av Stig Henriksson (V)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
I många sammanhang är det populärt att jämföra Sverige med Finland. Inte minst i skoldebatten har många försök till analyser gjorts över orsakerna till de goda resultaten i Finland jämfört med de sjunkande i Sverige.
På försvarsområdet är skillnaderna väl kända om än mindre debatterade. Dessa skillnader och likheter är av särskilt intresse att studera och analysera. Vi söker ett allt närmare militärt samarbete samtidigt som vi har analyserat några av bristerna i vårt svenska försvarsbeslut från 2009 och står inför ett nytt inriktningsbeslut.
Finlands försvarsbudget jämfört med Sveriges är ganska proportionell till befolkningen sett. Sverige har 1,8 gånger Finlands befolkning (9,6 jämfört med 5,4 miljoner invånare) och även 1,8 gånger Finlands försvarsbudget (45 jämfört med 25 miljarder kronor.)
Därefter ser det annorlunda ut. Finland kan i fred ställa upp nära 50 procent fler soldater och mobilisera nära 500 procent fler – detta trots att den stora andel befattningar som är vakanta även ingår i Sveriges siffra.
Visserligen har Finland inga ubåtar jämfört med Sveriges fyra, och de har bara 62 procent av vårt stridsflyg. Men å andra sidan har Finland nästan dubbelt så många stridsvagnar och 27 gånger fler artilleripjäser, medan antalet ytstridsfartyg i stort sett är i balans mellan de två länderna.
Det talas inför inriktningsbeslutet åtskilligt om hur stora tillskott av pengar försvaret behöver, det vill säga fokus ligger på de resurser man inte har.
Det är en god regel att alltid börja med att granska de resurser som faktiskt finns här och nu. Om man gör det är det svårt att inte ställa sig frågande till dessa skillnader mellan insats och utfall i de bägge länderna.
Jag vill därför fråga försvarsminister Peter Hultqvist följande: