av Cecilia Widegren (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Den 3 december 2014 sa riksdagen ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftsramarna och beräkningen av statens inkomster för 2015 som allianspartierna M, FP, C och KD föreslagit i ett gemensamt budgetförslag. Det innebär samtidigt att riksdagen avvisade vänsterregeringens förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor. Vidare sa riksdagen ja till Alliansens förslag om fördelning av pengar till utgiftsområde 9 gällande hälsovård, sjukvård och social omsorg för 2015. Det är en budget som innebär bland annat en miljardsatsning på en nationell cancerstrategi, en tillgänglighets- och samordningsmiljard, en nationell kunskapsguide, en satsning gällande att minska psykisk ohälsa, en vårdsatsning för äldre, en nationell demensplan, införande av en digital vårdtjänst och en utökad satsning på kompetensförsörjning. Vänsterregeringen är nu förpliktad att genomföra riksdagens fattade beslut.
När Alliansen tog över regeringsmakten 2006 var köerna till hälso- och sjukvården alldeles för långa och oacceptabla. Att vänta månader och ibland år på en höftledsoperation var mer regel än undantag. Statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) visar att i november 2007 fick drygt 25 procent av patienterna vänta längre än 90 dagar på operation i specialistsjukvården (inom vårdgarantin).
Som ett led i att korta köerna, öka kvaliteten och förbättra tillgängligheten infördes därför efter dialog med berörda myndigheter, landsting och regioner kömiljarden. Det är ett helt nytt förhållningssätt och ett stimulanspaket med tydliga kvalitetsmål och mätbarhet. Stimulansbidraget belönar huvudmän som når vårdgarantin om kontakt med primärvården samma dag, besök i primärvården inom sju dagar, besök hos specialistläkare inom tre månader och behandling i specialistvården inom tre månader. Belöningen till landstingen har varit framgångsrik. I november 2014 hade andelen patienter som väntar längre än 90 dagar sjunkit till 13 procent. Det är bra, men arbetet måste fortsätta. Väntetider och köer är fortfarande för långa. I ett internationellt perspektiv är de väldigt långa.
Trots bättre tillgänglighet är det alltför många som fortfarande upplever att det kan vara svårt att komma i kontakt med vården. Vissa landsting klarar inte heller kraven i den nationella vårdgarantin, och det är fortsatt ojämn tillgänglighet och för stora geografiska skillnader i Sverige. Medan väntetiderna i vården har kortats väsentligt de senaste åren finns det fortsatt utmaningar med den i vissa delar när det gäller bristande samordning och samverkan kring patienten som helhet och dess fullständiga sjukdomsbild, inom och mellan vårdgivare.
Vänsterregeringen har sagt att de vill ta bort kömiljarden och avveckla vårdvalet. De anser att det är viktigare att lokala politiker får bestämma än att patienterna själva får avgöra vilken vårdcentral de vill gå till.
Till skillnad från regeringen vill vi fortsätta att satsa och utveckla vårdvalet och utveckla stimulansmedel för tillgänglighet, kvalitetsmål och mätbarhet med en samordnings- och tillgänglighetsmiljard. Förutom att fortsatt främja tillgänglighet och korta köer bör också huvudmännens förutsättningar och drivkrafter stimuleras för att skapa mer sammanhållna vårdkedjor och öka vårdgivarnas helhetsansvar för patienten. Detta bör nu utvecklas för att stärka vårdens kvalitet för patienten. Det är alltså denna inriktning som beslutades i riksdagen och som regeringen ska genomföra.
Men det är helt tyst från vänsterregeringen. Var i regeringens regleringsbrev går det att utläsa uppdrag, överenskommelser, förslag som gör att regeringen kommer att fullfölja riksdagens beslut? Företrädare för patient-, vård- och personalorganisationer och huvudmännen ställer liknande frågor.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström följande: