Sjukvårdens organisation och finansiering står inför flera utmaningar. Det behövs en utökad nationell samordning och styrning. Staten bör därför ansvara för finansiering och styrning av högspecialiserad vård och på sikt ta över huvudmannaskapet. Det stärker likvärdigheten och valfriheten, förbättrar vårdmöjligheterna för sällsynta diagnoser och ökar tillgången till hälso- och sjukvård i landets glest befolkade delar. Givetvis bör inte all sjukvård förstatligas och centraliseras. Exempelvis vårdcentraler lämpar sig alldeles utmärkt på regional nivå. Men debatten kring högspecialiserad vård eller specialistsjukvård bör fördjupas.
Vi vet idag följande:
Sverige har i dag stora regionala skillnader mellan kvalitet, produktion och kostnader inom högspecialiserad vård.
Trots nationella riktlinjer om likvärdighet ser vi tyvärr hur skillnader i vårdutbud, kvalitet och väntetider kvarstår och på vissa fält till och med ökar.
Patienters tillgång till nya behandlingsmetoder och introduktionen av nya mediciner beror ofta på vilken del av landet patienten bor i.
Ständiga sparkrav gör ofta sjukhusen ineffektiva. Detta i sin tur kan leda till dyr och dessutom ojämlik vård.
För att få ut bästa vårdkvalitet via våra skattepengar bör därför vården koncentreras i högre utsträckning än i dag. Förstatligad och nationellt samordnad högspecialiserad, forskningsnära, nyskapande och innovationsdriven vård som koncentreras till färre antal sjukhus ger möjligheter till spetskompetens och utveckling. Sverige är i dag jämte Finland och Schweiz ett av få kvarvarande länder i vår del av Europa där sjukvårdsministern i regeringen inte ansvarar för sjukvården. För ungefär 15 år sedan tog staten i Norge över sjukvården. För några år sedan ändrade Danmark sin vårdstruktur till statligt finansierad sjukvård. Sverige bör göra detsamma.
|
Birgitta Ohlsson (FP) |
|