För samtliga tre sälarter i Sverige har vi sett en tydlig ökning av populationen, och snabbast ökning sker hos gråsälen. Gråsälen fortsätter att breda ut sig söderut, och det är i södra Östersjön som populationen växer snabbast. I Östersjön uppskattas att det i dag finns 30 000 gråsälar. Med den snabba tillväxten följer fler skador på garn, nät och ryssjor vilket drabbar redan hårt prövade yrkesfiskare.
Den totala ekonomiska skadan av säl beräknas till 35 miljoner kronor årligen, varav nästan hälften uppstår i södra Östersjön. Där har andelen skadat nät-/garnfiske mer än fördubblats, från 13 procent till 32 procent, under åren 2010–2014. För krokfisket har motsvarande andel ökat från 13 procent till 49 procent. Skåne och Blekinge län står för närmare hälften av landets alla anmälda sälskador.
Även skarven skadar fisket. Sverige tros ha Europas största skarvbestånd. Frånvaron av en ordentlig förvaltningspolitik för säl och skarv är ett stort och växande problem för de kustnära yrkesfiskarna.
Intresset för jakt på säl är relativt lågt, mycket på grund av krångliga regler kring säljakten. Det medför att inte ens kvoterna för skyddsjakt uppfylls. Naturvårdsverket har öppnat för licensjakt eftersom myndigheten inte ser någon risk för att sälbestånden skulle hotas av licensjakten.
Vi anser att förvaltarskapstanken bör genomsyra viltvården. Det gäller både den årliga älgjakten och jakten på säl. Som det är nu blir frånvaron av en fungerande förvaltning alltmer påtaglig för landets kustnära yrkesfiskare. Sälens utbredning hotar dessutom andra arter. Fisket, och inte minst ålfisket, i södra Östersjön blir allt mer utsatt för angrepp från säl.
Detta är ingen hållbar ordning. Vill vi ha kvar ett levande kustnära fiske måste det balanseras mot förekomsten av säl och skarv. Vi föreslår därför att licensjakt införs för säl och skarv, på motsvarande sätt som för större vilt.
|
Åsa Coenraads (M) |
Maria Malmer Stenergard (M) |