Fråga 2014/15:653 Utbildningsstöd till familjehemsplacerade barn

av Thomas Finnborg (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

Barn som växer upp i Sverige ska ha rätt till utbildning oavsett om de bor hos sina biologiska föräldrar eller i familjehem. Denna rättighet finns även med i socialtjänstlagen där det framgår att barn som är placerade i exempelvis familjehem ska få ”god vård”. Även i skollagen står det att alla barn och ungdomar ska ha lika tillgång till utbildning oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden.

Enligt Socialstyrelsens Social rapport 2010 löper barn som växer upp i samhällets vård en större risk för en ogynnsam utveckling över tid. Enligt rapporten är låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 den starkaste riskfaktorn för framtida psykosociala problem bland dessa barn. Goda resultat i skolan är alltså den starkaste skyddande faktorn när det gäller de här familjehemsplacerade barnens framtidsutsikter.

Enligt Socialstyrelsens rapport har dagens utformning av familjehemsvården ofta små möjligheter att kompensera de risker som finns för utsatta barns framtidsutsikter. Det gäller inte minst just skolprestationer och utbildning, trots att man i lagstiftningen tydliggör kommunernas särskilda ansvar för de placerade barnens utbildning. Den samlade bilden visar att riktade insatser för att förbättra utsatta barns möjligheter i skolan förmodligen är nödvändiga för att deras mer långsiktiga utveckling ska förbättras.

Utifrån både samhällsekonomiska och etiska skäl bör just de barn som samhället tagit ansvar för kunna få en så god utbildning som möjligt, särskilt då vi vet att just utbildning är en av de mest betydelsefulla faktorerna för att säkra dessa barns framtida utveckling.

Att säkerställa att varje placerat barn får en god skolgång utifrån sina individuella förutsättningar för lärande är en kraftfull åtgärd för att bryta negativa mönster. Det innebär också att barnkonventionens intentioner omsätts i konkret handling.

Skolfam, som arbetar för att öka chanserna för barn i familjehem att lyckas i skolan, är unikt i Sverige. De har också fått stor medial uppmärksamhet för sitt arbete. Liknande projekt har inletts i andra kommuner och i samarbete med Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Sveriges Kommuner och Landsting, för att stärka utsatta barns chanser att lyckas i skolan.

Den här frågan är alltför viktig för de barn som berörs och för hela samhället för att inte lyftas upp ytterligare en nivå, där Skolfam liksom andra relevanta metoder kan utgöra grunden för ett mer strategiskt nationellt arbete. Dessutom får många barn som är placerade på hem för vård eller boende (HVB-hem) av kommunen en bristfällig utbildning under placeringstiden. Här bör även en översyn göras av hur man bättre kan tillgodose barns och ungdomars utbildning under placeringstiden.

Jag vill därför fråga statsrådet Åsa Regnér följande:

 

Hur ser statsrådet och regeringen över möjligheten att arbeta vidare med att förbättra skolresultaten för familjehemsplacerade barn i Sverige?