Interpellation 2014/15:348 Förutsättningarna för kvinnors företagande i välfärdssektorn

av Said Abdu (FP)

till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Två av delmålen för regeringens jämställdhetspolitik – som föreslogs av en socialdemokratisk regering och som har legat fast under alliansregeringen – är:

• En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.

• Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

För att det ska vara möjligt, för att kvinnor ska få samma möjlighet som män till makt och ekonomisk självständighet, behöver andelen kvinnliga företagare och andelen kvinnliga chefer öka.

Enligt SCB, som tagit fram uppgifter åt Vårdföretagarna, är andelen kvinnor bland företagsledare i den skattefinansierade vården och omsorgen drygt 54 procent, medan den i näringslivet som helhet är 28 procent. I äldreomsorgen är det 67 procent. Kvinnor leder både stora och små företag i välfärdssektorn.

Fler kvinnor i ledande positioner är viktigt på både individ- och samhällsnivå. Att det finns möjlighet att starta och driva företag också för dem som arbetar i en kvinnodominerad bransch är en frihetsfråga för just de kvinnorna. Men det betyder också att det blir fler kvinnliga förebilder och att rekryteringsbasen för styrelseuppdrag och andra ledande befattningar – där en förutsättning för att komma i fråga är att man har erfarenhet av att leda ett företag – ökar.

Samtidigt blir vittnesmålen allt fler om att regeringens överenskommelse om en ”välfärd utan vinstintresse” gjort det allt svårare för välfärdsföretagen att starta och växa. Den hårt kritiserade och sedan tillbakadragna propositionen om att avskaffa kravet på landstingen att tillämpa LOV i primärvården är bara ett exempel på förslag som skapat oro i branschen. Tidningen Dagens Medicin gav för några veckor sedan konkreta exempel på hur banker nekat välfärdsföretag lån, hur bostadsbolag dragit sig ur planer på en vårdcentral och hur välfärdsföretag själva väljer att lägga investeringar på is. Orsaken är den politiska osäkerheten kring regelverken för välfärdsföretagande. 

Regeringens och Vänsterpartiets överenskommelse inskränker valfriheten och hämmar innovationskraften i välfärden, men den riskerar också att i ett slag kraftigt minska andelen kvinnor på ledande positioner – redan innan några konkreta förslag har lagts, än mindre trätt i kraft.

Därför vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:

Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska vilka konsekvenser överenskommelsen med Vänsterpartiet om "en välfärd utan vinstintresse" kan få för möjligheten att uppnå målen för jämställdhetspolitiken?