av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
De kvinnodominerade yrkena återfinns till stor del inom offentlig sektor, en sektor där många kvinnor tidigare varit hänvisade till en enda arbetsgivare och där reformen med etableringsfriheten gjort det möjligt att söka och få anställning hos många olika arbetsgivare. Att kunna erbjuda en mångfald är till fördel för påverkan på arbete och verksamhetsutveckling för personal och dem som verksamheten är till för.
Borttagandet av glastaket för att kunna söka och få F-skattsedel är också en åtgärd som tillhör ett modernt samhälle och som gjort det möjligt för kvinnor att starta och driva egna verksamheter på områden där de har en gedigen kunskap och stor kompetens efter år av praktisk erfarenhet.
Därmed har det öppnats upp för nya möjligheter till vardagsinnovationer med nytänkande kring funktion och förändrade arbetssätt. Detta bryter ny mark samt skapar möjligheter för löneutveckling och förbättrade arbetsmiljöer och är steg i rätt riktning för feminism i meningen att slippa bli missgynnad eller begränsad på grund av sitt kön utifrån löneutveckling och färre möjligheter till karriärtjänster och företagande.
Bilden av vår arbetsmarknad visar på att offentlig sektor, där många kvinnor har sin sysselsättning och inkomst, har strukturer som begränsar och låser inne kvinnor i anställningar utifrån normer och begränsande möjligheter. När nu regeringen gör en överenskommelse med Vänsterpartiet är Sverige på väg att ta steg tillbaka till en tid då det endast fanns en arbetsgivare samtidigt som man slår undan fötterna för de kvinnor som skapat nya verksamheter.
I stället ska kvinnor hänvisas till att företag ska drivas på ideell basis med avslut på den redan etablerade verksamheten med stora kostnader och förluster för den enskilde som följd, vilket är ett kliv tillbaka för feminismen.
Därför har jag följande frågor till statsrådet Åsa Regnér: