Fråga 2014/15:614 Krigsförbrytelser mot flickor och kvinnor

av Margareta Cederfelt (M)

till Statsminister Stefan Löfven (S)

 

Dagligen kommer nya rapporter om det sexuella våld som Islamiska staten (ISIL) riktar mot flickor och kvinnor. Att övergreppen och våldet är totalt oacceptabelt och kraftfullt måste motarbetas är en självklarhet.

I 1949 års Genèvekonvention klassades sexuellt våld som krigsbrott. Första gången sexuellt våld fick juridiska konsekvenser var i Tokyotribunalen där japanska soldater åtalades för våldtäkter i Nanking i Kina 1937 i enlighet med Haagkonventionen 1907.

De sexuella övergrepp som just nu pågår av ISIL måste prioriteras högt upp på den internationella dagordningen. FN:s särskilda sändebud för sexuellt våld i väpnande konflikter, Zainab Hawa Bangura, har uttalat att hon aldrig någonsin sett brutalitet och grymhet på den nivå som ISIL utövar.

Det är angeläget att omvärlden agerar kraftfullt och enat i syfte att stoppa krigsförbrytelserna liksom att erbjuda stöd i alla dess former till de drabbade flickorna och kvinnorna samt deras familjer. Att det är möjligt att väcka åtal i domstol för krigsförbrytelser är utmärkt, men det är ännu bättre att krigsförbrytelser inte begås.

Krigsförbrytelser är ett brott av så allvarlig karaktär att det bör hanteras på regeringschefsnivå för att verkligen understryka brottets dignitet och att omvärlden inte accepterar att krigsbrott begås gentemot flickor och kvinnor.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsminister Stefan Löfven:

 

På vilket sätt agerar statsministern i sin kapacitet av statsminister för att bidra till enighet i syfte att sätta stopp för ISIL:s krigsförbrytelser gentemot flickor och kvinnor samt för att offren ska erhålla erforderligt stöd?