Jag har på nära håll kunnat följa effekterna av bristen på patologer. Efter en radikal operation kallades vi vid ett flertal tillfällen för återbesök bara för att konstatera att inget resultat förelåg från patologerna. Under drygt 9 veckor fick vi inget svar på om operationen varit framgångsrik eller inte. Ett hinder i denna del var då ändå inte att operationen ägde rum sommartid med de fördröjningar som då drabbar hela systemet. Orsaken var den stora bristen på patologer.
Bristen på patologer är en av de stora flaskhalsarna i cancervården och orsakar oacceptabla väntetider. Målsättningen är att ha besvarat 90 % av vävnadsproverna inom 10 arbetsdagar. En målsättning som bara till ringa del uppnås, något människor idag tydligt upplever följderna av. Den otillräckliga utbildningen gör att det idag endast finns 213 specialister i patologi. En jämförelse med våra grannländer talar för att antalet istället borde ligga runt 400 specialister.
På alliansregeringens uppdrag tillsattes 2011 en utredning för att finna lösningar på denna bristsituation. Tre år har nu gått sedan utredningen presenterade sina förslag men ännu kan man inte se några betydande förändringar. Även om ansvaret att säkerställa en läkarplanering som inrättar tillräckligt antal ST-tjänster kan regeringen inte undvika sitt ansvar för situationen. Det handlar om ett ansvar för nationell samordning för att nå en jämlik vård. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Kerstin Lundgren (C) |
|