att gäldenären under skuldsaneringstiden är

 

motiverad och känner tillförsikt inför framtiden. Regeringens förslag i

 

övrigt, t.ex. införandet av en betalningsförmedling som ska underlätta

 

gäldenärens betalningar, innebär dessutom på flera andra sätt förenk-

 

lingar för gäldenären.

 

En möjlighet till betalningsfria månader har inte tidigare diskuterats i

 

skuldsaneringssammanhang, men däremot i fråga om löneutmätning. I

 

samband med ändringar av löneutmätningsreglerna övervägdes om det

 

skulle införas två s.k. fasta frimånader under det att löneutmätning inte

 

fick ske. Ett sådant system bedömdes dock kunna uppmuntra till mani-

 

pulation genom att gäldenär och arbetsgivare skulle kunna komma

 

överens om att t.ex. övertidsersättning skulle betalas ut vid just de till-

 

fällen som frimånaderna inföll och systemet infördes därför inte. I stället

 

betonades att rimliga förbehållsbelopp och möjligheter till anstånd skulle

 

säkerställa att systemet inte blev för betungande för gäldenären (prop.

 

1994/95:49 s. 58 f. Se även RSV Rapport 2000:6 s. 89 f.).

 

Skuldsaneringsinstitutet skiljer sig från löneutmätningsinstitutet på det

 

sättet att det vid skuldsanering är bestämt redan från början vilket belopp

 

som gäldenären ska betala varje månad och att detta belopp inte är tänkt

 

att ändras under skuldsaneringen (jfr dock möjligheten till omprövning i

 

48 och 49 §§ i förslaget till ny skuldsaneringslag). Betalningsfria

 

månader för skuldsanering kan därför inte, enligt regeringens mening,

 

avfärdas med samma argument som för löneutmätning.

 

Vissa remissinstanser, bl.a. Gotlands tingsrätt, Östersunds tingsrätt,

 

Finansbolagens förening, Svensk Handel, Svensk Inkasso, Svenska

 

Bankföreningen och Sveriges advokatsamfund, är kritiska till förslaget

 

om betalningsfria månader och framhåller den förlust som förslaget

 

kommer att innebära för borgenärerna. Det framförs också att systemet

 

kommer att bli krångligt för gäldenärerna och att det blir svårt att hålla

 

reda på vilka månader som betalning ska ske och vilka som är

 

betalningsfria. Förslaget kostar dock borgenärerna mindre än vad t.ex. en

 

ettårig minskning av betalningsplanens längd skulle innebära och kan

 

förväntas innebära att fler av skuldsaneringsgäldenärerna med betal-

 

ningsförmåga klarar av att genomgå skuldsaneringen. Det bör inte heller

 

vara besvärligt för en skuldsaneringsgäldenär att hålla ordning på vilka

 

månader som är betalningsfria, särskilt inte om det anges i betalnings-

 

planen när och hur betalning ska ske.

 

Sammantaget föreslår därför regeringen att det ska införas två

 

betalningsfria månader om året. Att de skuldsaneringsgäldenärer som

 

saknar betalningsförmåga inte gynnas av förslaget är enligt regeringens

 

mening inte ett avgörande hinder mot att det genomförs. Naturligtvis är

 

det också viktigt att dessa gäldenärer får en acceptabel tillvaro under

 

skuldsaneringen och får goda förutsättningar att genomföra den. Som

 

regeringen återkommer till nedan ska även dessa gäldenärer som huvud-

 

regel få avräkna den tid som har gått sedan inledandebeslutet meddelades

 

(se avsnitt 5.6.2). Vidare kommer det även för denna grupp att finnas en

 

möjlighet att vara mer flexibel vid bestämmandet av hur lång tid som

88

skuldsaneringen ska löpa. Sammantaget kommer det därför att finnas

verktyg för att åstadkomma att skuldsaneringsgäldenärer som saknar

betalningsförmåga – och därmed inte kan tillgodoräkna sig några betal- ningsfria månader – får en acceptabel tillvaro under skuldsaneringen.

Betalningsplanen ska i fler fall kunna vara kortare än fem år

För närvarande finns det en möjlighet att bestämma en kortare betal- ningsplan än fem år, om det finns särskilda skäl. I praktiken görs dock undantag mycket sällan. Utredningens genomgång av praxis visar att av de drygt 4 500 beslut om skuldsanering som fattades under 2012 bestämdes en kortare tid enbart i ca 25–30 fall. Det är för regeringen tydligt att avsteg från huvudregeln bör kunna ske i fler fall än så.

Utredningen föreslår att det ska ges större möjligheter att besluta om en kortare betalningsplan än fem år. Några remissinstanser, bl.a. Kon- sumentverket och Kronofogdemyndigheten, menar att en annan lösning skulle vara att införa generellt kortare betalningsplaner. Även tidigare lagförslag och tillkännagivanden från riksdagen är inne på en generell förkortning av betalningsplanen. Utredningen, som fört diskussioner med företrädare för både gäldenärer och borgenärer, bedömer dock att det inte finns någon större efterfrågan på en generell förkortning av betalnings- planens längd. Inte heller finner utredningen att det finns andra skäl för att betalningsplanens längd bör vara kortare än de fem år som gäller i dag. Det finns också risker med att generellt förkorta betalningsplanen, t.ex. att fler gäldenärer skulle få avslag på sina ansökningar eftersom en skuldsanering skulle framstå som oskälig och att kreditvillkoren för konsumenter försämras. En generell förkortning skulle också riskera att påverka betalningsmoralen och i grunden förtroendet för skuldsanerings- institutet, om inte förkortningen balanseras av inskränkande villkor som minskar gäldenärens möjlighet att beviljas skuldsanering.

Regeringen, liksom majoriteteten av remissinstanserna, delar utred- ningens bedömning att det finns fördelar med en betalningsplan som kan anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet jämfört med en generell förkortning av betalningsplanen. Regeringen föreslår därför att det ska vara tillräckligt att det finns beaktansvärda skäl för en kortare betalnings- plan än fem år för att Kronofogdemyndigheten ska kunna besluta om en sådan. Genom att sänka kravet på detta sätt, vilket endast lagtekniskt skiljer sig från utredningens förslag, bör det åstadkommas både att fler omständigheter kan beaktas vid bestämmandet av betalningsplanens längd och att fler betalningsplaner blir kortare än fem år. I varje enskilt fall bör det göras en avvägning av om det med beaktande av bl.a. hänsyn till gäldenärens levnadssituation och skuldernas ålder finns skäl att besluta om en kortare betalningsplan. Sådana skäl kan finnas t.ex. om gäldenären nått hög ålder eller är sjuk. Både Barnombudsmannen och Rädda Barnen framför att hänsyn bör tas till barns situation vid beslut om betalningsplanens längd. Som beskrivs i avsnitt 4.1 drabbas barnen särskilt hårt i en familj som lever med överskuldsättning. Ett barn lever också under andra tidsperspektiv än vuxna. Om en överskuldsatt förälder erbjuds skuldsanering och får en chans att ta sig ur den besvärliga situationen, blir det något som också kommer barnen till del och förbättrar deras förutsättningar till en mer normal barndom. Eftersom familjen kan ha haft ekonomiska problem under en lång tid när skuldsaneringen påbörjas kan dock barn tvingas leva under knappa

Prop. 2015/16:125

89

Prop. 2015/16:125 ekonomiska omständigheter under en stor del av barndomen. Om det finns en risk för att gäldenärens barn drabbas oskäligt hårt, bör detta kunna vara ett skäl till att göra avsteg från huvudregeln och bestämma en kortare betalningsplan. Att som Barnombudsmannen föreslår tydliggöra detta i lagtext är inte, enligt regeringens mening, nödvändigt. I författ- ningskommentaren utvecklas vidare vad som kan utgöra skäl till en kortare betalningstid än fem år.

En helhetslösning som leder till snabbare och enklare skuldsanering

Regeringen föreslår alltså att gäldenären varje år bör få två betalningsfria månader och att det i fler fall ska kunna bestämmas en kortare betal- ningsplan än fem år.

Genom regeringens förslag åstadkoms – tillsammans med att gälde- nären föreslås påbörja sina betalningar redan i samband med inledande- beslutet (avsnitt 5.6.2) – både att gäldenären kan komma ut ur skuld- saneringen flera månader tidigare än enligt dagens regelverk och att gäldenären ges den lättnaden att han eller hon har en betalningsamnesti med totalt nästan ett år. Utöver detta innebär även regeringens förslag om ökad information om skuldsanering (avsnitt 5.2) och om ett enklare ansökningsförfarande (avsnitt 5.3.1) att gäldenären tidigare kommer in i skuldsaneringsförfarandet. Genom denna helhetslösning skapas ett attraktivt skuldsaneringsförfarande som bedöms ge gäldenären de bästa förutsättningarna att komma in i och klara av en skuldsanering, samtidigt som borgenärernas intressen respekteras.

 

5.6.2

Gäldenärens betalningar påbörjas tidigare

 

 

 

Regeringens förslag: Gäldenären ska påbörja sina skuldsanerings-

 

betalningar redan från inledandebeslutet. Betalningarna enligt in-

 

ledandebeslutet ska alltid ske till Kronofogdemyndigheten. Det som

 

bestämts om betalning i inledandebeslutet ska kunna ändras fram till

 

dess att ett slutligt beslut har meddelats. Inledandebeslutet och ett

 

beslut om ändring av det ska få överklagas särskilt.

 

Om skuldsanering beviljas, ska Kronofogdemyndigheten vid be-

 

stämmandet av tidpunkten för när betalningsplanen löper ut som

 

huvudregel räkna av den tid som inledandebeslutet gällt från betal-

 

ningsplanens längd.

 

Om skuldsanering beviljas, ska de medel som gäldenären har betalat

 

in till Kronofogdemyndigheten enligt inledandebeslutet ingå i det be-

 

lopp som ska fördelas mellan de borgenärer vars fordringar omfattas

 

av skuldsaneringen.

 

En ansökan om omprövning på grund av att gäldenärens eko-

 

nomiska förhållanden väsentligen förbättras ska ges in inom fem år

 

från dagen för inledandebeslutet eller, om en betalningsplan löper ut

 

senare, senast den dag då planen löper ut. Samma tidsfrister ska gälla

 

för gallring av en betalningsanmärkning på grund av en skuldsanering.

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag

 

överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens lagförslag

90

möjliggör att betalningar som sker i samband med ett inledandebeslut ska

 

 

kunna göras direkt till borgenären. Utredningens förslag om rätt till av- räkning är något annorlunda utformat än regeringens.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot dem. Kronofogde- myndigheten saknar ett resonemang kring konsekvenserna av en möj- lighet till överklagande av ett interimistiskt beslut om betalning. Vissa remissinstanser, bl.a. Partille kommun och Malmö kommun, invänder mot eller har funderingar kring förslaget att betalningarna ska påbörjas redan vid inledandebeslutet. Dessa instanser framhåller att det är av vikt att gäldenären ska ha möjlighet att spara ihop en buffert.

Skälen för regeringens förslag

Betalning ska ske redan från inledandebeslutet

Enligt den nuvarande ordningen börjar betalningsplanen löpa direkt vid ett beslut om skuldsanering, utan krav på att beslutet först ska ha fått laga kraft (37 § i 2006 års skuldsaneringslag). Gäldenären påbörjar alltså sina betalningar när ett slutligt beslut om skuldsanering har meddelats och det finns en betalningsplan. Denna ordning har gällt sedan 2006 års skuld- saneringslag trädde i kraft. Tidigare gällde att betalningsplanen inte började löpa förrän efter det att beslutet om skuldsanering hade fått laga kraft. Ändringen motiverades dels av kritik från borgenärshåll, dels av att skuldsaneringen skulle kunna komma i gång tidigare och därmed inne- bära en förkortning av den totala handläggningstiden. Regeringen valde däremot att inte gå vidare med ett förslag att betalningsplanen skulle börja löpa redan när skuldsaneringen inleds (se prop. 2005/06:124 s. 49 f. och 56 f.). Anledningen till detta var att en sådan lösning förutsatte att en betalningsförmedling inrättades.

Det kan konstateras att även efter 2006 års reform påverkar Krono- fogdemyndighetens handläggningstid möjligheterna för gäldenären till en snar rehabilitering. Handläggningstiden från inledandebeslut till slutligt beslut är enligt utredningen upp till tre månader i 45 procent av fallen, medan 17 procent av ärendena tar ett halvår eller mer att avgöra. Enligt Kronofogdemyndigheten var handläggningstiden i mars 2015 från ansökan till inledningsbeslut sex månader och från ansökan till slutligt beslut tio månader. Att tiden mellan inledandebeslut och beslutet om skuldsanering är lång påverkar även borgenärernas chans till snabb betalning. Eftersom exekutiva åtgärder inte är tillåtna sedan skuld- sanering har inletts kan borgenärerna under handläggningstiden gå miste om medel som annars skulle ha varit tillgängliga för utmätning.

Enligt regeringens mening finns det flera fördelar med att gäldenären påbörjar sina skuldsaneringsbetalningar redan från inledandebeslutet. Om skuldsaneringen kommer i gång snabbare, blir förfarandet mer effektivt. Betalningsplanen kan då avslutas snabbare och gäldenärerna får en chans att snabbare rehabiliteras och komma tillbaka till ett mer normalt liv. Genom en sådan ordning försvinner också den period under vilken borgenärerna varken kan ansöka om utmätning eller få del av betalningar med anledning av skuldsaneringen. Dessutom motverkas ansökningar från de gäldenärer som kan befaras ansöka enbart i syfte att få ett uppehåll i sin löneutmätning. Hur gäldenären sköter sina betalningar före ett slutligt beslut ger dessutom en god indikation på hur motiverad gälde-

Prop. 2015/16:125

91

Prop. 2015/16:125 nären är att genomföra en skuldsanering. Till skillnad från vad som var fallet vid 2006 års reform föreslås nu också att det ska inrättas en betal- ningsförmedling, som möjliggör en hantering av medel för det fall skuld- sanering sedan inte beviljas.

Vissa remissinstanser, bl.a. Partille kommun och Malmö kommun, lyf- ter fram att en fördröjning av betalningarna kan ge gäldenären en möjlighet att under utmätningsförbudet spara ihop en buffert som kan användas för att betala kostnader för t.ex. tandvård och glasögon. Denna invändning väger dock, enligt regeringens mening, inte särskilt tungt. Utmätningsförbudet är tänkt att ge gäldenären möjlighet att reda upp sina befintliga ekonomiska förhållanden och hindra att det fortsatta förfarandet störs av pågående verkställighet mot gäldenären. Syftet med utmätningsförbudet är således inte att ge gäldenären en möjlighet att spara ihop pengar som ska kunna användas för att bekosta nya utgifter. Till detta kommer att det ligger i gäldenärens intresse att han eller hon så snabbt som möjligt ska kunna påbörja och genomgå skuldsaneringen. I detta sammanhang bör det även framhållas att Kronofogdemyndigheten vid bestämmandet av en gäldenärs betalningsutrymme tar hänsyn till oförutsedda utgifter som kan uppstå under en skuldsanering. Dessutom bör regeringens förslag om två betalningsfria månader per år bidra till en återkommande lättnad under den pressade livssituation som gäldenären befinner sig i under en skuldsanering.

Regeringen föreslår därför att gäldenären ska påbörja sina skuld- saneringsbetalningar redan vid beslutet om att inleda skuldsanering. Förslaget innebär att Kronofogdemyndigheten i inledandebeslutet också bör interimistiskt bestämma om betalning. Om gäldenären bedöms ha ett betalningsutrymme, bör det bestämmas ett belopp som ska betalas varje månad. Det månatliga beloppet bestäms på samma sätt som vid ett slut- ligt beslut om skuldsanering. På grund av att utredningsunderlaget kan vara mer begränsat i detta skede av handläggningen, bör viss försiktighet iakttas vid bestämmande av beloppets storlek. Det bör av inledande- beslutet framgå när betalningarna ska påbörjas, vilket av effektivitetsskäl bör vara så snart som möjligt. Gäldenären bör också betala enligt det interimistiska beslutet trots att det inte har fått laga kraft. Om gäldenären saknar betalningsutrymme, ska det i stället bestämmas att någon betal- ning inte ska ske.

Det som bestämts om betalning i inledandebeslutet bör gälla till dess skuldsaneringsärendet slutligt avgörs, men bör på eget initiativ eller efter yrkande av en part kunna ändras av Kronofogdemyndigheten när som helst under handläggningen. Både inledandebeslutet och ett nytt beslut om betalning – som innebär att inledandebeslutet i den delen ändras – bör få överklagas särskilt (se vidare avsnitt 9 om konsekvenser av att dessa beslut får överklagas särskilt).

Hanteringen av medel som betalas innan skuldsanering slutligt beviljats

Även sådana betalningar som görs efter inledandebeslutet, men före det slutliga beslutet om skuldsanering, bör ske med Kronofogdemyndigheten som betalningsförmedling. Som framgår i avsnitt 5.5.1 kan det, om det finns särskilda skäl, i betalningsplanen anges att betalningar ska ske

direkt till borgenärerna. Eftersom det vid inledandebeslutet inte är

92

avgjort vilka som är borgenärer bör en sådan möjlighet inte finnas redan från inledandebeslutet. Detta bör, till skillnad från hur utredningen ut- formar sitt förslag, framgå av lagtexten.

Betalningar som sker innan skuldsanering beviljas är preliminärt av- sedda för de borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen och bör av Kronofogdemyndigheten hanteras på lämpligt sätt för detta ändamål. Enligt regeringens mening bör medel som betalas in av gälde- nären i det inledande skedet behandlas på samma sätt som medel som betalas in av gäldenären i enlighet med ett beslut om skuldsanering som inte har fått laga kraft. Det innebär t.ex. att gäldenären ska förlora rådigheten över de inbetalda medlen och att de inbetalda medlen ska vara skyddade från utmätning (se vidare avsnitt 5.5.4).

Om skuldsanering beviljas, ska de medel som gäldenären enligt in- ledandebeslutet har betalat in till Kronofogdemyndigheten ingå i det belopp som ska fördelas mellan de borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen. Avdrag ska dock göras för den avgift som ska tas ut av gäldenären för Kronofogdemyndighetens hantering av hans eller hennes betalningar.

Gäldenärens betalningsförmåga kan av olika skäl variera över tid. Det är därför möjligt att gäldenären inledningsvis bedöms ha ett betal- ningsutrymme och ska betala redan från inledandebeslutet. Vid tid- punkten för beslutet om skuldsanering kan situationen vara en annan, t.ex. på grund av att gäldenären förlorat sin anställning och därmed fått en mycket lägre inkomst. I ett sådant fall kan gäldenären i det slutliga beslutet om skuldsanering bedömas sakna betalningsförmåga. Det ska då bestämmas att gäldenären inte ska betala någonting efter beslutet om skuldsanering. Eventuellt inbetalda medel bör dock ändå fördelas och betalas ut till borgenärerna, enligt samma principer som skulle gällt om en betalningsplan hade bestämts.

För det fall skuldsanering inte beviljas men gäldenären dessförinnan har genomfört betalningar, bör – som anges i avsnitt 5.5.4 – medlen åter- betalas till gäldenären när det slutliga beslutet har fått laga kraft. Om däremot en tidigare utmätning har avbrutits på grund av inledande- beslutet, bör i stället de inbetalda medlen fördelas på de fordringar för vilka utmätningen pågick.

Avräkning från betalningsplanens längd

När det slutliga beslutet om skuldsanering meddelats har gäldenären, i de fall denne har betalningsförmåga, redan betalat under ett visst antal månader. För att ytterligare effektivisera skuldsaneringsförfarandet och för att inte Kronofogdemyndighetens handläggningstid ska få betydelse för betalningsplanens längd är det regeringens uppfattning att de redan gjorda betalningarna bör komma gäldenären till del vid fastställande av när betalningsplanen löper ut. Utredningen överväger olika sätt att åstad- komma detta, t.ex. att avräkning ska ske med det belopp som betalts in vid tidpunkten för beslutet om skuldsanering eller att betalningsplanen påbörjas redan vid inledandebeslutet. Dessa lösningar skulle dock bli komplicerade. Regeringen delar utredningens bedömning att den enklaste lösningen är att gäldenären från betalningsplanens längd ska få räkna av den tid som förflutit sedan det interimistiska beslutet om betalning med-

Prop. 2015/16:125

93

Prop. 2015/16:125 delades. Regeringen anser vidare att tidsavräkning bör vara möjlig även för gäldenärer som saknar betalningsförmåga och därför inte ålagts att betala något före beslutet om skuldsanering.

Regeringen anser att en förutsättning för avräkning normalt bör vara att gäldenären skött sina åtaganden efter inledandebeslutet. För att detta ska kunna beaktas i tillräcklig utsträckning bör lagtexten utformas något annorlunda än enligt utredningens förslag. Den bör formuleras så att avräkning normalt ska ske med den tid som inledandebeslutet gällt, om det inte med hänsyn till gäldenärens agerande efter beslutet är motiverat att räkna av en kortare tid. Det innebär att huvudregeln är att avräkning ska ske fullt ut med den tid som förflutit mellan inledandebeslutet och Kronofogdemyndighetens beslut om skuldsanering, men att det i varje enskilt fall ska bedömas om det på grund av gäldenärens agerande finns anledning att räkna av en kortare tid. Hur gäldenären sköter sina betalningar efter inledandebeslutet kan dessutom ge en fingervisning om hur motiverad han eller hon är för att genomföra en skuldsanering och kan påverka bedömningen av om det är skäligt att skuldsanering ska beslutas. Samtidigt måste orsaken till eventuell misskötsamhet alltid beaktas. Det kan t.ex. vara så att gäldenären inte har förstått beslutets innebörd eller så kan ett för högt månatligt belopp ha bestämts.

Även övriga rättsverkningar bör utgå från inledandebeslutet

En borgenär kan under vissa förutsättningar begära omprövning av skuldsaneringen (24 § första stycket i 2006 års skuldsaneringslag). Om grunden är att gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen för- bättrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på omstän- digheter som inte kunnat förutses, måste dock en ansökan om om- prövning ges in inom fem år från beslutet om skuldsanering. Om löptiden för betalningsplanen har förlängts, gäller i stället den tiden. Gäldenärens betalningsanmärkning med anledning av skuldsaneringen försvinner inte heller förrän fem år efter den dag då skuldsaneringen beviljades eller, om en betalningsplan löper under en längre tid, senast den dag då planen löper ut (8 § kreditupplysningslagen [1973:1173]).

Det kan finnas fall då en gäldenär missköter sin skuldsanering eller det av andra skäl är befogat att upphäva eller ändra skuldsaneringen. En risk för omprövning kan dock verka hämmande för den skuldsatte. Av rädsla för att skuldsaneringen ska upphävas kan gäldenären undvika att t.ex. förändra sin arbetssituation eller öka sin inkomst. Med en betalnings- anmärkning blir det också betydligt svårare att påbörja ett nytt liv och att t.ex. få ett hyreskontrakt eller ett telefonabonnemang. Det är först när skuldsaneringen och dess rättsverkningar är helt avslutade som gälde- nären kan anses vara helt rehabiliterad och ha förutsättningar till ett ekonomiskt normalt liv. Skuldsaneringen bör därför inte pågå längre än nödvändigt.

Genom regeringens förslag om att skuldsaneringsbetalningarna ska påbörjas vid inledandebeslutet och möjligheten till avräkning kommer en betalningsplan att kunna avslutas tidigare än hittills. Regeringen anser att en effektivare skuldsaneringsprocess kan åstadkommas om även möj- ligheten att begära omprövning och tiden innan en betalningsanmärkning

ska gallras, anpassas och kortas ner i motsvarande utsträckning. Rege-

94

ringen föreslår därför att en ansökan om omprövning på grund av att Prop. 2015/16:125 gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättras bör ges in

inom fem år från dagen för inledandebeslutet. Samma tidsfrist bör gälla innan en betalningsanmärkning på grund av skuldsanering ska gallras. Om en betalningsplan avslutas senare än fem år från inledandebeslutet, upphör dessa rättsverkningar senast den dag då planen löper ut.

5.7Utökad möjlighet att beviljas skuldsanering på nytt

Regeringens förslag: En gäldenär som tidigare har misslyckats med sin skuldsanering eller som har genomgått en skuldsanering och överskuldsatt sig på nytt ska kunna beviljas skuldsanering igen om det finns särskilda skäl.

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag och bedömning: Utred- ningens förslag överensstämmer inte med regeringens. Utredningen föreslår att det inte ska finnas något särskilt hinder för en gäldenär som tidigare har misslyckats med sin skuldsanering och fått den upphävd att kunna beviljas skuldsanering igen. Enligt utredningens bedömning bör möjligheten för gäldenärer som har genomgått en skuldsanering och skuldsatt sig på nytt vara fortsatt begränsad till om det finns synnerliga skäl.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna instämmer i eller har inga invändningar mot utredningens förslag och bedömning. Riks- förbundet Insolvens anser att det är lämpligare att använda särskilda skäl i stället för synnerliga skäl. Svensk Försäkring och Trafikförsäkrings- föreningen anser att det kan vara motiverat att göra det något lättare än i dag att beviljas skuldsanering på nytt, men anser att det inte ska göras åtskillnad mellan olika grupper av gäldenärer och det för båda grupperna bör krävas synnerliga skäl. Sveriges advokatsamfund anser att det kan ifrågasättas om det är rimligt att en gäldenär som inte klarat av att genomföra sin skuldsanering ska kunna beviljas skuldsanering igen utan några begränsningar. Finansbolagens förening avstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag

En gäldenär beviljas sällan skuldsanering på nytt

Det är mycket ovanligt att gäldenärer beviljas skuldsanering en andra gång. Enligt utredningen handlar det om uppskattningsvis 15 gäldenärer sedan möjligheten till skuldsanering infördes 1994. Frågan är om det är önskvärt att möjligheten till skuldsanering en andra gång utnyttjas i så liten utsträckning eller om möjligheten bör utökas.

Skuldsanering är ett extraordinärt institut med långtgående kon- sekvenser för både gäldenärer och borgenärer. En person kan normalt få möjlighet till skuldsanering endast en gång i livet. När den ursprungliga skuldsaneringslagen infördes uttalades dock att regeln inte bör vara helt undantagslös och att det kan finnas speciella situationer i vilka det kan

vara godtagbart att en gäldenär får en andra chans. Av lagtexten, som

95

Prop. 2015/16:125 inte har ändrats sedan möjligheten till skuldsanering infördes, följer att en gäldenär som tidigare har fått skuldsanering inte får beviljas en sådan på nytt, om det inte finns synnerliga skäl (6 § andra meningen i 2006 års skuldsaneringslag). Det betonas i förarbetena att det ska röra sig om sällsynta undantagsfall och att tillämpningen bör vara mycket restriktiv. Som exempel på synnerliga skäl anges en gäldenär som i yngre år fått skuldsanering och långt senare, i en helt annan livssituation, återigen hamnat på obestånd, t.ex. på grund av allvarlig sjukdom, förtids- pensionering eller långvarig arbetslöshet (se prop. 1993/94:123 s. 91 och 198). Det understryks att det vid bedömningen ska läggas särskild vikt vid om gäldenären uppfyllt sina förpliktelser enligt det tidigare beslutet om skuldsanering. Exemplen i förarbetena avser gäldenärer som genom- fört en skuldsanering och skuldsatt sig på nytt, men bestämmelsen om- fattar också gäldenärer som fått sin skuldsanering upphävd.

Möjligheten att beviljas skuldsanering på nytt bör utökas

Enligt regeringens mening är det naturligt att utrymmet för skuldsanering en andra gång är begränsat. Skuldsaneringsinstitutet får inte upplevas som stötande och får inte påverka den allmänna betalningsmoralen negativt. Huvudregeln bör även fortsättningsvis vara att skuldsanering är något som en överskuldsatt person kan få möjlighet till endast en gång i livet. Samtidigt får lagstiftningen inte leda till inlåsningseffekter på så sätt att lagens utformning i sig bidrar till att överskuldsatta personer av- hålls från att ansöka om skuldsanering.

Utredningen bedömer att andelen upphävda skuldsaneringar kan komma att öka. Denna bedömning grundar sig bl.a. på att det nu före- slagna förenklade ansökningsförfarandet kan bidra till att skuldsanering beviljas för något fler gäldenärer som inte är tillräckligt förberedda. Syftet med regeringens förslag är att få fler evighetsgäldenärer att ansöka om och med framgång genomgå en skuldsanering. Det ligger dock i sakens natur att ett ökat antal skuldsaneringar också kan leda till att något fler upphävs. En anledning till att skuldsaneringen upphävs kan vara att gäldenären inte är redo och därför inte klarar av att sköta betalningarna under skuldsaneringen. Det måste dock lyftas fram att gäldenärens eget agerande inte behöver vara den främsta anledningen till att skuldsane- ringen upphävs. Att just anledningen till misslyckandet måste beaktas särskilt betonas av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2013 s. 689. I rättsfallet hade gäldenären en god man när skuldsaneringen påbörjades. Sedan förordnandet av den gode mannen hade upphävts, började gäldenären missköta sina betalningar och skuldsaneringen upphävdes därför. Enligt Högsta domstolen fanns det ett klart tidsmässigt samband mellan det att godmanskapet upphörde och att gäldenärens missköt- samhet med betalningarna började. Domstolen beaktade också att beslutet att godmanskapet skulle upphöra inte var gäldenärens eget. Sammantaget ansåg Högsta domstolen att det fanns synnerliga skäl och att skuldsanering skulle beviljas en andra gång.

Utredningen föreslår att en gäldenär som av någon anledning miss- lyckats med sin skuldsanering och fått den upphävd, bör kunna beviljas skuldsanering på nytt utan att det ska krävas synnerliga skäl för det. De

omständigheter som ledde fram till att den tidigare skuldsaneringen

96

upphävdes får i stället beaktas vid den allmänna skälighetsbedömningen. När det gäller de gäldenärer som genomgått en skuldsanering och därigenom blivit av med sina skulder, men återigen skuldsatt sig, föreslår utredningen dock ingen ändring mot i dag. För dessa föreslås det alltså att det fortfarande ska prövas synnerliga skäl för att beviljas skuld- sanering en andra gång.

Med hänsyn till att bestämmelsen om att beviljas skuldsanering på nytt kommit att tillämpas enbart i mycket sällsynta undantagsfall, delar regeringen utredningens bedömning att möjligheten att beviljas skuld- sanering på nytt bör utökas. Det är rimligt att en gäldenär som inte klarat av att genomföra sin skuldsanering och som därför fortfarande befinner sig i sin ursprungliga skuldproblematik ska kunna få en ny chans att få sina skulder avskrivna. Enligt regeringens mening, som stöds av

Riksförbundet Insolvens, Svensk Försäkring och Trafikförsäkrings- föreningen, leder dock utredningens förslag till att det blir alltför stor skillnad på de fall där gäldenären har fått skuldsaneringen upphävd och de fall där gäldenären genomgått en skuldsanering och skuldsatt sig på nytt. Enligt regeringens mening är det viktigt att även en person som tidigare fått sina skulder sanerade, men som drabbats av överskuld- sättning igen, ges en möjlighet att kunna starta om på nytt. För båda kategorierna bör det också göras en särskild bedömning av om det verkligen är rimligt att gäldenären beviljas skuldsanering på nytt. Regeringen föreslår därför i stället en generell utökning av möjligheten till skuldsanering en andra gång och att en gäldenär som tidigare beviljats skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag eller någon av de tidigare skuldsaneringslagarna, oavsett om den slutförts eller inte, ska kunna få skuldsanering på nytt om det finns särskilda skäl. Genom att sänka kravet från synnerliga skäl till särskilda skäl markeras att gäldenärer ska ges en andra chans i större utsträckning än som hittills varit fallet. Vad som avses med särskilda skäl utvecklas i författnings- kommentaren.

Skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag och den nya särskilda skuldsaneringsformen F-skuldsanering (se avsnitt 6) kommer i princip att ha samma syfte, nämligen att vara rehabiliterande och ge svårt överskuldsatta personer möjlighet att komma tillbaka till ett väl- fungerande liv. Båda skuldsaneringsformerna innebär att gäldenären åtminstone delvis blir befriad från sitt betalningsansvar. Det finns enligt regeringens bedömning inte anledning att i detta sammanhang göra någon skillnad mellan de båda skuldsaneringsformerna. Om gäldenären tidigare har misslyckats med eller genomgått en F-skuldsanering, bör han eller hon därför kunna beviljas en skuldsanering endast om det finns särskilda skäl (se även avsnitt 6.5.6).

Prop. 2015/16:125

97

Prop. 2015/16:125

5.8

Budget- och skuldrådgivarnas roll

 

 

 

Regeringens förslag: Kommunens skyldighet att lämna budget- och

 

skuldrådgivning till skuldsatta personer förtydligas. Denna skyldighet

 

ska gälla under hela skuldsaneringsförfarandet till dess att skuld-

 

saneringen är helt avslutad.

 

Inspektionen för vård och omsorgs tillsynsansvar över kommuner-

 

nas budget- och skuldrådgivning förtydligas.

 

 

 

2012 års skuldsaneringsutrednings förslag: Utredningens förslag

 

överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte att

 

tillsynsansvaret över kommunernas budget- och skuldrådgivning ska

 

förtydligas eller att bestämmelsen om kommunens skyldighet att lämna

 

budget- och skuldrågivning ska föras över till socialtjänstlagen

 

(2001:453).

 

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna instämmer i utred-

 

ningens förslag eller lämnar det utan invändningar. Inspektionen för vård

 

och omsorg (IVO) anser att det är bra att kommunernas ansvar för att

 

lämna budget- och skuldrådgivning förtydligas, men att denna skyldighet

 

för kommunerna i stället bör placeras i socialtjänstlagen. Karlskrona

 

kommun, Piteå kommun och Pensionärernas Riksorganisation betonar

 

att budget- och skuldrådgivningens roll inte kommer att minska i

 

betydelse. Rädda Barnen anser att det stöd som kommunerna ska ge en

 

person som ansöker om och genomgår skuldsanering även ska omfatta

 

barn i den sökandes hushåll och att rådgivning till skuldsatta med barn

 

alltid bör prioriteras. Yrkesföreningen för Budget- och skuldrådgivare i

 

kommunal tjänst påpekar vikten av att kommunerna tillhandahåller

 

kvalificerad budget- och skuldrådgivning. Karlstads kommun menar att

 

det är anmärkningsvärt att någon tillsyn inte skett på lång tid och

 

instämmer i att det är lämpligt att ansvaret för IVO förtydligas. Gotlands

 

tingsrätt betonar kommunernas ansvar och pekar på behovet av

 

uppstramning, kompetenshöjning och ökad styrning när det gäller den

 

kommunala budget- och skuldrådgivningen.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Tydligare krav på budget- och skuldrådgivarna

 

Enligt 2 § andra stycket i 2006 års skuldsaneringslag ska kommunerna

 

lämna råd och anvisningar i budget- och skuldfrågor till skuldsatta

 

personer. Skyldigheten gäller under hela skuldsaneringsförfarandet och

 

alltså även under löptiden för en betalningsplan. Grundidén med de

 

kommunala budget- och skuldrådgivarna är att de genom olika former av

 

ekonomisk rådgivning ska både bidra till att förebygga överskuldsättning

 

och hjälpa skuldsatta personer att finna en lösning på sina problem. Som

 

utredningen redogör för – och som också bekräftas av Riksrevisionens

 

granskningsrapport Överskuldsättning – hur fungerar samhällets stöd och

 

insatser? (RIR 2015:14) och Konsumentverkets fördjupade studie av den

 

kommunala budget- och skuldrågivningen i rapporten Med väntan växer

 

skulden (Rapport 2015:8) – ser organisationen av budget- och skuld-

 

rådgivarnas verksamhet olika ut i olika kommuner. Vänte- och handlägg-

98

ningstiderna skiljer sig också mellan kommunerna. Enligt Konsument-

verkets rapport varierar väntetiderna kraftigt mellan kommunerna. I genomsnitt är väntetiden omkring fyra och en halv vecka, men tiden varierar från ingen alls till ett år. Några kommuner lägger ned väldigt små resurser på verksamheten.

Att budget- och skuldrådgivarna har en viktig roll i skuldsanerings- processen bekräftas av remissinstanserna och i Riksrevisionens och Konsumentverkets olika rapporter. En överskuldsatt person befinner sig i en utsatt situation och det är ofta en krävande process att försöka ta itu med sina ekonomiska problem. För att ansöka om och genomgå en skuldsanering kan behovet av information, stöd och hjälp vara stort. Gäldenären får av rådgivaren ofta stöd och hjälp med att genomföra ansökan. Inte sällan inhämtar rådgivaren många av de uppgifter som behövs, vilket naturligtvis underlättar för gäldenären. Skuldsanerings- teamen hos Kronofogdemyndigheten har till utredningen angett att ansökningar från gäldenärer som biståtts av en budget- och skuld- rådgivare inte behöver kompletteras i lika stor utsträckning som när gäldenären ansöker på egen hand.

Utredningen konstaterar att budget- och skuldrådgivarnas bistånd främst är hänförligt till tiden före ansökan, trots att det i samband med 2006 års skuldsaneringsreform underströks att det är viktigt att stöd ges under hela skuldsaneringsprocessen. En orsak kan naturligtvis vara att gäldenären inte söker ett fortsatt stöd efter att skuldsaneringen beviljats. Samtidigt visar utredningens undersökningar att budget- och skuldråd- givarna inte är särskilt aktiva för att initiera någon regelbunden uppfölj- ning. Denna prioritering leder till att en stor del av budget- och skuldråd- givarnas arbete är inriktat på att reda ut gäldenärens ekonomiska situa- tion. Utredningen anger även att vissa budget- och skuldrådgivare gör en bedömning av om gäldenären uppfyller villkoren för att beviljas skuld- sanering och till och med i vissa fall avråder gäldenären från att ansöka.

Regeringens förslag om ändringar i skuldsaneringsförfarandet medför sammantagna att budget- och skuldrådgivarna kommer att behöva ge varken mer eller mindre stöd till skuldsatta. En del av förslagen, framförallt de som innebär ett förenklat ansökningsförfarande och inrättandet av en betalningsförmedling, innebär dock att deras roll för- ändras. Det är viktigt att betona att kommunerna redan i dag har ett ansvar för att skuldsatta ska ha tillgång till en fungerande, professionell och tillgänglig budget- och skuldrådgivning. Med anledning av detta finns det anledning att i lagen tydliggöra den uppgift som åligger budget- och skuldrådgivarna och därmed det ansvar kommunerna har. Re- geringen föreslår därför att det ska framgå att kommunen ska lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer och att denna skyldighet bör gälla under hela skuldsaneringsförfarandet, dvs. fram till dess att skuldsaneringen är helt avslutad. Enligt regeringens bedömning bör budget- och skuldrådgivningens verksamhet vara inriktad på att hjälpa så många gäldenärer som möjligt att komma ur sin problematiska skuldsituation, och i det ingår bl.a. att bistå med hjälp vid ansökan om skuldsanering och erbjuda ett aktivt stöd under hela skuldsaneringen. Regeringen återkommer nedan till om det finns skäl att föra över denna skyldighet från skuldsaneringslagen till socialtjänstlagen.

Det bör i detta sammanhang understrykas att det uteslutande är Krono- fogdemyndigheten som ska avgöra om villkoren för att beviljas skuld-

Prop. 2015/16:125

99

Prop. 2015/16:125 sanering är uppfyllda. Budget- och skuldrådgivarna bör givetvis infor- mera om de generella förutsättningarna för ett beviljande och vilka svårigheter som kan finnas, men inte själva göra en sådan bedömning. Även om det ofta är motiverat att undersöka andra alternativ till skuld- sanering, t.ex. en frivillig uppgörelse med borgenärerna, får ett sådant ar- bete inte fördröja en ansökan om skuldsanering som gäldenären önskar att göra.

I remissvaren och i de samråd utredningen haft har det framkommit att flera budget- och skuldrådgivare anser att det är viktigt att gäldenären har en tillräcklig insikt om sin ekonomi innan en ansökan görs. Även enligt regeringens mening är en överblick över skuldsituationen en värdefull och viktig del av rehabiliteringen. Med regeringens förslag om ett för- enklat ansökningsförfarandet är det dock inte nödvändigt att gäldenären har en fullständig bild av sina skulder och borgenärer redan innan en ansökan kan ges in. Av betydelse är i stället att gäldenären har kunskap om dessa inför det slutliga beslutet om skuldsanering. Den för gälde- närens rehabilitering så viktiga budgetrådgivningen kan rimligen ske parallellt med att ansökan ges in och därefter under tiden som en skuldsanering pågår. På så sätt bör gäldenären snabbare kunna få hjälp med att komma ur sin skuldsituation.

Förslaget att betalning ska ske redan från inledandebeslutet innebär att behovet av rådgivning är angeläget redan från denna tidpunkt. Det kan därför vara lämpligt att inledandebeslutet innehåller information om kommunens budget- och skuldrådgivning. Inte minst för att undvika att gäldenären under skuldsaneringen skaffar sig nya betungande skulder är det viktigt att gäldenären erbjuds en kontinuerlig uppföljning och budgetrådgivning under skuldsaneringstiden.

Rekommendationer för budget- och skuldrådgivningen

Frågor om kommunernas budget- och skuldrådgivning diskuteras även av Utredningen om överskuldsättning (se betänkandet Överskuldsättning i kreditsamhället? SOU 2013:78). I den utredningen konstateras att det behövs åtgärder bl.a. för att åstadkomma en större likvärdighet beträffan- de tillgänglighet och kvalitet och att rådgivningen är tillgänglig när den behövs och håller god kvalitet. Tydligare krav och mål för budget- och skuldrådgivningen efterfrågas även av tillsynsmyndigheten IVO och av Riksrevisionen.

Det är av flera skäl viktigt att det är tydligt hur budget- och skuld- rådgivningen är tänkt att fungera. Enhetliga rekommendationer för den kommunala rådgivningen kan bidra till att verksamhetens roll stärks och till att variationerna mellan kommunerna minskar. Sådana rekommen- dationer underlättar också för kommunerna att leva upp till deras ansvar och för tillsynsmyndigheten att granska kommunernas verksamhet. Den enskilda personen – den skuldsatte – ges dessutom en bättre möjlighet att veta om vilken hjälp från kommunen som han eller hon normalt ska ha rätt till.

Som aviserats i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1, utgiftsområde 18) avser regeringen mot denna bakgrund att lämna ett uppdrag till Konsumentverket att – i samråd med tillsynsmyndigheten

IVO, Kronofogdemyndigheten och andra berörda aktörer – ta fram

100

rekommendationer när det gäller budget- och skuldrådgivningen. Re- geringen bedömer att ett sådant underlag kan vara av värde i samband med utveckling och uppföljning av budget- och skuldrådgivningsverk- samheten i kommunerna.

Tillsynsansvaret över budget- och skuldrådgivarna

I tidigare förarbeten uttalas att kommunernas ansvar att tillhandahålla rådgivning är en precisering av det generella ansvar som kommunerna har enligt socialtjänstlagen för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § socialtjänstlagen). Uppgiften att lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer utgör alltså socialtjänst i vid mening. Den statliga tillsynen över socialtjänstlagen utgår naturligen från socialtjänstlagen, men den lagens krav kan kompletteras och preciseras i annan lagstiftning. Den nuvarande bestämmelsen i 2006 års skuldsaneringslag klargör att det är en obliga- torisk uppgift för kommunen att lämna denna typ av privatekonomisk rådgivning och stöd till skuldsatta. Som en följd av att lagstiftningen inte ställer några krav på hur kommunen internt ska organisera verksamheten kan tillsynen någon gång komma att avse en annan del av den kommunala förvaltningen än socialförvaltningen (prop. 2005/06:124

s.38; se även prop. 1993/94:123 s. 81).

Att budget- och skuldrådgivning är ett ansvar som faller inom kom-

munernas ansvar för socialtjänsten lyftes även fram i samband med införandet av den ursprungliga socialtjänstlagen. I förarbetena uttalades att kommunernas rådgivning kan avse bl.a. hjälp med att ställa upp en budget för familjens utgifter och inkomster. Det kan också vara fråga om att ta reda på vilken myndighet som bäst kan hjälpa den enskilde i en särskild situation samt hjälpa honom eller henne att få kontakt med rätt instans (prop. 1979/80:1 s. 223).

Socialstyrelsen och länsstyrelsen utövade tidigare tillsyn över social- tjänsten och därmed budget- och skuldrådgivningen, men sedan den 1 juni 2013 är det IVO som har detta ansvar (jfr 13 kap. 1 § social- tjänstlagen). Enligt uppgift till utredningen finns det brister när det gäller tillsynen över kommunernas budget- och skuldsanering. IVO, som alltså relativt nyligen fått uppgiften som tillsynsmyndighet, har efterfrågat ett tydligare angivet tillsynsansvar. Myndigheten anser bl.a. att kommuner- nas ansvar för att lämna budget- och skuldrådgivning bör förtydligas och placeras i socialtjänstlagen.

Bristerna i tillsynen bekräftas av Riksrevisionens granskning av skuld- saneringssystemet. Av granskningen framgår också att IVO anser att den inte kan utöva tillsyn över en kommuns budget- och skuldrådgivning, om kommunen hanterar rådgivningsverksamheten utanför socialtjänstens område.

Som framgår ovan har lagstiftarens avsikt varit att uppgiften att lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer ska utgöra social- tjänst. Kommunernas ansvar i detta avseende preciseras endast i 2006 års skuldsaneringslag. IVO:s tillsynsuppgifter följer således redan av befintliga regler och något egentligt behov av en ytterligare lagreglering beträffande tillsynsansvaret finns därför egentligen inte. Samma slutsats har dragits i tidigare lagstiftningsärenden (prop. 2005/06:124 s. 38).

Prop. 2015/16:125

101

Prop. 2015/16:125 Regeringen konstaterar dock, i likhet med Riksrevisionen, att det finns en skillnad gällande synen på regleringen av tillsynen över budget- och skuldrådgivningen. Det finns därför skäl att tydliggöra detta tillsyns- ansvar över samtliga kommuners budget- och skuldrådgivning. För att åstadkomma detta bör, som IVO föreslår, preciseringen av kommunernas ansvar för budget- och skuldrådgivningen föras över från skuldsanerings- lagen till socialtjänstlagen. Förslaget innebär inte någon inskränkning av kommuneras möjlighet att organisera sin verksamhet. I stället tydliggör det att budget- och skuldrådgivning utgör socialtjänst, oavsett i vilken del av den kommunala verksamheten som tjänsten erbjuds. I förslaget till ny skuldsaneringslag bör det göras en hänvisning till socialtjänstlagen och det ansvar kommunerna har att erbjuda budget- och skuldrådgivning. Genom en sådan ändring förtydligas också att ansvaret att hjälpa skuldsatta inte är direkt kopplat till skuldsaneringssystemet, utan att ansvaret är bredare än så. Dessutom innebär en sådan ändring att det blir tydligt vad som gäller hos kommunal budget- och skuldrådgivning i fråga om sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden (se hittillsvarande 34 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400] och 26 kap. 1 § samma lag, som redan i dag bör vara tillämplig i de flesta fall, jfr prop. 1993/94:123 s. 164) och om behandlingen av personupp- gifter (se 12 kap. socialtjänstlagen och lagen [2001:454] om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten).

Konsumentverket bör fortsatt stödja budget- och skuldrådgivningen

Kommunernas budget- och skuldrådgivare har en viktig funktion i skuld- saneringsprocessen. Dessa är för många överskuldsatta den första person- liga kontakten för information om skuldsanering och utgör ett betydelse- fullt stöd i steget att ansöka om och genomgå skuldsanering. Det är där- för angeläget att tillförsäkra en hög kompetens inom rådgivnings- verksamheten.

Enligt 2006 års skuldsaneringslag ska Konsumentverket stödja och ge vägledning för budget- och skuldrådgivningen (2 § tredje stycket). I förarbeten anges att verket ska tillhandahålla bl.a. utbildning, hand- böcker, information och datasystem för informationssökning, handlägg- ning och statistik. Det ingår även att följa upp, stödja och bidra till vidareutveckling av verksamheten.

Som utredningen redogör för, erbjuder Konsumentverket kommunerna och deras rådgivningsverksamhet en till synes omfattande utbildning och övrigt stöd. Denna bild bekräftas av Riksrevisionens granskning av skuldsaneringssystemet. Enligt regeringens mening är Konsumentverkets arbete betydelsefullt. Det är viktigt att verket fortsätter med detta arbete och att dess stödjande funktion kontinuerligt utvecklas och anpassas efter rådande behov. På så sätt skapas goda förutsättningar för att, som Gotlands tingsrätt pekar på, kommunernas rådgivare har tillräcklig kom- petens. I detta sammanhang bör det dock understrykas att det faller på kommunerna själva att ansvara för att rådgivarna har tillräcklig kompe- tens och får den kompetensutveckling som kan behövas vid sidan av Konsumentverkets stöd.

Även om det inte förslås någon ändring av Konsumentverkets skyldig-

het att tillhandahålla kommunerna stöd och vägledning, anser regeringen

102

att bestämmelsen om verkets ansvar – på samma sätt som beträffande Prop. 2015/16:125 kommunernas ansvar att tillhandahålla budget- och skuldrådgivning –

bör föras över till socialtjänstlagen.

6

Skuldsanering för företagare

 

6.1

En ny lag om skuldsanering för företagare

 

 

 

Regeringens förslag: Regler om skuldsanering för företagare ska

 

införas i en ny lag.

 

Den nya skuldsaneringsformen ska kallas för F-skuldsanering.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Hovrätten för

 

Västra Sverige, Svensk Inkasso och Svenskt Näringsliv, instämmer i

 

utredningens förslag eller har inga invändningar mot det. Några remiss-

 

instanser, bl.a. Göteborgs tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid

 

Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Uni-

 

versitet och Svenska Bankföreningen, anser att 2006 års skuldsanerings-

 

lag bör ändras i stället för att införa en ny lag om skuldsanering för

 

företagare.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedriver en aktiv närings-

 

politik som ska främja entreprenörskap och ekonomisk tillväxt. En viktig

 

del i denna politik är att tillhandahålla en lagstiftning som uppmuntrar

 

företagande och möjliggör ansvarsfullt risktagande, samtidigt som den

 

motverkar en snedvriden konkurrens och illojala beteenden. Samhället

 

måste tillåta en seriös företagare att misslyckas och, om så sker, hjälpa

 

honom eller henne tillbaka till ett normalt liv igen. För livskraftiga

 

företag som har drabbats av betalningssvårigheter finns etablerade

 

former till företagsrekonstruktion. Däremot har en överskuldsatt

 

företagare i dag inte någon motsvarande möjlighet till nystart. Som

 

anförs i avsnitt 4.2 bör därför särskilda regler om skuldsanering för

 

företagare införas för att minska riskerna med företagande och ge fler

 

företagare en möjlighet till en andra chans. Reglerna ska förbättra

 

villkoren för företagande i Sverige, vilket i sin tur kan stärka den svenska

 

konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i nya och

 

växande företag. Lagstiftningen bör sända signaler till presumtiva före-

 

tagare om en minskad ekonomisk risk med företagandet.

 

I likhet med de nuvarande skuldsaneringsreglerna bör det huvudsakliga

 

syftet vara rehabiliterande. Svårt skuldsatta företagare bör få en möjlig-

 

het att lösa sina ekonomiska problem och på så sätt få en ny chans till ett

 

drägligare och mer samhällsnyttigt liv. Samtidigt måste detta rehabili-

 

terande syfte vägas mot borgenärernas intresse av att få behålla sin ford-

 

ringsrätt orörd eller att i vart fall få så stor utdelning som möjligt. Syste-

 

met bör sträva efter att gynna borgenärskollektivet på så sätt att

 

gäldenären kan komma att betala åtminstone någon del av sina skulder.

 

Det bör utformas så att konkurrensen mellan företagen på marknaden

103

 

 

Prop. 2015/16:125 inte påverkas negativt. Inte heller bör systemet skada den allmänna betalningsmoralen eller medföra resultat som skulle verka stötande från allmän synpunkt (jfr prop. 1993/94:123 s. 73 f.).

Likabehandlingsprincipen bör så långt som det är möjligt vara väg- ledande för förhållandet mellan de borgenärer som har fordringar som omfattas av det nya förfarandet. Av denna anledning bör det t.ex. inte vara möjligt för gäldenären och någon borgenär att träffa en överenskommelse som ger den senare bättre villkor än vad som följer av de nya reglerna (jfr prop. 1993/94:123 s. 76).

Utredningen föreslår att regler om skuldsanering för företagare införs i en ny, särskild lag om detta. Några remissinstanser anser att det i stället bör göras ändringar i skuldsaneringslagen. Även Lagrådet är tveksamt till om de nya reglerna motiverar en särskild lag och förordar att frågan om huruvida det ska vara en eller två lagar övervägs ytterligare.

Det är visserligen lämpligt att i så stor utsträckning som möjligt utgå från skuldsaneringslagen vid framtagandet av särskilda regler för före- tagare. Flera av dessa regler har använts sedan den ursprungliga skuld- saneringslagen infördes 1994 och har fungerat väl i tillämpningen. Dessutom innebär förslaget till en ny skuldsaneringslag att reglerna moderniseras och effektiviseras.

Som kommer att beskrivas nedan föreslår regeringen emellertid att de nya skuldsaneringsreglerna för företagare ska skilja sig från det allmänna skuldsaneringssystemet på flera betydande sätt. Till exempel kommer reglerna att vara olika beträffande ansökningsförfarandet, betalnings- planens längd och innehåll och möjligheterna till omprövning. Av än större betydelse är att en företagare måste uppfylla andra villkor för att få åtkomst till skuldsaneringssystemet. Dessutom kommer andra förhållan- den att beaktas särskilt inom den allmänna skälighetsbedömningen, och den grundläggande bedömningen av om en företagare uppfyller kravet på kvalificerad insolvens kommer att ske på ett delvis annorlunda sätt. Även om de båda skuldsaneringsformerna kommer att handläggas på i huvud- sak samma sätt och prövas av en och samma myndighet (se avsnitt 6.3 och 6.4), finns det alltså flera väsentliga skillnader mellan dem när det gäller grundläggande delar av skuldsaneringssystemet. Dessa skillnader medför att det – oavsett var reglerna placeras – är fråga om två olika skuldsaneringsförfaranden.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns lagtekniska och systematiska skäl som talar för att införa en särskild lag med regler om skuldsanering för företagare. På så sätt ökar möjligheterna att erbjuda företagare en skuldsaneringsform som är anpassad speciellt för dem och deras förhållanden. Det blir också tydligare både för de inblandade parterna och för rättstillämparen vilka regler som gäller för de olika skuldsaneringsformerna.

Som utvecklas i avsnitt 7.3 kommer det i vissa fall att finnas en möjlighet för en gäldenär att ansöka om endera skuldsaneringsformen. En gäldenär kan alltså behöva ta ställning till vilken skuldsaneringsform som han eller hon tror passar bäst och som han eller hon därför vill ansöka om. Ett sådant ställningstagande skulle gäldenären emellertid behöva göra även om de båda skuldsaneringsformerna reglerades i en och samma lag.

104

Sammantaget anser därför regeringen att det är mer ändamålsenligt att Prop. 2015/16:125 införa en särskild lag med regler om skuldsanering för företagare än att

införa sådana regler i förslaget till ny skuldsaneringslag.

För att markera att den nya skuldsaneringsformen i första hand är avsedd för företagare föreslogs det i lagrådsremissen att den skulle kallas för F-skuldsanering. Lagrådet anser att det bör övervägas en annan beteckning för skuldsaneringsformen. Anledningen till detta är att inne- börden av uttrycket F-skuldsanering och avgränsningen av vilken person- krets som kan omfattas av skuldsaneringsformen skulle kunna förväxlas med vad som gäller för F-skatt. Enligt regeringen måste emellertid risken för en förväxling anses liten. De båda begreppen förekommer i väsentligt skilda sammanhang. Varken Skatteverket, näringslivsorganisationerna eller någon annan remissinstans påtalar att det skulle finnas en sådan risk för förväxling. Att det skulle kunna uppfattas som att en person som omfattas av begreppet F-skatt även skulle omfattas av begreppet F-skuld- sanering bedöms därför inte sannolikt. Regeringen anser följaktligen att den nya skuldsaneringsformen bör kallas för F-skuldsanering.

6.2

Vilka ska omfattas av den nya lagen?

 

 

 

Regeringens förslag: F-skuldsanering ska kunna beviljas

 

1. en företagare som har varit engagerad i en näringsverksamhet, om

 

hans eller hennes skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till

 

denna verksamhet,

 

2. en företagare som är engagerad i en näringsverksamhet, om

 

skulder som uppkommer i denna verksamhet rätteligen kan betalas

 

eller om oförmågan att betala dessa skulder endast är tillfällig, eller

 

3. en närstående till en företagare, om den närståendes skulder till

 

huvudsaklig del har anknytning till företagarens näringsverksamhet.

 

Som närstående ska anses företagarens make, sambo, förälder,

 

syskon eller barn och företagarens makes eller sambos barn.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

i huvudsak med regeringens. Utredningens lagtekniska utformning och

 

definition av begreppen företagare och närstående skiljer sig dock i vissa

 

avseenden från regeringens. Vidare har utredningen en något annorlunda

 

avgränsning av vilken anknytning gäldenärens skulder ska ha till

 

näringsverksamheten.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred-

 

ningens förslag eller har inga invändningar mot det.

 

Vissa remissinstanser, bl.a. Svenska Bankföreningen, Trafikförsäk-

 

ringsföreningen och Svensk Försäkring, anser att kraven är otydliga och

 

att det är svårt att bedöma hur F-skuldsanering ska förhålla sig till skuld-

 

sanering enligt skuldsaneringslagen och till företagsrekonstruktion.

 

Företagarna instämmer i förslaget att skulderna för en före detta

 

företagare i huvudsak ska vara näringsrelaterade, men anser att det bör

 

finnas en möjlighet till undantag. Svenskt Näringsliv anser att utred-

 

ningens bedömning att minst 70 procent av skulderna ska vara närings-

 

relaterade för före detta företagare och för närstående bör uttryckas

 

tydligare i lagtexten.

105

Prop. 2015/16:125

Hovrätten för Västra Sverige efterfrågar en redogörelse för hur det är

 

tänkt att en aktiv företagare ska kunna beviljas F-skuldsanering, eftersom

 

det ställs krav på att företagaren ska vara kvalificerat insolvent medan

 

företagarens näringsverksamhet ska vara solvent. Även Sveriges advo-

 

katsamfund anser att det är svårt att förena dessa skrivningar. Svenska

 

Bankföreningen anser att regleringen beträffande aktiva företagare är för

 

generös i förhållande till vad som gäller för skuldsanering enligt skuld-

 

saneringslagen.

 

Några remissinstanser har kommenterat utredningens avgränsning av

 

begreppet närstående. Småföretagarnas Arbetslöshetskassa anser att

 

begreppet bör vara vidare och likna konkurslagens avgränsning. Hov-

 

rätten för Västra Sverige menar att begreppet möjligen även bör omfatta

 

syskon och makes eller sambos barn som inte är gemensamma. Uppsala

 

kommun anser att en närstående vän bör omfattas. Almi Företagspartner

 

anser att de högre kraven som en F-skuldsanering innebär kan bli en

 

belastning för en närstående. Svenska Bankföreningen påpekar att en när-

 

ståendes skuld knappast kan ha uppkommit i näringsverksamheten.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Ett förfarande för dem som engagerar sig i företagande

 

Nya regler om skuldsanering för företagare bör rikta in sig på företagare

 

som är i behov av ett saneringsförfarande för att kunna fortsätta med eller

 

återgå till företagande. Denna målgrupp bör generellt ha en god

 

motivation och handlingskraft för att ta itu med sin skuldbörda. Skuld-

 

bördan kan ofta antas vara relativt ung och gäldenärerna bör ännu inte ha

 

hunnit bli passiviserade eller hamnat i ekonomiskt utanförskap. Ur ett

 

tillväxtperspektiv är det också viktigt att minska den sammantagna tiden

 

för konkurs och skuldsanering. För att åstadkomma detta på ett

 

balanserat sätt och tillgodose både gäldenärens och borgenärernas mot-

 

stående intressen bör inriktningen vara att personer som engagerar sig i

 

företagande ska erbjudas ett snabbt och effektivt, men samtidigt relativt

 

tufft, saneringsförfarande.

 

Som beskrivs i avsnitt 4.2 är en gäldenär som vill starta upp en ny

 

verksamhet ofta utestängd från möjligheten att beviljas skuldsanering. En

 

näringsidkare – även en fysisk person – som har betalningssvårigheter

 

kan visserligen under vissa förutsättningar få till stånd ett särskilt för-

 

farande för att rekonstruera sin verksamhet enligt lagen (1996:764) om

 

företagsrekonstruktion. Förfarandet är dock inte alltid anpassat för en

 

enskild näringsidkares betalningssvårigheter. En företagsrekonstruktion

 

syftar till att rekonstruera en verksamhet. En näringsidkare kan ha stora

 

skulder som inte i sig beror på brister i hans eller hennes rörelse. Det kan

 

t.ex. röra sig om skulder som hänför sig till en tidigare konkurs eller till

 

en förlustförsäljning av en fastighet. En del av skulderna kan också ha

 

uppkommit när verksamheten stått stilla på grund av sjukdom eller

 

olycksfall. I sådana fall då det främst är fråga om en ekonomisk re-

 

habilitering av den fysiska personen och inte en rekonstruktion av

 

företagets verksamhet lämpar sig inte förfarandet för företagsrekonstruk-

 

tion. Vid en företagsrekonstruktion ska för övrigt en rekonstruktörs

 

arvode för arbete och utlägg liksom kostnaderna för handläggningen hos

106

domstolen betalas av gäldenären. För en kategori av företagare med be-

gränsade ekonomiska resurser är företagsrekonstruktion även av denna anledning inte ett realistiskt alternativ.

Frågan är då vilka personer som närmare ska komma i fråga för den nya formen av skuldsanering.

Företagare som inte längre är engagerade i en näringsverksamhet

En företagares möjligheter att komma tillbaka efter en misslyckad före- tagssatsning är i en internationell jämförelse små i Sverige. Det talar för att sådana företagare som har engagerat sig i ett företag som har varit föremål för en konkurs och som har drabbats av personligt betalnings- ansvar för företagets skulder bör omfattas av den nya skuldsanerings- formen. Risken är annars att företagandet i Sverige hämmas.

Typfallet är den enskilda näringsidkaren som på grund av sin närings- verksamhet har drabbats av överskuldsättning och därför genomgått en konkurs. Ett annat exempel är en företagare som har engagerat sig i ett aktiebolag och som har åtagit sig ett personligt borgensansvar för bolagets krediter. Vid bolagets konkurs aktualiseras borgensansvaret. Medan bolagets skulder inte kan göras gällande efter en avslutad konkurs och bolagets upplösning, kvarstår företagarens personliga skuldbörda för de skulder som han eller hon gått i borgen för. Samma situation kan uppstå om företagaren blivit personligt betalningsansvarig på grund av bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551). Till nu nämnda gälde- närskategori hör även företagare vars handelsbolag har avvecklats genom en konkurs. En bolagsman svarar solidariskt för bolagets förpliktelser och är alltså personligt betalningsansvarig för de av bolagets skulder som inte har blivit betalda genom konkursen. Även dessa företagare kan alltså vara överskuldsatta på grund av sin näringsverksamhet efter det att verk- samheten har avvecklats.

En näringsverksamhet kan avvecklas på andra sätt än genom en konkurs. Till exempel kan en enskild firma avregistreras och ett aktiebolag eller handelsbolag likvideras. En företrädare för ett företag kan även sälja sitt innehav i företaget. En fråga är därför om möjligheten till F-skuldsanering även bör omfatta de gäldenärer vars verksamhet har avvecklats på annat sätt än genom en konkurs.

Ett konkursförfarande innebär en genomlysning av skuldsituationen i företaget. Det innebär även att en konkursförvaltare har granskat verksamheten och haft möjlighet att uppmärksamma eventuella oegent- ligheter i denna. Ett krav på att verksamheten ska ha avvecklats genom en konkurs medför därför vissa garantier för att en F-skuldsanering endast beviljas de gäldenärer som har bedrivit verksamheten på ett seriöst och försvarbart sätt. På så sätt kan kravet bidra till en minskad risk för missbruk av systemet.

Ett krav på konkurs skulle dock riskera att verka i konkursdrivande riktning eftersom en företagare som inte vill bli diskvalificerad från en F-skuldsanering skulle vara tvungen att avveckla sin verksamhet genom ett konkursförfarande. Dessutom kan det visa på ansvarsfullt före- tagande, om en företrädare för ett företag som börjar gå dåligt i ett tidigt skede väljer att avveckla företaget i stället för att driva det vidare mot en konkurs. Ett system som innebär att en företagare som vill komma i fråga för F-skuldsanering inte kan överlåta sin verksamhet riskerar dessutom

Prop. 2015/16:125

107

Prop. 2015/16:125 att leda till oönskade inlåsningseffekter. Till detta kommer att det finns andra sätt att minska riskerna för missbruk av systemet än genom ett konkurskrav (se nedan avsnitt 6.5.2).

Regeringen föreslår därför att även företagare som har avvecklat sin näringsverksamhet på andra sätt än genom en konkurs ska omfattas av reglerna.

I sina överväganden utgår utredningen från att företagarens närings- verksamhet måste avvecklas genom t.ex. en konkurs eller försäljning. För en stor del av företagarna är det också just själva avvecklandet av näringsverksamheten som innebär att han eller hon inte längre engagerar sig i densamma. Som utvecklas i författningskommentaren är dock definitionen av vem som är att betrakta som företagare relativt bred. Begreppet företagare kan omfatta t.ex. den som är företagsledare och ägare till ett fåmansföretag, men det kan även omfatta styrelsen eller verkställande direktören för ett aktiebolag. För vissa av dessa företagare kan det tänkas att de upphör med sitt engagemang i näringsverksamheten inte genom att de säljer sitt innehav eller att verksamheten upphör, utan att de i stället slutar som företrädare medan verksamheten som sådan drivs vidare och företräds av andra personer. En sådan situation kan inte anses helt olik den att en företagare avvecklar sin verksamhet genom försäljning. Enligt regeringens mening bör därför reglerna även omfatta företagare som har upphört med sitt engagemang i en näringsverksamhet på annat sätt än genom dennas avvecklande.

Företagarens huvudsakliga skuldbörda ska vara näringsrelaterad

För att en gäldenär som har avvecklat sin näringsverksamhet eller på annat sätt upphört med sitt engagemang i denna ska omfattas av den nya skuldsaneringsformen bör det finnas en skyddsvärd anknytning till näringsverksamheten. Regeringen anser därför att dessa gäldenärer måste ha en skuldbörda som huvudsakligen har anknytning till den närings- verksamheten.

Regeringen föreslår att det med detta krav ska avses att minst 70 pro- cent av det sammanlagda skuldbeloppet ska härröra från närings- verksamhet. Det är rimligt att en sådan omfattning av skulderna är näringsrelaterade. Det är viktigt att kravet inte är för strängt, eftersom det då skulle riskera att stänga ute en stor del av de företagare som skuld- saneringsformen är tänkt att omfatta. Ett för milt krav skulle å andra sidan riskera att systemet öppnas upp för företagare som inte drabbats av överskuldsättning på grund av sitt företagande.

Enligt regeringens mening finns det inte, som Svenskt Näringsliv me- nar, någon anledning att använda ett annat kvantifierande uttryck som tydligare markerar omfattningen. Uttrycket huvudsakligen används t.ex. i inkomstskattelagen (1999:1229) och avser i det sammanhanget cirka 75 procent eller mer (se prop. 1999/2000:2 del 1 s. 498 och del 2 s. 33). Begreppet förekommer även i praxis och avser då minst 70–80 procent (se t.ex. Lagrådets yttrande i prop. 2015/16:1, volym 1, bilaga 9, avsnitt 4). Det finns inte heller skäl att, som Företagarna förordar, införa en uttrycklig möjlighet till undantag från kravet. Viss flexibilitet i tillämpningen bör i stället åstadkommas genom att använda sig av ett

kvantifierande uttryck och inte någon exakt procentsats.

108

Som utredningen lyfter fram kan det ibland vara svårt att avgöra om en skuld är näringsrelaterad eller inte. Till exempel förekommer det att företagare ”växlar” skuldåtaganden genom att ta ett privat lån i stället för att ta ut lön från företaget. Även sådana skulder bör anses vara närings- relaterade i denna lags mening. I författningskommentaren utvecklas hur gränsdragningen mellan näringsrelaterade och icke-näringsrelaterade skulder kan göras.

Överskuldsatta företagare som engagerar sig i en fungerande näringsverksamhet

En annan viktig målgrupp för reformen är de aktiva företagarna som engagerar sig i en fungerande näringsverksamhet. Även om verksam- heten i sig är välfungerande och inte orsakar företagaren skulder, kan dessa företagare – precis som andra personer – vara överskuldsatta. Skuldsättningen kan bero på t.ex. äldre skulder från förlustförsäljning av en fastighet eller från en separation. Trots att dessa gäldenärer har en inkomst från verksamheten kan det vara svårt – eller omöjligt – för dem att någonsin komma till rätta med en stor skuldbörda. Denna över- skuldsättning kan på sikt komma att hindra företagaren från att fortsätta verksamheten med tillräcklig kraft.

Med dagens ordning kan dessa gäldenärer ofta inte få skuldsanering så länge de engagerar sig i näringsverksamheten. För att kunna få skuld- sanering är de i stället tvingade att avveckla sin fungerande och samhälls- nyttiga verksamhet. Även en aktiv företagare bör därför under vissa förutsättningar omfattas av den nya skuldsaneringsformen.

Näringsverksamheten måste vara solvent

Utredningen pekar på att en invändning som har framförts mot att låta gäldenärer som är engagerade i en pågående näringsverksamhet omfattas av ett skuldsaneringssystem är att gränsen mellan skuldsanering och företagsrekonstruktion riskerar att bli otydlig. Denna invändning lyfts även fram av några remissinstanser. Det kan också hävdas att det finns en risk för att konkurrensen snedvrids om vissa företagare har en möjlighet att få sina skulder delvis avskrivna medan en konkurrerande företagare inte får samma möjlighet.

För att undvika gränsdragningsproblem och minimera påverkan på konkurrensen bör en F-skuldsanering för en aktiv företagare endast komma i fråga om näringsverksamheten är solvent. På detta sätt säker- ställs att det är fråga om en ekonomisk rehabilitering av den fysiska personen och inte av företagets verksamhet, för vilken det finns andra insolvensrättsliga verktyg. Hovrätten för Västra Sverige efterfrågar en redogörelse för hur det är tänkt att detta krav är tänkt att tillämpas, eftersom det ställs krav på att företagaren ska vara kvalificerat insolvent (se avsnitt 6.5.1) medan hans eller hennes näringsverksamhet ska vara solvent.

Inledningsvis måste det konstateras att F-skuldsanering inte bara ska kunna beviljas en företagare som engagerar sig i näringsverksamhet som en enskild näringsidkare, utan även en företagare som är företrädare för en juridisk person som driver sådan verksamhet. För de senare är det inte svårt att föreställa sig – och göra bedömningen – att företagaren själv kan

Prop. 2015/16:125

109

Prop. 2015/16:125 vara överskuldsatt, medan verksamheten som sådan är ekonomiskt livskraftig. Trots att verksamheten är livskraftig behöver den inte gene- rera företagaren en sådan inkomst att han eller hon kan betala sina skulder inom överskådlig tid. Företagaren kan således vara kvalificerat insolvent, medan verksamheten som sådan är solvent.

När det sedan gäller en enskild näringsidkare försvåras bedömningen av förklarliga skäl. Den enskilda näringsidkaren är själv personligt ansvarig för att avtal hålls och skulder betalas. Samtidigt gäller dock att en enskild näringsidkare ska hålla verksamhetens ekonomi skild från sin privata ekonomi. Det bör därför även i detta fall vara möjligt att bedöma både om företagaren har personliga skulder i sådan omfattning som gör att han eller hon uppfyller kravet på kvalificerad insolvens och om verksamheten som sådan är solvent.

Genom ett krav på att verksamheten måste vara fungerande åstadkoms också att F-skuldsaneringsinstitutet får en privatekonomisk karaktär. En företagare som engagerar sig i en verksamhet som går med förlust, och som därför återkommande drar på sig nya skulder, bör i stället antingen ansöka om företagsrekonstruktion för verksamheten eller upphöra med sitt engagemang i verksamheten. Med ett krav på att verksamheten ska vara solvent undviks också många komplicerade frågeställningar be- träffande vilka skulder som ska omfattas av F-skuldsaneringen, t.ex. beträffande skatterättsliga fordringar relaterade till näringsverksamheten.

Regeringen föreslår därför att F-skuldsanering ska erbjudas aktiva företagare om näringsverksamheten är solvent.

Inget krav på näringsrelaterade skulder för denna gäldenärskategori

I och med att det förutsätts att näringsverksamheten är välfungerande kommer en aktiv företagare främst att ha skulder som inte har anknytning till den pågående verksamheten. Ett krav på att skulderna måste vara huvudsakligen näringsrelaterade skulle i praktiken utesluta de allra flesta gäldenärer med en pågående verksamhet från F-skuldsanering. För denna gäldenärskategori bör det därför, som utredningen föreslår, inte gälla något krav på att gäldenärens skulder ska vara näringsrelaterade. Den skyddsvärda anknytningen finns för denna gäldenärskategori i stället genom att gäldenären engagerar sig i en välfungerande näringsverk- samhet.

Det kan i och för sig tänkas att en företagare har stora skulder som indirekt har anknytning till den pågående näringsverksamheten. Till exempel kan det vara fråga om en företagare som engagerar sig i en näringsverksamhet med flera anställda och som tillfälligt drabbats av bortfall av kundunderlaget, t.ex. på grund av att en betydelsefull kund försätts i konkurs eller en konjunkturnedgång. I en sådan situation är det tänkbart att företagaren under en viss period fortsätter sin verksamhet med oförändrad personalstyrka och i stället underlåter att själv ta ut lön. Om det efter en period återigen råder balans mellan företagets inkomster och utgifter, är verksamheten fungerande och sund. Däremot kan företagaren själv ha drabbats av överskuldsättning som på sikt kan komma att hindra honom eller henne från att fortsätta sin verksamhet med tillräcklig kraft.

110

Svenska Bankföreningen anser att den föreslagna regleringen beträffan- de aktiva företagare är för generös i förhållande till vad som gäller för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Anledningen till detta är att begreppet näringsverksamhet anses vidsträckt och att en aktiv företagare ska kunna få sina privata skulder avskrivna efter tre år, medan det enligt 2006 års skuldsaneringslag – och förslaget till ny skuldsaneringslag – som huvudregel gäller en betalningsplan om fem år. Som utredningen redogör för är dock möjligheten för en aktiv företagare att beviljas skuldsanering enligt de hittillsvarande reglerna kraftigt begränsad. En företagare som vill försöka få sina skulder sanerade är i dag ofta tvingad till upphöra med sitt engagemang i verksamheten och sedan ansöka om skuldsanering. Regeringen vill dessutom betona att möjligheten till F-skuldsanering för en aktiv företagare knappast kommer att vara en enkel väg för företagaren att komma ut ur sina skuldproblem. Det stämmer att det inte föreslås gälla några större krav på omfattningen av företagarens näringsverksamhet och att betalningsplanen föreslås bli kortare vid F-skuldsanering än enligt förslaget till ny skuldsaneringslag (se avsnitt 6.9.1). För en F-skuldsanering kommer det dock att ställas tuffare krav på gäldenärens medverkan och betalning än enligt de regler som föreslås gälla enligt skuldsaneringslagen. Det finns därför inte någon anledning att befara att F-skuldsanering skulle innebära en generös möjlighet för aktiva företagare att få sina privata skulder avskrivna.

I detta sammanhang vill regeringen också understryka att det inte är självklart att en aktiv företagare med stora konsumtionsskulder bör kunna få förmånen av en F-skuldsanering. Som kommer att utvecklas nedan är ett krav för att beviljas F-skuldsanering att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid denna be- dömning ska, liksom enligt förslaget till ny skuldsaneringslag, om- ständigheterna kring skuldernas uppkomst särskilt beaktas. Därmed för- hindras att F-skuldsanering beviljas t.ex. sådana företagare vars skuld- börda härrör från oansvarig överkonsumtion som ligger nära i tiden.

Till detta kommer också att en ansökan om F-skuldsanering inte kommer att hindra att företagaren försätts i konkurs på begäran av någon av borgenärerna. Därmed förhindras att systemet missbrukas eller leder till orimliga konsekvenser för borgenärerna. I praktiken kommer detta att innebära att en F-skuldsanering förutsätter att borgenärerna gynnas av F-skuldsaneringen jämfört med om företagaren försätts i konkurs.

Begreppet företagare

Som beskrivs ovan ska den nya skuldsaneringsformen komma i fråga för fysiska personer som engagerar sig i eller har engagerat sig i företagande. Det är lämpligt att detta klargörs i den nya lagen genom att termen företagare används för denna krets av personer. Genom att använda sig av denna term tydliggörs också att denna skuldsaneringsform inte kan beviljas juridiska personer. Med företagare bör enligt regeringens mening i detta sammanhang avses en fysisk person som är eller har varit engagerad i en näringsverksamhet, antingen genom att driva eller ha drivit enskild näringsverksamhet eller genom att vara eller ha varit företrädare för en juridisk person som driver eller har drivit sådan verksamhet. Den definition som regeringen föreslår är utformad på ett

Prop. 2015/16:125

111

Prop. 2015/16:125 något annorlunda sätt än utredningens. Anledningen till detta är bl.a. att det inte är givet att utredningens definition omfattar personer som engagerar sig i en näringsverksamhet genom t.ex. ett aktiebolag eller handelsbolag. I dessa fall är det nämligen inte företagaren själv som driver näringsverksamhet, utan i stället är det den juridiska person som företagaren företräder som bedriver sådan verksamhet.

Närstående till företagare

Det är inte ovanligt att en närstående till en företagare blir överskuldsatt på grund av investeringar eller borgensåtaganden som han eller hon kan ha gjort för att finansiera verksamheten. Företagarens incitament att starta om på nytt minskar om en familjemedlem har kvarstående skulder relaterade till den misslyckade företagssatsningen. Dessutom kan före- tagarens möjlighet att få nya krediter för att starta en ny verksamhet försvåras. Till detta kommer att en familj i vilken en eller flera försörjare är företagare är extra känslig för sjukdom eller andra typer av kriser som leder till att förvärvsförmågan minskar. Anledningen till detta är att en företagare vanligen är helt beroende av sin arbetsförmåga för att in- komsterna ska flyta in. De fasta utgifterna kopplade till näringsverk- samheten kvarstår, även om inte inkomsterna gör det.

Ett viktigt syfte med lagstiftningen är att sända signaler till presumtiva företagare om en minskad ekonomisk risk med företagandet. Det är därför angeläget att även familjemedlemmar som har bidragit till att finansiera verksamheten kan få en effektiv och snabb skuldsanering. Det är dessutom ändamålsenligt att personer som har skulder med samma ursprung får en möjlighet att saneras från sina skulder enligt samma förfarande och regelverk. Regeringen anser därför att vissa närstående till företagare ska omfattas av regleringen. För att de ska omfattas bör det ställas krav på att skuldbördan, på samma sätt som för en före detta företagare, till huvudsaklig del är näringsrelaterad. Som Svenska Bank- föreningen anför skulle det vara missvisande att, som utredningen uttrycker sig i lagtexten, säga att den närståendes skuld ska ha upp- kommit i näringsverksamheten. Regeringen föreslår därför en annan lagteknisk utformning för att markera att det väsentliga är att det ska vara fråga om skulder som har anknytning till företagarens närings- verksamhet. Detta krav på att skulderna till huvudsaklig del ska ha anknytning till näringsverksamheten ska gälla oavsett om företagaren fortfarande är engagerad i verksamheten eller om hans eller hennes engagemang i denna verksamhet har upphört.

Frågan blir sedan hur stor närståendekretsen bör vara. Utredningen har begränsat kretsen till företagarens närmaste familjemedlemmar, dvs. företagarens barn, föräldrar, make eller sambo. Vissa remissinstanser anser dock att utredningen har begränsat kretsen väl mycket och att fler i företagarens närhet bör omfattas av möjligheten till F-skuldsanering.

Det är viktigt att närståendebegreppet är tillräckligt brett för att omfatta sådana i företagarens närhet som kan tänkas involvera sig i verksamheten genom t.ex. personliga skuldåtaganden. Ett alternativ skulle kunna vara att, som Småföretagarnas Arbetslöshetskassa förordar, föreslå en defini- tion av närstående som motsvarar den som finns i konkurslagen (4 kap.

3 § första stycket konkurslagen [1987:672]). Regeringen anser dock att

112

användandet av en sådan definition i detta sammanhang skulle innebära Prop. 2015/16:125 att en alltför stor krets av personer skulle omfattas och att flera av dessa

inte kan antas ha sådan närhet till företagaren att de generellt involverar sig i verksamheten. Det finns inte heller anledning att använda sig av samma begrepp för att uppnå enhetlighet mellan de olika insolvens- rättsliga lagarna, eftersom bestämmelserna i de olika lagarna har vitt skilda syften.

Utredningen menar att det främst är företagarens make, sambo eller förälder som åtar sig personliga skuldåtaganden för näringsverksamheten och att det också är tänkbart att företagarens barn på detta sätt involverar sig i näringsverksamheten. Som Småföretagarnas Arbetslöshetskassa lyfter fram är det dock inte ovanligt att en företagares syskon har tagit på sig personliga skuldåtaganden. Enligt regeringen bör därför även före- tagarens syskon omfattas av begreppet. Dessutom anser regeringen, i likhet med Hovrätten för Västra Sverige, att det bör tydliggöras att även makes eller sambos barn omfattas av begreppet närstående, oavsett om barnet i fråga står eller har stått under företagarens vårdnad.

Sammantaget anser regeringen att en make, sambo, förälder, barn, makes eller sambos barn och syskon till företagaren ska omfattas av de nya reglerna, om den närståendes skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till företagarens näringsverksamhet.

6.3Ett fristående förfarande som handläggs av Kronofogdemyndigheten

Regeringens förslag: F-skuldsanering ska handläggas fristående från konkursinstitutet. Kronofogdemyndigheten ska pröva en ansökan om F-skuldsanering som första instans. Kronofogdemyndighetens beslut ska få överklagas till allmän domstol.

Nystartsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i förslaget eller har inga invändningar

mot det.

Skälen för regeringens förslag

F-skuldsanering bör vara ett förfarande som är fristående från konkursförfarandet

En stor del av de gäldenärer som den nya skuldsaneringsformen är tänkt att omfatta kommer antingen själva att ha varit försatta i konkurs eller ha engagerat sig i ett bolag som har försatts i konkurs. Utredningen har därför övervägt om en ansökan om F-skuldsanering efter en konkurs bör prövas inom ramen för konkursförfarandet, men funnit att det är mest ändamålsenligt att F-skuldsanering handläggs som ett fristående för- farande. Ingen remissinstans invänder mot utredningens slutsats.

Även regeringen är av uppfattningen att en F-skuldsanering ska hand- läggas separat från gäldenärens och näringsverksamhetens konkurs. Det finns visserligen en del fördelar med en hantering inom ramen för konkursförfarandet, och då främst gäldenärens konkurs. En sådan

113

Prop. 2015/16:125 ordning skulle innebära en gemensam och slutlig reglering av gälde- närens samtliga ekonomiska mellanhavanden. Förfarandet skulle på- skyndas och det finns effektivitetsmässiga fördelar med att den myndig- het som prövar konkursen, och som därmed har viss inblick i konkurs- gäldenärens ekonomiska situation, även prövar skuldsaneringsfrågan.

Emellertid skulle en sådan ordning medföra att det öppnas upp två separata förfaranden om F-skuldsanering beroende på om det finns en samtidig konkurs eller inte. En sådan ordning är visserligen möjlig, men kan bidra till att komplicera regelverket och försvåra tillämpningen av reglerna.

Som framfördes redan vid den ursprungliga skuldsaneringslagens tillkomst finns det dessutom en viktig skillnad mellan skuldsanerings- institutet och konkursinstitutet. En skuldsanering tar sikte på gäldenärens framtida inkomster och tillgångar som underlag för betalning av gälde- närens skulder, medan en konkurs syftar till att göra det möjligt för borgenärerna att vid ett tillfälle ta i anspråk gäldenärens samtliga till- gångar för betalning av hans eller hennes skulder (prop. 1993/94:123, s. 75 f.). Annorlunda uttryckt är skuldsaneringsinstitutet rehabiliterings- inriktat medan konkursinstitutet är exekutionsinriktat. Detta förhållande talar för att hålla isär de båda förfarandena.

I samma riktning talar den insolvensrättsliga principen att en gäldenär efter en konkurs alltjämt ansvarar för kvarstående skulder. Om en F-skuldsanering i vissa fall skulle prövas inom ramen för konkursför- farandet, skulle denna grundläggande princip inte längre gälla för dessa företagare medan den alltjämt gäller för övriga konkursgäldenärer. Genom att hålla isär de båda förfarandena bör det bli tydligare att instituten har olika funktion och verkan.

Regeringen anser därför att F-skuldsaneringar bör prövas enligt ett enhetligt förfarande som är fristående från konkursinstitutet. I de fall en F-skuldsanering har föregåtts av en konkurs, finns det däremot behov av att reglerna för de olika förfarandena samordnas. Regeringen återkommer till hur en sådan samordning lämpligen bör gå till (avsnitt 6.12).

Kronofogdemyndigheten bör handlägga ärendena som första instans

Enligt 2006 års skuldsaneringslag – och förslaget till ny skuldsanerings- lag – prövar Kronofogdemyndigheten samtliga ansökningar om skuld- sanering som första instans. Kronofogdemyndighetens beslut får över- klagas till tingsrätt. Utredningen föreslår att denna ordning ska gälla även i ärenden om F-skuldsanering. Det finns goda skäl för en sådan lösning. Ingen remissinstans invänder heller mot förslaget.

De argument som framfördes för denna ordning vid tillkomsten av 2006 års skuldsaneringslag har bäring även på ett skuldsaneringssystem för företagare. Med Kronofogdemyndigheten som första instans kan en domstolsprocess i de flesta fall undvikas, vilket i sin tur kan medföra att den totala skuldsaneringsprocessen blir så kort som möjligt. Kronofogde- myndigheten har en välfungerande organisation för hanteringen av skuldsaneringsärenden. En hantering av dessa ärenden hos Kronofogde- myndigheten ligger även i linje med arbetet att renodla domstolarnas verksamhet (jfr prop. 2005/06:124 s. 32 f.). I Regeringskansliet bereds

förslag om hur konkurshandläggningen ska effektiviseras, bl.a. att ren-

114

odla domstolarnas roll genom att flytta uppgifter från domstolen till bl.a. Kronofogdemyndigheten (se bl.a. Domstolsverkets och Kronofogde- myndighetens rapport En mer rationell konkurshantering som publicera- des i oktober 2013).

Visserligen finns det omständigheter som kan tala för att en domstol bör pröva F-skuldsaneringar som första instans. Ett argument är att det i samband med en F-skuldsanering efter gäldenärens konkurs kan finnas vissa effektivitetsmässiga fördelar med att samma domstol som har prövat konkursfrågan även prövar skuldsaneringsfrågan. Enbart den omständigheten att flera av ärendena om F-skuldsanering kommer att aktualiseras efter en konkurs är dock inte ett tillräckligt starkt skäl för att föreslå att det ska gälla en annan instansordning för ärenden om F-skuld- sanering än för andra skuldsaneringsärenden.

Ett skuldsaneringsförfarande innebär inte rättskipning, även om en skuldsanering kan innebära förändringar i civilrättsliga förhållanden. Med hänsyn till strävan efter att renodla domstolarnas verksamhet är det inte en lämplig ordning att domstolarna handlägger dessa ärenden som första instans. I dessa ärenden måste den beslutande myndigheten inta en mer utredande roll, och med hänsyn till domstolarnas uppgift som opartiska och självständiga tvistlösare, är det inte lämpligt att lägga uppgiften att utreda och pröva dessa skuldsaneringar på tingsrätterna. Dessutom har Kronofogdemyndigheten en lång och bred erfarenhet av insolvensrättsliga frågor och är den myndighet som – även med beaktan- de av att det kommer att aktualiseras nya frågeställningar i den här typen av ärenden – har bäst förutsättningar att pröva denna nya form av skuld- sanering. Det är lämpligt och effektivt att F-skuldsaneringsärendena prövas av en myndighet där det finns möjlighet till samordning och even- tuell centralisering av handläggningen.

Den enskildes rätt till domstolsprövning och en rättssäker process bör garanteras, på samma sätt som för gäldenärer och borgenärer i ett ärende om skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag, genom möj- ligheten att överklaga Kronofogdemyndighetens beslut till tingsrätt.

För att säkerställa att F-skuldsaneringsförfarandet präglas av väl av- vägda bedömningar kommer det, som vissa remissinstanser tar upp, att krävas vissa kompetensförstärkningar och utbildningsinsatser hos Krono- fogdemyndigheten. Som redogörs för i konsekvensavsnittet (avsnitt 9) kommer därför medel att tillföras Kronofogdemyndigheten för detta ändamål. Vidare kan det övervägas om handläggningen av ärendena bör centraliseras till en av Kronofogdemyndighetens skuldsaneringsenheter. För en sådan centralisering talar att det kommer att vara fråga om relativt få fall per år och att en sådan centralisering därför skulle främja en enhetlig bedömning och stabil praxis. Någon närmare anvisning om hur Kronofogdemyndigheten i detta avseende ska vara organiserad bör dock inte anges i lag, utan detta är i stället i första hand en fråga för myndigheten själv att bestämma.

Prop. 2015/16:125

115

Prop. 2015/16:125

6.4

Handläggningen av ett F-skuldsaneringsärende

 

 

 

Regeringens förslag: Förfarandet hos Kronofogdemyndigheten och i

 

domstolarna ska utformas på i huvudsak samma sätt som enligt

 

förslaget till ny skuldsaneringslag.

 

Kronofogdemyndigheten ska i sina databaser få behandla person-

 

uppgifter för handläggningen av ärenden om F-skuldsanering.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

med regeringens.

 

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i förslaget

 

eller har inga invändningar mot det.

 

Skälen för regeringens förslag: Även om den nya skuldsanerings-

 

formen ska regleras i en ny lag som är särskilt anpassad för företagarnas

 

förhållanden är det, som utredningen föreslår, lämpligt att Kronofogde-

 

myndighetens handläggning i huvudsak motsvarar vad som föreslås gälla

 

enligt förslaget till ny skuldsaneringslag. Exempel på sådana handlägg-

 

ningsmoment är förfarandet i samband med att Kronofogdemyndigheten

 

prövar om ett inledandebeslut eller ett slutligt beslut om F-skuldsanering

 

ska meddelas. En ordning med motsvarande regler innebär t.ex. att

 

Kronofogdemyndigheten ska, om ansökan är bristfällig, förelägga gälde-

 

nären att avhjälpa bristen. Om föreläggandet inte följs, ska ansökan

 

avvisas. Kronofogdemyndigheten får även hålla ett sammanträde, om det

 

behövs för att komplettera utredningen. Vidare ska Kronofogdemyndig-

 

heten avslå en ansökan om det framgår av utredningen att gäldenären inte

 

uppfyller kraven för F-skuldsanering. Om Kronofogdemyndigheten inte

 

avslår eller avvisar ansökan, ska myndigheten fatta ett inledandebeslut.

 

Vad gäller ett beslut om F-skuldsanering innebär en motsvarande ordning

 

som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag att Kronofogdemyn-

 

digheten ska, när det finns tillräcklig utredning, upprätta ett förslag om

 

F-skuldsanering tillsammans med gäldenären. Förslaget ska sändas till

 

samtliga kända borgenärer med föreläggande att yttra sig inom en viss

 

tid. Därefter ska Kronofogdemyndigheten pröva om gäldenären ska

 

beviljas F-skuldsanering.

 

Även för domstolarnas handläggning bör samma regler gälla som en-

 

ligt förslaget till ny skuldsaneringslag. Det innebär att lagen (1996:242)

 

om

domstolsärenden ska tillämpas både för överklagade beslut om

 

F-skuldsanering och för överklagade beslut om omprövning av ett beslut

 

om F-skuldsanering.

 

Genom att använda samma handläggningsregler för båda skuld-

 

saneringsformerna främjas en effektiv och rättssäker handläggning av

 

ärendena. En sådan ordning bör även främja en enhetlig rättstillämpning

 

och leda till att det blir enklare och tydligare för de inblandade parterna

 

hur handläggningen ska gå till. Regeringen föreslår därför att det i lagen

 

om skuldsanering för företagare ska införas motsvarande regler som

 

enligt förslaget till ny skuldsaneringslag för Kronofogdemyndighetens

 

och domstolarnas handläggning av ett ärende. Sådana situationer där det

 

ändå kan finnas skäl att införa en annan ordning återkommer regeringen

 

till nedan.

 

För Kronofogdemyndighetens handläggning är det nödvändigt att

116

myndigheten i sina databaser kan behandla personuppgifter på ett

motsvarande sätt som i ett ärende om skuldsanering. Regeringen föreslår Prop. 2015/16:125 därför ändringar i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Krono-

fogdemyndighetens verksamhet och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för att möjliggöra detta. Med hänsyn till att en F-skuld- sanering föreslås få en kortare betalningsplan än skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag (se avsnitt 6.9.1), bör uppgifterna i ett ärende som har avslutats genom ett beslut om F-skuldsanering kunna gallras något tidigare än vad som gäller för uppgifter i ett motsvarande ärende om skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag.

6.5Villkor för att F-skuldsanering ska beviljas

6.5.1Kvalificerad insolvens

Regeringens förslag: Kravet på kvalificerad insolvens ska vara detsamma som i förslaget till ny skuldsaneringslag. Det ska även vid F-skuldsanering krävas att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och är så skuldsatt att han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.

En bedömning av gäldenärens betalningsförmåga ska göras även om gäldenärens framtida inkomstförhållanden är oklara.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i förslagen eller har ingen invändning mot dem. Några remissinstanser, bl.a. Göte- borgs tingsrätt, Kronofogdemyndigheten, Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring, anser att det kan vara svårt att bedöma gälde- närens betalningsförmåga om de framtida inkomstförhållandena är oklara. Till exempel pekar Göteborgs tingsrätt på att det i en sådan situa- tion är förenat med svårigheter att bedöma vad som kan anses utgöra en marknadsmässig lön för en enskild företagare. Beträffande kravet på kvalificerad insolvens anser Småföretagarnas Arbetslöshetskassa att det finns skäl att tydligare ange vad som i normalfallet kan anses vara en överskådlig tid.

Skälen för regeringens förslag

Samma krav på överskuldsättning ska gälla

För att säkerställa att skuldsanering endast kommer i fråga för personer med allvarliga och varaktiga skuldproblem ställs det i 2006 års skuld- saneringslag upp ett villkor på kvalificerad insolvens. Detta villkor inne- bär att gäldenären måste vara på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid för att beviljas skuldsanering (4 § första stycket 1 i 2006 års skuld- saneringslag). Som redogörs för i avsnitt 5.4 föreslår regeringen att kravet på kvalificerad insolvens ska förtydligas och nyanseras (se 7 § i förslaget till ny skuldsaneringslag).

117

Prop. 2015/16:125 För att syftet med ett skuldsaneringssystem för företagare ska kunna uppnås måste skuldsaneringsinstitutet vara tillgängligt för de företagare som är i behov av ekonomisk rehabilitering. Det innebär att de krav som ställs upp inte får vara för strängt utformade och i praktiken utesluta de gäldenärer som har för avsikt att starta upp en ny eller fortsätta en pågående verksamhet. Samtidigt kan ett alltför generöst system påverka den allmänna betalningsmoralen negativt. Följderna av detta kan bli en restriktivare kreditgivning med sämre finansieringsmöjligheter för potentiella företagare. Borgenärerna kan även drabbas av förluster och intäktbortfall. De nya reglerna ska naturligtvis inte medföra att sådana företagare som över tid klarar av att betala sina skulder får F-skuld- sanering. En sådan ordning skulle rubba förtroendet för skuldsanerings- institutet.

Enligt regeringens mening bör mot denna bakgrund F-skuldsanering endast komma i fråga för företagare med allvarliga och varaktiga skuldproblem. Det är därför lämpligt att också i detta sammanhang ställa upp ett krav på kvalificerad insolvens. Kravet bör få samma utformning och tolkas på samma sätt som i förslaget till ny skuldsaneringslag. Som redogörs för i avsnitt 5.4 innebär detta bl.a. att det inte är lämpligt att, som Småföretagarnas Arbetslöshetskassa efterfrågar, ange över hur lång tid som prognosen ska sträcka sig.

Hur ska det kvalificerade insolvensrekvisitet tillämpas på företagare?

Det är gäldenären som har bevisbördan för att det kvalificerade insol- vensrekvisitet är uppfyllt. Vad gäller insolvensen krävs det att gäldenären presenterar en fullständig utredning som visar att han eller hon är på obestånd. För obeståndets varaktighet är kravet något lägre. Det räcker att gäldenären visar att han eller hon är så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. I den prognos som ska göras beträffande den framtida betalningsförmågan bör skuldsättningen beaktas liksom gäldenärens aktuella inkomst och vad som kan antas när det gäller gäldenärens framtida inkomstmöjligheter (se rättsfallet NJA 2010 s. 496).

Ett problem för företagare som har för avsikt att fortsätta engagera sig i en näringsverksamhet eller starta upp en ny är att dessa ofta har en osäker framtida inkomst. En skuldsanering ska inte, enligt förarbetsuttalanden vid skuldsaneringslagens tillkomst, beviljas om det inte är möjligt eller är förenat med större svårigheter att göra en någorlunda säker prognos över gäldenärens betalningsförmåga (prop. 1993/94:123 s. 92). Vid denna prognos ska gäldenärens förmåga till framtida inkomster beaktas. Det finns en betydande risk för att detta innebär att en företagare inte bedöms vara kvalificerat insolvent, om hans eller hennes framtida inkomst- förhållanden är för osäkra. Uppgifter från Kronofogdemyndigheten visar också att den vanligaste orsaken till att aktiva företagare får avslag på sin ansökan om skuldsanering är att de antingen har haft en osäker framtids- prognos eller inte uppfyllt det kvalificerade insolvensrekvisitet.

För att inte en stor del av de överskuldsatta personer som den nya regleringen är avsedd att omfatta ska bli uteslutna från möjligheten till att få sina skulder sanerade bör det, som utredningen föreslår, vid F-skuld-

sanering inte uppställas något krav på att det ska vara möjligt att göra en

118

säker prognos över gäldenärens betalningsförmåga. I stället bör det in- föras en ordning som innebär att företagarens betalningsförmåga ska prövas, även om det råder osäkerhet kring hans eller hennes framtida inkomster.

Enligt utredningen bör prognosen vid denna bedömning baseras på en skönsmässig inkomst som grundar sig på dels gäldenärens aktuella inkomst, dels en relativt försiktig bedömning av gäldenärens framtida inkomster. Bedömningen bör utgå från en försiktigt beräknad marknads- mässig lön för en person i motsvarande ställning och bransch, men med viss hänsyn tagen till att den förväntade inkomsten ofta inte aktualiseras under uppstartsfasen av en eventuell ny verksamhet. Till hjälp vid be- dömningen anser utredningen att det kan vara lämpligt att använda en tumregel – hur ser prognosen ut för gäldenären vid en fördubbling av inkomsten? Skulle gäldenären trots en sådan inkomstökning ändå inte klara av att betala av sina skulder inom överskådlig tid bör kravet på insolvensens varaktighet anses vara uppfyllt.

Några remissinstanser, bl.a. Göteborgs tingsrätt och Svensk Försäk- ring, anser att det kan vara svårt för Kronofogdemyndigheten att be- stämma en marknadsmässig lön. De anser också att utredningens tum- regel bör utvecklas ytterligare. Enligt regeringen bör svårigheterna med att bestämma den marknadsmässiga lönen för en företagare dock inte överdrivas. Till sin hjälp vid denna bedömning kan Kronofogdemyndig- heten använda sig av t.ex. myndigheters och organisationers lönestatistik. Även det sätt som den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på kan användas som stöd för bedömningen av företagarens marknadsmässiga inkomst. För en nybliven företagare innebär det att han eller hon under 24 månader anses ha en inkomst som minst motsvarar vad en anställd med samma arbetsuppgifter, utbildning och erfarenhet skulle ha haft. Gäldenären själv kan också presentera utredning om vad en person i motsvarande ställning har för inkomst. Inte heller finns det anledning att tro att den tumregel som utredningen beskriver kan komma att leda till orimliga resultat för borgenärerna. Tumregeln utgår ifrån att inte ens en fördubbling av företagarens inkomst innebär att skulderna kan betalas inom överskådlig tid. Regeln tar alltså höjd för gäldenärens framtida ekonomiska utveckling eftersom det för de flesta måste betraktas som en ovanligt gynnsam utveckling om inkomsten fördubblas under den tidsperiod som prognosen ska göras över. Som jämförelse kan nämnas att löneutvecklingen för tjänstemän i den privata sektorn sällan överstigit fyra procent per år sedan 2006. Det ska dock anmärkas att det endast är fråga om en tumregel och att förhållandena i det enskilda fallet kan vara sådana att det finns skäl att avstå från att använda sig av den. Till detta kommer också möjligheten för borgenärerna att ansöka om omprövning för det fall en företagare får förbättrade ekonomiska förhållanden (se avsnitt 6.11.1). Genom denna möjlighet minskas riskerna för stötande resultat, om det senare skulle visa sig att gäldenärens ekonomiska förmåga har underskattats.

Enligt regeringen finns det därför goda skäl för utredningens förslag. De flesta remissinstanser har inte heller haft någon invändning mot det. Regeringen föreslår därför att det i anslutning till det kvalificerade insolvenskravet ska införas en regel enligt vilken en bedömning av

Prop. 2015/16:125

119

Prop. 2015/16:125 gäldenärens betalningsförmåga ska göras även om gäldenärens framtida inkomstförhållanden är oklara.

6.5.2Verksamheten ska drivas eller ha drivits seriöst

Regeringens förslag: F-skuldsanering ska inte beviljas om företa- garens näringsverksamhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att gäldenärens betalning av bl.a. skatter och avgifter till staten ska särbehandlas jämfört med skulder till privata borgenärer. Vidare föreslår utredningen att det ska krävas att näringsverksamheten ska ha drivits på ett uppenbart oförsvarligt sätt för att F-skuldsanering inte ska beviljas.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Kronofogdemyndig- heten pekar på att skötsamhetskriterierna är stränga, men att ett krav på att företaget ska ha skött bokföringen samtidigt kan utgöra ett mindre hinder än vad utredningen avser.

Flera remissinstanser, bl.a. Finansbolagens Förening, Svenska Bank- föreningen, Svenska Kreditföreningen, Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund, invänder mot att det görs skillnad på om gäldenären misskött sig i förhållande till staten eller till övriga borgenärer och anser att bedömningen av företagarens skötsamhet måste vara lika oberoende av borgenärskategori. Almi Företagspartner pekar på att en företagare kan ha att ta hänsyn till förmånsrättsordningen i förmånsrättslagen (1970:979), vilket kan innebära att betalning av skatter och avgifter blir till viss del eftersatt. Skatteverket anser att det aldrig bör vara fråga om brister beträffande betalning av skatter och avgifter i mer än ringa om- fattning för att beviljas F-skuldsanering.

Hovrätten för Västra Sverige pekar på att förslaget innebär att det krävs att näringsverksamheten drivits på ett uppenbart oförsvarligt sätt och ifrågasätter om kravet i tillräcklig utsträckning kommer att utestänga oseriösa företagare. Även Göteborgs tingsrätt, Trafikförsäkringsföre- ningen och Svensk Försäkring ifrågasätter uppenbarhetsrekvisitet.

Lärarnas A-kassa anser att ytterligare en avslagsgrund bör vara att en gäldenär bedrivit näringsverksamhet på ett i arbetslöshetsförsäkringens mening otillåtet sätt.

Skälen för regeringens förslag

Verksamheten får inte ha drivits på ett oförsvarligt sätt

En F-skuldsanering ska vara en möjlighet – inte en rättighet – för en före- tagare att på ett snabbt och effektivt sätt komma till rätta med sin skuldbörda och få en möjlighet till nystart. En självklar utgångspunkt bör vara att den nya formen av skuldsanering endast ska omfatta företagare vars verksamhet drivs eller har drivits på ett seriöst sätt. Med regler som omfattar de seriösa företagarna, men utesluter de illojala, blir skiljelinjen mellan dessa grupper tydligare och acceptansen för företagare som ges

en andra chans kan öka. Det är viktigt för tilltron till ett skuldsanerings-

120

system för företagare att en F-skuldsanering inte beviljas i sådana fall där företagaren i sin verksamhet agerat på ett sätt som framstår som illojalt mot borgenärer eller det allmänna. Även intresset av en sund konkurrens talar i samma riktning. Det finns alltså skäl att i den nya lagen ställa upp tydliga krav på företagarens agerande i näringsverksamheten.

Som utredningen föreslår bör en företagare vara diskvalificerad från en F-skuldsanering om näringsverksamheten drivits på ett oförsvarligt sätt. Exempel på när en verksamhet har drivits på ett sådant sätt kan vara att det i denna har förekommit lån till närstående i strid med 21 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551). Även den omständigheten att verksamheten har drivits på ett särskilt riskfyllt sätt, eller att det har förekommit återvinningsbara transaktioner, bör kunna medföra att F-skuldsanering inte ska beviljas. Det kan också handla om att det i verksamheten före- kommer eller har förekommit en s.k. målvakt, dvs. en person som är utsedd att leda verksamheten, men som i själva verket inte har någon sådan avsikt (se t.ex. 8 kap. 12 och 32 §§ aktiebolagslagen). Genom att utse en målvakt som inte har någon verklig makt, kan den faktiska företrädaren försöka undgå ansvar för oegentligheter som begås i verksamheten. Vidare bör ofta en gäldenär vara utesluten från en F-skuldsanering om det finns misstanke om inte obetydlig ekonomisk brottslighet med anknytning till näringsverksamheten. Samma sak bör gälla om det finns en dom angående sådan ekonomisk brottslighet. Det kan också handla om att det i näringsverksamheten har förekommit att någon företrädare har, som Lärarnas A-kassa tar upp, engagerat sig i näringsverksamhet på ett i arbetslöshetsförsäkringens mening otillåtet sätt och därigenom blivit föremål för återkrav.

Utredningen föreslår att det ska krävas att näringsverksamheten ska ha drivits på ett uppenbart oförsvarligt sätt för att företagaren ska vara diskvalificerad. Vissa remissinstanser anser att uppenbarhetsrekvisitet medför att oseriösa företagare inte kommer att utestängas i tillräcklig utsträckning. Det är av vikt att det finns en flexibilitet i systemet och att det vid tillämpningen går att beakta olika omständigheter av varierande styrka. Redan genom att det krävs att misskötsamheten varit oförsvarlig markeras att det krävs viss allvarligare misskötsamhet för att F-skuld- sanering inte ska få beviljas. En risk med krav som tillåter ännu all- varligare misskötsamhet är att även oseriösa företagare ges tillträde till skuldsaneringssystemet. I likhet med remissinstanserna anser därför re- geringen att en företagare bör vara diskvalificerad om näringsverksam- heten drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt.

Det är visserligen så att kraven på skötsamhet och seriositet ställer vissa krav på den utredande myndigheten. Ett borttagande av uppen- barhetsrekvisitet innebär dock inte att Kronofogdemyndigheten måste vidta särskilda utredningsinsatser. Frågorna torde bli mest komplicerade och svårutredda när företagaren har varit engagerad i ett aktiebolag. I de fall det är fråga om en F-skuldsanering efter konkurs, finns det ofta uppgifter av betydelse för bedömningen av företagarens agerande i för- valtarberättelsen och slutredovisningen. I en F-skuldsanering som inte föregåtts av en konkurs får gäldenären på annat sätt presentera utredning om att verksamheten drivs eller har drivits försvarbart. Om gäldenären inte kan presentera ett tillräckligt underlag och Kronofogdemyndigheten

Prop. 2015/16:125

121

Prop. 2015/16:125

122

därför inte kan göra en bedömning av frågan om verksamheten har drivits på ett oförsvarligt sätt, ska F-skuldsanering inte beviljas.

En viktig fråga i sammanhanget är, som Svenska Bankföreningen tar upp, om F-skuldsanering ska komma i fråga om någon i företaget har ådömts företrädaransvar enligt aktiebolagslagen. För att ett sådant ansvar ska uppkomma finns det i och för sig ett försumlighetsrekvisit, men eftersom det är fråga om en omvänd bevisbörda innebär det inte att en företrädare som har drabbats av personligt ansvar på grund av kapital- brist rent faktiskt måste ha handlat försumligt. Det måste därför anses vara en för långtgående slutsats att näringsverksamheten har drivits oförsvarligt enbart på grund av den omständigheten att en företrädare har blivit ålagd ett personligt betalningsansvar enligt aktiebolagslagen. I stäl- let bör den omständigheten att en företrädare för bolaget har ådömts företrädaransvar kunna tala för att näringsverksamheten har drivits på ett oförsvarligt sätt. Vid den bedömning som ska göras blir emellertid omständigheterna i det enskilda fallet avgörande.

Misskötsamhet gentemot staten ska inte vara en egen grund för avslag

Utredningen föreslår att det ska göras en skillnad på om misskötsam- heten har riktats mot staten jämfört med om den har riktats mot enskilda borgenärer. Anledningen till detta är att utredningen anser att det annars finns en risk för att respekten för skattesystemet skulle minska.

Flera remissinstanser invänder mot denna del av utredningens förslag och anser att bedömningen av företagets skötsamhet måste vara den- samma oberoende av borgenärskategori. Även regeringen anser att de skäl som utredningen lyfter fram inte är av sådan styrka att staten bör särbehandlas som borgenär. Tidigare har t.ex. den avskaffade förmåns- rätten för skattefordringar i sig inte ansetts ha någon nämnvärd betydelse för viljan att betala skatt. Förmånsrätten aktualiseras ju när skatt eller avgift inte har betalats. Det är snarare andra omständigheter som i högre grad inverkar på skattemoralen, t.ex. effektiviteten i indrivningssystemet (prop. 2002/03:49 s. 72). Inte heller det förhållandet att fordringarna tillhör staten och det allmänna motiverade att förmånsrätten behölls.

Enligt regeringen bör därför misskötsamheten gentemot staten i stället beaktas inom ramen för samma prövning som annan misskötsamhet från gäldenärens sida, dvs. vid prövningen om företagarens näringsverk- samhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt.

På vilket sätt ska skulder till staten beaktas?

Även om regeringen inte anser att misskötsamhet gentemot staten ska beaktas som en egen diskvalifikationsgrund, har utredningens resone- mang i dessa delar fortfarande relevans. Det är självklart viktigt att ett företag sköter t.ex. sina skatteåtaganden mot staten. Om en företagare vars verksamhet har misskött sina förpliktelser gentemot staten kan beviljas F-skuldsanering, skulle det kunna sända fel signaler om skuld- saneringsinstitutet och påverka den allmänna betalningsmoralen negativt. Skulderna uppkommer utan någon affärsmässig kreditprövning och utan att någon säkerhet kan krävas. Staten kan inte välja sina kredittagare och inte heller i förväg hindra att ett företag skapar sig krediter genom att underlåta att betala skatteskulder eller avgifter. I praktiken ska alltså

regeringens förslag inte uppfattas som att utrymmet för misskötsamhet gentemot staten ökar, utan snarare att utrymmet för misskötsamhet gentemot övriga borgenärer minskar.

Enbart det förhållandet att näringsverksamheten har skulder till staten bör dock inte medföra att den är oseriös, utan skulderna måste vara av viss omfattning. Den som i sin näringsverksamhet under en längre period eller vid upprepade tillfällen har misskött sin skyldighet att betala skatt ska därför normalt inte komma i fråga för F-skuldsanering, medan misskötsamhet i begränsad omfattning eller av mer tillfällig natur kan vara acceptabel. Bedömningen bör göras på samma sätt, oberoende av om det är fråga om en aktiv eller en före detta företagare. I detta avseende kan en jämförelse göras med de krav som gäller för god- kännande för F-skatt. En ansökan om F-skatt ska inte godkännas om innehavaren har brustit i sin redovisning eller betalning av skatter eller avgifter i en utsträckning som inte är obetydlig (9 kap. 1 § andra stycket 3 skatteförfarandelagen [2011:1244]). När möjligheten till F-skatt infördes anförde regeringen att F-skatt endast får godkännas för den som sköter sin verksamhet på ett seriöst sätt och korrekt redovisar och betalar sina skatter och socialavgifter. Det skulle framstå som mycket otillfreds- ställande om en näringsidkare kom att kvarstå som godkänd för F-skatt en längre tid efter det att han eller hon börjat brista i sin redovisning eller betalning av skatter och avgifter (prop. 1991/92:112 s. 120).

Frågan om när brister i redovisning eller betalning av skatter och avgifter ska anses som obetydlig är en fråga som det enligt förarbetena ankommer på rättstillämpningen att besvara. Vid bestämmelsernas till- komst uttalades det emellertid att det av administrativa skäl är lämpligt att schabloner tillämpas så långt det är möjligt. Hänsyn bör tas till såväl skuldbeloppets storlek som till betalningsdröjsmålets längd. Någon en- staka betalningsförsummelse bör inte ens vid stora skuldbelopp direkt föranleda återkallelse. Först om betalning har uteblivit vid mer än två tillfällen bör det komma ifråga att återkalla ett godkännande för F-skatt (prop. 1991/92:112 s. 121).

Enligt Skatteverkets allmänna råd bör med en ”utsträckning som inte är obetydlig” avses ett sammanlagt skuldbelopp för skatter och avgifter på högst 20 000 kronor. Är det fråga om kortvariga betalningsdröjsmål bör enstaka betalningsdröjsmål – färre än fyra – inte föranleda att en ansökan avslås. Vid långvariga betalningsdröjsmål bör emellertid även enstaka betalningsbrister föranleda att ansökan avslås. Om sökanden brister i både redovisning och betalning av skatter och avgifter, ska bristerna sammanvägas vid prövningen av en ansökan om godkännande av F-skatt (jfr Skatteverkets allmänna råd, SKV A, 2012:6 och Skatteverkets meddelanden, SKV M, 2012:05).

Vid bestämmandet av vad som är ett seriöst företagande är det naturligt att ta intryck av vad utredningen har anfört beträffande möjligheterna att behålla godkännandet för F-skatt. Även om förutsättningarna för återkallelse av godkännandet för F-skatt är uppfyllda, kan det dock finnas omständigheter som – vid en samlad bedömning i det enskilda skuld- saneringsärendet – medför att verksamheten ändå inte ska anses ha drivits oseriöst.

Prop. 2015/16:125

123

Prop. 2015/16:125 Särskilt om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen

En företrädare för ett aktiebolag kan ådömas företrädaransvar enligt 59 kap. 12 eller 13 § skatteförfarandelagen (2011:1244) för bolagets obetalda skatter och avgifter. För att ett sådant ansvar ska utdömas krävs uppsåt eller grov oaktsamhet hos företrädaren.

Utredningen anser att en omständighet som bör medföra att gäldenären inte ska kunna beviljas F-skuldsanering är att en domstol har funnit att en företrädare för företaget har agerat uppsåtligt eller grovt oaktsamt av- seende skyldigheten att betala skatt och därför ådömts företrädaransvar. Trots detta har utredningen övervägt om det finns behov av någon form av ”ventil” som möjliggör att en gäldenär som har ådömts företrädar- ansvar vid särskilt ömmande omständigheter ändå skulle kunna beviljas F-skuldsanering. Det skulle t.ex. kunna vara fråga om personen ådragit sig företrädaransvar under en period då han eller hon har varit svårt sjuk och personen därefter inte har gjort sig skyldig till någon ytterligare misskötsamhet. Utredningen föreslår dock inte något sådant undantag, främst mot bakgrund av att det finns en möjlighet att underlåta att döma ut företrädaransvar vid särskilda omständigheter. Om det i målet om företrädaransvar gjorts bedömningen att några sådana särskilda omstän- digheter inte föreligger, bör de i regel inte heller beaktas i ett efter- följande F-skuldsaneringsärende.

Även regeringen anser att en F-skuldsanering normalt inte bör komma i fråga om en företrädare för företagarens näringsverksamhet har ådömts företrädaransvar. Det kan dock uppstå en situation där det trots allt går att åberopa tidigare oprövade särskilda omständigheter som medför att det finns anledning att se något mildare på misskötsamheten. Även om det generellt bör ställas tuffare krav på skötsamheten i detta avseende än enligt skuldsaneringslagen, kan en jämförelse göras med att ett före- trädaransvar inte per automatik medför att en ansökan om F-skuld- sanering ska avslås (jfr rättsfallet NJA 1998 s. 259).

Flera remissinstanser, bl.a. Företagarna, Svensk Inkasso och Svenskt Näringsliv, uttalar sig om företrädaransvaret och uttrycker att det bör slopas eller i vart fall ses över. Det finns emellertid inte utrymme att i detta sammanhang överväga den frågan.

Brister i företagarens bokföring

En annan slags misskötsamhet som måste beaktas vid bedömningen är om företaget brustit i sin bokföringsskyldighet. För att denna missköt- samhet ska utgöra hinder för en F-skuldsanering bör det dock, som utred- ningen redogör för, krävas att den förekommit i inte obetydlig omfatt- ning. Till exempel bör misskötsamheten med bokföringen ha pågått under en inte oväsentlig tidsperiod.

När en verksamhet börjar gå dåligt är det inte ovanligt att den så att säga ”faller samman” under den sista perioden före en konkurs. Det kan handla om att den bokföringsfirma som har anlitats slutar att utföra bok- föringstjänster på grund av utebliven betalning, vilket leder till att verksamheten under denna övergångsperiod i viss utsträckning missköter sin bokföring. Denna form av misskötsamhet inför en avveckling är åtminstone till viss del förklarlig och vanligt förekommande i enskilda

124

näringsidkares konkurs. En sådan misskötsamhet bör därför inte nödvändigtvis leda till att företagaren utesluts från en F-skuldsanering.

Som Kronofogdemyndigheten tar upp kan skötsamheten med bok- föringen ibland vara svår att bedöma. Anledningen till detta är att det finns möjlighet för företag att senarelägga bokföringen. Det kan visserligen vara så att ett företag utnyttjar sig av denna möjlighet. I en sådan situation måste dock företaget t.ex. ordna verifikationerna i takt med att de tas emot eller sammanställs. Inte heller får bokföring av kontanta in- och utbetalningar för presentation i registreringsordning senareläggas, om inte betalningarna har registrerats i ett kassaregister. Även om verksamheten valt att senarelägga bokföringen finns det således ofta en möjlighet för Kronofogdemyndigheten att bedöma om bokföringen eller dokumentationen av transaktionerna sköts. Till detta kommer att myndigheten kan begära att gäldenären kompletterar sin ansökan med en redogörelse för hur bokföringen har skötts för att få ytterligare underlag till sin bedömning av om verksamheten drivits på ett seriöst sätt. Det finns således goda möjligheter för Kronofogdemyndig- heten att bedöma om företagaren bör vara diskvalificerad på grund av misskötsamhet med verksamhetens räkenskaper.

Närstående till företagaren

Inte heller en närstående ska beviljas F-skuldsanering, om det i den näringsverksamhet som hans eller hennes skulder har anknytning till har förekommit misskötsamhet. En annan ordning skulle riskera att urholka förtroendet för systemet och att medföra en risk för missbruk.

Den närstående behöver alltså inte själv ha agerat illojalt eller för- sumligt för att bli diskvalificerad från F-skuldsanering, utan missköt- samhet i företagarens näringsverksamhet ”smittar” av sig på en när- stående med skulder som har anknytning till verksamheten. I dessa fall kan det dock i många fall finnas möjligheter för gäldenären att i stället beviljas skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag.

6.5.3Näringsförbud

Regeringens förslag: En gäldenär som har näringsförbud ska inte kunna få F-skuldsanering.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna invänder mot för- slaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget till ny skuld- saneringslag får den som är ålagd näringsförbud inte beviljas skuld- sanering (8 § andra stycket). Samma ordning bör gälla för F-skuld- sanering. En gäldenär som har meddelats näringsförbud har ofta varit engagerad i en näringsverksamhet som har drivits på ett oförsvarligt sätt och är redan av denna anledning diskvalificerad från en F-skuldsanering. För tydlighets skull, och för att ytterligare markera att lagen endast omfattar de seriösa företagarna, bör det dock ställas upp en uttrycklig

Prop. 2015/16:125

125

Prop. 2015/16:125 begränsning att en gäldenär som har meddelats näringsförbud inte kan beviljas F-skuldsanering.

6.5.4Gäldenären måste ha ett betalningsutrymme

Regeringens förslag: F-skuldsanering ska inte beviljas om gäldenären har ett betalningsutrymme som per kvartal understiger en sjundedel av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att gäldenären måste ha mer än ett ringa betalningsutrymme, vilket enligt utredningen motsvarar 5 000 kr per kvartal.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Svensk Inkasso och Svenskt Näringsliv anser att det är lämpligt med ett högre betalnings- utrymme än det som utredningen föreslår.

Skälen för regeringens förslag: En skuldsanering ska vara till nytta för både gäldenären och borgenärerna. Om gäldenären bedöms sakna betalningsförmåga, ska gäldenären vid en skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag inte betala någonting till borgenärerna (ett s.k. nollbeslut). En sådan skuldsanering motiveras främst med hänsyn till gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering. Det har t.ex. ansetts rim- ligt att en ålderspensionär eller en person som på grund av sjukdom inte kommer att kunna återvända till arbetslivet, ska kunna bli fri från sina skulder trots att han eller hon saknar möjlighet att ens delvis betala dessa.

Den nya skuldsaneringsformen tar emellertid främst sikte på gälde- närer som är aktiva eller före detta företagare och som planerar att återgå till ett yrkesaktivt liv. För dessa gäldenärer kommer betalningsplanen att vara kortare än för övriga fysiska personer och möjliggöra för dem att snabbt återgå till eller fortsätta företagandet (se avsnitt 6.9.1). För att motivera detta, och för att leva upp till kravet att en skuldsanering även ska vara borgenärsgynnande, bör F-skuldsanering endast komma i fråga för de gäldenärer som kan betala åtminstone en viss del av sina skulder. Genom ett sådant krav betonas också företagarens personliga ansvar och risktagande, vilket i sin tur kan bidra till ett ansvarsfullt agerande från företagarens sida och till en tilltro till företagarnas vilja att göra rätt för sig.

Utredningen föreslår att en gäldenär som saknar eller endast har ett ringa betalningsutrymme inte ska kunna beviljas F-skuldsanering. Enligt utredningen avses med detta att gäldenären ska ha utrymme att betala minst 5 000 kr per kvartal. Vid bestämmandet av beloppet har utred- ningen utgått från att de flesta gäldenärer som är föremål för skuld- sanering enligt 2006 års skuldsaneringslag har ett betalningsutrymme om högst 1 667 kronor per månad.

Regeringen anser emellertid – i likhet med några remissinstanser – att det minsta belopp som utredningen föreslår är väl lågt. För att det samhällsekonomiska syftet med F-skuldsanering ska kunna uppnås måste institutet vara tillgängligt för de företagare som är i behov av ekonomisk

rehabilitering. Det innebär att de krav som ställs upp inte får vara så pass

126

stränga att de i praktiken utesluter de gäldenärer som lagstiftningen är Prop. 2015/16:125 avsedd för. Samtidigt får kravet på betalningsutrymme inte vara så lågt

att det i realiteten inte uppfattas som ett villkor för att beviljas F-skuld- sanering. Kravet på gäldenärens betalningsutrymme bör bestämmas så att flertalet överskuldsatta företagare har förutsättningar att klara av nivån, samtidigt som kravet på betalningsutrymme är så pass högt att det får genomslag i den praktiska tillämpningen. Enligt regeringens mening är det därför lämpligt att kräva ett något större betalningsutrymme än det som utredningen förordar.

För att kravet ska vara dynamiskt och följa med den samhällseko- nomiska utvecklingen bör bedömningen av vad som är att anse som ett ringa betalningsutrymme utgå från prisbasbeloppet enligt socialförsäk- ringsbalken. Enligt regeringens uppfattning bör en gäldenär inte beviljas F-skuldsanering om han eller hon inte har förmåga att per kvartal betala åtminstone en sjundedel av prisbasbeloppet (dvs. drygt 6 300 kronor enligt inkomstår 2016). Regeringen anser att denna innebörd av kravet på betalningsutrymme bör framgå direkt av lagtexten.

6.5.5En allmän skälighetsbedömning

Regeringens förslag: F-skuldsanering ska få beviljas om det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt.

Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser, det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering och F-skuld- saneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen anger dock inte att det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering ska beaktas särskilt vid bedömningen.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Brottsoffermyndig- heten anser att det är av vikt att skälighetsbedömningen motsvarar den som görs vid skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag och att gäldenärens brottslighet ges lika betydelse vid bedömningen i de båda förfarandena. Svenskt Näringsliv anser att privatkonsumtionens betydelse bör beskrivas tydligare mot bakgrund av att aktiva företagare ska kunna beviljas F-skuldsanering.

Skälen för regeringens förslag

Ett allmänt skälighetskrav ska gälla även för F-skuldsaneringar

I förslaget till ny skuldsaneringslag ställs det krav på att det ska vara skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska för- hållanden för att skuldsanering ska beviljas (9 § första stycket). Det ska göras en helhetsbedömning, där samtliga omständigheter som rör

gäldenärens ekonomi och dennes personliga förhållanden ska beaktas.

127

Prop. 2015/16:125 Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering (9 § andra stycket).

Det allmänna skälighetskravet motiverades vid den ursprungliga skuldsaneringslagens tillkomst främst av att regleringen ska vara flexibel och inte leda till stötande resultat. Skuldsanering av fysiska personers skulder innebär många svårigheter, inte minst därför att den enas skuldsituation inte är den andras lik. Om ett skuldsaneringssystem ska vara ändamålsenligt och effektivt, måste kriterierna vara angivna på ett sådant sätt att ingen utesluts från tillämpningsområdet på grund av någon enstaka omständighet. Det får därför inte vara utformat med så stela kriterier att skuldsanering tvunget måste beviljas eller vägras så snart vissa lätt avläsbara fakta är för handen (prop. 1993/94:123 s. 94 f.).

Argumenten för ett allmänt skälighetskrav gäller även för F-skuld- sanering. En företagare har ofta en komplex skuldsituation och det går inte att i förväg förutse samtliga omständigheter som kan tala för eller mot en F-skuldsanering. Med ett generellt skälighetsrekvisit finns möjlig- het att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, vilket främjar ett effektivt och ändamålsenligt system. Ett allmänt skälighetsrekvisit kan också medverka till att minska risken för missbruk av systemet. Regeringen anser mot denna bakgrund att det även för F-skuldsanering bör införas ett allmänt skälighetskrav.

Utgångspunkten är att skälighetskravet ska bedömas på samma sätt som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag. Det innebär att det ska göras en samlad bedömning av alla omständigheter kring gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden som är relevanta. Till exempel kan gäldenärens agerande i ett föregående konkursförfarande ha betydelse vid skälighets- bedömningen. Även det sätt gäldenärens näringsverksamhet drivs eller har drivits på kan beaktas vid bedömningen. I detta avseende kan beaktas sådant oseriöst eller illojalt agerande i verksamheten som inte är av sådan omfattning att det är oförsvarligt och därmed leder till diskvalificering (se avsnitt 6.5.2).

Skälighetskravet ska bedömas på samma sätt som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag. Denna utgångspunkt gäller även betydelsen av brottslig- het och privatkonsumtion för frågan om huruvida gäldenären ska beviljas skuldsanering eller inte. Det bedöms inte finnas skäl att, som Brottsoffer- myndigheten och Svenskt Näringsliv efterfrågar, ytterligare förtydliga dessa omständigheters betydelse vid prövningen av om F-skuldsanering ska beviljas. Som beskrivs ovan kan viss ekonomisk brottslighet leda till att företagaren är diskvalificerad från F-skuldsanering och att det i sådant fall inte ens blir fråga om att göra en allmän skälighetsbedömning.

Som regeringen återkommer till i avsnitt 7.1 bör det ställas upp villkor på anknytning till Sverige för att beviljas F-skuldsanering. Även om detta krav är uppfyllt, kan det förekomma situationer där gäldenärens anknyt- ning är så svag att det inte är skäligt att F-skuldsanering beviljas (jfr prop. 1993/94:123 s. 91 och 94 f.).

128

Vissa förhållanden ska särskilt beaktas vid skälighetsbedömningen

Prop. 2015/16:125

På samma sätt som i förslaget till ny skuldsaneringslag bör skälighetskravet förtydligas med en uppräkning av vissa förhållanden som särskilt ska beaktas vid skälighetsbedömningen.

Inledningsvis bör som utredningen föreslår – och som ingen remiss- instans invänder mot – särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst och de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser. Ytterligare en omständighet som bör beaktas särskilt är, på motsvarande sätt som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag, det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering.

Beträffande omständigheterna vid skuldernas tillkomst bör stor be- tydelse läggas på hur och varför skulderna har uppkommit. För en före- tagares del måste denna bedömning göras mot bakgrund av att de allra flesta av skulderna är näringsrelaterade. Om skulderna exempelvis upp- kommit till följd av en olycklig investering eller förhållanden som gälde- nären inte har kunnat råda över, bör detta ofta kunna beaktas i positiv riktning. Om skulderna däremot har uppkommit till följd av illojalt agerande i näringsverksamheten, bör detta väga i motsatt riktning. Frågor kring fördelningen av gäldenärens skuldbörda kan också ha betydelse i sammanhanget. Exempelvis kan det förhållandet att gäldenären på ett illojalt sätt har försökt styra sin skuldbörda till att bli huvudsakligen näringsrelaterad leda till att det är oskäligt att bevilja F-skuldsanering.

Dessutom bör F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga beaktas särskilt. En F-skuldsanering syftar till att gäldenären ska kunna återgå till ett yrkesaktivt liv. För att markera detta är det lämpligt att F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga beaktas särskilt i skälighetsbedömningen. Om F-skuld- saneringen kan förväntas underlätta för företagaren att fortsätta eller starta upp en näringsverksamhet, bör detta tala detta för att F-skuld- saneringen ska beviljas.

6.5.6

Gäldenärens möjlighet att beviljas

 

 

F-skuldsanering på nytt

 

 

 

Regeringens förslag: En gäldenär som tidigare har misslyckats med

 

sin skuldsanering eller som har genomgått en skuldsanering och

 

skuldsatt sig på nytt ska kunna beviljas F-skuldsanering igen om det

 

finns särskilda skäl.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

inte med regeringens. Utredningen föreslår att det inte ska finnas något

 

särskilt hinder för en gäldenär som tidigare har misslyckats med sin

 

skuldsanering och fått den upphävd att kunna beviljas F-skuldsanering

 

igen. Enligt utredningens förslag bör möjligheten för gäldenärer som har

 

genomgått en skuldsanering och skuldsatt sig på nytt vara begränsad till

 

om det finns synnerliga skäl.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred-

 

ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Svensk Försäkring

 

och Trafikförsäkringsföreningen anser att det inte ska göras någon

129

 

 

Prop. 2015/16:125 åtskillnad mellan olika grupper av gäldenärer och det för båda grupperna bör krävas synnerliga skäl.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2006 års skuldsaneringslag får en gäldenär som tidigare har beviljats skuldsanering endast beviljas skuldsanering på nytt om det finns synnerliga skäl (6 §). Som redogörs för i avsnitt 5.7 föreslår regeringen en generell utökning av möjligheten till skuldsanering en andra gång. En gäldenär som tidigare har miss- lyckats med sin skuldsanering eller som har genomgått en skuldsanering och skuldsatt sig på nytt ska kunna beviljas skuldsanering igen om det finns särskilda skäl.

Enligt regeringen är det lämpligt att motsvarande ordning ska gälla för F-skuldsanering som föreslås bli fallet för skuldsanering enligt den nya skuldsaneringslagen. En företagare bör således kunna beviljas F-skuld- sanering igen, om det finns särskilda skäl. Detta krav bör tillämpas och tolkas på motsvarande sätt som i förslaget till ny skuldsaneringslag.

Genom att använda samma lösning som föreslås i skuldsaneringslagen undviks att det, som Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen tar upp, görs någon åtskillnad mellan olika grupper av gäldenärer. En sådan reglering markerar också att en andra F-skuldsanering ska beviljas endast om det framstår som i hög grad skäligt, men ger samtidigt utrymme för att tillämpningen inte behöver bli alltför restriktiv.

En misslyckad eller genomgången skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag eller någon av de tidigare skuldsaneringslagarna bör ha samma verkan som en misslyckad F-skuldsanering (se avsnitt 5.7). För att en gäldenär som tidigare har beviljats skuldsanering enligt skuldsaneringslagen ska beviljas F-skuldsanering ska det alltså också krävas att det finns särskilda skäl. Vad detta innebär utvecklas i författningskommentaren.

6.6Innebörden av en F-skuldsanering

Regeringens förslag: F-skuldsanering ska innebära att gäldenären delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av F-skuldsaneringen.

Borgenärer med fordringar som inte är kända i skuldsanerings- ärendet ska förlora rätten att få betalt.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna instämmer i förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ett av syftena med en F-skuld- sanering är att ekonomiskt rehabilitera svårt skuldsatta gäldenärer genom att dessa personer får en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem och därmed få en chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv. Till detta kommer att avsikten med F-skuldsanering är att ge överskuldsatta företagare en möjlighet att starta om på nytt eller fortsätta sin verksamhet med förnyad kraft. Lagstiftningen ska också medverka till att presumtiva företagare upplever att riskerna med företagande är hanterbara. Det är

130

därför av vikt att en F-skuldsanering i så stor utsträckning som möjligt Prop. 2015/16:125 innebär en totalreglering av gäldenärens skulder.

På samma sätt som vid en skuldsanering enligt förslaget till ny skuld- saneringslag bör F-skuldsanering innebära att en borgenär endast har rätt att få betalt för sin fordran med den del av beloppet som ska betalas en- ligt den betalningsplan som beslutas. En skillnad mellan de olika skuld- saneringsformerna kommer dock bli att en F-skuldsanering aldrig kan medföra att gäldenären helt befrias från sitt betalningsansvar för de skul- der som omfattas. En gäldenär som vill beviljas F-skuldsanering måste nämligen ha ett visst betalningsutrymme som kommer borgenärerna till godo (se avsnitt 6.5.4).

Fordringar som inte är kända i ärendet och som är av sådant slag att de omfattas av saneringen bör, liksom enligt förslaget till ny skuldsanerings- lag, alltid drabbas av ett bortfall av rätten att få betalt. En annan ordning skulle riskera att äventyra F-skuldsaneringens rehabiliterande och de- finitiva karaktär.

En F-skuldsanering kan under vissa förutsättningar omprövas (ändras eller upphävas). Det kan t.ex. handla om att gäldenären inte följer den upprättade betalningsplanen (se vidare avsnitt 6.11). Rättsverkan av en F-skuldsanering blir därför inte definitiv förrän gäldenären har fullgjort sina skyldigheter enligt den upprättade betalningsplanen och tiden för att ompröva F-skuldsaneringen har löpt ut.

6.7Gäldenärens skulder

6.7.1

Vilka skulder ska omfattas?

 

 

 

Regeringens förslag: En F-skuldsanering ska som huvudregel

 

omfatta gäldenärens samtliga skulder som har uppkommit före

 

inledandebeslutet.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna instämmer i utred-

 

ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Almi företagspartner

 

anser att det bör övervägas om skuldsaneringen endast ska omfatta

 

sådana skulder som gäldenären anger i ansökan.

 

Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att en F-skuld-

 

sanering innebär att gäldenären till stor del befrias från betalningsansvar

 

för de skulder som omfattas av F-skuldsaneringen är det viktigt att

 

avgränsa vilka fordringar som omfattas av saneringen. Utredningen

 

föreslår att alla fordringar som har uppkommit före inledandebeslutet

 

som huvudregel ska omfattas av F-skuldsaneringen. Förslaget motsvarar

 

vad som gäller enligt 2006 års skuldsaneringslag och de flesta av

 

remissinstanserna har inga invändningar mot det.

 

Enligt regeringen framstår förslaget i denna del som naturligt. Ett alter-

 

nativ skulle vara att, som utredningen diskuterar, endast fordringar som

 

är näringsrelaterade omfattas av F-skuldsaneringen. Det finns dock flera

 

nackdelar med en sådan lösning. En F-skuldsanering syftar till att ge

 

företagaren en andra chans. Om en F-skuldsanering inte skulle omfatta

131

 

 

Prop. 2015/16:125 samtliga fordringar, skulle det innebära att en företagare som gått igenom ett saneringsförfarande kan ha kvar en påtaglig skuldbörda. Ett sådant system skulle försvåra för överskuldsatta företagare att få en ny chans och starta en ny verksamhet, vilket skulle motverka det huvudsakliga syftet med regleringen. Till detta kommer att det inte finns något krav på att skulderna ska vara näringsrelaterade vid en F-skuldsanering för en aktiv företagare. Denna gäldenärskategori kommer att ha en stor skuld- börda som inte är hänförlig till näringsverksamheten och det rehabili- terande syftet skulle för dessa gå helt förlorat, om inte i princip alla gäldenärens skulder omfattades av F-skuldsaneringen. Ett ytterligare alternativ skulle kunna vara att, som Almi företagspartner tar upp, låta skuldsaneringen omfatta endast sådana skulder som gäldenären anger i sin ansökan. Det är visserligen så att gäldenären kommer att ha en långtgående skyldighet att redogöra för sina skulder i ansökan (se avsnitt 6.8.3). Det finns dock alltid en risk för att det finns skulder som gälde- nären inte angett i ansökan, t.ex. därför att han eller hon inte varit medveten om skuldens existens. En sådan lösning som Almi företags- partner tar upp har därför den uppenbara nackdelen att gäldenären riskerar att inte bli rehabiliterad genom F-skuldsaneringen. Det skulle också uppstå en risk för att sådana skulder som inte omfattas av F-skuld- saneringen görs gällande under den period som betalningsplanen löper och att beslutet om F-skuldsanering därför upphävs eftersom gäldenären inte klarar av betalningarna enligt betalningsplanen. Regeringen anser därför att en sådan lösning inte bör väljas. I stället bör de nya reglerna utformas så att gäldenären har ett incitament att redogöra för sina skuldförhållanden i ansökan.

Det är också naturligt att använda inledandebeslutet som brytpunkt för vilka fordringar som ska omfattas av en F-skuldsanering. En annan ordning skulle kunna vara att t.ex. låta gäldenären själv välja om dagen för ett eventuellt konkursbeslut eller inledandebeslut ska utgöra bryt- punkt. Som utredningen anför kan gäldenären dock ådra sig nya skulder under perioden mellan konkursens avslutande och skuldsaneringens inledande. De fördelar som kan finnas med att låta konkursbeslutet styra är därför små och det skulle kunna uppstå tillämpningsproblem med att avgöra om det har tillkommit nya skulder efter konkursen. En ordning som låter gäldenären välja mellan två olika brytpunkter skulle också riskera att i onödan komplicera regelverket och minska förutsebarheten för borgenärerna. På grund av detta och med hänsyn till att det finns ett värde i att ha en enhetlig reglering för samtliga skuldsaneringsärenden bör inledandebeslutet utgöra brytpunkt för vilka fordringar som ska omfattas av en F-skuldsanering.

6.7.2Vissa fordringar bör alltid vara undantagna

Regeringens förslag: Förutom sådana slags fordringar som är undantagna en skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag ska även fordringar för vilka borgenären har förmånsrätt i form av företagshypotek vara undantagna en F-skuldsanering.

132

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Vissa fordringar bör alltid vara undantagna

För att ett skuldsaneringssystem ska uppfylla sitt syfte på bästa sätt bör det vara en utgångspunkt att så många fordringar som möjligt omfattas av saneringen. Även intresset av att upprätthålla den s.k. likhetsprin- cipen, dvs. att om flera borgenärer inte kan få full betalning ska de bära förlusten proportionellt mot storleken av vars och ens fordran, och till- tron till skuldsaneringssystemet, talar i samma riktning.

Enligt förslaget till ny skuldsaneringslag ska vissa fordringar uttryck- ligen undantas från en skuldsanerings omfattning (se avsnitt 5.1), nämligen

1.en fordran på familjerättsligt underhåll,

2.en fordran som är förenad med panträtt, viss förmånsrätt eller retentionsrätt, till den del säkerheten räcker till betalning av fordran,

3.en fordran som är förenad med förmånsrätt till följd av utmätning,

4.en fordran som inte är förfallen till betalning och som är beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation, och

5.en fordran som är tvistig.

Regeringen anser att det är lämpligt att dessa slags fordringar inte heller omfattas av en F-skuldsanering. Det finns dock anledning att för vissa kategorier av fordringar utveckla skälen till att de bör undantas och även överväga om vissa ytterligare fordringar alltid bör vara undantagna.

Fordringar förenade med vissa förmånsrätter

Fordringar förenade med vissa förmånsrätter är ett slags fordran som bör undantas från en F-skuldsanering. Vid den ursprungliga skuldsanerings- lagens tillkomst motiverades undantaget med att en annan ordning skulle rubba villkoren för omsättningen av bl.a. fastigheter och därmed även kreditgivningen, vilket ytterst skulle drabba hela låntagarkollektivet och också kunna inverka menligt på samhällsekonomin (prop. 1993/94:123

s.127 f.). Dessa hänsyn gör sig gällande även i detta sammanhang. Utredningen har övervägt om fordringar förenade med panträtt i

fastighet bör omfattas av en F-skuldsanering. Anledningen till att en sådan fordran skulle omfattas är att det är vanligt förekommande att en företagare pantsätter sin bostad för att finansiera näringsverksamheten och att en företagare därför kan tvingas att lämna sitt hem, om verk- samheten inte lyckas. Det är dock endast den del av fordran som motsvarar pantens värde som inte omfattas av skuldsaneringen. Även om gäldenärens ägda bostad som utgör säkerhet för en fordran – liksom andra säkerheter – normalt ska realiseras, kan det i vissa fall vara lämp- ligt att gäldenären bor kvar i den efter en F-skuldsanering. Både sociala och ekonomiska skäl kan tala för en sådan lösning. En förutsättning för en sådan lösning bör dock vara att gäldenärens bostadsstandard inte över- stiger vad som är nödvändigt och att den inte i någon mer nämndvärd

Prop. 2015/16:125

133

Prop. 2015/16:125 utsträckning inkräktar på betalningsutrymmet (prop. 1993/94:123 s. 128 f.). Den restfordran som inte täcks av panten kommer att omfattas av F-skuldsaneringen och därmed saneras. Genom att borgenärens rest- fordran saneras undviks att gäldenären efter en genomgången F-skuld- sanering sitter kvar med skulder som överstiger fastighetens värde. Detta underlättar hans eller hennes ekonomiska rehabilitering och minskar riskerna med företagande jämfört med dagens ordning.

Beträffande fordringar som är förenade med tredjemanspant bör dessa inte vara undantagna från F-skuldsanering (jfr Högsta domstolens avgörande den 25 februari 2016 i mål nr Ö 4325-14).

Frågan blir sedan om det finns andra fordringar med förmånsrätt som bör undantas. När möjligheten till skuldsanering infördes bedömdes det att det inte fanns anledning att undanta fordringar förenade med sådana förmånsrätter som generellt har betydelse endast i kommersiella sam- manhang (prop. 1993/94:123 s. 130). Införandet av möjligheten till F-skuld- sanering medför dock att det kan finnas anledning att göra en annan bedömning beträffande dessa fordringar. En sådan förmånsrätt som kan förekomma i ärenden rörande företagare är företagshypotek (se 5 § förmånsrättslagen [1970:979]). Företagshypotek är en säkerhetsrätt som omfattar näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. Regeringen anser därför att fordringar förena- de med företagshypotek bör vara undantagna en F-skuldsanering.

Vad gäller de allmänna förmånsrätterna är det främst konkurs- och företagsrekonstruktionskostnader (10 § förmånsrättslagen), revisorskost- nader (11 §) och arbetstagares lönefordringar (12 §) som kan bli aktuella i en företagares skuldsanering. Konkurskostnader uppkommer natur- ligtvis enbart vid ett konkursförfarande och intresset bakom förmåns- rätten får anses bli tillgodosett genom ordningen där. Det saknas därmed anledning att undanta dessa fordringar från F-skuldsaneringen. Samma sak gäller för företagsrekonstruktionskostnader. Övriga fordringar, som t.ex. lönefordringar, kan antas uppkomma främst i aktiebolag och aktualiseras då vanligen inte i ett skuldsaneringsärende. När en enskild näringsidkare har skulder avseende arbetstagares löner torde det vara oundvikligt med en konkurs. Eftersom en konkursansökan går före en ansökan om F-skuldsanering (se avsnitt 6.12) kan arbetstagaren alltid ansöka om konkurs och därmed bli berättigad till förmånsrätt och lönegaranti om konkursgäldenären skulle ansöka om skuldsanering för egen del trots att han eller hon inte förmår att betala de anställdas löner. Det går knappast att föreställa sig en situation i vilken företagaren fortsätter sin näringsverksamhet utan att betala arbetstagarnas löner, undgår konkurs och i stället ansöker om F-skuldsanering. Det intresse som ligger bakom förmånsrätten för lönefordringar får därför antas vara tillgodosett i samband med en konkurs innan det kan bli aktuellt med en skuldsanering för den enskilda företagaren. Det saknas därför behov av att undanta lönefordringar från skuldsaneringen och därmed komplicera regelverket ytterligare.

134

Fordringar som inte är förfallna till betalning och som är beroende av

Prop. 2015/16:125

en motprestation

 

Även fordringar som inte är förfallna till betalning och som är beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation bör vara undantagna en F-skuldsanering. Här kan t.ex. nämnas leasingavtal, som är vanligt förekommande bland företagare. Bland de företagare som inte har av- vecklat sin verksamhet kan det i många fall vara en förutsättning för den fortsatta näringsverksamheten att ett sådant avtalsförhållande kan fortsätta. Eftersom leasingavtal innebär ett ömsesidigt utväxlande av prestationer är fordringar med anledning av sådana avtal uttryckligen undantagna från vanlig skuldsanering och bör på motsvarande sätt vara undantagna även från F-skuldsanering.

Fordringar som inte har förfallit till betalning vid inledandebeslutet

En företagare som under F-skuldsaneringsförfarandet fortsätter att driva verksamhet är många gånger i behov av vissa former av krediter, t.ex. checkräkningskrediter, för att driva verksamheten vidare. Regeringens förslag i avsnitt 6.7.3 innebär att sådana fordringar omfattas av skuld- saneringen, om det inte bestäms att fordran ska undantas. Utredningen har övervägt om samtliga fordringar som ännu inte har förfallit till betalning ska vara undantagna en F-skuldsanering och anför att bl.a. det rehabiliterande syftet inte är lika framträdande när det gäller fordringar som förfaller till betalning i framtiden.

Emellertid kan det vara fråga om vitt skilda fordringar och det är svårt att förutse vad ett generellt undantag får för följder för den enskilda gäldenären. Ett lämpligare alternativ är därför, som regeringen föreslår nedan, att i de fall det finns ett behov hos företagaren att behålla en icke- förfallen kredit, exempelvis en checkräkningskredit, bestämma att fordran inte ska omfattas av skuldsaneringen. På så sätt erhålls större kontroll över vilka fordringar som är undantagna, samtidigt som likabehand- lingsprincipen upprätthålls i största möjliga mån. Något generellt undantag för fordringar som inte har förfallit till betalning bör därför inte införas.

6.7.3

Vissa fordringar bör kunna undantas

 

 

 

Regeringens förslag: Samma slags fordringar som kan undantas från

 

en skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag ska även

 

kunna undantas från en F-skuldsanering.

 

Om en fordran undantas, ska borgenären trots föreskrifter i annan

 

författning få bevilja anstånd med betalningen under den tid som

 

F-skuldsaneringen pågår.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred-

 

ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Hovrätten för Västra

 

Sverige anser att det bör övervägas ett undantag för skulder som

 

uppkommit på grund av brott. Vidare pekar hovrätten på att även de

 

skulder som finns i företagarens pågående näringsverksamhet kommer

135

Prop. 2015/16:125 att omfattas och att det kan övervägas om sådana skulder bör kunna

 

undantas. Skatteverket anser att det bör införas särskilda regler om

 

borgenärens kvittningsrätt.

 

 

 

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2006 års skuldsaneringslag –

 

och förslaget till ny skuldsaneringslag – finns det en möjlighet för

 

Kronofogdemyndigheten att undanta vissa fordringar som i och för sig

 

omfattas av skuldsaneringen, men som på olika sätt är beroende av vissa

 

premisser för att betalningsskyldigheten ska inträffa. För att en fordran

 

ska kunna undantas ska den vara beroende av villkor, inte vara till

 

beloppet fastställd eller inte vara förfallen till betalning. Om en fordran

 

undantas, får borgenären trots föreskrifter i annan författning bevilja

 

anstånd med betalningen under den tid som betalningsplanen löper.

 

 

Motsvarande möjligheter att undanta fordringar och att bevilja anstånd

 

med betalningen bör gälla även för en F-skuldsanering. Regleringen ger

 

Kronofogdemyndigheten en möjlighet att bestämma vad som ska gälla

 

beträffande dessa fordringar. En sådan flexibilitet fyller väl de särskilda

 

behov som uppstår vid en F-skuldsanering. Vid en F-skuldsanering för en

 

aktiv företagare kan detta innebära t.ex. att sådana löpande krediter som

 

behövs för att driva verksamheten vidare, såsom checkräkningskrediter,

 

kan undantas. Även borgensåtaganden – en form av villkorad fordran – bör

 

under vissa förutsättningar undantas. Om det står klart att villkoret kommer

 

att uppfyllas och betalningsskyldighet inträda bör dock fordran, med hänsyn

 

till likabehandlingsprincipen, omfattas av – och inte undantas från – F-skuld-

 

saneringen. Om en villkorad fordran omfattas av F-skuldsaneringen, ska den

 

behandlas på samma sätt som övriga fordringar. Att samma fordringar ska

 

kunna undantas som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag innebär också,

 

som Centrala studiestödsnämnden tar upp, att studieskulder ska behandlas

 

på samma sätt enligt de båda regelverken. Det innebär att förfallna

 

studieskulder omfattas av F-skuldsaneringen. Även den utestående

 

studieskulden som

inte är förfallen omfattas som

huvudregel av

en

 

F-skuldsanering, men kan och bör normalt undantas (jfr prop. 1993/94:123 s.

 

122 och rättsfallet NJA 1997 s. 717).

 

 

 

Hovrätten för Västra Sverige anser att det bör övervägas om fordringar

 

som uppkommit

på grund

av brott bör kunna

undantas från

en

 

F-skuldsanering. En F-skuldsanering ska beviljas endast om verksam-

 

heten drivs eller har drivits seriöst. I detta ligger, som beskrivs i avsnitt

 

6.5.2, att företagaren inte får ha gjort sig skyldig till viss brottslighet

 

hänförlig till näringsverksamheten. Annan brottslighet som gäldenären

 

kan ha gjort sig skyldig till och det sätt som skulderna tillkommit på ska

 

– på samma sätt som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag – beaktas

 

inom ramen för den allmänna skälighetsprövningen. Regeringen be-

 

dömer att det inte finns skäl att härutöver låta gäldenärens brottslighet

 

beaktas på så sätt att skulder som uppkommit i anledning av brott ska

 

kunna undantas från en F-skuldsanering.

 

 

 

Vidare anser Hovrätten för Västra Sverige att det bör övervägas om det

 

även bör införas en möjlighet att undanta förfallna skulder i företagarens

 

pågående näringsverksamhet.

En aktiv företagare

ska beviljas

en

 

F-skuldsanering endast om den verksamhet som han eller hon driver är

 

välfungerande och solvent. Utgångspunkten för en sådan företagare ska

136

alltså vara att han eller hon betalar sina näringsrelaterade skulder när de

förfaller. Några förfallna skulder hänförliga till näringsverksamheten ska

därför i regel inte finnas vid inledandebeslutet. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att införa en möjlighet att undanta förfallna näringsrelaterade skulder.

Skatteverket tar i detta sammanhang upp frågan om det bör införas särskilda regler om kvittning. Enligt verket kan sådana regler behövas eftersom behovet av kvittningsmöjligheter kan komma att bli större vid en F-skuldsanering än vid en vanlig skuldsanering och för att en avsaknad av regler om kvittning skulle kunna leda till fler konkurser.

Några särskilda regler om kvittning finns inte i förslaget till ny skuld- saneringslag. För kvittning i skuldsaneringssammanhang gäller allmänna civilrättsliga principer och av dessa följer bl.a. att en fordran måste vara förfallen till betalning för att kunna användas till kvittning. Däremot finns särskilda regler om kvittning i 5 kap. 15 § konkurslagen (1987:672) och 2 kap. 21 § lagen om företagsrekonstruktion (1996:764). Dessa regler innebär bl.a. att en borgenär tillåts använda en icke förfallen fordran till kvittning.

Vid införandet av den ursprungliga skuldsaneringslagen övervägdes frågan om det behövdes särskilda regler om kvittning motsvarande de som finns i bl.a. konkurslagen, men det ansågs inte sakligt motiverat. I förarbetena anges att det främsta skälet till detta är att sådana skulle gynna den kvittningsberättigade borgenären framför de andra borge- närerna, vilket skulle strida mot likabehandlingsprincipen (prop. 1994/94:123 s. 141). Enligt regeringen bör avsteg från likabehandlings- principen göras endast om det är nödvändigt. Det har inte framkommit några skäl som motiverar att det för F-skuldsanering ska göras en annan bedömning än för skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag. Det är visserligen så att en ordning utan särskilda kvittningsregler skulle kunna leda till något fler konkurser. Liksom anges i förarbetena till den ursprungliga skuldsaneringslagen behöver en sådan utveckling dock inte vara något negativt (se prop. 1993/94:123 s. 141). Anledningen till detta är att konkursinstitutet kommer att vara överordnat F-skuldsanerings- institutet (se avsnitt 6.12) och en borgenär som anser det fördelaktigt kommer därför att kunna komma i åtnjutande av konkurslagens särskilda kvittningsregler. I vissa fall kan det också vara så att det är lämpligt att en F-skuldsanering föregås av en konkurs, t.ex. om det finns komp- licerade och konnexa fordringsförhållanden. Regeringen anser därför att det inte finns anledning att vid F-skuldsanering möjliggöra för en borge- när att utnyttja en icke förfallen fordran till kvittning.

Ytterligare en farhåga från Skatteverkets sida är att det finns en risk för att gäldenären inte kommer att kunna klara av sina skuldsaneringsbetal- ningar enligt inledandebeslutet, om borgenären har en kvittningsrätt avseende förfallna fordringar efter det beslutet. Enligt regeringen bör dock denna oro inte överdrivas.

För skuldsanering har det i praxis slagits fast att den avgörande tid- punkten för när kvittning senast ska få ske är när beslutet om skuld- sanering har fått laga kraft (se rättsfallet NJA 1999 s. 248). Att denna tidpunkt är avgörande framstår som naturligt, eftersom det är först när det finns ett beslut om skuldsanering som har fått laga kraft som gälde- närens betalningsskyldighet gentemot borgenären faktiskt förändras.

Även om det skulle kunna bli aktuellt med kvittning i något fler fall vid F-skuldsanering än vid skuldsanering, kan det antas att kvittning kommer

Prop. 2015/16:125

137

Prop. 2015/16:125 att ske i relativt få fall. Få gäldenärer kommer därför att genom kvittning råka ut för att deras inkomst efter inledandebeslutet blir mindre än förväntat och att de av den anledningen inte kommer att kunna genomföra sina skuldsaneringsbetalningar. Till detta kommer att det vid bestämmandet av gäldenärens betalningsutrymme finns en möjlighet för Kronofogdemyndigheten att beakta eventuella kvittningar som kan komma att påverka gäldenärens inkomst, om det kan förutses att kvitt- ning kommer att ske innan beslutet om F-skuldsanering får laga kraft. Sammantaget bedömer därför regeringen att det inte bör införas några särskilda regler om kvittning i den nya lagen om skuldsanering för företagare.

 

6.7.4

Särskilt om vissa fordringar

 

Inledning

 

 

Avgörande för om en fordran över huvud taget ska omfattas av F-skuld-

 

sanering är att den har uppkommit före inledandebeslutet. Nedan redo-

 

görs därför på ett övergripande sätt för uppkomsten av vissa fordringar

 

som kan komma att aktualiseras särskilt i F-skuldsaneringsärenden.

 

Skattefordringar

 

I de fall näringsverksamheten har upphört genom en konkurs är even-

 

tuella frågor om skattefordringars uppkomst utredda genom konkursen.

 

Inte heller vad gäller de aktiva företagarna som fortsätter att engagera sig

 

i ett aktiebolag kommer några större problem att uppkomma. Det är ju

 

den fysiska personens skulder som ska saneras och frågan om när

 

aktiebolagets eventuella skattefordringar har uppstått saknar betydelse

 

för frågan om vilka skulder som ska omfattas av F-skuldsaneringen. I

 

fråga om ett eventuellt företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen bör

 

dock gälla att ansvarsfordran får anses ha uppkommit vid den tidpunkt

 

som ansvaret är knutet till, dvs. som regel skattens eller avgiftens ur-

 

sprungliga förfallodag.

 

För de enskilda näringsidkarna som fortsätter att driva verksamhet

 

under skuldsaneringen kan det dock uppstå vissa tillämpningsproblem

 

beträffande skattefordringars uppkomst. Eftersom verksamheten fort-

 

sätter, kan nya skatter och avgifter tillkomma under ärendets hand-

 

läggning och det måste då avgöras vilka av dessa som ska anses ha upp-

 

kommit före inledandebeslutet och därmed ska omfattas av F-skuld-

 

saneringen. Eftersom de aktiva företagarna förutsätts ha en solvent

 

verksamhet för att kunna beviljas en F-skuldsanering kommer det inte att

 

bli aktuellt att skuldsanera en företagare med en verksamhet som inte kan

 

betala sina skulder. Dessutom får en företagare endast ha mycket be-

 

gränsade skatteskulder för att kunna beviljas F-skuldsanering. Trots det

 

nu sagda kan frågor kring skattefordringars uppkomst ha viss relevans.

 

Frågor om skattefordringars uppkomst behandlas tämligen ingående i

 

Skatteverkets handledning för borgenärsarbetet. Det finns också en del

 

uttalanden av intresse i motiven till den nuvarande konkurslagen (prop.

 

1986/87:90 s. 123 f.).

 

Det finns ingen särskild reglering beträffande uppkomsten av skatte-

138

och avgiftsfordringar. Frågan får allmänt sett avgöras med utgångspunkt

i vilken slags skatt eller avgift det är fråga om och vilka omständigheter den aktuella skatt- eller avgiftsskyldigheten grundas på. Vad gäller slutlig skatt finns det rättsfall som ger stöd för att uppkomsttidpunkten ska knytas till utgången av det beskattningsår som skatten avser. Rätts- läget är dock oklart och det finns förarbetsuttalanden som ger stöd för att fordran i vissa fall kan anses ha uppkommit tidigare än så (prop. 1986/87:90 s. 124).

För fysiska personer hanteras vanligen det oklara rättsläget så att fordran på slutlig skatt anses ha uppkommit vid beskattningsårets utgång. Endast undantagsvis finns det anledning att göra en annan bedömning, t.ex. om skatten i sin helhet kan anses hänförlig till näringsverksamhet som upphört vid en tidigare tidpunkt än beskattningsårets utgång. I förarbetena till skuldsaneringslagen framfördes att en fordran på inkomstskatt för en enskild näringsidkare måste anses uppkommen i vart fall när inkomståret gått ut (prop. 1993/94:123 s. 118). Även i senare förarbeten finns uttalanden om att en fordran på slutlig skatt uppkommer vid inkomstårets slut (prop. 2005/06:124 s. 43). Enligt utredningen utgår Kronofogdemyndigheten och Skatteverket i praktiken också från denna princip.

Det finns emellertid ett antal fordringar som uppkommer löpande under beskattningsåret för en företagare. Till exempel uppkommer

statens fordran på mervärdesskatt när själva transaktionen (t.ex. en försäljning) görs,

statens fordran på punktskatt (t.ex. tobak) vid själva transaktionen (försäljningen), och

statens fordran på avdragen skatt och på arbetsgivaravgifter vid löneutbetalningen.

De nu nämnda skulderna kan vara uppkomna, men ännu inte förfallna vid tiden för inledandebeslutet. Att sådana fordringar finns innebär därmed inte att företagaren har misskött sina förpliktelser att betala skatt och de bör inte heller hindra en F-skuldsanering. Eftersom fordran i sådant fall inte är förfallen till betalning, finns det dock en möjlighet för Kronofogdemyndigheten att undanta den.

Latenta skattefordringar

I skatterättsliga sammanhang används ibland uttrycket latent skatteskuld för en skattebelastning som kan bli aktuell någon gång i framtiden. Med en latent skatteskuld avses oftast att en framtida försäljning av en tillgång kommer att utlösa en inkomstbeskattning. Så länge en försäljning inte har skett utgör den framtida skatten en latent (dold) skuld. Den latenta skulden kan aldrig anges till ett exakt belopp eftersom den är beroende av ett antal okända faktorer som t.ex. om och när försäljning sker, vinstens storlek och den skattskyldiges övriga inkomster. En i denna mening latent fordran skiljer sig från en villkorad fordran genom att den förstnämnda fordran uppkommer först genom den åtgärd som utlöser beskattningen. En latent skatteskuld kan därför inte göras gällande i en konkurs (jfr prop. 1986/87:90 s. 124). Eftersom den latenta fordran således inte har uppkommit före inledandebeslutet, omfattas en sådan fordran inte heller av en F-skuldsanering.

Prop. 2015/16:125

139

Prop. 2015/16:125

De avsättningar till speciella fonder, t.ex. periodiseringsfond, expan-

 

sionsfond och ersättningsfond, som en näringsidkare kan göra medför att

 

det uppstår en latent skatt i verksamheten. Eftersom fonderna ska tas upp

 

till beskattning om verksamheten upphör, kommer fonderna redan att

 

vara avvecklade om verksamheten avvecklats före F-skuldsaneringen. En

 

eventuell skatteskuld har då uppstått och om företagaren är personligt

 

betalningsansvarig för denna, ska den omfattas av skuldsaneringen.

 

Vid en F-skuldsanering för en aktiv företagare kommer det emellertid

 

ibland att finnas en latent skatteskuld i verksamheten till följd av inne-

 

stående medel på de nu nämnda fonderna. En sådan fordran anses upp-

 

kommen det beskattningsår som fonden återförs till beskattning och

 

omfattas alltså inte av F-skuldsaneringen, så länge detta inte har skett.

 

Om gäldenären driver en enskild firma, kan de latenta skatteskulderna

 

medföra viss problematik vid en F-skuldsanering. Det rehabiliterande

 

syftet med skuldsaneringen kan nämligen äventyras om de latenta

 

skatteskulderna är alltför stora. Anledningen till detta är att det finns en

 

risk för att företagaren under den period som betalningsplanen löper

 

måste återföra stora belopp till beskattning och att han eller hon därför

 

riskerar att inte klara av betalningarna enligt betalningsplanen. Dessutom

 

blir beräkningen av gäldenärens betalningsutrymme svår att göra efter-

 

som det inte i förväg går att avgöra när, och till vilket belopp, en upp-

 

skjuten skatt uppkommer.

 

Det torde dock vara ovanligt att en överskuldsatt företagare har stora

 

innestående avsättningar. Eftersom företagaren dessutom har en möjlig-

 

het att motverka en höjning av inkomsten genom att sätta av medel till en

 

ny fond eller kvitta återföringen mot en förlust i verksamheten, borde det

 

bli relativt ovanligt att belopp återförs till beskattning under en pågående

 

F-skuldsanering. Ett annat, i vart fall teoretiskt, problem är att de latenta

 

skatteskulderna kan vara så stora att verksamheten inte någonsin bedöms

 

klara av återföringarna till beskattning. Om så är fallet är det endast en

 

tidsfråga innan verksamheten måste avvecklas.

 

Utredningen har övervägt om dessa latenta skattefordringar ska

 

omfattas av skuldsaneringen, trots att de ännu inte är uppkomna. Genom

 

en sådan lösning skulle företagaren saneras från dessa skulder och verk-

 

samheten skulle få möjlighet att fortsätta med förnyad kraft. Eftersom

 

den latenta skattefordran inte är till beloppet fastställd skulle dock en

 

sådan ordning bygga på en uppskattning av beloppets storlek. Dessutom

 

skulle det medföra en konkurrensfördel för de aktiva företagarna som

 

genomgår en F-skuldsanering jämfört med övriga företagare som inte har

 

samma möjlighet att få detta slags skulder avskrivna. Regeringen anser

 

därför att de latenta skattefordringarna inte ska omfattas av skuld-

 

saneringen.

 

Ett annat alternativ är att en aktiv företagare ska vara diskvalificerad

 

från en F-skuldsanering, om han eller hon har avsättningar till periodi-

 

seringsfonder och/eller expansionsfonder. Med en sådan ordning

 

kommer de flesta företagare att ha återfört fonderna till beskattning före

 

ansökan alternativt återkomma med en ny ansökan när detta är gjort.

 

Även om företagaren inte har gjort någon återföring i sin deklaration,

 

finns det en möjlighet för företagaren att begära omprövning av inkomst-

140

deklarationen avseende tidigare avsättningar till periodiseringsfonder.

Det kan då ske en omräkning av skatten för detta tidigare beskattningsår.

Den skatteskuld som då uppkommer skulle därmed kunna omfattas av F- skuldsaneringen, och företagaren får således en möjlighet att sanera sin verksamhet från latenta skatteskulder.

I praktiken ger denna lösning alltså samma resultat som den först- nämnda ordningen. Företagaren är efter saneringen fri även från de laten- ta skatteskulderna och har därmed en viss konkurrensfördel jämfört med övriga verksamheter i branschen. En viktig aspekt är dock att de latenta skatteskulderna har lösts ut och därmed synliggjorts.

Det är inte heller logiskt att utesluta en företagare från F-skuldsanering på grund av välplanerade avsättningar. Enbart den omständigheten att en verksamhet har gjort avsättningar och har latenta skatteskulder innebär ju inte att verksamheten inte är välfungerande. Det är inte rimligt att en företagare med en fungerande verksamhet ska vara exkluderad från en F-skuldsanering enbart därför att det finns avsättningar i verksamheten. En sådan ordning skulle i praktiken innebära att företagaren inför en F-skuldsanering behöver återföra samtliga fonder till beskattning, trots att detta inte är befogat av affärsmässiga skäl. Avsättningar till olika fonder bör därför inte utgöra hinder för F-skuldsanering.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det i stället måste göras en bedömning i varje enskilt fall. Denna bedömning måste grundas på både storleken på de latenta skatteskulderna och verksamhetens tidigare resultat. Finns det en rimlig möjlighet att verksamheten kommer att klara betalningarna av de latenta skatteskulderna saknas skäl att av denna anledning avslå ansökan. Om det däremot redan i förväg framgår att verksamheten inte kommer att ha möjlighet att klara av att betala de latenta skatteskulderna, bör en F-skuldsanering inte beviljas så länge verksamheten drivs vidare. I en sådan situation bör gäldenären avveckla sin verksamhet och därefter ansöka om en F-skuldsanering. I detta sammanhang bör det även lyftas fram att om en sådan företagare återför fonderna till beskattning med stora belopp, fortsätter med sin verksamhet och därefter ansöker om F-skuldsanering, kan det bli aktuellt att avslå ansökan på grund av oskälighet.

Det förhållandet att Kronofogdemyndigheten måste göra en bedömning i varje enskilt fall innebär att myndigheten kan ställas inför relativt komplicerade prövningar. En sådan ordning går dock inte att undvika i strävan efter att säkerställa att reglerna endast träffar de seriösa och ärliga företagarna. Svårigheterna ska dock inte överdrivas. Av de aktiva före- tagare som kommer att ansöka om F-skuldsanering kan endast en mindre andel förväntas ha avsättningar i verksamheten.

Särskilt om borgensåtaganden

Borgensåtaganden i olika former är relativt vanligt förekommande hos företagare och deras närstående. Borgensåtaganden kan i skuldsanerings- hänseende orsaka vissa speciella problem. Ofta har borgensåtagandet ingåtts av en närstående till företagaren och har inte nödvändigtvis gjorts på affärsmässiga grunder. Huvudgäldenären kan i det längsta försöka prioritera betalningen av de lån som är förenade med borgen av hänsyn till den vän eller släkting som gjort borgensåtagandet. Det kan finnas ett känslomässigt incitament för huvudgäldenären att gynna dessa fordrings- ägare framför andra. Eftersom en skuldsanering innebär att samtliga

Prop. 2015/16:125

141

Prop. 2015/16:125 borgenärer behandlas lika och att gäldenären inte tillåts gynna en viss borgenär, kan ett borgensåtagande innebära att gäldenären avstår från att ansöka om F-skuldsanering. Vid skuldsaneringslagens tillkomst anförde regeringen att, även om det fanns viss förståelse för denna problematik, det inte var möjligt att låta borgensansvaret bortfalla enbart för att huvudgäldenären har ekonomiska bekymmer som kvalificerar honom eller henne för skuldsanering. En sådan ordning skulle rubba möjligheten att utnyttja borgen som säkerhet. Det ansågs inte heller möjligt att undanta fordringar säkrade med borgen från skuldsaneringen eftersom detta på ett otillbörligt sätt skulle gynna en borgenär med en sådan fordran på bekostnad av övriga borgenärer. Fordringar förenade med bor- gen kom därmed att omfattas av en skuldsanering (se prop. 1993/94:123 s. 132 f.).

Även om fordringar förenade med borgen kan antas bli relativt vanliga i F-skuldsaneringar anser regeringen att det saknas skäl för att göra någon annan bedömning beträffande dessa fordringar än vad som gjordes vid skuldsaneringslagens tillkomst. Fordringar förenade med borgen bör därför, som utredningen föreslår, omfattas av en F-skuldsanering.

I fråga om en F-skuldsanering efter det att verksamheten har avveck- lats, har ett eventuellt borgensåtagande för företagets skulder vanligen aktualiserats när skuldsaneringsförfarandet inleds. Denna skuld kommer då att omfattas av skuldsaneringen, vilket är en rimlig och ändamålsenlig ordning.

Om F-skuldsanering beviljas och verksamheten drivs vidare, kvarstår emellertid normalt eventuella borgensåtaganden. Ett borgensåtagande ska i ett skuldsaneringsärende behandlas som en villkorad fordran. Ett borgensåtagande anses nämligen innebära att en villkorad regressfordran uppkommer när borgensmannen gör sitt åtagande mot borgenären (prop. 1993/94:123 s. 137). Fordran har alltså uppkommit, men är villkorad. En sådan fordran kommer normalt att omfattas av skuldsaneringen, men det finns en möjlighet att bestämma att den inte ska göra det.

Företrädaransvar enligt aktiebolagslagen

En fordran om personligt betalningsansvar enligt aktiebolagslagen (2005:551) uppkommer i normalfallet i och med uppkomsten av för- pliktelsen för vilken styrelseledamoten ansvarar. Detta innebär att en fordran grundad på en styrelseledamots personliga betalningsansvar ofta har uppkommit när ett ärende om F-skuldsanering inletts och att fordran därmed omfattas av F-skuldsaneringen. Om en sådan fordran inte anmäls i ärendet, kommer den att omfattas av och prekluderas i och med skuld- saneringen. Detta framstår som en rimlig ordning och kan också medföra att de borgenärer som har för avsikt att föra talan om personligt betal- ningsansvar ger sig till känna vid ett tidigare stadium än vad som annars hade varit fallet.

I de fall en borgenär anmäler en fordran om personligt betalnings- ansvar kommer gäldenären i många fall att bestrida denna. Fordran blir därmed tvistig och ska inte omfattas av F-skuldsaneringen. Om detta inträffar riskerar gäldenären att efter en genomgången F-skuldsanering drabbas av betalningsskyldighet genom företrädaransvar, vilket kan

försvåra hans eller hennes rehabilitering. I sådana situationer kan det

142

finnas skäl att avvakta med F-skuldsaneringen till dess att frågan om det Prop. 2015/16:125 personliga betalningsansvaret har prövats. Även om detta medför en viss

fördröjning av företagarens möjlighet att snabbt komma tillbaka har en sådan ordning den fördelen att gäldenärens samtliga skulder blir utredda och eventuellt sanerade. Under alla förhållanden innebär förslaget till F-skuldsanering att en företagare ges utökade möjligheter att få sina skulder sanerade än vad som är fallet i dag.

6.8Ansökningsförfarandet

6.8.1

Information om F-skuldsanering

 

 

 

Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten ska lämna information

 

om F-skuldsanering till företagare och närstående till företagare som

 

är svårt skuldsatta och som är eller har varit föremål för utmätning av

 

lön eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken. För detta ända-

 

mål ska uppgifter få behandlas av Kronofogdemyndigheten i dess

 

databaser.

 

Regeringens bedömning: Inom ramen för kommunens skyldighet

 

att erbjuda budget- och skuldrådgivning till skuldsatta bör det ingå att

 

lämna information om F-skuldsanering. Några andra aktörer bör inte

 

nu ges i uppgift att särskilt informera om F-skuldsanering.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag och bedömning: Utredningens förslag

 

och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen

 

föreslår att tingsrätt ska informera om F-skuldsanering i konkursärenden,

 

men inte att Kronofogdemyndigheten ska lämna information till svårt

 

skuldsatta företagare som har varit föremål för verkställighet.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred-

 

ningens förslag och bedömning eller har inga invändningar mot dem.

 

Jönköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och Domstolsverket, avstyrker

 

förslaget om att domstolen i konkursärenden ska lämna upplysning om

 

F-skuldsanering. Kronofogdemyndigheten anser att utredningens förslag

 

om information inte är tillräckliga, utan att även kommunernas budget-

 

och skuldrådgivning bör ha en roll i detta sammanhang. Yrkesföreningen

 

för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst instämmer i bedöm-

 

ningen att en budget- och skuldrådgivare inte bör ha en aktiv roll i de fall

 

det krävs företagsekonomisk kompetens, men menar att en rådgivare

 

mycket väl kan ha en aktiv roll i en företagares ekonomiska rehabi-

 

litering och utredning av skuldsituation.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

 

Kronofogdemyndigheten

 

Kronofogdemyndigheten kommer att vara första instans i ärenden om

 

F-skuldsanering. Det är därför naturligt att myndigheten, på samma sätt

 

som för skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag, genom

 

olika kanaler sprider information om vad F-skuldsanering innebär, hur

 

det går till att ansöka och på vilka sätt denna form av skuldsanering

 

skiljer sig från skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag.

143

 

 

Prop. 2015/16:125 Regeringen föreslår i avsnitt 5.2 att Kronofogdemyndigheten ska läm- na upplysningar om skuldsanering till fysiska personer som är svårt skuldsatta och som är eller har varit föremål för utmätning av lön eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken. För detta ändamål ska uppgifter få behandlas av Kronofogdemyndigheten i dess databaser.

En sådan upplysningsskyldighet, som till viss del utgör uppsökande verksamhet, är inte okontroversiell och kan medföra en risk för att Kronofogdemyndighetens roll som opartisk och objektiv myndighet ifrågasätts. Utredningen anser att denna risk kan vara högre beträffande information om F-skuldsanering eftersom denna riktar sig till en mål- grupp som kan uppfattas som mindre utsatt än de övriga skuldsanerings- gäldenärerna.

Enligt utredningen finns det i Kronofogdemyndighetens verkställig- hetsregister cirka 26 000 fysiska personer som myndigheten har klassi- ficerat som näringsidkare. Det kan antas att en betydande del av dessa företagare inte kommer att uppfylla förutsättningarna för en F-skuld- sanering, t.ex. eftersom de inte har en tillräcklig skuldbörda eller för att verksamheten har drivits på ett oförsvarligt sätt. En upplysning om F- skuldsanering till samtliga företagare i verkställighetsregistret skulle därför, som utredningen lyfter fram, rikta sig även till sådana som inte är rätt målgrupp och därmed kunna uppfattas som missvisande.

Flera av de företagare som förekommer i myndighetens register kan emellertid ha varit föremål för verkställighetsåtgärder under en längre tid. Även om syftet med F-skuldsanering inte är att i första hand rehabilitera sådana gäldenärer som levt med skuldsättning under en längre tid, är det viktigt att även denna grupp får en chans att bli av med sina skulder. I likhet med vad som föreslås gälla enligt förslaget till ny skuldsaneringslag är det därför enligt regeringens bedömning lämpligt att dessa gäldenärer ges information om F-skuldsaneringsinstitutet. Även en företagare som förekommit i myndighetens register under en kortare tid bör kontaktas och ges information, om det finns andra omständigheter som tyder på att han eller hon inte på egen hand kan ta sig ut ur sin skuldproblematik. Det ska handla om objektiv information och Krono- fogdemyndigheten ska inte uppmana gäldenären att ansöka om F-skuld- sanering. Det finns enligt regeringens mening inte någon anledning att befara att denna informationsskyldighet medför en risk för att myndig- hetens opartiskhet påverkas.

Budget- och skuldrådgivare

Enligt 2006 års skuldsaneringslag ska kommunen inom ramen för socialtjänsten eller på annat sätt lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer (2 §). Denna skyldighet gäller även under skuld- saneringsförfarandet. Tanken bakom regeln är att det allmänna bör bidra med information, vägledning och rådgivning kring skuldsanering (prop. 1993/94:123 s. 193). Ansvaret att tillhandahålla skuldsatta budget- och skuldrådgivning är en precisering av det generella ansvar som kommunerna har enligt socialtjänstlagen (2001:453) för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. I avsnitt 5.8 föreslår regeringen att preciseringen av ansvaret ska föras över till socialtjänst-

lagen.

144

Budget- och skuldrådgivare finns i de allra flesta kommuner och är för många skuldsaneringsgäldenärer ett stort stöd i skuldsaneringsprocessen. Budget- och skuldrådgivning riktar inte enbart in sig på att aktualisera frågan om skuldsanering, utan går till stor del ut på att lämna budget- rådgivning och att motivera, vägleda och stödja gäldenären i dennes för- sök att få ordning på sin ekonomi. Den rådgivande verksamheten fyller en viktig funktion även för många gäldenärer som inte vill eller kan komma i fråga för skuldsanering.

Utredningen menar att de personer som den nya skuldsaneringsformen är avsedd att omfatta vanligtvis inte kommer att ha samma behov av rådgivning som övriga gäldenärer. Vidare menar utredningen att det för dessa personer kanske inte heller är naturligt att vända sig till kommunen för rådgivning. Budget- och skuldrådgivarnas verksamhet är dessutom inte inriktad på företagare och näringsrelaterade frågor, utan syftar främst till att hjälpa konsumenter att få ordning på sin privatekonomi. Utredningen bedömer därför att det inte är ändamålsenligt att budget- och skuldrådgivarna får en aktiv roll i ett förfarande om F-skuldsanering.

Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst ifrågasätter utredningens antagande att sådana gäldenärer som kan bli aktuella för F-skuldsanering endast undantagsvis kommer att söka kon- takt med en budget- och skuldrådgivare. Redan i dag kommer nämligen budget- och skuldrådgivningen i kontakt med personer som ägnat sig åt näringsverksamhet eller närstående med näringsrelaterade skulder. Även Kronofogdemyndigheten är av uppfattningen att F-skuldsaneringsgälde- närer är i behov av råd och stöd.

Det finns inte anledning att ifrågasätta att många företagare och närstående med näringsrelaterade skulder är i behov av stöd och hjälp för att komma ut ur sin skuldsituation. Inom ramen för kommunens skyldighet att erbjuda budget- och skuldrådgivning till skuldsatta (se förslaget till 5 kap. 12 § socialtjänstlagen) bör det ingå att lämna infor- mation även om F-skuldsanering och bistå med hjälp om gäldenären vill lämna in en ansökan. I likhet med Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst anser regeringen dock att dessa rådgivare inte ska bistå med företagsekonomiska överväganden. Någon särskild kompetens i företagsekonomi bör därför normalt inte krävas av en rådgivare.

Domstolar och övriga aktörer

En stor del av F-skuldsaneringsgäldenärerna kommer att ha genomgått en konkurs, antingen i egenskap av konkursgäldenär eller som företrädare för en juridisk person som försatts i konkurs. Utredningen föreslår att domstolen i samband med kallelsen till edgångssammanträdet i konkurs- ärendet ska bifoga ett informationsblad om både skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag och F-skuldsanering.

Regeringen anser emellertid, i likhet med Jönköpings tingsrätt, Göte- borgs tingsrätt och Domstolsverket, att det finns flera skäl som talar mot en sådan informationsskyldighet för domstolarna. Långt ifrån alla konkursgäldenärer är i behov av skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag eller F-skuldsanering. Som jämförelse kan nämnas att utredningen uppskattar att cirka 800 gäldenärer förväntas bli föremål för

Prop. 2015/16:125

145

Prop. 2015/16:125 F-skuldsanering varje år medan antalet företagskonkurser under 2014 var över 7 000. Till det kommer att förslag bereds i Regeringskansliet om att avskaffa edgångssammanträde i domstol (se bl.a. Domstolsverkets och Kronofogdemyndighetens rapport En mer rationell konkurshantering som publicerades i oktober 2013). Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att ålägga domstolarna den av utredningen föreslagna informationsskyldigheten.

För de företagare som har genomgått en konkurs eller engagerat sig i ett bolag som har försatts i konkurs finns det i konkursärendet utredning om gäldenärens och näringsverksamhetens ekonomiska situation. Det finns också en förvaltare som har inblick i gäldenärens förhållanden och som i de allra flesta fall personligen träffar konkursgäldenären eller företrädaren för konkursgäldenären. Det ligger därför nära till hands att överväga om förvaltaren ska lämna information om F-skuldsanering.

Förvaltaren ska emellertid verka i borgenärernas intresse och hans eller hennes arvode betalas som en konkurskostnad ur konkursboet. För- valtaren bör därför inte ha en aktiv roll i ett F-skuldsaneringsärende eller ha en skyldighet att uppmana konkursgäldenären att ansöka om F-skuld- sanering. Däremot finns det inget som hindrar att en konkursförvaltare i sina kontakter med konkursgäldenären eller dess företrädare ändå lämnar information om de olika skuldsaneringsformerna (se även avsnitt 6.12).

Vidare bedömer regeringen att det inte finns tillräckliga skäl att ålägga t.ex. revisorer eller företagares branschorganisationer en aktiv roll i F-skuldsaneringsförfarandet.

6.8.2Vem ska kunna ansöka?

Regeringens förslag: Endast gäldenären själv ska kunna ansöka om

F-skuldsanering.

Nystartsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i förslaget eller har inga invändningar

mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2006 års skuldsaneringslag kan en ansökan endast göras av gäldenären själv. Denna ordning har gällt sedan den ursprungliga skuldsaneringslagens tillkomst och föreslås gälla även fortsättningsvis.

Det kan övervägas om fler än gäldenären ska kunna ansöka om en F-skuldsanering. Vad som skulle kunna tala för det är intresset av att underlätta förfarandet och nå ut till så många potentiella F-skuld- saneringsgäldenärer som möjligt. Dessa intressen gör sig emellertid gällande även för övriga gäldenärer och är inte specifika för just företagare. En fråga blir därför om det finns skäl att i detta hänseende göra skillnad mellan de båda systemen.

Båda formerna av skuldsanering innebär ingripande inskränkningar och uppoffringar från gäldenärens sida. Han eller hon kommer att under några år leva under knappa ekonomiska förhållanden. För att beviljade skuldsaneringar ska fullföljas i så stor utsträckning som möjligt är det viktigt att gäldenären är motiverad och inställd på att genomgå denna. I

146

dessa avseenden råder ingen skillnad mellan företagare eller övriga Prop. 2015/16:125 skuldsaneringsgäldenärer.

Den nya skuldsaneringsformen riktar sig till personer som generellt kan antas vara företagsamma och initiativkraftiga. Ansökningsför- farandet bör därför inte vara ett hinder för dem. Med rätt information och vägledning ska det inte heller vara några praktiska svårigheter för dem att ansöka om F-skuldsanering.

En F-skuldsanering kan få följder för företagarens fortsätta närings- verksamhet i form av t.ex. tappat kundunderlag och misstro bland sam- arbetspartner. Dessa följder kan uppstå redan i samband med att en ansökan om F-skuldsanering lämnas in och att det blir känt att gälde- nären kan ha allvarliga ekonomiska problem. Det är därför rimligt att företagaren själv har kontroll över frågan om huruvida en F-skuld- sanering ska inledas eller inte.

Regeringen anser därför att endast gäldenären själv ska kunna ansöka om en F-skuldsanering.

6.8.3Vad en ansökan ska innehålla

Regeringens förslag: En ansökan om F-skuldsanering ska innehålla uppgift om

1.gäldenären och att han eller hon har anknytning till Sverige,

2.gäldenärens inkomster och utgifter,

3.gäldenärens tillgångar och skulder med uppgift om varje borge-

när,

4.vilka skulder som har anknytning till företagarens närings- verksamhet,

5.huruvida den som driver eller har drivit näringsverksamheten är eller har varit föremål för konkurs eller förhandling om offentligt ackord,

6.hur näringsverksamheten drivs eller har drivits,

7.omständigheter som särskilt ska beaktas vid skälighetsbedöm- ningen, och

8.gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för prövning av frågan om F-skuldsanering ska beviljas.

Gäldenären ska bifoga årsredovisning eller årsbokslut för det senast avslutade räkenskapsåret för näringsverksamheten. Om en revisions- berättelse har upprättats, ska även denna bifogas.

Om den som driver eller har drivit näringsverksamheten är eller har varit föremål för konkurs eller ackordsförhandling, ska till ansökan bifogas viss utredning från konkurs- eller ackordsärendet.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår en annan lagteknisk lösning för hur uppgifter i en konkursbouppteckning ska kunna ersätta uppgifter i ansökan. Vidare föreslår inte utredningen att en upprättad revisionsberättelse ska bifogas ansökan.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i förslaget

eller har inga invändningar mot det. Sveriges advokatsamfund pekar dock

147

Prop. 2015/16:125 på att det inte är tillräckligt att enbart lägga konkursförvaltarens förvaltarberättelse – så som den i dag ska utformas – till grund för bedömningen av hur företagaren skött sina skyldigheter rörande bokföring, betalning av skatter och avgifter.

Skälen för regeringens förslag

F-skuldsanering ställer högre krav på gäldenären

För att skuldsaneringssystemet ska ha allmänhetens förtroende måste utredningen vara av sådan kvalitet och omfattning att ett ärende kan prövas med tillräcklig grad av säkerhet och att felbedömningar i möj- ligaste mån kan undvikas. Å andra sidan måste det finnas en praktisk möjlighet för företagaren att leva upp till lagens krav. Det får inte ställas så höga krav på innehållet i ansökan att företagare av denna anledning inte ansöker om skuldsanering.

Regeringen föreslår i avsnitt 5.3 flera förändringar av ansöknings- förfarandet i förslaget till ny skuldsaneringslag. Genom de föreslagna ändringarna ska ansökningsförfarandet bli enklare och effektivare genom att borgenärerna får ett större ansvar för redovisningen av skulderna. För- slagen lämnas mot bakgrund av att det framkommit att ansöknings- förfarandet ofta i sig utgör ett hinder för evighetsgäldenären att ansöka eller fullfölja en ansökan om skuldsanering.

F-skuldsanering riktar sig emellertid mot en annan målgrupp. Det finns anledning att anta att denna gäldenärskategori har bättre förutsättningar att kunna redogöra för sin ekonomiska situation jämfört med övriga fysiska personer som ansöker om skuldsanering. Utgångspunkten bör därför vara att gäldenären bör ta ett större ansvar för utredningen i ett ärende om F-skuldsanering än i ett ärende om skuldsanering enligt för- slaget till ny skuldsaneringslag. Denna utgångspunkt lyfts även fram av vissa remissinstanser, t.ex. Svensk Inkasso och Svenskt Näringsliv.

Ansökans innehåll

För att kunna avgöra om en F-skuldsanering ska beviljas krävs det till- räcklig information om gäldenärens personliga och ekonomiska för- hållanden. Det bör inte komma i fråga att sänka kravet på utredningen och därmed riskera att det inte går att avgöra skuldsaneringsfrågan på ett rättssäkert sätt. Det ligger i sakens natur att mer begränsad information om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden medför att risken för felbedömningar ökar. En sådan ordning skulle innebära en risk för att systemet får ett lägre förtroende och att skuldsaneringsformen som sådan ifrågasätts. Det är därför viktigt att utredningen är av sådan kvalitet att F-skuldsanering endast beviljas de företagare som uppfyller lagens krav. De krav på utredningen som gäller enligt 2006 års skuldsanerings- lag och som föreslås gälla även fortsättningsvis bör därför också gälla för en F-skuldsanering.

En ansökan om F-skuldsanering bör innehålla uppgift om gäldenärens personnummer och kontaktuppgifter samt uppgifter som visar att gälde- nären har anknytning till Sverige (se även avsnitt 7.1). Gäldenären bör också ange förhållanden som kan påverka skälighetsbedömningen samt

lämna uppgift om gäldenärens och dennes familjs personliga och eko-

148

nomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för prövning av frågan om huruvida F-skuldsanering ska inledas.

En ansökan bör också innehålla uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter. En företagare kan ofta ha en osäker framtida inkomst och som beskrivs i avsnitt 6.5.1 föreslås att en gäldenärs framtida betalnings- förmåga ska bedömas även om hans eller hennes inkomstförhållanden är oklara. Bedömningen av om en gäldenär ska anses vara kvalificerat insolvent ska avgöras med beaktande av dels gäldenärens aktuella inkomst, dels en relativt försiktig bedömning av gäldenärens framtida inkomster. Vid denna prognos kan Kronofogdemyndigheten lämpligen utgå från en försiktigt beräknad marknadsmässig lön för en person i motsvarande ställning och bransch, men med viss hänsyn tagen till att den förväntade inkomsten vanligtvis inte aktualiseras under uppstarts- fasen av den nya verksamheten. För att myndigheten ska kunna göra denna bedömning krävs naturligtvis att gäldenären anger sin nuvarande inkomst. Gäldenären bör i ansökan även uppskatta och redogöra för sin framtida inkomst. Denna uppskattning bör kunna godtas av Kronofogde- myndigheten, om den inte framstår som felaktig. Så kan vara fallet t.ex. om gäldenärens uppskattade inkomst väsentligt överstiger eller under- stiger en marknadsmässig inkomst och gäldenären inte har lämnat någon godtagbar förklaring till denna skillnad. Gäldenären bör även lämna uppgifter om sin näringsverksamhet samt i förekommande fall ge in års- redovisning eller årsbokslut. Genom dessa uppgifter kommer Krono- fogdemyndigheten normalt att ha tillräckligt underlag för att bedöma gäldenärens prognos av sin framtida inkomst.

Gäldenärens ansvar för redovisningen av skulderna

I ärendet måste det också finnas uppgifter om gäldenärens tillgångar och skulder. Regeringen föreslår i avsnitt 5.3.1 att borgenärerna i ett ärende om skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag ska ta över en stor del av ansvaret för redovisningen av gäldenärens skulder. Gälde- nären ska i ansökan endast behöva ange namn på och kontaktuppgifter till de kända borgenärerna, en uppskattning av skulderna och bakgrunden till dessa. Om skuldsanering inleds, ska borgenären uppmanas att anmäla sin fordran och ange vissa närmare uppgifter.

För en F-skuldsanering bör emellertid en annan ordning gälla. En före- tagare bör i sin ansökan lämna uppgift om samtliga skulder med angivande av varje borgenärs namn och kontaktuppgifter samt komplett information om skuldförhållandet. Dessa gäldenärer bör kunna hantera ett sådant ansvar. Det är fråga om personer som normalt har en större vana att redogöra för och hantera sina skuldförhållanden. För de företagare som är eller har varit försatta i konkurs finns det dessutom i bouppteckningen en uppställning över skulderna. Även de företagare vars bolag har genomgått ett konkursförfarande kommer att ha god hjälp av den bouppteckning som är upprättad i konkursen. De övriga gälde- närerna, som då vanligtvis kommer att vara aktiva företagare som fortsätter att driva näringsverksamhet, bör generellt kunna antas ha den kapacitet och initiativkraft som krävs för att göra en uppställning av sina skulder. Ett större ansvar för redovisningen av skulderna är mot denna bakgrund rimligt att kräva av en seriös företagare.

Prop. 2015/16:125

149

Prop. 2015/16:125

150

Ytterligare uppgifter krävs

I ett ärende om F-skuldsanering krävs det ytterligare uppgifter i en ansökan än i ett ärende om skuldsanering. För att en F-skuldsanering ska kunna beviljas ställs det, förutom de villkor som gäller även enligt förslaget till ny skuldsaneringslag, vissa krav beträffande hur före- tagarens näringsverksamhet drivs eller har drivits. Kronofogdemyndig- heten ska bedöma om näringsverksamheten drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt. Om Kronofogdemyndigheten bedömer att så är fallet, får F-skuldsanering inte beviljas. Gäldenären bör därför även lämna uppgifter i detta avseende.

I samtliga ärenden bör gäldenären till ansökan bifoga årsredovisning eller årsbokslutet avseende det senast avslutade räkenskapsåret för före- tagarens näringsverksamhet. Genom dessa handlingar får Kronofogde- myndigheten en översiktlig bild över verksamhetens räkenskaper och förvaltning. Om årsredovisningen blir inaktuell under handläggningen av ärendet, t.ex. på grund av att en ny årsredovisning har upprättats, kan Kronofogdemyndigheten inom ramen för sin utredningsskyldighet be- höva komplettera utredningen i ärendet.

Dessutom anser regeringen, utöver vad utredningen föreslår, att gälde- nären bör bifoga en revisionsberättelse, om en sådan har upprättats. Genom revisionsberättelsen får Kronofogdemyndigheten en redogörelse för vad revisorn uppmärksammat i sin granskning av t.ex. aktiebolagets årsredovisning och styrelsens förvaltning av bolaget under räkenskaps- året. På så sätt får Kronofogdemyndigheten ett bättre underlag för be- dömningen av om verksamheten har skötts på ett seriöst sätt.

Det är vidare av betydelse för Kronofogdemyndigheten att ha uppgift om huruvida det finns någon föregående eller pågående konkurs eller för- handling om offentligt ackord. En förvaltarberättelse, bouppteckning och slutredovisning kan innehålla uppgifter som kan ha betydelse för frågan om huruvida en F-skuldsanering ska beviljas eller inte. Som utredningen föreslår bör gäldenären därför i förekommande fall bifoga dessa dokument till sin ansökan. I de fall gäldenärens företag har inlett en ackordsförhandling enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion finns det även i det förfarandet utredning om företagets skulder samt en rekonstruktörs- berättelse. Eftersom dessa uppgifter kan ha betydelse för F-skuldsane- ringsärendet, bör gäldenären i förekommande fall bifoga dessa dokument till sin ansökan.

Uppgifterna i bouppteckningen kan i vissa fall ersätta uppgifter i ansökan

I de fall skuldsaneringsgäldenären själv har genomgått en konkurs inne- håller konkursbouppteckningen en fullständig redogörelse för gälde- närens tillgångar och skulder. Gäldenären har under straffansvar intygat att bouppteckningen är riktig. Som utredningen tar upp har därför uppgifterna i bouppteckningen relevans och bör tillföras F-skuld- saneringsärendet.

Utredningen föreslår att det i lagen uttryckligen ska anges att boupp- teckningen ska kunna ersätta gäldenärens uppgifter om tillgångar och skulder i ansökan om F-skuldsanering, om konkursen har avslutats inom sex månader före dagen för ansökan. Gäldenären ska dock alltid vara

skyldig att lämna uppgift om huruvida det har tillkommit nya skulder Prop. 2015/16:125 eller tillgångar som inte framgår av bouppteckningen.

Det kan visserligen inträffa att uppgifterna i en bouppteckning fortfarande är korrekta när ansökan om F-skuldsanering ges in. Emeller- tid kommer situationen oftare vara den att tillgångarna eller skulderna i bouppteckningen har ändrats, t.ex. på grund av utdelning i konkursen eller annat förhållande. Enligt regeringens mening framstår det därför inte som en lämplig ordning att bouppteckningen kan ersätta uppgifterna i ansökan i den utsträckning som utredningen föreslår. Någon uttrycklig bestämmelse om att bouppteckningen kan ersätta uppgifterna i ansökan bör därför inte finnas. Om uppgifterna i bouppteckningen fortfarande är korrekta finns dock inte något hinder mot att gäldenären i sin ansökan hänvisar till redogörelsen i bouppteckningen.

Även förvaltarberättelsen innehåller uppgifter av betydelse för F-skuld- saneringsfrågan och det kan därför även övervägas om dessa uppgifter bör leda till någon form av lättnad i gäldenärens utredningsansvar. Det skulle t.ex. kunna handla om hur näringsverksamheten har drivits och om det finns några omständigheter avseende näringsverksamheten som kan utgöra hinder mot F-skuldsaneringen.

Emellertid har gäldenären inte på särskilt sätt intygat att dessa upp- gifter är riktiga. Uppgifterna i förvaltarberättelsen är dessutom för- valtarens subjektiva bedömningar som inte på samma sätt kan ersätta gäldenärens uppgifter. Dessutom kan en gäldenär ha vetskap om upp- gifter som inte framgår av förvaltarberättelsen och som bör anges i ansökan. Som Sveriges advokatsamfund tar upp innehåller inte heller förvaltarberättelsen tillräckligt med uppgifter för att enbart denna ska kunna ligga till grund för bedömningen av hur företagaren t.ex. skött sina skyldigheter rörande bokföring och betalning av skatter och avgifter. Som utredningen föreslår bör det därför inte göras någon lättnad i gäldenärens utredningsansvar för sådana uppgifter.

6.8.4Elektronisk ansökan

Regeringens förslag: En ansökan om F-skuldsanering ska kunna göras elektroniskt.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen väljer dock en annan lag- teknisk utformning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Datainspektionen pekar på att en möjlighet till webbaserad ansökan innebär potentiellt stora integritetsrisker och att Kronofogdemyndigheten måste lösa detta tekniskt.

Skälen för regeringens förslag: I dag gäller att en skuldsanerings- ansökan ska lämnas skriftligen och att ansökan ska vara egenhändigt undertecknad. Regeringen föreslår dock i avsnitt 5.3.3 att det ska införas en möjlighet att ansöka om skuldsanering elektroniskt.

Det är viktigt att motivera gäldenären att ansöka om F-skuldsanering

och att i så stor utsträckning som möjligt underlätta förfarandet. Införan-

151

Prop. 2015/16:125 det av en möjlighet för gäldenären att göra en webbaserad ansökan är ett viktigt steg i denna riktning. En stor del av de gäldenärer som kommer att bli aktuella för den nya formen av skuldsanering kan antas ha tillgång till internet och bör ha vana att kommunicera elektroniskt. Regeringen föreslår därför att det även för F-skuldsanering ska vara möjligt att ansöka genom ett elektroniskt ansökningsförfarande och att kravet på egenhändigt undertecknande ska kunna uppfyllas genom en elektronisk underskrift som uppfyller tillräckliga krav på säkerhet.

Som Datainspektionen pekar på är det viktigt att Kronofogdemyndig- heten väljer lösningar som är säkra och att personuppgifter skyddas från att spridas till obehöriga.

6.8.5Kronofogdemyndighetens kontroll- och utredningsskyldighet

Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten ska ha ansvar för att utreda och kontrollera gäldenärens uppgifter i ärendet. Myndigheten ska kontrollera lämnade uppgifter mot uppgifter i de egna registren. För detta ändamål ska uppgifter få behandlas i myndighetens databaser.

Kronofogdemyndigheten ska i samband med inledandebeslutet skicka underrättelser till de kända borgenärerna i ärendet.

Socialnämnder och andra myndigheter ska ha en motsvarande uppgiftsskyldighet som i förslaget till ny skuldsaneringslag.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen lämnar inte något förslag om att det ska tydliggöras att Kronofogdemyndigheten ska kontrollera gäldenärens uppgifter i de egna registren eller att myndigheten i samband med inledandebeslutet ska underrätta de kända borgenärerna i ärendet.

Remissinstanserna instämmer i utredningens förslag eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga är hur det ska kunna säkras tillräcklig utredning vid F-skuldsaneringar för en aktiv företagare. Det är i första hand gäldenären som ska prestera den utredning som behövs för prövningen av ärendet. På samma sätt som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag bör Kronofogdemyndigheten inför ett inledande- beslut förelägga gäldenären att komplettera ansökan, om den brister inte något avseende. Det kan handla om t.ex. utredning om hur närings- verksamheten har drivits.

När det gäller Kronofogdemyndighetens kontroll- och utrednings- skyldighet föreslår utredningen i huvudsak motsvarande regler som gäller i ett ärende om skuldsanering. Förslaget framstår enligt regeringen som naturligt och ingen remissinstans invänder heller mot det. Det innebär att Kronofogdemyndigheten – i den utsträckning det behövs – ska inhämta upplysningar från andra myndigheter. I ett ärende om F- skuldsanering bör Kronofogdemyndigheten inte bara inhämta upp- lysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden, utan även om företagarens näringsverksamhet. Till exempel kan det många

152

gånger finnas anledning för Kronofogdemyndigheten att inhämta ett Prop. 2015/16:125 yttrande från Skatteverket om hur näringsverksamheten har drivits.

I avsnitt 5.3.2 föreslår regeringen att Kronofogdemyndigheten i ett ärende om skuldsanering ska kontrollera i sina egna register att upp- gifterna i ansökan är korrekta. Vid en sådan kontroll ska myndigheten ha möjlighet att, i den utsträckning det behövs, kontrollera uppgifter mot utsöknings- och indrivningsdatabasen, betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen, skuldsaneringsdatabasen och konkurstillsyns- databasen. Denna ordning bör även gälla för F-skuldsanering.

Efter en inledd skuldsanering får Kronofogdemyndigheten ett mer vid- sträckt utredningsansvar. Myndigheten bör då se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Utredningsskyldigheten bör således relateras till behovet i varje enskilt ärende och myndigheten får bedöma hur långt utredningsansvaret i olika avseenden sträcker sig. Vid Krono- fogdemyndighetens handläggning bör även de generella bestämmelserna om en myndighets serviceskyldighet och handläggning i förvaltnings- lagen (1986:223) gälla.

Ett inledandebeslut bör kungöras i Post- och Inrikes tidningar. I kun- görelsen bör var och en som har en fordran på gäldenären uppmanas att anmäla sina fordringar och lämna uppgifter av betydelse för ansökan om F-skuldsanering. Sådana uppgifter kan handla t.ex. om hur företagarens näringsverksamhet har drivits. I likhet med vad som föreslås gälla enligt förslaget till ny skuldsaneringslag bör Kronofogdemyndigheten i sam- band med kungörandet av inledandebeslutet samtidigt skicka ut under- rättelser till de borgenärer som är kända i ärendet. På så sätt säkerställs att borgenärerna uppmärksammas på den inledda skuldsaneringen. De ges även möjlighet att kontrollera att de av gäldenären uppgivna skulderna stämmer, komma in med uppgifter av betydelse för ansökan och ange till vilket konto som betalning ska ske, om F-skuldsanering beviljas. Vidare ökar en sådan ordning möjligheten för att Krono- fogdemyndigheten i ett tidigt skede kan få tillgång till uppgifter av be- tydelse för ansökan om skuldsanering och få ett komplett underlag för att upprätta en betalningsplan och att slutligt pröva ärendet.

För att säkerställa att Kronofogdemyndigheten får tillgång till relevanta uppgifter om gäldenärens ekonomiska och personliga förhållanden bör socialnämnder och andra myndigheter ha en motsvarande uppgifts- skyldighet i ett ärende om F-skuldsanering som i ett ärende om skuld- sanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag (se avsnitt 5.3.1).

6.9Gäldenärens betalningar

6.9.1

Betalningsplanens längd

 

 

 

Regeringens förslag: Betalningsplanens längd ska vara tre år. Det ska

 

inte finnas någon möjlighet att besluta om en kortare betalningsplan.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred-

 

ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Några remiss-

153

 

 

Prop. 2015/16:125 instanser, bl.a. Finansbolagens förening, Stiftelsen Ackordcentralen och

Svenska Bankföreningen, anser att det inte finns skäl till att betalnings- planen ska vara kortare än vad som gäller för skuldsanering enligt 2006

 

års skuldsaneringslag.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Betalningsplanen bör vara tre år

 

Innebörden av en F-skuldsanering är att gäldenären delvis befrias från

 

betalningsansvar för sina skulder. Ett viktigt moment i denna skuld-

 

befrielse är att gäldenären under några år lever på en nivå där hans eller

 

hennes inkomster i så stor utsträckning som möjligt kommer borge-

 

närerna till godo. Under denna period ska gäldenären fullfölja sina

 

skyldigheter enligt en upprättad betalningsplan.

 

Enligt 2006 års skuldsaneringslag gäller att betalningsplanen som

 

huvudregel löper under fem år. I avsnitt 5.6.1 föreslår regeringen att detta

 

fortsatt ska gälla, men att betalningsplanen ska bli flexiblare och att det

 

ska införas två betalningsfria månader per år. Utredningen föreslår att

 

betalningsplanens längd vid en F-skuldsanering i stället ska vara tre år.

 

Denna längd på betalningsplanen, som alltså är kortare än enligt förslaget

 

till ny skuldsaneringslag, motiveras huvudsakligen av att ett snabbare

 

och effektivare skuldsaneringsförfarande främjar företagandet och den

 

ekonomiska tillväxten. Förslaget stöds av de flesta remissinstanser.

 

Några remissinstanser anser dock att betalningsplanen inte ska vara kor-

 

tare än enligt skuldsaneringslagen eller i vart fall inte så kort som tre år.

 

Vad gäller längden på betalningsplanen talar olika intressen mot varan-

 

dra. Till exempel får betalningsperiodens längd inte vara så kort att re-

 

spekten för ingångna avtal urholkas. Även en borgenärs intresse av att få

 

sin fordran betald i så stor utsträckning som möjligt måste naturligtvis

 

beaktas.

 

Det finns emellertid ett starkt intresse av att en företagare snabbt ska

 

kunna ta itu med sin skuldbörda och kunna starta om på nytt eller

 

fortsätta sin verksamhet med förnyad kraft. Snabb avskrivning av skulder

 

är en viktig faktor för att den som tidigare har startat företag ska kunna

 

starta om på nytt. Undersökningar visar att gäldenärer ofta lever med en

 

ständig rädsla för att något som kan äventyra skuldsaneringen ska hända

 

under betalningsperioden. Detta kan få till följd att gäldenärerna blir

 

passiviserade och drar sig för att exempelvis starta en ny verksamhet

 

under den tid som betalningsplanen löper. En förkortad tid gynnar

 

nyföretagandet genom att en företagare som beviljats F-skuldsanering

 

snabbare kan starta en ny verksamhet. En förkortning av betalnings-

 

planen medför alltså att de företagare som beviljas en F-skuldsanering

 

snabbare kan återgå till att engagera sig i en näringsverksamhet och

 

därmed i förlängningen generera intäkter till borgenärerna. Dessutom

 

innebär ett system för snabb skuldavskrivning för företagare att det

 

skickas ut signaler om att riskerna med att starta företag är hanterbara

 

och presumtiva entreprenörer kan komma att våga ta steget att starta

 

näringsverksamhet, vilket i förlängningen ökar produktionsvärdet och

 

tillväxten i landet. Den klart övervägande majoriteten av dessa företagare

 

kommer aldrig att komma i fråga för F-skuldsanering, utan kommer att

154

driva fungerande företag som genererar regelbundna intäkter till

kreditgivarna. De nu nämnda aspekterna kompenserar till stor del för det intäktsbortfall som en kort avbetalningsplan innebär för borgenärerna. Även borgenärskollektivet kan således gynnas av att gäldenären så snart som möjligt får en fungerande ekonomi.

Att företag på goda villkor ska kunna låna pengar för sin verksamhet är avgörande för ett väl fungerande näringsliv. Det finns en risk att en alltför kort betalningsperiod leder till försämrade kreditgivningsvillkor och en negativ inställning till företagare som ges en andra chans. En sådan effekt riskerar att särskilt drabba de små företagen genom antingen sämre kreditvillkor eller avslag på kreditansökningar. Detta kan i sin tur leda till att fler företag avvecklas och att färre företag startas upp eller växer. I förlängningen medför en sådan utveckling en risk för minskad tillväxt.

Just risken för en negativ påverkan på kreditgivningen har tidigare lyfts fram som ett argument för att inte förkorta betalningsplanens längd. Vid tidigare lagstiftningsärenden har det även framförts farhågor för att en betalningsplan på tre år medför en konkurrenssnedvridning eftersom andra vanligt förekommande krediter, som t.ex. leasing m.m., normalt löper över fem år.

Till skillnad från tidigare lagstiftningsförslag föreslås nu ett helt nytt system och förfarande som är direkt anpassat för överskuldsatta före- tagare. Detta förfarande ska vara fristående och förutsättningarna för att en företagare ska få F-skuldsanering kommer att vara annorlunda jämfört med vad som gäller för en vanlig skuldsanering. En F-skuldsanering ska endast komma i fråga för seriösa och lojala företagare. Dessa gäldenärer kommer att leva under knappa förhållanden under den period som skuldsaneringen pågår och till skillnad från vad som föreslås gälla enligt förslaget till ny skuldsaneringslag kommer inga s.k. nollbeslut att före- komma.

Enligt regeringens bedömning finns det inte anledning att befara att möjligheten till F-skuldsanering leder till en snedvriden konkurrens. De krediter som en företagare behöver för att fortsätta driva sin verksamhet, som exempelvis leasingavtal, kommer att vara undantagna från F-skuld- saneringen. Dessutom kommer det inte att bli aktuellt att sanera skulder som löpande uppkommer i en pågående näringsverksamhet eftersom det, vid en F-skuldsanering för en aktiv företagare, är ett krav att den pågående näringsverksamheten ska kunna betala sina skulder i rätt tid.

Inte heller finns det skäl att överdriva riskerna med att förslaget på- verkar kreditgivningen. Ur kreditgivarens synvinkel förefaller det väsentliga i första hand vara det totala återbetalningsbeloppet, inte längden på betalningsplanen. Det kan också vara viktigt för bankernas förtroende gentemot företagare att dessa personer även framöver har ett visst personligt ansvar för krediter till företaget. Företagare kan nämligen antas handla på ett annat och mer ansvarsfullt sätt om de riskerar att för- lora en viss summa pengar vid företagets konkurs. Detta personliga risk- tagande bibehålls till viss del genom kravet på att gäldenären måste ha ett betalningsutrymme för att komma i fråga för en F-skuldsanering.

Gäldenärens behov av att lära sig att ta hand om sin ekonomi är ett argument som har lyfts fram för att behålla femårsperioden för skuld- saneringar enligt skuldsaneringslagen. Betalningsplanens längd kan också ha betydelse för den allmänna betalningsmoralen.

Prop. 2015/16:125

155

Prop. 2015/16:125 Som utredningen redogör för får det förutsättas att de gäldenärer som kan komma i fråga för F-skuldsanering ofta är engagerade och moti- verade personer som har förutsättningar att klara av ett tufft förfarande. Företagare har vanligtvis en relativt färsk skuldsättning och kan förväntas ha bättre förutsättningar att snabbt få ordning på sin ekonomi igen. Deras överskuldsättning beror i många fall inte på någon överkonsumtion, försummelse eller passivisering, utan har vanligtvis uppstått på grund av omständigheter utanför deras egen kontroll. Skälen att ur ett rehabili- terande syfte ha en längre betalningsplan är därför inte lika starka. Efter- som det är fråga om seriösa och lojala företagare, kan det inte heller an- tas att den allmänna betalningsmoralen skulle påverkas om dessa före- tagare har en betalningsperiod om tre år i stället för fem.

Regeringens förslag till ny skuldsaneringslag innebär att betalnings- planen ska bli flexiblare och att det ska införas två betalningsfria måna- der per år (se avsnitt 5.6.1). Bakgrunden till förslaget är att underlätta gäldenärens pressade situation och göra skuldsaneringsinstitutet mer attraktivt för gäldenären. En sådan ordning ska även förbättra förut- sättningarna för gäldenären att klara av skuldsaneringen och bli rehabiliterad.

Vad gäller företagare kan det inte anses finnas ett lika starkt behov av betalningsfria månader som för övriga gäldenärer. För dessa personer är det i stället viktigt med en snabb avskrivning av skulderna så att de så snabbt som möjligt kan återgå till näringslivet.

Till detta kommer att utvecklingen inom EU går mot ett krav på en snabb avskrivning av skulder för seriösa entreprenörer. Europeiska rådet uppmanade i maj 2011 medlemsstaterna att hjälpa entreprenörer till en andra chans, bl.a. genom att begränsa tiden för en seriös entreprenörs ackordsförfarande efter konkurs till högst tre år (Europeiska unionens råd, dok. 10975/11). Enligt kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens (2014/135/EU) ska, om en entreprenör har varit föremål för en konkurs och ett förfarande som omfattar en återbetalningsplan, hans eller hennes skulder skrivas av inom tre år räknat från det datum då återbetal- ningsplanen började genomföras. För att uppfylla kommissionens rekommendation bör betalningsplanen alltså inte vara längre än tre år.

Sammantaget bedömer därför regeringen att det är ändamålsenligt att betalningsplanen ska vara tre år. En sådan längd har också stöd av så gott som alla remissinstanser och ligger också i linje med utvecklingen i EU. Ur ett internationellt perspektiv är det också vanligt förekommande med kortare tider för skuldavskrivning för ärliga företagare och i både Danmark och Finland är betalningsplanen tre år för företagare.

Betalningsplanen ska inte kunna vara kortare än tre år

Enligt 2006 års skuldsaneringslag finns det en möjlighet att bestämma en kortare betalningsplan om det finns särskilda skäl. I avsnitt 5.6.1 föreslår regeringen att betalningsplanen ska bli flexiblare och att det ska krävas mindre för att bestämma en kortare plan.

Behovet av flexibilitet vid bestämmandet av betalningsplanens längd är inte lika starkt vid F-skuldsanering som vid skuldsanering enligt förslaget

till ny skuldsaneringslag. Det kan antas att de personer som kommer att

156

komma i fråga för en F-skuldsanering är en tämligen homogen grupp Prop. 2015/16:125 med relativt likartade levnadsförhållanden. Det saknas därför, som

utredningen redogör för, behov av att kunna bestämma en kortare betal- ningsplan än tre år. På så sätt blir systemet förutsägbart för både gälde- nären och borgenärerna.

6.9.2Gäldenärens betalningsutrymme

Regeringens förslag: Gäldenärens betalningsutrymme ska beräknas på samma sätt som vid skuldsanering enligt förslaget till ny skuld- saneringslag. Vid denna beräkning ska en företagare få förbehålla sig en viss buffert för oförutsedda utgifter.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utred- ningens förslag eller har inga invändningar mot det. Östersunds tingsrätt ifrågasätter om lagtexten medger att gäldenärens egen uppskattning av sitt betalningsutrymme ska kunna godtas i den utsträckning som utred- ningen redogör för. Det bör enligt tingsrätten vidare tydliggöras i vilka fall en gäldenärs bedömning bör kunna frångås. Även Trafikförsäk- ringsföreningen och Svensk Försäkring pekar på detta behov av förtyd- ligande, särskilt med hänsyn till att utredningen anser att bedömningen ska godtas om den inte framstår som uppenbart felaktig. Centrala studie- stödsnämnden framhåller att gäldenärens betalningsutrymme påverkas av om han eller hon behöver förbehållas ett belopp för betalning av studieskulder som undantas från F-skuldsaneringen. Företagarna menar att en F-skuldsanering måste ge utrymme för pensionsavsättningar för företagare på motsvarande sätt som gäller för anställda och att en företagare därför bör få förbehålla sig vissa medel för detta ändamål. Även TCO tar upp att det bör övervägas om det bör vara möjligt att undanta pensionsavsättningar.

Skälen för regeringens förslag

Betalningsutrymmet enligt förslaget till ny skuldsaneringslag

Enligt 2006 års skuldsaneringslag – och enligt förslaget till ny skuld- saneringslag – ska det belopp som ska fördelas mellan borgenärerna bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som ska förbehållas gälde- nären för dennes och dennes familjs försörjning. När förbehållsbeloppet bestäms ska reglerna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken vara vägledande. Eftersom det i en skuldsanering ska finnas ett visst mått av flexibilitet är bestämmelserna i utsökningsbalken endast vägledande och alltså inte bindande vid en skuldsanering. Denna ordning motiverades med att skuldsaneringsinstitutet till sin karaktär är sådant att det riskerar att förlora i effektivitet, om tillämpningen i alltför stor utsträckning är bunden av på förhand givna schabloner.

I 7 kap. 5 § utsökningsbalken anges att förbehållsbeloppet vid utmät-

ning i lön ska bestämmas med ledning av ett normalbelopp. Detta

157

Prop. 2015/16:125

158

normalbelopp fastställs årligen av Kronofogdemyndigheten och ska täcka alla vanliga levnadskostnader utom kostnaden för bostad. Till vanliga levnadskostnader räknas normala hushållsutgifter såsom utgifter för mat, kläder, tvätt, hygien, el, telefon, TV-avgifter, försäkringar och medlems- avgifter. Normalbeloppet utgör en utgångspunkt för beräkningen av förbehållsbeloppet även i skuldsaneringsärenden. Till normalbeloppet ska också läggas den faktiska kostnaden för nödvändig barntillsyn. Under vissa särskilda förutsättningar kan en gäldenär dessutom få göra förbehåll för vissa utgifter som följer av sjukdom. Även eventuella underhållsbidrag, barnbidrag och studiebidrag för hemmavarande barn påverkar beräkningen av förbehållsbeloppet.

Till normalbeloppet ska läggas den faktiska bostadskostnaden. Med faktisk bostadskostnad avses bostadskostnaden med avdrag för eventuellt bostadstillägg och bostadsbidrag. Om bostaden utgörs av egen ägd fastighet, tomträtt eller bostadsrätt får hänsyn tas till ränteutgifter och driftskostnader. I viss mån kan också amortering räknas in i förbehålls- beloppet. Bostadskostnaden kan reduceras om gäldenären anses ha en större bostad än vad som är nödvändigt.

Vid bedömningen av gäldenärens betalningsutrymme tillämpas en buffert för oförutsedda utgifter. Bufferten uppgår normalt till 500 kronor, men kan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet även vara högre än så.

Samma principer bör gälla i ett ärende om F-skuldsanering

Frågan är om det finns anledning att göra en annan bedömning för en företagares betalningsutrymme än för övriga fysiska personer. En inte obetydlig uppoffring från gäldenären är nödvändig för att en skuld- sanering ska kunna rättfärdigas och är en viktig aspekt för att upprätthålla den allmänna betalningsmoralen. För att de samhällsekonomiska vinster- na av ett skuldsaneringssystem för företagare ska uppnås är det å andra sidan viktigt att tillräckligt många företagare ansöker om F-skuld- sanering. Incitamentet att ansöka om F-skuldsanering kan gå förlorat om förfarandet är förenad med en alltför långtgående åtstramning av gälde- närens ekonomi under skuldsaneringen.

De aspekter som nämns ovan tillgodoses väl genom de utgångspunkter som gäller för beräkningen av förbehållsbeloppet enligt förslaget till ny skuldsaneringslag. Ingen remissinstans anser heller att en annan ordning ska gälla vid en F-skuldsanering än en skuldsanering. Även vid en F-skuldsanering bör därför bestämmelserna om förbehållsbelopp i utsökningsbalken vara vägledande.

Särskilt om en aktiv företagares ekonomiska förhållanden

En del av de gäldenärer som kommer att ansöka om F-skuldsanering kommer att vara antingen före detta företagare som har återgått till att vara löntagare eller närstående till företagare. För dessa gäldenärer ska förbehållsbeloppet beräknas på samma sätt som för de gäldenärer som ansöker om skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag.

Som regeringen beskriver i avsnitt 6.5.1 kan det vara förenat med svårigheter att bestämma betalningsutrymmet för en aktiv företagare som ansöker om F-skuldsanering. Samma sak gäller för de företagare som

planerar att återgå till näringsverksamhet under F-skuldsaneringen. Det är viktigt att betalningsplanen har en utformning som ger företagaren en realistisk möjlighet att fullfölja den. Det belopp som ska betalas enligt betalningsplanen bygger på en prognos över gäldenärens framtida in- komster och utgifter. Prognosen över företagarens framtida inkomst- förhållanden bör göras med försiktighet. Samtidigt bör gäldenärens egen uppskattning av sin framtida inkomst kunna godtas om den inte framstår som felaktig. Kronofogdemyndigheten bör således kunna utgå från gäldenärens uppskattning om han eller hon har redogjort för hur den uppskattats och denna redogörelse framstår som rimlig. Om den upps- kattade inkomsten däremot t.ex. väsentligt avviker från en marknads- mässig inkomst och gäldenären inte kunnat lämna en sannolik förklaring till denna skillnad, bör Kronofogdemyndigheten bortse från gäldenärens uppskattning.

En särskild aspekt är att det vanligtvis råder större osäkerhet om en företagares framtida inkomstförhållanden än vad som är fallet för övriga gäldenärer. I det fall som gäldenären ska starta en ny verksamhet ligger det i sakens natur att hans eller hennes framtida inkomster är osäkra och svåra att förutse. Det är därför viktigt att det vid bestämmandet av betalningsutrymmet och betalningsplanen tas hänsyn till tänkbara förändringar. Det innebär att en prognos för pris- och löneutvecklingen under perioden måste göras.

För den företagare som har för avsikt att fortsätta sin verksamhet kan det råda vissa svårigheter att avgöra vilken av företagarens egendom som bör avyttras och vilken egendom som bör få användas i verksamheten. För Kronofogdemyndigheten kommer detta att innebära delvis nya arbetsuppgifter. Emellertid hanterar Kronofogdemyndigheten redan i dag en del av dessa frågor i samband med beslut om verkställighet enligt utsökningsbalken rörande företagare. Eftersom bestämmelserna om utmätning av lön ska vara vägledande även när förbehållsbeloppet bestäms bör samma slags bedömning göras i skuldsaneringsärendet. Det kan dessutom antas att en hel del av de företagare som kan bli aktuella för F-skuldsanering har varit föremål för verkställighetsåtgärder och därför redan behövt avyttra de tillgångar som han eller hon inte bör få behålla. Med rätt kompetensutveckling bör Kronofogdemyndigheten väl klara av arbetsuppgiften att bestämma förbehållsbeloppet för företagare. Samma bedömning gjordes i samband med lagändringarna 2011 (prop. 2010/11:31 s. 13).

Precis som för övriga gäldenärer ska det finnas möjlighet för företagare att få förbehålla sig ett belopp för betalning av sådana fordringar som är undantagna skuldsaneringen. Som Centrala studiestödsnämnden tar upp kan det innebära att förbehåll bör göras för sådana studieskulder som undantas från F-skuldsaneringen, men för vilka det inte beviljas anstånd med betalningen under betalningsplanens löptid.

Pensionsavsättningar

Några remissinstanser anser att det bör finnas ett utrymme för pensions- avsättningar för företagare på motsvarande sätt som gäller för anställda och att en företagare därför bör få förbehålla sig vissa medel för detta ändamål. Företagare som engagerar sig i ett aktiebolag kan göra even-

Prop. 2015/16:125

159

Prop. 2015/16:125 tuella avsättningar inom ramen för den egna anställningen. Frågan aktualiseras därför främst för en enskild företagare.

Företagare har ett stort ansvar för sin pension och till den del pensionerna är premiebestämda innebär tre års uppehåll i pensions- inbetalningarna ett avbräck i den framtida pensionen. Regeringen in- stämmer emellertid i utredningens bedömning att förbehåll för avsättning till pension inte bör få göras under saneringsperioden. Det är fråga om en komprimerad tidsperiod under vilken gäldenären är tänkt att leva på existensminimum. Det framstår inte som orimligt att gäldenären under denna korta tidsperiod inte tillåts förbehålla sig medel för avsättningar till sin framtida pension. Detta gäller inte minst i ljuset av att gäldenären som ansöker om F-skuldsanering befinner sig i en ekonomisk situation i vilken han eller hon inte har möjlighet att göra några avsättningar. Om gäldenären då i F-skuldsaneringen skulle få förbehålla sig sådana medel, skulle borgenärerna få tillgodoräkna sig ett mindre belopp, vilket skulle kunna uppfattas som stötande och leda till att borgenärer i fler fall ansöker om att försätta gäldenären i konkurs. En ordning som skulle möjliggöra sådana avsättningar komplicerar dessutom regelverket och medför betydande avgränsningsproblem. Till detta kommer också att F- skuldsanering är en möjlighet för företagaren att befrias från en övermäktig skuldbörda. Genom att företagaren beviljas F-skuldsanering förbättras således hans eller hennes möjligheter att i framtiden kunna göra avsättningar till sin pension.

Regeringen anser därför att det inte bör införas någon möjlighet för en aktiv företagare som beviljats F-skuldsanering att förbehålla sig medel för pensionsavsättningar. I avsnitt 6.11.1 återkommer dock regeringen till om det vid förbättrade ekonomiska förhållanden bör vara möjligt att göra avsättningar till pension, utan att det ska leda till att F-skuldsaneringen omprövas.

Buffert för oförutsedda utgifter

Betalningsutrymmet bör, liksom vid skuldsanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag, vara försett med en buffert som kan fånga in de förändringar som med all säkerhet kommer att inträffa under betal- ningsplanens löptid, men som det inte går att i detalj förutse. Bufferten bör normalt vara densamma som gäller för övriga gäldenärer.

Frågan om en företagare därutöver bör förbehållas något belopp bör avgöras från fall till fall. För företagare kan det typiskt sett finnas en större risk för varierande inkomster och oförutsedda utgifter jämfört med löntagare. Det går därför inte att utesluta att det för företagare finns skäl att bestämma ett högre belopp i flera fall än för övriga gäldenärer.

160

6.9.3

Betalning ska ske genom en betalningsförmedling

Prop. 2015/16:125

 

 

Regeringens förslag: Gäldenären ska betala till en betalningsförmed-

 

ling, som Kronofogdemyndigheten ska ansvara för. Om det finns sär-

 

skilda skäl, ska gäldenären kunna betala direkt till borgenärerna.

 

Gäldenären ska påbörja sina betalningar redan från inledande-

 

beslutet. Kronofogdemyndigheten ska betala ut inbetalda pengar till

 

borgenärerna en gång om året. Reglerna om gäldenärens betalningar

 

och om Kronofogdemyndighetens hantering av inbetalda medel ska

 

även i övrigt utformas på samma sätt som enligt förslaget till ny

 

skuldsaneringslag.

 

Kronofogdemyndigheten ska för finansieringen av förmedlings-

 

verksamheten ta ut en årlig avgift, som ska belasta gäldenärens

 

betalningsutrymme och anges i beslutet om F-skuldsanering.

 

Regeringen ska få meddela föreskrifter om storleken på den avgift

 

som Kronofogdemyndigheten ska ta ut för betalningsförmedlingen.

 

 

 

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer

 

i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock inte något

 

bemyndigande för regeringen att bestämma avgiftens storlek.

 

Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser instämmer i

 

utredningens förslag eller har inga invändningar mot det. Sveriges

 

advokatsamfund anser att Kronofogdemyndigheten bör göra utbetal-

 

ningar till borgenärerna oftare än en gång per år.

 

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.5 och 5.6.2 föreslår

 

regeringen att Kronofogdemyndigheten ska vara betalningsförmedlande

 

organ i ett förfarande om skuldsanering. Vidare lämnas förslag om

 

gäldenärens betalningar, bl.a. att betalningarna ska påbörjas redan vid

 

inledandebeslutet och om Kronofogdemyndighetens hantering av de

 

medel som gäldenären betalat in. Regeringen menar att motsvarande

 

ordning och regler bör gälla även för F-skuldsanering. Till sådana

 

situationer där det ändå kan finnas skäl att införa en annan ordning,

 

återkommer regeringen nedan (se avsnitt 6.9.4).

 

Ett viktigt syfte med F-skuldsanering är att ge överskuldsatta före-

 

tagare en möjlighet att snabbt komma tillbaka till företagandet igen. En

 

ordning där gäldenären påbörjar sina betalningar redan vid inledande-

 

beslutet innebär att förfarandet påskyndas eftersom gäldenärens rehabili-

 

tering inte blir beroende av Kronofogdemyndighetens handläggningstid.

 

Anledningen till detta är att den tid som inledandebeslutet gällt normalt

 

bör räknas av från betalningsplanens längd. Dessutom ger det sätt som

 

gäldenären sköter sina betalningar på efter inledandebeslutet en god indi-

 

kation på hur motiverad gäldenären är att genomföra en F-skuldsanering.

 

Den föreslagna ordningen innebär att Kronofogdemyndigheten kom-

 

mer att göra utbetalningar till borgenärerna en gång varje år. Sveriges

 

advokatsamfund menar att betalningar till borgenärerna bör ske oftare än

 

en gång om året. Regeringen, som tar ställning till samma fråga i avsnitt

 

5.5.4, bedömer dock att en sådan lösning skulle bli alltför komplicerad

 

och kostsam. Avsikten är dessutom att någon förlust inte ska orsakas

 

borgenärskollektivet på grund av att utbetalning kan ske endast en gång

 

per år. Med årsvisa utbetalningar slipper borgenärerna kostnader för mot-

 

tagandet av många små belopp. Möjligheten att i undantagsfall betala

161

 

 

Prop. 2015/16:125 direkt till borgenären och att i vissa fall betala mindre eller medgivna fordringar före andra fordringar får anses tillräckliga för att tillgodose de borgenärer som har ett behov av att få betalt oftare.

Betalningsförmedlingen kommer att innebära en kostnad för Krono- fogdemyndigheten. På samma sätt som föreslås för skuldsanering bör Kronofogdemyndigheten ta ut en avgift per år för förmedlingsverk- samheten som ska belasta gäldenärens betalningsutrymme. Regeringen bör ges bemyndigande att i förordning bestämma avgiftens storlek.

6.9.4Hur ofta ska betalning ske?

Regeringens förslag: Gäldenären ska som huvudregel betala kvartals- vis. Finns det särskilda skäl, kan betalning i stället ske månads- eller halvårsvis.

Nystartsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i utredningens förslag eller har inga

invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Den betalningsplan som ska upprättas ska ange när och hur gäldenären ska betala. Enligt 2006 års skuldsanerings- lag är det inte reglerat hur ofta dessa betalningar ska ske. Regeringen föreslår i avsnitt 5.6.1 att gäldenären enligt förslaget till ny skuldsaneringslag ska betala månadsvis och att två månader om året ska vara betalningsfria.

De aktiva företagarna har många gånger en oregelbunden inkomst. Betalningsvillkoren skiftar beroende på vilken bransch som företagaren är verksam i. En företagare vars verksamhet generellt har 90 dagars betal- ningstid kommer av naturliga skäl att få svårt att klara månadsvisa betal- ningar. Denna risk kan antas vara särskilt stor för nystartade verksamheter, eftersom det kan ta tid att bygga upp en verksamhets likviditet. Till detta kommer att en F-skuldsaneringsgäldenär inte får några betalningsfria månader under saneringsperioden (se avsnitt 6.9.1).

För att underlätta betalningarna för företagaren föreslår regeringen att beloppen som huvudregel bör fastställas att betalas kvartalsvis. De allra flesta gäldenärer bör ha möjlighet att klara av ett sådant betalningsintervall. Förhållandena kan dock skilja sig från fall till fall. Kronofogdemyndigheten bör därför ha möjlighet att besluta om både kortare och längre betalnings- intervall. Ett längre betalningsintervall än ett halvår bör dock inte vara möjligt, bl.a. eftersom det i stor utsträckning skulle minska borgenärernas möjlighet att följa hur gäldenären sköter sina förpliktelser under F-skuld- saneringen.

162

6.10

Hinder mot exekutiva åtgärder

Prop. 2015/16:125

Regeringens förslag: Efter inledandebeslutet ska utmätning inte få ske för fordringar som har uppkommit dessförinnan. Detsamma ska gälla för beslut om betalningssäkring och verkställighet av sådana beslut.

Det som gäldenären har betalat in till betalningsförmedlingen ska inte kunna utmätas eller tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.

Nystartsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen lämnar inte något förslag om att inbetalda medel ska vara skyddade från att tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.

Remissinstanserna instämmer i utredningens förslag eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2006 års skuldsaneringslag får utmätning för fordringar inte ske efter Kronofogdemyndighetens in- ledandebeslut (22 §). Om utmätning ändå sker, är åtgärden utan verkan. Regeln om utmätningsförbud avser endast verkställighet av fordringar som kan komma att omfattas av ett beslut om skuldsanering, dvs. enligt huvudregeln fordringar som har uppkommit före inledandebeslutet. Att en skuldsanering hindrar utmätning är motiverat av att gäldenären ska ha en möjlighet att reda upp sina ekonomiska förhållanden och att det fortsatta förfarandet inte ska ”störas” av en pågående verkställighet mot gäldenären (prop. 1993/94:123 s. 152). Förbudet gäller även i fråga om beslut om betalningssäkring och verkställighet av ett sådant beslut. En motsvarande ordning föreslås gälla i förslaget till ny skuldsaneringslag (42 §). I avsnitt 5.5.4 föreslår regeringen att inte heller det som gälde- nären har betalat in till Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling får utmätas eller tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betal- ningssäkring (43 §). I annat fall skulle borgenärer vars skulder inte om- fattas av skuldsaneringen kunna få tillgång till de pengar som är avsedda för skuldsaneringsborgenärerna.

Även vid en F-skuldsanering finns det skäl att låta gäldenären under skuldsaneringsförfarandet vara fredad från verkställighet för att kunna ordna sina ekonomiska förhållanden. Det saknas anledning att i detta hänseende göra skillnad mellan de båda skuldsaneringsformerna. Förbud mot utmätning och mot beslut om betalningssäkring och verkställighet av ett sådant beslut bör därför gälla även efter inledandebeslutet i ett ärende om F-skuldsanering. Vidare bör de medel som gäldenären har betalat in till Kronofogdemyndighetens betalningsförmedlingstjänst inte kunna ut- mätas eller tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalnings- säkring.

163

Prop. 2015/16:125

164

6.11Omprövning

6.11.1Omprövning på ansökan av en borgenär

Regeringens förslag: En beviljad F-skuldsanering ska på borgenärens begäran omprövas – upphävas eller ändras – om

1.gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer, har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning, eller i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på frågan om F-skuldsaneringens avgörande,

2.gäldenären i sin ansökan om F-skuldsanering eller annars under ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för borgenären,

3.gäldenären har lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift eller inte har lämnat uppgifter trots att han eller hon är uppgiftsskyldig,

4.gäldenären misskött sina betalningar enligt betalningsplanen, eller

5.gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats.

En ansökan om omprövning på grund av gäldenärens förbättrade ekonomiska förhållanden ska göras inom tre år från dagen för inledandebeslutet eller, om en betalningsplan avslutas senare, senast den dag då planen löper ut.

Vid en ändring av ett beslut om F-skuldsanering får löptiden för betalningsplanen förlängas till som längst fem år.

Nystartsutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att en ompröv- ning på grund av gäldenärens förbättrade ekonomiska förhållanden ska kunna göras även efter det att betalningsplanen löpt ut. Utredningen föreslår även att ett beslut om upphävande vid gäldenärens förbättrade ekonomiska förhållanden endast ska få ske om gäldenärens levnads- standard inte sänks nämnvärt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan invändning. Göteborgs tingsrätt lyfter fram att utgångspunkten vid bedömningen av om gäldenären fått förbättrade ekonomiska förhållanden ska vara en marknadsmässig lön och anser att det är förenat med svårigheter att bedöma vad som för varje enskild företagare kan anses utgöra en sådan lön. Hovrätten för Västra Sverige pekar på att borgenärerna troligen kommer att ha små möjligheter att kunna klarlägga om det finns förutsättningar för omprövning inom treårs- perioden och att det därför bör övervägas om gäldenären ska ha en informationsskyldighet eller om omprövningstiden bör vara längre. Av samma åsikt är Svensk Inkasso, som anser att en gäldenär som bedriver fortsatt verksamhet i aktiebolagsform ska vara tvungen att som aktie- utdelning ta ut alla medel som är tillgängliga för utdelning oavsett om ett sådant uttag skulle överstiga vad som är normalt i den aktuella branschen. Även Svenskt Näringsliv anser att tidsgränserna bör förlängas och att det är viktigt att så mycket som möjligt av vinsten i den nya verksamheten uppenbaras och blir tillgänglig för en bedömning av om gäldenärens ekonomiska förhållanden har förbättrats. Företagarna menar att det bör förtydligas hur ”överskott” i aktiebolag kan disponeras och att

gäldenären bör åläggas att årligen redogöra för hur borgenärernas Prop. 2015/16:125 intressen har tillvaratagits. Kronofogdemyndigheten ställer sig mycket

tveksam till möjligheten för en borgenär att begära omprövning efter det att F-skuldsaneringen har fullföljts. Centrala studiestödsnämnden anser att regeringen i förordning bör föreskriva att Kronofogdemyndigheten ska bevaka att gäldenären följer betalningsplanen och underrätta borge- närerna vid eventuella avvikelser. Vidare anser nämnden att det bör förtydligas när en omprövning kan ske vid förbättrade ekonomiska förhållanden.

Skälen för regeringens förslag

Ett beslut om F-skuldsanering ska kunna omprövas

I vissa fall kan en beslutad skuldsanering enligt 2006 års skuld- saneringslag omprövas – ändras eller upphävas – på borgenärens be- gäran. Det kan handla om att gäldenären har agerat illojalt, att gälde- nären inte fullgör sina förpliktelser enligt betalningsplanen eller att gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förbättrats (24 § i 2006 års skuldsaneringslag och 48 § i förslaget till ny skuld- saneringslag).

En F-skuldsanering bör vara definitiv till sin karaktär och innebära en slutlig reglering av gäldenärens totala skuldsituation. Ju färre omständig- heter som kan grunda omprövning, desto säkrare blir gäldenären på att F-skuldsaneringen faktiskt innebär en definitiv lösning av hans eller hennes ekonomiska situation. Detta kan i sin tur innebära en positiv påverkan på gäldenärens vilja och möjlighet att starta en ny verksamhet. Reglerna om omprövning bör därför inte vara alltför generösa och föranleda fler ansökningar och omprövningar än nödvändigt.

Det är emellertid ofrånkomligt att det i vissa fall inträffar förhållanden som motiverar att beslutet om F-skuldsanering upphävs eller ändras. Liksom enligt förslaget till ny skuldsaneringslag bör det därför under vissa förhållanden vara möjligt för borgenärerna att få till stånd en om- prövning av F-skuldsaneringen. En annan ordning kan leda till stötande resultat och medföra en minskad tilltro till systemet. Möjligheten till omprövning kan till viss del anses vara än viktigare vid en F-skuld- sanering än vid en vanlig skuldsanering, eftersom den framtida inkomst- prognosen många gånger kommer att vara osäker när F-skuldsaneringen beviljas.

Illojalt agerande

Utredningen föreslår att samma omprövningsgrunder ska gälla vid gäldenärens illojala agerande för en F-skuldsanering som för en skuld- sanering enligt förslaget till ny skuldsaneringslag. En F-skuldsanering ska således kunna omprövas om

1.gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer, uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning,

2.gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsaneringsfrågans avgörande,

165

Prop. 2015/16:125

166

3.gäldenären i sin ansökan om F-skuldsanering eller annars under handläggningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för borgenärerna, eller

4.gäldenären har lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen eller underlåtit att lämna uppgift trots att han eller hon är skyldig att lämna en sådan uppgift och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut blivit felaktigt eller inte fattats.

Visserligen ska en F-skuldsanering inte beviljas om näringsverk- samheten har bedrivits på ett illojalt eller oförsvarligt sätt. Reglerna om omprövning tar emellertid sikte på sådana omständigheter som inte var kända när skuldsaneringen beviljades. Även regeringen anser därför att det bör vara möjligt att ompröva en F-skuldsanering om det i efterhand visar sig att gäldenären har agerat illojalt. Det saknas skäl att ha någon annan ordning i detta avseende än den som gäller enligt 2006 års skuld- saneringslag och som även föreslås gälla i förslaget till ny skuld- saneringslag.

Underlåtenhet att följa betalningsplanen

Skuldsaneringssystemet bygger på frivillighet och på att gäldenären skö- ter sina skyldigheter gentemot borgenärerna. Om gäldenären inte följer den betalningsplan som beslutas vid en F-skuldsaneringen, måste om- prövnin