av Lotta Finstorp (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Barn och ungdomar som placeras i HVB-hem är i behov av ett särskilt skyddsperspektiv. Skyddsaspekten är av största vikt initialt i behandlingen och kan inte tillgodoses vid till exempel fri användning av elektronisk utrustning.
Tillsynsmyndigheten IVO har däremot en annan uppfattning och menar att det saknas lagstöd för mobilbegränsning. Vid begränsningsåtgärder krävs samtycke av den unge. För att ett sådant frivilligt samtycke ska anses föreligga ska ungdomen till fullo förstå vad samtycket innebär och vara informerad om att det när som helst kan tas tillbaka.
Det är naivt att tro att det är enkelt, om ens möjligt, att få ett samtycke av en ung person att lämna ifrån sig mobilen, där numera hela ”livet” finns.
Betalande kommuns vårduppdrag och krav på HVB-hemmet är nästan alltid att placerade ungdomar ska få hjälp med att hitta alternativa levnadssätt och därmed bryta med exempelvis ett destruktivt leverne. Men via internet och mobiltelefon fortsätter införskaffandet av droger, prostitution och de destruktiva kompiskontakterna. Den viktiga initiala behandlingen blir därför svår att genomföra.
Efter en tid i behandling ska ungdomen ha tillgång till mobil och internet eftersom det ingår i en normal livsföring för ungdomar i dag – men de behöver lära sig hantera det på ett sunt sätt.
Avser statsrådet att utreda om HVB-hemmen bör få en möjlighet att utifrån individuella bedömningar helt eller delvis begränsa mobil- och internetanvändningen för de ungdomar som har placerats där för behandling med stöd av socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)?