av Helena Bouveng (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringen har aviserat flera skattehöjningar som får negativ effekt på sysselsättningen. Den höjda löneskatten för personer över 65 år som vill fortsätta att arbeta är ett exempel.
I dag uppgår arbetsgivaravgiften för denna grupp till 10,21 procent, vilket är lägre än den ordinarie avgiften på 31,42 procent. Regeringen föreslår nu att man inför en så kallad ”särskild löneskatt” om 8,5 procent. I strikt mening kallar man det för något annat än arbetsgivaravgift, men i praktiken kan man betrakta det som en höjning av densamma till 18,71 procent.
Genom att höja skatten på arbete riskerar man att bryta trenden att allt fler äldre valt att stanna kvar på arbetsmarknaden under senare år. Mellan 2005 och 2013 ökade till exempel sysselsättningsgraden från 9,9 till 14,6 procent i gruppen 65–74 år. Särskilt stark har utvecklingen varit bland kvinnor. Denna utveckling är bra för samhället eftersom befolkningen åldras och vi procentuellt sett får färre i arbetsför ålder som ska försörja en växande befolkning.
Nya moderaterna vill, till skillnad från regeringen, sänka trösklarna för att äldre ska vilja stanna längre på arbetsmarknaden. Genom att sänka åldersgränsen för det förstärkta jobbskatteavdraget till 64 år ger man ännu fler äldre ökade möjligheter och drivkrafter att fortsätta att arbeta. När fler arbetar längre bidrar det också till högre tillväxt och mer resurser till välfärden. Därför finner jag regeringens införande av en särskild löneskatt för äldre mycket oroande.
Jag vill därför fråga finansminister Magdalena Andersson (S):
Varför har finansministern och regeringen valt att straffa de äldre som väljer att fortsätta arbeta efter 65 år med högre skatt?
Vilka åtgärder tänker finansministern vidta för att öka drivkrafterna för äldre för att stanna kvar på arbetsmarknaden?