av Barbro Westerholm (FP)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Sedan 2006 är det kommunerna som ansvarar för mottagandet av ensamkommande asylsökande barn. Socialtjänsten ska utreda deras behov och göra placeringar enligt samma regler som för andra barn. Det enskilda barnets behov av stöd ska vara vägledande. I praktiken är det alltför tydligt att det inte alltid fungerar så. I Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) granskning av det uppmärksammade Yarafallet, var det tydligt att socialnämnden inte utrett flickans behov och familjehemmets lämplighet på det sätt som lagen föreskriver. IVO har också varit tydliga med att missförhållandena inte var unika för Karlskrona kommun.
Samtidigt har vi i dagarna fått höra om två ensamkommande flyktingpojkar, 9 och 12 år gamla, som först hanterats mycket hårdhänt av väktare i Malmö och sedan försvunnit. De är långt från ensamma. SVT Aktuellt rapporterade i veckan att 347 ensamkommande flyktingbarn försvann under 2014. Av dem har 58 återfunnits. De flesta är tonåringar, men enligt uppgift förekommer det också att barn i förskoleåldern försvinner.
Kunskapen om vad som händer med de försvunna barnen är begränsad, men både Rädda Barnen och en kartläggning från länsstyrelsen i Stockholm pekar på att en del av dem utsätts för människohandel, dels för sexuella ändamål, dels för att utnyttjas i stöldverksamhet, tiggeri och tvångsarbete. Andra tros leva som gatubarn. En representant för socialjouren i Stockholm säger att försvunna ensamkommande barn är ”ett utvecklingsområde”.
Jag vill därför fråga: Vad gör statsrådet Åsa Regnér för att säkerställa att socialtjänsten behandlar ensamkommande flyktingbarn med samma omsorg som svenska barn?