I en rapport från Socialstyrelsen publicerad 2013 redovisas att väntetiderna på landets akutmottagningar har blivit längre sedan den senaste mätningen 2010, trots att ambitionen är den motsatta. Väntetiden till första läkarbedömning har dock blivit kortare.
Att tiden på akutmottagningen ändå blir lång kan bero på generellt bristande vårdplatssituation såsom det diskuteras i Socialstyrelsens rapport, men säkert inverkar också den klinikansvarsdiskussion som de flesta läkare på en akutmottagning känner till alltför väl.
I Sverige har vi en organspecifik indelning som ibland gör det svårt att hantera patienter med flera olika sjukdomar och symtom. Multisjuka äldre till exempel, riskerar att remitteras mellan olika jourläkare på en akutmottagning, vilket leder till många undersökningar för att undersöka patienten ur olika perspektiv, till exempel kardiologiskt och neurologiskt. Förutom eventuella onödiga undersökningar leder detta till många olika inkopplade vårdgivare som i sig ställer krav på kommunikation, koordinering och som regel betyder förlängt omhändertagande.
Varje akutmottagning borde ha tillgång till akuta geriatriska vårdplatser i nära samverkan med den sociala omsorgen som kommunen står för, närstående och patienten och att inte fortsätta att försöka klämma in dessa patienter i stuprör där de inte får den totala översynen av hjälp de behöver.
Framförallt borde dock varje akutmottagning ha specialiserade akutläkare, som äntligen fått sin specialistkompetens av Socialstyrelsen, så snabb bedömning av varje patient kan göras. Akutläkaren kan utifrån en multikompetens diagnosticera och behandla patienter med sviktande vitala funktioner oavsett ålder och sjukdomstillstånd. Det sparar tid för både patient och vårdgivare och minskar köerna i akutvården.
|
Penilla Gunther (KD) |
|