Fråga 2014/15:95 Prioriteringar i svensk energipolitik

av Aron Modig (KD)

till Statsrådet Ibrahim Baylan (S)

 

Den 13 oktober skrev Sigmar Gabriel, Tysklands vicekansler, ekonomi- och energiminister tillika socialdemokratiske partiordförande, ett brev (Dnr SB2014/7094/Utrikes och EU) till statsminister Stefan Löfven. I brevet ber vicekanslern – direkt och uttryckligen – den svenska regeringen att inte hindra Vattenfalls planerade expansion av nya brunkolsgruvor.

Bakgrunden till denna vädjan är att Tyskland har beslutat att senast år 2022 ha fasat ut kärnkraften. Detta innebär för ett tungt industrialiserat och energiintensivt land som Tyskland naturligtvis en stor utmaning, som också förutsätter en god tillgång till andra energikällor. En avveckling av kärnkraften och kolkraften kan därför inte ske på samma gång, som vicekanslern själv skriver i brevet. Den tyska regeringen har med andra ord gjort prioriteringen att en utfasning av kärnkraften går före en minskning av de fossila utsläppen.

Liknande tendenser finns i hur den svenska regeringen resonerar kring den framtida energiförsörjningen. Vårt stora beroende av olja, kol och gas (fossila bränslen utgör runt en tredjedel av vår totala slutliga energianvändning) diskuteras knappt. I stället fokuserar regeringen i väldigt stor utsträckning på kärnkraften och den i princip koldioxidneutrala svenska elanvändningen.

Kärnkraften är inte något perfekt energislag, men i dagsläget är den ett av de bättre vi har. Rimligtvis bör det därför ha högre prioritet att minska de fossila utsläppen än att i förtid avveckla kärnkraften.

Mot bakgrund av detta vill jag statsrådet:

Gör statsrådet och den socialdemokratiskt ledda regeringen samma prioritering som den tyska regeringen, att en avveckling av kärnkraften går före en minskning av fossila energikällor?