Det är mycket viktigt att en diskussion om hur ”hela Sverige ska leva” inte stannar vid frågor som gäller ”här och nu” utan att det även handlar om vilket Sverige vi vill ha i framtiden. Och för att få ett ”hela Sverige som lever” i framtiden måste vi våga göra satsningar.
Enligt Jordbruksverket lever idag en tredjedel av Sveriges befolkning i landsbygdskommuner. Av Sveriges företag har 37 procent sin verksamhet i landsbygdskommuner och 30 procent av alla sysselsatta arbetar i verksamheter som finns på landsbygden. Denna stora andel till trots så satsas en proportionellt sett allt för liten del på utvecklingen av landsbygden inom ramen för landsbygdsprogrammet.
I det län vi kommer ifrån – Dalarna – finns ett brett näringsliv. En mängd små- och medelstora företag i många branscher bidrar till att stärka dess mångfald och minska länets sårbarhet. Traditionella basnäringar inom papper och stål samsas i vårt län med
it-, tele-, tjänste- och konsultföretag av olika slag. En expanderande turist- och besöksnäring skapar många nya arbetstillfällen. Den unika kombinationen av fjällbygder, jordbruksbygder, industri- och bruksorter och orter präglade av en bred småföretagsamhet gör Dalarnas näringslivsutveckling särskilt spännande. För att framtidens näringsliv ska utvecklas på ett slagkraftigt sätt krävs hela tiden investeringar. Investeringar som gör att människor – kan bo där de vill bo, att produktionen av varor och tjänster – kan bidra till att jobb skapas på andra ställen än enkom i storstadsregioner.
Infrastrukturens kvalitet och framtida utveckling är avgörande för att skapa ett levande Sverige. Huvudstråken för person- som godstrafik på väg- och järnväg och ett väl utbyggt it-nät måste ständigt vara politiska huvudprioriteringar.
För landsbygden är även kommunikationen avgörande för framgång. Möjligheterna till en god bredbandskommunikation bör förbättras i hela landet och skillnaderna mellan stad och land på sikt helt suddas ut.
För att arbetsgivare på landsbygden ska kunna anställa personer med rätt kompetens krävs satsningar på regionala högskolor och utbildningscentrum. Om man mot sin vilja tvingas flytta för att få den utbildning som behövs för ett specifikt jobb/yrke och att den flytten då går från en landsbygdsregion till en storstadsregion ger en ”onödig” dränering av unga från landsbygdsregioner. Utbildning och forskning på landets regionala högskolor och utbildningscentrum bör prioriteras och hålla en jämförelsevis hög kvalité.
Utöver att det är viktigt att göra investeringar så har staten även en viktig roll i landsbygdens fortlevnad och utveckling genom sin fysiska närvaro. Statliga myndigheter och verks service till medborgare bör i så stor utsträckning som möjligt se likadan ut oavsett var du bor. Den sista tiden framstår det som att flertalet myndigheter i exempelvis Dalarna – som en effektiviseringsåtgärd – flyttat från mindre orter till större. Med undersökningar som visar att kostnaderna inte alls blir lägre och i kombination med att servicen till medborgarna blir mycket sämre på landsbygden kan man fråga sig vad vinsterna egentligen är.
I längden kommer Sverige att stå sig bättre i den internationella konkurrensen om det säkerställs att vi inte ”tappar” delar av vårt land på grund av att vi inte i tillräcklig utsträckning satsar på att hela Sverige ska leva.
Regeringen bör överväga möjligheterna till större satsningar för att landsbygdsprogrammet och de regionala handlingsplanerna ska bli verklighet och att regeringen i sin kommande utredning om grundläggande service blir tydligare gällande de statliga myndigheternas roll i och ansvar för den regionala utvecklingen.
|
Patrik Engström (S) |
|
|
Hans Unander (S) |
Maria Strömkvist (S) |
|
Roza Güclü Hedin (S) |
|