Tekniken går ständigt framåt i vår värld. Lagstiftningen måste alltid vara beredd att anpassas för att kunna möta nya utmaningen och utvecklingar av allehanda ny tekniska produkter på marknaden.
De senaste åren har användandet av obemannade fjärrstyrda flygfarkoster, s.k. drönare, ökat markant. Från att tidigare ha varit tämligen harmlösa leksaker har tekniken nu gjort det möjligt att utrusta dessa farkoster med film- eller stillbildskameror. Denna utveckling ställer nya krav på vår lagstiftning.
Användandet av fasta kameror på allmän plats har reglerats av Kameraövervakningslagen. Avseende drönare har Datainspektionen nyligen fastslagit att film- eller bildupptagning med dessa även skall ingå i samma lag. Problemet är att man försöker passa in modern teknik i en gammal lagstiftning som stiftades för ett helt annat ändamål. Kameraövervakningslagen var ursprungligen avsedd för reglering av fasta kameror i syfte att förhindra brott eller olyckor. Samma lag skall nu användas för mobila kameror vars syfte inte primärt inte är att förhindra brott och olyckor. En utredning över hur lagstiftningen kan anpassas till den nya tekniken bör således göras.
Användandet av drönare kräver tillstånd. Detta tillstånd ges främst av Länsstyrelsen. Dock kan tillstånd även behövas sökas från bl.a. Transportstyrelsen om operatören av en drönare inte har direkt uppsikt över farkosten, Försvarsmakten om bilder skall publiceras eller spridas samt Luftfartsverket om drönaren används i närheten av flygplatser etc. En samordning av såväl regelverk som tillståndsgivande myndighet bär eftersträvas.
Användning av drönare ökar och med det uppkommer behovet av en tydlig lagstiftning och förenklad tillståndsgivning. Risken är annars att användande sker utan tillstånd till stort men för allmänheten.
|
Anders Hansson (M) |
|