Sverige har idag en på många sätt täckande lagstiftning avseende krav på tillgänglighet för personer med olika former av funktionsnedsättningar, om än inte heltäckande. Detta är givetvis positivt och välkommet. Tyvärr saknas motsvarande lagstiftning avseende frångänglighet, det vill säga möjligheten att snabbt och säkert utrymma en plats vid omedelbar fara. Till stor del beror detta säkerligen på att säkerhetsföreskrifter och krav på olika former av larm och utrymningsvägar ofta reglerats huvudsakligen genom andra regelverk än lagstiftning, exempelvis genom Boverkets byggregler. Boverket har förvisso reviderat dessa så att krav på frångänglighet tydliggjorts, men byggregler specificerar endast krav vid ny- och ombyggnad av fastigheter, de kräver inte anpassning av befintliga byggnader.
I och med att utrymningsmöjligheter är direkt avgörande i frågor om liv och död är det min mening att de bör räknas in i kraven på tillgänglighet. Att exempelvis ljudlarm kompletteras med ljuslarm, eller att utrymningsplaner och annan säkerhetsinformation finns i taktilt format borde vara en självklarhet. Men så ser det inte ut idag. I och med detta kan slutsatsen dras att tillgänglighetskrav i sig inte räcker för att säkerställa frångänglighet, och det är därför min mening att krav på frångänglighet explicit ska tydliggöras i svensk lagstiftning som en del i krav på ökad tillgänglighet.
Vidare är det min mening att det snarast bör tillsättas en utredning i syfte att ta fram en plan för hur frångänglighet på snabbast och effektivast sätt kan säkerställas inom all offentlig verksamhet och i samtliga offentliga utrymmen.
|
Paula Bieler (SD) |
|