För att gruvnäringen i Sverige ska kunna fortsätta att utvecklas, och därmed säkra såväl exportmöjligheter som sysselsättningstillfällen i norra Sverige, behöver hamnen i Luleå ges förutsättningar för att kunna ta emot större och djupare fartyg.
Transportmöjligheterna av malm från gruvorna i norra Sverige och Finland börjar närma sig kapacitetstaket. Belastningen på Malmbanan till Narvik är mycket hård och trots fler mötesspår och försök med ökade axellaster på Malmbanan/Ofotenbanen som har förbättrat kapaciteten, så saknas det idag redundans i systemet. Detta eftersom kapaciteten i Luleå hamn inte går att utnyttja fullt ut på grund av dagens farledsdjup.
Farleden in till Luleå hamn fick sin nuvarande standard anpassad efter 1970-talets krav om att kunna ta emot djupgående fartyg om cirka 12 meter. Landhöjningen och sedimentering har sedan dess minskat farledsdjupet vilket är en av orsakerna till behovet av ny muddring av farleden. Men sedan 1970-talet har mycket hänt och utvecklingen inom sjöfarten har gått i rask takt. Skärpta krav på säkerhetsmarginaler och ökat tonnage på fartyg i Östersjön har gjort det möjligt att öka dagens lastkapacitet samtidigt som sjöfartens miljöpåverkan kan sänkas genom lägre bränsleförbrukning och minskade utsläpp per ton transporterat gods.
Samhällsnyttan och utvecklingspotentialen för svensk basindustri är beroende av att de infrastrukturinvesteringar som görs klarar av att möta såväl dagens som framtidens behov av trygga och säkra transporter. Detta gäller även för sjöfarten. En utökad muddring av farleden in till Luleå hamn ner till 16,85 meter skulle också innebära att hamnen kan klara av att ta emot de största fartygen som kan gå in i Östersjön (15,0 meter). Under den isfria delen av året skulle lastkapaciteten öka från dagens maximala 55 000 ton till 160 000 ton under den isfria delen av året.
Luleå hamn är idag Sveriges största bulkhamn. Det är också Sveriges fjärde största allmänna hamn och är utpekad av EU som en strategiskt prioriterad hamn, s.k. core-hamn, tillsammans med Göteborg, Stockholm, Copenhagen/Malmö och Trelleborg.
Utvecklingen av Luleå hamn är inte en fråga om regionalpolitik – det är en fråga med nationell dignitet. Den är av betydelse för den svenska basindustrins möjligheter att kunna fortsätta att utvecklas och exportera. Något som i sin tur även skapar nya arbetstillfällen i en starkt växande region och som bidrar till att ge Sverige möjligheten att nå målet om EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020.
|
Emilia Töyrä (S) |
|