Fråga 2014/15:569 Nationell beslutanderätt om handelspolitiken

av Håkan Svenneling (V)

till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

 

Just nu pågår förhandlingarna om ett handelsavtal mellan EU och USA, det så kallade TTIP-avtalet. Detta avtal har väckt visst medieintresse och har även debatterats flitigt av förespråkare och kritiker under en längre tid. Två handelsavtal som dock påverkar TTIP-förhandlingarna, men som är betydligt mer okända, är EU:s avtal med Kanada (CETA) respektive Singapore.

I och med Lissabonfördraget flyttades makt från medlemsstaterna till EU-kommissionen när det gäller att förhandla handelsavtal. Det är dock inte fastslaget vilken makt EU har att besluta om avtalen. Handelspolitiken är fortfarande en nationell angelägenhet. Om EU-kommissionen, efter en juridisk prövning, beslutar sig för att avtalen är att betrakta som så kallade ”blandade avtal” innebär det att de även ska godkännas av de nationella parlamenten.

CETA-avtalet mellan EU och Kanada anses färdigförhandlat och befinner sig nu under juridisk prövning och ska översättas till medlemsstaternas språk innan det ska godkännas. Medlemsstaterna Österrike och Grekland vill dock omförhandla delar av avtalet, främst eftersom CETA-avtalet innehåller den omstridda ISDS-mekanismen, som möjliggör för storföretag att stämma stater.

Genom att många storföretag (främst amerikanska bolag) är verksamma i Kanada gör det att Sverige och andra medlemsstater kan komma att bli föremål för stämningar om dessa storföretag anser att vår nuvarande eller planerade lagstiftning begränsar deras tilltänkta vinster.

Singaporeavtalet, å sin sida, ligger just nu för prövning, så kallad ”legal opinion”, hos EU-domstolen om huruvida det är en EU-kompetens eller en nationell kompetens att besluta om avtalet. Kommissionen har ställt ett antal frågor till domstolen, ett slags förprövning om hur domstolen tolkar Lissabonfördraget. Vilka frågor som ställts är dock inte offentliggjort.

 

Anser närings- och innovationsministern att CETA-avtalet och Singaporeavtalet är av nationell kompetens och därmed ska godkännas av Sveriges riksdag?