av Tomas Tobé (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Antalet anmälningar om människohandel kopplat till tiggeri ökar. Sedan 2013 har polisen fått in över 50 ärenden, men ingen av anmälningarna har lett till en fällande dom. Att de anmälningar som hittills prövats inte lett till en enda fällande dom tyder på att dagens lagstiftning inte är tillräcklig och att människohandelsbrottet inte verkar träffa denna problematik.
Enligt Kalla faktas (TV4) reportage om fattiga EU-migranter pågår en verksamhet som har som affärsidé att sko sig på de allra fattigaste migranterna. Moderaterna har föreslagit en kriminalisering av organiserande av tiggeri för att komma åt personerna som utnyttjar andra människor. Det skulle kunna skapa förutsättningar för lagföring i sådana fall som inte träffas av bestämmelsen om människohandel. Exakt hur den lagstiftningen ska se ut behöver utredas och i det arbetet får man också se över vilka kriterier som ska uppfyllas. Men organiserade resor, placering av människor på olika platser samt att ta betalt av andra för vissa platser är exempel på sådant som behöver fångas i utredningsarbetet.
Kommunerna behöver bättre verktyg för att säkerställa att illegala boplatser inte uppkommer eller permanentas. Illegala bosättningar innebär usla levnadsvillkor för migranterna. En möjlig åtgärd för att motverka detta är att ge ordningsvakter något utökade befogenheter för att upprätthålla ordningsföreskrifterna. Moderaterna vill också se över ordningslagen, bland annat reglerna för penninginsamling och hur den ska tillämpas i landets kommuner för att man lokalt ska kunna agera enligt regelverket.
I dag är reglerna för avhysning och så kallad särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten krångliga. Privata markägare får själva hantera ett avlägsnande av en grupp personer som olovligen bosatt sig på en fastighet, ofta med stora kostnader som följd. Moderaterna anser därför att reglerna för så kallad handräckning hos Kronofogdemyndigheten bör förenklas.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:
Anser statsrådet att dagens lagstiftning är tillräcklig för att hindra att utsatta människor utnyttjas i samband med organiserat tiggeri?
Om statsrådet ej anser att dagens lagstiftning är tillräcklig, vilka åtgärder avser regeringen och statsrådet att vidta?
Vilka åtgärder avser regeringen och statsrådet att vidta för att ge landets kommuner bättre verktyg för att kunna agera mot illegala boplatser eller andra exempel på problematik förknippat med organiserat tiggeri?