Flera orter på landsbygden har under den senaste tiden drabbats av varsel då det varit en statlig arbetsgivare som har stått i centrum. Det har varit myndigheter eller verk som drar upp sina bopålar från en landsbygdsort och utökar sin etablering i en mer central tätort. Därmed flyttas värdefulla arbetstillfällen från landet till ”stan”.
I den debatt som uppstått till följd av varslen så är det tydligt att uppfattningarna om vad som är myndigheternas och verkens uppgift när det handlar om att ta ett regionalpolitiskt ansvar går isär. Med den nya tekniken som utgångspunkt så framförs att myndigheter och verk inte behöver ”ligga nära medborgarna” utan kommunikationen kan skötas via telefon, e-post med mera. Man väljer att minska direktkontakten med medborgarna till fördel för direktkontakten mellan myndighetens egna medarbetare.
Själva skulle vi vilja hävda att det är tvärtom. Statliga myndigheter och verk ska finnas nära de medborgare och företag de är satta att hjälpa. Den nya tekniken ska i första hand användas för att möjliggöra en decentraliserad organisation med goda möjligheter till personlig kontakt mellan myndighet och medborgare. Den ska inte primärt användas som förevändning för att kunna öka personliga kontakter inom myndigheten.
Statliga myndigheter och verk spelar även en viktig roll i att erbjuda kvalificerade arbetstillfällen på mindre orter på landsbygden. Dels handlar det om de specifika arbetstillfällena i sig men de i sig erbjuder även i det bredare perspektivet en bild av orten som ett ställe där det för företag, kommuner och landsting och andra verksamheter finns ett bredare utbud av kvalificerad arbetskraft och där det för privatpersoner finns en möjlighet att bygga bo då det finns ett bredare utbud av jobbmöjligheter. Det övriga näringslivets möjligheter att rekrytera personal förstärks då eventuella medföljare har ett bredare utbud av arbetstillfällen.
|
Maria Strömkvist (S) |
|
|
Hans Unander (S) |
Patrik Engström (S) |
|
Roza Güclü Hedin (S) |
|