Motion till riksdagen
2015/16:3312
av Paula Bieler (SD)

med anledning av skr. 2015/16:58 Riksrevisionens rapport om statens insatser för etablering av nyanlända


 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om etableringsuppdragets utformning och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målgruppens omfattning och deltagande och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avskaffande av särbehandlande satsningar och tillkännager detta för regeringen.

 

Riksrevisionens slutrapport – Nyanländas etablering

Riksrevisionen har granskat statens insatser för nyanländas etablering i flera delar. Granskningen har fokuserat på om statens insatser är effektiva. Sverigedemokraterna har vid samtliga tidigare tillfällen påtalat brister i dåvarande regeringars analyser och åtgärder till följd av Riksrevisionens rapporter, vilka samtliga har påpekat stora brister inom mottagande och etablering av nyanlända. Det är vår mening att den nuvarande regeringen i likhet med tidigare regeringar ej heller har tagit Riksrevisionens slutgiltiga granskning i beaktande.

 

Riksrevisionens slutrapport påvisar tydligt att stora brister råder i stort sett samtliga områden när det gäller mottagande, etablering och integration. Det övergripande resultatet är, föga förvånande, att effektivitets-, kompetens- – och resursbrister råder i etableringssatsningar, bland ålagda verksamheter för mottagandet och bland kommuner, där en fördubbling skett i egna Lex Sara-anmälningar på grund av detta. 

 

I regeringens skrivelse förekommer inga nya helhetsgrepp, åtgärder eller omtänkande gällande flyktingmottagande och etablering som motiveras av eller med hänsyn till Riksrevisionens rapport. I stället hänvisas till redan tidigare aviserade förändringar som dessvärre följer tidigare regeringars tankemönster. Detta är alltså insatser av samma slag som de Riksrevisionens granskningar visat vara ickefungerande.

 

Sverigedemokraternas mening är att Riksrevisionen på ett tydligt sätt påvisat att etableringsuppdraget såsom det formulerats genomgående åtföljts av stora brister när det gäller dess förverkligande. Enligt oss följer detta av att uppdraget som sådant är i praktiken omöjligt, inte minst under ett stort inflöde av nyanlända.

Minska inflödet

Sverige står idag för än större utmaningar än tidigare till följd av ett kraftigt ökat inflöde av asylansökningar. Främst från länder i Mellanöstern, Afrika samt Nordafrika har Sverige, som mest, hittills haft ett mottagande av nyanlända om 10 000 asylsökande per vecka – detta samtidigt som situationen sedan tidigare varit ansträngd då integrationspolitiken inte lyckas integrera nyanlända effektivt, än mindre i samma takt som antalet nyanlända.

 

I Sverige har vi således idag ett växande utanförskap präglat av segregation och parallella samhällen som växer fram i allt större utsträckning. En fortsatt hög nivå av asylmottagande innebär att än fler människor på kort tid ska införlivas i det svenska samhället.

 

Regeringen har under den senaste månaden vidtagit ett antal reformer i syfte att minska antalet personer som söker asyl i Sverige. Det är dock Sverigedemokraternas mening att dessa åtgärder är otillräckliga, inte minst då det får antas behövas omfattande åtgärder för att bryta den segregation som redan uppstått. Därför anser vi att regeringen snarast bör återkomma med ytterligare åtgärder för att minska fortsatt inflöde av asylsökande till Sverige.

Etableringsuppdragets utformning

Ett genomgående problem med etableringsuppdraget och dess utformning är att det fokuserat på etablering inom arbetsmarknaden. I princip anses en invandrare vara etablerad när han eller hon har ett stadigvarande arbete eller bedriver studiemedelsberättigade högre studier.

 

Sverigedemokraterna vill betona vikten av att etablering i samhället innefattar betydligt fler områden och aspekter än endast arbetsmarknaden. Att etableras i ett samhälle innebär enligt vår mening att bli en del av det samhället till fullo och, inte minst, att känna till dess samhällsstruktur, regelverk samt både egna rättigheter och skyldigheter gentemot det svenska samhället. Målet med insatser för en stark etablering bör således vara att jämna ut skillnader i förutsättningar för den som anländer till landet och den som redan bor här, inte genom särbehandling utan genom kompletterad kompetens.

 

Vidare måste påpekas att kunskap om det svenska samhället, precis som goda kunskaper i det svenska språket, är av stor vikt för att stärka sin ställning på den reguljära arbetsmarknaden. Riksrevisionens rapporter har visat att få personer kommer i osubventionerade arbeten efter olika etableringsinsatser och Sverigedemokraterna har vid flertalet tillfällen riktat kritik mot insatser som satsar på att nyanlända invandrare ska beredas tillfälle till arbete genom särbehandling och subventioner, bland annat med hänvisning till att detta inte ger långvariga effekter och bidrar till faktisk etablering.

 

Mot bakgrund av ovanstående anser Sverigedemokraterna att etableringsuppdraget som helhet bör ses över och omformuleras på sådant sätt att även samhällelig, språklig och kulturell etablering underlättas.

Utökad målgrupp samt säkerställande av deltagande

Riksrevisionens granskningar har vid flertalet tillfällen visat att många etableringssatsningar inte fångar upp en stor del nyanlända, utan endast engagerar en minoritet i sina program och insatser. Ett sådant exempel är att statliga insatser kopplade till bosättning endast når omkring 15 procent av de nyanlända då övriga ordnar bosättning på egen hand. Andra exempel är att deltagande i insatser bygger på frivillighet från de nyanländas sida, samt att målgruppen som sådan inte omfattar samtliga nyanlända.

 

Sammanfattningsvis har påvisats att få nyanlända, en klar minoritet i allmänhet och nyanlända kvinnor i synnerhet, inte berörs eller omfattas av några etableringsinsatser. Långt ifrån samtliga känner ens till vare sig kommunens eller statens insatser, eller för den delen övriga aktörers yrkes- och samhällsvägledande utbildningar samt insatser.

 

Sverigedemokraterna menar att samtliga individer som vill bli en del av det svenska samhället ska införlivas i de delar av etableringsinsatser som anses givande. Vi har tidigare föreslagit en breddad obligatorisk samhällsorientering samt en därmed utökad målgrupp för denna satsning. Till skillnad från andra partier menar vi att individen själv måste acceptera och besitta ett eget ansvar över sin utveckling och integration i samhället. Vi anser detta vara fullt möjligt, inte minst då vi tror på individens egen drivkraft, kapacitet samt vilja att bli en del av det svenska samhället. 

 

Det är fortsatt vår mening att regeringen snarast bör återkomma med förslag som utökar målgrupperna för etableringsuppdraget samt säkerställer att fler deltar i relevanta insatser. I praktiken bör samtliga nyanlända omfattas av någon form av introduktion i det svenska samhället.

Avskaffande av särlösningar

I sammanhanget vill vi poängtera att andra länder i vår omvärld ofta uppvisar bättre resultat på integrations- och etableringsområdet än Sverige, trots att dessa nästan helt saknar en särskild integrationspolitik. Det är vår övertygelse att detta till stor del beror på det faktum att invandringen till vårt land varit mycket omfattande, men också på att den aktiva integrationspolitik som förts ofta byggt på olika former av särlösningar och subventioner. Nyanlända har särbehandlats positivt på bekostnad av inrikes födda, inte minst när det gäller yrkesvägledande insatser och arbetsmarknadsinsatser. Detta är något som Sverigedemokraterna aldrig kan acceptera.

 

Positiv särbehandling av en grupp människor i samhället innebär per automatik negativ särbehandling av en annan grupp. Det är vår mening att detta i slutändan aldrig kan ses som något annat än att ställa grupp mot grupp, samt att det därmed också bygger in motsättningar och snarare ökar än minskar utanförskap. Vidare skapas inlåsningseffekter exempelvis då anställningar blir beroende av subventioner, inte minst på så sätt att arbetsmarknaden ytterligare segregeras mellan kompetenskonkurrerande och lönekonkurrerande branscher, vilket givetvis också behåller segregationen i samhället.

 

Det är därför vår mening att regeringen bör utföra en större översyn av samtliga insatser inom ramen för etableringsuppdraget och omedelbart avskaffa samtliga som bygger på någon form av särbehandling.

 

 

 

Paula Bieler (SD)