Att rationalisera eller omorganisera statlig verksamhet idag innebär för det mesta att verksamheten och därmed både service och arbetstillfällen försvinner från mindre orter och att verksamhet ute i landet dras mot Stockholm. Skattemyndigheten, Försäkringskassan, tullen och många fler statliga ”servicefunktioner” har lämnat mindre orter och koncentrerat sin verksamhet till storstäderna.
De senaste åren har de flesta statliga myndigheter som tillkommit lokaliserats till Stockholm och jobben centraliserats till huvudstaden. När dessutom grunden är att statlig verksamhet till störst del redan finns i våra största städer, ökar den regionala obalansen. Detta är en utveckling som måste brytas när vi dessutom vet att hyror, löner och personalomsättning är större i Stockholm än i andra delar av landet.
Med dagens teknik är det fullt möjligt att istället för att koncentrera statlig verksamhet till storstäderna utlokalisera en stor del av den till hel andra orter och städer. I dag finns det modernare och mer kostnadseffektiva lösningar att organisera verksamheten på än de gammalmodiga centraliseringslösningar som olika statliga myndigheter och bolag presenterat. Dessa modernare lösningar skulle möjliggöra för inlands- och glesbygdskommunerna att behålla viktiga arbetsplatser och därmed ge reella förutsättningar för utveckling och tillväxt.
När det gäller statliga affärsdrivande verk bör man överväga möjligheterna att en stor del av den administrativa verksamheten förläggs till orter inom de regioner där verksamheten har sitt huvudsakliga ursprung. Det finns många fler exempel där staten genom att använda sitt ägarinflytande skulle kunna påverka den regionala obalansen i positiv riktning.
Vad beträffar statliga myndigheter och verk finns ett tydligt uppdrag om att regionalpolitisk hänsyn ska tas vid lokalisering och omorganisation. Detta tydliga uppdrag är dock inte så lätt att återfinna i regleringsbrev och direktiv. Staten bör därför överväga möjligheten att markera tydligare i regleringsbrev och direktiv om det regionalpolitiska ansvaret och vikten av att alla medverkar till att de regionalpolitiska målen uppnås vad gäller statliga myndigheter och verk.
När nya myndigheter startas bör det vara en självklarhet att pröva lokaliseringsfrågan från ett regionalpolitiskt perspektiv. Tendenser till så kallad återlokalisering måste motarbetas. Det har enligt min mening under längre tid skett en koncentration av offentlig verksamhet till allt färre orter samtidigt som utvecklingen i glesbygden går åt fel håll. Med hänvisning till ovanstående anser jag att det är viktigt att staten överväger möjligheterna till att en översyn nu görs av möjligheterna till acceptabel samhällsservice även i de glest befolkade delarna av landet.
|
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
|