av Wiwi-Anne Johansson (V)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
I Sverige finns 205 000 pensionärer som hamnar under den så kallade fattigdomsgränsen. EU sätter gränsen vid 10 800 kronor i månaden i disponibel inkomst. 70 procent av alla fattigpensionärer är kvinnor – 140 000. Det är priset som kvinnor får betala för ett uselt och orättfärdigt pensionssystem. Så många som 60 procent av alla kvinnor i Sverige är ensamstående och har bara den egna pensionen att leva på.
Den som inte förvärvsarbetat eller arbetat deltid eller timmar kan få garantipension. Den är på 7 030 kronor för den som är gift och ytterligare drygt 800 kronor för den som lever ensam. Fast förutsättningen är förstås att personen ska ha bott i Sverige i minst 40 år efter fyllda 16 år. I annat fall blir garantin lägre eller kan utebli helt.
Pensionssystemet som lett fram till den här utvecklingen antogs av riksdagen 1994. Vänsterpartiet röstade emot förändringarna och varnade för kraftiga försämringar. Före det nya pensionssystemet fick den som gick i pension cirka 65 procent av tidigare lön. Med det nya pensionssystemet är den allmänna pensionen för närvarande 49 procent av slutlönen.
Det är många som går i pension nu och allt fler blir fattigpensionärer. Den som är född 1954 eller senare kan räkna med en pension på 11 500 kronor före skatt. Redan nu står det klart att nästan hälften av alla kvinnor födda 1954 kommer att behöva stöd via garantipension. Det är inte rimligt, menar Vänsterpartiet. Det ska vara möjligt att leva drägligt på sin pension.
Vänsterpartiet vill avskaffa premiepensionssystemet (PPM) och föra över dessa avgifter till inkomstpensionen, vilket skulle göra det mindre troligt att den automatiska bromsen, som har sänkt pensionerna flera gånger de senaste åren, inte löses ut med lägre pensioner som följd. Men det räcker inte.
Vänsterpartiet vill se över hela pensionssystemet och skapa ett nytt, rättvist system med pensioner som går att leva på för alla, även för dem som är pensionärer i dag.
Samarbetet mellan de fem, snart sex partier, som står bakom dagens pensionssystem innebär att systemet ska ”värnas”. Tyvärr har det tolkats som att man ska avfärda varje form av kritisk granskning och utvärdering. Verkligheten tränger sig dock på, det underfinansierade inkomstpensionssystemet ger inte vad som utlovats.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:
Avser socialförsäkringsministern att se över möjligheten till en bred utvärdering av pensionssystemet där bland annat pensionsorganisationernas och LO:s kunskap och rapporter tas till vara och där uppdraget också är att se till att kvinnor inte blir de stora förlorarna?