Motion till riksdagen
2015/16:529
av Anette Åkesson (M)

Statligt ansvar för ökat bostadsbyggande


 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över det totala skattetrycket på bostadsbyggandet och se om det går att sänka på ett riktat sätt för att öka bostadsbyggandet i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vilken roll länsstyrelserna ska ha i byggprocessen och optimera den så att länsstyrelserna bidrar till ett ökat bostadsbyggande, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla statliga myndigheter bör se över sina visioner och styrdokument så att dessa ger rätt signaler utifrån de politiska målen om ökat bostadsbyggande, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Att öka bostadsbyggandet är en prioriterad politisk fråga inom alla partier, även om vår politik skiljer sig. Det kan konstateras att det byggs för lite i Sverige. Även om bostadsbyggandet, till följd av allianspolitik, nu äntligen tagit fart är det från en låg nivå. Stora ungdomskullar och invandring spär på behovet ytterligare.

Det har funnits en tendens att man skyller på ”någon annan” som anledning till att det byggs för lite. Det har pratats om att kommunerna inte gör tillräckligt, eller byggbolagen. Men de flesta kommuner med bostadstryck arbetar intensivt med att förbättra plan- och bygglovsprocesser och byggbolagen arbetar med att optimera sina processer samt att sänka byggkostnaderna.

Mindre har det pratats om statens roll. Dels att skatten utgör en stor del av de relativt sett höga svenska byggkostnaderna. Detta borde ses över med målsättningen att sänka de skatter som ger störst effekt på ett ökat bostadsbyggande.

Dels att staten genom länsstyrelserna har en avgörande roll var och hur snabbt det byggs nya bostäder. Länsstyrelserna gör mycket konstruktivt arbete genom till exempel framtagande av relevant information och att samordna helheten inom sina län. Men man behöver se över vad som verkligen är nödvändigt för att säkra de statliga intressena ute i landet. Vi har i Sverige en kommunal självstyrelse med kommunala planmonopol och det är kommunerna som har bäst kännedom om sina behov av bostäder och var dessa lämpligast ska byggas. Eftersom processen för bostadsbyggande måste optimeras är det nödvändigt att även se över och justera länsstyrelsernas roll.  

Dessutom är det angeläget att statliga myndigheter i sina visioner och styrdokument är positiva till ökat bostadsbyggande. Visst finns det argument för att som Länsstyrelsen i Skåne ha en nollvision för byggande på åkermark – framtida matproduktion är viktig – men samtidigt ger ord signaler som sprids i hela organisationen. Eftersom det nutida och framtida behovet av bostäder är stort ger en sådan vision fel signaler. Därför bör staten se över sina visioner.

 

Anette Åkesson (M)