Sverige har ett i många stycken väl fungerande studiestödssystem. Att ta studielån är både för studenten och samhället ett långsiktigt ömsesidigt åtagande. För studenten är studielånet förhoppningsvis en biljett till framtida inkomster och för samhället en investering i kompetens som ska komma samhället till godo.
Med tiden har de studiemedelsberättigade utbildningarna blivit mer omfattande och tar längre tid att genomföra. Det innebär att studieskulderna blir större vilket givetvis också påverkar återbetalningen. Ju längre studietid och högre studielån, desto större utgifter för den enskilde under återbetalningsperioden. För staten innebär det en större utlåningspost över tid. Det ligger således i såväl den enskilde låntagarens som statens intresse, att lånebördan inte blir för omfattande.
Om studierna genomförs fortare än vad studieplanen anger innebär det att den enskilde studenten inte behöver ta lika mycket studielån samtidigt som staten kan hålla nere utlåningsmängden vilket är en fördel för båda parter. Därför skulle en incitamentsmodell vara välkommen, där den enskilde låntagaren kan erbjudas förmånligare villkor för återbetalningen om studier slutförs med examen fortare än annars avsett. Sådana incitament skulle kunna vara antingen erbjudande om lägre ränta än gängse, eventuell rabatt på återbetalningsbeloppet eller annan lösning som kan motivera till snabbare studier.
I slutändan blir det en vinnarsituation för såväl staten, samhället som den enskilde om lånevolymen kan hållas nere och möjligheten att komma in i heltidsarbete kan ske tidigare.
|
Hans Rothenberg (M) |
Tina Ghasemi (M) |