av Olle Felten (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Riksrevisionen har i en rapport 2010, RiR2010:24, uppmärksammat den snabbt vikande trenden i arbetet med att hålla de svenska skatteavtalen up-to-date i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer. Riksrevisionen menar att Sverige har sackat efter i detta viktiga arbete vilket på sikt riskerar att medföra att svenska företag tappar i konkurrenskraft när det gäller internationell verksamhet samt investeringar och lokalisering av viktiga verksamheter såväl i Sverige som i utlandet, på grund av sämre skattemässiga förutsättningar.
Svenskt Näringsliv, som också gjorde en analys av den svenska stocken av bilaterala skatteavtal både 2010 och i en uppföljning 2014, konstaterar samma dystra trend. Detta är mycket allvarligt, eftersom man har verifierat att trenden pågått sedan 1998, då Sverige hade en ledande roll i världen i arbetet med att hålla skatteavtalen på en hög och för vår industri bra nivå. Sedan dess har alltså utvecklingen backat och detta måste rättas till med resoluta och genomtänkta åtgärder.
Svenskt Näringsliv menar i en bedömning att den direkta förlusten för Sverige som nation, i form av minskade skatteinbetalningar, är flera miljarder kronor per år på grund av de relativt sämre villkor som Sverige har fått gentemot våra viktigaste konkurrentländer. Detta beror på att vi inte har upprätthållit ett tillräckligt högt tempo i arbetet med att uppgradera gamla avtal samt teckna nya skatteavtal med länder som svensk industri har eller planerar verksamhet i. I själva verket är sanningen den att vi sedan slutet av 1990-talet har nedmonterat våra insatser för att uppdatera och utveckla vårt nät av skatteavtal.
Situationen är allvarlig. Sverige har tappat sin ledande roll i sammanhanget och våra konkurrentländer förbättrar sina positioner. Samtidigt är Sverige extremt beroende av att industrin kan utveckla sina exportsatsningar och på det sättet dra in mer resurser till Sverige. Hela vår välfärd bygger på exportindustrins möjligheter att dra in resurser till landet.
Sett till det dystra faktum att utvecklingen av Sveriges bnp per capita, men också flera andra kritiska nyckeltal för Sveriges konkurrensposition, under de senaste åren har börjat rasa betänkligt, ser vi bilden av en mycket skrämmande utveckling för Sverige och svensk industri. Vi behöver mer resurser till välfärdssatsningar, försvaret, miljön, och mycket annat. Den snabbt ökande befolkningen ställer stora krav på en utveckling av välfärdsresurserna.
Samtidigt slarvar Sverige, i denna fråga, bort en viktig del av de grundläggande förutsättningarna för att vår exportindustri ska kunna utvecklas. Finansdepartementets bristande aktiviteter med skatteavtalen är en viktig faktor i detta scenario. Om Sverige ska kunna fortsätta som en ledande välfärdsnation måste vi snabbt börja gå i motsatt riktning.
Mina frågor till finansminister Magdalena Andersson är med hänvisning till ovanstående: