Interpellation 2014/15:565 Regler som borde hindra så kallade tältläger

av Mikael Eskilandersson (SD)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Människor som bor i tält eller i andra enklare boenden gör sig skyldiga till en lång rad brott enligt svenska lagar och regler. Det finns mängder med regler som gör det helt omöjligt att skapa ett så kallat tältläger i Sverige. För det första får man inte tälta mer än en natt enligt det vi kallar för allemansrätten. Redan där finns ett brott som polis borde kunna agera mot. 

För det andra måste det finnas tillgång till toalett och någon form av omhändertagande av fekalier för att kunna bo en längre tid utan att bryta mot diverse miljöregler. Det är inte heller särskilt trevligt för den stackars privata markägare som tvingas städa.

En tredje sak är att det är olagligt att skräpa ned rent allmänt. Det är inte bara avföring som sprids runt tältlägren. Diverse annat skräp brukar skapa enorm oreda och stora kostnader för den markägare som ska städa. Mycket märkligt att vissa människor helt ska undantas från regler om sophämtning och nedskräpning medan man i normalfallet knappast ens tillåter sommarstugor att vara utan sophämtning. 

För det fjärde ska byggnader inte tillåtas utan bygglov. Även om man då börjar hänvisa till friggebodsregler så gäller dessa först om det finns en huvudbyggnad på tomten.

Markägare som vänder sig till myndigheterna för att få hjälp att få tillbaka sin mark och bli av med människor som olagligen bosatt sig får till svar att detta inte är en fråga för polisen utan en fråga om avhysning av kronofogden, vilken markägaren dessutom måste betala för. Det mest naturliga vore att samhället agerade mot alla tältläger men regeringen står snarast handfallen inför problemen med att markägare, åtminstone under en tid, berövas sin äganderätt, genom olagliga tältläger och kåkstäder. Dessutom kostar det ofta stora summor för den markägare som drabbas.

Så här svarade regeringen tidigare på en fråga om problemen med tältläger:

”Regeringen har nyligen gett en nationell samordnare i uppdrag att stödja det arbete som utförs av myndigheter, kommuner, landsting och organisationer som möter utsatta EES-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige och som inte har uppehållsrätt. I samordnarens uppdrag ingår bland annat att främja en aktiv samverkan mellan berörda aktörer, vilket kan vara särskilt viktigt när personer ska förmås att flytta från tillfälliga boplatser. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 februari 2016. Samordnaren kommer också fortlöpande att informera Regeringskansliet om sitt arbete.”

Mest troligt är att denna utredning sedan ska behandlas ytterligare en tid, innan alla partier sagt sitt och vi kan få ett konkret förslag som på sikt kan genomföras. Vi talar alltså om flera års väntan för den markägare som drabbas innan denna kan se några som helst förbättringar inom området. Jag har full förståelse för att regeringen inte vill föregripa en utredning, men samtidigt är det helt orimligt att regeringen är handlingsförlamad mot mängder av regelbrott under dessa år. När läget är så allvarligt som det är i dag, bör man åtminstone kunna se till att lagar och regler som redan finns följs.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitie- och migrationsministern:

 

Behövs det verkligen år av utredning innan någon form av handling för att säkerställa äganderätten kan genomföras och är det verkligen rimligt att markägare som drabbas ska behöva vänta flera år innan självklara regler som funnits under lång tid ska börja följas?