av Lars-Arne Staxäng (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
För ett drygt halvår sedan frågade jag statsrådet Åsa Regnér varför regeringen valde att lägga ned den äldreutredning som syftade till att främja äldres hälsa, trygghet och självbestämmande. Den hade då kommit halvvägs i sitt arbete och var av mycket bred karaktär och således inte en ideologiskt tillsatt utredning – tvärtom. Regeringens beslut har dessvärre gjort att viktiga kvalitetsreformer och svar på framtida utmaningar inom äldreomsorgen har fördröjts.
Som svar på min interpellation om den nedlagda äldreutredningen sa statsrådet då: "Äldreutredningen läggs ned för att regeringen avser att ta fram en nationell kvalitetsplan med ett bredare uppdrag och med en bredare representation." Det är nu snart ett halvår sedan dess, och ingen nationell kvalitetsplan eller nationell kommission om äldreomsorgen har tillsatts.
I regeringens vårbudget omprioriterar regeringen medel inom utgiftsområdet för vård och omsorg. Mer specifikt handlar det för landets äldreomsorg om riktade medel till bland annat kompetenshöjning för omsorgspersonal, måltidssatsning för äldre och en nationell demensplan, som regeringen nu alltså väljer att avskaffa. Att endast kompensera dessa satsningar med mer personal är inte tillräckligt. Exempelvis är demenssjukdomar inte bara förödande för individen och dennes närstående, det är också den mest kostsamma sjukdomen i Sverige. Flera andra europeiska länder tar fram nationella planer för forskning om demenssjukdomar. Men i Sverige läggs sådana planer ned av regeringen.
Min fråga till statsrådet Åsa Regnér är därför:
Var är det utlovade initiativet om en nationell plan för äldreomsorgen och vad ämnar statsrådet göra för att kompensera för regeringens avskaffande av de mycket viktiga satsningarna på bland annat en nationell demensplan?