av Jabar Amin (MP)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den 7 juni 2015 var det parlamentsval i Turkiet. Den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan hade förväntat sig att hans parti AKP skulle få majoritet nog för att kunna ändra konstitutionen och stärka sin maktposition så att han kunde bli en sultan, en envåldshärskare. Dessutom trodde Erdogan att han genom sina angrepp, hot, förtalskampanjer och utpressningar kunde förhindra det moderna, demokratiska och multietniska partiet HDP (Folkets demokratiska parti) från att komma in i det turkiska parlamentet.
Valresultatet blev ett riktigt fiasko för Erdogan. Hans parti tappade stort, närmare 70 mandat. Dessutom kom HDP in i parlamentet med god marginal och fick hela 80 mandat.
Då inget politiskt parti i Turkiet vill regera tillsammans med Erdogan på grund av hans totalitära fasoner har han nu startat ett nytt krig mot kurderna i landet, med förhoppningen att få turkiska nationalisters och fascisters röster i samband med det extra utlysta valet i november. ”Erdogan startar hellre ett nytt inbördeskrig än kompromissar om regeringsmakten”, skrev Svenska dagbladets ledare träffande angående situationen i Turkiet.
Sedan några veckor tillbaka dödas civila kurder av turkisk militär, polis och turkiska fascistiska paramilitära grupper. Kurdiska städer har angripits. Stor förstörelse av kurdisk egendom har iscensatts. Rättsvidriga arresteringar av kurdiska människorättskämpar pågår. Sedan flera dagar tillbaka är den kurdiska staden Cizre under den turkiska militärens totala belägring och beskjutning. Över 400 angrepp har gjorts mot HDP endast under de senaste dagarna. Medier attackeras. Allt detta sker med Erdogans samtycke. Ett hundraårigt förtryck av, och repression mot, det kurdiska folket i Turkiet fortsätter med Erdogan som den främsta pådrivaren.
Vidare har Erdogan och hans regim skickat militär in i irakiska Kurdistan. Dessutom har den turkiska staten med Erdogan i spetsen, enligt flera källor, under lång tid stött och försett terrororganisationen Isis med vapen, logistik och förnödenheter.
Därmed gör Erdogan och hans regim sig skyldiga till folkrättsbrott på flera plan, dels genom angrepp mot sin egen civilbefolkning, dels genom brott mot förbudet att kränka en annan stats suveränitet och dels genom brott mot förbudet att understödja terrorism. Det som den turkiska staten ägnar sig åt nu är dessvärre inget annat än statsterrorism. Allt detta bör världssamfundet sätta stopp för nu.
FN, EU och enskilda stater, inklusive Sverige, bör agera mot den turkiska statsterrorismen. Om omvärlden inte agerar nu finns det risk att även Turkiet dras in i ett regelrätt inbördeskrig med mänskliga tragedier som följd. Det är viktigt att både den turkiska regeringen och Erdogan ställs till svars för de brott som de har gjort sig skyldiga till.
Fler aktörer, även stater som har varit allierade med Turkiet, har nu börjat reagera mot den turkiska statens våld mot kurderna. Exempelvis skrev den amerikanska ambassaden i Turkiet i förrgår på Twitter: ”Vi fördömer speciellt angrepp riktade mot politiska partier och etniska grupper.”
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:
Vad avser ministern att göra för att fördöma och stoppa den turkiska regeringens agerande?
Vad avser ministern att göra för att stödja en demokratisk utveckling i Turkiet?